16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1000/2008

av den 13 oktober 2008

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sulfanilsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indien till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 9 och 11.2,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

I juli 2002 införde rådet genom förordning (EG) nr 1339/2002 (2), en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad de gällande åtgärderna) på 21 % på import av sulfanilsyra enligt KN-nummer ex 2921 42 10 (Taric-nummer 2921421060) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) och en övrig tull på 18,3 % på import med ursprung i Indien. De införda åtgärderna var baserade på resultaten av ett antidumpningsförfarande som inletts enligt artikel 5 i grundförordningen (nedan kallad den ursprungliga undersökningen).

(2)	Samtidigt införde rådet genom förordning (EG) nr 1338/2002 (3) en slutgiltig utjämningstull på 7,1 % på import av samma produkt med ursprung i Indien.

(3)	Inom ramen för antidumpnings- respektive utjämningsförfarandet godtog kommissionen genom beslut 2002/611/EG (4) ett prisåtagande som gjorts av bara en indisk exporterande tillverkare, Kokan Synthetics and Chemicals Pvt. Ltd (”Kokan”).

(4)	I februari 2004 höjde rådet, till följd av en ny absorptionsundersökning enligt artikel 12 i grundförordningen, genom förordning (EG) nr 236/2004 (5), den slutgiltiga antidumpningstullen beträffande importen av sulfanilsyra med ursprung i Kina från 21 % till 33,7 %.

(5)	I december 2003 underrättade företaget kommissionen om att det önskade återta sitt åtagande. Till följd av detta upphävdes genom kommissionens beslut 2004/255/EG (6) kommissionsbeslutet om godtagande av åtagandet.

(6)

I april 2005 inledde kommissionen (7) efter en begäran ingiven av Kokan, en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen och artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (8) (antisubventionsgrundförordningen), begränsad i omfattning till en prövning av huruvida ett påföljande åtagande från Kokan kunde godtas.

(7)	Genom beslut 2006/37/EG (9) godtog kommissionen det påföljande åtagande som Kokan gjort i samband med antidumpnings- respektive utjämningsförfarandet beträffande import av sulfanilsyra med ursprung i Indien.

(8)

Samtidigt ändrades förordning (EG) nr 1338/2002 rörande införande av en slutgiltig utjämningstull på import av sulfanilsyra med ursprung i Indien och förordning (EG) nr 1339/2002 rörande införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sulfanilsyra med ursprung bl.a. i Indien, genom rådets förordning (EG) nr 123/2006 (10) med hänsyn till det godtagna åtagandet.

2.   Begäran om översyn

(9)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (11), mottog kommissionen den 24 april 2007 en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Denna begäran ingavs av två gemenskapstillverkare (”sökandena”) som svarade för 100 % av gemenskapens produktion av sulfanilsyra.

(10)	Sökandena gjorde gällande och lade fram prima facie bevisning till stöd för att det är sannolikt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin kommer att fortsätta eller återkomma när det gäller import av sulfanilsyra med ursprung Kina och Indien (de berörda länderna).

(11)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång och offentliggjorde den 24 juli 2007 i Europeiska unionens officiella tidning  (12), ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

3.   Parallella undersökningar

(12)

Genom ett tillkännagivande som den 24 juli 2007 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (13), inledde kommissionen också en översyn vid utgången av giltighetstiden enligt artikel 18 i antisubventionsgrundförordningen för utjämningsåtgärderna beträffande import av sulfanilsyra med ursprung i Indien. Denna undersökning pågår fortfarande.

(13)

Genom ett tillkännagivande som den 29 september 2007 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (14) inledde kommissionen på eget initiativ en partiell interimsöversyn, varvid översynen skulle begränsas till subventionsnivån, enligt artikel 19 i antisubventionsgrundförordningen, eftersom kommissionen hade tillräcklig prima facie-bevisning för att de omständigheter i fråga om subventionering som låg till grund för fastställandet av gällande åtgärder hade ändrats och för att dessa ändringar är av bestående karaktär. Denna undersökning pågår fortfarande.

4.   Undersökning

4.1   Undersökningsperiod

(14)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 april 2006 till och med den 31 mars 2007 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med 2003 till och med översynsperiodens slut (skadeundersökningsperioden).

4.2   Parter som berörs av undersökningen

(15)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, importörerna och de användare som den visste var berörda, företrädarna för exportländerna samt sökandena om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(16)	Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(17)	Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda, nämligen de två gemenskapstillverkarna och alla kända exporterande tillverkare, importörer och användare.

(18)	Svar på frågeformulären kom in från de båda gemenskapstillverkarna och en exporterande tillverkare i Indien, samt från fyra användare. Ingen av de exporterande tillverkarna i Kina och ingen av importörerna svarade på frågeformuläret eller gav sig till känna under undersökningen.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för fastställandet av gemenskapens intresse. I samband med detta genomförde kommissionen kontrollbesök på platsen hos följande företag: a) Exporterande tillverkare i Indien: — Kokan Synthetics & Chemicals Pvt Ltd, Mumbai, Indien. b) Gemenskapstillverkare: — Ardenity, Givet, Frankrike. — CUF Químicos Industriais, Estarreja, Portugal. c) Användare: — Kemira Germany GmbH, Leverkusen, Tyskland. — Robama SA, Palafolls, Spanien.

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Berörd produkt

(20)

Den produkt som granskas är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. sulfanilsyra som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2921 42 10. Det finns huvudsakligen två grader av sulfanilsyra som bestäms efter respektive renhetsgrad, dvs. teknisk eller ren sulfanilsyra. Kvalitetsklassen ren saluförs ibland som salt av sulfanilsyra. Sulfanilsyra används som råvara vid tillverkningen av optiska vitmedel, tillsatsmedel för betong, livsmedelsfärgämnen och färgämnen för särskilda ändamål. Även om sulfanilsyra har olika användningsområden, anser användarna att samtliga kvalitetsklasser och former är ganska lätta att byta ut mot varandra, och de används omväxlande i de flesta av användningsområdena och bör därför liksom i den ursprungliga undersökningen behandlas som en enda produkt.

2.   Likadan produkt

(21)

I likhet med vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen bekräftades i denna översyn att sulfanilsyra är en utpräglad stapelvara och att produktens kvalitet och grundläggande fysiska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Den berörda produkten och de produkter som tillverkas och säljs av den exporterande tillverkaren i Indien på hemmamarknaden och till tredjeländer samt de produkter som tillverkas och säljs av gemenskapstillverkarna på gemenskapsmarknaden har alltså konstaterats ha samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C.   SANNOLIKHET FÖR FORTSATT OCH ÅTERKOMMANDE DUMPNING

(22)	I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det huruvida dumpning förekom under översynsperioden och huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning.

1.   Inledande anmärkningar

(23)

Det bör framhållas att det på grund av att gemenskapen utvidgats till 25 medlemsstater 2004 och 27 medlemsstater 2007, inte är möjligt att göra en direkt jämförelse mellan exportvolymer och marknadsandelar för importen i den föregående undersökningen och den nu aktuella översynen vid giltighetstidens utgång.

1.1   Indien

(24)	För att affärsuppgifterna ska kunna behandlas konfidentiellt, och med tanke på att Kokan står för 100 % av importen med ursprung i Indien, har det varit nödvändigt att lägga fram de berörda uppgifterna i intervall eller med indexerade siffror.

(25)

Denna undersökning grundade sig på det kontrollerade svaret på frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Indien som samarbetade helt med undersökningen. Det framgår av de uppgifter som företaget lämnat och tillgängliga uppgifter från Eurostat att all import av den berörda produkten under översynsperioden redovisades av denna exporterande tillverkare.

(26)	Man fann att 800–1 000 ton sulfanilsyra under översynsperioden importerades från Indien till gemenskapen, dvs. ungefär 8–10 % av förbrukningen i gemenskapen. I den ursprungliga undersökningen uppgick importen från Indien till 1 712 ton.

1.2   Kina

(27)

Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, fick undersökningen av om det för närvarande förekommer dumpning grundas på uppgifter som gjordes tillgängliga för kommissionen via andra källor. För detta ändamål och i enlighet med artikel 18 i grundförordningen användes officiella uppgifter från Eurostat för fastställandet av importkvantiteter och importpriser.

(28)	På grundval av tillgängliga uppgifter fastställdes det att 1 482 ton sulfanilsyra importerats från Kina till gemenskapen under översynsperioden, dvs. cirka 15 % av förbrukningen i gemenskapen. Under den ursprungliga undersökningsperioden uppgick importen från Kina till 2 950 ton.

2.   Sannolikhet för fortsatt dumpning

2.1   Indien

(29)	I enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen användes samma metod som i den föregående undersökningen för att fastställa dumpningsmarginalen. Det erinras om att en dumpningsmarginal på 24,6 % fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

a)   Normalvärde

(30)

För att bestämma normalvärdet bestämdes först för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren om den totala försäljningen av den berörda produkten på hemmamarknaden var representativ jämfört med exportförsäljningen till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ när den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var minst 5 % av företagets totala exportvolym till gemenskapen. Undersökningen visade att försäljningen på hemmamarknaden var representativ.

(31)

Därefter identifierades de typer av den berörda produkten som såldes på hemmamarknaden av den exporterande tillverkare vars försäljning på den marknaden totalt sett var representativ, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen. De kriterier som användes för identifiering av de olika produkttyperna var kvalitet (ren eller teknisk), form (syrepulver eller natriumsalt) samt syrakoncentration.

(32)

För varje produkttyp som den exporterande tillverkaren sålde på sin hemmamarknad och som konstaterades vara direkt jämförbar med en typ som såldes på export till gemenskapen fastställdes om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen under översynsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen. Undersökningen visade att av de tre typer som den berörda exporterande tillverkaren exporterade såldes två i representativa kvantiteter på den inhemska marknaden.

(33)	En undersökning gjordes också av om företagets inhemska försäljning kunde anses ha ägt rum vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(34)

I detta syfte fastställdes, för var och en av de två produkttyper som sålts i representativa kvantiteter, den andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som inte skedde med förlust under översynsperioden. Eftersom mer än 80 % av försäljningsvolymen inte såldes med förlust på den inhemska marknaden och det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika högt som eller högre än den vägda genomsnittliga tillverkningskostnaden, beräknades enligt artikel 2.1 i grundförordningen normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla inhemska försäljningspriser för produkttypen i fråga som oberoende kunder betalat eller skulle betala.

(35)

För den produkttyp som inte såldes i representativa kvantiteter på den inhemska marknaden var det nödvändigt att konstruera normalvärdet. För att fastställa det konstruerade normalvärdet lades i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vägda genomsnittliga vinst på den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under översynsperioden till den genomsnittliga tillverkningskostnaden under översynsperioden.

b)   Exportpris

(36)	Undersökningen visade att den indiska exporterande tillverkaren endast exporterade till icke-närstående kunder i gemenskapen.

(37)	Därför fastställdes exportpriset enligt artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

c)   Jämförelse

(38)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Dessa justeringar gjordes för transport- och försäkringskostnader.

d)   Dumpningsmarginal

(39)	I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen under översynsperioden med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(40)	Jämförelsen visade att det inte förekom någon dumpning för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Indien som exporterade till gemenskapen under översynsperioden.

(41)

Beträffande det faktum att det inte förekom någon dumpning från den samarbetsvilliga exportörens sida under översynsperioden, bör det, såsom nämns i skäl 7, noteras att det var ett prisåtagande som var i kraft under översynsperioden, vilket tvingade den berörda exporterande tillverkaren att iaktta en viss prisnivå för sin export till gemenskapen. Vissa transaktioner visade sig vara något högre än nivån på minimiimportpriserna i åtagandet, men merparten av försäljningen skedde till priser på samma nivå som minimiimportpriserna.

2.2   Kina

(42)

I enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen användes samma metod som i den föregående undersökningen för att fastställa dumpningsmarginalen. Det erinras om att en dumpningsmarginal på 21 % fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Till följd av en antiabsorptionsundersökning som inletts i juni 2003 omräknades antidumpningsmarginalen, som bedömdes ha ökat till 33,7 %, enligt beskrivningen i förordning (EG) nr 236/2004.

e)   Jämförbart land

(43)	Enligt artikel 2.7 i grundförordningen är Kina inte ett land med marknadsekonomi, och därför måste normalvärdet för import från Kina baseras på uppgifter från ett tredjeland med marknadsekonomi.

(44)	I tillkännagivandet om inledande föreslog kommissionen Indien som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi när det gäller Kinas export till gemenskapen. Indien användes också som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen.

(45)

Sökandena antydde dock att det skulle vara lämpligare att använda Amerikas förenta stater (Förenta staterna) som jämförbart land i det här fallet. Det hävdades att i motsats till i Indien påverkas priserna på sulfanilsyra i Förenta staterna av normala marknadsmässiga krafter. Det påstods också att produktionen av sulfanilsyra i Förenta staterna sker på ett sätt som är jämförbart med produktionsprocessen i Kina och att de kvantiteter som produceras och säljs i Förenta staterna är representativa. Sökandena hävdade också att tillgången på råvaror i Indien inte är jämförbar med tillgången på råvaror i Kina eftersom de indiska tillverkarna, på grund av systemet med förhandslicenser, föredrar att importera råvaror i stället för att köpa inhemska.

(46)

När det gäller förslaget att använda Förenta staterna som jämförbart land framhålls det att Förenta staterna under ett antal år har haft skyddsåtgärder i form av antidumpningsåtgärder mot import från Kina och Indien och utjämningsåtgärder mot import från Indien. Av denna anledning kan det inte uteslutas att priserna har påverkats av dessa handelspolitiska skyddsåtgärder.

(47)

När det gäller tillgången på råvaror konstaterades det också att de indiska tillverkarna av sulfanilsyra köper råvaror på den inhemska marknaden. Det kan därför inte hävdas att tillgången på råvaror gör Indien olämpligt som jämförbart land. Det finns dessutom flera tillverkare av sulfanilsyra i Indien, och det förekommer också import, t.ex. från Kina, på marknaden. Det finns därför ingen bevisning för bristande konkurrens i Indien.

(48)

Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av andra övertygande argument om förändrade omständigheter sedan den ursprungliga undersökningen, dras slutsatsen att Indien utgör ett lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång.

f)   Fastställande av normalvärde

(49)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i det jämförbara landet. Närmare bestämt baserades normalvärdet på det pris som icke-närstående kunder i Indien betalat eller skulle betala för jämförbara produkttyper, eftersom denna försäljning skett inom ramen för normal handel.

g)   Exportpris

(50)	Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, måste exportpriset i enlighet med artikel 18 i grundförordningen fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter. Officiella uppgifter från Eurostat valdes som en lämplig bas för fastställande av exportpriset.

h)   Jämförelse

(51)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs hänsyn till olikheter som kunde påverka prisernas jämförbarhet. Dessa justeringar gjordes för transport- och försäkringskostnader i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Normalvärdet på den indiska nivån fritt fabrik jämfördes sedan med det justerade kinesiska exportpriset på samma nivå.

i)   Dumpningsmarginal

(52)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att det förekom dumpning, varvid dumpningsmarginalen motsvarade det belopp med vilket normalvärdet överskred priset vid export till gemenskapen. Den konstaterade dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, var i storleksordningen 15–20 %.

3.   Utveckling av importen om åtgärderna skulle upphöra att gälla

3.1   Indien

j)   Inledande anmärkningar

(53)

Eftersom det inte förekom någon dumpning under översynsperioden, undersöktes det om det var sannolikt att dumpningen från Indiens sida skulle återupptas om åtgärderna skulle upphöra att gälla. För att bedöma om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma undersöktes Kokans prisbeteende, dvs. företagets priser på andra exportmarknader i jämförelse med dess exportpriser till gemenskapen och priser på hemmamarknaden, samt dess tillverkning, tillverkningskapacitet och lager. Analysen baserades på uppgifter som lämnats i svaret på frågeformuläret och kontrollerats på plats hos Kokan vid undersökningen.

k)   Förhållandet mellan priserna i gemenskapen och priserna i Indien

(54)	Priserna på gemenskapsmarknaden var högre än de priser Kokan uppnådde på sin hemmamarknad under översynsperioden. Denna utveckling bör dock ses mot bakgrund av att företagets exportpriser omfattades av systemet med minimiimportpriser i åtagandet.

l)   Förhållandet mellan exportpriserna till tredjeländer, exportpriserna till gemenskapen och de inhemska priserna i Indien

(55)	Det konstaterades att det genomsnittliga exportpris som Kokan tog ut i tredjeländer var betydligt lägre än dess genomsnittliga exportpris till gemenskapen. Det konstaterades också att dessa priser dumpades, eftersom de visade sig gott och väl understiga de priser som Kokan tog ut på hemmamarknaden.

(56)

Som nämns i skälen 7 och 41 omfattades Kokan av ett åtagande om minimipriser för sin export till gemenskapen under översynsperioden, medan de priser som togs ut av kunder i andra tredjeländer fastställdes fritt. Under dessa omständigheter är de senare priserna en indikation på den troliga prisnivån för export till gemenskapen om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Det konstaterades därför att Kokan sannolikt kommer att sänka sina exportpriser till gemenskapen och att dumpningen sannolikt återkommer på gemenskapsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

m)   Förhållandet mellan exportpriserna till tredjeländer och prisnivån på gemenskapsmarknaden

(57)

Exportpriserna till tredjeländer konstaterades i genomsnitt vara lägre än gemenskapsindustrins försäljningspriser på gemenskapsmarknaden. Detta innebär att den rådande prisnivån för den berörda produkten på gemenskapsmarknaden gör denna marknad mycket attraktiv för den exporterande tillverkaren i Indien. På denna grundval bedömds det föreligga ett ekonomiskt incitament att dirigera om försäljningen till de högre priserna på gemenskapsmarknaden om de åtgärder som är i kraft skulle upphöra att gälla.

n)   Outnyttjad kapacitet och lager

(58)

Undersökningen visade att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren inte byggde upp något lager under översynsperioden. Det upptäcktes dock att företaget skulle kunna öka sin tillverkning, eftersom dess kapacitetsutnyttjande låg på cirka 65 % under översynsperioden. Det kan i detta sammanhang noteras att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens outnyttjade tillverkningskapacitet visade sig motsvara med än 30 % av förbrukningen i gemenskapen.

o)   Slutsatser om Indien

(59)

Undersökningen visade tydligt att prisnivån i Indien och på marknaden i andra tredjeländer är avsevärt lägre än prisnivån på gemenskapsmarknaden. Om de befintliga antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla, skulle det finnas starka incitament för den samarbetsvilliga exporterande indiska tillverkaren att använda outnyttjad kapacitet samt att dirigera om mer försäljning till gemenskapsmarknaden och därför fortsätta att exportera, även i större kvantiteter. Den ovan gjorda bedömningen antyder att de större kvantiteterna till gemenskapen med största sannolikhet skulle exporteras till dumpade priser.

3.2   Kina

p)   Inledande anmärkningar

(60)

Förutom slutsatsen om dumpning under översynsperioden undersöktes även sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, stödjer sig nedanstående slutsatser på tillgängliga uppgifter, dvs. uppgifter som lämnats av sökandena, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, tillsammans med uppgifter från Eurostat.

q)   Tillverkningskapacitet

(61)

Det framgår av offentligt tillgängliga uppgifter att den kinesiska tillverkningsvolymen uppgår till cirka 22 000 ton, vilket är mer än den dubbla förbrukningen i gemenskapen under översynsperioden. Eftersom de exporterande tillverkarna i Kina inte samarbetade, finns inga tillgängliga uppgifter om huruvida det finns outnyttjad kapacitet i Kina. Enligt tillgängliga uppgifter kan dock de kinesiska tillverkarna använda den relativt enkla satsvisa process som för närvarande används för att tillverka färgämnen och kemikalier för särskilda ändamål för att tillverka sulfanilsyra. Som nämns i skäl 63 har gemenskapsmarknaden i många år fortsatt att vara en attraktiv marknad för kinesiska tillverkare. Det är därför rimligt att anta att all outnyttjad tillverkningskapacitet som kan finnas i Kina skulle användas för att kanalisera ytterligare kvantiteter till gemenskapsmarknaden, eller att befintlig tillverkning som ökat genom omläggning av tillverkningen mellan färgämnen och kemikalier för särskilda ändamål skulle dirigeras om till gemenskapen, om de befintliga antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

r)   Förhållandet mellan exportpriserna till tredjeländer och exportpriserna till gemenskapen

(62)

Enligt tillgängliga uppgifter var de kinesiska exportpriserna till tredjeländer lägre än de kinesiska exportpriserna till gemenskapen under översynsperioden. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, är därför sannolikheten stor att de kinesiska exportörerna skulle omdirigera sin nuvarande export till tredjeländer till gemenskapsmarknaden, och att den fortfarande skulle ske till dumpade priser.

s)   Absorption

(63)

Som fastställs i förordning (EG) nr 236/2004 konstaterades det att absorption av antidumpningstullen hade förekommit när det gällde export från Kina till gemenskapen. Detta visade att gemenskapsmarknaden fortfarande var attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna. Eftersom exporten visade sig ske till dumpade priser under översynsperioden, kan slutsatsen dras att dumpingen sannolikt fortsätter om åtgärderna tillåts upphöra att gälla och att exportvolymerna sannolikt ökar.

t)   Slutsatser om Kina

(64)

Undersökningen visade att de kinesiska exportörerna fortsatte med sin dumpning under översynsperioden i betydande omfattning. På grundval av undersökningsresultaten i skälen 62 och 63 dras slutsatsen att betydande dumpning sannolikt fortsätter om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla. Dessutom är det sannolikt att mängden dumpad import skulle öka avsevärt om åtgärderna skulle upphöra.

4.   Slutsats om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning

(65)	På grundval av ovanstående dras slutsatsen att dumpingen sannolikt fortsätter när det gäller de kinesiska exportörerna och sannolikt återkommer när det gäller de indiska exporterande tillverkarna, om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

D.   DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(66)	Inom gemenskapen tillverkas den likadana produkten av två tillverkare, vars produktion anses utgöra gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(67)	Det är att märka att de företag som hade ”Sorochimie Chimie Fine” och ”Quimigal SA” i sitt företagsnamn bytt dessa mot ”Ardenity” respektive ”CUF Químicos Industriais” sedan den ursprungliga undersökningen.

(68)	Dessa båda tillverkare samarbetade vid undersökningen och stödde begäran om översyn. De utgör därför gemenskapsindustrin enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

E.   SITUATIONEN PÅ GEMENSKAPSMARKNADEN

1.   Förbrukning på gemenskapsmarknaden

(69)	Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av — importen av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden baserad på uppgifter från Eurostat, — gemenskapsindustrins totala försäljning på gemenskapsmarknaden baserad på svaren på frågeformulären.

(70)

Förbrukningen av sulfanilsyra i gemenskapen under översynsperioden uppgick till cirka 10 000 ton. Under skadeundersökningsperioden konstaterades en minskning av förbrukningen på 6 %. Tabell 1 Förbrukningen på gemenskapsmarknaden   2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Förbrukning (ton) 10 684 10 443 10 899 9 939 9 997 Index 100 98 102 93 94

2.   Aktuell import från de berörda länderna

(71)	För att affärsuppgifterna ska kunna behandlas konfidentiellt, och med tanke på att Kokan står för 100 % av importen med ursprung i Indien och att gemenskapsindustrin endast utgörs av två tillverkare, har det varit nödvändigt att lägga fram uppgifterna i tabellerna 2-5 i indexerade siffror.

2.1   Den berörda importens volym och marknadsandel under översynsperioden

(72)

I tabellerna nedan visas utvecklingen av volymer och marknadsandelar när det gäller importen från Kina och Indien. Importvolymen är baserad på uppgifter från Eurostat. Tabell 2 Import från de berörda länderna Import (index) 2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Kina 100 106 128 86 84 Indien 100 54 59 56 60 Berörda länder sammantaget 100 81 95 72 73 Källa: Eurostat. Tabell 3 De berörda ländernas marknadsandel Marknadsandel (index) 2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Kina 100 109 126 92 90 Indien 100 55 58 60 64 Berörda länder sammantaget 100 83 94 77 78

(73)	Importen från de berörda länderna minskade med 27 % under skadeundersökningsperioden. De berörda ländernas marknadsandel minskade med 22 % mellan 2003 och översynsperioden.

(74)	Om man ser på länderna var för sig minskade importvolymerna från Indien med 40 % mellan 2003 och översynsperioden, och den indiska importens marknadsandel minskade med 36 %.

(75)	Volymen av import med ursprung i Kina minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden, och marknadsandelen minskade med 10 % under samma period.

2.2   Prisutveckling och prisbeteende när det gäller importen av den berörda produkten

Tabell 4

Priser på den berörda importen

Pris per enhet (euro/ton)	2003	2004	2005	2006	Översynsperioden
Kina	773	876	1 138	1 128	1 040
Index	100	113	147	146	135
Indien (Indexerat)	100	85	96	110	111
Berörda länder sammantaget	956	910	1 131	1 180	1 138
Index	100	95	118	123	119
Källa: Eurostat.

(76)	Det genomsnittliga priset på den berörda importen med ursprung i Kina ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade det genomsnittliga priset på den berörda importen med ursprung i Indien med 11 %.

(77)

För att beräkna prisunderskridandenivån under översynsperioden jämfördes gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke närstående kunder med importpriset cif vid gemenskapens gräns för import från de berörda länderna, med justering för att landningspriset skulle avspeglas. Justeringen gjordes genom att öka priserna med den normala tullavgiften och kostnaderna efter importen, för både Kina och Indien, och genom att öka de kinesiska priserna ytterligare med antidumpningstullen. Jämförelsen visade att de justerade kinesiska och indiska priserna inte underskred gemenskapsindustrins priser.

3.   Import från andra tredjeländer

Tabell 5

Import från andra tredjeländer

Resten av världen	2003	2004	2005	2006	Översynsperioden
Import (index)	100	80	100	97	97
Marknadsandel (index)	100	82	98	104	104
Genomsnittspriser (euro/ton)	935	927	1 100	1 255	1 285
Index	100	99	118	134	137
Källa: Eurostat.

(78)

Importvolymen från andra tredjeländer minskade något, med 3 %, under skadeundersökningsperioden. Med tanke på den minskade efterfrågan ökade dock deras marknadsandel med 0,7 procentenheter. Det viktigaste exportlandet, nämligen Förenta staterna, stod för huvuddelen av denna import under skadeundersökningsperioden.

(79)	Priserna på sulfanilsyra från andra tredjeländer var något lägre än gemenskapsindustrins priser och följde den indiska prisutvecklingen från och med 2005.

4.   Gemenskapsindustrins ekonomiska situation

a)   Inledande anmärkningar

(80)	För att affärsuppgifterna ska kunna behandlas konfidentiellt har det varit nödvändigt att lägga fram uppgifterna beträffande de två företag som utgör gemenskapsindustrin i indexerade siffror.

(81)	Enligt artikel 3.5 i grundförordningen undersöktes alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden avseende gemenskapsindustrin.

b)   Uppgifter om gemenskapsindustrin

—   Produktion, befintlig produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

Tabell 6

Produktion, befintlig produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande

	2003	2004	2005	2006	Översynsperioden
Kapacitet (i ton) (index)	100	100	100	105	112
Produktion (i ton) (index)	100	119	115	115	117
Kapacitetsutnyttjande (index)	100	119	115	109	105
Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

(82)

Gemenskapsindustrins produktionsnivå under översynsperioden var 17 % högre än den som registrerades i början av skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins produktionskapacitet ökade också med 12 % under skadeundersökningsperioden, eftersom en av gemenskapstillverkarna ökade sin kapacitet genom investeringar i utrustning för att tillverka ren sulfanilsyra. Kombinationen av dessa båda faktorer ledde till en generell ökning av gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande under skadeundersökningsperioden. Det ska också påpekas att gemenskapsindustrin nådde en tillfredsställande grad av kapacitetsutnyttjande (omkring 75–80 %) under översynsperioden.

—   Lagerhållning

(83)

Gemenskapsindustrins lagernivåer vid årets slut minskade med 22 % under skadeundersökningsperioden. Lagernivåerna sjönk kraftigt under 2004 och 2005, men ökade successivt under 2006 och översynsperioden. Tabell 7 Utgående lager i volym   2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Lager (i ton) (index) 100 35 38 64 78 Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

—   Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt

(84)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym var 5 % högre under översynsperioden än i början av skadeundersökningsperioden. Eftersom förbrukningen i gemenskapen minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden (se skäl 70), ökade gemenskapsindustrins marknadsandel med 12 % under samma period. Mer specifikt ökade gemenskapsindustrin sin marknadsandel med omkring 7 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel förblev större än 50 % under hela skadeundersökningsperioden. Tabell 8 Försäljningsvolym och marknadsandel   2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Försäljningsvolym (i ton) (index) 100 114 107 105 105 Marknadsandel (i %) (index) 100 116 105 113 112 Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

(85)

Det bör noteras att nedgången i gemenskapens förbrukning under 2006 och översynsperioden i någon mån påverkat gemenskapsindustrins tillväxt. Ökningen av marknadsandelen förklaras i nästan lika hög grad av att försäljningsvolymen ökade som av att förbrukningen avtog mot slutet av skadeundersökningsperioden.

—   Faktorer som påverkar priserna i gemenskapen

(86)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser ökade kraftigt, med 26 %, under skadeundersökningsperioden. Den utveckling som iakttagits från och med 2005 förefaller särskilt återspegla effekterna av de åtgärder mot absorption som infördes 2004. Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser ökade påtagligt mellan 2004 och 2005 och var därefter tämligen stabila. Denna ökning skedde dock långsammare än ökningen av priset på anilin, som är den viktigaste råvaran vid tillverkningen av sulfanilsyra. Anilin, som är ett bensenderivat, stod för cirka 50 % av den totala tillverkningskostnaden under översynsperioden och visade en prisökning på cirka 45 % mellan 2003 och översynsperioden. Tabell 9 Försäljningspriser   2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Genomsnittligt försäljningspris (index) 100 104 124 125 126 Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

—   Sysselsättning och produktivitet

(87)

Sysselsättningsnivån sjönk med 9 % mellan 2003 och översynsperioden, medan tillverkningen ökade, vilket alltså visar på en ökning i gemenskapsindustrins produktivitet och konkurrenskraft. Den genomsnittliga kostnaden per anställd steg dock under samma period med 15 %. Tabell 10 Sysselsättning och produktivitet   2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Sysselsättning (index) 100 96 96 98 91 Produktivitet (index) 100 125 120 117 129 Genomsnittlig lönekostnad (index) 100 82 94 106 115 Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

—   Lönsamhet

Tabell 11

Lönsamhet

	2003	2004	2005	2006	Översynsperioden
Index	100	–1 286	1 519	335	191
Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

(88)

Gemenskapsindustrins lönsamhet, med undantag av år 2005, låg på ungefär 1 % eller lägre av dess omsättning. Gemenskapsindustrin redovisade stora förluster 2004, men redovisade vinster 2005, 2006 och under översynsperioden. Mot bakgrund av att gemenskapsindustrins lönsamhet var anmärkningsvärt låg 2003 ledde den synbara ökningen under skadeundersökningsperioden till en lönsamhetsnivå som fortfarande låg långt under den nivå som kan accepteras i denna typ av industri.

(89)

Det konstateras också att gemenskapsindustrins lönsamhet påverkades av råvaruprisernas utveckling. Den genomsnittliga tillverkningskostnaden ökade med 25 % mellan 2003 och översynsperioden. Som nämns i skäl 86 är anilin huvudråvaran vid framställning av sulfanilsyra, och det står för ungefär hälften av tillverkningskostnaden. Mot bakgrund av att priserna på anilin ökade markant under 2004 kunde gemenskapsindustrin inte föra över prisökningen på kunderna utan drabbades av förluster. Gemenskapsindustrins situation förbättrades under 2005, eftersom priserna på anilin stabiliserades och gemenskapsindustrin kunde höja sina priser på sulfanilsyra så mycket som behövdes för att täcka ökningen av råvarukostnaderna. Under 2006 och översynsperioden ställdes gemenskapsindustrin inför en ny ökning av priserna på anilin, och dess lönsamhet sjönk till nivåer på mindre än 1 % i förhållande till omsättningen.

—   Investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

Tabell 12

Investeringar, räntabilitet

	2003	2004	2005	2006	Översynsperioden
Investeringar (index)	100	39	57	255	305
Räntabilitet (index)	100	–1 779	2 498	420	224
Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret.

(90)

Gemenskapsindustrin fortsatte att investera i sin sulfanilsyreverksamhet under hela skadeundersökningsperioden. Förutom investeringar som i första hand rörde underhåll av befintliga kapitaltillgångar gjorde en av gemenskapstillverkarna under 2006 och översynsperioden investeringar för att öka sin kapacitet för framställning av ren sulfanilsyra. Det bör dock påpekas att denna nya kapacitet väntas fungera i full utsträckning först 2008.

(91)

Eftersom gemenskapsindustrins lönsamhet var låg under hela skadeundersökningsperioden förblev räntabiliteten, dvs. resultaten före skatt uttryckta i procent av det genomsnittliga nettobokvärdet vid årets början och slut av de tillgångar som användes i tillverkningen av sulfanilsyra, också mycket låg, nämligen omkring 2 %, under översynsperioden.

(92)

Undersökningen visade att gemenskapsindustrins kapitalbehov påverkades negativt av den svåra ekonomiska situationen. Även om en av gemenskapstillverkarna ingår i en stor koncern tillgodoses kapitalbehoven inte alltid i önskad omfattning, eftersom de finansiella resurserna inom koncernen vanligtvis tilldelas de mest lönsamma enheterna.

—   Kassaflöde

(93)

Kassaflödet minskade markant, med 85 % mellan 2003 och översynsperioden, men var fortfarande positivt. Kassaflödet följer inte lönsamhetens utveckling eftersom det påverkades av icke-likvida poster såsom avskrivning av tillgångar och lagerrörelser. Tabell 13 Kassaflöde Kassaflöde 2003 2004 2005 2006 Översynsperioden Index 100 41 64 32 15 Källa: Uppgifter i gemenskapsindustrins svar på frågeformuläret

5.   Slutsats

(94)

Mellan 2003 och översynsperioden utvecklades de flesta indikatorerna för gemenskapsindustrin positivt: försäljningsvolymer, kapacitetsutnyttjande, tillverkningsvolym, utgående lager, produktivitet, investeringar och räntabilitet. Lönsamheten fortsatte dock att vara under 1 % av omsättningen under översynsperioden.

(95)	Gemenskapsindustrin har gynnats av ökade enhetspriser på sulfanilsyra, särskilt från och med 2004 till och med slutet av översynsperioden. Höjningen av försäljningspriset kunde dock inte helt kompensera de ökade produktionskostnaderna, och därför minskade vinstmarginalerna.

(96)	Dessutom hindrade nedgången i gemenskapens förbrukning under 2006 och översynsperioden i någon mån gemenskapsindustrins återhämtning.

(97)

Det står på det hela taget klart att gemenskapsindustrin tack vare införandet av antidumpningsåtgärderna kunde stabilisera läget, men däremot inte återhämta sig helt från skadesituationen på grund av att den dumpade importen från Kina fortsatte och också på grund av de ökade råvarukostnaderna, som gemenskapsindustrin inte kunde föra över på kunderna. Det framgick emellertid av undersökningen att gemenskapsindustrin börjat investera i ny utrustning under skadeundersökningsperioden.

(98)

Mot bakgrund av analysen ovan visade det sig å ena sidan att volymindikatorerna utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Å andra sidan visade de ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin, t.ex. lönsamhet och kassaflöde, att den fortfarande befinner sig i en utsatt ekonomisk situation. Slutsatsen är därför att gemenskapsindustrin inte kunde återhämta sig helt från verkningarna av den skadevållande dumpningen.

F.   SANNOLIKHET FÖR ÅTERKOMMANDE SKADA

1.   Allmänt

(99)

Enligt artikel 11.2 i grundförordningen utfördes en analys av sannolikheten för återkommande skada om de nuvarande åtgärderna upphör att gälla. I detta avseende undersöktes särskilt den sannolika utvecklingen av exportvolymer och priser från de berörda länderna, liksom deras troliga inverkan på gemenskapsindustrins situation om åtgärderna upphör.

2.   Utvecklingen av exportvolymer och priser från de berörda länderna om åtgärderna upphör att gälla

(100)

Det erinras om att även med de befintliga åtgärderna hade importen från de berörda länderna en marknadsandel på 24,6 % under översynsperioden.

(101)

Undersökningen visade att den samarbetsvilliga exporterande indiska tillverkaren har betydande outnyttjad kapacitet, motsvarande mer än 30 % av förbrukningen i gemenskapen. Dessutom visade de uppgifter som kommissionen hade tillgång till att den befintliga framställningen av sulfanilsyra i Kina uppgår till omkring 22 000 ton, vilket motsvarar mer än den dubbla förbrukningen i gemenskapen. Grundat på samma uppgifter visar det sig också att de kinesiska tillverkarna lätt kan lägga om tillverkningen från färgämnen och kemikalier för särskilda ändamål till sulfanilsyra. Dessa kapaciteter som de berörda länderna kan förfoga över visar att de exporterande tillverkarna kan öka sin nuvarande produktion och alltså också öka sin export av sulfanilsyra till gemenskapen.

(102)

Det konstateras också att förbrukningen i gemenskapen minskade något under skadeundersökningsperioden, och efterfrågan under de kommande åren väntas inte kunna absorbera den möjliga importökningen från Kina och Indien om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Med detta scenario är det ytterst sannolikt att exporten av sulfanilsyra från Kina och Indien skulle ersätta en stor andel av gemenskapsindustrins försäljning eftersom importpriserna troligen är lägre.

(103)

Det fastställdes i undersökningen att gemenskapsmarknaden fortfarande är attraktiv för både kinesiska och indiska exporterande tillverkare. Som nämns i skälen 57 och 62 visade det sig att det genomsnittliga exportpriset på den indiska och kinesiska försäljningen till andra tredjeländer var betydligt lägre än det genomsnittliga exportpriset till gemenskapen. Trots att inget prisunderskridande konstaterades för kinesiska och indiska exportpriser som justerats med den gällande antidumpningstullen och normala tullavgiften, visade sig de kinesiska och indiska exportpriserna cif i genomsnitt vara avsevärt lägre (ca 18 %) än gemenskapsindustrins genomsnittspris. Utan några gällande åtgärder är det sannolikt att importen av sulfanilsyra från de berörda länderna till gemenskapen skulle öka markant mot bakgrund av i) den outnyttjade kapaciteten (i Indien), ii) omdirigeringen av exporten till andra tredjeländer till gemenskapsmarknaden, iii) möjligheten att lägga om tillverkningen från färgämnen och kemikalier för särskilda ändamål till sulfanilsyra (i Kina), till prisnivåer som är betydligt lägre än de nuvarande prisnivåerna i gemenskapen.

3.   Slutsats om sannolikheten för återkommande skada

(104)

Det som anförs ovan leder till slutsatsen att det är mycket sannolikt att importvolymerna till gemenskapsmarknaden kommer att öka betydligt och att detta kommer att ske till dumpade priser som underskrider gemenskapsindustrins priser, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detta skulle med största sannolikhet leda till en prisnedgång på gemenskapsmarknaden, vilket förväntas påverka gemenskapsindustrins ekonomiska situation negativt. Detta skulle framför allt vrida tillbaka den återhämtning som ägde rum under skadeundersökningsperioden, vilket sannolikt skulle leda till återkommande skada.

G.   GEMENSKAPENS INTRESSE

1.   Inledning

(105)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen.

(106)

Genom att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, är det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har några oberättigade negativa verkningar för de berörda parterna.

(107)

På denna grundval undersöktes det om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

2.   Gemenskapsindustrins intresse

(108)

Det kan rimligen förväntas att gemenskapsindustrin kommer att fortsätta att ha fördelar av de åtgärder som redan införts, och att den kommer att återhämta sig ytterligare genom att den återfår marknadsandelar och förbättrar sin lönsamhet. Om åtgärderna inte bibehålls är det troligt att gemenskapsindustrin åter kommer att börja lida skada av ökad import till dumpade priser från de berörda länderna, och att dess nuvarande bräckliga finansiella situation kommer att försämras.

(109)

På grundval härav kan slutsatsen dras att det är i gemenskapsindustrins intresse att åtgärderna bibehålls.

3.   Importörernas intresse

(110)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att införandet av åtgärder inte skulle få några betydande verkningar för gemenskapshandlarna av sulfanilsyra. Som nämnts ovan fanns det ingen importör som samarbetade i denna undersökning och inga tvingande skäl uppgavs därför till att införandet av åtgärder skulle strida mot importörernas intressen.

4.   Användarnas intresse

(111)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla de 31 kända användarna, av vilka endast fyra besvarade frågeformuläret. Tre svar på frågeformuläret mottogs från gemenskapsföretag som tillverkar optiska vitmedel och ett svar från ett företag som tillverkar färgämnen. De uppgifter som dessa användare lämnade beträffande åtgärdernas verkningar och hur stor del av deras tillverkningskostnader som sulfanilsyra stod för var inte meningsfulla.

(112)

De fyra användarnas import av den berörda produkten stod för 47,3 % av den totala importen till gemenskapen. Eftersom dessa fyra användare köper betydande mängder av sulfanilsyra från gemenskapsindustrin stod de totalt för ungefär 40 % av förbrukningen i gemenskapen under översynsperioden.

(113)

Tre användare lämnade samma synpunkter emot en fortsatt tillämpning av åtgärderna grundat på att gemenskapsindustrins produktionskapacitet är otillräcklig för att kunna möta efterfrågan på den inhemska marknaden och att åtgärderna skadar deras konkurrenskraft när det gäller produkterna i följande marknadsled. Den fjärde användaren lämnade inga synpunkter på om den var för eller emot att åtgärderna bibehölls.

(114)

När det gäller utbudssituationen på gemenskapsmarknaden bör det noteras att gemenskapsindustrins nuvarande produktionskapacitet skulle kunna tillgodose cirka 80 % av gemenskapens förbrukning. Det bör också betonas att gemenskapsindustrin har investerat i nya anläggningar för att öka sin produktion av ren sulfanilsyra. I vilket fall som helst är syftet med åtgärderna inte att förhindra import från de berörda länderna till gemenskapsmarknaden, utan att sörja för att importen sker till icke-dumpade och icke-skadevållande priser. Man räknar således med fortsatt import till gemenskapsmarknaden från de berörda länderna såsom har varit fallet efter införandet av åtgärder 2002.

(115)

Det bör också noteras att produktionen av sulfanilsyra utanför gemenskapen nu inskränker sig till ett fåtal länder i världen, t.ex. Indien, Kina och Förenta staterna. Det är därför viktigt att gemenskapsindustrin tillåts verka under effektiva konkurrensförhållanden, så att lokala leveranser av produkten fortsätter att vara tillgängliga för alla användare i gemenskapen.

(116)

När det gäller användarnas konkurrenskraft bör det noteras att det, trots bristen på uppgifter från användarna inom ramen för denna undersökning, visades i den ursprungliga undersökningen att de sammanlagda kostnaderna för optiska vitmedel och färgämnen innehållande sulfanilsyra genom antidumpningsåtgärderna skulle öka med mindre än 1 %.

(117)

På grundval av ovanstående anses det också inom ramen för denna översyn vid utgången av giltighetstiden att användarnas situation inte i någon högre grad skulle påverkas negativt om åtgärderna bibehålls.

5.   Slutsats om gemenskapens intresse

(118)

Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot att bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

H.   ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(119)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna. De beviljades också en period inom vilken de kunde lämna synpunkter och kommentarer. Det inkom inga synpunkter som kunde ändra dessa slutsatser.

(120)

Mot bakgrund av slutsatserna när det gäller sannolikheten för fortsatt dumpning av importen av sulfanilsyra från Kina, sannolikheten för återkommande dumpning av importen från Indien, sannolikheten för återkommande skada samt gemenskapens intresse, bör antidumpningsåtgärderna avseende import av sulfanilsyra bibehållas för att förhindra att gemenskapsindustrin på nytt orsakas skada genom den dumpade importen.

(121)

Tullsatsen kommer inte att tillämpas på import av den berörda produkten när den tillverkas och säljs för export till gemenskapen av ett indiskt företag för vilket ett åtagande har godtagits genom kommissionens beslut 2006/37/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull ska införas på import av sulfanilsyra enligt KN-nummer ex 2921 42 10 (Taric-nummer 2921421060) med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indien.

2.   Följande slutgiltiga antidumpningstull ska tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns för den produkt som avses i punkt 1, före tull:

Land	Slutlig tull (%)
Folkrepubliken Kina	33,7
Indien	18,3

3.   Trots vad som sägs i punkt 1 ska den slutgiltiga antidumpningstullen inte tillämpas på import som övergår till fri omsättning enligt artikel 2.

4.   Om inte annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

1.   Importvaror som deklareras för övergång till fri omsättning och som har fakturerats av företag från vilka kommissionen har godtagit åtaganden och vilkas namn förtecknas i beslut 2006/37/EG, med eventuella ändringar, ska på följande villkor befrias från den tull som införs genom artikel 1:

—	Att de berörda företagen har tillverkat varorna och sänt och fakturerat dessa direkt till den första oberoende kunden i gemenskapen.

—	Att importvarorna åtföljs av en giltig åtagandefaktura. Med åtagandefaktura avses en affärsfaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den deklaration som föreskrivs i bilagan till denna förordning.

—	Att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i åtagandefakturan.

2.   En tullskuld ska uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas för de varor som avses i artikel 1 och som befriats från tull enligt de villkor som anges i artikel 2.1, om det fastställs att ett eller flera av villkoren inte är uppfyllda. Villkoret i artikel 2.1 andra strecksatsen ska anses såsom icke uppfyllt om det konstateras att åtagandefakturan inte överensstämmer med bestämmelserna i bilagan till denna förordning eller att den är ogiltig, eller om kommissionen har återtagit godtagandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 eller artikel 13.9 i grundförordningen genom en förordning eller ett beslut där det hänvisas till en eller flera särskilda transaktioner och anges att den eller de berörda åtagandefakturorna är ogiltiga.

3.   Importörerna ska godta som en normal affärsrisk att en tullskuld kan uppkomma enligt artikel 201 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (15) om ett eller flera av de villkor som anges i punkt 1 och förklaras närmare i punkt 2 inte har uppfyllts. En sålunda uppkommen tullskuld ska uppbäras om kommissionen återtar sitt godtagande av åtagandet.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EGT L 196, 25.7.2002, s. 11.

(3)  EGT L 196, 25.7.2002, s. 1.

(4)  EGT L 196, 25.7.2002, s. 36.

(5)  EUT L 40, 12.2.2004, s. 17.

(6)  EUT L 80, 18.3.2004, s. 29.

(7)  EUT C 101, 27.4.2005, s. 34.

(8)  EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(9)  EUT L 22, 26.1.2006, s. 52.

(10)  EUT L 22, 26.1.2006, s. 5.

(11)  EUT C 272, 9.11.2006, s. 18.

(12)  EUT C 171, 24.7.2007, s. 18.

(13)  EUT C 171, 24.7.2007, s. 14.

(14)  EUT C 229, 29.9.2007, s. 9.

(15)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

---

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/18

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1001/2008

av den 13 oktober 2008

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i Republiken Korea och Malaysia till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (grundförordningen), särskilt artiklarna 9 och 11.2,

efter samråd med den rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

I augusti 2002 infördes slutgiltiga antidumpningsåtgärder på importen av vissa rördelar av järn eller stål (den berörda produkten) med ursprung i bland annat Republiken Korea och Malaysia (de berörda länderna) genom rådets förordning (EG) nr 1514/2002 (2) (den ursprungliga undersökningen). De gällande antidumpningstullarna för Malaysia är 59,2 % för Anggerik Laksana Sdn Bhd och 75 % för övriga företag. För Republiken Korea är tullen 44 % för alla företag.

(2)

Utanför ramen för detta förfarande finns gällande antidumpningsåtgärder som har införts genom rådets förordning (EG) nr 964/2003 (3) på export från Folkrepubliken Kina (58,6 %) och Thailand (58,9 %), med undantag för två företag i Thailand och export som avsänds från Taiwan, oavsett om den deklarerats ha sitt ursprung i Taiwan eller inte. Åtgärderna för den berörda produkten från Kina utvidgades till import av samma produkt avsänd från Indonesien genom rådets förordning (EG) nr 2052/2004 (4), Sri Lanka genom rådets förordning (EG) nr 2053/2004 (5) och Filippinerna genom rådets förordning (EG) nr 655/2006 (6), oavsett om den deklarerats ha sitt ursprung i Filippinerna, Indonesien, Sri Lanka eller inte.

2.   Begäran om översyn

(3)

Efter offentliggörandet av ett meddelande om det nära förestående upphörandet (7) av de gällande antidumpningsåtgärderna avseende import av vissa rördelar av järn eller stål med ursprung i Republiken Korea och Malaysia mottog kommissionen en begäran om översyn av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(4)	Begäran ingavs den 23 maj 2007 av försvarskommittén för stålrörsstumsvetsningsindustrin i Europeiska unionen (nedan kallad sökanden) för producenter som representerar en stor del, i det här fallet mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa rördelar.

(5)	Begäran var baserad på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen skulle fortsätta eller återuppstå och orsaka skada för gemenskapsindustrin.

(6)	Efter samråd med den rådgivande kommittén slog kommissionen fast att tillräckliga bevis förelåg för att inleda en översyn, och den inledde en undersökning (8) i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

3.   Undersökning

(7)

Kommissionen underrättade officiellt de sökande gemenskapsproducenterna, övriga gemenskapsproducenter, de exporterande producenterna i de berörda länderna, importörerna/handlarna, användarna och deras intresseorganisationer som man visste var berörda samt företrädare för myndigheterna i båda exportländerna om att översynen hade inletts.

(8)	Kommissionen skickade frågeformulär till alla dessa parter och till dem som gav sig till känna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet.

(9)	Kommissionen gav även berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligt och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet.

(10)

Med tanke på det höga antalet exporterande producenter i Republiken Korea, importörer/handlare av den berörda produkten och gemenskapsproducenter föreskrevs ett stickprovsförfarande i tillkännagivandet, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande skulle bli nödvändigt och i så fall välja ut ett stickprov skickade kommissionen ut formulär för stickprovsförfarandet med begäran om specifik information om den genomsnittliga försäljningsvolymen och de genomsnittliga priserna för varje berörd gemenskapsproducent, exporterande producent och importör. Inget svar togs emot från någon koreansk exporterande producent och elva svar togs emot från importörer. Endast fyra gemenskapsproducenter lämnade svar på stickprovsformuläret. Det beslutades därför att stickprovsförfarandet inte var nödvändigt.

(11)

Fyra gemenskapsproducenter svarade på frågeformuläret, men en skickade ett partiellt svar och underlät att svara efter att ett brev med begäran om komplettering hade skickats. Beträffande Malaysia togs två svar på frågeformuläret emot, ett från ett nytt företag och det andra från ett företag som senare vägrade att tillåta ett kontrollbesök. Inga koreanska exporterande producenter svarade på frågeformuläret. Två importörer lämnade svar på frågeformuläret.

(12)

Kommissionen sökte och bekräftade all information som ansågs nödvändig för att fastställa att dumpning sannolikt kommer att fortsätta eller återuppstå och orsaka skada för gemenskapens intresse. Kontrollbesök genomfördes på följande företag: a) Sökande gemenskapsproducenter — Erne Fittings GmbH, Schlins, Österrike — Interfit SA, Maubeuge, Frankrike — Virgilio Cena & Figli SpA, Brescia, Italien b) Ny producent i Malaysia Pantech Steel Industries SDN. BHD., Selangor, Malaysia

4.   Undersökningsperiod

(13)

Undersökningen av huruvida dumpningen fortsätter eller återuppstår omfattade perioden 1 juli 2006–30 juni 2007 (undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för att analysera sannolikheten för att en skada fortsätter eller återuppstår omfattade perioden från den 1 januari 2002 fram till slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Berörd produkt

(14)

Den produkt som undersöks är rördelar (utom gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning), av järn eller stål (utom rostfritt stål), med en yttre diameter på högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål, med ursprung i Republiken Korea och Malaysia, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 93 11, ex 7307 93 19, ex 7307 99 30 och ex 7307 99 90.

(15)

Vissa rördelar av järn eller stål tillverkas i princip genom att rör skärs och formas. De används för att foga samman rör och finns i olika former – vinklar, övergångsrör, T-rör och lock, samt olika storlekar och material. De används främst i den petrokemiska industrin, byggindustrin, energiproduktion, fartygskonstruktion och industrianläggningar. När de säljs för användning i den petrokemiska industrin är den globala standard som används ANSI-standarden. För andra syften är den vanligaste standard som används i gemenskapen DIN-standarden.

2.   Likadan produkt

(16)

Precis som i det ursprungliga förfarandet har undersökningen visat att vissa rördelar av järn eller stål som produceras i de berörda länderna, säljs inhemskt eller exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och slutanvändningsområden som de produkter som säljs i gemenskapen av de sökande gemenskapsproducenterna och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C.   SANNOLIKHET FÖR FORTSATT DUMPNING

(17)	I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning.

1.   Inledande anmärkningar

(18)

Såsom anges ovan måste denna undersökning, i avsaknad av samarbete från befintliga producenter i Korea och Malaysia, med undantag för ett nytt företag, baseras på information som var tillgänglig för kommissionen från andra källor. I detta avseende, och i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i grundförordningen, användes uppgifter från Eurostat avseende KN-numret med åtta siffror, kontrollerade mot andra källor, för att fastställa importmängder och priser. Tillgängliga fakta användes för att beräkna dumpningsmarginalen, dvs. i detta fall informationen i begäran och amerikansk statistik.

(19)

På grund av den nuvarande låga importvolymen av vissa rördelar av järn eller stål från Korea och Malaysia till EU var kommissionen tvungen att använda uppgifter från ett annat land. Förenta staterna ansågs lämpligt, eftersom denna marknad är av liknande storlek, med många inhemska producenter, men även en stor andel import, vilket gör denna marknad mycket konkurrensutsatt. Dessutom är Förenta staterna huvuddestinationen för exporter från Korea och Malaysia.

2.   Dumpning av import under undersökningsperioden

a)   Normalvärde

(20)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen, och i avsaknad av samarbete från koreanska eller malaysiska exporterande producenter, utom från ett nytt företag, baserades normalvärdet på de uppgifter som lämnades i begäran, dvs. beräknad tillverkningskostnad med ett tilllägg av 12,3 respektive 15,1 % för försäljnings- och administrationskostnaderna och 5,6 respektive 6 % för vinsten för Korea och Malaysia, båda uttryckta i procent av omsättningen. Det anses att ovanstående procentandelar är ganska lågt räknade.

b)   Exportpris

(21)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen och i avsaknad av samarbete från koreanska eller malaysiska exporterande producenter, utom från ett nytt företag, beräknades exportpriset med hjälp av de koreanska och malaysiska exportpriserna för den berörda produkten till Förenta staterna, vilka har hämtats från amerikansk importstatistik. Dessa siffror justerades efter produkttyper i proportion till vikten på varje produkttyp baserat på information som lämnades i begäran.

c)   Jämförelse

(22)	Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det viktade genomsnittliga exportpriset för vissa rördelar av järn eller stål, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen, båda på nivån fritt fabrik.

(23)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärde och exportpris togs hänsyn till skillnader i faktorer som påverkar priser och jämförbarheten mellan priser i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. I detta avseende gjordes justeringar för land- och sjötransport, försäkring, hantering, lastning samt tillhörande kostnader.

d)   Dumpningsmarginal

(24)

En jämförelse av det konstruerade normalvärdet och det konstruerade exportpriset visade förekomst av dumpning i båda de berörda länderna, och dumpningsmarginalen motsvarade det belopp med vilket det fastställda normalvärdet översteg exportpriset. Den konstaterade dumpningsmarginalen uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns var 15,1 % för Korea och 61,3 % för Malaysia.

3.   Utveckling av importen om åtgärderna skulle upphöra att gälla

a)   Inledande anmärkningar

(25)

Efter analysen av förekomsten av dumpning under undersökningsperioden undersöktes även sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta. I avsaknad av samarbete från koreanska eller malaysiska exporterande producenter, med undantag av ett nytillkommet företag, och med hänsyn till bristen på allmänt tillgänglig information om industrin som tillverkar den berörda produkten vilar nedanstående slutsatser främst på de fakta som är tillgängliga i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. uppgifter från Eurostat, begäran om översyn och amerikansk statistik.

b)   Koreansk och malaysisk produktionskapacitet

(26)	Den kapacitet som är tillgänglig i både Korea och Malaysia beräknas till 35 300 ton, och deras exportkapacitet till 20 000 ton. Detta motsvarar mer än en fjärdedel av gemenskapens konsumtion.

c)   Koreanska och malaysiska exportpriser till gemenskapen

(27)

Såsom nämns i de inledande anmärkningarna är exporten av den berörda produkten från de två berörda länderna till gemenskapsmarknaden nästan obefintlig. När det gäller export till andra tredjeländer påstås det i begäran att exporten av den berörda produkten till Förenta staterna sker till dumpade priser.

d)   Slutsats om sannolikheten för fortsatt dumpning

(28)

Mot bakgrund av det ovanstående, det vill säga de höga dumpningsmarginalerna, den enorma reservkapacitet som är tillgänglig i dessa länder tillsammans med deras höga exportkapacitet, kan man dra slutsatsen att den dumpade importen från dessa två länder till EU skulle återuppstå om åtgärderna tilläts upphöra. Dessutom begärde ingen av de exporterande producenterna i Malaysia en interimsöversyn, trots de höga antidumpningstullar som lades på deras export, vilken i princip upphörde. Vidare bör man komma ihåg att inga koreanska exporterande företag samarbetade i den ursprungliga undersökningen. Avsaknaden av samarbete i denna undersökning tyder även på att dessa exporterande producenter inte ville eller kunde visa att ingen dumpning skulle äga rum om åtgärderna skulle upphöra.

D.   DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(29)

Tre företag samarbetade till fullo i undersökningen. Dessa företag finns i Frankrike (Interfit), Österrike (Erne Fittings) och Italien (Virgilio Cena). Den österrikiska koncernen har även ett närstående företag i Tyskland (Siekmann Fittings). I undersökningen fastställdes att de tre sökande och fullt samarbetande gemenskapsproducenterna representerade mer än 50 % av gemenskapens produktion av vissa rördelar av järn eller stål och därför utgör gemenskapsindustri i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

E.   SITUATION PÅ GEMENSKAPSMARKNADEN

1.   Konsumtion på gemenskapsmarknaden

(30)	Gemenskapens konsumtion baserades på den totala försäljningsvolymen från de sökande gemenskapsproducenterna och andra gemenskapsproducenter, baserat på begäran, och importen från de berörda länderna samt importen från andra tredjeländer, båda baserade på Eurostat.

(31)

På denna grund ökade gemenskapens konsumtion under skadeundersökningsperioden med 26 %, från 58 561 ton 2002 till 73 519 ton under undersökningsperioden. Rördelar används främst i den petrokemiska industrin och inom byggindustri, energiproduktion, fartygskonstruktion och industrianläggningar, vilket tillsammans med stålindustrins återhämtning kan förklara denna ökning.

(32)

Tabell 1 Gemenskapens konsumtion Gemenskapens konsumtion 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 58 561 62 122 64 480 56 255 65 667 73 519 Index 100 106 110 96 112 126 Förändring från föregående år 100 6 4 –14 16 13 Källa: Eurostat, begäran, kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

2.   Import från de berörda länderna

a)   Volym och marknadsandel

(33)	De volymer som importerades från Malaysia och Korea minskade kraftigt från 404 till 11 ton. Det förefaller bero på de antidumpningsåtgärder som gäller sedan februari 2002. Deras marknadsandel är på miniminivå.

(34)	Tabell 2 Import från de berörda länderna Import från de berörda länderna 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 404 22 54 94 17 11 Index 100 5 13 23 4 3 Förändring från föregående år 100 –95 8 10 –19 –1 Marknadsandel i % av gemenskapens konsumtion 1 0,04 0,08 0,17 0,03 0,01 Källa: Eurostat.

b)   Prisutveckling för importen och prisunderskridande

(35)	På grund av den mycket begränsade importen från de berörda länderna och med tanke på de stora skillnaderna i produkttyper, kan priserna från Eurostat inte betraktas som en pålitlig källa för en detaljerad analys.

(36)

I avsaknad av samarbete i de berörda länderna beräknades marginalerna för prisunderskridandet med samma metod som i begäran, det vill säga genom att exportpriserna från de berörda länderna till Förenta staterna jämfördes med de priser som sökandena tog ut på gemenskapsmarknaden. Marginalen för underskridande är 25,2 % för Korea och 53,3 % för Malaysia.

3.   Gemenskapsindustrins ekonomiska situation

a)   Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(37)	Gemenskapsindustrins produktion ökade med 5 % under skadeundersökningsperioden, medan gemenskapens konsumtion ökade med 26 %.

(38)	Tabell 3 Produktionsvolym Produktionsvolym 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 46 454 43 504 47 155 40 881 49 300 48 922 Index 100 94 102 88 106 105 Förändring från föregående år 100 –6 8 –14 18 –1 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(39)	Under skadeundersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins kapacitet med 6 %, trots en mindre nedgång 2003.

(40)	Tabell 4 Produktionskapacitet Produktionskapacitet 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 89 400 87 800 89 700 90 300 94 800 95 000 Index 100 98 100 101 106 106 Förändring från föregående år 100 –2 2 1 5 0 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(41)	Under skadeundersökningsperioden minskade kapacitetsutnyttjandet med 1 %.

(42)	Tabell 5 Kapacitetsutnyttjande Kapacitetsutnyttjande 2002 2003 2004 2005 2006 UP % 52 50 53 45 52 51 Index 100 95 101 87 100 99 Förändring från föregående år 100 –5 6 –14 13 –1 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

b)   Försäljningsvolym och försäljningspriser

(43)	Gemenskapsindustrins försäljning till icke närstående kunder på gemenskapsmarknaden ökade med 11 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(44)

Tabell 6 Gemenskapsindustrins försäljning till icke närstående parter Gemenskapsindustrins försäljning till icke närstående parter 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 34 968 34 893 38 401 32 841 36 908 38 750 Index 100 100 110 94 106 111 Förändring från föregående år 100 –0,2 10 –16 12 5 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(45)

Under skadeundersökningsperioden ökade gradvis de genomsnittliga försäljningspriser som togs ut av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden. Den totala ökningen mellan 2002 och undersökningsperioden var 63 %. Denna ökning förklaras delvis av ökningen av kostnaden för den huvudsakliga råvaran, stålrör, och delvis av att två gemenskapsproducenter lade om sin produktion för att fokusera på dyrare specialtyper.

(46)

Tabell 7 Gemenskapsindustrins försäljningspris Gemenskapsindustrins försäljningspris 2002 2003 2004 2005 2006 UP EUR/ton 1 553 1 652 1 783 2 133 2 217 2 528 Index 100 106 115 137 143 163 Förändring från föregående år 100 6 8 23 5 20 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

c)   Marknadsandel

(47)	Den totala marknadsandel som innehades av gemenskapsindustrin från 2002 till undersökningsperioden minskade med 7 procentenheter.

(48)	Tabell 8 Marknadsandel för gemenskapsindustrins försäljning Marknadsandel för gemenskapsindustrins försäljning 2002 2003 2004 2005 2006 UP Andel av marknaden 60 % 56 % 60 % 58 % 56 % 53 % Källa: Eurostat och kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

d)   Tillväxt

(49)

Samtidigt som gemenskapens konsumtion ökade med 26 % under skadeundersökningsperioden ökade volymen för gemenskapsindustrins försäljning på marknaden med bara 11 % och gemenskapsindustrins marknadsandel på marknaden minskade med 7 procentenheter. Därmed följdes inte den ökande tendensen i gemenskapens konsumtion av en motsvarande ökning av gemenskapsindustrins försäljning.

e)   Lönsamhet och avkastning på investeringar

(50)	Under skadeundersökningsperioden utvecklades lönsamheten, uttryckt som andel av nettoomsättningsvärdet till icke närstående parter, på följande sätt:

(51)	Tabell 9 Lönsamhet Lönsamhet 2002 2003 2004 2005 2006 UP Andel av nettoomsättningsvolym 2 % 1 % 4 % 1 % 6 % 10 % Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(52)

Gemenskapsindustrins lönsamhet följde en positiv tendens, i linje med ökningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser. Trots en betydande minskning 2003 och 2005 uppgick den totala lönsamheten till 10 %. Det berodde på en övergång till produktion av produkter med högre mervärde under skadeundersökningsperioden, då gemenskapsindustrins genomsnittliga vinst var 4 %.

(53)	Avkastningen på investeringar, uttryckt som resultat i förhållande till det bokförda värdet på investeringar, följde samma tendens som lönsamheten.

(54)	Tabell 10 Avkastning på investeringar Avkastning på investeringar 2002 2003 2004 2005 2006 UP % 6 2 11 4 18 37 Index 100 37 184 62 310 618 Förändring från föregående år 100 –63 147 – 122 248 309 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

f)   Kassaflöde

(55)

Det förekom omfattande svängningar i kassaflödet mellan 2002 och 2005 och en dramatisk ökning 2006 och under undersökningsperioden. Denna ökning av kassaflödet visar också att industrin återhämtade sig. Kassaflöden på denna nivå gör att företag åter kan investera i tillverkning av vissa rördelar av järn eller stål efter mindre framgångsrika perioder.

(56)	Tabell 11 Kassaflöde Kassaflöde 2002 2003 2004 2005 2006 UP EUR 1 310 693 3 826 570 2 378 520 1 233 797 7 559 501 10 040 180 Index 100 292 181 94 577 766 Förändring från föregående år 100 192 – 110 –87 483 189 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

g)   Investeringar och kapitalanskaffningsförmåga

(57)	Gemenskapsindustrin ökade investeringarna med 65 % under skadeundersökningsperioden. De flesta av dessa avsåg maskiner för att öka produktiviteten. Inget av de undersökta företagen nämnde någon aktuell svårighet med att skaffa kapital.

(58)	Tabell 12 Investeringar Investeringar 2002 2003 2004 2005 2006 UP EUR 5 839 416 5 824 908 3 438 352 7 422 926 9 986 636 9 643 822 Index 100 100 59 127 171 165 Förändring från föregående år 100 –0,2 –41 68 44 –6 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

h)   Lager

(59)	Tabellen nedan visar att de utgående lagernivåerna följde en stabil kurva, men under skadeundersökningsperioden skedde även en mindre ökning på cirka 1 %.

(60)	Tabell 13 Lager Utgående lager i volym 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 7 233 7 115 7 449 7 206 7 580 7 190 Index 100 98 103 100 105 99 Förändring från föregående år 100 –2 5 –3 5 –5 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

i)   Sysselsättning, produktivitet och arbetskostnad

(61)	Efter en minskning med 5 % 2003 minskade den totala arbetsstyrkan under skadeundersökningsperioden med 2 %.

(62)	Tabell 14 Sysselsättning Sysselsättning 2002 2003 2004 2005 2006 UP Antal anställda 760 725 719 692 729 741 Index 100 95 95 91 96 98 Förändring från föregående år 100 –5 –0,8 –3 5 2 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(63)	I linje med ökningen av produktionen och minskningen av sysselsättningen förbättrades produktiviteten med 8 % under den undersökta perioden.

(64)	Tabell 15 Produktivitet Produktivitet 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton/anställd 61 60 66 59 68 66 Index 100 98 107 97 111 108 Förändring från föregående år 100 –2 9 –11 14 –3 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

(65)

Under skadeundersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins arbetskraftskostnader gradvis. Den totala ökningen av kostnaderna för arbetskraft under skadeundersökningsperioden var 22 %. Den främsta ökningen av arbetskraftskostnaderna skedde i ett företag som ändrade sin produktmix från stapelvaror till specialprodukter, vilket krävde högre yrkesmässiga kvalifikationer.

(66)

Tabell 16 Arbetskraftskostnader Arbetskraftskostnader/löner 2002 2003 2004 2005 2006 UP EUR 28 941 652 28 436 139 29 607 915 29 754 664 33 069 402 35 312 821 Index 100 98 102 103 114 122 Förändring från föregående år 100 –2 4 1 11 8 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

4.   Effekt av andra faktorer

a)   Gemenskapsindustrins exportverksamhet

(67)	Gemenskapsindustrins export av rördelar under skadeundersökningsperioden var inte särskilt stabil, utan uppvisade stora svängningar. Totalt minskade exportnivån till tredjeländer med 15 %, och denna minskning berodde främst på den ogynnsamma växelkursen mellan euro och US-dollar.

(68)	Tabell 17 Gemenskapsindustrins export Gemenskapsindustrins export 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 10 893 8 003 9 358 8 410 11 890 9 278 Index 100 73 86 77 109 85 Förändring från föregående år 100 –27 12 –9 32 –24 Källa: Kontrollerade uppgifter i svar på frågeformulär från gemenskapsindustrin.

b)   Importvolymer och priser från andra tredjeländer

(69)

Genom förordning (EG) nr 964/2003 infördes antidumpningstullar på import av vissa rördelar av järn eller stål från Folkrepubliken Kina (58,6 %) och Thailand (58,9 %). Åtgärderna gäller för den berörda produkten när den har sitt ursprung i Kina och avsänds från ett av följande länder: Filippinerna, Indonesien, Sri Lanka och Taiwan. Trots de åtgärder som gäller importen från Kina ökar landets export till EU stadigt.

(70)	De totala importvolymerna av vissa rördelar av järn eller stål från andra tredjeländer än de berörda länderna mer än fördubblades under skadeundersökningsperioden, och ökade från 9 654 ton 2002 till 24 105 ton i slutet av undersökningsperioden.

(71)	Importvolymerna av vissa rördelar av järn eller stål till gemenskapen från andra länder än Korea och Malaysia utvecklades på följande sätt:

(72)	Tabell 18 Import från andra tredjeländer Import från andra tredjeländer 2002 2003 2004 2005 2006 UP Ton 9 654 12 453 11 488 13 344 19 020 24 105 Index 100 129 119 138 197 250 Förändring från föregående år 100 29 –10 19 59 53 Källa: Eurostat.

(73)	Marknadsandelen för import med ursprung i andra tredjeländer än de berörda länderna uppgick till 33 % av EU:s konsumtion. Det innebär en ökning med 99 % under skadeundersökningsperioden från 16 till 33 %.

(74)

Tabell 19 Marknadsandel för import från andra tredjeländer Marknadsandel för import från andra tredjeländer 2002 2003 2004 2005 2006 UP Andel av marknaden 16 % 20 % 18 % 24 % 29 % 33 % Index 100 122 108 144 176 199 Förändring från föregående år 100 22 –14 36 32 23 Källa: Eurostat och marknadsinformation från de sökande producenterna.

(75)

Tabell 20 Den viktigaste importen till EU Import från andra tredjeländer i ton 2002 2003 2004 2005 2006 UP Kina 859 1 428 1 772 2 236 5 846 8 339 Taiwan 1 101 2 372 1 894 2 540 4 774 5 854 Vietnam 1 835 1 214 767 694 1 224 1 475 Indien 1 522 1 569 1 537 1 763 1 552 2 096 Thailand 676 1 508 778 558 1 622 2 334

c)   Återhämtning från effekterna av dumpning

(76)	Såsom framgår av den positiva utvecklingen för de flesta av de indikatorer som anges ovan förbättrades till en del gemenskapsindustrins ekonomiska situation under åren 2002 till mitten av 2007 efter den skadliga effekten av dumpad import med ursprung i de två berörda länderna.

5.   Slutsats beträffande gemenskapsindustrins situation

(77)

De gällande åtgärderna har lett till att gemenskapsindustrin delvis har återhämtat sig sedan 2002. Gemenskapsindustrin lyckades öka sina försäljningsvolymer och höja sina priser. Skadeindikatorer såsom produktion, produktionskapacitet, lönsamhet, investeringar, avkastning på investeringar och produktivitet visade också en positiv utveckling. Det visar att gemenskapsindustrin ansträngde sig för att förbättra sin konkurrenskraft. Till följd av detta har gemenskapsindustrins försäljning inom gemenskapen varit lönsam sedan 2002.

(78)

Gemenskapsindustrin lyckades dock inte dra fördel av den betydande konsumtionstillväxten i gemenskapen och några av de positiva faktorerna är även ett resultat av att ett betydande antal gemenskapsproducenter har försvunnit i Storbritannien, och deras verksamhet har tagits över av två av de företag som gav sitt stöd åt begäran.

(79)	Man kan dock slå fast att införandet av åtgärder mot Korea och Malaysia hade en positiv effekt på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(80)	Med tanke på gemenskapsindustrins försiktiga återhämtning kunde en fortsatt skada till följd av dumpad import inte bevisas. Det undersöktes därför huruvida skadan skulle återkomma om åtgärderna tilläts att upphöra.

F.   SANNOLIKHET FÖR ATT SKADAN ÅTERUPPSTÅR

(81)

Såsom nämns ovan har de koreanska och malaysiska producenterna potential att dirigera om mycket stora exportvolymer till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts att upphöra. Enligt begäran är dessa länder starkt beroende av exportmarknaderna – 75 % för Korea och 84 % för Malaysia. Det verkar dessutom som att andra exportmarknader, exempelvis Förenta staterna och Japan, inte kunde absorbera reservkapaciteten, eftersom exportvolymerna till dessa länder redan är betydande, och därför skulle dessa dirigeras om till gemenskapsmarknaden. Det verkar också finnas en allmän överkapacitet på den asiatiska marknaden.

(82)

När det gäller priser, fann man i amerikansk statistik att de malaysiska och koreanska exportpriserna till Förenta staterna var lägre än gemenskapsindustrins priser. Trots att ingen detaljerad analys kunde genomföras på grund av de många olika produkttyperna, är det troligt att dessa exportörer kommer att anpassa sina priser efter de mycket låga priserna från de andra asiatiska länderna för att återvinna sin förlorade marknadsandel. Ett sådant prissättningsbeteende, som bevisas genom deras bristande samarbete tillsammans med deras förmåga att leverera stora mängder av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden tyder på en negativ effekt på gemenskapsindustrin.

(83)	Man bör dessutom komma ihåg att gemenskapsindustrin måste fortsätta att vara konkurrenskraftig för att producera en viss volym standardprodukter, vilka därför konkurrerar direkt med importerna från Korea och Malaysia, för att utnyttja stordriftsfördelar.

(84)	Mot bakgrund av det ovanstående slås det fast att om åtgärderna tillåts upphöra skulle det med största sannolikhet leda till att den skada för gemenskapsindustrin som orsakas av dumpad import återuppstår.

G.   GEMENSKAPENS INTRESSE

1.   Inledning

(85)

Enligt artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida en förlängning av de befintliga antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapsindustrins intresse som helhet. Fastställandet av gemenskapens intresse baserades på en uppskattning av alla de olika inblandade intressena, det vill säga intresset för gemenskapsindustrin, importörerna/handlarna och användarna av den berörda produkten. Inga yttranden togs emot från användare.

(86)

För att bedöma den troliga effekten av att åtgärderna fortsätter eller inte fortsätter, begärde kommissionen information från alla intressenter som nämns ovan. Kommissionen skickade frågeformulär till 64 importörer av den berörda produkten och fick 11 svar. Kommissionen skickade ytterligare ett frågeformulär till dessa elva företag och fick bara två partiella svar, som inte innehöll några bevis för att de gällande åtgärderna hade påverkat dem väsentligt. Det är tydligt att importörerna har hittat andra leveranskällor, vilket framgår av den betydande marknadsandel (33 %) som innehas av andra tredjeländer, vilket visade att konkurrensvillkoren på gemenskapsmarknaden har säkerställts.

(87)	Dessutom innebär det faktum att denna undersökning är en översyn som analyserar en situation där antidumpningsåtgärder redan är i kraft, att en bedömning av en eventuell otillbörlig negativ effekt för de berörda parterna av de aktuella antidumpningsåtgärderna kan göras.

(88)	Mot denna bakgrund gjordes en undersökning av om det, trots slutsatserna om fortsatt dumpning och skadans sannolika återkomst, fanns tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

2.   Gemenskapsindustrins intresse

(89)

Gemenskapsindustrin har visat sig vara en strukturellt livskraftig industri. Det bekräftades av den positiva utvecklingen av dess ekonomiska situation i en tid då den effektiva konkurrensen hade återställts efter införandet av de antidumpningsåtgärder som för närvarande gäller. Gemenskapsindustrins ansträngningar att rationalisera produktionen och förbättra konkurrenskraften har faktiskt lett till en god vinst de senaste två åren av skadeundersökningsperioden.

(90)

Med tanke på det ovanstående verkar det nödvändigt att bibehålla de befintliga åtgärderna för att undvika de negativa effekterna av dumpad import, vilket skulle kunna äventyra gemenskapsindustrins återhämtningsprocess och i slutänden hela dess existens. Man måste också komma ihåg att om gemenskapsindustrin skulle försvinna skulle det även medföra en negativ effekt på industrin i senare led, eftersom den skulle se en betydande minskning i sitt urval av leverantörer.

3.   Importörers/handlares intressen

(91)

Såsom anges ovan svarade bara två av de icke närstående importörerna på kommissionens frågeformulär. De uttryckte dock inga negativa åsikter om åtgärdernas eventuella fortsättning. Avsaknaden av samarbete är i sig ett tecken på att denna sektor inte drabbades av någon väsentlig negativ effekt i sin ekonomiska situation till följd av åtgärderna. Det bekräftas av att importörerna fortsatte att handla med den berörda produkten i stora volymer, och till och med ökade den importerade volymen under skadeundersökningsperioden.

(92)

Det slås därför fast att den ekonomiska situationen för importörerna av den berörda produkten inte har påverkats negativt av införandet av de antidumpningsåtgärder som för närvarande gäller. Av samma skäl är det osannolikt att en fortsättning av åtgärderna skulle leda till en försämring av deras ekonomiska situation i framtiden.

4.   Användarnas intressen

(93)

Inga användare gav sig till känna under denna undersökning. Användarna av den berörda produkten är främst den petrokemiska industrin och byggindustrin. Deras brist på samarbete verkar bekräfta att rördelarna utgör en mycket liten del av deras totala produktionskostnader och att de gällande åtgärderna inte verkar ha medfört någon förlorad konkurrenskraft för dem.

(94)	Det slogs fast att om åtgärderna behålls på samma nivå skulle det inte medföra någon försämring av användarnas situation.

5.   Slutsats beträffande gemenskapsintresset

(95)

Undersökningen har visat att de befintliga antidumpningsåtgärderna har tillåtit gemenskapsindustrin att återhämta sig i viss utsträckning. Om åtgärderna tilläts att upphöra, skulle det äventyra återhämtningsprocessen och eventuellt leda till att gemenskapsindustrin försvann. Därför ligger det i gemenskapsindustrins intresse att åtgärderna fortsätter.

(96)	Vidare förefaller de befintliga åtgärderna inte ha haft några betydande negativa effekter på den ekonomiska situationen för användare och importörer. Det slås därför fast att det inte finns några tvingande skäl att inte bibehålla de befintliga antidumpningsåtgärderna.

H.   ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(97)

Alla berörda parter informerades om de fakta och hänsyn som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna behålls. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna in synpunkter efter meddelandet av uppgifter. Inga kommentarer togs emot från Korea. En kommentar togs emot från ett malaysiskt företag, men det var inte av ett sådant slag att det ändrade de ovanstående slutsatserna.

(98)	Det följer av det ovanstående att i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen bör antidumpningstullarna på import av rördelar med ursprung i Republiken Korea och Malaysia, som infördes genom förordning (EG) nr 1514/2002, bibehållas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av rördelar (utom gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning), av järn eller stål (utom rostfritt stål), med en yttre diameter på högst 609,6 mm, av en typ som används för stumsvetsning eller andra ändamål, med ursprung i Republiken Korea och Malaysia och som omfattas av KN-nummer ex 7307 93 11, ex 7307 93 19, ex 7307 99 30 och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307931191, 7307931193, 7307931194, 7307931195, 7307931199, 7307931991, 7307931993, 7307931994, 7307931995, 7307931999, 7307993092, 7307993093, 7307993094, 7307993095, 7307993098, 7307999092, 7307999093, 7307999094, 7307999095, 7307999098).

2.   Följande slutgiltiga antidumpningstullar ska tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för de produkter som beskrivs i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Land	Företag	Tullsats (%)	Taric-tilläggsnummer
Malaysia
	Anggerik Laksana Sdn Bhd, Selangor Darul Ehsan	59,2	A324
	Övriga företag	75	A999
Republiken Korea
	Alla företag	44	–

3.   Om inte annat anges, ska de gällande bestämmelserna om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EGT L 228, 24.8.2002, s. 1.

(3)  EUT L 139, 6.6.2003, s. 1.

(4)  EUT L 355, 1.12.2004, s. 4.

(5)  EUT L 355, 1.12.2004, s. 9.

(6)  EUT L 116, 29.4.2006, s. 1.

(7)  EUT C 286, 23.11.2006, s. 8.

(8)  EUT C 192, 18.8.2007, s. 15.

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/32

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1002/2008

av den 15 oktober 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 oktober 2008.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/34

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1003/2008

av den 15 oktober 2008

om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 oktober 2008

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2), särskilt artikel 2.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)	Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)	De importtullar som ska gälla från och med den 16 oktober 2008 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

(5)	I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 608/2008 av den 26 juni 2008 om tillfälligt upphävande av importtullarna för vissa typer av spannmål för regleringsåret 2008/2009 (3), bör dock tillämpningen av vissa tullar som fastställs genom den här förordningen tillfälligt upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från och med den 16 oktober 2008 gäller de importtullar som fastställs i bilaga I till den här förordningen på grundval av beräkningsgrunderna i bilaga II inom den spannmålssektor som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 oktober 2008.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 161, 29.6.1996, s. 125.

(3)  EUT L 166, 27.6.2008, s. 19.

---

---

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/37

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1004/2008

av den 15 oktober 2008

om ändring av förordning (EG) nr 1725/2003 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på Internationell redovisningsstandard (IAS) 39 och Internationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 7

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens förordning (EG) nr 1725/2003 av den 29 september 2003 (2) antogs vissa internationella redovisningsstandarder och tolkningar som förelåg per den 14 september 2002.

(2)

Den 13 oktober 2008 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar av Internationell redovisningsstandard (IAS) 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering samt Internationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 7, Finansiella instrument: Upplysningar, nedan kallade ändringarna av IAS 39 och IFRS 7. Ändringarna av IAS 39 och IFRS 7 medger omklassificering av vissa finansiella instrument som innehas för handel under exceptionella omständigheter. Den nu rådande finansiella krisen anses vara en sådan exceptionell omständighet som skulle motivera att företagen kunde utnyttja en sådan möjlighet.

(3)	I enlighet med ändringarna av IAS 39 och IFRS 7 bör företagen få omklassificera vissa finansiella instrument för tiden från och med den 1 juli 2008.

(4)

Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna av IAS 39 och IFRS 7 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. I enlighet med kommissionens beslut 2006/505/EG av den 14 juli 2006 om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) (3) har granskningsgruppen för redovisningsstandarder behandlat EFRAG:s yttrande om antagandet och framhållit för kommissionen att det är välavvägt och objektivt.

(5)	Förordning (EG) nr 1725/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Med hänsyn till den rådande turbulensen på de finansiella marknaderna och till att handel med vissa finansiella instrument inte längre förekommer eller att marknaderna för dem inte längre är aktiva eller är utsatta för störningar behöver direkt effekt ges åt de ändringar som medger omklassificering av vissa finansiella instrument och denna förordning bör därför träda i kraft i brådskande ordning.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilagan till förordning (EG) nr 1725/2003 ska Internationell redovisningsstandard (IAS) 39, Finansiella instrument: redovisning och värdering samt Internationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 7, Finansiella instrument: offentliggöranden ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)  EUT L 261, 13.10.2003, s. 1.

(3)  EUT L 199, 21.7.2006, s. 33.

---

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/42

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 10 oktober 2008

om definitiv fördelning av anslagen för budgetåret 2008 för ett visst antal hektar per medlemsstat för omstrukturering och omställning av vinodlingar enligt rådets förordning (EG) nr 1493/1999

[delgivet med nr K(2008) 5738]

(Endast de bulgariska, franska, grekiska, italienska, maltesiska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, tjeckiska, tyska och ungerska språkversionerna är giltiga)

(2008/799/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1), särskilt artikel 14.2, och

av följande skäl:

(1)

Regler för omstrukturering och omställning av vinodlingar fastställs i förordning (EG) nr 1493/1999 och i kommissionens förordning (EG) nr 1227/2000 av den 31 maj 2000 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet (2).

(2)

Enligt de bestämmelser om finansieringsplanering och deltagande i finansieringen av systemet för omstrukturering och omställning som fastställs i förordning (EG) nr 1227/2000 ska hänvisningar till ett visst budgetår avse de faktiska utbetalningar som medlemsstaterna gör mellan den 16 oktober ett visst år och den 15 oktober året därpå.

(3)	Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 ska kommissionen årligen bevilja en första del av anslaget till medlemsstaterna utifrån objektiva kriterier och med beaktande av särskilda förhållanden och behov samt de ansträngningar som bör göras för att uppnå målet med systemet.

(4)	Genom beslut 2007/719/EG (3) fastställdes preliminära anslag för regleringsåret 2007/08.

(5)	Enligt artikel 17.4 i förordning (EG) nr 1227/2000 ska en påföljd fastställas om en medlemsstats faktiska utgifter per hektar överskrider de utgifter som fastställs genom den ursprungliga anslagsfördelningen. För budgetåret 2008 bör en sådan påföljd på 6 169 euro fastställas för Slovakien.

(6)	Enligt artikel 16.1 c i förordning (EG) nr 1227/2000 kan medlemsstaterna lämna in en ansökan om ytterligare finansiering inom ramen för innevarande budgetår. Sådana ansökningar har för budgetåret 2008 lämnats in av Tjeckien, Spanien, Italien, Ungern och Rumänien.

(7)

Enligt artikel 17.3 i förordning (EG) nr 1227/2000 ska de ansökningar om ytterligare finansiering som lämnas in av medlemsstaterna godkännas proportionellt, genom utnyttjande av de anslag som finns tillgängliga efter det att summan av de belopp som från alla medlemsstater har meddelats i enlighet med artikel 16.1 a och b dragits av från det totala belopp som beviljats medlemsstaterna. För budgetåret 2008 tillämpas denna bestämmelse avseende Tjeckien, Spanien, Italien, Ungern och Rumänien. Då de ansökningar som lämnats in av dessa medlemsstater omfattar lägre belopp än vad som finns tillgängligt för omfördelning har medlemsstaternas ansökningar kunnat godkännas till fullo.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den definitiva fördelningen av anslagen för regleringsåret 2007/08, för ett visst antal hektar per medlemsstat, för omstrukturering och omställning av vinodlingar enligt förordning (EG) nr 1493/1999 för budgetåret 2008, anges i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

---

(1)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

(2)  EGT L 143, 16.6.2000, s. 1.

(3)  EUT L 289, 7.11.2007, s. 59.

---

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/45

---

BESLUT AV EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 318/05/KOL

av den 14 december 2005

enligt artikel 1.2 i del 1 av protokoll 3 till övervakningsavtalet om att avsluta det formella granskingsförfarandet avseende befrielse från dokument- och registreringsavgifter i samband med skapandet av det norska bolaget Entra Eiendom AS (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artiklarna 61-63 och protokoll 26 till detta,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (2), särskilt artikel 24 i detta och artikel 1 i del I av protokoll 3 till detta,

med beaktande av övervakningsmyndighetens riktlinjer (3) för tillämpning och tolkning av artiklarna 61 och 62 i EES-avtalet,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (4), med beaktande av deras yttranden, och

AV FÖLJANDE SKÄL:

I   BAKGRUND

1.   Förfarande och skriftväxling

I en skrivelse av den 22 maj 2002 (dok. nr: 02-3856 D) uppmanade övervakningsmyndigheten Norges regering att lämna in relevant information om skapandet av Entra Eiendom AS (Entra) för att kunna bedöma om skapandet av företaget var förenligt med bestämmelserna om statligt stöd. De norska myndigheterna svarade genom en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 25 juni 2002, till vilket bifogades en skrivelse av den 20 juni 2002 från Arbeids- og inkluderingsdepartementet, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 26 juni 2002 (dok. nr: 02-4850 A).

I en skrivelse av den 10 oktober 2002 (dok. nr: 02-7036 D) begärde övervakningsmyndigheten ytterligare upplysningar. Skrivelsen behandlade i första punkten undantaget från dokument- och registreringsavgifter som beviljats i samband med att fastigheter bytte ägare, och i andra punkten avdraget på det beräknade värdet med anledning av de särskilda uppsägningsvillkoren. De norska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar i en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 14 november 2002, till vilken fogades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 7 november 2002, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 14 november 2002 (dok. nr: 02-8219 A).

I ett fax från Nærings- og handelsdepartementet av den 9 december 2002, som mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten samma dag (dok. nr: 02-8912 A), begärde Norges regering att övervakningsmyndigheten skulle meddela sitt beslut om skapandet av Entra. I en skrivelse av den 17 december 2002 (dok. nr: 02-9062 D) till Norges beskickning vid Europeiska unionen upplyste övervakningsmyndigheten Norges regering om att ytterligare uppgifter och uttömmande dokumentation behövdes för att kunna bedöma de avdrag på det beräknade värdet som gjorts med anledning av de särskilda uppsägningsvillkoren.

Sådan uttömmande dokumentation sändes in via fax från Nærings- og handelsdepartementet den 23 januari 2003, och mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 23 januari 2003 (dok. nr: 03-424 A). I en skrivelse till Norges beskickning vid Europeiska unionen den 31 januari 2003 (dok. nr: 03-588 D) upplyste övervakningsmyndigheten Norges regering om att den – eftersom inget statligt stöd tycktes vara aktuellt – ”inte kommer att invända mot den värdeberäkning som gjorts i den ingående balansräkningen för de egendomar som överlåtits från norska staten till Entra Eiendom AS”. Övervakningsmyndigheten betonade dock att uttalandet inte avsåg vare sig dokumentavgifter eller registreringsavgifter.

I en skrivelse av den 2 april 2003 (dok. nr: 03-1827 D) tog övervakningsmyndigheten återigen upp frågan om undantag från registreringsavgifter och punktskatter och uppmanade Norges regering att lämna ytterligare förklaringar. Ytterligare upplysningar lämnades i en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 5 juni 2003, till vilken bilades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 4 juni 2003, vilka båda mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 10 juni 2003 (dok. nr: 03-3631 A).

Den 16 juni 2004 beslutade övervakningsmyndigheten att inleda ett formellt granskningsförfarande (Dec. No: 132/04/COL). Beslutet offentliggjordes den 23 december 2004.

Norges regering begärde en månads förlängning av fristen för att lämna synpunkter genom ett fax av den 13 augusti 2004 (diarienr: 290206) och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 17 augusti 2004, vilka mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 18 augusti 2004 (diarienr: 290456).

I en skrivelse av den 17 augusti 2004 (diarienr: 290305) beviljade övervakningsmyndigheten förlängning av fristen med en månad.

Norges regering lämnade sina synpunkter på beslutet om att inleda ett förfarande genom ett fax av den 16 september 2004 (diarienr: 292867) och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 20 september 2004, till vilken fogades en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 16 september 2004, vilka mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 21 september 2004 (diarienr: 293392). De norska myndigheterna ansåg att undantaget från dokument- och registreringsavgifter när Entra skapades inte utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

Övervakningsmyndigheten fick inte in några synpunkter från tredje man med anledning av beslutet om att inleda ett förfarande inom den svarsfrist som sattes ut på en månad efter publicering i EUT.

I en skrivelse av den 4 maj 2005, som mottogs och diariefördes av övervakningsmyndigheten den 9 maj 2005 (diarienr: 318691), lämnade advokatfirman Selmer, som företrädde Entra, synpunkter på övervakningsmyndighetens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande (se punkt 3.4 nedan).

Ärendet diskuterades vid ett möte i Oslo den 19 maj 2005 med företrädare från olika norska departement och från övervakningsmyndigheten.

Norges regering lämnade ytterligare upplysningar om huruvida undantaget gav Entra en ekonomisk fördel i ett fax från Fornyings- og administrasjonsdepartementet av den 26 juli 2005 (diarienr: 327938), och en skrivelse från Norges beskickning vid Europeiska unionen av den 1 augusti 2005, som mottogs och diariefördes den 3 augusti 2005 (diarienr: 329110), till vilken fogades en skrivelse av den 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet. Nærings- og handelsdepartementets slutsats var att undantaget inte medförde någon fördel för Entra.

2.   Inrättandet av Entra

2.1   Förslag om att inrätta ett nytt aktiebolag

Norges regering presenterade omorganisationen av det offentliga bygg- och egendomsdirektoratet Statsbygg, och inrättandet av Entra, den 4 juni 1999 (5). Samma dag presenterade regeringen en särskild lag om omvandling av delar av Statsbyggs fastighetsverksamhet till ett aktiebolag för att lösa vissa övergångsfrågor i samband med omstruktureringen och inrättandet av Entra (6). I paragraf 3 i lagen (nedan kallad ”den bestridda lagen”) anges att omregistreringen i fastighetsregistret och andra offentliga register skulle göras i form av ett namnbyte. Entra behövde därför inte betala några dokument- och registreringsavgifter, men stod ändå som ägare i fastighetsregistret.

Statsbygg är ett förvaltningsorgan (”Forvaltningsbedrift”) som lyder under Fornyings- og administrasjonsdepartementet. Statsbygg agerar för norska statens räkning när det gäller förvaltning och rådgivning om byggnads- och fastighetsaffärer och tillhandahåller lokaler för regeringsorgan. Statsbygg fortsatte driva och förvalta de fastigheter som inte överfördes to Entra. Statsbygg förvaltar för närvarande lokaler som omfattar cirka 2,2 miljoner kvadratmeter i Norge och utlandet. Fastighetsbeståndet består av kontorslokaler, skolor, bostäder och byggnader för särskilda ändamål i hela landet, samt ambassader och residens i utlandet. Den årliga byggnadsbudgeten uppgår till cirka 2,3 miljarder norska kronor (cirka 288 miljoner euro). Statsbygg hade 669 anställda i oktober 2005 (7).

I stortingsproposisjon nr 84 (1998-1999) sägs bland annat att syftet med omorganisationen är att förtydliga Statsbyggs olika uppgifter och utnyttja statens byggnader effektivare. För att ge en bättre ram för den konkurrensutsatta delen av Statsbyggs verksamhet skiljde man byggnader på den fria marknaden (”konkuranseutsatte bygg”) från byggnaderna för särskilda ändamål. De förstnämnda övertogs i Entras nya fastighetsbestånd. Regeringen uppgav att ett alternativ i ett senare skede kunde vara att sälja delar av företaget till privata intressenter.

Entra har följande syftesbeskrivning i sin bolagsordning: ”Bolagets huvudsyfte är att tillhandahålla lokaler för statliga organ. Bolaget får äga, köpa, sälja, driva och administrera fastigheter och bedriva verksamhet med anknytning till detta. Bolaget får även äga aktier eller andelar samt delta i andra bolag som bedriver sådan verksamhet som anges ovan” (ej auktoriserad översättning).

2.2   Entras ingående balansräkning

I propositionen till Stortinget skisserade Norges regering de grundläggande principerna för överföringen av tillgångarna till det nya bolaget. Inga slutsatser drogs avseende det faktiska värdet på de tillgångar som skulle överföras. Istället uppgavs att frågan skulle behandlas senare. I propositionen står det att ”den slutliga ingående balansräkningen för bolaget kommer att läggas fram i budgeten för år 2000” (8). Man bestämde inte heller någon metod för att beräkna värdet.

Från den 4 juni 1999 och fram till dess att den slutliga värderingen fastställdes i kongelig resolusjon av den 22 juni 2000 gjordes grundliga utredningar av värdet på de tillgångar som skulle överlåtas. Syftet var att fastställa ett korrekt värde på överlåtelsen enligt principerna i proposition nr 84 (1998-99). Flera metoder och premisser övervägdes för att beräkna värdet.

Först bad Statsbygg den oberoende konsultfirman Catella Eiendom Consult AS (CEC) att värdera de tillgångar som skulle överföras. Värderingen följde det ramverk som det norska takseringsforbundet fastställt: varje fastighet värderades för sig och sedan adderades de enskilda fastigheterna för att få fram ett sammanlagt värde på tillgångarna. Resultatet blev 3 852 110 000 norska kronor. Värderingen granskades senare av takseringsforbundet, som ansåg att värdet var acceptabelt men lågt räknat.

Sedan gjorde Statsbygg en egen värdering av tillgångarna. Detta skedde enligt en annan metod. Statsbygg grundade sina beräkningar på det diskonterade kassaflödet för hela portföljen istället för att betrakta varje fastighet som en separat enhet som skulle adderas till summan. Resultatet blev ett värde på 3 137 500 000 norska kronor.

Därefter gjorde också Fornyings- og administrasjonsdepartementet en värdering, enligt samma principer som Statsbygg, men med andra utgångspunkter. Resultatet blev 3 337 500 000 norska kronor.

Skillnaden mellan det högsta och det lägsta värdet var nu 714 610 000 norska kronor, eller 22 % beräknat på det lägsta värdet. Utan att gå in på detaljer bör det framhållas att de metoder som använts uppvisar stora inbördes skillnader. Denna anmärkning gjordes även i en oberoende utvärdering som utfördes av PricewaterhouseCoopers där de tre ovanstående beräkningarna bedömdes.

PricewaterhouseCoopers ansåg att det skulle vara både komplicerat och irrelevant att göra en närmare jämförelse mellan de tre värderingarna, med tanke på de stora metodskillnaderna. De uttalade slutligen att de ansåg ”alla tre beräkningarna vara rimliga”. PricewaterhouseCoopers betonade vidare att det inte går att komma fram till någon enskild siffra som kan anses som ett ”korrekt” värde. Värdet är istället föremål för förhandlingar mellan parterna, och kan därför variera beroende på vilka premisser som används.

Sedan beslöt departementet att göra en ny beräkning av värdet. Efter omfattande diskussioner om huruvida regeringsorganens rätt att med tolv månaders uppsägningstid avsluta sina hyreskontrakt borde påverka egendomens marknadsvärde räknades fastigheternas värde nu ut till 2 837 550 000 norska kronor. Detta värde lades fram för Stortinget (9) i statsbudgeten för 1999-2000. I propositionen förbehöll regeringen sig rätten att göra ytterligare justeringar.

Senare utnyttjade departementet också denna rätt, och justerade bland annat några av Entras hyresavtal, vilket därmed ändrade premisserna för modellen igen, varför den utgående balansräkningen nu visade ett högre värde. Genom kongelig resolusjon fastställdes värdet i den slutliga ingående balansräkningen till 3 222 871 000 norska kronor.

Processen sammanfattas nedan. Såsom framgår ligger de olika föreslagna värderingarna i ett spann mellan 3 852 110 000 och 2 837 550 000 norska kronor. Skillnaden på 1 014 560 000 norska kronor, eller 35,8 % jämfört med det lägsta värdet, förklaras dels av de olika metoder som använts, dels av att modellerna utgått från olika premisser.

Värdering av Catella Eiendom Consult (10)	NOK 3 852 110 000
Statsbyggs rekommendation	NOK 3 137 500 000
Departementets värdering	NOK 3 337 500 000
Departementets omvärdering med anledning av uppsägningsvillkoren (11)	NOK 2 837 550 000
Slutlig ingående balansräkning (12)	NOK 3 222 871 000

Den slutliga ingående balansräkningen bygger på ett diskonterat värde av kassaflödet i hela portföljen, som användes i Statsbyggs ursprungliga rekommendation, men med vissa ändringar i premisserna.

Entra inrättades ursprungligen som ett ”minimiföretag” med kapitaltillskott. Därefter överfördes egendom, kapital och personal (tillgångar och fordringar) från staten till Entra i utbyte mot andelar i bolaget, med verkan från och med den 1 juli 2000. Äganderätten och innehavet av fastigheterna överfördes från norska staten till Entra och registrerades i Entras namn. Med hänvisning till Entras bolagsordning erlades inga dokumentavgifter eller registreringsavgifter. Bolaget är ett aktiebolag som är helägt av norska staten.

Företaget (koncernen (13) hade under 2004 ett rörelseresultat på 1 072 miljoner norska kronor (cirka 128 miljoner euro (14) och en vinst före skatt på 134 miljoner norska kronor (cirka 16 miljoner euro). Koncernens konsoliderade eget kapital (bokföringsvärdet) låg den 31 december 2004 på 1 288 miljoner norska kronor (cirka 154 miljoner euro). Vid årsskiftet var koncernens egendomar bokförda till ett värde på 8 768 miljoner norska kronor (cirka 1 047 miljoner euro). Den 31 december 2004 hade Entra 133 anställda. Egendomarna består av cirka 110 fastigheter, som omfattar cirka 900 000 kvadratmeter (15).

Enligt Norges regering skulle de sammanlagda dokumentavgifterna ha uppgått till 80 571 775 norska kronor, medan samtliga registreringsavgifter beräknas till 147 300 norska kronor (150 fastigheter * 982 norska kronor), totalvärdet på samtliga avgifter skulle ha uppgått till 80 719 075 norska kronor (cirka 9,87 miljoner euro) (16).

3.   Norska regeringens bedömning av om undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet

3.1   Regeringens bedömning avseende inrättandet av Entra

Norska regeringens bedömning av om undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med EES-avtalets bestämmelser om statligt stöd lämnas i proposisjon nr 84 (1998-99), kapitel 7.6.1:

3.2   Argument från Norges regering innan övervakningsmyndigheten beslutade att inleda en formell granskning

I en skrivelse av den 20 juni 2002 lämnade Arbeids- og inkluderingsdepartementet upplysningar om ramvillkoren för Entra och upprättandet av bolagets ingående balansräkning. Departementet beskrev den kassaflödesmetod som använts för att beräkna fastigheternas sammanlagda värde och angav att metoden användes ”därför att den bättre uppfyllde kraven i stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) på att bolagets ramvillkor skulle ge jämbördiga villkor med andra aktörer inom samma sektor”. I skrivelsen beskrevs inte om, hur eller i vilken omfattning den ingående balansräkningen påverkats av att ingen punktskatt betalts. Man diskuterade inte om undantaget från punktskatten enligt punkt 3 i den bestridda lagen borde kompenseras genom att tillgångarnas värde ökades med det belopp som skulle ha erlagts om fastighetsregistreringen gjorts som en överlåtelse och inte som en namnändring.

I en skrivelse av den 7 november 2002 utvecklade Nærings- og handelsdepartementet det argument som lades fram redan i förarbetena, nämligen att privata investerare antagligen skulle valt att undvika en formell överlåtelse av lagfarten för att inte behöva betala dokument- och registreringsavgifter. Eftersom registreringen inte är obligatorisk skulle företag, oavsett om de är i statlig eller privat ägo, helt lagligt kunna undvika dokument- och registreringsavgifter genom att helt enkelt inte registrera överlåtelser av äganderätt. Står äganderätten kvar på den ursprungliga ägaren tar den nya ägaren en risk i fråga om kravet på god tro i förhållande till tredje man. Den risken kan dock undanröjas genom att man registrerar en ”inskränkning i äganderätten”. En sådan registrering skyddar inte den nya fastighetsägaren från att få sina rättigheter utsläckta om konkursförfarande eller indrivningsåtgärder vidtas mot den överlåtande gäldenären. Norges regering uppger att metoden var vanlig bland privatägda företag, i synnerhet mellan parter som hade samband med varandra.

Departementet ansåg att om Statsbygg varit i privat ägo skulle innehavaren troligen ha valt att fissionera Statsbygg utan att utlösa skyldigheten att betala registreringsavgift eller punktskatt. Detta var dock inte en realistisk lösning för Entra, bland annat därför att Statsbygg står under offentlig och politisk kontroll. Skulle äganderätten till fastigheterna kvarstå hos Statsbygg skulle det ha inneburit att Entra skulle ha varit beroende av att få godkännande från ett offentligt organ för transaktioner som rör fastigheterna. Skulle äganderätten till fastigheterna ha kvarstått hos Statsbygg, skulle det ha betytt att staten samtidigt hyrde ut och ägde fastigheterna. Att använda denna metod på Statsbygg/Entra skulle ha utplånat skillnaden mellan de båda enheternas olika roller. Statsbyggs uppdrag är att äga och förvalta icke-affärsdrivande offentliga byggnader, medan Entra är affärsdrivande.

I en skrivelse av den 7 november 2002 argumenterade departementet mot tillämpningen av artikel 61 i EES-avtalet eftersom den inte nämnts i de ovannämnda förarbetena. Departementet upprepade att värdet på fastigheterna beräknats enligt nettokapitalmetoden. I korthet går metoden ut på att fastigheternas framtida kassaflöde (nettohyror från befintliga hyresavtal plus en beräkning av framtida nettohyror sedan befintliga avtal löpt ut) diskonteras till dagsvärdet genom en faktor som tog hänsyn till relevanta räntabilitetskrav. Räntabiliteten fastställdes till 9,5 % vilket motsvarade normen för liknande privata bolag på marknaden. Departementet ansåg att eventuella dokument- och registreringsavgifter skulle ha tagits upp som tillgångar, medan värdet på fastigheterna skulle ha skrivits ned med motsvarande belopp. Detta skulle därför inte ha påverkat Entras balansräkning eller det sammanlagda värdet på företaget. Om däremot punktskatten skulle ha utkrävts utan justering av tillgångarnas värde skulle detta ha givit ”ett högre värde på de sammanlagda tillgångarna, men däremot en räntabilitet på endast 9,1 %, vilket ligger långt under Entra Eiendom AS krav. Detta skulle ge Entra Eiendom AS en väsentlig nackdel jämfört med privata företag”.

I en skrivelse av den 4 juni 2003 lämnade Nærings- og handelsdepartementet ytterligare upplysningar och argument bland annat om åtgärder som används av privata företag. Departementet upprepade dessutom i en skrivelse av den 7 november 2002 varför det ansåg att bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde inte påverkades av att avgiften inte erlagts.

Som ett tredje skäl till att undantaget från punktskatten inte skulle betraktas som statligt stöd anförde departementet den så kallade kontinuitetsprincipen i norsk rätt. Departementet anförde att principen är ett paraplybegrepp för ett antal regler som förutsätter att det förvärvande bolaget träder i överlåtarens ställe i juridisk mening. Syftet med kontinuitetsprincipen är att underlätta fusion och fission. När kontinuitetsprincipen tillämpas anses de överlåtande bolagens rättsliga åligganden övertas av förvärvaren. Departementet anförde att kontinuitet i fråga om skatter och avgifter är en viktig aspekt av principen. Lagen om registrering av aktiebolag tydde också på att omorganisation av privat affärsverksamhet ofta kan ske utan uttag av registrerings- eller dokumentavgifter. På denna grund hävdade departementet att undantaget var en allmän åtgärd och inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. I punkt 9 i slutsatsen i skrivelsen av den 4 juni 2003 står följande:

3.3   Argument från Norges regering efter det att övervakningsmyndigheten inlett det formella granskningsförfarandet

I en skrivelse från Nærings- og handelsdepartementet av den 16 september 2004 lämnade Norges regering sina synpunkter till övervakningsmyndighetens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande. Norges regering ansåg att inga av kraven i artikel 61.1 uppfyllts. Därmed skulle det faktum att Entra inte betalt punktskatten inte utgöra något sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

För det första upprepade departementet sitt tidigare argument att åtgärden inte gav Entra någon fördel. Den påverkade inte företagets kapitalstruktur, soliditet eller sammanlagda värde. Om dokument- och registreringsavgifter skulle ha varit upplupna i den ingående balansräkningen skulle en alternativ ingående balansräkning ha behövt upprättas. Enligt departementet ansåg Norges regering att skatten i fråga inte bör skiljas från bolagets ingående balansräkning. Syftet med huvudregeln om dokument- och registreringsavgifter är att beskatta realöverföringar mellan olika ekonomiska enheter. Om överlåtelsen enbart är formell och de överlåtande och förvärvande bolagen i stort sett är desamma är huvudprincipen i norsk rätt, enligt departementet, att det förvärvande bolaget träder i överlåtarens ställe (kontinuitetsprincipen). Departementet anser att kontinuitetsprincipen inte är begränsad till vissa överlåtelser, utan är en huvudregel när överlåtaren och förvärvaren är i stort sett identiska. Entra befriades därför inte från någon avgift som i vanliga fall skulle ha belastat företagets budget, enligt Norges regering.

För det andra hänvisade departementet till att överlåtelsen i det föreliggande fallet enligt punkt 3 i den bestridda lagen gjordes som en namnändring och inte som en överlåtelse av egendom. Därmed utlöstes aldrig Entras skyldighet att erlägga dokumentavgifter. Därför förelåg inte heller någon förlust av skatteintäkter och därmed ingen förbrukning av statliga medel.

För det tredje hävdade Norges regering att åtgärden inte påverkade handeln mellan de avtalsslutande staterna. Departementet ansåg att en marknadsanalys skulle visa att den norska fastighetsmarknaden i tätorter är helt nationell och inte utsatt för internationell konkurrens. Departementet hävdade att utländska investerare inte var verksamma på den norska fastighetsmarknaden, bortsett från utländska investeringar i finansbolag.

För det fjärde ansåg departementet att undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte var en selektiv åtgärd. Departementet hänvisade till att huvudkriteriet för att tillämpa artikel 61.1 i EES-avtalet på en skatteåtgärd är att åtgärden utgör ett undantag från skattesystemets tillämpning som gynnar vissa företag i Eftastaten. Därför måste man först fastställa vilken generell ordning som är tillämplig. Om en skatteåtgärd beviljar undantag från den generella ordningen måste det utredas om undantaget är berättigat genom skattesystemets karaktär eller struktur. Departementet ansåg att överlåtelse av egendom genom namnändring inte innebar något undantag från skattesystemet. Skulle övervakningsmyndigheten ändå finna att metoden utgjorde ett undantag från skattesystemet anförde departementet att undantaget i så fall var berättigat genom skattesystemets karaktär eller struktur.

Slutligen hänvisade departementet till kommissionens beslut C 27/99 av den 5 juni 2002 (17) om statligt stöd i form av de skattebefrielser och lån med reducerade räntesatser som Italien beviljat till förmån för allmännyttiga företag med statligt majoritetsaktieinnehav. Departementet anförde att den faktiska situationen i det italienska ärendet liknade det föreliggande ärendet, som därför borde bedömas på samma sätt. Departementet ansåg alltså att undantaget är motiverat med hänsyn till systemets karaktär eller struktur och därmed inte kan anses utgöra något sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

I en skrivelse av den 30 juni 2005 lämnade Nærings- og handelsdepartementet ytterligare skäl till varför undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte kan anses ge Entra någon ekonomisk fördel. Departementet hänvisade till att Entras ingående balansräkning utarbetats med hjälp av kapitalvärdesmetoden. Det framtida inkommande kassaflödet för varje fastighet beräknades och diskonterades mot räntabilitetskrav. Räntabiliteten fastställdes med hjälp av CAPM-metoden (Capital Asset Pricing Model) efter jämförelser med konkurrerande fastighetsbolag. Det egna kapitalet fastställdes till cirka 40 %, vilket är jämförbart med andra liknande bolag.

Departementet ansåg det beräknade värdet på tillgångarna var det bästa måttet på vad en investerare ”som inte behöver erlägga dokument- och registreringsavgifter” skulle vara beredd att betala för portföljen. Om förvärvaren (i det här fallet Entra) skulle behövt betala dokument- och registreringsavgifter skulle det pris investeraren vore villig att betala sjunka med samma belopp som dokument- och registreringsavgifterna. Värdet på anläggningstillgångarna i balansräkningen skulle behövt sättas ned med samma belopp, medan de finansiella anläggningstillgångarna skulle behövt skrivas upp med samma belopp, så att tillgångarnas sammanlagda värde skulle ha varit oförändrat. På passivsidan skulle eget kapital och de sammanlagda skulderna inte ha förändrats, även om de kortfristiga skulderna skulle ha ökat med värdet på dokument- och registreringsavgifterna. Därmed ansåg departementet att Entras ekonomiska ställning inte förändrats med anledning av undantaget från dokumentavgifterna och registreringsavgifterna.

Departementet medgav att man inte kan dra en allmän slutsats om att det alltid är överlåtaren av en fastighet som i praktiken skall belastas med punktskatt, eftersom detta beror på omständigheterna i övrigt. I det föreliggande ärendet skulle det dock ha varit överlåtaren som belastades eftersom den metod som användes för att beräkna Entras tillgångar i den ingående balansräkningen utgick från följande premiss (ej auktoriserad översättning): ”I sådana fall, och när kapitalvärdesmetoden används, skall alla kostnader för köpet dras av från köpeskillingen, eftersom de ingår i värderingsmetoden och köparen annars inte kan erhålla lämplig räntabilitet ….).”

3.4   Synpunkter från berörda parter

I en skrivelse av den 4 maj 2005 lämnade advokatfirman Selmer, som företrädde Entra, sina kommentarer till övervakningsmyndighetens beslut om formell granskning. Selmer hävdade att undantaget från dokument- och registreringsavgifter inte gav Entra någon fördel, och att undantaget var förenligt med de allmänna principerna i det norska rättssystemet.

För det första hänvisade Selmer till att man beslutat att inrätta bolaget med ett eget kapital på 40 % av det sammanlagda aktiekapitalet. Om Entra skulle ha behövt betala dokument- och registreringsavgifter, skulle värdet på tillgångarna därför ha minskat med samma belopp som dokument- och registreringsavgifterna och norska staten skulle ha behövt investera samma belopp i företaget för att behålla det egna kapitalet på 40 %. Selmer ansåg därför att undantaget inte påverkade Entras ekonomiska situation och att företaget därför inte fått någon ekonomisk fördel.

För det andra hävdade Selmer att alla statliga omorganisationer har gjorts på samma sätt, enligt kontinuitetsprincipen, och hänvisade till omorganisationerna av Norsk rikskringkasting (NRK), Telenor, Norges Statsbaner (NSB), Posten Norge, Avinor, Mesta och Statkraft. Selmer ansåg därför att undantaget från dokument- och registreringsavgifter är förenligt med de allmänna principerna i det norska rättssystemet.

4.   Norsk lagstiftning om dokument- och registreringsavgifter vid registrering av överlåtelse av fastigheter

4.1   Vad utlöser skyldigheten att erlägga dokument- och registreringsavgift?

Alla fastigheter i Norge finns upptagna i ett fastighetsregister (”Eiendomsregisteret”), som från 1995 och framåt innehåller upplysningar från ”Tinglysingsregisteret/Grunnboken” och ”GAB-registeret (Grunneiendommer, Adresser og Bygninger)” (18).

Tinglysingsregisteret inrättades enligt lag nr 2 av 1935 om registrering (”Lov om tinglysing”). Alla fastigheter identifieras i registret, som även kan innehålla uppgifter om ägaren, firma, eventuella servitut osv. Registret innehåller bland annat uppgifter om olika rättigheter och skyldigheter avseende den aktuella fastigheten. Berörda parter som agerar i god tro kan helt och hållet förlita sig på uppgifterna i detta fastighetsregister.

Enligt avsnitt 7.1 i lagen om dokumentavgifter från 1975, nr 59 (”Lov om dokumentavgift”) medför en överföring av äganderätten ”hjemmelsoverføring”till fastigheter en skyldighet att erlägga en ”dokumentavgift”. Avgiften är på 2,5 % av egendomens försäljningsvärde. Den nya ägaren ansvarar för att avgiften betalas, se avsnitt 2-6 i vedtak om dokumentavgift, Finansdepartementet, 16 september 1975 och senare ändringar.

Registrering av överföring av äganderätt i fastighetsregistret är även belagd med en registreringsavgift (”tinglysingsgebyr”) enligt lag nr 86 från 1982 om domstolsavgift (”rettsgebyrloven”). När Entra inrättades fastställdes avgiften till 982 norska kronor (cirka EUR 123) per registrerad handling. Bestämmelserna om när undantag från dokument- och registreringsavgifterna får beviljas är identiska.

Såsom nämnts ovan utlöses punktskatten när man registrerar att äganderätten överlåtits på ett annat rättssubjekt (”hjemmelsoverføring”). Om det inte förekommer någon överlåtelse till ett annat rättsubjekt, utan enbart en namnändring av samma rättssubjekt i registret (”grunnboken”) behöver ingen punktskatt erläggas.

Det finns inga rättsliga krav på att registrera (”tinglyse”) äganderätt och andra rättigheter till fastigheter i registret. Man är inte tvungen att registrera överlåtelser för att äganderätten skall gå över på motparten. Rättsinnehavaren kan dock välja att registrera sina rättigheter för att skydda dem mot tredje man.

4.2   När kan innehavarens benämning ändras utan punktskatt?

Praxis i fråga om punktskatter från 1990 till den 1 juli 2005 – det vill säga den period när Entra inrättades – beskrivs i två olika rundskriv, nämligen rundskriv G-37/90 från den 25 maj 1990 från norska Justisdepartementet och ett årligt rundskriv från norska Toll- og Avgiftsdirektoratet  (19). Enligt punkt 1.1 i den sistnämnda rundskrivelsen beviljas inga undantag från dokumentavgifterna om det inte finns en direkt rättslig grund i lagen om dokumentavgifter eller i ett beslut från Stortinget (20).

i)   Fusion

Vid fusion förekommer enligt norska Justisdepartementet ingen överlåtelse av äganderätten i den mening som avses i lagen om dokumentavgifter. Därför räcker det att fusionen registreras i fastighetsregistret genom en bekräftelse av att bolaget uppgått i ett annat. En sådan bekräftelse kan utfärdas av bolagsregistret och utlöser inga krav på betalning av registreringsavgift eller punktskatt. Detta avser fusioner mellan sådana bolag med begränsat ansvar som avses i avsnitt 14.7 i lag nr 59 av den 4 juni 1976 (”Lov om aksjeselskaper”) (21) och andra fusioner enligt kapitel 14 i samma lag, samt fusion mellan sparbanker (kapitel 8 i lag nr 1 av den 24 maj 1961, ”Lov om sparebanker”) (22).

ii)   Fission enligt 1976 års aktiebolagslag

När fastigheter vid fission överförs från det ursprungliga bolaget (”A”) till det bolag som avskiljts (”B”) sägs både i rundskriv G-37/90 och i punkt 1.4 i den årliga rundskrivelsen från norska Skattelovavdelingen i Finansdepartementet att både registreringsavgift och dokumentavgifter skall erläggas (23).

När fastigheterna däremot kvarstår hos det ursprungliga bolaget (A) från vilket en del (B) avskiljs föreligger ingen skyldighet att betala registreringsavgift eller dokumentavgifter (24). Skälet är att fastigheterna i detta fall inte överförts till ett nytt rättssubjekt (vilket vore fallet om fastigheterna överförts till det bolag som avskiljts).

iii)   Överlåtelse av äganderätten från delägarskap till någon form av personägt bolag

Under den period som utreds innebar överföring av äganderätten till fastigheter från ett delägarskap till ett personägt bolag av handelsbolagtyp eller ett personägt bolag med begränsat ansvar (eller vice versa) en överlåtelse från ett rättssubjekt till ett annat. Därför anges både i rundskriv G-37/90 och punkt 1.5 i det årliga rundskriv från norska Skattelovavdelingen i Finansdepartementet att detta är belagt med punktskatt.

iv)   Omvandling från en bolagsform till en annan

En situation som inte nämns i rundskriv är när ett bolag övergår från en bolagsform till en annan. I skrivelsen från Norges regering av den 4 juni 2002 sägs att huvudregeln i sådana situationer var att ”äganderätten måste överlåtas. Därmed skall också registrerings- och dokumentavgifter erläggas. Så har lagstiftningen tilllämpats.” Norges regering hävdar dock att man bör kunna bevilja undantag från denna regel med hänsyn till kontinuitetsprincipen (25).

I denna fråga noterar övervakningsmyndigheten att andrainstansrätten (Frostating Lagmannsrett) i ett föreläggande av den 9 oktober 1997 som offentliggjordes i LF-1997-671 ansåg att omstrukturering av ett kommandittselskap till ett aksjeselskap (”North West Terminalen AS”) skulle beläggas med punktskatt. Lagmannsretten hänvisade i frågan till ovannämnda rundskriv från Justisdepartementet och Skattelovavdelingen i Finansdepartementet och uppgav att det följer av lagen om dokumentavgifter att avgifterna skall erläggas om det inte annat uttryckligen sägs i själva lagen eller i bestämmelser som antagits med stöd i denna. Eftersom det nya bolaget var ett annat rättssubjekt än det ursprungliga, spelade det ingen roll att det nya bolaget hade samma ägare och att den enda faktiska förändringen var bolagets företagsform.

Vidare hänvisas till ett ärende som nämns i bilaga 1 till skrivelsen från Norges regering av den 4 juni 2002, där regeringen vägrade att bevilja undantag från avgifterna vid omvandling av en ”selveiende institusjon” till ett ”allmenaksjeselskap”.

v)   Överlåtelse av äganderätten från en kommun till ett separat rättssubjekt som är helägt av kommunen

Vid mötet mellan de norska myndigheterna och övervakningsmyndigheten den 19 maj 2005 uppgav de norska myndigheterna att det enligt den rundskrivelse som var tillämplig när Entra inrättades var troligast att dokumentavgifter skulle ha tagits ut för en omorganisation där äganderätten till en fastighet överfördes från en kommun till ett aktiebolag som är helägt av kommunen. Däremot hade praxis sedan någon tid tillbaka varit att inte ta ut några dokumentavgifter för överföringen av äganderätten vid omorganisationer enligt norsk lag av den 29 januari 1999 om interkommunala bolag (26).

vi)   Praxis efter den 1 juli 2005

Eftersom namnändringen registrerades i fastighetsregistret i samband med att Entra inrättades utgör de ovan beskrivna bestämmelserna en relevant jämförelse med bestämmelsen i paragraf 3 av den bestridda lagen. Det bör dock framhållas att Justisdepartementet den 21 juni 2005 antog en ny rundskriv (G-6/05) om överlåtelse av fastigheter vid fusion, fission och omvandling av företag (27). Den nya rundskrivelsen införde en ny praxis, med verkan från den 1 juli 2005, i situationer där innehavarens namn får ändras utan att det skall anses medföra en överlåtelse av äganderätten. Enligt den nya rundskrivelsen skall nu registrering i samband med fission enligt kontinuitetsprincipen behandlas på samma sätt som en fusion när det gäller punktskattebestämmelserna, och därmed skall inte längre dokumentavgifter tas ut. Detsamma gäller omstruktureringar som sker enligt bestämmelserna i kapitel 13, 14 och 15 i lov om aksjeselskaper (aksjeloven) och lov om allmennaksjeselskaper (allmennaksjeloven).

Enligt den nya rundskrivelsen skall däremot punktskatt fortfarande erläggas när fastigheter överlåts enligt bestämmelser som inte bygger på kontinuitetsprincipen (t.ex. fusion av ett personägda bolag av handelsbolagtyp, s.k. ansvarlige selskaper). Vid omvandling från en bolagsform till en annan, t.ex. från personägda bolag av handelsbolagtyp till aktiebolag, skall också i fortsättningen punktskatt tas ut.

5.   Andra omorganisationer av offentliga företag

Enligt en skrivelse av den 4 juni 2003 från Norges regering har andra omorganisationer innehållit bestämmelser som liknar den bestridda lagen (t.ex. avseende Posten AS, NSB AS, Mesta AS, Avinor AS, Telenor AS och olika vårdföretag) (28).

Övervakningsmyndigheten noterar att man vid andra omorganisationer inte antagit några bestämmelser som liknar den bestridda lagen. Omorganisationer som övervakningsmyndigheten känner till där inga sådana bestämmelser antagits är t.ex. inrättandet av BaneTele AS, Secora AS och Statkraft AS.

BaneTele AS tillhandahåller fiberoptiska bredbandsnät i hela landet. Aktiebolaget bildades den 1 juli 2001. Dessförinnan ingick verksamheten i det nationella järnvägsbolaget, Jernbaneverket. BaneTele är ett aktiebolag som är helägt av norska staten, vilken företräds av Nærings- og handelsdepartementet. Jernbaneverket ansvarar för att förvalta det nationella järnvägsnätet, för Samferdselsdepartementets räkning. Förslaget att bilda aktiebolaget BaneTele lades fram för Stortinget i stortingsproposisjon nr 80 (2000-2001) Omdanning av BaneTele til aksjeselskap  (29) och odeltingsproposisjon nr 93 (2000-2001) Om lov om omdanning av Jernbaneverkets kommersielle televirksomhet til aksjeselskap  (30). Odeltingsproposisjon nr 93 (2000-2001) och den därefter antagna lagen (lag av den 15 juni 2001) innehåller inga bestämmelser som liknar paragraf 3 i den bestridda lagen.

Secora AS är en uppdragstagare som specialiserar sig på att utveckla hamnar och kuststräckor så att de blir säkra och effektiva. Aktiebolaget bildades den 1 januari 2005. Verksamheten sköttes tidigare av produktionsenheten vid Kystverket. Secora AS är helägt av norska staten, som företräds av Fiskeri- og kystdepartementet. Kystverket är den norska nationella myndigheten för kustförvaltning, sjösäkerhet och transport. Förslaget att bilda Secora AS lämnades i stortingsproposisjon nr 1 (2004-2005) Om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statlig aksjeselskap m.m.  (31) och odeltingsproposisjon nr 20 (2004-2005) Om lov om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statsaksjeselskap  (32). Odeltingsproposisjon nr 20 (2004-2005) och den därefter antagna lagen av den 17 december 2004 innehåller inga bestämmelser som liknar paragraf 3 i den bestridda lagen.

Statkraft AS är Norges största elproducent. Aktiebolaget bildades den 1 oktober 2004. Tidigare var företaget statsägt (”Statsforetak (SF)”), och detta statsägda bolag är fortfarande formell ägare till Statkraft AS. Det första förslaget att bilda aktiebolaget lades fram för Stortinget i stortingsmelding nr 22 (2001-2002) Et mindre og bedre statlig eierskap  (33) och därefter i stortingsproposisjon nr 53 (2003-2004) Statens eierskap i Statkraft SF  (34) samt i odeltingsproposisjon nr 63 (2003-2004) Om lov om omorganisering av Statkraft SF  (35). I stortingsproposisjon nr 53 (2003-2004) uppgav regeringen att omorganisationen skulle innebära att Statkraft AS skulle behöva erlägga punktskatter (ej auktoriserad översättning) ”enligt de normala bestämmelserna i lag” om punktskatter och att kostnaderna skulle minska företagets marginaler och därmed även underlaget för aktieutdelningen. Punktskatterna beräknades uppgå till 1 500 miljoner norska kronor (cirka 188 miljoner euro) (36).

II   BEDÖMNING

1.   Förekomst av statligt stöd

Artikel 61.1 i EES-avtalet lyder:

För att betraktas som statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet måste en åtgärd uppfylla följande fyra kriterier:

1.	Stödet skall beviljas av staten eller genom statliga medel.

2.	Åtgärden måste ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget.

3.	Fördelen måste vara specifik eller selektiv i det att den gynnar ”vissa företag eller viss produktion”.

4.	Stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande drog övervakningsmyndigheten en preliminär slutsats om att alla ovanstående villkor uppfyllts, men Norges regering hävdar att inget av de ovanstående villkoren är uppfyllt (37). Övervakningsmyndigheten måste därför utreda undantaget från punktskatt enligt relevant rättspraxis, för att bedöma om det utgör ett sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.1   Stödet skall beviljas av staten eller genom statliga medel

Enligt fast rättspraxis (38) skall det första villkoret ovan anses uppfyllt om en åtgärd på något sätt, direkt eller indirekt, belastar statliga medel.

I beslutet om formell granskning drog övervakningsmyndigheten preliminärt slutsatsen att bestämmelsen i paragraf 3 i den bestridda lagen innebär ett undantag från en punktskatt som i annat fall skulle ha erlagts. Detta undantag medförde att norska staten gjorde en direkt förlust av skatteintäkter, vilket är att jämställa med förbrukning av statliga medel. Därför drog övervakningsmyndigheten preliminärt slutsatsen att det första villkoret var uppfyllt.

I sina synpunkter på beslutet om att inleda ett förfarande hävdade dock Norges regering (37) att Entras skyldighet att erlägga dokumentavgifter aldrig utlöstes (eftersom ”överlåtelsen i det föreliggande fallet gjordes som en namnändring och inte som en överlåtelse av egendom”), varför inga skatteintäkter gått förlorade och det därmed inte heller förekommit någon förbrukning av statliga medel.

Övervakningsmyndigheten instämmer inte i resonemanget. En förmån i form av skattebefrielse enligt artikel 61.1 sker vanligen genom ett uttryckligt undantag. Men artikel 61.1 inriktar sig på effekten och inte de bakomliggande formaliteterna i nationell rätt och därför omfattar den även situationer där skattelättnader beviljas indirekt genom hänvisning till ett visst juridiskt begrepp (i det här fallet ”namnändring”) som leder till att ingen skatt behöver erläggas. I båda fallen är effekten, liksom i det föreliggande ärendet, att registrering kan göras i fastighetsregistret utan punktskatt på grund av det aktuella lagförslaget. Hade ingen specialbestämmelse antagits hade det inte varit möjligt att göra en sådan skattefri registrering.

I sin stortingsproposisjon (39) anger Norges regering att det är högst osäkert om överföringen av egendom från Statsbygg till Entra skulle vara belagd med punktskatt. Enligt punkt 1.2 nedan har Norges regering dock inte på något övertygande sätt kunnat visa att det skulle ha varit möjligt att registrera överlåtelsen från staten till Entra utan punktskatt om inte särbestämmelsen i paragraf 3 i lagen av den 18 februari 2000 funnits. Inga andra bestämmelser i norsk rätt föreskriver uttryckligen att sådana transaktioner undantas från den allmänna regeln att punktskatt tas ut på registrering av överlåtelser. Övervakningsmyndigheten kan inte heller se hur omorganisationen av Statsbygg – utan bestämmelsen i paragraf 3 i lagen av den 18 februari 2000 – skulle ha kunnat beviljas undantag enligt lagen om registrering, så som den då tolkades.

Övervakningsmyndigheten anser därför även fortsättningsvis att det första villkoret är uppfyllt.

1.2   Åtgärden måste vara specifik eller selektiv i det att den gynnar ”vissa företag eller viss produktion”

1.2.1   Materiell selektivitet

I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande ansåg övervakningsmyndigheten preliminärt att antagandet av en särskild lag om undantag från punktskatt (endast för bolaget Entra) är att betrakta som en selektiv åtgärd.

Norges regering hänvisar dock till resonemanget ovan om kontinuitetsprincipen, och anför att överlåtelse av egendom genom namnändring inte i praktiken medför något undantag från det gemensamma skattesystemet utan att det rör sig om en allmän åtgärd.

Övervakningsmyndigheten hänvisar till kapitel 17B.3.1 i riktlinjerna om statligt stöd när det gäller direkt beskattning av företag genom specifika eller selektiva skatteåtgärder. Bestämmelsen lyder:

Den bestridda lagen tillämpas bara på transaktioner mellan Statsbygg och Entra. Det är riktigt att liknande bestämmelser har antagits när man inrättat statligt ägda aktiebolag (se avsnitt I ovan). Men bara därför att liknande bestämmelser använts vid andra statliga privatiseringar innebär det inte att den aktuella speciallagen inte är selektiv.

Dels har man vid andra statliga omorganisationer inte antagit några bestämmelser som liknar den bestridda lagen. När BaneTele AS (40) inrättades beviljades det nya aktiebolaget till exempel inte undantag från punktskatt. Inte heller Secora AS (41) beviljades undantag. När Statkraft omorganiserades uppgav Norges regering att bolaget skulle betala punktskatter enligt sedvanliga bestämmelser (42).

Dels är det i vilket fall så att skattelagstiftning som gynnar omorganisation av statliga företag mer än motsvarande omorganisationer av privata företag är selektiva i den mening som avses i artikel 61.1. Lagen om dokumentavgifter utgår från att punktskatt skall tas ut på alla överlåtelser mellan olika rättssubjekt, oavsett om den nya ägaren fortsätter driva samma verksamhet som överlåtaren eller ej. Fram till juli 2005 fanns bara ett enda relevant undantag från denna regel och detta framgick såväl av Justisdepartementets rundskriv från 1990 och i en rad därpå följande rundskrivelser från Skattelovavdelingen i Finansdepartementet. I båda typerna av rundskrivelser anges tydligt att det bara är när äganderätten överlåts genom aktiebolagsfusion som kontinuitetsprincipen tillåter registrering genom namnändring, varför punktskatt inte behöver erläggas. Däremot skall punktskatt erläggas när registreringen eller överlåtelsen i fastighetsregistret sker genom fission, omvandling från en bolagsform till en annan, överlåtelse från delägarskap till någon form av personägt bolag eller genom överlåtelse från en kommun till ett separat rättssubjekt som är helägt av en kommun (43). Detta framgår även tydligt i den ovan citerade domen från Frostating lagmannsrett, i vilken sägs att punktskatter skall betalas när ett företag med obegränsat ansvar (”kommandittselskap”) omvandlas till ett bolag med begränsat ansvar, även om samma ägare står kvar i det nya bolaget och den enda verkliga förändringen är bolagsformen.

Övervakningsmyndigheten anser att inrättandet av Entra inte är analogt med en fusion. Det liknar snarare en fission, omvandling av ett rättssubjekt till en annan form eller avskiljande av viss verksamhet till ett enskilt rättssubjekt inom en kommun. Därför borde samma undantag från punktskatt som Entra beviljades genom paragraf 3 i den bestridda lagen stå öppet för andra, liknande transaktioner.

Därmed kan paragraf 3 i den bestridda lagen inte anses vara en utvidgning av en allmän (och icke selektiv) regel om att skatter och avgifter inte behöver erläggas vid vissa överföringar av egendom i fastighetsregistret. Åtgärden måste därmed betraktas som materiellt selektiv.

1.2.2   Är undantaget från punktskatten motiverat av skattesystemets karaktär eller struktur?

Enligt EG-domstolens rättspraxis (44) kan man skilja på

—	differentieringar som uppkommer därför att man på vissa situationer tillämpat samma principer som ligger till grund för de allmänna reglerna (utgör inte stöd), och

—	differentieringar som genom att gynna vissa företag inte stämmer med logiken i de allmänna reglerna (utgör stöd) (45).

Samma åtskillnad görs i kapitel 17B.3.4.1 i övervakningsmyndighetens riktlinjer om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag när det gäller berättigande av undantag genom systemets karaktär eller struktur: ”Att vissa åtgärder är av särskiljande art måste inte nödvändigtvis innebära att de skall betraktas som statligt stöd. Så är fallet om de är ’nödvändiga eller ändamålsenliga på grund av att de är ekonomiskt rationella med hänsyn till skattesystemets effektivitet’. Det ankommer emellertid på Eftastaten att motivera detta.” Den sistnämnda bevisregeln har bekräftats av EG-domstolen (46).

De norska myndigheterna har anfört att ”även om övervakningsmyndigheten anser att metoden (att använda namnbyte för att överlåta äganderätt utan att utlösa skyldigheten att betala punktskatt) utgör ett undantag från huvudregeln, är den berättigad av skattesystemets karaktär eller struktur”. Till stöd för denna uppfattning anför Norges regering att kontinuitetsprincipen och villkoren för principens tillämpning bland annat på punktskatt i det föreliggande fallet är en logisk följd av systemet och relevant norsk lagstiftning. De anser att den bestridda lagen uttrycker kontinuitetsprincipen och ligger i linje med de allmänna bestämmelserna om omstrukturering.

Övervakningsmyndigheten noterar att frågan här är vilken räckvidd kontinuitetsprincipen har i fråga om skyldigheten att erlägga dokumentavgifter. Däremot avses inte kontinuitetsprincipens räckvidd i allmänhet, eller dess tillämpning i bolagsrätten.

Utifrån analysen av bestämmelserna om punktskatt i punkt I.4 anser övervakningsmyndigheten att kontinuitetsprincipen visserligen var viktig i norsk rätt när Entra inrättades, men att den vid den tidpunkten inte var en inneboende och allmän del av de bestämmelser och praxis som gällde punktskatter vid andra typer av omorganisation av företag.

Såsom redan framhållits var det fram till i juli 2005 bara när äganderätten överläts vid fusion mellan två aktiebolag som kontinuitetsprincipen tillät registrering av den nya innehavaren genom namnändring och inte överlåtelse, som är belagd med punktskatt. Däremot togs punktskatt ut vid registrering eller överlåtelse av fastigheter i fastighetsregistret genom fission, omvandling från en bolagsform till en annan, överlåtelse från delägarskap till någon form av personägt bolag, eller genom överlåtelse från en kommun till ett separat rättssubjekt som var helägt av kommunen (47).

De norska myndigheterna har förklarat att tanken bakom undantaget från den allmänna punktskattebestämmelsen bottnar i kontinuitetsprincipen. Myndigheterna har dock inte förklarat varför de nämnda överlåtelserna behandlas så olika. Tvärtom har Norges regering nöjt sig med att uttala att det faktiskt vore mer logiskt att behandla fusioner och vissa andra omvandlingar på samma sätt. Det är dock först i juli 2005, cirka fem år efter inrättandet av Entra, som tolkningen av lagen om dokumentavgifter ändrats så att man harmoniserat behandlingen av de olika situationerna. Därför anser övervakningsmyndigheten att det är svårt att härleda någon annan tanke bakom den tolkning av lagen om dokumentavgifter som gjordes när Entra inrättades än den som framgår av den citerade rundskrivelsen, nämligen att bara fusion mellan aktiebolag skulle undgå de punktskatter som annars måste erläggas. Kontinuitetsprincipens tillämpning på lagen om dokumentavgifter begränsades enbart till sådana fall och inte de övriga situationer som beskrivits ovan.

Såsom nämnts under punkt 1.2.1 anser övervakningsmyndigheten att inrättandet av Entra mer liknar de situationer där en registrering i fastighetsregistret under den ifrågavarande perioden skulle ha medfört punktskatter än de situationer som skulle ha medfört undantag. Därför anser övervakningsmyndigheten inte att undantaget i den bestridda lagen är berättigat av de norska punktskattebestämmelsernas karaktär eller struktur under den period undantaget beviljades. Bedömningen påverkas inte av att liknande omorganisationer av offentlig affärsverksamhet också beviljats undantag från punktskatt. Kontinuitetsprincipen motiverar inte att ett undantag från de allmänna punktskattebestämmelserna beviljas för en viss omstrukturering, om andra privatiseringar som liknar detta fall inte beviljas några liknande undantag.

1.2.3   Det italienska ärendet

De norska myndigheterna hänvisade till ett beslut från Europeiska kommissionen och hävdade att de faktiska omständigheterna i ärendet liknar dem i Entraärendet.

I kommissionens beslut av den 5 juni 2002 (48) utreddes den italienska särlag som medförde särskilda skattebefrielser för aktiebolag med statligt majoritetsaktieinnehav. I den italienska lagen medgavs uttryckligen undantag från alla skatter avseende överlåtelsen och omstruktureringen av specialföretag och kommunföretag till aktiebolag (”befrielse från avgift på överlåtelse”). I italiensk rätt tas avgift på överlåtelse normalt ut när en ny ekonomisk aktör inrättas eller tillgångar överlåts mellan olika ekonomiska aktörer. De italienska myndigheterna förklarade dock att italiensk lag vanligen följer principen om skatteneutralitet (vilket innebär att ingen skatt tas ut) när ett företags rättsliga ställning förändras (dvs. ”när ett företag byter juridisk form, men förblir detsamma från ekonomisk synpunkt”) (49).

Kommissionen ansåg att likvidering av ett kommunalt bolag och bildande av ett ”nytt” aktiebolag visserligen liknade inrättande av en ny ekonomisk enhet men att det i själva verket bara var skenbart och berodde på lagtekniska omständigheter. Det nya aktiebolaget var i själva verket samma ekonomiska enhet som det kommunala företaget, men verksamheten bedrevs ”i en annan juridisk form”. Därför medgav kommissionen att den allmänna italienska principen om skatteneutralitet faktiskt hade tillämpats på samma sätt i alla situationer som omfattades av den särskilda skatten. Därför behövde ingen avgift på överföringen erläggas (50).

Övervakningsmyndigheten tolkar kommissionens resonemang så, att när den nationella lagstiftningen om registreringsavgifter vid omvandling av privata företag bygger på en allmän princip om skatteneutralitet (som inriktas på kontinuiteten inom samma ekonomiska aktör snarare än på om samma rättssubjekt avses) ligger det i skattesystemets natur att principen även omfattar fall då staten eller kommunen skiljer ut ett separat rättssubjekt ur en ekonomisk enhet som tidigare drivits som en del av staten eller kommunen.

Övervakningsmyndigheten instämmer med kommissionens tolkning. Men varje skattesystems natur måste bedömas från fall till fall. Kommissionens beslut byggde på att det italienska rättssystemet tillät undantag från överlåtelseavgifter vid omvandling från en bolagsform till en annan. Norsk lagstiftning däremot, såsom den tolkas och tillämpas av skattemyndigheterna, ger ingen sådan möjlighet. Såsom redan framhållits har inte ens privatiseringar där omständigheterna som liknar Entras (fission eller omvandling från en bolagsform till en annan) befriats från punktskatt. Övervakningsmyndigheten anser att de faktiska omständigheterna i de båda fallen därför är olika. Att kontinuitetsprincipen kan ha tillämpats på andra rättsområden i norsk rätt, särskilt bolagsrätt och lagstiftningen om direkttaxering av bolaget, väger inte särskilt tungt i bedömningen av omständigheterna i det italienska och det norska ärendet.

1.2.4   Slutsats om selektivitet

Slutligen måste åtgärden anses vara selektiv i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet och bedömningen påverkas därför inte av hänvisningar till de norska punktskattebestämmelsernas karaktär eller struktur.

1.3   Åtgärden måste ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget

Enligt EG-domstolens rättspraxis (51) och kapitel 17B.3.1.2 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd ”måste åtgärden ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader för företaget, bland annat genom: (…) total eller partiell nedsättning av skattebeloppet (skattbefrielse, skattekredit osv.)”.

Enligt paragraf 3 i den bestridda lagen befriades Entra från punktskatter som skulle ha uppgått till cirka 81 miljoner norska kronor (cirka 10 miljoner euro). Enligt punkt 1.1 och 1.2 ovan skulle dessa avgifter annars ha belastats företagets budget. Med utgångspunkt i detta drog övervakningsmyndigheten i beslutet om formell granskning en preliminär slutats om att Entra beviljats en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

De norska myndigheterna hävdar att villkoret inte är uppfyllt, av två anledningar. För det första skulle undantaget inte ha stärkt Entras ställning i konkurrensen mot privata investerare. För det andra skulle bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde varit desamma även om punktskatten tagits ut. Nedan kommer övervakningsmyndigheten att granska dessa argument i tur och ordning.

1.3.1   Jämförelsen med privata företag

Såsom nämnts ovan under punkt I.3.1 angav Norges regering i sin stortingsproposisjon att en privat ägare kunde välja att inte överlåta äganderätten, utan istället behålla äganderätten i ett holdingbolag, när ett nytt bolag inrättas. Enligt Norges regering är staten skyldig att överlåta egendomen till ett nytt rättssubjekt. Norges regering hävdar att konkurrensen därför inte snedvridits av att Entra beviljats undantag från dokumentavgifterna.

Enligt Förstainstansrätten föreligger inte en sådan fördel som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (vilken motsvarar artikel 61.1 i EES-avtalet) i alla situationer där en åtgärd införs för att befria ett statsägt företag från en strukturell nackdel i förhållande till privatägda konkurrenter (52). Artikel 61.1 i EES-avtalet syftar endast till att förbjuda fördelar för vissa företag och begreppet stöd omfattar bara de interventioner som minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som kan anses ge det mottagande företaget ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsmässiga villkor. Övervakningsmyndigheten instämmer dock inte med Norges regering i att de norska argumenten leder till slutsatsen att en jämförelse med privata aktörer visar att Entra inte gynnades av undantaget från punktskatter.

De metoder privata ägare kan använda för att undgå punktskatt står även öppna för bolag som bildas vid statliga privatiseringar. De strukturella nackdelar som Norges regering hävdar att man mött var inte av rättsligt slag. Norsk lag hindrade inte att man bildade Entra och överlät egendom till bolaget utan att registrera detta i fastighetsregistret. Entra och Norges regering kunde vidare ha vidtagit samma försiktighetsåtgärder som privata investerare. Skälet till att metoderna inte användes på Statsbygg och Entra var helt enkelt att Norges regering ansåg att de politiska, förvaltningsmässiga och praktiska nackdelarna med metoderna var så allvarliga att Entra borde stå som ny ägare.

Övervakningsmyndigheten anser att sådana överväganden inte talar för att Entra inte beviljades en fördel genom undantag från punktskatten. Detta framgår redan av att alla metoder för att undgå punktskatter bygger på att överlåtelsen av äganderätten inte registreras (egendomen kvarstår). Om äganderätten (”grunnbokshjemmel”) inte överlåts behöver ingen punktskatt erläggas. Men det skydd som registreringen ger är inte tillgängligt för privata aktörer som inte överlåter egendomen, medan däremot Entra fick detta skydd. Deras metoder kan därför inte jämföras med det förfarande som används i det föreliggande fallet för att överlåta egendomen till Entra.

Även om det varit jämförbart kan övervakningsmyndigheten inte se varför det strukturproblem som norska staten hävdar föreligger skulle vara så i grunden annorlunda än det problem som privata aktörer ställs inför. Det kan stämma att om egendomen inte överlåts kan detta i praktiken medföra större nackdelar för ett statsägt bolag än för ett privatägt. Men övervakningsmyndigheten anser dock att frågor kring förhållandet mellan den tidigare och den nya ägaren till fastigheterna inte skall bedömas tillsammans med diskussionen kring registrering i fastighetsregistret. Registreringen påverkar normalt inte förhållandet mellan parterna i egenskap av två rättssubjekt utan endast förhållandet till tredje man. Registrering kan därför vara viktigt för förvärvaren, för att undvika ett starkare godtrosskydd för tredje man om fastigheten sålts flera gånger av den tidigare ägaren. Det är också viktigt för överlåtarens skydd mot gäldenärer, och kan även påverka köparens möjligheter att inteckna fastigheterna och få andra typer av lån. I alla dessa situationer är nackdelarna med att inte registrera överlåtelsen i fastighetsregistret i grunden desamma för privata och statsägda företag. I vissa avseenden är de beskrivna metoderna till och med mindre gynnande för privata bolag än för statsägda bolag, eftersom registrering av inskränkningar i äganderätten inte skyddar den nya ägaren från att få sina rättigheter utsläckta om konkursförfarande eller indrivningsåtgärder vidtas mot den överlåtande gäldenären.

Övervakningsmyndigheten vill slutligen betona att Norges regering inte har visat att privata aktörer med säkerhet skulle välja att inte överlåta äganderätten. Norge har bara hävdat att det är troligare att privata aktörer under liknande omständigheter skulle ha beslutat att inte registrera överlåtelsen i fastighetsregistret.

1.3.2   Argumentet avseende den ingående balansräkningen

Såsom redan nämnts har Norges regering hävdat (53) att undantaget från punktskatt inte kan bedömas oberoende av företagets ingående balansräkning. Myndigheterna hävdar att åtgärden i fråga inte påverkade bolagets kapitalstruktur, soliditet och sammanlagda värde. Om punktskatter skulle tas in i den ingående balansräkningen borde man ha en alternativ ingående balansräkning där värdet på egendomen skulle ha satts ned med motsvarande belopp som punktskatten.

Såsom visats i punkt 1.2 ovan skulle Entra, enligt den normala norska skattelagstiftningen måst erlägga punktskatt. Oavsett hur den ingående balansräkningen upprättades är det därför värdet på transaktionen mellan överlåtaren och förvärvaren som ligger till grund för punktskatten beräknas på. Oavsett hur förvärvaren (Entra) och överlåtaren (staten) ser på det avtalade priset, är det detta pris och ingenting annat som skattemyndigheterna skall tillämpa för att räkna ut hur mycket punktskatt som skall erläggas.

Övervakningsmyndigheten motsätter sig principiellt de norska myndigheternas inställning att skattelättnaden inte ger några sådana fördelar som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet om undantaget från punktskatterna påverkat upprättandet av Entras ingående balansräkning på ett sätt som påstås neutralisera fördelen med undantaget. Enligt norsk lag skulle Entra, om inte paragraf 3 i den bestridda lagen funnits, varit skyldigt att till skattemyndigheterna erlägga punktskatt på det överenskomna priset på den försäljning som registrerats, oavsett om transaktionspriset kanske var annorlunda. Skatten betalades aldrig och det är detta som bedöms i föreliggande ärende. Hur Entras ingående balansräkning påverkades av andra omständigheter, i synnerhet huruvida överlåtaren skulle ha varit beredd att värdera fastigheterna lägre om Entra betalat punktskatt, är faktorer som inte kan tas in i bedömningen av om företaget erhållit en fördel eller ej.

Det argument som Norges regering framför om att skatteundantaget bör ses mot bakgrund av ett i annat fall annorlunda pris på fastigheterna, bygger på resonemanget att det statliga stöd som skatteundantaget utgjorde gav Entra en nettoförlust i form av ett högre pris på de överlåtna fastigheterna. Att väga in mer eller mindre direkta eventuella ekonomiska konsekvenser av en stödåtgärd för den enskilda stödmottagaren står enligt övervakningsmyndigheten i strid med den hållning som brukar intas i statsstödsärenden. På samma sätt kan man normalt inte heller medge att de ekonomiska effekterna av det statliga stödet i avtalsförhållandena mellan stödmottagaren och andra rättssubjekt bör vägas in i bedömningen av huruvida, och i vilken omfattning, stödåtgärden är att betrakta som en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten framhåller på denna punkt att norska staten som ju dels uppbär skatt, dels överlät fastigheterna, borde betraktas som två skilda aktörer med avseende på systemet för statligt stöd.

Därför kan övervakningsmyndigheten inte instämma med Norges regering i att Entra inte fick någon sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet genom undantaget från punktskatt, samtidigt som företaget åtnjuter det skydd som registrering i fastighetsregistret ger.

I en skrivelse av den 4 juni 2003 uppger Nærings- og handelsdepartementet följande: ”Om dokument- och registreringsavgifter skulle ha tagits med i den ingående balansräkningen skulle den justerade alternativa ingående balansräkningen rent teoretiskt ha sett ut som i bilaga 2”. I bilaga 2 finns en alternativ ingående balansräkning där de sammanlagda tillgångarna och skulder/eget kapital är oförändrade, men där bland annat värdet på fastigheterna skrivits ned med samma belopp som erlagts i punktskatt. Departementet drar slutsatsen att Entra inte fått några ekonomiska fördelar genom undantaget från punktskatter.

Den hypotetiska ingående balansräkningen som Norges regering beskriver bygger på antagandet att förvärvaren (Entra) inte skulle sänka sin förväntade räntabilitet (9,5 %) och andelen eget kapital (40 %) om punktskatten hade behövt betalas. Detta innebär att den hypotetiska ingående balansräkningen utgår från premissen att det i vilket fall som helst är säljaren som skall betala hela punktskatten och att värdet på fastigheterna i en alternativ ingående balansräkning skulle skrivas ned med exakt samma belopp som betalats i punktskatt.

Övervakningsmyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta giltigheten i kapitalvärdesmetoden som använts för att upprätta Entras ingående balansräkning. Men såsom framgår av Norges regerings egna försök att räkna fram ett rättvisande värde på fastigheterna (se punkt I.2.2 ovan och de stora avvikelserna mellan de olika värdena) skulle andra metoder kunnat användas. Andra premisser kunde också ha använts, och de olika metoderna och premisserna kunde mycket väl ha visat en situation där punktskatten inte skulle ha belastat säljaren med 100 %. I en normal marknadssituation med flera olika intressenter är det troligt att den extra belastningen av punktskatten på det avtalade försäljningspriset skulle ha delats mellan säljaren och köparen.

Övervakningsmyndigheten anser inte att man kan upphöja det till en allmän regel att marknadspriset på en fastighet alltid ökar med exakt det belopp köparen borde erlägga i indirekta skatter för att registrera byggnaden i lägen där sådan skatt antingen redan erlagts eller inte behöver erläggas tack vare en undantagslag. I en skrivelse av den 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet medger också departementet att man inte kan dra en sådan svepande slutats och att regeringens argument om nettoeffekterna av att punktskatten inte erlagts bygger helt och hållet på den värderingsmetod regeringen valt att använda på Entra.

I det föreliggande ärendet valde Norge att inte ta ut någon punktskatt från Entra och preciserade att den efterföljande värderingen av fastigheterna var beroende av denna förutsättning. Därför argumenterar Norge i princip att om man hypotetiskt skulle ha beslutat att underställa Entra normala skyldigheter i fråga om punktskatt, skulle regeringen i alla fall valt kapitalvärdesmetoden och använt samma premisser för att beräkna försäljningspriset. Att godkänna ett sådant argument skulle innebära att göra räckvidden av artikel 61.1 i EES-avtalet avhängig av en Eftastats förmåga att övertyga övervakningsmyndigheten och Eftadomstolen om att den i en hypotetisk situation skulle ha vidtagit vissa tänkta åtgärder.

Övervakningsmyndigheten betonar slutligen att i de mycket få fall där EG-domstolen – i olika situationer – godtagit kompensationsargument har det alltid varit under förutsättning att en kompensation beslutats i förväg (och inte i efterhand) på ett tydligt fastställt, objektivt och insynsvänligt sätt (54). Ingenstans i förarbetena till den aktuella lagstiftningen sägs att en förutsättning för att bevilja den fördel det utgör att befrias från punktskatt var att låta fördelen uppvägas av en högre värdering av de relevanta fastigheterna än en privat aktör skulle ha betalt för fastigheterna vid offentlig försäljning. Den norska regeringens argument att Entra inte fick någon fördel jämfört med om punktskatt behövt erläggas, tycks tvärtom motsäga det uttryckliga målet med att befria Entra från punktskatten. Enligt den stortingsproposisjon som citeras i I.3.1 ovan anger regeringen att syftet med undantagsklausulen var att Entra inte skulle bära de ekonomiska konsekvenserna av punktskatten eftersom privata konkurrenter i stor utsträckning på annat sätt kunde undgå avgiften. Stortingsproposisjonen utgår med andra ord från förutsättningen att betalningen av punktskatten faktiskt skulle ha försatt Entra i en ekonomiskt mindre fördelaktig position än om undantag beviljades. Vidare hade Stortinget för avsikt att Entra inte skulle försättas i en sådan missgynnande position.

1.3.3   Slutsats om fördelar

Avslutningsvis kvarstår övervakningsmyndigheten vid sin slutsats att paragraf 3 i den bestridda lagen gav Entra en sådan fördel som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

1.4   Stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna

I beslutet om att inleda ett förfarande ansåg övervakningsmyndigheten preliminärt att åtgärden hotade att snedvrida konkurrensen och påverkade handeln mellan EES-länderna i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. De norska myndigheterna hävdar däremot att åtgärden ”inte kommer att påverka handeln mellan de avtalsslutande länderna” och att övervakningsmyndigheten bör bedöma den relevanta marknaden. Norges regering anför vidare att ”utländska investerare inte varit verksamma på den norska fastighetsmarknaden” (55).

EG-domstolen har uttalat (56) att konkurrensen snedvrids i och med att det statliga stödet stärker ett företags ställning gentemot dess konkurrenter. Statligt stöd minskar kostnaderna och ger därmed mottagarna en konkurrensfördel över dem som själva måste bära sina kostnader. Därför anser övervakningsmyndigheten att det stöd som beviljats Entra i form av undantag från punktskatter snedvridit konkurrensen i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Norges regering har inte heller hävdat att konkurrensen inte snedvridits (enbart att handeln inte påverkats).

När det gäller påverkan på handeln bör det utredas om stödet kan stärka företagets ställning i förhållande till konkurrerande företag inom EES (57). Liksom Eftadomstolen behöver inte Eftas övervakningsmyndighet fastställa om stödet har en väsentlig påverkan på handeln mellan de avtalsslutande länderna, utan det räcker med att utreda om stödet kan ha haft en sådan effekt (58). Kriteriet om påverkan på handeln brukar därför få en bred tolkning på så sätt att stöd, i allmänhet, anses utgöra statligt stöd om det skulle kunna påverka handeln mellan EES-länderna (59).

I punkt 17B.3.2 i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd sägs: ”Enligt rättspraxis är, vad denna bestämmelse beträffar, villkoret om påverkan på handeln uppfyllt om det stödmottagande företaget bedriver en ekonomisk verksamhet som är föremål för handel mellan de avtalsslutande parterna”. Stöd kan dock påverka handeln inom EES-området även om det företag som erhåller stödet inte deltar i exporten (60). När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan detta nämligen medföra att den inhemska produktionen bibehålls eller ökar, med den påföljden att möjligheterna till export mot den staten väsentligt minskar för de företag som är etablerade i övriga EES-länder (61).

I Entras årsredovisning för 2001 sägs att Entra ”driver utleie, forvaltning og drift samt kjøp og salg av fast eiendom i Norge”.

Entra är medlem i Foreningen Næringseiendom  (62) vars medlemmar helt eller delvis har samma typ av verksamhet som Entra. Föreningen hade 74 medlemmar i oktober 2005, däribland företag som ABB AS–Eiendom, Aberdeen Property Investors, Avantor AS, ICA Eiendom Norge AS, KLP Eiendom AS, Linstow ASA, Mustad Eiendom AS, NCC Property Development AS, Reitan Eiendom AS, Skanska Eiendomsutvikling AS, Smedvig Eiendom AS, Steen & Strøm ASA, Storebrand Eiendom AS, Umoe Sterkorder AS, Veidekke Eiendom AS, Vesta Forsikring AS-Eiendom och Vital Eiendomsforvaltning AS (63).

Det största norskägda fastighetsbolaget (eller koncernen) är Olav Thon Gruppen. Koncernen var verksam även år 2000 då Entra inrättades. Olav Thon Gruppen äger för närvarande 320 fastigheter i Norge och 18 i utlandet (huvudsakligen i Bryssel). Den första fastigheten i Bryssel köptes år 1988 (Thon Belgium SA). Koncernen har cirka 3 400 anställda. Förutom uthyrning av kontor har koncernen även verksamhet i hotell, restauranger och köpcentrum (64).

Ett av de ovannämnda bolagen, Linstow AS, äger och utvecklar fastigheter i Norge, Baltikum, Portugal och Sverige. Linstow AS köptes upp till 100 procent 1999 av Anders Wilhelmsen-koncernen och är inte längre börsnoterat på Oslobörsen. Anders Wilhelmsen-koncernen är en av ägarna till rederiet Royal Caribbean Cruise Line (RCCL). Linstow AS förvaltar bland annat den norska fastighetsportföljen (Nordea Portfolio) för Curzon Global Partners. Portföljen bestod i november 2005 av 31 fastigheter över hela Norge. Curzon Global Partners är ett investeringsbolag med säte i London och ägs av IXIS AEW Europe (IAE). IAE är en europeisk fastighetsförvaltare som i sin tur ägs av Groupe Caisse d'Epargne och Caisse des Dépôts i Frankrike. IAE förvaltar tillgångar för cirka 11 miljarder euro (65).

Ett av de andra bolagen, ICA Eiendom Norge AS, är ett dotterbolag till det svenska bolaget ICA Fastigheter AB som är ett helägt dotterbolag till ICA AB. ICA Fastigheter AB bygger, förvaltar och säljer fastigheter i Skandinavien och Baltikum. Portföljen är bokförd till ett värde på 5,7 miljarder svenska kronor och består huvudsakligen av lager och varuhuslokaler. Förutom ICA-lager och butiker erbjuder bolaget även fastigheter till externa kunder. ICA-koncernen (ICA AB) är en av nordens största detaljistföretag med strax över 2 600 egna och anslutna handelsställen i Skandinavien och Baltikum (66).

Samtidigt som Entra inrättades (år 2000) inrättades Aberdeen Property Investors Norway AS som dotterbolag till Aberdeen Property Investors. Aberdeen Property Investors ingår i Aberdeen Asset Management PLC, en oberoende fondförvaltningskoncern som är börsnoterad på Londonbörsen. Aberdeen Property Investors förvaltar i dagsläget 7,8 miljarder euro i fastighetsinvesteringar i norra Europa, varav 9 miljarder norska kronor (cirka 1,1 miljarder euro) i Norge. År 2001 förvärvade Aberdeen Property Investors Norway AS fastighetsbolaget Norske Liv Eiendom, som också är verksamt på den norska marknaden, och idag förvaltar bolaget fastigheter för bl.a. NSB, Nordea Liv och API Eiendomsfond. Aberdeen Property Investors har 200 anställda i Norge (67).

Av de ovannämnda företagen, som är verksamma på samma marknad som Entra (driver, utleie, forvaltning og drift samt kjøp og salg av fast eiendom i Norge), och som var verksamma år 2000 när Entra inrättades framgår att flera hade icke-norska ägare, många var verksamma både i och utanför Norge och många förvaltade fastighetsportföljer som ägdes av kunder i utlandet.

Beskrivningen i punkt I ovan visar att de tillgångar och den verksamhet som övertogs av Entra var konkurrensutsatta. Entra konkurrerar alltså med andra bolag som erbjuder fastigheter och lokaler. Detta gäller Entra i rollen som ägare, köpare, operatör och förvaltare av fastigheter. Entra har verksamhet i hela Norge på en marknad där också ekonomiska aktörer från andra EES-stater är verksamma. Därmed är även det fjärde villkoret uppfyllt, eftersom åtgärden påverkar eller kan påverka konkurrensen och handeln mellan de avtalsslutande länderna.

2.   Stödets förenlighet

På grundval av det ovan anförda förefaller de aktuella skattebefrielserna utgöra stöd i den mening som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet.

De norska myndigheterna har hävdat att åtgärden i fråga inte utgör stöd och har inte lämnat några argument angående stödets förenlighet. Efter bedömningen av om statligt stöd föreligger bör dock en bedömning göras av om stödet är förenligt med EES-avtalet enligt artikel 61.2 och 61.3 i avtalet.

Undantagen enligt 61.2 kan inte tillämpas. Inrättandet av Entra innebär inte stöd av social karaktär till enskilda konsumenter eller stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.

Enligt artikel 61.3 a anses ett stöd vara förenligt med EES-avtalet om det syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Eftersom åtgärden i fråga inte är begränsad till sådana regioner är denna bestämmelse inte tillämplig. Inte heller är undantaget i artikel 61.3 b tillämpligt. Övervakningsmyndigheten anser inte heller att stödet omfattas av undantaget i artikel 61.3 c, eftersom det inte kan anses underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner. Följaktligen omfattas stödet inte av något av undantagen i artikel 61.3 i EES-avtalet.

3.   Förfarandekrav och stödets natur

3.1   Obligatorisk anmälan

Artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet lyder: ”Eftas övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder”. Stöd som lämnas utan förhandsanmälan eller stöd som anmäls för sent, dvs. efter att de ”har verkställts” anses vara otillåtet stöd.

Det undantag från punktskatter som beviljades när Entra inrättades anmäldes inte till övervakningsmyndigheten utan hade verkställts.

3.2   Återbetalning

Övervakningsmyndigheten uppmärksammar Norges regering på artikel 1 i avsnitt II i protokoll 3 till övervakningsavtalet. Undantaget från punktskatterna infördes efter det att EES-avtalet trätt i kraft. Alla stöd i det föreliggande ärendet skall därför anses utgöra nya stöd. Såsom nämnts ovan hade inga nya stöd anmälts. Stödet skall därför betraktas som sådant otillåtet stöd som avses i artikel 1 f i avsnitt II i protokoll 3 i övervakningsavtalet.

Enligt artikel 14 i avsnitt II i protokoll 3 till övervakningsavtalet brukar den Eftastat som beviljat otillåtet stöd som inte anses förenligt med EES-avtalet uppmanas av övervakningsmyndigheten att återkräva stödet från mottagaren.

Övervakningsmyndigheten anser att det inte föreligger några allmänna principer som hindrar återbetalning i föreliggande fall. Att avskaffa otillåtet stöd genom återbetalningen är en logisk följd av bedömningen att stödet är otillåtet. Återbetalning av otillåtet statligt stöd i syfte att återställa den situation som förelåg innan stödet gavs kan därför i princip inte anses oproportionerligt med EES-avtalets mål avseende statligt stöd. Genom denna återbetalning förlorar mottagaren de fördelar han åtnjöt på marknaden i förhållande till sina konkurrenter och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd (68). Denna funktion av återbetalningen leder även till att övervakningsmyndigheten i allmänhet, om det inte föreligger särskilda omständigheter, inte kan avstå från sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, vilken har erkänts av domstolens rättspraxis, när den begär att Eftastaten skall återkräva de belopp som beviljats som rättsstridigt stöd, eftersom den enbart återställer den tidigare situationen (69). Med hänsyn till att den kontroll av statligt stöd som utövas av övervakningsmyndigheten enligt protokoll 3 till övervakningsavtalet är av oeftergivlig karaktär, kan företag som åtnjuter ett stöd i princip inte ha berättigade förväntningar på att stödet är regelrätt annat än om det har beviljats med iakttagande av det förfarande som avses i det nämnda protokollet (70).

4.   Slutsatser

Mot bakgrund av ovanstående konstaterar övervakningsmyndigheten att den aktuella åtgärden, dvs. befrielse från dokument- och registreringsavgifter i samband med skapandet av bolaget Entra, utgör statligt stöd som inte är förenligt med EES-avtalets funktion. Därför avslutar övervakningsmyndigheten det förfarandet enligt artikel 1.2 i avsnitt I i protokoll 3 till övervakningsavtalet med ett negativt beslut och uppmanar Norges regering att återkräva det statliga stödet tillsammans med upplupen ränta från Entra.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1.

Undantaget från dokument- och registreringsavgifter som beviljades vid inrättandet av Entra Eiendom AS (se artikel 3 i lagen av den 18 februari 2000, nr 11) utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Stödet har beviljats i strid med de formella krav som fastställs i artikel 1.3 i del 1 av protokoll 3 till övervakningsavtalet och kan inte beviljas undantag enligt artikel 61.2 eller 61.3 i EES-avtalet.

2.	Norges regering skall från Entra uppbära de efterskänkta dokumentavgifterna och registreringsavgifterna tillsammans med upplupen ränta enligt den relevanta referensräntan, som skall beräknas från den dag punktskatterna förföll till betalning fram till den dag de erläggs.

3.	Norges regering har underrättats i en skrivelse med en kopia av beslutet.

4.	Norges regering skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta övervakningsmyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

5.	Europeiska kommissionen skall underrättas om detta beslut genom en kopia av beslutet i enlighet med punkt d i protokoll 27 till EES-avtalet.

6.	Detta beslut riktar sig till övriga Eftastater, gemenskapens medlemsstater och berörda parter. Beslutet skall offentliggöras på det giltiga språket i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

7.	Detta beslut är giltigt på engelska.

---

(1)  Nedan EES-avtalet.

(2)  Nedan övervakningsavtalet.

(3)  Procedurregler och materiella regler inom området för statligt stöd (riktlinjer för statligt stöd), antagna och utfärdade av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994, EGT L 231, 3.9.1994. Riktlinjerna för statligt stöd finns på övervakningsmyndighetens webbplats: www.eftasurv.int

(4)  Beslut nr 132/04/KOL. Beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande offentliggjordes i EGT C 319, 23.12.2004, s. 17, och i EES-tillägg nr 64, samma datum, s. 46. Beslutet finns även på övervakningsmyndighetens hemsida: http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldstateaid/stateaidregistry/sadecinor04/132_04_entra.DOC

(5)  Stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) Om ny strategi for Statsbygg og etablering av Statens utleiebygg AS. Bolagets ursprungliga firma var ”Statens utleiebygg AS”. Nedan används ”Entra” både för Entra Eiendom AS och för Statens utleiebygg AS.

(6)  Odeltingsproposisjon nr 83 (1998-99) Om lov om omdanning av deler av Statsbyggs eiendomsvirksomhet til aksjeselskap. Lag av den 18 februari 2000, nr 11.

(7)  Källa: http://www.statsbygg.no/english/

(8)  Ej auktoriserad översättning.

(9)  Stortingsproposisjon nr 1 Tillegg nr 10 (1999-2000) Om etablering av Statens utleiebygg AS.

(10)  ”Porteføljevurdering konkurransebyggene Statsbygg”. Skrivelse till Statsbygg av den 10 augusti 1999 med värderingen från Catella Eiendoms Consult.

(11)  Stortingsproposisjon nr 1 Tillegg nr 10 (1999-2000) Om etablering av Statens utleiebygg AS.

(12)  ”Statens utleiebygg AS – Fastsettelse av åpningsbalanse og endelige bevilgninger til egenkapital og lån”. Kongelig resolusjon 22.6.2000.

(13)  Utöver Entra eiendom AS består koncernen av Entra Service AS, Universitetsgaten 2 AS, Biskop Gunnerus gate 14 AS, Instituttveien 24 AS, Entra Kultur 1 AS, Langkaia 1 AS, Kr augustigate 23 AS, Nonnen utbygging AS och Krambugt 3 AS. Källa: årsredovisningen 2004. Se http://www.entraeiendom.no/files/Entra_Eiendom_Arsrapport_2004.pdf

(14)  Genomsnittlig växelkurs under 2004 var: 1 EUR = 8.3715 NOK.

(15)  Källa: Entras årsredovisning 2004.

(16)  Växelkursen den 30 juni 2000: 1 EUR = 8,1815 NOK.

(17)  EUT L 77, 24.3.2003, s. 21.

(18)  Källa: Statens Kartverk – Tinglysingen, Se: http://www.statkart.no/IPS/tinglysing/?module=Articles;action=ArticleFolder.publicOpenFolder;ID=2207

(19)  Se bl.a. lagen om dokumentavgifter 2000 – S12-DOK-2001 och rundskriv nr 12/2005 S, som det hänvisas till nedan. Se även http://www.toll.no/upload/dokumentavgift1_1.pdf

(20)  Texten lyder på norska: ”Det gis ikke fritak for dokumentavgift med mindre det er direkte hjemmel i loven eller stortingsvedtak”.

(21)  Se även lag nr 44 och nr 45 av den 13 juni 1997 lov om aksjeselskaper (aksjeloven) och lov om allmennaksjeselskaper (allmennaksjeloven).

(22)  Se även rundskriv G-37/90, s. 1, punkt 1.3. i lov om dokumentavgifter 2000 och punkt 1.3 i rundskriv nr 12/2005 S.

(23)  Eftas övervakningsmyndighet noterar kommentaren från norska regeringen i punkt 4.3 i skrivelsen av den 4 juni 2003 att man kan diskutera ”om registrering av en handling bör krävas för att överlåta äganderätt. Frågan håller på att utredas av Justisdepartementet”. Faktum kvarstår dock: i senare rundskrivelser från regeringen framhölls denna synpunkt fram till i juni 2005 och först efter detta datum ändrades praxis för registreringarna.

(24)  Detta gäller även om det bolag som avskiljts (B) övertar det ursprungliga bolagets namn (A) eftersom fastighetsägaren i realiteten är densamma, d.v.s. det ursprungliga bolaget (A). Detta betraktas som endast en namnändring. Se även yttrandet från norska Justisdepartementet som offentliggjordes i U87-4.

(25)  Se punkt 7h i skrivelsen.

(26)  Se t.ex. punkt 3.9 i rundskriv nr 12/2005 S.

(27)  ”Rundskriv G-6/05: Den tinglysingsmessige fremgangsmåten når fast eiendom blir overført i forbindelse med fusjon, fisjon og omdanning”. Dokumentet finns på norska justisdepartementets hemsida: http://odin.dep.no/jd/norsk/dok/regelverk/rundskriv/012081-250018/dok-bn.html

(28)  För vissa omorganisationer ges inga skäl för undantaget i förarbetena. I andra fall betraktas bestämmelsen som en avvikelse från de generella punktskattebestämmelserna. Det anges vidare att bestämmelsen motsvarar liknande bestämmelser för andra omvandlingar av statliga företag till aktiebolag. Slutligen sägs ofta att den berörda bestämmelsen motsvarar den hållning i fråga om fastighetsöverlåtelse som tillämpas vid fusion av statsägda aktiebolag och banker.

(29)  Se http://www.odin.dep.no/repub/00-01/stprp/80

(30)  Se http://www.odin.dep.no/repub/00-01/otprp/93

(31)  Se http://www.odin.dep.no/filarkiv/226433/STP0405001-T06-TS.pdf

(32)  Se http://www.odin.dep.no/repub/04-05/otprp/20

(33)  Se http://odin.dep.no/nhd/norsk/dok/regpubl/stmeld/024001-040006/dok-bn.html

(34)  Se http://www.odin.dep.no/filarkiv/208116/STP0304053-TS.pdf

(35)  Se http://odin.dep.no/filarkiv/207892/OTP0304063-TS.pdf

(36)  Lydelsen på norska är: ”Den foreslåtte omorganiseringen av Statkraft vil medføre at det påløper dokumentavgift til staten, jf Stortingets vedtak om dokumentavgift paragraf 1 første ledd. Utgiften vil være i størrelsesorden 1,5 milliarder kroner. Departementet legger til grunn at Statkraft betaler dokumentavgift i tråd med lovens normalordning. Utgifter til dokumentavgift vil redusere overskuddet til selskapet og dermed også utbyttegrunnlaget”.

(37)  Skrivelse av den 16 september 2004 från Nærings- og handelsdepartementet.

(38)  Se förenade mål 67/85, 68/85 och 70/85 Van der Kooy mot kommissionen, Rec. 1988, s. 219, mål C-290/83, kommissionen mot Frankrike, Rec. 1985, s. 439, mål C-482/99 Frankrike mot kommissionen, REG 2002, s. I-4397, mål C-379/98, Preussen Elektra AG mot Schleswag AG, REG 2001, s. I-2099.

(39)  Stortingsproposisjon nr 84 (1998-99) ”Om ny strategi for Statsbygg og etablering av Statens utleiebygg AS” av den 4 juni 1999.

(40)  Lov av 15.06.2001”Om omdanning av Jernbaneverkets kommersielle televirksomhet til aksjeselskap”.

(41)  Lov av 17.12.2004”Om omdanning av Kystverkets produksjonsvirksomhet til statsaksjeselskap”.

(42)  Texten lyder på norska: ”Departementet legger til grunn at Statkraft betaler dokumentavgift i tråd med lovens normalordning”.

(43)  Se punkt I.4 ovan.

(44)  Se i sammanhanget mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709 (punkt 33) och mål C-75/97, Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671.

(45)  Se bl.a. dom av den 21 juli 2005 i förenade mål E-5/04, E-6/04 och E-7/04 Fesil, Pil och Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, (punkterna 82-85), mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709 (punkt 33), mål C-143/99, Adria Wien Pipeline, REG 2001, s. I-8365 (punkt 42), ovan citerade mål C-157/01 Nederländerna mot kommissionen (punkt 42), samt ovan citerade mål C-308/01 GIL Insurance Ltd.

(46)  Jfr. t.ex. ovan citerade mål C-157/01, Nederländerna mot kommissionen, punkt 43.

(47)  Se punkt I.4 ovan.

(48)  Mål C 27/99 offentliggjort i EUT L 77, 24.3.2003, s. 21.

(49)  Se punkt 37 i domen.

(50)  Se punkterna 76-81 i domen.

(51)  Jfr. mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709.

(52)  Jfr. dom av den 16 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd mot kommissionen, punkt 57.

(53)  Skrivelser av den 4 juni 2003, 16 september 2004 och 30 juni 2005 från Nærings- og handelsdepartementet.

(54)  Se för liknande hantering på ett liknande område avseende statligt stöd mål C-280/00, Altmark Trans GmbH, REC 2003, s. I-7747 (punkterna 83-95). Se även punkterna 117-129 i generaladvokat Jacobs utlåtande i mål C-126/01 GEMO, REG 2003, s. I-13769.

(55)  Se skrivelse av den 16 september 2004 från Nærings- og handelsdepartementet.

(56)  Mål 730/79, Philip Morris Holland BV mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671, punkt 11.

(57)  Se bl.a. dom av den 20 november 2003 i mål C-126/01 Gemo, mål E-6/98, Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, [1999], rapport från Eftadomstolen, s. 76, punkt 59 samt mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, Rec. 1980, s. 2671, punkt 11.

(58)  Dom av den 21 juli 2005 i förenade mål E-5/04, E-6/04 och E-7/04 Fesil, Pil och Norge mot EFTA:s övervakningsmyndighet, punkt 94.

(59)  Förenade mål T-298/97 till T-312/97 bl.a., Alzetta mot kommissionen, REG 2000, s. 2319, punkterna 76-78.

(60)  Mål T-55/99 CETM mot kommissionen, REG 2000, s. II-3207, punkt 86.

(61)  Mål C-303/88 Italien mot kommissionen, Rec. 1991, s. I-1433, punkt 27 samt förenade mål C-278/92 till C-280/92 Spanien mot kommissionen Rec. 1994, s. I-4103, punkt 40.

(62)  Foreningen Næringseiendom ingår i Byggenæringens Landsforening som i sin tur ingår i Naeringslivets hovedorganisasjon.

(63)  Källa: http://www.foreningen-naringseiendom.no/medlemsbedriftene

(64)  Källa: http://www.olavthon.no/

(65)  Källa: http://www.ne.no/linstow

(66)  Källa: http://www.ica.no/FrontServlet?s=eiendom&state=eiendom_dynamic&viewid=919&expand=1

(67)  Källa: http://www.aberdeenpropertyinvestors.no

(68)  Jfr. mål C-350/93 kommissionen mot Italien, REG 1995, s. I-699, punkt 22.

(69)  Jfr. mål C-75/97 Belgien mot kommissionen, REG 1999, s. I-3671, punkt 66 samt mål C-310/99 Italien mot kommissionen, REG 2002, s. I-2289, punkt 99.

(70)  Jfr. mål C-169/95 Spanien mot kommissionen, REG 1997, s. I-135, punkt 51.

---

16.10.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/65

---

EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS REKOMMENDATION

nr 119/07/KOL

av den 16 april 2007

om övervakningen av bakgrundsnivåerna av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i livsmedel

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

MED BEAKTANDE av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 109 och protokoll 1,

MED BEAKTANDE av avtalet mellan Efta-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, särskilt artikel 5.2 b och protokoll 1,

MED BEAKTANDE av den rättsakt som anges i punkt 54zn i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

Kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 av den 8 mars 2001 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel  (1),

i dess lydelse och anpassning till EES-avtalet genom protokoll 1,

MED BEAKTANDE av den rättsakt som anges i punkt 54zzc i kapitel XII i bilaga II till EES-avtalet,

Kommissionens direktiv 2002/69/EG av den 26 juli 2002 om fastställande av provtagnings- och analysmetoder vid offentlig kontroll av dioxiner och bestämning av dioxinlika PCB i livsmedel  (2),

i dess lydelse och anpassning till EES-avtalet genom protokoll 1,

MED BEAKTANDE av Eftas övervakningsmyndighets beslut 37/07/KOL av den 27 februari 2007, i vilket den behörige ledamoten av kollegiet instrueras att anta rekommendationen om utkastet till rekommendation är förenligt med yttrandet från Eftas livsmedelskommitté,

MED BEAKTANDE av kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 om fastställande av högsta tillåtna halt av dioxiner och högsta tillåtna halt för summan av dioxiner och dioxinlika polyklorerade bifenyler (PCB) i livsmedel,

MED BEAKTANDE av nödvändigheten av att få fram tillförlitliga uppgifter i hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om förekomsten av dioxiner, furaner och dioxinlika PCB i så många olika typer av livsmedel som möjligt så att man kan få en klar bild av förändringarna över tid när det gäller förekomsten av dessa ämnen i livsmedel,

MED BEAKTANDE av Eftas övervakningsmyndighets rekommendation 144/06/KOL av 11 maj 2006 om reduktion av dioxiner, furaner och PCB i foder och livsmedel rekommenderas Eftastaterna att göra stickprov på förekomsten av dioxiner, dioxinlika PCB och, om möjligt, icke-dioxinlika PCB i livsmedel i enlighet med kommissionens rekommendation 2004/705/EG (3),

MED BEAKTANDE av att kommissionens rekommendation 2004/705/EG innehåller rekommendationer till medlemsstaterna om de lägsta frekvenserna av prover som ska analyseras årligen för de olika kategorierna av livsmedel samt om formatet för redovisning av resultaten av övervakningen av bakgrundsnivåerna av dioxiner, furaner och dioxinlika PCB i livsmedel,

MED BEAKTANDE av lämpligheten av att ändra nuvarande övervakningsprogram som fastställts i rekommendation 2004/705/EG genom att ta hänsyn till vunna erfarenheter och att EES-Efta-staterna deltar i undersökningen av nivåerna av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i livsmedel,

MED BEAKTANDE av vikten av att uppgifter som insamlas enligt denna rekommendation regelbundet rapporteras till Eftas övervakningsmyndighet som i sin tur, i enlighet med artikel 2.1 i protokoll 1 i övervakningsavtalet, vidarebefordrar denna information till Europeiska kommissionen, som kommer att se till att uppgifterna sammanställs i en databas. Uppgifter från senare år som erhållits genom användning av analysmetoder som uppfyller kraven i kommissionens direktiv 2002/69/EG bör också tillhandahållas,

MED BEAKTANDE av att bestämmelserna i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från Eftas livmedelskommitté, som biträder Eftas övervakningsmyndighet,

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS EFTASTATERNA FÖLJANDE.

1.	Att från och med 2007 till och med den 31 december 2008 övervaka bakgrunds-nivåerna av dioxiner, furaner och dioxinlika polyklorerade bifenyler (PCB) i livsmedel med beaktande av de rekommenderade lägsta frekvenserna av prover för den årliga analysen med vägledning av tabellen i bilaga I.

2.	Att om möjligt också göra en analys av icke-dioxinlika PCB i samma prover.

3.

Att regelbundet till Eftas övervakningsmyndighet tillhandahålla övervakningsuppgifterna med informationen och enligt upplägget i bilaga II för sammanställning i en databas. Uppgifter från senare år som erhållits genom användning av analysmetoder som uppfyller kraven i direktiv 2002/69/EG och som ger en bild av bakgrundsnivåerna bör också tillhandahållas.

4.	Hänvisningar till rekommendation 2004/705/EG i Eftas övervakningsmyndighets rekommendation 144/06/KOL av den 11 maj 2006 ska anses som hänvisningar till denna rekommendation.

---

(1)  EGT L 77, 16.3.2001, s. 1.

(2)  EGT L 209, 6.8.2002, s. 5.

(3)  EUT L 321, 22.10.2004, s. 45.

---

---

---

---