19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (3) finns bestämmelser om öppnande och administration av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

(2)

De kvantiteter för vilka A-licensansökningar har lämnats in av traditionella importörer och nya importörer under de fem första arbetsdagarna i april 2008 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga för produkter med ursprung i Kina och alla andra tredjeländer utöver Kina och Argentina.

(3)

Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 är det nu därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning som de A-licensansökningar som överlämnats till kommissionen den 15 april 2008 i enlighet med artikel 12 i den förordning (EG) nr 341/2007 kan tillgodoses.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/5

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2007/2008 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1109/2007 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 316/2008 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/7

(1)

Genom direktiv 2004/36/EG införs harmoniserade metoder för att säkerställa att internationella säkerhetsnormer verkligen följs inom gemenskapen genom harmonisering av reglerna och förfarandena för rampinspektioner av de luftfartyg från tredjeland som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna. Direktivet innehåller krav dels på att medlemsstaterna ska utföra harmoniserade rampinspektioner av luftfartyg från tredjeland som landar på någon av medlemsstatens flygplatser som är öppen för internationell luftfart, om misstanke föreligger om att dessa luftfartyg inte uppfyller internationella säkerhetsnormer, dels att medlemsstaterna ska delta i insamling och utbyte av information om de rampinspektioner som utförs.

(2)

För att de behöriga inspektionsmyndigheterna i varje medlemsstat maximalt ska kunna utnyttja de begränsade resurser som står till deras förfogande, bör de prioritera rampinspektioner av de kategorier av aktörer och luftfartyg som har en särskild benägenhet för säkerhetsbrister.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (2).

1.

Objekt som utifrån de regelbundna analyser som genomförs av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) har konstaterats utgöra en potentiell säkerhetsrisk.

2.

Objekt som identifierats mot bakgrund av ett yttrande från flygsäkerhetskommittén i samband med genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 (3) om att ytterligare kontroller av huruvida de faktiskt uppfyller gällande säkerhetsstandarder bör genomföras i form av systematiska rampinspektioner. Detta kan även omfatta objekt som har strukits från den gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen som upprättats genom förordning (EG) nr 2111/2005 (gemenskapsförteckningen).

3.

Objekt som identifierats utifrån de uppgifter som kommissionen erhållit från medlemsstaterna eller Europeiska byrån för luftfartssäkerhet i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EG) nr 2111/2005.

4.

Luftfartyg som förs in i gemenskapen av aktörer som tas upp i bilaga B i gemenskapsförteckningen.

5.

Luftfartyg som drivs av andra aktörer som är godkända i samma land som en aktör som för tillfället står med på gemenskapsförteckningen.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/9

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2) införs bestämmelser om övervakning av importen av de produkter som förtecknas i bilaga XVII till förordningen. Denna övervakning ska ske i enlighet med artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

I enlighet med artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2004, 2005 och 2006, bör en anpassning göras av tröskelvolymerna för tilläggstullen för gurka och körsbär med undantag av surkörsbär.

(3)

Förordning (EG) nr 1580/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/11

(1)

I förordning (EG) nr 1924/2006 anges det hur påståenden om livsmedel får användas vid märkning och presentation av samt i reklam för livsmedel.

(2)

Ansökningar om tillstånd för hälsopåståenden bör på ett korrekt och tillräckligt tydligt sätt visa att hälsopåståendet grundar sig på och beläggs av allmänt godtagen vetenskaplig dokumentation, genom att all tillgänglig vetenskaplig kunskap har beaktats och det har gjorts en sammanvägning av dokumentationen.

(3)

Som det anges i artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 är det nödvändigt att fastställa tillämpningsbestämmelser för ansökningar om hälsopåståenden som lämnas in i enlighet med den förordningen, bland annat om hur ansökningarna ska utformas och presenteras.

(4)

Dessa bestämmelser bör leda till att ansökningshandlingarna är sammanställda så att nödvändiga vetenskapliga data anges och kategoriseras så att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska kunna bedöma ansökningarna.

(5)

Tillämpningsbestämmelserna är främst avsedda som allmän vägledning, och de undersökningar som behövs för att bedöma hälsopåståendet från vetenskaplig synpunkt kan beroende på typen av påstående variera både till innehåll och omfattning.

(6)

Ansökningar om hälsopåståenden bör vara förenliga med kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, särskilt de allmänna principer och villkor som anges i artiklarna 3 och 5. För varje enskilt hälsopåstående bör det göras en särskild ansökan, där typen av hälsopåstående beskrivs.

(7)

De uppgifter och handlingar som ska tillhandahållas enligt den här förordningen bör inte påverka kraven på kompletterande information som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid behov kan begära enligt artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1924/2006.

(8)

På begäran av kommissionen har myndigheten avgett ett yttrande om vetenskaplig och teknisk vägledning i att utforma och presentera ansökningar som gäller hälsopåståenden (2). För att myndigheten ska få in enhetliga ansökningar bör myndighetens vägledning följas tillsammans med genomförandebestämmelserna.

(9)

För att dataskydd enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska kunna åtnjutas bör begäran om skydd för de data som enligt den sökande bör hanteras som äganderättsligt skyddade innehålla en motivering till detta, och alla sådana data bör finnas i en separat del av ansökan.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

Ansökningar om godkännande som lämnas in i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 1924/2006,

b)

ansökningar om att ett påstående ska tas upp i den förteckning som anges i artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1924/2006 i enlighet med det förfarande som anges i artikel 18 i den förordningen.

a)

ska i främsta rummet bestå av studier på människa, och när det gäller påståenden om barns utveckling och hälsa, studier på barn,

b)

ska läggas fram i en hierarki av undersökningstyper som avspeglar den relativa styrkan hos dokumentationen från de olika typerna av undersökningar.

a)

målgruppen för det hälsopåstående som avses,

b)

den mängd näringsämne eller annat ämne eller livsmedel eller kategori av livsmedel och det konsumtionsmönster som behövs för att den påstådda gynnsamma effekten ska uppnås,

c)

vid behov ett konstaterande som riktar sig till personer som bör undvika att använda det näringsämne eller det andra ämne, det livsmedel eller den livsmedelskategori som hälsopåståendet avser,

d)

en varning för ett näringsämne eller annat ämne eller ett livsmedel eller en kategori av livsmedel som vid överdriven konsumtion kan antas utgöra en hälsorisk,

e)

eventuella andra restriktioner för användningen samt anvisningar om tillagning och/eller användning.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/17

(1)

Genom direktiv 2004/36/EG införs harmoniserade metoder för att säkerställa att internationella säkerhetsnormer följs inom gemenskapen genom harmonisering av reglerna och förfarandena för rampinspektioner av de luftfartyg från tredjeland som landar på flygplatser i medlemsstaterna. Direktivet innehåller krav dels på att medlemsstaterna ska utföra harmoniserade rampinspektioner av luftfartyg från tredjeland som landar på någon av medlemsstatens flygplatser som är öppen för internationell luftfart, dels att medlemsstaterna ska delta i insamling och utbyte av information om de rampinspektioner som utförs.

(2)

De gemenskapsskyldigheter för medlemsstaterna som anges i direktiv 2004/36/EG kan i hög utsträckning uppfyllas på förhand om de frivilligt deltar i programmet för säkerhetskontroll av utländska flygplan (Safa-programmet) som initierades 1996 av Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC), som nu förvaltas av de gemensamma luftfartsmyndigheterna (JAA).

(3)

Från och med den 1 januari 2007 ligger Safa-programmet helt under gemenskapens behörighet och det förvaltas nu av kommissionen som bistås av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 768/2006 av den 19 maj 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG i fråga om insamling och utbyte av information om säkerheten hos luftfartyg som använder flygplatser i gemenskapen samt förvaltningen av informationssystemet (2).

(4)

Safa-programmet bör kompletteras med lämpliga åtgärder för att säkerställa gemensamma normer för utförandet av rampinspektioner, så som en handbok för rampinspektioner.

(5)

Bilaga II till direktiv 2004/36/EG innehåller endast synnerligen allmänna kriterier, eftersom gemensamma luftfartsmyndigheten (JAA) vid den tidpunkt då bilagan antogs offentliggjorde och regelbundet uppdaterade detaljerade tekniska riktlinjer och förfaranden och dessa därefter tillämpades frivilligt av de ECAC-stater som deltar i Safa-programmet.

(6)

Det anses nödvändigt att fastställa de centrala delarna i handboken för utförande av rampinspektioner med anledning av överföringen av Safa-programmet till gemenskapen och den ökade betydelse gemenskapen lägger vid resultatet av de rampinspektioner som utförs inom ramen för Safa-programmet då den fattar beslut om att föra upp lufttrafikföretag på gemenskapens förteckning över svartlistade lufttrafikföretag i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv 2004/36/EG.

(7)

Handbokens centrala delar utgör de grundläggande normerna för effektivt utförande av rampinspektioner och borde därför så snart som möjligt ingå som en del av bilaga II till direktiv 2004/36/EG som fastställer hur rampinspektioner ska utföras, i synnerhet med tanke på att Safa-programmet överförts till gemenskapens behörighet.

(8)

EASA har överlämnat ett förslag till ändring av bilaga II till direktiv 2004/36/EG i enlighet med artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 768/2006.

(9)

Direktiv 2004/36/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (3).

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/27

(1)

Genom artikel 18.1 i direktiv 2003/96/EG, jämförd med bilaga II till det direktivet, tilläts Italien att i vissa ”särskilt eftersatta områden” tillämpa nedsatta punktskattesatser för eldningsolja och gasol som används för uppvärmning. Undantaget skulle tillämpas till och med den 31 december 2006.

(2)

Genom en skrivelse daterad den 17 oktober 2006 begärde de italienska myndigheterna i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG tillåtelse att i samma geografiska områden tillämpa lägre skattesatser på dieselbrännolja och gasol som används för uppvärmning. Italien önskar fortsätta tillämpa den skattenedsättning som är följden av ovanstående undantag efter den 31 december 2006. Tillståndet har begärts för perioden från och med den 1 januari 2007 till den 31 december 2012.

(3)

Italien har ett mycket mångskiftande territorium med skiftande klimatiska och geografiska villkor. 1999 höjde Italien punktskattenivån som en del av reformeringen av landets skattesystem. Mot bakgrund av landets territoriella särart införde Italien samtidigt lägre skatt på gasol och dieselbrännolja för att delvis kompensera de överdrivet höga värmekostnaderna för invånare i vissa geografiska områden.

(4)

Skattedifferentieringen syftar till att befolkningen i de berörda områdena ska få samma villkor som resten av den italienska befolkningen genom att de överdrivet höga värmekostnaderna sänks. För att fastställa vilka områden som ska omfattas av skattenedsättningen har Italien utgått från objektiva kriterier, dels klimatvillkoren i det berörda området, dels tillgången till naturgasnätet. Det sistnämnda kriteriet återspeglar hur stora möjligheter befolkningen i de berörda områden har att välja mellan olika bränsletyper.

(5)

Skattenedsättningen får följaktligen tillämpas i de geografiska områden (kommuner) som uppfyller följande krav: i) kommuner som ingår i klimatzon F enligt definitionen i presidentdekret nr 412 från 1993 (2), dvs. kommuner med fler än 3 000”daggrader”, ii) kommuner som ingår i zon E enligt definitionen i presidentdekret nr 412 från 1993, dvs. kommuner med 2 100 till 3 000”daggrader” (3), och iii) Sardinien och små öar (samtliga italienska öar förutom Sicilien). Eftersom utvecklingen av naturgasnätet i stor utsträckning skulle reducera de extra uppvärmningskostnaderna och framförallt skulle öka utbudet av bränsletyper för konsumenterna, kommer skattenedsättningen inte längre att gälla i kommuner som ingår i de nämnda andra och tredje områdena när naturgasnätet är utbyggt i den berörda kommunen.

(6)

Den gemensamma nämnaren för de berörda kommunerna är extra uppvärmningskostnader jämfört med resten av Italien. För klimatzonerna E och F motsvarar skattenedsättningen i genomsnitt 11–12 % av priset för diesel och gasol som används för uppvärmning. Beroende på klimatvillkoren är de genomsnittliga uppvärmningskostnaderna i klimatzon E 90 % högre än det nationella genomsnittet och 170 % högre i klimatzon F. När det gäller öarna är de högre uppvärmningskostnaderna, jämfört med Italiens fastland, en följd av öarnas geografiska egenart, begränsad bränsletillgång och extra transportkostnader, vilket leder till högre bränslepriser.

(7)

Skattenedsättningen kommer i samtliga fall att vara lägre än de extra uppvärmningskostnader som den berörda befolkningen utsätts för; ingen överkompensation sker. De italienska myndigheterna har särskilt framhållit att skattenedsättningen inte överskrider de extra kostnader som uppstår i zonerna E och F beroende på det kallare klimatet, och dessutom, i fråga om öarna, har myndigheterna förklarat att skattenedsättningen inte innebär att bränslepriset hamnar under priset för samma bränsle på fastlandet.

(8)

Den nedsatta skattesatsen kommer för både diesel och gasol att vara högre än gemenskapens minimiskattenivåer som fastställs i direktiv 2003/96/EG.

(9)

Skattenedsättningen gäller bara för uppvärmning av rum (både privata och inom näringsverksamhet). Den gäller inte för annan yrkesmässig användning av de berörda produkterna.

(10)

Det har konstaterats att åtgärden inte snedvrider konkurrensen eller stör den inre marknadens funktion och att den inte är oförenlig med gemenskapens miljö-, energi- och transportpolitik.

(11)

Italien bör därför i enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG tillåtas att till den 31 december 2012 tillämpa nedsatt skattesats på diesel och gasol som används för uppvärmning i vissa geografiska områden som kännetecknas av höga uppvärmningskostnader, i enlighet med bilagan.

(12)

Det bör säkerställas att Italien kan tillämpa den specifika skattenedsättningen utan avbrott efter den situation som rådde före den 1 januari 2007 genom tillämpning av artikel 18 i direktiv 2003/96/EG jämförd med bilaga II till det direktivet. Det begärda tillståndet bör därför beviljas med verkan från och med den 1 januari 2007.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/30

(1)

Rådets ställföreträdande generalsekreterare har genom rådets beslut 1999/870/EG (1) och beslut 2007/149/EG (2) bemyndigats att inom ramen för Schengenregelverkets införlivande i Europeiska unionen företräda vissa medlemsstater i syfte att ingå avtal om installation och drift av kommunikationsinfrastrukturen för Schengensammanhang (Sisnet) samt att förvalta dessa avtal, i avvaktan på överföringen till en kommunikationsinfrastruktur som sköts av Europeiska gemenskapen.

(2)

De finansiella åtaganden som följer av dessa avtal täcks av en särskild budget (nedan kallad Sisnetbudgeten) för finansiering av den kommunikationsinfrastruktur som avses i dessa rådsbeslut.

(3)

Schweiziska edsförbundet kommer att delta i de av Schengenregelverkets bestämmelser som rör Schengens informationssystem från och med en tidpunkt som rådet ska fastställa i enlighet med artikel 15.1 i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3).

(4)

Från och med denna tidpunkt bör Schweiziska edsförbundet delta i Sisnetbudgeten.

1.

Artikel 25.1 ska ersättas med följande:

”1.   Budgetinkomsterna ska utgöras av finansiella bidrag från följande medlemsstater: Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike samt Island, Norge och Schweiz.”

2.

Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

De stater som avses i artikel 25 ska ställa sina finansiella bidrag till ställföreträdande generalsekreterarens förfogande.

Bidragsfördelningen mellan å ena sidan de medlemsstater som avses i artikel 25 och å andra sidan Island, Norge och Schweiz, ska fastställas varje år på grundval av de berörda medlemsstaternas och Islands, Norges och Schweiz del av den totala bruttonationalprodukten (BNP) för föregående år för alla de stater som avses i artikel 25. Bidragsfördelningen mellan de berörda medlemsstaterna ska fastställas varje år efter avdrag av Islands, Norges och Schweiz bidrag i förhållande till dessa medlemsstaters del i Europeiska gemenskapernas totala momsmedel, som den har fastställts vid den senaste ändringen av unionens budget under det föregående budgetåret.

De extra kostnader som föranleds av att kommunikationsinfrastrukturen utsträcks till Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern ska inte bäras av Förenade kungariket eller Irland.”

3.

I artikel 28 ska följande punkt läggas till:

”4.   Med avvikelse från vad som sägs i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska Schweiz betala sitt första bidrag senast den 1 juli 2008.”

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/32

(1)

Enligt artiklarna 3.2 i d och 4.2 i d i förordning (EG) nr 2037/2000 är det efter den 31 december 2004 förbjudet att producera, importera och på marknaden släppa ut metylbromid för alla användningsområden, utom för bland annat (2) kritiska användningsområden (kallas även användningsområden av avgörande betydelse) enligt artikel 3.2 ii och kriterierna i beslut IX/6 av parterna i Montrealprotokollet, tillsammans med eventuella andra kriterier som parterna kommer överens om. Undantagen för kritiska användningsområden är avsedda att vara begränsade undantag under den period som krävs för att ta fram alternativ.

(2)

I beslut IX/6 fastställs att metylbromid får användas för kritiska användningsområden endast om den sökande kan visa att en brist på metylbromid för just det användningsområdet skulle leda till att marknaden störs på ett betydande sätt samt att användaren inte har tillgång till några tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ eller ersättningsämnen som är acceptabla ur miljö- eller folkhälsohänseende och också lämpliga för grödan och omständigheterna i fråga. Produktion och, i förekommande fall, användning av metylbromid för kritiska användningsområden bör tillåtas endast om alla tekniskt och ekonomiskt genomförbara åtgärder har vidtagits för att minimera användningen och de därmed förbundna utsläppen av metylbromid. De sökande bör också visa att rimliga ansträngningar görs för att utvärdera och saluföra alternativ och ersättningsämnen och för att säkerställa att medlemsstaterna godkänner dessa. Forskning bör ske för att utveckla alternativ och ersättningsämnen.

(3)

Kommissionen har tagit emot sex förslag på kritiska användningsområden för metylbromid från två medlemsstater, nämligen Polen (12 995 kg) och Spanien (232 151 kg). Sammanlagt uppgick förslagen till 245 146 kg.

(4)

Kommissionen har tillämpat kriterierna i beslut IX/6 och artikel 3.2 ii i förordning (EG) nr 2037/2000 för att fastställa vilken mängd metylbromid som kan omfattas av tillstånd för kritiska användningsområden under 2008. Kommissionen, i samråd med medlemsstaterna, upptäckte att lämpliga alternativ blivit tillgängliga i gemenskapen och även i många av de länder som är parter i Montrealprotokollet efter det att medlemsstaterna sammanställt sina förslag om kritiska användningsområden. Kommissionen beslutade därför att 212 671 kg metylbromid får användas under 2008 för kritiska användningsområden i de medlemsstater som hade ansökt om användning av metylbromid. Denna kvantitet motsvarar 1,1 % av 1991 års förbrukning av metylbromid i Europeiska gemenskapen, vilket visar att över 98,9 % av metylbromiden har ersatts med alternativ. De kritiska användningsområdena överensstämmer med dem som definieras i tabell A i beslut XIX/9 från det nittonde mötet för parterna i Montrealprotokollet (3).

(5)

Enligt artikel 3.2 ii ska kommissionen även avgöra vilka användare som får utnyttja undantaget för kritiska användningsområden. Eftersom medlemsstaterna enligt artikel 17.2 ska fastställa vilka kompetenskrav den berörda personalen minst bör uppfylla vid hantering av metylbromid och eftersom gasning är det enda användningsområdet har kommissionen fastställt att användare som utför gasning med metylbromid är de enda användare av metylbromid som kan föreslås av medlemsstaten och godkännas av kommissionen för kritiska användningsområden. Dessa användare har den kompetens som krävs för att använda ämnet på ett säkert sätt. Medlemsstaterna har fastställt förfaranden för att avgöra vilka användare som utför gasning inom det egna territoriet som får använda metylbromid för kritiska användningsområden.

(6)

I beslut IX/6 fastställs att produktion och användning av metylbromid för kritiska användningsområden får tillåtas endast om det inte finns någon metylbromid på lager och inte heller någon återvunnen metylbromid. Enligt artikel 3.2 ii får produktion och import av metylbromid tillåtas endast om återvunnen eller regenererad metylbromid inte kan erhållas från någon av parterna. Kommissionen har, i enlighet med beslut IX/6 och artikel 3.2 ii, fastställt att 6 296,744 kg finns i lager och är tillgängligt för kritiska användningsområden.

(7)

Enligt artikel 4.2 ii, och om inte annat följer av artikel 4.4, är det efter den 31 december 2005 förbjudet för andra företag än producenter och importörer att på marknaden släppa ut och att använda metylbromid. Enligt artikel 4.4 ska artikel 4.2 inte tillämpas när kontrollerade ämnen släpps ut på marknaden och används, om dessa används för att tillgodose i artikel 3.2 angivna användares tillåtna behov såvitt avser kritiska användningsområden.

Utöver producenter och importörer bör användare som utför gasning och som registreras av kommissionen 2008 få möjlighet att släppa ut metylbromid på marknaden och använda den för kritiska användningsområden efter den 31 december 2007. En användare som utför gasning begär vanligen att importören både importerar och levererar metylbromiden. Användare som utför gasning och som registrerats av kommissionen 2007 bör få rätt att föra över eventuell återstående metylbromid till 2008 om den inte använts under 2007 (”lager”). Europeiska kommissionen har infört tillståndsförfaranden för att dra av lager av metylbromid innan ytterligare metylbromid importeras eller produceras för att uppfylla tilllåtna behov för kritiska användningsområden under 2008.

(8)

Eftersom tillståndet för användning av metylbromid för kritiska användningsområden tillämpas från och med den 1 januari 2008 och berörda företag och aktörer bör kunna utnyttja licenssystemet, bör detta beslut vara tilllämpligt från och med det datumet.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som upprättats i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 2037/2000.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/35

(1)

Enligt artikel 7.4 i förordning (EG) nr 1258/1999, och artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005, ska kommissionen genomföra nödvändiga undersökningar, meddela de berörda medlemsstaterna sina iakttagelser, beakta dessas synpunkter, kalla till bilaterala förhandlingar i syfte att nå en överenskommelse med berörda medlemsstater och formellt underrätta dessa om sina slutsatser.

(2)

Medlemsstaterna har haft möjlighet att begära ett förlikningsförfarande. Denna möjlighet har utnyttjats i vissa fall och kommissionen har studerat rapporten från förfarandet i fråga.

(3)

Enligt förordning (EG) nr 1258/1999 och förordning (EG) nr 1290/2005, får jordbruksutgifter finansieras endast om de verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna.

(4)

De utförda kontrollerna, resultaten av de bilaterala diskussionerna och förlikningsförfarandena har visat att en del av de betalningar som medlemsstaterna deklarerat inte uppfyller detta krav och följaktligen inte får finansieras av garantisektionen vid EUGFJ och av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ).

(5)

De belopp som inte tillåts belasta garantisektionen vid EUGFJ och EGFJ bör anges. Dessa belopp avser inte betalningar som verkställts mer än tjugofyra månader innan kommissionen skriftligen meddelade medlemsstaterna resultaten av kontrollerna.

(6)

För de fall som avses i detta beslut har kommissionen i en sammanfattande rapport underrättat medlemsstaterna om vilka belopp som enligt uppskattningar ska undantas därför att de inte handlagts enligt gemenskapens bestämmelser.

(7)

Detta beslut påverkar inte de ekonomiska slutsatser som kommissionen kan komma att dra av domstolens domar i mål som ännu inte hade avgjorts den 15 december 2007 och som gäller frågor som omfattas av detta beslut.

19.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 109/40

(1)

Enligt kommissionens beslut 2006/502/EG (2) ska medlemsstaterna förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden.

(2)

Beslut 2006/502/EG antogs i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/95/EG, som begränsar giltighetstiden för beslutet till högst ett år men medger att det förlängs med ytterligare perioder på högst ett år.

(3)

Beslut 2006/502/EG har ändrats genom beslut 2007/231/EG som förlängde beslutets giltighetstid en första gång med ett år, till och med den 11 maj 2008.

(4)

Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills gjorts och utvecklingen när det gäller alternativa lösningar för att fastställa tändares barnsäkerhet är det nödvändigt att förlänga beslutets giltighetstid med ytterligare 12 månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom direktiv 2001/95/EG.