ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 317

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

50 årgången
5 december 2007


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EG) nr 1419/2007 av den 29 november 2007 om avslutande av en partiell interimsöversyn avseende de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina

1

 

*

Rådets förordning (EG) nr 1420/2007 av den 4 december 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina

5

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1421/2007 av den 4 december 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

32

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1422/2007 av den 4 december 2007 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden ( 1 )

34

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1423/2007 av den 4 december 2007 om ändring av förordning (EG) nr 1291/2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter

36

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1424/2007 av den 4 december 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2304/2002 om genomförande av rådets beslut 2001/822/EG om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen samt om fördelning av de vägledande beloppen inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden

38

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1425/2007 av den 3 december 2007 om förbud mot fiske efter torsk i ICES-område IV, EG-vatten i II a med fartyg som seglar under belgisk flagg

55

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1426/2007 av den 3 december 2007 om förbud mot fiske efter torsk i ICES-områdena VII b–k, VIII, IX och X, EG-vatten i CECAF 34.1.1 med fartyg som seglar under belgisk flagg

57

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1427/2007 av den 3 december 2007 om förbud mot fiske efter långa i EG-vatten i ICES-område IV med fartyg som seglar under belgisk flagg

59

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1428/2007 av den 4 december 2007 om ändring av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati ( 1 )

61

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Rådet

 

 

2007/786/EG

 

*

Rådets beslut av den 22 oktober 2007 om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

63

Protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

65

 

 

2007/787/EG

 

*

Rådets beslut av den 29 november 2007 om ingående av protokollet till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

75

 

 

Kommissionen

 

 

2007/788/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 13 september 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 i EG-fördraget (Ärende COMP/E-2/39.140 – DaimlerChrysler) [delgivet med nr K(2007) 4275]

76

 

 

2007/789/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 4 december 2007 om tillfälligt upphävande av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1420/2007 på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan

79

 

 

Europeiska centralbanken

 

 

2007/790/EG

 

*

Europeiska centralbankens beslut av den 23 november 2007 om godkännande av den mängd mynt som ska ges ut 2008 (ECB/2007/16)

81

 

 

III   Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

 

 

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

 

*

Rådets beslut 2007/791/GUSP av den 4 december 2007 om genomförande av gemensam åtgärd 2007/749/GUSP om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina

83

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1419/2007

av den 29 november 2007

om avslutande av en partiell interimsöversyn avseende de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artikel 9 och artikel 11.3,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

(1)

Genom förordning (EG) nr 1470/2001 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på 0–66,1 % på import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en undersökning. Dessförinnan hade kommissionen infört en preliminär antidumpningstull genom förordning (EG) nr 255/2001 (3).

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 866/2005 (4) utvidgades antidumpningsåtgärderna till att också gälla integrerade elektroniska kompaktlysrör som avsänts från Socialistiska republiken Vietnam, Islamiska republiken Pakistan och Republiken Filippinerna, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Socialistiska republiken Vietnam, Islamiska republiken Pakistan eller Republiken Filippinerna eller inte. Antidumpningsåtgärderna utvidgades efter en undersökning avseende kringgående i enlighet med artikel 13 i grundförordningen.

(3)

Genom förordning (EG) nr 1322/2006 (5) ändrade rådet de gällande antidumpningsåtgärderna. Ändringen gjordes efter en interimsöversyn avseende produktdefinitionen. Resultatet av undersökningen och effekten av ändringsförordningen blev att lampor för likström inte längre skulle omfattas av åtgärderna. Antidumpningsåtgärderna skulle därför endast omfatta lampor för växelström (inklusive sådana elektroniska kompakta gasurladdningslampor [lysrör] som fungerar med både växelström och likström).

(4)

Genom förordning (EG) nr 1205/2007 (6) ändrade rådet de gällande antidumpningsåtgärderna. Ändringen gjordes till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Undersökningen påbörjades efter en begäran om översyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Begäran ingavs av Community Federation of Lighting Industry of Compact Fluorescent Lamps Integrated (2 CFLI), (nedan kallad ”sökanden”).

(6)

Kommissionen fastställde efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn och inledde därför den 8 september 2006 en undersökning (7) enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Interimsöversynen gällde endast en undersökning av dumpningsnivån för en exporterande tillverkare, Lisheng Electronic & Lighting (Xiamen).

(7)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden och de exporterande tillverkarna i Kina samt företrädarna för exportlandets regering om att översynen inletts.

(8)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

För att få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände kommissionen ett frågeformulär till den berörda exporterande tillverkaren. Den exporterande tillverkaren samarbetade genom att besvara frågeformulären och därefter gjordes kontrollbesök på plats hos den exporterande tillverkaren och följande parter som är närstående till denna exporterande tillverkare:

Lisheng Electronic & Lighting (Xiamen) Co., Ltd

Närstående företag i Kina

Megaman Electrical & Lighting Ltd (Xiamen),

Närstående företag i Hongkong

Neonlite Electronic & Lighting Ltd (HK)

Electric Light Systems Ltd (HK)

Närstående importör i gemenskapen

IDV, Import und Direkt-Vertriebs-Ges.mbH, Tyskland

(10)

Undersökningsperioden avseende dumpningsnivån för interimsöversynen av en exporterande tillverkare, Lisheng Electronic & Lighting (Xiamen) Co. Ltd, sträckte sig över perioden 1 juli 2005–30 juni 2006.

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(11)

Den produkt som översynen gäller är den som fastställdes i ändringsförordningen, dvs. elektroniska kompakta gasurladdningslampor (lysrör) som går på växelström (inklusive sådana som fungerar med både växelström och likström), med ett eller flera glasrör och med samtliga belysningselement och elektroniska komponenter fästade vid eller integrerade i lampsockeln, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”den berörda produkten”) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8539 31 90.

(12)

Precis som i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att integrerade elektroniska kompaktlysrör som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Kina och integrerade elektroniska kompaktlysrör som exporterades till gemenskapen från Kina har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. Därför och enligt slutsatsen i ändringsförordningen är dessa produkter likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C.   DUMPNING

(13)

I samband med antidumpningsundersökningar som avser import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de exporterande tillverkare som kan visa att de uppfyller de kriterier som anges i artikel 2.7 c i den förordningen, dvs. att marknadsekonomiska förhållanden råder när det gäller tillverkning och försäljning av den berörda produkten.

(14)

Även om de kinesiska exporterande tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen måste en bedömning göras i interimsöversynen för att fastställa om kriterierna för marknadsekonomiska förhållanden fortfarande råder. En blankett för ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen sändes därför och fylldes i av den kinesiska exporterande tillverkaren och dess närstående företag Megaman Electrical & Lighting Ltd (Xiamen).

(15)

Kriterierna för att marknadsekonomiska förhållanden råder är i korthet följande:

1.

Företagens beslut rörande verksamhet och kostnader fattas som svar på marknadssignaler och utan något större statligt inflytande.

2.

Företagen har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en oberoende revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer (IAS) och som tillämpas för alla ändamål.

3.

Det förekommer inte någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

4.

Rättssäkerhet och stabila villkor garanteras genom lagar om konkurser och ägandeförhållanden.

5.

Valutaomräkning sker till marknadskurser.

(16)

Enligt vad som angivits ovan inhämtade kommissionen alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos den exporterande tillverkaren och dess närstående företag Megaman Electrical & Lighting Ltd alla nödvändiga uppgifter som de lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status. Undersökningen visade att den kinesiska exporterande tillverkaren uppfyllde samtliga villkor för beviljande av marknadsekonomisk status.

(17)

I syfte att fastställa normalvärdet undersöktes till att börja med om den exporterande tillverkarens totala inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om den motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten.

(18)

Med hänsyn till dessa krav visade undersökningen att den exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden inte kunde anses vara representativ och normalvärdet måste därför konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, beräknat på grundval av produktionskostnaderna i det exporterande landet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(19)

Normalvärdet fastställdes i enlighet med detta på grundval av den exporterande tillverkarens uppgifter om tillverkningskostnaderna för produktion avsedd för inhemsk konsumtion.

(20)

Omvänt kunde beloppet för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst inte fastställas i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen på grundval av verkliga uppgifter angående tillverkning och försäljning vid normal handel med den berörda produkten.

(21)

Det undersöktes om beloppet för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst skulle kunna fastställas enligt artikel 2.6 a–b. Men eftersom ingen annan exportör undersöktes i denna översyn kunde metoden i artikel 2.6 a – dvs. det vägda genomsnittet för de verkliga beloppen för andra exporterande tillverkare – inte användas. Inte heller metoden i artikel 2.6 b var lämplig, eftersom det inte förekom någon försäljning av produkter i samma kategori på den inhemska marknaden.

(22)

Följaktligen beräknade kommissionen ett vägt genomsnitt med ledning av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst från två samarbetsvilliga exporterande tillverkare i det referensland som användes i översynen vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen och som hade inhemsk försäljning vid normal handel. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Sydkorea adderades till den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnad för de exporterade produktslagen, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(23)

Den exporterande tillverkaren exporterade till gemenskapen både direkt till oberoende kunder och genom närstående importörer i ett tredjeland och i gemenskapen. I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(24)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör eller handlare konstruerades exportpriset på grundval av denna närstående importörs priser vid återförsäljning till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som uppstod mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. Den skäliga vinstmarginalen fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av de icke-närstående samarbetsvilliga handlare/importörer som är verksamma på gemenskapsmarknaden.

(25)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. För den undersökta exporterande tillverkaren beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i fråga om transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, säkerhets- och garantikostnader och provisioner.

(26)

Vad beträffar justeringen för kreditkostnad hävdar den exporterande tillverkaren att inlåningsräntan borde användas i stället för utlåningsräntan, med motiveringen att företaget har tillräcklig likviditet och att dess kreditkostnader därför begränsar sig till de ränteinkomster det går miste om på sitt bankkonto.

(27)

Med hänsyn till gemenskapsinstitutionernas sedvanliga praxis befanns det inte lämpligt att beräkna justeringen för kreditkostnad på grundval av inlåningsräntan, eftersom denna utgör en alternativkostnad och inte en faktisk kostnad.

(28)

Det noteras i detta sammanhang att den ränta som kunder skulle debiteras vid försenad betalning, fastställs på grundval av utlånings- och inte inlåningsräntan.

(29)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten. Denna jämförelse visade att det förekom dumpning under miniminivån från den exporttillverkare som exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden.

D.   SLUTSATS

(30)

På grundval av detta drogs slutsatsen att de omständigheter som rör dumpning och som legat som grund för de åtgärder som infördes för företaget i samband med den ursprungliga undersökningen inte har ändrats. Den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen bör därför avslutas.

E.   AVSLUTANDE AV ÖVERSYNEN

(31)

På grundval av övervägandena ovan bör den partiella interimsöversynen av Lisheng Electronic & Lighting (Xiamen) Co. Ltd avslutas utan ändring av förordning (EG) nr 1205/2007.

(32)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens förslag att avsluta detta förfarande. Synpunkter inlämnades, som dock inte befanns vara av sådan art att de påverkade de slutsatser som anges ovan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av elektroniska kompakta gasurladdningslampor (lysrör) tillverkade av Lisheng Electronic & Lighting Co. Ltd (Xiamen) och med ursprung i Folkrepubliken Kina, som inleddes enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96, avslutas härmed utan ändring av förordning (EG) nr 1205/2007.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 2007.

På rådets vägnar

M. LINO

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EGT L 195, 19.7.2001, s. 8.

(3)  EGT L 38, 8.2.2001, s. 8.

(4)  EUT L 145, 9.6.2005, s. 1.

(5)  EUT L 244, 7.9.2006, s. 1.

(6)  EUT L 272, 17.10.2007, s. 1.

(7)  EUT C 217, 8.9.2006, s. 2.


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/5


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1420/2007

av den 4 december 2007

om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artikel 9,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Inledande

(1)

Den 6 september 2006 meddelade kommissionen, i enlighet med artikel 5 i grundförordningen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2), att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”Kina”), Kazakstan och Ukraina (nedan kallade ”de berörda länderna”).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som inkom den 24 juli 2006 från Comité de Liaison des Industries de Ferroalliages (Euroalliages) (nedan kallad ”klaganden”), som företräder de tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av kiselmangan (nedan kallade ”de klagande tillverkarna”). Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av kiselmangan med ursprung i de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

En berörd part ansåg att kommissionen också skulle ha inlett ett förfarande rörande import med ursprung i Indien. Vid tidpunkten för inledandet av detta förfarande hade kommissionen inte tillräcklig bevisning för skadevållande dumpning för att motivera inledandet av ett förfarande rörande import med ursprung i Indien i enlighet med kraven i artikel 5.2 i grundförordningen.

2.   Parter som berörs av förfarandet

(4)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, de klagande tillverkarna och andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare i de berörda länderna, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda samt företrädare för de berörda exportländerna om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

För att de exporterande tillverkare i Kina och Kazakstan som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare som den visste var berörda och till myndigheterna i Kina och Kazakstan. Fyra exporterande grupper av tillverkare i Kina och en exporterande tillverkare i Kazakstan ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om det vid undersökningen skulle konstateras att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(6)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada enligt artikel 17 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och i enlighet med tillkännagivandet om inledande lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden 1 juli 2005–30 juni 2006.

(8)

Eftersom bara fyra grupper av tillverkare i Kina med exportförsäljning av kiselmangan till gemenskapen under undersökningsperioden var villiga att ingå i urvalet, beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(9)

När det gäller importörer till Europeiska gemenskapen var det endast två icke-närstående importörer som gav sig till känna och inom tidsfristen lämnade de uppgifter som hade begärts. Det beslutades därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(10)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Besvarade frågeformulär inkom från fyra gemenskapstillverkare, fyra exporterande grupper av tillverkare i Kina, den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan, tre ukrainska exporterande tillverkare, två icke-närstående importörer och nio icke-närstående användare i gemenskapen. Dessutom lämnade två användare synpunkter utan att besvara frågeformuläret.

(11)

En grupp exporterande tillverkare i Kina samtyckte emellertid inte till en planerad kontroll på plats av de uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling och i svaren på frågeformulären. Efter det att företagen hade informerats om följderna av bristande samarbete i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, ansåg kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 18 att de nämnda företagen inte var samarbetsvilliga i förfarandet och att deras inlagor således inte kunde beaktas.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för beviljandet av marknadsekonomisk status eller individuell behandling när det gäller Kina och Kazakstan och för ett avgörande om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse när det gäller alla berörda länderna. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

a)

Tillverkare i gemenskapen

Eramet Comilog Manganese, Paris, Frankrike

Ferroatlantica, Madrid, Spanien

Huta Łaziska SA, Łaziska Górne, Polen

OFZ, a.s., Istebne, Slovakien

b)

Användare i gemenskapen:

Compañía Española de Laminación, S.L., Castellbisbal, Spanien

Mittal Steel Poland SA (Arcelor SA), Kraków, Polen

c)

Icke-närstående importörer

Metalleghe S.P.A., Brescia, Italien

d)

Exporterande tillverkare i Kina

Minmetals Group

Minmetals (Guizhou) Ferro-Alloys Co., Ltd, Guiyang

Guiyang Huaxi Minmetals Ferro-Alloys Co., Ltd, Qingzhen

China Minmetals Shenzhen Co., Ltd, Shenzhen

Minmetals Shanghai Pudong Trading Co., Ltd, Shanghai

China National Minerals Co., Ltd, Beijing

Minmetals Orient Import & Export Trading Co., Ltd, Beijing

Jilin Group

Jilin Ferroalloys Co., Ltd, Jilin City

Jilin Ferroalloy Imp & Exp Co., Ltd, Jilin City

Shanxi Jinneng Group

Shanghai Jinneng International Trade Co. Ltd, Shanghai

Datong Jinneng Jinli Ferroalloy Co. Ltd, Datong

Shanxi Jinneng Group Jinguan Ferroalloy, Datong

Datong Jinneng Industrial Silicon Co. Ltd, Datong

e)

Exporterande tillverkare i Kazakstan

OJSC Kazchrome (”Kazchrome”), Aktyubinsk och Aksu

f)

Exporterande tillverkare i Ukraina

PJSC Nikopol Ferroalloys Plant (”NFP”), Nikopol och dess närstående handlare

SPIG ”Interpipe” Corporation, Dniepopetrovsk

Nikopolskie Ferrosplavy LLC, Dniepopetrovsk

JSC Stakhanov Ferroalloys Plant (”Stakhanov”), Stakhanov

OJSC Zaporozhye Ferroalloys Plant (”Zaporozhye”), Zaporozhye

g)

Närstående handlare i Schweiz

Steelex SA, Lugano, närstående PJSC Nikopol Ferroalloys Plant

ENRC, Kloten, närstående OJSC Kazchrome

(13)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina och Kazakstan som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land på plats hos följande företag och dess närstående försäljningsföretag i Amerikas förenta stater (”USA”):

Eramet Marietta, Inc., Marietta, Ohio (tillverkare)

Eramet North America, Inc., Coraopolis, Pennsylvania (närstående försäljningsföretag)

3.   Undersökningsperiod

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2005 till och med 30 juni 2006 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP” i tabeller). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Berörd produkt

(15)

Den berörda produkten är kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Kina, Kazakstan och Ukraina (nedan kallad ”den berörda produkten”), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7202 30 00 och ex 8111 00 11.

(16)

Den berörda produkten används inom stålindustrin för desoxidering och som legering. Den framställs huvudsakligen av manganmalm och kisel som blandas och upphettas till smälttemperatur i en smältugn.

(17)

Kiselmangan finns i olika kvaliteter och kan ha olika innehåll av järn (Fe), mangan (Mn), kisel (Si) och kol (C). När det gäller innehållet av kol, görs åtskillnad mellan kiselmangan med en mycket låg kolhalt, som är av högre kvalitet (och betingar ett högre pris) och kiselmangan med en högre kolhalt, som kan anses vara av normal kvalitet. Kiselmangan säljs i form av pulver, korn eller stycken. Trots dessa skillnader betraktas alla kvaliteter och storlekar som en och samma produkt, eftersom deras huvudsakliga kemiska och fysiska egenskaper samt huvudsakliga användningsområden är desamma.

2.   Likadan produkt

(18)

Undersökningen visade att den kiselmangan som tillverkas och säljs i gemenskapen av gemenskapsindustrin, den kiselmangan som tillverkas och säljs på hemmamarknaderna i Kina, Kazakstan och Ukraina, liksom på hemmamarknaden i USA, som tjänade som jämförbart land, samt den kiselmangan som importeras till gemenskapen från Kina, Kazakstan och Ukraina har samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(19)

En exporterande tillverkare hävdade att obearbetad mangan, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 8111 00 11 inte bör omfattas av undersökningen. Det bekräftas alltså att den berörda produkten är kiselmangan (se skäl 15) och inte obearbetad mangan, men att den berörda produkten också omfattar obearbetad kiselmangan. Kiselmangan klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer 7202 30 00, men kan också, beroende på järnhalten, klassificeras som obearbetat kiselmangan-pulver enligt KN-nummer 8111 00 11.

C.   DUMPNING

1.   Marknadsekonomisk status

(20)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import med ursprung i Kina och Kazakstan ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i samma förordning för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. i de fall de exporterande tillverkarna har visat att marknadsekonomiska förhållanden råder vid deras tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Dessa kriterier är i korthet följande:

1)

Företagets beslut fattas som svar på marknadssignaler utan något större statligt inflytande och dess kostnader återspeglar marknadsvärdena.

2)

Företaget har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och tillämpas för alla ändamål.

3)

Det förekommer inte några betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

4)

Det finns lagstiftning om konkurser och om ägande som garanterar stabilitet och rättssäkerhet.

5)

Valutaomräkning sker till marknadskurser.

(21)

Fyra grupper kinesiska exporterande tillverkare ansökte först om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister. En av grupperna beslöt emellertid senare att inte samarbeta i undersökningen (se skäl 11 ovan). På så sätt kunde man bara beakta ansökningarna om marknadsekonomisk status från de återstående tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande grupperna av tillverkare som förtecknas i skäl 12. I alla grupperna ingick både tillverkare av den berörda produkten och sådana företag som är tillverkarna närstående och involverade i försäljningen av den berörda produkten. Kommissionen har som praxis att undersöka om en grupp närstående företag som helhet uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status.

(22)

Den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister.

(23)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, inhämtade kommissionen alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade på plats hos det berörda företaget alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status.

1.1   Beslut om marknadsekonomisk status avseende exporterande tillverkare i Kina

(24)

Det framgick av undersökningen att ingen av de kinesiska exporterande tillverkare som förtecknas i skäl 12 kan beviljas marknadsekonomisk status, eftersom de inte uppfyllde det första kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen och eftersom en av dem inte heller uppfyllde det andra kriteriet och ytterligare en annan inte uppfyllde det tredje kriteriet. För den grupp som inte uppfyllde det första och andra kriteriet, fanns starka tvivel även när det gällde det tredje kriteriet. Denna grupp lämnade hur som helst inte in fullständiga ansökningshandlingar om marknadsekonomisk status och besvarade inte heller frågeformulär från dem av dess närstående företag som var involverade i försäljning av eller handel med den berörda produkten.

(25)

När det gäller det första kriteriet, har inte någon av de berörda kinesiska företagsgrupperna kunnat visa att de uppfyller detta kriterium. Man kom fram till att alla företagsgrupperna ytterst var statsägda och de kunde inte lägga fram tillräckliga bevis för att skingra misstankarna om ansenlig statlig inblandning i företagsbesluten. Det kunde därför inte uteslutas att företagen var föremål för en betydande statlig kontroll och inblandning.

(26)

När det gäller en företagsgrupp, fastställdes det, förutom att den inte uppfyllde det första kriteriet, att den inte kunde visa att det inte fanns någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet (tredje kriteriet), mot bakgrund av vissa okompenserade lånefördelar som ett av företagen i gruppen fått från sitt statsägda moderbolag.

(27)

För en annan företagsgrupp fastställde man, förutom att den inte uppfyllde det första kriteriet, att den inte kunde visa att det inte fanns någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt när det gällde förekomsten av byteshandel under undersökningsperioden. Denna grupp misslyckades också med att visa att deras enheter har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder, eftersom moderbolaget inte hade följt sunda och grundläggande redovisningsprinciper, särskilt när det gäller avskrivningsbelopp för anläggningstillgångar, och denna överträdelse hade godtagits av företagets revisorer.

(28)

Inom samma grupp var det åtminstone ett företag, som var involverat i handel med den berörda produkten, som inte hade lämnat in vare sig en ansökan om marknadsekonomisk status eller ett besvarat frågeformulär och vars uppgifter därmed inte kunde anses vara särskilt tillförlitliga.

(29)

De berörda parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående slutsatser. De kommentarer som mottogs från de två kinesiska exporterande grupperna av tillverkare innehöll inte några nya bevis som skulle kunna ändra besluten rörande marknadsekonomisk status.

(30)

Av ovanstående framgår det att ingen av de exporterande kinesiska grupperna av tillverkare har visat att de uppfyller alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen och att de därför inte kan beviljas marknadsekonomisk status.

1.2   Bedömning av marknadsekonomisk status när det gäller den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan

(31)

Den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan kunde visa att företaget uppfyllde alla fem kriterierna enligt artikel 2.7 c i grundförordningen och kunde därför beviljas marknadsekonomisk status. Den exporterande tillverkaren och gemenskapsindustrin (se skäl 91) gavs tillfälle att lämna synpunkter på slutsatserna angående marknadsekonomisk status. De synpunkter som mottogs från gemenskapsindustrin innehöll inte några nya bevis som skulle kunna ändra besluten rörande marknadsekonomisk status.

2.   Individuell behandling

(32)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna i artikel 9.5 i samma förordning.

(33)

Alla de exporterande tillverkare i Kina som hade ansökt om marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status.

(34)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att alla företagsgrupper misslyckades med att visa att de kumulativt uppfyllde alla kraven för individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen. Närmare bestämt misslyckades företagen med att uppfylla kravet enligt artikel 9.5 c i grundförordningen att majoriteten av aktierna ska tillhöra enskilda personer, eftersom det konstaterades att alla företagen ytterst var statsägda (se skäl 25). Deras ansökningar måste därför avslås.

3.   Normalvärde

3.1   Allmän metod

i)   Samlad representativ försäljning

(35)

När det gäller normalvärdet undersökte kommissionen först, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen, för varje berörd exporterande tillverkare i Kazakstan och Ukraina, om den inhemska försäljningen av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala volymen av denna försäljning utgjorde minst 5 % av den totala exporten av den berörda produkten till gemenskapen.

ii)   Jämförelse av produkttyper

(36)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företag vars försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

iii)   Representativ försäljning per produkttyp

(37)

För varje produkttyp som de exporterande tillverkarna sålde på sina hemmamarknader och som konstaterades vara direkt jämförbar med den produkttyp som exporterades till gemenskapen, fastställdes det om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för den jämförbara produkttyp som exporterades till gemenskapen.

iv)   Bedömning av om försäljningen ägt rum vid normal handel

(38)

Kommissionen undersökte därefter för var och en av de berörda exporterande tillverkarna i Kazakstan och Ukraina om den inhemska försäljningen av varje produkttyp som sålts i representativa kvantiteter kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder för varje exporterad produkttyp under undersökningsperioden.

(39)

För de produkttyper där mer än 80 % av försäljningsvolymen på den inhemska marknaden inte låg under ett pris som understeg kostnaden per enhet, och där det vägda genomsnittliga försäljningspriset minst motsvarade den vägda genomsnittliga tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla inhemska försäljningspriser för typen i fråga.

(40)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(41)

I de fall där den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga kvantiteter för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av det inhemska priset.

(42)

När de inhemska priserna för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, blev det nödvändigt att tillämpa en annan metod. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen beräknade kommissionen istället ett konstruerat normalvärde enligt följande.

(43)

Normalvärdet konstruerades genom att varje exportörs tillverkningskostnader för de exporterade typerna, efter eventuell justering, ökades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(44)

I samtliga fall fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt de metoder som anges i artikel 2.6 i grundförordningen. För detta ändamål undersökte kommissionen om de uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som var och en av de berörda exporterande tillverkarna hade haft på hemmamarknaden kunde betraktas som tillförlitliga.

3.2   Jämförbart land

(45)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet för de exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat ”jämförbart land”) eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder eller, om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund.

(46)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärdet för Kina och Kazakstan använda Brasilien som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val. Inga berörda parter hade några invändningar mot förslaget.

(47)

Kommissionen sökte samarbete med kända tillverkare i Brasilien och följaktligen också från tillverkare i andra potentiella jämförbara länder, såsom Indien, Japan, Norge, Sydafrika och USA. Erbjudanden om samarbete inkom emellertid bara från tillverkare i Norge och USA. På grundval av de uppgifter som de tre norska företagen lämnade drogs slutsatsen att den norska hemmamarknaden för kiselmangan var mycket liten. Den norska marknaden ansågs därför inte vara tillräckligt representativ för fastställande av normalvärdet för Kina och Kazakstan.

(48)

När det gäller den enda amerikanska tillverkaren, sändes ett frågeformulär till denna tillverkare och de uppgifter som lämnats i svaret kontrollerades på platsen. Den amerikanska tillverkarens försäljningsvolym på hemmamarknaden av den berörda produkten var betydande och tillräckligt representativ i förhållande till den kinesiska och kazakstanska exporten av den berörda produkten till gemenskapen. Marknaden i USA kännetecknas vidare av öppenhet, med tanke på att importtullarna är låga (tull på 3,9 % för mest gynnad nation). Undersökningen visade att det fanns en betydande import av kiselmangan till USA. Den amerikanska marknaden ansågs därför vara tillräckligt konkurrensutsatt och representativ för att tjäna som underlag för normalvärdet för Kina och Kazakstan.

(49)

De berörda parterna uppmanades att inkomma med synpunkter och tre berörda parter hade invändningar mot valet av USA som jämförbart land. En kinesisk exporterande grupp av tillverkare hävdade för det första att konkurrensen på USA-marknaden inte är tillräcklig, eftersom i) den samarbetsvilliga tillverkaren är den enda tillverkaren på hemmamarknaden och ii) importvolymen till USA-marknaden enligt uppgift är begränsad beroende på att USA har antidumpningsåtgärder på import av kiselmangan från de främsta tillverkande länderna i världen. För det andra hävdade man att det faktum att den samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren är närstående en av de klagande tillverkarna gör att det kan betvivlas att uppgifterna om kostnader och priser är tillförlitliga och representativa. För det tredje hävdades det att hänsyn borde tas till det faktum att tillgången på råvaror inte är densamma i USA, där den huvudsakliga råvaran, manganmalm, inte finns att tillgå på hemmamarknaden, som den är i Kina, där råvaran finns att tillgå på hemmamarknaden. För det fjärde hävdades det att ett land med en ekonomisk utveckling som mer liknar den i Kina skulle vara lämpligare än USA som jämförbart land.

(50)

Den kinesiska exporterande tillverkaren hävdade att Indien eller, i andra hand, Ukraina, skulle vara ett lämpligare val av jämförbart land, främst därför att konkurrens- och marknadsvillkoren i de länderna skulle vara mer jämförbara med situationen i Kina. Som en tredje möjlighet föreslogs det att normalvärdet för Kina fastställs på grundval av de kinesiska tillverkare som uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. Den sista utvägen, om USA väljs ut som jämförbart land, vore enligt den kinesiska tillverkargruppen att göra justeringar av normalvärdet med hänsyn till de skillnader i tillgången på råvaror och i produktionskostnader som beror på de högre arbetskrafts- och miljökostnaderna i USA.

(51)

De synpunkter som inkom från två andra berörda parter ändrade inte i sak de ovannämnda synpunkterna från den kinesiska exporterande tillverkaren.

(52)

När det gäller Indien, hade kommissionen sökt samarbete med flera indiska tillverkare, men trots vissa positiva besked i början, kom inget samarbete till stånd. Följaktligen kunde inte Indien väljas ut som jämförbart land. När det gäller Ukraina, konstaterade man höga dumpningsnivåer i undersökningen (se skäl 87). Enligt gällande praxis anses inte ett land som bedriver skadevållande dumpning som ett lämpligt jämförbart land. När det gäller det tredje förslaget, dvs. att fastställa normalvärdet för Kina på grundval av de kinesiska tillverkare som uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status, räcker det att påpeka att artikel 2.7 a i grundförordningen föreskriver att ett ”tredjeland med marknadsekonomi” ska användas, och dessutom var det ingen av de kinesiska tillverkarna som uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(53)

När det gäller de särskilda invändningarna mot att använda USA som jämförbart land, är det dessutom värt att notera följande: Först och främst, när det gäller den påstådda bristen på konkurrens på den lokala marknaden (se skäl 48), visade undersökningen att trots att den enda samarbetsvilliga tillverkaren i USA är den enda lokala tillverkaren, importerades det betydande mängder kiselmangan till USA. Denna import var under undersökningsperioden mångfalt större än den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens inhemska försäljningsvolym. I samband med detta är det också värt att notera att gällande handelspolitiska skyddsåtgärder för den berörda produkten inte utesluter valet av ett visst land som jämförbart land, eftersom syftet med antidumpningsåtgärderna just är att återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden i fråga.

(54)

Påståendet att förbindelserna mellan det amerikanska samarbetsvilliga företaget och en europeisk tillverkare kunde ha snedvridande effekter på de inlämnade uppgifterna kunde inte bekräftas i undersökningsresultaten. Det fanns inget som tydde på att detta förhållande skulle ha haft snedvridande effekter på den amerikanska tillverkarens priser, tillverkningskostnader och lönsamhet, och kommissionen var mycket tillfredsställd med riktigheten och tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats in som ett led i denna undersökning.

(55)

Slutligen behandlades även argumenten rörande tillgång på råvaror och skillnader i kostnader. Priset på den viktigaste råvaran (manganmalm) i det samarbetsvilliga amerikanska företagets tillverkning av kiselmangan jämfördes med de priser som de kinesiska företagen betalade för manganmalm, och man fann inga nämnvärda skillnader. Dessutom konstaterades det att de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna också importerade en del av sitt behov av manganmalm. Argumentet, liksom begäran om justering, avvisades därför.

(56)

När det gäller andra faktorer som togs upp, såsom ekonomisk utvecklingsnivå eller arbetskrafts- och miljökostnader, kunde den berörda parten inte tillräckligt styrka sitt påstående, och dessa faktorer ansågs inte relevanta för att avgöra om USA är ett lämpligt jämförelseland eller motivera en justering av normalvärdet. Eftersom kostnader och priser i allmänhet inte betraktas som en god grund för fastställande av normalvärdet i länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, står en sådan jämförelse i strid med syftet med de metoder som anges i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(57)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att USA utgör ett lämpligt jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

3.3   Kina

(58)

Efter valet av USA som jämförbart land fastställdes enligt artikel 2.7 a i grundförordningen normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna, som inte någon har beviljats marknadsekonomisk status, på grundval av kontrollerade uppgifter från den enda samarbetsvilliga tillverkaren i USA.

(59)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet. Med tanke på att den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens inhemska försäljning av kiselmangan inte ägde rum vid normal handel under undersökningsperioden, konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 i grundförordningen. Den vinstmarginal som användes för att konstruera normalvärdet fastställdes enligt artikel 2.6 b i grundförordningen på grundval av den vinstmarginal som är tillämplig på samma generella produktkategori för den amerikanska tillverkaren. Man använde sig av den amerikanska samarbetsvilliga tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid inhemsk försäljning under undersökningsperioden.

3.4   Kazakstan

(60)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan, som beviljades marknadsekonomisk status. På grund av begränsad försäljning på hemmamarknaden var det nödvändigt att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Det befanns då att Kazchromes inhemska försäljning av den likadana produkten inte var representativ och att denna tillverkares försäljning inom samma generella produktkategori inte hade skett vid normal handel. De belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som användes för att konstruera normalvärdet baserades enligt artikel 2.6 i grundförordningen ursprungligen på det vägda genomsnittet av de belopp som de samarbetsvilliga ukrainska tillverkarna uppnådde på sin inhemska försäljning av den likadana produkten. Efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, hävdade den exporterande tillverkaren att den metod för fastställande av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst inte var lämplig med tanke på att avsevärd dumpning hade konstaterats för de samarbetsvilliga exporterande ukrainska tillverkarna. Alternativt ansåg den kazakstanska exporterande tillverkaren att man borde använda de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som konstaterats för det jämförbara landet. Efter dessa kommentarer ansågs det givetvis inte lämpligt att använda de ukrainska tillverkarnas vinst under dessa omständigheter. Enligt artikel 2.6 i grundförordningen undersökte man därför på nytt på vilken grund beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst kunde fastställas. Man undersökte därför om några av företagets uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst rörande kiselmangan kunde användas för att fastställa rätt belopp. Eftersom företaget anses fungera enligt marknadsekonomiska villkor, och för att så noggrant som möjligt återspegla det kazakstanska företagets inhemska marknadssituation, beslöt man att enligt artikel 2.6 i grundförordningen använda det vägda genomsnittet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som gällde den inhemska försäljningen av kiselmangan till närstående och till icke-närstående kunder. Det ska härvidlag noteras att de försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader samt vinst som gällde dess inhemska försäljning till närstående och icke-närstående kunder var på nästan samma nivåer, vilket betyder att varken försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader eller den vinst som uppnåddes vid försäljningen till inhemska närstående kunder påverkas av förhållandet. Den inhemska försäljningen befanns dessutom ha skett inom ramen för normal handel och i relativt stor utsträckning (2,8 % av exportvolymen till gemenskapen av kiselmangan). Eftersom artikel 2.6 första stycket i grundförordningen ger företräde åt företagets egna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för inhemsk försäljning av den likadana produkten vid normal handel, avvisades kravet att man skulle använda uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet.

3.5   Ukraina

(61)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på alla de tre samarbetsvilliga tillverkarna i Ukraina. Vid större delen av försäljningen måste normalvärdet konstrueras, eftersom det inte fanns tillräcklig inhemsk försäljning av jämförbara modeller. Enligt artikel 2.6 b i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på företagens faktiska uppgifter om tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel inom samma allmänna produktkategori.

4.   Exportpris

(62)

De exporterande tillverkarnas export till gemenskapen gick antingen direkt till oberoende kunder eller via icke-närstående handelsföretag belägna utanför gemenskapen.

(63)

I de fall där exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum antingen direkt till oberoende kunder i gemenskapen eller via icke-närstående handelsföretag, fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(64)

I de fall exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum via närstående handelsföretag belägna i ett tredjeland fastställdes exportpriserna på grundval av de närstående handelsföretagens första återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen.

4.1   Kina

(65)

Eftersom ingen av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, användes inte deras exportförsäljning för att fastställa individuella dumpningsmarginaler, utan bara för att beräkna den landsomfattande tullen (se skäl 79 nedan).

(66)

Alla de tre samarbetsvilliga kinesiska företagsgruppernas hela exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

4.2   Kazakstan

(67)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten till gemenskapen via ett närstående handelsföretag beläget i ett tredjeland. Detta företags exportpris fastställdes därför på grundval av återförsäljningspriserna till den första oberoende kunden i gemenskapen.

4.3   Ukraina

(68)

Två exporterande tillverkare i Ukraina exporterade till gemenskapen enbart via icke-närstående handelsföretag belägna i ett tredjeland utanför gemenskapen och den tredje ukrainska exporterande tillverkaren gjorde en del av sin försäljning av den berörda produkten till gemenskapen via ett oberoende handelsföretag i Ukraina för export till gemenskapen. Exportpriset fastställdes i båda fallen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes till handelsföretaget för export till gemenskapen.

(69)

En del av den tredje exporterande tillverkarens försäljning skedde via en kedja av närstående företag och ytterst av en närstående handlare i ett tredjeland. Exportpriset fastställdes därför i dessa fall på grundval av det närstående företagets återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen.

5.   Jämförelse

(70)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna gjordes justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(71)

På denna grundval gjordes, där det var möjligt och skäligt, och för alla granskade exporterande tillverkare i Kazakstan och Ukraina, justeringar för skillnader när det gäller handelsled, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader samt kostnader efter försäljning (garanti).

(72)

De försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som enligt metoden i skäl 60 ovan användes för att konstruera normalvärdet för den kazakstanska exporterande tillverkaren inkluderade kostnader för inrikes frakt och försäkring. Trots att inget krav på detta ställts, gjorde kommissionen på eget initiativ en justering av normalvärdet enligt artikel 2.10 e i grundförordningen genom att minska försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna med kostnaderna för inrikes frakt och försäkring.

(73)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Kazakstan, Kazchrome, uppgav att företaget tillsammans med sin närstående handlare i Schweiz, ENRC, utgjorde vad man kallade ”en ekonomisk enhet”. Företaget hävdade därför att handlarens försäljningspriser borde användas för att fastställa exportpriset, men att inga justeringar behövde göras för transportkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt handlarens vinst.

(74)

Denna invändning undersöktes noggrant. Det konstaterades att ENRC och Kazchrome var separata rättsliga enheter, även om de var närstående. De två enheterna agerade vidare utifrån ett köpare-säljare-förhållande. Slutsatsen drogs därför att i Kazchromes försäljningsflöde till gemenskapen hade ENRC liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Det fastställdes också att medan all Kazchromes försäljning till gemenskapen gjordes via ENCR, hade denna handlare inte del i Kazchromes inhemska försäljningskanal. Vidare drogs slutsatsen att justeringen av exportpriset också bör omfatta transportkostnaderna från fabriken och vidare, med hänsyn till olika försäljningsvillkor, för att få en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet på nivån fritt fabrik.

(75)

Begäran avvisades därför och justeringar av exportpriset gjordes för provisionen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen och för transport i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. Provisionens storlek beräknades på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom. I kommissionens beräkning togs hänsyn till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, som ENRC hade för att sälja den berörda produkten som tillverkats av Kazchrome, liksom en vinstmarginal för ENRC, som i detta fall grundades på uppgifter från en icke-närstående importör som samarbetade i undersökningen.

(76)

För den ukrainska exporterande tillverkare vars försäljning ytterst skedde genom en närstående handlare i ett tredjeland (se skäl 69), gjordes enligt artikel 2.10 i i grundförordningen en justering av exportpriset med provisionen i de fall försäljningen skedde genom denna närstående handlare, eftersom handlaren hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Det berörda företaget, NFP, och den närstående handlaren i fråga, Steelex SA, befanns vara separata rättsliga enheter, som agerade, direkt eller indirekt, utifrån ett köpare-säljare-förhållande. Vid exportförsäljningen till gemenskapen via Steelex SA betalades dessutom en provision. Provisionens storlek beräknades av gemenskapens institutioner på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom. Hänsyn togs därvidlag till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, som NFP hade för att sälja den berörda produkten, liksom en vinstmarginal, som fastställdes enligt uppgifter från en icke-närstående importör som samarbetade i undersökningen. NFP gjorde en del av sin försäljning till gemenskapen via Steelex SA genom en icke-närstående handlare belägen i ett annat tredjeland. Vid denna försäljning gjordes, utöver provisionen åt Steelex SA, en skälig justering av exportpriset utifrån provisionen åt den icke-närstående handlaren enligt artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom denna handlare hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Denna provision fastställdes på grundval av dess beräknade prispåslag vid försäljningen i fråga.

(77)

En ukrainsk exporterande tillverkare begärde en justering för valutaomräkning i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen. Denna begäran grundades på de fluktuationer som inträffar mellan växlingskursen vid fakturadatumet och växlingskursen vid betalningsdatumet. Det är härvidlag viktigt att understryka att enligt artikel 2.10 j i grundförordningen ska fakturadatumet anses vara försäljningsdatum, och den växlingskurs som ska tillämpas ska vara den som gäller vid försäljningsdatumet. Följaktligen avvisades denna begäran.

6.   Dumpningsmarginaler

6.1   Kina

(78)

Eftersom varken marknadsekonomisk status eller individuell behandling beviljades för någon av de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna, beräknades en landsomfattande dumpningsmarginal för hela Kina med hjälp av cif-värdet för varje grupp exportörer, dvs. de som samarbetade och de som inte samarbetade.

(79)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes därför dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp i det jämförbara landet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan.

(80)

Det är värt att notera att importen från Kina bestod både av kiselmangan med normal kolhalt och kiselmangan med låg kolhalt. Den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet tillverkade emellertid bara kiselmangan med normal kolhalt. Därför användes i jämförelsen bara uppgifter rörande denna vanliga produkttyp.

(81)

För de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(82)

När det gäller dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare fastställdes det först hur omfattande den bristande samarbetsviljan var. För detta ändamål jämfördes den exportvolym till gemenskapen som uppgivits av de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna med den sammanlagda importvolymen med ursprung i Kina, baserad på Eurostats importstatistik. Av jämförelsen framgick det att samarbetsviljan var låg, eftersom denna export utgjorde mindre än 29 % av gemenskapens sammanlagda import från Kina under undersökningsperioden.

(83)

När det gäller icke-samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkares exportvolym fastställdes därför dumpningsnivån på grundval av den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för kiselmangan med normal kolhalt. Detta tillvägagångssätt bedömdes som lämpligt, eftersom det inte fanns någonting som tydde på att någon av de icke-samarbetsvilliga tillverkarna dumpade produkten på en lägre nivå än de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Därför beräknades en genomsnittlig landsomfattande dumpningsmarginal där den viktningsfaktor som användes var cif-värdet för varje grupp exportörer, dvs. samarbetsvilliga exportörer och icke-samarbetsvilliga exportörer. På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, till 60,1 %.

6.2   Kazakstan

(84)

På grundval av klagomålet och på de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkare som gav sig till känna, drog man slutsatsen att OJSC Kazchrome är den enda exporterande tillverkaren av kiselmangan i Kazakstan. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare medvetet valt att inte samarbeta, ansågs det lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som den som fastställts för OJSC Kazchrome.

(85)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

OJSC Kazchrome: 6,5 %.

Alla övriga företag: 6,5 %.

6.3   Ukraina

(86)

På grundval av klagomålet och på de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkare som gav sig till känna, liksom andra statistiska uppgifter, drogs det slutsatsen att samarbetsnivån var över 80 % när det gäller Ukraina. Det ansågs därför lämpligt att fastställa en övrig dumpningsmarginal till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en samarbetsvillig exporterande tillverkare i det berörda landet.

(87)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

PJSC Nikopol Ferroalloys Plant: 39,1 %.

JSC Stakhanov Ferroalloys Plant: 53,4 %.

OJSC Zaporozhye Ferroalloys Plant: 56,7 %.

Alla övriga företag: 56,7 %.

D.   SKADA

1.   Allmänt

(88)

År 1998 infördes antidumpningsåtgärder på import av kiselmangan med ursprung i Kina och Ukraina (rådets förordning (EG) nr 495/98 (3)). Dessa åtgärder löpte ut i början av mars 2003. Under den första delen av skadeundersökningsperioden var således åtgärder i kraft på import från två av de berörda länderna. Detta faktum beaktades när skadeanalysen gjordes. Såsom anges i skäl 118 nedan, visar utvecklingen av lönsamheten tydligt på att upphävandet av antidumpningsåtgärderna i mars 2003 inte påverkade gemenskapsindustrins situation under den följande perioden särskilt mycket. Tvärtemot vad som hävdades av några berörda parter, dras därför slutsatsen att år 2002 kan anses som grund för beräkningen av de index som nämns i skälen 93–141.

(89)

Kiselmangan är en viktig råvara vid tillverkningen av stål. I slutet av 2003 och under första halvåret 2004 ökade efterfrågan på stål märkbart i hela världen, men framförallt i Asien. Detta kombinerat med ett produktionsunderskott på kiselmangan i Asien fick till följd att efterfrågan på kiselmangan på världsmarknaden ökade, vilket 2004 ledde till en prisökning som var större än någonsin tidigare. När skadeanalysen gjordes, tog man hänsyn till dessa ovanliga omständigheter så att inte skadebilden orättfärdigt skulle påverkas.

2.   Tillverkning i gemenskapen och gemenskapsindustrin

(90)

Inom gemenskapen tillverkas den likadana produkten av fem tillverkare. Dessa fem tillverkares produktionsvolym anses därför utgöra gemenskapens sammanlagda produktion enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

(91)

Av dessa fem tillverkare meddelade sammanlagt fyra, i egenskap av medlemmar i den klagande organisationen, att de ville samarbeta i förfarandet inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledandet av förfarandet, och samarbetade också på ett föredömligt sätt i undersökningen. Det konstaterades att dessa fyra tillverkare står för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten, i detta fall omkring 88 %. De fyra samarbetande tillverkarna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. Den återstående gemenskapstillverkaren kallas nedan ”den andra gemenskapstillverkaren”. Denna andra gemenskapstillverkare motsatte sig inte klagomålet.

3.   Förbrukningen i gemenskapen

(92)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins egna tillverkningsvolymer, med hänsyn till förändringar i lagernivåer, Eurostats uppgifter om import- och exportvolymerna för gemenskapsmarknaden samt, när det gäller den andra gemenskapstillverkaren, på grundval av uppskattningar som gjorts av gemenskapstillverkare.

(93)

Under undersökningsperioden låg gemenskapsmarknaden för den berörda produkten och den likadana produkten på en 9 % högre nivå än 2002, dvs. cirka 914 000 ton. Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen till en topp under 2004, då den var 14 % högre än 2002, men föll sedan under de följande två åren.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Total förbrukning i gemenskapen (ton)

835 419

882 607

953 692

921 654

914 240

Index (2002=100)

100

106

114

110

109

4.   Import från de berörda länderna

a)   Sammantagen bedömning av den berörda importens verkningar

(94)

Kommissionen undersökte huruvida en sammantagen bedömning borde göras av importen från de berörda länderna på grundval av de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen.

(95)

Den dumpningsmarginal som fastställdes för vart och ett av de berörda länderna översteg miniminivån, importvolymen från vart och ett av dessa länder var inte försumbar och en sammantagen bedömning ansågs vara lämplig med tanke på konkurrensen mellan importen från de berörda länderna och den likadana gemenskapsprodukten. Att liknande konkurrensvillkor rådde framgick av det faktum att den berörda produkten som importerades från de berörda länderna och den likadana produkten som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden liknade varandra och distribuerades via samma handelskanaler. Dessutom var alla importvolymer betydande och medförde betydande marknadsandelar. Beroende på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Ukraina (se skäl 104), anses det emellertid att följderna av importen från Ukraina bör bedömas separat.

(96)

Den exporterande tillverkaren i Kazakstan vidhöll att Kazakstan inte borde undersökas tillsammans med Kina vid skadebedömningen, eftersom ländernas marknadsbeteenden är diametralt olika. Denna exporterande tillverkare hävdade bland annat att utvecklingen av de kazakstanska importvolymerna, värdena och marknadsandelarna för gemenskapen skilde sig åt från de andra berörda länderna och att det fanns en skillnad också i produktsammansättning. I detta sammanhang konstateras det att det under skadeundersökningsperioden skedde en allmän minskning av importvolym och marknadsandel när det gäller Kazakstan (marknadsandelen var 5,8 % under 2002 och 4,6 % under undersökningsperioden). Både importvolymen och marknadsandelen när det gäller Kazakstan var emellertid ganska stabila och på nivåer som inte kan anses obetydliga. Undersökningen visade dessutom att prisutvecklingen på den kazakstanska importen inte skiljer sig nämnvärt från prisutvecklingen på importen från de andra berörda länderna. Mot bakgrund av de överväganden som görs i skälen 73–75, kan man därför inte dra slutsatsen att marknadsbeteendena i Kina och i Kazakstan skulle vara diametralt olika och detta påstående bör därför avvisas.

(97)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs alla kriterierna i artikel 3.4 i grundförordningen vara uppfyllda när det gäller Kina och Kazakstan. Importen från de två berörda länderna bedömdes därför sammantaget, medan importen från Ukraina bedömdes separat.

b)   Volym

(98)

Importen till gemenskapen av den berörda produkten från Kina och Kazakstan ökade stadigt från ungefär 48 000 ton under 2002 till ungefär 162 000 ton under 2004, för att sedan minska till ungefär 96 000 ton under undersökningsperioden. Från 2002 till undersökningsperioden ökade de berörda ländernas importvolymer med 99 %.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym från Kina och Kazakstan (ton)

48 091

66 509

162 227

142 993

95 491

Index (2002=100)

100

138

337

297

199

Marknadsandel för importen från Kina och Kazakstan

5,8 %

7,5 %

17,0 %

15,5 %

10,4 %

Pris på importen från Kina och Kazakstan

(euro/ton)

462

464

829

689

564

Index (2002=100)

100

101

179

149

122

(99)

Importen till gemenskapen av den berörda produkten från Ukraina minskade något från ungefär 154 000 ton under 2002 till ungefär 138 000 ton under 2003 och 2004, för att sedan öka till ungefär 180 000 ton 2005 och 210 000 ton under undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade dessa länders importvolym med 36 %.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym från Ukraina (ton)

154 391

137 683

137 514

179 993

210 302

Index (2002=100)

100

89

89

117

136

Marknadsandel för importen från Ukraina

18,5 %

15,6 %

14,4 %

19,5 %

23,0 %

Pris på importen från Ukraina (euro/ton)

508

490

912

602

550

Index (2002=100)

100

97

180

118

108

c)   Marknadsandel

(100)

Marknadsandelen för importen från Kina och Kazakstan var 5,8 % under 2002. Den ökade under 2003 och 2004 och kom då upp i 17 %. Under 2005 minskade marknadsandelen något till 15,5 % och minskade ytterligare under undersökningsperioden till 10,4 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen med 4,6 % till nära det dubbla 2002.

(101)

Marknadsandelen för importen från Ukraina var 18,5 % under 2002. Den minskade under 2003 och 2004 och var sedan 14,4 %. Under 2005 ökade marknadsandelen något till 19,5 % och ökade ytterligare under undersökningsperioden till 23,0 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen med totalt 4,5 %.

d)   Priser

i)   Prisutveckling

(102)

Under 2004 ökade priserna på kiselmangan på världsmarknaden till exceptionella nivåer beroende på en situation med en ovanligt stor efterfrågan och liten tillgång (se skäl 89). Detta återspeglas i importpriserna från de berörda länderna under det året och under en del av 2005. Detta påverkade emellertid inte priserna under undersökningsperioden. Överlag ökade det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i Kina och Kazakstan med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, medan det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i Ukraina ökade med 8 % under samma period.

ii)   Prisunderskridande

(103)

Det gjordes en prisjämförelse för varje produkttyp mellan den exporterande tillverkarens och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder har i detta syfte jämförts med de priser som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna tagit ut. Justeringar gjordes vid behov så att hänsyn kunde tas till olikheter när det gäller handelsled och produkternas kvalitet.

(104)

Jämförelsen visade att under undersökningsperioden underskred priserna på den kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan som såldes i gemenskapen gemenskapsindustrins priser med 4,5 % och följaktligen med totalt 4,5 % på grundval av ett vägt genomsnitt. Priserna på importen från Ukraina låg på ungefär samma nivåer som gemenskapsindustrins priser (dvs. inget prisunderskridande).

(105)

För att säkerställa att priserna vid beräkningen av prisunderskridandet jämförs i samma handelsled, jämfördes gemenskapsindustrins priser på nivån fritt fabrik med priserna på de importerade varorna när de kommer in på gemenskapens fysiska territorium, med en lämplig justering för kostnader för lossning och tullklarering. En berörd part ifrågasatte de använda metoderna när det gäller det kazakstanska företaget och hävdade att underlaget för beräkningen av importpriset borde vara cif-priset vid stationen för tullklarering i EU:s hamnar, och inte priset på de importerade varorna när de kommer in på gemenskapens fysiska territorium (i detta fall landgränsen i Litauen). Det framfördes inget övertygande argument för att en annan beräkningsmetod borde användas för detta företag. Det ska tvärtom noteras att cif-priserna vid stationen för tullklarering i EU:s hamnar när det gäller den kazakstanska importen inkluderar avsevärda transportkostnader efter det att varorna passerat gränsen i Litauen, och att då jämföra dem med gemenskapsindustrins priser på nivån fritt fabrik skulle diskriminera den senare, eftersom priserna fritt fabrik inte inkluderar några transportkostnader. Slutsatsen måste därför dras att den tillämpade metoden är den mest lämpliga och påståendet avvisas följaktligen.

5.   Gemenskapsindustrins situation

(106)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

a)   Produktion

(107)

Från en nivå på ungefär 241 000 ton 2002 ökade gemenskapsindustrins tillverkning till en topp på 255 000 ton under 2004, beroende på den exceptionella efterfrågan som nämns i skäl 89, för att minska under 2005 och sedan öka något under undersökningsperioden. På det hela taget ökade tillverkningen under skadeundersökningsperioden med 6 % till ungefär 226 000 ton under undersökningsperioden. Man ska lägga märke till att en gemenskapstillverkare upphörde med tillverkning av kiselmangan 2003 och under större delen av undersökningsperioden.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Produktion (ton)

241 784

220 073

255 671

221 402

226 142

Index (2002=100)

100

91

106

92

94

b)   Kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(108)

Gemenskapsindustrins produktionskapacitet låg kvar på samma nivå, ungefär 325 000 ton, under hela skadeundersökningsperioden.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Produktionskapacitet (ton)

325 226

325 537

325 254

326 068

326 696

Index (2002=100)

100

100

100

100

100

Kapacitetsutnyttjande

74 %

68 %

79 %

68 %

69 %

Index (2002=100)

100

91

106

91

93

(109)

Kapacitetsutnyttjandet var 74 % under 2002. Det minskade till 68 % 2003, ökade igen till 79 % 2004, för att sedan sjunka till 69 % under undersökningsperioden. Detta återspeglar de variationer i produktionsvolymer som beskrivs i skäl 107.

c)   Lager

(110)

Nivån på gemenskapsindustrins utgående lager minskade med 45 % 2003, men återvände 2004 till nästan samma nivå som 2002. Den kraftiga minskningen av lagren i slutet av 2003 var en reaktion på den exceptionella efterfrågeökning som nämns i skäl 89. Det utgående lagret ökade sedan med 22 % 2005 för att sedan minska avsevärt under undersökningsperioden till en nivå 30 % under 2002 års nivåer. Denna genomgående minskning av utgående lager beror på att gemenskapsindustrins försäljningsvolym till gemenskapen överlag förblev oförändrad (se skäl 111), trots den minskade tillverkningen (se skäl 107).

 

2002

2003

2004

2005

UP

Nivån på utgående lager (ton)

21 017

11 561

20 983

25 682

14 618

Index (2002=100)

100

55

100

122

70

d)   Försäljningsvolym

(111)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden var 227 000 ton, samma som 2002. Försäljningsvolymerna 2003 och 2005 var emellertid 6 % respektive 8 % lägre. År 2004 var försäljningsvolymen 104 % av nivåerna under 2002 och under undersökningsperioden, av de orsaker som redan angetts i skäl 89.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Gemenskapens försäljningsvolym till kunder (ton)

227 571

213 778

236 494

208 687

227 690

Index (2002=100)

100

94

104

92

100

e)   Marknadsandel

(112)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 27,2 % 2002 till 24,2 % 2003, för att sedan åter vara uppe i 24,8 % 2004. År 2005 minskade marknadsandelen igen till 22,6 %. Under undersökningsperioden återhämtade den sig något och steg till 24,9 %. Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins marknadsandel alltså med 2,3 %.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Gemenskapsindustrins marknadsandel

27,2 %

24,2 %

24,8 %

22,6 %

24,9 %

Index (2002=100)

100

89

91

83

91

f)   Tillväxt

(113)

Mellan 2002 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, ökade inte gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden och gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 2,3 %. Kinas och Ukrainas försäljningsvolymer och marknadsandelar ökade å andra sidan under samma period. Gemenskapsindustrin kunde således inte dra nytta av tillväxten på gemenskapsmarknaden.

g)   Sysselsättning

(114)

Sysselsättningen i gemenskapsindustrin minskade först med 32 % mellan 2002 och 2003, ökade sedan med 27 procentenheter 2004, men minskade igen med 13 procentenheter 2005 och med ytterligare 26 procentenheter under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden var tillverkningen förhållandevis stabil och varierade mellan 91 % och 106 % av 2002 års nivå. För den gemenskapstillverkare som upphörde med tillverkningen av kiselmangan under undersökningsperioden (se skäl 107), var variationen i produktionsvolymen under skadeundersökningsperioden mer uttalad och variationen i sysselsättningen återspeglar detta. Sammantaget minskade sysselsättningen i gemenskapsindustrin med 44 % mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. från cirka 700 personer till cirka 400 personer. Detta visar att gemenskapsindustrin förbättrade sin effektivitet, eftersom produktionsvolymen samtidigt bara minskade med 6 %.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Sysselsättning (antal personer)

702

475

668

577

391

Index (2002=100)

100

68

95

82

56

h)   Produktivitet

(115)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion (ton) per sysselsatt person och år, var först 344 ton per anställd, ökade sedan under skadeundersökningsperioden, utom under 2004, och slutade under undersökningsperioden på en nivå som var 68 % högre än 2002. Detta återspeglar det faktum att sysselsättningen föll med 44 % under skadeundersökningsperioden, medan tillverkningen bara minskade med 6 %. Ökningen av produktiviteten beror delvis på att de minskade arbetstillfällena märktes mer hos de gemenskapstillverkare vars produktivitet från början var ganska låg.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Produktivitet (ton per anställd)

344

463

383

384

578

Index (2002=100)

100

135

111

111

168

i)   Löner

(116)

Den genomsnittliga lönen per anställd ökade med 26 % mellan 2002 och 2003, förblev på ungefär samma nivå under 2004, för att 2005 och under undersökningsperioden öka igen och hamna på en nivå 77 % högre än 2002. Ökningen av de genomsnittliga lönekostnaderna beror delvis på att fler arbetstillfällen drogs in hos de gemenskapstillverkare vars produktivitet från början var ganska låg.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Årliga lönekostnader per anställd

(euro)

17 602

22 102

21 636

22 459

31 092

Index (2002=100)

100

126

123

128

177

j)   Faktorer som påverkar försäljningspriserna

(117)

Enhetspriserna för gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder ökade med 14 % mellan 2002 och undersökningsperioden. År 2004 var priserna exceptionellt höga beroende på den globala situationen med en ovanligt stor efterfrågan och liten tillgång (se skäl 89). Verkningarna av denna situation fortsatte under en del av 2005, då priserna återgick till mer normala nivåer, men de var sammanlagt under undersökningsperioden 14 % högre än 2002.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Pris per enhet i EU (euro/ton)

521

526

928

640

593

Index (2002=100)

100

101

178

123

114

k)   Lönsamhet och räntabilitet

(118)

Under skadeundersökningsperioden ökade lönsamheten för gemenskapsindustrins försäljning av den likadana produkten, uttryckt i andel av nettoförsäljningen, från 0,8 % 2002 till 3,1 % 2003, ökade till hela 37,2 % 2004, beroende på den situation som beskrivs i skäl 89 ovan, och minskade sedan till 7,0 % 2005 och till 2,5 % under undersökningsperioden. Lönsamheten ökade därför med 1,7 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Lönsamhet av försäljning i EU till icke-närstående (i % av nettoförsäljningen)

0,8 %

3,1 %

37,2 %

7,0 %

2,5 %

 

100

385

4 668

884

313

Räntabilitet (vinst i % av investeringarnas bokförda nettovärde)

3,6 %

11,0 %

410,2 %

24,4 %

10,4 %

 

100

303

11 252

668

284

(119)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den ökade från 3,6 % 2002 till 11 % 2003, ökade exceptionellt med 410 % 2004, minskade till 24 % 2005, för att sedan stanna på en nivå på 10,4 % under undersökningsperioden, vilket betyder en ökning på 6,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

l)   Kassaflöde och förmåga till kapitalanskaffning

(120)

Kassaflödet (netto) från rörelsen var nästan obefintligt under 2002. Det ökade till ungefär 9 miljoner EUR 2003 och till 83 miljoner EUR 2004, för att sedan bli 16 miljoner EUR 2005 och 17 miljoner EUR under undersökningsperioden. Det fanns inga tecken på att gemenskapsindustrin skulle ha haft några svårigheter med att anskaffa kapital.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Kassaflöde (i tusental euro)

132

9 551

83 701

16 445

17 092

Index (2002=100)

100

7 214

63 220

12 421

12 910

m)   Investeringar

(121)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i tillverkningen av den likadana produkten ökade med fem gånger mellan 2002 och 2003, för att 2004 vara tillbaka på 2002 års nivåer. Investeringarna ökade igen med ungefär åtta gånger mellan 2004 och 2005, för att sedan minska något under undersökningsperioden. Investeringarna ökade överlag med cirka 900 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins investeringar gällde främst en gemenskapstillverkare och det konstaterades att syftet var att underhålla och förnya befintlig utrustning och inte att bygga ut kapaciteten.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Nettoinvesteringar (i tusental euro)

1 528

8 376

2 351

17 365

15 333

Index (2002=100)

100

548

154

1 136

1 003

n)   Dumpningsmarginalens storlek

(122)

Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller importen från de berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

o)   Återhämtning från tidigare dumpning

(123)

Såsom anges i skäl 88 ovan, visar utvecklingen av lönsamheten tydligt på att upphävandet av antidumpningsåtgärderna på kiselmangan i mars 2003 inte påverkade gemenskapsindustrins situation under den följande perioden särskilt mycket.

6.   Slutsats om skada

(124)

Trots en ökande förbrukning minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med 2,3 procentenheter till 24,9 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen minskade samtidigt med 6 % och kapacitetsutnyttjandet med 5 procentenheter. Gemenskapsindustrin var också tvungen att friställa ett antal anställda. Å andra sidan uppvisar en del skadeindikatorer en positiv tendens under skadeundersökningsperioden, såsom lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet och försäljningspriser som ökade med 14 %. Med tanke på affärsverksamhetens natur visar emellertid en mer ingående analys att en vinstmarginal på 2,5 % inte är tillräcklig, eftersom den inte kan garantera industrins fortlevnad i det långa loppet. Prisökningen var tillräcklig för att täcka prisökningen på råvaror, men inte för att höja vinstmarginalen till en livskraftig nivå. Även om vissa indikatorer uppvisar en positiv utveckling, kunde gemenskapsindustrin inte dra nytta av den totala ökningen av förbrukningen på gemenskapsmarknaden, vilket framgår av dess förlust av marknadsandelar, produktionsminskning och dåliga lönsamhet.

(125)

Eftersom en gemenskapstillverkare inte tillverkade den likadana produkten kontinuerligt under skadeundersökningsperioden, utan upphörde med tillverkningen helt och hållet under 2003 och under större delen av undersökningsperioden (se skäl 107), undersöktes ytterligare vilken verkan detta faktum fick. Denna analys visade emellertid att beroende på denna tillverkares förhållandevis blygsamma produktion hade upphörandet av tillverkningen bara en begränsad betydelse för den sammanlagda skadebilden och spädde alltså inte på skadeindikatorerna i någon nämnvärd omfattning. Om denna tillverkare utesluts från analysen, skulle detta bara resultera i en obetydlig förbättring av resultatsiffrorna. Gemenskapsindustrins lönsamhet på 3,2 % under undersökningsperioden skulle fortfarande vara långt ifrån tillfredställande, medan produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle uppvisa negativa trender. Slutsatsen är därför att den skada som gemenskapsindustrin lidit inte bara kan tillskrivas denna enda gemenskapstillverkare.

(126)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

E.   ORSAKSSAMBAND

1.   Inledning

(127)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen undersökte man också andra kända faktorer, vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

2.   Den dumpade importens verkningar

(128)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Kazakstan med 99 %, och den dumpade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med cirka 4,6 %. Det genomsnittliga priset på denna import ökade med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, men priserna var i allmänhet lägre än gemenskapsindustrins priser under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Ukraina med 36 %, och landets marknadsandel på gemenskapsmarknaden ökade med cirka 4,5 procentenheter. Genomsnittspriserna för den dumpade importen ökade med 8 % mellan 2002 och undersökningsperioden, men var generellt lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden.

(129)

Såsom anges i skäl 104 ovan var prisunderskridandet när det gäller importen från Kina och Kazakstan totalt 4,5 % på grundval av ett vägt genomsnitt, medan det inte fanns något prisunderskridande alls när det gäller Ukraina.

(130)

Med beaktande av prisunderskridandet av gemenskapsindustrins priser när det gäller Kina och Kazakstan, står det klart att den dumpade importen har pressat priserna nedåt och hindrat gemenskapsindustrin från att öka sina försäljningspriser till den nivå som skulle ha krävts för en hållbar vinst. Det finns därför ett tydligt orsakssamband mellan denna import och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Med tanke på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Ukraina och det faktum att skademarginalen för Ukraina understeg miniminivån (se skälen 168 och 169), får det anses att det inte finns något tydligt orsakssamband mellan importen från Ukraina och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

3.   Verkningar av andra faktorer

a)   Gemenskapsindustrins exportresultat

(131)

Av följande tabell framgår det att volymen på exportförsäljningen minskade med 40 % under skadeundersökningsperioden. Priset per enhet vid denna försäljning var i stort sett oförändrat, med undantag av försäljningen under 2004.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Exportförsäljning (ton)

12 056

16 445

10 524

9 713

7 191

Index (2002=100)

100

136

87

81

60

Exportförsäljningspris (euro/ton)

598

522

787

592

578

Index (2002=100)

100

87

132

99

97

(132)

Det är emellertid värt att notera att gemenskapsindustrins exportförsäljning inte är särskilt omfattande i förhållande till dess sammanlagda försäljning, och den utgjorde bara 3–7 % av den totala försäljningen under skadeundersökningsperioden. Det anses därför att exportverksamheten inte kan ha bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

b)   Import från tredje länder

(133)

Analysen av importen från tredjeländer grundas på uppgifter från Eurostat. När det gäller en del länder var det möjligt att kontrollera uppgifterna mot bestyrkta uppgifter från berörda parter, och Eurostats uppgifter kunde på så sätt bekräftas.

(134)

Den totala importen från alla länder minskade med cirka 6 % under skadeundersökningsperioden, från ungefär 377 000 ton år 2002 till ungefär 354 000 ton under undersökningsperioden. Motsvarande marknadsandel gick också ned från cirka 45 % till cirka 39 %. Importen från tredjeländer har främst sitt ursprung i Norge, Indien, Sydafrika och Brasilien.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Volym från alla andra tredjeländer

(ton)

376 919

437 205

393 857

364 250

353 802

Index (2002=100)

100

116

104

97

94

Marknadsandel från alla andra tredjeländer

45,1 %

49,5 %

41,3 %

39,5 %

38,7 %

Pris från alla andra tredjeländer

(euro/ton)

523

528

823

691

597

Index (2002=100)

100

101

157

132

114

Källa: Eurostat

(135)

Importen från Norge minskade med ungefär 11 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 4,9 procentenheter (undersökningsperioden = 21,9 %). Det genomsnittliga priset på importen från Norge var överlag högre än gemenskapsindustrins genomsnittliga pris under skadeundersökningsperioden. Eftersom priset på importen från Norge av kiselmangan med låg kolhalt bara i någon mån underskred gemenskapsindustrins priser och denna produktkvalitet bara utgjorde en liten del (cirka 5 %) av gemenskapsindustrins totala tillverkning, och mot bakgrund av den generella avsaknaden av prisunderskridande samt nedgången i både importvolymer och marknadsandelar, ansågs det att importen från Norge inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

Norge

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym (ton)

224 253

213 838

178 639

200 310

200 272

Index (2002=100)

100

95

80

89

89

Marknadsandel för importen

26,8 %

24,2 %

18,7 %

21,7 %

21,9 %

Pris på importen (euro/ton)

574

604

956

765

656

Index (2002=100)

100

105

167

133

114

Källa: Eurostat

(136)

Importen från Indien minskade med ungefär 300 % och denna imports marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden med ungefär 7,3 procentenheter (undersökningsperioden = 9,7 %). Samtidigt var det vägda genomsnittliga priset på importen från Indien något högre än motsvarande pris för gemenskapsindustrin (dvs. inget prisunderskridande). Med tanke på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Indien, ansågs det inte finnas några klara bevis för att importen från Indien skulle ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

Indien

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym (ton)

19 954

33 497

31 593

48 123

89 017

Index (2002=100)

100

168

158

241

446

Marknadsandel för importen

2,4 %

3,8 %

3,3 %

5,2 %

9,7 %

Pris på importen (euro/ton)

479

449

804

591

521

Index (2002=100)

100

94

168

123

109

Källa: Eurostat

(137)

Importen från Sydafrika minskade med ungefär 38 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 2,5 procentenheter (undersökningsperioden = 3,2 %). Det genomsnittliga priset på importen från Sydafrika låg under gemenskapsindustrins genomsnittliga pris och var ungefär detsamma som de berörda ländernas genomsnittliga pris. Kommissionen bedömer därför att importen från Sydafrika kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Med tanke på den generella betydande minskningen av importen från Sydafrika och dess obetydliga marknadsandel, anses detta emellertid inte vara tillräckligt för att bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och Kazakstan och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

Sydafrika

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym från Sydafrika (ton)

47 808

81 330

58 753

52 640

29 531

Index (2002=100)

100

170

123

110

62

Marknadsandel för importen från Sydafrika

5,7 %

9,2 %

6,2 %

5,7 %

3,2 %

Pris på importen från Sydafrika

(euro/ton)

417

429

660

611

501

Index (2002=100)

100

103

158

147

120

Källa: Eurostat

(138)

Importen från andra tredjeländer, inklusive Brasilien, minskade med ungefär 59 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 6,4 procentenheter (undersökningsperioden = 3,8 %). Samtidigt var det vägda genomsnittliga priset på importen från andra tredjeländer högre än motsvarande pris för gemenskapsindustrin (dvs. inget prisunderskridande). Mot bakgrund av avsaknaden av prisunderskridande när det gäller denna import och dess avtagande trend anses det att importen inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

Andra tredjeländer (inklusive Brasilien)

2002

2003

2004

2005

UP

Importvolym (ton)

84 904

108 539

124 872

63 178

34 982

Index (2002=100)

100

128

147

74

41

Marknadsandel för importen

10,2 %

12,3 %

13,1 %

6,9 %

3,8 %

Pris på importen (euro/ton)

460

476

713

598

528

Index (2002=100)

100

104

155

130

115

Källa: Eurostat

c)   Konkurrens från övriga gemenskapstillverkare

(139)

I skäl 91 ovan konstaterades det att en gemenskapstillverkare inte samarbetade i undersökningen. Utifrån de uppgifter som inkommit under undersökningens lopp från samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, uppskattas denna tillverkares försäljningsvolym i gemenskapen till ungefär 30 000 ton under hela skadeundersökningsperioden. På samma sätt låg motsvarande marknadsandel kvar på ungefär 3 % under skadeundersökningsperioden. Den andra gemenskapstillverkarens försäljningsvolym och marknadsandel ökade alltså inte på bekostnad av gemenskapsindustrins. Inga uppgifter fanns att tillgå om denna gemenskapstillverkares priser.

 

2002

2003

2004

2005

UP

De andra gemenskapstillverkarnas försäljning i EU (ton)

30 000

30 000

30 000

30 000

30 000

Index (2002=100)

100

100

100

100

100

Marknadsandel för de andra gemenskapstillverkarna

3,6 %

3,4 %

3,1 %

3,3 %

3,3 %

Index (2002=100)

100

95

88

91

91

Källa: Undersökning, klagomål

(140)

Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom det inte finns några uppgifter som motsäger detta, dras preliminärt slutsatsen att den andra gemenskapstillverkaren inte bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

d)   Produktionskostnader (råvaror)

(141)

Den största kostnaden vid framställningen av produkten är råvaror (ungefär 45–55 %) och elektricitet (ungefär 20–30 %). Den direkta arbetskraftskostnaden utgör 5 % av kostnaderna. Produktionskostnaden inom gemenskapsindustrin ökade med 12 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

 

2002

2003

2004

2005

UP

Produktionskostnad per enhet

(euro/ton)

517

510

583

595

578

Index (2002=100)

100

99

113

115

112

(142)

Vissa berörda parter hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit berodde på ökade produktionskostnader. När det gäller kostnaderna för råvaror, som ju är stapelvaror som i princip köps och säljs på världsmarknaden, anses det att prisökningen har påverkat alla tillverkare av kiselmangan, som därmed normalt sett skulle bli tvungna att öka sina försäljningspriser över hela linjen. Skadan orsakades således inte av ökningen av råvarupriserna i sig, utan av det faktum att gemenskapsindustrin, beroende på den dumpade importen som underskred gemenskapsindustrins priser, inte lyckades sälja på en nivå som skulle ha gjort det möjligt att uppnå en tillräcklig vinstmarginal. När det gäller arbetskraftskostnaderna (se skäl 115 ovan) visar uppgifter om produktiviteten att gemenskapsindustrin i allmänhet har lyckats kompensera kostnadsökningar med en ökning av effektivitet och produktivitet. En del parter nämnde ökade energikostnader som en anledning till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Härvidlag fastställdes det att elpriserna för de industriella användarna i de länder där gemenskapsindustrin var baserad var i nivå med priserna på andra större marknader i världen och kan följaktligen inte ses som en källa till självförvållad skada. Energikostnaderna kanske har inverkat på det sammantagna resultatet, men det var bara en gemenskapstillverkare som drabbades av brister i elförsörjningen beroende på stora ökningar av elpriserna och en därmed sammanhängande tvist med elleverantören. Följaktligen dras slutsatsen att ökade produktionskostnader inte väsentligt har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

e)   Självförvållad skada

(143)

Eftersom en av gemenskapstillverkarnas investeringar ökade kraftigt mellan 2004 och 2005 (se skäl 121), undersöktes det om skadan var självförvållad. Investeringarna hade en direkt inverkan på produktionskostnaderna och därmed på gemenskapsindustrins lönsamhet. Analysen har emellertid visat att inverkan på lönsamheten var marginell, beroende på investeringarnas föga betydelse mot bakgrund av de totala produktionskostnaderna. Slutsatsen dras därför att denna gemenskapstillverkares investeringar skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men inte i en omfattning som skulle kunna bryta orsakssambandet.

f)   Nedgången på marknaden för kiselmangan beroende på produktionscykeln för stål

(144)

En del parter hävdade att den minskade efterfrågan på stål, med den åtföljande minskade efterfrågan på kiselmangan, som ägde rum under andra halvåret 2004 och första halvåret 2005, efter den exceptionella ökning av efterfrågan som beskrivs i skäl 89, bidrog till gemenskapsindustrins svåra situation. Undersökningen har emellertid visat att under hela skadeundersökningsperioden ökade gemenskapens förbrukning med överlag 9 %. Därför avvisas detta argument.

4.   Slutsats om orsakssamband

(145)

Den tidsmässiga överensstämmelsen mellan ökad dumpad import från Kina och Kazakstan, de ökade marknadsandelarna och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins försämrade situation, å andra sidan, föranleder slutsatsen att den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(146)

Andra faktorer analyserades, men det konstaterades att de inte var en avgörande orsak till skadan. När det gäller Ukraina, som har 23 % av marknadsandelarna och som inte generellt underskridit gemenskapsindustrins priser, anses det att importen därifrån inte bidragit till gemenskapsindustrins skada. Importen från Sydafrika skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men med tanke på dess blygsamma marknadsandel och minskande volymer anses detta inte vara tillräckligt för att bryta det orsakssamband som konstaterats rörande den dumpade importen från Kina och Kazakstan. Beroende på avsaknaden av prisunderskridande, importvolymer och siffror som visar utvecklingen, finns det heller inga bevis för att importen från Indien eller andra tredjeländer (inklusive Brasilien) har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. En gemenskapstillverkares investeringar skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men, beroende på investeringarnas begränsade betydelse, inte i en omfattning som skulle kunna bryta orsakssambandet. Vidare har inga andra kända faktorer, till exempel gemenskapsindustrins exportresultat, konkurrens från den andra gemenskapstillverkaren, ökningen av produktionskostnaderna eller marknadscykeln för stål, bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(147)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkningar, dras därför slutsatsen att importen från Kina och Kazakstan har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

F.   GEMENSKAPENS INTRESSE

(148)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde därför i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för samtliga parter i förfarandet och likaså konsekvenserna av att inte vidta åtgärder.

1.   Gemenskapsindustrins intresse

(149)

Mot bakgrund av ovanstående bör åtgärder införas på import från Kina och Kazakstan. Det förväntas att ett införande av dessa åtgärder leder till en prisökning på kiselmangan från de länderna, vilket skulle ge gemenskapsindustrin en chans att förbättra sin situation genom ökade priser och möjligtvis också genom ökade försäljningsvolymer och marknadsandelar. Utan dessa åtgärder förväntas det att importen till låga priser från Kina och Kazakstan skulle fortsätta och att gemenskapsindustrin inte skulle ha någon chans att förbättra sin situation.

(150)

När det gäller kiselmangan med låg kolhalt, utgör denna bara 5 % av tillverkningen av i gemenskapen och importeras främst från Norge, men även från Kina. Om åtgärder införs, görs bedömningen att de kvantiteter som nu kommer från Kina i viss mån kan ersättas av import från Norge, och införandet av åtgärderna skulle ge gemenskapsindustrin en chans att öka sin tillverkning och försäljning av produkter med låg kolhalt och på så sätt tillgodose efterfrågan.

2.   Övriga gemenskapsproducenters intresse

(151)

Det finns bara en annan tillverkare i gemenskapen utöver de tillverkare som utgör gemenskapsindustrin. Eftersom denna tillverkare inte samarbetade och det därmed inte finns några exakta uppgifter om dess verksamhet, kan man utifrån upplysningar från de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna anta att denna tillverkares produktion utgör mellan 10 % och 15 % av gemenskapsindustrins. Om antidumpningsåtgärder införs, förväntas denna gemenskapstillverkare kunna dra nytta av samma slags positiva effekter som anges i skälen 149 och 150 för gemenskapsindustrin.

3.   Intresset för icke-närstående importörer i gemenskapen

(152)

Två oberoende importörer av den berörda produkten samarbetade i förfarandet och besvarade frågeformuläret.

(153)

Dessa importörer var rädda att ett införande av åtgärder a) skulle få en negativ inverkan på försörjningssituationen inom gemenskapen, med tanke på att den sammanlagda produktionskapaciteten inom gemenskapen bara uppgick till ungefär en tredjedel av förbrukningen och b) skulle få en skadlig inverkan på kostnaden för den berörda produkten, vilket skulle påverka hela gemenskapens stålproduktion, eftersom produkten är en grundläggande råvara för stålproduktionen.

(154)

När det gäller försörjningssituationen inom gemenskapen, stämmer det att förbrukningen är tre gånger högre än gemenskapens nuvarande produktionskapacitet och att gemenskapsindustrin bara kunde leverera omkring 25 % av gemenskapens efterfrågan under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande under undersökningsperioden var emellertid ungefär 70 % och på mellan 70 % och 80 % under skadeundersökningsperioden. Industrin är därför kapabel att avsevärt öka sin nuvarande tillverkning. Med tanke på att bara relativt små kvantiteter import kommer att bli föremål för åtgärder (se skälen 149 och 150 ovan) och att den möjliga minskningen av importen från de berörda länderna kan kompenseras med export från andra länder, anses det att införandet av åtgärder inte skulle få någon större effekt på importörernas varutillgång. Utöver leveranserna från gemenskapstillverkarna och från de länder som berörs av undersökningen får gemenskapen leveranser, som täcker nästan 40 % av förbrukningen, också från andra länder, framförallt Norge, Indien, Sydafrika och Brasilien. Dessa länder har sammantaget i det förflutna levererat högre kvantiteter till gemenskapen.

(155)

Om åtgärderna införs, kommer detta att leda till vissa kortsiktiga leveransstörningar, beroende på att det kan ta tid för gemenskapsindustrin att öka sin tillverkning, och, om nödvändigt, för vissa användare att ordna nya eller alternativa leveranser.

(156)

Även om gemenskapsindustrin skulle öka sin tillverkning, försäljning och marknadsandel inom gemenskapen, skulle, med tanke på att gemenskapsindustrin bara kan leverera 30 % av behovet och gemenskapsförbrukningen är i ökande, importörerna fortfarande behöva importera en hel del. Importörerna har visserligen en ganska liten vinstmarginal och kortsiktiga leveransstörningar som beror på att användarna behöver ordna nya eller alternativa leveranser skulle kunna skada deras marginaler, men det anses ändå att importörerna bör kunna upprätthålla sina marginaler genom att föra över eventuella kostnadsökningar till användarna.

4.   Användarnas intresse

(157)

Tio användare av den berörda produkten i metallindustrin samarbetade i förfarandet genom att besvara frågeformuläret och komma med synpunkter. Ett inlägg mottogs också från Europeiska järn- och stålindustriförbundet (Eurofer).

(158)

Användarna var på samma sätt som importörerna rädda för bristande varutillgång och ökade kostnader för slutanvändarna (se skäl 153 ovan). Av de orsaker som nämns i skäl 154 anses det att ett införande av åtgärder inte på medellång sikt skulle få någon större skadlig effekt på försörjningssituationen i gemenskapen.

(159)

Den direkta effekten av en prisökning på kiselmangan för kostnaderna i stålproduktionen skulle bli begränsad med tanke på att kiselmangan bara utgör 1 % av kostnaden vid framställningen av kolstål, och ännu mindre vid framställningen av rostfritt stål. På grundval av uppgifter som lämnats av intresseorganisationen för industrianvändare (Eurofer) om den sammanlagda årliga kostnaden för deras användning av kiselmangan uppskattas det att till och med en avsevärd prisökning på 20 % på all kiselmangan bara skulle minska ståltillverkarnas lönsamhet (som för närvarande ligger på vinstnivåer på mellan 10 % och 40 %) med 0,2 %. Eftersom åtgärderna skulle ligga på en avsevärt lägre nivå och bara beröra 10 % av gemenskapens förbrukning (om inte någon import som omfattas av åtgärder skulle ersättas av import av annat ursprung), skulle effekten av eventuella åtgärder för stålindustrins lönsamhet bli ytterst begränsad.

(160)

Det har hävdats att marknaden för kiselmangan är en global marknad och att den globala efterfrågan ökar i samma takt som efterfrågan på stål. När efterfrågan ökar mer än tillgången, kan detta leda till kraftiga prisökningar, såsom var fallet 2004. Om det skulle utvecklas en tillfällig störning i utbud och efterfrågan i gemenskapen (se skäl 155), kan detta leda till kortsiktiga prisökningar som överskrider nivån på de åtgärder som införs. Mot bakgrund av att marknaden för kiselmangan är en global marknad, anses det att prisnivån inom gemenskapen sätts i samspel med globalt utbud och global efterfrågan och att gemenskapspriserna därför inte bör avvika från världspriserna särskilt mycket eller särskilt länge beroende på en ansenlig import av annat ursprung på marknaden. Dessutom kommer ståltillverkarna, som för närvarande har vinstnivåer på mellan 10 och 40 %, under alla omständigheter att kunna föra över effekterna av eventuella prisökningar för den berörda produkten på senare led, samtidigt som prisökningarna begränsas av den relativt obetydliga del som kiselmangan utgör av stålproduktionens totala kostnader.

(161)

Användarna ifrågasatte likaså nyttan av att införa åtgärder och hävdade att införandet och avskaffandet av tidigare åtgärder inte haft någon särskild effekt på gemenskapsindustrins lönsamhet. Syftet med antidumpningsåtgärderna är att återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden och förbättra gemenskapsindustrins möjligheter till återhämtning, som väsentligt skadats genom dumpning, och det faktum att en återhämtning inte kunnat ske i det förflutna bör inte vara en orsak att inte nu överväga ett införande av antidumpningsåtgärder, om så är påkallat.

(162)

En del användare påpekade att gemenskapsindustrin under de senaste tio åren har lidit av ökade kostnader beroende på antidumpningsåtgärder som införts på en lång rad av råvaror som enbart eller till större delen används i ståltillverkningen. De påpekade också att, utöver det här förfarandet, finns det ett antal andra pågående förfaranden rörande råvaror som används i ståltillverkningen. Den allmänna följden, hävdades det, skulle bli att gemenskapens ståltillverkare skulle missgynnas internationellt sett. När det gäller de tidigare åtgärderna, ska man notera att de flesta av dessa åtgärder nu har löpt ut. När det gäller den kumulativa effekten av åtgärder på ett antal råvaror, bör man minnas att syftet med antidumpningsåtgärderna är att undanröja verkningarna av snedvridna marknadsvillkor som uppstått på grund av dumpad import. Effekten av antidumpningsåtgärderna som sådana, även om de införs på ett antal råvaror som används av samma industri, bör inte få någon snedvridande verkan. Under alla omständigheter skulle verkningarna för stålindustrin av att åtgärder införs bli försumbara (se skäl 159 ovan).

(163)

Efter det att parterna underrättats upprepade Eurofer sitt argument att införandet av åtgärder inte låg i gemenskapens intresse, eftersom det skulle leda till ökade kostnader för användarna och få en liten effekt när det gäller att förbättra gemenskapsindustrins situation. Inga nya uppgifter angående detta tillhandahölls och därför bekräftas det resonemang som redovisas ovan (se skälen 157–162) och mot bakgrund av detta anses det att införandet av en antidumpningstull inte i nämnvärd grad kommer att påverka användarnas allmänna ekonomiska situation.

5.   Slutsats om gemenskapens intressen

(164)

Till sist ska det sägas att ett införande av åtgärder på import från Kina och Kazakstan skulle ge gemenskapsindustrin en chans att förbättra sin situation genom ökade försäljningsvolymer, försäljningspriser och marknadsandelar, trots förekomsten på marknaden av en begränsad och minskande mängd kiselmangan från andra länder (t.ex. Sydafrika och Norge när det gäller kiselmangan med låg kolhalt) och från leverantörer som inte omfattas av några åtgärder och som säljer till priser som liknar dem som Kina och Kazakstan tog ut innan åtgärder infördes. Även om negativa effekter kan uppstå i form av ökade kostnader för användare som eventuellt måste ordna nya eller alternativa leveranser, anses det att verkningarna för användarna av ett införande av åtgärder på import från Kina och Kazakstan skulle bli försumbara. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

G.   SLUTGILTIGA ÅTGÄRDER

(165)

Antidumpningsåtgärdernas nivå bör vara tillräcklig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats genom den dumpade importen utan att överskrida de dumpningsmarginaler som konstaterats. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(166)

Gemenskapsindustrin hävdade att en vinstmarginal på 8 % av omsättningen bör ses som en lämplig nivå som skulle kunna uppnås utan skadevållande dumpning. Detta undersöktes och man fann att den angivna vinstmarginalen skulle resultera i en återvinning av investerat kapital under en ganska kort tid. Dessutom visade undersökningen att gemenskapsindustrin för sin del skrev av sina kapitalinvesteringar under en mycket längre tidsperiod. Utifrån detta anses det att en vinstmarginal på 5 %, som ligger i linje med den marginal som användes i den undersökning som ledde till de tidigare antidumpningsåtgärderna, är en lämplig nivå som gemenskapsindustrin skulle kunna uppnå utan skadevållande dumpning.

(167)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för varje produkttyp, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de likadana produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif. Eftersom varken marknadsekonomisk status eller individuell behandling beviljades för någon av de tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna, beräknades en landsomfattande dumpningsmarginal för hela Kina med hjälp av priserna från Comext.

(168)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

Ukraina: Alla företag

1,6 %

OJSC Kazchrome

7,3 %

Kina

8,2 %

(169)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig antidumpningstull bör införas på import av kiselmangan med ursprung i Kazakstan och Kina i nivå med den lägsta dumpnings- och skademarginal som fastställts, i enlighet med regeln om lägsta tull. I överensstämmelse med artikel 9.3 i grundförordningen och med tanke på att skademarginalen för Ukraina understeg miniminivån, bör undersökningen beträffande detta land avslutas.

(170)

Av de orsaker som redan nämnts i skälen 165–169 bör därför följande preliminära antidumpningstullar införas:

Land

Företag

Tullsats

Kazakstan

Samtliga företag

6,5 %

Kina

Samtliga företag

8,2 %

H.   ÅTAGANDEN

(171)

Efter underrättelsen om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar, förklarade den exporterande tillverkaren i Kazakstan sig beredd att göra ett prisåtagande enligt artikel 8.1 i grundförordningen. Den berörda produkten har under de senaste åren uppvisat starka prisvariationer, vilket gör att den inte är lämpad för ett fast prisåtagande. För att komma till rätta med detta problem erbjöd den exporterande tillverkaren att indexera minimiimportpriset till priset för huvudråvaran, nämligen manganmalm. Prisvariationerna på den berörda produkten kan emellertid inte förklaras av prisvariationen på huvudråvaran, och således är det inte möjligt att indexera minimiimportpriset till priset för huvudråvaran. Som ett alternativt tillvägagångssätt erbjöd den exporterande tillverkaren att indexera minimiimportpriset utifrån dess egna produktionskostnader enligt företagets reviderade räkenskaper. Detta tillvägagångssätt kan emellertid inte godtas eftersom utvecklingen av dess kostnader inte nödvändigtvis motsvarar utvecklingen av dess priser. Vidare anses ett sådant åtagande inte vara genomförbart, eftersom det skulle vara alltför svårt för kommissionen att kontinuerligt övervaka utvecklingen av kostnaderna. Det beslutades därför att den exporterande tillverkarens förslag till åtagande inte kunde godtas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) som omfattas av KN-nummer 7202 30 00 och ex 8111 00 11 (Taric-nummer 8111001110) med ursprung i Kina och Kazakstan.

2.   Följande preliminära antidumpningstullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för de produkter som anges i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Land

Företag

Tullsats

Kazakstan

Samtliga företag

6,5 %

Kina

Samtliga företag

8,2 %

3.   Om inget annat anges, ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Förfarandet avseende import av kiselmangan med ursprung i Ukraina avslutas härmed.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På rådets vägnar

F. TEIXEIRA DOS SANTOS

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EUT C 214, 6.9.2006, s. 14.

(3)  EGT L 62, 3.3.1998, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 154/2003 (EGT L 25, 30.1.2003, s. 25).


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/32


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1421/2007

av den 4 december 2007

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 5 december 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 756/2007 (EUT L 172, 30.6.2007, s. 41).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 4 december 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

IL

114,0

MA

63,5

SY

68,2

TR

97,5

ZZ

85,8

0707 00 05

JO

196,3

MA

52,5

TR

80,2

ZZ

109,7

0709 90 70

MA

57,9

TR

82,6

ZZ

70,3

0709 90 80

EG

301,9

ZZ

301,9

0805 10 20

AR

28,9

AU

15,0

SZ

38,2

TR

50,7

ZA

40,1

ZW

17,7

ZZ

31,8

0805 20 10

MA

66,5

ZZ

66,5

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CN

62,5

HR

21,2

IL

66,9

TR

81,9

UY

95,3

ZZ

65,6

0805 50 10

EG

61,3

TR

102,4

ZA

104,9

ZZ

89,5

0808 10 80

AR

87,7

CA

87,3

CL

86,0

CN

78,9

MK

31,5

US

83,6

ZA

95,7

ZZ

78,7

0808 20 50

AR

71,1

CN

45,5

TR

141,1

ZZ

85,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/34


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1422/2007

av den 4 december 2007

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (1), särskilt artikel 69,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (2), särskilt artikel 78,

efter att ha hört rådgivande kommittén för offentlig upphandling, och

av följande skäl:

(1)

Genom beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar och på dess behörighetsområden, av avtalen i de multilaterala förhandlingarna inom Uruguayrundan (1986–1994) (3), godkände rådet avtalet om offentlig upphandling (nedan kallat avtalet). Avtalet bör tillämpas på alla avtal om offentlig upphandling vilkas värde uppgår till minst de belopp (nedan kallade tröskelvärden) som anges i avtalet uttryckta i särskilda dragningsrätter.

(2)

Ett av syftena med direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG är att upphandlande enheter och myndigheter som tillämpar dessa direktiv samtidigt ska kunna uppfylla kraven i avtalet. För att nå detta mål bör de tröskelvärden som fastställs genom dessa direktiv om offentlig upphandling och som också omfattas av avtalet anpassas så att de uppgår till de belopp i euro, avrundade till närmaste tusental, som motsvarar de tröskelvärden som anges i avtalet.

(3)

För konsekvensens skull är det lämpligt att anpassa också de tröskelvärden i direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG som inte omfattas av avtalet.

(4)

Direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/17/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)

I led a ska beloppet ”422 000 euro” ersättas med ”412 000 euro”.

b)

I led b ska beloppet ”5 278 000 euro” ersättas med ”5 150 000 euro”.

2.

Artikel 61 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 ska beloppet ”422 000 euro” ersättas med ”412 000 euro”.

b)

I punkt 2 ska beloppet ”422 000 euro” ersättas med ”412 000 euro”.

Artikel 2

Direktiv 2004/18/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)

I led a ska beloppet ”137 000 euro” ersättas med ”133 000 euro”.

b)

I led b ska beloppet ”211 000 euro” ersättas med ”206 000 euro”.

c)

I led c ska beloppet ”5 278 000 euro” ersättas med ”5 150 000 euro”.

2.

Artikel 8.1 ska ändras på följande sätt:

a)

I led a ska beloppet ”5 278 000 euro” ersättas med ”5 150 000 euro”.

b)

I led b ska beloppet ”211 000 euro” ersättas med ”206 000 euro”.

3.

I artikel 56 ska beloppet ”5 278 000 euro” ersättas med ”5 150 000 euro”.

4.

I artikel 63.1 första stycket ska beloppet ”5 278 000 euro” ersättas med ”5 150 000 euro”.

5.

Artikel 67.1 ska ändras på följande sätt:

a)

I led a ska beloppet ”137 000 euro” ersättas med ”133 000 euro”.

b)

I led b ska beloppet ”211 000 euro” ersättas med ”206 000 euro”.

c)

I led c ska beloppet ”211 000 euro” ersättas med ”206 000 euro”.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Charlie McCREEVY

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/97/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 107).

(2)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/97/EG.

(3)  EGT L 336, 23.12.1994, s. 1.


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/36


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1423/2007

av den 4 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 1291/2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), särskilt artikel 9.2 samt motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 19 i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 (2) får elektroniska import- och exportlicenser utfärdas.

(2)

Erfarenheterna har visat att bestämmelserna i artikel 25 skulle kunna förbättras för att göra import- och exportklareringen mer effektiv. Avsikten skulle vara att klargöra att licenserna får förvaltas elektroniskt av det behöriga organet i medlemsstaten, i stället för att utfärdas till importören eller exportören. Man bör dessutom förtydliga att noteringar i den elektroniska exportlicensen och attestering av den också får göras elektroniskt i de fall uppgifter om export har införts och sänts på elektronisk väg till den utfärdande myndigheten.

(3)

Förordning (EG) nr 1291/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandena från samtliga berörda förvaltningskommittéer.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 25 i förordning (EG) nr 1291/2000 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Genom undantag från bestämmelserna i artikel 24 får en medlemsstat godkänna att licensen

a)

lämnas in hos det utfärdande organet eller hos den myndighet som står för utbetalningen av bidraget,

b)

lagras i databasen hos det utfärdande organet eller den myndighet som står för utbetalningen av bidraget, i de fall artikel 19 är tillämplig.”

b)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Medlemsstaten ska utse den myndighet som ska sköta avskrivning och attestering av licensen.

Emellertid ska avskrivning, validering och attestering av licensen också anses ha skett om

a)

det föreligger ett dokument som framställs genom databehandling, i vilket de exporterade kvantiteterna anges; detta dokument ska bifogas licensen och klassificeras med denna,

b)

de exporterade kvantiteterna har registrerats i en officiell elektronisk databas i den berörda medlemsstaten och det finns en länk mellan denna information och den elektroniska licensen. Medlemsstaterna får välja att arkivera dessa uppgifter med pappersversioner av de elektroniska dokumenten.

Avskrivningsdatum ska vara det datum då den deklaration som avses i artikel 24.1 tas emot.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 735/2007 (EUT L 169, 29.6.2007, s. 6).

(2)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/38


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1424/2007

av den 4 december 2007

om ändring av förordning (EG) nr 2304/2002 om genomförande av rådets beslut 2001/822/EG om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen samt om fördelning av de vägledande beloppen inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (1), särskilt artikel 23,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2304/2002 av den 20 december 2002 om genomförande av rådets beslut 2001/822/EG om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (2),

med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering av gemenskapens bistånd inom den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 i enlighet med AVS–EG-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämplig (3) (nedan kallat det interna avtalet om upprättandet av tionde EUF),

med beaktande av budgetförordningen för tionde EUF (4), och

av följande skäl:

(1)

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2304/2002, som antagits på grundval av artikel 23 i beslut 2001/822/EG (nedan kallat ULT-beslutet), bör anpassas till ändringarna av detta beslut mot bakgrund av upprättandet av tionde EUF. De bör även anpassas till ändringarna av bilaga IV till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (5) (AVS–EG-partnerskapsavtalet).

(2)

Med beaktande av de utomeuropeiska ländernas och territoriernas specifika behov, kapaciteter och begränsningar bör det finansiella stödet från tionde EUF till dessa länder och territorier tillhandahållas i form av budgetstöd, under förutsättning att deras förvaltning av de offentliga utgifterna uppvisar tillräcklig öppenhet, ansvarsskyldighet och effektivitet. För övrigt bör deras förfaranden för offentlig upphandling uppfylla normerna i budgetförordningen för tionde EUF i fråga om öppenhet. På grundval av de erfarenheter som gjorts inom ramen för nionde EUF bör det finansiella stödet från tionde EUF endast i undantagsfall tillhandahållas i form av stöd till program eller projekt, nämligen när villkoren för tillhandahållande av budgetstöd inte är uppfyllda.

(3)

Det bör anges att det som ett villkor för antagandet av de samlade programplaneringsdokumenten ska kontrolleras att dessa innehåller alla uppgifter som krävs för att kommissionen ska kunna fatta det finansieringsbeslut som avses i artikel 20.4 i ULT-beslutet.

(4)

I enlighet med artikel 3.1 i bilaga II Aa till ULT-beslutet ska de samlade programplaneringsdokumenten där så är lämpligt ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder som syftar till att stärka de stödmottagande utomeuropeiska ländernas och territoriernas samhällsstyrning och institutionella kapacitet (bl.a. på det finansiella området, på skatteområdet och på det rättsliga området) och åt tidsplanen för de planerade åtgärderna.

(5)

Det bör fastläggas bestämmelser om programplaneringen av anslaget inom ramen för tionde EUF till stöd för regionalt samarbete och regional integration, med tanke på att förbättra de utomeuropeiska ländernas och territoriernas förmåga att hantera de problem som de ställs inför som små ömikroekonomier (t.ex. med hjälp av regionala initiativ för beredskap inför katastrofer och lindrande av deras följder). Det är i detta sammanhang särskilt viktigt att trygga samordningen mellan stödet till regionalt samarbete och regional integration och stödet på territoriell nivå. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt samarbetet mellan de utomeuropeiska länderna och territorierna, AVS-staterna och – i samordning med andra finansiella gemenskapsinstrument – de yttersta randområden som avses i artikel 299.2 i EG-fördraget.

(6)

De vägledande belopp som ska fördelas bland de stödmottagande utomeuropeiska länderna och territorierna inom ramen för tionde EUF måste fastställas, i enlighet med artikel 3.5 i bilaga II Aa till ULT-beslutet.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning har varit föremål för samråd med de utomeuropeiska länderna och territorierna.

(8)

De ågärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den EUF–ULT-kommitté som inrättades genom artikel 24 i ULT-beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2304/2002 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs förfarandena för programplanering, genomförande och kontroll av det finansiella stöd från gemenskapen till de utomeuropeiska länderna och territorierna som kommissionen förvaltar inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) i enlighet med bestämmelserna i ULT-beslutet och budgetförordningen för tionde EUF.”

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Territoriell programplanering

Åtgärder inom ramen för ULT-beslutet som finansieras med hjälp av icke-återbetalningspliktigt stöd inom ramen för tionde EUF ska programplaneras så snart som möjligt efter ikraftträdandet av det interna avtalet om upprättandet av tionde EUF, genom att det antas ett samlat programplaneringsdokument enligt förlagan i bilagan till denna förordning.”

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Upprättande av det samlade programplaneringsdokumentet

1.   De utomeuropeiska ländernas och territoriernas behöriga myndigheter ska efter samråd med ett så stort urval av aktörer i utvecklingsprocessen som möjligt utarbeta ett förslag till samlat programplaneringsdokument, som ska grundas på tidigare erfarenheter och bästa praxis.

Alla förslag till samlade programplaneringsdokument ska anpassas till de enskilda utomeuropeiska ländernas och territoriernas behov och särskilda omständigheter. Programplaneringsdokumenten ska fastlägga resultatorienterade indikatorer som ska övervakas, och de ska befrämja det lokala ägarskapet i samarbetsprogrammen.

2.   Ett utbyte av åsikter beträffande förslaget till samlat programplaneringsdokument ska ske mellan det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet, den berörda medlemsstaten och kommissionen, där så är tillämpligt via den berörda delegationen.

Det utomeuropeiska landet eller territoriet ska tillhandahålla alla upplysningar – inbegripet resultatet av eventuella genomförbarhetsstudier – som är nödvändiga för att göra kommissionens bedömning av förslaget till samlat programplaneringsdokument så effektiv som möjligt.

3.   Det finansiella stödet från tionde EUF ska i princip tillhandahållas i form av budgetstöd, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall.

Om villkoren för tillhandahållande av budgetstöd inte är uppfyllda, ska förslaget till samlat programplaneringsdokument omfatta en beskrivning av de åtgärder som kommer att vidtas för att trygga att dessa villkor uppfylls.

Alla avvikelser mellan landets eller territoriets egen analys och gemenskapens analys ska noteras.”

4.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Kommissionens bedömning av det samlade programplaneringsdokumentet

Kommissionen ska göra en bedömning av förslaget till samlat programplaneringsdokument för att fastställa huruvida det innehåller alla uppgifter som krävs och är förenligt med målen för ULT-beslutet, för denna förordning och för gemenskapens politik på berörda områden.

Kommissionen ska särskilt göra en bedömning av förslaget till samlat programplaneringsdokument för att fastställa huruvida det innehåller alla uppgifter som krävs för att den ska kunna fatta det finansieringsbeslut som avses i artikel 20.4 i ULT-beslutet.

Den ska underrätta Europeiska investeringsbanken om förslaget till samlat programplaneringsdokument.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.3 ska kommissionen besluta huruvida det finansiella stödet från tionde EUF ska tillhandahållas i form av budgetstöd – med förbehåll för en preliminär bedömning av öppenheten, ansvarsskyldigheten och effektiviteten i förvaltningen av de offentliga utgifterna och av öppenheten i förfarandena för offentlig upphandling, i enlighet med de normer som anges i budgetförordningen för tionde EUF – eller i form av stöd till program eller projekt.”

5.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Regionala program

1.   Artiklarna 3–5 ska gälla i tillämpliga delar för det finansiella stödet till regionalt samarbete och regional integration enligt artikel 3.2 i bilaga II Aa till ULT-beslutet.

Kommissionen ska vid sin bedömning av förslag ta särskild hänsyn till de förväntade verkningarna på de berörda utomeuropeiska ländernas och territoriernas integration i den region som de hör till.

Samordning ska tryggas i så stor utsträckning som möjligt med program på territoriell nivå och med åtgärder som involverar AVS-stater eller yttersta randområden enligt artikel 299.2 i EG-fördraget. Detta kan innefatta fastställande av prioriteter och särskilda resurser med tanke på att stärka samarbetet med AVS-stater eller yttersta randområden enligt artikel 299.2 i EG-fördraget samt av närmare regler för identifiering av åtgärder av gemensamt intresse och för samordning av urvalet av sådana åtgärder.

Ingående av åtaganden för utgifter ska föregås av ett finansieringsbeslut från kommissionen gällande stöd till program eller projekt.

2.   I syfte att uppnå en lämplig skala och höja effektiviteten får regionala och territoriella medel kombineras för att finansiera regionala program med en tydlig territoriell komponent.

3.   Artiklarna 8 och 16–30 ska gälla i tillämpliga delar för regionala program.”

6.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Användning av reserven

1.   Kommissionen ska på grundval av den översyn efter halva tiden som föreskrivs i artikel 22 fördela resurser från reserv B för de ändamål som avses i artikel 3.4 b i bilaga II Aa till ULT-beslutet. Den ska anpassa de redan fördelade vägledande beloppen i enlighet med detta samt underrätta de utomeuropeiska länderna och territorierna och medlemsstaterna om sitt beslut om den nya fördelningen.

2.   Med tanke på ingåendet av åtaganden för de resurser som avses i artikel 28 i och bilaga II D till ULT-beslutet ska varje utomeuropeiskt land eller territorium som anser sig berättigat till sådant tilläggsstöd som föreskrivs i den artikeln och bilagan inge en fullständig ansökan på formulär som kommissionen ställer till förfogande och därvid tillhandahålla alla upplysningar som behövs för att ansökan ska kunna bedömas.

Ansökan ska inges till kommissionen senast i slutet av det år som följer på det år för vilket tilläggsstödet begärs.

Kommissionen ska underrätta det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet om sitt beslut snarast möjligt.”

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Åtaganden

1.   Kommissionen ska ingå åtaganden för utgifter för finansiellt stöd till de utomeuropeiska länderna och territorierna i enlighet med budgetförordningen för tionde EUF.

2.   Ingående av åtaganden för sådana utgifter som faller inom ramen för samlade programplaneringsdokument ska föregås av ett finansieringsbeslut från kommissionen som i princip ska gälla budgetstöd, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall.

3.   Kommissionen ska ingå åtaganden för sådana utgifter som faller utanför ramen för samlade programplaneringsdokument men inom ramen för den icke fördelade reserv B som avsatts på grundval av artikel 3.4 i bilaga II Aa till ULT-beslutet i enlighet med budgetförordningen för tionde EUF och verkställa dessa utgifter i enlighet med den förordningen.”

8.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Utbetalare

De finansinstitut i de utomeuropeiska länderna och territorierna och gemenskapen hos vilka kommissionen öppnar konton i enlighet med budgetförordningen för tionde EUF med tanke på genomförandet av samarbetet med de utomeuropeiska länderna och territorierna ska fungera som ’utbetalare’.

Ränta ska betalas på medel som deponeras hos utbetalare i gemenskapen.

Utbetalare i de utomeuropeiska länderna och territorierna ska inte få någon ersättning för sina tjänster, men ingen ränta ska betalas på medel som deponeras hos dem.”

9.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Allmänna bestämmelser om kontrakt

1.   Förfarandena för tilldelning av kontrakt ska anges i finansieringsöverenskommelserna.

2.   Om finansiellt stöd tillhandahålls i form av budgetstöd, ska det berörda utomeuropeiska landets eller territoriets förfaranden för offentlig upphandling tillämpas.

3.   I alla andra fall ska tilldelning av kontrakt ske i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen för tionde EUF.”

10.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Delegationer

1.   Om kommissionen företräds av en delegation under ledning av en delegationschef, ska den underrätta det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet om detta. Om kommissionen företräds enligt ovan, ska bestämmelserna i budgetförordningen för tionde EUF om vidaredelegerade utanordnare och räkenskapsförare tillämpas.

2.   Delegationschefen ska vara huvudkontaktpersonen för de olika samarbetsaktörerna i det utomeuropeiska landet eller territoriet. Han ska arbeta nära samman med den territoriella utanordnaren.

3.   Delegationschefen ska ha de instruktioner och delegerade befogenheter som krävs för att underlätta och påskynda alla åtgärder inom ramen för denna förordning.

4.   Delegationschefen ska regelbundet underrätta myndigheterna i det utomeuropeiska landet eller territoriet om sådan gemenskapsverksamhet som direkt kan beröra samarbetet mellan gemenskapen och det utomeuropeiska landet eller territoriet.”

11.

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Territoriell utanordnare

1.   Regeringen i varje utomeuropeiskt land eller territorium ska utse en territoriell utanordnare som ska företräda den i alla åtgärder som finansieras med hjälp av EUF-resurser som förvaltas av kommissionen och Europeiska investeringsbanken. Den territoriella utanordnaren ska utnämna en eller flera ställföreträdande territoriella utanordnare som ska ersätta honom när han inte är i stånd att utföra sina uppgifter, och han ska underrätta kommissionen om sådana utnämningar. Varhelst villkoren i fråga om institutionell kapacitet och sund ekonomisk förvaltning är uppfyllda får den territoriella utanordnaren delegera sina uppgifter i genomförandet av de berörda programmen och projekten till det ansvariga organet i det utomeuropeiska landets eller territoriets förvaltning. Den territoriella utanordnaren ska underrätta kommissionen om all sådan delegering.

Om kommissionen får kännedom om problem i genomförandet av förfaranden som har med förvaltningen av EUF-resurser att göra, ska den tillsammans med den territoriella utanordnaren ta alla nödvändiga kontakter för att rätta till situationen och vidta alla lämpliga åtgärder för detta.

Den territoriella utanordnaren ska ta finansiellt ansvar enbart för de genomförandeuppgifter som anförtrotts honom.

Om EUF-resurser förvaltas decentraliserat, ska den territoriella utanordnaren, med förbehåll för sådana ytterligare befogenheter som kommissionen kan ge honom,

a)

vara ansvarig för samordning, programplanering, regelbunden övervakning och årlig översyn, översyn efter halva tiden och slutöversyn av genomförandet av samarbetet samt där så är tillämpligt för samordning med andra givare,

b)

i nära samarbete med kommissionen vara ansvarig för förberedande, framläggande och bedömning av program och projekt,

c)

förbereda handlingar för anbudsinfordringar och där så är tillämpligt handlingar för förslagsinfordringar,

d)

lägga fram handlingarna för anbudsinfordringar och där så är tillämpligt handlingarna för förslagsinfordringar för kommissionen med tanke på godkännande, innan anbudsinfordringarna och där så är tillämpligt förslagsinfordringarna sätts igång,

e)

i nära samarbete med kommissionen sätta igång anbudsinfordringarna och där så är tillämpligt förslagsinfordringarna,

f)

motta anbud och där så är tillämpligt förslag, översända kopior av dem till kommissionen, leda öppnandet av dem och – inom deras giltighetstid och med beaktande av den tid som krävs för godkännande av kontrakt – fatta beslut om resultatet av prövningen av dem,

g)

inbjuda kommissionen till öppnandet av anbud och där så är tillämpligt förslag och meddela kommissionen resultatet av prövningen av dem med tanke på godkännande av förslagen till tilldelning av kontrakt,

h)

lägga fram kontrakt och programkostnadsberäkningar samt eventuella tillägg till dessa för kommissionen med tanke på godkännande,

i)

underteckna av kommissionen godkända kontrakt och tillägg till kontrakt,

j)

ge klartecken för och godkänna utgifter inom gränserna för de medel som anvisats honom, och

k)

under genomförandeåtgärderna ordna med sådana anpassningsarrangemang som är nödvändiga för att trygga ett korrekt genomförande av godkända program eller projekt ur ekonomisk och teknisk synvinkel.

2.   Under genomförandet av åtgärderna ska den territoriella utanordnaren med förbehåll för att kommissionen underrättas fatta beslut om

a)

smärre tekniska justeringar och ändringar av program och projekt, under förutsättning att de inte påverkar den tekniska lösning som det tagits fasta på och att de håller sig inom gränserna för den reserv för ändringar som fastlagts i finansieringsöverenskommelsen,

b)

ändringar av platsen för program eller projekt som omfattar flera enheter, om detta är berättigat av tekniska, ekonomiska eller sociala skäl,

c)

åläggande eller eftergift av påföljder för förseningar,

d)

befrielser för borgensmän från åtaganden,

e)

inköp på den lokala marknaden av varor, oberoende av ursprung,

f)

användning av byggutrustning och byggmaskiner som inte har sitt ursprung i de utomeuropeiska länderna eller territorierna, medlemsstaterna eller AVS-staterna, förutsatt att det inte finns någon produktion av jämförbar utrustning eller jämförbara maskiner i de utomeuropeiska länderna eller territorierna, medlemsstaterna eller AVS-staterna,

g)

utläggning av uppgifter,

h)

slutligt godkännande, förutsatt att kommissionen närvarar vid det preliminära godkännandet, godkänner protokollet från detta samt där så är lämpligt närvarar vid det slutliga godkännandet, särskilt om de reservationer som noteras vid det preliminära godkännandet är så omfattande att betydande ytterligare arbeten blir nödvändiga, och

i)

anlitande av konsulter och andra experter på tekniskt stöd.

3.   Den territoriella utanordnaren ska även

a)

upprätta den årliga genomföranderapporten och när övervakningskommittén har godkänt denna lägga fram den för kommissionen,

b)

medverka i den översyn efter halva tiden som föreskrivs i artikel 22,

c)

se till att de organ som deltar i förvaltningen och genomförandet av EUF-program använder antingen ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som har samband med stödet, och

d)

vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att trygga tillämpningen av artiklarna 16, 19, 24 och 30.

4.   När den årliga genomföranderapport som avses i artikel 21 läggs fram ska kommissionen och den territoriella utanordnaren granska de viktigaste resultaten från det föregående året.

Efter denna granskning får kommissionen lämna synpunkter till den territoriella utanordnaren. Den territoriella utanordnaren ska underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtas till följd av dessa synpunkter. Om kommissionen i vederbörligen underbyggda fall anser att de åtgärder som vidtagits är otillräckliga, får den med angivande av skälen avge rekommendationer till det utomeuropeiska landet eller territoriet och den territoriella utanordnaren om justeringar avsedda att förbättra övervaknings- eller förvaltningsarrangemangens effektivitet.

Om den territoriella utanordnaren får sådana rekommendationer, ska han redovisa de åtgärder som vidtas för att förbättra övervaknings- eller förvaltningsarrangemangen, och ifall inga sådana åtgärder vidtas ska han redovisa skälen för detta.”

12.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Översyn efter halva tiden

1.   I syfte att undersöka vilka första resultat det samlade programplaneringsdokumentet har lett till, hur relevanta dessa resultat är och i vilken utsträckning målen har uppnåtts ska det företas en översyn efter halva tiden.

Denna översyn ska också omfatta en bedömning av hur de finansiella resurserna har använts och av hur övervakningen och genomförandet har fungerat.

2.   Översynen efter halva tiden ska utföras under kommissionens ansvar och i samarbete med den territoriella utanordnaren och den berörda medlemsstaten.

Den ska i allmänhet utföras mellan 30 och 42 månader efter ikraftträdandet av det interna avtalet om upprättandet av tionde EUF.

Ett annan tidsfrist får anges i det samlade programplaneringsdokumentet, särskilt med hänsyn till de indikatorer som fastställs i fall av budgetstöd.

Översynen ska utföras av en oberoende bedömare, läggas fram för övervakningskommittén och därpå skickas till kommissionen.

3.   Kommissionen ska pröva översynens relevans och kvalitet på grundval av kriterier som fastställs i det samlade programplaneringsdokumentet, bl.a. med hänsyn till det finansiella anslaget från EUF.”

13.

Artikel 27 ska ersättas med följande:

”Artikel 27

Anpassning av EUF-anslagen

På grundval av övervaknings-, revisions- och utvärderingsresultaten och med beaktande av övervakningskommitténs synpunkter och de senaste statistiska uppgifterna rörande det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet får kommissionen på eget initiativ eller på förslag från det utomeuropeiska landet eller territoriet anpassa beloppen och villkoren i det ursprungliga samlade programplaneringsdokumentet mot bakgrund av landets eller territoriets behov och resultat.

Sådana anpassningar ska genomföras i enlighet med förfarandet i artikel 24 i ULT-beslutet, som regel inom ramen för den översyn efter halva tiden som föreskrivs i artikel 22 men i händelse av oegentligheter så snart som möjligt.”

14.

Artikel 29 ska ersättas med följande:

”Artikel 29

Återkrav och återbetalningar

1.   Alla återbetalningar till kommissionen ska vara gjorda senast den förfallodag som anges i det betalningskrav som upprättats i enlighet med budgetförordningen för tionde EUF. Denna förfallodag ska vara den sista dagen i den andra månaden efter månaden för utfärdandet av betalningskravet.

2.   Alla förseningar i utförandet av återbetalningar ska leda till att dröjsmålsränta tas ut för tiden mellan förfallodagen enligt punkt 1 och dagen för återbetalningen. Räntesatsen ska vara 1,5 procentenheter högre än den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

3.   Den territoriella utanordnaren ska föra konto över de belopp som ska återkrävas av redan utbetalat gemenskapsstöd samt se till att dessa belopp återkrävs utan obefogat dröjsmål.

Stödmottagaren ska återbetala de belopp som återkrävs och eventuella dröjsmålsräntor genom att dra av de berörda beloppen i sin nästa utgiftsdeklaration och utbetalningsansökan till kommissionen eller, om detta inte är tillräckligt, genom att göra en direktåterbetalning till gemenskapen.

Den territoriella utanordnaren ska en gång per år skicka kommissionen en redovisning över de belopp som återstår att återvinna vid den aktuella tidpunkten, uppdelade efter året för inledandet av återkravsförfarandet.”

15.

Bilagan ska ersättas med den bilaga vars text återfinns i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

De vägledande belopp som fördelas inom ramen för tionde EUF på grundval av artikel 3.5 i bilaga II Aa till ULT-beslutet ska vara följande:

(miljoner euro)

Utomeuropeiska länder och territorier

Vägledande fördelning inom ramen för tionde EUF

Nya Kaledonien

19,81

Franska Polynesien

19,79

Wallis- och Futunaöarna

16,49

Mayotte

22,92

Saint-Pierre och Miquelon

20,74

Aruba

8,88

Nederländska Antillerna

24

Falklandsöarna

4,13

Turks- och Caicosöarna

11,85

Anguilla

11,7

Montserrat

15,66

Saint Helena, Ascension, Tristan da Cunha

16,63

Pitcairn

2,4

Regionalt samarbete och regional integration

40

Icke fördelad reserv B

15

Artikel 3

Denna förordning ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning träder i kraft samma dag som det interna avtalet om upprättandet av tionde EUF träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Louis MICHEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).

(2)  EGT L 348, 21.12.2002, s. 82.

(3)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 32.

(4)  Budgetförordningen ännu inte offentliggjord. Se KOM(2007) 410 slutlig av den 16 juli 2007.

(5)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet senast ändrat genom beslut nr 1/2006 av AVS–EG-ministerrådet (EUT L 247, 9.9.2006, s. 22).


BILAGA

”BILAGA

STANDARDSTRUKTUR FÖR SAMLADE PROGRAMPLANERINGSDOKUMENT FÖR UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER INOM RAMEN FÖR TIONDE EUF

Texten (sammanfattningen och kapitlen 1–6) ska omfatta högst 15 sidor (Word Count) plus bilagor.

DEL A:   SAMARBETSSTRATEGI

Sammanfattning

Det samlade programplaneringsdokumentet ska inledas med en sammanfattning på en halv sida. I denna ska följande anges: de viktigaste politiska, institutionella, ekonomiska, sociala och miljörelaterade utmaningarna för det utomeuropeiska landet eller territoriet på medellång och lång sikt, det huvudsakliga målet för programplaneringsdokumentet, de viktigaste skälen för valet av fokalområde samt en övergripande fördelning av medlen.

Kapitel 1:   Mål för samarbetet med gemenskapen

I detta avsnitt anges de övergripande målen för samarbetet med gemenskapen, såsom de fastställs i EG-fördraget, ULT-beslutet, internationella avtal och förklaringen om gemenskapens utvecklingspolitik.

Kapitel 2:   Bedömning av den politiska, ekonomiska och sociala situationen och miljösituationen

I detta avsnitt ska viktiga händelser och frågor i den inhemska politiken och relevanta aspekter av det externa sammanhanget tas upp, bl.a. den politiska situationen, handelsaspekter, den ekonomiska och sociala situationen, miljöaspekter, hållbarheten i den nuvarande politiken på olika områden samt utmaningar på medellång sikt.

Det ska röra sig om en analys, inte bara om en beskrivning. Analysen ska vara dialogstyrd och den ska utföras i samarbete med andra givare (där så är tillämpligt) och med icke-statliga aktörer.

Där så är lämpligt ska särskild uppmärksamhet ägnas åt tillämpningen på det finansiella området, skatteområdet och det rättsliga området av internationella principer för god samhällsstyrning och åt omfattningen av och tidsplanen för de härmed sammanhängande reformerna.

Särskild uppmärksamhet ska på samma sätt ägnas åt tillgången på aktuella statistiska uppgifter.

Kapitel 3:   Det utomeuropeiska landets eller territoriets policyagenda

Detta avsnitt ska innehålla en kortfattad redovisning av regeringens mål, såsom de anges i dokument om officiell policy, medellångsikts- eller långsiktsplaner, reformstrategier eller utvecklingsprogram. Detta ska kompletteras med uppgifter om hur regeringen tänker uppnå dessa mål.

Kapitel 4:   Bedömning av tidigare och pågående samarbete med gemenskapen

Detta avsnitt ska innehålla en kortfattad redogörelse för resultatet av och lärdomarna från tidigare och pågående samarbete med gemenskapen. Rekommendationer från relevanta utvärderingar av det utomeuropeiska landet eller territoriet eller av specifika sektorer eller projekt ska beaktas.

Kopplingarna mellan det samlade programplaneringsdokumentet och andra gemenskapsstrategier, gemenskapsresurser och gemenskapsinstrument ska bedömas i ett stycke ägnat åt koherens (EG:s policymix). Huvuddragen i EU-medlemsstaters och (där så är tillämpligt) andra givares program ska anges. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt samordningen mellan territoriella program och regionala program och åt samarbetet med AVS-staterna och de yttersta randområden som avses i artikel 299.2 i EG-fördraget.

Kapitel 5:   Responsstrategi

I detta avsnitt ska de strategiska valen för samarbetet med gemenskapen redovisas: det ska därvid anges till vilket område/vilken sektor stödet kommer att koncentreras. Det valet ska vara en logisk följd av

målen för gemenskapens politik,

en analys – genom vilken stödstrategins relevans och hållbarhet fastställs – av situationen i det utomeuropeiska landet eller territoriet och av landets eller territoriets utvecklingsstrategi,

slutsatser som dragits i samband med policymix-/koherensanalys,

den vägledande volymen av tillgängliga medel,

lärdomar från tidigare och pågående samarbete med gemenskapen,

komplementariteten med stödet från andra stora givare och med det utomeuropeiska landets eller territoriets regerings egna program. Stödet från gemenskapen ska fokuseras på områden där gemenskapen har komparativa fördelar eller särskild sakkunskap.

Detta avsnitt ska även innehålla en kortfattad bedömning av den institutionella kapaciteten och ska där så är lämpligt ta upp behovet av åtgärder för att utveckla den institutionella kapaciteten eller, där så krävs, åtgärder för att stärka samhällsstyrningen (bl.a. på det finansiella området, skatteområdet och det rättsliga området).

Om stöd till program eller projekt föreslås som finansieringsform, ska de exceptionella omständigheter som gör att stödet inte kan tillhandahållas i form av budgetstöd vederbörligen redovisas. Om villkoren för tillhandahållande av budgetstöd inte är uppfyllda, ska det samlade programplaneringsdokumentet omfatta en beskrivning av de åtgärder som kommer att vidtas för att trygga att dessa villkor uppfylls.

DEL B:   TERRITORIELLT PROGRAM

Kapitel 6:   Territoriellt program

Detta kapitel ska innehålla en presentation av det utomeuropeiska landets eller territoriets territoriella program, som ska baseras på och vara till fullo förenligt med den strategiska analysen. Det territoriella programmet utgör en integrerad del av det samlade programplaneringsdokumentet och ska omfatta följande avsnitt:

ALTERNATIV A:   PROGRAM FÖR STÖD TILL SEKTORPOLITISKA ÅTGÄRDER

Identifiering

Titel

 

Totala kostnader

Ange bidraget från gemenskapen och där så är tillämpligt bidraget från det stödmottagande utomeuropeiska landet eller territoriet och från andra givare än gemenskapen

Stödmetod/Förvaltningsform

Program för stöd till sektorpolitiska åtgärder (Sector Policy Support Programme):

Sektorspecifikt budgetstöd (centraliserad förvaltning)

Poolfinansiering (centraliserad (direkt eller indirekt)/decentraliserad/gemensam förvaltning)

Projektmetod (centraliserad (direkt eller indirekt)/decentraliserad/gemensam förvaltning)

DAC-kod

 

Sektor

 

1.   Logisk grund och ULT-sammanhang

Ekonomisk och social situation

Centrala slutsatser från bedömningen av den makroekonomiska situationen, särskilt utsikterna på medellång till lång sikt.

Om budgetstöd används som finansieringsform, ange följande:

Makroekonomisk situation: BNP-struktur; ekonomiska resultat under senare tid och förväntade trender (bl.a. BNP-tillväxt och inflation); offentliga finanser, budgetunderskott, skuldbörda och belopp upplupna skulder; centrala sektorers andelar av utgifterna; bytesbalans och kapitalbalans, reserver; valutasituation; det externa biståndets roll i ekonomin; förhållande till Internationella valutafonden.

Fattigdomsprofil och utveckling i fråga om fattigdom: utveckling av real BNP per capita; överensstämmelse mellan takten i tillväxten och utmaningen att minska fattigdomen; resultat av kartläggningar av fattigdomen; viktiga sociala indikatorer i det utomeuropeiska landet eller territoriet jämförda med sådana indikatorer på andra håll; utveckling i indikatorerna under de senaste åren (om uppgifter finns tillgängliga).

Att det relevanta berättigandekriteriet för budgetstöd är uppfyllt, dvs. att den makroekonomiska situationen är tillräckligt stabil.

Det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets samarbetspolitik

Huvudpolitik och strategiska prioriteter och riktlinjer:

Huvudinslagen i det utomeuropeiska landets eller territoriets utvecklingspolitik och utvecklingsstrategi (analys av det aktuella läget, redovisning av politiken och strategin, handlingsplaner, budgetplaner och budget på medellång sikt, resultatmätning, övervakning och utvärdering).

Realismen i politiken och strategin (t.ex. kopplingar mellan tillväxt och fattigdomsminskning, strategiska riktlinjer).

Regeringens och i synnerhet sektorministeriets ägarskap i politiken och strategin.

Den offentliga sektorns program

Ursprung och status för den offentliga sektorns program:

Huvudresultaten av bedömningen av sektorpolitiken, sektorbudgeten och sektorbudgetplanerna på medellång sikt (om uppgifter finns tillgängliga) samt kopplingen till den territoriella strategiska ramen.

Bedömning av den institutionella kapaciteten.

Övergripande ram för övervakning av genomförandet av sektorpolitik och sektorstrategier.

Om budgetstöd används som finansieringsform, ange de centrala slutsatserna från bedömningen av förvaltningen av de offentliga finanserna:

Bedömning av kvaliteten i det befintliga systemet för förvaltning av de offentliga finanserna (med beaktande av sektorspecifika frågor och reformer).

Bedömning av processen för förbättring av förvaltningen av de offentliga finanserna.

Om budgetstöd används, ange att de relevanta berättigandekriterierna är uppfyllda:

En väl definierad sektorpolitik.

Ett väl definierat program för förbättring av förvaltningen av de offentliga finanserna.

Dragna lärdomar

Hänvisningar till översyner, bedömningar och utvärderingar av och övervakningsresultat från relevanta tidigare åtgärder.

Kompletterande åtgärder

Allmän översikt över pågående åtgärder från gemenskapens, andra givares eller det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets sida som kompletterar den föreslagna åtgärden.

Givarsamordning

Beskrivning av förfarandena för samordning med andra givare än gemenskapen (särskilt medlemsstater) och med det stödmottagande utomeuropeiska landet eller territoriet.

2.   Beskrivning

Mål och förväntade resultat

Målen för och de centrala komponenterna i den offentliga sektorns program och målen för det föreslagna programmet för stöd till sektorpolitiska åtgärder i relation till det programmet.

Förväntade resultat av den offentliga sektorns program och av programmet för stöd till sektorpolitiska åtgärder; specifika verksamheter som ska bedrivas inom ramen för programmet för stöd till sektorpolitiska åtgärder.

Berörda aktörer

Presentation av de viktigaste berörda aktörerna, inbegripet dem som drar nytta av stödet; samråd med det civila samhället och andra partner; ägarskap; bedömning av institutionell kapacitet.

Risker och antaganden

Identifiering av de huvudsakliga riskerna och översikt över riskminskande åtgärder; uppgifter som styrker den föreslagna åtgärdens hållbarhet. Om budgetstöd används som finansieringsform, ska riskerna med avseende på berättigandekriterierna anges.

Övergripande frågor

Miljömässig hållbarhet, jämställdhet mellan kvinnor och män, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

3.   Genomförandefrågor

Genomförandemetod

Välj alternativ på grundval av den valda finansieringsformen:

Centraliserad förvaltning.

Gemensam förvaltning genom ingående av ett avtal med en internationell organisation.

Decentraliserad förvaltning genom ingående av en finansieringsöverenskommelse med det utomeuropeiska landet eller territoriet (i händelse av delvis centraliserat och delvis decentraliserat genomförande används detta alternativ).

I händelse av decentralisering av förfarandena för tilldelning av upphandlingskontrakt och bidragskontrakt

kontrollerar kommissionen när det gäller kontrakt på mer än 50 000 euro förfarandena för tilldelning av sådana kontrakt på förhand och när det gäller kontrakt på högst 50 000 euro förfarandena för tilldelning av sådana kontrakt i efterhand

eller

kontrollerar kommissionen förfarandena för tilldelning av kontrakt i efterhand (full decentralisering kan väljas endast om de kriterier för decentralisering som anges i budgetförordningen uppfylls till fullo).

I händelse av decentralisering av utbetalningar (möjligt endast om förfarandena för tilldelning av de berörda kontrakten har decentraliserats)

decentraliseras på grundval av programkostnadsberäkningarna utbetalningar för driftskostnader och kontrakt upp till

Byggentreprenadkontrakt

Varukontrakt

Tjänstekontrakt

Bidrag

< 300 000 euro

< 150 000 euro

< 200 000 euro

≤ 100 000 euro

eller

decentraliseras utbetalningarna till fullo (full decentralisering kan väljas endast om de kriterier för decentralisering som anges i budgetförordningen uppfylls till fullo).

Förfaranden för tilldelning av upphandlingskontrakt och bidragskontrakt

Följande ska införas utan ändring när det rör sig om verksamheter för vilka gemenskapens regler och förfaranden ska tillämpas: ’Alla kontrakt för genomförandet av åtgärden ska tilldelas och genomföras i enlighet med de vid tidpunkten för igångsättandet av det berörda kontraktstilldelningsförfarandet gällande förfaranden och standarddokument som kommissionen fastställt och offentliggjort med tanke på genomförande av externa åtgärder.’

Följande ska införas utan ändring ifall det i ett avtal enligt ovan med en internationell organisation föreskrivs att den organisationens (med fastlagda internationella standarder överensstämmande) regler och förfaranden ska tillämpas: ’Alla kontrakt för genomförandet av åtgärden ska tilldelas och genomföras i enlighet med de förfaranden och standarddokument som [namnet på den berörda internationella organisationen] fastställt och offentliggjort.’

Om andra regler och förfaranden än gemenskapens ska tillämpas, måste dessa specificeras och uppfylla de kriterier som anges i budgetförordningen.

Budget och tidsplan

Vägledande fördelning av det samlade beloppet efter huvudkomponenter (inbegripet åtgärder för utvärdering och revision och för synliggörande av stödet). Ange där så är lämpligt även det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets bidrag per budgetpost och om det rör sig om bidrag in natura eller i form av pengar.

Ange där så är möjligt den andel av finansieringen som avsätts för bidrag och den andel som avsätts för upphandling. För upphandling, ange typ (byggentreprenadkontrakt, varukontrakt, tjänstekontrakt). För bidrag, ange vilken huvudsaklig kategori som avses kunna dra nytta av stödet.

Ange där så är tillämpligt en vägledande tidsplan för igångsättandet av anbudsinfordringarna eller förslagsinfordringarna.

Om budgetstöd används som finansieringsform, ange en vägledande tidsplan i månader över utbetalningarna där det där så är lämpligt görs åtskillnad mellan fasta och variabla delbetalningar.

Ange genomförandeperioden i månader, från undertecknandet av finansieringsöverenskommelsen (eller, om ingen finansieringsöverenskommelse undertecknas, från undertecknandet av ett kontrakt eller annat genomförandeavtal).

Resultatövervakning och utbetalningskriterier

Redovisning av arrangemangen för resultatövervakning.

Resultatindikatorer för programmet för stöd till sektorpolitiska åtgärder; koherens med den samlade resultatbedömningsramen för den offentliga sektorns program; process för resultatövervakning; kontrollinstrument; åtgärder för att förbättra resultatmätningen (där så är lämpligt).

Om budgetstöd eller poolfinansiering används som finansieringsform, ange följande: allmänna villkor för utbetalning av delbetalningarna; områden inom vilka särskilda villkor för utbetalning av individuella delbetalningar kommer att fastställas.

Input-, output- och resultatindikatorer samt i största möjliga utsträckning effektindikatorer ska fastställas för de policyområden som faller inom ramen för fokalområdet. Indikatorerna ska beakta SMART-kriterierna (specifik, mätbar på kort och medellång sikt, uppnåbar [en. achievable], realistisk och tidsbunden) och omfatta en startnivå, ett mål och en klar tidshorisont, så att det blir möjligt att göra jämförelser i samband med de årliga översynerna, översynen efter halva tiden och slutöversynen.

Utvärdering och revision

Redovisning av arrangemangen för utvärderingar (utvärdering efter halva tiden, slututvärdering, efterhandsutvärdering) och revision.

Kommunikation och synlighet

Redovisning av åtgärder i fråga om kommunikation och synliggörande av stödet.

ALTERNATIV B:   ALLMÄNT BUDGETSTÖD

Identifiering

Titel

 

Totala kostnader

Bidrag från gemenskapen

Stödmetod/Förvaltningsform

Allmänt budgetstöd – centraliserad förvaltning

DAC-kod

 

Sektor

 

1.   Logisk grund och ULT-sammanhang

Ekonomisk och social situation

Makroekonomisk situation: BNP-struktur; ekonomiska resultat under senare tid (bl.a. BNP-tillväxt och inflation); offentliga finanser, budgetunderskott, skuldbörda och belopp upplupna skulder; centrala sektorers andelar av utgifterna; bytesbalans och kapitalbalans, reserver; valutasituation; det externa biståndets roll i ekonomin; sammanfattning av de viktigaste tidigare och förväntade trenderna i de makroekonomiska variablerna; redovisning av förhållandet mellan det utomeuropeiska landet eller territoriet och Internationella valutafonden; eventuella särskilda frågor av makroekonomiskt intresse som är specifika för det utomeuropeiska landet eller territoriet.

Fattigdomsprofil och utveckling i fråga om fattigdom: utveckling av real BNP per capita; överensstämmelse mellan takten i tillväxten och utmaningen att minska fattigdomen; resultat av kartläggningar av fattigdomen; de viktigaste sociala indikatorerna i det utomeuropeiska landet eller territoriet jämförda med dem på andra håll; utvecklingen av indikatorerna under de senaste åren (om uppgifter finns tillgängliga).

Ange att det relevanta berättigandekriteriet för budgetstöd är uppfyllt, dvs. att en stabilitetsorienterad makroekonomisk politik har införts eller håller på att genomföras och att denna bör understödjas av gemenskapen.

Det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets samarbetspolitik och samarbetsstrategi

Huvudpolitik och strategiska prioriteter och riktlinjer:

Det utomeuropeiska landets eller territoriets politik och strategi:

Huvudinslagen i det utomeuropeiska landets eller territoriets utvecklingspolitik och utvecklingsstrategi (analys av det aktuella läget, redovisning av politiken och strategin, handlingsplaner, budgetplaner och budget på medellång sikt, resultatmätning, övervakning och utvärdering).

Realismen i politiken och strategin (t.ex. kopplingar mellan tillväxt och fattigdomsminskning, strategiska riktlinjer).

Ägarskapet i politiken och strategin.

Resultatmätning: förekomst av en övervakningsprocess med resultatindikatorer för att mäta uppnåendet av mål; koherens med millennieutvecklingsmålen och politisk och ekonomisk tillnärmning till EU; förekomst av ett program avsett att trygga kvaliteten hos de resultatindikatorer som används.

Ange att det relevanta berättigandekriteriet för budgetstöd är uppfyllt, dvs. att en väl definierad utvecklings- eller reformpolitik har införts eller håller på att genomföras och att denna bör understödjas av gemenskapen.

Sektorpolitik på olika områden (där så är lämpligt)

Översikt över särdragen i huvudsektorerna och sektorpolitiken på de prioritetsområden som tas upp i det berörda programmet.

Offentliga finanser

Huvudfrågor beträffande de offentliga finanserna, på två centrala områden:

Förvaltning av de offentliga finanserna:

Bedömning av kvaliteten i det befintliga systemet för förvaltning av de offentliga finanserna.

Bedömning av processen för förbättring av förvaltningen av de offentliga finanserna, inbegripet det utomeuropeiska landets eller territoriets myndigheters åtagande att förbättra resultaten i förvaltningen av de offentliga finanserna; reformstrategins relevans och genomförandegrad; relevansen och samordnings- och genomförandegraden i kapacitetsutvecklingsprogrammen på området förvaltning av de offentliga finanserna.

Ange att det relevanta berättigandekriteriet för budgetstöd är uppfyllt, dvs. att det finns ett trovärdigt och relevant program för förbättring av förvaltningen av de offentliga finanserna.

Det utomeuropeiska landets eller territoriets budget och budgetplaner på medellång sikt: storleken på budgetstödet i förhållande till storleken på budgeten; typ av budget och budgettäckning (inbegripet struktur för budgetinkomsterna och budgetutgifterna); koherens mellan det utomeuropeiska landets eller territoriets politik och strategi och dess budgetanslag och budgetutgifter; budgetstrategi (inbegripet finanspolitisk hållbarhet, skuldhållbarhet, budgetregler, finansieringsstrategier); eventuellt arbete i fråga om ’valuta för pengarna’; status för eventuella budgetplaner på medellång sikt (inbegripet täckning, grad av integrering i budgetprocessen, grad av omorientering i linje med politik och strategier).

Dragna lärdomar

Sammanfattning av dragna lärdomar, inbegripet sådana resultat av översyner, bedömningar, övervakning och utvärderingar av tidigare åtgärder som är relevanta för det berörda programmet.

Kompletterande åtgärder

Allmän översikt över pågående åtgärder från gemenskapens, andra givares eller det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets sida som kompletterar den föreslagna åtgärden.

Givarsamordning

Beskrivning av förfarandena för samordning med andra givare än gemenskapen (särskilt medlemsstater) och med det stödmottagande utomeuropeiska landet eller territoriet.

2.   Beskrivning

Mål

Övergripande mål: det rör sig här som regel om allmänna utvecklingsmål och millennieutvecklingsmål i det utomeuropeiska landets eller territoriets politik och strategi, såsom tillväxt, fattigdomsminskning, säkerhet och goda grannförbindelser, integration i världsekonomin och ekonomiskt partnerskap.

Syfte (specifikt mål): det rör sig här om en särskild aspekt av det utomeuropeiska landets eller territoriets övergripande strategi, t.ex. förstärkning av den makroekonomiska stabiliteten eller förbättring av förvaltningen av de offentliga finanserna, av genomförandet av reformer eller av utförandet av den offentliga sektorns tjänster (bl.a. sociala tjänster).

Förväntade resultat och huvudverksamheter

Förväntade resultat: det rör sig här ofta om bättre funktion i den offentliga sektorn och hos de varor och tjänster som denna tillhandahåller (varor och tjänster som bidrar till uppnåendet av allmänna utvecklingsmål och millennieutvecklingsmål, t.ex. till fattigdomsminskning) samt om förbättringar i ramen för den allmänna ordningen och de offentliga utgifterna.

Huvudverksamheter: det rör sig här om frågor som har att göra med policydialog, kapacitetsutveckling och övervakning av iakttagandet av villkoren för utbetalning av budgetstödet. Instrumenten (inputs) hänför sig huvudsakligen till det finansiella stöd som tillhandahålls i form av budgetstöd (storleken på detta stöd i förhållande till centrala makroekonomiska variabler).

Berörda aktörer

Presentation av de viktigaste berörda aktörerna, inbegripet dem som drar fördel av stödet; samråd med det civila samhället och andra partner; ägarskap; bedömning av institutionell kapacitet.

Risker och antaganden

Identifiering av de huvudsakliga riskerna (särskilt med avseende på berättigandekriterierna) och översikt över riskminskande åtgärder.

Övergripande frågor

Miljömässig hållbarhet, jämställdhet mellan kvinnor och män, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

3.   Genomförandefrågor

Budget och tidsplan

Total budget samt vägledande tidsplan i månader över utbetalningarna, där det där så är lämpligt görs åtskillnad mellan fasta och variabla delbetalningar.

Genomförandeperiod i månader, från undertecknandet av finansieringsöverenskommelsen.

Budgetanslag för kompletterande åtgärder till stöd för den föreslagna åtgärden.

Närmare regler för budgetstödet

Ange: direkt/indirekt budgetstöd; riktat/icke riktat budgetstöd; politik och strategi på medellång sikt/på kort sikt (där så är lämpligt).

Förfaranden för tilldelning av kontrakt

Endast för kompletterande stöd såsom tekniskt stöd, revision och utvärdering. Följande ska införas utan ändring: ’Alla kontrakt för genomförandet av åtgärden ska tilldelas och genomföras i enlighet med de vid tidpunkten för igångsättandet av det berörda kontraktstilldelningsförfarandet gällande förfaranden och standarddokument som kommissionen fastställt och offentliggjort med tanke på genomförande av externa åtgärder.’

Resultatövervakning och utbetalningskriterier

Redovisning av arrangemangen för resultatövervakning; allmänna villkor för utbetalning av delbetalningarna; särskilda villkor för utbetalning av individuella delbetalningar. Input-, output- och resultatindikatorer samt i största möjliga utsträckning effektindikatorer ska fastställas för de policyområden som faller inom ramen för fokalområdet. Indikatorerna ska beakta SMART-kriterierna (specifik, mätbar på kort och medellång sikt, uppnåbar [en. achievable], realistisk och tidsbunden) och omfatta en startnivå, ett mål och en klar tidshorisont, så att det blir möjligt att göra jämförelser i samband med de årliga översynerna, översynen efter halva tiden och slutöversynen.

Utvärdering och revision

Redovisning av arrangemangen för utvärderingar (utvärdering efter halva tiden, slututvärdering, efterhandsutvärdering) och revision.

Kommunikation och synlighet

Redovisning av åtgärder i fråga om kommunikation och synliggörande av stödet.

ALTERNATIV C:   PROJEKTMETOD

Identifiering

Titel

 

Totala kostnader

Ange bidraget från gemenskapen och där så är tillämpligt bidraget från det stödmottagande utomeuropeiska landet eller territoriet och från andra givare än gemenskapen

Stödmetod/Förvaltningsform

Projektmetod – centraliserad (direkt eller indirekt)/decentraliserad/gemensam förvaltning

DAC-kod

 

Sektor

 

1.   Logisk grund

Sektorsammanhang

Den berörda sektorns eller det berörda tematiska områdets särdrag och politiken för sektorn eller området (på regional nivå, där så är lämpligt) samt de huvudproblem som man avser att angripa genom det berörda projektet.

Dragna lärdomar

Hänvisningar till översyner, bedömningar och utvärderingar av och övervakningsresultat från tidigare åtgärder som är relevanta för projektet.

Kompletterande åtgärder

Allmän översikt över pågående åtgärder från gemenskapens, andra givares eller det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets sida som kompletterar den föreslagna åtgärden.

Givarsamordning

Beskrivning av förfarandena för samordning med andra givare än gemenskapen (särskilt medlemsstater) och med det stödmottagande utomeuropeiska landet eller territoriet.

2.   Beskrivning

Mål

Gemenskapsstödets övergripande mål och syfte (specifikt mål).

Förväntade resultat och huvudverksamheter

Strategi som valts för att avhjälpa de problem som man avser att angripa genom projektet; redovisning av förväntade resultat och uppgift om på vilket sätt de ska uppnås.

Berörda aktörer

Presentation av de viktigaste berörda aktörerna, inbegripet dem som drar nytta av stödet; samråd med det civila samhället och andra partner, där så är lämpligt; ägarskap; bedömning av institutionell kapacitet.

Risker och antaganden

Identifiering av de huvudsakliga riskerna och översikt över riskminskande åtgärder, inbegripet villkor som ska uppfyllas före och under genomförandet; uppgifter som styrker den föreslagna åtgärdens hållbarhet.

Övergripande frågor

Miljömässig hållbarhet, jämställdhet mellan kvinnor och män, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

3.   Genomförandefrågor

Genomförandemetod

Välj alternativ på grundval av den valda finansieringsformen:

Centraliserad förvaltning.

Gemensam förvaltning genom ingående av ett avtal med en internationell organisation.

Decentraliserad förvaltning genom ingående av en finansieringsöverenskommelse med det utomeuropeiska landet eller territoriet (i händelse av delvis centraliserat och delvis decentraliserat genomförande används detta alternativ).

Ange de uppgifter (i fråga om förfaranden för tilldelning av upphandlingskontrakt och bidragskontrakt respektive utbetalningar) som avses centraliseras eller decentraliseras samt de kontraktsingående myndigheterna och utbetalningsmyndigheterna.

I händelse av decentralisering av förfarandena för tilldelning av upphandlingskontrakt och bidragskontrakt

kontrollerar kommissionen när det gäller kontrakt på mer än 50 000 euro förfarandena för tilldelning av sådana kontrakt på förhand och när det gäller kontrakt på högst 50 000 euro förfarandena för tilldelning av sådana kontrakt i efterhand

eller

kontrollerar kommissionen förfarandena för tilldelning av kontrakt i efterhand (full decentralisering kan väljas endast om de kriterier för decentralisering som anges i budgetförordningen uppfylls till fullo).

I händelse av decentralisering av utbetalningar (möjligt endast om förfarandena för tilldelning av de berörda kontrakten har decentraliserats)

decentraliseras på grundval av programkostnadsberäkningarna utbetalningar för driftskostnader och kontrakt upp till

Byggentreprenadkontrakt

Varukontrakt

Tjänstekontrakt

Bidrag

< 300 000 euro

< 150 000 euro

< 200 000 euro

≤ 100 000 euro

eller

decentraliseras utbetalningarna till fullo (full decentralisering kan väljas endast om de kriterier för decentralisering som anges i budgetförordningen uppfylls till fullo).

Förfaranden för tilldelning av upphandlingskontrakt och bidragskontrakt

Följande ska införas utan ändring när det rör sig om verksamheter för vilka gemenskapens förfaranden gäller: ’Alla kontrakt för genomförandet av åtgärden ska tilldelas och genomföras i enlighet med de vid tidpunkten för igångsättandet av det berörda kontraktstilldelningsförfarandet gällande förfaranden och standarddokument som kommissionen fastställt och offentliggjort med tanke på genomförande av externa åtgärder.’

Följande ska införas utan ändring ifall det i ett avtal enligt ovan med en internationell organisation föreskrivs att den organisationens (med fastlagda internationella standarder överensstämmande) regler och förfaranden ska användas: ’Alla kontrakt för genomförandet av åtgärden ska tilldelas och genomföras i enlighet med de förfaranden och standarddokument som [namnet på den berörda internationella organisationen] fastställt och offentliggjort.’

Om andra regler och förfaranden än gemenskapens ska tillämpas, måste dessa specificeras och uppfylla de kriterier som anges i budgetförordningen.

Budget och tidsplan

Vägledande fördelning av det samlade beloppet efter huvudkomponenter (inbegripet åtgärder för utvärdering och revision och för synliggörande av stödet). Ange där så är lämpligt även det stödmottagande utomeuropeiska landets eller territoriets bidrag per budgetpost och om det rör sig om bidrag in natura eller i form av pengar.

Ange där så är möjligt den andel av finansieringen som avsätts för bidrag och den andel som avsätts för upphandling. För upphandling, ange typ (byggentreprenadkontrakt, varukontrakt, tjänstekontrakt). För bidrag, ange vilken huvudsaklig kategori som avses kunna dra nytta av stödet.

Ange där så är tillämpligt en vägledande tidsplan för igångsättandet av anbudsinfordringarna eller förslagsinfordringarna.

Ange genomförandeperioden i månader, från undertecknandet av finansieringsöverenskommelsen (eller, om ingen finansieringsöverenskommelse undertecknas, från undertecknandet av ett kontrakt eller annat genomförandeavtal).

Resultatövervakning

Redovisning av arrangemangen för resultatövervakning; översikt över centrala indikatorer för mätning av framsteg. Input-, output- och resultatindikatorer samt i största möjliga utsträckning effektindikatorer ska fastställas för de policyområden som faller inom ramen för fokalområdet. Indikatorerna ska beakta SMART-kriterierna (specifik, mätbar på kort och medellång sikt, uppnåbar [en. achievable], realistisk och tidsbunden) och omfatta en startnivå, ett mål och en klar tidshorisont, så att det blir möjligt att göra jämförelser i samband med de årliga översynerna, översynen efter halva tiden och slutöversynen.

Utvärdering och revision

Redovisning av arrangemangen för utvärderingar (utvärdering efter halva tiden, slututvärdering, efterhandsutvärdering) och revision.

Kommunikation och synlighet

Redovisning av åtgärder i fråga om kommunikation och synliggörande av stödet.”


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/55


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1425/2007

av den 3 december 2007

om förbud mot fiske efter torsk i ICES-område IV, EG-vatten i II a med fartyg som seglar under belgisk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppfiskad kvot

Den fiskekvot för 2007 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uppfiskad från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Efter den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 december 2007.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för fiske och havsfrågor


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11). Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6.

(3)  EUT L 15, 20.1.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 898/2007 (EUT L 196, 28.7.2007, s. 22).


BILAGA

Nr

78

Medlemsstat

Belgien

Bestånd

COD/2AC4.

Art

Torsk (Gadus morhua)

Område

IV; EG-vatten i IIa

Datum

15.11.2007


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/57


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1426/2007

av den 3 december 2007

om förbud mot fiske efter torsk i ICES-områdena VII b–k, VIII, IX och X, EG-vatten i CECAF 34.1.1 med fartyg som seglar under belgisk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av förordning rådets (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av förordning rådets (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för år 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppfiskad kvot

Den fiskekvot för 2007 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uppfiskad från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Efter den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 december 2007.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för fiske och havsfrågor


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11). Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6.

(3)  EUT L 15, 20.1.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 898/2007 (EUT L 196, 28.7.2007, s. 22).


BILAGA

Nr

79

Medlemsstat

Belgien

Bestånd

COD/7X7A34

Art

Torsk (Gadus morhua)

Område

VIIb-k, VIII, IX och X, EG-vatten i CECAF 34.1.1

Datum

15.11.2007


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/59


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1427/2007

av den 3 december 2007

om förbud mot fiske efter långa i EG-vatten i ICES-område IV med fartyg som seglar under belgisk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppfiskad kvot

Den fiskekvot för 2007 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uppfiskad från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Efter den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 december 2007.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för fiske och havsfrågor


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11). Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6.

(3)  EUT L 15, 20.1.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 898/2007 (EUT L 196, 28.7.2007, s. 22).


BILAGA

Nr

80

Medlemsstat

Belgien

Bestånd

LIN/04

Art

Långa (Molva molva)

Område

EG-vatten i ICES-område IV

Datum

15.11.2007


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/61


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1428/2007

av den 4 december 2007

om ändring av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (1), särskilt artikel 23 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs utrotningsåtgärder efter det att transmissibel spongiform encefalopati (TSE) har bekräftats hos får och getter.

(2)

Inom ramen för kommissionens TSE-färdplan (2) av den 15 juli 2005 och enligt SANCO:s arbetsprogram 2006–2007 om TSE (3) av den 21 november 2006 antog kommissionen förordning (EG) nr 727/2007 av den 26 juni 2007 om ändring av bilagorna I, III, VII och X till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati. I förordning (EG) nr 999/2001, i dess ändrade lydelse, föreskrivs vissa åtgärder som ska vidtas om TSE har påvisats på en anläggning för får och getter och där bovin spongiform encefalopati (BSE) har uteslutits.

(3)

Eftersom det är allmänt känt att får- och getsektorns struktur varierar starkt inom gemenskapen, infördes genom förordning (EG) nr 999/2001, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 727/2007, möjligheten att tillämpa alternativa policyer under förutsättning att det har fastställts harmoniserade regler på gemenskapsnivå.

(4)

I bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001, i dess lydelse före ändringarna enligt förordning (EG) nr 727/2007, föreskrevs ett undantag för destruering av får och getter efter det att ett fall av TSE hade påvisats på en anläggning hos sådana djur. I enlighet med detta kunde medlemsstaterna besluta att skjuta upp destrueringen av djuren med fem avelsår på vissa villkor. Detta undantag togs dock inte med i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001, i dess ändrade lydelse, då det inte längre var nödvändigt.

(5)

Den 17 juli 2007, i mål T-257/07, lämnade Frankrike ett klagomål till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot kommissionen i ett försök att upphäva vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 727/2007, särskilt avseende de åtgärder som ska tillämpas på TSE-smittade besättningar, eller alternativt att hela den förordningen upphävs. I sitt beslut av den 28 september 2007 förordnade domstolen, som en interimistisk åtgärd, om uppskov med verkställigheten av dessa bestämmelser tills den slutliga domen har fällts.

(6)

Enligt det beslutet är det inte längre möjligt för medlemsstaterna att tillämpa de tillfälligt upphävda åtgärderna. Därför kan det vara svårt för vissa medlemsstater att genomföra omedelbar destruering av de berörda djuren.

(7)

Det är därför nödvändigt att återinföra det undantag som gällde före de ändringar av de berörda bestämmelserna i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 som infördes genom förordning (EG) nr 727/2007, för att medlemsstaterna, när frekvensen av ARR-allelen inom rasen eller på anläggningen är låg, eller när det bedöms som nödvändigt för att undvika inavel, ska kunna skjuta upp destrueringen av de berörda djuren med upp till fem avelsår, beräknat från dagen för domstolens beslut.

(8)

Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilaga VII kapitel A punkt 2.3 i förordning (EG) nr 999/2001 ska följande punkt f läggas till:

”f)

När frekvensen av ARR-allelen inom rasen eller på anläggningen är låg, eller när det bedöms som nödvändigt för att undvika inavel, får en medlemsstat besluta att skjuta upp den destruering av de djur som avses i punkt 2.3 b i och ii med upp till fem avelsår.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 28 september 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 727/2007 (EUT L 165, 27.6.2007, s. 8).

(2)  KOM(2005) 322 slutlig.

(3)  SEK(2006) 1527.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Rådet

5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/63


RÅDETS BESLUT

av den 22 oktober 2007

om undertecknande och provisorisk tillämpning av ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

(2007/786/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen,

med beaktande av 2005 års anslutningsakt, särskilt artikel 6.2,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Rådet bemyndigade den 23 oktober 2006 kommissionen att på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar inleda förhandlingar med Israel i syfte att anpassa Europa–Medelhavsavtalet om en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Israel, å andra sidan (1), (nedan kallat Europa–Medelhavsavtalet), för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.

(2)

Dessa förhandlingar har slutförts på ett för kommissionen tillfredsställande sätt.

(3)

Enligt artikel 9.2 i det protokoll som förhandlats fram med Israel ska protokollet tillämpas provisoriskt innan det träder i kraft.

(4)

Protokollet bör undertecknas på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar och tillämpas provisoriskt, med förbehåll för att det senare ingås.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av protokollet till Europa–Medelhavsavtalet godkänns härmed på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar, med förbehåll för att nämnda protokoll ingås.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar underteckna protokollet, med förbehåll för att det ingås.

Artikel 3

Protokollet ska tillämpas provisoriskt från och med den 1 januari 2007 i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för protokollets ingående avslutas, med förbehåll för att det tillämpas ömsesidigt.

Utfärdat i Luxemburg den 22 oktober 2007.

På rådets vägnar

J. SILVA

Ordförande


(1)  EGT L 147, 21.6.2000, s. 3.


PROTOKOLL

till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND,

HELLENSKA REPUBLIKEN,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

nedan kallade ”medlemsstaterna”, företrädda av Europeiska unionens råd,

och

EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”, företrädd av Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission,

å ena sidan, och

STATEN ISRAEL, nedan kallad ”Israel”,

å andra sidan,

SOM BEAKTAR att Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Israel, å andra sidan, nedan kallat ”Europa–Medelhavsavtalet” undertecknades i Bryssel den 20 november 1995 och trädde i kraft den 1 juni 2000,

SOM BEAKTAR att fördraget om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen och akten till detta undertecknades i Luxemburg den 25 april 2005 och trädde i kraft den 1 januari 2007,

SOM BEAKTAR att det i artikel 6.2 i 2005 års anslutningsakt föreskrivs att de nya parternas anslutning till Europa–Medelhavsavtalet ska godkännas genom ingående av ett protokoll till avtalet,

SOM BEAKTAR att samråd enligt artikel 21 i Europa–Medelhavsavtalet har hållits för att säkerställa att hänsyn tagits till gemenskapens och Israels ömsesidiga intressen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Bulgarien och Rumänien, nedan kallade ”de nya medlemsstaterna”, ska vara avtalsslutande parter i Europa–Medelhavsavtalet och ska på samma sätt som övriga medlemsstater anta och beakta texterna till Europa–Medelhavsavtalet och till de gemensamma och ensidiga förklaringar samt skriftväxlingar.

KAPITEL 1

ÄNDRINGAR AV TEXTEN TILL EUROPA–MEDELHAVSAVTALET, INKLUSIVE BILAGORNA OCH PROTOKOLLEN TILL AVTALET

Artikel 2

Jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter

1.   Tabell 1 i bilaga VI till Europa–Medelhavsavtalet, i vilken koncessioner (nedan även kallade ”medgivanden”) anges för import till gemenskapen av varor med ursprung i Israel, ska kompletteras med ytterligare en koncession som definieras på följande sätt:

”KN-nummer (1)

Varuslag (2)

Årlig kvot

(ton)

Koncessioner inom ramen för kvoten

ex 2106 90 98

Citrusberedningar för läskedrycker och drycker som innehåller minst 30 viktprocent koncentrerad fruktsaft och högst 50 viktprocent sackaros, inte innehållande mjölk eller mjölkprodukter

5 550 (3)

33-procentig nedsättning av den jordbruksrelaterade delen

2.   Ytterligare koncessioner i syfte att anpassa bilaterala koncessioner för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter ska överenskommas mellan parterna i enlighet med bestämmelserna i bilagan.

Artikel 3

Ursprungsregler

Protokoll nr 4 ska ändras på följande sätt:

1.

I artiklarna 3.1 och 4.1 ska hänvisningen till de nya medlemsstaterna utgå.

2.

Bilaga IVa ska ersättas med följande:

”Bulgarisk version

Износителят на продуктите, които се обхващатот този документ (митническо разрешение № … (1)) декларира, че освен когато ясно е отбелязано друго, тези продукти са с … преференциален произход (2).

Spansk version

El exportador de los productos incluidos en el presente documento [autorización aduanera no … (1)] declara que, salvo indicación clara en sentido contrario, estos productos gozan de un origen preferencial … (2).

Tjeckisk version

Vývozce výrobků uvedených v tomto dokumentu (číslo povolení … (1)) prohlašuje, že kromě zřetelně označených mají tyto výrobky preferenční původ v … (2).

Dansk version

Eksportøren af varer, der er omfattet af nærværende dokument, (toldmyndighedernes tilladelse nr. … (1)), erklærer, at varerne, medmindre andet tydeligt er angivet, har præferenceoprindelse i … (2).

Tysk version

Der Ausführer (Ermächtigter Ausführer; Bewilligungs-Nr. … (1)) der Waren, auf die sich dieses Handelspapier bezieht, erklärt, dass diese Waren, soweit nicht anders angegeben, präferenzbegünstigte … (2) Ursprungswaren sind.

Estnisk version

Käesoleva dokumendiga hõlmatud toodete eksportija (tolli kinnitus nr … (1)) deklareerib, et need tooted on … (2) sooduspäritoluga, välja arvatud juhul, kui on selgelt näidatud teisiti.

Grekisk version

Ο εξαγωγέας των προϊόντων που καλύπτονται από το παρόν έγγραφο [άδεια τελωνείου υπ' αριθ. … (1)] δηλώνει ότι, εκτός εάν δηλώνεται σαφώς άλλως, τα προϊόντα αυτά είναι προτιμησιακής καταγωγής … (2).

Engelsk version

The exporter of the products covered by this document (customs authorisation No … (1)) declares that, except where otherwise clearly indicated, these products are of … (2) preferential origin.

Fransk version

L’exportateur des produits couverts par le présent document [autorisation douanière no … (1)] déclare que, sauf indication claire du contraire, ces produits ont l’origine préférentielle … (2).

Italiensk version

L’esportatore delle merci contemplate nel presente documento [autorizzazione doganale n. … (1)] dichiara che, salvo espressa indicazione contraria, le merci sono di origine preferenziale … (2).

Lettisk version

Eksportētājs produktiem, kuri ietverti šajā dokumentā (muitas pilnvara Nr. … (1)), deklarē, ka, izņemot tur, kur ir citādi skaidri noteikts, šiem produktiem ir priekšrocību izcelsme no … (2).

Litauisk version

Šiame dokumente išvardintų prekių eksportuotojas (muitinès liudijimo Nr. … (1)) deklaruoja, kad, jeigu kitaip nenurodyta, tai yra … (2) preferencinès kilmés prekés.

Ungersk version

A jelen okmányban szereplő áruk exportőre (vámfelhatalmazási szám: … (1)) kijelentem, hogy eltérő jelzés hiányában az áruk preferenciális … (2) származásúak.

Maltesisk version

L-esportatur tal-prodotti koperti b’dan id-dokument (awtorizzazzjoni tad-dwana nru … (1)) jiddikjara li, ħlief fejn indikat b’mod ċar li mhux hekk, dawn il-prodotti huma ta’ oriġini preferenzjali … (2).

Nederländsk version

De exporteur van de goederen waarop dit document van toepassing is (douanevergunning nr. … (1)), verklaart dat, behoudens uitdrukkelijke andersluidende vermelding, deze goederen van preferentiële … oorsprong zijn (2).

Polsk version

Eksporter produktów objętych tym dokumentem (upoważnienie władz celnych nr … (1)) deklaruje, że z wyjątkiem gdzie jest to wyraźnie określone, produkty te mają … (2) preferencyjne pochodzenie.

Portugisisk version

O exportador dos produtos cobertos pelo presente documento [autorização aduaneira n.o … (1)], declara que, salvo expressamente indicado em contrário, estes produtos são de origem preferencial … (2).

Rumänsk version

Exportatorul produselor la care se referă acest document [autorizația vamală nr. … (1)] declară că, exceptând cazul în care în mod expres este indicat altfel, aceste produse sunt de origine preferențială … (2).

Slovensk version

Izvoznik blaga, zajetega s tem dokumentom (pooblastilo carinskih organov št. … (1)) izjavlja, da, razen če ni drugače jasno navedeno, ima to blago preferencialno … (2) poreklo.

Slovakisk version

Vývozca výrobkov uvedených v tomto dokumente [číslo povolenia … (1)] vyhlasuje, že okrem zreteľne označených, majú tieto výrobky preferenčný pôvod v … (2).

Finsk version

Tässä asiakirjassa mainittujen tuotteiden viejä (tullin lupa n:o … (1)) ilmoittaa, että nämä tuotteet ovat, ellei toisin ole selvästi merkitty, etuuskohteluun oikeutettuja … alkuperätuotteita (2).

Svensk version

Exportören av de varor som omfattas av detta dokument (tullmyndighetens tillstånd nr. … (1)) försäkrar att dessa varor, om inte annat tydligt markerats, har förmånsberättigande … ursprung (2).

Hebreisk version

Image

3.

Bilaga IVb ska ersättas med följande:

”Bulgarisk version

Износителят на продуктите, които се обхващат от този документ [митническо разрешение № … (1)] декларира, че освен когато ясно е отбелязано друго, тези продукти са с … преференциален произход (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Spansk version

El exportador de los productos incluidos en el presente documento [autorización aduanera no … (1)] declara que, salvo indicación clara en sentido contrario, estos productos gozan de un origen preferencial. … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Tjeckisk version

Vývozce výrobků uvedených v tomto dokumentu (číslo povolení … (1)) prohlašuje, že kromě zřetelně označených mají tyto výrobky preferenční původ v … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Dansk version

Eksportøren af varer, der er omfattet af nærværende dokument, (toldmyndighedernes tilladelse nr. … (1)), erklærer, at varerne, medmindre andet tydeligt er angivet, har præferenceoprindelse i … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Tysk version

Der Ausführer (Ermächtigter Ausführer; Bewilligungs-Nr. … (1)) der Waren, auf die sich dieses Handelspapier bezieht, erklärt, dass diese Waren, soweit nicht anders angegeben, präferenzbegünstigte … (2) Ursprungswaren sind:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Estnisk version

Käesoleva dokumendiga hõlmatud toodete eksportija (tolli kinnitus nr … (1)) deklareerib, et need tooted on … (2) sooduspäritoluga, välja arvatud juhul, kui on selgelt näidatud teisiti:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Grekisk version

Ο εξαγωγέας των προϊόντων που καλύπτονται από το παρόν έγγραφο [άδεια τελωνείου υπ' αριθ. … (1)] δηλώνει ότι, εκτός εάν δηλώνεται σαφώς άλλως, τα προϊόντα αυτά είναι προτιμησιακής καταγωγής … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Engelsk version

The exporter of the products covered by this document (customs authorisation No … (1)) declares that, except where otherwise clearly indicated, these products are of … (2) preferential origin:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Fransk version

L’exportateur des produits couverts par le présent document [autorisation douanière no … (1)] déclare que, sauf indication claire du contraire, ces produits ont l’origine préférentielle … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Italiensk version

L’esportatore delle merci contemplate nel presente documento [autorizzazione doganale n. … (1)] dichiara che, salvo espressa indicazione contraria, le merci sono di origine preferenziale … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Lettisk version

Eksportētājs produktiem, kuri ietverti šajā dokumentā (muitas pilnvara Nr. … (1)), deklarē, ka, izņemot tur, kur ir citādi skaidri noteikts, šiem produktiem ir priekšrocību izcelsme no … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Litauisk version

Šiame dokumente išvardintų prekių eksportuotojas (muitinės liudijimo Nr. … (1)) deklaruoja, kad, jeigu kitaip nenurodyta, tai yra … (2) preferencinės kilmės prekės:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Ungersk version

A jelen okmányban szereplő áruk exportőre (vámfelhatalmazási szám: … (1)) kijelentem, hogy eltérő jelzés hiányában az áruk preferenciális … (2) származásúak:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Maltesisk version

L-esportatur tal-prodotti koperti b’dan id-dokument (awtorizzazzjoni tad-dwana nru … (1)) jiddikjara li, ħlief fejn indikat b’mod ċar li mhux hekk, dawn il-prodotti huma ta’ oriġini preferenzjali … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Nederländsk version

De exporteur van de goederen waarop dit document van toepassing is (douanevergunning nr. … (1)), verklaart dat, behoudens uitdrukkelijke andersluidende vermelding, deze goederen van preferentiële … oorsprong zijn (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Polsk version

Eksporter produktów objętych tym dokumentem (upoważnienie władz celnych nr … (1)) deklaruje, że z wyjątkiem gdzie jest to wyraźnie określone, produkty te mają … (2) preferencyjne pochodzenie:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Portugisisk version

O exportador dos produtos cobertos pelo presente documento [autorização aduaneira n.o … (1)], declara que, salvo expressamente indicado em contrário, estes produtos são de origem preferencial … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Rumänsk version

Exportatorul produselor la care se referă acest document [autorizația vamală nr. … (1)] declară că, exceptând cazul în care în mod expres este indicat altfel, aceste produse sunt de origine preferențială … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Slovensk version

Izvoznik blaga, zajetega s tem dokumentom (pooblastilo carinskih organov št … (1)) izjavlja, da, razen če ni drugače jasno navedeno, ima to blago preferencialno … (2) poreklo:

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Slovakisk version

Vývozca výrobkov uvedených v tomto dokumente [číslo povolenia … (1)] vyhlasuje, že okrem zreteľne označených, majú tieto výrobky preferenčný pôvod v … (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Finsk version

Tässä asiakirjassa mainittujen tuotteiden viejä (tullin lupa n:o … (1)) ilmoittaa, että nämä tuotteet ovat, ellei toisin ole selvästi merkitty, etuuskohteluun oikeutettuja … alkuperätuotteita (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Svensk version

Exportören av de varor som omfattas av detta dokument (tullmyndighetens tillstånd nr. … (1)) försäkrar att dessa varor, om inte annat tydligt markerats, har förmånsberättigande … ursprung (2):

cumulation applied with … (name of the country/countries)

no cumulation applied (3).

Hebreisk version

Image

KAPITEL 2

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 4

Ursprungsintyg och administrativt samarbete

1.   Ursprungsintyg som på vederbörligt sätt utfärdats av antingen Israel eller en ny medlemsstat inom ramen för ett bilateralt frihandelsavtal eller en autonom ordning som är tillämplig dem emellan ska godtas i respektive land enligt detta protokoll, under förutsättning att

a)

förvärv av sådan ursprungsstatus medför förmånsbehandling på grundval av bestämmelserna om förmånsbehandling i antingen Europa–Medelhavsavtalet eller gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner,

b)

ursprungsintyget och transportdokumenten utfärdats senast dagen före anslutningsdagen,

c)

ursprungsintyget lämnas till tullmyndigheterna inom fyra månader efter anslutningen.

I de fall då varor före anslutningsdagen deklarerats för import till antingen Israel eller en ny medlemsstat enligt ett bilateralt frihandelsavtal eller en autonom ordning som vid den tidpunkten tillämpades mellan Israel och den nya medlemsstaten, får ett ursprungsintyg som utfärdats i efterhand enligt avtalet eller ordningen också godtas, under förutsättning att det inges till tullmyndigheterna inom fyra månader räknat från anslutningsdagen.

2.   Israel och de nya medlemsstaterna får behålla de tillstånd genom vilka status som ”godkänd exportör” har beviljats inom ramen för ett bilateralt frihandelsavtal eller en autonom ordning som är tillämplig dem emellan, under förutsättning att

a)

en sådan bestämmelse även ingår i det avtal som ingåtts mellan Israel och gemenskapen före anslutningsdagen, och

b)

den godkända exportören tillämpar de ursprungsregler som gäller enligt det avtalet.

Dessa tillstånd ska senast ett år efter anslutningsdagen ersättas med nya tillstånd utfärdade i enlighet med villkoren i Europa–Medelhavsavtalet.

3.   Begäran om efterkontroll av ursprungsintyg som utfärdats enligt de bilaterala frihandelsavtal eller autonoma ordningar som avses i punkterna 1 och 2 kan läggas fram av de behöriga tullmyndigheterna i Israel eller de nya medlemsstaterna och ska godtas av dessa myndigheter inom en period av tre år efter utfärdandet av ursprungsintyget i fråga. Dessa kontroller ska genomföras i enlighet med de bilaterala frihandelsavtal som gällde vid den tidpunkt då ursprungsintyget utfärdades.

Artikel 5

Varor under transitering

1.   Bestämmelserna i Europa–Medelhavsavtalet får tillämpas på varor som exporteras antingen från Israel till någon av de nya medlemsstaterna eller från någon av de nya medlemsstaterna till Israel, som uppfyller villkoren i protokoll nr 4 och som dagen för anslutningen befinner sig antingen under transport eller i tillfällig förvaring, i ett tullager eller i en frizon i Israel eller i den nya medlemsstaten.

2.   I sådana fall får förmånsbehandling beviljas under förutsättning att ett ursprungsintyg som utfärdats i efterhand av tullmyndigheterna i exportlandet inges till tullmyndigheterna i importlandet inom fyra månader räknat från anslutningsdagen.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 6

Israel förbinder sig att i anslutning till denna utvidgning av gemenskapen inte göra några anspråk, framställningar eller hänskjutanden och att inte ändra eller frånträda några medgivanden enligt artiklarna XXIV.6 och XXVIII i GATT 1994 när det gäller jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter, förutsatt att, när det gäller andra produkter än produkter enligt KN-nr 2106 90 98, förhandlingarna om ett nytt tilläggsprotokoll för att anpassa de bilaterala handelsmedgivandena för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter slutförts i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Artikel 7

Detta protokoll utgör en integrerad del av Europa–Medelhavsavtalet.

Bilagorna till detta protokoll ska utgöra en integrerad del av protokollet.

Artikel 8

1.   Detta protokoll ska godkännas av gemenskaperna, av Europeiska unionens råd på medlemsstaternas vägnar och av Israel i enlighet med deras egna förfaranden.

2.   Parterna ska till varandra anmäla att de förfaranden som avses i punkt 1 har slutförts. Godkännandeinstrumenten ska deponeras hos Europeiska unionens råds generalsekretariat.

Artikel 9

1.   Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer på den dag då det sista godkännandeinstrumentet deponerades.

2.   Detta protokoll ska tillämpas provisoriskt från och med den 1 januari 2007.

3.   Utan hinder av punkterna 1 och 2 i denna artikel, ska artikel 2.1 i detta protokoll tillämpas från och med den första dagen i den månad som följer på dagen för undertecknandet av detta protokoll.

Artikel 10

Detta protokoll är upprättat i två exemplar på vart och ett av de avtalsslutande parternas officiella språk, vilka alla texter är lika giltiga.

Artikel 11

Texten till Europa–Medelhavsavtalet, inbegripet de bilagor och protokoll som utgör en integrerad del av avtalet, och till slutakten och de förklaringar som är fogade till den ska upprättas på bulgariska och rumänska språken (4), vilka alla texter ska vara giltiga på samma sätt som originaltexterna.

Associeringsrådet ska godkänna dessa texter.

Съставено в Брюксел, 31 октомври 2007 г.

Hecho en Bruselas, el 31 de octubre de 2007.

V Bruselu dne 31. října 2007.

Udfærdiget i Bruxelles, den 31. oktober 2007.

Geschehen zu Brüssel am 31. Oktober 2007.

Brüsselis, 31. oktoober 2007.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις 31 Οκτωβρίου 2007.

Done at Brussels on the 31 October 2007, which corresponds to the 19th day of Heshvan in the year five thousend seven hundred and sixty eight in the Hebrew calendar.

Fait à Bruxelles, le 31 octobre 2007.

Fatto a Bruxelles, addì 31 ottobre 2007.

Briselē, 2007. gada 31. oktobrī.

Priimta Briuselyje, 2007 m. spalio 31 d.

Kelt Brüsszelben, 2007. október 31-én.

Magħmul fi Brussell, 31 ta' Ottubru 2007.

Gedaan te Brussel, 31 oktober 2007.

Sporządzono w Brukseli, dnia 31 października 2007 r.

Feito em Bruxelas, em 31 de Outubro de 2007.

Întocmit la Bruxelles, 31 octombrie 2007.

V Bruseli 31. októbra 2007.

V Bruslju, dne 31. oktobra 2007.

Tehty Brysselissä 31. lokakuuta 2007.

Som skedde i Bryssel den 31 oktober 2007.

Image

За държавите-членки

Por los Estados miembros

Za členské státy

For medlemsstaterne

Für die Mitgliedstaaten

Liikmesriikide nimel

Για τα κράτη μέλη

For the Member States

Pour les États membres

Per gli Stati membri

Dalībvalstu vārdā —

Valstybių narių vardu

A tagállamok részéről

Għall-Istati Membri

Voor de lidstaten

W imieniu państw członkowskich

Pelos Estados-Membros

Pentru statele membre

Za členské štáty

Za države članice

Jäsenvaltioiden puolesta

På medlemsstaternas vägnar

Image

Image

За Европейската общност

Por las Comunidades Europeas

Za Evropská společenství

For Det Europæiske Fællesskab

Für die Europäische Gemeinschaft

Euroopa Ühenduste nimel

Για τις Ευρωπαϊκές Κοινότητες

For the European Community

Pour les Communautés européennes

Per le Comunità europee

Eiropas Kopienas vārdā —

Europos bendrijų vardu

Az Európai Közösség részéről

Għall-Komunitajiet Ewropej

Voor de Europese Gemeenschappen

W imieniu Wspólnot Europejskiej

Pelas Comunidades Europeias

Pentru Comunitatea Europeană

Za Európske spoločenstvá

Za Evropsko skupnost

Euroopan yhteisöjen puolesta

För Europeiska gemenskapernas vägnar

Image

Image

Image

За Държавата Израел

Por el Estado de Israel

Za Stát Izrael

For Staten Israel

Für den Staat Israel

Iisraeli Riigi nimel

Για τα Κράτος του Ισραήλ

For the State of Israel

Pour l'État d'Israël

Per lo Stato di Israele

Izraēlas Valsts vārdā —

Izraelio Valstybės vardu

Izrael Állam részéről

Għall-Istat ta' Iżrael

Voor de Staat Israël

W imieniu Państwa Izrael

Pelo Estado de Israel

Pentru statul Israel

Za Izraelský štát

Za Državo Izrael

Israelin valtion puolesta

På Staten Israels vägnar

Image

Image


(1)  KN-nummer i enlighet med förordning (EG) nr 1549/2006 (EUT L 301, 31.10.2006, s. 1).

(2)  Där ”ex” anges före ett KN-nummer, bestäms förmånsordningen genom att KN-numret och motsvarande varuslag tillämpas tillsammans.

(3)  Denna kvot kommer att fastställas till 3 240 ton för 2007.”

(4)  De bulgariska och rumänska språkversionerna kommer att publiceras i en specialutgåva av EUT vid en senare tidpunkt.

BILAGA

om de ordningar som ska gälla för handelsmedgivanden för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter

Parterna har enats om att de nuvarande handelsvolymerna och villkoren för marknadstillträde mellan Israel och Bulgarien och mellan Israel och Rumänien enligt de gällande bilaterala frihandelsavtalen ska utgöra miniminivån när det gäller de anpassningar av de bilaterala handelsmedgivanden för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fiskeriprodukter enligt Europa–Medelhavsavtalet som ska genomföras inom ramen för ett nytt tilläggsprotokoll.


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/75


RÅDETS BESLUT

av den 29 november 2007

om ingående av protokollet till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen

(2007/787/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 300.3 andra stycket,

med beaktande av 2005 års anslutningsakt, artikel 6.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets samtycke (1), och

av följande skäl:

(1)

Protokollet till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan (2), undertecknades på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar den 31 oktober 2007.

(2)

Protokollet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Protokollet till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Israel, å andra sidan, för att ta hänsyn till Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen godkänns härmed på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar.

Texten till protokollet åtföljer detta beslut (3).

Utfärdat i Bryssel den 29 november 2007.

På rådets vägnar

M. LINO

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 147, 21.6.2000, s. 3.

(3)  Se sidan 65 i detta nummer av EUT.


Kommissionen

5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/76


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 13 september 2007

om ett förfarande i enlighet med artikel 81 i EG-fördraget

(Ärende COMP/E-2/39.140 – DaimlerChrysler)

[delgivet med nr K(2007) 4275]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2007/788/EG)

(1)

Detta beslut, som antagits med stöd av artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1), riktar sig till DaimlerChrysler AG (nedan kallat DaimlerChrysler) och gäller tillhandahållande av teknisk information för reparation av fordon av märkena Mercedes-Benz och Smart.

(2)

Teknisk information består av tekniska data, processer och instruktioner som är nödvändiga för att undersöka, reparera och byta ut defekta/trasiga/slitna delar i ett motorfordon eller för att reparera ett fel i ett fordonssystem. Informationen omfattar sju huvudkategorier:

Grundläggande parametrar (dokumentation av alla referensvärden och börvärden för de mätbara värden som avser fordonet, t.ex. för vridmoment, bromsar, hydrauliskt och pneumatiskt tryck).

Diagram och beskrivningar av olika reparations- och underhållsfaser (servicemanualer, tekniska dokument, t.ex. arbetsplaner eller beskrivningar av verktyg som används för att utföra en viss reparation samt diagram, t.ex. kopplingsscheman eller hydraulik).

Testning och diagnos (omfattar felsökningskoder, programvara och annan information som behövs för att söka fel på fordon) – inte all denna information men en stor del av den ingår i elektroniska specialverktyg.

Koder, programvara och annan information som behövs för att omprogrammera, återställa eller återinitiera de elektroniska kontrollenheter som installerats i ett fordon. Denna kategori sammanhänger med den föregående i det avseendet att samma elektroniska verktyg ofta används för att diagnostisera ett fel, varefter de nödvändiga justeringarna görs via de elektroniska kontrollenheterna för att rätta till felet.

Information om reservdelar, däribland reservdelskataloger med koder och beskrivningar, samt om metoder för fordonsidentifiering (dvs. data som sammanhänger med ett visst fordon som gör det möjligt för en reparatör att identifiera individuella koder för de delar som anbringats i samband med monteringen av fordonet, och att identifiera de motsvarande koderna för kompatibla originalreservdelar för just det fordonet).

Särskild information (återkallelsemeddelanden och upplysningar om ofta återkommande fel).

Utbildningsmaterial.

(3)

I december 2006 inledde kommissionen ett förfarande och tillsände DaimlerChrysler en preliminär bedömning, i vilken den anförde den preliminära uppfattningen att DaimlerChryslers avtal med företagets olika partner för efterförsäljningsservice för företagets motorfordon gav upphov till vissa betänkligheter avseende avtalens förenlighet med artikel 81.1 i EG-fördraget.

(4)

Enligt kommissionens preliminära bedömning föreföll DaimlerChrysler långt efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 (2) ha underlåtit att göra vissa typer av teknisk reparationsinformation tillgängliga. Vid den tidpunkt då kommissionens undersökning inleddes hade DaimlerChrysler dessutom inte infört något effektivt system för att ge oberoende reparatörer tillgång till teknisk reparationsinformation i obuntad form. DaimlerChrysler gjorde under loppet av kommissionens undersökning sin tekniska information mer lättillgänglig (särskilt genom att i juni 2005 inrätta en webbplats, nedan kallad TI-webbplatsen), men den information som gjordes tillgänglig för oberoende reparatörer föreföll fortfarande vara ofullständig.

(5)

Det konstaterades i den preliminära undersökningen, att de relevanta marknader som påverkades av metoden i fråga var marknaden för tillhandahållande av reparations- och underhållstjänster för personbilar och marknaden för tillhandahållande av teknisk information för reparatörer. De auktoriserade näten för märkena Mercedes-Benz och Smart hade mycket stora marknadsandelar på den förstnämnda av dessa marknader, medan DaimlerChrysler på den sistnämnda marknaden var den enda leverantören som kunde erbjuda all den tekniska information som reparatörerna av deras fordon behövde.

(6)

I princip krävs det i DaimlerChryslers avtal om service och distribution av reservdelar att medlemmarna i företagets auktoriserade nät ska tillhandahålla heltäckande märkesspecifika reparationstjänster och fungera som reservdelsgrossister. Kommissionen är orolig för att eventuella negativa effekter, som har sin grund i sådana avtal, skulle kunna förstärkas av DaimlerChryslers underlåtenhet att ge oberoende reparatörer tillräcklig tillgång till teknisk information och därmed utestänga företag som vill och kan tillhandahålla reparationstjänster via en annorlunda affärsmodell.

(7)

Kommissionens preliminära slutsats var, att DaimlerChryslers åtgärder för att ge teknisk information till oberoende reparatörer inte motsvarade reparatörernas behov, vare sig när det gäller omfattningen av den tillbuds stående informationen eller informationens tillgänglighet, och att denna praxis i kombination med andra biltillverkares motsvarande praxis kan ha bidragit till att försvaga de oberoende reparatörernas marknadsställning. Detta skulle i sin tur ha kunnat vålla konsumenterna väsentlig skada i form av en betydande minskning av utbudet av reservdelar, högre priser på reparationstjänster, en minskning av utbudet av reparationsställen, potentiella säkerhetsproblem och ett otillräckligt utbud av innovativa reparationsverkstäder.

(8)

Den uppenbara underlåtenheten från DaimlerChryslers sida, att ge oberoende reparatörer adekvat tillgång till teknisk information kan dessutom utgöra ett hinder för att avtalen med företagets partner för efterförsäljningsservice ska omfattas av det undantag som fastställs i förordning (EG) nr 1400/2002, eftersom detta undantag enligt artikel 4.2 i förordningen inte är tillämpligt om leverantören av motorfordon vägrar att ge oberoende operatörer tillgång till teknisk information, felsökningsutrustning och annan utrustning samt verktyg inklusive all relevant programvara eller utbildning som krävs vid reparation och underhåll av motorfordonen i fråga. I skäl 26 i förordningen klargörs det att tillträdesvillkoren inte får leda till diskriminering mellan auktoriserade och oberoende reparatörer.

(9)

Kommissionen kom slutligen fram till den preliminära uppfattningen att avtalen mellan DaimlerChrysler och företagets auktoriserade reparatörer, med tanke på den bristfälliga tillgången till teknisk reparationsinformation, sannolikt inte omfattades av bestämmelsen i artikel 81.3 i EG-fördraget.

(10)

Den 14 februari 2007 erbjöd DaimlerChrysler åtaganden för att avhjälpa de konkurrensproblem som kommissionen lyft fram i sin preliminära bedömning.

(11)

Enligt dessa åtaganden är det principen om icke-diskriminering mellan oberoende reparatörer och auktoriserade reparatörer som är den princip som avgör hur omfattande information som ska tillhandahållas. DaimlerChrysler kommer mot bakgrund av detta att se till att all teknisk information, utrustning, programvara och utbildning samt alla verktyg som krävs för reparation och underhåll av företagets fordon och som av DaimlerChrysler (eller på DaimlerChryslers vägnar) ges till auktoriserade reparatörer eller oberoende importörer av företagets Mercedes-Benz- och Smartmärken i någon av EU-medlemsstaterna även ställs till förfogande för oberoende reparatörer.

(12)

I åtagandena anges det att ”teknisk information” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1400/2002 omfattar all sådan information som ges till auktoriserade reparatörer för reparation eller underhåll av motorfordon av märkena Mercedes-Benz och Smart. Hit hör bl.a. programvara, felkoder och andra parametrar (inbegripet uppdateringar) som behövs för arbete på elektroniska kontrollenheter (electronic control units, ECU) och för att där lägga in eller återställa av DaimlerChrysler rekommenderade inställningar, fordonsidentifieringsmetoder, reservdelskataloger, arbetslösningar som bygger på praktisk erfarenhet och hänför sig till typiska problem hos en viss modell eller serie samt återkallelsemeddelanden och andra meddelanden om reparationer som får utföras kostnadsfritt inom det auktoriserade reparationsnätet.

(13)

Tillgång till verktyg omfattar tillgång till elektroniska felsökningsverktyg och andra elektroniska reparationsverktyg (inbegripet programvara till och uppdateringar av sådana) samt efterförsäljningsservice för sådana verktyg.

(14)

Åtagandena kommer att vara bindande för DaimlerChrysler och för de företag som är anknutna till DaimlerChrysler, men de kommer inte att vara direkt bindande för oberoende importörer av märkena Mercedes-Benz och Smart. Vad beträffar de medlemsstater där DaimlerChrysler distribuerar fordon av märkena Mercedes-Benz eller Smart via oberoende importörer har DaimlerChrysler därför gått med på att göra sitt bästa för att, genom avtal, ålägga varje sådant företag att via företagets nationella kommersiella webbplats i den medlemsstat som det utsetts för låta oberoende reparatörer, utan kostnad och på ett icke-diskriminerande sätt få tillgång till all teknisk information – oavsett vilket språk denna är avfattad på – som företaget har gjort tillgänglig för auktoriserade reparatörer i medlemsstaten i fråga och som inte är tillgänglig för oberoende reparatörer på TI-webbplatsen..

(15)

DaimlerChrysler är i enlighet med skäl 26 i förordning (EG) nr 1400/2002 inte skyldigt att ge oberoende reparatörer tillgång till teknisk information, som skulle ge en tredje part möjlighet att kringgå eller oskadliggöra befintlig stöldskyddsutrustning, omkalibrera (3) elektronisk utrustning eller manipulera komponenter som begränsar ett fordons prestanda. Skäl 26 ska precis som alla andra undantag i EU-rätten tolkas snävt. I åtagandena konstateras det att DaimlerChrysler har för den händelse att företaget skulle åberopa detta undantag, som ett skäl för att undanhålla oberoende reparatörer teknisk information, åtagit sig att se till att den information som undanhålls begränsas till vad som är nödvändigt för att ge det skydd som avses i skäl 26. Dessutom har företagit åtagit sig att se till att avsaknaden av informationen i fråga inte hindrar oberoende reparatörer från att utföra andra arbeten än de som undantaget i skäl 26 avser, t.ex. arbeten på ECU i motorer samt på krockkuddar, försträckare till säkerhetsbälten och komponenter i centrallås.

(16)

Enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1400/2002 måste oberoende reparatörer ges tillgång till teknisk information på ett sätt som står i rimlig proportion till deras behov. Detta innebär att de måste få tillgång till informationen i obuntad form och att det vid prissättningen av informationen måste tas hänsyn till i hur stor utsträckning de använder den.

(17)

I enlighet med denna princip anges det i åtagandena att DaimlerChrysler på TI-webbplatsen kommer att lägga ut all teknisk information som avser modeller som lanserats efter 1996 och se till att all uppdaterad teknisk information alltid är tillgänglig på TI-webbplatsen (eller på en eventuell efterföljande webbplats). Om viss teknisk information – oavsett vilket språk den är avfattad på – som avser modeller vilka lanserats efter 1996 och som DaimlerChrysler, eller till DaimlerChrysler anknutna företag, har gjort tillgänglig för auktoriserade reparatörer i en viss medlemsstat inte är tillgänglig på TI-webbplatsen, ska DaimlerChrysler anses ha uppfyllt sina åtaganden i detta avseende. Dock under förutsättning att företaget har gjort informationen i fråga tillgänglig för oberoende reparatörer på sin kommersiella webbplats i den berörda medlemsstaten utan otillbörligt dröjsmål och utan kostnad.

(18)

DaimlerChrysler kommer alltid att se till att TI-webbplatsen är lätt att hitta och ger en servicenivå som är likvärdig med den metod som används för att sprida av teknisk information till medlemmarna av företagets auktoriserade nät. Företaget garanterar att det när det självt, eller ett företag som agerar på dess vägnar, gör viss teknisk information tillgänglig för auktoriserade reparatörer på ett visst EU-språk, utan otillbörligt dröjsmål lägger ut den berörda språkversionen av informationen på TI-webbplatsen.

(19)

DaimlerChrysler har fastställt årsavgiften för tillträde till TI-webbplatsen till 1 254 euro (1 239 euro för tillträde till TI-webbplatsens huvuddel, som kallas WIS net, och en avgift på 15 euro – endast avsedd att täcka administrativa kostnader – för tillträde till den elektroniska reservdelskatalogen). För att proportionalitetskravet i förordning (EG) nr 1400/2002 ska iakttas går DaimlerChrysler emellertid med på att sörja för en proportionell uppdelning av avgiften för tillträde till WIS net på ”tidsfönster” omfattande en timme, en dag, en vecka eller en månad, med ett pris på 4 euro per timme, 20 euro per dag, 70 euro per vecka och 180 euro per månad. DaimlerChrysler går med på att bibehålla denna avgiftsstruktur och att inte höja avgifterna utöver den genomsnittliga inflationstakten i EU så länge åtagandena gäller.

(20)

DaimlerChryslers åtaganden gäller utan att de påverkar tillämpningen av något nuvarande eller framtida krav i gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning. Detta är emellertid lagstiftning som kan innebära att omfattningen av den tekniska information som DaimlerChrysler ska förse oberoende operatörer med kan komma att utvidgas, eller att det för dessa operatörer mest fördelaktiga sättet att tillhandahålla sådan information på fastställs.

(21)

DaimlerChrysler har åtagit sig att, på begäran av en oberoende reparatör eller en sammanslutning av sådana reparatörer, godta ett skiljeförfarande för att lösa en tvist som avser tillhandahållandet av teknisk information. Skiljeförfarandet ska genomföras enligt de respektive nationella reglerna om sådana förfaranden och enligt de materiella regler som DaimlerChrysler genom avtal har enats om med företagets auktoriserade reparatörer i den medlemsstat där den part som begärt skiljeförfarandet har sitt säte. DaimlerChrysler åtar sig att på begäran lämna information om dessa regler. Skiljenämnden ska bestå av tre skiljedomare som utsetts i enlighet med reglerna i fråga. Ett skiljeförfarande ska inte påverka rätten att hänskjuta frågan till den behöriga nationella domstolen.

(22)

Mot bakgrund av de åtaganden som gjorts anser kommissionen att det inte längre finns någon grund för att ingripa. Åtagandena är bindande till den 31 maj 2010.

(23)

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 9 juli 2007.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1419/2006 (EUT L 269, 28.9.2006, s. 1).

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EGT L 203, 1.8.2002, s. 30). Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

(3)  Dvs. ändra ursprungsinställningarna i en ECU på ett sätt som inte rekommenderats av DaimlerChrysler.


5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/79


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 4 december 2007

om tillfälligt upphävande av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1420/2007 på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan

(2007/789/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artikel 14.4,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1420/2007 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan, enligt KN-nummer 7202 30 00 och ex 8111 00 11 (TARIC-nummer 8111001110) (nedan kallad ”den berörda produkten”). Den antidumpningstull som infördes uppgår till 8,2 % för den berörda produkten med ursprung i Kina respektive 6,5 % för den berörda produkten med ursprung i Kazakstan.

(2)

Kommissionen fick emellertid uppgift om att marknadsförhållandena hade ändrats i en sådan omfattning efter den ursprungliga undersökningsperioden, som anges i förordning (EG) nr 1420/2007, att det kunde vara befogat att tillfälligt upphäva de gällande åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Kommissionen har därför undersökt om det finns skäl för ett sådant tillfälligt upphävande.

B.   MOTIVERING

(3)

Enligt artikel 14.4 i grundförordningen får antidumpningsåtgärder, om det ligger i gemenskapens intresse, tillfälligt upphävas om marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återuppstå om åtgärderna tillfälligt upphävs och under förutsättning att gemenskapsindustrin har getts tillfälle att yttra sig och att dessa yttranden har beaktats. I artikel 14.4 anges det dessutom att antidumpningsåtgärderna i fråga när som helst kan återinföras om skälet till att de tillfälligt upphävdes inte längre är tillämpligt.

(4)

Sedan den ursprungliga undersökningsperioden har en ökning i världsmarknadspriserna på kiselmangan konstaterats, vilket tyder på att marknadssituationen och marknadsförhållandena har ändrats. Mot bakgrund av detta har kommissionen genomfört en ytterligare undersökning för att bedöma den berörda produktens volym- och prisutveckling under perioden 1 juli 2006–30 september 2007 och dess inverkan på den skada som gemenskapsindustrin lidit samt gemenskapens allmänna intresse.

(5)

På grundval av de uppgifter som samlats in fastställdes det att priserna på kiselmangan på gemenskapsmarknaden hade ökat med ca 69 % mellan den ursprungliga undersökningsperioden och det tredje kvartalet 2007, från i genomsnitt 622 euro/ton under det tredje kvartalet 2006 till i genomsnitt 1 051 euro/ton under det tredje kvartalet 2007. I synnerhet kunde en betydande ökning på ca 42 % konstateras mellan det andra och det tredje kvartalet 2007. Samma tendens återfinns på andra viktiga marknader i världen och kan även konstateras när det gäller import av kiselmangan till gemenskapen.

(6)

Kiselmangan är en nyckelråvara vid stålproduktion. Den ovannämnda prisökningen kan tillskrivas den tillfälliga försörjningsbristen i kombination med en högre efterfrågan på kiselmangan till följd av en globalt ökad efterfrågan på stål. Erfarenheterna från tidigare plötsliga prisökningar, som den som inträffade 2004, visar att sådana obalanser mellan utbud och efterfrågan på denna marknad är temporära. Priserna tenderar att återgå till sin långtidsnivå när den outnyttjade kapaciteten för kiselmangan utnyttjas helt.

(7)

Mellan den ursprungliga undersökningsperioden och perioden 1 oktober 2006–30 september 2007 minskade marknadsandelen för importerat kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan med 0,6 procentenhet till 9,8 % av den totala förbrukningen i gemenskapen. Förbrukningen i gemenskapen ökade med 20 %.

(8)

Situationen för gemenskapsindustrin har förbättrats sedan den ursprungliga undersökningsperioden. Mellan den ursprungliga undersökningsperioden och perioden 1 oktober 2006–30 september 2007 ökade försäljnings- och produktionsvolymerna med 15 % respektive 19 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade emellertid med 1,1 procentenhet till 23,8 %. Vinsten förbättrades markant och gemenskapsindustrins lönsamhet nådde 42 % under det tredje kvartalet 2007, vilket medförde att den vinstnivå på 5 % som fastställts som skälig i den ursprungliga undersökningen överträffades markant.

(9)

Såsom anges i skäl 157–163 i förordning (EG) nr 1420/2007 förväntades det att införandet av åtgärderna i fråga skulle medföra negativa, men begränsade, effekter för användarna, genom ökade kostnader till följd av det möjliga behovet att hitta nya eller alternativa leverantörer. Med tanke på den tillfälliga ändringen av marknadsförhållandena och att gemenskapsindustrin därför för närvarande inte lider någon skada, kan negativa effekter för användarna undanröjas genom att åtgärderna tillfälligt upphävs. Följaktligen kan man dra slutsatsen ett tillfälligt upphävande ligger i gemenskapens allmänna intresse.

(10)

Med hänsyn till den tillfälliga ändringen av marknadsförhållandena och i synnerhet de höga priserna på kiselmangan på gemenskapsmarknaden, som ligger högt över den skadenivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, samt den påstådda obalansen mellan utbud och efterfrågan av den berörda produkten, är det osannolikt att den skada som vållats av import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Kazakstan skulle återuppstå till följd av ett tillfälligt upphävande. Kommissionen föreslår därför att de gällande åtgärderna tillfälligt upphävs för en period av nio månader i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen.

C.   SAMRÅD MED GEMENSKAPSINDUSTRIN

(11)

I enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen har kommissionen underrättat gemenskapsindustrin om att den avser att tillfälligt upphäva antidumpningsåtgärderna i fråga. Gemenskapsindustrin har getts tillfälle att yttra sig och motsatte sig inte att antidumpningsåtgärderna tillfälligt upphävs.

D.   SLUTSATS

(12)

Kommissionen anser därför att alla förutsättningar för att tillfälligt upphäva den antidumpningstull som införts på den berörda produkten är uppfyllda i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Följaktligen bör den antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1420/2007 tillfälligt upphävas för en period av nio månader.

(13)

Kommissionen kommer att övervaka hur importen och priserna på den berörda produkten utvecklas. Skulle en situation med ökade volymer av den berörda produkten från Kina och Kazakstan till dumpade priser återkomma och följaktligen orsaka gemenskapsindustrin skada, kommer kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att återinföra antidumpningstullen, med hänsyn till de materiella regler som styr skadebedömningen. Vid behov kan en interimsöversyn inledas i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1420/2007 på import av kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan, enligt KN-nummer 7202 30 00 och ex 8111 00 11 (TARIC-nummer 8111001110) upphävs härmed tillfälligt för en period av nio månader.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel 4 december 2007.

På kommissionens vägnar

Peter MANDELSON

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  Se sidan 5 i detta nummer av EUT.


Europeiska centralbanken

5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/81


EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT

av den 23 november 2007

om godkännande av den mängd mynt som ska ges ut 2008

(ECB/2007/16)

(2007/790/EG)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 106.2,

med beaktande av artikel 1 i rådets beslut 2007/503/EG av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Cyperns införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (1),

med beaktande av artikel 1 i rådets beslut 2007/504/EG av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Maltas införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska centralbanken (ECB) har från och med den 1 januari 1999 ensamrätt att godkänna den mängd mynt som ska ges ut av de medlemsstater som har infört euron (de deltagande medlemsstaterna).

(2)

Cyperns och Maltas undantag enligt artikel 4 i 2003 års anslutningsakt upphävs med verkan från och med den 1 januari 2008.

(3)

De tretton deltagande medlemsstaterna, Cypern samt Malta har till ECB för godkännande lämnat in uppgifter om den mängd mynt som de beräknar ge ut under 2008, tillsammans med förklaringar till beräkningsmetoden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande av den mängd mynt som ska ges ut 2008

ECB godkänner härmed den mängd euromynt som ska ges ut av de deltagande medlemsstaterna under 2008 enligt nedanstående tabell:

(miljoner EUR)

 

Utgivning under 2008 av mynt som ska sättas i omlopp och utgivning av mynt för samlare (ej avsedda att sättas i omlopp)

Belgien

130,0

Tyskland

655,0

Irland

114,0

Grekland

97,3

Spanien

550,0

Frankrike

500,0

Italien

375,2

Cypern

147,4

Luxemburg

49,0

Malta

56,7

Nederländerna

57,5

Österrike

185,0

Portugal

50,0

Slovenien

39,0

Finland

60,0

Artikel 2

Slutbestämmelse

Detta beslut riktar sig till de deltagande medlemsstaterna.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 23 november 2007.

Jean-Claude TRICHET

ECB:s ordförande


(1)  EUT L 186, 18.7.2007, s. 29.

(2)  EUT L 186, 18.7.2007, s. 32.


III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/83


RÅDETS BESLUT 2007/791/GUSP

av den 4 december 2007

om genomförande av gemensam åtgärd 2007/749/GUSP om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2007/749/GUSP av den 19 november 2007 om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina (1), särskilt artikel 12.1 i denna, jämförd med artikel 23.2 andra strecksatsen i fördraget om Europeiska unionen, och

av följande skäl:

(1)

Den 19 november 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/749/GUSP, vari det fastställs att EUPM ska fortsätta till och med den 31 december 2009. Beslut om det finansiella referensbeloppet för 2008 och 2009 ska fattas på årlig basis.

(2)

EUPM:s mandat kommer att genomföras i en situation som kan komma att förvärras och skulle kunna skada målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt artikel 11 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Det finansiella referensbeloppet för att täcka kostnaderna i samband med genomförandet av gemensam åtgärd 2007/749/GUSP ska vara 14 800 000 EUR för 2008.

2.   De kostnader som finansieras med det belopp som avses i punkt 1 ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som gäller för Europeiska unionens allmänna budget, med undantag för att eventuell förfinansiering inte ska förbli gemenskapens egendom.

Artikel 2

Detta beslut får verkan samma dag som det antas.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 4 december 2007.

På rådets vägnar

F. TEIXEIRA DOS SANTOS

Ordförande


(1)  EUT L 303, 21.11.2007, s. 40.