ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 145

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

51 årgången
4 juni 2008


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93 ( 1 )

65

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 452/2008 av den 23 april 2008 om framställning och utveckling av statistik om utbildning och livslångt lärande ( 1 )

227

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen ( 1 )

234

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 454/2008 av den 21 maj 2008 om ändring av förordning (EG) nr 998/2003 om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte när det gäller förlängning av övergångsperioden

238

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

4.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 450/2008

av den 23 april 2008

om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 26, 95, 133 och 135,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Gemenskapen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning bör samlas i en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad kodexen), vilket ligger i både de ekonomiska aktörernas och gemenskapens tullmyndigheters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens principer bör kodexen innehålla de allmänna regler och förfaranden som behövs för att säkerställa genomförandet av på gemenskapsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra bestämmelser inom ramen för gemensam politik som har anknytning till handeln med varor mellan gemenskapen och länder och territorier utanför gemenskapens tullområde, varvid behoven hos denna gemensamma politik bör beaktas. Tullagstiftningen bör bli bättre anpassad till bestämmelserna om uppbärandet av importavgifter, utan att de gällande skattereglernas räckvidd ändras.

(2)

I enlighet med meddelandet från kommissionen beträffande skyddet av gemenskapernas ekonomiska intressen och handlingsplanen för 2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen anpassas.

(3)

Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) hade som syfte att integrera tullförfaranden som hade tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under 1980-talet. Sedan den infördes har den förordningen upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu med specifika problem som skyddet av god tro eller beaktandet av säkerhetskrav. Kodexen behöver ändras ytterligare till följd av viktiga lagstiftningsändringar under de senaste åren, både på gemenskapsnivå och på internationell nivå, exempelvis med anledning av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen har upphört att gälla, att 2003 och 2005 års anslutningsakter trädde i kraft och att internationella konventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden (nedan kallad den reviderade Kyotokonventionen), till vilken gemenskapen anslutit sig, vilket godkändes genom rådets beslut 2003/231/EG (4), har ändrats. Det är nu tid att effektivisera tullförfarandena och ta hänsyn till det faktum att elektronisk deklaration och behandling nu är huvudregeln och att pappersbaserad deklaration och behandling är undantaget. Av alla dessa skäl räcker det inte med ytterligare ändringar av den nuvarande kodexen. Det behövs i stället en fullständig översyn.

(4)

Det är lämpligt att i kodexen införa en rättslig ram för tillämpningen av vissa bestämmelser i tullagstiftningen på handeln med varor mellan de delar av tullområdet på vilka bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (5) tillämpas och de delar av gemenskapens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar av gemenskapens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas. Med tanke på att de berörda varorna är gemenskapsvaror och på den skattemässiga arten av de åtgärder som det gäller i denna handel inom gemenskapen är det motiverat att genom genomförandeåtgärder införa lämpliga förenklingar av de tullformaliteter som ska tillämpas på dessa varor.

(5)

För att underlätta legitim handel och bekämpa bedrägeri krävs det enkla, snabba och standardiserade förfaranden och arbetsmetoder. I linje med meddelandet från kommissionen om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln är det följaktligen lämpligt att förenkla tullagstiftningen, vilket möjliggör användning av moderna verktyg och tekniker, samt att ytterligare främja en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen och modernare tillvägagångssätt vid tullkontrollen, vilket bidrar till att skapa en grundval för effektiva och enkla klareringsförfaranden. Tullförfaranden bör slås samman eller anpassas till varandra, och antalet förfaranden bör minskas så att bara de ekonomiskt berättigade förfarandena kvarstår, i syfte att öka näringslivets konkurrenskraft.

(6)

Genom fullbordandet av den inre marknaden, minskningen av hindren för internationell handel och internationella investeringar och det ökade behovet av säkerhet och skydd vid gemenskapens yttre gränser har tullmyndigheterna fått en ny roll och blivit en viktig del inom leveranskedjan och, genom sin roll när det gäller att övervaka och hantera internationell handel, en faktor som starkt kan påverka länders och företags konkurrenskraft. Tullagstiftningen bör därför återspegla den nya ekonomiska verkligheten och tullmyndigheterna nya roll och arbetsuppgifter.

(7)

Användningen av informations- och kommunikationsteknik enligt rådets och Europaparlamentets beslut om en enkel och papperslös miljö för tullen och handeln är av grundläggande betydelse för att underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar företagens kostnader och riskerna för samhället. Det är därför nödvändigt att i kodexen införa den rättsliga ram inom vilken det beslutet kan genomföras, särskilt den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt och att systemen för informations- och kommunikationsteknik på tullområdet erbjuder de ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat.

(8)

Denna användning av informations- och kommunikationsteknik bör åtföljas av harmoniserade och standardiserade tullkontroller från medlemsstaternas sida för att säkerställa en likvärdig nivå av tullkontroll i hela gemenskapen som inte ger upphov till beteenden vid gemenskapens olika infarts- och utfartsställen som motverkar konkurrensen.

(9)

I syfte att underlätta företagsamhet och samtidigt sörja för att varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde kontrolleras tillräckligt är det önskvärt att, med beaktande av relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd, de uppgifter som lämnas av ekonomiska aktörer utbyts mellan tullmyndigheterna och med andra organ som är involverade i denna kontroll, såsom polis, gränskontrolltjänstemän och veterinär- och miljöskyddsmyndigheter, och att de olika myndigheternas kontroller harmoniseras så att de ekonomiska aktörerna bara behöver lämna uppgifterna en gång och så att varorna kontrolleras av dessa myndigheter vid samma tidpunkt och på samma plats.

(10)

I syfte att underlätta vissa typer av affärsverksamhet bör varje person fortfarande ha rätt att utse ett ombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Det bör emellertid inte längre vara möjligt för en medlemsstat att genom egen lagstiftning förbehålla sig denna rätt att utse ombud. Dessutom bör ett tullombud som uppfyller kriterierna för att beviljas ställning som godkänd ekonomisk aktör ha rätt att tillhandahålla sina tjänster i en annan medlemsstat än den där han är etablerad.

(11)

Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör som ”godkända ekonomiska aktörer” få möjlighet att i största möjliga utsträckning använda förenklingar och, med beaktande av säkerhets- och skyddsaspekter, omfattas av mindre krävande tullkontroller. Dessa kan därför åtnjuta ställning som godkänd ekonomisk aktör ”avseende förenklad tulldeklaration” eller ställning som godkänd ekonomisk aktör ”avseende säkerhet och skydd”. De kan beviljas ställning som någon av dessa, eller båda.

(12)

Alla beslut, dvs. officiella åtgärder av tullmyndigheterna som avser tillämpningen av tullagstiftningen och som har rättslig verkan för en eller flera personer, inbegripet bindande besked som utfärdas av sådana myndigheter, bör omfattas av samma regler. Alla sådana beslut bör vara giltiga i hela gemenskapen och bör kunna upphävas, ändras (om inget annat föreskrivs) eller återkallas om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av sådan lagstiftning.

(13)

I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är det nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut fattas som skulle beröra honom eller henne negativt.

(14)

En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter att tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella påföljder på lämplig nivå på hela den inre marknaden.

(15)

För att säkra en jämn avvägning mellan å ena sidan tullmyndigheternas behov av att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, å andra sidan de ekonomiska aktörernas rätt till rättvis behandling, bör tullmyndigheterna få omfattande kontrollbefogenheter och de ekonomiska aktörerna få rätt att överklaga.

(16)

För att minimera risken för gemenskapen och dess medborgare och handelspartner bör en harmoniserad tillämpning av tullkontroller från medlemsstaternas sida baseras på en gemensam ram för riskhantering och på ett elektroniskt system för dess tillämpning. Inrättandet av en för alla medlemsstater gemensam ram för riskhantering bör inte hindra dem från att kontrollera varor genom slumpvisa kontroller.

(17)

Det är nödvändigt att fastställa de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avseende varuhandel tillämpas. Det bör även införas klara och tydliga bestämmelser för utfärdandet av ursprungsintyg i gemenskapen, när detta krävs för handeln.

(18)

Det är önskvärt att sammanföra alla de fall där en tullskuld uppkommer vid import, utom när tullskulden uppkommit efter uppvisande av en tulldeklaration för övergång till fri omsättning eller tillfällig införsel med partiell tullbefrielse, så att man undviker svårigheter vid fastställandet av den rättsliga grunden för tullskuldens uppkomst. Samma bestämmelser bör gälla när en tullskuld uppkommer vid export.

(19)

Eftersom tullmyndigheternas nya roll innebär ett delat ansvar och samarbete mellan tullkontoren inne i länderna och tullkontoren vid gränserna, bör tullskulden i flertalet fall anses uppkomma på den plats där gäldenären är etablerad, eftersom det tullkontor som är behörigt för denna plats är bäst skickat att övervaka den berörda personens verksamhet.

(20)

Vidare bör det, i linje med den reviderade Kyotokonventionen, föreskrivas ett begränsat antal fall där administrativt samarbete mellan medlemsstaterna krävs för att fastställa på vilken plats en tullskuld uppkommit och för att uppbära tull.

(21)

Reglerna för särskilda förfaranden bör möjliggöra att en enhetsgaranti kan användas för alla kategorier av särskilda förfaranden och att denna garanti är samlad och täcker flera transaktioner.

(22)

För att bättre skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen bör en garanti täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller deklaration för vilka den ställs. Av samma skäl bör borgensmannens åtagande också täcka beloppet av de import- eller exporttullar som förfaller till betalning efter det att kontroller efter frigörandet av varor har utförts.

(23)

För att skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och förebygga bedrägerier bör det fastställas bestämmelser om gradvisa åtgärder när det gäller att tillämpa en samlad garanti. I sådana fall där det finns en ökad risk för bedrägerier bör det, med beaktande av de berörda ekonomiska aktörernas särskilda situation, vara möjligt att tillfälligt förbjuda användningen av en samlad garanti.

(24)

När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstiftningen inte efterlevts bör den berörda personens goda tro beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från gäldenärens sida bör minimeras.

(25)

Det är nödvändigt att fastställa principerna för hur man fastställer varors status som gemenskapsvaror och de omständigheter under vilka denna status förloras, samt en grund för att avgöra när denna status kvarstår i de fall varor temporärt lämnar gemenskapens tullområde.

(26)

När en ekonomisk aktör i förväg har lämnat de uppgifter som krävs för riskbaserade kontroller av huruvida varor kan godtas bör ett snabbt frigörande av varorna vara huvudregeln. Skatterelaterade och handelspolitiska kontroller bör i första hand utföras av det tullkontor som är behörigt för den ekonomiska aktörens anläggningar.

(27)

Regler om tulldeklarationer och om att hänföra varor till ett tullförfarande bör moderniseras och effektiviseras och i synnerhet bör det föreskrivas att tulldeklarationer som regel upprättas elektroniskt och att det endast ska finnas en typ av förenklad deklaration.

(28)

Eftersom det enligt den reviderade Kyotokonventionen är att föredra att tulldeklarationen inges, registreras och kontrolleras innan varorna ankommer och att den plats där deklarationen inges inte är den plats där varorna fysiskt befinner sig är det lämpligt att föreskriva en centraliserad klarering på den plats där den ekonomiska aktören är etablerad. En centraliserad klarering bör inbegripa möjligheten att använda förenklade deklarationer, att skjuta upp den dag då en fullständig deklaration och nödvändiga handlingar måste uppvisas, att lämna periodiska deklarationer och att få anstånd med betalningen.

(29)

För att bidra till säkerställandet av neutrala konkurrensvillkor i hela gemenskapen bör det på gemenskapsnivå fastställas regler om tullmyndigheternas förstöring eller bortskaffande på annat sätt av varor. Sådana regler har hittills krävt nationell lagstiftning.

(30)

Det bör fastställas gemensamma och enkla regler för de särskilda förfarandena (transitering, särskild användning och förädling), kompletterade av en mindre regeluppsättning för varje kategori av särskilt förfarande, för att göra det enkelt för den ekonomiska aktören att välja rätt förfarande, undvika fel och minska antalet uppbörder och återbetalningar efter frigörandet av varorna.

(31)

Beviljandet av tillstånd till att flera särskilda förfaranden omfattas av en enhetsgaranti och ett enda övervakningstullkontor bör underlättas, och i dessa fall bör det finnas enkla regler om uppkomst av tullskuld. Grundprincipen bör vara att de varor som hänförs till ett särskilt förfarande, eller de produkter som tillverkas av dem, värderas vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer. Om det är ekonomiskt motiverat bör det emellertid också vara möjligt att varorna värderas vid den tidpunkt då de hänförs till ett särskilt förfarande. Samma principer bör gälla i fråga om vanliga former av hantering.

(32)

Med hänsyn till det ökade antal säkerhetsrelaterade åtgärder som införts i kodexen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6) bör uppläggning av varor i frizoner bli ett tullförfarande, och dessa varor bör omfattas av tullkontroller vid införseln och med avseende på bokföringen.

(33)

Eftersom det inte längre krävs en avsikt att återexportera, bör förfarandet för aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med förfarandet för bearbetning under tullkontroll och förfarandet för aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas. Detta enda förfarande för aktiv förädling bör även omfatta förstöring av varor, utom när förstöringen utförs av tullen eller under tullens övervakning.

(34)

Säkerhetsrelaterade åtgärder som avser gemenskapsvaror som förs ut ur gemenskapens tullområde bör också gälla återexport av icke-gemenskapsvaror. Samma grundläggande regler bör gälla för alla typer av varor, med möjlighet till undantag vid behov, exempelvis i fråga om varor som endast transiteras genom gemenskapens tullområde.

(35)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(36)

Det bör fastställas bestämmelser om antagande av åtgärder för genomförande av denna kodex. Dessa åtgärder bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarande och det förvaltningsförfarande som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 i beslut 1999/468/EG.

(37)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa villkoren och kriterierna för effektiv tillämpning av denna kodex. Eftersom dessa bestämmelser har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning eller att komplettera den genom tillägg av nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(38)

För att säkerställa en effektiv beslutsprocess bör frågor som rör utarbetandet av en ståndpunkt som gemenskapen intar i kommittéer, arbetsgrupper och paneler som inrättas genom eller enligt internationella avtal rörande tullagstiftning undersökas.

(39)

I syfte att förenkla och rationalisera tullagstiftningen och för att uppnå större klarhet har ett antal bestämmelser som för närvarande finns i självständiga gemenskapsrättsakter införts i kodexen.

Därför bör följande förordningar samt förordning (EEG) nr 2913/92 upphöra att gälla:

Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen (8) och rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska aktörer att fungera (9).

(40)

Eftersom målen med denna förordning, nämligen att fastställa de regler och förfaranden som är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde för att tullunionen ska kunna fungera effektivt som ett centralt fundament för den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner

KAPITEL 2

Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen

Avsnitt 1

Tillhandahållande av information

Avsnitt 2

Ombud i tullfrågor

Avsnitt 3

Godkänd ekonomisk aktör

Avsnitt 4

Beslut med stöd av tullagstiftningen

Avsnitt 5

Påföljder

Avsnitt 6

Överklaganden

Avsnitt 7

Kontroll av varor

Avsnitt 8

Bevarande av dokument och andra uppgifter; avgifter och kostnader

KAPITEL 3

Valutaomräkning och tidsfrister

AVDELNING II

FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR TILLÄMPNINGEN AV IMPORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VARUHANDEL

KAPITEL 1

Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan

KAPITEL 2

Varors ursprung

Avsnitt 1

Icke förmånsberättigande ursprung

Avsnitt 2

Förmånsberättigande ursprung

KAPITEL 3

Varors värde för tulländamål

AVDELNING III

TULLSKULD OCH GARANTIER

KAPITEL 1

Uppkomst av en tullskuld

Avsnitt 1

Tullskuld vid import

Avsnitt 2

Tullskuld vid export

Avsnitt 3

Bestämmelser som gäller både tullskuld vid import och tullskuld vid export

KAPITEL 2

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

KAPITEL 3

Uppbörd och betalning av tull och återbetalning och eftergift av import- och exporttullbeloppet

Avsnitt 1

Fastställande av import- eller exporttullbeloppet, underrättelse om tullskuld och bokföring

Avsnitt 2

Betalning av import- eller exporttullbeloppet

Avsnitt 3

Återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp

KAPITEL 4

Upphörande av tullskuld

AVDELNING IV

INFÖRSEL AV VAROR I GEMENSKAPENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Summarisk införseldeklaration

KAPITEL 2

Varors ankomst

Avsnitt 1

Införsel av varor i gemenskapens tullområde

Avsnitt 2

Anmälan, lossning och undersökning av varor

Avsnitt 3

Formaliteter efter anmälan av varors ankomst

Avsnitt 4

Varor som befordras inom ramen för ett förfarande för transitering

AVDELNING V

ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV VAROR TILL ETT TULLFÖRFARANDE, KONTROLL, FRIGÖRANDE OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR

KAPITEL 1

Varors tullstatus

KAPITEL 2

Hänförande av varor till ett tullförfarande

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 2

Standardiserade tulldeklarationer

Avsnitt 3

Förenklade tulldeklarationer

Avsnitt 4

Bestämmelser som gäller alla tulldeklarationer

Avsnitt 5

Andra förenklingar

KAPITEL 3

Kontroll och frigörande av varor

Avsnitt 1

Kontroll

Avsnitt 2

Frigörande

KAPITEL 4

Bortskaffande av varor

AVDELNING VI

ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN IMPORTTULLAR

KAPITEL 1

Övergång till fri omsättning

KAPITEL 2

Befrielse från importtullar

Avsnitt 1

Återinförda varor

Avsnitt 2

Havsfiske och produkter som hämtats ur havet

Avsnitt 3

Genomförandeåtgärder

AVDELNING VII

SÄRSKILDA FÖRFARANDEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

KAPITEL 2

Transitering

Avsnitt 1

Extern och intern transitering

Avsnitt 2

Gemenskapstransitering

KAPITEL 3

Lagring

Avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Avsnitt 2

Tillfällig lagring

Avsnitt 3

Tullagerförfarandet

Avsnitt 4

Frizoner

KAPITEL 4

Särskild användning

Avsnitt 1

Tillfällig införsel

Avsnitt 2

Användning för särskilda ändamål

KAPITEL 5

Förädling

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 2

Aktiv förädling

Avsnitt 3

Passiv förädling

AVDELNING VIII

VARORS AVGÅNG FRÅN GEMENSKAPENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Varor som lämnar tullområdet

KAPITEL 2

Export och återexport

KAPITEL 3

Befrielse från exporttullar

AVDELNING IX

TULLKODEXKOMMITTÉ OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullkodexkommitté

KAPITEL 2

Slutbestämmelser

BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och definitioner

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning fastställs en tullkodex för gemenskapen (nedan kallad kodexen) som fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde.

Utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt, internationella konventioner eller gemenskapslagstiftning på andra områden ska kodexen tillämpas enhetligt inom hela gemenskapens tullområde.

2.   Vissa av tullagstiftningens bestämmelser kan tillämpas utanför gemenskapens tullområde inom ramen för lagstiftning på särskilda områden eller internationella konventioner.

3.   Vissa av bestämmelserna i tullagstiftningen, inbegripet de förenklingar som föreskrivs i denna, ska tillämpas på handeln med varor mellan de delar av gemenskapens tullområde på vilka bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG tillämpas och de delar av gemenskapens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln mellan de delar av gemenskapens tullområde där de bestämmelserna inte tillämpas.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den genom de bestämmelser som avses i första stycket och förenklade formaliteter för deras genomförande ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4. I dessa åtgärder ska även särskilda omständigheter som gäller handel med varor som berör endast en medlemsstat beaktas.

Artikel 2

Tullmyndigheternas uppgifter

Tullmyndigheterna ska ha det primära ansvaret för att övervaka gemenskapens internationella handel och därigenom bidra till rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på gemenskapsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska inrätta åtgärder med särskilt följande syften:

a)

Att skydda gemenskapens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen.

b)

Att skydda gemenskapen från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd.

c)

Att säkerställa gemenskapens och dess invånares säkerhet och skydd, samt för skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter.

d)

Att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och underlättande av laglig handel.

Artikel 3

Tullområde

1.   Gemenskapens tullområde ska omfatta följande territorier, inbegripet deras territorialvatten, inre vatten och luftrum:

Konungariket Belgiens territorium.

Republiken Bulgariens territorium.

Republiken Tjeckiens territorium.

Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och Grönland.

Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgoland och området Büsingen (avtal av den 23 november 1964 mellan Tyskland och Schweiz).

Republiken Estlands territorium.

Irlands territorium.

Republiken Greklands territorium.

Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

Republiken Frankrikes territorium, utom Nya Kaledonien, Mayotte, Saint-Pierre och Miquelon, Wallis- och Futunaöarna, Franska Polynesien samt de franska sydliga och antarktiska områdena.

Republiken Italiens territorium, utom kommunerna Livigno och Campione d’Italia och de italienska delar av Luganosjön som är belägna mellan stranden och den politiska gränsen för området mellan Ponte Tresa och Porto Ceresio.

Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års anslutningsakt.

Republiken Lettlands territorium.

Republiken Litauens territorium.

Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

Republiken Ungerns territorium.

Maltas territorium.

Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

Republiken Österrikes territorium.

Republiken Polens territorium.

Republiken Portugals territorium.

Rumäniens territorium.

Republiken Sloveniens territorium.

Republiken Slovakiens territorium.

Republiken Finlands territorium.

Konungariket Sveriges territorium.

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands territorium inklusive Kanalöarna och Isle of Man.

2.   Följande utanför medlemsstaternas territorier belägna territorier, inklusive deras territorialvatten, inre vatten och luftrum, ska med beaktande av de konventioner och fördrag som är tillämpliga på dem anses utgöra en del av gemenskapens tullområde:

a)

FRANKRIKE

Furstendömet Monacos territorium, som det definieras i den tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Journal officiel de la République française (Frankrikes officiella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).

b)

CYPERN

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium, som det definieras i fördraget om upprättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den 16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961) Cmnd. 1252).

Artikel 4

Definitioner

I denna kodex gäller följande definitioner:

1.

tullmyndigheter: de tullförvaltningar i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att tillämpa viss tullagstiftning.

2.

tullagstiftning: det regelverk som utgörs av följande:

a)

Kodexen och de bestämmelser för att genomföra den som antagits på gemenskapsnivå och, i tillämpliga fall, på nationell nivå.

b)

Gemensamma tulltaxan.

c)

Den lagstiftning som fastställer ett gemenskapssystem för tullbefrielser.

d)

Internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i gemenskapen.

3.

tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, flyttning, lagring och användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan gemenskapens tullområde och andra territorier, och om förekomst och rörelse inom tullterritoriet av icke-gemenskapsvaror och varor som omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål.

4.

person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av personer som enligt gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning tillerkänns rättskapacitet utan att vara juridisk person.

5.

ekonomisk aktör: en person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

6.

tullombud: varje person som av en annan person har utsetts att genomföra de åtgärder och formaliteter som enligt tullagstiftningen erfordras vid den förres kontakter med tullmyndigheter.

7.

risk: sannolikheten för att det i samband med införsel, utförsel, transitering, flyttning eller användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan gemenskapens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området eller i samband med förekomst av varor som inte har gemenskapsstatus inträffar en händelse som skulle få ett eller flera av följande resultat:

a)

Den skulle förhindra att gemenskapsåtgärder eller nationella åtgärder tillämpas korrekt.

b)

Den skulle äventyra gemenskapens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen.

c)

Den skulle innebära ett hot mot säkerhet och skydd för gemenskapen och dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter.

8.

tullformaliteter: all verksamhet som genomförs av berörda personer och av tullmyndigheterna för att följa tullagstiftningen.

9.

summarisk deklaration (summarisk införseldeklaration och summarisk utförseldeklaration): den handling genom vilken en person anger före eller vid tidpunkten för händelsen för tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att varor ska föras in i eller ut ur gemenskapens tullområde.

10.

tulldeklaration: den handling genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, i tillämpliga fall med uppgift om vilka eventuella specifika arrangemang som önskas.

11.

deklarant: den person som upprättar en summarisk deklaration eller en anmälan om återexport eller en tulldeklaration i eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration upprättas.

12.

tullförfarande: vart och ett av följande förfaranden till vilka varor får hänföras i enlighet med denna kodex:

a)

Övergång till fri omsättning.

b)

Särskilda förfaranden.

c)

Export.

13.

tullskuld: en persons skyldighet att erlägga den importtull eller den exporttull som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

14.

gäldenär: varje person som är skyldig att betala en tullskuld.

15.

importtullar: tullar som ska betalas vid import av varor.

16.

exporttullar: tullar som ska betalas vid export av varor.

17.

tullstatus: varornas status som gemenskapsvaror eller icke-gemenskapsvaror.

18.

gemenskapsvaror: varor som tillhör någon av följande kategorier:

a)

Varor som i sin helhet har framställts i gemenskapens tullområde och i vilka det inte införlivats varor som importerats från länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde. Varor som i sin helhet har framställts i gemenskapens tullområde ska inte ha tullstatus som gemenskapsvaror om de har framställts av varor som hänförs till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring, förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv förädling i de fall som fastställs i enlighet med artikel 101.2 c.

b)

Varor som förts in på gemenskapens tullområde från länder eller territorier belägna utanför detta tullområde och som övergått till fri omsättning.

c)

Varor som har framställts i gemenskapens tullområde, antingen endast av varor som avses i b eller av varor som avses i a och b.

19.

icke-gemenskapsvaror: andra varor än de som avses i punkt 18 eller varor som har förlorat sin tullstatus som gemenskapsvaror.

20.

riskhantering: systematisk riskidentifiering och genomförande av alla åtgärder som krävs för att begränsa riskexponering. I detta ingår t.ex. insamling av uppgifter och information, riskanalys och riskbedömning, föreskrifter om och vidtagande av åtgärder samt regelbunden övervakning och översyn av denna process och dess resultat, baserat på internationella och nationella källor och strategier, gemenskapskällor och gemenskapsstrategier.

21.

frigörande av varor: den åtgärd genom vilken tullmyndigheterna gör varor tillgängliga för de ändamål som föreskrivs enligt det tullförfarande som de har hänförts till.

22.

tullövervakning: varje allmän åtgärd som vidtas av tullmyndigheterna i syfte att sörja för att tullagstiftningen och, i förekommande fall, andra bestämmelser som gäller varor som omfattas av sådana åtgärder, iakttas.

23.

återbetalning: återbetalning av alla import- eller exporttullar som har betalats.

24.

eftergift: befrielse från skyldigheten att betala import- eller exporttullar som inte har betalats.

25.

förädlade produkter: varor som har hänförts till ett förfarande för förädling och som har genomgått förädlingsprocesser.

26.

person etablerad i gemenskapens tullområde:

a)

Beträffande fysiska personer, varje person som har sin vanliga vistelseort i gemenskapens tullområde.

b)

Beträffande juridiska personer och sammanslutningar av personer, varje person som har sitt säte, sitt huvudkontor eller ett fast etableringsställe i gemenskapens tullområde.

27.

anmälan till tullen av varors ankomst: en anmälan till tullmyndigheterna om att varor har ankommit till tullkontoret eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för tullkontroller.

28.

innehavare av varor: den person som äger varorna eller har en liknande förfoganderätt över dem eller har fysisk kontroll över dem.

29.

person som är ansvarig för förfarandet: den person som upprättar tulldeklarationen eller för vars räkning tulldeklarationen upprättas eller den person till vilken den personens rättigheter och skyldigheter i fråga om ett tullförfarande har överförts.

30.

handelspolitiska åtgärder: icke-tariffära åtgärder som inom ramen för den gemensamma handelspolitiken har införts i form av gemenskapsbestämmelser för internationell handel med varor.

31.

förädlingsprocesser: var och en av följande processer:

a)

Behandling av varor, inbegripet uppsättning eller montering av varorna eller anpassning av varorna till andra varor.

b)

Förädling av varor.

c)

Förstöring av varor.

d)

Reparation av varor, inklusive återställande och justering av varor.

e)

Användning av varor som inte ingår i de förädlade produkterna men som möjliggör eller underlättar produktionen av dessa produkter, även om de helt eller delvis förbrukas i processen (produktionstillbehör).

32.

avkastningsgrad: den kvantitet eller procentsats förädlade produkter som erhålls vid förädling av en bestämd kvantitet varor som hänförts till ett förfarande för förädling.

33.

meddelande: ett meddelande i föreskrivet format innehållande uppgifter som överförs från en person, ett kontor eller en myndighet till en annan person, ett annat kontor eller en annan myndighet med hjälp av informationsteknik och datornät.

KAPITEL 2

Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen

Avsnitt 1

Tillhandahållande av information

Artikel 5

Utbyte och lagring av uppgifter

1.   Alla utbyten av uppgifter, åtföljande dokument, beslut och anmälningar mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna som krävs enligt tullagstiftningen och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

I dessa bestämmelser ska det fastställas i vilka fall och på vilka villkor papperstransaktioner eller andra transaktioner får användas i stället för elektroniskt förmedlade utbyten av uppgifter, med beaktande särskilt av följande:

a)

Möjligheten av ett tillfälligt fel i tullmyndigheternas datorsystem.

b)

Möjligheten av ett tillfälligt fel i den ekonomiska aktörens datorsystem.

c)

Internationella konventioner och avtal i vilka användning av handlingar i pappersform föreskrivs.

d)

Resande personer utan direkt tillgång till datorsystem och utan möjligheter att lämna elektronisk information.

e)

Praktiska krav enligt vilka deklarationer ska göras muntligen eller med hjälp av någon annan handling.

2.   Om inget annat särskilt föreskrivs i tullagstiftningen ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder som fastställer

a)

meddelanden som ska utbytas mellan tullkontor för att tillgodose behoven inom ramen för tillämpningen av tullagstiftningen och om hur utbytet ska gå till.

b)

En gemensam uppsättning uppgifter som ska ingå i de meddelanden som utbyts enligt tullagstiftningen samt datameddelandenas format.

De uppgifter som avses i första stycket b ska innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys och korrekt tillämpning av tullkontroller och i förekommande fall ska internationella standarder och handelsbruk följas.

Artikel 6

Dataskydd

1.   Alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som tillhandahållit dem, utom i de fall som föreskrivs i artikel 26.2.

Sådana uppgifter får dock röjas utan tillstånd om tullmyndigheterna är skyldiga eller bemyndigade att göra detta enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden.

2.   Konfidentiella uppgifter får meddelas tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter i länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde endast inom ramen för ett internationellt avtal som säkerställer en lämplig nivå på uppgiftsskyddet.

3.   Om uppgifter röjs eller meddelas ska det ske i full överensstämmelse med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Artikel 7

Utbyte av ytterligare uppgifter mellan tullmyndigheter och ekonomiska aktörer

1.   Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till de ekonomiska aktörernas datorsystem.

2.   Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte överenskommit något annat.

Artikel 8

Uppgifter från tullmyndigheterna

1.   Varje person får begära uppgifter av tullmyndigheterna om tillämpningen av tullagstiftningen. En sådan begäran får avslås om den inte gäller en verksamhet som avser internationell varuhandel och som är faktiskt förestående.

2.   Tullmyndigheterna ska ha en regelbunden dialog med ekonomiska aktörer och andra myndigheter som är involverade i internationell varuhandel. De ska främja öppenhet genom att göra tullagstiftningen och allmänna förvaltningsbeslut och ansökningshandlingar fritt tillgängliga, där så är möjligt kostnadsfritt, och via Internet.

Artikel 9

Uppgifter till tullmyndigheterna

1.   Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.

2.   En person som inger en summarisk deklaration eller tulldeklaration, inbegripet en förenklad deklaration, en anmälan eller en ansökan om ett tillstånd eller något annat beslut ska ansvara för följande:

a)

Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga och fullständiga.

b)

Att de dokument som inges eller görs tillgängliga är äkta.

c)

I tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända transaktionerna är fullgjorda.

Första stycket ska också gälla tillhandahållande av alla de uppgifter i all annan form som krävs av eller lämnas till tullmyndigheterna.

Om deklarationen eller anmälan inges, ansökan lämnas eller uppgifter tillhandahålls av ett tullombud för den berörda personen, ska även tullombudet iaktta de skyldigheter som anges i första stycket.

Artikel 10

Elektroniska system

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen när det gäller att utveckla, underhålla och använda elektroniska system för utbyte av information mellan olika tullkontor och för gemensam registrering och gemensamt underhåll av register som särskilt rör följande:

a)

Ekonomiska aktörer som direkt eller indirekt är involverade i fullgörandet av tullformaliteter.

b)

Ansökningar och tillstånd som avser ett tullförfarande eller status som godkänd ekonomisk aktör.

c)

Ansökningar och särskilda beslut som medges i enlighet med artikel 20.

d)

Gemensam riskhantering enligt artikel 25.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

standardformat för och standardinnehåll i de uppgifter som ska registreras,

b)

medlemsstaternas tullmyndigheters bevarande av uppgifterna,

c)

regler för åtkomst till dessa uppgifter gällande

i)

ekonomiska aktörer,

ii)

andra behöriga myndigheter,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 2

Ombud i tullfrågor

Artikel 11

Tullombud

1.   Varje person får utse ett tullombud.

Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn men för en annan persons räkning.

Ett tullombud ska vara etablerat i gemenskapens tullområde.

2.   Medlemsstaterna får i enlighet med gemenskapslagstiftningen fastställa villkor på vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster in den medlemsstat där han är etablerad. Utan att det påverkar den berörda medlemsstatens tillämpning av mindre stränga kriterier ska emellertid ett tullombud som uppfyller kriterierna i led a–d i artikel 14 ha rätt att tillhandhålla sådana tjänster i en annan medlemsstat än den där han är etablerad.

3.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, särskilt de som fastställer

a)

villkor för att dispens från det krav som avses i punkt 1 tredje stycket får beviljas,

b)

villkor för att den rättighet som avses i punkt 2 får förlänas och bevisas,

c)

varje annan åtgärd för genomförandet av denna artikel,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 12

Fullmakt

1.   Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud uppge att de agerar för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller indirekt.

Personer som inte uppger att de agerar som tullombud eller som uppger att de agerar som tullombud utan att ha fullmakt att göra detta, ska anses agera i eget namn och för egen räkning.

2.   Tullmyndigheterna får kräva att den som uppger sig agera som tullombud styrker att han har fullmakt från den person han företräder.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och som fastställer undantag från första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 3

Godkänd ekonomisk aktör

Artikel 13

Ansökan och godkännande

1.   En ekonomisk aktör som är etablerad i gemenskapens tullområde och uppfyller villkoren i artiklarna 14 och 15 får ansöka om status som godkänd ekonomisk aktör.

Tullmyndigheterna ska, vid behov efter samråd med andra behöriga myndigheter, bevilja denna status, som ska underkastas övervakning.

2.   En godkänd ekonomisk aktörs status ska utgöras av två typer av godkännande: godkänd ekonomisk aktör avseende ”förenklad tulldeklaration” och godkänd ekonomisk aktör avseende ”säkerhet och skydd”.

Den första typen av godkännande ska göra det möjligt för ekonomiska aktörer att åtnjuta vissa förenklingar i enlighet med tullagstiftningen. Enligt den andra typen av godkännande ska dess innehavare ha rätt till vissa lättnader i fråga om säkerhet och skydd.

Båda typerna av godkännanden kan innehas samtidigt.

3.   Om inte annat följer av artiklarna 14 och 15 ska status som godkänd ekonomisk aktör erkännas av tullmyndigheterna i alla medlemsstater, utan att detta påverkar tillämpningen av tullkontroller.

4.   På grundval av erkännandet av status som godkänd ekonomisk aktör och under förutsättning att kraven för en särskild form av förenkling enligt tullagstiftningen har uppfyllts ska tullmyndigheterna låta aktören omfattas av denna förenkling.

5.   Status som godkänd ekonomisk aktör får upphävas för viss tid eller återkallas i enlighet med de villkor som fastställs enligt artikel 15.1 g.

6.   Den godkända ekonomiska aktören ska underrätta tullmyndigheterna om alla förhållanden som inträder efter det att status beviljats och som kan påverka dess fortsatta giltighet eller innehåll.

Artikel 14

Beviljande av status

Kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör ska innefatta följande:

a)

Uppgifter om den sökandes tidigare efterlevnad av tull- och skattemässiga krav.

b)

Ett tillfredsställande system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter, som möjliggör lämpliga tullkontroller.

c)

Erkänd solvens.

d)

Praktiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs, i enlighet med artikel 13.2 i de fall då en godkänd ekonomisk aktör vill utnyttja de lättnader som föreskrivs i enlighet med tullagstiftningen.

e)

Lämpliga säkerhets- och skyddsnormer, i enlighet med artikel 13.2 i de fall då en godkänd ekonomisk aktör vill utnyttja lättnader i fråga om tullkontroller som rör säkerhet och skydd.

Artikel 15

Genomförandeåtgärder

1.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer regler om

a)

beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör,

b)

de fall där översynen av status som godkänd ekonomisk aktör utförs,

c)

beviljande av tillstånd för godkända ekonomiska aktörer att använda förenklingar,

d)

vilken tullmyndighet som är behörig att bevilja sådan status och sådana tillstånd,

e)

den form och omfattning av lättnader som kan beviljas godkända ekonomiska aktörer när det gäller säkerhets- och skyddsrelaterade tullkontroller,

f)

samråd med och tillhandahållande av uppgifter till andra tullmyndigheter,

g)

de förutsättningar under vilka status som godkänd ekonomisk aktör får upphävas för viss tid eller återkallas,

h)

de förutsättningar under vilka kravet på etablering i gemenskapens tullområde får frångås för vissa kategorier av godkända ekonomiska aktörer, med beaktande särskilt av internationella avtal,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   I dessa åtgärder ska följande beaktas:

a)

De regler som antas enligt artikel 25.3.

b)

Yrkesmässig medverkan vid verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

c)

Praktiska normer i fråga om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs.

d)

Ekonomiska aktörer som innehavare av något internationellt erkänt intyg som utfärdats på grundval av tillämpliga internationella avtal.

Avsnitt 4

Beslut med stöd av tullagstiftningen

Artikel 16

Allmänna bestämmelser

1.   En person som begär att tullmyndigheterna ska fatta ett beslut som rör tillämpningen av tullagsstiftningen ska tillhandahålla alla uppgifter som dessa myndigheter behöver för att kunna fatta det beslutet.

Ett beslut får även begäras av och fattas avseende flera personer, i enlighet med villkoren i tullagstiftningen.

2.   Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska ett beslut enligt punkt 1 fattas och meddelas den sökande utan dröjsmål och senast inom fyra månader från den dag då tullmyndigheterna mottar all den information som dessa myndigheter behöver för att kunna fatta detta beslut.

Om tullmyndigheterna inte kan iaktta denna tidsfrist, ska de underrätta den sökande om detta innan tiden gått ut, ange skälen till överskridandet och ange den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut med anledning av begäran.

3.   Om inget annat föreskrivs i beslutet eller tullagstiftningen, ska beslutet börja gälla från och med den dag då den sökande mottar beslutet eller ska anses ha mottagit det. Utom i de fall som avses i artikel 24.2 ska fattade beslut kunna verkställas av tullmyndigheterna från och med den dagen.

4.   Innan tullmyndigheterna fattar ett beslut som skulle vara negativt för den eller de personer som det är riktat till, ska de meddela på vilka grunder de avser att grunda sitt beslut till den eller de berörda personerna, som ska ges möjlighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från och med den dag då meddelandet skedde.

När den tiden löpt ut ska den berörda personen i lämplig form meddelas beslutet, som ska innehålla en beskrivning av de grunder på vilka det grundar sig. Beslutet ska innehålla en hänvisning till rätten att överklaga enligt artikel 23.

5.   Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

i vilka fall och på vilka villkor punkt 4 första stycket inte ska gälla,

b)

den tid som avses i punkt 4 första stycket,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser på andra områden som anger de fall där och de förutsättningar under vilka beslut är ogiltiga eller förlorar sin giltighet, får de tullmyndigheter som utfärdat ett beslut när som helst upphäva, ändra eller återkalla beslutet om det inte är förenligt med tullagstiftningen.

7.   Utom när en tullmyndighet agerar som en rättslig myndighet ska bestämmelserna i punkterna 3, 4 och 6 i denna artikel och artiklarna 17, 18, och 19 också gälla beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående begäran från den berörda personen och särskilt den underrättelse om tullskuld som anges i artikel 67.3.

Artikel 17

Besluts giltighet i hela gemenskapen

Om inget annat begärs eller föreskrivs, ska de beslut som tullmyndigheterna fattar och som grundar sig på eller rör tillämpningen av tullagstiftningen vara giltiga i hela gemenskapens tullområde.

Artikel 18

Upphävande av förmånliga beslut

1.   Tullmyndigheterna ska upphäva ett beslut som är till fördel för den person till vilken det riktas, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Beslutet utfärdades på grundval av felaktiga eller ofullständiga uppgifter.

b)

Den sökande visste eller borde rimligen ha vetat att uppgifterna var felaktiga eller ofullständiga.

c)

Beslutet skulle ha varit annorlunda om uppgifterna hade varit korrekta och fullständiga.

2.   Den person till vilken beslutet riktas ska underrättas om att det upphävts.

3.   Upphävandet ska börja gälla från och med den dag då det ursprungliga beslutet började gälla, om inget annat föreskrivs i beslutet i enlighet med tullagstiftningen.

4.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.3 anta åtgärder för genomförande av denna artikel, särskilt i fråga om beslut som riktas till flera personer.

Artikel 19

Återkallelse och ändring av förmånliga beslut

1.   Ett förmånligt beslut ska återkallas eller ändras i andra fall än de som avses i artikel 18 om ett eller flera av de villkor som fastställts för dess utfärdande inte var uppfyllda eller inte längre uppfylls.

2.   Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen får ett förmånligt beslut som riktas till flera personer återkallas endast i fråga om en person som inte fullgör en skyldighet som gäller inom ramen för beslutet.

3.   Den person till vilken beslutet riktas ska underrättas om dess återkallelse eller ändring.

4.   Artikel 16.3 ska gälla vid återkallelse eller ändring av ett beslut.

Emellertid får tullmyndigheterna i undantagsfall och om berättigade intressen för den person som beslutet riktas till så kräver skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen börjar gälla.

5.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.3 anta åtgärder för genomförande av denna artikel, särskilt i fråga om beslut som riktas till flera personer.

Artikel 20

Beslut som avser bindande besked

1.   Tullmyndigheterna ska på en formell begäran utfärda beslut som rör bindande klassificeringsbesked eller beslut som rör bindande ursprungsbesked.

En sådan begäran ska avslås i någon av följande situationer:

a)

Om ansökan upprättas eller redan har upprättats vid samma eller ett annat tullkontor av innehavaren av ett beslut avseende samma varor eller för denna persons räkning och, när det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, enligt samma omständigheter som avgör visst ursprung.

b)

Om ansökan inte hänför sig till något avsett utnyttjande av beslutet om bindande klassificeringsbesked eller beslutet om bindande ursprungsbesked eller avsedd användning av ett tullförfarande.

2.   Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked ska vara bindande endast i fråga om en varas klassificering enligt tulltaxan eller bestämning av en varas ursprung.

Dessa beslut ska vara bindande för tullmyndigheterna och gentemot innehavaren av beslutet endast i fråga om varor för vilka tullformaliteterna fullgörs efter den dag då beslutet får verkan.

Besluten ska vara bindande för innehavaren av beslutet och gentemot tullmyndigheterna med verkan först från och med den dag då den berörda personen mottar eller anses ha mottagit underrättelse om beslutet.

3.   Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked ska vara giltiga i tre år från och med den dag då beslutet får verkan.

4.   När det gäller en ansökan om ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked i samband med ett visst tullförfarande ska innehavaren av beslutet kunna styrka följande:

a)

När det gäller ett beslut om bindande klassificeringsbesked, att de deklarerade varorna i alla avseenden motsvarar de varor som beskrivs i beslutet.

b)

När det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, att de berörda varorna och de omständigheter som avgör visst ursprung i alla avseenden motsvarar de varor och omständigheter som beskrivs i beslutet.

5.   Med avvikelse från artikel 16.6 och artikel 18 ska beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked upphävas om de grundas på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från de sökande.

6.   Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked ska återkallas i enlighet med artikel 16.6 och artikel 19.

De får inte ändras.

7.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av punkterna 1–5 i denna artikel.

8.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 ska åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

de förutsättningar under vilka och den tidpunkt när ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked upphör att gälla,

b)

de förutsättningar under vilka och den tidsperiod under vilken ett beslut enligt a fortfarande får användas beträffande bindande affärskontrakt som baseras på beslutet och ingås innan det upphör att gälla,

c)

de villkor på vilka kommissionen får utfärda beslut som kräver att medlemsstaterna återkallar eller ändrar ett beslut som rör bindande besked and lämnar annan bindande information jämfört med andra beslut i samma ärende,

antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

9.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer på vilka villkor andra beslut som rör bindande besked ska utfärdas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 5

Påföljder

Artikel 21

Tillämpning av påföljder

1.   Varje medlemsstat ska fastställa påföljder för överträdelser av gemenskapens tullagstiftning. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Om administrativa påföljder tillämpas får de bland annat ha en av följande former, eller båda:

a)

En penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna, inbegripet, vid behov, en betalning som gäller i stället för en straffrättslig påföljd.

b)

Återkallelse, upphävande för viss tid eller ändring av ett tillstånd som innehas av den berörda personen.

3.   Medlemsstaterna ska inom sex månader från tillämpningsdagen för denna artikel, som fastställs i enlighet med artikel 188.2, till kommissionen anmäla de nationella bestämmelser som är i kraft med stöd av punkt 1 och ska utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar av dem.

Avsnitt 6

Överklaganden

Artikel 22

Beslut fattade av en rättslig myndighet

Artiklarna 23 och 24 ska inte tillämpas på överklaganden som inges i syfte att upphäva, återkalla eller ändra ett beslut rörande tillämpningen av tullagstiftningen som fattas av en rättslig myndighet eller av tullmyndigheter som agerar som rättsliga myndigheter.

Artikel 23

Rätt att överklaga

1.   Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna när det gäller tillämpningen av tullagstiftningen om beslutet eller påföljden berör personen direkt och personligen.

Varje person som hos tullmyndigheterna gjort en framställning om ett beslut och inte fått ett beslut med anledning av framställningen inom den tidsfrist som avses i artikel 16.2 ska också ha rätt att överklaga.

2.   Rätten att överklaga får utövas i åtminstone två instanser:

a)

I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myndighet eller ett annat organ som utsetts för det ändamålet av medlemsstaterna.

b)

I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara en rättslig myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ, enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna.

3.   Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet har fattats eller där framställningen om beslutet har ingivits.

4.   Medlemsstaterna ska se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna.

Artikel 24

Uppskjutande av genomförandet

1.   Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av det ifrågasatta beslutet skjuts upp.

2.   Tullmyndigheterna ska dock helt eller delvis skjuta upp genomförandet av ett sådant beslut, om de har goda skäl att anta att det ifrågasatta beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller om det är fara att den person som har överklagat kan vållas irreparabel skada.

3.   I de fall som avses i punkt 2, om det ifrågasatta beslutet innebär att import- eller exporttullar ska betalas, ska uppskjutandet av beslutet förutsätta att det ställs en garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad bedömning fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka gäldenären allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av första stycket i denna punkt.

Avsnitt 7

Kontroll av varor

Artikel 25

Tullkontroller

1.   Tullmyndigheterna får genomföra alla de tullkontroller som de anser nödvändiga.

Tullkontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera uppgifter i deklarationer, kontrollera att dokument finns och är äkta, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar.

2.   Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att, på grundval av kriterier som utarbetats på nationell nivå, gemenskapsnivå och, i förekommande fall, internationell nivå, identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen utveckla, underhålla och använda en gemensam ram för riskhantering som grundar sig på utbyte av riskinformation och riskanalys mellan tullförvaltningar och genom vilken det bl.a. fastställs gemensamma kriterier för riskbedömning, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden.

Kontroller som grundar sig på sådan information och sådana kriterier ska utföras utan att det påverkar andra kontroller som utförs i enlighet med punkterna 1 och 2 eller med andra gällande bestämmelser.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta genomförandeåtgärder rörande följande:

a)

Gemensam ram för riskhantering.

b)

Gemensamma kriterier och prioriterade kontrollområden.

c)

Vilken riskinformation och riskanalys som ska utbytas mellan tullförvaltningarna.

Artikel 26

Samarbete mellan myndigheter

1.   Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska tullmyndigheterna i nära samarbete med dessa andra myndigheter, anstränga sig för att få dessa kontroller utförda om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna (”one-stop-shop”), varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för att uppnå detta.

2.   Inom ramen för de kontroller som avses i detta avsnitt och om det är nödvändigt för att minimera risker och bekämpa bedrägerier, får tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen utbyta uppgifter som mottas om införsel, utförsel, transitering, flyttning, lagring och användning för särskilda ändamål av varor, inbegripet posttrafik, som befordras mellan gemenskapens tullområde och andra territorier, om förekomst och rörelse inom tullterritoriet av icke-gemenskapsvaror och varor som omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål samt om resultaten av eventuella kontroller. Tullmyndigheterna och kommissionen får också utbyta sådana uppgifter med varandra i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av gemenskapens tullagstiftning.

Artikel 27

Kontroll efter frigörande

Tullmyndigheterna får, efter det att de frigjort varorna och för att försäkra sig om att uppgifterna i den summariska deklarationen eller tulldeklarationen är riktiga, kontrollera de dokument och uppgifter som avser transaktionerna för varorna eller de tidigare eller efterföljande kommersiella transaktioner som berör varorna. Tullmyndigheterna får också undersöka dessa varor och/eller ta prover av varorna om det fortfarande är möjligt för dem att göra detta.

Denna kontroll får genomföras på plats hos innehavaren av varorna eller dennes företrädare eller hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i dessa transaktioner eller hos varje annan person som innehar dessa dokument och uppgifter i kommersiellt syfte.

Artikel 28

Flygningar och sjöförbindelser inom gemenskapen

1.   Tullkontroller eller tullformaliteter ska utföras för handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som antingen reser med flyg inom gemenskapen eller reser med fartyg inom gemenskapen, endast då tullagstiftningen föreskriver sådana kontroller eller formaliteter.

2.   Punkt 1 ska tillämpas utan att någondera av följande åsidosätts:

a)

Säkerhets- och skyddskontroller.

b)

Kontroller med anledning av förbud eller restriktioner.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser för tillämpning av denna artikel och fastställa de fall och villkor där tullkontrollerna och formaliteterna kan tillämpas på följande:

a)

Handbagage och lastrumsbagage för personer som

i)

reser med flyg som kommer från en flygplats utanför gemenskapen och som efter en mellanlandning på en flygplats i gemenskapen fortsätter till en annan flygplats i gemenskapen,

ii)

reser med flyg som mellanlandar på en flygplats i gemenskapen innan de fortsätter till en flygplats utanför gemenskapen,

iii)

använder en sjöfartsservice som tillhandahålles av samma fartyg och som innehåller flera etapper med avresa, uppehåll eller slutdestination i hamnar utanför gemenskapen,

iv)

är ombord på en fritidsbåt och ett turist- eller affärsflygplan.

b)

Handbagage och lastrumsbagage som

i)

anländer till en flygplats i gemenskapen ombord på ett flygplan som kommer från en flygplats utanför gemenskapen och på denna flygplats flyttas över till ett annat flygplan som flyger vidare inom gemenskapen,

ii)

lastas vid en flygplats i gemenskapen på ett flygplan som flyger inom gemenskapen för transferering vid en annan flygplats inom gemenskapen till ett flygplan vars destination är en flygplats utanför gemenskapen.

Avsnitt 8

Bevarande av dokument och andra uppgifter; avgifter och kostnader

Artikel 29

Bevarande av dokument och andra uppgifter

1.   Den berörda personen ska för tullkontrolländamål bevara de dokument och uppgifter som avses i artikel 9.1 under minst tre kalenderår, med alla medel som är tillgängliga för och godkända av tullmyndigheterna.

För varor som övergår till fri omsättning under andra omständigheter än dem som avses i tredje stycket eller varor som deklareras för export ska tiden löpa från utgången av det år under vilket tulldeklarationen för övergång till fri omsättning eller exportdeklarationen godtas.

För varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål ska tiden löpa från utgången av det år under vilket varorna upphör att vara föremål för tullövervakning.

För varor som hänförs till ett annat tullförfarande ska tiden löpa från utgången av det år under vilket tullförfarandet i fråga upphör.

2.   Om en tullkontroll beträffande en tullskuld visar att bokföringsposten i fråga måste rättas och om den berörda personen har underrättats om detta, ska dokumenten och uppgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 68.4, bevaras tre år efter utgången av den tid som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

Om ett överklagande har ingivits eller om ett domstolsförfarande har inletts, ska dokumenten och uppgifterna bevaras under den tid som föreskrivs i punkt 1 eller tills överklagandeförfarandet eller domstolsförfarandet har slutförts, beroende på vilket som infaller senare.

Artikel 30

Avgifter och kostnader

1.   Tullmyndigheterna får inte ta ut avgifter för tullkontroller eller annan tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under de behöriga tullkontorens officiella öppettider.

Tullmyndigheterna får emellertid ta ut avgifter eller ersättning för särskilda tjänster, särskilt följande:

a)

Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än officiell kontorstid eller på annan plats än i tullens lokaler.

b)

Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postavgifter för att återlämna varor till en sökande, särskilt när det är fråga om beslut som fattas enligt artikel 20 eller tillhandahållande av uppgifter enligt artikel 8.1.

c)

Undersökning eller provtagning av varor för kontrolländamål eller förstöring av varor, om andra kostnader än kostnader för att ta tullpersonal i anspråk uppstår.

d)

Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av varornas beskaffenhet eller en potentiell risk.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer åtgärder för genomförande av punkt 1 andra stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 184.4.

KAPITEL 3

Valutaomräkning och tidsfrister

Artikel 31

Valutaomräkning

1.   De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och/eller göra tillgänglig på Internet den växelkurs som ska tillämpas när en valutaomräkning krävs i ett av följande två fall:

a)

Faktorer som används för att fastställa varors tullvärde uttrycks i en annan valuta än den som används i den medlemsstat där tullvärdet fastställs.

b)

Ett motvärde i nationell valuta till euro behövs i syfte att fastställa varors klassificering enligt tulltaxan och beloppet av import- och exporttull inklusive värdetrösklar i den gemensamma tulltaxan.

2.   För valutaomräkning som krävs av andra orsaker än de som avses i punkt 1 ska det inom ramen för tillämpning av tullagstiftningen användas ett motvärde i nationell valuta till euro som ska fastställas minst en gång per år.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om genomförande av denna artikel.

Artikel 32

Tidsfrister

1.   Om en tid, dag eller tidsfrist är fastställd i tullagstiftningen, får denna tid inte förlängas eller förkortas och denna dag eller tidsfrist får inte skjutas upp eller tidigareläggas såvida inte detta särskilt föreskrivs i de berörda bestämmelserna.

2.   De regler som är tillämpliga på tider, dagar eller tidsfrister enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (10) ska tillämpas utom när det finns andra särskilda bestämmelser om detta i gemenskapens tullagstiftning.

AVDELNING II

FAKTORER SOM SKA LÄGGAS TILL GRUND FÖR TILLÄMPNINGEN AV IMPORT- ELLER EXPORTTULLAR OCH ANDRA ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE VARUHANDEL

KAPITEL 1

Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan

Artikel 33

Gemensamma tulltaxan

1.   Import- och exporttullar som ska betalas ska grunda sig på Gemensamma tulltaxan.

Andra åtgärder som föreskrivs i gemenskapsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln ska i förekommande fall tillämpas enligt varornas klassificering enligt tulltaxan.

2.   Gemensamma tulltaxan ska omfatta följande:

a)

Den kombinerade nomenklaturen för varor enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (11).

b)

Varje annan nomenklatur som helt eller delvis bygger på den kombinerade nomenklaturen eller som lägger ytterligare underuppdelningar till denna och som har upprättats genom gemenskapsbestämmelser på särskilda områden med tanke på tillämpningen av tulltaxeåtgärder som rör varuhandeln.

c)

Avtalsenliga eller normala autonoma tullar som ska tillämpas på varor som omfattas av den kombinerade nomenklaturen.

d)

Bestämmelser om förmånstull som anges i avtal som gemenskapen har ingått med vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier.

e)

Bestämmelser om förmånstull som antagits ensidigt av gemenskapen beträffande vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller beträffande grupper av sådana länder eller territorier.

f)

Autonoma åtgärder som för vissa varor föreskriver en nedsättning av tull eller tullfrihet vid import.

g)

Gynnsam tullbehandling som fastställts för vissa varor på grund av deras beskaffenhet eller användning för särskilda ändamål inom ramen för de åtgärder som avses i c–f eller h.

h)

Andra tulltaxebestämmelser som anges i jordbrukslagstiftning, handelslagstiftning eller annan gemenskapslagstiftning.

3.   Om de berörda varorna uppfyller villkoren i bestämmelserna enligt punkt 2 d–g, ska bestämmelserna i de leden på deklarantens begäran gälla i stället för dem som avses i punkt 2 c. En ansökan om detta får inges i efterhand, under förutsättning att tillämpliga tidsfrister och villkor enligt den berörda bestämmelsen eller kodexen efterlevs.

4.   Om en tillämpning av de bestämmelser som avses i punkt 2 d–g eller befrielse från de bestämmelser som avses i punkt 2 h är begränsad till en viss import- eller exportvolym, ska, i fråga om tullkvoter, tillämpningen eller befrielsen upphöra så snart som den fastställda import- eller exportvolymen uppnås.

I fråga om tulltak ska tillämpningen upphöra genom en gemenskapsrättsakt.

5.   Kommissionen ska i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 184.3 anta åtgärder för genomförandet av punkterna 1 och 4 i denna artikel.

Artikel 34

Varors klassificering enligt tulltaxan

1.   Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska ”klassificering enligt tulltaxan” av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av den kombinerade nomenklaturen dessa varor ska klassificeras.

2.   Vid tillämpning av icke-tariffära åtgärder ska ”klassificering enligt tulltaxan” av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av den kombinerade nomenklaturen, eller av varje annan nomenklatur som har upprättats genom gemenskapsbestämmelser och som helt eller delvis grundar sig på den kombinerade nomenklaturen eller lägger ytterligare underuppdelningar till denna, dessa varor ska klassificeras.

3.   Det undernummer eller den ytterligare underuppdelning som fastställs enligt punkterna 1 och 2 ska användas för tillämpningen av åtgärder som är knutna till det undernumret.

KAPITEL 2

Varors ursprung

Avsnitt 1

Icke-förmånsberättigande ursprung

Artikel 35

Räckvidd

I artiklarna 36, 37 och 38 fastställs regler för att bestämma icke-förmånsberättigande ursprung för varor vid tillämpning av följande:

a)

Gemensamma tulltaxan, med undantag av de åtgärder som avses i artikel 33.2 d och e.

b)

Andra åtgärder än tulltaxeåtgärder, som fastställs genom gemenskapsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln.

c)

Andra gemenskapsåtgärder som rör varors ursprung.

Artikel 36

Förvärv av ursprung

1.   Varor som är helt framställda i ett enda land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det landet eller territoriet.

2.   Varor vars tillverkning skett inom mer än ett land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga bearbetningen.

Artikel 37

Ursprungsbevis

1.   Om ursprung har angivits i tulldeklarationen i enlighet med tullagstiftningen, får tullmyndigheterna begära att deklaranten styrker varornas ursprung.

2.   Om bevisning för varors ursprung uppvisas i enlighet med tullagstiftningen eller annan gemenskapslagstiftning på särskilda områden, får tullmyndigheterna i fall av rimliga tvivel begära ytterligare bevisning som är nödvändig för att säkerställa att ursprungsbeteckningen överensstämmer med reglerna i tillämplig gemenskapslagstiftning.

3.   Ett dokument som styrker ursprung får utfärdas i gemenskapen, när detta krävs för handeln.

Artikel 38

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av artiklarna 36 och 37.

Avsnitt 2

Förmånsberättigande ursprung

Artikel 39

Förmånsberättigande ursprung för varor

1.   För att varor ska kunna omfattas av de åtgärder som avses i artikel 33.2 d eller e eller av icke-tariffära förmånsåtgärder ska de uppfylla de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i punkterna 2–5 i denna artikel.

2.   För varor som omfattas av förmånsåtgärder enligt avtal som gemenskapen har ingått med vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier ska regler om förmånsberättigande ursprung fastställas i dessa avtal.

3.   För varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av gemenskapen beträffande vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller beträffande grupper av sådana länder eller territorier, andra än de varor som avses i punkt 5, ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta regler om förmånsberättigande ursprung.

4.   För varor som omfattas av förmånsåtgärder för handel mellan gemenskapens tullområde och Ceuta och Melilla och som anges i protokoll nr 2 till 1985 års anslutningsakt, ska regler om förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med artikel 9 i det protokollet.

5.   För varor som omfattas av förmånsåtgärder i enlighet med förmånsordningar för utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med gemenskapen ska regler om förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med artikel 187 i fördraget.

6.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta de åtgärder som krävs för att genomföra de regler som avses i punkterna 2–5 i denna artikel.

KAPITEL 3

Varors värde för tulländamål

Artikel 40

Tillämpningsområde

Varors tullvärde ska för tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-tariffära åtgärder som fastställs i gemenskapsbestämmelser på särskilda områden som rör varuhandeln fastställas i enlighet med artiklarna 41–43.

Artikel 41

Fastställande av tullvärde grundat på transaktionsvärde

1.   Det grundläggande värdet för tullvärdet av varor ska vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till gemenskapens tullområde, vid behov justerat enligt bestämmelser som antas i enlighet med artikel 43.

2.   Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part eller till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.

3.   Transaktionsvärdet ska tillämpas på följande villkor:

a)

Att köparen fritt får förfoga över eller använda varorna utan andra inskränkningar än någon av följande inskränkningar:

i)

restriktioner som införs eller krävs enligt lag eller av de offentliga myndigheterna i gemenskapen,

ii)

begränsningar av det geografiska område inom vilket varorna får återförsäljas,

iii)

restriktioner som inte avsevärt påverkar varornas tullvärde.

b)

Att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska värderas.

c)

Att förtjänsten från en av köparen genomförd återförsäljning eller användning eller ett av köparen genomfört annat förfogande över varorna inte till någon del direkt eller indirekt tillfaller säljaren, om inte en lämplig justering kan göras enligt bestämmelser som antas i enlighet med artikel 43.

d)

Att köparen och säljaren inte är varandra närstående eller att förhållandet dem emellan inte påverkar priset.

Artikel 42

Metoder som ska användas i andra hand för fastställande av tullvärde

1.   Om tullvärdet av varor inte kan fastställas enligt artikel 41, ska det fastställas genom att punkt 2 a, b, c och d i denna artikel genomgås i ordningsföljd fram till och med det första led enligt vilket tullvärdet av varor kan fastställas.

Punkterna c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i omvänd ordning.

2.   Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara följande:

a)

Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till gemenskapens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

b)

Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till gemenskapens tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.

c)

Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna eller identiska eller liknande importerade varor säljs inom gemenskapens tullområde i den största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående.

d)

Det beräknade värdet.

3.   Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i gemenskapens tullområde genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i följande texter:

a)

Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

b)

Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

c)

Detta kapitel.

Artikel 43

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om följande:

a)

Vilka kostnadsposter som vid fastställandet av tullvärdet ska läggas till eller får dras av från det pris som faktiskt betalats eller ska betalas, eller som kan uteslutas.

b)

Kostnadsposter som ska användas för att bestämma det beräknade värdet.

c)

Metod att fastställa tullvärdet i särskilda fall och med avseende på varor för vilka en tullskuld har uppkommit efter användningen av det särskilda förfarandet.

d)

Varje nödvändigt ytterligare villkor, bestämmelser eller regler som är nödvändiga för tillämpning av artiklarna 41 och 42.

AVDELNING III

TULLSKULD OCH GARANTIER

KAPITEL 1

Uppkomst av en tullskuld

Avsnitt 1

Tullskuld vid import

Artikel 44

Övergång till fri omsättning och tillfällig införsel

1.   En tullskuld vid import ska uppkomma genom att icke-gemenskapsvaror som belagts med importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden:

a)

Övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om varor med särskilt användningsområde.

b)

Tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

2.   Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas.

3.   Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration för ett av de förfaranden som anges i punkt 1 upprättas på grundval av uppgifter som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna och som visste eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga också vara gäldenär.

Artikel 45

Särskilda bestämmelser för icke-ursprungsvaror

1.   Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av produkter för vilka ett ursprungsintyg utfärdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan gemenskapen och vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier, ska en tullskuld vid import uppkomma för dessa icke-ursprungsvaror, genom godtagande av en anmälan om återexport för de berörda produkterna.

2.   När en tullskuld uppkommer enligt punkt 1, ska beloppet av den importtull som motsvarar denna skuld fastställas på samma villkor som när en tullskuld uppkommer till följd av ett godtagande samma dag av en tulldeklaration för övergång till fri omsättning av icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkning av de berörda produkterna vilken inges i syfte att slutföra ett förfarande för aktiv förädling.

3.   Artikel 44.2 och 44.3 ska gälla i tillämpliga delar. I fråga om sådana icke-gemenskapsvaror som avses i artikel 179 ska emellertid den person som inger anmälan om återexport vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska den person för vars räkning anmälan inges också vara gäldenär.

Artikel 46

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1.   För varor som är underkastade importtull ska en tullskuld vid import uppkomma genom bristande efterlevnad av något av följande:

a)

En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-gemenskapsvaror i gemenskapens tullområde, undandragande från tullövervakning eller befordran, bearbetning, lagring, tillfällig införsel eller bortskaffande av sådana varor inom det området.

b)

En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör användning för särskilda ändamål av varor inom gemenskapens tullområde.

c)

Ett villkor som rör hänförande av icke-gemenskapsvaror till ett tullförfarande eller beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för särskilda ändamål.

2.   Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:

a)

Den tidpunkt då den skyldighet som, genom att den inte uppfylls, ger upphov till tullskulden inte uppfylls eller inte längre är uppfylld.

b)

Den tidpunkt då en tulldeklaration godtas genom vilken varorna hänförs till ett tullförfarande, om det i efterhand fastställs att ett av villkoren för hänförande av varorna till det förfarandet eller för beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för särskilda ändamål i själva verket inte var uppfyllt.

3.   I de fall som avses i punkterna 1 a och 1 b ska någon av följande personer vara gäldenär:

a)

Varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna.

b)

Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten eller som medverkat i den handling som ledde till att skyldigheten inte fullgjordes.

c)

Varje person som förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord.

4.   I de fall som avses i punkt 1 c ska gäldenären vara den person som är skyldig att uppfylla villkoren för att hänföra varorna till ett tullförfarande, eller för att deklarera de berörda varorna för det förfarandet eller för att tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för särskilda ändamål ska beviljas.

Om en tulldeklaration för något av de förfaranden som avses i punkt 1 upprättas eller sådana uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen beträffande villkoren för att hänföra varor till ett tullförfarande lämnas till tullmyndigheterna och detta leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den person som lämnade de uppgifter som krävdes för att upprätta deklarationen och som visste eller rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga vara gäldenär.

Artikel 47

Avdrag för redan betalt importtullbelopp

1.   Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 46.1 för varor som övergått till fri omsättning till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål, ska det importtullbelopp som betalades när varorna övergick till fri omsättning dras av från det importtullbelopp som motsvarar tullskulden.

Första stycket ska gälla i tillämpliga delar om en tullskuld uppkommit för skrot och avfall från förstöring av sådana varor.

2.   Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 46.1 för varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar, ska det importtullbelopp som betalats inom ramen för den partiella befrielsen dras av från den importtull som motsvarar tullskulden.

Avsnitt 2

Tullskuld vid export

Artikel 48

Export och passiv förädling

1.   En tullskuld vid export ska uppkomma genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling.

2.   Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas.

3.   Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration upprättas på grundval av uppgifter som leder till att exporttullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna vara gäldenär, om den personen visste eller rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga.

Artikel 49

Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

1.   För varor som är exporttullpliktiga ska en tullskuld vid export uppkomma genom bristande efterlevnad av något av följande:

a)

En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör utförsel av varor.

b)

De villkor enligt vilka varorna tilläts lämna gemenskapens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

2.   Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:

a)

Den tidpunkt då varorna faktiskt lämnar gemenskapens tullområde utan någon tulldeklaration.

b)

Den tidpunkt då varorna når en annan bestämmelse än den för vilken de tilläts lämna gemenskapens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

c)

Om tullmyndigheterna inte kan fastställa den tidpunkt som avses i b, den tidpunkt då tidsfristen för att uppvisa bevisning för att villkoren för sådan befrielse är uppfyllda löper ut.

3.   I de fall som avses i punkt 1 a ska någon av följande personer vara gäldenär:

a)

Varje person som var skyldig att fullgöra den berörda skyldigheten.

b)

Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att skyldigheten i fråga inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten.

c)

Varje person som medverkade i den handling som ledde till att en skyldighet inte fullgjordes och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att en tulldeklaration inte hade ingivits men borde ha ingivits.

4.   Gäldenär ska i de fall som avses i punkt 1 b vara den person som är skyldig att fullgöra de villkor enligt vilka varorna tilläts lämna gemenskapens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

Avsnitt 3

Bestämmelser som gäller både tullskuld vid import och tullskuld vid export

Artikel 50

Förbud och restriktioner

1.   En tullskuld vid import eller export ska uppkomma även om den gäller varor som är föremål för någon form av förbud eller restriktioner vid import eller export.

2.   Emellertid ska ingen tullskuld uppkomma vid något av följande:

a)

Olaglig införsel i gemenskapens tullområde av falsk valuta.

b)

Införsel på gemenskapens tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål.

3.   Vid tillämpning av påföljder för tullöverträdelser ska en tullskuld dock anses ha uppkommit om tullar eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lagstiftning utgör grund för att fastställa påföljder.

Artikel 51

Flera gäldenärer

Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar en och samma tullskuld ska de solidariskt ansvara för hela denna skuld.

Artikel 52

Allmänna regler för beräkning av import- eller exporttullbelopp

1.   Beloppet av import- eller exporttull ska fastställas på grundval av de regler för beräkning av tull som var tillämpliga på de berörda varorna vid den tidpunkt då tullskulden för dem uppkom.

2.   Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidpunkt då tullskulden uppkom, ska denna tidpunkt anses vara den tidpunkt då tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden uppkom före den tidpunkt då de drog denna slutsats, ska emellertid tullskulden anses ha uppkommit vid den tidigaste tidpunkt då en sådan situation kan konstateras ha förelegat.

Artikel 53

Särskilda regler för beräkning av importtullbelopp

1.   Om kostnader för lagring eller vanliga former av hantering har uppstått i gemenskapens tullområde för varor som hänförts till ett tullförfarande, ska dessa kostnader eller ökningen av varornas värde inte beaktas vid beräkningen av beloppet av importtull om deklaranten lämnar tillfredsställande bevisning för dessa kostnader.

Vid beräkningen av importtullbeloppet ska emellertid hänsyn tas till tullvärde, kvantitet, beskaffenhet och ursprung för de icke-gemenskapsvaror som använts i verksamheten.

2.   Om klassificeringen enligt tulltaxan av varor som hänförts till ett tullförfarande ändras som ett resultat av vanliga former av hantering inom gemenskapens tullområde, ska på begäran av deklaranten den ursprungliga klassificeringen enligt tulltaxan av de varor som hänförts till förfarandet tillämpas.

3.   Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som framställts enligt förfarandet för aktiv förädling, ska det importtullbelopp som motsvarar denna skuld på begäran av deklaranten fastställas på grundval av klassificeringen enligt tulltaxan av tullvärdet för, kvantiteten av, beskaffenheten hos och ursprunget för de varor som hänfördes till förfarandet för aktiv förädling när tulldeklarationen för dessa varor godtogs.

4.   Om det i tullagstiftning föreskrivs gynnsam tullbehandling för varor, befrielse från import- eller exporttullar eller fullständig eller partiell tullfrihet vid import eller export, i enlighet med artikel 33.2 d–g, artiklarna 130–133, artiklarna 171–174 eller enligt rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (12), ska denna gynnsamma tullbehandling, befrielse eller tullfrihet också tillämpas när en tullskuld uppkommer enligt artikel 46 eller 49 i denna förordning, förutsatt att den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte var uppsåtlig.

Artikel 54

Genomförandeåtgärder

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

regler för beräkning av beloppen av de import- eller exporttullar som ska tillämpas på varor,

b)

ytterligare särskilda regler för särskilda förfaranden,

c)

undantag från artiklarna 52 och 53, särskilt för att undvika att de tullbestämmelser som avses i artikel 33.2 h kringgås,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 55

Plats för uppkomst av tullskuld

1.   En tullskuld ska anses uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller anmälan om återexport som avses i artiklarna 44, 45 och 48 inges eller där den kompletterade deklaration som avses i artikel 110.3 ska inges.

I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

Om det inte är möjligt att fastställa den platsen, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

2.   Om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte har avslutats, och om platsen inte kan fastställas inom en viss tidsperiod genom tillämpning av punkt 1 andra eller tredje stycket, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där varorna hänfördes till det berörda förfarandet eller infördes i gemenskapens tullområde enligt det förfarandet.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer den tidsperiod som avses i första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

3.   Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden kan ha uppkommit på flera platser, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där den först uppkom.

4.   Om en tullmyndighet fastställer att en tullskuld har uppkommit enligt artikel 46 eller artikel 49 i en annan medlemsstat och det import- eller exporttullbelopp som motsvarar denna skuld är lägre än 10 000 EUR, ska tullskulden anses ha uppkommit i den medlemsstat där fastställandet gjordes.

KAPITEL 2

Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

Artikel 56

Allmänna bestämmelser

1.   Detta kapitel ska gälla garantier för både tullskulder som har uppkommit och tullskulder som kan uppkomma, om inget annat föreskrivs.

2.   Tullmyndigheterna får kräva att säkerhet ska ställas för att säkra betalning av det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld. När de tillämpliga bestämmelserna så föreskriver, får den erforderliga garantin också omfatta andra avgifter som är föreskrivna i andra gällande tillämpliga bestämmelser.

3.   När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs ska den krävas av gäldenären eller den person som kan komma att bli gäldenär. De får även medge att garantin ställs av en annan person än den person från vilken den avkrävs.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64 ska tullmyndigheterna kräva endast en garanti för bestämda varor eller en bestämd deklaration.

En garanti som ställs för en bestämd deklaration ska gälla för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter för alla de varor som omfattas av eller frigörs på grundval av den deklarationen, oavsett om deklarationen är korrekt eller inte.

Om garantin inte har frigjorts får den, inom det säkrade beloppet, också användas för betalning av import- eller exporttullbelopp och andra avgifter som ska betalas efter en kontroll efter frigörandet av dessa varor.

5.   På begäran av den person som avses i punkt 3 får tullmyndigheterna i enlighet med artikel 62.1 och 62.2 ge tillstånd till att en samlad garanti ställs för att täcka det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld för två eller flera transaktioner, deklarationer eller tullförfaranden.

6.   Garanti ska inte krävas av stater, regionala och lokala myndigheter eller andra offentligrättsliga organ i fråga om verksamheter som de bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

7.   Tullmyndigheterna får frångå kravet på garanti när det import- eller exporttullbelopp för vilket garanti ska ställas inte överstiger det statistiska tröskelvärde för deklarationer som fastställts i enlighet med artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 1172/95 av den 22 maj 1995 om statistik avseende gemenskapens och dess medlemsstaters varuhandel med icke-medlemsstater (13).

8.   En garanti som godtagits eller godkänts av tullmyndigheterna ska gälla i hela gemenskapens tullområde för det ändamål för vilket den ställts.

9.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

villkoren för genomförandet av denna artikel,

i vilka fall, andra än de som fastställs i punkt 6 i denna artikel, ingen garanti ska krävas,

undantag från punkt 8 i denna artikel,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 57

Obligatorisk garanti

1.   Om det är obligatoriskt att ställa en garanti och om inte annat följer av de regler som antas enligt punkt 3, ska tullmyndigheterna fastställa garantibeloppet till en nivå som motsvarar det exakta import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter, om detta belopp med säkerhet kan fastställas vid den tidpunkt då garantin krävs.

Om det inte är möjligt att fastställa det exakta beloppet, ska garantin fastställas till det högsta belopp som tullmyndigheterna uppskattar att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter uppgår till eller kan komma att uppgå till.

2.   Om en samlad garanti ställs för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulder och övriga avgifter vars belopp varierar i storlek över tiden, ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 62, garantibeloppet fastställas till en sådan nivå att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulderna och övriga avgifter alltid är täckta.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av punkt 1 i denna artikel.

Artikel 58

Valfri garanti

Om det är valfritt att ställa en garanti, ska tullmyndigheterna ändå kräva att en garanti ställs när de är osäkra på huruvida det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld och övriga avgifter kommer att betalas inom föreskriven tid. Dessa myndigheter ska då fastställa garantibeloppet till en nivå som inte överstiger den nivå som avses i artikel 57.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer när en garanti är valfri ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 59

Ställande av en garanti

1.   En garanti får ställas på något av följande sätt:

a)

I form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition, som görs i euro eller i valutan för den medlemsstat där garantin krävs.

b)

I form av ett åtagande från en borgensman.

c)

I någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer formen av garanti enligt led c i första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   En garanti i form av en kontant deposition eller en betalning som bedöms vara likvärdig med en kontant deposition ska ställas enligt gällande bestämmelser i den medlemsstat där garantin krävs.

Artikel 60

Val av garanti

Den person som ska ställa en garanti får fritt välja mellan de former av garantier som fastställs i artikel 59.1.

Tullmyndigheterna får dock vägra att godta den valda formen av garanti, om den inte är förenlig med ett korrekt genomförande av det berörda tullförfarandet.

Tullmyndigheterna får kräva att den valda formen av garanti ska bibehållas under en bestämd tid.

Artikel 61

Borgensman

1.   Borgensmannen enligt artikel 59.1 b ska vara en tredje person som är etablerad i gemenskapens tullområde. Borgensmannen ska godkännas av de tullmyndigheter som kräver en garanti, såvida borgensmannen inte utgörs av ett kreditinstitut, finansiellt institut eller försäkringsföretag med ackreditering i gemenskapen i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser.

2.   Borgensmannen ska skriftligen åta sig att betala det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskuldbeloppet och de övriga avgifter för vilka en garanti ställs.

3.   Tullmyndigheterna kan vägra att godkänna den föreslagna borgensmannen eller formen av garanti, om det inte förefaller säkert att borgensmannen eller garantin inom den föreskrivna tiden kan säkerställa betalning av det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter.

Artikel 62

Samlad säkerhet

1.   Det tillstånd som avses i artikel 56.5 ska endast beviljas personer som uppfyller följande villkor:

a)

De är etablerade inom gemenskapens tullområde.

b)

De har uppfyllt tull- och skattemässiga krav.

c)

De använder sig regelbundet av de berörda tullförfarandena eller är för tullmyndigheterna kända som personer som har förmåga att fullgöra sina skyldigheter i fråga om dessa förfaranden.

2.   I de fall där en samlad garanti ska ställas för tullskulder och övriga avgifter som kan uppkomma, får en ekonomisk aktör använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti, förutsatt att åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a)

Ett tillfredsställande system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av transporter, som möjliggör lämpliga tullkontroller.

b)

Erkänd solvens.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om förfarandet för beviljande av tillstånd enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Artikel 63

Ytterligare bestämmelser om användningen av garantier

1.   I de fall där en tullskuld kan uppkomma inom ramen för särskilda förfaranden ska punkterna 2 och 3 gälla.

2.   Ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti som beviljats enligt artikel 62.2 ska inte gälla varor som anses innebära ökad risk för bedrägeri.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder om

a)

genomförande av punkt 2 i denna artikel,

b)

tillfälligt förbud mot att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp enligt artikel 62.2,

c)

tillfälligt förbud, som en undantagsåtgärd under särskilda omständigheter, mot att använda en samlad garanti för varor som fastställts vara föremål för bedrägeri i stor omfattning när en samlad garanti använts.

Artikel 64

Ytterligare garanti eller ersättningsgaranti

Om tullmyndigheterna fastställer att den ställda garantin inte säkerställer eller inte längre klart eller i tillräcklig omfattning säkerställer betalning inom föreskriven tid av det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter, ska de kräva att någon av de personer som avses i artikel 56.3 efter eget val antingen ställer en ytterligare garanti eller ersätter den ursprungliga garantin med en ny garanti.

Artikel 65

Frisläppande av garantin

1.   Tullmyndigheterna ska omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller betalningsskyldighet avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan uppkomma.

2.   När tullskulden eller betalningsskyldighet avseende andra avgifter delvis har upphört eller endast kan uppkomma i fråga om en del av det belopp för vilket en garanti har ställts, ska en motsvarande del av garantin frisläppas på begäran av den berörda personen, såvida inte det berörda beloppet gör en sådan åtgärd oberättigad.

3.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av denna artikel.

KAPITEL 3

Uppbörd och betalning av tull och återbetalning och eftergift av import- och exporttullbeloppet

Avsnitt 1

Fastställande av import- eller exporttullbeloppet, underrättelse om tullskuld och bokföring

Artikel 66

Fastställande av import- eller exporttullbeloppet

1.   Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska fastställas av de tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden uppkommer eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 55, så snart som de har nödvändiga uppgifter.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27 får tullmyndigheterna godta det av deklaranten fastställda import- eller exporttullbelopp som ska betalas.

Artikel 67

Underrättelse om tullskulden

1.   Gäldenären ska underrättas om tullskulden på det sätt som anges på den plats där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 55.

Den underrättelse som avses i första stycket ska inte lämnas i följande situationer:

a)

När en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en import- eller exporttull har införts i avvaktan på ett slutgiltigt fastställande av tullbeloppet.

b)

När import- eller exporttullbeloppet överstiger det som fastställts på grundval av ett beslut i enlighet med artikel 20.

c)

När det ursprungliga beslutet att inte underrätta gäldenären om tullskulden eller att underrätta gäldenären om ett lägre import- eller exporttullbelopp än det import- eller exportbelopp som ska betalas fattades på grundval av allmänna bestämmelser som senare förklarats ogiltiga genom domstolsbeslut.

d)

När tullmyndigheterna enligt tullagstiftningen är befriade från kravet på att underrätta gäldenärer om tullskulden.

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av andra stycket d.

2.   När det import- eller exporttullbelopp som ska betalas är lika med det belopp som har tagits upp i tulldeklarationen ska tullmyndigheternas frigörande av varorna anses likvärdigt med underrättelse till gäldenären om tullskulden.

3.   I de fall där punkt 2 i denna artikel inte är tillämplig ska gäldenären underrättas om tullskulden inom fjorton dagar från den dag då tullmyndigheterna är i stånd att fastställa det import- eller exporttullbelopp som ska betalas.

Artikel 68

Preskription av tullskulden

1.   Ingen tullskuld ska meddelas gäldenären senare än tre år efter den dag då tullskulden uppkom.

2.   När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i punkt 1 förlängas till tio år.

3.   När ett överklagande inges enligt artikel 23 ska de perioder som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln tills vidare upphöra att löpa från och med den dag då överklagandet inges och så länge som överklagandeförfarandet varar.

4.   Om ansvaret för en tullskuld återinförs i enlighet med artikel 79.5 ska de perioder som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln anses ha upphört att löpa från och med den dag då ansökan om återbetalning eller eftergift lämnats in i enlighet med artikel 84 och fram till och med det att ett beslut om återbetalning eller eftergift fattas.

Artikel 69

Bokföring

1.   De tullmyndigheter som avses i artikel 66 ska, i enlighet med den nationella lagstiftningen, i sin bokföring införa de import- eller exporttullbelopp som ska betalas enligt vad som fastställs i enlighet med den artikeln.

Första stycket ska inte gälla sådana fall som avses i artikel 67.1 andra stycket.

Tullmyndigheterna behöver inte bokföra sådana import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld som gäldenären i enlighet med artikel 68 inte längre kan underrättas om.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa de praktiska förfarandena för bokföring av import- eller exporttullbeloppen. Dessa förfaranden får vara olika beroende på tullmyndigheternas förvissning om huruvida beloppen kommer att betalas eller inte med hänsyn till omständigheterna då tullskulden uppkom.

Artikel 70

Tidpunkt för bokföring

1.   Om en tullskuld uppkommer till följd av att en tulldeklaration av varor för ett annat tullförfarande än tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar godtas eller till följd av någon annan åtgärd med samma rättsliga verkan, ska tullmyndigheterna bokföra det import- eller exporttullbelopp som ska betalas inom fjorton dagar efter det att varorna frigjorts.

Om en garanti har ställts får dock hela import- eller exporttullbeloppet för alla varor som frigörs till en och samma person under en tid som fastställs av tullmyndigheterna och som inte får överstiga 31 dagar tas upp som en enda bokföringspost vid slutet av perioden. Sådan bokföring ska ske inom fjorton dagar efter periodens utgång.

2.   Om varor får frigöras på vissa villkor som reglerar antingen fastställande eller uttag av det import- eller exporttullbelopp som ska betalas, ska bokföringen äga rum inom fjorton dagar efter den dag då det import- eller exporttullbelopp som ska betalas eller skyldigheten att betala denna tull fastställs.

Om tullskulden avser en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en tull ska dock det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom två månader efter den dag då den förordning genom vilken den slutgiltiga handelspolitiska åtgärden fastställs offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Om en tullskuld uppkommer under omständigheter som inte omfattas av punkt 1 ska det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom fjorton dagar från och med den dag då tullmyndigheterna är i stånd att fastställa import- eller exporttullbeloppet i fråga och fatta ett beslut.

4.   Punkt 3 ska gälla i tillämpliga delar i fråga om det import- eller exporttullbelopp som ska uppbäras eller som återstår att uppbära om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas inte har bokförts i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 eller har fastställts och bokförts till ett lägre belopp än det som ska betalas.

5.   De tidsfrister för bokföring som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla vid oförutsebara omständigheter eller i fall av force majeure.

Artikel 71

Genomförandeåtgärder

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer bokföringsregler ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 2

Betalning av import- eller exporttullbeloppet

Artikel 72

Allmänna tidsfrister för betalning och övervakning av tidsfristen för betalning

1.   Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären underrättats om i enlighet med artikel 67 ska betalas av denne inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.2 ska tidsfristen inte överskrida tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Vid sammanföring av flera bokföringsposter enligt artikel 70.1 andra stycket ska tidsfristen fastställas så, att gäldenären inte erhåller längre tidsfrist för betalningen än om denne hade beviljats anstånd med betalningen enligt artikel 74.

Tullmyndigheterna får bevilja en förlängning av tidsfristen på begäran av gäldenären, om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas har fastställts vid en kontroll efter frigörande enligt artikel 27. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 77.1 ska sådana förlängningar inte överskrida den tid som gäldenären behöver för att vidta lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter.

2.   Om gäldenären är berättigad till någon av de betalningslättnader som fastställs i artiklarna 74–77, ska betalning ske inom den tidsfrist eller de tidsfrister som bestämts för dessa betalningslättnader.

3.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer villkoren för tillfälligt upphävande av tidsfristen för betalning av import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld när

a)

en ansökan om eftergift av tull görs enligt artikel 84,

b)

varor ska förverkas, förstöras eller överlåtas till staten,

c)

tullskulden har uppkommit i enlighet med artikel 46 och det finns flera gäldenärer,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

I dessa åtgärder ska särskilt tiden för det tillfälliga upphävandet fastställas med beaktande av den tid som är rimlig för slutförandet av eventuella formaliteter eller för uppbörden av det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden.

Artikel 73

Betalning

1.   Betalning ska ske kontant eller på något annat sätt med liknande betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell lagstiftning.

2.   Betalning får göras av en tredje person i gäldenärens ställe.

3.   Gäldenären får i vilket fall som helst betala hela eller delar av import- eller exporttullbeloppet utan att invänta utgången av den betalningstidsfrist han eller hon har beviljats.

Artikel 74

Anstånd med betalning

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 79 ska tullmyndigheterna, på begäran av den berörda personen och förutsatt att en garanti ställts, bevilja anstånd med betalningen av tull på något av följande sätt:

a)

Separat för varje import- eller exporttullbelopp som bokförts i enlighet med artikel 70.1 första stycket eller artikel 70.4.

b)

Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som bokförts i enlighet med artikel 70.1 första stycket under en period som fastställts av tullmyndigheterna och som inte överstiger 31 dagar.

c)

Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som tagits upp som en enda bokföringspost i enlighet med artikel 70.1 andra stycket.

Artikel 75

Tidsfrister för betalningar för vilka anstånd har beviljats

1.   Den tid för vilken anstånd med betalning beviljas enligt artikel 74 ska vara 30 dagar.

2.   När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 74 a ska tiden börja löpa dagen efter den dag då gäldenären underrättades om tullskulden.

3.   När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 74 b ska tiden börja löpa dagen efter den dag då perioden för de sammanförda bokföringsposterna löper ut. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i perioden för de sammanförda bokföringsposterna.

4.   När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 74 c ska tiden börja löpa dagen efter utgången av den period som fastställts för frigörande av de berörda varorna. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i perioden i fråga.

5.   Om antalet dagar i de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör ett ojämnt antal, ska det antal dagar som ska dras av från perioden om 30 dagar enligt dessa punkter motsvara hälften av det närmast lägre jämna antalet.

6.   Om de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör kalenderveckor, får medlemsstaterna föreskriva att det import- eller exporttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska betalas senast på fredagen den fjärde veckan efter kalenderveckan i fråga.

Om dessa perioder utgör kalendermånader, får medlemsstaterna föreskriva att det import- eller exporttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska betalas senast den sextonde dagen i månaden efter kalendermånaden i fråga.

Artikel 76

Genomförandeåtgärder

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer bestämmelser för anstånd med betalning i de fall tulldeklarationen har förenklats enligt artikel 109 ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 77

Andra betalningslättnader

1.   Tullmyndigheterna får bevilja gäldenären andra betalningslättnader än anstånd med betalning, på villkor att en garanti ställs.

Om lättnader beviljas i enlighet med första stycket, ska kreditränta debiteras för import- eller exporttullbeloppet. Krediträntesatsen ska vara den räntesats som Europeiska centralbanken har tillämpat vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret (”referensräntan”) plus en procentenhet.

För en medlemsstat som inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen ska den ovan nämnda referensräntan vara motsvarande ränta som fastställs av dess nationella centralbank. I detta fall ska den referensränta som gällde den första kalenderdagen av det aktuella halvåret tillämpas under de följande sex månaderna.

2.   Tullmyndigheterna får frångå kravet på en garanti eller en debitering av kreditränta, om det på grundval av en dokumenterad bedömning av gäldenärens situation fastställs att detta skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

3.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av punkterna 1 och 2.

Artikel 78

Åtgärder för att driva in betalning och förfallna skulder

1.   Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska tullmyndigheterna säkerställa betalning av det beloppet med alla medel som står till buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer bestämmelser för att säkra betalning från borgensmän inom ramen för ett särskilt förfarande ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   Dröjsmålsränta ska debiteras för import- eller exporttullbeloppet från och med den dag då den föreskrivna perioden löper ut till och med dagen för betalning.

Räntesatsen för förfallna skulder ska vara den räntesats som Europeiska centralbanken har tillämpat vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret (”referensräntan”) plus två procentenheter.

För en medlemsstat som inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen ska den ovan nämnda referensräntan vara motsvarande ränta som fastställs av dess nationella centralbank. I detta fall ska den referensränta som gällde den första kalenderdagen av det aktuella halvåret tillämpas under de följande sex månaderna.

3.   Om underrättelse om en tullskuld har meddelats i enlighet med artikel 67.3, ska dröjsmålsränta debiteras utöver import- eller exporttullbeloppet från och med den dag då tullskulden uppkommit till och med dagen för underrättelsen.

Dröjsmålsräntesatsen ska fastställas i enlighet med punkt 2.

4.   Tullmyndigheterna får frångå kravet på att debitera dröjsmålsränta om det på grundval av en dokumenterad bedömning av gäldenärens situation fastställs att en sådan debitering skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

5.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer i vilka fall tullmyndigheterna, vad gäller tid och belopp, får avstå från uppbörd av dröjsmålsränta ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 3

Återbetalning och eftergift av import- eller exporttullbelopp

Artikel 79

Återbetalning och eftergift

1.   Om inte annat följer av detta avsnitt ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av följande skäl, förutsatt att det belopp som ska återbetalas eller efterges överstiger en viss nivå:

a)

Import- eller exporttull har tagit ut med ett för stort belopp.

b)

Varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet.

c)

De berörda myndigheterna har begått ett fel.

d)

Av rättviseskäl.

Dessutom ska, i de fall import- eller exporttullbelopp har betalats och den berörda tulldeklarationen förklarats ogiltig i enlighet med artikel 114, detta belopp återbetalas.

2.   Med förbehåll för regler om vem som är behörig att fatta ett beslut ska tullmyndigheterna, när de själva inom de tidsramar som avses i artikel 84.1 upptäcker att ett import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges enligt artikel 80, 82 eller 83, på eget initiativ återbetala eller efterge tullar.

3.   Någon återbetalning eller eftergift får inte beviljas när den situation som ledde till underrättelsen om tullskulden är ett resultat av bedrägligt beteende från gäldenärens sida.

4.   Vid återbetalning behöver de berörda tullmyndigheterna inte betala ränta.

Ränta ska dock betalas om ett beslut att bevilja återbetalning inte genomförs inom tre månader från den dag då beslutet fattades, såvida inte underlåtenheten att iaktta tidsfristen låg utanför tullmyndigheternas kontroll.

I sådana fall ska ränta betalas från och med den dag då tremånadersperioden löper ut till och med dagen för återbetalning. Räntesatsen ska fastställas i enlighet med artikel 77.

5.   Om en behörig myndighet felaktigt har beviljat återbetalning eller eftergift ska skyldigheten att betala den ursprungliga tullskulden återinföras i den mån uppbörden av den inte är förbjuden av tidsmässiga skäl enligt artikel 68.

I sådana fall ska ränta som betalats enligt punkt 4 andra stycket återbetalas.

Artikel 80

Återbetalning och eftergift av import- eller exporttull som har tagits ut med ett för stort belopp

Import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges i den mån det belopp som motsvarar den tullskuld som ursprungligen meddelades överstiger det belopp som skulle betalats eller om gäldenären har underrättats om tullskulden i strid med led c eller d i artikel 67.1.

Artikel 81

Defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i avtalet

1.   Importtullbelopp ska återbetalas eller efterges om underrättelsen om tullskulden avser varor som avvisats av importören därför att de vid tidpunkten för övergången var defekta eller inte uppfyllde villkoren i det avtal som låg till grund för importen.

Defekta varor ska anses innefatta varor som skadats innan de övergick till fri omsättning.

2.   Återbetalning eller eftergift av importtullar ska beviljas förutsatt att varorna inte har använts, utom i fråga om en inledande användning som kan ha varit nödvändig för att fastställa att de var defekta eller inte uppfyllde villkoren i avtalet och under förutsättning att de exporteras från gemenskapens tullområde.

3.   Istället för att varorna exporteras ska tullmyndigheterna på begäran av den berörda personen tillåta att dessa avsätts enligt ett förfarande för aktiv förädling, inbegripet förstöring, eller extern transitering, lagring i tullen eller placering i frizon.

Artikel 82

Återbetalning eller eftergift till följd av ett fel från de behöriga myndigheternas sida

1.   I situationer andra än dem som nämns i artikel 79.1 andra stycket, och i artiklarna 80, 81 och 83, ska ett import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges, om det belopp som svarar mot den tullskuld som ursprungligen meddelades till följd av ett fel från de behöriga myndigheternas sida är lägre än det belopp som ska betalas, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)

Gäldenären kunde inte rimligen ha upptäckt felet.

b)

Gäldenären agerade i god tro.

2.   Om varor erhåller förmånsbehandling på grundval av ett system för administrativt samarbete som inbegriper myndigheter i ett land eller territorium som är beläget utanför gemenskapens tullområde, ska ett intyg som utfärdats av dessa myndigheter, om det skulle visa sig vara felaktigt, betraktas som ett fel som inte rimligen kunde ha upptäckts på det sätt som avses i punkt 1 a.

Ett utfärdande av ett felaktigt intyg ska emellertid inte betraktas som ett fel när det grundar sig på felaktiga uppgifter från exportören, utom när det är uppenbart att de utfärdande myndigheterna var eller borde ha varit medvetna om att varorna inte uppfyllde villkoren för förmånsbehandling.

Gäldenärer ska anses vara i god tro om de kan visa att de under den period då den berörda kommersiella verksamheten pågick iakttog noggrannhet när det gäller att försäkra sig om att samtliga villkor för förmånsbehandling var uppfyllda.

Gäldenärer kan dock inte åberopa god tro när kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjort ett tillkännagivande om att det finns välgrundade tvivel om huruvida det land eller territorium som omfattas av förmånsordningen tillämpar den korrekt.

Artikel 83

Återbetalning och eftergift av rättviseskäl

I andra situationer än sådana som avses i artikel 79.1 andra stycket och i artiklarna 80, 81 och 82 ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka varken uppsåt eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gäldenären.

Artikel 84

Förfarande för återbetalning och eftergift

1.   Ansökan om återbetalning eller eftergift i enlighet med artikel 79 ska inges till det berörda tullkontoret inom följande tidsfrister:

a)

När det rör sig om tull som tagits ut till ett för stort belopp, fel av den behöriga myndigheten eller av rättviseskäl, inom tre år från dagen för underrättelse om tullskulden.

b)

När det rör sig om defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i avtalet, inom ett år från dagen för underrättelse om tullskulden.

c)

När en tulldeklaration förklarats ogiltig, inom den period som anges i de regler som gäller ogiltigförklarande.

De tidsfrister som anges i första stycket a och b ska förlängas om bevisning lämnas av den sökande för att denne hindrats från att lämna sin ansökan inom den föreskrivna tiden till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

2.   Om ett överklagande inges enligt artikel 23 avseende en underrättelse om tullskuld, ska den period som avses i punkt 1 första stycket i den här artikeln tills vidare upphöra att löpa från och med den dag då överklagandet inges och så länge som överklagandeförfarandet varar.

Artikel 85

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av detta avsnitt. Dessa åtgärder ska särskilt fastställa i vilka fall kommissionen ska besluta, i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 184.3, huruvida eftergift eller återbetalning av ett import- eller exporttullbelopp är berättigad.

KAPITEL 4

Upphörande av tullskuld

Artikel 86

Upphörande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 68 och gällande bestämmelse om de fall när ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund av att gäldenärens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid import eller export upphöra på något av följande sätt:

a)

Betalning av import- eller exporttullbeloppet.

b)

Om inte annat sägs i punkt 4, genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

c)

Om, i fråga om varor som deklarerats för ett tullförfarande som medför skyldighet att betala tull, tulldeklarationen förklaras ogiltig.

d)

Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förverkas.

e)

Om varor som omfattas av import- eller exporttullar beslagtas och samtidigt eller därefter förverkas.

f)

Om varor som omfattas av import- och exporttullar förstörs under tullövervakning eller överlåts till staten.

g)

Om det faktum att varor försvinner eller skyldigheter enligt tullagstiftningen inte fullgörs beror på att dessa varor fullständigt förstörts eller gått helt förlorade som en följd av deras faktiska beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller force majeure, eller till följd av instruktioner från tullmyndigheterna. Vid tillämpningen av detta led ska varor anses som helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och en.

h)

Om tullskulden uppkommit enligt artikel 46 eller 49 och följande villkor är uppfyllda:

i)

Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld uppkom hade ingen avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till bedrägeri.

ii)

Alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande krav fullgörs därefter.

i)

Om varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål har exporterats med tullmyndigheternas tillstånd.

j)

Om tullskulden uppkommit enligt artikel 45 och de formaliteter som fullgjorts för att erhålla förmånlig tullbehandling enligt den artikeln ogiltigförklaras.

k)

Om, med förbehåll för vad som sägs i punkt 5 i denna artikel, tullskulden uppkommit enligt artikel 46 och för tullmyndigheterna tillfredsställande bevisning lämnas för att varorna inte har använts eller förbrukats och har exporterats från gemenskapens tullområde.

2.   Vid förverkande av varor enligt punkt 1 d ska tullskulden emellertid, vid tillämpning av påföljder för tullöverträdelser, inte anses ha upphört om tullar eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lagstiftning utgör grund för att fastställa påföljder.

3.   Om tullskulden i enlighet med punkt 1 g upphör för varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål, ska allt skrot eller avfall från förstöringen av dem anses vara icke-gemenskapsvaror.

4.   Om flera personer ansvarar för betalning av import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden och eftergift beviljas, ska tullskulden upphöra bara för den eller de personer som beviljats eftergiften.

5.   I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upphöra för den eller de personer som har försökt agera bedrägligt.

6.   Om tullskulden uppkommit enligt artikel 46, ska den upphöra för sådana personer vars beteende inte varit bedrägligt och som bidragit till kampen mot bedrägeri.

7.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om tillämpning av i denna artikel.

AVDELNING IV

INFÖRSEL AV VAROR I GEMENSKAPENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Summarisk införseldeklaration

Artikel 87

Skyldighet att inge en summarisk införseldeklaration

1.   Varor som förs in i gemenskapens tullområde ska omfattas av en summarisk införseldeklaration, med undantag för transportmedel som tillfälligt förs in samt de transportmedel och varor som transporteras på dessa och som endast passerar genom gemenskapens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

2.   Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska en summarisk införseldeklaration inges till det behöriga tullkontoret innan varorna förs in i gemenskapens tullområde.

Tullmyndigheterna får godta ingivande av en anmälan och tillgång till uppgifterna om summarisk införseldeklaration i den ekonomiska aktörens datasystem i stället för ingivande av den summariska införseldeklarationen.

3.   Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

de fall, förutom de som anges i punkt 1 i denna artikel, i vilka kravet på en summarisk införseldeklaration får frångås eller anpassas, och de förutsättningar under vilka det får frångås eller anpassas,

b)

den tidsfrist inom vilken den summariska införseldeklarationen ska inges eller göras tillgänglig innan varorna förs in i gemenskapens tullområde,

c)

regler för eventuella undantag från och variationer i den tidsfrist som avses i b,

d)

regler för fastställande av det behöriga tullkontor där den summariska införseldeklarationen ska inges eller göras tillgänglig och där riskanalys och riskbaserade införselkontroller ska utföras,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Vid antagandet av dessa bestämmelser ska följande beaktas:

a)

Särskilda omständigheter.

b)

Tillämpningen av dessa bestämmelser på vissa typer av varutransporter, transportsätt eller ekonomiska aktörer.

c)

Internationella avtal med bestämmelser om särskilda säkerhetsarrangemang.

Artikel 88

Ingivande och ansvarig person

1.   Den summariska införseldeklarationen ska inges med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik. Kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter får användas om de innehåller de uppgifter som krävs för en summarisk införseldeklaration.

Tullmyndigheterna får under exceptionella omständigheter godta pappersbaserade summariska införseldeklarationer, förutsatt att samma riskhanteringsnivå tillämpas som för summariska införseldeklarationer som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik och att kraven för att utbyta sådana uppgifter med andra tullkontor kan uppfyllas.

2.   Den summariska införseldeklarationen ska inges av den person som för in varorna till gemenskapens tullområde, eller tar på sig ansvaret för varornas transport till detta område.

3.   Trots skyldigheterna för den person som avses i punkt 2 får den summariska införseldeklarationen i stället inges av någon av följande personer:

a)

Importören, varumottagaren eller en annan person i vars namn eller för vars räkning den person som avses i punkt 2 agerar.

b)

Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till den behöriga tullmyndigheten.

4.   Om den summariska införseldeklarationen inges av någon annan än den som tillhandahåller det transportmedel med vilket varorna förs in i gemenskapens tullområde, ska tillhandahållaren av transportmedlet lämna ett ankomstmeddelande hos det behöriga tullkontoret i form av ett lastcertifikat, en fraktsedel eller en lastspecifikation, som innehåller de uppgifter som krävs för identifiering av samtliga fraktade varor för vilka en summarisk införseldeklaration ska lämnas.

Kommissionen ska, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2, anta åtgärder som fastställer vilka uppgifter som ska ingå i ankomstmeddelandet.

Punkt 1 ska gälla i tillämpliga delar för det ankomstmeddelande som anges i första stycket i denna punkt.

Artikel 89

Ändring av den summariska införseldeklarationen

1.   Om den person som inger den summariska införseldeklarationen så begär, ska denne tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i denna deklaration efter det att den har ingivits.

En sådan ändring ska emellertid inte vara möjlig efter det att något av följande inträffat:

a)

Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska införseldeklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b)

Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i fråga är felaktiga.

c)

Tullmyndigheterna har givit tillstånd till att varorna förs bort från den plats där de anmäldes.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer undantag från punkt 1 c i denna artikel, särskilt genom fastställande av

a)

kriterier för fastställande av grunder för ändringar efter bortförande,

b)

vilka uppgifter som får ändras,

c)

den tidsfrist efter bortförande inom vilken ändring får tillåtas,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 90

Tulldeklaration som ersätter summarisk införseldeklaration

Det behöriga tullkontoret får frångå kravet på att det ska inges en summarisk införseldeklaration i fråga om varor för vilka en tulldeklaration inges innan den tidsfrist som avses i artikel 87.3 första stycket led b löper ut. I det fallet ska tulldeklarationen innehålla minst de uppgifter som krävs för en summarisk införseldeklaration. Till dess att tulldeklarationen godtas i enlighet med artikel 112 ska den betraktas som en summarisk införseldeklaration.

KAPITEL 2

Varors ankomst

Avsnitt 1

Införsel av varor i gemenskapens tullområde

Artikel 91

Tullövervakning

1.   Varor som förs in i gemenskapens tullområde ska, från och med tidpunkten för införseln, omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. I tillämpliga fall ska de bli föremål för förbud och restriktioner som bl.a. grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller behovet att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde och att skydda industriell eller kommersiell äganderätt, inbegripet kontroller avseende narkotikaprekursorer, varumärkesförfalskade varor och kontanter som förs in i gemenskapen samt genomförandet av åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska åtgärder.

Varorna ska kvarstå under tullövervakning under den tid som krävs för att fastställa deras tullstatus och får inte undandras sådan övervakning utan tullmyndigheternas tillstånd.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 166 får gemenskapsvaror inte omfattas av tullövervakning sedan deras tullstatus fastställts.

Icke-gemenskapsvaror ska kvarstå under tullövervakning till dess att deras tullstatus ändras eller de återexporteras eller förstörs.

2.   Innehavaren av varor som befinner sig under tullövervakning får, med tullmyndigheternas tillstånd, när som helst undersöka varorna eller ta prover, särskilt i syfte att fastställa varornas klassificering enligt tulltaxan, deras tullvärde eller tullstatus.

Artikel 92

Transport till avsedd plats

1.   Den person som för in varor i gemenskapens tullområde ska utan dröjsmål transportera dem via den rutt som tullmyndigheterna angivit och enligt deras anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna eller till någon annan plats som de anvisat eller godkänt, eller till en frizon.

Varor som förs in i en frizon ska föras in i den frizonen direkt, antingen sjövägen eller med flyg eller, om det sker landvägen, utan att passera genom någon annan del av gemenskapens tullområde, om frizonen gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredjeland.

Varorna ska anmälas till tullmyndigheterna i enlighet med artikel 95.

2.   Den som tar på sig ansvaret för att transportera varor efter det att de förts in i gemenskapens tullområde ska bli ansvarig för att skyldigheten enligt punkt 1 efterlevs.

3.   Varor som, även om de fortfarande befinner sig utanför gemenskapens tullområde, får underkastas tullkontroller av en medlemsstats tullmyndighet till följd av ett avtal med det berörda landet eller territoriet utanför gemenskapens tullområde ska behandlas på samma sätt som varor som förts in i gemenskapens tullområde.

4.   Punkt 1 får inte hindra tillämpningen av särskilda bestämmelser om brev, vykort och trycksaker och deras elektroniska motsvarigheter i andra medier eller varor som medförs av resande, varor som transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar liksom all övrig trafik av försumbar ekonomisk betydelse, förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll därigenom inte äventyras.

5.   Punkt 1 ska inte gälla de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast passerar genom gemenskapens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

Artikel 93

Luft- och sjöfartsförbindelser inom gemenskapen

1.   Artiklarna 87–90, artikel 92.1 och artiklarna 94–97 ska inte gälla varor som tillfälligt lämnar gemenskapens tullområde under transport mellan två platser inom det området sjövägen eller med flyg, förutsatt att transporten äger rum via en direkt rutt med luftfartsförbindelse eller reguljär sjöfartsförbindelse utan något uppehåll utanför gemenskapens tullområde.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer särskilda bestämmelser för luftfartsförbindelser och reguljära sjöfartsförbindelser ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 94

Transport under särskilda omständigheter

1.   Om skyldigheten enligt artikel 92.1 på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure inte kan fullgöras, ska den person som har denna skyldighet eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om detta. Om de oförutsebara omständigheterna eller force majeure inte leder till att varorna går helt förlorade, ska tullmyndigheterna även underrättas om exakt var de finns.

2.   Om ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av artikel 92.5 på grund av oförutsebara omständigheter eller force majeure tvingas göra ett tillfälligt uppehåll i en hamn i eller tillfälligt tvingas landa i gemenskapens tullområde och skyldigheten enligt artikel 92.1 inte kan fullgöras, ska den person som fört fartyget eller luftfartyget in i gemenskapens tullområde eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om detta.

3.   Tullmyndigheterna ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att möjliggöra tullövervakning av de varor som avses i punkt 1, eller av fartyg eller luftfartyg samt de varor som dessa transporterar under de omständigheter som anges i punkt 2, och för att vid behov se till att de i ett senare skede transporteras till ett tullkontor eller någon annan plats som har anvisats eller godkänts av myndigheterna.

Avsnitt 2

Anmälan, lossning och undersökning av varor

Artikel 95

Anmälan till tullen av varors ankomst

1.   Införsel av varor till gemenskapens tullområde ska omedelbart vid ankomst anmälas till tullen vid det anvisade tullkontoret eller till någon annan plats som tullmyndigheterna anvisat eller godkänt eller till en frizon av någon av följande personer:

a)

Den person som för in varorna i gemenskapens tullområde.

b)

Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för in varorna i gemenskapens tullområde agerar.

c)

Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna efter det att de förts in i gemenskapens tullområde.

2.   Trots skyldigheterna för den person som avses i punkt 1 får i stället någon av följande personer anmäla varornas ankomst till tullen:

a)

Varje person som omedelbart hänför varorna till ett tullförfarande.

b)

Innehavaren av ett tillstånd till drift av lagringsanläggningar eller varje person som bedriver verksamhet i en frizon.

3.   Den person som anmäler varornas ankomst ska hänvisa till den summariska införseldeklaration eller tulldeklaration som har ingivits för varorna.

4.   Punkt 1 får inte hindra tillämpningen av särskilda bestämmelser om brev, vykort och trycksaker samt elektroniska motsvarigheter till dessa lagrade på andra medier eller varor som medförs av resande, varor som transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar liksom all övrig trafik av försumbar ekonomisk betydelse, förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll därigenom inte äventyras.

Artikel 96

Lossning och undersökning av varor

1.   Varor får lossas eller omlastas från det transportmedel på vilket de transporteras endast med tullmyndigheternas medgivande och på platser som anvisats eller godkänts av dessa myndigheter.

Ett sådant medgivande ska emellertid inte krävas i händelse av en så överhängande fara att det är nödvändigt att omedelbart lossa alla eller en del av varorna. I så fall ska tullmyndigheterna omedelbart underrättas om detta.

2.   Tullmyndigheterna får när som helst kräva att varor lossas och packas upp i syfte att undersöka eller ta prover av dem eller undersöka det transportmedel på vilket de transporteras.

3.   Varor vars ankomst anmälts till tullen får inte utan tullmyndigheternas medgivande föras bort från den plats där de har anmälts.

Avsnitt 3

Formaliteter efter anmälan av varors ankomst

Artikel 97

Skyldighet att hänföra icke gemenskapsvaror till ett tullförfarande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 125–127 ska icke-gemenskapsvaror vars ankomst har anmälts till tullen hänföras till ett tullförfarande.

2.   Om inget annat föreskrivs ska deklaranten när som helst fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller bestämmelseland.

Artikel 98

Varor som anses hänförda till tillfällig lagring

1.   Utom när varor omedelbart hänförs till ett tullförfarande för vilket en tulldeklaration godtagits eller när varor läggs upp i en frizon, ska icke-gemenskapsvaror vars ankomst anmälts till tullen anses vara hänförda till förfarandet för tillfällig lagring i enlighet med artikel 151.

2.   Utan att det påverkar skyldigheten enligt artikel 87.2 och de undantag eller befrielser som införts genom åtgärder som antagits enligt artikel 87.3 ska innehavaren av varorna, om det konstateras att de icke-gemenskapsvaror vars ankomst anmälts till tullen inte omfattas av en summarisk införseldeklaration, omedelbart inge en sådan deklaration.

Avsnitt 4

Varor som befordras inom ramen för ett förfarande för transitering

Artikel 99

Befrielse för varor som ankommer inom ramen för transitering

Artikel 92, med undantag för punkt 1 första stycket, och artiklarna 95–98 ska inte tillämpas när varor som redan omfattas av ett förfarande för transitering förs in i gemenskapens tullområde.

Artikel 100

Bestämmelser om icke-gemenskapsvaror efter det att ett förfarande för transitering har slutförts

Artiklarna 96, 97 och 98 ska tillämpas på icke-gemenskapsvaror, som befordras enligt ett transiteringsförfarande efter det att sådana varors ankomst har anmälts vid bestämmelsetullkontoret i gemenskapens tullområde i enlighet med reglerna om transitering.

AVDELNING V

ALLMÄNNA REGLER OM TULLSTATUS, HÄNFÖRANDE AV VAROR TILL ETT TULLFÖRFARANDE, KONTROLL, FRIGÖRANDE OCH BORTSKAFFANDE AV VAROR

KAPITEL 1

Varors tullstatus

Artikel 101

Antagande om varors tullstatus som gemenskapsvaror

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 161 ska alla varor som befinner sig i gemenskapens tullområde antas ha tullstatus som gemenskapsvaror, såvida det inte fastställs att de inte har tullstatus som gemenskapsvaror.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

de fall i vilka antagandet enligt punkt 1 i denna artikel inte ska gälla,

b)

de sätt på vilka varors tullstatus som gemenskapsvaror kan fastställas,

c)

de fall då varor som i sin helhet har framställts i gemenskapens tullområde inte ska ha tullstatus som gemenskapsvaror om de har framställts av varor som hänförs till förfarandet för extern transitering, ett förfarandet för lagring, förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv förädling,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 102

Förlust av varors tullstatus som gemenskapsvaror

Gemenskapsvaror ska bli icke-gemenskapsvaror i följande fall:

a)

När de vid befordran lämnar gemenskapens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering eller åtgärder i enlighet med artikel 103 inte är tillämpliga.

b)

När de har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt tullagstiftningen.

c)

När de har hänförts till ett förfarande för användning för särskilda ändamål och därefter antingen överlåts till staten eller förstörs och endast återstår som avfall.

d)

När deklarationen för övergång av varor till fri omsättning förklaras ogiltig efter frigörandet i enlighet med bestämmelser som antagits med stöd av artikel 114.2 andra stycket.

Artikel 103

Gemenskapsvaror som tillfälligt lämnar gemenskapens tullområde

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer de förutsättningar under vilka gemenskapsvaror utan att omfattas av ett tullförfarande får befordras från en plats till en annan inom gemenskapens tullområde och tillfälligt lämna detta område utan att deras tullstatus ändras ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

KAPITEL 2

Hänförande av varor till ett tullförfarande

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 104

Tulldeklaration av varor och tullövervakning av gemenskapsvaror

1.   Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga.

2.   Gemenskapsvaror som deklareras för export, intern gemenskapstransitering eller passiv förädling ska omfattas av tullövervakning från och med den tidpunkt deklarationen som avses i punkt 1 godtas till och med den tidpunkt de lämnar gemenskapens tullområde eller överlåts till staten eller förstörs eller tulldeklarationen förklaras ogiltig.

Artikel 105

Behöriga tullkontor

1.   Utom när annat föreskrivs i gemenskapslagstiftningen ska medlemsstaterna fastställa belägenheten och behörigheten för de olika tullkontor som är belägna på deras territorium.

Medlemsstaterna ska sörja för att officiella öppettider fastställs för dessa kontor och att öppettiderna är rimliga och ändamålsenliga med beaktande av typen av varuflöden, varornas beskaffenhet och det tullförfarande som de hänförs till, så att det internationella varuflödet varken hindras eller snedvrids.

2.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser som definierar de behöriga tullkontorens olika roller och ansvarsområden, särskilt

a)

tullkontor för införsel, import, export eller utförsel,

b)

tullkontor för genomförande av formaliteter för hänförande av varor till ett tullförfarande,

c)

tullkontor för beviljande av tillstånd och övervakning av tullförfaranden.

Artikel 106

Centraliserad klarering

1.   Tullmyndigheterna får tillåta en person att till det ansvariga tullkontoret på den ort där han är etablerad inge eller göra tillgänglig en tulldeklaration för varor som anmälts vid ett annat tullkontor. I sådana fall ska tullskulden anses ha uppstått vid det tullkontor där tulldeklarationen ingetts eller gjorts tillgänglig.

2.   Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts eller gjorts tillgänglig ska vidta nödvändiga formaliteter för att kontrollera riktigheten av uppgifterna i deklarationen, uppbära det import- eller exporttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder samt bevilja frigörande av varorna.

3.   Det tullkontor där varorna anmälts ska utan att det påverkar dess egna säkerhets- och skyddskontroller utföra alla undersökningar av dessa om vilka en motiverad begäran lämnas av det kontor där tulldeklaration ingetts eller gjorts tillgänglig och ska tillåta att varorna frigörs med beaktande av den information som erhållits från det tullkontor där tulldeklarationen ingetts eller gjorts tillgänglig.

4.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och som särskilt fastställer regler om

a)

beviljandet av tillstånd enligt punkt 1,

b)

de fall i vilka tillståndet ska ses över,

c)

villkoren för beviljande av tillstånd,

d)

fastställande av vilken tullmyndighet som är behörig att bevilja tillståndet,

e)

samråd med och tillhandahållande av uppgifter till andra tullmyndigheter i tillämpliga fall,

f)

under vilka förhållanden tillståndet kan tillfälligt upphävas eller dras in,

g)

de berörda tullkontorens specifika uppgifter och ansvar, särskilt i fråga om de kontroller som ska genomföras,

h)

form och eventuell tidsfrist för formaliteter,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

I samband med dessa bestämmelser ska följande beaktas:

Med avseende på led c, om fler än en medlemsstat är berörd, sökandens uppfyllande av kriterierna enligt artikel 14 för att godkännas som ekonomisk aktör.

Med avseende på led d, den plats där sökandens huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig för att underlätta revisionsbaserade kontroller och där åtminstone en del av den verksamhet som omfattas av tillståndet avses bedrivas.

Artikel 107

Typer av tulldeklarationer

1.   Tulldeklarationen ska inges med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik. Tullmyndigheterna får tillåta att tulldeklarationen inges som en registrering i deklarantens bokföring, förutsatt att tullmyndigheterna har tillgång till dessa uppgifter i deklarantens elektroniska system och att villkoren är uppfyllda för nödvändiga utbyten av sådana uppgifter mellan tullkontor.

2.   När så föreskrivs i tullagstiftningen, får tullmyndigheterna godta en tulldeklaration i pappersform eller en muntlig tulldeklaration eller någon annan åtgärd genom vilken varor kan hänföras till ett tullförfarande.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av denna artikel.

Avsnitt 2

Standardiserade tulldeklarationer

Artikel 108

Deklarationers och styrkande handlingars innehåll

1.   Tulldeklarationer ska innehålla alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Tulldeklarationer som upprättas med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik ska innehålla en elektronisk signatur eller annan typ av autentisering. Deklarationer i pappersform ska vara undertecknade.

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder som fastställer de specifikationer som tulldeklarationer måste motsvara.

2.   De elektroniska eller skriftliga dokument som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras ska göras tillgängliga för tullmyndigheterna vid den tidpunkt då deklarationen inges.

3.   När en tulldeklaration inges med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik får tullmyndigheterna också tillåta att de styrkande handlingarna också inges med hjälp av sådan teknik. Tullmyndigheterna får godta tillgång till dessa handlingar i den ekonomiska aktörens datasystem, i stället för ett ingivande av dessa handlingar.

På begäran får emellertid tullmyndigheterna tillåta att dessa dokument görs tillgängliga efter det att varorna frigjorts.

4.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av punkterna 2 och 3 i denna artikel.

Avsnitt 3

Förenklade tulldeklarationer

Artikel 109

Förenklad deklaration

1.   Under förutsättning att villkoren i punkterna 2 och 3 i denna artikel är uppfyllda, ska tullmyndigheterna tillåta att en person får varor hänförda till ett tullförfarande på grundval av en förenklad deklaration, i vilken vissa av de uppgifter och styrkande dokument som avses i artikel 108 får utelämnas.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer de villkor på vilka det tillstånd som avses i punkt 1 i denna artikel ska beviljas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

3.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om de specifikationer som de förenklade deklarationerna måste motsvara.

Artikel 110

Kompletterande deklaration

1.   När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 109.1 ska deklaranten lämna en kompletterande deklaration som innehåller de ytterligare uppgifter som krävs för att komplettera tulldeklarationen för det berörda tullförfarandet.

Den kompletterande deklarationen får vara av allmän, periodisk eller sammanfattande art.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag till första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   Den kompletterande deklarationen och den förenklade deklaration som avses i artikel 109.1 ska anses utgöra en enda, odelbar handling som börjar gälla den dag då den förenklade deklarationen godtas i enlighet med artikel 112.

När den förenklade deklarationen sker genom registrering i deklarantens bokföring och tullmyndigheterna ges tillträde till dessa uppgifter, ska deklarationen börja gälla från och med den dag då varorna registreras i bokföringen.

3.   Den plats där den kompletterande deklarationen ska inges i enlighet med tillståndet ska för tillämpningen av artikel 55 anses vara den plats där tulldeklarationen har ingivits.

Avsnitt 4

Bestämmelser som gäller alla tulldeklarationer

Artikel 111

Person som inger en deklaration

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 110.1 får en tulldeklaration upprättas av varje person som kan uppvisa eller göra tillgängliga samtliga de dokument som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till det behöriga tullkontoret.

Om det faktum att en tulldeklaration godtas innebär att en bestämd person får särskilda skyldigheter, ska deklarationen emellertid upprättas av denna person eller av dennes representant.

2.   Deklaranten ska vara etablerad i gemenskapens tullområde. Följande deklaranter behöver emellertid inte vara etablerade inom gemenskapen:

Personer som inger en deklaration för transitering eller tillfällig införsel.

Personer som tillfälligt deklarerar varor (förutsatt att tullmyndigheterna anser detta berättigat).

3.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och i vilka det fastställs i vilka fall och under vilka förutsättningar kraven i punkt 2 kan frångås, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 112

Godtagande av deklarationer

1.   Deklarationer, som uppfyller villkoren i detta kapitel, ska omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som de avser har anmälts till tullen eller görs tillgängliga för kontroll av tullmyndigheterna på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt.

Om deklarationen inges som en registrering i deklarantens bokföring och om tullmyndigheterna har tillgång till dessa uppgifter, ska deklarationen anses vara godtagen när varorna är registrerade i bokföringen. Tullmyndigheterna får, utan att det påverkar deklarantens rättsliga skyldigheter eller tillämpningen av säkerhets- och skyddskontroller, frångå kravet att varorna ska anmälas eller göras tillgängliga för tullkontroll.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 110.2 eller punkt 1 andra stycket i denna artikel, och om en tulldeklaration inges till ett annat tullkontor än det kontor där varorna anmälts, ska deklarationen godtas när det kontor där varorna anmälts bekräftar att varorna är tillgängliga för kontroll.

3.   Den dag då tullmyndigheterna godtar tulldeklarationen ska, om inget annat föreskrivs, vara den dag som används för tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras och för alla andra import- eller exportformaliteter.

4.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder som fastställer mer detaljerade regler för genomförande av denna artikel.

Artikel 113

Ändring av en deklaration

1.   Deklaranten ska på egen begäran tillåtas att ändra en eller flera av uppgifterna i deklarationen efter det att den godtagits av tullen. Ändringen får dock inte göra deklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.

2.   En ändring får inte tillåtas om den begärs efter det att något av följande inträffat:

a)

Tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna.

b)

Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i fråga är felaktiga.

c)

Tullmyndigheterna har frigjort varorna.

3.   De bestämmelser som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från punkt 2 c i denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 114

Ogiltigförklarande av en deklaration

1.   Tullmyndigheterna ska på deklarantens begäran ogiltigförklara en redan godtagen deklaration i följande fall:

a)

När de är förvissade om att varorna omedelbart kommer att hänföras till ett annat tullförfarande.

b)

När de är förvissade om att ett hänförande av varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerats på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat.

Om tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka varorna, ska emellertid en begäran om ogiltigförklaring av deklarationen inte bifallas förrän undersökningen ägt rum.

2.   Deklarationen får inte ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts.

De bestämmelser som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från första stycket ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 5

Andra förenklingar

Artikel 115

Underlättande av upprättandet av tulldeklarationer för sådana varor som omfattas av olika undernummer i tulltaxan

I de fall en sändning utgörs av varor som omfattas av olika undernummer enligt tulltaxan och behandlingen av var och en av dessa varor i enlighet med dess undernummer enligt tulltaxan vid upprättandet av tulldeklarationen skulle medföra en arbetsbörda och omkostnad som inte står i proportion till de importtullar som kan tas ut, får tullmyndigheterna på deklarantens begäran tillåta att importtullarna tillämpas på hela sändningen på grundval av undernummer enligt tulltaxan för de varor som är föremål för den högsta import- eller exporttullen.

Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av denna artikel.

Artikel 116

Förenklade tullformaliteter och tullkontroller

1.   Tullmyndigheterna får ge tillstånd till förenklingar av tullformaliteter och tullkontroller andra än dem som avses i avsnitt 3 i detta kapitel.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och som särskilt fastställer regler om

a)

beviljandet av tillstånd enligt punkt 1,

b)

de fall när en översyn av tillstånden ska göras och under vilka förhållanden användningen av dem ska övervakas av tullmyndigheterna,

c)

villkoren för beviljande av tillstånd,

d)

på vilka villkor en ekonomisk aktör får ges tillstånd att genomföra vissa tullformaliteter som i princip bör genomföras av tullmyndigheterna, inbegripet egen bedömning av import- och exporttull samt att genomföra vissa kontroller under tullövervakning,

e)

fastställande av vilken tullmyndighet som är behörig att bevilja tillstånd,

f)

samråd med och tillhandahållande av uppgifter till andra tullmyndigheter i tillämpliga fall,

g)

under vilka förhållanden tillstånd kan upphävas tillfälligt eller dras in,

h)

de berörda tullkontorens specifika uppgifter och ansvar, särskilt i fråga om de kontroller som ska genomföras,

i)

form och eventuell tidsfrist för formaliteter,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 184.4.

I dessa åtgärder ska följande beaktas:

De tullformaliteter som ska fullföljas och de tullkontroller som ska göras i säkerhets- och skyddssyfte av varor som förs in till eller lämnar gemenskapens tullområde.

De regler som antas enligt artikel 25.3.

Med avseende på led d, om fler än en medlemsstat är berörd, ska sökanden ha status som godkänd ekonomisk aktör i enlighet med artikel 14.

Med avseende på led e, den plats där sökandens huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig för att underlätta revisionsbaserade kontroller och där åtminstone en del av den verksamhet som omfattas av tillståndet avses bedrivas.

KAPITEL 3

Kontroll och frigörande av varor

Avsnitt 1

Kontroll

Artikel 117

Kontroll av en tulldeklaration

I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en tulldeklaration som de har godtagit får tullmyndigheterna

a)

granska deklarationen och samtliga styrkande handlingar,

b)

begära att deklaranten uppvisar andra dokument,

c)

undersöka varorna,

d)

ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.

Artikel 118

Undersökning och provtagning av varor

1.   Transport av varor till de platser där de ska undersökas och där prover ska tas samt all hantering som är nödvändig för denna undersökning eller provtagning ska utföras av deklaranten eller på dennes ansvar. De kostnader som uppstår ska bäras av deklaranten.

2.   Deklaranten ska ha rätt att vara närvarande eller företrädas när varorna undersöks och när prover tas. Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de kräva att deklaranten eller ett ombud för denne är närvarande när varorna undersöks eller prover tas eller att deklaranten ger tullmyndigheterna den hjälp som behövs för att underlätta undersökningen eller provtagningen.

3.   Under förutsättning att prover tas i enlighet med gällande bestämmelser ska tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala ersättning som en följd av provtagningen, men de ska bära kostnaderna för analys eller undersökning av proverna.

Artikel 119

Partiell undersökning och provtagning av varor

1.   Om endast en del av de varor som omfattas av en tulldeklaration undersöks eller blir föremål för provtagning, ska resultatet av denna partiella undersökning eller av analysen eller undersökningen av proverna anses gälla alla de varor som omfattas av samma deklaration.

Deklaranten får dock begära en ytterligare undersökning eller provtagning av varorna om denne anser att resultatet av den partiella undersökningen eller av analysen eller undersökningen av proverna inte är giltigt för resten av de deklarerade varorna. Denna begäran ska beviljas, förutsatt att varorna inte har frigjorts eller, om de har frigjorts, att deklaranten visar att de inte har ändrats på något sätt.

2.   Om en tulldeklaration omfattar två eller flera varuposter ska uppgifterna för var och en av varuposterna vid tillämpningen av punkt 1 anses utgöra en separat deklaration.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 184.3 anta åtgärder som fastställer det förfarande som ska följas vid olika resultat av undersökningar i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

Artikel 120

Resultat av kontrollen

1.   De resultat som erhållits vid en kontroll av en tulldeklaration ska användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2.   Om en tulldeklaration inte kontrolleras, ska bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på grundval av de uppgifter som lämnats i deklarationen.

3.   Resultatet av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma bevisvärde i hela gemenskapens tullområde.

Artikel 121

Identifieringsåtgärder

1.   Om identifiering krävs för att sörja för att de bestämmelser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna deklareras följs, ska tullmyndigheterna eller, i tillämpliga fall, ekonomiska aktörer som bemyndigats för detta ändamål av tullmyndigheterna, vidta de åtgärder som krävs för att identifiera varorna.

Dessa identifieringsåtgärder ska ha samma rättsverkan i hela gemenskapens tullområde.

2.   Identifieringsmärken som fästs på varorna eller transportmedlen får avlägsnas eller förstöras endast av tullmyndigheterna eller, med tillstånd från tullmyndigheterna, av ekonomiska aktörer, såvida det inte är nödvändigt att avlägsna eller förstöra dem för att skydda varorna eller transportmedlen till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

Artikel 122

Genomförandeåtgärder

Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta åtgärder för genomförande av detta avsnitt.

Avsnitt 2

Frigörande

Artikel 123

Frigörande av varorna

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 117, ska tullmyndigheterna, om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Första stycket ska även gälla om kontroll enligt artikel 117 inte kan slutföras inom rimlig tid och varorna inte längre behöver vara tillgängliga för kontrolländamål.

2.   Alla varor som omfattas av samma deklaration ska frigöras på samma gång.

Om en tulldeklaration omfattar två eller flera varuposter ska uppgifterna för var och en av varuposterna vid tillämpningen av första stycket anses utgöra en separat tulldeklaration.

3.   Om varornas ankomst anmäls till ett annat tullkontor än det kontor där tulldeklarationen har godtagits, ska de berörda tullmyndigheterna utbyta de uppgifter som krävs för att varorna ska kunna frigöras, utan att det påverkar tillämpliga kontroller.

Artikel 124

Frigörande under förutsättning att det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld har betalats eller att en garanti ställts

1.   Om hänförandet av varorna till ett tullförfarande innebär att en tullskuld uppkommer får varorna endast frigöras om det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulden har betalats eller en garanti ställts för detta.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i tredje stycket, ska bestämmelserna i första stycket dock inte tillämpas på förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

Om tullmyndigheterna, enligt bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras, kräver att en garanti ställs, ska dessa varor inte frigöras för det avsedda tullförfarandet förrän en sådan garanti ställts.

2.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om undantag från första och tredje styckena i punkt 1 i denna artikel.

KAPITEL 4

Bortskaffande av varor

Artikel 125

Förstöring av varor

Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de kräva att varor vars ankomst anmälts till tullen förstörs, och de ska i så fall underrätta innehavaren av varorna. Kostnaderna för att förstöra varorna ska bäras av innehavaren av varorna.

Artikel 126

Åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna

1.   Tullmyndigheterna ska vidta alla de åtgärder som krävs, inbegripet förverkande och försäljning eller förstöring, för att bortskaffa varor i följande fall:

a)

Om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-gemenskapsvaror i gemenskapens tullområde inte är fullgjord, eller varorna har undanhållits tullövervakningen.

b)

Om varorna inte kan frigöras av något av följande skäl:

i)

Det har inte varit möjligt, av skäl som kan tillskrivas deklaranten, att genomföra eller fortsätta en undersökning av varorna inom den tid som föreskrivs av tullmyndigheterna.

ii)

De dokument som ska uppvisas innan varorna kan hänföras till eller frigöras för det begärda tullförfarandet har inte gjorts tillgängliga.

iii)

En betalning som skulle ha gjorts eller en garanti som skulle ha ställts för import- eller exporttullar har inte gjorts eller ställts inom föreskriven tid.

iv)

Varorna är föremål för förbud eller restriktioner.

c)

Om varorna inte förts bort inom rimlig tid efter det att de har frigjorts.

d)

Om det efter frigörandet konstateras att varorna inte uppfyller villkoren för frigörandet.

e)

Om varorna överlåtits till staten i enlighet med artikel 127.

2.   Icke-gemenskapsvaror som har överlåtits till staten, tagits i beslag eller förverkats ska anses ha hänförts till förfarandet för tillfällig lagring.

Artikel 127

Överlåtelse till staten

1.   Icke-gemenskapsvaror och varor som omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål får med förhandstillstånd från tullmyndigheterna, överlåtas till staten av den person som är ansvarig för förfarandet eller, i tillämpliga fall, innehavaren av varorna.

2.   En överlåtelse ska inte medföra några utgifter för staten. Den person som är ansvarig för förfarandet eller, i tillämpliga fall, innehavaren av varorna ska bära kostnaderna för att förstöra eller på annat sätt bortskaffa varorna.

Artikel 128

Genomförandeåtgärder

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den och avser genomförandet av detta kapitel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

AVDELNING VI

ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING OCH BEFRIELSE FRÅN IMPORTTULLAR

KAPITEL 1

Övergång till fri omsättning

Artikel 129

Tillämpningsområde och verkan

1.   Icke-gemenskapsvaror, avsedda att släppas ut på gemenskapens marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion inom gemenskapen, ska hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning.

2.   En övergång till fri omsättning ska medföra följande åtgärder:

a)

Att tillämpliga importtullar tas ut.

b)

Att, i förekommande fall, andra avgifter tas ut i enlighet med tillämpliga gällande bestämmelser för uttag av dessa avgifter.

c)

Att handelspolitiska åtgärder och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån de inte ska tillämpas i ett tidigare skede.

d)

Att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs.

3.   Övergång till fri omsättning ska ge icke-gemenskapsvaror tullstatus som gemenskapsvaror.

KAPITEL 2

Befrielse från importtullar

Avsnitt 1

Återinförda varor

Artikel 130

Tillämpningsområde och verkan

1.   Icke-gemenskapsvaror som efter att ursprungligen ha exporterats som gemenskapsvaror från gemenskapens tullområde återinförs till detta område inom tre år och deklareras för övergång till fri omsättning ska på begäran av den berörda personen beviljas befrielse från importtullar.

2.   Den treårsperiod som avses i punkt 1 får förlängas för att ta hänsyn till särskilda omständigheter.

3.   Om de återinförda varorna före exporten från gemenskapens tullområde hade övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål, ska befrielse från tull enligt punkt 1 beviljas endast om de ska övergå till fri omsättning för samma användning för särskilda ändamål.

Om den användning för särskilda ändamål för vilken varorna i fråga ska övergå till fri omsättning inte längre är densamma, ska det importtullbelopp som ska betalas minskas med det belopp som tagits ut för varorna när de först övergick till fri omsättning. Om det senare beloppet överstiger det som påförs när de återinförda varorna övergår till fri omsättning, ska ingen återbetalning beviljas.

4.   Om gemenskapsvaror har förlorat sin tullstatus som gemenskapsvaror i enlighet med artikel 102 b och därefter övergår till fri omsättning, ska punkterna 1, 2 och 3 gälla i tillämpliga delar.

5.   Befrielse från importtullar ska beviljas endast om varor återimporteras i samma skick som de var i när de exporterades.

Artikel 131

Fall i vilka befrielse från importtullar inte beviljas

Befrielse från importtullar enligt artikel 130 ska inte beviljas i följande fall:

a)

Varor som exporterats från gemenskapens tullområde enligt förfarandet för passiv förädling, såvida inte följande gäller:

i)

Varorna förblir i samma skick som när de exporterades.

ii)

De regler som antas i enlighet med artikel 134 medger detta.

b)

Varor som omfattats av åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken som inbegriper att de exporteras från gemenskapens tullområde, utom när de regler som antas i enlighet med artikel 134 medger detta.

Artikel 132

Varor som tidigare hänförts till ett förfarande för aktiv förädling

1.   Artikel 130 ska gälla i tillämpliga delar för förädlade produkter som ursprungligen återexporterades från gemenskapens tullområde efter ett förfarande för aktiv förädling.

2.   På deklarantens begäran och om denne lämnar de nödvändiga uppgifterna, ska det importtullbelopp som ska betalas för de varor som omfattas av punkt 1 i denna artikel fastställas i enlighet med artikel 53.3. Dagen för godtagande av anmälan om återexport ska anses vara den dag då varorna övergår till fri omsättning.

3.   Befrielse från importtullar enligt artikel 130 får inte beviljas för förädlade produkter som exporterats i enlighet med artikel 142.2 b, såvida det inte garanteras att varorna till ingen del kommer att hänföras till förfarandet för aktiv förädling.

Avsnitt 2

Havsfiske och produkter som hämtats ur havet

Artikel 133

Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 36.1 ska följande produkter vara befriade från importtullar när de övergår till fri omsättning:

a)

Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur territorialhavet för ett land eller territorium som är beläget utanför gemenskapens tullområde av fartyg som enbart är registrerade eller anmälda för registrering i en medlemsstat och för den medlemsstatens flagg.

b)

Produkter som framställts av de produkter som avses i led a ombord på fabriksfartyg som uppfyller de villkor som avses i led a.

Avsnitt 3

Genomförandeåtgärder

Artikel 134

Genomförandeåtgärder

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den och avser genomförandet av detta kapitel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

AVDELNING VII

SÄRSKILDA FÖRFARANDEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 135

Tillämpningsområde

Varor får hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden:

a)

Transitering, som ska omfatta extern och intern transitering.

b)

Lagring, som ska omfatta tillfällig lagring, lagring i tullager och frizoner.

c)

Särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel och användning för särskilda ändamål.

d)

Förädling, som ska omfatta aktiv och passiv förädling.

Artikel 136

Tillstånd

1.   Ett tillstånd från tullmyndigheterna krävs i följande fall:

Användning av förfarandet för aktiv och passiv förädling, för tillfällig införsel eller för särskilda ändamål.

Drift av anläggningar för tillfällig lagring eller lagring i tullager, utom i de fall då driftsledaren för lagringsanläggningen är tullmyndigheten själv.

De villkor på vilka användningen av ett eller flera av ovannämnda förfaranden, eller driften av anläggningar för lagring, beviljas ska anges i tillståndet.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och som särskilt fastställer regler om

a)

beviljandet av tillstånd enligt punkt 1,

b)

de fall i vilka tillståndet ska ses över,

c)

villkoren för beviljande av tillstånd,

d)

fastställande av vilken tullmyndighet som är behörig att bevilja tillståndet,

e)

samråd med och tillhandahållande av uppgifter till andra tullmyndigheter i tillämpliga fall,

f)

under vilka förhållanden tillståndet kan tillfälligt upphävas eller dras in,

g)

de berörda tullkontorens specifika uppgifter och ansvar, särskilt i fråga om de kontroller som ska genomföras,

h)

form och eventuell tidsfrist för formaliteter,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

I samband med dessa bestämmelser ska följande beaktas:

a)

Med avseende på första stycket led c, om fler än en medlemsstat är berörd måste sökanden uppfylla de kriterier som anges i artikel 14 för att status som godkänd ekonomisk aktör ska beviljas.

b)

Med avseende på första stycket led d, den plats där sökandens huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är tillgänglig för att underlätta revisionsbaserade kontroller och där åtminstone en del av den verksamhet som omfattas av tillståndet avses bedrivas.

3.   Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, får ett tillstånd enligt punkt 1 endast beviljas följande personer:

a)

Personer som är etablerade i gemenskapens tullområde.

b)

Personer som lämnar den nödvändiga garantin för ett korrekt genomförande av verksamheten och som, i de fall där en tullskuld eller andra avgifter kan behöva betalas för varor som hänförts till ett särskilt förfarande, kan ställa en garanti i enlighet med artikel 56.

c)

I fråga om förfarandet för tillfällig införsel eller aktiv förädling, den person som använder varorna eller låter använda dem eller som utför förädlingsprocesser beträffande varorna eller låter utföra sådana förädlingsprocesser.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från första stycket i denna punkt ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

4.   Om inget annat föreskrivs och utöver vad som sägs i punkt 3, får ett tillstånd enligt punkt 1 beviljas endast om följande villkor är uppfyllda:

a)

När tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva använda administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

b)

När väsentliga intressen för tillverkare i gemenskapen inte skulle påverkas negativt genom ett tillstånd till förädlingsförfarandet (ekonomiska villkor).

Väsentliga intressen för tillverkare i gemenskapen ska inte anses vara negativt påverkade enligt första stycket b, såvida det inte föreligger bevisning för motsatsen eller det i tullagstiftningen föreskrivs att de ekonomiska villkoren ska anses vara uppfyllda.

Om det föreligger bevisning för att väsentliga intressen för tillverkare i gemenskapen sannolikt kommer att påverkas negativt, ska en undersökning av de ekonomiska villkoren göras i enlighet med artikel 185.

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta föreskrifter om följande:

a)

Undersökning av de ekonomiska villkoren.

b)

Fastställande av de fall då väsentliga intressen för tillverkare i gemenskapen sannolikt kommer att påverkas negativt med beaktande av såväl handelspolitiska som jordbrukspolitiska åtgärder.

c)

Fastställande av de fall då de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda.

5.   Tillståndshavaren ska underrätta tullmyndigheterna om alla förhållanden som inträder efter det att tillståndet beviljats och som kan inverka på dess fortsatta giltighet eller innehåll.

Artikel 137

Bokföring

1.   Utom i fråga om förfarandet för transitering, eller om annat föreskrivs i tullagstiftningen, ska tillståndshavaren, den person som är ansvarig för förfarandet och samtliga personer som bedriver en verksamhet som innefattar lagring, behandling eller förädling av varor, eller försäljning eller inköp av varor i frizoner, hålla bokföring i en form som godkänns av tullmyndigheterna.

Bokföringen måste göra det möjligt för tullmyndigheterna att övervaka det berörda förfarandet, i synnerhet när det gäller att identifiera de varor som hänförts till förfarandet, deras tullstatus och befordran av dessa varor.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den och avser tillämpningen av denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 138

Avslutning ett förfarande

1.   I andra fall än vid förfarandet för transitering och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 166 ska ett särskilt förfarande avslutas när de varor som hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande tullförfarande, har lämnat gemenskapens tullområde, eller har förstörts utan att något avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 127.

2.   Tullmyndigheterna ska avsluta förfarandet för transitering när de kan fastställa att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de uppgifter som inkommit till avgångstullkontoret och de som inkommit till bestämmelsetullkontoret.

3.   Tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att reglera situationen för de varor för vilka ett förfarande inte har avslutats enligt de villkor som föreskrivs.

Artikel 139

Överföring av rättigheter och skyldigheter

Rättigheterna och skyldigheterna för den person som är ansvarig för förfarandet när varor har hänförts till ett särskilt förfarande, dock ej förfarandet för transitering, får på villkor som fastställts av tullmyndigheterna helt eller delvis överföras till andra personer som uppfyller villkoren för förfarandet.

Artikel 140

Befordran av varor

1.   Varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än för transitering eller i en frizon, får befordras mellan olika platser i gemenskapens tullområde om detta anges i tillståndet eller föreskrivs i tullagstiftningen.

2.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om tillämpning av denna artikel.

Artikel 141

Vanliga former av hantering

Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller lagts upp i en frizon får genomgå sådana vanliga former av hantering som är avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller förbereda dem för distribution eller återförsäljning.

Artikel 142

Likvärdiga varor

1.   Med likvärdiga varor avses gemenskapsvaror som lagras, används eller förädlas i stället för varor som hänförts till ett särskilt förfarande.

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling avses med likvärdiga varor icke-gemenskapsvaror som förädlas i stället för gemenskapsvaror som hänförts till ett förfarande för passiv förädling.

Likvärdiga varor ska omfattas av samma åttasiffriga KN-nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de varor de ersätter.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från tredje stycket i denna punkt ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   Tullmyndigheterna ska ge tillstånd till följande, förutsatt att ett korrekt genomförande av förfarandet, särskilt vad beträffar tullövervakning, säkerställs:

a)

Användning av likvärdiga varor inom ramen för ett särskilt förfarande, dock ej förfarandet för transitering, tillfällig införsel eller tillfällig lagring.

b)

I fråga om förfarandet för aktiv förädling, export av sådana förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före importen av de varor de ersätter.

c)

I fråga om förfarandet för passiv förädling, import av sådana förädlade produkter som framställts av likvärdiga varor före exporten av de varor de ersätter.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer i vilka fall tullmyndigheterna får godkänna användningen av likvärdiga varor vid tillfällig införsel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

3.   Likvärdiga varor får inte användas i följande fall:

a)

Om endast vanliga former av hantering enligt definitionen i artikel 141 genomförs inom ramen för aktiv förädling.

b)

Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av förädlade produkter inom ramen för aktiv förädling för vilka ett ursprungsintyg utfärdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan gemenskapen och vissa länder eller territorier som är belägna utanför gemenskapens tullområde eller med grupper av sådana länder eller territorier.

c)

Om det skulle medföra oberättigade fördelar i fråga om importtull.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den och avser fastställandet av ytterligare fall när likvärdiga varor inte får användas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

4.   I det fall som avses i punkt 2 b i denna artikel och om de förädlade produkterna skulle omfattas av exporttullar om de inte exporterades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, ska tillståndshavaren ställa en garanti för att säkerställa betalning av tullarna för det fall att icke-gemenskapsvarorna inte skulle importeras inom den period som avses i artikel 169.3.

Artikel 143

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om genomförandet av de förfaranden som avses i denna avdelning.

KAPITEL 2

Transitering

Avsnitt 1

Extern och intern transitering

Artikel 144

Extern transitering

1.   Inom ramen för förfarandet för extern transitering får icke-gemenskapsvaror befordras från en plats till en annan inom gemenskapens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a)

Importtullar.

b)

Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

c)

Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur gemenskapens tullområde.

2.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer på vilka villkor gemenskapsvaror ska befordras enligt förfarandet för extern transitering ska utfärdas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

3.   Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a)

Enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering.

b)

I enlighet med TIR-konventionen under förutsättning att befordran

i)

har påbörjats eller ska avslutas utanför gemenskapens tullområde, eller

ii)

genomförs mellan två platser i gemenskapens tullområde och går genom ett land eller territorium som är beläget utanför gemenskapens tullområde.

c)

I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum.

d)

Med varorna upptagna i ett Rhenmanifest (artikel 9 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e)

Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f)

Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av personer som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana personers räkning.

4.   Förfarandet för extern transitering ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 140.

Artikel 145

Intern transitering

1.   Inom ramen för förfarandet för intern transitering får, på de villkor som anges i punkterna 2 och 3, gemenskapsvaror befordras från en plats till en annan inom gemenskapens tullområde och passera genom ett annat territorium utanför det området utan att varornas tullstatus förändras.

2.   Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a)

Enligt förfarandet för intern gemenskapstransitering om sådan möjlighet finns i internationell överenskommelse.

b)

I enlighet med TIR-konventionen.

c)

I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en transiteringsbefordran äger rum.

d)

Med varorna upptagna i ett Rhenmanifest (artikel 9 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen).

e)

Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19 juni 1951.

f)

Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av Världspostföreningen, när varorna medförs av personer som har rättigheter och skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana personers räkning.

3.   I de fall som avses i punkt 2 b–f ska varor behålla sin tullstatus som gemenskapsvaror bara om denna status kan fastställas enligt vissa villkor och på det sätt som föreskrivs i tullagstiftningen.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer på vilka villkor och på vilket sätt som tullstatus får fastställas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 2

Gemenskapstransitering

Artikel 146

Skyldigheter för den person som är ansvarig för förfarandet för gemenskapstransitering och skyldigheter för fraktföraren och mottagaren av varor som befordras enligt förfarandet för gemenskapstransitering

1.   Den person som är ansvarig för förfarandet för gemenskapstransitering ska ansvara för följande:

a)

Att de intakta varorna och de nödvändiga upplysningarna uppvisas vid bestämmelsetullkontoret inom föreskriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtar för att sörja för att varorna identifieras.

b)

Att tullbestämmelserna om förfarandet efterlevs.

c)

Att, om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, en garanti ställs för att i enlighet med andra gällande tillämpliga bestämmelser säkerställa betalning av det import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulder eller andra avgifter som kan behöva erläggas för varorna.

2.   Skyldigheten för den person som är ansvarig för förfarandet ska vara fullgjord och transiteringsförfarandet ska upphöra när de varor som hänförts till förfarandet och de nödvändiga upplysningarna är tillgängliga på bestämmelsetullkontoret i enlighet med tullagstiftningen.

3.   En fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i vetskap om att de befordras enligt förfarandet för gemenskapstransitering ska också vara ansvarig för att ankomsten av varorna i oförändrat skick till bestämmelsetullkontoret anmäls inom föreskriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtar för att sörja för att varorna identifieras.

Artikel 147

Varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett land beläget utanför gemenskapens tullområde inom ramen för förfarandet för extern gemenskapstransitering

1.   Förfarandet för extern gemenskapstransitering ska tillämpas på varor som passerar genom ett territorium som är beläget utanför gemenskapens tullområde om något av följande villkor uppfylls:

a)

Bestämmelser om tillämpning av förfarandet anges i ett internationellt avtal.

b)

Transport genom det territoriet genomförs med varorna upptagna i ett enda transportdokument, som upprättats i gemenskapens tullområde.

2.   I det fall som avses i punkt 1 b ska förfarandet för extern gemenskapstransitering tillfälligt upphöra när varorna befinner sig utanför gemenskapens tullområde.

KAPITEL 3

Lagring

Avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 148

Tillämpningsområde

1.   Enligt ett förfarande för lagring får icke-gemenskapsvaror lagras i gemenskapens tullområde utan att omfattas av något av följande:

a)

Importtullar.

b)

Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

c)

Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor ur gemenskapens tullområde.

2.   Gemenskapsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner i enlighet med tullagstiftningen eller gemenskapslagstiftning på särskilda områden eller för att kunna omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer på vilka villkor gemenskapsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 149

Ansvarsområden för tillståndshavaren eller den person som är ansvarig för förfarandet

1.   Tillståndshavaren och den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara för följande:

a)

Att sörja för att varor som omfattas av förfarandet för tillfällig lagring eller tullagerförfarandet inte undandras tullens övervakning.

b)

Att de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av förfarandet för tillfällig lagring eller tullagerförfarandet fullgörs.

c)

Att de särskilda villkor som anges i tillståndet till drift av ett tullager eller av tillfälliga lagringsanläggningar uppfylls.

2.   Med avvikelse från punkt 1 får det i ett tillstånd som avser ett allmänt tullager anges att de skyldigheter som avses i punkt 1 a eller b endast åligger den person som är ansvarig för förfarandet.

3.   Den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara för att de skyldigheter som hör samman med hänförandet av varorna till förfarandet för tillfällig lagring eller tullagerförfarandet fullgörs.

Artikel 150

Varaktighet av ett förfarande för lagring

1.   Det får inte förekomma någon begränsning av den tid under vilken varor får kvarstå under ett förfarande för lagring.

2.   Tullmyndigheterna får dock fastställa en tidsfrist inom vilken ett förfarande för lagring måste avslutas i något av följande fall:

a)

Om en lagringsanläggning drivs av tullmyndigheterna och är tillgänglig för användning av personer för tillfällig lagring av varor enligt artikel 151.

b)

I undantagsfall, särskilt om slaget av varor eller deras beskaffenhet vid långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller miljön.

3.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och i vilka de fall som avses i punkt 2 fastställs ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

Avsnitt 2

Tillfällig lagring

Artikel 151

Uppläggning av varor i tillfällig lagring

1.   Om varorna inte på annat sätt deklareras för ett tullförfarande, ska följande icke-gemenskapsvaror anses vara deklarerade för förfarandet för tillfällig lagring av innehavaren av varorna vid den tidpunkt dessa anmäls till tullen:

a)

Varor som förs in i gemenskapens tullområde, utom när de förs in direkt i en frizon.

b)

Varor som från en frizon förs in i en annan del av gemenskapens tullområde.

c)

Varor för vilka förfarandet för extern transitering slutförts.

Tulldeklarationen ska anses ha ingivits till och godtagits av tullmyndigheterna vid den tidpunkt då varornas ankomst anmälts till tullen.

2.   Den summariska införseldeklarationen, eller ett transiteringsdokument som ersätter den, ska utgöra tulldeklaration för förfarandet för tillfällig lagring.

3.   Tullmyndigheterna får kräva att innehavaren av varorna ställer en garanti för att säkerställa betalning av det import- eller exporttullbelopp som svarar mot eventuella tullskulder eller andra avgifter vilket kan behöva erläggas i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

4.   Om varor av något skäl inte kan, eller inte längre kan, hänföras till förfarandet för tillfällig lagring, ska tullmyndigheterna utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder för att reglera varornas situation. Artiklarna 125–127 ska gälla i tillämpliga delar.

5.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om tillämpning av denna artikel.

Artikel 152

Varor i tillfällig lagring

1.   Varor som är hänförda till förfarandet för tillfällig lagring ska lagras endast på platser som godkänts för tillfällig lagring.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 91.2 får varor som är hänförda till förfarandet för tillfällig lagring endast genomgå sådana former av hantering som är avsedda att bevara dem i oförändrat skick utan att deras utseende eller tekniska egenskaper förändras.

Avsnitt 3

Tullagerförfarandet

Artikel 153

Lagring i tullager

1.   Inom ramen för tullagerförfarandet får icke-gemenskapsvaror lagras i lokaler eller annan plats som har godkänts för det förfarandet av tullmyndigheterna genom och enligt tullövervakning (nedan kallade tullager).

2.   Tullagren får vara tillgängliga för användning av vilken person som helst till lagring av varor (allmänt tullager), eller för lagring av varor av en innehavare av ett tillstånd till tullagerförfarandet (privat tullager).

3.   Varor som hänförts till tullagerförfarandet får tillfälligt föras bort från tullagret. Ett sådant bortförande ska godkännas i förväg av tullmyndigheterna, utom i fall av force majeure.

Artikel 154

Gemenskapsvaror, användning för särskilda ändamål och förädlingsverksamhet

1.   Om ett ekonomiskt behov föreligger och tullövervakningen inte kommer att påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta att följande äger rum i ett tullager:

a)

Lagring av gemenskapsvaror.

b)

Förädling av varor enligt förfarandet för aktiv förädling eller för användning för särskilda ändamål, med förbehåll för de villkor som gäller för dessa förfaranden.

2.   I de fall som avses i punkt 1 ska varorna inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Avsnitt 4

Frizoner

Artikel 155

Angivande av frizoner

1.   Medlemsstaterna får utse delar av gemenskapens tullområde till frizoner.

För varje frizon ska medlemsstaterna fastställa vilken yta som omfattas och var infarts- och utfartsställena är belägna.

2.   Frizoner ska vara inhägnade.

Frizonernas gränser samt deras infarts- och utfartsställen ska vara föremål för tullövervakning.

3.   Personer, varor och transportmedel som kommer in i eller lämnar en frizon får underkastas tullkontroller.

Artikel 156

Byggnader och verksamhet i frizoner

1.   Uppförandet av byggnader i en frizon ska kräva förhandsgodkännande av tullmyndigheterna.

2.   Om inte annat föreskrivs i tullagstiftningen ska varje typ av industriell eller kommersiell verksamhet eller tjänsteverksamhet vara tillåten i en frizon. Bedrivande av sådan verksamhet ska anmälas i förväg till tullmyndigheterna.

3.   Tullmyndigheterna får, med hänsyn till de berörda varornas beskaffenhet, behovet av tullövervakning eller säkerhets- eller skyddsbehov, införa förbud mot eller begränsningar av sådan verksamhet som avses i punkt 2.

4.   Tullmyndigheterna får förbjuda personer som inte lämnar den nödvändiga garantin för att de iakttar tullbestämmelserna att bedriva verksamhet i en frizon.

Artikel 157

Anmälan av varors ankomst och hänförande av dem till ett förfarande

1.   Varor som förs in i en frizon ska anmälas till tullen och genomgå de föreskrivna tullformaliteterna i följande fall:

a)

När de förs in i en frizon direkt från en plats utanför gemenskapens tullområde.

b)

När de har varit hänförda till ett tullförfarande som slutförs eller avslutas när de hänförs till ett förfarande för frizoner.

c)

När de hänförs till ett förfarande för frizoner för att kunna omfattas av ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

d)

När sådana formaliteter föreskrivs i annan lagstiftning än tullagstiftningen.

2.   Ankomsten av varor som förs in i en frizon under andra omständigheter än de som avses i punkt 1 ska inte behöva anmälas till tullen.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 158 ska varor som förs till en frizon anses bli hänförda till ett förfarande för frizoner

a)

vid den tidpunkt då de förs in i en frizon, såvida de inte redan har hänförts till ett annat tullförfarande,

b)

vid den tidpunkt då förfarandet för transitering slutförs, såvida varorna inte omedelbart hänförs till ett påföljande tullförfarande.

Artikel 158

Gemenskapsvaror i frizoner

1.   Gemenskapsvaror får föras in i eller lagras, befordras, användas, förädlas eller förbrukas i en frizon. I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2.   På begäran av den berörda personen ska tullmyndigheterna intyga att följande varor har tullstatus som gemenskapsvaror:

a)

Gemenskapsvaror som förs in i en frizon.

b)

Gemenskapsvaror som har genomgått förädlingsprocesser i en frizon.

c)

Varor som övergår till fri omsättning i en frizon.

Artikel 159

Icke-gemenskapsvaror i frizoner

1.   Icke-gemenskapsvaror får under den tid som de kvarstår i en frizon övergå till fri omsättning eller hänföras till förfarandet för aktiv förädling, för tillfällig införsel eller för användning för särskilda ändamål på de villkor som föreskrivs för dessa förfaranden.

I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om leveranser eller proviantering och om förfarandet i fråga så föreskriver, ska punkt 1 i artikeln inte förhindra användning eller förbrukning av varor som vid övergång till fri omsättning eller vid tillfällig införsel inte skulle omfattas av importtullar eller åtgärder som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller handelspolitiken.

Om sådan användning eller förbrukning äger rum, ska någon tulldeklaration för övergång till fri omsättning eller förfarandet för tillfällig införsel inte krävas.

En sådan deklaration ska emellertid krävas om varorna omfattas av en tullkvot eller ett tulltak.

Artikel 160

Utförsel av varor från en frizon

Utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen på andra områden än tullområdet får varor som befinner sig i en frizon exporteras eller återexporteras från gemenskapens tullområde eller föras in i en annan del av gemenskapens tullområde.

Artiklarna 91–98 ska i tillämpliga delar gälla varor som förs in i andra delar av gemenskapens tullområde.

Artikel 161

Tullstatus

När varor förs ut från en frizon till en annan del av gemenskapens tullområde eller hänförs till ett tullförfarande ska de betraktas som icke-gemenskapsvaror såvida inte deras tullstatus som gemenskapsvaror har bevisats med det intyg som avses i artikel 158.2 eller med någon annan handling som bevisar status och som anges i gemenskapens tullagstiftning.

När det gäller tillämpningen av exporttullar och exportlicenser eller exportkontrollåtgärder inom ramen den gemensamma jordbruks- eller handelspolitiken ska varorna emellertid anses vara gemenskapsvaror, såvida det inte är fastställt att de inte har status som gemenskapsvaror.

KAPITEL 4

Särskild användning

Avsnitt 1

Tillfällig införsel

Artikel 162

Tillämpningsområde

1.   Inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel får icke-gemenskapsvaror som är avsedda för återexport användas i gemenskapens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål för något av följande:

a)

Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

b)

Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor i eller utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

2.   Förfarandet för tillfällig införsel får bara användas om följande villkor är uppfyllda:

a)

Varorna är inte avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal värdeminskning till följd av att de används.

b)

Det är möjligt att säkerställa att de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras, utom när, med hänsyn till varornas beskaffenhet eller den användning som avses, frånvaron av identifieringsåtgärder inte riskerar att medföra att förfarandet missbrukas eller, i det fall som avses i artikel 142, när det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för likvärdiga varor är uppfyllda.

c)

Den person som är ansvarig för förfarandet är etablerad utanför gemenskapens tullområde utom om annat föreskrivs i tullagstiftningen.

d)

Kraven för fullständig eller partiell tullbefrielse enligt gemenskapens tullagstiftning är uppfyllda.

Artikel 163

Tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel

1.   Tullmyndigheterna ska fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås.

2.   Den längsta tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel för samma ändamål och under ansvar av samma tillståndshavare ska vara 24 månader, även när förfarandet avslutats genom att varorna hänförts till ett annat särskilt förfarande och därefter återigen hänförts till förfarandet för tillfällig införsel.

3.   Om, under exceptionella omständigheter, den tillåtna användningen inte kan uppnås inom de tidsperioder som avses i punkterna 1 och 2, får tullmyndigheterna på tillståndshavarens vederbörligen motiverade begäran bevilja en rimlig förlängning av dessa tidsperioder.

Artikel 164

Situationer som omfattas av tillfällig införsel

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer på vilka villkor förfarandet för tillfällig införsel får användas och fullständig eller partiell befrielse från importtullar får beviljas ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

När dessa bestämmelser antas ska internationella avtal och varornas beskaffenhet och användning beaktas.

Artikel 165

Importtullbelopp vid tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull

1.   Det importtullbelopp som ska betalas för varor som hänförts till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar ska uppgå till 3 % av det importtullbelopp som skulle ha betalats för varorna om de hade övergått till fri omsättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig införsel.

Detta belopp ska betalas för varje månad eller del av månad under vilken varorna är hänförda till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull.

2.   Det importtullbelopp som ska betalas får inte överstiga det belopp som skulle ha betalats om varorna hade övergått till fri omsättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig införsel.

Avsnitt 2

Användning för särskilda ändamål

Artikel 166

Förfarande för användning för särskilda ändamål

1.   Inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål får varor övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda användning. De ska kvarstå under tullövervakning.

2.   Tullövervakningen inom ramen för förfarandet för användning för särskilda ändamål ska upphöra i följande fall:

a)

När varorna har använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

b)

När varorna har exporterats, förstörts eller överlåtits till staten.

c)

När varorna har använts för andra ändamål än dem som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats och de tillämpliga importtullarna har betalats.

3.   När en avkastningsgrad krävs ska artikel 167 i tillämpliga delar gälla för förfarandet för användning för särskilda ändamål.

KAPITEL 5

Förädling

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 167

Avkastningsgrad

Utom i de fall en avkastningsgrad har fastställts i gemenskapslagstiftning på särskilda områden ska tullmyndigheterna fastställa antingen avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkastningsgraden för förädlingsprocessen eller, vid behov, metoden för att fastställa avkastningsgraden.

Avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkastningsgraden ska fastställas på grundval av de faktiska omständigheter under vilka förädlingsprocesserna genomförs eller ska genomföras. Avkastningsgraden får i förekommande fall justeras i enlighet med artiklarna 18 och 19.

Avsnitt 2

Aktiv förädling

Artikel 168

Tillämpningsområde

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 142 får inom ramen för förfarandet för aktiv förädling icke-gemenskapsvaror användas i gemenskapens tullområde i en eller flera förädlingsprocesser utan att varorna omfattas av något av följande:

a)

Importtullar.

b)

Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

c)

Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder införsel av varor i eller utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

2.   Förfarandet för aktiv förädling får användas i andra fall än vid reparationer och förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör.

I det fall som avses i artikel 142 får förfarandet användas när det kan kontrolleras att de villkor som fastställts för likvärdiga varor uppfylls.

3.   Utöver punkterna 1 och 2 får förfarandet för aktiv förädling även användas för följande varor:

a)

Varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren för deras övergång till fri omsättning.

b)

Varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel 141.

Artikel 169

Tid för avslutande av förfarandet

1.   Tullmyndigheterna ska ange inom vilken tid förfarandet för aktiv förädling ska avslutas i överensstämmelse med artikel 138.

Fristen ska löpa från och med den dag då icke-gemenskapsvarorna hänförs till förfarandet, och hänsyn ska tas till den tid som krävs för att genomföra förädlingsprocesserna och att avsluta förfarandet.

2.   Tullmyndigheterna får bevilja en rimlig förlängning av den tid som avses i punkt 1, om tillståndshavaren lämnar in en vederbörligen motiverad begäran om detta.

I tillståndet får det anges att en frist som börjar löpa under en kalendermånad eller ett kvartal eller halvår ska löpa ut den sista dagen i påföljande kalendermånad, kvartal eller halvår.

3.   Vid export i förväg i enlighet med artikel 142.2 b ska tullmyndigheterna ange den tid inom vilken icke-gemenskapsvaror måste deklareras för förfarandet. Fristen ska löpa från dagen för godtagandet av exportdeklarationen för de förädlade produkter som framställts av motsvarande likvärdiga varor.

Artikel 170

Temporär återexport för ytterligare förädling

Förutsatt att tullmyndigheterna givit tillstånd får några av eller alla de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling, eller de förädlade produkterna, temporärt återexporteras för ytterligare förädling utanför gemenskapens tullområde, i enlighet med villkoren för förfarandet för passiv förädling.

Avsnitt 3

Passiv förädling

Artikel 171

Tillämpningsområde

1.   Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får gemenskapsvaror temporärt exporteras från gemenskapens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar på begäran av tillståndshavaren eller en annan person som är etablerad på gemenskapens tullområde, förutsatt att den personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda.

2.   Förfarandet för passiv förädling får inte tillåtas för följande typer av gemenskapsvaror:

a)

Varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges.

b)

Varor som före export övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras användning för särskilda ändamål, så länge som ändamålen inte har fullbordats och såvida varorna inte måste repareras.

c)

Varor vars export medför att exportbidrag beviljas.

d)

Varor för vilka en finansiell förmån annan än det bidrag som avses i c beviljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken när varorna exporteras.

3.   I fall som inte omfattas av artiklarna 172 och 173 ska, när det rör sig om värdetullar, beloppet av importtullar beräknas på grundval av kostnaderna för de förädlingsprocesser som genomförs utanför gemenskapens tullområde.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer reglerna för denna beräkning och regler för när särskilda skyldigheter föreligger ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

4.   Tullmyndigheterna ska ange inom vilken tid de temporärt exporterade varorna ska återimporteras till gemenskapens tullområde i form av förädlade produkter och hänföras till övergång till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid om tillståndshavaren lämnar in en vederbörligen motiverad ansökan om detta.

Artikel 172

Kostnadsfritt reparerade varor

1.   Om det på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt fastställs att varor har reparerats kostnadsfritt, antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garantiförpliktelse eller på grund av ett fabrikations- eller materialfel, ska varorna kunna beviljas fullständig befrielse från importtullar.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas om fabrikations- eller materialfelet beaktades när varorna först övergick till fri omsättning.

Artikel 173

Standardutbytessystemet

1.   Inom ramen för standardutbytessystemet får en importerad produkt (nedan kallad ersättningsprodukt) i enlighet med punkterna 2–5 ersätta en förädlad produkt.

2.   Tullmyndigheterna ska tillåta att standardutbytessystemet används om förädlingsprocessen består i reparation av andra defekta gemenskapsvaror än dem som omfattas av åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller av de särskilda arrangemang som är tillämpliga på vissa varor som framställts genom förädling av jordbruksprodukter.

3.   Ersättningsprodukter ska omfattas av samma åttasiffriga KN-nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de defekta varorna skulle ha haft efter att ha reparerats.

4.   Om de defekta varorna har använts före exporten, ska ersättningsprodukterna också ha använts.

Tullmyndigheterna ska emellertid frångå kravet enligt första stycket om ersättningsprodukterna har levererats kostnadsfritt, antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad garantiförpliktelse eller på grund av ett materialfel eller ett fabrikationsfel.

5.   De bestämmelser som skulle vara tillämpliga på de förädlade produkterna ska även gälla ersättningsprodukterna.

Artikel 174

Import i förväg av ersättningsprodukter

1.   Tullmyndigheterna ska, enligt de villkor de fastställer och på begäran av den berörda personen, tillåta att ersättningsprodukter importeras innan de defekta varorna exporteras.

Vid en sådan import i förväg av en ersättningsprodukt ska en garanti ställas för att täcka det importtullbelopp som kommer att vara tillämpligt om de defekta varorna inte exporteras i enlighet med punkt 2.

2.   De defekta varorna ska exporteras inom två månader från den dag då tullmyndigheterna godtar deklarationen för ersättningsprodukternas övergång till fri omsättning.

3.   Om, under exceptionella omständigheter, de defekta varorna inte kan exporteras inom den tid som avses i punkt 2, får tullmyndigheterna på en vederbörligen motiverad begäran av den berörda personen bevilja en rimlig förlängning av fristen.

AVDELNING VIII

VARORS AVGÅNG FRÅN GEMENSKAPENS TULLOMRÅDE

KAPITEL 1

Varor som lämnar tullområdet

Artikel 175

Skyldighet att inge en deklaration före avgång

1.   Varor som är avsedda att lämna gemenskapens tullområde ska omfattas av en deklaration före avgång som ska inges till eller göras tillgänglig för det behöriga tullkontoret innan varorna förs ut ur gemenskapens tullområde.

Första stycket ska dock inte gälla varor som transporteras på transportmedel som endast passerar genom gemenskapens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll i det området.

2.   Deklarationen före avgång ska utgöras av något av följande:

a)

Den tillämpliga tulldeklarationen, om varor som lämnar gemenskapens tullområde är hänförda till ett tullförfarande för vilket en tulldeklaration krävs.

b)

En anmälan om återexport i enlighet med artikel 179.

c)

Den summariska utförseldeklaration som avses i artikel 180, om varken en tulldeklaration eller en anmälan om återexport krävs.

3.   Deklarationen före avgång ska innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för den summariska utförseldeklarationen.

Artikel 176

Vissa närmare bestämmelser

1.   De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

i vilka fall och under vilka förutsättningar varor som lämnar gemenskapens tullområde inte ska behöva omfattas av en deklaration före avgång,

b)

under vilka förutsättningar kravet på en deklaration före avgång får frångås eller anpassas,

c)

den tidsfrist inom vilken deklarationen före avgång ska inges eller göras tillgänglig innan varorna förs ut ur gemenskapens tullområde,

d)

eventuella undantag från och variationer i den tidsfrist som avses i led c,

e)

fastställande av det behöriga tullkontor där deklarationen inges före avgång eller görs tillgänglig och där riskanalys och riskbaserade export- och utförselkontroller utförs,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

2.   Vid antagandet av dessa bestämmelser ska följande beaktas:

a)

Särskilda omständigheter.

b)

Tillämpningen av dessa bestämmelser på vissa typer av varutransporter, transportsätt eller ekonomiska aktörer.

c)

Internationella avtal med bestämmelser om särskilda säkerhetsarrangemang.

Artikel 177

Tullövervakning och utförselformaliteter

1.   Varor som lämnar gemenskapens tullområde ska omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Vid behov får tullmyndigheterna i enlighet med de bestämmelser som antas enligt punkt 5 fastställa vilken rutt som ska användas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varorna lämnar gemenskapens tullområde.

2.   Varor som är avsedda att lämna gemenskapens tullområde ska uppvisas för tullen på tullkontoret med behörighet för den plats där varorna lämnar gemenskapens tullområde och ska genomgå utförselformaliteter, som i förekommande fall ska inbegripa följande:

a)

Återbetalning eller eftergift av importtullar eller betalning av exportbidrag.

b)

Uttag av exporttullar.

c)

De formaliteter som krävs enligt gällande bestämmelser när det gäller andra avgifter.

d)

Tillämpning av förbud och restriktioner som grundas på bland annat hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde, att skydda industriell eller kommersiell äganderätt bl.a. avseende narkotikaprekursorer, varor som innebär intrång i vissa immateriella rättigheter och kontanter som lämnar gemenskapen, samt att genomföra åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser och handelspolitiska åtgärder.

3.   Varor som lämnar gemenskapens tullområde ska uppvisas för tullen av en av följande personer:

a)

Den person som exporterar varorna från gemenskapens tullområde.

b)

Den person i vars namn eller för vars räkning den person som exporterar varorna från det området agerar.

c)

Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de exporteras från gemenskapens tullområde.

4.   Varorna får frigöras för utförsel på villkor att de lämnar gemenskapens tullområde i samma skick som när deklarationen före avgång godtogs.

5.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om tillämpning av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.

KAPITEL 2

Export och återexport

Artikel 178

Gemenskapsvaror

1.   Gemenskapsvaror som är avsedda att lämna gemenskapens tullområde ska hänföras till förfarandet för export.

2.   Punkt 1 ska inte gälla följande varor:

a)

Varor som hänförs till förfarandet för användning för särskilda ändamål eller för passiv förädling.

b)

Varor som hänförs till förfarandet för intern transitering eller som tillfälligt lämnar gemenskapens tullområde i enlighet med artikel 103.

3.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om vilka exportformaliteter som ska tillämpas på varor som hänförs till förfarandet för export, för användning för särskilda ändamål eller för passiv förädling.

Artikel 179

Icke-gemenskapsvaror

1.   Icke-gemenskapsvaror som är avsedda att lämna gemenskapens tullområde ska bli föremål för en anmälan om återexport, som ska inges till det behöriga tullkontoret, samt genomgå utförselformaliteter.

2.   Artiklarna 104–124 ska i tillämpliga delar gälla en anmälan om återexport.

3.   Punkt 1 ska inte gälla följande varor:

a)

Varor som hänförs till förfarandet för extern transitering och endast passerar genom gemenskapens tullområde.

b)

Varor som omlastas i, eller återexporteras direkt från, en frizon.

c)

Varor hänförda till förfarandet för tillfällig lagring som återexporteras direkt från en godkänd anläggning för tillfällig lagring.

Artikel 180

Summarisk utförseldeklaration

1.   När varor är avsedda att lämna gemenskapens tullområde och en tulldeklaration eller en anmälan om återexport inte krävs, ska en summarisk utförseldeklaration inges till det behöriga tullkontoret i enlighet med artikel 175.

2.   Den summariska utförseldeklarationen ska göras med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik. Kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter får användas om de innehåller de uppgifter som krävs för en summarisk utförseldeklaration.

3.   Tullmyndigheterna får under exceptionella omständigheter godta pappersbaserade summariska utförseldeklarationer, förutsatt att samma riskhanteringsnivå tillämpas som för summariska utförseldeklarationer som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik och att kraven för att utbyta sådana uppgifter med andra tullkontor kan uppfyllas.

Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en summarisk utförseldeklaration, godta ingivande av en anmälan och tillgång till uppgifterna för den summariska deklarationen i den ekonomiska aktörens datasystem.

4.   Den summariska utförseldeklarationen ska inges av någon av följande personer:

a)

Den person som för ut varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport från gemenskapens tullområde.

b)

Exportören, avsändaren eller en annan person i vars namn eller för vars räkning den person som avses i a agerar.

c)

Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till den behöriga tullmyndigheten.

Artikel 181

Ändring av den summariska utförseldeklarationen

Deklaranten ska på begäran tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i den summariska utförseldeklarationen efter det att den har ingivits.

En ändring ska emellertid inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a)

Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska deklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b)

Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i fråga är felaktiga.

c)

Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna förs bort.

De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den och fastställer undantag från andra stycket led c ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 184.4.

KAPITEL 3

Befrielse från exporttullar

Artikel 182

Temporär export

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 171 får gemenskapsvaror exporteras temporärt från gemenskapens tullområde och omfattas av befrielse från exporttull under förutsättning att återimport sker.

2.   Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser om tillämpning av denna artikel.

AVDELNING IX

TULLKODEXKOMMITTÉ OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Tullkodexkommitté

Artikel 183

Ytterligare genomförandeåtgärder

1.   Kommissionen ska i enligt med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 184.2 anta bestämmelser för driftskompatibilitet mellan medlemsstaternas tullsystem och för de tillämpliga gemenskapsdelarna, i syfte att åstadkomma ett bättre samarbete baserat på elektroniskt datautbyte mellan tullmyndigheter, mellan tullmyndigheter och kommissionen samt mellan tullmyndigheter och de ekonomiska aktörerna.

2.   Åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, och fastställer

a)

de förutsättningar under vilka kommissionen får utfärda beslut genom vilka den begär att medlemsstaterna ska återkalla eller ändra ett beslut – andra än dem till vilka det hänvisas i artikel 20.8 c – som utfärdats i enlighet med tullagstiftningen och som avviker från jämförbara beslut av andra behöriga myndigheter och därigenom äventyrar en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen,

b)

andra nödvändiga genomförandeåtgärder vid behov, inbegripet när gemenskapen har godtagit åtaganden och skyldigheter enligt internationella överenskommelser som kräver att bestämmelser i tullkodexen anpassas,

c)

ytterligare fall och villkor enligt vilka tillämpningen av denna kodex kan underlättas,

ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 184.4.

Artikel 184

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av tullkodexkommittén (nedan kallad kommittén).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4. 3 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 185

Ytterligare frågor

Kommittén får behandla varje fråga om tullagstiftningen som tas upp av dess ordförande, antingen på kommissionens initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat, särskilt avseende följande:

a)

Varje problem som tillämpningen av tullagstiftningen ger upphov till.

b)

Varje ståndpunkt som gemenskapen ska inta i kommittéer, arbetsgrupper och paneler som inrättats genom eller inom ramen för internationella avtal som rör tullagstiftningen.

KAPITEL 2

Slutbestämmelser

Artikel 186

Upphävande

Förordningarna (EEG) nr 3925/91, (EEG) nr 2913/92 och (EG) nr 1207/2001 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan.

Artikel 187

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 188

Tillämpning

1.   Artikel 1.3 andra stycket, artikel 5.1 andra stycket, artikel 5.2 första stycket, artikel 10.2, artikel 11.3, artikel 12.2 andra stycket, artikel 15.1, artikel 16.5, artikel 18.4, artikel 19.5, artikel 20.7, artikel 20.8, artikel 20.9, artikel 24.3 andra stycket, artikel 27.3, artikel 28.3, artikel 30.2, artikel 31.3, artikel 33.5, artikel 38, artikel 39.3, artikel 39.6, artikel 43, artikel 54, artikel 55.2 andra stycket, artikel 56.9, artikel 57.3, artikel 58 andra stycket, artikel 59.1 andra stycket, artikel 62.3, artikel 63.3, artikel 65.3, artikel 67.1 tredje stycket, artikel 71, artikel 72.3 första stycket, artikel 76, artikel 77.3, artikel 78.1 andra stycket, artikel 78.5, artikel 85, artikel 86.7, artikel 87.3 första stycket, artikel 88.4 andra stycket, artikel 89.2, artikel 93.2, artikel 101.2, artikel 103, artikel 105.2, artikel 106.4 första stycket, artikel 107.3, artikel 108.1 andra stycket, artikel 108.4, artikel 109.2, artikel 109.3, artikel 110.1 tredje stycket, artikel 111.3, artikel 112.4, artikel 113.3, artikel 114.2 andra stycket, artikel 115.2, artikel 116.2, artikel 119.3, artikel 122, artikel 124.2, artikel 128, artikel 134, artikel 136.2, artikel 136.3 andra stycket, artikel 136.4 fjärde stycket, artikel 137.2, artikel 140.2, artikel 142.1 fjärde stycket, artikel 142.2 andra stycket, artikel 142.3 andra stycket, artikel 143, artikel 144.2, artikel 145.3 andra stycket, artikel 148.2 andra stycket, artikel 150.3, artikel 151.5, artikel 164, artikel 171.3 andra stycket, artikel 176.1, artikel 177.5, artikel 178.3, artikel 181.3, artikel 182.2, artikel 183.1 och artikel 183.2 ska tillämpas från och med 24 juni 2008.

2.   Alla andra bestämmelser ska börja tillämpas när genomförandebestämmelserna på grundval av de artiklar som anges i punkt 1 är tillämpliga. Genomförandebestämmelserna ska tidigast träda i kraft den 24 juni 2009.

De bestämmelser i denna förordning som det hänvisas till i denna punkt ska börja tillämpas senast den 24 juni 2013 oaktat ikraftträdandet av genomförandebestämmelserna.

3.   Artikel 30.1 ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 23 april 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. LENARČIČ

Ordförande


(1)  EUT C 309, 16.12.2006, s. 22.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 12 december 2006, rådets gemensamma ståndpunkt av den 15 oktober 2007 (EUT C 298 E, 11.12.2007, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 februari 2008.

(3)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(4)  EUT L 86, 3.4.2003, s. 21. Beslutet ändrat genom beslut 2004/485/EG (EUT L 162, 30.4.2004, s. 113).

(5)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/8/EG (EUT L 44, 20.2.2008, s. 11).

(6)  EUT L 117, 4.5.2005, s. 13.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(8)  EGT L 374, 31.12.1991, s. 4. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(9)  EGT L 165, 21.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 75/2008 (EUT L 24, 29.1.2008, s. 1).

(10)  EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(11)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 275/2008 (EUT L 85, 27.3.2008, s. 3).

(12)  EGT L 105, 23.4.1983, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 274/2008 (EUT L 85, 27.3.2008, s. 1).

(13)  EGT L 118, 25.5.1995, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.


BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

1.   Förordning (EEG) nr 2913/92

Förordning (EEG) nr 2913/92

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 4

Artikel 2

Artikel 1

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 4, punkterna 4a–4d

Artikel 5

Artiklarna 11–12

Artikel 5a

Artiklarna 13, 14 och 15

Artikel 6

Artikel 16

Artikel 7

Artikel 16

Artikel 8

Artikel 18

Artikel 9

Artikel 19

Artikel 10

Artikel 16

Artikel 11

Artiklarna 8 och 30

Artikel 12

Artikel 20

Artikel 13

Artiklarna 25 och 26

Artikel 14

Artikel 9

Artikel 15

Artikel 6

Artikel 16

Artikel 29

Artikel 17

Artikel 32

Artikel 18

Artikel 31

Artikel 19

Artiklarna 116 och 183

Artikel 20

Artiklarna 33 och 34

Artikel 21

Artikel 33

Artikel 22

Artikel 35

Artikel 23

Artikel 36

Artikel 24

Artikel 36

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 37

Artikel 27

Artikel 39

Artikel 28

Artikel 40

Artikel 29

Artikel 41

Artikel 30

Artikel 42

Artikel 31

Artikel 42

Artikel 32

Artikel 43

Artikel 33

Artikel 43

Artikel 34

Artikel 43

Artikel 35

Artikel 31

Artikel 36

Artikel 41

Artikel 36a

Artikel 87

Artikel 36b

Artiklarna 5, 88 och 89

Artikel 36c

Artikel 90

Artikel 37

Artikel 91

Artikel 38

Artiklarna 92 och 93

Artikel 39

Artikel 94

Artikel 40

Artikel 95

Artikel 41

Artikel 95

Artikel 42

Artikel 91

Artikel 43

Artikel 44

Artikel 45

Artikel 46

Artikel 96

Artikel 47

Artikel 96

Artikel 48

Artikel 97

Artikel 49

Artikel 50

Artiklarna 98 och 151

Artikel 51

Artiklarna 151 och 152

Artikel 52

Artikel 152

Artikel 53

Artikel 151

Artikel 54

Artikel 99

Artikel 55

Artikel 100

Artikel 56

Artikel 125

Artikel 57

Artikel 126

Artikel 58

Artiklarna 91 och 97

Artikel 59

Artikel 104

Artikel 60

Artikel 105

Artikel 61

Artikel 107

Artikel 62

Artikel 108

Artikel 63

Artikel 112

Artikel 64

Artikel 111

Artikel 65

Artikel 113

Artikel 66

Artikel 114

Artikel 67

Artikel 112

Artikel 68

Artikel 117

Artikel 69

Artikel 118

Artikel 70

Artikel 119

Artikel 71

Artikel 120

Artikel 72

Artikel 121

Artikel 73

Artikel 123

Artikel 74

Artikel 124

Artikel 75

Artikel 126

Artikel 76

Artiklarna 108, 109, 110 och 112

Artikel 77

Artiklarna 107 och 108

Artikel 78

Artikel 27

Artikel 79

Artikel 129

Artikel 80

Artikel 81

Artikel 115

Artikel 82

Artikel 166

Artikel 83

Artikel 102

Artikel 84

Artikel 135

Artikel 85

Artikel 136

Artikel 86

Artikel 136

Artikel 87

Artikel 136

Artikel 87a

Artikel 88

Artikel 136

Artikel 89

Artikel 138

Artikel 90

Artikel 139

Artikel 91

Artiklarna 140 och 144

Artikel 92

Artikel 146

Artikel 93

Artikel 147

Artikel 94

Artiklarna 62, 63, 136 och 146

Artikel 95

Artiklarna 136 och 146

Artikel 96

Artikel 146

Artikel 97

Artikel 143

Artikel 98

Artiklarna 143, 148 och 153

Artikel 99

Artikel 153

Artikel 100

Artikel 136

Artikel 101

Artikel 149

Artikel 102

Artikel 149

Artikel 103

Artikel 104

Artikel 136

Artikel 105

Artikel 137

Artikel 106

Artiklarna 137 och 154

Artikel 107

Artikel 137

Artikel 108

Artikel 150

Artikel 109

Artiklarna 141 och 143

Artikel 110

Artikel 153

Artikel 111

Artikel 140

Artikel 112

Artikel 53

Artikel 113

Artikel 114

Artiklarna 142 och 168

Artikel 115

Artiklarna 142 och 143

Artikel 116

Artikel 136

Artikel 117

Artikel 136

Artikel 118

Artikel 169

Artikel 119

Artikel 167

Artikel 120

Artikel 143

Artikel 121

Artiklarna 52 och 53

Artikel 122

Artiklarna 52 och 53

Artikel 123

Artikel 170

Artikel 124

Artikel 125

Artikel 126

Artikel 127

Artikel 128

Artikel 129

Artikel 130

Artikel 168

Artikel 131

Artikel 143

Artikel 132

Artikel 136

Artikel 133

Artikel 136

Artikel 134

Artikel 135

Artikel 53

Artikel 136

Artikel 53

Artikel 137

Artikel 162

Artikel 138

Artikel 136

Artikel 139

Artikel 162

Artikel 140

Artikel 163

Artikel 141

Artikel 164

Artikel 142

Artiklarna 143 och 164

Artikel 143

Artiklarna 47 och 165

Artikel 144

Artiklarna 47, 52 och 53

Artikel 145

Artiklarna 48 och 171

Artikel 146

Artiklarna 143 och 171

Artikel 147

Artikel 136

Artikel 148

Artikel 136

Artikel 149

Artikel 171

Artikel 150

Artikel 171

Artikel 151

Artikel 171

Artikel 152

Artikel 172

Artikel 153

Artikel 171

Artikel 154

Artiklarna 173 och 174

Artikel 155

Artikel 173

Artikel 156

Artikel 173

Artikel 157

Artikel 174

Artikel 158

Artikel 159

Artikel 160

Artikel 161

Artiklarna 176, 177 och 178

Artikel 162

Artikel 177

Artikel 163

Artikel 145

Artikel 164

Artiklarna 103 och 145

Artikel 165

Artikel 143

Artikel 166

Artikel 148

Artikel 167

Artiklarna 155 och 156

Artikel 168

Artikel 155

Artikel 168a

Artikel 169

Artiklarna 157 och 158

Artikel 170

Artiklarna 157 och 158

Artikel 171

Artikel 150

Artikel 172

Artikel 156

Artikel 173

Artiklarna 141 och 159

Artikel 174

Artikel 175

Artikel 159

Artikel 176

Artikel 137

Artikel 177

Artikel 160

Artikel 178

Artikel 53

Artikel 179

Artikel 180

Artikel 161

Artikel 181

Artikel 160

Artikel 182

Artiklarna 127, 168 och 179

Artikel 182a

Artikel 175

Artikel 182b

Artikel 176

Artikel 182c

Artiklarna 176, 179 och 180

Artikel 182d

Artiklarna 5, 180 och 181

Artikel 183

Artikel 177

Artikel 184

Artikel 185

Artiklarna 130 och 131

Artikel 186

Artikel 130

Artikel 187

Artikel 132

Artikel 188

Artikel 133

Artikel 189

Artikel 56

Artikel 190

Artikel 58

Artikel 191

Artikel 56

Artikel 192

Artiklarna 57 och 58

Artikel 193

Artikel 59

Artikel 194

Artikel 59

Artikel 195

Artikel 61

Artikel 196

Artikel 60

Artikel 197

Artikel 59

Artikel 198

Artikel 64

Artikel 199

Artikel 65

Artikel 200

Artikel 201

Artikel 44

Artikel 202

Artikel 46

Artikel 203

Artikel 46

Artikel 204

Artiklarna 46 och 86

Artikel 205

Artikel 46

Artikel 206

Artiklarna 46 och 86

Artikel 207

Artikel 86

Artikel 208

Artikel 47

Artikel 209

Artikel 48

Artikel 210

Artikel 49

Artikel 211

Artikel 49

Artikel 212

Artikel 50

Artikel 212a

Artikel 53

Artikel 213

Artikel 51

Artikel 214

Artiklarna 52 och 78

Artikel 215

Artiklarna 55 och 66

Artikel 216

Artikel 45

Artikel 217

Artiklarna 66 och 69

Artikel 218

Artikel 70

Artikel 219

Artikel 70

Artikel 220

Artiklarna 70 och 82

Artikel 221

Artiklarna 67 och 68

Artikel 222

Artikel 72

Artikel 223

Artikel 73

Artikel 224

Artikel 74

Artikel 225

Artikel 74

Artikel 226

Artikel 74

Artikel 227

Artikel 75

Artikel 228

Artikel 76

Artikel 229

Artikel 77

Artikel 230

Artikel 73

Artikel 231

Artikel 73

Artikel 232

Artikel 78

Artikel 233

Artikel 86

Artikel 234

Artikel 86

Artikel 235

Artikel 4

Artikel 236

Artiklarna 79, 80, och 84

Artikel 237

Artiklarna 79 och 84

Artikel 238

Artiklarna 79, 81 och 84

Artikel 239

Artiklarna, 83, 84, och 85

Artikel 240

Artikel 79

Artikel 241

Artikel 79

Artikel 242

Artikel 79

Artikel 243

Artikel 23

Artikel 244

Artikel 24

Artikel 245

Artikel 23

Artikel 246

Artikel 22

Artikel 247

Artikel 183

Artikel 247a

Artikel 184

Artikel 248

Artikel 183

Artikel 248a

Artikel 184

Artikel 249

Artikel 185

Artikel 250

Artiklarna 17, 120 och 121

Artikel 251

Artikel 186

Artikel 252

Artikel 186

Artikel 253

Artikel 187

2.   Förordningarna (EEG) nr 3925/91 och (EG) nr 1207/2001

Upphävd förordning

Denna förordning

Förordning (EEG) nr 3925/91

Artikel 28

Förordning (EG) nr 1207/2001

Artikel 39


4.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/65


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 451/2008

av den 23 april 2008

om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EEG) nr 3696/93 (2) fastställdes den statistiska indelningen av produkter efter näringsgren (CPA) inom Europeiska ekonomiska gemenskapen.

(2)

CPA bör uppdateras så att den återspeglar den tekniska utvecklingen och strukturförändringarna i ekonomin.

(3)

Genom att fastställa en produktindelning vars uppbyggnad stämmer överens med motsvarande produktionsverksamhet undviker man att det skapas en mängd olika produktkoder som inte har något samband med själva produktionen, och det förenklar klassificeringen för producenterna på de berörda marknaderna.

(4)

Det behövs en referensram för jämförelser av statistik över produktion, konsumtion, utrikeshandel och transporter.

(5)

En uppdaterad CPA är betydelsefull för kommissionens pågående översyn av gemenskapsstatistiken. Eftersom en sådan indelning förväntas ge mer jämförbara och relevanta data torde den ekonomiska styrningen förbättras på gemenskapsnivå och på nationell nivå.

(6)

För att den inre marknaden ska fungera krävs det statistiska standarder för insamling, rapportering och offentliggörande av nationell statistik och gemenskapsstatistik så att företag, finansinstitut, regeringar och alla andra aktörer på den inre marknaden har tillgång till tillförlitlig och jämförbar statistik. Därför är det viktigt att de olika kategorierna i CPA tolkas på samma sätt i alla medlemsstater.

(7)

Tillförlitlig och jämförbar statistik krävs för att företag ska kunna bedöma hur konkurrenskraftiga de är, och den hjälper gemenskapsinstitutionerna att förebygga snedvridning av konkurrensen.

(8)

Enbart det faktum att en gemensam statistisk indelning av produkter efter näringsgren införs innebär inte att medlemsstaterna är skyldiga att samla in, offentliggöra eller tillhandahålla uppgifter. Det är bara om medlemsstaterna använder produktindelningar som är kopplade till gemenskapsindelningen som det är möjligt att få fram sammanhängande uppgifter med den tillförlitlighet, hastighet, flexibilitet och detaljnivå som krävs för den inre marknadens funktion.

(9)

Medlemsstaterna bör kunna införa ytterligare kategorier som bygger på CPA i sina nationella indelningar för att tillgodose nationella krav.

(10)

För att den ekonomiska statistiken ska kunna jämföras internationellt måste medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna använda produktindelningar som är direkt kopplade till den centrala produktklassifikationen CPC version 2, som antagits av FN:s statistikkommission.

(11)

Vid användningen av indelningen av CPA måste kommissionen bistås av den kommitté för det statistiska programmet som inrättades genom rådets beslut 89/382/EEG, Euratom (3), särskilt när det gäller utvärderingen av problem som uppkommit vid tillämpningen av CPA och att införa ändringar i CPA.

(12)

I och med att det fastställs en ny statistisk produktindelning bör man ändra framför allt hänvisningarna till CPA. Det är därför nödvändigt att upphäva förordning (EEG) nr 3696/93.

(13)

De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4). Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra CPA för att ta hänsyn till den tekniska eller ekonomiska utvecklingen och anpassa indelningen till andra ekonomiska och sociala indelningar. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(14)

Eftersom målet med denna förordning, nämligen att fastställa en ny CPA, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(15)

Kommittén för det statistiska programmet har hörts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning fastställs en ny gemensam CPA inom gemenskapen, med syftet att se till att indelningen stämmer överens med den ekonomiska verkligheten och är jämförbar med andra nationella och internationella indelningar samt gemenskapsindelningar, vilket därmed säkrar jämförbarheten mellan nationell statistik, gemenskapsstatistik och internationell statistik.

2.   Med ”produkter” avses resultatet av näringsverksamhet, antingen varor eller tjänster.

3.   Denna förordning ska endast tillämpas på användningen av indelning för statistikändamål.

Artikel 2

Uppbyggnad och olika nivåer av CPA

1.   CPA ska bestå av

a)

en första nivå som betecknas med en bokstavskod (avdelningar),

b)

en andra nivå som betecknas med en tvåsiffrig kod (huvudgrupper),

c)

en tredje nivå som betecknas med en tresiffrig kod (grupper),

d)

en fjärde nivå som betecknas med en fyrsiffrig kod (undergrupper),

e)

en femte nivå som betecknas med en femsiffrig kod (kategorier),

f)

en sjätte nivå som betecknas med en sexsiffrig kod (underkategorier).

2.   CPA återfinns i bilagan.

Artikel 3

Användning av CPA

Kommissionen ska använda CPA för all statistik som delas in i produkter efter näringsgren.

Artikel 4

Nationella indelningar av produkter efter näringsgren

1.   Medlemsstaterna får använda CPA för att utarbeta mer aggregerade eller mer detaljerade, nationella, specifika eller funktionella indelningar som baseras på underkategorierna i CPA.

2.   Dessa indelningar ska utarbetas på grundval av CPA enligt följande regler:

a)

Indelningar som är mer aggregerade än CPA ska bestå av sammanslagningar av hela underkategorier i CPA.

b)

Indelningar som är mer detaljerade än CPA ska bestå av underindelningar som helt ryms inom CPA:s underkategorier.

Indelningar som härletts i enlighet med denna punkt kan ges en annan kod.

3.   Medlemsstaterna får använda nationella indelningar av produkter efter näringsgren härledda ur CPA. I sådana fall ska de översända ett utkast till den nationella standarden till kommissionen. Kommissionen ska inom tre månader efter att man mottagit ett sådant utkast kontrollera att den föreslagna nationella indelningen uppfyller kraven i punkt 2 och ska översända den till övriga medlemsstater för information. Medlemsstaternas nationella standarder ska innehålla en jämförelsetabell mellan dessa och CPA.

Artikel 5

Kommissionens uppgifter

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna se till att CPA sprids, underhålls och främjas, särskilt genom att

a)

utforma, uppdatera och offentliggöra förklaringar till CPA,

b)

utarbeta och offentliggöra riktlinjer för hur CPA ska tillämpas,

c)

offentliggöra jämförelsetabeller mellan den nya versionen och föregående version av CPA; mellan föregående version och den nya versionen av CPA; och mellan CPA och Kombinerade nomenklaturen (KN), vilken återges i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (5),

d)

sträva efter att förbättra överensstämmelse med andra standarder.

Artikel 6

Tillämpningsåtgärder

1.   Följande åtgärder för att tillämpa och uppdatera denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 7.2:

a)

Beslut som måste fattas på grund av problem med tillämpningen av CPA, inbegripet placeringen av produkter i specifika undergrupper.

b)

Tekniska åtgärder för att säkerställa en fullt samordnad övergång från föregående version av CPA.

2.   Följande åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, bland annat att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 7.3:

a)

Ändringar av CPA för att ta hänsyn till den tekniska eller ekonomiska utvecklingen.

b)

Ändringar av CPA för att anpassa den till andra indelningar för samhällsstatistik och ekonomisk statistik.

3.   Hänsyn ska tas till principen att fördelarna med att uppdatera CPA måste vara större än kostnaderna för detta och till principen att ytterligare kostnader och insatser måste hållas inom rimliga gränser.

Artikel 7

Kommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för det statistiska programmet.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 8

Upphävande av förordning (EEG) nr 3696/93

Förordning (EEG) nr 3696/93 ska upphöra att gälla den 1 januari 2008.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 23 april 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. LENARČIČ

Ordförande


(1)  Europaparlamentets yttrande av den 10 juli 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 14 februari 2008.

(2)  EGT L 342, 31.12.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(3)  EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

(4)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(5)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 360/2008 (EUT L 111, 23.4.2008, s. 9).


BILAGA

CPA 2008

((*): del av)

Kod

Benämning

CPC version 2

A

PRODUKTER FRÅN JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

 

01

Jordbruks- och jaktprodukter och tjänster i anslutning härtill

 

01.1

Ett- och tvååriga växter

 

01.11

Spannmål (utom ris), baljväxter och oljeväxter

 

01.11.1

Vete

 

01.11.11

Durumvete

01111 (*)

01112 (*)

01.11.12

Vete, utom durumvete

01111 (*)

01112 (*)

01.11.2

Majs

 

01.11.20

Majs

01121

01122

01.11.3

Korn, råg och havre

 

01.11.31

Korn

01151

01152

01.11.32

Råg

01161

01162

01.11.33

Havre

01171

01172

01.11.4

Durra, hirs och annan spannmål

 

01.11.41

Durra

01141

01142

01.11.42

Hirs

01181

01182

01.11.49

Annan spannmål

01190

01.11.5

Halm, agnar och skal av spannmål

 

01.11.50

Halm, agnar och skal av spannmål

01913

01.11.6

Gröna baljväxter

 

01.11.61

Gröna bönor

01241

01.11.62

Gröna ärter

01242

01.11.69

Andra gröna baljväxter

01249

01.11.7

Trindsäd

 

01.11.71

Bönor, torkade

01701

01.11.72

Bondbönor, torkade

01702

01.11.73

Kikärter, torkade

01703

01.11.74

Linser, torkade

01704

01.11.75

Ärter, torkade

01705

01.11.79

Övrig trindsäd

01709

01.11.8

Sojabönor, jordnötter och bomullsfrön

 

01.11.81

Sojabönor

01411

01412

01.11.82

Jordnötter med skal

01421

01422

01.11.83

Jordnötter utan skal

21421

01.11.84

Bomullsfrö

01431

01432

01.11.9

Andra oljeväxtfrön

 

01.11.91

Linfrö

01441

01.11.92

Senapsfrö

01442

01.11.93

Raps- eller rybsfrö

01443

01.11.94

Sesamfrö

01444

01.11.95

Solrosfrö

01445

01.11.99

Övriga oljeväxtfrön

01446

01449

01.12

Ris, med ytterskal

 

01.12.1

Ris, med ytterskal

 

01.12.10

Ris, med ytterskal

01131

01132

01.13

Grönsaker och meloner, rotfrukter och stam- eller rotknölar

 

01.13.1

Blad- eller stjälkgrönsaker

 

01.13.11

Sparris

01211

01.13.12

Kål

01212

01.13.13

Blomkål och broccoli

01213

01.13.14

Trädgårdssallat

01214 (*)

01.13.15

Cikoriasallat

01214 (*)

01.13.16

Spenat

01215

01.13.17

Kronärtskockor

01216

01.13.19

Andra blad- eller stjälkgrönsaker

01219

01.13.2

Meloner

 

01.13.21

Vattenmeloner

01221

01.13.29

Andra meloner

01229

01.13.3

Andra grönsaksfrukter

 

01.13.31

Chilifrukter och paprika, grön (endast Capsicum)

01231

01.13.32

Gurkor

01232

01.13.33

Äggplanta (aubergine)

01233

01.13.34

Tomater

01234

01.13.39

Övriga grönsaksfrukter

01235

01239

01.13.4

Lök, morötter, rovor, rödbetor och liknande rotfrukter

 

01.13.41

Morötter och rovor

01251

01.13.42

Vitlök

01252

01.13.43

Kepalök (matlök)

01253

01.13.44

Purjolök och lök av andra Allium-arter

01254

01.13.49

Annat slags lök, rovor, betor och liknande rotfrukter (utan hög halt av stärkelse eller inulin)

01259

01.13.5

Rotfrukter och ätliga stam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin

 

01.13.51

Potatis

01510

01.13.52

Sötpotatis

01591

01.13.53

Kassava

01592

01.13.59

Andra rotfrukter och ätliga stam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin

01593

01599

01.13.6

Köksväxtfrön, utom betfrön

 

01.13.60

Köksväxtfrön, utom betfrön

01260

01.13.7

Sockerbetor och sockerbetsfrön

 

01.13.71

Sockerbetor

01801

01.13.72

Sockerbetsfrön

01803

01.13.8

Svampar och tryffel

 

01.13.80

Svampar och tryffel

01270

01.13.9

Övriga färska köksväxter

 

01.13.90

Övriga färska köksväxter

01290

01.14

Sockerrör

 

01.14.1

Sockerrör

 

01.14.10

Sockerrör

01802

01809

01.15

Råtobak

 

01.15.1

Råtobak

 

01.15.10

Råtobak

01970

25010

01.16

Fiberväxter

 

01.16.1

Fiberväxter

 

01.16.11

Bomull, även orensad

01921

01.16.12

Jute, gambohampa och andra bastfibrer för textilt ändamål, oberedda eller rötade, utom lin, mjukhampa och rami

01922

01.16.19

Lin, mjukhampa och övriga oberedda fiberväxter

01929

01.19

Andra ett- och tvååriga växter

 

01.19.1

Foderväxter

 

01.19.10

Foderväxter

01911

01912

01919

01.19.2

Snittblommor och blomknoppar; blomsterfrön

 

01.19.21

Snittblommor och blomknoppar

01962

01.19.22

Blomsterfrön

01963

01.19.3

Betfrön och frön till foderväxter; andra oberedda vegetabiliska material

 

01.19.31

Betfrön (utom sockerbetsfrön) och frön till foderväxter

01940

01.19.39

Övriga oberedda vegetabiliska material

01990

01.2

Fleråriga växter

 

01.21

Vindruvor

 

01.21.1

Vindruvor

 

01.21.11

Bordsdruvor

01330 (*)

01.21.12

Andra vindruvor, färska

01330 (*)

01.22

Tropiska och subtropiska frukter

 

01.22.1

Tropiska och subtropiska frukter

 

01.22.11

Avokado

01311

01.22.12

Bananer, mjölbananer o.d.

01312

01313

01.22.13

Dadlar

01314

01.22.14

Fikon

01315

01.22.19

Andra tropiska och subtropiska frukter

01316

01317

01318

01319

01.23

Citrusfrukter

 

01.23.1

Citrusfrukter

 

01.23.11

Pomelo och grapefrukt

01321

01.23.12

Citroner och limefrukter

01322

01.23.13

Apelsiner

01323

01.23.14

Tangeriner, mandariner, clementiner

01324

01.23.19

Andra citrusfrukter

01329

01.24

Kärnfrukter och stenfrukter

 

01.24.1

Äpplen

 

01.24.10

Äpplen

01351

01.24.2

Andra kärnfrukter och stenfrukter

 

01.24.21

Päron

01352 (*)

01.24.22

Kvittenfrukter

01352 (*)

01.24.23

Aprikoser

01353

01.24.24

Körsbär

01354

01.24.25

Persikor

01355 (*)

01.24.26

Nektariner

01355 (*)

01.24.27

Plommon

01356 (*)

01.24.28

Slånbär

01356 (*)

01.24.29

Övriga kärnfrukter och stenfrukter

01359

01.25

Andra frukter, bär och nötter

 

01.25.1

Frukter och bär, inkl. bär av släktet Vaccinium

 

01.25.11

Kiwi

01342

01.25.12

Hallon

01343

01.25.13

Jordgubbar och smultron

01344

01.25.19

Andra bär och övriga bär av släktet Vaccinium

01341

01349

01.25.2

Frukt- och bärfrön

 

01.25.20

Frukt- och bärfrön

01360

01.25.3

Nötter (utom vildväxande ätliga nötter, jordnötter och kokosnötter)

 

01.25.31

Mandlar

01371

21422

01.25.32

Kastanjer

01373

21429 (*)

01.25.33

Hasselnötter

01374

21423

01.25.34

Pistaschmandlar

01375

21429 (*)

01.25.35

Valnötter

01376

21429 (*)

01.25.39

Andra nötter (utom vildväxande ätliga nötter, jordnötter och kokosnötter)

01372

01377

01379

21424

21429 (*)

01.25.9

Övriga frukter, bär och nötter

 

01.25.90

Övriga frukter, bär och nötter

01391

01399

01.26

Oljehaltiga frukter

 

01.26.1

Oliver

 

01.26.11

Bordsoliver

01450 (*)

01.26.12

Oliver för framställning av olivolja

01450 (*)

01.26.2

Kokosnötter

 

01.26.20

Kokosnötter

01460

21429 (*)

01.26.9

Andra oljehaltiga frukter

 

01.26.90

Övriga oljehaltiga frukter

01491

01499

01.27

Kaffe, te, mate, kakao och humle

 

01.27.1

Kaffe, te, mate, kakao och humle

 

01.27.11

Kaffebönor, orostade

01610

01.27.12

Teblad

01620

01.27.13

Mateblad

01630

01.27.14

Kakaobönor

01640

01.28

Kryddväxter, drog- och medicinalväxter

 

01.28.1

Obearbetade kryddor

 

01.28.11

Peppar (Piper spp.), rå

01651

01.28.12

Chilipeppar och paprika (spanskpeppar, Capsicum spp.), torkad, rå

01652

01.28.13

Muskot, muskotblomma och kardemumma, rå

01653

01.28.14

Anis, stjärnanis, koriander, spiskummin, kummin, fänkål och enbär, rå

01654

01.28.15

Kanel, rå

01655

01.28.16

Kryddnejlika (med blomskaft), rå

01656

01.28.17

Ingefära, torkad, rå

01657

01.28.18

Vanilj, rå

01658

01.28.19

Andra obearbetade kryddor

01690

01.28.2

Humle

 

01.28.20

Humle

01659

01.28.3

Växter som används främst för framställning av parfymeringsmedel, för farmaceutiskt bruk eller för insektsbekämpning, svampbekämpning eller liknande ändamål

 

01.28.30

Växter som används främst för framställning av parfymeringsmedel, för farmaceutiskt bruk eller för insektsbekämpning, svampbekämpning eller liknande ändamål

01930 (*)

01.29

Andra fleråriga växter

 

01.29.1

Naturgummi

 

01.29.10

Naturgummi

01950

01.29.2

Julgranar, fällda

 

01.29.20

Julgranar, fällda

03241

01.29.3

Vegetabiliska material av sådana slag som används främst för flätning, fyllning, stoppning, färgning eller garvning

 

01.29.30

Vegetabiliska material av sådana slag som används främst för flätning, fyllning, stoppning, färgning eller garvning

03250

01.3

Plantmaterial: levande växter, lökar, stam- och rotknölar, sticklingar och ympkvistar; svampmycelium

 

01.30

Plantmaterial: levande växter, lökar, stam- och rotknölar, sticklingar och ympkvistar; svampmycelium

 

01.30.1

Plantmaterial: levande växter, lökar, stam- och rotknölar, sticklingar och ympkvistar; svampmycelium

 

01.30.10

Plantmaterial: levande växter, lökar, stam- och rotknölar, sticklingar och ympkvistar; svampmycelium

01961 (*)

01.4

Levande djur samt produkter från dessa

 

01.41

Levande nötkreatur av mjölkras och obearbetad mjölk från dessa

 

01.41.1

Levande nötkreatur av mjölkras

 

01.41.10

Levande nötkreatur av mjölkras

0211 (*)

01.41.2

Obearbetad mjölk från nötkreatur av mjölkras

 

01.41.20

Obearbetad mjölk från nötkreatur av mjölkras

0221

01.42

Andra levande nötkreatur och andra oxdjur samt sperma från dessa djur

 

01.42.1

Andra levande nötkreatur och andra oxdjur

 

01.42.11

Andra levande nötkreatur och andra oxdjur, utom kalvar

0211 (*)

01.42.12

Levande kalvar av nötkreatur och andra oxdjur

0211 (*)

01.42.2

Sperma från nötkreatur och andra oxdjur

 

01.42.20

Sperma från nötkreatur och andra oxdjur

02411

01.43

Levande hästar och andra hästdjur

 

01.43.1

Levande hästar och andra hästdjur

 

01.43.10

Levande hästar och andra hästdjur

02130

01.44

Levande kameler och kameldjur

 

01.44.1

Levande kameler och kameldjur

 

01.44.10

Levande kameler och kameldjur

02121

01.45

Levande får och getter; obearbetad mjölk och klippt ull av får och getter

 

01.45.1

Levande får och getter

 

01.45.11

Levande får

02122

01.45.12

Levande getter

02123

01.45.2

Obearbetad mjölk från får och getter

 

01.45.21

Obearbetad mjölk från får

02291

01.45.22

Obearbetad mjölk från getter

02292

01.45.3

Klippt ull från får och getter, otvättad ull (fetull), inklusive fårtvättad klippt ull

 

01.45.30

Klippt ull från får och getter, otvättad ull (fetull), inklusive fårtvättad klippt ull

02941

01.46

Levande svin

 

01.46.1

Levande svin

 

01.46.10

Levande svin

02140

01.47

Levande fjäderfä och ägg från dessa

 

01.47.1

Levande fjäderfä

 

01.47.11

Levande kycklingar

02151

01.47.12

Levande kalkoner

02152

01.47.13

Levande gäss

02153

01.47.14

Levande ankor och pärlhöns

02154

02155

01.47.2

Färska ägg med skal

 

01.47.21

Färska hönsägg med skal

02310

01.47.22

Färska ägg från andra fjäderfän, med skal

02320

01.47.23

Kläckägg

02330

01.49

Andra produktionsdjur samt produkter från dessa

 

01.49.1

Andra levande produktionsdjur

 

01.49.11

Levande tamkaniner

02191

01.49.12

Övriga levande tamfåglar

02193

02194

01.49.13

Levande reptiler (inkl. ormar och sköldpaddor) uppfödda i fångenskap

02195

01.49.19

Övriga levande produktionsdjur

02129

02192

02196

02199

01.49.2

Andra produkter från djur inom animalieproduktionen

 

01.49.21

Naturlig honung

02910

01.49.22

Övrig obearbetad mjölk

02293

02299

01.49.23

Sniglar, utom havssniglar, färska, kylda, frysta, torkade, saltade eller i saltlake

02920

01.49.24

Övriga ätliga produkter från djur inom animalieproduktionen

02930

01.49.25

Silkeskokonger, lämpliga för avhaspling

02944

01.49.26

Insektsvaxer och spermaceti (valrav), även raffinerade eller färgade

02960

01.49.27

Djurembryon för reproduktion

02419

02420

01.49.28

Övriga icke ätliga produkter från djur inom animalieproduktionen

02943

01.49.3

Oberedda pälsskinn och diverse oberedda hudar och skinn

 

01.49.31

Oberedda pälsskinn utom pälsskinn av lamm

02955 (*)

01.49.32

Oberedda pälsskinn av lamm

02955 (*)

01.49.39

Oberedda skinn av övriga djur (färska eller hållbarhetsbehandlare, men inte vidare beredda)

02959

01.6

Stödtjänster till jordbruk och djurskötsel, utom veterinärtjänster

 

01.61

Stödtjänster till växtodling

 

01.61.1

Stödtjänster till växtodling

 

01.61.10

Stödtjänster till växtodling

86119

01.62

Stödtjänster till husdjursskötsel

 

01.62.1

Stödtjänster till husdjursskötsel

 

01.62.10

Stödtjänster till husdjursskötsel

86121

01.63

Bearbetningstjänster avseende skördade växter

 

01.63.1

Bearbetningstjänster avseende skördade växter

 

01.63.10

Bearbetningstjänster avseende skördade växter

86111

01.64

Bearbetningstjänster avseende utsäde

 

01.64.1

Bearbetningstjänster avseende utsäde

 

01.64.10

Bearbetningstjänster avseende utsäde

86112

01.7

Jakt och tjänster i anslutning härtill

 

01.70

Jakt och tjänster i anslutning härtill

 

01.70.1

Jakt och tjänster i anslutning härtill

 

01.70.10

Jakt och tjänster i anslutning härtill

86130

02

Skogsbruksprodukter och tjänster i anslutning till skogsbruk

 

02.1

Tjänster i anslutning till skogsträd och skogsodlingsmaterial

 

02.10

Tjänster i anslutning till skogsträd och skogsodlingsmaterial

 

02.10.1

Levande plantor av skogsträd; frön av skogsträd

 

02.10.11

Levande plantor av skogsträd

01961 (*)

02.10.12

Frön av skogsträd

01360

02.10.2

Skogsodlingsmaterial

 

02.10.20

Skogsodlingsmaterial

86140 (*)

02.10.3

Skogsträd

 

02.10.30

Skogsträd

03300

02.2

Obearbetat virke

 

02.20

Obearbetat virke

 

02.20.1

Obearbetat virke

 

02.20.11

Massaved och sågtimmer av barrträ

03110

02.20.12

Massaved och sågtimmer av lövträ, utom tropiska träslag

03120 (*)

02.20.13

Massaved och sågtimmer av tropiska träslag

03120 (*)

02.20.14

Brännved

03130 (*)

02.3

Annat vilt växande skogsmaterial än trä

 

02.30

Annat vilt växande skogsmaterial än trä

 

02.30.1

Naturgummi

 

02.30.11

Balata, guttaperka, guayulegummi, chiclegummi och liknande naturliga produkter

03211

02.30.12

Schellack, balsamer och andra naturliga gummiarter och hartser

03219

02.30.2

Naturkork, obearbetad eller enkelt förarbetad

 

02.30.20

Naturkork, obearbetad eller enkelt förarbetad

03220

02.30.3

Växtdelar, gräs, mossa och lavar som är lämpliga för prydnadsändamål

 

02.30.30

Växtdelar, gräs, mossa och lavar som är lämpliga för prydnadsändamål

03249

02.30.4

Vilt växande ätliga produkter

 

02.30.40

Vilt växande ätliga produkter

03230

02.4

Stödtjänster till skogsbruk

 

02.40

Stödtjänster till skogsbruk

 

02.40.1

Stödtjänster till skogsbruk

 

02.40.10

Stödtjänster till skogsbruk

86140 (*)

03

Fisk och andra fiskeriprodukter; vattenbruksprodukter; stödtjänster till fiske

 

03.0

Fisk och andra fiskeriprodukter; vattenbruksprodukter; stödtjänster till fiske

 

03.00

Fisk och andra fiskeriprodukter; vattenbruksprodukter; stödtjänster till fiske

 

03.00.1

Levande fisk

 

03.00.11

Levande akvariefisk

04111

03.00.12

Levande saltvattensfisk, ej odlad

04119 (*)

03.00.13

Levande sötvattensfisk, ej odlad

04119 (*)

03.00.14

Levande saltvattensfisk, odlad

04119 (*)

03.00.15

Levande sötvattensfisk, odlad

04119 (*)

03.00.2

Fisk, färsk eller kyld

 

03.00.21

Färsk eller kyld saltvattensfisk, ej odlad

04120 (*)

03.00.22

Färsk eller kyld sötvattensfisk, ej odlad

04120 (*)

03.00.23

Färsk eller kyld saltvattensfisk, odlad

04120 (*)

03.00.24

Färsk eller kyld sötvattensfisk, odlad

04120 (*)

03.00.3

Kräftdjur, ej frysta

 

03.00.31

Kräftdjur, ej frysta, ej odlade

04210 (*)

03.00.32

Kräftdjur, ej frysta, odlade

04210 (*)

03.00.4

Blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, levande, färska eller kylda

 

03.00.41

Ostron, levande, färska eller kylda, ej odlade

04220 (*)

03.00.42

Andra blötdjur och ryggradslösa vattendjur, levande, färska eller kylda, ej odlade

0429 (*)

03.00.43

Ostron, levande, färska eller kylda, odlade

04220 (*)

03.00.44

Andra blötdjur och ryggradslösa vattendjur, levande, färska eller kylda, odlade

0429 (*)

03.00.5

Pärlor, obearbetade

 

03.00.51

Naturpärlor, obearbetade

38210 (*)

03.00.52

Odlade pärlor, obearbetade

38210 (*)

03.00.6

Andra vattenlevande växter och djur och produkter av dem

 

03.00.61

Korall och liknande produkter, skal av blötdjur, kräftdjur eller tagghudingar samt ryggskal av bläckfisk

04910

03.00.62

Naturlig tvättsvamp av animaliskt ursprung

04920

03.00.63

Sjögräs och andra alger, ej odlade

04930 (*)

03.00.64

Sjögräs och andra alger, odlade

04930 (*)

03.00.69

Övriga vattenlevande växter och djur och produkter av dem

0 (*)

03.00.7

Stödtjänster till fiske och vattenbruk

 

03.00.71

Stödtjänster till fiske

86150 (*)

03.00.72

Stödtjänster till vattenbruk

86150 (*)

B

PRODUKTER FRÅN UTVINNING AV MINERAL

 

05

Stenkol och brunkol

 

05.1

Stenkol

 

05.10

Stenkol

 

05.10.1

Stenkol

 

05.10.10

Stenkol

11010

05.2

Brunkol

 

05.20

Brunkol

 

05.20.1

Brunkol

 

05.20.10

Brunkol

11030 (*)

06

Råpetroleum och naturgas

 

06.1

Råpetroleum

 

06.10

Råpetroleum

 

06.10.1

Råolja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral

 

06.10.10

Råolja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral

12010

06.10.2

Bituminösa skiffrar och oljeskiffrar samt naturlig bitumenhaltig sand

 

06.10.20

Bituminösa skiffrar och oljeskiffrar samt naturlig bitumenhaltig sand

12030

06.2

Naturgas, förtätad till vätska eller i gasform

 

06.20

Naturgas, förtätad till vätska eller i gasform

 

06.20.1

Naturgas, förtätad till vätska eller i gasform

 

06.20.10

Naturgas, förtätad till vätska eller i gasform

12020

07

Metallmalmer

 

07.1

Järnmalm

 

07.10

Järnmalm

 

07.10.1

Järnmalm

 

07.10.10

Järnmalm

14100

07.2

Icke-järnmalm

 

07.21

Uranmalm och toriummalm

 

07.21.1

Uranmalm och toriummalm

 

07.21.10

Uranmalm och toriummalm

13000

07.29

Annan icke-järnmalm, även anrikad

 

07.29.1

Annan icke-järnmalm, även anrikad

 

07.29.11

Kopparmalm, även anrikad

14210

07.29.12

Nickelmalm, även anrikad

14220

07.29.13

Aluminiummalm, även anrikad

14230

07.29.14

Ädelmetallmalm, även anrikad

14240

07.29.15

Bly-, zink- och tennmalm, även anrikad

14290 (*)

07.29.19

Övrig icke-järnmalm, även anrikad

14290 (*)

08

Andra produkter från utvinning av mineral

 

08.1

Sten, sand och lera

 

08.11

Natursten, kalk- och gipssten, krita och skiffer

 

08.11.1

Natursten

 

08.11.11

Marmor och annan kalkhaltig natursten

15120

08.11.12

Granit, sandsten och annan natursten

15130

08.11.2

Kalksten och gipssten

 

08.11.20

Kalksten och gipssten

15200

08.11.3

Krita och obränd dolomit

 

08.11.30

Krita och obränd dolomit

16330

08.11.4

Skiffer

 

08.11.40

Skiffer

15110

08.12

Grus, sand, lera och kaolin

 

08.12.1

Grus och sand

 

08.12.11

Natursand

15310

08.12.12

Krosskorn, skärv och pulver; småsten, grus

15320 (*)

08.12.13

Blandningar av slagg och liknande industriellt avfall, med eller utan småsten, grus, singel och flinta för byggnadsändamål

15320 (*)

08.12.2

Leror och kaolin

 

08.12.21

Kaolin och andra kaolinartade leror

15400 (*)

08.12.22

Andra leror, andalusit, kyanit och sillimanit; mullit; chamotte och dinas

15400 (*)

08.9

Övriga produkter från utvinning av malmer och mineral

 

08.91

Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel

 

08.91.1

Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel

 

08.91.11

Naturliga kalciumfosfater eller aluminiumkalciumfosfater

16110

08.91.12

Svavelkis och andra naturliga järnsulfider, orostade; råsvavel och oraffinerat svavel

16120

08.91.19

Andra kemiska mineral

16190 (*)

08.92

Torv

 

08.92.1

Torv

 

08.92.10

Torv

11040 (*)

08.93

Salt och ren natriumklorid, havsvatten

 

08.93.1

Salt och ren natriumklorid, havsvatten

 

08.93.10

Salt och ren natriumklorid; havsvatten

16200 (*)

08.99

Diverse andra produkter från utvinning av malmer och mineral

 

08.99.1

Naturlig bitumen och naturasfalt; asfaltit och asfaltsten

 

08.99.10

Naturlig bitumen och naturasfalt; asfaltit och asfaltsten

15330

08.99.2

Andra ädelstenar och halvädelstenar; industridiamanter, obearbetade eller enkelt sågade, kluvna eller avjämnade; pimpsten; smärgel; naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel; övriga mineraler

 

08.99.21

Ädelstenar och halvädelstenar (utom industridiamanter), obearbetade, enkelt sågade eller grovt tillformade

16310

08.99.22

Industridiamanter, obearbetade eller enkelt sågade, kluvna eller avjämnade; pimpsten; smärgel; naturlig korund, naturlig granat och andra naturliga slipmedel

16320

08.99.29

Övriga mineraler

16390

09

Stödtjänster till utvinning

 

09.1

Stödtjänster till råpetroleum- och naturgasutvinning

 

09.10

Stödtjänster till råpetroleum- och naturgasutvinning

 

09.10.1

Stödtjänster till råpetroleum- och naturgasutvinning

 

09.10.11

Borrningstjänster för utvinning av råpetroleum och naturgas

86211 (*)

09.10.12

Tjänster avseende uppförande, reparation och nedmontering av borrtorn i samband med utvinning av råpetroleum och naturgas

86211 (*)

09.10.13

Tjänster avseende förtätning av naturgas till vätska eller återförande till gasform på utvinningsplatsen, för transport

86211 (*)

09.9

Stödtjänster till annan utvinning

 

09.90

Stödtjänster till annan utvinning

 

09.90.1

Stödtjänster till annan utvinning

 

09.90.11

Stödtjänster till stenkolsutvinning

86219 (*)

09.90.19

Stödtjänster till annan utvinning

86219 (*)

C

TILLVERKADE VAROR

 

10

Livsmedel

 

10.1

Hållbarhetsbehandlat kött och köttprodukter

 

10.11

Berett och hållbarhetsbehandlat kött

 

10.11.1

Kött av nötkreatur och andra oxdjur, svin, får, get, häst och andra hästdjur, färskt eller kylt

 

10.11.11

Kött av nötkreatur och andra oxdjur, färskt eller kylt

21111

21112

10.11.12

Kött av svin, färskt eller kylt

21113

10.11.13

Kött av får, färskt eller kylt

21115

10.11.14

Kött av get, färskt eller kylt

21116

10.11.15

Kött av häst och andra hästdjur, färskt eller kylt

21118

10.11.2

Ätliga slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur, svin, får, get, häst och andra hästdjur, färska eller kylda

 

10.11.20

Ätliga slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur, svin, får, get, häst och andra hästdjur, färska eller kylda

21151 (*)

21152 (*)

21153 (*)

21155 (*)

21156 (*)

10.11.3

Fryst kött och ätliga slaktbiprodukter; annat kött och ätliga slaktbiprodukter

 

10.11.31

Kött av nötkreatur och andra oxdjur, fryst

21131

21132

10.11.32

Kött av svin, fryst

21133

10.11.33

Kött av får, fryst

21135

10.11.34

Kött av get, fryst

21136

10.11.35

Kött av häst och andra hästdjur, fryst

21138

10.11.39

Annat kött och ätliga slaktbiprodukter, färskt, kylt eller fryst

21114

21117

21119

21134

21137

21139

21151 (*)

21152 (*)

21153 (*)

21155 (*)

21156 (*)

21159

21190

10.11.4

Skinnull, oberedda hudar och skinn av nötkreatur och andra oxdjur samt av hästdjur, får och getter

 

10.11.41

Skinnull, otvättad ull (fetull), inklusive fårtvättad skinnull

02942

10.11.42

Hela oberedda hudar och skinn av nötkreatur och andra oxdjur samt av hästdjur

02951

10.11.43

Andra oberedda hudar och skinn av nötkreatur och andra oxdjur samt av hästdjur

02952

10.11.44

Oberedda hudar och skinn av får eller lamm

02953

10.11.45

Oberedda hudar och skinn av getter och killingar

02954

10.11.5

Fett av nötkreatur och andra oxdjur, får, getter eller svin

 

10.11.50

Fett av nötkreatur och andra oxdjur, får, getter eller svin

21511 (*)

21512

21513

21514

21515

21519 (*)

21521

10.11.6

Andra djurdelar, inte ätliga, inte beredda

 

10.11.60

Andra djurdelar, inte ätliga, inte beredda

39110 (*)

10.11.9

Delar av tillverkningen av berett och hållbarhetsbehandlat kött som utförs av underleverantörer

 

10.11.99

Delar av tillverkningen av berett och hållbarhetsbehandlat kött som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.12

Berett och hållbarhetsbehandlat fjäderfäkött

 

10.12.1

Kött av fjäderfä, färskt eller kylt

 

10.12.10

Kött av fjäderfä, färskt eller kylt

21121

21122

21123

21124

21125

10.12.2

Kött av fjäderfä, fryst

 

10.12.20

Kött av fjäderfä, fryst

21141

21142

21143

21144

21149

10.12.3

Fett av fjäderfä

 

10.12.30

Fett av fjäderfä

21511 (*)

21522

10.12.4

Ätliga slaktbiprodukter av fjäderfä

 

10.12.40

Ätliga slaktbiprodukter av fjäderfä

21160

10.12.5

Fjädrar och skinn av fåglar med fjädrar

 

10.12.50

Fjädrar och skinn av fåglar med fjädrar

39110 (*)

10.12.9

Delar av tillverkningen av berett och hållbarhetsbehandlat fjäderfäkött som utförs av underleverantörer

 

10.12.99

Delar av tillverkningen av berett och hållbarhetsbehandlat fjäderfäkött som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.13

Köttvaror

 

10.13.1

Beredningar av kött, slaktbiprodukter eller blod

 

10.13.11

Svinkött och styckningsdelar därav, rimmat, torkat eller rökt (bacon och skinka)

21171

10.13.12

Nötkött, rimmat, torkat eller rökt

21172

10.13.13

Annat kött och ätliga slaktbiprodukter, rimmat, i saltlake, torkat eller rökt (utom svin- och nötkött); ätligt mjöl av kött eller slaktbiprodukter

21173

10.13.14

Korv och liknande produkter av kött, slaktbiprodukter eller blod

21174

10.13.15

Andra beredningar av kött, slaktbiprodukter eller blod, utom färdigrätter av kött och slaktbiprodukter

21179

10.13.16

Mjöl och pelletar av kött eller andra djurdelar, otjänliga som människoföda; grevar

21181

21182

21183

21184

21185

21186

21187

21188

21189

10.13.9

Tillagning och andra beredningstjänster för tillverkning av köttvaror; delar av tillverkningen av köttvaror som utförs av underleverantörer

 

10.13.91

Tillagning och andra beredningstjänster för tillverkning av köttvaror

88111 (*)

10.13.99

Delar av tillverkningen av köttvaror som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.2

Beredd och hållbarhetsbehandlad fisk, kräftdjur och blötdjur

 

10.20

Beredd och hållbarhetsbehandlad fisk, kräftdjur och blötdjur

 

10.20.1

Fisk, färsk, kyld eller fryst

 

10.20.11

Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska eller kylda

21221

10.20.12

Lever och rom av fisk, färsk eller kyld

21225

10.20.13

Fisk, fryst

21210

10.20.14

Fiskfiléer, frysta

21222

10.20.15

Fiskkött (även hackat eller malet), fryst

21223

10.20.16

Lever och rom av fisk, fryst

21226

10.20.2

Fisk, beredd eller hållbarhetsbehandlad på annat sätt; kaviar och kaviarersättning

 

10.20.21

Fiskfiléer, torkade, saltade eller i saltlake men inte rökta

21224

10.20.22

Lever och rom av fisk, torkad, rökt, saltad eller i saltlake; mjöl och pelletar av fisk, lämpliga som livsmedel

21227

21233 (*)

10.20.23

Fisk, torkad, saltad eller osaltad eller i saltlake

21231

10.20.24

Fisk, även fiskfiléer, rökt

21232

10.20.25

Fisk, beredd eller hållbarhetsbehandlad på annat sätt, utom färdiga fiskrätter

21242 (*)

10.20.26

Kaviar och kaviarersättning

21243

10.20.3

Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, frysta, beredda eller hållbarhetsbehandlade

 

10.20.31

Kräftdjur, frysta

21250

10.20.32

Kräftdjur, frysta, torkade, saltade eller i saltlake, rökta

21261

10.20.33

Andra ryggradslösa vattendjur, frysta, torkade, saltade eller i saltlake, rökta

21269

10.20.34

Kräftdjur, beredda eller hållbarhetsbehandlade på annat sätt; blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller hållbarhetsbehandlade på annat sätt

21270

21280

10.20.4

Mjöl och pelletar, otjänliga som livsmedel, och övriga produkter av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur

 

10.20.41

Mjöl och pelletar av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur, otjänliga som livsmedel

21291

10.20.42

Andra oätliga varor av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur

21299

10.20.9

Tjänster avseende rökning och annan hållbarhetsbehandling och beredning vid tillverkning av fiskprodukter; delar av tillverkningen av beredd och hållbarhetsbehandlad fisk, kräftdjur och blötdjur som utförs av underleverantörer

 

10.20.91

Tjänster avseende rökning och annan hållbarhetsbehandling och beredning vid tillverkning av fiskprodukter

88111 (*)

10.20.99

Delar av tillverkningen av beredd och hållbarhetsbehandlad fisk, kräftdjur och blötdjur som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.3

Beredda och hållbarhetsbehandlade frukter, bär och köksväxter

 

10.31

Beredd och hållbarhetsbehandlad potatis

 

10.31.1

Beredd och hållbarhetsbehandlad potatis

 

10.31.11

Potatis, fryst

21313

10.31.12

Potatis, torkad, även i bitar eller skivad, men inte vidare beredd

21393 (*)

10.31.13

Potatis, torkad, i form av mjöl, flingor, granulat och pelletar

21392

10.31.14

Potatis, beredd eller hållbarhetsbehandlad

21323 (*)

10.31.9

Tjänster avseende tillagning och annan beredning av potatis och potatisprodukter; delar av tillverkningen av beredd och hållbarhetsbehandlad potatis som utförs av underleverantörer

 

10.31.91

Tjänster avseende tillagning och annan beredning av potatis och potatisprodukter

88111 (*)

10.31.99

Delar av tillverkningen av beredd och hållbarhetsbehandlad potatis som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.32

Frukt-, bär- och grönsakssaft

 

10.32.1

Frukt-, bär- och grönsakssaft

 

10.32.11

Tomatsaft

21331

10.32.12

Apelsinsaft

21431

10.32.13

Grapefruktsaft

21432

10.32.14

Ananassaft

21433

10.32.15

Druvsaft

21434

10.32.16

Äppelsaft

21435

10.32.17

Blandningar av frukt-, bär- och grönsakssaft

21339

10.32.19

Annan frukt- och grönsakssaft

21439

10.32.9

Delar av tillverkningen av frukt- och grönsakssaft som utförs av underleverantörer

 

10.32.99

Delar av tillverkningen av frukt- och grönsakssaft som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.39

Andra beredda och hållbarhetsbehandlade frukter, bär och köksväxter

 

10.39.1

Beredda och hållbarhetsbehandlade köksväxter, utom potatis

 

10.39.11

Köksväxter, frysta

21311

21312

21319

10.39.12

Köksväxter, tillfälligt konserverade

21399 (*)

10.39.13

Torkade köksväxter

21393 (*)

10.39.14

Skurna och förpackade köksväxter och frukter

0 (*)

10.39.15

Bönor, beredda eller hållbarhetsbehandlade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, utom färdiga grönsaksrätter

21321

10.39.16

Ärter, beredda eller hållbarhetsbehandlade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, utom färdiga grönsaksrätter

21322

10.39.17

Andra köksväxter (utom potatis), beredda eller hållbarhetsbehandlade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, utom färdiga grönsaksrätter

21329 (*)

21399

10.39.18

Köksväxter (utom potatis), frukt, bär, nötter och andra ätliga växtdelar, beredda eller hållbarhetsbehandlade med ättika eller ättiksyra

21394

10.39.2

Frukt, bär och nötter, beredda och hållbarhetsbehandlade

 

10.39.21

Frukt, bär och nötter, även kokta, frysta

21493

10.39.22

Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader, mos och pastor av frukt, bär eller nötter

21494

10.39.23

Nötter, jordnötter, rostade, saltade eller på annat sätt beredda

21495

10.39.24

Frukt, bär och nötter, tillfälligt konserverade, olämpliga för direkt konsumtion

21496

10.39.25

Andra beredda eller hållbarhetsbehandlade frukter och bär

21411

21412

21419

21491

21492

10.39.3

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter

 

10.39.30

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter

39120 (*)

10.39.9

Tjänster avseende kokning och annan bearbetning vid hållbarhetsbehandling av frukt och köksväxter; delar av tillverkningen av andra beredda och hållbarhetsbehandlade frukter, bär och köksväxter som utförs av underleverantörer

 

10.39.91

Tjänster avseende kokning och annan bearbetning vid hållbarhetsbehandling av köksväxter

88111 (*)

10.39.99

Delar av tillverkningen av andra beredda och hållbarhetsbehandlade frukter, bär och köksväxter som utförs av underleverantörer

88111 (*)

10.4

Vegetabiliska och animaliska oljor och fetter

 

10.41

Oljor och fetter

 

10.41.1

Råa animaliska oljor och fetter, samt fraktioner av sådana oljor eller fetter

 

10.41.11

Solarstearin, isterolja, oleostearin, oleomargarin och talgolja, inte emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda

21529 (*)

10.41.12

Fetter och oljor samt fraktioner av fetter eller oljor av fisk och havsdäggdjur

21524

21525

21526

10.41.19

Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

21519 (*)

21523

21529 (*)

10.41.2

Råa vegetabiliska oljor

 

10.41.21

Sojabönolja, rå

21531

10.41.22

Jordnötsolja, rå

21532

10.41.23

Olivolja, rå

21537

10.41.24

Solrosolja, rå

21533

10.41.25

Bomullsfröolja, rå

21538

10.41.26

Rapsolja, rybsolja och senapsolja, rå

21534

10.41.27

Palmolja, rå

21535

10.41.28

Kokosolja, rå

21536

10.41.29

Övriga vegetabiliska oljor, råa

21539 (*)

10.41.3

Bomullslinters

 

10.41.30

Bomullslinters

21600

10.41.4

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor; mjöl och pelletar av oljeväxtfrön eller oljehaltiga frukter

 

10.41.41

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor

21710

10.41.42

Mjöl av oljeväxtfrön eller oljehaltiga frukter, utom mjöl av senapsfrön

21720

10.41.5

Raffinerade oljor, utom återstoder

 

10.41.51

Sojabönolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21541

10.41.52

Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21542

10.41.53

Olivolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21547

10.41.54

Solrosolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21543

10.41.55

Bomullsfröolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21548

10.41.56

Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa oljor, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21544

10.41.57

Palmolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21545

10.41.58

Kokosolja och fraktioner av denna olja, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21546

10.41.59

Andra oljor och fraktioner av dessa, raffinerade men inte kemiskt modifierade; icke flyktiga vegetabiliska fetter och andra oljor (utom majsolja) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, raffinerade men inte kemiskt modifierade

21549 (*)

10.41.6

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, helt eller delvis hydrerade eller omförestrade, men inte vidare bearbetade

 

10.41.60

Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, helt eller delvis hydrerade eller omförestrade, men inte vidare bearbetade

21590 (*)

10.41.7

Vegetabiliska vaxer (andra än triglycerider); degras; återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fettartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer