22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG, EURATOM) nr 1558/2007

av den 17 december 2007

om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2007 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, särskilt artikel 13,

med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, fastställda genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (1), särskilt artiklarna 63, 64, 65 och 82 i tjänsteföreskrifterna och bilagorna VII, XI och XIII till samma tjänsteföreskrifter samt artiklarna 20.1, 64 och 92 i anställningsvillkoren,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

För att se till att köpkraften för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna utvecklas parallellt med köpkraften för tjänstemän i medlemsstaternas statsförvaltningar är det lämpligt att inom ramen för 2007 års översyn av lönenivån justera lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Datumet ”1 juli 2006” i artikel 63 andra stycket i tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 ersättas med datumet ”1 juli 2007”.

Artikel 2

Den för beräkningen av lönerna och pensionerna tillämpliga tabellen över grundlönerna i artikel 66 i tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 ersättas med följande tabell:

1.7.2007	Löneklass
Lönegrad	1	2	3	4	5
16	15 761,93	16 424,26	17 114,43
15	13 930,91	14 516,30	15 126,30	15 547,14	15 761,93
14	12 312,60	12 829,99	13 369,12	13 741,07	13 930,91
13	10 882,28	11 339,57	11 816,07	12 144,81	12 312,60
12	9 618,12	10 022,29	10 443,43	10 733,99	10 882,28
11	8 500,81	8 858,03	9 230,25	9 487,05	9 618,12
10	7 513,30	7 829,02	8 158,00	8 384,97	8 500,81
9	6 640,50	6 919,54	7 210,31	7 410,91	7 513,30
8	5 869,09	6 115,72	6 372,71	6 550,01	6 640,50
7	5 187,30	5 405,28	5 632,41	5 789,12	5 869,09
6	4 584,71	4 777,36	4 978,11	5 116,61	5 187,30
5	4 052,11	4 222,39	4 399,82	4 522,23	4 584,71
4	3 581,39	3 731,89	3 888,71	3 996,90	4 052,11
3	3 165,35	3 298,37	3 436,97	3 532,59	3 581,39
2	2 797,64	2 915,20	3 037,71	3 122,22	3 165,35
1	2 472,65	2 576,55	2 684,82	2 759,52	2 797,64

Artikel 3

De i kraft av artikel 64 i tjänsteföreskrifterna, på löner för tjänstemän och övriga anställda tillämpliga korrigeringskoefficienterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara de som anges i kolumn 2 i tabellen nedan.

De i kraft av artikel 17.3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, på överföringar för tjänstemän och övriga anställda tillämpliga korrigeringskoefficienterna ska med verkan från och med den 1 januari 2008 vara de som anges i kolumn 3 i tabellen nedan.

De i kraft av artikel 20.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, på pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara de som anges i kolumn 4 i tabellen nedan.

De i kraft av artikel 20.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, på pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna ska med verkan från och med 1 maj 2008 vara de som anges i kolumn 5 i tabellen nedan.

1	2	3	4	5
Land/ort	Lön 1.7.2007	Överföring 1.1.2008	Pension 1.7.2007	Pension 1.5.2008
Bulgarien	65,8	58,0	100,0	100,0
Tjeckien	81,2	74,7	100,0	100,0
Danmark	139,4	135,3	136,1	135,3
Tyskland	99,3	99,7	100,0	100,0
Bonn	98,3
Karlsruhe	96,9
München	106,6
Estland	79,6	77,7	100,0	100,0
Grekland	95,3	93,3	100,0	100,0
Spanien	100,4	96,4	100,0	100,0
Frankrike	117,4	107,3	109,3	107,3
Irland	121,8	118,0	118,8	118,0
Italien	110,6	107,1	107,8	107,1
Varese	98,6
Cypern	89,9	92,0	100,0	100,0
Lettland	79,3	75,2	100,0	100,0
Litauen	71,3	67,8	100,0	100,0
Ungern	89,8	77,7	100,0	100,0
Malta	84,8	87,0	100,0	100,0
Nederländerna	111,5	103,0	104,7	103,0
Österrike	107,8	107,2	107,3	107,2
Polen	80,7	73,0	100,0	100,0
Portugal	92,2	90,6	100,0	100,0
Rumänien	76,3	70,5	100,0	100,0
Slovenien	88,3	84,1	100,0	100,0
Slovakien	81,3	74,8	100,0	100,0
Finland	117,8	114,6	115,2	114,6
Sverige	117,0	113,7	114,4	113,7
Förenade kungariket	143,1	119,8	124,5	119,8
Culham	115,9

Artikel 4

Ersättning vid föräldraledighet enligt artikel 42a andra och tredje stycket i tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 849,38 EUR respektive – för ensamstående föräldrar – 1 132,49 EUR.

Artikel 5

Grundbeloppet för hushållstillägg enligt artikel 1.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 158,86 EUR.

Tillägget för underhållsberättigat barn enligt artikel 2.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 347,13 EUR.

Utbildningstillägget enligt artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 235,53 EUR.

Utbildningstillägget enligt artikel 3.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 84,80 EUR.

Minimibeloppet för utlandstillägg enligt artikel 69 i tjänsteföreskrifterna och artikel 4.1 andra stycket i bilaga VII till dessa ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 470,83 EUR.

Artikel 6

Kilometerersättningen enligt artikel 8.2 andra stycket i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 januari 2008 vara följande:

0 EUR per km för 0 till 200 km

0,3531 EUR per km för 201 till 1 000 km

0,5884 EUR per km för 1 001 till 2 000 km

0,3531 EUR per km för 2 001 till 3 000 km

0,1177 EUR per km för 3 001 till 4 000 km

0,0567 EUR per km för 4 001 till 10 000 km

0 EUR per km över 10 000 km.

Till kilometerersättningen ska läggas ett schablontillägg på

—	176,52 EUR om tågsträckan mellan anställningsorten och ursprungsorten är mellan 725 km och 1 450 km,

—	353,02 EUR om tågsträckan mellan anställningsorten och ursprungsorten är längre än 1 450 km.

Artikel 7

Dagtraktamentet enligt artikel 10.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara

—	36,48 EUR för en tjänsteman som har rätt till hushållstillägg, och

—	29,41 EUR för en tjänsteman som inte har rätt till hushållstillägg.

Artikel 8

Minimibeloppet för bosättningsbidrag enligt artikel 24.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara

—	1 038,73 EUR för en anställd som har rätt till hushållstillägg, och

—	617,64 EUR för en anställd som inte har rätt till hushållstillägg.

Artikel 9

Den undre och den övre gränsen för arbetslöshetsersättning enligt artikel 28a 3 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med 1 juli 2007 vara 1 245,73 EUR respektive 2 491,48 EUR och schablonavdraget ska vara 1 132,49 EUR.

Artikel 10

Tabellen över grundlönerna i artikel 63 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med den 1 juli 2007 ersättas med följande tabell:

1.7.2007	Löneklass
Kategori	Grupp	1	2	3	4
A	I	6 348,95	7 135,39	7 921,83	8 708,27
	II	4 607,96	5 056,98	5 506,00	5 955,02
	III	3 872,28	4 044,77	4 217,26	4 389,75
B	IV	3 719,83	4 084,00	4 448,17	4 812,34
	V	2 921,86	3 114,47	3 307,08	3 499,69
C	VI	2 778,90	2 942,50	3 106,10	3 269,70
	VII	2 487,22	2 571,85	2 656,48	2 741,11
D	VIII	2 248,06	2 380,46	2 512,86	2 645,26
	IX	2 164,97	2 195,13	2 225,29	2 255,45

Artikel 11

Tabellen över grundlönerna i artikel 93 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med den 1 juli 2007 ersättas med följande tabell:

Tjänste-Grupp	1.7.2007	Löneklass
	Lönegrad	1	2	3	4	5	6	7
IV	18	5 433,53	5 546,53	5 661,87	5 779,61	5 899,81	6 022,50	6 147,74
	17	4 802,29	4 902,16	5 004,11	5 108,17	5 214,40	5 322,84	5 433,53
	16	4 244,39	4 332,66	4 422,76	4 514,73	4 608,62	4 704,46	4 802,29
	15	3 751,30	3 829,31	3 908,95	3 990,24	4 073,22	4 157,92	4 244,39
	14	3 315,50	3 384,44	3 454,83	3 526,67	3 600,01	3 674,88	3 751,30
	13	2 930,32	2 991,26	3 053,46	3 116,96	3 181,78	3 247,95	3 315,50
III	12	3 751,25	3 829,25	3 908,88	3 990,16	4 073,14	4 157,84	4 244,30
	11	3 315,47	3 384,41	3 454,79	3 526,63	3 599,97	3 674,83	3 751,25
	10	2 930,32	2 991,25	3 053,45	3 116,95	3 181,77	3 247,93	3 315,47
	9	2 589,91	2 643,76	2 698,74	2 754,86	2 812,14	2 870,62	2 930,32
	8	2 289,04	2 336,64	2 385,23	2 434,83	2 485,46	2 537,15	2 589,91
II	7	2 589,84	2 643,71	2 698,70	2 754,83	2 812,12	2 870,61	2 930,32
	6	2 288,93	2 336,53	2 385,13	2 434,74	2 485,38	2 537,07	2 589,84
	5	2 022,97	2 065,05	2 108,00	2 151,84	2 196,60	2 242,29	2 288,93
	4	1 787,92	1 825,11	1 863,07	1 901,82	1 941,37	1 981,75	2 022,97
I	3	2 202,57	2 248,29	2 294,95	2 342,58	2 391,20	2 440,82	2 491,48
	2	1 947,17	1 987,58	2 028,83	2 070,94	2 113,92	2 157,79	2 202,57
	1	1 721,38	1 757,11	1 793,57	1 830,80	1 868,79	1 907,58	1 947,17

Artikel 12

Minimibeloppet för bosättningsbidrag enligt artikel 94 i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara

—	781,31 EUR för en anställd som har rätt till hushållstillägg, och

—	463,22 EUR för en anställd som inte har rätt till hushållstillägg.

Artikel 13

Den undre och den övre gränsen för arbetslöshetsersättning enligt artikel 96.3 andra stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 934,31 EUR respektive 1 868,61 EUR och schablonavdraget ska med vara 849,38 EUR.

Artikel 14

Ersättningarna för skiftarbete enligt artikel 1.1 första stycket i rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 300/76 (2) ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara 356,04 EUR, 537,38 EUR, 587,56 EUR respektive 801,03 EUR.

Artikel 15

Beloppen i artikel 4 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 (3) ska med verkan från och med den 1 juli 2007 multipliceras med en koefficient på 5,139465.

Artikel 16

Med verkan från och med den 1 juli 2007 ska tabellen i artikel 8.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ersättas med följande tabell:

1.7.2007	Löneklass
Lönegrad	1	2	3	4	5	6	7	8
16	15 761,93	16 424,26	17 114,43	17 114,43	17 114,43	17 114,43
15	13 930,91	14 516,30	15 126,30	15 547,14	15 761,93	16 424,26
14	12 312,60	12 829,99	13 369,12	13 741,07	13 930,91	14 516,30	15 126,30	15 761,93
13	10 882,28	11 339,57	11 816,07	12 144,81	12 312,60
12	9 618,12	10 022,29	10 443,43	10 733,99	10 882,28	11 339,57	11 816,07	12 312,60
11	8 500,81	8 858,03	9 230,25	9 487,05	9 618,12	10 022,29	10 443,43	10 882,28
10	7 513,30	7 829,02	8 158,00	8 384,97	8 500,81	8 858,03	9 230,25	9 618,12
9	6 640,50	6 919,54	7 210,31	7 410,91	7 513,30
8	5 869,09	6 115,72	6 372,71	6 550,01	6 640,50	6 919,54	7 210,31	7 513,30
7	5 187,30	5 405,28	5 632,41	5 789,12	5 869,09	6 115,72	6 372,71	6 640,50
6	4 584,71	4 777,36	4 978,11	5 116,61	5 187,30	5 405,28	5 632,41	5 869,09
5	4 052,11	4 222,39	4 399,82	4 522,23	4 584,71	4 777,36	4 978,11	5 187,30
4	3 581,39	3 731,89	3 888,71	3 996,90	4 052,11	4 222,39	4 399,82	4 584,71
3	3 165,35	3 298,37	3 436,97	3 532,59	3 581,39	3 731,89	3 888,71	4 052,11
2	2 797,64	2 915,20	3 037,71	3 122,22	3 165,35	3 298,37	3 436,97	3 581,39
1	2 472,65	2 576,55	2 684,82	2 759,52	2 797,64

Artikel 17

Tillägget för underhållsberättigat barn enligt artikel 14 första stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara följande:

1.7.2007–31.12.2007	319,27
1.1.2008–31.12.2008	333,19

Artikel 18

Tillägget enligt artikel 15 första stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska med verkan från och med den 1 juli 2007 vara följande:

1.7.2007–31.8.2007	50,86
1.9.2007–31.8.2008	67,83

Artikel 19

För tillämpningen av artikel 18.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska det fasta tillägget enligt tidigare artikel 4a i bilaga VII till de före den 1 maj 2004 gällande tjänsteföreskrifterna med verkan från och med den 1 juli 2007 vara

—	122,83 EUR per månad för tjänstemän i lönegrad C 4 eller C 5,

—	188,31 EUR per månad för tjänstemän i lönegrad C 1, C 2 eller C 3.

Artikel 20

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 337/2007 (EUT L 90, 30.3.2007, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 300/76 av den 9 februari 1976 om fastställande av de grupper av tjänstemän som är berättigade till ersättning för skiftarbete samt storleken på och villkoren för denna ersättning (EGT L 38, 13.2.1976, s. 1). Förordningen kompletterad genom förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 1307/87 (EGT L 124, 13.5.1987, s. 6) och senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1873/2006 (EUT L 360, 19.12.2006, s. 61).

(3)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, 4.3.1968, s. 8). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1750/2002 (EGT L 264, 2.10.2002, s. 15).

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/8

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1559/2007

av den 17 december 2007

om upprättande av en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet och ändring av förordning (EG) nr 520/2007

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)	Gemenskapen har sedan den 14 november 1997 varit part i den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (2).

(2)	Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) antog vid sitt årliga möte i november 2006 rekommendation 2006[05] om att upprätta en 15-årig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

(3)

För att bygga upp beståndet föreskriver ICCAT:s återhämtningsplan en gradvis minskning av de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) under perioden 2007–2010, begränsning av fisket inom vissa områden och tidsperioder, en ny minsta storlek på blåfenad tonfisk, åtgärder för sport- och fritidsfiske samt kontrollåtgärder och genomförande av ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion för att säkra återhämtningsplanens effektivitet.

(4)

För att leva upp till de internationella åtaganden som följer av ICCAT:s rekommendation genomfördes ICCAT:s återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet provisoriskt genom rådets förordning (EG) nr 643/2007 av den 11 juni 2007 om ändring av förordning (EG) nr 41/2007 i fråga om den återhämtningsplan för blåfenad tonfisk som rekommenderas av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (3) i väntan på att en förordning om genomförande av fleråriga återhämtningsåtgärder för beståndet av blåfenad tonfisk antas under 2007.

(5)

Det är därför nödvändigt att permanent införliva ICCAT:s återhämtningsplan i gemenskapslagstiftningen genom en förordning om upprättandet av en återhämtningsplan, i enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (4), vilken bör tillämpas från och med den 1 januari 2008.

(6)	En del av ICCAT:s tekniska åtgärder för blåfenad tonfisk har införlivats i gemenskapslagstiftningen genom förordning (EG) nr 520/2007 av den 7 maj 2007 om tekniska bestämmelser för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter (5).

(7)

De åtgärder för genomförande av ICCAT:s återhämtningsplan som vidtas enligt denna förordning samt de åtgärder som vidtagits provisoriskt enligt förordning (EG) nr 643/2007 ska, enbart för finansieringen av dem fram till och med den 31 december 2014, anses vara en återhämtningsplan enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002 med verkan från och med den dag förordning (EG) nr 643/2007 träder i kraft.

(8)	Antagandet av nya tekniska bestämmelser, som av ICCAT antagits för blåfenad tonfisk, och uppdateringen av de bestämmelser som gällt sedan ovan nämnda förordning antogs påkallar att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 520/2007 utgår och ersätts med bestämmelserna i den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs allmänna bestämmelser för gemenskapens genomförande av en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus), rekommenderad av Internationella kommissionen för bevarande av tonfiskbestånden i Atlanten (ICCAT). Förordningen ska tillämpas för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

Återhämtningsplanens mål ska vara att med mer än 50 procents sannolikhet uppnå en biomassa som motsvarar maximal hållbar avkastning (Bmsy).

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   avtalsslutande parter: avtalsslutande parter i Internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten samt samarbetande icke avtalsslutande parter, organisationer och fiskeriorganisationer.

b)   fiskefartyg: fartyg som används eller som är avsedda att användas för kommersiellt utnyttjande av tonfiskresurser, inklusive fiskberedningsfartyg, transportfartyg, bogserbåtar och fartyg som deltar i omlastning.

c)   gemensam fiskeverksamhet: all verksamhet mellan två eller flera fartyg som för flagg från olika avtalsslutande parter eller från olika medlemsstater där ett fartygs fångst helt eller delvis har tagits upp av ett eller flera andra fartyg.

d)   överföringsaktivitet: all överföring av blåfenad tonfisk

e)   tonfiskfälla: ett fast redskap som är förankrat i botten, vanligen med en fångstarm som leder in fisken i en fångstdel.

f)   placering i kasse (att sätta i bur): den levande blåfenade tonfisken tas inte ombord; innefattar både gödning och odling.

g)   gödning: placering i kasse av blåfenad tonfisk under en kort period (vanligen 2–6 månader) främst i syfte att öka fiskens fetthalt.

h)   odling: placering i kasse av blåfenad tonfisk under längre tid än ett år i syfte att öka den totala biomassan.

i)   omlastning: avlastning av all eller en del av den blåfenade tonfisk som finns ombord på ett fiskefartyg till ett annat fiskefartyg.

j)   beredningsfartyg: ett fartyg där fiskeriprodukter före paketering genomgår ett eller flera av följande moment ombord: fileing eller skivning, frysning och/eller bearbetning.

k)   sportfiske: icke-kommersiellt fiske där deltagarna är anslutna till en nationell sportfiskeorganisation eller innehar ett nationellt sportfisketillstånd.

l)   fritidsfiske: icke-kommersiellt fiske där deltagarna varken är anslutna till en nationell sportfiskeorganisation eller innehar ett nationellt sportfisketillstånd.

m)   uppdrag II: det uppdrag (uppdrag II) som definierats av ICCAT i Field manual for statistics and sampling Atlantic tunas and tuna-like fishes (tredje utgåvan, ICCAT, 1990).

n)   transportfartyg: ett fartyg som mottar viltlevande fisk och transporterar den till gödnings- eller odlingsanläggningar.

KAPITEL II

FISKEMÖJLIGHETER

Artikel 3

Totala tillåtna fångstmängder (TAC)

De totala tillåtna fångstmängder som ICCAT har fastställt för de avtalsslutande parterna för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet ska vara följande:

—	2008: 28 500 ton.

—	2009: 27 500 ton.

—	2010: 25 500 ton.

Om nya totala tillåtna fångstmängder fastställs av ICCAT ska rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, anpassa de totala tillåtna fångstmängder som föreskrivs i första stycket i enlighet därmed.

Artikel 4

1.   Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dess fartygs och fällors fiskeansträngning motsvarar de fiskemöjligheter för blåfenad tonfisk som är tillgängliga för den medlemsstaten i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Varje medlemsstat ska utarbeta en årlig fiskeplan för fartyg och fällor som används för att fiska blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet. Medlemsstater vars kvot för blåfenad tonfisk understiger 5 % av gemenskapskvoten får tillämpa en särskild metod för förvaltning av sin kvot i sin fiskeplan och i det fallet ska punkt 3 inte tillämpas.

3.   Den årliga fiskeplanen ska

a)	bland annat innehålla uppgifter om fartyg över 24 meter som tas upp i den förteckning som avses i artikel 12 och de individuella kvoter som tilldelats dem,

b)	för fartyg mindre än 24 meter och deras fällor, innehålla åtminstone uppgifter om de kvoter som tilldelas producentorganisationer eller grupper av fartyg som bedriver fiske med liknande redskap.

4.   Den årliga fiskeplanen ska översändas till kommissionen senast den 31 januari varje år. Varje senare ändring av den årliga fiskeplanen eller den särskilda metod som används för förvaltning av dessa kvoter ska sändas till kommissionen senast tio dagar innan den verksamhet ändringen avser inleds.

5.   Flaggmedlemsstaten ska vidta åtgärderna enligt denna punkt om ett fartyg som för dess flagg har

a)	underlåtit att uppfylla rapporteringskraven enligt artikel 17.3,

b)	begått en överträdelse enligt artikel 26.

Flaggmedlemsstaten ska se till att en fysisk inspektion genomförs under dess överinseende i dess hamnar eller av en annan person som har utsetts av flaggmedlemsstaten om fartyget inte befinner sig i en gemenskapshamn.

Flaggmedlemsstaten får beordra fartyget att gå mot en hamn som den har utsett, när de individuella kvoterna anses vara uttömda.

6.   Medlemsstaterna ska senast den 31 januari avlägga rapport till kommissionen om genomförandet av sina årliga fiskeplaner för det föregående året. Dessa rapporter ska omfatta

a)	antal fartyg som faktiskt fiskat efter blåfenad tonfisk i Östra Atlanten och Medelhavet,

b)	fångst per fartyg, och

c)	det sammanlagda antal dagar varje fartyg fiskade i östra Atlanten och Medelhavet.

7.   Privata handelsarrangemang mellan en medlemsstats medborgare och en avtalsslutande part om att använda ett fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg för fiske inom en tonfiskkvot som tilldelats en avtalsslutande part får ingås endast på villkor att den berörda medlemsstaten och ICCAT-kommissionen ger sitt tillstånd och att den berörda medlemsstaten informerar kommissionen om detta.

8.   Medlemsstaterna ska senast den 1 mars varje år till kommissionen översända information om privata handelsöverenskommelser mellan en medlemsstats medborgare och en avtalsslutande part.

9.   Informationen enligt punkt 8 ska innehålla följande:

a)	En förteckning över samtliga fiskefartyg som för medlemsstatens flagg och som har tillstånd att aktivt fiska efter blåfenad tonfisk enligt privata handelsöverenskommelser.

b)	Interna registreringsnummer enligt definitionen i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över gemenskapens fiskeflotta (6).

c)	Varaktigheten av de privata handelsöverenskommelserna.

d)	Medlemsstatens samtycke till den privata handelsöverenskommelsen.

e)	Namnet på den berörda avtalsslutande parten.

10.   Kommissionen ska utan dröjsmål översända informationen enligt punkt 9 till ICCAT:s verkställande sekretariat.

11.   Kommission ska se till att den procentuella andel av en avtalsslutande parts kvot för blåfenad tonfisk som får användas för befraktande av gemenskapens fiskefartyg enligt artikel 8b i rådets förordning (EG) nr 1936/2001 (7) inte överstiger 60 %, 40 % respektive 20 % av den totala kvoten för åren 2007, 2008 och 2009.

12.   Befraktande av gemenskapens fartyg för fiske efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet ska vara förbjudet under 2010 och de följande åren.

13.   Varje medlemsstat ska säkerställa att antalet befraktade fartyg som fiskar efter blåfenad tonfisk och befraktandets varaktighet motsvarar de kvoter som har tilldelats den bortfraktande staten.

KAPITEL III

TEKNISKA ÅTGÄRDER

Artikel 5

Fredningstid

1.   Fiske efter blåfenad tonfisk med stora pelagiska långrevsfartyg över 24 meter är förbjudet i östra Atlanten och Medelhavet, med undantag för området väster om 10°V och norr om 42°N, under perioden 1 juni–31 december.

2.   Fiske efter blåfenad tonfisk med ringnotsfartyg är förbjudet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 1 juli–31 december.

3.   Fiske efter blåfenad tonfisk med spöfiskefartyg är förbjudet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 15 november–15 maj.

4.   Fiske efter blåfenad tonfisk med pelagiska trålare är förbjudet i östra Atlanten under perioden 15 november–15 maj.

Artikel 6

Användning av flygplan

I konventionsområdet får luftfartyg eller helikoptrar inte användas för att söka efter blåfenad tonfisk.

Artikel 7

Minsta storlek

1.   En minsta storlek på 30 kg eller 115 cm ska tillämpas för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Med avvikelse från punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 ska en minsta storlek på 8 kg eller 75 cm tillämpas för följande blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus):

a)	Blåfenad tonfisk fångad i östra Atlanten av spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske och pelagiska trålare.

b)	Blåfenad tonfisk fångad i Adriatiska havet i uppfödningssyfte.

3.   Med avseende på punkt 2a ska rådet på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet fastställa det största antal spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske med tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk och pelagiska trålare som får fiska efter blåfenad tonfisk som bifångst. Antalet spöfiskefartyg och fartyg avsedda för dörjfiske ska vara lika med antalet gemenskapsfartyg som deltog i riktat fiske efter blåfenad tonfisk under 2006. Antalet pelagiska trålare ska vara lika med antalet gemenskapsfartyg som under 2006 har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk som bifångst.

4.   Med avseende på punkt 2a ska rådet på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet fördela det antal fartyg som har fastställts i enlighet med punkt 3 mellan medlemsstaterna.

5.   Med avseende på punkt 2a ska högst 10 % av gemenskapens kvot för blåfenad tonfisk mellan 8 kg eller 75 cm och 30 kg eller 115 cm, fördelas mellan de fartyg med tillstånd som avses i punkterna 3 och 4, varav högst 200 ton blåfenad tonfisk med en vikt på minst 6,4 kg eller en längd på minst 70 cm får fångas av spöfiskefartyg med en största längd på mindre än 17 meter. Rådet ska på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om fördelningen av gemenskapskvoten mellan medlemsstaterna.

6.   Högst 2 % av gemenskapens kvot för blåfenad tonfisk med en vikt på mellan 8 och 30 kg får tilldelas dess kustnära icke-industriella fiske efter färsk fisk i östra Atlanten. Rådet ska på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om fördelningen av gemenskapskvoten mellan medlemsstaterna.

7.   Kompletterande särskilda villkor för blåfenad tonfisk fångad i östra Atlanten av spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske och pelagiska trålare anges i bilaga I.

Artikel 8

Provtagningsplan för blåfenad tonfisk

1.   Varje medlemsstat ska upprätta en provtagningsplan för beräkning av fångstmängderna inom varje storlekskategori för blåfenad tonfisk.

2.   Storleksbestämning i kassar ska göras på ett stickprov bestående av 100 exemplar per 100 ton levande fisk eller på 10 % av det totala antalet fiskar i en kasse. Stickprovet för storleksbestämning, baserad på längd eller vikt, ska tas vid uttag av fisk från odlingen samt på död fisk under transport i enlighet med den metod som antagits av ICCAT för anmälan av uppgifter inom uppdrag II.

3.   Kompletterande metoder och provtagningar ska utarbetas för fisk som fötts upp i mer än ett år.

4.   Provtagningen ska ske slumpmässigt vid uttag av fisk och ska omfatta samtliga kassar. Uppgifterna från den provtagning som genomförts under året ska delges kommissionen senast den 31 maj påföljande år.

Artikel 9

Bifångster

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2 får alla fiskefartyg, vare sig de fiskar aktivt efter blåfenad tonfisk eller ej, ta en bifångst på högst 8 % blåfenad tonfisk som väger mindre än 30 kg men minst 10 kg.

2.   Procentsatsen i punkt 1 ska beräknas antingen som den totala bifångsten uttryckt i antal fiskar per landning av fartygets totala fångst av blåfenad tonfisk eller som bifångstens motsvarande vikt.

3.   Bifångsten ska dras av från flaggmedlemsstatens kvot. Det är förbjudet att kasta död fisk från bifångst enligt punkt 1 överbord under fiskesäsongen; sådan fisk ska dras av från flaggmedlemsstatens kvot.

4.   Landning av bifångst av blåfenad tonfisk ska omfattas av artiklarna 14 och 18.1.

Artikel 10

Fritidsfiske

1.   Vid fritidsfiske är det förbjudet att fånga, behålla ombord, lasta om och landa mer än en blåfenad tonfisk vid varje sjöresa.

2.   Det är förbjudet att saluföra blåfenad tonfisk fångad vid fritidsfiske, utom för välgörande ändamål.

3.   Varje medlemsstat ska registrera fångstuppgifter från fritidsfiske och meddela kommissionen dessa. Kommissionen ska vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

4.   Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa återutsättning av blåfenad tonfisk, särskilt ungfisk, som fångas levande vid fritidsfiske.

Artikel 11

Sportfiske

1.   Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att reglera sportfisket, bland annat med hjälp av fisketillstånd.

2.   Det är förbjudet att, utom för välgörande ändamål, saluföra blåfenad tonfisk fångad vid sportfisketävlingar.

3.   Varje medlemsstat ska registrera fångstuppgifter från sportfiske och meddela kommissionen dessa. Kommissionen ska vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

4.   Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa återutsättning av blåfenad tonfisk, särskilt ungfisk, som fångas levande vid sportfiske.

KAPITEL IV

KONTROLLÅTGÄRDER

Artikel 12

Register över fartyg som har tillstånd att fiska blåfenad tonfisk

1.   Senast den 31 januari 2008 ska varje medlemsstat på elektronisk väg sända kommissionen en förteckning över alla fiskefartyg som för dess flagg och som har fått ett särskilt tillstånd för aktivt fiske efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Kommissionen ska sända denna information till ICCAT:s verkställande sekretariat så att fartygen kan föras in i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk.

3.   Gemenskapsfartyg som inte är införda i ICCAT:s register får inte fiska, behålla ombord, lasta om, transportera, överföra eller landa blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

4.   Reglerna rörande fiskelicenser i artikel 8a.2, 8a.4, 8a.6, 8a.7 och 8a.8 i förordning (EG) nr 1936/2001 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 13

Register över tonfiskfällor som har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk

1.   Senast den 31 januari 2008 ska varje medlemsstat på elektronisk väg sända kommissionen en förteckning över alla tonfiskfällor som godkänts för fiske efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet och fått ett särskilt tillstånd för fiske. Förteckningen ska innehålla fällornas namn och registernummer.

2.   Kommissionen ska sända förteckningen till ICCAT:s verkställande sekretariat så att dessa tonfiskfällor kan föras in i ICCAT:s register över tonfiskfällor godkänts för fiske efter blåfenad tonfisk.

3.   Tonfiskfällor i gemenskapen som inte är införda i ICCAT:s register får inte fiska, behålla i fällan, lasta om eller landa blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

4.   Artikel 8a.2, 8a.4, 8a.6, 8a.7 och 8a.8 i förordning (EG) nr 1936/2001 ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 14

Utsedda hamnar

1.   Medlemsstaterna ska utse en plats som ska användas för landning eller en plats nära kusten (utsedda hamnar) där landning eller omlastning av blåfenad tonfisk är tillåten.

2.   Medlemsstaterna ska senast den 1 april varje år sända kommissionen en förteckning över utsedda hamnar. Kommissionen ska före den 15 april varje år överlämna dessa uppgifter till ICCAT:s verkställande sekretariat. Alla senare ändringar i förteckningen ska, minst 15 dagar innan ändringen träder i kraft, meddelas kommissionen för vidarebefordran till ICCAT:s verkställande sekretariat.

3.   Landning och/eller omlastning av någon kvantitet av blåfenad tonfisk fångad i östra Atlanten och Medelhavet från de fartyg som avses i artikel 12 får inte ske på någon annan plats än i hamnar utsedda av de avtalsslutande parterna och medlemsstaterna i enlighet med punkterna 1 och 2.

4.   Denna bestämmelse ska tillämpas på landning eller omlastning av spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske och pelagiska trålare som har fångat blåfenad tonfisk i östra Atlanten i enlighet med de särskilda villkor som anges i bilaga I.

Artikel 15

Registreringskrav

1.   Befälhavaren på ett fiskefartyg från gemenskapen enligt artikel 12 ska förutom att följa bestämmelserna i artiklarna 6 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (8) i loggboken föra in de uppgifter som anges i bilaga II.

2.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg enligt artikel 12 som deltar i en gemensam fiskeverksamhet ska registrera följande ytterligare uppgifter i fartygets loggbok:

a)

Om fångsten tas ombord eller överförs till kassar, — datum och tidpunkt för fångsten i en gemensam fiskeverksamhet, — plats (longitud/latitud) för fångsten i en gemensam fiskeverksamhet, — fångstmängd blåfenad tonfisk som tas ombord eller överförs till kassar, — namn och internationell radioanropssignal för fiskefartyget.

b)

För de fartyg som är engagerade i en gemensam fiskeverksamhet men som inte deltar i överföringen av fisk, — datum och tidpunkt för den gemensamma fiskeverksamheten, — plats (longitud/latitud) för den gemensamma fiskeverksamheten, — uppgift om att inga fångster har tagits ombord eller överförts till burar av det fartyget, — namn och internationell radioanropssignal för det eller de fiskefartyg som gjort fångsten.

3.   När ett fångstfartyg som deltar i en gemensam fiskeverksamhet deklarerar den mängd blåfenad tonfisk som fångats med dess fiskeredskap ska befälhavaren, för varje fångst, uppge från vilket eller vilka fartygs och från vilken eller vilka flaggstaters kvot fångsterna ska räknas av.

Artikel 16

Gemensam fiskeverksamhet

1.   Gemensam fiskeverksamhet för blåfenad tonfisk omfattande fartyg som för en eller flera medlemsstaters flagg får tillåtas endast med den eller de berörda flaggmedlemsstaternas medgivande.

2.   I samband med ansökan om tillstånd ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att från sina fiskefartyg som deltar i den gemensamma fiskeverksamheten erhålla detaljerade uppgifter om den gemensamma fiskeverksamhetens varaktighet, de deltagande operatörernas identitet och fördelningsnyckeln mellan fartygen för de berörda fångsterna.

3.   Varje medlemsstat ska överlämna de uppgifter som avses i punkt 2 till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål översända informationen till ICCAT:s sekretariat.

Artikel 17

Fångstrapporter

1.   Befälhavaren på ett fångstfartyg enligt artikel 12 ska till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat sända en fångstrapport med uppgifter om kvantiteter blåfenad tonfisk som fångats av deras fartyg, även om ingen fångst gjorts.

2.   Fångstrapporten ska första gången lämnas senast tio dagar efter inträdet i östra Atlanten och Medelhavet eller efter fiskeresans början. Vid gemensam verksamhet ska befälhavaren för fångstfartyget ange för vilket eller vilka fartyg fångsterna ska räknas av mot flaggstatens eller flaggstaternas kvot.

3.   Från och med den 1 juni varje år ska fiskefartygens befälhavare var femte dag lämna rapporten om kvantiteten blåfenad tonfisk, inklusive rapporter om att ingen fångst gjorts.

4.   Varje medlemsstat ska efter mottagandet vidarebefordra fångstrapporterna på elektronisk eller annan väg till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål översända informationen till ICCAT:s sekretariat.

5.   Medlemsstaterna ska före den femtonde dagen i varje månad informera kommissionen i maskinläsbar form om kvantiteter blåfenad tonfisk fångade i östra Atlanten och Medelhavet som under den föregående månaden har landats, lastats om eller placerats i kassar av fartyg som för deras flagg. Kommissionen ska utan dröjsmål översända informationen till ICCAT:s sekretariat.

Artikel 18

Landningar

1.   Befälhavare på de fartyg som avses i artikel 12 i denna förordning eller deras ombud ska, med avvikelse från artikel 7 i förordning (EEG) nr 2847/93, minst fyra timmar före beräknad ankomsttid meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat (inbegripet flaggmedlemsstaten) vars utsedda hamnar eller landningsanläggning de vill använda

a)	beräknad ankomsttid,

b)	uppskattad kvantitet blåfenad tonfisk som finns ombord,

c)	uppgifter om i vilken zon fångsterna gjordes.

2.   Vid landning i en utsedd hamn i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska den berörda myndigheten i den medlemsstaten inom 48 timmar efter det att landningen är avslutad sända dokumentation över landningen till myndigheten i fartygets flaggstat.

3.   Denna bestämmelse ska inte tillämpas på landning av spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske och pelagiska trålare som har fångat blåfenad tonfisk i östra Atlanten.

Artikel 19

Omlastning

1.   Med avvikelse från artikel 11 i förordning (EEG) nr 2847/93 är omlastning till sjöss av blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet förbjuden, med undantag för stora långrevsfartyg för tonfiskfiske som verkar i enlighet med ICCAT:s rekommendation 2005[06] om inrättande av ett program för omlastning för stora långrevsfartyg för tonfiskfiske, i dess ändrade lydelse.

2.   Befälhavaren på det mottagande fartyget (fångstfartyg eller beredningsfartyg) eller dennes ombud ska innan fartyget går in i hamn och minst 48 timmar före beräknad ankomsttid meddela de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars hamn de vill använda

a)	beräknad ankomsttid,

b)	uppskattad kvantitet blåfenad tonfisk som finns ombord,

c)	uppgifter om de geografiska områden där de fångster av blåfenad tonfisk som ska lastas om gjordes,

d)	namn och nummer i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska blåfenad tonfisk för det fångstfartyg som levererar den blåfenade tonfisken,

e)	det mottagande fartygets namn och dess nummer i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska blåfenad tonfisk,

f)	antal ton blåfenad tonfisk som ska omlastas.

3.   Fångstfartyg ska inte tillåtas omlasta, såvida de inte fått förhandstillstånd från sin flaggstat.

4.   Befälhavaren på fångstfartyget ska innan omlastningen påbörjas informera sin flaggstat om

a)	de kvantiteter blåfenad tonfisk som ska omlastas,

b)	datum och hamn för omlastningen,

c)	det mottagande fartygets namn, registreringsnummer och flagg samt dess nummer i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk,

d)	det geografiska området för tonfiskfångsterna.

5.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där omlastningshamnen är belägen ska

a)	inspektera det mottagande fartyget vid ankomsten samt kontrollera lasten och dokumentation avseende omlastningen,

b)	inom 48 timmar efter det att omlastningen är avslutad sända dokumentation över omlastningen till myndigheten i fångstfartygets flaggstat.

6.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg enligt artikel 12 ska fylla i och översända ICCAT:s omlastningsdeklaration till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars flagg fartygen för. Deklarationen ska överföras senast 15 dagar efter dagen för omlastning i hamn i överensstämmelse med det format som anges i bilaga III.

Artikel 20

Placering i kasse

1.   Den medlemsstat inom vars jurisdiktion gödnings- eller odlingsanläggningen för blåfenad tonfisk är belägen ska inom en vecka efter det att placeringen i kasse är avslutad lämna in en rapport om placering i kasse, styrkt av en observatör, till den medlemsstat eller avtalsslutande part vars flaggfartyg har fiskat tonfisken samt till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål översända informationen till ICCAT:s sekretariat. Rapporten ska innehålla de uppgifter som ingår i den deklaration om placering i kasse som avses i artikel 4b i förordning (EG) nr 1936/2001.

2.   När gödnings- eller odlingsanläggningar är belägna i det fria havet ska punkt 1 gälla i tillämpliga delar för medlemsstater där de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för gödnings- eller odlingsanläggningarna är etablerade.

3.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där gödnings- eller odlingsanläggningen är belägen ska före varje överföring till kassar informera den medlemsstat eller den avtalsslutande part vars flagg fångstfartyget för om överföring till kassar av kvantiteter fångade av fiskefartyg som för dess flagg.

Fångstfartygets flaggmedlemsstat ska hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat där gödnings- eller odlingsanläggningen är belägen begära att fångsten tas i beslag och att fisken släpps ut i havet om den vid mottagandet av denna information konstaterar att

a)	det fiskefartyg som deklarerats ha fångat fisken inte hade en tillräcklig egen kvot för den blåfenade tonfisk som har placerats i kasse, eller att

b)	kvantiteten fisk inte har rapporterats på rätt sätt och inte har tagits med i beräkningen av kvoter som kan vara tillämpliga, eller att

c)	det fiskefartyg som deklarerats ha fångat fisken inte har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk.

4.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg ska fylla i och lämna ICCAT:s överföringsdeklaration till den medlemsstat eller den avtalsslutande part vars flagg fartyget för senast 15 dagar efter överföringen till bogserfartyg eller till kassar, i enlighet med det format som anges i bilaga III. Överföringsdeklarationen ska åtfölja den överförda fisken under transporten till kassen.

Artikel 21

Fällor

1.   Fångster i fälla ska registreras efter slutet av varje fiskeverksamhet i tonfiskfällor och uppgifterna ska inom 48 timmar efter slutet av varje fiskeverksamhet överföras på elektroniskt eller på annat sätt till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fällan är belägen.

2.   Varje medlemsstat ska efter mottagandet vidarebefordra fångstuppgifterna på elektronisk väg till kommissionen. Kommissionen ska omedelbart vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s sekretariat.

Artikel 22

Kontroll i hamn eller vid anläggningar

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det görs en kontroll i hamn av alla de fartyg som avses i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk och som går in i en utsedd hamn för att landa och/eller lasta om blåfenad tonfisk fångad i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera placeringen i kassar vid gödnings- eller odlingsanläggningar inom deras jurisdiktion.

3.   Om gödnings- eller odlingsanläggningarna är belägna i det fria havet ska bestämmelsen i punkt 2 gälla i tillämpliga delar för medlemsstater där de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för gödnings- eller odlingsanläggningen är etablerade.

Artikel 23

Dubbelkontroll

1.   Medlemsstaterna ska, bland annat med hjälp av data från kontrollsystemet för fartyg (VMS), kontrollera inlämnandet av loggböcker och relevanta uppgifter som registrerats i deras fartygs loggböcker, i dokument om överföring/omlastning och i fångstdokument.

2.   Medlemsstaterna ska utföra administrativ dubbelkontroll av alla landningar, alla omlastningar och placeringar i kasse för att jämföra de kvantiteter per art som registrerats i fartygets loggböcker eller kvantiteter per art som registrerats i omlastningsdeklarationen och de kvantiteter som registrerats i landningsdeklarationen eller deklarationen om placering i kasse samt alla andra relevanta dokument, såsom fakturor och/eller avräkningsnotor.

Artikel 24

ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion

1.   ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion, antagen av ICCAT vid det fjärde ordinarie mötet (Madrid, november 1975) och angiven i bilaga IV till denna förordning, ska tillämpas inom gemenskapen.

2.   Medlemsstater vars fiskefartyg har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet ska utse inspektörer och utföra inspektioner till havs enligt denna ordning.

3.   Kommissionen eller ett organ som den har utsett får utse gemenskapsinspektörer för ordningen.

4.   Kommissionen eller ett organ som den har utsett ska samordna gemenskapens övervaknings- och inspektionsverksamhet. I detta syfte får kommissionen, i samförstånd med de berörda medlemsstaterna, upprätta program för ömsesidig inspektion som gör det möjligt för gemenskapen att fullgöra sina skyldigheter enligt ordningen. De medlemsstater vars fartyg bedriver fiske efter blåfenad tonfisk ska vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta genomförandet av dessa program, särskilt när det gäller nödvändiga mänskliga och materiella resurser samt de perioder och områden där dessa ska tas i bruk.

5.   Medlemsstaterna ska senast den 1 april varje år meddela kommissionen namnen på de inspektörer och inspektionsfartyg som de avser knyta till ordningen under följande år. På grundval av dessa uppgifter ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna upprätta en verksamhetsplan för gemenskapens deltagande i ordningen varje år och därefter sända denna till ICCAT:s sekretariat och medlemsstaterna.

Artikel 25

Observatörsprogram

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa observatörstäckning av sina fiskefartyg med en längd över 15 meter omfattande åtminstone

a)	20 % av de aktiva ringnotsfartygen; vid gemensam fiskeinsats ska en observatör vara närvarande under fiskeinsatsen,

b)	20 % av de pelagiska trålarna,

c)	20 % av de aktiva långrevsfartygen,

d)	20 % av de aktiva spöfiskefartygen,

e)	100 % under uttag av fisk ur tonfiskfällor.

Observatörens uppgift ska särskilt vara att

a)	övervaka att fartyget följer bestämmelserna i denna förordning,

b)	registrera och rapportera om fiskeverksamheten,

c)	observera och uppskatta fångster och kontrollera de uppgifter som förs in i loggboken,

d)	observera och registrera fartyg som kan tänkas fiska i strid med ICCAT:s bevarandeåtgärder.

Dessutom ska observatören utföra vetenskapligt arbete, såsom insamling av uppgifter för uppdrag II enligt ICCAT:s definition, när ICCAT så begär, på grundval av instruktioner från ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

2.   Varje medlemsstat inom vars jurisdiktion en gödnings- eller odlingsanläggning för blåfenad tonfisk är belägen ska se till att det finns en observatör närvarande vid all överföring av blåfenad tonfisk till burarna och vid allt uttag av fisk från anläggningen.

Observatörens uppgift ska särskilt vara att

a)	observera och övervaka att uppfödningsverksamheten sker i enlighet med artiklarna 4a, 4b och 4c i förordning (EG) nr 1936/2001,

b)	styrka den rapport om placering i kasse som avses i artikel 20 i den här förordningen,

c)	utföra vetenskapligt arbete, till exempel insamling av prov som begärs av ICCAT på grundval av instruktioner från ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

Artikel 26

Verkställighetsåtgärder

1.   En medlemsstat ska vidta verkställighetsåtgärder mot ett fiskefartyg som för dess flagg om det i enlighet med dess lagar har fastställts att fartyget inte följer artiklarna 4, 5, 7, 14, 15, 16, 17 och 19. Beroende på överträdelsens allvar och i överensstämmelse med nationell lagstiftning får åtgärderna bland annat omfatta

a)

böter,

b)	beslag av olagliga fiskeredskap och fångster,

c)	kvarstad på fartyget,

d)	tillfällig indragning eller återkallelse av fisketillstånd,

e)	minskning eller indragning av fiskekvot, i tillämpliga fall.

2.   Varje medlemsstat inom vars jurisdiktion en odling av blåfenad tonfisk är belägen ska vidta tillsynsåtgärder för anläggningen om det i enlighet med dess lag har fastställts att anläggningen inte följer artikel 20 och artikel 25.2 i denna förordning samt i artiklarna 4a, 4b och 4c i förordning (EG) nr 1936/2001. Beroende på överträdelsens allvar och i överensstämmelse med nationell lagstiftning får åtgärderna bland annat omfatta

a)

böter,

b)	tillfällig indragning eller återkallelse från registret över gödningsanläggningar,

c)	förbud mot placering i kasse eller saluföring av blåfenad tonfisk.

Artikel 27

Marknadsåtgärder

1.   Gemenskapshandel, landning, import, export, placering i kassar för gödning och uppfödning, återexport och omlastning av blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) i östra Atlanten och Medelhavet som inte åtföljs av korrekt, fullständig och styrkt dokumentation som krävs enligt denna förordning är förbjuden.

2.   Gemenskapshandel, import, landning, placering i kassar för uppfödning och gödning, beredning, export, återexport och omlastning av blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) i östra Atlanten och Medelhavet fångad av fiskefartyg vars flaggstat inte omfattas av någon kvot, fångstbegränsning eller begränsning av fiskeansträngningen för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet i enlighet med villkoren för ICCAT:s förvaltnings- och bevarandeåtgärder, eller vars flaggstat har uttömt sina fiskemöjligheter, är förbjuden. På grundval av den information som ICCAT:s sekretariat tar emot ska kommissionen informera alla medlemsstater om att en kvot som tilldelats en avtalsslutande part är tömd.

3.   Gemenskapshandel, import, landning, beredning och export från odlingsanläggningar som inte uppfyller ICCAT:s rekommendation 2006[07] om uppfödning av blåfenad tonfisk är förbjuden.

Artikel 28

Omräkningsfaktorer

De omräkningsfaktorer som antagits av ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik ska tillämpas vid beräkning av motsvarande levande vikt för beredd blåfenad tonfisk.

Artikel 29

Finansiering

Vad gäller artikel 21 a i i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (9) ska fram till och med den 31 december 2014 den fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet anses vara en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30

Ändringar av förordning (EG) nr 520/2007

Förordning (EG) nr 520/2007 ska ändras på följande sätt:

1.	Artiklarna 6 och 11 ska utgå.

2.	I bilaga IV ska posten för blåfenad tonfisk utgå.

Artikel 31

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Artikel 29 ska dock tillämpas från och med den 13 juni 2007.

---

(1)  Yttrande av den 15 november 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 162, 18.6.1986, s. 33.

(3)  EUT L 151, 13.6.2007, s. 1.

(4)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(5)  EUT L 123, 12.5.2007, s. 3.

(6)  EUT L 5, 9.1.2004, s. 25. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1799/2006 (EUT L 341, 7.12.2006, s. 26).

(7)  EGT L 263, 3.10.2001, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 869/2004 (EUT L 162, 30.4.2004, s. 8).

(8)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1098/2007 (EUT L 248, 22.9.2007, s. 1).

(9)  EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

---

---

---

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/25

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1560/2007

av den 17 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 21/2004 när det gäller datum för införande av elektronisk identifiering av får och getter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter (2) fastställs att varje medlemsstat ska upprätta ett system för identifiering och registrering av får och getter i enlighet med bestämmelserna i den förordningen.

(2)	Enligt den förordningen ska den elektroniska identifieringen från och med den 1 januari 2008 vara obligatorisk för alla djur som föds efter det datumet.

(3)

I den förordningen fastställs dessutom att kommissionen före den 30 juni 2006 ska lämna en rapport till rådet om tillämpningen av systemet för elektronisk identifiering, åtföljd av lämpliga förslag, om vilka rådet ska besluta och därigenom bekräfta eller vid behov ändra datum för införandet av obligatorisk användning av systemet samt, om så krävs, uppdatera vissa tekniska arrangemang i samband med genomförandet av den elektroniska identifieringen.

(4)

Kommissionen kommer i sin rapport fram till att det inte finns något berättigande för att fastställa den 1 januari 2008 som datum för införande av den obligatoriska elektroniska identifieringen. Därför är det lämpligt att ändra datum och uppskjuta införandet till den 31 december 2009, så att medlemsstaterna har möjlighet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att tillämpa systemet på ett korrekt sätt, med hänsyn till den nuvarande och den potentiella ekonomiska verkan.

(5)

Ett antal medlemsstater har redan utarbetat den teknik som krävs för att införa elektronisk identifiering och samlat erfarenheter av dess tillämpning. Dessa bör inte hindras från att på nationell nivå införa den om de anser det vara lämpligt. Deras erfarenheter skulle kunna ge kommissionen och de övriga medlemsstaterna värdefull information om de tekniska konsekvenserna av elektronisk identifiering och om identifieringens verkan.

(6)

Med hänsyn till denna förordnings ekonomiska betydelse är det nödvändigt att begagna sig av hänvisningen till ”brådskande fall” i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, som fogas till fördraget om Europeiska unionen, till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(7)	Eftersom denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari 2008 bör den träda i kraft omedelbart.

(8)	Förordning (EG) nr 21/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 21/2004 ska ändras på följande sätt:

1.	Artikel 9.3 första stycket ska ersättas med följande: ”3.   Från och med den 31 december 2009 ska den elektroniska identifieringen i enlighet med riktlinjerna i punkt 1 och i enlighet med de relevanta bestämmelserna i del A i bilagan vara obligatorisk för alla djur.”

2.	Artikel 9.4 ska ersättas med följande: ”4.   Medlemsstaterna får före den 31 december 2009 införa obligatorisk elektronisk identifiering för djur som är födda på deras territorium.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Yttrande av den 13 december 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT L 5, 9.1.2004, s. 8. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/27

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1561/2007

av den 21 december 2007

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)	Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 22 december 2007.

---

(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 756/2007 (EUT L 172, 30.6.2007, s. 41).

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/29

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1562/2007

av den 21 december 2007

om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn gällande från den 1 januari 2008

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2), särskilt artikel 2.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005, utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, vara lika med interventionspriset vid import ökat med 55 % minus cif-importpriset för den aktuella sändningen. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)	För denna beräkning skall enligt artikel 10.3 i samma förordning representativa cif-importpriser fastställas regelbundet för de aktuella produkterna.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 skall ett dagligt representativt cif-importpris, fastställt enligt artikel 4 i samma förordning, användas vid beräkning av importtullarna för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90.

(4)	Importtullarna bör fastställas att gälla från den 1 januari 2008 och tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från den 1 januari 2008 gäller de importtullar som fastställs i bilaga I för de produkter som anges i artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1784/2003; beräkningsgrunderna anges i bilaga II.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

---

(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 735/2007 (EUT L 169, 29.6.2007, s. 6). Med verkan från den 1 juli 2008 ersätts förordning (EG) nr 1784/2003 av förordning (EG) nr 1234/2007 (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(2)  EGT L 161, 29.6.1996, s. 125. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1816/2005 (EUT L 292, 8.11.2005, s. 5).

---

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/32

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1563/2007

av den 21 december 2007

om öppnande av gemenskapens importtullkvoter för 2008 för får, getter, fårkött och getkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den 19 december 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött (1), särskilt artikel 16.1, och

av följande skäl:

(1)	Gemenskapstullkvoter för fårkött och getkött bör öppnas för 2008. De tullar och kvantiteter som avses i förordning (EG) nr 2529/2001 bör fastställas i enlighet med de internationella avtal som gäller under 2008.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 312/2003 av den 18 februari 2003 om genomförande för gemenskapens del av tullbestämmelserna i avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan (2) öppnas det en extra bilateral tullkvot på 2 000 ton med en årlig ökning på 10 % av den ursprungliga kvantiteten för produktkod 0204 från och med den 1 februari 2003. Ytterligare 200 ton bör således läggas till GATT/WTO-kvoten för Chile, och bägge kvoterna bör fortsätta att förvaltas på samma sätt under 2008.

(3)

Enligt avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter på grundval av artikel 19 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (3), som godkändes genom rådets beslut 2007/138/EG (4), ska Island beviljas en extra årlig tullkvot på 500 ton (slaktvikt) färskt, kylt, fryst eller rökt fårkött. Den kvantitet som finns tillgänglig för Island bör därför anpassas i enlighet med detta.

(4)

Vissa kvoter fastställs för en period från och med den 1 juli ett visst år till och med den 30 juni året därpå. Eftersom importen enligt denna förordning bör förvaltas per kalenderår, bör kvotvolymerna under kalenderåret 2008 uppgå till en kvantitet motsvarande summan av halva kvantiteten för perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 och halva kvantiteten för perioden 1 juli 2008–30 juni 2009.

(5)	För att säkerställa att systemet med gemenskapstullkvoter fungerar tillfredsställande måste det fastställas en slaktviktsekvivalent. Eftersom valet mellan import av levande djur och import av kött är fritt inom vissa tullkvoter behövs dessutom en omräkningsfaktor.

(6)

Genom undantag från kommissionens förordning (EG) nr 1439/95 av den 26 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3013/89 beträffande import och export av produkter inom sektorn för får- och getkött (5), bör kvoterna för får- och getköttsprodukter förvaltas i enlighet med artikel 16.2 a i förordning (EG) nr 2529/2001. Detta bör ske i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6).

(7)

Tullkvoter enligt den här förordningen bör till en början anses som icke-kritiska, i den mening som avses i artikel 308c i förordning (EEG) nr 2454/93, om de förvaltas enligt först-till-kvarn-principen. Tullmyndigheterna bör därför i enlighet med artiklarna 308c.1 och 248.4 i förordning (EEG) nr 2454/93 kunna avstå från att begära säkerhet för varor som ursprungligen importerats inom ramen för dessa kvoter. På grund av de särskilda förhållanden som uppstår vid övergången från ett förvaltningssystem till ett annat bör artikel 308c.2 och 308c.3 i den förordningen inte tillämpas.

(8)	Det bör klargöras vilken form av bevis för produkternas ursprung som aktörerna måste lämna för att de ska kunna använda tullkvoterna enligt först-till-kvarn-principen.

(9)	När aktörerna visar upp fårköttsprodukter som ska importeras för tullmyndigheten är det svårt för myndigheten att fastställa om produkterna kommer från tamfår eller från andra får, vilket avgör vilken tullsats som är tillämplig. Ursprungsintyget bör därför innehålla tydliga uppgifter om detta.

(10)

I enlighet med kapitel II i rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (7) och rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (8) får endast sådana produkter importeras som uppfyller gemenskapens krav på förfaranden, bestämmelser och kontroller när det gäller livsmedelskedjan.

(11)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för får och getter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom denna förordning öppnas gemenskapens importtullkvoter för får, getter, fårkött och getkött för perioden 1 januari–31 december 2008.

Artikel 2

I bilagan fastställs de tullar som är tillämpliga på produkterna inom de kvoter som avses i artikel 1, KN-numren, ursprungsländerna förtecknade per landsgrupp, liksom löpnumren.

Artikel 3

1.   Kvantiteterna, uttryckta i slaktviktsekvivalent, vid import av produkter inom de kvoter som avses i artikel 1 ska vara de kvantiteter som fastställs i bilagan.

2.   Vid beräkningen av de kvantiteter, uttryckta i slaktviktsekvivalent, som avses i punkt 1 ska får- och getprodukternas nettovikt multipliceras med följande koefficienter:

a)	I fråga om levande djur: 0,47.

b)	I fråga om urbenat lamm- och killingkött: 1,67.

c)	I fråga om urbenat får- och getkött annat än killingkött samt blandningar därav: 1,81.

d)	I fråga om produkter med ben: 1,00.

Med ”killing” avses upp till ett år gamla getter.

Artikel 4

Genom undantag från avdelning II.A och II.B i förordning (EG) nr 1439/95 ska tullkvoterna i bilagan till den här förordningen förvaltas enligt först-till-kvarn-principen i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 från och med den 1 januari till och med den 31 december 2008. Artikel 308c.2–3 i den förordningen ska inte tillämpas. Det ska inte krävas någon importlicens.

Artikel 5

1.   De tullkvoter som anges i bilagan får användas på villkor att det för gemenskapens tullmyndigheter uppvisas ett giltigt ursprungsintyg som utfärdats av det berörda tredjelandets behöriga myndigheter samt en tulldeklaration för övergång till fri omsättning för de berörda varorna.

För att avgöra vilket ursprung de produkter har som omfattas av andra tullkvoter än de som följer av tullavtal med förmånsbehandling ska gällande gemenskapsbestämmelser tillämpas.

2.   Med ursprungsintyg enligt punkt 1 avses följande:

a)	När det gäller tullkvoter som ingår i ett tullavtal med förmånsbehandling, det ursprungsintyg som föreskrivs i avtalet.

b)

När det gäller andra tullkvoter, ett intyg som upprättats i enlighet med artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93 och som, förutom de uppgifter som föreskrivs i den artikeln, innehåller följande upplysningar: — KN-nummer (minst de fyra första siffrorna). — Den aktuella tullkvotens löpnummer. — Den sammanlagda nettovikten per koefficientkategori enligt artikel 3.2.

c)	När det gäller ett land vars kvot omfattas av led a och b, och dessa läggs ihop, det intyg som avses i a.

Om det ursprungsintyg som avses i b uppvisas som styrkande handling för endast en deklaration om övergång till fri omsättning får det innehålla flera löpnummer. I alla andra fall ska det endast innehålla ett löpnummer.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

---

(1)  EGT L 341, 22.12.2001, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EUT L 46, 20.2.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 305/2005 (EUT L 52, 25.2.2005, s. 6).

(3)  EUT L 61, 28.2.2007, s. 29.

(4)  EUT L 61, 28.2.2007, s. 28.

(5)  EGT L 143, 27.6.1995, s. 7. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 272/2001 (EGT L 41, 10.2.2001, s. 3).

(6)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (EUT L 62, 1.3.2007, s. 6).

(7)  EGT L 18, 23.1.2003, s. 11.

(8)  EGT L 24, 30.1.1998, s. 9. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/104/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 352).

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/36

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1564/2007

av den 21 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 979/2007 om öppnande och förvaltning av en importtullkvot för griskött med ursprung i Kanada

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött (1), särskilt artikel 11.1, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 979/2007 (2) ska den sökande i samband med sin första ansökan för en viss kvotperiod visa att denne under var och en av de perioder som avses i den artikeln har importerat eller exporterat minst 50 ton av de produkter som anges i artikel 1 i förordning (EEG) nr 2759/75.

(2)

Det tycks nödvändigt att klargöra att beviset om aktörens tidigare verksamhet bör läggas fram tillsammans med den första ansökan för den årliga kvotperioden. Den första ansökan får göras för vilken som helst av de fyra delperioderna av kvotåret. Om aktören ansöker för flera delperioder behöver bevis lämnas bara en gång.

(3)	Förordning (EG) nr 979/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för griskött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 4.1 i förordning (EG) nr 979/2007 ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EUT L 217, 22.8.2007, s. 12.

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/37

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1565/2007

av den 21 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 2535/2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (1), särskilt artiklarna 26.3 a och 29.1, och

av följande skäl:

(1)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (2) som godkändes genom rådets och kommissionens beslut 2002/309/EG, Euratom (3), innebär att den bilaterala osthandeln från och med den 1 juni 2007 helt och hållet liberaliseras efter en femårig övergångsperiod.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 2535/2001 av den 14 december 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter (4) ändrad genom förordning (EG) nr 487/2007 (5), innehöll därför inte längre några bestämmelser om importkvoter och importtullar för ost med ursprung i Schweiz. I det här sammanhanget och mot bakgrund av den flexibilitet i fråga om kravet på importlicens som infördes genom artikel 26.3 a i förordning (EG) nr 1255/1999, ändrad genom förordning (EG) nr 1152/2007 (6), är det lämpligt att slopa kravet på uppvisande av importlicens för all ost som importeras från Schweiz.

(3)

I artikel 19a i förordning (EG) nr 2535/2001 föreskrivs att import av mejeriprodukter ska förvaltas enligt ”först-till-kvarn”-principen enligt artiklarna 308a–308c i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (7). Genom det förvaltningssystemet blir användningen av importlicenser överflödigt och uppvisandet av sådana bör därför dras tillbaka.

(4)

Vissa licenser för ost med ursprung i Schweiz och för import av mejeriprodukter under kvoter som förvaltas enligt ”först-till-kvarn-”-principen enligt kapitel Ia i förordning (EG) nr 2535/2001 kommer att fortsätta vara giltiga efter den 1 januari 2008. Om de åtaganden som är kopplade till dessa licenser inte uppfylls, går den ställda säkerheten förlorad. Eftersom sådan import från och med det datumet kan ske utan licens och utan de avgifter som är kopplade till den, bör importörer som innehar sådana licenser, som inte utnyttjats helt och hållet till det datumet, ges möjlighet att begära att de ställda säkerheterna frigörs, vilket också ska ske.

(5)

Enligt avtalet i form av skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland i enlighet med artikel XXVIII i GATT 1994 om ändring av den WTO-tullkvot för smör från Nya Zeeland som anges i EG:s bindningslista CXL som bifogas GATT 1994 (8), godkänt genom rådets beslut 2007/867/EG av den 20 december 2007 (9), ändras tullkvoten för smör i bindningslista CXL/Europeiska gemenskapen, som ingicks vid de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan. Bilaga III.A till förordning (EG) nr 2535/2001 bör därför anpassas i enlighet med detta.

(6)

Bilagorna IV och V till förordning (EG) nr 2535/2001 innehåller en mycket komplicerad mekanism och ett tungrott förfarande för fastställande av om fetthalten uppfyller kraven både i Nya Zeeland och gemenskapen. Den nyligen antagna beskrivningen av kvoten, som innebär att intervallet för fetthalt utvidgas från 80–82 % till 80–85 %, förenklar kontrollerna, främst genom att tolkningen av kontrollresultaten av fetthalten baserad på den processtypiska standardavvikelsen slopas. Denna förenkling ger också avsevärt minskad byråkrati och minskade kostnader för bägge parter och gör att både importörer och exportörer lättare får tillgång till kvoter.

(7)

Enligt artikel 33.1 d i förordning (EG) nr 2535/2001 ska det utfärdande organet i Nya Zeeland utfärda IMA 1-intyget för den produkt som omfattas av intyget innan produkten i fråga lämnar det land som utfärdar intyget. Smör som omfattas av kvotår 2008 får föras in i Nya Zeeland från och med november 2007. Eftersom det är omöjligt att tillämpa de nya bestämmelserna i förordning (EG) nr 2535/2001 i sin ändrade lydelse enligt den här förordningen på sådana försändelser, och eftersom en korrekt tillämpning av de nya bestämmelserna kommer att ta sin tid, bör artikel 33.1 d i förordning (EG) nr 2535/2001 inte gälla för perioden från den 1 november 2007 till den 31 januari 2008.

(8)	Det är lämpligt att samtidigt uppdatera vissa uppgifter i bilaga XII till förordning (EG) nr 2535/2001 om Nya Zeelands utfärdande organ.

(9)	Förordning (EG) nr 2535/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

I kommissionens beslut 2001/651/EG (10) fastställdes den processtypiska standardavvikelsen för fetthalt hos smör som importerats från Nya Zeeland för att underlätta kontrollerna enligt bilaga IV till förordning (EG) nr 2535/2001. De nya reglerna som utökar kvoten till att även omfatta osaltat smör, gör det möjligt att överge tolkningen av kontrollresultaten och följaktligen det komplicerade förfarandet för den processtypiska standardavvikelsen. Beslut 2001/651/EG är därför inte längre aktuellt och bör upphävas.

(11)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2535/2001 ska ändras på följande sätt:

1.	Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 Utan att det påverkar tillämpningen av avdelning II i förordning (EG) nr 1291/2000, och om inte annat föreskrivs i den här förordningen, får import av mjölkprodukter endast ske mot uppvisande av en importlicens.”

2.	Artikel 19a ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2.   För import enligt de kvoter som avses i punkt 1 krävs inte uppvisande av exportlicens.” b) Punkt 3 ska utgå.

3.	Artikel 20 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska led d ersättas med följande: ”d) Bilaga 2 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter.” b) Punkt 3 ska utgå.

4.

Efter artikel 22 ska följande kapitel införas: ”KAPITEL IIA IMPORT UTANFÖR TULLKVOTERNA UTAN UPPVISANDE AV IMPORTLICENS Artikel 22a 1.   Den här artikeln ska gälla import med förmånsbehandling enligt artikel 3 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter. 2.   Alla produkter som omfattas av KN-nummer 0406 med ursprung i Schweiz är undantagna från importtull och från kravet på uppvisande av importlicens. 3.   Tullbefrielsen ska bara gälla vid uppvisande av deklarationen för övergång till fri omsättning tillsammans med det ursprungsbevis som utfärdats i enlighet med protokoll nr 3 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet, som undertecknades den 22 juli 1972.”

5.	Artikel 38 ska utgå.

6.	I artikel 40.1 ska andra, tredje och fjärde stycket utgå.

7.	Del D i bilaga II ska ersättas med bilaga I till den här förordningen.

8.	Bilaga III.A ska ersättas med bilaga II till den här förordningen.

9.	Bilaga IV ska ändras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

10.	Bilaga V ska ersättas med bilaga IV till den här förordningen.

11.

I bilaga VIII ska första stycket led 2 ersättas med följande: ”Det organ som utfärdar IMA 1-intyg får annullera sådant intyg eller en del av det för en kvantitet som intyget omfattar som förstörts eller gjorts olämplig för försäljning under omständigheter som ligger utanför exportörens kontroll. Om en del av en kvantitet som omfattas av ett IMA 1-intyg förstörs eller görs olämplig för försäljning får ett ersättnings-IMA 1-intyg utfärdas för den återstående kvantiteten. När det gäller smör från Nya Zeeland enligt bilaga III.A, ska den ursprungliga produktidentifieringsförteckningen användas för detta syfte. Ersättningsintyget ska ha samma sista giltighetsdatum som originalet. I detta fall ska fält nr 17 i ersättningsintyget innehålla frasen ’giltigt till och med den 00.00.0000’.”

12.	Bilaga X ska ändras i enlighet med bilaga V till den här förordningen.

13.

I bilaga XII ska uppgifterna om Nya Zeeland ersättas med följande: ”Nya Zeeland ex 0405 10 11 ex 0405 10 19 ex 0405 10 30 ex 0406 90 01 ex 0406 90 21 Smör Smör Smör Ost för bearbetning Cheddar New Zealand Food Safety Authority Telecom Towers, 86 Jervois Quay, PO Box 2835 Wellington Nya Zeeland Tfn. (64-4) 894 2500 Fax (64-4) 894 2501”

Artikel 2

De säkerheter som har ställts för utfärdande av importlicenser ska på berörda parters begäran frisläppas under förutsättning att

a)	licenserna utfärdats för import enligt de kvoter som anges i kapitel Ia eller om licenserna utfärdats för import av produkter som omfattas av KN-nummer 0406 med ursprung i Schweiz,

b)	licenserna är giltiga minst till och med den 1 januari 2008,

c)	licenserna bara har utnyttjats delvis eller inte alls fram till den 1 januari 2008.

Artikel 3

Genom undantag från artikel 34.2 i förordning (EG) nr 2535/2001 ska artikel 33.1 d i den förordningen inte gälla från och med den 1 november 2007 till den 31 januari 2008 för import som rör kvotår 2008.

Artikel 4

Beslut 2001/651/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008. Artikel 3 ska dock tillämpas från och med 1 november 2007.

---

(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2). Med verkan från den 1 juli 2008 ersätts förordning (EG) nr 1255/1999 av förordning (EG) nr 1234/2007 (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(2)  EGT L 114, 30.4.2002, s. 132.

(3)  EGT L 114, 30.4.2002, s. 1.

(4)  EGT L 341, 22.12.2001, s. 29. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1324/2007 (EUT L 294, 13.11.2007, s. 14).

(5)  EUT L 114, 1.5.2007, s. 8.

(6)  EUT L 258, 4.10.2007, s. 3.

(7)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (EUT L 62, 1.3.2007, s. 6).

(8)  Se sidan 95 i detta nummer av EUT.

(9)  Se sidan 95 i detta nummer av EUT.

(10)  EGT L 229, 25.8.2001, s. 24. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/584/EG (EUT L 255, 31.7.2004, s. 41).

---

---

---

---

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/46

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1566/2007

av den 21 december 2007

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1966/2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1966/2006 av den 21 december 2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys (1), särskilt artikel 5, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 22.1 c i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (2) föreskrivs att verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken endast får bedrivas om en befälhavare utan dröjsmål registrerar och rapporterar uppgifter om fiskeverksamhet, inbegripet landningar och omlastningar, och att kopior av dessa uppgifter ska finnas tillgängliga för myndigheterna.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1966/2006 gäller skyldigheten att på elektronisk väg registrera och överföra loggbok, landningsdeklaration och uppgifter om omlastningar för befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en största längd på över 24 meter inom 24 månader efter det att tillämpningsföreskrifterna har trätt i kraft och för befälhavare på gemenskapens fiskefartyg med en största längd på över 15 meter inom 42 månader efter det att tillämpningsföreskrifterna har trätt i kraft.

(3)	Daglig rapportering av fiskeverksamheter skapar en potential för betydande förbättring av ändamålsenligheten och effektiviteten hos kontroll- och övervakningsverksamhet både till sjöss och på land.

(4)	I artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (3) fastställs att befälhavarna på gemenskapens fiskefartyg ska föra loggbok.

(5)

I artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 fastställs att befälhavarna på sådana fiskefartyg inom gemenskapen som har en största längd av minst 10 m, eller deras ställföreträdare, efter varje resa inom 48 timmar efter landningen ska lämna in en deklaration till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där landningen äger rum.

(6)

I artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 fastställs att de auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna bemyndigade organ eller personer som ansvarar för den första saluföringen av fiskeprodukter ska vid första försäljningstillfället lämna in en avräkningsnota till de behöriga myndigheter på vars territorium den första saluföringen sker.

(7)

I artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 fastställs även att den medlemsstat som ansvarar för kontrollen av den första saluföringen av fiskeriprodukter, om den första saluföringen inte äger rum i den medlemsstat där produkterna landades, ska se till att en kopia av avräkningsnotan snarast möjligt lämnas in till de myndigheter som är ansvariga för kontrollen av landningen av produkterna i fråga.

(8)	Enligt artikel 19 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 ska medlemsstaterna upprätta elektroniska databaser och införa ett system för giltighetskontroll, som ska omfatta dubbelkontroller och granskning av uppgifter.

(9)	Enligt artikel 19b och 19e i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 ska befälhavarna på gemenskapens fiskefartyg lämna ansträngningsrapporter och registrera dem i sina loggböcker.

(10)	Enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2347/2002 (4) åligger det befälhavaren på gemenskapens fiskefartyg som har djuphavsfisketillstånd att i loggboken eller på ett formulär som utfärdats av flaggmedlemsstaten föra in de uppgifter som rör fiskeredskapens egenskaper och fiskeverksamheten.

(11)	I rådets förordning (EG) nr 768/2005 av den 26 april 2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske och om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (5) föreskrivs användning av planer för gemensamt utnyttjande.

(12)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning är tillämplig på

a)	gemenskapens fiskefartyg med en största längd på över 24 meter, från och med 1 januari 2010,

b)	gemenskapens fiskefartyg med en största längd på över 15 meter, från och med 1 juli 2011,

c)

registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna bemyndigade enheter eller personer vilka är ansvariga för den första saluföringen av fiskeprodukter med en årlig ekonomisk omsättning av den första försäljningen av fiskeprodukter på över 400 000 euro, från och med den 1 januari 2009.

2.   Trots punkt 1 a ska denna förordning tillämpas tidigare än den 1 januari 2010 för gemenskapens fiskefartyg som för en viss medlemsstats flagg och har en största längd på över 24 meter, om den medlemsstaten så beslutar.

3.   Trots punkt 1 b ska denna förordning tillämpas tidigare än den 1 juli 2011 för gemenskapens fiskefartyg som för en viss medlemsstats flagg och har en största längd på över 15 meter, om den medlemsstaten så beslutar.

4.   Trots de datum som fastställs i punkterna 1 a och 1 b får en medlemsstat besluta att tillämpa denna förordning för fartyg på högst 15 meter som för den medlemsstatens flagg före dessa datum i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1966/2006.

5.   Medlemsstaterna får träffa bilaterala avtal om användning av elektroniska rapporteringssystem på fartyg som för deras flagg i de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion, förutsatt att fartygen följer bestämmelserna i den här förordningen.

6.   Denna förordning ska gälla för gemenskapens fiskefartyg oberoende av vilka vatten eller vilken hamn de bedriver fiske i.

7.   Denna förordning ska inte gälla för gemenskapens fiskefartyg som uteslutande används för utnyttjande av vattenbruk.

Artikel 2

Förteckning över aktörer och fartyg

1.   Varje medlemsstat ska upprätta en förteckning över registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaten bemyndigade enheter eller personer vilka är ansvariga för den första saluföringen av fiskeprodukter med en årlig ekonomisk omsättning av fiskeprodukter på över 400 000 euro. Det första referensåret ska vara 2007 och förteckningen ska uppdateras den 1 januari det innevarande året (år n) på grundval av den årliga ekonomiska omsättningen av fiskeprodukter utöver 400 000 euro år n–2. Förteckningarna ska offentliggöras på en av medlemsstatens officiella webbplatser.

2.   Varje medlemsstat ska upprätta och regelbundet uppdatera förteckningar över gemenskapens fiskefartyg som för dess flagg och för vilka bestämmelserna i denna förordning gäller i enlighet med artikel 1.2–5. Förteckningen ska offentliggöras på en officiell webbplats i medlemsstaten, i ett format som ska beslutas i samråd mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   fiskeverksamhet: all verksamhet som innebär att söka efter fisk, att sätta ut fiskeredskap, lägga ut eller dra in ett fiskeredskap och att avlägsna eventuell fångst från redskapet,

b)   plan för gemensamt utnyttjande: en plan där driftsarrangemangen kring utnyttjandet av de gemensamma medlen för kontroll och inspektion fastställs.

KAPITEL II

ELEKTRONISK ÖVERFÖRING

Artikel 4

Uppgifter som ska överföras av fartygens befälhavare eller deras ställföreträdare

1.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska överföra loggboksuppgifter och uppgifter om omlastningar på elektronisk väg de till behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten.

2.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg eller deras ombud ska överföra landningsdeklarationer på elektronisk väg de till behöriga myndigheterna i flaggstaten.

3.   Då ett av gemenskapens fiskefartyg landar sin fångst i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaterna omedelbart då de tagit emot landningsdeklarationen vidarebefordra denna på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fångsten landades.

4.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska, när detta krävs enligt gemenskapsreglerna och vid den tidpunkt som fastställts, till den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten på elektronisk väg överföra en förhandsanmälan av ankomst till hamn.

5.   När ett fartyg har för avsikt att anlöpa en hamn i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten då de tar emot den förhandsanmälan som avses i punkt 4 omedelbart vidarebefordra den på elektronisk väg till de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten.

Artikel 5

Uppgifter som ska överföras av enheter eller personer som är ansvariga för den första saluföringen eller det första övertagandet

1.   Registrerade köpare, registrerade auktionsinrättningar eller andra av medlemsstaterna bemyndigade enheter eller personer som är ansvariga för den första saluföringen av fiskeprodukter ska överföra de uppgifter som måste föras in i en avräkningsnota på elektronisk väg till de behöriga myndigheter i den medlemsstat på vars territorium den första saluföringen sker.

2.   När den första saluföringen sker i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den första saluföringen sker se till att en kopia av avräkningsnotan lämnas in (på elektronisk väg) till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten då relevanta uppgifter tas emot.

3.   Om den första saluföringen inte äger rum i den medlemsstat där produkterna landades ska den medlemsstat där den första saluföringen sker se till att en kopia av avräkningsnotan lämnas in på elektronisk väg omedelbart då relevanta uppgifter tas emot, till följande myndigheter:

a)	De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fiskeprodukterna landades.

b)	De behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten för det fartyg som landade fiskeprodukterna.

4.   Innehavaren av deklarationen om övertagande ska på elektronisk väg överföra de uppgifter som måste föras in i en deklaration om övertagande till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium det fysiska övertagandet sker.

Artikel 6

Överföringsfrekvens

1.   Befälhavarna ska överföra uppgifterna i den elektroniska loggboken till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten dagligen eller oftare, senast kl. 24.00 även då det inte blivit någon fångst. De ska också översända sådana uppgifter

a)	på begäran av den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten,

b)	omedelbart efter det att det sista fiskeverksamheten har avslutats,

c)	före ankomsten till hamnen,

d)	då inspektion äger rum till sjöss,

e)	vid händelser som definieras i gemenskapslagstiftningen eller av flaggstaten.

2.   Befälhavarna får överföra korrigeringar i den elektroniska loggboken eller omlastningsdeklarationerna fram till den sista överföring som görs i slutet av fiskeresan och före inträde i hamn. Korrigeringarna ska vara lätta att identifiera. De behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten ska lagra alla originaluppgifter från den elektroniska loggboken och korrigeringar av dessa.

3.   Befälhavare eller deras ombud ska överföra landningsdeklarationen på elektronisk väg omedelbart efter det att landningsdeklarationen har upprättat.

4.   Befälhavarna på både de levererande och de mottagande fartygen ska överföra uppgifter om omlastningar på elektronisk väg omedelbart efter omlastningen.

5.   Befälhavaren ska bevara ett exemplar av den information som avses i punkt 1 ombord på fiskefartyget under varje fiskeresa och fram till dess att landningsdeklarationen har lämnats in.

Artikel 7

Format för överföring av uppgifter från ett fartyg till de behöriga myndigheterna i dess flaggstat

Varje medlemsstat ska fastställa formatet för överföring av uppgifter från fartyg som för dess flagg till sina behöriga myndigheter.

Artikel 8

Returmeddelanden

Medlemsstaterna ska se till att returmeddelanden sänds till fartyg som för deras flagg för varje överföring av loggboks-, omlastnings- och landningsuppgifter. Returmeddelandet ska innehålla en mottagningsbekräftelse.

KAPITEL III

UNDANTAG

Artikel 9

Undantag

1.   Medlemsstaterna får undanta fartyg som för dess flagg från de skyldigheter som avses i artikel 4.1 när de gör fiskeresor som inte uppgår till mer än 24 timmar i de vatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion på villkor att de inte landar sin fångst utanför flaggmedlemsstatens territorium.

2.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska undantas från skyldigheten att föra loggbok, landningsdeklarationer och omlastningsdeklarationer på papper.

3.   Befälhavare på gemenskapsfartyg, eller deras ställföreträdare, som landar sin fångst i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten ska undantas från kravet på att lämna in en landningsdeklaration på papper till kustmedlemsstaten.

4.   Medlemsstaterna får träffa bilaterala avtal om användning av elektroniska rapporteringssystem på fartyg som för deras flagg i de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion. De fartyg som omfattas av sådana avtal ska undantas från skyldigheten att föra pappersloggbok i sådana farvatten.

5.   Befälhavare på gemenskapsfartyg som i sina elektroniska loggböcker registrerar de uppgifter om fiskeansträngning som krävs enligt artikel 19b i förordning (EEG) nr 2847/93 ska undantas från skyldigheten att överföra ansträngningsrapporter via telex, VMS, fax, telefon eller radio.

KAPITEL IV

DE ELEKTRONISKA REGISTRERINGS- OCH RAPPORTERINGSSYSTEMENS FUNKTION

Artikel 10

Bestämmelser i händelse av tekniska problem eller icke-fungerande elektroniska registrerings- och rapporteringssystem

1.   Om det uppstår tekniska problem med det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet eller om det upphör att fungera ska befälhavaren, fartygsägaren eller deras ombud dagligen senast kl. 24.00 meddela loggboks-, omlastnings- och landningsuppgifterna till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten på ett sätt som flaggmedlemsstaten fastställt även då det inte blivit någon fångst

a)	på begäran av den behöriga myndigheten i flaggstaten,

b)	omedelbart efter det att det sista fiskeverksamheten har avslutats,

c)	före ankomsten till hamnen,

d)	då inspektion äger rum till sjöss,

e)	vid händelser som definieras i gemenskapslagstiftningen eller av flaggstaten.

2.   De behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten ska uppdatera den elektroniska loggboken omedelbart då de uppgifter som avses i punkt 1 tagits emot.

3.   Om gemenskapens fiskefartyg har haft tekniska problem med det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet eller om det upphört att fungera får fartygen inte lämna hamn förrän systemet fungerar till flaggmedlemsstatens behöriga myndigheters belåtenhet eller förrän dessa myndigheter på annat sätt gett sitt tillstånd. Flaggmedlemsstaten ska omedelbart meddela kustmedlemsstaten om ett fartyg som för flaggmedlemsstatens flagg har fått tillstånd att lämna hamn i kustmedlemsstaten.

Artikel 11

Uppgifter som inte inkommit

1.   Om de behöriga myndigheterna i en flaggmedlemsstat inte har mottagit meddelanden enligt artikel 4.1 och 4.2 ska de så snart som möjligt underrätta befälhavaren eller fartygsägaren eller dennes ombud om detta. Om denna situation inträffar mer än tre gånger inom ett år med avseende på ett visst fartyg ska flaggmedlemsstaten se till att det elektroniska rapporteringssystemet på det fartyget kontrolleras. Den berörda medlemsstaten ska undersöka problemet för att fastställa varför uppgifterna inte har inkommit.

2.   Om de behöriga myndigheterna i en flaggmedlemsstat inte har fått meddelanden i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 och den senaste uppgiften om position från fartygets övervakningssystem var från en kustmedlemsstats vatten, ska de så snart som möjligt underrätta den kustmedlemsstatens behöriga myndigheter om detta.

3.   Befälhavaren, fartygsägaren eller deras ombud ska sända alla uppgifter som anmälts enligt punkt 1 till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten omedelbart då anmälan inkommer.

Artikel 12

Åtkomstfel

1.   Om de behöriga myndigheterna i en kustmedlemsstat siktar ett fartyg som för en annan medlemsstats flagg på sina vatten och inte får tillgång till uppgifter enligt artikel 15 ska de begära att de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten ger tillgång till dessa uppgifter.

2.   Om tillgång enligt punkt 1 inte ges inom fyra timmar efter denna begäran ska kustmedlemsstaten meddela flaggmedlemsstaten. Så snart flaggmedlemsstaten tagit emot meddelandet ska den skicka uppgifterna till kustmedlemsstaten på tillgänglig elektronisk väg.

3.   Om kustmedlemsstaten inte får in de uppgifter som avses i punkt 2 ska befälhavaren, fartygsägaren eller deras ombud sända uppgifterna och en kopia av returmeddelandet enligt artikel 8 till kustmedlemsstatens behöriga myndigheter på begäran och på tillgänglig elektronisk väg.

4.   Om befälhavaren, fartygsägaren eller deras ombud inte kan sända en kopia av det returmeddelande som avses i artikel 8 till kustmedlemsstatens behöriga myndigheter ska fartyget i fråga förbjudas att bedriva fiskeverksamhet i kustmedlemsstaten tills dess befälhavaren eller ombudet har sänt en kopia av returmeddelandet eller av den information som avses i artikel 6.1 till myndigheterna i fråga.

Artikel 13

Uppgifter om det elektroniska rapporteringssystemets funktion

1.   Medlemsstaterna ska underhålla databaser om funktionen hos sina elektroniska rapporteringssystem. De ska innehålla minst följande information:

a)	Förteckning över fiskefartyg som för deras flagg och vilkas elektroniska rapporteringssystem har haft tekniska problem eller upphört att fungera.

b)	Antalet överföringar från elektroniska loggböcker som inkommit per dag och det genomsnittliga antalet överföringar som inkommit per fartyg, fördelat efter flaggmedlemsstat.

c)	Antalet överföringar av uppgifter från landningsdeklaration, omlastningsdeklaration, deklaration om övertagande och avräkningsnota som inkommit, fördelat efter flaggstat.

2.   Sammanfattningar av information om funktionen hos medlemsstaternas elektroniska rapporteringssystem ska på begäran sändas till kommissionen i ett format och med tidsintervall som fastställs i samråd mellan medlemsstaterna och kommissionen.

KAPITEL V

DATAÖVERFÖRING OCH -TILLGÅNG

Artikel 14

Format för utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna

1.   Uppgifter ska utbytas av medlemsstaterna med hjälp av det format som fastställs i bilagan och som är baserat på XML (extensible mark-up language).

2.   Korrigeringar av de uppgifter som avses i punkt 1 ska identifieras tydligt.

3.   När en medlemsstat tar emot elektroniska uppgifter från en annan medlemsstat ska den se till att ett returmeddelande sänds till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Returmeddelandet ska innehålla en mottagningsbekräftelse.

4.   De uppgifter i bilagan som befälhavarna är skyldiga att registrera i sina loggböcker enligt gemenskapens bestämmelser ska också ingå i utbytena mellan medlemsstater.

Artikel 15

Tillgång till uppgifter

1.   Flaggmedlemsstaterna ska se till att kustmedlemsstaterna har direkt tillgång i realtid till uppgifter från den elektroniska loggboken och landningsdeklarationen på fartyg som för deras flagg då de bedriver fiskeverksamhet i de vatten som lyder under kustmedlemsstatens överhöghet eller jurisdiktion.

2.   Uppgifterna enligt punkt 1 ska minst omfatta uppgifter från den senaste gången fartyget lämnade hamn till den tidpunkten landningen avslutades. Uppgifter från fiskeresor under de föregående 12 månaderna ska tillhandahållas på begäran.

3.   Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska dygnet runt alla dagar i veckan ha säker tillgång till uppgifterna i sina egna elektroniska loggböcker, som finns lagrade i flaggmedlemsstatens databas.

4.   Kustmedlemsstaterna ska bevilja andra medlemsstaters patrullfartyg direkt tillgång till sina loggboksdatabaser i samband med en plan för gemensamt utnyttjande.

Artikel 16

Utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna

1.   Tillgång till de uppgifter som avses i artikel 15.1 ska ges genom säker Internetuppkoppling dygnet runt alla dagar i veckan.

2.   Medlemsstaterna ska utbyta relevanta tekniska uppgifter för att säkerställa ömsesidig tillgång till elektroniska loggböcker.

3.   Medlemsstaterna ska

a)	se till att uppgifter som inkommit i enlighet med den här förordningen lagras på ett säkert sätt i elektroniska databaser samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att de behandlas konfidentiellt,

b)	vidta alla nödvändiga tekniska åtgärder för att förhindra att uppgifterna förstörs på grund av slarv eller oegentligheter, oavsiktligt går förlorade, ändras, sprids eller kommer obehöriga till del.

Artikel 17

En enda myndighet

1.   I varje medlemsstat ska en enda myndighet ansvara för att överföra, ta emot, förvalta och behandla alla uppgifter som omfattas av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska lämna förteckningar och kontaktuppgifter för de myndigheter som avses i punkt 1 till varandra och informera kommissionen om detta.

3.   Eventuella ändringar i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska utan dröjsmål meddelas kommissionen och de övriga medlemsstaterna.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

---

(1)  EUT L 409, 30.12.2006, s. 1. Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 3.

(2)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(3)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11. Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6).

(4)  EGT L 351, 28.12.2002, s. 6. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2269/2004 (EUT L 396, 31.12.2004, s. 1).

(5)  EUT L 128, 21.5.2005, s. 1.

---

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/58

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1567/2007

av den 21 december 2007

om fastställande av den kvantitativa gränsen för export av utomkvotsisoglukos fram till slutet av regleringsåret 2007/08

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 12 d, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 318/2006 innehåller regler för den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Enligt artikel 12 d i förordning (EG) nr 318/2006 får isoglukos som produceras utöver den kvot som avses i artikel 7 i den förordningen exporteras endast inom ramen för den kvantitativa gräns som ska fastställas.

(2)

För vissa av gemenskapens producenter av isoglukos utgör export från gemenskapen en viktig del av deras ekonomiska verksamhet och de har upprättat traditionella marknader utanför gemenskapen. Export av isoglukos till dessa marknader kan vara ekonomiskt lönsam även utan att exportbidrag beviljas. Därför är det nödvändigt att fastställa en kvantitativ gräns för export av utomkvotsisoglukos, så att de berörda gemenskapsproducenterna kan fortsätta att leverera till sina traditionella marknader.

(3)	Fram till slutet av regleringsåret 2007/08, dvs. den 30 september 2008, beräknas att en gräns på 40 000 ton, torrsubstans, för export av isoglukos som producerats utöver kvoten skulle motsvara marknadsefterfrågan.

(4)

För att säkerställa en ordnad förvaltning, förhindra spekulation och möjliggöra effektiva kontroller bör föreskrifter fastställas för inlämningen av licensansökningar. För sådana regler bör de förfaranden som fastställts i befintlig lagstiftning användas, med lämplig anpassning till denna sektors särskilda behov.

(5)

För att minimera risken för bedrägerier och förhindra missbruk i samband med eventuell återimport och eventuellt återinförande till gemenskapen av den berörda isoglukosen bör vissa länder på västra Balkan uteslutas som möjlig destination för exporten av isoglukos som producerats utöver kvoten. De länder i regionen vars myndigheter måste utfärda en exportlicens för bekräftelsen av ursprunget när det gäller socker- eller isoglukosprodukter som ska exporteras till gemenskapen bör dock inte uteslutas, eftersom riskerna för bedrägeri är mer begränsade.

(6)

Export av utomkvotsisoglukos bör inte heller tillåtas till vissa närliggande destinationer, för att säkra överensstämmelsen med de bestämmelser om export inom sockersektorn som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 900/2007 av den 27 juli 2007 om en stående anbudsinfordran till och med utgången av regleringsåret 2007/08 för fastställande av exportbidrag för vitsocker (2) och kommissionens förordning (EG) nr 1060/2007 av den 14 september 2007 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportförsäljning av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Irland, Spanien, Italien, Ungern, Slovakien och Sverige (3).

(7)

Medlemsstaterna bör åläggas att vidta alla nödvändiga kontrollåtgärder för att motverka risken för återimport till gemenskapen, och närmare bestämt för att säkerställa att bestämmelserna iakttas om återinförda varor i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4) och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (5).

(8)

Vid sidan av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av den 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (6) bör ytterligare genomförandebestämmelser fastställas för förvaltningen av den kvantitativa gräns som ska fastställas genom den här förordningen, framför allt när det gäller villkoren för att ansöka om exportlicenser.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Fastställande av den kvantitativa gränsen för export av utomkvotsisoglukos

1.   Fram till slutet av regleringsåret 2007/08, dvs. den 30 september 2008, ska den kvantitativa gräns som avses i artikel 12 d i förordning (EG) nr 318/2006 vara 40 000 ton, torrsubstans, för export utan bidrag av utomkvotsisoglukos enligt KN-numren 1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30.

2.   Export inom den kvantitativa gräns som fastställs i punkt 1 ska tillåtas för alla destinationer, med undantag av följande:

a)	Tredjeländer: Andorra, Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Heliga stolen, Liechtenstein, Montenegro och San Marino.

b)	De av EU-medlemsstaternas territorier som inte ingår i gemenskapens tullområde: Ceuta och Melilla, Livigno och Campione d’Italia, Färöarna, Grönland, Helgoland och de områden i Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

c)	Europeiska territorier, som inte ingår i gemenskapens tullområde, vars utrikes angelägenheter handhas av en medlemsstat: Gibraltar.

3.   Export av de produkter som avses i punkt 1 ska endast tillåtas om de

a)	har framställts genom isomering av glukos,

b)	har en fruktoshalt i torrsubstansen av minst 41 viktprocent,

c)	totalt innehåller maximalt 8,5 viktprocent polysackarider och oligosackarider, inbegripet di- eller trisackarider, i torrsubstansen.

Isoglukoshalten i torrsubstansen ska fastställas på grundval av densiteten i en lösning som spätts i en viktad proportion av 1:1 eller, i fråga om produkter med en mycket hög halt, genom torkning.

Artikel 2

Exportlicenser

1.   För export inom den kvantitativa gräns som fastställs i artikel 1.1 i den här förordningen ska en exportlicens uppvisas i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 (7), förordning (EG) nr 951/2006 och artikel 19 i kommissionens förordning (EG) nr 967/2006 (8), om inte annat fastställs i den här förordningen.

2.   Genom undantag från artikel 9 i förordning (EG) nr 1291/2000 får de rättigheter som följer av exportlicenserna inte överlåtas.

Artikel 3

Ansökningar om exportlicenser

1.   Ansökningar om exportlicenser för kvantiteter inom den kvantitativa gräns som fastställs i artikel 1.1 i den här förordningen får lämnas in endast av producenter av isoglukos som är godkända i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006 och som tilldelats en isoglukoskvot för regleringsåret 2007/08 i enlighet med artikel 7 i den förordningen.

2.   Ansökningar om exportlicenser ska lämnas in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken den sökande har tilldelats en isoglukoskvot.

3.   Ansökningar om exportlicenser ska lämnas in varje vecka, måndag till fredag, från och med den dag då den här förordningen träder i kraft till dess att utfärdandet av licenser upphävs i enlighet med artikel 8.

4.   De sökande får endast lämna in en ansökan för varje veckoperiod som avses i punkt 3.

5.   Den kvantitet som begärs för varje exportlicens får inte överskrida 5 000 ton.

6.   Ansökan ska åtföljas av en handling som styrker att den säkerhet har ställts som avses i artikel 4.

7.   I fält 20 i ansökan om exportlicens och själva licensen ska följande anges:

”Utomkvotsisoglukos för export utan bidrag.”

Artikel 4

Säkerhet för exportlicensen

1.   Genom undantag från artikel 12.1 b fjärde strecksatsen i förordning (EG) nr 951/2006 ska den sökande ställa en säkerhet på 110 euro per ton nettovikt isoglukos uttryckt i torrsubstans.

2.   Den säkerhet som avses i punkt 1 får efter sökandens eget val ställas i kontanter eller i form av en säkerhet från en inrättning som uppfyller de villkor som har fastställts av den medlemsstat i vilken licensansökan lämnas in.

3.   Den säkerhet som avses i punkt 1 ska frigöras i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 1291/2000

a)	för den kvantitet för vilken den sökande, i den mening som avses i artikel 31 b och artikel 32.1 b i) i förordning (EG) nr 1291/2000, har fullgjort den exportskyldighet som följer av de licenser som utfärdats enligt artikel 6 i den här förordningen, och

b)

för vilken den sökande, på ett sätt som är tillfredsställande för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportlicensen utfärdades, tillhandahållit bevis för att tullformaliteterna för importen har fullgjorts i den mening som avses i artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 (9) för den aktuella kvantiteten isoglukos.

4.   De bevis som avses i punkt 3 ska tillhandahållas inom tolv månader efter den dag exportdeklarationen godkändes.

Artikel 5

Meddelande från medlemsstaterna

1.   Senast den första arbetsdagen varje vecka ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla de kvantiteter isoglukos för vilka ansökningar om exportlicens lämnades in föregående vecka.

De kvantiteter för vilka ansökningar lämnats in ska delas in efter åttasiffrigt KN-nummer. Om ingen ansökan om exportlicens har lämnats in ska medlemsstaterna meddela kommissionen även detta.

Denna punkt gäller enbart medlemsstater för vilka en isoglukoskvot fastställts för regleringsåret 2007/08 i bilaga III och/eller punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 318/2006.

2.   Kommissionen ska varje vecka registrera uppgifterna om de kvantiteter för vilka ansökningar om exportlicens inkommit.

Artikel 6

Licensernas utfärdande och giltighet

1.   Licenserna ska utfärdas den tredje arbetsdagen efter den anmälan som avses i artikel 5.1, eventuellt med hänsyn till den procentsats för beviljande som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 8.

2.   Senast den första arbetsdagen varje vecka ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla de kvantiteter isoglukos för vilka exportlicenser utfärdades föregående vecka.

3.   Exportlicenser som utfärdats inom ramen för den kvantitativa gräns som fastställts i artikel 1.1 ska vara giltiga från och med dagen för det faktiska utfärdandet till slutet av den tredje månaden efter månaden för utfärdandet, dock senast till och med den 30 september 2008.

4.   Medlemsstaterna ska registrera de kvantiteter isoglukos som faktiskt exporterats inom ramen för exportlicenserna.

5.   Före varje månads slut ska medlemsstaterna meddela kommissionen de kvantiteter isoglukos som faktiskt exporterades föregående månad.

6.   Punkterna 2, 4 och 5 gäller enbart medlemsstater för vilka en isoglukoskvot fastställts för regleringsåret 2007/08 i bilaga III och/eller punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 318/2006.

Artikel 7

Metoder för meddelande

De meddelanden som avses i artiklarna 5.1, 6.2 och 6.5 ska överföras elektroniskt med hjälp av de formulär som kommissionen ställt till medlemsstaternas förfogande.

Artikel 8

Upphävande av utfärdande av exportlicenser

När de kvantiteter för vilka exportlicenser begärts överskrider den kvantitativa gräns som fastställs i artikel 1.1 i den här förordningen under den aktuella perioden ska bestämmelserna i artikel 9 i förordning (EG) nr 951/2006 tillämpas i tillämpliga delar.

Artikel 9

Kontroller

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att upprätta lämpliga kontroller för att se till att de bestämmelser om återinförda varor som fastställs i avdelning VI kapitel 2 i förordning (EEG) nr 2913/92 och i del III avdelning I i förordning (EEG) nr 2454/93 följs och för att förhindra att preferensavtal med tredjeländer kringgås.

Artikel 10

Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1260/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 1).

(2)  EUT L 196, 28.7.2007, s. 26.

(3)  EUT L 242, 15.9.2007, s. 8.

(4)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(5)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (EUT L 62, 1.3.2007, s. 6).

(6)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2031/2006 (EUT L 414, 30.12.2006, s. 43).

(7)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1.

(8)  EUT L 176, 30.6.2006, s. 22.

(9)  EGT L 102, 17.4.1999, s. 11.

---

22.12.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 340/62

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1568/2007

av den 21 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 951/2006 med avseende på exportbidrag för visst socker som används i vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 40.1 g, och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96 (2) genomfördes en reform i sektorn för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter. Efter reformen kan exportbidrag inte längre beviljas enligt förordning (EG) nr 1182/2007 eller rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (3) för socker som används vid tillverkningen av vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker. Genom artikel 53 i förordning (EG) nr 1182/2007 ändrades förordning (EG) nr 318/2006 så att vissa sockerprodukter som ingår i bearbetade frukt- och grönsaksprodukter och som tidigare förtecknats i förordning (EG) nr 2201/96 blir stödberättigade inom ramen för förordning (EG) nr 318/2006.

(2)

Referenspriserna för vitsocker fastställs i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 318/2006. I enlighet med den artikeln ska referenspriset för vitsocker minskas från och med regleringsåret 2008/2009. EU-producenter av vissa produkter som framställs av frukt och grönsaker med betydande tillsats av socker skulle därför ha konkurrensnackdelar på exportmarknaderna eftersom de fortsätter att betala ett högre sockerpris än världsmarknadspriset utan att komma i fråga för exportbidrag. I syfte att upprätthålla dessa EU-producenters konkurrenskraft på exportmarknaderna är det därför motiverat att tillåta exportbidrag för det socker de använder i sin tillverkning.

(3)

De detaljerade reglerna för exportbidrag för de berörda sockerprodukterna i vissa bearbetade frukt- och grönsaksprodukter som omfattas av artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 2201/96 finns i kommissionens förordning (EG) nr 2315/95 av den 29 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för exportbidrag för visst socker som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker och som används i vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker (4). Till följd av ändringarna i samband med reformen av sektorn för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter är det lämpligt att överföra dessa bestämmelser till kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av den 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (5).

(4)

Mot bakgrund av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet av den 22 juli 1972 och för att undvika onödiga kostnader för operatörerna föreskrivs det i kommissionens förordning (EG) nr 389/2005 (6) undantag från artikel 18.6 i förordning (EG) nr 2201/96 och artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 (7) vad gäller export till andra tredjeländer än Schweiz och Liechtenstein av vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker. Artikel 18.6 i förordning (EG) nr 2201/96 upphävdes genom artikel 48.2 i förordning (EG) nr 1182/2007. Ett undantag från artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 bör emellertid fortsätta att gälla avseende kravet på importbevis för differentierade bidrag. När lägsta exportbidraget fastställs bör ingen hänsyn tas till att inget exportbidrag fastställts för Schweiz och Liechtenstein. I syfte att garantera rättslig klarhet är det lämpligt att överföra det undantaget till förordning (EG) nr 951/2006.

(5)	Det är därför nödvändigt att ändra förordning (EG) nr 951/2006 i enlighet med detta och att upphäva förordningarna (EG) nr 2315/95 och (EG) nr 389/2005.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 951/2006 ändras på följande sätt:

1.

I kapitel II läggs följande artiklar 4a och 4b till: ”Artikel 4a Exportbidrag för visst socker som används i vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker 1.   I enlighet med artikel 32 i förordning (EG) nr 318/2006 kan exportbidrag beviljas för vitsocker och råsocker som omfattas av KN-nummer 1701, isoglukos som omfattas av KN-nummer 1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30, samt sockerbetsirap och sockerrörsirap som omfattas av KN-nummer 1702 90 95 och som används för tillverkning av de produkter inom sektorn för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006. 2.   Bidragsbeloppet ska motsvara det periodiska exportbidrag för sockerprodukter som avses i punkt 1 och som exporteras utan ytterligare bearbetning. 3.   För att kunna komma i åtnjutande av bidrag, ska bearbetade produkter vid export åtföljas av en deklaration från sökanden i vilken de kvantiteter råsocker, vitsocker, sockerbetsirap, sockerrörsirap och isoglukos som används vid tillverkningen anges. Medlemsstaterna ska kontrollera att deklarationerna är korrekta genom ett stickprovsurval på minst 5 % som väljs ut på grundval av en riskanalys. Den lagerbokföring som tillverkaren tillhandahåller ska kontrolleras. 4.   Exportbidraget ska utbetalas efter framläggande av bevis om att a) produkterna har exporterats från gemenskapen, och b) när det gäller differentierade bidrag, produkterna har nått den destination som anges i licensen eller annan destination för vilken exportbidraget fastställdes. Artikel 4b Undantag från förordning (EG) nr 800/1999 1.   Genom avvikelse från artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 ska det, om differentieringen av exportbidraget endast beror på att ett bidrag inte har fastställts för Schweiz eller Liechtenstein, inte krävas bevis på att importformaliteterna har uppfyllts för utbetalning av bidrag med avseende på de sockerprodukter som avses i artikel 4a 1 och som används för tillverkning av de frukt- och grönsaksprodukter som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006 och som förtecknas i tabellerna 1 och 2 i protokoll nr 2 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet av den 22 juli 1972. 2.   Då den lägsta bidragssatsen fastställs i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 800/1999 ska det inte tas hänsyn till att det inte har fastställts något exportbidrag för export till Schweiz eller Liechtenstein av de sockerprodukter som avses i artikel 4a 1 och som används för tillverkning av de bearbetade produkter av frukt och grönsaker som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006 och som förtecknas i tabellerna 1 och 2 i protokoll nr 2 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet av den 22 juli 1972.”

2.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande: ”1.   Exportlicens krävs för all export av produkter som ingår i förteckningen i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 318/2006, med undantag för dem som ingår i punkt h i den artikeln; exportlicens krävs också för alla exporter med exportbidrag av produkter som anges i bilaga VIII till den förordningen.”

3.	I artikel 6 ska följande läggas till som punkt 2a: ”2a.   Beträffande det bidrag som ska beviljas enligt artikel 4a ska avsnitt 20 i licensansökan och i licensen innehålla en av de poster som ingår i förteckningen i bilagans del E.”

4.	I artikel 8 ska följande punkt läggas till: ”4.   En exportlicens för de produkter med exportbidrag som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006 är giltig från och med dagen för det faktiska utfärdandet till slutet av tredje månaden efter månaden för utfärdandet.”

5.

I artikel 12 ska följande punkt läggas till: ”3.   Den säkerhet som ska ställas för licenser för export med exportbidrag för de produkter som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006 ska beräknas i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel, utgående från nettosockerinnehållet i de produkter som avses i artikel 4a i denna förordning och som används för tillverkning av de produkter som ingår i förteckningen i bilaga VIII till förordning (EG) nr 318/2006.”

6.	I bilagan ska texten i bilagan till den här förordningen läggas till.

Artikel 2

Förordningarna (EG) nr 2315/95 och (EG) nr 389/2005 ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1260/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 1).

(2)  EUT L 273, 17.10.2007, s. 1.

(3)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1212/2007 (EUT L 274, 18.10.2007, s. 7).

(4)  EGT L 233, 30.9.1995, s. 70. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 548/2007.

(5)  EUT L 178, 17.7.2006, s. 24. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2031/2006 (EUT L 414, 30.12.2006, s. 43).

(6)  EGT L 62, 9.3.1995, s. 12.

(7)  EGT L 102, 17.4.1999, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1001/2007 (EUT L 226, 30.8.2007, s. 9).

---

---