21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/3

(1)

Syftet med förordning (EG) nr 2160/2003 är att säkerställa att korrekta och effektiva åtgärder vidtas för att spåra och bekämpa salmonella och andra zoonotiska smittämnen på alla relevanta stadier av produktion, beredning och distribution, särskilt på primär produktionsnivå, för att minska deras prevalens och den risk de utgör för folkhälsan.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 2160/2003 ska gemenskapsmål fastställas för att minska prevalens av serotyper av salmonella av betydelse för folkhälsan hos kalkoner på primär produktionsnivå. En sådan minskning är viktig med hänsyn till de stränga åtgärder som enligt den förordningen ska gälla för färskt kött från infekterade kalkonflockar från och med den 12 december 2010. Färskt kött från fjäderfä, bland annat kött från kalkoner, får inte släppas ut på marknaden för livsmedel om inte följande kriterier uppfylls: ”Salmonella: ingen i 25 gram.”

(3)

Enligt förordning (EG) nr 2160/2003 ska gemenskapsmålet omfatta ett tal som anger den högsta procentuella andel epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion, och/eller den lägsta procentuella minskning av antalet epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion, den maximala tidsfrist inom vilken målet måste uppnås och fastställande av de provtagningsprogram som är nödvändiga för att kontrollera om målet har uppnåtts. Det ska också, när det är relevant, omfatta en definition av de serotyper som är av betydelse för folkhälsan.

(4)

I förordning (EG) nr 2160/2003 föreskrivs att den erfarenhet som uppnåtts genom gällande nationell lagstiftning och information som överlämnats till kommissionen eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i enlighet med gällande gemenskapskrav, särskilt i samband med de uppgifter som föreskrivs i direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen (2), särskilt artikel 5, bör beaktas när gemenskapsmålet fastställs.

(5)

Enligt förordning (EG) nr 2160/2003 ska kommissionen vid fastställandet av varje gemenskapsmål lägga fram en analys om de kostnader och den nytta som förväntas. Genom undantag kan dock gemenskapsmålet för kalkoner avseende Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium fastställas för en övergångsperiod utan att en sådan analys utförs.

(6)

Jämförbara uppgifter om prevalensen av serotyper av salmonella i kalkonflockar i medlemsstaterna har därför insamlats i enlighet med kommissionens beslut 2006/662/EG av den 29 september 2006 om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för en grundläggande studie om prevalensen av salmonella hos kalkoner som skall genomföras i medlemsstaterna (3).

(7)

I förordning (EG) nr 2160/2003 föreskrivs att gemenskapsmålet för kalkoner endast ska omfatta Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium under en övergångsperiod av tre år. Andra serotyper av betydelse för folkhälsan kan övervägas efter denna period.

(8)

För att kontrollera om gemenskapsmålet har uppnåtts är det nödvändigt att i denna förordning föreskriva upprepad provtagning på kalkonflockar.

(9)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 2160/2003 samrådde kommissionen med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid fastställandet av gemenskapsmål för kalkoner.

(10)

Arbetsgruppen för uppgiftsinsamling om zoonoser vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet antog den 28 april 2008 en rapport om analys av den grundläggande studien om prevalens av salmonella i kalkonflockar i EU, 2006–2007, del A: Bedömningar om prevalens av salmonella.

(11)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 646/2007 av den 12 juni 2007 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 när det gäller gemenskapsmålet för att minska prevalensen av Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium hos slaktkycklingar och om upphävande av förordning (EG) nr 1091/2005 (4), bör minst två par sockprover tas för att kontrollera slaktkycklingar för salmonella. Nya vetenskapliga bevis visar att användning av en kombination av ett par sockprover med ett dammprov är minst lika känsligt som att ta två par sockprover. Denna kombination bör därför tillåtas som en alternativ provtagningsmetod och förordning (EG) nr 646/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att minska den högsta procentandel flockar av slaktkalkoner som fortfarande visar positiv reaktion för Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium till högst 1 % senast den 31 december 2012,

b)

att minska den högsta procentandel flockar av vuxna avelskalkoner som fortfarande visar positiv reaktion för Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium till högst 1 % senast den 31 december 2012.

1.

I slutet av punkt 2:

”Alternativt kan den behöriga myndigheten besluta att ett par sockprover ska tas, som ska omfatta 100 % av stallets golvyta om de kombineras med ett dammprov som tagits från olika ställen i stallet från ytor med synbart damm.”

2.

Efter det andra stycket i punkt 3.1:

”Dammprovet ska helst analyseras separat. Den behöriga myndigheten får dock besluta att poola det med paret sockprover för analys.”

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/9

(1)

I rådets förordning (EG) nr 40/2008 av den 16 januari 2008 om fastställande för år 2008 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/11

(1)

I rådets direktiv 95/50/EG (3) anges det att vissa åtgärder ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(2)

Beslut 1999/468/EG har ändrats genom beslut 2006/512/EG genom vilket det infördes ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

(3)

Enligt Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande (5) om beslut 2006/512/EG måste redan gällande rättsakter som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget anpassas i enlighet med tillämpliga förfaranden för att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska vara tillämpligt på dessa rättsakter.

(4)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa bilagorna till direktiv 95/50/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 95/50/EG, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(5)

Direktiv 95/50/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom de ändringar av direktiv 95/50/EG som görs genom det här direktivet är av teknisk art och enbart avser kommittéförfarandet, behöver de inte införlivas av medlemsstaterna. Det är därför inte nödvändigt att föreskriva bestämmelser i detta syfte.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/13

(1)

Biologisk mångfald och bevarandet av växtgenetiska resurser är frågor som under de senaste åren börjat tillmätas allt större betydelse, vilket utvecklingen internationellt och på gemenskapsnivå visar. Exempel på detta är rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (7), rådets beslut 2004/869/EG av den 24 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (8), rådets förordning (EG) nr 870/2004 av den 24 april 2004 om inrättande av ett gemenskapsprogram för bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket och om upphävande av förordning (EG) nr 1467/94 (9) samt rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (10). Med hänsyn till dessa frågor bör särskilda villkor fastställas i anslutning till den gemenskapslagstiftning som reglerar saluföring av utsäde av lantbruksväxter, nämligen direktiven 66/401/EEG, 66/402/EEG, 2002/53/EG, 2002/54/EG, 2002/56/EG och 2002/57/EG.

(2)

För att in situ-bevarande och hållbart utnyttjande av de växtgenetiska resurserna ska kunna säkerställas bör lantsorter och andra sorter som är naturligt anpassade till de lokala och regionala betingelserna och som hotas av genetisk utarmning (nedan kallade bevarandesorter) odlas och saluföras, även om de inte uppfyller de allmänna kraven för godkännande av sorter och saluföring av utsäde och utsädespotatis. I detta syfte bör det stadgas om undantag för godkännande av bevarandesorter, så att de får tas in i de nationella sortlistorna över arter av lantbruksväxter och så att utsäde och utsädespotatis av dessa sorter får produceras och saluföras.

(3)

Dessa undantag bör avse de väsentliga kraven för godkännande av en sort och förfarandekraven i kommissionens direktiv 2003/90/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter (11).

(4)

Medlemsstaterna bör framför allt få rätt att anta egna bestämmelser om särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet. När det gäller särskiljbarhet och stabilitet bör dessa bestämmelser grunda sig på minst de egenskaper som förtecknas i det tekniska frågeformulär som ska fyllas i av den sökande i samband med ansökan om godkännande av en sort, enligt bilagorna I och II till direktiv 2003/90/EG. I de fall då enhetligheten ska fastställas på grundval av avvikande typer, bör bestämmelserna grunda sig på fastställda standarder.

(5)

Det bör införas förfarandekrav enligt vilka en sort kan godkännas utan officiell undersökning. När det gäller benämningar behövs dessutom vissa undantag från kraven i direktiv 2002/53/EG och kommissionens förordning (EG) nr 930/2000 av den 4 maj 2000 om tillämpningsföreskrifter beträffande lämpligheten hos sortbenämningar för arter av lantbruks- och köksväxter (12).

(6)

För produktion och saluföring av utsäde och utsädespotatis av bevarandesorter bör det stadgas om ett undantag från kravet på officiell certifiering.

(7)

Med hänsyn till att saluföringen av utsäde och utsädespotatis av bevarandesorter ska äga rum med syftet att bevara de växtgenetiska resurserna bör det införas vissa begränsningar, särskilt i fråga om ursprungsregionen. För att bidra till in situ-bevarande och hållbart utnyttjande av dessa sorter bör medlemsstaterna ha möjlighet att godkänna ytterligare regioner där mer utsäde än vad som behövs för att säkerställa bevarandet av en sort i dess ursprungsregion får saluföras, förutsatt att dessa ytterligare regioner är jämförbara med avseende på naturliga och delvis naturliga livsmiljöer. För att sambandet med ursprungsregionen säkert ska bevaras bör detta inte gälla om en medlemsstat har godkänt ytterligare regioner för produktion.

(8)

En högsta kvantitet bör fastställas för saluförande av varje bevarandesort inom en art och en högsta totalkvantitet för alla bevarandesorter tillsammans inom arten. För att försäkra sig om att dessa kvantitetsgränser iakttas bör medlemsstaterna ålägga producenterna att anmäla de kvantiteter av bevarandesorter som de har för avsikt att producera, samt fördela kvantiteter på producenterna.

(9)

För att ursprunget för utsäde och utsädespotatis ska kunna spåras bör lämpliga plomberings- och märkningskrav fastställas.

(10)

För att se till att reglerna i detta direktiv tillämpas korrekt bör utsädesodlingarna övervakas och utsädet analyseras, och officiella efterkontroller bör genomföras. De mängder utsäde av bevarandesorter som släpps ut på marknaden bör rapporteras av leverantörerna till medlemsstaterna och av medlemsstaterna till kommissionen.

(11)

Efter tre år bör kommissionen bedöma om åtgärderna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om kvalitetsbegränsningar, är effektiva.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

a)

för godkännande för intagning i de nationella sortlistorna över arter av lantbruksväxter i enlighet med direktiv 2002/53/EG, av lantsorter och andra sorter som är naturligt anpassade till de lokala och regionala betingelserna och som hotas av genetisk utarmning,

b)

för saluföring av utsäde och utsädespotatis av sådana lantsorter och andra sorter.

a)

de tekniska frågeformulär som är knutna till Gemenskapens växtsortsmyndighets (CPVO) testprotokoll och som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/90/EG och gäller de arterna, eller

b)

de tekniska frågeformulär som är knutna till de riktlinjer som tagits fram av den internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) och som förtecknas i bilaga II till direktiv 2003/90/EG och gäller de arterna.

a)

Beskrivningen av bevarandesorten och dess benämning.

b)

Resultat från icke-officiella undersökningar.

c)

Kunskap som erhållits genom praktisk erfarenhet under odling, förökning och användning, och som den sökande anmält till den berörda medlemsstaten.

d)

Annan information, särskilt från de myndigheter som ansvarar för växtgenetiska resurser eller från organisationer som anförtrotts denna uppgift av medlemsstaterna.

a)

den redan finns upptagen i den gemensamma sortlistan över arter av lantbruksväxter som en sort som inte är en bevarandesort eller om den strukits från den gemensamma sortlistan under de två senaste åren, eller under de två senaste åren efter utgången av den period som medgivits enligt artikel 15.2 i direktiv 2002/53/EG, eller

b)

den skyddas av gemenskapens växtförädlarrätt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 (13) eller av en nationell växtförädlarrätt, eller om en ansökan om en sådan rätt har lämnats in.

a)

Det är producerat i sin ursprungsregion eller i en sådan region som avses i artikel 11.

b)

Saluföringen äger rum i utsädets ursprungsregion.

a)

Orden ”EG:s regler och standarder”.

b)

Namn- och adressuppgifter för den person som ansvarar för anbringandet av etiketten eller personens identifieringsnummer.

c)

Plomberingsåret, som ska anges enligt följande: ”plomberad…(år)”, eller, vilket dock inte gäller utsädespotatis, året för den sista provtagningen för den senaste grobarhetsanalysen, som ska anges enligt följande: ”provtaget…(år)”.

d)

Art.

e)

Bevarandesortens benämning.

f)

Ordet ”bevarandesort”.

g)

Ursprungsregionen.

h)

Om regionen för utsädesproduktion skiljer sig från ursprungsregionen, angivande av regionen för utsädesproduktion.

i)

Partiets referensnummer, angivet av den person som ansvarar för anbringandet av etiketterna.

j)

Deklarerad netto- eller bruttovikt, eller med undantag för utsädespotatis, deklarerat antal frön.

k)

Om vikten anges och pesticider i pulverform, pelleteringsmedel eller andra fasta tillsatser används, angivande av typen av kemisk behandling eller tillsats samt det ungefärliga förhållandet mellan frögyttringarnas eller frönas vikt och totalvikten; detta gäller dock inte för utsädespotatis.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/20

(1)

Kommissionens direktiv 88/301/EEG av den 16 maj 1988 om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning (1) har ändrats (2) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

I alla medlemsstater var telekommunikation antingen helt eller delvis ett statsmonopol som i allmänhet beviljades i form av särskilda eller exklusiva rättigheter för ett eller flera organ ansvariga för att tillhandahålla och driva nätet och tillhörande tjänster. Dessa rättigheter gick emellertid ofta längre än till att tillhandahålla tjänster för utnyttjande av nätet och sträckte sig till att tillhandahålla terminalutrustning för anslutning till nätet. Under de senaste decennierna har en avsevärd teknisk utveckling skett när det gäller nät och utvecklingstakten har varit speciellt hög inom området terminalutrustning.

(3)

Medlemsstaterna har, för att svara mot den tekniska och ekonomiska utvecklingen, sett över systemet med särskilda eller exklusiva rättigheter inom telesektorn. Ökningen av antalet typer av terminalutrustning och möjlighet till flera olika användningar av terminaler innebär att användarna måste tillåtas att fritt välja mellan de olika typerna av utrustning som finns tillgängliga, om de fullt ut ska kunna dra nytta av de tekniska framsteg som gjorts inom sektorn.

(4)

Till följd av de exklusiva rättigheterna begränsas den fria rörligheten för teleterminalutrustning, antingen beträffande import och marknadsföring av sådan utrustning, inbegripet satellitutrustning, eftersom vissa produkter inte marknadsförs, eller beträffande anslutning, idriftsättning och underhåll, eftersom ett monopol, med tanke på marknadens särdrag och i synnerhet produkternas mångfald och tekniska egenskaper, inte har något incitament till att tillhandahålla dessa tjänster då det gäller produkter som det inte har marknadsfört eller importerat eller till att anpassa priserna till omkostnaderna eftersom det inte finns något hot om konkurrens från nya företag på marknaden. Då det på de flesta utrustningsmarknader typiskt förekommer ett stort sortiment av teleterminalutrustning finns det risk för att varje särskild rättighet som direkt eller indirekt begränsar det antal företag som har tillåtelse att importera, marknadsföra, ansluta, idriftsätta och underhålla sådan utrustning får samma inverkan som beviljandet av exklusiva rättigheter. Sådana exklusiva eller särskilda rättigheter är åtgärder med samma verkan som kvantitativa restriktioner som är oförenliga med artikel 28 i fördraget. Det är därför nödvändigt att avskaffa alla exklusiva rättigheter i samband med import, marknadsföring, anslutning, idriftsättning och underhåll av teleterminalutrustning och alla rättigheter med motsvarande verkan, dvs. alla särskilda rättigheter utom de som består av fördelar enligt lag eller annan författning som ges till ett eller flera företag och som endast berör andra företags möjligheter att utöva någon av ovanstående verksamheter inom samma geografiska område på i huvudsak motsvarande villkor.

(5)

De särskilda eller exklusiva rättigheterna beträffande terminalutrustning utövas på ett sådant sätt att de i praktiken är ofördelaktiga för utrustning från andra medlemsstater, särskilt genom att hindra användare från att fritt välja den utrustning som bäst passar deras behov i fråga om pris och kvalitet, oberoende av dess ursprung. Utövandet av dessa rättigheter är därför oförenligt med artikel 31 i fördraget i samtliga medlemsstater.

(6)

Tillhandahållandet av installations- och underhållstjänster är en nyckelfaktor vid köp eller förhyrning av terminalutrustning. Ett bibehållande av exklusiva rättigheter inom detta område skulle innebära att exklusiva marknadsföringsrättigheter bibehålls. Sådana rättigheter måste därför också avskaffas om upphävandet av exklusiva import- och marknadsföringsrättigheter ska ha någon praktisk effekt.

(7)

Underhåll av terminalutrustning är en tjänst som avses i artikel 50 i fördraget. Tjänsten i fråga, vilken ur kommersiell synvinkel inte kan skiljas från marknadsföring av terminalutrustning, bör tillhandahållas fritt i enlighet med artikel 49 i fördraget, i synnerhet när tjänsten tillhandahålls av kvalificerade företag.

(8)

Situationen på marknaden medför fortsatta överträdelser av de konkurrensregler som fastslagits i fördraget och påverkar utvecklingen av handel negativt i en sådan utsträckning att det strider mot gemenskapens intressen. Starkare konkurrens inom terminalutrustningsmarknaden kräver att öppna tekniska specifikationer införs som motsvarar de väsentliga krav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (3) och tillåter fri distribution av terminalutrustning. Sådan öppenhet kräver publicering av tekniska specifikationer.

(9)

Särskilda eller exklusiva rättigheter med avseende på import och marknadsföring av terminalutrustning ger upphov till en situation som är helt motsatt målet i artikel 3 g i fördraget, som föreskriver upprättande av en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids och som i ännu högre grad kräver att konkurrensen inte sätts ur spel. Medlemsstaterna har enligt artikel 10 i fördraget skyldighet att avhålla sig från varje åtgärd som kan äventyra att målen i fördraget, inklusive artikel 3 g, uppnås. De exklusiva rättigheterna måste därför betraktas som oförenliga med artikel 82 i fördraget jämförd med artikel 3 och beviljande eller upprätthållande av sådana rättigheter i en medlemsstat är förbjudet enligt artikel 86.1 i fördraget.

(10)

För att möjliggöra för användare att få tillgång till terminalutrustning enligt deras eget val är det nödvändigt att känna till och offentliggöra specifikationer för allmänna nätanslutningspunkter som terminalutrustningen ska anslutas till. Medlemsstaterna måste därför försäkra sig om att specifikationerna publiceras och att användarna har tillgång till allmänna nätanslutningspunkter.

(11)

För att kunna marknadsföra sina produkter måste tillverkare av terminalutrustning veta vilka tekniska specifikationer de ska uppfylla. Medlemsstaterna ska därför upprätta och publicera förslag till de specifikationer som de ska anmäla till kommissionen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (4). Specifikationerna får utökas till att omfatta produkter som importeras från andra medlemsstater endast i den mån de behövs för att säkerställa överensstämmelse med de väsentliga krav angivna i artikel 3 i direktiv 1999/5/EG som på ett legitimt sätt kan krävas enligt gemenskapsrätten. Medlemsstaterna ska under alla förhållanden följa artiklarna 28 och 30 i fördraget, enligt vilka en importerande medlemsstat måste tillåta att terminalutrustning som legalt tillverkas och marknadsförs i en annan medlemsstat importeras till dess territorium.

(12)

För att säkerställa att specifikationer tillämpas öppet, objektivt och utan diskriminering kan övervakningen av deras tillämpning, med hänsyn till den uppenbara intressekonflikten, inte överlåtas till en konkurrent på terminalutrustningsmarknaden. Medlemsstaterna ska därför se till att ansvaret för övervakningen tilldelas ett organ som är oberoende av det företag som ansvarar för nätet och av varje annan konkurrent på marknaden i fråga.

(13)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

a)

utrustning direkt eller indirekt ansluten till en nätanslutningspunkt i ett allmänt tillgängligt telenät för att sända, bearbeta eller ta emot information; i ettdera fallet (direkt eller indirekt) kan anslutningen göras med tråd, optisk fiber eller elektromagnetiskt; en anslutning är indirekt om utrustningen är placerad mellan terminalutrustningen och nätanslutningspunkten,

b)

jordstationsutrustning.

a)

begränsar antalet företag till två eller flera efter andra kriterier än objektiva, proportionerliga och icke diskriminerande kriterier, eller

b)

utser flera konkurrerande företag efter andra kriterier än de som anges i a.

a)

när det gäller jordstationsutrustning, vägra tillåta att sådan utrustning ansluts till det allmänt tillgängliga telenätet eller tas i drift om den inte är i överensstämmelse med de relevanta gemensamma tekniska föreskrifter som antagits enligt direktiv 1999/5/EG eller, i brist på sådana föreskrifter, de väsentliga krav som fastställs i artikel 3 i det direktivet; i brist på gemensamma tekniska föreskrifter eller harmoniserade författningsenliga villkor, ska de nationella föreskrifterna stå i rimlig proportion till dessa väsentliga krav och ska anmälas till kommissionen enligt direktiv 98/34/EG då det direktivet kräver detta,

b)

när det gäller annan terminalutrustning, vägra tillåta att sådan utrustning ansluts till det allmänt tillgängliga telenätet om den inte är i överensstämmelse med de relevanta gemensamma tekniska föreskrifter som antagits enligt direktiv 1999/5/EG eller, i brist på sådana föreskrifter, de väsentliga krav som fastställs i artikel 3 i det direktivet,

c)

kräva att rörelsedrivande företag har de nödvändiga tekniska kvalifikationerna för att ansluta, idriftsätta och underhålla terminalutrustning på grundval av objektiva, icke diskriminerande och allmänt tillgängliga kriterier.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/27

(1)

Genom beslut nr 896/2006/EG (2) infördes gemensamma bestämmelser om medlemsstaternas unilaterala erkännande av vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein. Därmed skapades förutsättningar för en förenklad ordning för kontroll vid de yttre gränserna av tredjelandsmedborgare som innehar sådana handlingar.

(2)

Till följd av tvåstegsgenomförandet av Schengenregelverket måste de nya medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 från och med det datumet utfärda nationella viseringar till tredjelandsmedborgare med schweiziska och liechtensteinska uppehållstillstånd som är viseringspliktiga enligt rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (3). Denna skyldighet ledde till ytterligare administrativt arbete för dessa medlemsstaters konsulat i Schweiz och Liechtenstein.

(3)

Det föreföll emellertid inte vara nödvändigt för medlemsstaterna att begära att denna kategori av personer ska inneha visering för genomresa, eftersom risken för att de ska stanna kvar olagligt i medlemsstaterna är låg.

(4)

Med hänsyn till att samma resonemang tillämpas på Bulgarien och Rumänien bör den förenklade ordning som infördes genom beslut nr 896/2006/EG utvidgas till dessa länder.

(5)

En sådan ändring av beslut nr 896/2006/EG bör göra det möjligt för Bulgarien och Rumänien att, under förutsättning att de beslutar sig för att tillämpa Europaparlamentets och rådets beslut nr 582/2008/EG av den 17 juni 2008 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likvärdiga med de egna nationella viseringarna för genomresa via deras territorier (4), unilateralt erkänna sådana uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein som återfinns i bilagan till beslut nr 896/2006/EG såsom likvärdiga med sina nationella transitviseringar.

(6)

Erkännandet bör begränsas till genomresor via Bulgariens och Rumäniens territorier och bör inte påverka dessa båda medlemsstaters möjligheter att utfärda viseringar för kortare vistelse.

(7)

Bulgariens och Rumäniens möjligheter att avstå från att tillämpa beslut nr 896/2006/EG bör vara begränsade till en övergångsperiod fram till den dag som rådet fastställer, i enlighet med artikel 4.2 andra stycket i 2005 års anslutningsakt.

(8)

Inresevillkoren i artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (5) måste, med undantag för det villkor som anges i artikel 5.1 b i den förordningen, uppfyllas såtillvida som detta beslut inför en ordning varigenom transitviseringar utfärdade av Bulgarien och Rumänien och vissa uppehållstillstånd utfärdade av Schweiz och Liechtenstein ska anses som likvärdiga.

(9)

Eftersom målet för detta beslut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det direkt påverkar gemenskapens regelverk angående de yttre gränserna, och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går beslutet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket (6), vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 (7) om vissa tillämpningsföreskrifter för avtalet.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar inte Danmark i antagandet av detta beslut som varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut syftar till en utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV tredje delen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ska Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter antagandet av detta beslut, besluta huruvida det ska genomföra beslutet i sin nationella lagstiftning.

(12)

Detta beslut innebär en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilket Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (8). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av beslutet som inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.

(13)

Detta beslut innebär en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilket Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9). Irland deltar därför inte i antagandet av beslutet som inte är bindande för eller tillämpligt i Irland.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/30

(1)

Europeiska unionen inrättade Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) för att visa solidaritet med regioner som drabbats av katastrofer.

(2)

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att utnyttja medel från fonden inom det årliga taket på 1 miljard euro.

(3)

Förordning (EG) nr 2012/2002 innehåller bestämmelser för hur fonden får användas.

(4)

Grekland har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof orsakad av skogsbränder i augusti 2007.

(5)

Slovenien har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof orsakad av översvämningar i september 2007.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/31

(1)

Genom kommissionens beslut 98/293/EG av den 22 april 1998 om utsläppande på marknaden av genetiskt modifierad majs (Zea mays L. linje T25), i enlighet med rådets direktiv 90/220/EEG (2), beslöts det att medgivande skulle ges för utsläppande av den produkten på marknaden.

(2)

Den 3 augusti 1998 lämnade de franska myndigheterna ett sådant medgivande. Medgivandet omfattar all användning av produkten, dvs. import, bearbetning till livsmedels- och foderprodukter samt odling.

(3)

Enligt artikel 35.1 i direktiv 2001/18/EG, viket ersatte rådets direktiv 90/220/EEG (3), ska de förfaranden som avser anmälningar om utsläppande av genetiskt modifierade organismer på marknaden som inte har slutförts senast den 17 oktober 2002 omfattas av bestämmelserna i direktiv 2001/18/EG.

(4)

Den 8 maj 2000 informerade Österrike kommissionen om sitt beslut att tillfälligt förbjuda användningen och försäljningen av Zea mays L. linje T25 för alla ändamål och motiverade detta i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 90/220/EEG.

(5)

Produkter som härrör från Zea mays L. linje T25 (stärkelse och alla stärkelsederivat, råolja och raffinerad olja, alla värmebehandlade eller jästa produkter som framställs av Zea mays L. linje T25 samt foder som framställs av Zea mays L. linje T25) är godkända enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (5). Sådan användning omfattas inte av den skyddsåtgärd som anmälts av Österrike.

(6)

Vetenskapliga kommittén för växter konstaterade den 20 juli 2001 att de uppgifter som överlämnats av Österrike inte utgjorde några nya, relevanta vetenskapliga belägg som inte redan beaktats i samband med den ursprungliga granskningen av ärendet och som skulle motivera en översyn av kommitténs ursprungliga yttrande om produkten.

(7)

Den 9 januari 2004 samt den 9 och den 17 februari 2004 överlämnade Österrike ytterligare uppgifter till kommissionen som stöd för sina nationella åtgärder beträffande majslinje T25.

(8)

I enlighet med artikel 28.1 i direktiv 2001/18/EG har kommissionen samrått med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad EFSA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (6) och som ersätter de relevanta vetenskapliga kommittéerna.

(9)

EFSA konstaterade den 8 juli 2004 (7) att de uppgifter som överlämnats av Österrike inte utgjorde några nya vetenskapliga belägg som var tillräckliga för att ogiltigförklara miljöriskbedömningen av majslinje T25 och därmed motivera ett förbud mot användning och försäljning av denna produkt i Österrike.

(10)

Eftersom det under rådande omständigheter inte fanns någon anledning att anse att produkten skulle utgöra en risk för människors hälsa eller för miljön överlämnade kommissionen den 29 november 2004, till den kommitté som inrättas enligt artikel 30 i direktiv 2001/18/EG, ett utkast till beslut, för bedömning enligt förfarandet i artikel 30.2, med innebörden att Österrike skulle upphäva sin tillfälliga skyddsåtgärd.

(11)

Kommittén avgav emellertid inget yttrande, och kommissionen överlämnade ett förslag till åtgärder till rådet i enlighet med artikel 5.4 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8).

(12)

Den 24 juni 2005 avvisade rådet detta förslag med kvalificerad majoritet i enlighet med artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG.

(13)

I sitt uttalande konstaterade rådet att det fortfarande råder en viss osäkerhet när det gäller de nationella skyddsåtgärderna på marknaden för den genetiskt modifierade majssorten T25 och uppmanade kommissionen att samla in mer fakta om den aktuella genetiskt modifierade organismen och att ytterligare utvärdera om de åtgärder som Österrike har vidtagit för att som en tillfällig försiktighetsåtgärd uppskjuta utsläppandet på marknaden av genetiskt modifierade organismer är motiverade, samt om tillståndet för sådana organismer fortfarande uppfyller säkerhetskraven i direktiv 2001/18/EG.

(14)

I november 2005 rådfrågades EFSA på nytt av kommissionen beträffande frågan om det fanns vetenskapliga skäl att tro att fortsatt utsläppande på marknaden av T25-majs i enlighet med villkoren i medgivandet sannolikt skulle ge upphov till skadliga effekter på människors hälsa eller på miljön. EFSA ombads särskilt att beakta ytterligare vetenskapliga rön som blivit kända sedan det tidigare vetenskapliga yttrandet avgivits om säkerheten hos denna GMO.

(15)

I sitt yttrande av den 29 mars 2006 (9) konstaterade EFSA att det inte finns någon anledning att tro att det fortsatta utsläppandet på marknaden av T25-majs i enlighet med villkoren i medgivandet sannolikt skulle ge upphov till skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller på miljön.

(16)

I enlighet med artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG lämnade kommissionen ett förslag till rådet med en begäran om att Österrike skulle upphäva sin skyddsåtgärd.

(17)

I enlighet med artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG uttalade sig rådet (miljö) den 18 december 2006 med kvalificerad majoritet mot förslaget.

(18)

I sitt beslut hänvisade rådet till den miljöriskbedömning som nämns i direktiv 2001/18/EG och konstaterade att det är nödvändigt att mer systematiskt ta hänsyn till de olika jordbruksstrukturerna och regionala ekologiska särdragen i Europeiska unionen vid bedömningen av miljöriskerna med genetiskt modifierade organismer.

(19)

I enlighet med artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG lade kommissionen fram ett ändrat förslag för att ta hänsyn till rådets beslut av den 18 december 2006, som endast berör miljöaspekterna hos den österrikiska skyddsåtgärden, dvs. odlingsaspekter.

(20)

Österrike har påbörjat arbete för att samla in alla vetenskapliga belägg som är relevanta för dessa frågor och som enligt Österrike skulle motivera ett tillfälligt upprätthållande av skyddsåtgärden, i synnerhet med hänsyn till de olika jordbruksstrukturerna och regionala ekologiska särdragen enligt skäl 3 i ovannämnda rådsbeslut. I enlighet med artikel 23 i direktiv 2001/18/EG uppmanas Österrike att tillställa kommissionen alla vetenskapliga belägg som landet har samlat in samt alla nya riskbedömningar så snart de är avslutade samt informera alla medlemsstater om detta.

(21)

På grundval av Österrikes framställan och dess vetenskapliga bedömning kommer kommissionen att agera i enlighet med artikel 23 i direktiv 2001/18/EG beträffande dessa aspekter av den österrikiska åtgärden.

(22)

De säkerhetsaspekter som rör livsmedel och foder för Zea mays L. linje T25 och som omfattas av det medgivande som lämnats enligt direktiv 90/220/EEG (inbegripet import och bearbetning) är identiska över hela Europa och har utvärderats av EFSA, som drog slutsatsen att det är osannolikt att denna produkt skulle orsaka skadliga effekter på människors och djurs hälsa.

(23)

Kommissionens förslag tar hänsyn endast till livsmedels- och foderaspekter av det österrikiska förbudet, dvs. förbudet mot import och bearbetning av oförädlade kärnor som källmaterial för vidare bearbetning eller för direkt användning som livsmedel eller foder.

(24)

Under dessa omständigheter bör Österrike upphäva sina skyddsåtgärder åtminstone med avseende på import och bearbetning till livsmedel och foder av Zea mays L. linje T25.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är inte förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 30 i direktiv 2001/18/EG, och kommissionen överlämnade därför ett förslag om dessa åtgärder till rådet. Eftersom rådet vid utgången av den period som fastställs i artikel 30.2 i direktiv 2001/18/EG varken hade antagit de föreslagna åtgärderna eller uttalat sig mot dem i enlighet med artikel 5.6 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, bör kommissionen anta åtgärderna.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/34

(1)

Inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 har följande ämnen identifierats som prioriterade för riskbedömning i enlighet med kommissionens förordningar (EG) nr 1179/94 (2) och (EG) nr 2364/2000 (3) för den första respektive fjärde förteckningen över prioriterade ämnen enligt förordning (EEG) nr 793/93:

(2)

De rapporterande medlemsstater som utsetts i enlighet med dessa förordningar har genomfört de delar av riskbedömningen som avser effekter av ämnena i fråga på människa och miljö i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen i enlighet med förordning (EEG) nr 793/93 (4) samt föreslagit en strategi för riskbegränsning.

(3)

Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) och vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER) har rådfrågats och avgett yttranden om de rapporterande medlemsstaternas riskbedömningar. Yttrandena finns på de vetenskapliga kommittéernas hemsida.

(4)

Resultaten av riskbedömningen och ytterligare resultat från strategierna för att begränsa riskerna finns i kommissionens meddelande (5).

(5)

På grundval av den bedömningen bör vissa riskbegränsande åtgärder rekommenderas för vissa ämnen.

(6)

De riskbegränsande åtgärder som rekommenderas för arbetstagare bör behandlas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen, som bedöms vara ett lämpligt regelverk för att i tillräcklig utsträckning begränsa riskerna med de berörda ämnena.

(7)

De riskbegränsande åtgärder som föreslås i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 793/93.

1.

Ett frivilligt avtal bör övervägas mellan European Chlorinated Solvents Association som företräder europeiska producenter av ämnet, deras distributörer och kunder, vilket innebär att försäljningen av ämnet begränsas till köpare som följer reglerna om säker användning av trikloretylen för metallrengöring. Enligt dessa regler får trikloretylen inte användas för metallrengöring annat än i slutna system, enligt definitionen i del 4 i Europastandard EN 12921, och en tredje part ska övervaka att reglerna följs.

2.

För att undanröja potentiella risker för industriavloppsreningsverk vid anläggningar för produktion eller bearbetning av bensen rekommenderas följande: De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör i de tillstånd som utfärdas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG (6) (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) fastställa villkor, utsläppsgränsvärden eller likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder för bensen, för att kunna tillämpa bästa tillgängliga teknik (BAT), med hänsyn till anläggningarnas tekniska egenskaper, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

3.

Medlemsstaterna bör noga följa tillämpningen av bästa tillgängliga teknik för bensen och rapportera alla viktiga förändringar till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om BAT.

4.

För att underlätta tillståndsgivning och kontroll enligt direktiv 2008/1/EG (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) bör bensen ingå i det pågående arbetet för att utarbeta vägledning om BAT.

5.

Exponering av mikroorganismer i industriavloppsreningsverk bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser som innebär att inga risker för mikroorganismer och miljö förväntas.

6.

Förebyggande av alla antropogena utsläpp, inkl. TAME, till grundvatten är ett viktigt mål i gemenskapens gällande lagstiftning (7). Det rekommenderas därför att övervakningsprogram genomförs där så är lämpligt, för att möjliggöra tidig upptäckt av TAME-förorening av grundvatten.

7.

Dessutom rekommenderas allmän användning av bästa tillgängliga teknik för konstruktion och drift av underjordiska lager och distributionsanläggningar för bensin. Här bör medlemsstaterna överväga att införa tvingande krav, särskilt för alla bensinstationer i områden med grundvattenbildning.

8.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör i de tillstånd som utfärdas enligt direktiv 2008/1/EG fastställa villkor, utsläppsgränsvärden eller likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder för TAME, för att de berörda anläggningarna ska kunna tillämpa bästa möjliga teknik (BAT), med hänsyn till anläggningarnas tekniska egenskaper, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

9.

Medlemsstaterna bör noga följa tillämpningen av bästa tillgängliga teknik för TAME och rapportera alla viktiga förändringar till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om BAT.

10.

Lokala utsläpp i miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser som innebär att inga miljörisker förväntas.

11.

De riskbegränsande åtgärder som rekommenderas för att skydda grundvattnet anses tillräckliga för att skydda människor från exponering via miljön.

12.

Denna rekommendation riktar sig till alla branscher som importerar, framställer, transporterar, lagrar, använder i en beredning eller på annat sätt bearbetar, använder, bortskaffar eller återvinner ämnena, samt till medlemsstaterna.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/37

(1)

Inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 har följande ämnen identifierats som prioriterade för riskbedömning i enlighet med kommissionens förordningar (EG) nr 143/97 (2) och (EG) nr 2364/2000 (3) för den tredje och fjärde förteckningen över prioriterade ämnen enligt förordning (EEG) nr 793/93:

(2)

De rapporterande medlemsstater som utsetts i enlighet med dessa förordningar har genomfört de delar av riskbedömningen som avser effekter av ämnena i fråga på människa och miljö i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen (4) samt föreslagit en strategi för riskbegränsning i enlighet med förordning (EEG) nr 793/93.

(3)

Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER) har rådfrågats och avgett yttranden om de rapporterande medlemsstaternas riskbedömningar. Yttrandena finns på den vetenskapliga kommitténs hemsida.

(4)

Resultaten av riskbedömningen och ytterligare resultat från strategierna för att begränsa riskerna finns i motsvarande meddelande från kommissionen (5).

(5)

På grundval av den bedömningen bör vissa riskbegränsande åtgärder rekommenderas för vissa ämnen. För de ämnen som inte uttryckligen tas upp i förteckningarna ges inga rekommendationer till adressaterna för denna rekommendation.

(6)

De riskbegränsande åtgärder som rekommenderas för arbetstagare bör behandlas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen, som bedöms vara ett lämpligt regelverk för att i tillräcklig utsträckning begränsa riskerna med de berörda ämnena.

(7)

De riskbegränsande åtgärder som föreslås i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 793/93.

1.

Arbetsgivare som använder EPTAC i tillverkning och som medel för katjonisering av stärkelse bör uppmärksamma eventuella sektorsspecifika riktlinjer som tagits fram på nationell nivå på grundval av de praktiska, icke-bindande riktlinjer som kommissionen har utformat i enlighet med artikel 12.2 i rådets direktiv 98/24/EG (6) (om kemiska agenser).

2.

Lokala utsläpp av EPTAC till miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser som innebär att inga miljörisker förväntas.

3.

Arbetsgivare som använder CHPTAC som medel för katjonisering av stärkelse bör uppmärksamma eventuella sektorsspecifika riktlinjer som tagits fram på nationell nivå på grundval av de praktiska, icke-bindande riktlinjer som kommissionen har utformat i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 98/24/EG.

4.

Lokala utsläpp av CHPTAC till miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser som innebär att inga miljörisker förväntas.

5.

Denna rekommendation riktar sig till alla branscher som importerar, framställer, transporterar, lagrar, använder i en beredning eller på annat sätt bearbetar, använder, bortskaffar eller återvinner ämnena, samt till medlemsstaterna.

21.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 162/39

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (1) föreskrivs minimiharmonisering av lagstadgade revisionskrav. Enligt artikel 31 i det direktivet ska kommissionen lägga fram en rapport om följderna av de nationella ansvarsbestämmelserna för utförandet av lagstadgade revisioner på de europeiska kapitalmarknaderna och om försäkringsvillkoren för lagstadgade revisorer och revisionsföretag och, om den anser det lämpligt, utfärda rekommendationer.

(2)

För att kapitalmarknader ska fungera smidigt krävs varaktig revisionskapacitet och en konkurrenskraftig marknad för revisionstjänster där det finns ett tillräckligt urval revisionsföretag som kan och är villiga att utföra lagstadgade revisioner av företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat. Den stadigt ökande volatiliteten i företagens börsvärden har dock gjort att risken för att ställas till ansvar har ökat betydligt samtidigt som tillgången till försäkringsskydd mot riskerna i samband med sådan revision har blivit mer och mer begränsad.

(3)

Eftersom obegränsat solidariskt ansvar kan avskräcka revisionsföretag och revisionsnätverk från att gå in på den internationella revisionsmarknaden för börsnoterade företag i gemenskapen, finns det små utsikter för att eventuella nya revisionsnätverk ska kunna utföra lagstadgade revisioner av sådana företag.

(4)

Följaktligen bör ansvaret begränsas för revisorer och revisionsföretag, inklusive koncernrevisorer, som utför lagstadgade revisioner av börsnoterade företag. En begränsning av ansvaret är dock inte berättigad när det rör sig om en revisors avsiktliga åsidosättande av god revisionssed, och en begränsning bör därför inte gälla i sådana fall. En sådan begränsning bör heller inte inverka menligt på den skadelidande partens rätt till rimlig kompensation.

(5)

Eftersom det råder stor skillnad mellan medlemsstaternas system för civilrättsligt ansvar är det i nuläget lämpligt att varje enskild medlemsstat själv kan välja den begränsningsmetod som den anser vara lämpligast för dess system för civilrättsligt ansvar.

(6)

Medlemsstaterna bör således i nationell lagstiftning kunna fastställa ett tak för revisorernas ansvar. Som alternativ bör medlemsstaterna i nationell lagstiftning kunna införa ett system med proportionellt ansvar där lagstadgade revisorer och revisionsföretag endast ansvarar för sin del i den skada som orsakats, utan att vara solidariskt ansvariga med andra parter. I medlemsstater där skadeståndsanspråk på lagstadgade revisorer endast kan ställas av det reviderade företaget och inte av enskilda aktieägare eller tredje part, bör medlemsstaterna även ha möjlighet att tillåta företaget, dess aktieägare och revisorn att fastställa begränsningen av revisorns ansvar, förutsatt att det finns lämpligt skydd för investerarnas rättigheter i det reviderade företaget.

1.

Denna rekommendation gäller det civilrättliga ansvaret för revisorer och revisionsföretag som utför lagstadgad revision av sammanställd redovisning eller årsbokslut för ett företag som är registrerat i en medlemsstat och vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat.

2.

Revisorers och revisionsföretags civilrättliga ansvar vid åsidosättande av god revisionssed bör begränsas, utom vid den lagstadgade revisorns eller revisionsföretagets avsiktliga åsidosättande av god revisionssed.

3.

Ansvarsbegränsningen bör gälla gentemot det reviderade företaget och alla andra parter som enligt nationell lagstiftning har rätt att göra anspråk på kompensation.

4.

En begränsning av det civilrättsliga ansvaret bör inte hindra skadelidande parter från att få rimlig kompensation.

5.

Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att begränsa ansvaret. För det ändamålet rekommenderas att särskilt en eller flera av följande metoder används:

6.

Om ansvaret begränsas i ett avtal enligt punkt 5 c bör medlemsstaterna se till att följande villkor är uppfyllda:

7.

Före antagande av föreskrifter för tillämpning av någon av de metoder som avses i punkt 5 a, 5 b eller 5 c eller av någon annan ansvarsbegränsande metod som är förenlig med punkterna 2, 3 och 4 bör en medlemsstat beakta följderna för finansiella marknader och investerare och för villkoren för tillgång till marknaden för lagstadgad revision för börsnoterade företag samt följderna för revisionskvaliteten, möjligheten att försäkra sig mot risker och de företag som ska revideras.

8.

Medlemsstaterna uppmanas informera kommissionen om åtgärder som vidtagits med anledning av denna rekommendation senast den 5 juni 2010.

9.

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.