ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 55

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

51 årgången
28 februari 2008


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EG) nr 171/2008 av den 25 februari 2008 om bibehållande av förordning (EG) nr 71/97 om utvidgning av antidumpningstullen på cyklar som har sitt ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa cykeldelar från Folkrepubliken Kina

1

 

*

Rådets förordning (EG) nr 172/2008 av den 25 februari 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland

6

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 173/2008 av den 27 februari 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

21

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 174/2008 av den 27 februari 2008 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 994/2007 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland

23

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 175/2008 av den 27 februari 2008 om utfärdande av importlicenser för ris inom ramen för den tullkvot som öppnas för delperioden februari 2008 genom förordning (EG) nr 327/98

25

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Kommissionen

 

 

2008/166/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 13 november 2007 – Statligt stöd C 39/06 (f.d. NN 94/05) – Stödordning för nya andelsägare genomförd av Förenade kungariket [delgivet med nr K(2007) 5398]  ( 1 )

27

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 171/2008

av den 25 februari 2008

om bibehållande av förordning (EG) nr 71/97 om utvidgning av antidumpningstullen på cyklar som har sitt ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa cykeldelar från Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 9, 11.3 och 13.4,

efter att ha hört rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Rådet införde i september 1993 genom förordning (EEG) nr 2474/93 (2) en slutgiltig antidumpningstull på 30,6 % på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina. Denna tull höjdes vid den senaste översynen till 48,5 % genom rådets förordning (EG) nr 1095/2005 (3) (nedan kallad huvudåtgärden).

(2)

Efter en undersökning av om ovannämnda antidumpningstull verkligen kringgicks som det hävdades, genom att cyklar monterades i gemenskapen av cykeldelar från Folkrepubliken Kina, utvidgade rådet den 1 januari 1997 genom förordning (EG) nr 71/97 (4) antidumpningstullen på cyklar från det landet till att även gälla import av essentiella cykeldelar därifrån, i enlighet med artikel 13 i grundförordningen (nedan kallad åtgärden mot kringgående). Enligt åtgärden mot kringgående skulle det även inrättas ett system för tullbefrielse för att de monteringsföretag som inte kringgick åtgärden avseende cyklar skulle kunna importera kinesiska cykeldelar utan att betala antidumpningstull, genom att vara befriade från den del av åtgärden som utvidgats till att gälla även cykeldelar.

(3)

I juni 1997 antog kommissionen förordning (EG) nr 88/97 (5) om bemyndigande av att import av vissa cykeldelar med ursprung i Folkrepubliken Kina befrias från ovannämnda utvidgning, vilket lade den rättsliga grunden för användning av systemet för tullbefrielse (nedan kallat systemet för befrielse).

(4)

Till följd av de tre ovannämnda åtgärderna gäller nu en tull på 48,5 % för cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina, och denna tull har utvidgats till att även omfatta vissa cykeldelar med ursprung i Folkrepubliken Kina, men de monteringsföretag i gemenskapen som inte kringgår antidumpningstullen kan bli befriade från den utvidgade tullen, nämligen tullen på cykeldelar.

2.   Grund för översynen

(5)

Sedan åtgärderna utvidgats till att även omfatta import av vissa cykeldelar har kommissionen bifallit begäran från flera företag med säte i gemenskapen om befrielse från åtgärden mot kringgående. Kommissionen har mottagit fler ansökningar om tullbefrielse, och antalet företag som begärt befrielse har nu ökat markant. Det finns dock inga tecken på kringgående från de företags sida som beviljats befrielse.

(6)

Kommissionen förfogade över tillräcklig preliminär bevisning om att ett avskaffande av åtgärden mot kringgående inte skulle leda till att kringgåendet skulle fortsätta eller återkomma.

(7)

Åtgärden mot kringgående har nu varit i kraft i tio år, och har inte setts över sedan införandet.

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det fanns tillräcklig bevisning för att en översyn skulle inledas i enlighet med artiklarna 13.4 och 11.3 i grundförordningen, och inledde den 28 november 2006 denna översyn av åtgärden mot kringgående genom att tillkännage inledandet i Europeiska unionens officiella tidning  (6).

3.   Undersökningen

(9)

Syftet med undersökningen var att bedöma behovet av att bibehålla åtgärden mot kringgående.

3.1   Undersökningsperiod

(10)

Undersökningen omfattade perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande kringgående omfattade perioden från och med 2003 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

3.2   Parter som berörs av undersökningen

(11)

Kommissionen underrättade officiellt de kända monteringsföretagen i gemenskapen och deras intresseorganisationer om att översynen inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(12)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(13)

Eftersom ett stort antal monteringsföretag i gemenskapen var berörda av översynen ansåg kommissionen det lämpligt att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(14)

Ett stort antal monteringsföretag i gemenskapen, nämligen 158 företag, fyllde i stickprovsformuläret på riktigt sätt och gick med på att fortsättningsvis samarbeta i undersökningen. 8 av dessa 158 företag som ansågs vara representativa för gemenskapsindustrin när det gäller produktionsvolym avseende cykelmontering samt försäljning av cyklar i gemenskapen valdes ut för stickprovet. De åtta monteringsföretag i gemenskapen som valdes ut för stickprovet stod för nästan en tredjedel av gemenskapsindustrins totala produktion under skadeundersökningsperioden, och ovannämnda 158 monteringsföretag representerade nästan hela gemenskapsproduktionen. Detta stickprov utgjorde den största representativa tillverknings- och försäljningsvolym av cyklar i gemenskapen som rimligen gick att undersöka inom den tid som stod till förfogande.

(15)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna om urvalet, och inga invändningar framfördes.

(16)

Frågeformulär sändes ut till de åtta utvalda monteringsföretagen i gemenskapen, som skickade in de besvarade formulären.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök på plats hos följande utvalda monteringsföretag i gemenskapen:

Planet’Fun SA, Périgny, Frankrike,

Decathlon Italia SRL, Milano, Italien,

F.lli Masciaghi SpA, Basiano, Italien,

Denver SRL, Dronero-Cuneo, Italien.

B.   BERÖRD PRODUKT

(18)

Den produkt som berörs av översynen är essentiella cykeldelar, nämligen

målade eller anodiserade eller polerade och/eller lackerade cykelramar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 8714 91 10,

målade eller anodiserade eller polerade och/eller lackerade cykelframgafflar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 91 30,

kedjeväxlar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 99 50,

vevparti som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 96 30,

kedjekransar för hjul med frigång som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 93 90, vare sig dessa presenteras i satser eller inte,

andra bromsar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 94 30,

bromsspakar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8714 94 90, vare sig dessa presenteras i satser eller inte,

kompletta hjul med eller utan slangar, däck och kedjehjul, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 8714 99 90, och

styren som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 8714 99 10, vare sig de har styrtapp, bromsspakar och/eller växelspakar fästa på styret eller ej,

med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den berörda produkten). Dessa KN-nummer nämns endast upplysningsvis.

C.   KRINGGÅENDE AV ÅTGÄRDERNA MOT KRINGGÅENDE SAMT VARAKTIGHET

1.   Rättslig ram

(19)

Översynen, som företogs för att i enlighet med skäl 9 bedöma behovet av att bibehålla åtgärden mot kringgående, innebar en granskning av om kringgående i form av monteringsverksamhet ägde rum under skadeundersökningsperioden, och om denna situation var av bestående karaktär.

(20)

Närmare bestämt undersökte man om kriterierna enligt artikel 13.2 i grundförordningen för kringgående i form av monteringsverksamhet uppfylldes under skadeundersökningsperioden, och om dessa kriterier kan antas bli uppfyllda om åtgärden mot kringgående avskaffas.

(21)

För tydlighetens skull upprepas dessa kriterier nedan:

”a)

verksamheten påbörjades eller utvidgades väsentligt efter det att antidumpningsundersökningen inleddes eller omedelbart dessförinnan och de berörda delarna kommer från det land som omfattas av åtgärderna,

b)

delarna utgör 60 % eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten; dock ska kringgående inte i något fall anses ske när ökningen av de införda delarnas värde genom hopsättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden, och

c)

tullens positiva verkningar undergrävs i fråga om priser eller kvantiteter av den hopsatta likadana produkten och det finns bevis för dumpning i förhållande till tidigare fastställda normalvärden för den likadana produkten eller liknande produkter.”

2.   Förekomst av kringgående under skadeundersökningsperioden

(22)

Frågan om monteringsföretagen i gemenskapen under skadeundersökningsperioden kringgick den gällande åtgärden mot kringgående undersöktes.

(23)

Alla företag som samarbetade i undersökningen var monteringsföretag i gemenskapen som var befriade från åtgärden mot kringgående och som alltså fick importera och använda kinesiska cykeldelar för sin cykelmontering utan att betala antidumpningstull, förutsatt att andelen kinesiska cykeldelar inte översteg 60 % av totalvärdet på delarna i den hopsatta cykeln. Undersökningen visade att de utvalda monteringsföretagen i gemenskapen följde denna regel, då det inte kunde påvisas att deras användning av kinesiska cykeldelar översteg 60 %.

(24)

Efter bedömningen av de åtta monteringsföretag i gemenskapen som valts ut för stickprovet och av de 158 fullständiga svaren i urvalsförfarandet konstaterades den genomsnittliga andelen kinesiska cykeldelar från de utvalda åtta monteringsföretagen utgöra 37 %, vilket ligger betydligt under gränsvärdet 60 %. Den totala andelen för alla samarbetsvilliga monteringsföretag var ännu lägre, 29 % under skadeundersökningsperioden.

(25)

Ovannämnda andelar för åren 2003, 2004 och 2005 visas i nedanstående diagram:

Image

(26)

Eftersom ett av kriterierna för kringgående inte uppfylldes, konstaterades dessa monteringsföretag inte kringgå de gällande åtgärderna, utan uppfylla de villkor som ställts för tullbefrielsen.

(27)

Andelen samarbetsvilliga monteringsföretag i gemenskapen var mycket hög, mer än 90 % av volymen på försäljningen av cyklar från monteringsföretag i gemenskapen, och det fanns inga belägg för att huvudåtgärden skulle ha kringgåtts av andra cykelmonteringsföretag. I avsaknad av bevisning som tydde på motsatsen kan det konstateras att det inte förekom något kringgående av huvudåtgärden under skadeundersökningsperioden.

3.   Varaktighet

(28)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen granskades dessutom frågan om avsaknaden av kringgående kunde betraktas som bestående, dvs. om det var osannolikt att kringgåendet skulle återkomma om åtgärden mot kringgående avskaffades.

3.1   Inledande eller väsentlig ökning av monteringsverksamhet

(29)

Först gjordes en analys av om monteringsverksamhet skulle börja utföras eller skulle öka väsentligt efter det att åtgärden mot kringgående avskaffats. I undersökningen om kringgående konstaterades det ju att monteringen av kinesiska cykeldelar ökade kraftigt sedan huvudåtgärderna införts för kinesiska cyklar, och att ökningen fortsatte fram till 1997, då åtgärden mot kringgående infördes. Man kan se betydande förändringar i handelsmönstret: importen av kinesiska cyklar föll dramatiskt, samtidigt som importen av kinesiska delar började öka snabbt. Denna erfarenhet visar på en risk för att avsaknad av en åtgärd mot kringgående kan få till följd att importen av kinesiska cykeldelar och montering av cyklar av dessa delar igen ökar väsentligt.

(30)

Dessutom har undersökningen visat att kinesiska cykeldelar i allmänhet är billigare än cykeldelar med varje annat ursprung. Av detta följer att om några monteringsföretag i gemenskapen skulle öka sin användning av kinesiska cykeldelar, skulle andra kanske också börja använda mer kinesiska cykeldelar för att kunna behålla sin konkurrenskraft.

(31)

Med hänsyn till ovanstående kan det inte uteslutas att ett avskaffande av åtgärden mot kringgående skulle leda till en väsentlig ökning av importen av kinesiska cykeldelar och av monteringsverksamheten.

3.2   Kriteriet avseende 60-procentsgränsen för kinesiska cykeldelar

(32)

Vidare granskades frågan om det är troligt att monteringsföretagen i gemenskapen kommer att använda kinesiska cykeldelar till ett värde som överskrider 60 % av värdet på alla cykeldelar som används för montering av cyklar, om åtgärden mot kringgående avskaffas.

(33)

Den totala andelen kinesiska cykeldelar var ju under skadeundersökningsperioden 29 %, dvs. betydligt lägre än gränsvärdet på 60 % (se skäl 24). Den genomsnittliga andelen hos de åtta utvalda tillverkarna var något högre, nämligen 37 %.

(34)

Undersökningen har visat att följande omständigheter i viss mån kan förklara varför monteringsföretag i gemenskapen använde en betydligt lägre andel kinesiska cykeldelar än de 60 % som var tillåtna enligt reglerna för tullbefrielse.

Framför allt måste de tullbefriade gemenskapstillverkarnas alla cykelmodeller uppfylla 60-procentskravet, och modellerna av högre kvalitet, där det används färre kinesiska cykeldelar eller inga alls, snedvrider därför den genomsnittliga andelen kinesiska cykeldelar.

De ständiga variationerna i priset på importerade delar, transportkostnaderna, växelkurserna och andra praktiska omständigheter kräver att monteringsföretagen i EU har ett visst manöverutrymme så att de inte förlorar sin rätt till tullbefrielse.

(35)

Det är dock inte lätt att avgöra om ovannämnda argument är en tillräcklig förklaring till den betydanden skillnaden mellan den nuvarande andelen kinesiska cykeldelar som används av monteringsföretagen i EU och den 60-procentsgräns som reglerna om kringgående och systemet för befrielse tillåter.

(36)

Dessutom angav en del av monteringsföretagen i gemenskapen att de importerade mindre än 60 % kinesiska cykeldelar enbart i syfte att uppfylla sina förpliktelser i samband med tullbefrielsen.

(37)

Dessa cykeldelar är (som det anges i skäl 30) i allmänhet billigare än cykeldelar med varje annat ursprung, och därför kan monteringsföretagen i gemenskapen komma att börja använda mer kinesiska cykeldelar för att kunna hålla jämna steg med konkurrenterna.

(38)

Bilden är därför i viss mån motsägelsefull. Mot bakgrund av den betydande skillnaden mellan den faktiska och den tillåtna andelen kinesiska cykeldelar verkar det inte finnas någon påtaglig risk för att cykelmonteringsföretagen på kort sikt skulle överskrida 60-procentsgränsen.

(39)

På medellång sikt skulle kinesiska monteringsföretag dock ha ett relativt starkt incitament för att importera utöver den tillåtna 60-procentsgränsen och skulle därför igen kunna börja kringgå huvudåtgärden genom att till gemenskapen exportera så kallade halvmonterade byggsatser eller helt omonterade byggsatser, dvs. nästan fullständiga cyklar i separata förpackningar. Detta skulle innebära att det kringgående som skedde under 1990-talet innan åtgärden mot kringgående infördes skulle återkomma, vilket skulle leda till ett klart överskridande av 60-procentsgränsen.

(40)

Eftersom incitamentet för att importera mer än upp till den tillåtna andelen på 60 % är tämligen starkt, tycks det alltså finnas en viss risk för att 60-procentsgränsen överskrids om åtgärderna avskaffas.

(41)

Vad beträffar regeln om 25 procents värdeökning, som är ett undantag från kriteriet med 60-procentsgränsen, har det på grundval av de 158 svaren i stickprovsformulären konstaterats att monteringsföretagen i gemenskapen ökade förädlingsvärdet med i genomsnitt 20 % under skadeundersökningsperioden. För de åtta utvalda företagen ökade förädlingsvärdet med i genomsnitt 22 % under skadeundersökningsperioden. Med tanke på den blygsamma produktionen av cykeldelar i gemenskapen skulle denna värdeökning sannolikt inte överstiga 25 % om andelen kinesiska cykeldelar skulle överskrida 60-procentsgränsen. Det är därför osannolikt att monteringsföretagen i gemenskapen skulle öka värdet med mer än 25 %.

3.3   Undergrävande av tullens positiva effekter på försäljningspriser eller kvantiteter, samt dumpning

(42)

Det måste undersökas om de positiva effekterna av antidumpningstullen skulle undergrävas och om dumpningen skulle återkomma vid ett avskaffande av åtgärden mot kringgående. Under nuvarande marknadsvillkor, som innebär en gällande åtgärd mot kringgående tillsammans med ett system för befrielse, är det dock omöjligt att genomföra en tillräcklig analys av om tullarna skulle undergrävas med avseende på försäljningspriset och om dumpning skulle ske, eftersom beräkningen av gemenskapspriserna borde ha grundat sig på en situation där cyklarna monterades av enbart kinesiska cykeldelar. Till de gemenskapstillverkade cyklar som monterades under skadeundersökningsperioden användes ju i stället delar med olika ursprung, såväl i gemenskapen som i Folkrepubliken Kina och i andra länder utanför gemenskapen.

(43)

Det bör dock påpekas att den undersökning som ledde till åtgärden mot kringgående 1997 visade att de positiva effekterna av tullen på kinesiska cyklar undergrävdes med avseende på försäljningspriserna och att dumpning förekom. I avsaknad av jämförbara priser under skadeundersökningsperioden är resultaten av denna tidigare undersökning, som beskrivs i skälen 19–24 i åtgärden mot kringgående, fortfarande relevanta i fråga om undergrävande och dumpning.

D.   SLUTSATS

(44)

Översynen har visat att inget kringgående tycks förekomma för närvarande. Samtidigt har den visat att man inte helt kan utesluta risken för att kringgåendet återkommer. Mot bakgrund av ovanstående analys tycks det finnas en viss risk för att man inte kan undgå kringgående på medellång sikt om åtgärden mot kringgående avskaffas, eftersom monteringsföretagen i gemenskapen då skulle kunna utvidga sin monteringsverksamhet betydligt genom att använda kinesiska cykeldelar utöver 60-procentsgränsen, vilket skulle undergräva de positiva effekterna av antidumpningstullen på kinesiska cyklar.

(45)

Åtgärden mot kringgående bör därför fortsätta att gälla, för att garantera att huvudåtgärden, nämligen antidumpningstullen på cyklar, förblir effektiv och inte kan undergrävas genom kringgående i form av monteringsverksamhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utvidgningen genom förordning (EG) nr 71/97 av antidumpningstullen på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina till import av vissa cykeldelar med ursprung i Folkrepubliken Kina ska bibehållas, och översynen av denna import avslutas härmed.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 februari 2008.

På rådets vägnar

A. VIZJAK

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EGT L 228, 9.9.1993, s. 1.

(3)  EUT L 183, 14.7.2005, s. 1.

(4)  EGT L 16, 18.1.1997, s. 55.

(5)  EGT L 17, 21.1.1997, s. 17.

(6)  EUT C 289, 28.11.2006, s. 15.


28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/6


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 172/2008

av den 25 februari 2008

om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 9,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

1.1   Provisoriska åtgärder

(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 994/2007 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av ferrokisel som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland.

1.2   Efterföljande förfarande

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftligen synpunkter på de preliminära avgörandena. De parter som begärde detta gavs tillfälle att bli hörda. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden.

(3)

Kommissionen genomförde en fördjupad analys av de aspekter som gällde gemenskapens intresse och analyserade uppgifterna i enkätsvaren från några användare i gemenskapen efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna hade införts.

(4)

I skäl 166 i förordningen om preliminär tull åtog sig kommissionen att närmare studera vilka effekter de provisoriska åtgärderna får för användarna, innan ett slutgiltigt beslut fattas.

(5)

Kommissionen kontaktade därför, direkt och via branschorganisationer, ca 500 gjuterier i gemenskapen och sände frågeformulär till dem, eftersom denna kategori användarindustri inte hade visat något särskilt intresse under det aktuella förfarandet innan de provisoriska åtgärderna infördes. Vidare ombads alla ståltillverkare som samarbetade i det preliminära skedet att tillhandahålla ytterligare upplysningar för att kommissionen skulle kunna analysera åtgärdernas eventuella inverkan på deras verksamhet.

(6)

Besvarade frågeformulär inkom från bara sju gjuterier och ytterligare upplysningar inkom från åtta ståltillverkare. Alla sju i den förra kategorin och tre i den senare lämnade tillräckliga upplysningar för en fördjupad analys av effekterna av de provisoriska åtgärderna på deras ekonomiska situation.

(7)

Med tanke på den komplexa struktur som under undersökningsperioden kännetecknade den kinesiska exporterande tillverkarens verksamhet som beviljades marknadsekonomisk status, begärdes ytterligare upplysningar in till stöd för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Såsom anges i skäl 49 i den preliminära förordningen köpte den kinesiska exporterande tillverkaren elektricitet från en närstående leverantör och på grund av detta undersöktes närmare företagets kostnader för tillverkningen av ferrokisel.

(8)

Mot bakgrund av ovanstående gjordes tre ytterligare kontrollbesök på plats hos följande företag:

Erdos, Ordos City, Inre Mongoliet, elleverantör i Kina.

Trompetter Guss, Chemnitz, Tyskland, användare (gjuteri) i gemenskapen.

Arcelor Mittal, Genk, Belgien, användare (ståltillverkare) i gemenskapen.

(9)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och slutsatserna modifierades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(10)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland samt slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en preliminär tull. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter.

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2005 till och med den 30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

2.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1   Berörd produkt

(12)

Såsom anges i skälen 15–16 i förordningen om preliminär tull hävdade flera exportörer att slagg som innehåller väsentligt mindre än 45 % kisel, dvs. ferrokisel av låg renhetsgrad, inte bör omfattas av undersökningen, eftersom de menade att den inte har samma grundläggande fysikaliska egenskaper eller samma grundläggande användningsområden. Kommissionen åtog sig att klargöra denna fråga ytterligare. Ytterligare kommentarer i denna fråga inkom från flera berörda parter efter det preliminära meddelandet av uppgifter.

(13)

I detta avseende bör det först och främst noteras att den produkt som berörs av den nuvarande undersökningen är ferrokisel som innehåller minst 4 % järn och över 8 % men under 96 % kisel. Undersökningen visade också att slagg med ett kiselinnehåll på mindre än 45 % kan användas av stålindustrin i form av briketter, på samma sätt som ferrokisel med ett kiselinnehåll på mer än 45 %. Man kan därför dra slutsatsen att slagg har samma grundläggande fysiska egenskaper och är utbytbara mot andra typer av ferrokisel med ett högre kiselinnehåll. På grundval av ovanstående bekräftas härmed de preliminära slutsatserna i skäl 16 i förordningen om preliminär tull att ferrokisel av låg renhetsgrad ska anses som berörd produkt.

(14)

En icke-närstående importör ansåg att ”finfördelat” pulver av ferrokisel med 15 respektive 45 % kiselinnehåll bör undantas från produkträckvidden i denna undersökning. Ett undantag för ”finfördelat pulver av ferrokisel” från den nuvarande undersökningen är emellertid inte berättigat, eftersom ferrokisel med 15 respektive 45 % kiselinnehåll ingår i definitionen av den berörda produkten. Dessutom inkom importören, efter en utfrågning, inte med någon bevisning för att styrka sitt påstående, trots kommissionens begäran om detta. Påståendet avvisades därför.

2.2   Likadan produkt

(15)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats beträffande den likadana produkten, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skäl 17 i förordningen om preliminär tull.

3.   DUMPNING

3.1   Marknadsekonomisk behandling

(16)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter framförde en kinesisk exporterande tillverkare på nytt sina synpunkter på förändringen när det gäller tillgångarnas beräknade nyttjandeperiod (se skäl 26 i förordningen om preliminär tull). Den exporterande tillverkaren hade emellertid inga nya argument, som inte redan anförts tidigare i undersökningen, för att styrka sitt påstående att de preliminära undersökningsresultaten rörande situationen med marknadsekonomisk status (se skäl 23 i förordningen om preliminär tull) inte skulle vara korrekta.

(17)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande marknadsekonomisk status, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 18–26 i förordningen om preliminär tull.

3.2   Individuell behandling

(18)

Eftersom inga synpunkter framförts beträffande individuell behandling, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 27–31 i förordningen om preliminär tull.

3.3   Normalvärde

3.3.1   Jämförbart land

(19)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare att Norge inte är ett lämpligt jämförbart land beroende på dess höga elkostnader, som enligt tillverkaren inte är representativa för industrin globalt sett, och beroende på skillnader när det gäller tillgången på råvaror jämfört med de kinesiska tillverkarna. Den exporterande tillverkaren hävdade också att de norska tillverkarna i huvudsak säljer på export, eftersom det mesta av den inhemska förbrukningen är för företagsintern användning och att de norska tillverkarna till stor del inriktar sig på särskilda typer av ferrokisel, medan de kinesiska exporterande tillverkarna under undersökningsperioden bara tillverkade standardtyper. På grundval av detta ansåg den exporterande tillverkaren att det norska normalvärdet borde justeras.

(20)

Det stämmer visserligen att de norska tillverkarna säljer stora kvantiteter på exportmarknaderna, med tanke på den inhemska marknadens storlek och de konkurrensförhållanden som råder där (se skäl 35 i förordningen om preliminär tull), men Norge får ändå anses vara ett lämpligt jämförbart land.

(21)

När det gäller företagets övriga påståenden, konstaterade man att elkostnadernas andel av de kinesiska tillverkarnas produktionskostnader var avsevärt mycket högre än för de norska företagen. Den kinesiska exportören lämnade inte någon bevisning till stöd för att elpriserna skulle vara högre i Norge eller att den uppgivna svårigheten när det gäller tillgången på råvaror skulle inverka på normalvärdet i Norge. Dessa påståenden avvisades därför.

(22)

Man fann emellertid att de typer av ferrokisel som de norska tillverkarna sålde i Norge inte var desamma när det gäller renhetsgrad som de som exporterades från Kina till gemenskapen. Det ansågs därför att en justering var berättigad, såsom förklaras i skäl 25 nedan.

(23)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande jämförbart land, bekräftas härmed skälen 32–36 i förordningen om preliminär tull.

3.3.2   Metod för fastställande av normalvärdet

(24)

Eftersom inga synpunkter inkommit rörande fastställandet av normalvärdet, bekräftas härmed skälen 37–47 i förordningen om preliminär tull.

3.3.3   Fastställandet av normalvärdet

A.   KINA

(25)

En kinesisk exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status hävdade att normalvärdet inte var korrekt beräknat, eftersom det inte återspeglade skillnaderna mellan de olika typerna av den berörda produkten som såldes i Norge och den likadana produkten som exporterades från Kina. Påståendet granskades och det ansågs lämpligt att räkna om normalvärdet för att beakta olikheter i fysiska egenskaper mellan de produkttyper som såldes på den norska hemmamarknaden och de som exporterades från Kina till gemenskapen. Normalvärdet beräknades per produkttyp med justeringar för orenhet när det gäller titan och ferrokiselhalten för de produkter som inte kunde matchas direkt.

(26)

Den kinesiska exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status ingår i en stor kinesisk företagsgrupp tillsammans med nära hundra närstående företag, som är verksamma inom olika sektorer av industrin. Beroende på gruppens komplexa struktur och de konsolideringar som rörde de företag som var involverade i tillverkning och försäljning av ferrokisel, begärde man in nya uppgifter för granskning. I skäl 49 i förordningen om preliminär tull anges det dessutom att kostnaderna för produktion och försäljning av el ska undersökas närmare.

(27)

Denna ytterligare undersökning visade att den exporterande tillverkarens pris för inköp av el från en närstående leverantör inte kunde godtas, eftersom det priset inte återspeglade alla kostnaderna för elproduktionen. Vidare justerades beloppen för den exporterande tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader så att de också omfattade alla finansiella kostnader i samband med tillverkningen av den berörda produkten. Undersökningen visade att en del av dessa kostnader betalades av närstående parter och att de inte hade räknats in i det preliminära normalvärdet.

(28)

Efter denna justering av kostnaderna i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, konstaterade det att de inhemska försäljningspriserna på alla typer av den berörda produkt som såldes på export till gemenskapen var olönsamma. Till följd av detta blev det nödvändigt att konstruera ett normalvärde för företaget. Normalvärdet konstruerades på grundval av företagets egna tillverkningskostnader samt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (se ovan). Eftersom detta företag inte hade några lönsamma transaktioner och eftersom det inte var möjligt att använda vinsten på samma allmänna produktkategori eller för andra kinesiska exporterande tillverkare, tillämpades en vinstmarginal på 5 % vid beräkningen av normalvärdet enligt artikel 2.6 c i grundförordningen. Marginalen ligger i linje med den som användes när normalvärdet beräknades för den exporterande tillverkaren i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (se skäl 45 i förordningen om preliminär tull). Det har inte inkommit några uppgifter som visar att den vinst som beräknats på detta sätt skulle vara högre än den vinst som andra exportörer eller tillverkare normalt sett uppnår vid försäljning av produkter i samma allmänna produktkategori på den kinesiska marknaden.

B.   EGYPTEN

(29)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, hävdade en av de egyptiska exporterande tillverkarna att vid fastställandet av normalvärdet utifrån ett konstruerat värde ska en lägre vinstmarginal användas, liknande den som användes för den exporterande tillverkaren i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

(30)

Det bör noteras att konstruerade normalvärden fastställdes i enlighet med de metoder som anges i skälen 43–45 i förordningen om preliminär tull. Den vinstmarginal som användes återspeglar marknadssituationen i Egypten och har tillämpats i enlighet med de krav som anges i de inledande orden i artikel 2.6 i grundförordningen. Den vinstmarginal som tillämpades baserades alltså på den exporterande tillverkarens egna faktiska lönsamma försäljning inom ramen för normal handel med den likadana produkten under undersökningsperioden. I grundförordningen anges det inte att denna vinstnivå måste ersättas av en annan nivå på det sätt som det berörda företaget föreslår. Detta påstående måste följaktligen avvisas.

C.   KAZAKSTAN

(31)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende normalvärdet för Kazakstan, bekräftas härmed slutsatserna i skäl 51 i förordningen om preliminär tull.

D.   F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

(32)

Eftersom inga synpunkter har inkommit avseende normalvärdet för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, bekräftas härmed slutsatserna i skäl 52 i förordningen om preliminär tull.

E.   RYSSLAND

(33)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en rysk exporterande tillverkare att de växelkurser som använts vid beräkningen av normalvärdet inte var desamma som växelkurserna vid den faktiska tidpunkten för försäljningen. Det konstaterades efter kontroll att påståendet stämde och beräkningarna ändrades i enlighet med detta.

(34)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hade en rysk exporterande tillverkare invändningar mot justeringen av dess energikostnader, eftersom man hävdade att de energipriser som sätts av ryska myndigheter inte är obligatoriska utan bara vägledande. Detta visades genom företagets påstående att det betalade det rekommenderade priset och att dess elleverantör gick med vinst. Företaget hävdade också att elleverantören är en av några få oberoende elleverantörer i Ryssland som inte tillhör det förenade elsystemet i Ryssland och att elleverantören därför inte är inblandad i en sådan praxis där en verksamhet subventionerar en annan, som uppmärksammas i den OECD-rapport som beskrivs i förordningen om preliminär tull.

(35)

Mot bakgrund av de underbyggda argument som företaget lämnat in angående elektricitet, anses det att en justering av elkostnaden inte bör göras i den slutgiltiga beräkningen av normalvärdet.

3.4   Exportpris

A.    KINA

(36)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade en kinesisk exporterande tillverkare att när dess exportpris beräknades var den växelkurs man använde mellan yuan renminbi och euron från slutet av undersökningsperioden och den var därför för hög. Företaget föreslog att man i stället skulle använda den genomsnittliga växelkursen under undersökningsperioden. Påståendet granskades och det beslöts att man i den slutgiltiga beräkningen skulle använda den genomsnittliga växelkurs som gällde den månad då den faktiska försäljningstransaktionen ägde rum.

(37)

Eftersom inga andra synpunkter har lämnats rörande de kinesiska exportpriserna, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 55–56 i förordningen om preliminär tull.

B.    EGYPTEN

(38)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts hävdade en av de egyptiska exporterande tillverkarna att det fanns några fel i de växelkurser som tillämpats vid exporttransaktionerna till gemenskapen samt i det vägda genomsnittliga nettoexportvärdet för vissa typer av den berörda produkten. Det konstaterades att påståendet var berättigat och exportpriserna korrigerades i enlighet med detta.

C.    KAZAKSTAN

(39)

Eftersom inga andra synpunkter har lämnats beträffande de kazakstanska exportpriserna, bekräftas härmed slutsatserna i skäl 58 i förordningen om preliminär tull.

D.    F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

(40)

Eftersom inga synpunkter har lämnats rörande f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens exportpriser, bekräftas härmed slutsatserna i skäl 59 i förordningen om preliminär tull.

E.    RYSSLAND

(41)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, hävdade en rysk exporterande tillverkare att den vinstmarginal som enligt artikel 2.9 i grundförordningen använts för beräkningen av exportpriset för dess närstående importör i gemenskapen var för hög. Det erinras om att den vinstmarginal som använts vid beräkningen av exportpriset i det preliminära skedet var den närstående importörens vinstmarginal. Det är emellertid kommissionens genomgående praxis att den vinst som används ska baseras på icke-närstående importörers vinst. Under dessa omständigheter blev det nödvändigt att korrigera den vinstmarginal som använts i det preliminära skedet. Resultatet av denna ändring blev att den vinst som användes blev något högre, trots företagets påstående att vinstnivån redan var för hög.

(42)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en annan rysk exporterande tillverkare att den preliminära beräkningen av dess exportpris var felaktig, eftersom försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för dess närstående handelsföretag med säte på Brittiska Jungfruöarna, liksom transportkostnader, hade dragits av från priset till första oberoende kund för att man skulle komma fram ett pris fritt fabrik. Företaget hävdade att handelsföretaget i själva verket är tillverkarens försäljningsavdelning. Företagen styrs gemensamt och kompletterar varandra vid utförandet av de uppgifter som normalt sett en och samma ledningsstruktur skulle ansvara för. Det underströks också att handelsföretaget inte hade hand om några andra produkter. Mot bakgrund av detta hävdade företaget att överdrivna avdrag gjorts vid fastställandet av priset fritt fabrik. I detta avseende konstaterades det att dessa handlare utfärdade fakturor till kunderna i gemenskapen och att det var handlarna som tog emot betalningarna från kunderna i gemenskapen. Det bör vidare noteras att denna närstående handlares försäljning inkluderade ett prispåslag. Handlarens räkenskaper visade att det var handlaren själv som betalade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader Företaget kunde inte visa att dessa kostnader inte hade uppkommit vid försäljning av bland annat den berörda produkten till gemenskapen. På grundval av detta avvisades företagets påstående. I likhet med den justering som nämns i föregående skäl rörande den vinstnivå som använts vid konstrueringen av exportpriset för den andra ryska exporterande tillverkaren, blev det nödvändigt att korrigera den vinstmarginal som använts i det preliminära skedet. Resultatet av denna ändring blev att den vinst som användes blev något lägre.

3.5   Jämförelse

3.5.1   Importavgifter

(43)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, hävdade en av de egyptiska exporterande tillverkarna att företaget borde beviljas en justering för betalning av tull på de importerade råvaror som användes vid tillverkningen av den berörda produkten för försäljning på hemmamarknaden.

(44)

Som svar på detta bör det erinras om att enligt artikel 2.10 b i grundförordningen ska en justering göras med ett belopp motsvarande alla importavgifter eller indirekta skatter som tas ut för den likadana produkten och för material som fysiskt ingår i denna när produkten är avsedd för förbrukning i exportlandet och när beloppet inte tas ut eller återbetalas för den berörda produkt som exporteras till gemenskapen.

(45)

Kravet på en justering godtogs för importavgifter som betalats för en råvara som användes vid tillverkningen av den berörda produkten när den såldes på hemmamarknaden, eftersom tillverkaren visade att gällande tullavgifter hade betalats för den råvara som importerats och som fysiskt ingick i den berörda produkten när den såldes i Egypten. Kravet på en justering rörande två andra råvaror måste emellertid avvisas, eftersom undersökningen visade att under undersökningsperioden hade all sådan import använts för export av den berörda produkten. Företaget kunde inte visa att det under undersökningsperioden hade betalat tullavgifter som inte senare hade återbetalats och som följaktligen belastade den likadana produkten när denna såldes på hemmamarknaden.

3.5.2   Handelsled

(46)

En egyptisk exporterande tillverkare begärde en justering för olika handelsled grundad på en uppgiven skillnad mellan den inhemska försäljningen och exportförsäljningen. Företaget hävdade att den inhemska försäljningen helt och hållet gick till slutanvändare, medan försäljning till gemenskapen gick till distributörer. Företaget lämnade in uppgifter och begärde att en särskild justering skulle göras i enlighet med artikel 2.10 d ii i grundförordningen.

(47)

Det ska i detta avseende noteras att enligt artikel 2.10 d i i grundförordningen kan en justering för olikheter i fråga om handelsled bara beaktas om det påvisats konsekventa och tydliga skillnader i funktion och pris för de olika handelsleden på den inhemska marknaden.

(48)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter kunde det i detta fall bekräftas att all inhemsk försäljning i Egypten gjordes till slutanvändare. En skillnad i handelsled mellan inhemsk försäljning och exportförsäljning enligt artikel 2.10 d ii i grundförordningen kunde inte kvantifieras, därför att det inte fanns några relevanta skillnader i handelsled på den inhemska marknaden i Egypten.

(49)

När det gäller företagets exportförsäljning till gemenskapen, kunde det efter den analys av företagets kommentarer som gjordes efter det preliminära meddelandet av uppgifter bekräftas att all försäljning gjordes till distributörer. I enlighet med bestämmelserna i artikel 2.10 d ii i grundförordningen granskades det om det fanns någon grund för en särskild justering för olika handelsled såsom företaget hävdade utifrån sina egna uppgifter.

(50)

Det ansågs emellertid att de uppgifter som företaget hade lämnat inte var någon lämplig grund för en kvantifiering av en särskild justering. Med tanke på att artikel 2.10 d i i grundförordningen föreskriver att ”justeringens belopp skall motsvara en skälig uppskattning av skillnadens marknadsvärde”, ansåg man att om det gick att påvisa att det fanns en prisskillnad på gemenskapsmarknaden vid försäljning till olika typer av kunder, kunde detta ses som en lämplig grund för att kvantifiera skillnadens marknadsvärde i enlighet med artikel 2.10 d ii i grundförordningen. Man undersökte därför de uppgifter som de olika berörda parterna i gemenskapen hade lämnat om sin försäljning till olika typer av kunder. Man konstaterade att det fanns skillnader i pris på gemenskapsmarknaden när gemenskapsindustrin sålde till olika typer av kunder (i detta fall granskade man försäljningspriserna till slutanvändare och distributörer). Det ansågs därför att man borde göra en särskild justering av den egyptiska exportörens normalvärde, motsvarande den nämnda prisskillnaden.

(51)

Efter det slutliga meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för den planerade rekommendationen om att slutgiltiga åtgärder skulle införas, hävdade en rysk exportör att det var diskriminerande att inte bevilja företaget den begärda justeringen för olikheter i handelsled, eftersom en av de egyptiska exportörerna hade beviljats en liknande justering. Man fann emellertid att det inte fanns någon grund för den ryska exportörens krav på en sådan justering. På grundval av kontrollerade uppgifter från företaget kunde man konstatera att det inte fanns några genomgående prisskillnader vid försäljning av ferrokisel till de olika handelsleden på den ryska marknaden. Någon justering enligt artikel 2.10 d i i grundförordningen beviljades därför inte.

(52)

Med undantag av den ovan nämnda justeringen, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 61–63 i förordningen om preliminär tull.

3.6   Dumpningsmarginaler

3.6.1   Allmän metod

(53)

En ytterligare analys efter det preliminära skedet visade att Rysslands samarbetsnivå inte hade bedömts på rätt sätt. Samarbetet var i själva verket så gott som 100 %, men hade felaktigt bedömts till bara 32 % (se skäl 76 i förordningen om preliminär tull). Därför borde den övriga dumpningsmarginalen fastställas till nivån för det företag som hade den högsta dumpningsmarginalen (snarare än den metod som användes i det preliminära skedet, dvs. den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för den mest representativa produkttyp som hade den högsta dumpningsmarginalen).

(54)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande den allmänna metoden för fastställande av dumpningsmarginalen, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 64–68 i grundförordningen (bortsett från den ändring som anges i skäl 46 ovan).

3.6.2   Dumpningsmarginaler

A.   KINA

(55)

För de företag som beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling jämfördes, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen, det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(56)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

Erdos Xijin Kuangye Co., Ltd 15,6 %

Lanzhou Good Land Ferroalloy Factory Co., Ltd 29 %

(57)

Grunden för fastställandet av en landsomfattande dumpningsmarginal angavs i skäl 71 i förordningen om preliminär tull. I ljuset av de ändringar av de kinesiska normalvärdena och exportpriserna som anges ovan har också den landsomfattande dumpningsmarginalen justerats och ska nu vara 55,6 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

B.   EGYPTEN

(58)

Efter det att de provisoriska åtgärderna införts klagade ett av de egyptiska företagen på metoden för beräkning av antidumpningstullen, utan att ge någon närmare förklaring. Som svar på detta bör det framhållas att företaget inte kunde underbygga sitt påstående. Detta påstående måste följaktligen avvisas.

(59)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

The Egyptian Ferroalloys Company, Kairo 15,4 %.

Egyptian Chemical Industries KIMA, Kairo 24,8 %.

Alla övriga företag 24,8 %.

C.   KAZAKSTAN

(60)

Mot bakgrund av det bristande samarbetet fastställdes endast en landsomfattande dumpningsmarginal. Den slutgiltiga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, fastställdes till 37,1 %.

D.   F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN

(61)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren är den enda kända tillverkaren av ferrokisel i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

SILMAK DOOEL Export Import, Jegunovce 5,4 %.

Alla övriga företag 5,4 %.

E.   RYSSLAND

(62)

De två samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkarna är de enda kända tillverkarna av ferrokisel i Ryssland. De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

Chemk Group (Chelyabinsk Electrometallurgical Integrated Plant och Kutznetsk Ferroalloy Works), Chelyabinsk och Novokuznetsk 22,7 %.

ICT Group of Companies (Bratsk Ferroalloy Plant, TD North West Ferro Alloy Company och Bakersfield Marketing Ltd), Bratsk och Saint Petersburg 17,8 %.

Alla övriga företag 22,7 %.

4.   SKADA

4.1   Definition av gemenskapsindustrin

(63)

Vissa berörda parter hävdade att skadebedömningen inte ska göras sammantaget, utan för varje företag för sig, med tanke på de påstått avvikande skadetendenserna för de olika gemenskapstillverkarna.

(64)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen ska undersökningen av skadan inbegripa en bedömning av alla relevanta faktorer av betydelse för gemenskapsindustrins situation. I artikel 4 i grundförordningen definieras begreppet ”gemenskapsindustri” som alla tillverkare inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten eller de tillverkare vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av gemenskapens produktion. Av ovanstående framgår det klart att skadan ska bedömas för gemenskapsindustrin i dess helhet, och att man inte ska bedöma varje enskild gemenskapstillverkares situation.

(65)

På grundval av ovanstående avvisades påståendena, och slutsatserna i skälen 78–80 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

4.2   Förbrukningen i gemenskapen

(66)

En berörd part hävdade att kommissionen i förordningen om preliminär tull inte lämnade tillräckligt med väsentliga uppgifter för sin skadeanalys, såsom till exempel efterfrågan på ferrokisel per månad och prisutvecklingen på EU-marknaden, inbegripet gemenskapsindustrins pris- och kostnadsutveckling.

(67)

Enligt grundförordningen är inte gemenskapstillverkarna eller andra berörda parter skyldiga att varje månad lämna uppgifter för skadeundersökningsperioden. Det anses att detta skulle bli orimligt betungande för alla berörda parter och det är gängse praxis att vid undersökningen av dumpning och skada begära in uppgifter på årsbasis. Dessutom lämnade parten inte någon bevisning till stöd för att det i detta fall krävdes en analys varje månad för bedömningen av skada. De tabeller som återfinns i skälen 81, 85, 96 och 97 i förordningen om preliminär tull ger dessutom en adekvat bild av gemenskapens förbrukning, priserna på gemenskapsmarknaden samt vinsten och således kostnadsutvecklingen för gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden. Följaktligen avvisades denna begäran.

4.3   Import till gemenskapen från de berörda länderna

(68)

En berörd part hävdade att importen från Ryssland inte borde läggas samman med importen från Kina vid skadebedömningen, eftersom man påstod att denna import inte var underkastad samma konkurrensvillkor på gemenskapsmarknaden. Parten hävdade särskilt i) att majoriteten av de kinesiska exporterande tillverkarna inte är verksamma under marknadsmässiga förhållanden, ii) att de ryska företagen säljer genom närstående företag, medan de kinesiska exporterande tillverkarna säljer direkt till oberoende kunder, iii) att de kinesiska företagens dumpnings- och underskridandemarginaler är avsevärt mycket högre än de ryska företagens samt iv) att de kinesiska exporterande tillverkarna i ökande grad har trängt in på EU-marknaden med en närvaro som under de första sex månaderna 2006 var 50 % högre än de ryska exporterande tillverkarnas.

(69)

När det gäller det första påståendet, är det faktum att majoriteten av kinesiska exporterande tillverkare inte är verksamma under marknadsmässiga förhållanden inte en orsak till den icke-kumulativa bedömning som avses i artikel 3.4 i grundförordningen. Huruvida den berörda produkten på den inhemska marknaden har tillverkats under marknadsekonomiska förhållanden eller inte är därför inte relevant när man ska besluta om en kumulativ bedömning av importen.

(70)

När det gäller det andra påståendet om skillnader i försäljningskanaler, bör det noteras att även om de ryska exporterande tillverkarna säljer genom närstående handlare, säljs de likadana produkterna som importeras från både Kina och Ryssland till samma typ av slutanvändare i gemenskapen, nämligen till användare och distributörer.

(71)

När det gäller det tredje påståendet om dumpnings- och underskridandemarginalerna, har det för båda länderna fastställts att dumpningsmarginalerna överstiger miniminivån på det sätt som anges i artikel 3.4 a i grundförordningen och att det alltså föreligger ett prisunderskridande för båda länderna.

(72)

När det gäller det sista påståendet om importvolymer, ska det noteras att importvolymerna från Ryssland (och Kina) inte var försumbara på det sätt som anges i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom de hade en marknadsandel på 18 respektive 21 % under undersökningsperioden.

(73)

Av alla dessa skäl är en icke-kumulativ bedömning av importen från Ryssland inte berättigad och påståendet avvisas således.

(74)

En annan berörd part hävdade att kommissionen inte hade jämfört konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna från de berörda länderna och begärde därför att verkningarna av den dumpade egyptiska importen på gemenskapsindustrins situation skulle bedömas separat.

(75)

Såsom anges i skälen 83 och 89 i förordningen om preliminär tull analyserades konkurrensvillkoren för de importerade produkterna när det gäller hur lik produkten var och hur likt exportörernas beteende var (dvs. nivån på importvolymen, utvecklingen av och nivån på importpriset, deras prisunderskridande i förhållande till gemenskapsindustrin och likheten mellan försäljningskanalerna). Man fann då att de villkor som motiverar en sammantagen bedömning av importen från de berörda länderna var uppfyllda. På denna grundval avvisades påståendet, och slutsatsen i skäl 84 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(76)

En egyptisk exporterande tillverkare hävdade också att dess begränsade exportvolym under undersökningsperioden inte hade vållat gemenskapsindustrin skada och att dess situation således borde bedömas separat. Det bör härvidlag noteras att enligt artikel 3.4 i grundförordningen ska den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrins situation bedömas sammantaget, bland annat om importvolymen från varje enskilt land som är föremål för undersökningen inte är försumbar. Eftersom importen från Egypten uppnådde en marknadsandel på 3,7 % under undersökningsperioden var den inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Följaktligen avvisades denna begäran.

(77)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter rörande detta, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 82–89 i förordningen om preliminär tull.

4.4   Prisunderskridande

(78)

En berörd part hävdade att de underskridandemarginaler som konstaterades i förordningen om preliminär tull bör minskas med 3–5 % för att ta hänsyn till ferrokisel från ”lokal källa”, eftersom det uppgavs att ståltillverkaren i gemenskapen var beredd att betala ett högre pris för en råvara från lokal källa i EU, beroende på tillförlitlighet, kvalitet och punktlighet för leveranserna.

(79)

I skälen 38 och 87–89 i förordningen om preliminär tull förklaras grunden för jämförelsen mellan gemenskapsindustrins försäljningspriser och de berörda exportörernas försäljningspriser. Vid jämförelsen togs hänsyn till de olika kvaliteterna av den berörda produkten, såsom anges i skäl 13 i förordningen om preliminär tull. När det gäller tillförlitlighet och punktlighet för leveranserna, visade inte undersökningen att ett sådant högre pris hade betalats eller att denna potentiella konkurrensfördel ingick i det pris som gemenskapsindustrin tog ut av ståltillverkarna. Den berörda parten hade inte heller någon bevisning för detta påstående, som följaktligen måste avvisas.

4.5   Gemenskapsindustrins situation

(80)

Vissa berörda parter ifrågasatte den metod för att beräkna gemenskapsindustrins produktionskapacitet som används i skäl 93 i förordningen om preliminär tull. De föreslog särskilt att man skulle använda sig av en kapacitetssiffra som tar hänsyn till underhåll och strömavbrott, i stället för den ”teoretiska nominella kapacitet” som används i förordningen om preliminär tull.

(81)

Undersökningen har visat att alla driftstopp i gemenskapsindustrins maskiner för underhåll eller till följd av strömavbrott bara var av tillfälligt slag och inte förekom regelbundet under skadeundersökningsperioden. Det är värt att notera att även om justeringar skulle göras av produktionskapaciteten som de berörda parterna föreslår, skulle tendenserna när det gäller produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande ändå förbli oförändrade. Slutsatserna om huruvida gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada skulle också förbli desamma. Begäran om att en annan definition på produktionskapacitet skulle tillämpas, måste följaktligen avslås.

(82)

På grundval av dessa omständigheter och överväganden bekräftas härmed slutsatsen i skälen 107–110 i förordningen om preliminär tull att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada.

5.   ORSAKSSAMBAND

(83)

Vissa berörda parter hävdade att bedömningen av orsakssambandet mellan den skada som gemenskapsindustrin lidit och den dumpade importen inte bör göras sammantaget utan för varje företag för sig, med tanke på de påstått avvikande skadefaktorerna för de olika gemenskapstillverkarna.

(84)

Som redan nämnts i skäl 64 ovan, finns det ingen rättslig grund i artikel 3.5, 3.6 och 3.7 i grundförordningen för att bedöma orsakssambandet på grundval av de enskilda gemenskapstillverkare som omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin. I artikel 4 i grundförordningen definieras denna som tillverkare inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten eller de tillverkare vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av gemenskapens sammanlagda produktion.

5.1   Den dumpade importens verkan

(85)

Under skadeundersökningsperioden ökade volymen dumpad import med ursprung i de berörda länderna kraftigt. Det fanns också en tydlig överensstämmelse i tid mellan den kraftiga ökningen av den dumpade importen och gemenskapsindustrins försämrade ekonomiska situation. Gemenskapsindustrin lyckades inte höja sina försäljningspriser till den nivå som skulle ha krävts för att täcka de fulla kostnaderna, eftersom den dumpade importen underskred försäljningspriserna under undersökningsperioden.

(86)

På grundval av detta bekräftas de resultat och slutsatser som anges i skälen 112–114 i förordningen om preliminär tull.

5.2   Prissättningen på ferrokisel

(87)

Vissa berörda parter hävdade att ferrokisel är en råvara som köps och säljs på världsmarknaden och att marknadspriserna på ferrokisel sätts genom stålindustrins fluktuerande efterfrågan och att de inte är kostnadsbaserade.

(88)

I marknadsekonomier och under normala marknadsförhållanden bestäms priserna i allmänhet av nivån på efterfrågan och utbud för en viss produkt på marknaden. Det kan emellertid finnas andra faktorer såsom förekomsten av dumpad lågprisimport, som spelar en avgörande roll för prisnivån. I detta fall visade undersökningen att prissättningsmekanismerna för ferrokisel mycket riktigt hade påverkats av förekomsten av avsevärda mängder dumpad import. Det stämmer visserligen att den globala efterfrågan på ferrokisel, särskilt från stålindustrin, påverkade prissättningen under vissa delar av skadeundersökningsperioden, men tillgängliga uppgifter visar att de avtalsbaserade priserna på ferrokisel tidvis minskade tros den ökade efterfrågan.

(89)

Samma berörda parter lämnade uppgifter som visade utvecklingen av tillverkningen av råstål och rostfritt stål i EU och avistapriserna på ferrokisel i EU från 2002 och framåt. Av dessa uppgifter drog de berörda parterna slutsatsen att priserna på ferrokisel bara hade påverkats av efterfrågan (i huvudsak från ståltillverkarna). Analysen av uppgifterna bekräftade emellertid slutsatsen i skäl 88, nämligen att priserna på ferrokisel, även på gemenskapsnivå, sjönk under vissa perioder trots en ökad efterfrågan från stålindustrin.

(90)

Påståendet att de låga priserna på ferrokisel bestämdes av efterfrågan och inte av den dumpade importen måste därför avvisas.

5.3   Gemenskapsindustrins konkurrenskraft

(91)

En berörd part hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit bara kunde tillskrivas gemenskapstillverkarnas bristande konkurrenskraft och inte den dumpade importen. Den berörda parten citerade särskilt ett arbetsdokument (3), där det uppgavs att råvaror och energi var de två viktigaste konkurrensfaktorerna för EU:s metallindustri.

(92)

En analys av detta arbetsdokument visade emellertid att det i texten inte dras någon slutsats om att den europeiska ferrolegeringsindustrin skulle brista i konkurrenskraft. Tvärtom står det i arbetsdokumentet att ferrolegeringstillverkarna ”står inför en ökad import från tredjeländer, som t.ex. Kina, Ukraina, Brasilien och Kazakstan. Detta kan komma att bli ett hot mot den europeiska ferrolegeringsindustrin, om man inte snarast kan trygga samma spelregler som för konkurrenter i tredjeländer (4)”. På grundval av detta avvisades begäran.

(93)

Samma berörda part hävdade vidare att de flesta gemenskapstillverkare gick med förlust redan innan det förekommit någon skadlig dumpning på gemenskapsmarknaden. Enligt denna part var det inte den dumpade importen, utan sårbara kostnadsstrukturer som hade förorsakat gemenskapsindustrins svaga ekonomiska situation.

(94)

Såsom tydligt framgår av skäl 97 i förordningen om preliminär tull var gemenskapsindustrin 2003 lönsam med en vinstmarginal före skatt på 2,3 %, vilken ökade till 2,7 % 2004. Trenden för lönsamheten vände emellertid 2005 och förlusterna uppgick då till – 9,2 % av omsättningen. De största förlusterna på – 12,9 % inträffade under undersökningsperioden. Man ska minnas att en del av 2005 ingick i undersökningsperioden. Följaktligen måste argumentet att gemenskapsindustrin var olönsam redan innan det förekommit någon skadlig dumpning avvisas.

5.4   Import från andra tredjeländer

(95)

När det gäller import från andra tredjeländer, har det inte lämnats några nya synpunkter och slutsatsen i skäl 121 i förordningen om preliminär tull att denna import inte väsentligt har bidragit till den skada som vållats gemenskapsindustrin bekräftas därför.

5.5   Verkningarna av andra faktorer

5.5.1   Synpunkter från de berörda parterna

(96)

Olika berörda parter upprepade de krav de framfört innan de provisoriska åtgärderna hade införts, nämligen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit var förorsakad av andra faktorer än den dumpade importen. Svar på dessa krav lämnades redan i förordningen om preliminär tull. Det var särskilt de krav som gällde den påstått självförvållade väsentliga skadan som bemöttes i skälen 134–136 i förordningen om preliminär tull och kraven som gällde den minskade efterfrågan på stål som bemöttes i skäl 124 i förordningen om preliminär tull. Även om inga nya uppgifter lagts fram till stöd för dessa krav, förtydligas nedan de huvudsakliga resultat och slutsatser som redovisades i förordningen om preliminär tull.

5.5.1.1   Ökade produktionskostnader för gemenskapsindustrin

(97)

Flera berörda parter hävdade att det var de kraftiga kostnadsökningarna, särskilt på råvaror och elektricitet, som gemenskapsindustrin drabbats av och en gemenskapstillverkares minskning av produktionskapaciteten som hade förorsakat den väsentliga skada som konstaterades under undersökningsperioden.

(98)

När det gäller den påstådda minskningen av en gemenskapstillverkares produktionskapacitet, erinras det om att en justering av kapaciteten gjordes (se skäl 93 i förordningen om preliminär tull) för att man fullt ut skulle kunna ta hänsyn till denna särskilda situation.

(99)

När det gäller kostnadsökningarna, hävdade gemenskapsindustrin att de kostnadsökningar som konstaterats i legeringsindustrin vanligtvis rör hela världen och att de på sätt också drabbar industrin i hela världen på samma sätt. En analys av prisutvecklingen för de viktigaste kostnadsposterna under skadeundersökningsperioden visar att kostnaderna har ökat (elektricitet, kvartsit och elektrodpasta). Undersökningen har emellertid visat att även om dessa ökningar delvis kompenserades av en ökning av försäljningspriset, tillät den dumpade importen inte gemenskapsindustrin att överföra de fulla verkningarna av kostnadsökningarna på försäljningspriset. Därför bekräftas undersökningsresultaten i skälen 131–140 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Flera berörda parter hävdade att en viss gemenskapstillverkare hade problem med sin elleverantör, vilket ledde till en minskad tillverkning 2005 och 2006. De hävdade att detta var hela förklaringen till gemenskapsindustrins minskande tillverkning och försäljningsvolym liksom dess minskade lönsamhet.

(101)

Såsom redan nämnts i skäl 84 ovan, måste orsaken till den skada som lidits analyseras för gemenskapsindustrin i sin helhet. Även om uppgifter om denna tillverkare skulle kunna uteslutas från skadebedömningen, skulle de tendenser som observerats för övriga gemenskapsindustrin ändå fortsätta att vara mycket negativa och visa på väsentlig skada. Detta påstående måste därför avvisas.

5.5.2   Slutsats om orsakssamband

(102)

Med hänsyn till analysen ovan, i vilken en tydlig åtskillnad görs mellan verkningarna av alla andra kända faktorer på gemenskapsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen, bekräftas det härmed att dessa andra faktorer i sig inte ändrar det faktum att den konstaterade väsentliga skadan måste tillskrivas den dumpade importen.

(103)

Därför dras slutsatsen att den dumpade importen av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Kazakstan, Egypten, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(104)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande detta, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 137–140 i förordningen om preliminär tull.

6.   GEMENSKAPENS INTRESSE

6.1   Gemenskapsindustrins och övriga gemenskapstillverkares intressen

(105)

Vissa berörda parter hävdade att marknaden för ferrokisel har återhämtat sig sedan slutet av undersökningsperioden och att priserna enligt uppgift har nått rekordnivåer. Gemenskapsindustrin skulle således kunna återuppta tillverkningen och öka sin lönsamhet utan att det skulle finnas något behov av att införa antidumpningsåtgärder. Det påstods också att det bara var exporterande tillverkare i de tredjeländer som inte berördes av antidumpningsåtgärderna som skulle gynnas av införandet av åtgärder, och alltså inte gemenskapsindustrin.

(106)

Enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas för undersökningsresultaten. De tillgängliga uppgifterna visar mycket riktigt att priserna på ferrokisel visade en tendens att öka under månaderna efter undersökningsperioden, men priserna på de viktigaste insatsvarorna för tillverkningen av ferrokisel ökade också under samma period. Man kan utifrån detta inte dra slutsatsen att gemenskapsindustrin har återhämtat sig i en sådan utsträckning att införandet av åtgärder inte längre skulle vara berättigat. Denna invändning måste alltså avvisas.

(107)

När det gäller påståendet att det bara var exporterande tillverkare i de tredjeländer som inte berördes av antidumpningsåtgärderna som skulle gynnas av införandet av åtgärder, och alltså inte gemenskapsindustrin, bör det erinras om att syftet med antidumpningsåtgärderna är att undanröja den skadevållande dumpningens snedvridning av handeln och att återställa effektiv konkurrens på gemenskapsmarknaden. Importen från de berörda länderna kommer därför inte att hindras från att komma in på gemenskapsmarknaden, där effektiv konkurrens kommer att råda till fördel för alla operatörer. Gemenskapsindustrin kommer på samma sätt att kunna dra nytta av återställandet av effektiv konkurrens på gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av detta anses det att invändningen är ogrundad och den måste därför avvisas.

(108)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande detta, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 143–149 i förordningen om preliminär tull.

6.2   Råvaruleverantörernas intresse

(109)

Eftersom inga synpunkter inkommit från leverantörerna, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 150–152 i förordningen om preliminär tull.

6.3   Importörernas intresse

(110)

En berörd part som importerar ferrokisel från Kina för leverans i huvudsak till gjuterier hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder kommer att få allvarliga negativa verkningar för gjutjärnsindustrin och leda till en nedläggning av företag och förluster av arbetstillfällen på gemenskapsmarknaden.

(111)

Trots ett mycket begränsat samarbete från gjuterierna (se skäl 115 nedan) visade ändå den undersökning som gjordes efter införandet av de provisoriska åtgärderna att det inte var troligt att införandet av åtgärder skulle få särskilt negativa verkningar för gjuterierna. Följaktligen avvisades denna begäran.

(112)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande detta, bekräftas härmed undersökningsresultaten i skälen 153–158 i förordningen om preliminär tull.

6.4   Användarnas intresse

(113)

De möjliga verkningarna av de provisoriska åtgärderna för användarindustrierna, särskilt gjuterier och ståltillverkare, undersöktes närmare (se skäl 3–5 ovan). Frågeformulär sändes ut till mer än 500 berörda parter, men deras samarbetsvilja var mycket låg, vilket framgår av skäl 5 ovan.

(114)

Tilläggsanalysen inriktades på de två främsta användargrupperna, nämligen ståltillverkare och gjuterier. Utifrån de ytterligare uppgifter som inkommit, konstaterades det att ferrokisel i genomsnitt står för ungefär 0,7 % av ståltillverkarnas produktionskostnader. För gjuterierna var siffran högre (1,4 % av produktionskostnaderna).

(115)

Utifrån detta och med hänsyn till att den genomsnittliga slutgiltiga tullsatsen är 23,4 % är det troligt att verkningarna av åtgärderna för stål- och gjuteriindustrin inte blir särskilt stora och att de som mest kan komma att påverka industrins ekonomiska resultat med 0,16 % respektive 0,33 %. Denna situation som skulle var det mest ogynnsamma fallet ska ses i ljuset av de fördelar som undanröjandet av snedvridningen kommer att få för gemenskapsmarknaden överlag. Om man i analysen dessutom tar hänsyn till att importen från de berörda länderna står för ungefär 50 % av gemenskapens förbrukning, skulle verkningarna av åtgärderna för användarindustrins ekonomiska resultat bli ännu mindre.

(116)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas härmed skäl 166 i förordningen om preliminär tull.

6.5   Tidigare förfaranden

(117)

Flera berörda parter hävdade att antidumpningsåtgärderna i det förflutna inte hade haft någon positiv inverkan på gemenskapsindustrin och att institutionerna därför hade tillåtit åtgärderna att upphöra 2001, se skäl 129 i kommissionens beslut 2001/230/EG av den 21 februari 2001 om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av ferrokisel med ursprung i Brasilien, Kazakstan, Folkrepubliken Kina, Ryssland, Ukraina och Venezuela (5).

(118)

Sanningshalten i detta påstående ska inte kommenteras här, men det erinras om att enligt grundförordningen måste beslut fattas på grundval av uppgifter som samlats in under den pågående undersökningen och inte på grundval av uppgifter från tidigare undersökningar. De berörda parternas antagande är därför inte relevant i detta fall och måste avvisas.

6.6   Slutsats om gemenskapens intressen

(119)

Mot bakgrund av resultaten av den ytterligare undersökning som gjordes av aspekterna på gemenskapens intresse i det fall som beskrivs ovan, bekräftas härmed undersökningsresultaten och slutsatserna i skälen 141–168 i förordningen om preliminär tull.

7.   SLUTGILTIGA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

7.1   Nivå för undanröjande av skada

(120)

Flera berörda parter ifrågasatte de preliminära undersökningsresultaten enligt vilka en vinstmarginal på 5 % skulle vara den vinstmarginal före skatt som rimligtvis kunde uppnås av en industri av detta slag i branschen under normala konkurrensförhållanden.

(121)

En berörd part hävdade att den vinstmarginal för gemenskapsindustrin som användes för att fastställa nivån för undanröjande av skada borde ligga på samma nivå som den vinst som gemenskapsindustrin uppnådde under 2003, dvs. 2,3 %, och den borde i vart fall vara högre än vinsten under 2004, som var ett ovanligt framgångsrikt år för legeringsindustrin.

(122)

Fastställandet av nivån för undanröjande av skada måste grundas på en bedömning av den vinstmarginal som gemenskapsindustrin rimligen kan förväntas uppnå utan dumpad import, vid försäljning av den likadana produkten på gemenskapsmarknaden. Vinstmarginalen i början av skadeundersökningsperioden under en viss undersökning får anses som den vinst som skulle ha uppnåtts om det inte hade förekommit någon dumpad import. Man bör emellertid också komma ihåg att vid översynen vid giltighetstidens utgång som ledde till upphävandet av de då gällande antidumpningsåtgärderna på import av ferrokisel med ursprung i Brasilien, Republiken Kazakstan, Folkrepubliken Kina, Ryska federationen, Ukraina och Venezuela låg gemenskapsindustrins vinst, utan dumpad import, på nivåer upp till 11,2 %, se skäl 105 i kommissionens beslut 2001/230/EG. Det vinstmål på 5 % som använts i den nuvarande undersökningen (se skäl 171 i förordningen om preliminär tull) återspeglar ett ganska konservativt tillvägagångssätt. På grundval av ovanstående avvisades denna begäran.

(123)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande nivån för undanröjande av skada, bekräftas härmed skälen 169–171 i förordningen om preliminär tull.

7.2   Form för och nivå på tullarna

(124)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållat, utan att den konstaterade dumpningsmarginalen överskrids.

(125)

Mot bakgrund av de kommentarer som inkommit från vissa berörda parter efter det preliminära meddelandet av uppgifter och mot bakgrund av de ändringar som anges i denna förordning, har vissa marginaler justerats.

(126)

De slutgiltiga tullsatserna fastställs till följande:

Land

Företag

Nivå för undanröjande av skada

Dumpningsmarginal

Antidumpningstullsats

Kina

Erdos Xijin Kuangye Co., Ltd, Qipanjing Industry Park

21,4 %

15,6 %

15,6 %

Lanzhou Good Land Ferroalloy Factory Co., Ltd Xicha Village

31,4 %

29,0 %

29,0 %

Alla övriga företag

31,2 %

55,6 %

31,2 %

Ryssland

Chelyabinsk Electrometallurgical Integrated Plant, Chelyabinsk och Kuznetsk Ferroalloy Works, Novokuznetsk

31,3 %

22,7 %

22,7 %

Bratsk Ferroalloy Plant, Bratsk

18,8 %

17,8 %

17,8 %

Alla övriga företag

31,3 %

22,7 %

22,7 %

Egypten

The Egyptian Ferroalloys Company, Kairo

27,1 %

15,4 %

15,4 %

Egyptian Chemical Industries KIMA, Kairo

18,0 %

24,8 %

18,0 %

Alla övriga företag

18,0 %

24,8 %

18,0 %

Kazakstan

Samtliga företag

33,9 %

37,1 %

33,9 %

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Samtliga företag

19,0 %

5,4 %

5,4 %

(127)

Vissa berörda parter föreslog att man skulle införa ett minimiimportpris i stället för en värdetull. Ett minimiimportpris ansågs emellertid inte lämpligt i detta fall. Det konstaterades att det importeras många olika slag av ferrokisel till mycket olika priser. Alla samarbetsvilliga exportörer har dessutom olika tullnivåer (en del baserade på dumpningsmarginaler och en del på skademarginaler), vilket skulle kräva en rad olika minimiimportpriser. Ett införande av ett minimiimportpris skulle under dessa omständigheter vara en mycket ineffektiv åtgärd. Detta förslag avvisades därför.

(128)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som har konstaterats i denna undersökning när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) gäller således enbart import av sådana produkter som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, får inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(129)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- och försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (6) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

7.3   Åtaganden

(130)

Det åtagande som gjorts av den exporterande tillverkaren i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien godtogs i det preliminära skedet genom förordningen om preliminär tull. Efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats inkom i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen prisåtaganden från en exporterande tillverkare i Egypten, de två samarbetsvilliga tillverkarna i Ryssland och en kinesisk exportör.

(131)

Den berörda produkten har emellertid efter införandet av de provisoriska åtgärderna uppvisat starka prisvariationer, vilket gör att ferrokisel inte lägre anses lämpa sig för ett fast prisåtagande. För att komma till rätta med detta problem undersöktes möjligheten till en indexering av minimiimportpriset till priset på den viktigaste insatsvaran. Man drog emellertid slutsatsen att prisvariationerna på marknaden inte bara kan förklaras av en prisökning på den viktigaste insatsvaran, och det är därför inte möjligt med en indexering av minimiimportpriset till priset på den viktigaste insatsvaran. Det beslutades därför att exportörernas åtaganden inte kunde godtas.

(132)

När kommissionen undersökte om man skulle godta de fyra åtaganden som kom in efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, granskade den också om det åtagande som gjorts av den exporterande tillverkaren i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien skulle kunna fungera under de ändrade omständigheterna med prisvariationerna. Beroende på de nämnda prisvariationerna kom man i undersökningen fram till att minimiimportpriset enligt åtagandet inte längre var tillräckligt för att undanröja de skadeverkningar av dumpningen som konstaterats i undersökningen. Priserna steg alltså kraftigt under månaderna efter det att åtagandet hade godtagits. Eftersom minimiimportpriset inte kan indexeras, beslöts det att åtagandet i sin nuvarande form, dvs. med fasta minimipriser, inte längre fungerade. Godtagandet av åtagandet från den exporterande tillverkaren i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien bör alltså dras tillbaka. Kommissionen drog tillbaka sitt godtagande genom kommissionens förordning (EG) nr 174/2008 (7).

7.4   Slutgiltigt uttag av preliminära tullar och särskild övervakning

(133)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs. Om de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp frisläppas för vilka det preliminärt ställts säkerhet utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna. Om de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna, ska endast de belopp för vilka säkerhet ställts på nivån för de preliminära tullarna tas ut slutgiltigt.

(134)

För att minimera risken för ett kringgående av antidumpningstullarna på grund av de stora skillnaderna mellan tullsatserna anses det i detta fall krävas särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna. De särskilda åtgärderna, som bara gäller företag för vilka en individuell tullsats har införts, innebär att en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med kraven i bilagan till denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den övriga antidumpningstull som är tillämplig på alla andra exportörer.

(135)

Om exporten från företag som beviljats lägre individuella tullsatser ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan en sådan volymökning i sig betraktas som en förändring av handelsmönstret på grund av att åtgärder har införts, i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. I samband med en sådan undersökning kan det bl.a. prövas om det är nödvändigt att avskaffa de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tullsats.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull ska införas på import av ferrokisel enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90 med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland.

2.   Följande slutgiltiga antidumpningstullsatser ska tillämpas, på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, på produkter som tillverkats av nedanstående företag:

Land

Företag

Antidumpningstullsats

(i %)

TARIC-tilläggsnummer

Kina

Erdos Xijin Kuangye Co., Ltd, Qipanjing Industry Park

15,6

A829

Lanzhou Good Land Ferroalloy Factory Co., Ltd Xicha Village

29,0

A830

Alla övriga företag

31,2

A999

Egypten

The Egyptian Ferroalloys Company, Kairo

15,4

A831

Alla övriga företag

18,0

A999

Kazakstan

Samtliga företag

33,9

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Samtliga företag

5,4

Ryssland

Bratsk Ferroalloy Plant, Bratsk

17,8

A835

Alla övriga företag

22,7

A999

3.   Tillämpningen av de individuella tullsatserna för de företag som anges i punkt 2 ska förutsätta att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som uppfyller kraven i bilagan. Om ingen sådan faktura uppvisas, ska den tullsats tillämpas som gäller för alla övriga företag.

4.   Om inget annat anges, ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

De belopp för vilka säkerhet ställts genom preliminära antidumpningstullar enligt förordning (EG) nr 994/2007 på import av ferrokisel enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90 med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland ska tas ut slutgiltigt. Belopp för vilka säkerhet ställts utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna ska frisläppas. I de fall de slutgiltiga tullarna överstiger de preliminära tullarna ska endast de belopp för vilka säkerhet ställts motsvarande de preliminära tullarna slutgiltigt tas ut.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 februari 2008.

På rådets vägnar

A. VIZJAK

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EUT L 223, 29.8.2007, s. 1.

(3)  Kommissionens arbetsdokument Analys av ekonomiska indikatorer inom EU:s metallindustri. Råvarornas och energiförsörjningens betydelse för konkurrenskraften. Bryssel 2.8.2006, SEK(2006) 1069.

(4)  Ibid., s. 88.

(5)  EGT L 84, 23.3.2001, s. 36.

(6)  European Commission, Directorate-General for Trade, Directorate H, Office J-79 4/23, B-1049 Bryssel.

(7)  Se sidan 23 i detta nummer av EUT.


BILAGA

Den giltiga faktura som avses i artikel 1.3 i denna förordning ska innehålla en deklaration som undertecknats av en anställd vid företaget och ha följande form:

1.

Den anställdes namn och befattning vid det företag som har utfärdat fakturan.

2.

Följande deklaration: ”Jag intygar härmed att den [kvantitet] ferrokisel som tas upp i denna faktura och som sålts för att exporteras till Europeiska gemenskapen, har tillverkats av (företagets namn och adress) ([TARIC-tilläggsnummer]) i (berört land). Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.

Datum och namnteckning”


28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/21


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 173/2008

av den 27 februari 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsakter (1), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 28 februari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 februari 2008.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

till kommissionens förordning av den 27 februari 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

JO

69,6

MA

47,6

TN

129,8

TR

92,1

ZZ

84,8

0707 00 05

JO

190,5

MA

64,7

TR

203,0

ZZ

152,7

0709 90 70

MA

90,3

TR

142,6

ZZ

116,5

0709 90 80

EG

54,8

ZZ

54,8

0805 10 20

AR

69,8

EG

43,5

IL

52,7

MA

49,3

TN

47,3

TR

73,3

ZA

57,8

ZZ

56,2

0805 20 10

IL

116,5

MA

113,8

ZZ

115,2

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

IL

84,3

MA

152,0

PK

48,1

TR

73,3

ZZ

89,4

0805 50 10

AR

48,9

EG

85,4

IL

90,4

TR

114,7

UY

52,4

ZA

79,7

ZZ

78,6

0808 10 80

AR

102,3

CA

86,4

CL

63,5

CN

76,6

MK

42,4

US

108,6

UY

89,9

ZA

106,7

ZZ

84,6

0808 20 50

AR

89,9

CL

76,0

CN

113,3

US

123,2

ZA

97,7

ZZ

100,0


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/23


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 174/2008

av den 27 februari 2008

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 994/2007 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 8,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

(1)

Den 30 november 2006 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till gemenskapen av ferrokisel med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland.

(2)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 994/2007 (3) infördes en preliminär antidumpningstull på import av ferrokisel som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90 med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland. De åtgärder som är tillämpliga på sådan import består av en värdetull, utom för en exporterande tillverkare i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för vilken ett åtagande godtogs genom nämnda förordning.

(3)

När det undersöktes om prisåtagandet fortfarande är praktiskt, fastställdes det att priserna på ferrokisel fortsatte att variera efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts och åtagandet hade godkänts. Överlag visade det sig att priserna på ferrokisel varierar betydligt. På grund av nämnda prisvolatilitet fastställdes det att de fasta minimiexportpriserna för åtagandet inte längre är en giltig åtgärdsform mot bakgrund av undersökningsresultaten.

(4)

För att lösa problemet undersöktes möjligheterna att knyta minimiexportpriserna till kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna. Men det fastställdes att prisvolatiliteten på marknaden inte enbart kan förklaras av ökade kostnader för de viktigaste insatsvarorna, och därför är det inte möjligt att knyta priserna till minimiexportpriserna. Därför fastställdes det att åtagandet i sin nuvarande form, dvs. med fasta minimipriser, inte längre fungerar och att problemet med fasta minimipriser inte kan lösas genom prisindexering. Det fastställdes att ferrokisel inte längre kan anses lämpligt för ett fast prisåtagande (se även skälen 131 och 132 i rådets förordning (EG) nr 172/2008 (4)), och att godtagandet av åtagandet från det berörda företaget därför bör återkallas.

(5)

Det berörda företaget underrättades om kommissionens slutsatser och gavs tillfälle att yttra sig.

(6)

Företaget hävdade att kommissionens resonemang bakom återkallandet av åtagandet strider mot kommissionens analys av gemenskapens intresse där det i meddelandet av uppgifter till företaget fastställdes att ”de tillgängliga uppgifterna mycket riktigt visar att priserna på ferrokisel visade en tendens att öka under månaderna efter undersökningsperioden, men priserna på de viktigaste insatsvarorna för tillverkningen av ferrokisel ökade också under samma period”.

(7)

I detta hänseende bör det noteras att man i ovan nämnda uttalande, vilket bekräftas i skäl 106 i förordning (EG) nr 172/2008, inte fastställer ett samband mellan prisutvecklingen för ferrokisel och kostnaderna för insatsvaror, utan var avsett att förklara gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Enligt kommissionens fastställda praxis för beräkning av minimiimportpriserna kan minimiimportpriserna beräknas endast om priset på den produkt som omfattas av åtagandet varierar beroende på den viktigaste insatsvaran. I detta särskilda fall fanns det inte ett starkt samband mellan den viktigaste insatsvaran (el) och ökningen av priset på ferrokisel. Även om det skulle ha funnits ett samband mellan priserna på ferrokisel och den viktigaste insatsvaran, finns ingen lämplig informationskälla som grund för beräkning av minimiimportpriset, eftersom elpriser är olika på olika marknader, i motsats till råvarupriserna för andra produkter såsom olja. Dessutom utgör även andra råvaror såsom koks och kvartsit betydande, men varierande, beståndsdelar av kostnaderna för produktion av ferrokisel. Om minimiimportpriserna knöts till priset för varje insatsvara skulle man vara tvungen fastställa en metod för att beräkna index, vilket skulle göra det ytterst komplicerat att fastställa parametrar för beräkningsmetoderna och kunna fastslå om åtagandena fungerar i praktiken. Därför drogs slutsatsen att det inte är möjligt att indexera minimiimportpriset till priset på den viktigaste insatsvaran, och företagets påstående avvisades i enlighet med detta.

(8)

Företaget hävdade vidare att det strider mot kommissionens politik att ändra storleken eller formen på en provisoriskt fastställd åtgärd eller en åtgärd som föreslagits i det slutgiltiga stadiet på grundval av information som omfattar en period som följt efter undersökningsperioden. Enligt bestämmelserna i åtagandet blev företaget upplyst om att kommissionen kan återkalla godtagandet av åtagandet när som helst under genomförandet om omständigheterna inte längre är de samma som då åtagandet godtogs eller det visar sig att det är opraktiskt att övervaka och genomföra åtagandet och man inte kan komma fram till en lösning som är godtagbar för kommissionen. På grundval av detta avvisades detta påstående.

(9)

Företaget hävdade även att kommissionen dragit fel slutsatser i sin bedömning av åtagandets effektivitet, delvis för att den använt sig av obekräftade uppgifter från perioden efter undersökningsperioden. I detta hänseende noteras det att kommissionen följde normal praxis då den främst använde uppgifter från Eurostat för sin analys vid sidan om uppgifter ur företagets periodiska åtaganderapport. Följaktligen avvisades detta påstående.

(10)

Därför har kommissionen, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen och även i enlighet med de bestämmelser i åtagandet som tillåter kommissionen att ensidigt återkalla godtagandet av åtagandet, dragit slutsatsen att åtagandet från Silmak Dooel Export Import, Jegunovce bör återkallas.

(11)

Samtidigt med denna förordning har rådet genom förordning (EG) nr 172/2008 infört en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel med ursprung i bland annat f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som kommer att vara tillämplig på import av dessa produkter tillverkade av den berörda exporterande tillverkaren.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godtagandet av åtagandet från Silmak Dooel Export Import, Jegunovce i samband med antidumpningsförfarandet beträffande import av ferrokisel med ursprung i bland annat f.d. jugoslaviska republiken Makedonien återtas härmed.

Artikel 2

Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 994/2007 upphävs härmed.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 februari 2008.

På kommissionens vägnar

Peter MANDELSON

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EUT C 291, 30.11.2006, s. 34.

(3)  EUT L 223, 29.8.2007, s. 1.

(4)  Se sidan 6 i detta nummer av EUT.


28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/25


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 175/2008

av den 27 februari 2008

om utfärdande av importlicenser för ris inom ramen för den tullkvot som öppnas för delperioden februari 2008 genom förordning (EG) nr 327/98

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1785/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 327/98 av den 10 februari 1998 om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris (2), särskilt artikel 5 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 327/98 innehåller bestämmelser om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris, uppdelade på ursprungsland och indelade i flera delperioder i enlighet med bilaga IX till den förordningen och med kommissionens förordning (EG) nr 60/2008 beträffande öppnande av en särskild delperiod i februari 2008 för tullkvoten för import av helt eller delvis slipat ris med ursprung Amerikas förenta stater (3).

(2)

Delperioden för februari är den andra delperioden 2008 för kvoten med nummer 09.4127 som avses i artikel 1.1 a i förordning (EG) nr 327/98.

(3)

Det framgår av den anmälan som gjorts i enlighet med artikel 8 a i förordning (EG) nr 327/98 att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in de tio första arbetsdagarna i februari 2008 avser en kvantitet som för kvoten med löpnummer 09.4127 understiger den tillgängliga kvantiteten.

(4)

Den totala tillgängliga kvantiteten för nästa delperiod bör fastställas för kvoten med löpnummer 09.4127 i enlighet med artikel 5 första stycket i förordning (EG) nr 327/98.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den totala tillgängliga kvantiteten inom den kvot med löpnummer 09.4127 som avses i förordning (EG) nr 327/98 för nästa delperiod fastställs i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 februari 2008.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 96. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 797/2006 (EUT L 144, 31.5.2006, s. 1). Med verkan från och med den 1 september 2008 ersätts förordning (EG) nr 1785/2003 av förordning (EG) nr 1234/2007 (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(2)  EGT L 37, 11.2.1998, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1538/2007 (EUT L 337, 21.12.2007, s. 49).

(3)  EUT L 22, 25.1.2008, s. 6.


BILAGA

Tilldelningskoefficient för delperioden februari 2008 och tillgänglig kvantitet för nästa delperiod i enlighet med förordning (EG) nr 327/98

Kvot för helt eller delvis polerat ris enligt KN-nummer 1006 30 i enlighet med artikel 1.1 a i förordning (EG) nr 327/98:

Ursprung

Löpnummer

Tilldelningskoefficient för delperioden februari 2008

Total kvantitet som är tillgänglig för delperioden april 2008

(kg)

Amerikas förenta stater

09.4127

 (1)

12 365 684


(1)  Ansökningarna avser kvantiteter som understiger eller motsvarar de tillgängliga kvantiteterna: Alla ansökningar kan således beviljas.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Kommissionen

28.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 55/27


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 13 november 2007

Statligt stöd C 39/06 (f.d. NN 94/05) – Stödordning för nya andelsägare genomförd av Förenade kungariket

[delgivet med nr K(2007) 5398]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2008/166/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (1), särskilt artiklarna 6.1 och 14,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att inkomma med synpunkter (2), och

av följande skäl:

I   FÖRFARANDE

(1)

Genom skrivelse av den 15 juni 2004 underrättade en medborgare i Förenade kungariket kommissionen om att olagligt stöd beviljats av Shetland Islands Council, den offentliga myndigheten på Shetlandsöarna i Förenade kungariket. Genom skrivelser av den 24 augusti 2004, den 4 februari 2005, den 11 maj 2005 och den 16 december 2005 skickade kommissionen en begäran om upplysningar om detta stöd till Förenade kungariket. Genom skrivelser av den 10 december 2004, den 6 april 2005, den 8 september 2005 och den 31 januari 2006 lämnade Förenade kungariket ytterligare information till kommissionen.

(2)

Genom skrivelse av den 13 september 2006 underrättade kommissionen Förenade kungariket om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på detta stöd. Förenade kungariket lämnade sina synpunkter beträffande stödet genom skrivelse av den 16 oktober 2006.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 november 2006 (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Inga synpunkter har inkommit.

II   DETALJERAD BESKRIVNING

(4)

Shetland Islands Council har gjort utbetalningar till fiskerisektorn inom ramen för två generella stödåtgärder kallade Aid to the Fish Catching and Processing Industry och Aid to the Fish Farming Industry, som egentligen utgjordes av flera olika typer av stödordningar som har varit i kraft sedan 1970-talet. En av dessa ordningar var en stödordning för nya andelsägare (First time shareholders scheme) (nedan kallad ordningen). Inom ramen för denna ordning, som var i kraft från 1982 till den14 januari 2005, kunde stöd ges som bidrag för att komplettera den egna ekonomiska insatsen för köp av en andel i ett befintligt eller nytt fiskefartyg. Stöd gavs bara till personer över 18 år som ännu inte ägde någon andel i ett fiskefartyg.

(5)

Stöd beviljades för 50 % av inköpskostnaderna för en andel. Det maximala stödbeloppet var 7 500 brittiska pund för befintliga fartyg och 15 000 brittiska pund för nya fartyg. Övriga 50 % kunde bara finansieras av stödmottagaren själv, antingen från dennes egna besparingar eller från ett familjelån. Stödbeloppet fick motsvara högst 25 % av fartygets värde.

(6)

Stödet gavs på villkor att fartyget användes på heltid för fiske under de följande fem åren och att mottagaren behöll sin andel i fartyget under fem års tid efter mottagandet av stödet.

(7)

Kommissionen hade allvarlig anledning att betvivla att det stöd som beviljats enskilda som för första gången förvärvat en andel i befintliga fartyg kunde vara förenligt med kraven i punkt 2.2.3.3 i riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk från 1994, 1997 och 2001 (4). Den betvivlade särskilt att ordningen stämde överens med villkoret att stöd bara får beviljas för fartyg som inte är äldre än tio (5) respektive 20 (6) år och som kan användas under minst ytterligare tio år. Kommissionen betvivlade också att stödnivån på 25 % av den faktiska kostnaden för förvärvet av fartyget var tillåten, eftersom detta inte verkade stämma överens med riktlinjerna från 2001, som gällde för befintliga stödordningar från den 1 juli 2001 och enligt vilka en stödnivå på högst 20 % var tillåten (7).

Beträffande stödet för förvärv av en andel i ett nytt fartyg ansåg kommissionen att ordningen inte tycktes hänvisa till vare sig referensnivån för fiskeflottans storlek eller arbetarskyddskravet och det fanns inte någon skyldighet att registrera fartyget i fartygsregistret, i enlighet med villkoren i artiklarna 6, 7, 9 och 10 i, samt bilaga III till, rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (8), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2369/2002 av den 20 december 2002 (9). Dessutom tycktes ordningen inte innehålla några bestämmelser angående de ytterligare kraven i förordning (EG) nr 2792/1999, ändrad genom förordning (EG) nr 2369/2002.

III   SYNPUNKTER FRÅN FÖRENADE KUNGARIKET

(8)

I sitt svar av den 16 oktober 2006 lämnade Förenade kungariket ytterligare information om det stöd som beviljats enligt ordningen. Man påpekade att det stöd som beviljats uppgick till 581 750 brittiska pund och inte 8 000 000 brittiska pund som kommissionen angivit i sitt beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget. Man påpekade också att inget stöd hade beviljats efter den 1 juli 2001 för nya fartyg, och att frågan om ordningens bristande överensstämmelse efter det datumet därför var irrelevant.

(9)

Beträffande stödet för förvärv av en andel i ett befintligt fartyg bekräftade Förenade kungariket att ordningen inte innehöll några villkor för fartygets ålder och inte heller någon bestämmelse om att fartyget måste kunna användas i ytterligare minst tio år. Man framförde att ordningen emellertid innehöll ett villkor om en femårig bidragsperiod att detta underförstått innebar att fartyget åtminstone skulle fortsätta att användas för fiske så länge.

(10)

Förenade kungariket lämnade en lista på alla 78 individuella stöd, vart och ett uppgående till 7 500 brittiska pund, som beviljats mellan den 25 april 1996 och den 15 juli 2003 för förvärv av en andel i ett befintligt fartyg, med angivande av stödmottagarens namn och fartygets namn och ålder. Stödnivån varierade mellan 0,12 % och 25 %. Efter den 1 januari 2001 var stödnivån aldrig högre än 3,75 %.

(11)

Förenade kungariket påpekade att 36 av dessa 78 bidrag inte tycktes stå i överensstämmelse med bestämmelserna, men att 28 av dessa hade varit eller höll på att återkrävas på grund av förlust, beslagtagande, försäljning eller uppläggning av fartyget i fråga. När det gällde två av de åtta återstående bidragen hade man inte gått vidare med sina krav på att stödet skulle återbetalas därför att förlusten uppstått efter det att den femåriga bidragsperioden hade löpt ut. Förenade kungariket menade därför att det bara återstod sex bidrag som eventuellt inte stämde överens med bestämmelserna, och att dessa avsåg fartyg som fortfarande var i drift eller efterföljande fartyg till vilka stödet i fråga hade överförts.

(12)

Förenade kungariket hävdade slutligen att om kommissionen antar ett negativt beslut bör man inte återkräva stöd som beviljats före den 3 juni 2003, eftersom det skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar. Förenade kungariket hänvisade i detta sammanhang till kommissionens beslut 2003/612/EG av den 3 juni 2003 om lån för förvärv av fiskekvoter på Shetlandsöarna (Förenade kungariket) (10) och kommissionens beslut 2006/226/EG av den 7 december 2005, Investeringar gjorda av Shetland Leasing and Property Developments Ltd på Shetlandsöarna (Förenade kungariket) (11), och menade att Shetland Islands Council fram till den 3 juni 2003 med rätta betraktade de medel som använts för detta stöd som privata snarare än som offentliga medel.

IV   BEDÖMNING AV STÖDET

(13)

Först måste det avgöras om åtgärden kan betraktas som statligt stöd och, om detta är fallet, om det är förenligt med den gemensamma marknaden.

(14)

Stödet har beviljats ett begränsat antal företag inom fiskerisektorn och är därför av selektiv karaktär. Stödet har beviljats av Shetland Islands Council från statliga medel och till företag som är direkta konkurrenter med andra företag inom fiskerisektorn, både i Förenade kungariket och i andra medlemsstater. Därmed snedvrider eller kan stödet snedvrida konkurrensen och förefaller vara statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget.

(15)

Enligt Förenade kungariket tillämpades de två generella ordningar som avses i skäl 4 före Förenade kungarikets anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen. Kommissionen noterar dock att enligt den information som tillhandahållits infördes stödordningen för nya andelsägare först 1982. Eftersom det inte föreligger några tidigare registrerade uppgifter har Förenade kungariket under alla omständigheter inte kunnat visa att stödet redan existerade innan Förenade kungariket anslöt sig till gemenskapen. Förenade kungariket har dessutom bekräftat att stödordningen har ändrats under årens lopp och att dessa förändringar aldrig har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget (tidigare artikel 93.3). Stödet bör därför betraktas som nytt stöd.

(16)

I förordning (EG) nr 659/1999 föreskrivs det inte någon tidsfrist för granskningen av ”olagligt stöd” enligt definitionen i artikel 1 f i förordningen, dvs. stöd som beviljas innan kommissionen kan avgöra om det är förenligt med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 15 i den förordningen gäller dock en preskriptionstid på tio år för kommissionens befogenheter att kräva att stöd återbetalas. Denna preskriptionstid börjar den dag då det olagliga stödet beviljas mottagaren, och den avbryts av varje åtgärd som vidtas av kommissionen. Kommissionen anser därför att det i detta fall inte är nödvändigt att granska det stöd som omfattas av preskriptionstiden, dvs. stöd som beviljats mer än tio år innan kommissionen vidtagit någon åtgärd avseende det.

(17)

Kommissionen anser att preskriptionstiden i detta fall avbröts genom dess begäran om upplysningar som sändes till Förenade kungariket den 24 augusti 2004. Preskriptionstiden gäller därmed för stöd som beviljats stödmottagare före den 24 augusti 1994. Kommissionen har därför begränsat sin bedömning till det stöd som beviljades mellan den 24 augusti 1994 och januari 2005.

(18)

Statligt stöd kan förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden om det kan omfattas av något av de undantag som fastställs genom EG-fördraget. När det gäller statligt stöd till fiskerisektorn anses statliga stödåtgärder vara förenliga med den gemensamma marknaden om de överensstämmer med villkoren i riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk I punkt 5.3 andra stycket i riktlinjerna från 2004 anges följande: ”Ett ’olagligt stöd’ i den mening som avses i artikel 1 f i förordning (EG) nr 659/1999 kommer att bedömas i enlighet med de riktlinjer som var i kraft vid den tidpunkt då det beslutsdokument trädde i kraft enligt vilket stödet har inrättats.” Detta stämmer också överens med de generella reglerna som anges i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (12). Stödet måste därmed bedömas mot bakgrund av dess förenlighet med riktlinjerna från 1994, 1997 och 2001.

(19)

När det gäller stödet för förvärvet av en andel i ett nytt fartyg påpekade kommissionen i sitt beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att stödet före den 1 juli 2001 kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden. Efter det datumet tycks villkoren för ordningen inte längre vara förenliga med de gällande villkoren och kommissionen betvivlade därför att stöd som beviljats efter det datumet skulle vara förenligt.

(20)

Av de uppgifter som Förenade kungariket har lämnat framgår det att det inte har beviljats något stöd efter den 1 juli 2001 för förvärv av en andel i ett nytt fartyg, och att ordningen inte har varit i kraft sedan den 14 januari 2005.

(21)

Enligt punkt 2.2.3.3 i riktlinjerna från 1994, 1997 och 2001 får stöd betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden endast om fartyget kan användas under ytterligare minst tio år. Enligt riktlinjerna från 1994 och 1997 måste fartyget dessutom vara minst tio år gammalt och enligt riktlinjerna från 2001 måste det vara minst 20 år gammalt.

(22)

Ordningen innehåller inga villkor beträffande åldern på fartygen och Förenade kungariket har bekräftat att det inte funnits några andra villkor eller åtgärder som kan ha säkerställt att detta villkor uppfylls. Ordningen krävde inte heller att fartygen skulle användas under ytterligare minst tio år. Ordningen var därmed inte förenlig med riktlinjerna från 1994, 1997 och 2001.

(23)

Denna bristande förenlighet kan inte uppvägas av det krav som ställs i ordningen om att andelen i fartyget ska behållas under ytterligare minst fem år och att fartyget måste användas för fiske under dessa år. Denna bestämmelse sörjde bara för att fartygen skulle användas under de första fem åren, dvs. bara halva den tid som krävdes enligt riktlinjerna.

(24)

Det stöd som beviljats enligt ordningen för förvärv av en andel i ett befintligt fartyg måste därmed betraktas som oförenligt med den gemensamma marknaden.

(25)

Enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 ska kommissionen, vid negativa beslut i fall av olagligt stöd, besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren.

(26)

Förenade kungariket har framfört att kommissionen inte ska återkräva stödet om detta skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar, och man anser att denna princip gäller i detta fall.

(27)

De medel som användes för finansieringen av ordningen är samma medel som användes för det stöd som omfattas av de negativa beslut som fattats av kommissionen i beslut 2003/612/EG och 2006/226/EG (se skäl 12 i detta beslut). I dessa fall ansåg kommissionen att dessa medel måste betraktas som statliga medel i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Samtidigt konstaterade kommissionen att de särskilda omständigheterna i de aktuella fallen innebar att Shetlandsöarnas myndigheter och andra involverade organ genom en kombination av faktorer hade skapat berättigade förväntningar beträffande de berörda medlens privata natur, vilket gjorde det omöjligt att återkräva det oförenliga statliga stödet.

(28)

Kommissionen anser dock att de faktorer som beaktats i beslut 2006/612/EG och 2006/226/EG inte kan tillämpas på samma sätt i detta fall, och att berättigade förväntningar inte har skapats. Kommissionen noterar i synnerhet att Förenade kungarikets åtgärder och uttalanden klart visar att de ansvariga myndigheterna när stödet beviljades var övertygade om att ordningen faktiskt var en ordning för statligt stöd och att reglerna för statligt stöd var tillämpliga.

(29)

Kommissionen baserar sin slutsats på att denna ordning, i motsättning till det stöd som var föremål för beslut 2003/612/EG och 2006/226/EG, upprättades som en normal stödordning för direktstöd till fiskare som beviljades direkt av Shetland Islands Council. De särskilda omständigheterna i detta fall visar dessutom klart att Förenade kungariket ansåg att reglerna för statligt stöd var tillämpliga, eftersom man hela tiden har fört in utgifterna för ordningen i sina årsrapporter om statligt stöd som man lämnat till kommissionen i enlighet med sina gemenskapsåligganden. Som svar på kommissionens frågor angav Förenade kungariket i sin skrivelse av den 10 december 2004 att de utbetalningar som gjorts inom ramen för ordningen hade tagits upp i den årliga förteckningen över statligt stöd och skickats till kommissionen varje år, så som krävts, under många års tid, och i skrivelsen av den 6 april 2005 anger man att myndigheterna under många år hade agerat i god tro och varit övertygade om att stödordningarna var i överensstämmelse med riktlinjerna för statligt stöd.

(30)

Mot bakgrund av dessa uttalanden och omständigheterna i fallet anser kommissionen därför att det inte kan anses stå i strid med den allmänna principen i gemenskapslagstiftningen att återkräva stödet. I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 anser kommissionen att Förenade kungariket ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva det stöd som har betalats ut till mottagarna inom ramen för stödordningen (oavsett de åtgärder som redan har vidtagits), utan att det påverkar fall som omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn och om ändring av förordning (EG) nr 1860/2004 (13).

(31)

Det bör framhållas att i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EG) nr 659/1999 ska återkrav innefatta ränta i syfte att säkerställa att effektiv konkurrens återställs. Räntan bör beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (14). Förenade kungariket bör därför se till att även de återkrav som redan genomförts eller utestående återkrav stämmer överens med detta villkor och att man, om sådan ränta inte omfattas av återkravet, vidtar nödvändiga åtgärder för att infordra även denna ränta av stödmottagarna.

(32)

Kommissionen ber Förenade kungariket att återsända det bifogade frågeformuläret avseende hur återbetalningsförfarandet fortlöper och att upprätta en förteckning över de stödmottagare som återkraven gäller.

V   SLUTSATS

(33)

Mot bakgrund av den bedömning som gjorts i avsnitt IV anser kommissionen att Förenade kungariket, i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget, olagligt har beviljat stöd inom ramen för ordningen.

(34)

Kommissionen anser att det stöd som beviljats inom ramen för ordningen inte är förenligt med den gemensamma marknaden när det gäller stöd som beviljats för förstagångsförvärv av en andel i ett befintligt fiskefartyg.

(35)

Eftersom det efter den 1 juli 2001 inte har beviljats något stöd för förstagångsförvärv av en andel i ett nytt fiskefartyg betraktas allt sådant stöd som beviljats inom ramen för ordningen som förenligt med den gemensamma marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Det statliga stöd som Förenade kungariket har genomfört på grundval av stödordningen för nya andelsägare (nedan kallad ordningen) är förenligt med den gemensamma marknaden när det gäller stöd som beviljats för förstagångsförvärv av en andel i ett nytt fiskefartyg.

2.   Det statliga stöd som Förenade kungariket har genomfört på grundval av ordningen är inte förenligt med den gemensamma marknaden när det gäller stöd som beviljats för förstagångsförvärv av en andel i ett befintligt fiskefartyg.

Artikel 2

Det enskilda stöd som avses i artikel 1.2 i detta beslut utgör inte ett stöd om det uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 875/2007.

Artikel 3

1.   Förenade kungariket ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva det i artikel 1.2 avsedda stöd som har beviljats inom ramen för ordningen, bortsett från det stöd som avses artikel 2.

2.   De belopp som ska återkrävas ska innefatta ränta från den dag då de ställdes till stödmottagarnas förfogande till den dag de har återbetalats.

3.   Räntan ska beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004.

4.   Förenade kungariket ska upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd enligt den stödordning som avses i artikel 1.2, med verkan från den dag då detta beslut antas.

Artikel 4

1.   Återkravet av stöd som beviljats enligt den stödordning som avses i artikel 1.2 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.   Förenade kungariket ska se till att detta beslut genomförs inom fyra månader från dagen för delgivningen av beslutet.

Artikel 5

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska Förenade kungariket lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

En förteckning över de stödmottagare som har tagit emot sådant stöd enligt artikel 1 som inte uppfyller de villkor som fastställs i förordning (EG) nr 875/2007 och det totala stödbelopp som var och en av dem tagit emot.

b)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från varje stödmottagare.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa beslutet.

d)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.

2.   Förenade kungariket ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att det stöd som avses i artikel 1.2 är återbetalt.

Förenade kungariket ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut.

Förenade kungariket ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagarna

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Utfärdat i Bryssel den 13 november 2007.

På kommissionens vägnar

Joe BORG

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT C 291, 30.11.2006, s. 5.

(3)  EUT C 291, 30.11.2006, s. 5.

(4)  EGT C 260, 17.9.1994, s. 3, EGT C 100, 27.3.1997, s. 12 och EGT C 19, 20.1.2001, s. 7.

(5)  Riktlinjerna från 1994 och 1997.

(6)  Riktlinjerna från 2001.

(7)  Punkt 2.2.3.3 c i riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk från 2001.

(8)  EGT L 337, 30.12.1999, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1421/2004 (EUT L 260, 6.8.2004, s. 1).

(9)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 49.

(10)  EUT L 211, 21.8.2003, s. 63.

(11)  EUT L 81, 18.3.2006, s. 36.

(12)  EGT C 119, 22.5.2002, s. 22.

(13)  EUT L 193, 25.7.2007, s. 6.

(14)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1935/2006 (EUT L 407, 30.12.2006).