25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/1

(1)

Det ligger i gemenskapens intresse att helt eller delvis tillfälligt upphäva Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för ett antal nya produkter som inte förtecknas i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1255/96 (1).

(2)

KN- och and Taric-numren 5603121020 och 8504408420 för två produkter som förtecknas i bilagan till förordning (EG) nr 1255/96 bör utgå ur förteckningen, eftersom det inte längre ligger i gemenskapens intresse att tillfälligt upphäva Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för dessa produkter.

(3)

För åtta produkter är det dessutom nödvändigt att ändra beskrivningen för att ta hänsyn till den tekniska produktutvecklingen och ekonomiska trender på marknaden. Dessa produkter bör anses ha utgått ur förteckningen och bör således införas i förteckningen som nya produkter.

(4)

För att se till att tekniska och ekonomiska förändringar beaktas visar erfarenheten att det är nödvändigt att ange när de tillfälliga upphävanden som förtecknas i förordning (EG) nr 1255/96 löper ut. Detta bör inte utesluta att vissa åtgärder upphävs i förtid eller fortsätter att gälla efter denna period, om ekonomiska skäl för detta läggs fram i enlighet med principerna i kommissionens meddelande från 1998 om autonom befrielse från tullar och kvoter (2).

(5)

Förordning (EG) nr 1255/96 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Med beaktande av denna förordnings ekonomiska betydelse är det nödvändigt att åberopa undantaget om brådskande fall i punkt I.3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna fogade protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

(7)

Eftersom de tillfälliga upphävanden som fastställs i denna förordning måste börja gälla från och med den 1 juli 2008, bör denna förordning tillämpas från och med samma dag och träda i kraft omedelbart.

1.

De produktrader som förtecknas i bilaga I till den här förordningen ska införas.

2.

De produktrader vars KN- och Taric-nummer anges i bilaga II till den här förordningen ska utgå.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/10

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/12

(1)

I kommissionens direktiv 2007/19/EG av den 2 april 2007 om ändring av direktiv 2002/72/EG om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och av rådets direktiv 85/572/EEG om förteckning över simulatorer som skall användas för undersökning av migration av beståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt med livsmedel (2) klargörs att packningar till lock omfattas av tillämpningsområdet för kommissionens direktiv 2002/72/EG (3). I direktivet fastslås att medlemsstaterna senast den 1 maj 2008 måste anta åtgärder som medger fri omsättning av packningar till lock om de uppfyller kravet på specifik migrationsgräns som fastställs i direktiv 2002/72/EG i dess ändrade lydelse. I artikel 3.1 tredje stycket led b i direktiv 2007/19/EG föreskrivs att medlemsstaterna från och med den 1 juli 2008 ska förbjuda tillverkning och import av lock med en packning som inte överensstämmer med begränsningarna och specifikationerna.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 372/2007 (4) reglerar utsläppandet på marknaden av sådana packningar till lock som avses i artikel 3.1 tredje stycket led b i direktiv 2007/19/EG under en övergångsperiod i avvaktan på att direktivet genomförs. I förordningen fastställs tillfälliga specifika migrationsgränser för den totala mängden av vissa mjukgörare i packningar i lock som kommer i kontakt med feta livsmedel så att den fria omsättningen för dessa produkter inte äventyras, att de lock och livsmedel som utgör en betydande risk omedelbart tas bort från marknaden och att industrin samtidigt får tillräckligt med tid för att färdigutveckla packningar som överensstämmer med de specifika migrationsgränserna i direktiv 2002/72/EG, ändrat genom direktiv 2007/19/EG. Denna övergångsperiod fastställdes att gälla till och med den 30 juni 2008.

(3)

I december 2007 underrättade livsmedels- och lockproducenterna kommissionen om att det i slutet av juli 2008 inte kommer att finnas tillräckligt många lock på marknaden som har testats och befunnits uppfylla kraven i direktiv 2002/72/EG, så att livsmedelsindustrin kan paketera problematiska livsmedel såsom livsmedel i olja, pesto och feta såser. Man har utvecklat vissa lösningar, men de fungerar inte för alla produkter. Andra lösningar tillverkas inte i alla lockstorlekar. För flera lösningar finns det ännu inga uppgifter om förseglingens hållbarhet och migrationsnivåerna under långvarig förvaring.

(4)

Först från och med juli 2008 kommer det att börja finnas lock som uppfyller kraven i direktiv 2007/19/EG, och vid samma tidpunkt kommer livsmedelsindustrin att kunna testa möjliga locklösningar. Med tanke på att feta livsmedelsprodukter som förpackas med dessa lock är säsongsprodukter och att livsmedelsproducenterna behöver en viss tid för att prova och välja ut den lösning som passar deras produkter, är det nödvändigt att fastställa ytterligare en övergångsperiod under vilken lock som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 372/2007 genom undantag från artikel 3.1 tredje stycket led b i direktiv 2007/19/EG får användas till förpackning av livsmedel. Övergångsperioden bör i överensstämmelse med samma stycke led d sluta den 30 april 2009.

(5)

Förordning (EG) nr 372/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Genom undantag från artikel 3.1 tredje stycket led b i direktiv 2007/19/EG får lock med plastskikt eller plastbeläggningar som utgör packningar i dessa lock, som tillsammans består av två eller flera skikt av olika typer av material, släppas ut på gemenskapsmarknaden om de överensstämmer med de begränsningar och specifikationer som anges i bilagan till denna förordning.”

2.

I artikel 2 ska ”den 30 juni 2008” ersättas med ”den 30 april 2009”.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/14

(1)

Efter förenklingen av handelsnormerna för ägg bör medlemsstaterna bevilja undantag från kraven på märkning endast när aktörerna begär det. För att göra det möjligt för medlemsstaternas förvaltningar att genomföra de nya bestämmelserna har emellertid en rimlig övergångsperiod på ett år, avseende tiden 1 juli 2007–30 juni 2008, införts för märkning av ägg producerade i gemenskapen eller tredjeland och avsedda för bearbetning; övergångsperioden fastställs i artikel 11.1 i kommissionens förordning (EG) nr 557/2007 av den 23 maj 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1028/2006 om handelsnormer för ägg (2).

(2)

Från och med den 1 juli 2008 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna undanta gemenskapsägg avsedda för bearbetning från kravet på märkning. Liknande bestämmelser är inte planerade för produkter som importeras från tredjeland. I enlighet med principen om nationell behandling, som fastställs i artikel 2.1 i avtalet om tekniska handelshinder, bör sådana eventuella undantag från märkning utan diskriminering även tillämpas på produkter som importeras från tredjeland.

(3)

När undantag från märkning beviljas bör även bestämmelser fastställas för att kontrollera den faktiska slutliga bestämmelseorten för sådana omärkta ägg avsedda för livsmedelsindustrin.

(4)

Förordning (EG) nr 589/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

För att undvika att ägg som produceras i gemenskapen och ägg som importeras inte behandlas på samma sätt när övergångsperioden löper ut, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 juli 2008.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/16

(1)

I bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 412/2008 (2) görs en felaktig hänvisning till förordning (EG) nr 382/2008.

(2)

Förordning (EG) nr 412/2008 bör därför rättas med avseende på detta.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/19

(1)

Marina vatten under Europeiska unionens medlemsstaters suveränitet och jurisdiktion inbegriper Medelhavet, Östersjön, Svarta havet och nordöstra Atlanten samt vattnen runt Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

(2)

Det är uppenbart att den belastning som de marina naturresurserna och de marina ekosystemtjänsterna utsätts för ofta är alltför stor och att gemenskapen måste minska sin påverkan på de marina vattnen, oberoende av var effekterna förekommer.

(3)

Den marina miljön är ett värdefullt arv som måste skyddas, bevaras och om möjligt återställas med det slutliga målet att bevara den biologiska mångfalden och skapa variationsrika och dynamiska oceaner och hav som är rena, friska och produktiva. Detta direktiv bör i det avseendet bland annat främja en integrering av miljöhänsyn i all relevant politik och utgöra miljöpelaren i Europeiska unionens framtida havspolitik.

(4)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (4) har en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön utarbetats med det övergripande målet att främja ett hållbart utnyttjande av haven och bevara de marina ekosystemen.

(5)

Utvecklingen och genomförandet av den temainriktade strategin bör syfta till bevarande av de marina ekosystemen. Detta tillvägagångssätt bör omfatta skyddade områden och behandla all mänsklig verksamhet som påverkar den marina miljön.

(6)

Inrättandet av marina skyddsområden, inbegripet områden som redan utsetts eller områden som kommer att utses enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (5) (nedan kallat livsmiljödirektivet), rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (6) (nedan kallat fågeldirektivet), och enligt internationella eller regionala avtal till vilka Europeiska gemenskapen eller de berörda medlemsstaterna är parter, är ett viktigt bidrag när det gäller att uppnå en god miljöstatus enligt detta direktiv.

(7)

Att inrätta sådana skyddade områden enligt detta direktiv kommer att vara ett viktigt steg för att uppfylla de åtaganden som gjorts vid världstoppmötet om hållbar utveckling och i konventionen om biologisk mångfald, godkänd genom rådets beslut 93/626/EEG (7), och kommer att bidra till att skapa ett sammanhängande och representativt nätverk med sådana områden.

(8)

Genom att tillämpa en ekosystembaserad strategi för förvaltning av mänskliga aktiviteter samtidigt som ett hållbart utnyttjande av marina varor och tjänster möjliggörs, bör man prioritera insatser som syftar till att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i gemenskapens marina miljö, att fortsätta skydda och bevara denna miljö och se till att vidare försämring förhindras.

(9)

För att nå dessa mål krävs ett tydligt och sammanhållet regelverk. Denna ram bör bidra till samstämmighet mellan olika politikområden och främja integrering av miljöfrågor i annan politik, såsom den gemensamma fiskeripolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och annan relevant gemenskapspolitik. Regelverket bör ge en övergripande handlingsram och bidra till att de åtgärder som vidtas är samordnade, konsekventa och väl integrerade med åtgärder enligt annan gemenskapslagstiftning och internationella avtal.

(10)

De varierande förhållandena, problemen och behoven i de marina regioner eller delregioner som utgör gemenskapens marina miljö kräver olika och specifika lösningar. Denna mångfald bör beaktas i alla skeden av utarbetandet av marina strategier, men särskilt vid utarbetande, planering och genomförande av åtgärder för att uppnå ett en god miljöstatus i gemenskapens marina miljö på nivån marina regioner och delregioner.

(11)

Varje medlemsstat bör därför för sina marina vatten utarbeta en marin strategi som, samtidigt som den är specifik för medlemsstatens egna vatten, återspeglar de aspekter som gäller för hela den berörda marina regionen eller delregionen. De marina strategierna bör leda till genomförandet av åtgärdsprogram som är utformade för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus. Medlemsstaterna bör dock inte åläggas att vidta särskilda åtgärder när det inte finns någon betydande risk för den marina miljön eller när kostnaderna skulle var oproportionerliga i förhållande till risken, förutsatt att alla beslut om att inte vidta någon åtgärd är vederbörligen motiverade.

(12)

Kustvatten, inbegripet deras havsbotten och underliggande jordlager, är en integrerad del av den marina miljön, och bör som sådana också omfattas av detta direktiv, såvida särskilda aspekter av den marina miljöns miljöstatus inte redan behandlas i direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (8) eller i annan gemenskapslagstiftning, för att säkerställa att åtgärderna kompletterar varandra samtidigt som onödiga dubbleringar undviks.

(13)

På grund av den marina miljöns gränsöverskridande karaktär bör medlemsstaterna samarbeta för att se till att utarbetandet av de marina strategierna samordnas inom varje marin region eller delregion. Eftersom marina regioner och delregioner delas både med andra medlemsstater och med tredjeländer, bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att säkerställa nära samordning med alla berörda medlemsstater och tredjeländer. Om det är lämpligt och praktiskt genomförbart, bör befintliga institutionella strukturer i de marina regionerna eller delregionerna, särskilt regionala havskonventioner, användas för att säkerställa denna samordning.

(14)

Medlemsstater som gränsar till samma marina region eller delregion som omfattas av detta direktiv bör, om havets tillstånd är så kritiskt att det krävs omedelbara insatser, eftersträva att enas om en åtgärdsplan i vilken ingår ett tidigareläggande av åtgärdsprogrammen. I sådana fall bör kommissionen uppmanas att överväga tillhandahållande av stöd till medlemsstaterna för deras förstärkta insatser för att förbättra den marina miljön genom att göra den berörda regionen till ett pilotprojekt.

(15)

Alla medlemsstater har inte marina vatten enligt definitionen i detta direktiv, och därför bör verkan av de bestämmelser i detta direktiv som uteslutande riktar sig till medlemsstater som har marina vatten begränsas till dessa medlemsstater.

(16)

Eftersom åtgärder på internationell nivå är nödvändiga för att uppnå samarbete och samordning, bör detta direktiv ytterligare stärka samstämmigheten i gemenskapens och medlemsstaternas bidrag enligt internationella avtal.

(17)

Gemenskapen och dess medlemsstater är alla parter i Förenta nationernas havsrättskonvention, godkänd genom rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (9). Gemenskapens och dess medlemsstaters skyldigheter enligt dessa avtal bör därför beaktas fullt ut i detta direktiv. Utöver de bestämmelser som gäller för parternas marina vatten omfattar havsrättskonventionen allmänna skyldigheter för att se till att verksamheter under en parts jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skada utanför dess marina vatten, och för att undvika att skador eller faror överförs från ett område till ett annat eller att en typ av förorening omvandlas till en annan.

(18)

Detta direktiv bör också stödja gemenskapens tydliga ställningstagande inom ramen för konventionen om biologisk mångfald, när det gäller att hejda förlusten av biologisk mångfald, få till stånd ett bevarandeinriktat och hållbart utnyttjande av den marina biologiska mångfalden och skapa ett globalt nätverk av skyddade marina områden senast 2012. Det bör också bidra till uppnåendet av de mål som beslutades vid det sjunde partsmötet om konventionen om biologisk mångfald. Mötet antog ett omfattande arbetsprogram om biologisk mångfald i hav och kustnära områden, med ett antal mål och verksamheter som syftar till att hejda förlusten av biologisk mångfald nationellt, regionalt och globalt och till att säkra de marina ekosystemens förmåga att tillhandahålla varor och tjänster. Dessutom antogs ett arbetsprogram om skyddade områden i syfte att inrätta och underhålla ekologiskt representativa system av skyddade marina områden senast 2012. Medlemsstaternas skyldighet att utse Natura 2000-områden enligt fågeldirektivets och livsmiljödirektivet kommer att ge ett viktigt bidrag till denna process.

(19)

Detta direktiv bör bidra till uppfyllandet av gemenskapens och medlemsstaternas skyldigheter och viktiga åtaganden enligt flera tillämpliga internationella avtal om att skydda den marina miljön från föroreningar. Det gäller konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, godkänd genom rådets beslut 94/157/EG (10), konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten, godkänd genom rådets beslut 98/249/EG (11), inklusive dess nya bilaga V om skydd och bevarande av ekosystem och biologisk mångfald i havsområdet och härtill hörande tillägg 3, godkända genom rådets beslut 2000/340/EG (12), konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion, godkänd genom rådets beslut 77/585/EEG (13), och ändringarna i denna från 1995, godkända genom rådets beslut 1999/802/EG (14), liksom dess protokoll om skyddet av Medelhavet mot förorening från landbaserade källor, godkänt genom rådets beslut 83/101/EEG (15), och ändringarna i detta från 1996, godkända genom rådets beslut 1999/801/EG (16). Detta direktiv bör också bidra till uppfyllandet av medlemsstaternas skyldigheter enligt konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar, enligt vilken de har gjort betydande åtaganden när det gäller skyddet av den marina miljön mot förorening och i vilken gemenskapen ännu inte är part men har observatörsstatus.

(20)

Tredjeländer med marina vatten i samma marina region eller delregion som en medlemsstat bör inbjudas att delta i den process som anges i detta direktiv och därigenom göra det lättare att uppnå god miljöstatus i den marina regionen eller delregionen.

(21)

För att målen i detta direktiv ska kunna nås, är det avgörande att integrera målsättningen vad gäller bevarandet, förvaltningsåtgärderna och övervaknings- och utvärderingsverksamheten för geografiska skyddsåtgärder, såsom särskilda bevarandeområden, särskilda skyddsområden eller marina skyddsområden.

(22)

Man bör även beakta den biologiska mångfalden och den potential för marin forskning som djuphavsmiljöer erbjuder.

(23)

Eftersom åtgärdsprogram som genomförs inom de marina strategierna blir effektiva endast om de bygger på goda kunskaper om den marina miljöns tillstånd i ett visst område och om de för varje medlemsstat anpassas så väl som möjligt till behoven i de aktuella vattnen och med hänsyn till de allmänna förhållanden som råder i den marina regionen eller delregionen, bör bestämmelser införas om att på nationell nivå utarbeta en lämplig ram, som bland annat omfattar marinvetenskaplig forskning och övervakningsoperationer, för ett välgrundat beslutsfattande. På gemenskapsnivå bör stöd till tillhörande forskning fortlöpande införlivas i forsknings- och utvecklingspolitiken. Erkännandet av de marina frågorna i sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling är ett viktigt steg i denna riktning.

(24)

Som ett första steg i utformningen av åtgärdsprogrammen bör medlemsstaterna inom en marin region eller delregion analysera de särdrag eller förhållanden som råder i deras marina vatten samt belastningar och påverkan på dessa, identifiera de viktigaste faktorerna som belastar och påverkar dessa vatten, och göra en ekonomisk och social analys av deras användning och av de kostnader som förstöringen av den marina miljön för med sig. De får använda bedömningar som redan har gjorts i samband med de regionala havskonventionerna som grund för sina analyser.

(25)

På grundval av dessa analyser bör medlemsstaterna sedan fastställa ett antal faktorer som kännetecknar en god miljöstatus i de marina vattnen. För detta ändamål bör kriterier och metodstandarder utarbetas för att säkerställa enhetlighet och möjliggöra jämförelse mellan marina regioner och delregioner av i vilken grad god miljöstatus har uppnåtts. Dessa bör utarbetas i samarbete med alla berörda parter.

(26)

Nästa steg i arbetet för att uppnå en god miljöstatus bör vara att fastställa miljömål och program för löpande övervakning, så att de marina vattnens tillstånd kan utvärderas regelbundet.

(27)

Medlemsstaterna bör därefter fastställa och genomföra åtgärdsprogram som är utformade för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i de berörda vattnen och samtidigt tar hänsyn till befintliga gemenskapskrav och internationella krav och behoven i den aktuella marina regionen eller delregionen. Åtgärderna bör utformas på grundval av försiktighetsprincipen och principen om förebyggande åtgärder, principen om att miljöskador i första hand ska åtgärdas vid källan och principen om att förorenaren betalar.

(28)

Med hänsyn till den precisa fokusering som krävs, är det lämpligt att medlemsstaterna vidtar ovan nämnda åtgärder. För att säkerställa samstämmighet i åtgärderna i gemenskapen som helhet och när det gäller åtaganden på global nivå är det väsentligt att medlemsstaterna meddelar kommissionen vilka åtgärder som vidtas så att kommissionen kan bedöma samstämmigheten i åtgärderna i hela den berörda marina regionen eller delregionen och i förekommande fall kan ge vägledning om eventuella ändringar som behövs.

(29)

Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som behövs för att uppnå eller behålla god miljöstatus i havsmiljön. Det bör emellertid erkännas att det kanske inte är möjligt att i alla avseenden uppnå eller behålla god miljöstatus i alla marina vatten till 2020. Därför bör av rättviseskäl och med avseende på genomförbarhet bestämmelser antas för sådana fall där medlemsstaten omöjligen kan nå den ambitionsnivå som krävs för att uppfylla de uppsatta miljömålen eller för att uppnå eller behålla god miljöstatus.

(30)

I detta sammanhang bör bestämmelser fastställas för två specialfall. Det första specialfallet avser en situation där det är omöjligt för en medlemsstat att nå sina miljömål på grund av åtgärder eller avsaknad av åtgärder som den berörda medlemsstaten inte är ansvarig för, naturliga skäl eller force majeure, åtgärder som medlemsstaten själv har vidtagit i överordnat allmänt intresse som uppväger den negativa miljöpåverkan, eller naturliga förutsättningar som inte tillåter en snar förbättring av de marina vattnens tillstånd. Den berörda medlemsstaten bör dokumentera varför den anser att ett sådant specialfall har uppstått och identifiera det berörda området och bör vidta lämpliga särskilda åtgärder för att fortsätta arbetet med att nå miljömålen, förhindra en fortsatt försämring av de berörda marina vattnens tillstånd och mildra den negativa påverkan inom den aktuella marina regionen eller delregionen.

(31)

Det andra specialfallet avser en situation där en medlemsstat konstaterar förekomsten av ett problem som påverkar miljöstatusen i dess marina vatten, eller i hela den berörda marina regionen eller delregionen, men som inte kan lösas med åtgärder på nationell nivå eller som har anknytning till annan gemenskapspolitik eller till ett internationellt avtal. I ett sådant fall bör åtgärder vidtas för att informera kommissionen om detta i samband med att åtgärdsprogrammen anmäls och lämpliga rekommendationer göras till kommissionen och rådet i den händelse gemenskapsåtgärder skulle behövas.

(32)

Den flexibilitet som införs för specialfall bör dock kontrolleras på gemenskapsnivå. För det första specialfallet är det därför lämpligt att noggrant överväga effektiviteten av de särskilda åtgärder som vidtas. Om medlemsstaten hänvisar till att en åtgärd har vidtagits på grund av tvingande allmänintresse, bör kommissionen bedöma huruvida eventuella modifieringar eller förändringar som gjorts av den marina miljön till följd av denna åtgärd inte varaktigt omöjliggör eller äventyrar uppnåendet av en god miljöstatus i den berörda marina regionen, i delregionen eller i andra medlemsstaters marina vatten. Kommissionen bör ge vägledning om eventuella ändringar som behövs om den anser att de planerade åtgärderna är otillräckliga eller olämpliga för att garantera samstämmigheten i åtgärderna inom hela den marina regionen eller delregionen.

(33)

För det andra specialfallet bör kommissionen överväga frågan och svara inom sex månader. I förekommande fall bör kommissionen följa rekommendationerna från den berörda medlemsstaten när den lägger fram förslag i frågan till Europaparlamentet och rådet.

(34)

Med tanke på de marina ekosystemens dynamiska karaktär och naturliga föränderlighet, och eftersom belastning och påverkan på ekosystemen kan variera i takt med utvecklingen av olika mänskliga verksamheter och klimatförändringens effekter, är det av väsentlig betydelse att inse att definitionen av god miljöstatus med tiden eventuellt måste anpassas. Åtgärdsprogrammen för skyddet och förvaltningen av den marina miljön bör följaktligen vara flexibla och anpassningsbara och ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Bestämmelser om att regelbundet uppdatera de marina strategierna bör därför införas.

(35)

Bestämmelser bör också införas om att offentliggöra åtgärdsprogram och uppdateringar av dessa, och om att till kommissionen lämna delrapporter med beskrivning av programmens genomförande.

(36)

För att säkerställa allmänhetens aktiva deltagande i fastställandet, genomförandet och uppdateringen av marina strategier bör bestämmelser införas om att ge allmänheten tillfredsställande information om de olika inslagen i de marina strategierna eller om uppdateringen av dessa samt, på begäran, relevanta uppgifter som använts för utarbetandet av de marina strategierna i enlighet med gemenskapens lagstiftning om allmänhetens tillgång till miljöinformation.

(37)

Kommissionen bör lägga fram en första utvärderingsrapport om genomförandet av direktivet inom två år efter det att alla åtgärdsprogram har mottagits, dock senast 2019. Kommissionen bör därefter lägga fram rapporter vart sjätte år.

(38)

Det bör finnas bestämmelser om antagande av metodstandarder för bedömning av den marina miljöns tillstånd, övervakning, miljömål och om antagande av tekniska format för överföring och behandling av data i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (17).

(39)

Åtgärder som reglerar fiskeriförvaltning kan vidtas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, såsom anges i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (18), på grundval av vetenskaplig rådgivning och i syfte att stödja uppnåendet av de mål som behandlas i detta direktiv, inbegripet att helt stänga av vissa områden för fiske för att göra det möjligt att bevara eller återupprätta ekosystemens integritet, struktur och funktion och, i förekommande fall, för att skydda, bland annat, lekområden, uppväxtområden samt födosöksområden. Kontrollen av utsläpp och emissioner till följd av användning av radioaktiva material regleras i artiklarna 30 och 31 i Euratomfördraget och bör därför inte behandlas i detta direktiv.

(40)

Den gemensamma fiskeripolitiken och en framtida reform av denna bör beakta fiskets inverkan på miljön och målen i detta direktiv.

(41)

Om medlemsstaterna anser att åtgärder på de ovannämnda områdena eller andra områden med anknytning till annan gemenskapspolitik eller ett internationellt avtal är önskvärda, bör de utarbeta lämpliga rekommendationer till gemenskapsåtgärder.

(42)

Den allvarliga oro som framför allt på grund av klimatförändringarna råder för miljön i de arktiska vattnen, som är en marin miljö av särskild betydelse som gränsar till gemenskapen, måste bedömas av gemenskapsinstitutionerna och kan kräva att åtgärder vidtas för att säkerställa att den arktiska regionens miljö skyddas.

(43)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att skydda och bevara den marina miljön, att förhindra att den försämras och att där så är praktiskt möjligt återställa denna miljö på områden där den har påverkats negativt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av direktivets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(44)

Åtgärdsprogram och efterföljande åtgärder från medlemsstaternas sida bör grundas på en ekosystembaserad strategi för förvaltningen av mänskliga aktiviteter och på de principer som avses i artikel 174 i fördraget, särskilt försiktighetsprincipen.

(45)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (19), särskilt artikel 37, som syftar till att främja integreringen av en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet i unionens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling.

(46)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (20).

(47)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa bilagorna III, IV och V till vetenskapliga och tekniska framsteg. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(48)

Kommissionen bör även ges befogenhet att fastställa kriterier och metodstandarder som medlemsstaterna ska använda och att anta specifikationer och standardiserade metoder för övervakning och bedömning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

a)

skydda och bevara den marina miljön, förhindra att den försämras eller, där det låter sig göras, återställa marina ekosystem i områden där de har påverkats negativt,

b)

förhindra och minska utsläpp i den marina miljön, i syfte att fasa ut föroreningar enligt definitionen i artikel 3.8, för att säkerställa att det inte finns någon betydande inverkan på eller betydande risk för den marina biologiska mångfalden, de marina ekosystemen, människors hälsa eller ett legitimt utnyttjande av haven.

a)

vatten, havsbotten och underliggande jordlager som ligger på havssidan av den baslinje som används för att beräkna territorialvattnets utsträckning, ut till den yttersta gränsen av det område där en medlemsstat har och/eller utövar jurisdiktion i enlighet med FN:s havsrättskonvention, med undantag av vatten som gränsar till de länder och territorier som anges i bilaga II till fördraget och de franska utomeuropeiska departementen och gemenskaperna,

b)

kustvatten enligt direktiv 2000/60/EG, inbegripet deras havsbotten och deras underliggande jordlager, såvida särskilda aspekter av den marina miljöns miljöstatus inte redan behandlas i det direktivet eller i annan gemenskapslagstiftning,

a)

De ingående marina ekosystemens struktur, funktion och processer tillsammans med tillhörande geomorfologiska, geografiska, geologiska och klimatiska faktorer tillåter dessa ekosystem att fungera fullt ut och bevara sin återhämtningsförmåga mot miljöförändringar framkallade av människan. Marina arter och livsmiljöer skyddas, förlust av biologisk mångfald framkallad av människan förhindras och variationsrika biologiska beståndsdelar fungerar i jämvikt.

b)

Ekosystemens hydromorfologiska, fysikaliska och kemiska egenskaper, inbegripet de egenskaper som är en följd av mänsklig verksamhet i det berörda området stöder ekosystemen enligt ovan. Antropogena utsläpp av ämnen och energi, inbegripet buller, i den marina miljön ger inte upphov till föroreningseffekter.

a)

Östersjön.

b)

Nordöstra Atlanten.

c)

Medelhavet.

d)

Svarta havet.

a)

I nordöstra Atlanten:

b)

I Medelhavet:

a)

Förberedelse:

b)

Åtgärdsprogram:

a)

de berörda medlemsstaterna informera kommissionen om sin reviderade tidsplan och handla i enlighet med denna,

b)

kommissionen uppmanas att överväga tillhandahållande av stöd till medlemsstaterna för deras förstärkta insatser för att förbättra den marina miljön genom att göra den berörda regionen till ett pilotprojekt.

a)

En analys av grundläggande egenskaper och förhållanden och aktuellt miljötillstånd i dessa vatten, på grundval av de vägledande förteckningar över faktorer som anges i tabell 1 i bilaga III, och omfattande fysikalisk-kemiska förhållanden, livsmiljötyper, biologiska förhållanden och hydromorfologi.

b)

En analys av de viktigaste faktorer som påverkar miljötillståndet i dessa vatten, inklusive mänskliga aktiviteter, vilken

c)

En ekonomisk och social analys av utnyttjandet av dessa vatten och de kostnader som förstöringen av den marina miljön för med sig.

a)

bedömningsmetoderna är enhetliga över hela den marina regionen eller delregionen,

b)

gränsöverskridande inverkan och gränsöverskridande egenskaper tas i beaktande.

a)

övervakningsmetoderna är enhetliga över hela den marina regionen eller delregionen för att underlätta jämförelser av övervakningsresultaten,

b)

gränsöverskridande inverkan och gränsöverskridande egenskaper som är av betydelse tas i beaktande.

a)

Åtgärder eller brist på åtgärder som den berörda medlemsstaten inte är ansvarig för.

b)

Naturliga orsaker.

c)

Force majeure.

d)

Förändringar eller modifieringar av de marina vattnens fysiska förhållanden till följd av åtgärder vidtagna på grund av ett tvingande allmänintresse som uppväger den negativa miljöpåverkan, inbegripet all gränsöverskridande inverkan.

e)

Naturliga förhållanden som inte tillåter en snar förbättring av de berörda marina vattnens tillstånd.

a)

Den inledande bedömningen och fastställandet av god miljöstatus, som gjorts i enlighet med artikel 8.1 respektive artikel 9.1.

b)

De miljömål som fastställts i enlighet med artikel 10.1.

c)

De övervakningsprogram som fastställts i enlighet med artikel 11.1.

d)

De åtgärdsprogram som fastställts i enlighet med artikel 13.2.

a)

Den inledande bedömningen och fastställandet av god miljöstatus, som gjorts i enlighet med artikel 8.1 respektive artikel 9.1.

b)

De miljömål som fastställts i enlighet med artikel 10.1.

c)

De övervakningsprogram som fastställts i enlighet med artikel 11.1.

d)

De åtgärdsprogram som fastställts i enlighet med artikel 13.2.

a)

En översyn av hur genomförandet av detta direktiv fortskrider.

b)

En översyn av den marina miljöns tillstånd i gemenskapen, genomförd i samverkan med Europeiska miljöbyrån och berörda regionala organisationer och konventioner som rör fiske- och havsfrågor.

c)

En granskning av de marina strategierna samt förslag till förbättringar av dessa.

d)

En sammanfattning av information som erhållits från medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 12 och 16 och av de bedömningar som gjorts av kommissionen, i enlighet med artikel 16, när det gäller information som erhållits från medlemsstaterna i enlighet med artikel 15.

e)

En sammanfattning av reaktionen på var och en av de rapporter som lämnats till kommissionen av medlemsstaterna i enlighet med artikel 18.

f)

En sammanfattning av reaktionerna på Europaparlamentets och rådets kommentarer till tidigare marina strategier.

g)

En kortfattad beskrivning av hur annan relevant gemenskapspolitik bidragit till att uppnå målen för detta direktiv.

a)

får det antas metodstandarder för tillämpningen av bilagorna I, III, IV och V.

b)

får det antas tekniska format för överföring och behandling av data, inbegripet statistiska och kartografiska data.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/41

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella stöd till specifika veterinäråtgärder, inklusive nödåtgärder. För att bidra till att så snabbt som möjligt utrota klassisk svinpest bör gemenskapen ge finansiellt stöd för de stödberättigande kostnader som uppstått i medlemsstaterna. I artikel 3.5 första strecksatsen i det beslutet fastställs regler om vilken procentsats som måste tillämpas i fråga om medlemsstaternas kostnader.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 (2) fastställs villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG. I artikel 3 i förordningen fastställs regler om vilka utgifter som berättigar till finansiellt stöd från gemenskapen.

(3)

Genom kommissionens beslut 2006/777/EG av den 14 november 2006 om ekonomiskt stöd från gemenskapen för utrotning av klassisk svinpest i Tyskland 2006 (3) beviljades Tyskland finansiellt stöd från gemenskapen till utgifter i samband med nödåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest under 2006. Enligt det beslutet utbetalades en första del på 5 000 000 euro.

(4)

Den 6 december 2006 lämnade Tyskland in en officiell ansökan om ersättning i enlighet med artikel 7.1 och 7.2 i förordning (EG) nr 349/2005.

(5)

Mellan den 23 och 27 april 2007 gjorde kommissionen en revision på plats i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 349/2005. I en skrivelse av den 6 februari 2008 informerades Tyskland om kommissionens iakttagelser, metod för beräkning av stödberättigande utgifter och slutsatser.

(6)

Det finansiella stödet från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnat alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna.

(7)

De tyska myndigheterna har till fullo uppfyllt sina tekniska och administrativa skyldigheter enligt artikel 3.2 i beslut 90/424/EEG och artikel 7 i förordning (EG) nr 349/2005.

(8)

Mot denna bakgrund bör det sammanlagda belopp som gemenskapen bidrar med till de stödberättigade utgifterna i samband med utrotning av klassisk svinpest i Tyskland under 2006 nu fastställas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/43

(1)

Giltighetstiden för kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 5 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (1), kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (2) och kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (3) har förlängts till den 30 juni 2008 genom kommissionens förordning (EG) nr 1976/2006 av den 20 december 2006 om ändring av förordningarna (EG) nr 2204/2002, (EG) nr 70/2001 och (EG) nr 68/2001 vad avser en förlängning av tillämpningsperioderna (4). Giltighetstiden för beslut genom vilka kommissionen godkänner statliga stödordningar på grundval av förordning (EG) nr 2204/2002, förordning (EG) nr 70/2001 eller förordning (EG) nr 68/2001 förlängdes till den 30 juni 2008 genom Kommissionens beslut 2007/72/EG (5).

(2)

Med beaktande av att den allmänna gruppundantagsförordning (6) som ersätter dessa förordningar enligt planerna kommer att antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senare än den 30 juni 2008 måste giltighetstiden för beslut genom vilka kommissionen godkänner statliga stödordningar på grundval av förordning (EG) nr 2204/2002, förordning (EG) nr 70/2001 eller förordning (EG) nr 68/2001 förlängas för en begränsad period för att möjliggöra en lämplig övergångsperiod till dess att den allmänna gruppundantagsförordningen träder i kraft.

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/44

(1)

Den 12 juni 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/405/Gusp (1) för en inledande period som löper ut den 30 juni 2008.

(2)

Efter samråd med de kongolesiska myndigheterna och andra berörda parter förefaller det nu vara nödvändigt att förlänga uppdraget med ett år.

(3)

I uppgifterna för Eupol RD Congo bör också ingå att biträda Police Nationale Congolaise när det gäller gränspolisuppgifter och övervakning av polisen. Uppdraget bör dessutom bidra till de led i stabiliseringsprocessen i östra Demokratiska republiken Kongo som rör polis, jämställdhet, mänskliga rättigheter och barn i väpnade konflikter samt underlätta samverkan och harmonisering av dessa insatser med den nationella processen för reformering av polisen. Detta bör uppnås särskilt genom att ge stöd till två program som har utformats för att genomföra de avtal som undertecknades i Goma den 23 januari 2008 av Demokratiska republiken Kongos regering och olika beväpnade styrkor som opererar i södra och norra Kivuprovinsen, nämligen Programme Amani och Plan de Stabilisation de l'Est som båda innefattar polisiära komponenter.

(4)

Eupol RD Congo bör i detta sammanhang också sättas in i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo och särskilt ägna sig åt säkerhetsfrågor och frågor i samband med könsrelaterat våld och barn i väpnade konflikter samt internationell samordning.

(5)

Ett nytt finansiellt referensbelopp bör anges för att täcka utgifterna i samband med uppdraget för perioden 1 juli 2008–30 juni 2009.

(6)

Uppdragets mandat genomförs i ett säkerhetssammanhang som kan komma att försämra och skada målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) enligt artikel 11 i fördraget.

1.

I artikel 2.1 ska följande strecksats läggas till:

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Uppdragets struktur och insatsområde

1.   Uppdraget ska ha sitt högkvarter i Kinshasa, bestående av

2.   Uppdraget ska vara permanent närvarande i Goma och Bukavu i östra delen av Demokratiska republiken Kongo för att biträda och lämna expertstöd till stabiliseringsprocessen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo.

3.   Uppgifterna ska operativt fördelas enligt följande:

4.   Insatsområdet ska vara Kinshasa, Goma och Bukavu. På grund av att uppdraget till följd av uppdragsbeskrivningen geografiskt omfattar hela Demokratiska republiken Kongos territorium, kan omplaceringar av experter och deras närvaro på andra platser i provinserna bli nödvändiga, på order av uppdragschefen eller varje person som har tilldelats denna befogenhet av uppdragschefen och med hänsyn till säkerhetsförhållandena.”

3.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för uppdraget för perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 ska vara 5 500 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för uppdraget för perioden 1 juli 2008–30 juni 2009 ska vara 6 920 000 EUR.”

4.

Artikel 15 ska utgå.

5.

Artikel 16 andra stycket ska ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 30 juni 2009.”

25.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/46

i stället för

:

”15 (2) (3)”

vara

:

”15 (2)”.