13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/1

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/3

(1)

Från och med den 3 till och med den 7 november 2008 lämnades det i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 950/2006 och/eller (EG) nr 508/2007 av den 7 maj 2007 om öppnande av tullkvoter för import till Bulgarien och Rumänien av rårörsocker för raffinering under regleringsåren 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 (3) in ansökningar om importlicenser till de behöriga myndigheterna för en kvantitet som motsvarar eller överskrider den tillgängliga kvantiteten för löpnummer 09.4434.

(2)

Kommissionen bör därför fastställa en tilldelningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den tillgängliga kvantiteten och meddela medlemsstaterna att den gällande gränsen har uppnåtts.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/7

(1)

Den 19 september 2008 förelade Cypern rådet en begäran om ett beslut i enlighet med artikel 88.2 tredje stycket i fördraget och förklarade att Cyperns avsikt att bevilja statligt stöd till cypriotiska jordbrukare som drabbats av den extrema torkan i syfte att ge dem möjlighet att inleda nästa säsongs produktionscykel är förenlig med den gemensamma marknaden.

(2)

Cypern har stått inför den näst allvarligaste och längsta torkan sedan 1900 på grund av regnbrist under 2007 och 2008. Augusti 2008 har visat sig vara den varmaste månaden under det senaste decenniet, och nederbörden under januari till augusti 2008 har endast uppgått till 50 % av de normala nivåerna.

(3)

Enligt preliminära uppgifter om 2008 års skörd har 95 % av spannmålsarealen inte gett någon skörd alls, och foderproduktionen har fallit så dramatiskt att den inte ens kan täcka minimibehovet av foder för idisslare.

(4)

Från ungefär 150 miljoner m3 eller 54,7 % av kapaciteten i slutet av 2005 innehåller Cyperns nät av dammar för närvarande endast 11 miljoner m3 eller 4 % av den totala kapaciteten, vilket tvingade myndigheterna att strängt ransonera vattenförsörjningen för bevattningsändamål i början av 2007 och att stänga av den helt 2008.

(5)

Dessa skador måste anses vara särskilt allvarliga och exceptionella eftersom Cypern infört effektiva instrument för risk- och krishantering. Cypern tillämpar bland annat förbättrad bevattningsteknik på nästan 95 % av den bevattnade arealen och har infört en vattenprispolitik och straffåtgärder som motverkar överdriven vattenförbrukning och vattenförluster samt främjat och stimulerat installation av vattenåtervinningssystem i hemmen. Dessutom omfattar Cyperns nationella landsbygdsutvecklingsprogram för åren 2007-2013 redan en rad åtgärder för bättre vattenanvändning.

(6)

Eftersom inkomsten för de cypriotiska jordbrukare som drabbats av torkan har minskat drastiskt, står de inför den allvarliga risken att inte förfoga över finansiella medel för att möta deras familjers omedelbara behov och för att starta en ny säsong, vilket leder till en överhängande fara för nedläggning av jordbruk, jorderosion och ökenspridning.

(7)

Det statliga stöd som ska beviljas uppgår till 67,5 miljoner EUR och kommer 34 000 stödberättigade jordbrukare och 3 000 djuruppfödare till del.

(8)

För att det statliga stödet ska bli effektivt måste det beviljas och utbetalas till jordbrukarna så snart som möjligt.

(9)

Kommissionen har i detta skede inte yttrat sig om stödets art och förenlighet.

(10)

Det föreligger därför exceptionella förhållanden som gör det möjligt att anse att sådant stöd, undantagsvis och i den omfattning som är strikt nödvändig för att åtgärda den katastrofsituation som har uppstått, är förenligt med den gemensamma marknaden.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/9

(1)

Den 21 februari 2003 mottog kommissionen ett klagomål, som är diariefört med nummer CP 15/03, om missbruk av ett system för regionalstöd till hotellindustrin i regionen Sardinien, vilket kommissionen hade godkänt 1998 i ärende N 272/98.

(2)

I en skrivelse av den 26 februari 2003 (ref. D/51355) bad kommissionen de italienska myndigheterna om förtydligande. I en skrivelse av den 28 mars 2003 godkände kommissionen en begäran från de italienska myndigheterna om förlängning av tidsfristen för att lämna uppgifterna. Uppgifterna översändes senare i en skrivelse av den 22 april 2003 (ref. A/33012).

(3)

Den 3 februari 2004 beslutade kommissionen enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inleda ett formellt granskningsförfarande av det eventuella missbruket av stödåtgärd nr N 272/98. Beslutet att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). I beslutet uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(4)

I en skrivelse av den 10 mars 2004 (ref. D/5172) godkände kommissionen en begäran från de italienska myndigheterna om förlängning av tidsfristen för att inkomma med synpunkter. De italienska myndigheterna inkom med sina synpunkter i en skrivelse av den 19 april 2004 som diariefördes på kommissionen den 26 april 2004 (ref. A/32956).

(5)

Genom en skrivelse av den 30 april 2004 som diariefördes på kommissionen samma dag mottog kommissionen synpunkter från en berörd part, en mottagare av stöd enligt stödordningen. Kommissionen mottog inga ytterligare synpunkter från klaganden.

(6)

Genom en skrivelse (ref. D/53359) av den 13 maj 2004 skickade kommissionen synpunkterna till de italienska myndigheterna för att ge dem möjlighet att svara.

(7)

De italienska myndigheterna reagerade inte på de inkomna synpunkterna.

(8)

Den 7 december 2004 ägde ett möte med de italienska myndigheterna rum i Bryssel.

(9)

I en skrivelse av den 28 juni 2005, som diariefördes på kommissionen den 30 juni 2005 (ref. A/35257), inkom de italienska myndigheterna med ytterligare uppgifter.

(10)

Den 22 november 2006 beslutade kommissionen att ändra och utvidga granskningsförfarandet. Beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3). I beslutet uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(11)

Varken de italienska myndigheterna eller någon annan berörd part reagerade på att granskningsförfarandet hade ändrats och utvidgats.

(12)

Stödordning nr N 272/98 omfattar bidrag till nyinvesteringar i hotellindustrin på Sardinien. Det rör sig om ett stöd för regionala ändamål, vilket godkändes 1998 då kommissionen ansåg stödet förenligt med den gemensamma marknaden enligt undantaget i artikel 87.3 a i EG-fördraget (4).

(13)

Det planerade stödet i stödordningen är av två slag:

Detta beslut gäller inte den andra del av stödordningen, som nämns här enbart för att förklara sammanhanget.

(14)

När de italienska myndigheterna anmälde stödordningen, överlämnade de regionallag nr 9/98, men skickande inte någon genomförandelagstiftning vid den tidpunkten.

(15)

I sitt beslut om godkännande av stödordningen beskrev kommissionen åtgärderna på följande sätt:

(16)

Sedan kommissionen godkänt stödordningen, antog den regionala regeringen en förordning (decreto) och ett antal beslut (deliberazioni) för att genomföra stödordningen. Förordning nr 285 antogs i april 1999 (5), och följdes av flera administrativa åtgärder, i synnerhet beslut nr 33/4 och beslut nr 33/6 av den 27 juli 2000. Beslut nr 33/6 är ett parallellbeslut till beslut nr 33/4 och anger att stöd kan beviljas i vissa undantagsfall även om arbetet inleds innan ansökan lämnas in.

(17)

Efter det att den italienska regionalstödskartan för perioden 2000–2006 (6) hade antagits, anpassades de stödintensiteter som angavs i ordningen. Genom en skrivelse av den 2 november 2000 (ref. A/39177) underrättade de italienska myndigheterna kommissionen om de genomförandebestämmelser som hade antagits som en del av arbetet med lämpliga åtgärder. De hävdade

(18)

På grundval av uppgifterna från de italienska myndigheterna noterade kommissionen i en skrivelse av den 17 maj 2001 att Italien hade accepterat förslaget till lämpliga åtgärder och bekräftade att stödordningen nu hade bringats i överensstämmelse med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål från 1998 (1998 års riktlinjer) (8).

(19)

Stödordningen fungerade i praktiken på grundval av offentliggjorda ansökningsomgångar där berörda parter uppmanades att skicka in ansökningar om stöd i linje med de beslut som nämnts ovan.

(20)

De italienska myndigheterna meddelar att den första ansökningsomgången genom vilken berörda parter ombeds inkomma med en formell ansökan om finansiering enligt stödprogrammet (2000 års ansökningsomgång) offentliggjordes 2001.

(21)

Enligt tillgängliga uppgifter antogs följande beslut efter den första ansökningsomgången:

(22)

I den information som de italienska myndigheterna överlämnade den 22 april 2003 (ref. A/33012, diarieförd på kommissionen den 28 april 2003), meddelade de på sidan 13 att de i regionens intresse hade beslutat att i prioriteringen ta med så kallade kritiska projekt (dvs. projekt som börjat verkställas före dagen för ansökan om stöd men efter det att regionallagen trätt i kraft den 5 april 1998). Till följd av detta, sa de, hade stöd lämnats under 2002 till åtminstone 28 investeringsprojekt som hade börjat verkställas före dagen för ansökan om stöd. Det totala stödbelopp det gällde uppgick till ungefär 24 miljoner euro.

(23)

När kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet fäste den uppmärksamheten vid att det i punkt 4.2 i 1998 års riktlinjer föreskrivs att ansökan om stöd måste lämnas in innan projekten börjar verkställas.

(24)

Kommissionen påpekade även att den skyldigheten upprepades i det beslut från 1998 i vilket kommissionen hade beslutat att inte invända mot den regionala ordningen för stöd till hotellindustrin i regionen Sardinien (stödåtgärd nr N 272/98).

(25)

Trots att det i kommissionens beslut hade angetts att mottagare måste ha lämnat in en ansökan om stöd innan projektet börjar verkställas och trots att de italienska myndigheterna vid arbetet med de lämpliga åtgärder som följde på ikraftträdandet av 1998 års riktlinjer uttryckligen hade bekräftat att de hade uppfyllt åliggandet (9) antog de italienska myndigheterna ändå flera genomförandebestämmelser som aldrig lämnades till kommissionen (särskilt beslutet av den 22 december 1998 och beslut nr 33/6 av den 27 juli 2000). Detta möjliggjorde att stöd beviljades till projekt som börjat verkställas före dagen för inlämning av ansökan, men som ett undantag och endast under stödordningens första år på grundval av den första ansökningsomgången. Kommissionen intog därför ståndpunkten att de italienska myndigheterna inte hade uppfyllt de skyldigheter som de ålades genom kommissionens beslut om godkännande av stödordningen och inte heller kraven i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(26)

Kommissionen ansåg till följd av detta att stödets stimulansverkan kan ha urholkats om ingen ansökan om stöd lämnats in innan projektet faktiskt började verkställas. Detta skulle kunna utgöra missbruk av stödåtgärd nr N 272/98 vilket omfattas av artikel 16 i förordning (EG) nr 659/1999 (procedurförordningen) (10), och kommissionen betvivlade att stöd som beviljats för investeringar som tagits i bruk före dagen för ansökan om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(27)

I sitt första beslut om inledande av granskningsförfarandet inriktade kommissionen sin analys på att åtgärderna för att genomföra stödordningen aldrig hade kommit till dess kännedom. I beslutet nämndes inte beslut nr 33/6.

(28)

Det stöd som avsågs i skäl 22 hade emellertid sitt ursprung i beslut nr 33/6 och inte i beslut nr 33/4. Beslut nr 33/4 angavs felaktigt i beslutet av den 3 februari 2004 om att inleda förfarandet.

(29)

I det beslut genom vilket det formella granskningsförfarandet ursprungligen inleddes nämndes även missbruk av en godkänd stödordning i enlighet med artikel 16. I allmänhet anses artikel 16 avse situationer då mottagaren av godkänt stöd tillämpar stödet i strid med det enskilda beslutet om beviljande eller i strid med stödavtalet, och inte situationer då en medlemsstat ändrar en befintlig stödordning för att införa nytt, olagligt stöd (artikel 1 c och f i procedurförordningen).

(30)

Av dessa skäl och för att undvika eventuellt missförstånd ansåg kommissionen att det var nödvändigt att ändra och utvidga granskningen och att begära ytterligare synpunkter från Italien och berörda parter.

(31)

Som svar på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av beslutet från 2004 om inledande av det formella granskningsförfarandet fick kommissionen synpunkter från följande berörda part:

Den berörda parten hävdade att det verkligen fanns en stimulansverkan och att principen om stödets nödvändighet hade följts.

(32)

Den berörda parten anförde att stimulansverkan och nödvändighetsprincipen hade iakttagits fullt ut av följande skäl:

(33)

Den berörda parten anförde även att stödet var nödvändigt och hävdade att ett sådant investeringsprojekt inte skulle ha satts igång om det inte hade funnits offentlig finansiering. I väntan på att stödet skulle beviljas, hade den berörda parten tillgripit kortfristig bankfinansiering för att starta investeringen.

(34)

Kommissionen fick inga ytterligare synpunkter efter att ha offentliggjort beslutet om att ändra och utvidga förfarandet (12).

(35)

Som svar på kommissionens bedömningar i den skrivelse varigenom granskningen inleddes gav de italienska myndigheterna tre huvudargument som gällde berättigade förväntningar, stödets stimulansverkan och fastställande av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse.

(36)

I sina synpunkter hävdade de italienska myndigheterna att det förelåg berättigade förväntningar och åberopade även rättssäkerhetsprincipen. För det första förklarade de att stödmottagare ansåg att regionallag nr 9/98 i viss mening var en fortsättning på den tidigare stödordningen regionallag nr 40 från 1993 som fortfarande var i kraft vid den tidpunkt det gällde och som fungerade på kontinuerlig basis (stödordning nr N 611/93, ändrad genom N 250/01). Detta tidigare system hade bidragit till att stödmottagare fick en berättigad förväntan om att de skulle kunna få bidrag när de lämnade in sin ansökan, även om arbetet inte hade inletts.

(37)

De italienska myndigheterna anförde vidare att åtgärderna för genomförande av stödordningen vidtogs efter det att kommissionen hade godkänt stödordningen. Den första av dessa åtgärder, förordning nr 285 från 1999, antogs den 29 april 1999. I artikel 17 i den förordningen (”övergångsbestämmelser”) föreskrevs att utgifter som ådragits efter det att lagen trädde i kraft den 5 april 1998 var bidragsberättigande. Förordningen offentliggjordes i regionen Sardiniens officiella tidning den 8 maj 1999 (13).

(38)

De italienska myndigheterna tillade att förordning nr 285 från 1999 hade upphävts genom beslut nr 33/3 den 27 juli 2000 på grund av att den var behäftad med brister. Samtidigt antog den regionala regeringen nya genomförandebestämmelser som anmäldes till kommissionen den 20 september 2000.

(39)

De italienska myndigheterna framhävde att när dessa beslut antogs den 27 juli 2000 hade regionen Sardinien varit tvungen att tänka på att offentliggörandet av förordning nr 285/99 i den officiella tidningen skapade berättigade förväntningar bland stödmottagarna. Därför beslutade man i fråga om den första ansökningsomgången att ansökningar om investeringsprojekt som redan påbörjats skulle godtas enligt artikel 9 i regionallag nr 9/98. Följaktligen föreskrevs i beslut nr 33/6 Övergångsbestämmelser för den första ansökningsomgången att när det gällde ansökningar som lämnats in till den första ansökningsomgången, skulle kostnaderna undantagsvis vara bidragsberättigande om de ådragits efter den 5 april 1998, dagen då regionallag nr 9/98 trädde i kraft.

(40)

De italienska myndigheterna påpekade att kommissionen i sin skrivelse av den 17 maj 2001 (ref. D/52027) som en del av arbetet med de lämpliga åtgärderna hade konstaterat att stödordningen var förenlig med den gemensamma marknaden efter att ha bett de italienska myndigheterna att genomföra artikel 9 i lag nr 9/98 i enlighet med regeln om stöd av mindre betydelse i förordning (EG) nr 69/2001.

(41)

De förklarade också att efter det att beslutet av den 27 juli 2000 hade trätt i kraft blev det för att praktiskt genomföra stödordningen nödvändigt att ansökningar om stöd som gjorts före offentliggörandet av den första ansökningsomgången gjordes på nytt på de nya formulären.

(42)

De italienska myndigheterna upprepade att det förelåg en stimulansverkan, eftersom beviljandet av ansökningarna var nödvändigt för banklån för perioden mellan den tidpunkt då sökandena ådrog sig kostnaderna och tidpunkten för utbetalning av stödet.

(43)

De italienska myndigheterna förklarade till sist att stödmottagarna var tvingade att välja den regionala stödordning som avses, eftersom de inte tilläts att för samma projekt lämna in ansökningar enligt andra stödordningar. De betonade att den sardinska regionala stödordning som fastställts genom regionallag nr 9/98 (N 272/98) och den landsomfattande ordning för regionalt stöd som fastställts genom nationell lag nr 488/92 (N 715/99) uteslöt varandra.

(44)

De italienska myndigheterna hävdade att principen om stimulansverkan iakttogs även om arbetet hade inletts innan ansökan hade lämnats in enligt artikel 9 i regionallag nr 9/98. De anförde att den del av stödet som beviljats innan ansökningarna lämnades in omfattades av reglerna för stöd av mindre betydelse. Den del av stödet som låg under tröskeln 100 000 euro och som beviljades före ansökan måste betraktas separat, och hänsyn endast tas till de kostnader som ådragits före den dagen och inte till hela kostnaden för projektet. Detta gällde 12 projekt av inalles 28.

(45)

Inga ytterligare synpunkter inkom till följd av meddelandet om ändring och utvidgning av förfarandet.

(46)

Vid bedömningen av stödordning nr N 272/98 konstaterades att åtgärden utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, eftersom samtliga kriterier som fastställs där är uppfyllda.

(47)

Åtgärden ger en specifik kategori stödmottagare en ekonomisk fördel genom att den minskar deras normala kostnader. Fördelen ges via statliga medel och hotar att snedvrida konkurrensen eftersom den stärker vissa företags ekonomiska ställning i förhållande till deras konkurrenter. Eftersom hotellinnehavare i olika medlemsstater konkurrerar om att locka turister kan stöd till turismsektorn lätt påverka handeln inom gemenskapen (14).

(48)

Den stödordning som anmälts till kommissionen och som kommissionen godkänt enligt artikel 4.3 i procedurförordningen utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(49)

I samband med arbetet med lämpliga åtgärder anpassades genom beslut nr 34/73 stödintensiteten till de nya taken i regionalstödskartan och därigenom garanterades förenlighet med 1998 års riktlinjer, medan förenlighet med principen om stimulansverkan garanterades genom beslut nr 33/4. Kommissionen konstaterade därför att dessa beslut inte tillade något nytt till den stödordning som tidigare godkänts, nr N 272/98.

(50)

Kommissionen anser att de övergångsbestämmelser som infördes genom förordning nr 285/99 kan ha ändrat den ordning som kommissionen ursprungligen hade godkänt. Kommissionen intog aldrig någon ståndpunkt till den genomförandeåtgärden men godtar att den aldrig trädde i kraft eftersom den upphävdes genom beslut nr 33/3.

(51)

Stödordning nr N 272/98 ändrades på nytt den 27 juli 2000 genom att beslut nr 33/4 och beslut nr 33/6 antogs. Såsom anges ovan (skälen 16–21) gjordes genom beslut nr 33/6 ändringar i den åtgärd som anmälts. Ändringarna var inte förenliga med villkoren i kommissionens beslut om godkännande av stödet.

(52)

Såsom anges i skäl 38 hävdar de italienska myndigheterna att de anmälde dessa genomförandebestämmelser till kommissionen som en del av arbetet med lämpliga åtgärder.

(53)

Kommissionen anser att de italienska myndigheterna inte anmälde de beslut som avses ovan och att de som en del av arbetet med lämpliga åtgärder underrättade kommissionen om att beslut nr 33/4 var en garant för förenligheten med principen om stimulansverkan. Under det arbetet underrättade de aldrig kommissionen om beslut nr 33/6 och bröt därför mot artikel 88.3 i EG-fördraget och mot sin plikt att samarbeta enligt artikel 10 i fördraget (15).

(54)

Den stödordning som därefter tillämpades genom de ovannämnda genomförandebestämmelserna strider följaktligen mot kommissionens ursprungliga beslut om godkännande.

(55)

De stödprojekt som började verkställas innan någon ansökan om stöd lämnats in måste därför anses vara olagliga.

(56)

De tvivel angående förenligheten som kommissionen uttryckte i de skrivelser av den 3 februari 2004 och den 22 november 2006 som inledde det formella granskningsförfarandet har ännu inte bestridits vare sig av de italienska myndigheterna eller av den berörda parten. Kommissionen bekräftar därför sin bedömning som kan sammanfattas på följande sätt.

(57)

Som redan nämnts inleddes åtminstone 28 investeringsprojekt vid en tidpunkt då de inte var berättigade till stöd enligt stödordningen.

(58)

Enligt 1998 års riktlinjer krävs att en ansökan om stöd lämnas in innan projektet börjar verkställas.

(59)

Detta krav upprepades i kommissionens beslut från 1998 i vilket ingen invändning gjordes mot den regionala stödordningen för att hjälpa hotellindustrin på Sardinien (N 272/98). I det beslutet anges det uttryckligen att stödmottagarna måste ha ansökt om stöd innan projektet börjar verkställas.

(60)

I samband med arbetet med de lämpliga åtgärderna som följde på ikraftträdandet av 1998 års riktlinjer överlämnade de italienska myndigheterna beslut nr 33/4 av den 27 juli 2000. I artikel 6 i det beslutet anges det uttryckligen att kostnaderna är bidragsberättigande om de ådragits efter det att ansökan om stöd lämnats in.

(61)

Principen om stödets nödvändighet är en allmän princip som erkänns av domstolen i dess dom i Philip Morris-målet (16), och är helt klart viktig att överväga när man måste avgöra huruvida investeringar som görs av företag berättigar till stöd enligt 1998 års riktlinjer. Såväl det ovannämnda kommissionsbeslutet som riktlinjerna anger att ansökan om stöd måste lämnas innan projekten börjar verkställas.

(62)

De italienska myndigheterna hävdar att det system som fungerar i Italien har skapat en berättigad förväntan om att ett bidrag kommer att vara tillgängligt enbart på grundval av att ansökan lämnas in. Huruvida projekten redan har börjat genomföras saknar betydelse.

(63)

Kommissionen kan inte godta detta argument, eftersom det i beslutet om godkännande av den ordning för regionalt stöd som granskas uttryckligen krävs att en ansökan om stöd lämnas in innan projektet börjar genomföras.

(64)

Beslut nr 33/6 skickades inte till kommissionen förrän klagomålet framförts. Det översändes inte till kommissionen förrän med memo nr 5245 av den 22 april 2003 under det förfarande som följde på klagomålet (CP 15/2003). Argumentet legitima förväntningar som de italienska myndigheterna åberopade kan inte godtas, eftersom kommissionen inte gav de italienska myndigheterna eller någon annan berörd part några särskilda försäkringar, och de kunde därför inte hysa berättigade förväntningar om att villkoret i fråga inte skulle gälla. ”Av fast rättspraxis följer att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen har väckt grundade förhoppningar […]. Däremot kan ingen göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, om administrationen inte har gett honom tydliga försäkringar.” (17)

(65)

Kommissionen kan inte heller godta de italienska myndigheternas argument att det förelåg en stimulansverkan om stödmottagaren ansökte om stöd innan arbetet inleddes på grundval av en annan ordning för regionalstöd.

(66)

Kommissionen anser att stimulansverkan inte kan överföras från en ordning till en annan, och att det faktum att ett företag har valt att ansöka enligt den ena eller den andra ordningen inte kan godtas som bevis för att principen om stimulansverkan har följts. De italienska myndigheterna har själva betonat (se skäl 43) att stödmottagaren inte får lämna in mer än en ansökan för samma projekt om det finns olika stödordningar för projektet och att den ordning för regionalt stöd som omfattar Sardinien och som fastställs genom regionallag nr 9/98 (N 272/98) och den ordning för regionalt stöd som omfattar hela landet och som fastställs genom nationell lag nr 488/92 (N 715/99) utesluter varandra.

(67)

Kommissionen kan inte heller godta de italienska myndigheternas argument att stimulansverkan föreligger eftersom beviljandet av ansökningarna var nödvändigt för banklån för perioden mellan den tidpunkt då sökandena ådrog sig kostnaderna och tidpunkten för utbetalning av stödet. Det förhållandet att en ekonomisk operatör är beredd att inleda ett arbete och att låna pengar för finansieringen av utgifterna visar inte på något sätt att stödet är nödvändigt för att projektet ska kunna gå vidare och inte heller att stödet stimulerar till att sätta igång med ett projekt som inte skulle ha blivit av annars. Det förhåller sig precis tvärtom. Det förhållandet att en ekonomisk operatör är beredd att inleda ett arbete och att ta de finansiella risker som projektet medför, till och med utan att lämna in en ansökan om stöd enligt den tillämpliga stödordningen, tyder på att stödet inte behövs som stimulans.

(68)

Slutligen kan kommissionen inte godta de italienska myndigheternas argument som avser regeln om stöd av mindre betydelse, eftersom denna regel inte kan åberopas för att kringgå skyldigheten enligt riktlinjerna att lämna in en ansökan innan ett projekt börjar verkställas för att principen om stimulansverkan ska iakttas. Den summa som ska beaktas måste gälla projektet i dess helhet och inte bara den del som beviljats före ansökan om stöd. Kommissionen kan inte godta förslaget att den borde betrakta det inledande arbetet som bidragsberättigande enligt regeln om stöd av mindre betydelse och således gå utanför räckvidden för riktlinjerna. Dessutom har de italienska myndigheterna inte bara underlåtit att betrakta projekten i deras helhet vid beräkningen av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, utan samma stödmottagare kan även ha mottagit stöd av mindre betydelse från andra källor, och kommissionen har uppfattningen att de italienska myndigheterna inte beaktade denna aspekt.

(69)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att de italienska myndigheterna inte har visat att stödet beviljades enligt villkoren i kommissionens beslut om godkännande. Även om stödet betraktades som driftsstöd, skulle det inte kunna betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden. Enligt 1998 års riktlinjer får driftsstöd endast beviljas i undantagsfall i regioner som är berättigade enligt undantaget i artikel 87.3 a i fördraget. Sardinien var berättigat till stöd enligt artikel 87.3 a under perioden 1998–2006. Med undantag av stöd av mindre betydelse godkändes emellertid inget driftsstöd enligt stödordningen i fråga. Dessutom har de italienska myndigheterna i samband med denna granskning inte lagt fram bevismaterial som visar att stödet var berättigat genom att bidra till regional utveckling, eller genom arten, och de har inte heller visat att det står i proportion till de nackdelar som det är avsett att uppväga.

(70)

De italienska myndigheterna har inte lagt fram några argument för att det berörda stödet skulle kunna vara förenligt med andra bestämmelser i fördraget, bestämmelser om statligt stöd, rambestämmelser eller riktlinjer.

(71)

Kommissionen har inte heller kunnat finna någon annan grund till godkännandet av stödet. Såsom anges ovan uppfyller inte åtgärden kraven för undantag enligt artikel 87.3 c, i vilken det föreskrivs att tillstånd ska beviljas för stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Undantagen i artikel 87.2, som gäller stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och stöd som ges till vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland, är inte tillämpliga i detta fall. Åtgärden kan inte anses vara ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälpa en allvarlig störning i den italienska ekonomin i enlighet med artikel 87.3 b. Målet för åtgärden är inte att främja kultur och bevara kulturarvet i enlighet med artikel 87.3 d.

(72)

Kommissionen anser i överensstämmelse med ovanstående att det stöd som troligen beviljats för projekt som hade börjat verkställas innan det lämnats in en ansökan om stöd enligt det system för regionalstöd till hotellindustrin i regionen Sardinien som kommissionen hade godkänt 1998 (N 272/98) och som genomfördes genom beslut nr 33/6 i samband med den första ansökningsomgången är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(73)

Detta yttrande om oförenlighet gäller hela det stöd (som beviljats för projekt vars bidragsberättigande kostnader ådragits innan en ansökan om stöd lämnats in, på grundval av de genomförandebestämmelser som var i kraft vid den tidpunkt då ansökan lämnades in) som överskrider det belopp för stöd av mindre betydelse som stödmottagaren kunde ha varit berättigad till vid den aktuella tidpunkten, beräknat i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 69/2001.

(74)

Kommissionen finner att Italien olagligen har genomfört stödet i fråga i strid med artikel 88.3 i fördraget.

(75)

Genom sin bedömning drar kommissionen slutsatsen att det stöd som beviljats för de projekt som avses ovan enligt ordningen Regionallag nr 9/98 – Missbruk av stöd N 272/98 på grundval av den första ansökningsomgången och beslut nr 33/6 inte uppfyller kriterierna i 1998 års riktlinjer. Kommissionen finner att stödet beviljades olagligen och var oförenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 a och c i EG-fördraget.

(76)

Med stöd av artikel 87 i EG-fördraget är det kommissionens etablerade praxis att begära att stödmottagaren återbetalar det stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden och som har beviljats olagligen i strid med artikel 88 i EG-fördraget. Denna praxis bekräftas av artikel 14 i procedurförordningen.

(77)

Italien måste därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet av stödmottagarna. Italien måste därför kräva att stödmottagarna återbetalar stödet inom fyra månader från och med den dag då detta beslut delges.

(78)

I artikel 14.2 i procedurförordningen föreskrivs att det stöd som ska återkrävas enligt ett beslut om återkrav ska innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan ska betalas från den dag då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då det har återbetalats.

(79)

Räntan ska beräknas i enlighet med kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (18). Kommissionen anmodar Italien att kräva att potentiella mottagare av stöd enligt stödordningen återbetalar stödet inklusive ränta inom fyra månader efter delgivningen av detta beslut enligt de närmare anvisningarna nedan.

(80)

Kommissionen anmodar Italien att lämna de begärda uppgifterna genom att använda formuläret i bilaga till detta beslut och sammanställa en förteckning över de berörda stödmottagarna och tydligt ange de åtgärder som planeras och de åtgärder som redan har vidtagits för att få till stånd ett omedelbart och effektivt återkrav av det olagliga statliga stödet. Kommissionen anmodar Italien att inom två månader efter beslutet lämna in alla handlingar som visar att återkravsförfarandena har inletts mot mottagarna av olagligt stöd, t.ex. cirkulär och betalningskrav.

a)

En förteckning över mottagare av stöd enligt den ordning som avses i artikel 1 och som visar det totala stödbelopp som var och en har mottagit enligt stödordningen. De begärda uppgifterna ska lämnas i formuläret i bilaga till detta beslut.

b)

Det totala belopp som ska återkrävas från varje mottagare (kapital och ränta).

c)

En utförlig beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller är planerade för att följa detta beslut.

d)

Handlingar som visar att mottagarna har beordrats att återbetala stödet.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/19

(1)

Genom rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober 2001 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (3) införs minimiåtgärder för kontroll av sjukdomen inom gemenskapen. I det fastställs vilka åtgärder som ska vidtas om klassisk svinpest bryter ut. Åtgärderna omfattar bl.a. medlemsstaternas planer för att utrota klassisk svinpest hos en population viltlevande svin och nödvaccinering av viltlevande svin under vissa villkor.

(2)

Kommissionens beslut 2006/805/EG av den 24 november 2006 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (4) antogs till följd av utbrotten av klassisk svinpest i dessa medlemsstater. I beslutet fastställs det åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest i de områden i dessa medlemsstater där sjukdomen förekommer hos viltlevande svin, för att förhindra att sjukdomen sprids till andra delar av gemenskapen.

(3)

Dessa medlemsstater bör vidta lämpliga åtgärder för att förhindra spridning av klassisk svinpest. De har därför till kommissionen överlämnat planer för utrotning av och nödvaccination mot sjukdomen med de åtgärder som krävs för att utrota sjukdomen i de områden som i planerna har fastställts vara smittade och de åtgärder som måste vidtas på svinanläggningarna i dessa områden.

(4)

Olika epidemiologiska situationer avseende klassisk svinpest förekommer i medlemsstaterna eller delar av dem. För att göra gemenskapslagstiftningen tydlig är det lämpligt att föreskriva tre olika förteckningar över områden enligt respektive epidemiologiska situation.

(5)

Som en allmän regel gäller att förflyttning av levande svin från smittade områden utgör en högre risk än förflyttning av kött, köttberedningar och köttprodukter, och därför bör förflyttning av levande svin från de berörda medlemsstaterna förbjudas.

(6)

Sperma, ägg och embryon från smittade djur kan sprida klassisk svinpest-virus. För att förhindra spridning av klassisk svinpest till andra delar av gemenskapen är det lämpligt att förbjuda avsändning av sperma, ägg och embryon från områden som förtecknas i bilagan till detta beslut.

(7)

Det är lämpligt att man i en förteckning anger de medlemsstater och delar av dessa där den epidemiologiska situationen avseende klassisk svinpest är den mest gynnsamma, och genom avvikelse från det allmänna förbudet får levande svin sändas till andra avgränsade områden under förutsättning att vissa skyddsåtgärder vidtas. Dessutom får färskt svinkött från anläggningar i de områdena samt köttberedningar och köttprodukter som består av eller innehåller kött från de svinen sändas till andra medlemsstater.

(8)

Vissa områden där klassisk svinpest förekommer hos viltlevande svin är åtskilda genom nationsgränser och omfattar angränsande territorier i två medlemsstater. Man bör också fastställa sjukdomsbekämpande åtgärder avseende restriktioner mot avsändning av levande svin inom drabbade, närliggande områden som är belägna i två olika medlemsstater.

(9)

Med hänsyn till den epidemiologiska situationen i vissa områden i Ungern och Slovakien är det lämpligt att uppta dessa på denna första förteckning över områden.

(10)

I den andra förteckningen bör man uppta områden där den epidemiologiska situationen i vildsvinspopulationen eller på anläggningar för svinhållning är mindre gynnsam på grund av sporadiska utbrott. Från dessa områden får inga levande svin sändas. Däremot får färskt svinkött från anläggningar som anses vara säkra samt köttberedningar och köttprodukter som består av eller innehåller kött från de svinen sändas till andra medlemsstater, under förutsättning att man vidtar vissa skyddsåtgärder som bör fastställas i detta beslut.

(11)

En tredje förteckning bör innehålla de områden från vilka varken levande svin, färskt svinkött eller köttprodukter i allmänhet får avsändas till andra medlemsstater. Svinköttsberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande svinkött bör dock kunna sändas till andra medlemsstater om de har behandlats på ett sådant sätt att alla klassisk svinpest-virus har förstörts.

(12)

För att förhindra spridning av klassisk svinpest till andra delar av gemenskapen bör det även föreskrivas att avsändning av färskt svinkött samt köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande svinkött från medlemsstater med områden som upptas i förteckningen får ske på vissa villkor. Sådant färskt svinkött och sådana produkter och beredningar av svinkött bör förses med särskilda märken som inte kan förväxlas med de kontrollmärken för svinkött som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (5) och det identifieringsmärke som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (6).

(13)

För att förhindra spridning av klassisk svinpest till andra delar av gemenskapen, om en medlemsstat omfattas av ett förbud mot avsändning av färskt svinkött samt köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande svinkött från vissa områden i medlemsstaten, bör vissa krav fastställas, särskilt avseende intyg, för avsändning av sådant kött, sådana beredningar och sådana produkter från andra delar av den medlemsstaten vilka inte omfattas av detta förbud.

(14)

Beslut 2006/805/EG har ändrats flera gånger. Därför bör beslutet upphävas och ersättas med det här beslutet.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

områden utanför dem som förtecknas i bilagan, och

b)

en anläggning där inga levande svin från de områden som anges i bilagan har förts in under de sista 30 dagarna omedelbart före avsändningen.

a)

Inga levande svin har förts in under de sista 30 dagarna omedelbart före avsändningen.

b)

En officiell veterinär har utfört en klinisk undersökning med avseende på klassisk svinpest i enlighet med förfarandena för kontroll och provtagning i kapitel IV del A samt del D punkterna 1, 2 och 3 i bilagan till kommissionens beslut 2002/106/EG (7), och

c)

PCR-test (polymeraskedjereaktion) för detektion av klassisk svinpest enligt del C kapitel VI i bilagan till beslut 2002/106/EG har utförts med negativt resultat på prover från den sändning med svin som ska sändas under de sju dagar som omedelbart föregår avsändningen; det ska tas prov från minst så många svin att en prevalens på 5 % kan påvisas med 95 % konfidens i den svingrupp som ska sändas.

i)

svin som ska sändas direkt till ett slakteri för omedelbar slakt,

ii)

svin som sänds till ett närliggande område i en medlemsstat som förtecknas i del I i bilagan,

iii)

om bestämmelsemedlemsstaten har gett sitt förhandsgodkännande.

a)

svin som ska transporteras direkt till ett slakteri för omedelbar slakt,

b)

svin från anläggningar där

a)

Svinsperma, såvida den inte kommer från galtar som hålls på sådana godkända seminstationer som avses i artikel 3 a i rådets direktiv 90/429/EEG (9) och som ligger utanför de områden som förtecknas i bilagan till detta beslut.

b)

Ägg och embryon av svin, såvida de inte kommer från svin som hållits på anläggningar som ligger utanför de områden som förtecknas i bilagan.

a)

Inga fall av klassisk svinpest har konstaterats under de senaste 12 månaderna på den berörda anläggningen, och anläggningen är belägen utanför en skydds- eller övervakningszon.

b)

Svinen har befunnit sig på anläggningen i minst 90 dagar, och inga svin har förts in till anläggningen under de sista 30 dagarna omedelbart före avsändningen till slakteriet.

c)

Den behöriga veterinärmyndigheten har minst två gånger om året inspekterat anläggningen, och har då

d)

Innan godkännande beviljats för avsändning av svin till ett slakteri, har en officiell veterinär utfört en klinisk undersökning med avseende på klassisk svinpest i enlighet med förfarandena för kontroll och provtagning i kapitel IV punkterna 1, 2 och 3 i del D i bilagan till beslut 2002/106/EG.

a)

har producerats och bearbetats i enlighet med artikel 4.1 i rådets direktiv 2002/99/EG (10),

b)

omfattas av ett veterinärintyg i enlighet med artikel 5 i rådets direktiv 2002/99/EG, och

c)

åtföljs av sådana hälso- och sundhetsintyg för handel inom gemenskapen som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 599/2004 (11) och i vilka del II ska kompletteras med följande:

”Produkt i enlighet med kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (12).

—

ett identifieringsmärke för köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande svinkött som föreskrivs i avsnitt I i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004, och

—

det kontrollmärke för färskt svinkött som föreskrivs i avsnitt I i kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004.

a)

För intyg som krävs enligt artikel 5.1 i rådets direktiv 64/432/EEG (13) och som ska åtfölja svin som sänds från dess territorium:

”Djur i enlighet med kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (14).

b)

För intyg som krävs enligt artikel 6.1 i rådets direktiv 90/429/EEG och som ska åtfölja galtsperma som sänds från dess territorium:

”Sperma i enlighet med kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (15).

c)

För intyg som krävs enligt artikel 1 i kommissionens beslut 95/483/EG (16) och som ska åtfölja embryon och ägg från svin som sänts från dess territorium:

”Embryon/ägg (17) i enlighet med kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (18).

a)

De ska omfattas av ett veterinärintyg i enlighet med artikel 5.1 i direktiv 2002/99/EG, och

b)

de ska åtföljas av sådana hälso- och sundhetsintyg för handel inom gemenskapen som föreskrivs i artikel 1 i förordning (EG) nr 599/2004 och i vilka del II ska kompletteras med följande:

”Färskt svinkött samt köttberedningar och köttprodukter bestående av eller innehållande svinkött, i enlighet med kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (19).

a)

bestämmelserna i artikel 15.2 b andra, fjärde, femte, sjätte och sjunde strecksatserna i direktiv 2001/89/EG tillämpas på de svinanläggningar som är belägna i de områden som förtecknas i bilagan,

b)

fordon som har använts för att transportera svin från anläggningar i de områden som förtecknas i bilagan till detta beslut rengörs och desinficeras omedelbart efter varje användning och att transportören lämnar bevis för att sådan desinficering har gjorts.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/26

(1)

I kommissionens beslut 2002/613/EG av den 19 juli 2002 om villkor för import av sperma från tama svin (2) fastställs en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av sperma från tamsvin och en förteckning över de stationer för insamling av sperma i dessa tredjeländer som är godkända för export av sådan sperma till gemenskapen.

(2)

Kanada och Förenta staterna har begärt att det ska göras vissa ändringar i uppgifterna om länderna i den förteckning över stationer för insamling av sperma som godkänts enligt beslut 2002/613/EG.

(3)

Beslut 2002/613/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/28

(1)

Enligt kommissionens beslut 2004/4/EG (2) ska det i princip vara förbjudet att föra in rotknölar av Solanum tuberosum L. med ursprung i Egypten till gemenskapen. Under tidigare år, inbegripet importperioden 2007–2008, tilläts emellertid införsel till gemenskapen av sådana rotknölar från sjukdomsfria områden, under förutsättning att vissa villkor var uppfyllda.

(2)

Under importperioden 2007–2008 konstaterades ingen förekomst av Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith.

(3)

Mot bakgrund av den begäran och de uppgifter som lämnats av Egypten har kommissionen fastställt att det inte finns någon risk för att Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith sprids vid införsel till gemenskapen av rotknölar av Solanum tuberosum L. från sjukdomsfria områden i Egypten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(4)

Införsel till gemenskapen av rotknölar av Solanum tuberosum L. från sjukdomsfria områden i Egypten bör därför tillåtas för importperioden 2008–2009.

(5)

Beslut 2004/4/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

1.

I artikel 2.1 ska ”2007–2008” ersättas med ”2008–2009”.

2.

I artikel 4 ska ”31 augusti 2008” ersättas med ”31 augusti 2009”.

3.

I artikel 7 ska ”30 september 2008” ersättas med ”30 september 2009”.

4.

Bilagan ska ändras på följande sätt:

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/29

(1)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (nedan kallad EU-strategin), där kapitel III innehåller en förteckning över åtgärder mot sådan spridning.

(2)

Europeiska unionen (EU) genomför aktivt EU-strategin och verkställer de åtgärder som anges i kapitel III i denna, särskilt de som avser förstärkning, genomförande och universalisering av konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring (nedan kallad BTV-konventionen).

(3)

Rådets gemensamma åtgärd 2006/184/Gusp av den 27 februari 2006 till stöd för konventionen om biologiska vapen och toxinvapen inom ramen för EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (1) har i detta avseende nått mycket goda resultat när det gäller univsersalitet och nationellt genomförande, då ytterligare sju stater därefter har anslutit sig till BTV-konventionen och två stater har fått rättslig hjälp av EU-experter.

(4)

Likaså fortsätter de prioriteringar och åtgärder som anges i rådets gemensamma ståndpunkt 2006/242/Gusp av den 20 mars 2006 om 2006 års konferens om översyn av konventionen om bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen (BTV-konventionen) (2), i synnerhet stöd till verksamheten mellan konferenserna, nationellt genomförande, förtroendeskapande åtgärder och universalisering, att vägleda EU:s åtgärder, inklusive bistånd och projekt för outreachverksamhet. De aspekter i den gemensamma åtgärden som de stater som är parter i BTV-konventionen (nedan kallade konventionsstaterna) har enats om och som återspeglas i slutdokumentet från den sjätte översynskonferensen inom ramen för BTV-konventionen (nedan kallad den sjätte översynskonferensen) är av särskild betydelse för EU:s initiativ till stöd för BTV-konventionen.

(5)

EU bör också hjälpa konventionsstaterna att utnyttja den expertis som medlemsstaterna besitter när det gäller processen för förtroendeskapande åtgärder och öppenhet inom ramen för BTV-konventionen, i synnerhet genom rådets handlingsplan av den 20 mars 2006 om biologiska vapen och toxinvapen, där det fastställs att medlemsstaterna regelbundet ska lägga fram förklaringar rörande förtroendeskapande åtgärder och att det måste göras en uppdatering av förteckningarna över de experter och laboratorier som har valts ut som stöd för mekanismen för undersökningar av påstådd användning av kemiska och biologiska vapen under överinseende av FN:s generalsekreterare.

—

Att främja BTV-konventionens universalisering.

—

Att stödja konventionsstaternas genomförande av BTV-konventionen.

—

Att verka för att konventionsstaterna lägger fram förklaringar rörande förtroendeskapande åtgärder.

—

Att stödja verksamheten mellan BTV-konferenserna.

a)

Att göra det möjligt för de stater som ännu inte är parter i BTV-konventionen att genomföra sådana nationella eller subregionala initiativ som kommer att öka medvetenheten om BTV-konventionen, genom att tillhandahålla juridisk rådgivning om ratificering av och anslutning till BTV-konventionen och genom att erbjuda utbildning eller annan hjälp så att de nationella myndigheterna kan uppfylla sina åtaganden enligt BTV-konventionen.

b)

Att bistå konventionsstaterna med det nationella genomförandet av BTV-konventionen och se till att de med hjälp av nationell lagstiftning och administrativa åtgärder genomför sina åtaganden enligt BTV-konventionen och upprättar fungerande förbindelser mellan alla nationella aktörer, däribland den nationella lagstiftande makten och den privata sektorn.

c)

Att göra det lättare för konventionsstaterna att regelbundet lägga fram förklaringar rörande förtroendeskapande åtgärder genom att utarbeta förklarande material om processen för förtroendeskapande åtgärder och genom att förbättra de tekniska aspekterna av ett elektroniskt inlämnande av de nuvarande förklaringarna för dessa åtgärder och genom att förbättra säkerheten hos och underhållet av en webbplats med begränsad åtkomst, genom att underlätta inrättandet av nationella kontaktpunkter och framläggandet av de första förklaringarna rörande förtroendeskapande åtgärder samt genom att anordna en konferens mellan dessa kontaktpunkter i samband med 2008 och 2009 års sammanträden inom ramen för BTV-konventionen.

d)

Att främja en fokuserad regional diskussion mellan företrädare för regeringar, universitet, forskningsinstitut och industrin i frågor som rör verksamheten mellan BTV-konferenserna, särskilt tillsynen över vetenskap och utbildning.

13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/s3