1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/3

(1)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005, utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, vara lika med interventionspriset vid import ökat med 55 % minus cif-importpriset för den aktuella sändningen. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

För denna beräkning skall enligt artikel 10.3 i samma förordning representativa cif-importpriser fastställas regelbundet för de aktuella produkterna.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 skall ett dagligt representativt cif-importpris, fastställt enligt artikel 4 i samma förordning, användas vid beräkning av importtullarna för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90.

(4)

Importtullarna bör fastställas att gälla från den 1 december 2007 och tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/6

(1)

I artikel 89.1 i förordning (EG) nr 1782/2003 fastställs en maximal garantiareal på 2 000 000 hektar för vilken stöd för energigrödor får beviljas enligt artikel 88 i den förordningen. Om den areal för vilken stöd begärs överskrider den maximala garantiarealen ska, enligt artikel 89.2, arealen per jordbrukare för vilken stöd begärs minskas proportionellt för året i fråga.

(2)

Enligt artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelning IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror (2), ska minskningskoefficienten fastställas innan jordbrukarna beviljas stöd och senast den 31 januari följande år, på grundval av de uppgifter som inlämnats i enlighet med artikel 3.1 b i den förordningen.

(3)

Medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1973/2004, informerat kommissionen om den totala arealen för vilken stöd för energigrödor fastställts för 2007 i enlighet med artikel 88 i förordning (EG) nr 1782/2003. Utifrån dessa uppgifter har den totala arealen för 2007 fastställts till 2 843 450 hektar.

(4)

Eftersom ovanstående areal på 2 843 450 hektar överskrider den maximala bidragsberättigande garantiarealen på 2 000 000 hektar är det nödvändigt att fastställa en minskningskoefficient för den areal per jordbrukare för vilken stöd kan sökas för 2007.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/7

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/9

(1)

Det krävs väsentliga ändringar i rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (3) (numera: civilskyddet) (nedan kallad mekanismen) för att göra Europeiska unionens katastrofinsatser mer konsekventa och effektiva. För tydlighetens skull bör beslutet omarbetas.

(2)

På senare år har antalet naturkatastrofer och katastrofer som har orsakats av människor ökat avsevärt och medfört förlust av människoliv och egendom, inklusive kulturarv, förstörelse av ekonomisk och social infrastruktur samt skador på miljön.

(3)

Gemenskapens åtgärder för att genomföra rådets resolution av den 8 juli 1991 om förbättring av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna i händelse av naturkatastrofer eller tekniska katastrofer (4) har bidragit till skyddet av människor, miljö och egendom. FN:s ekonomiska kommissions för Europa konvention av den 17 mars 1992 om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor, som har godkänts av gemenskapen genom rådets beslut 98/685/EG (5), har bidragit till att ytterligare förbättra förebyggande och hantering av industriolyckor.

(4)

Det allmänna syftet med mekanismen är att på begäran tillhandahålla stöd vid större olyckor och att underlätta förbättrad samordning av de biståndsinsatser som tillhandahålls av medlemsstaterna och gemenskapen, varvid hänsyn tas till de regioner och öar som har särskilda behov på grund av att de ligger isolerade, i gemenskapens yttersta randområden eller av andra skäl. Antalet länder som utnyttjar mekanismen för civilskyddsbistånd har ökat avsevärt de senaste åren. Mekanismen bör stärkas så att den europeiska solidariteten demonstreras effektivare och tydligare och så att en europeisk snabbinsatsförmåga grundad på medlemsstaternas civilskydds moduler kan utvecklas på det sätt som krävdes av Europeiska rådet av den 16–17 juni 2005 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 13 januari 2005 om tsunamikatastrofen.

(5)

Genom mekanismen skulle vederbörlig hänsyn tas till relevant gemenskapslagstiftning och internationella åtaganden. Detta beslut bör därför inte påverka medlemsstaternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter enligt bilaterala och multilaterala avtal i frågor som omfattas av detta beslut.

(6)

Mekanismen bör underlätta civilskyddets insatser vid alla slag av större olyckor som inträffar i eller utanför gemenskapen, inklusive naturkatastrofer och katastrofer som har orsakats av människor, terroristhandlingar samt tekniska och radiologiska olyckor och miljöolyckor, däribland förorening av havet till följd av olycka. Civilskyddsbistånd kan komma att krävas i samband med alla dessa olyckor för att komplettera det berörda landets insatskapacitet.

(7)

Förebyggande åtgärder är av stor betydelse när det gäller att skydda sig mot naturkatastrofer, tekniska katastrofer och miljökatastrofer och kräver att man överväger ytterligare åtgärder. Gemenskapen bör hjälpa medlemsstaterna att minimera ledtiden för katastrofinsatser och att varna EU:s medborgare genom att bidra till vidareutvecklingen av system för detektering och tidig varning. Systemen bör ta hänsyn till och baseras på befintliga informationskällor.

(8)

Förberedande åtgärder behöver vidtas på medlemsstats- och gemenskapsnivå för att vid olyckor möjliggöra en snabb mobilisering av insatsstyrkor för bistånd samt en erforderligt flexibel samordning av dessa, och för att genom ett utbildningsprogram efter behov säkerställa att bedömnings- och/eller samordningsgrupper, insatsstyrkor och andra resurser kan bidra med effektiva insatser och att de kompletterar varandra.

(9)

Andra förberedande åtgärder inbegriper utbyte av information om nödvändiga medicinska resurser och stimulans för att använda ny teknik. Den informationen avser sjukvårdsresurser som medlemsstaterna frivilligt ställer till förfogande för att skydda folkhälsan på begäran om insatser inom ramen för mekanismen. Enligt artikel 296 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ska ingen medlemsstat vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

(10)

Det bör övervägas att ta fram ytterligare moduler för biståndsinsatser inom civilskyddet, bestående av resurser från en eller flera medlemsstater, och med syftet att inbördes vara helt och hållet driftskompatibla, som bidrag till utvecklingen av en snabbinsatsförmåga inom civilskyddet. Moduler organiseras på medlemsstatsnivå och står under medlemsstaternas ledning och befäl.

(11)

Vid en större olycka inom gemenskapen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande effekter eller som kan leda till begäran om bistånd från en eller flera medlemsstater, finns det behov av att kunna underrätta om händelsen, när så är lämpligt via ett etablerat och tillförlitligt gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor.

(12)

Mekanismen bör göra det möjligt att mobilisera och underlätta samordning av biståndsinsatser för att bidra till att säkerställa bättre skydd för i första hand människor, men även för miljö och egendom, inklusive kulturarv, och därigenom minska förluster av människoliv, personskador, materiella skador, ekonomiska skador och miljöskador samt göra den sociala sammanhållningen och solidariteten mer påtaglig. Det ökade samarbetet vid biståndsinsatser inom civilskyddet bör bygga på en organisation av civilskyddet inom gemenskapen, med ett övervaknings- och informationscentrum och ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor, som sköts av kommissionen, samt kontaktpunkter i medlemsstaterna. Mekanismen bör fungera som en ram för insamling av kontrollerad information om olyckor, spridning av sådan information till medlemsstaterna och utbyte av information om de erfarenheter som har gjorts vid insatserna.

(13)

Kontaktpunkterna i medlemsstaterna bör kunna meddela om det civilskyddsbistånd, även militärresurser och militärkapacitet, som ett drabbat land har begärt finns tillgängligt.

(14)

Det är nödvändigt att förbättra tillgången till lämpliga transportmedel för att underlätta utvecklingen av en snabbinsatsförmåga på gemenskapsnivå. Gemenskapen bör stödja och komplettera medlemsstaternas ansträngningar genom att göra det lättare för medlemsstaterna att förena sina transportresurser och genom att, vid behov, bidra till finansieringen av ytterligare transportmedel.

(15)

Vid biståndsinsatser inom civilskyddet utanför gemenskapen bör mekanismen underlätta och stödja de åtgärder som gemenskapen och medlemsstaterna vidtar. Biståndsinsatser utanför gemenskapen kan antingen genomföras oberoende eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation, och gemenskapen bör därför fördjupa sina förbindelser med relevanta internationella organisationer.

(16)

Om Förenta nationerna är på plats, har de en överordnad samordningsfunktion vid hjälpinsatser i tredjeland. Civilskyddsbiståndet inom ramen för mekanismen bör samordnas med Förenta nationerna och andra relevanta internationella aktörer så att tillgängliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt och onödigt dubbelarbete undviks. Bättre samordning av Civilskyddsbiståndet med hjälp av mekanismen är en förutsättning för att man ska kunna stödja det övergripande samordningsarbetet och sörja för ett omfattande europeiskt bidrag till det övergripande hjälparbetet. Vid större olyckor, där bistånd ges både inom ramen för mekanismen och inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (6), bör kommissionen se till att gemenskapens samlade insatser är effektiva och konsekventa samt att de kompletterar varandra.

(17)

Mekanismen skulle också kunna underlätta och stödja krishanteringen, i enlighet med rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 29 september 2003 om användningen av gemenskapens mekanism för räddningstjänsten inom ramen för den krishantering som avses i avdelning V i fördraget om Europeiska unionen. Detta beslut påverkar inte ordförandeskapets befogenheter och roll inom ramen för den krishantering som avses i nämnda avdelning.

(18)

Mekanismen skulle också kunna användas för att stödja konsulärt bistånd till EU:s medborgare vid större olyckor i tredjeland om civilskydds verksamhet begärs av medlemsstaternas konsulära myndigheter.

(19)

I de fall då det anses vara lämpligt att använda militära tillgångar och militär kapacitet kommer samarbetet med militären att följa de tillvägagångssätt, förfaranden och kriterier som är fastställda av rådet eller dess behöriga organ för att göra militära tillgångar och militär kapacitet tillgängliga för gemenskapens civilskydds tjänstmekanism för att skydda civilbefolkningen.

(20)

Användningen av militära tillgångar och militär kapacitet bör vara förenlig med FN:s relevanta riktlinjer.

(21)

Deltagande av kandidatländer och samarbete med andra tredjeländer och internationella och regionala organisationer bör vara möjligt.

(22)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(23)

Målen för detta beslut, nämligen att underlätta ett förstärkt samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna för biståndsinsatser inom civilskyddet vid större olyckor eller vid överhängande fara för att sådana ska inträffa, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, med hänsyn till den omfattning i vilken mekanismens genomförande kommer att minska förluster av människoliv och skador, bättre uppnås på gemenskapsnivå.

Om en större olycka kräver mer än vad en drabbad medlemsstats insatskapacitet kan klara av, bör staten i fråga kunna ta mekanismen i anspråk för att komplettera sina civilskyddsresurser. Gemenskapen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen innehåller inte några andra befogenheter för antagandet av detta beslut än dem som anges i artikel 308 respektive artikel 203.

1.

Inventering av tillgängliga insatsstyrkor och annat insatsstöd i medlemsstaterna för biståndsinsatser vid olyckor.

2.

Inrättande och genomförande av ett utbildningsprogram för insatsstyrkor och annat insatsstöd och för experter till grupper med bedömnings- och eller samordningsuppgifter (nedan bedömnings- och/eller samordningsgrupper).

3.

Workshops, seminarier och pilotprojekt om väsentliga insatsaspekter.

4.

Inrättande och utsändande av bedömnings- och/eller samordningsgrupper.

5.

Inrättande och drift av ett övervaknings- och informationscentrum som ska vara tillgängligt och omedelbart handlingsberett dygnet runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens förfogande för mekanismens ändamål.

6.

Inrättande och drift av ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor (Cecis) för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan övervaknings- och informationscentrumet och medlemsstaternas kontaktpunkter.

7.

Bidra till framtagandet av system för detektering och tidig varning vid katastrofer som kan drabba medlemsstaternas territorium, för att möjliggöra snabbinsatser från medlemsstaterna och gemenskapen och upprättandet av dessa genom studier och bedömningar av behovet av dessa system och deras genomförbarhet och genom åtgärder för att främja deras sammanlänkning med varandra och med övervaknings- och informationscentrumet och Cecis-systemet. Dessa system ska beakta och bygga på befintliga källor till information, övervakning och detektering.

8.

Stöd till medlemsstater för att få tillgång till utrustning och transportresurser genom att

9.

Komplettering av de transporter som medlemsstaterna tillhandahåller genom att tillhandahålla de ytterligare transportresurser som är nödvändiga för att sörja för snabba insatser vid större olyckor.

10.

Stöd till konsulärt bistånd till EU-medborgare vid större olyckor i tredjeländer avseende civilskyddsverksamhet om denna begärs av medlemsstaternas konsulära myndigheter.

11.

Annan understödjande och kompletterande verksamhet som krävs inom ramen för mekanismen i enlighet med artikel 4 i rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (8).

a)

utgörs av en eller flera i mekanismen deltagande staters resurser,

b)

har förmågan att genomföra uppgifter inom de områden som insatsen avser,

c)

har förmågan att genomföra uppgifter i överensstämmelse med erkända internationella riktlinjer, och därför kan

d)

kan samverka med andra moduler,

e)

är utbildade och tränade för att möta kraven på samverkan enligt a och d,

f)

är placerade under ledning av en person som är ansvarig för modulernas drift,

g)

har förmågan att bistå andra EU-organ och/eller internationella institutioner, särskilt FN.

1.

inrätta och driva övervaknings- och informationscentrumet,

2.

upprätta och driva Cecis-systemet,

3.

bidra till och utveckla system för detektering och tidig varning för katastrofer enligt artikel 2 punkt 7,

4.

skapa möjlighet att mobilisera och så snabbt som möjligt sända ut mindre expertgrupper med uppgift att

5.

inrätta ett utbildningsprogram för att förstärka samordningen vid biståndsinsatser inom civilskyddet genom att säkerställa samverkansförmåga och komplementaritet mellan insatsstyrkorna och modulerna enligt artikel 4.1 eller vid behov andra former av stöd vid insatser enligt artikel 4.4 samt genom att förbättra experternas kvalifikationer enligt artikel 4.2. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och övningar samt ett utbytessystem, varigenom enskilda personer kan bli utstationerade till styrkor i andra medlemsstater,

6.

vid större olyckor samla och sammanställa uppgifter om medlemsstaternas förmåga att upprätthålla produktion av serum och vaccin eller andra nödvändiga medicinska resurser och om de lager av sådana resurser som kan finnas tillgängliga för insatser,

7.

inrätta ett program för tillvaratagande av de erfarenheter som har gjorts vid insatserna inom mekanismens ram samt sprida dessa erfarenheter genom informationssystemet,

8.

stimulera och främja införande och användning av ny teknik inom ramen för mekanismen,

9.

vidta de åtgärder som avses i artikel 2 punkterna 8 och 9,

10.

skapa möjlighet att ge experter på bedömning och/eller samordning grundläggande logistiskt stöd,

11.

vidta andra stödåtgärder och kompletterande åtgärder som kan komma att krävas inom ramen för mekanismen i enlighet med artikel 4 i beslut 2007/162/EG, Euratom.

a)

vidarebefordra begäran till de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter,

b)

underlätta mobiliseringen av styrkor, experter, moduler och annat stöd vid insatser,

c)

samla in kontrollerad information om olyckan och sprida denna till medlemsstaterna.

a)

bedöma om det är lämpligt att eventuellt använda mekanismen som ett verktyg för att underlätta och stödja krishanteringen,

b)

om det anser det vara nödvändigt upprätta förbindelser på politisk nivå med det drabbade tredjelandet och hålla kontakt med det landet i alla skeden av olyckan med avseende på den samlade politiska och strategiska ramen för biståndsinsatsen.

a)

En fortlöpande dialog med medlemsstaternas kontaktpunkter för att sörja för ett effektivt och samstämmigt europeiskt civilskyddsbidrag genom mekanismen till det samlade hjälparbetet, särskilt

b)

Kontakter med det drabbade tredjelandet om närmare tekniska aspekter såsom det exakta behovet av bistånd, godtagandet av erbjudanden och de praktiska formerna för mottagningen och fördelningen av biståndet lokalt.

c)

Kontakter eller samarbete med FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha), om det deltar, och med andra relevanta aktörer som bidrar till det samlade hjälparbetet för att maximera synergieffekterna, eftersträva inbördes komplementaritet och undvika dubbelarbete och luckor i arbetet.

d)

Kontakter med alla berörda aktörer, särskilt under biståndsinsatsens avslutningsfas enligt mekanismen, för att underlätta en smidig överlämning.

a)

samtliga medlemsstater som ger civilskyddsbistånd enligt punkt 1 som svar på en begäran via övervaknings- och informationscentrumet hålla centrumet underrättat om sina åtgärder,

b)

medlemsstaternas grupper och moduler på plats som deltar i biståndsinsatser enligt mekanismen upprätthålla täta kontakter med övervaknings- och informationscentrumets samordnings- eller bedömningsgrupper på plats.

1.

Resurser som finns tillgängliga för biståndsinsatser i enlighet med artikel 4.

2.

Övervaknings- och informationscentrumet i enlighet med artikel 2 punkt 5.

3.

Cecis i enlighet med artikel 2 punkt 6.

4.

Bedömnings- och/eller samordningsgrupperna i enlighet med artikel 2 punkt 4, inklusive kriterierna för urval av experter.

5.

Utbildningsprogrammet i enlighet med artikel 2 punkt 4.

6.

Modulerna i enlighet med artikel 4.3.

7.

Systemen för detektering och tidig varning i enlighet med artikel 2 punkt 7.

8.

Information om medicinska resurser i enlighet med artikel 5 punkt 6.

9.

Insatser inom gemenskapen i enlighet med artikel 7 samt insatser utanför gemenskapen i enlighet med artikel 8.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/20

(1)

Genom beslut 2003/17/EG (5) föreskrivs det att fältbesiktningar av utsädesodlingar av vissa arter i vissa tredjeländer under en begränsad period är likvärdiga med fältbesiktningar som genomförs enligt gemenskapens lagstiftning och att utsäde av vissa arter som producerats i de länderna är likvärdigt med utsäde som producerats enligt gemenskapens lagstiftning.

(2)

Det har visat sig att dessa fältbesiktningar fortfarande ger samma garantier som de som utförs av medlemsstaterna. Dessa fältbesiktningar bör därför betraktas som likvärdiga också i fortsättningen.

(3)

Eftersom beslut 2003/17/EG upphör att gälla den 31 december 2007 bör den period under vilken likvärdighet erkänns enligt det beslutet förlängas. Det förefaller önskvärt att perioden begränsas till fem år.

(4)

Beslut 2003/17/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/21

(1)

Travelport LLC (nedan kallat ”Travelport”) är ett dotterbolag till Blackstone Group (nedan kallat ”Blackstone”, Förenta staterna) och driver bokningssystemet Galileo – ett s.k. globalt distributionssystem (global distribution system, GDS) – och Gulliver’s Travel Associates. Dessutom driver Travelport ett antal onlineresebyråer och resewebbplatser, bl.a. ebookers, Orbitz, Cheaptickets, Octopus Travel, HotelClub och RatesToGo.

(2)

Worldspan Technologies Inc. (nedan kallat ”Worldspan”) tillhandahåller resedistributionstjänster via Worldspans GDS-system. Företaget är inriktat på att tillhandahålla GDS-tjänster till onlineresebyråer, och på senare tid även till traditionella resebyråer, huvudsakligen inom fritidssektorn. Vidare tillhandahåller Worldspan IT-tjänster åt flygbolag (t.ex. interna bokningssystem och teknologitjänster för flygverksamhet.

(3)

Till följd av transaktionen, grundad på ett hänskjutande enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (”koncentrationsförordningen”), tar Travelport i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen kontroll över Worldspan i dess helhet via förvärv av aktier.

(4)

Kommissionens marknadsundersökning har visat att den föreslagna koncentrationen inte kommer att ge upphov till några konkurrensproblem som påtagligt hämmar en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.

(5)

I tidigare ärenden har kommissionen definierat ett GDS-system som ett verktyg som tillhandahålls till resebyråerna, med hjälp av vilket de kan få tillgång till information och göra bokningar hos producenter av resetjänster (travel service providers, nedan kallade ”TSP”), dvs. flygbolag, hotell och biluthyrare, i utbyte mot att de tillhandahåller uppgifter till GDS-systemet om de produkter som de erbjuder.

(6)

Den produktmarknad som berörs av denna transaktion definieras i beslutet som marknaden för elektroniska resedistributionstjänster via ett GDS-system. Denna marknad är tudelad till sin natur, med två separata kundkategorier. Företagen som tillhandahåller GDS-system (nedan kallade ”GDS-företagen”) utgör mellanhänder som möjliggör för, å ena sidan, TSP:erna (som befinner sig i ett tidigare marknadsled än GDS-företagen) att distribuera resetjänster till resebyråerna och i förlängningen till slutkonsumenterna och, å andra sidan, för resebyråerna (som befinner sig i ett senare marknadsled än GDS-företagen) att få tillgång till och boka resetjänster åt slutkonsumenterna. Den fördjupade undersökningen bekräftade dessa egenskaper hos produktmarknaden.

(7)

Kommissionen har undersökt huruvida – såsom den anmälande parten anger – den relevanta produktmarknaden inte endast utgörs av GDS-företagen, utan även av alternativ teknik med hjälp av vilka det går att kringgå GDS-företagen och undvika att utnyttja GDS-systemen. Dessa alternativ är i) metasökmotorer, ii) direktlänkar, iii) s.k. GDS New Entrants (GNE – nya aktörer), och iv) ”supplier.com” (TSP:ernas egna webbplatser där kunderna kan göra direktbokningar).

(8)

I beslutet fastställs att de tre första inte ingår i den relevanta produktmarknaden, eftersom den fördjupade undersökningen tydligt visade att de inte utgör reella GDS-substitut och att deras förekomst eller inverkan inom EES är mycket begränsad. För att kunna avgöra om de tjänster som erbjuds via ”supplier.com” är substitut för GDS-tjänster och ingår i samma produktmarknad, har en sammansatt bedömning omfattande båda sidorna av marknaden gjorts.

(9)

I det föregående marknadsledet kan TSP:erna tack vare ”supplier.com” avsevärt sänka de genomsnittliga kostnaderna och marginalkostnaderna för distributionen, eftersom de i förlängningen slipper att betala de bokningsavgifter som tas ut av GDS-systemet och den eventuella kommission som betalas till den resebyrå som gör GDS-bokningen.

(10)

De traditionella flygbolagen kan sålunda konkurrera bättre med lågkostnadsbolagen, vars huvudkanal är ”supplier.com”. Ytterligare ett incitament för TSP:erna att främja ”supplier.com” är det faktum att det blir svårare för slutanvändaren att göra prisjämförelser mellan olika TSP:er eftersom de måste besöka varje enskild webbplats. Detta förklarar delvis de senaste årens ökning av ”supplier.com”. Enligt uppgifter från IATA utgjordes i medeltal 25 % av alla bokningar gjorda på de 20 största flygbolagen inom EES av direktbokningar under 2005 (jämfört med 20 % under 2004 och 16 % under 2003).

(11)

Den fördjupade undersökningen har visat att möjligheterna för TSP:erna att minska bokningarna via GDS-företagen till förmån för sina ”supplier.com” varierar avsevärt beroende på vilken affärsmodell som valts av TSP:en. De beror också på storleken och beteendeprofilen hos slutkundbasen, vilken i viss utsträckning är ”låst” till distributionen av resetjänster via ett GDS-system.

(12)

I det efterföljande marknadsledet får resebyråerna stimulansbetalningar av GDS-företagen om de gör bokningar genom ett GDS-system, och eventuellt även kommissioner av TSP:erna. Denna inkomst går förlorad om resebyråerna bokar genom ”supplier.com”. För att kompensera för denna inkomstförlust skulle resebyråerna behöva ta ut en serviceavgift av slutkunderna (vilket i sin tur skulle ge slutkunderna incitament att själva boka sina biljetter via en ”supplier.com” i stället för via resebyrån och därmed medföra ytterligare inkomstminskningar för resebyråerna). Därför drar kommissionen slutsatsen i beslutet att resebyråerna har starka incitament att fortsätta att använda GDS-system och att inte ersätta bokningar via GDS-system med bokningar via ”supplier.com”. Kommissionens fördjupade undersökning bekräftade även att resebyråerna anser att ”supplier.com” är besvärliga att använda och saknar GDS-systemens mångsidighet när det gäller utbud och prisjämförelser.

(13)

Med tanke på att det endast råder partiell substituerbarhet i föregående marknadsled, vilket medför att avsevärda volymer av TSP:ernas bokningar är ”låsta” till GDS-företagen, och mycket begränsad substituerbarhet i efterföljande led, drar kommissionen i sitt beslut slutsatsen att ”supplier.com” inte bör inkluderas i den relevanta produktmarknad där GDS-företagen är aktiva.

(14)

Emellertid erkänner den att det snabba anammandet av ”supplier.com” inverkar på konkurrensvillkoren på marknaden för GDS-tjänster och begränsar de fusionerade företagens marknadsbeteende.

(15)

I beslutet definieras omfattningen hos det föregående ledet av den geografiska marknaden som EES-omfattande. De globala överenskommelserna mellan TSP:erna och GDS-företagen omfattar vanligtvis separata regionala prissättningssystem för EES, Förenta staterna och andra delar av världen. De bokningsavgifter som TSP:erna betalar för de bokningar som görs i ett GDS-system är avsevärt högre i EES än i Förenta staterna. Vidare omfattas EES-marknaden av EU:s uppförandekod, medan Förenta staterna-marknaden avreglerades 2006. GDS-företagens marknadsandelar, slutligen, varierar avsevärt mellan olika regioner och länder. Därför drar kommissionen slutsatsen i beslutet att konkurrensvillkoren i EES och Förenta staterna skiljer sig åt markant.

(16)

I beslutet definieras omfattningen hos det efterföljande ledet av den geografiska marknaden som nationellt, eftersom GDS-företagens marknadsandelar varierar markant mellan medlemsstaterna. Detta är i linje med tidigare kommissionsbeslut och bekräftas av marknadsundersökningen. Nästan alla resebyråer – ofta omfattande onlineresebyråerna – är fortfarande verksamma endast i ett land, med undantag för några enstaka resebyråer vars verksamhet omfattar hela Europa (eller hela världen). De abonnemangsavgifter som resebyråerna betalar för att få använda ett GDS-system och de stimulansbetalningar som de tar emot varierar också mellan de olika EES-länderna. Amadeus och Galileo har dessutom upprättat nationella försäljnings- och serviceställen i så gott som alla EES-länder för att kunna ge bättre service på de enskilda nationella marknaderna.

(17)

I sitt beslut av den 3 maj 2007 slog kommissionen fast att det fanns starka skäl att betvivla att den anmälda koncentrationen var förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet. Kommissionen inledde därför ett förfarande i enlighet med artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen.

(18)

I sitt beslut, fattat i enlighet med artikel 6.1 c, hävdade kommissionen att koncentrationen teoretiskt kan leda till såväl icke samordnade som samordnade effekter. Beträffande de icke samordnade effekterna urskiljde kommissionen tre orsaker till skada som den på förhand höll för troliga. Förutom att bedöma risken kopplad till de samordnade effekterna inriktade kommissionen sin fördjupade undersökning av de icke samordnade effekterna på en bedömning av huruvida

(19)

I det inledande skedet av undersökningen uttrycktes farhågor för att Galileo/Worldspan skulle kunna utnyttja sitt marknadsinflytande efter sammanslagningen gentemot resebyråerna i efterföljande marknadsled på ett antal nationella marknader i syfte att stärka sin förhandlingsposition gentemot TSP:er verksamma i föregående marknadsled på EES-marknaden. Möjligheten att utnyttja marknadsinflytandet kan betecknas som en ”vertikal marknadsövergripande effekt”. Denna effekt kan beskrivas på följande sätt.

(20)

Efter sammanslagningen skulle Galileo/Worldspan komma i besittning av stora marknadsandelar med avsevärda ökningar i det efterföljande marknadsledet i Irland, Förenade kungariket, Italien, Nederländerna, Ungern och Belgien (se avsnittet om det efterföljande marknadsledet nedan).

(21)

Om en TSP skulle visa särskilt intresse för att ha ett omfattande distributionsnät i en medlemsstat där det fusionerade företaget skulle ha ett utbrett nätverk av resebyråer, skulle Galileo/Worldspan eventuellt kunna utnyttja sina marknadsandelar i det efterföljande marknadsledet i den medlemsstaten för att tvinga TSP:en till eftergifter vid förhandlingarna om ett världsomfattande avtal. Det fusionerade företagets förhandlingsposition gentemot TFT:erna skulle med andra ord medföra ett större marknadsinflytande än vad som Galileo/Worldspans marknadsandel i föregående marknadsled i EES på [20–30 %] skulle ge för handen. Denna förhandlingsposition skulle eventuellt möjliggöra för den fusionerade enheten att höja priserna ensidigt efter sammanslagningen.

(22)

Marknaden för GDS-tjänster kännetecknas av en tvåsidig plattform, med ”multihoming” på ena sidan och ”singlehoming” på andra sidan. TSP:erna använder vanligtvis ”multihoming”, eftersom de måste distribuera sina egna tjänster via alla fyra GDS-systemen för att uppnå den önskade marknadstäckningen, medan resebyråerna använder ”singlehoming”, eftersom det i de flesta fall räcker med ett GDS-system för att få de TSP-tjänster som de behöver.

(23)

Så länge som resebyråerna använder ”singlehoming”, har GDS-företagen ensamrätt till de resebyråer som tillhör deras respektive nätverk av resebyråer. Varje GDS-företag har därför en viss grad av monopol jämfört med de TSP:er som behöver komma i kontakt med de resebyråer som är knutna till ett enda GDS-system med ensamrätt. Detta monopol gör det möjligt för GDS-företagen att begära högre priser av TSP:erna. Sådana ”monopolavgifter” som tas ut av TSP:erna används i stor utsträckning till att täcka de ekonomiska incitament som erbjuds resebyråerna.

(24)

Kommissionen fann emellertid att förhandlingsaktiviteten mellan GDS-företagen och kunderna på båda sidor av marknaden har börjat förändras. TSP:erna och resebyråerna har nyligen ökat sin förhandlingsstyrka gentemot GDS-företagen. Dessa förändringar i relativ förhandlingsstyrka är resultatet av i) en konsolidering bland resebyråerna, ii) införandet av direktbokning via ”supplier.com”, och iii) höjda avgifter införda av TSP:erna.

(25)

Bortsett från hotet att hålla tillbaka resetjänster via ”supplier.com”, har TSP:erna utvecklat ytterligare ett verktyg för att sätta press på GDS-företagen. Genom att ta ut, eller hota med att ta ut, högre avgifter från resebyråerna, kan TSP:erna påverka användandet av ett visst GDS-system och förorsaka det volymförluster till förmån för antingen ”supplier.com” eller ett annat GDS-system.

(26)

Det är inte troligt att minskningen i antalet GDS-företag kommer att leda till prisökningar till följd av marknadens ”vertikala marknadsövergripande effekter” av följande skäl.

(27)

På TSP-sidan bekräftar den fördjupade undersökningen att TSP:erna kan tvinga GDS-företagen att sänka sina priser i utbyte mot ett fullständigt innehåll (”full content”), alternativt för att undvika att högre utgifter åläggs de resebyråer som de har avtal med. I synnerhet flygbolagen har utvecklat ett antal förhandlingsverktyg (i synnerhet ”supplier.com”, men inte uteslutande) som möjliggör för dem att behålla en del av sitt överskott vid förhandlingarna med GDS-företagen. Även om det endast finns tre GDS-företag kommer ingen av dem att kunna öka priserna, eftersom TSP:erna kommer att bibehålla tillräcklig förhandlingsstyrka, som grundas på i) kapacitet att kanalisera bokningar till ”supplier.com”, ii) höjda avgifter för resebyråerna, iii) varumärke som är känt på hemmamarknaden (hemmamarknaderna), och iv) möjlighet att utveckla nya förhandlingsverktyg i framtiden. Därför drar kommissionen i sitt beslut slutsatsen att en minskning av antalet GDS-företag från fyra till tre inte ökar sannolikheten för ensidiga prisökningar till följd av ”vertikala marknadsövergripande effekter”.

(28)

Denna slutsats gäller även övriga TSP:er, såsom biluthyrare och hotellkedjor.

(29)

På resebyråsidan kommer även i fortsättningen ett tillräckligt stort antal GDS-plattformar att finnas tillgängliga för resebyråerna, och omställningskostnader är inte oöverstigliga hinder för att välja ett annat GDS-företag. Faktumet att GDS-företagen behöver upprätta och bibehålla ett tillräckligt brett nätverk av resebyråer för att kunna skapa efterfrågan på TSP-sidan, placerar resebyråerna i en fördelaktig förhandlingsposition gentemot GDS-företagen, även efter det att en av GDS-företagen har upphört att existera.

(30)

Kommissionen drar i sitt beslut slutsatsen att dessa faktorer (TSP:ernas reella förhandlingsstyrka samt den pågående eller möjliga utvecklingen av ytterligare förhandlingsverktyg) räcker för att motverka den negativa inverkan av koncentrationen som en minskning från fyra till tre GDS-företag skulle kunna innebära och den eventuella uppkomsten av vertikala marknadsöverskridande effekter.

(31)

En annan möjlig orsak till skada som utretts av kommissionen rör Worldspans roll som ”prispirat” som tar ut lägre priser än sina konkurrenter (Galileo, Sabre och Amadeus) inom EES-området. I samband med marknadsundersökningen uttrycktes farhågor att Worldspans priser skulle höjas och anpassas till Galileos priser på grund av att det inte längre rådde konkurrens mellan de båda fusionerande företagen.

(32)

Kommissionens fördjupade undersökning visar emellertid att denna möjliga orsak till skada saknar grund. För att kunna dra slutsatsen att koncentrationen sannolikt skulle leda till att Worldspan skulle genomföra avsevärda prisökningar efter sammanslagningen, skulle det krävas bevis för att Worldspans priser före sammanslagningen var avsevärt lägre än dess konkurrenters, särskilt Galileos, och att de fusionerande parterna skulle ha incitament och möjlighet att öka Worldspans priser efter sammanslagningen.

(33)

Den anmälande parten översände en jämförelse av de fusionerande parternas mest grundläggande typer av bokningar under 2006: Galileos ”Active Net Segment” och Worldspans ”Full Service”. Denna visar att Worldspans katalogpris faktiskt är […] än Galileos katalogpris för […] typer av ”Full Service”-bokningsalternativ. Vidare, om Worldspans avgifter för varje bokningskategori viktas som ett genomsnitt av samtliga bokningar med hänsyn till den relativa vikten hos var och en av de fyra kategorierna av Worldspans prissättningar inom dess ”Full Service”-funktionsnivå, blir resultatet […] USD, medan Galileos ”Active Net Segment”-pris för 2006 är […] USD.

(34)

Kommissionen drar därför i sitt beslut slutsatsen att Worldspan i de flesta fall inte är det billigaste GDS-företaget för TSP:erna. Vanligen finns det alltid ett billigare alternativ än Worldspan tillgängligt på marknaden.

(35)

Ett annat skäl, enligt den anmälande parten, till varför Worldspan inte kvalar in som ”prispirat” är att Worldspans påstådda lågprispolitik inte har möjliggjort för företaget att aggressivt öka sina marknadsandelar. Tvärtom hävdar den anmälande parten att Worldspan har varit det minsta GDS-företaget inom EES i över fem år och att dess marknadsandelar inte har visat något tecken på att öka.

(36)

Utvecklingen beträffande Worldspans marknadsandelar mellan 2003 och 2006 visar en tillbakagång med [0–5 procentenheter] i det föregående marknadsledet (EES). Jämfört med det efterföljande marknadsledet har Worldspans marknadsandelar förblivit relativt stabila, med en årlig genomsnittlig tillväxt/tillbakagång på omkring [0–5 procentandelar] eller mindre, med undantag för Ungern där det skedde en tillväxt mellan 2004 och 2005. Tvärtemot vad som kan förväntas av ett företag som anses vara en prispirat, visade Worldspans marknadsandelar inga generella tecken på tillväxt.

(37)

Den anmälande parten hävdar, slutligen, att Worldspan inte kan anses utgöra någon prispirat inom EES, eftersom det måste anpassa sig efter andras priser snarare än fastställer sina egna priser. Den anmälande parten hänvisar bl.a. till det faktum att de övriga GDS-företagen var först ut inom EES med att sluta avtal om fullständigt innehåll (full content agreements) med fem av de största flygbolagen inom EES. Detta bekräftades i samband med den fördjupade undersökningen.

(38)

Den anmälande parten anser att utrymmet för en ökning av priserna med Worldspans priser efter sammanslagningen ytterligare minskas av det faktum att Galileo och Worldspan inte är varandras främsta konkurrenter på EES-marknaden.

(39)

Den fördjupade undersökningen bekräftar att TSP:erna generellt betraktar Galileo som starkare i företagsresor, medan Worldspan är starkare i nöjesresor och onlineresebyråer. I det efterföljande marknadsledet anser de allra flesta resebyråer att Amadeus är den främsta konkurrenten till både Galileo och Worldspan.

(40)

Faktumet att de fusionerande parterna inte är varandras främsta konkurrenter minskar parternas incitament att öka Worldspans priser efter sammanslagningen. Vidare tyder parternas minskade marginaler efter sammanslagningen på att utrymmet för högre priser efter sammanslagningen är begränsat.

(41)

Sannolikheten för prisökningar i föregående marknadsled efter sammanslagningen reduceras ytterligare av det faktum att sådana prisökningar skulle kunna medföra att TSP:erna drog tillbaka tjänster från Worldspans GDS-system eller höjde avgifterna för de resebyråer som anlitar Worldspan.

(42)

Sammanfattningsvis framgår det av kommissionens fördjupade undersökning att det inte finns tillräckliga belägg för att dra slutsatsen att Worldspan tar ut lägre priser än sina konkurrenter eller skulle agera prispirat. Kommissionen drar därför i sitt beslut slutsatsen att transaktionen sannolikt inte skulle leda till en ökning av Worldspans priser.

(43)

Beträffande det senare marknadsledet skulle transaktionen leda till stora marknadsandelar (över 40 %) i sex medlemsstater, med avsevärda ökningar. I dessa sex medlemsstater låg marknadsandelarna under 2006 mellan [40–50 %] och [70–80 %].

(44)

Tack vare storleken på de stora sammanlagda marknadsandelarna i dessa sex medlemsstater skulle parterna efter sammanslagningen kunna agera oberoende av sina konkurrenter och kunder och utnyttja sina affärsförbindelser med resebyråerna.

(45)

Den ingående undersökningen ger emellertid för handen att koncentrationen inte gör det möjligt för de fusionerade företagen att utnyttja sitt marknadsinflytande och utöva tryck på resebyråerna på de inhemska marknader där transaktionen skulle medföra höga gemensamma marknadsandelar.

(46)

Den anmälande parten hävdar att Galileo har förlorat betydande marknadsandelar i var och en av medlemsstaterna där det traditionellt hade stora andelar på grund av historiska band med de nationella flygbolagen.

(47)

Minskningen av Galileos marknadsandelar skulle enligt den anmälande parten visa att storleken på Galileos marknadsandelar, som ligger över genomsnittet, inte återspeglar dess inflytande på marknaden. Transaktionen kommer sannolikt inte att vända den nedåtgående trenden hos Galileos marknadsandelar, särskilt med tanke på den marginella roll som Worldspan spelar på EES-nivå och dess dokumenterade oförmåga att förbättra sina marknadspositioner på EES-marknaden under de senaste åren.

(48)

Trenden hos Galileos marknadsandelar och den marginella roll som Worldspan spelar på EES-nivå bekräftades av den ingående undersökningen.

(49)

Resebyråerna är i allmänhet nettomottagare, eftersom de mottar mer stimulansbetalningar från GDS-företagen än de betalar i abonnemangsavgifter till dem. Stimulansbetalningarna har ökat konstant under de senaste fem åren, även i de medlemsstater där parterna har höga marknadsandelar (över 40 %). Den fördjupade undersökningen visar att under perioden 2003–2006 ökade i allmänhet resebyråernas inkomster, medan de hade en positiv utveckling när det gällde bruttomarginalerna.

(50)

Utvecklingen visar hur viktiga resebyråerna är för GDS-företagen och återspeglar den allmänna synen bland de personer som deltog i den fördjupade undersökningen att det råder stor konkurrens mellan GDS-företagen i det efterföljande marknadsledet.

(51)

Ett ytterligare skäl till varför transaktionen sannolikt inte kommer att leda till prisökningar i det efterföljande marknadsledet sammanhänger med det faktum, såsom framgår av den fördjupade undersökningen, att omställningskostnaderna inte är oöverkomliga hinder för en övergång.

(52)

Trots att det är svårt att kvantifiera övergångskostnaderna, såväl i termer av tid och utbildning som i pengar, kan vissa allmänna slutsatser dras från den fördjupade undersökningen. Små resebyråer behöver en eller två veckor på sig för att växla från ett GDS-system till ett annat. Utbildningsbehovet är inte påtagligt och produktiviteten påverkas inte negativt av övergången. Stora resebyråer däremot uppskattar att den tid som krävs för övergången uppgår till 12 månader och att de ekonomiska kostnaderna är avsevärda (över 1 miljon euro). Även utbildningsbehovet är större. I vissa fall (t.ex. på grund av tekniska aspekter av övergången) kan de ekonomiska kostnaderna och tidsåtgången till och med vara ännu högre.

(53)

Den fördjupade undersökningen bekräftade att övergångskostnader existerar men att de inte har hindrat åtskilliga övergångar i det förflutna. Under perioden 2003–2006 gick ett flertal resebyråer över från Galileo till Amadeus. Dessutom förlorade Worldspan två av sina största kunder under samma period, […] och […].

(54)

Även om omställningskostnader förekommer, förefaller det osannolikt att övergången skulle ge upphov till några konkurrensproblem på grund av parternas höga kombinerade marknadsandelar i det senare marknadsledet. Anledningen till detta är i) den negativa utvecklingen hos parternas gemensamma marknadsandelar, ii) den intensiva konkurrensen mellan GDS-företagen, även på de inhemska marknader där de har höga marknadsandelar i det senare marknadsledet, såsom framgår av ökningen över tiden i incitament som betalas till resebyråerna på dessa inhemska marknader, och iii) resebyråernas allmänt positiva syn på koncentrationen, som de grundar sig på deras övertygelse att sammanslagningen kommer att skapa ett starkt alternativ till Amadeus.

(55)

Därför drar kommissionen i sitt beslut slutsatsen beträffande det senare marknadsledet att icke samordnade effekter sannolikt inte uppstår till resultat av koncentrationen.

(56)

Inom ramen för den fördjupade undersökningen gjordes även en analys av huruvida det kan uppstå samordnade effekter i såväl det föregående som efterföljande ledet av GDS-marknaden.

(57)

Ju mindre komplicerat och mer stabilt det ekonomiska klimatet är, desto lättare är det i allmänhet för företagen att nå en gemensam överenskommelse om villkoren för samordningen. Den volatila efterfrågan, den omfattande interna tillväxten hos vissa företag på marknaden och det högfrekventa inträdet av nya företag på marknaden kan i detta sammanhang antyda att situationen inte är tillräckligt stabil för att en samordning ska vara sannolik.

(58)

Även om det inte har skett något större inträde på GDS-marknaden under de senaste fem åren, bekräftar marknadsandelarnas utveckling under de senaste fem åren att det ekonomiska klimat i vilket GDS-företagen konkurrerar inom EES har genomgått betydande förändringar.

(59)

Vidare bör tillväxten av ”supplier.com” under de senaste fem åren beaktas som en destabiliserande faktor när det gäller att nå överenskommelser om samordning på GDS-marknaden. Marknadsundersökningen bekräftade också att de flesta flygbolag förutser en ytterligare tillväxt i sin direkta försäljning via ”supplier.com”. För biluthyrarna och hotellen svarar distributionen av resetjänster via GDS-system för en relativt liten del av bokningarna.

(60)

Även om möjligheten att uppnå en överenskommelse om samordning mellan de tre återstående GDS-systemen av det tidigare marknadsledet inte helt utesluts av ovanstående omständigheter, drar kommissionen slutsatsen i beslutet att dessa omständigheter skulle göra en sådan samordning svår och därför osannolik.

(61)

Endast ett trovärdigt hot om omedelbara och tillräckliga motåtgärder avhåller företag från att avvika från en överenskommelse om samordning. Detta fordrar att insynen i marknaden är så hög att de samordnande företagen i tillfredställande grad kan övervaka om företag avviker från överenskommelsen.

(62)

Även om GDS-systemens tjänster är relativt homogena till sin natur, är samtliga GDS-systems prissättningsstrukturer och produktutbud komplexa. Inom EES tillämpar GDS-företagen för närvarande olika typer av avtal parallellt, dvs. standardavtal (Participating Carrier Agreements, PCAs) och avtal om fullständigt innehåll (full content agreements), som ibland kompletteras med ”opt-in”-avtal. Skillnaderna i fråga om såväl prissättningsstrukturer som produktutbud, och det stora antalet prissättningsstrukturer och produktutbud, i dessa avtal gör varaktig samordning opraktisk. Insynen i den marknad som återstår minskas ytterligare av det faktum att GDS-företagen regelbundet modifierar prissättningsstrukturerna och produktutbudet.

(63)

Även om marknadsundersökningen tycks ge för handen att avtalen mellan GDS-systemen och biluthyrarna och hotellen är mindre komplicerade till strukturen, har de ändå inte den nivå av insyn som krävs för att samordning ska vara möjlig.

(64)

Ett flertal personer som medverkade i marknadsundersökningen pekade på förekomsten av klausuler om mest gynnad nation (Most Favoured Nation, MFN) i deras avtal med GDS-företagen. Användningen av dessa klausuler skulle kunna öka prisinsynen. Det bekräftades emellertid av marknadsundersökningen att MFN-klausulerna i de flesta fall avser TSP:ernas skyldighet att förse GDS-leverantören med ett likvärdigt innehåll, och därför endast avspeglar de skyldigheter som föreskrivs i uppförandekoden.

(65)

Med tanke på de relevanta marknadernas egenskaper, särskilt den begränsade insynen, anser kommissionen i sitt beslut att det skulle vara svårt för de tre återstående GDS-företagen att effektivt övervaka avvikelser från det samordnade beteendet.

(66)

Samordningen kan endast upprätthållas om konsekvenserna av en avvikelse är tillräckligt kännbara för att övertyga de samordnande företagen att det ligger i deras intresse att uppfylla bestämmelserna i samordningen.

(67)

Omedelbara motåtgärder mot det avvikande GDS-företaget genom vilka de samordnande GDS-företagen minskar de avgifter som tas ut av TSP:erna skulle vara ineffektiva, eftersom det inte skulle förmå TSP:erna att ändra sitt beteende, med tanke på att de behöver tjänster från alla fyra GDS-företagen.

(68)

En mer realistisk motåtgärd vore att ett GDS-företag erbjöd vissa viktiga resebyråer som utnyttjar det avvikande GDS-företagets tjänster högre incitament eller direktutbetalningar av klumpsummor i syfte att få till stånd en övergång från det avvikande GDS-företaget till ett annat GDS-företag. Trots att sådana åtgärder vore möjliga skulle detta vara en dyr strategi, eftersom stimulansbetalningarna till resebyråerna måste vara tillräckligt höga för att förmå resebyråerna att växla GDS-företag.

(69)

Kommissionen drar därför i sitt beslut slutsatsen att motåtgärder i form av ökade stimulansbetalningar till resebyråerna i sig inte kan uteslutas.

(70)

För att samordningen ska bli framgångsrik får det inte vara möjligt för icke deltagande företag, potentiella konkurrenter och kunder att äventyra det förväntade resultatet av samordningen.

(71)

I föreliggande fall tycks det föreligga ett avsevärt konkurrenstryck på marknaden vilket skulle destabilisera varje försök till samordning. Detta konkurrenstryck tycks i synnerhet stamma från TSP:ernas möjlighet att hålla inne tjänster och endast göra dem tillgängliga via en direkt distributionskanal såsom ”supplier.com”. En samordning som leder till prisökningar skulle dessutom kunna medföra att TSP:erna inom EES investerar mer i utvecklingen av alternativ till GDS-systemen, såsom GNE och direktlänkar.

(72)

Med hänsyn till de ovan angivna omständigheterna och det faktum att de kriterier som måste uppfyllas för att ge samordningseffekter är kumulativa, kommer koncentrationen sannolikt inte att medföra samordningseffekter på EU-marknaden för tillhandahållande av GDS-tjänster till TSP:er.

(73)

Frågan om huruvida en samordning bör ske skulle i princip också kunna uppkomma i det efterföljande marknadsledet, som omfattar förbindelserna mellan GDS-företagen och resebyråerna. I det efterföljande marknadsledet skiljer sig de fyra GDS-företagens marknadsandelar markant åt i de olika EES-länderna.

(74)

Konkurrensen mellan GDS-systemen i det efterföljande marknadsledet är hård, och det finns inga tecken på samordnat beteende. Under de senaste […] åren har Galileo och Worldspan förlorat […] marknadsandelar till Amadeus. Marknadsundersökningen bekräftar dessutom att konkurrensen mellan GDS-systemen om avtalen med resebyråerna för närvarande är intensiv, vilket återspeglas av GDS-systemens ökade stimulansbetalningar till resebyråerna under de senaste fem åren.

(75)

Ovanstående antyder att de fusionerande företagens marknadsställningar i de flesta efterföljande marknadsled är relativt instabila; en omständighet som skulle kunna försvåra en överenskommelse om samordning.

(76)

Resebyråernas avtalsvillkor brister i allmänhet i insyn, eftersom de förhandlas fram individuellt mellan resebyråerna och GDS-företagen. GDS-företagen har ingen insyn i de komplicerade villkor som erbjuds av konkurrerande GDS-företag. Även om det kan förekomma en viss prisinsyn till följd av ett eventuellt utbyte av information mellan resebyråerna och GDS-företagen i samband med avtalsförhandlingarna, reduceras den insyn som skulle kunna uppkomma kraftigt av det faktum att de flesta avtalen förhandlas individuellt. Därför tycks möjligheterna att framgångsrikt övervaka ett samordnat beteende vara högst begränsade, eftersom det skulle kräva övervakning av innehållets nivå, funktioner, tjänster, ekonomiskt stöd, bonusar och andra villkor som varje GDS-företag erbjuder de enskilda resebyråerna.

(77)

Med tanke på den begränsade insynen i marknadens efterföljande led, drar kommissionen i sitt beslut slutsatsen att det skulle vara svårt för de tre återstående GDS-systemen att övervaka avvikelser från det samordnade beteendet.

(78)

De avskräckningsmekanismer som kan införas är i huvudsak desamma som de som diskuterades beträffande marknadens föregående led.

(79)

I fall av samordnat beteende finns det inte många lätt tillgängliga alternativ för resebyråerna. Att utnyttja ”supplier.com” är alltför betungande för resebyråerna, och de övriga alternativen till GDS-företagen är ännu inte tillräckligt väl utvecklade i EES för att de ska utgöra lämpliga alternativ.

(80)

Med tanke på att de kriterier som måste uppfyllas för att samordningseffekter ska skapas är kumulativa, drar kommissionen i sitt beslut slutsatsen att koncentrationen även i marknadens efterföljande led sannolikt inte kommer att medföra några samordningseffekter.

(81)

Kommissionen drar i sitt beslut slutsatsen att den föreslagna koncentrationen inte kommer att ge upphov till några konkurrensproblem som påtagligt hämmar en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den. Kommissionen har följaktligen för avsikt att förklara koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet i enlighet med artikel 8.1 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet.

1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/29

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella stöd till program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar och zoonoser.

(2)

Dessutom föreskrivs i artikel 24.1 i beslut 90/424/EEG att en finansiell gemenskapsåtgärd ska införas för att ersätta medlemsstaternas utgifter för finansiering av nationella program för utrotning, bekämpning och övervakning av de djursjukdomar och zoonoser som förtecknas i det beslutet.

(3)

Genom rådets beslut 2006/965/EG av den 19 december 2006 om ändring av beslut 90/424/EEG om utgifter inom veterinärområdet (2) ersattes artikel 24 i det beslutet med en ny bestämmelse. Beslut 2006/965/EG tillåter genom övergångsbestämmelser att program för enzootisk bovin leukos och Aujeszkys sjukdom kan fortsätta att finansieras till och med den 31 december 2010.

(4)

I rådets beslut 90/638/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av gemenskapskriterier för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar (3) föreskrivs att de program som medlemsstaterna lägger fram måste uppfylla kriterierna i bilagorna till beslut 90/638/EEG för att godkännas som sådana åtgärder som avses i artikel 24.1 i beslut 90/424/EEG.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (4) föreskrivs att medlemsstaterna ska genomföra årliga program för övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) hos nötkreatur, får och getter.

(6)

I rådets direktiv 2005/94/EG (5) om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa föreskrivs också att medlemsstaterna ska genomföra program för övervakning av fjäderfä och vilda fåglar bland annat för att på grundval av en regelbundet uppdaterad riskbedömning bidra till att öka kännedomen om de risker som vilda fåglar utgör när det gäller alla typer av influensavirus hos fåglar med ursprung från fåglar. Dessa årliga program för övervakning, och finansieringen av dem, bör också godkännas.

(7)

Vissa medlemsstater har lämnat in årliga program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar, kontrollprogram för förebyggande av zoonoser samt årliga program för utrotning och övervakning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati till kommissionen med begäran om finansiellt stöd från gemenskapen.

(8)

Vissa medlemsstater har även lämnat in fleråriga program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar till kommissionen med begäran om finansiellt stöd från gemenskapen. Utgiftsåtagandena för de fleråriga programmen ska ingås i enlighet med artikel 76.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (6). För fleråriga program ska det första budgetåtagandet göras efter det att programmen har godkänts. Varje följande åtagande ska göras av kommissionen på grundval av det beslut om att bevilja stöd som avses i artikel 24.5 i beslut 90/424/EEG.

(9)

Kommissionen har bedömt de årliga och fleråriga program som medlemsstaterna har lämnat in ur både veterinär och finansiell synvinkel. Dessa program har konstaterats uppfylla kraven i relevant gemenskapslagstiftning på veterinärområdet, särskilt kriterierna i beslut 90/638/EEG.

(10)

Med tanke på hur viktiga dessa program är för att uppnå gemenskapens mål på djur- och folkhälsoområdet och mot bakgrund av att det är obligatoriskt att tillämpa programmen för transmissibla spongiforma encefalopatier och aviär influensa i alla medlemsstater, är det lämpligt att fastställa hur stort gemenskapens finansiella stöd till medlemsstaternas kostnader ska vara för de åtgärder som avses i detta beslut, upp till ett visst belopp för varje program.

(11)

För att uppnå en bättre förvaltning, en effektivare användning av gemenskapens medel och bättre insyn är det också nödvändigt att för varje program, där så är tillämpligt, fastställa högsta belopp för ersättning av medlemsstaternas kostnader för exempelvis de tester som görs i medlemsstaterna samt ersättning till djurägare för deras förluster på grund av slakt eller utslaktning av djur.

(12)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (7) ska program för bekämpning och övervakning av djursjukdomar finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. För den finansiella kontrollen gäller artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen.

(13)

Finansiellt stöd från gemenskapen bör beviljas på villkor att de åtgärder som planeras genomförs effektivt, och på villkor att de behöriga myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som fastställs i detta beslut. Det tycks i synnerhet vara lämpligt att kräva tätare tekniska delrapporter för att utvärdera effektiviteten i genomförandet av de godkända programmen.

(14)

Av administrativa effektivitetsskäl bör alla utbetalningsansökningar som lämnas in för att erhålla finansiellt stöd från gemenskapen uttryckas i euro. I enlighet med rådets förordning (EG) nr 1290/2005 bör omräkningskursen för utgifter i en annan valuta än euro vara den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före första dagen i den månad då den berörda medlemsstaten lämnade in sin ansökan.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

1 200 000 euro för Irland,

b)

4 400 000 euro för Spanien,

c)

2 100 000 euro för Italien,

d)

153 000 euro för Cypern,

e)

1 900 000 euro för Portugal,

f)

1 200 000 euro för Förenade kungariket.

a)

:

för Rose Bengal-tester

:

0,20 euro/test,

b)

:

för serumagglutinationstester

:

0,20 euro/test,

c)

:

för komplementbindningstester

:

0,40 euro/test,

d)

:

för ELISA-tester

:

1 euro/test.

a)

24 000 euro för Estland,

b)

6 100 000 euro för Spanien,

c)

2 700 000 euro för Italien,

d)

1 100 000 euro för Polen,

e)

347 000 euro för Portugal.

a)

:

för tuberkulintester

:

1 euro/test,

b)

:

för gammainterferontester

:

5 euro/test.

a)

5 600 000 euro för Spanien,

b)

2 800 000 euro för Italien,

c)

93 000 euro för Cypern,

d)

1 100 000 euro för Portugal.

a)

:

för Rose Bengal-tester

:

0,20 euro/test,

b)

:

för komplementbindningstester

:

0,40 euro/test,

a)

377 000 euro för Belgien,

b)

5 400 euro för Bulgarien,

c)

3 100 000 euro för Tyskland,

d)

100 000 euro för Grekland,

e)

4 100 000 euro för Spanien,

f)

351 000 euro för Frankrike,

g)

1 300 000 euro för Italien,

h)

70 000 euro för Luxemburg,

i)

527 000 euro för Nederländerna,

j)

245 000 euro för Österrike,

k)

1 004 000 euro för Portugal,

l)

43 000 euro för Rumänien,

m)

61 000 euro för Slovenien.

a)

550 000 euro för Belgien,

b)

10 000 euro för Bulgarien,

c)

200 000 euro för Tjeckien,

d)

75 000 euro för Danmark,

e)

600 000 euro för Tyskland,

f)

120 000 euro för Irland,

g)

150 000 euro för Grekland,

h)

800 000 euro för Spanien,

i)

500 000 euro för Frankrike,

j)

470 000 euro för Italien,

k)

45 000 euro för Cypern,

l)

60 000 euro för Lettland,

m)

400 000 euro för Ungern,

n)

1 300 000 euro för Nederländerna,

o)

50 000 euro för Österrike,

p)

2 000 000 euro för Polen,

q)

600 000 euro för Portugal,

r)

400 000 euro för Rumänien,

s)

275 000 euro för Slovakien.

a)

:

för bakteriologiska tester (odling)

:

5,00 euro/test,

b)

:

för inköp av vaccindoser

:

0,05 euro/dos,

c)

:

för serotypning av relevanta isolat av Salmonella spp.

:

20,00 euro/test.

a)

750 000 euro för Belgien,

b)

20 000 euro för Bulgarien,

c)

1 000 000 euro för Tjeckien,

d)

2 000 000 euro för Tyskland,

e)

20 000 euro för Estland,

f)

500 000 euro för Grekland,

g)

3 500 000 euro för Spanien,

h)

2 500 000 euro för Frankrike,

i)

1 000 000 euro för Italien,

j)

80 000 euro för Cypern,

k)

300 000 euro för Lettland,

l)

10 000 euro för Luxemburg,

m)

2 000 000 euro för Ungern,

n)

2 000 000 euro för Nederländerna,

o)

1 000 000 euro för Österrike,

p)

2 000 000 euro för Polen,

q)

1 000 000 euro för Portugal,

r)

500 000 euro för Rumänien,

s)

1 000 000 euro för Slovakien,

t)

80 000 euro för Förenade kungariket.

a)

:

för bakteriologiska tester (odling)

:

5,00 euro/test,

b)

:

för inköp av vaccindoser

:

0,05 euro/dos,

c)

:

för serotypning av relevanta isolat av Salmonella spp.

:

20,00 euro/test.

a)

klassisk svinpest som lagts fram av Bulgarien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Rumänien, Slovenien och Slovakien godkänns härmed för perioden 1 januari–31 december 2008,

b)

klassisk svinpest och afrikansk svinpest som lagts fram av Italien godkänns härmed för perioden 1 januari–31 december 2008.

a)

400 000 euro för Bulgarien,

b)

1 000 000 euro för Tyskland,

c)

650 000 euro för Frankrike,

d)

100 000 euro för Italien,

e)

15 000 euro för Luxemburg,

f)

2 500 000 euro för Rumänien,

g)

40 000 euro för Slovenien,

h)

525 000 euro för Slovakien.

a)

127 000 euro för Belgien,

b)

76 000 euro för Bulgarien,

c)

65 000 euro för Tjeckien,

d)

202 000 euro för Danmark,

e)

580 000 euro för Tyskland,

f)

8 000 euro för Estland,

g)

58 000 euro för Irland,

h)

72 000 euro för Grekland,

i)

306 000 euro för Spanien,

j)

155 000 euro för Frankrike,

k)

380 000 euro för Italien,

l)

15 000 euro för Cypern,

m)

33 000 euro för Lettland,

n)

43 000 euro för Litauen,

o)

12 000 euro för Luxemburg,

p)

184 000 euro för Ungern,

q)

444 000 euro för Nederländerna,

r)

55 000 euro för Österrike,

s)

81 000 euro för Polen,

t)

165 000 euro för Portugal,

u)

465 000 euro för Rumänien,

v)

43 000 euro för Slovenien,

w)

50 000 euro för Slovakien,

x)

35 000 euro för Finland,

y)

290 000 euro för Sverige,

z)

400 000 euro för Förenade kungariket.

a)

:

för ELISA-tester

:

1 euro/test,

b)

:

för immunodiffusionstester (AGID-test)

:

1,20 euro/test,

c)

:

för HI-tester avseende H5/H7

:

12 euro/test,

d)

:

för virusisoleringstester

:

30 euro/test,

e)

:

för PCR-tester

:

15 euro/test,

f)

:

för provtagning av vilda fåglar

:

20 euro/fågel.

a)

1 950 000 euro för Belgien,

b)

850 000 euro för Bulgarien,

c)

950 000 euro för Tjeckien,

d)

1 600 000 euro för Danmark,

e)

9 500 000 euro för Tyskland,

f)

250 000 euro för Estland,

g)

5 000 000 euro för Irland,

h)

950 000 euro för Grekland,

i)

4 700 000 euro för Spanien,

j)

14 750 000 euro för Frankrike,

k)

3 050 000 euro för Italien,

l)

250 000 euro för Cypern,

m)

300 000 euro för Lettland,

n)

550 000 euro för Litauen,

o)

150 000 euro för Luxemburg,

p)

700 000 euro för Ungern,

q)

37 000 euro för Malta,

r)

3 150 000 euro för Nederländerna,

s)

1 250 000 euro för Österrike,

t)

3 250 000 euro för Polen,

u)

1 250 000 euro för Portugal,

v)

7 500 euro för Rumänien,

w)

200 000 euro för Slovenien,

x)

750 000 euro för Slovakien,

y)

650 000 euro för Finland,

z)

1 150 000 euro för Sverige,

za)

5 300 000 euro för Förenade kungariket.

a)

5 euro per test, för tester på nötkreatur i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

b)

30 euro per test, för tester på får och getter i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

c)

50 euro per test, för tester på hjortdjur i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

d)

175 euro per test, för primära molekylära särskiljande tester i enlighet med kapitel C punkt 3.2 c i i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

a)

50 000 euro för Belgien,

b)

50 000 euro för Bulgarien,

c)

150 000 euro för Tjeckien,

d)

50 000 euro för Danmark,

e)

145 000 euro för Tyskland,

f)

50 000 euro för Estland,

g)

430 000 euro för Irland,

h)

50 000 euro för Grekland,

i)

500 000 euro för Spanien,

j)

100 000 euro för Frankrike,

k)

150 000 euro för Italien,

l)

50 000 euro för Luxemburg,

m)

50 000 euro för Nederländerna,

n)

50 000 euro för Österrike,

o)

100 000 euro för Polen,

p)

232 000 euro för Portugal,

q)

10 000 euro för Slovenien,

r)

125 000 euro för Slovakien,

s)

25 000 euro för Finland,

t)

176 000 euro för Förenade kungariket.

a)

66 000 euro för Belgien,

b)

26 000 euro för Bulgarien,

c)

88 000 euro för Tjeckien,

d)

204 000 euro för Danmark,

e)

1 000 000 euro för Tyskland,

f)

12 100 euro för Estland,

g)

550 000 euro för Irland,

h)

700 000 euro för Grekland,

i)

3 800 000 euro för Spanien,

j)

3 000 000 euro för Frankrike,

k)

1 500 000 euro för Italien,

l)

1 100 000 euro för Cypern,

m)

1 100 euro för Lettland,

n)

3 000 euro för Litauen,

o)

27 000 euro för Luxemburg,

p)

343 000 euro för Ungern,

q)

258 000 euro för Nederländerna,

r)

26 000 euro för Österrike,

s)

35 000 euro för Portugal,

t)

881 000 euro för Rumänien,

u)

61 000 euro för Slovenien,

v)

302 000 euro för Slovakien,

w)

201 000 euro för Finland,

x)

4 000 000 euro för Förenade kungariket.

a)

700 000 euro för Bulgarien,

b)

700 000 euro för Litauen,

c)

1 500 000 euro för Ungern,

d)

290 000 euro för Österrike,

e)

3 900 000 euro för Polen,

f)

2 500 000 euro för Rumänien,

g)

575 000 euro för Slovakien.

a)

:

för ELISA-tester

:

8 euro/test,

b)

:

för tester för att påvisa tetracyklin i ben

:

8 euro/test.

a)

15 000 euro för Estland,

b)

200 000 euro för Litauen,

c)

800 000 euro för Polen.

a)

:

för ELISA-tester

:

0,50 euro/test,

b)

:

för immunodiffusionstester (AGID-test)

:

0,50 euro/test.

a)

450 000 euro för Spanien,

b)

60 000 euro för Ungern,

c)

5 000 000 euro för Polen.

a)

1 januari 2008–31 december 2009 för Tjeckien och Tyskland,

b)

1 januari 2008–31 december 2010 för Lettland och Finland,

c)

1 januari 2008–31 december 2011 för Estland,

d)

1 januari 2008–31 december 2012 för Slovenien.

a)

:

för ELISA-tester

:

8 euro/test,

b)

:

för tester för att påvisa tetracyklin i ben

:

8 euro/test.

a)

1 000 000 euro för Tjeckien,

b)

800 000 euro för Tyskland,

c)

4 750 000 euro för Estland,

d)

3 700 000 euro för Lettland,

e)

1 750 000 euro för Slovenien,

f)

300 000 euro för Finland.

a)

500 000 euro för Tjeckien,

b)

475 000 euro för Tyskland,

c)

1 000 000 euro för Estland,

d)

1 200 000 euro för Lettland,

e)

350 000 euro för Slovenien,

f)

100 000 euro för Finland.

a)

:

för ELISA-tester

:

0,50 euro/test,

b)

:

för immunodiffusionstester (AGID-test)

:

0,50 euro/test.

a)

2 000 000 euro för Italien,

b)

170 000 euro för Lettland,

c)

1 000 000 euro för Portugal.

a)

400 000 euro för Italien,

b)

60 000 euro för Lettland,

c)

300 000 euro för Portugal.

a)

för nötkreatur uppgå till högst

EUR 375 per animal;

b)

för får och getter uppgå till högst

50 euro/djur,

c)

för avelsfåglar av Gallus gallus uppgå till högst

3,50 euro/djur,

d)

för värphöns av Gallus gallus uppgå till högst

1,50 euro/djur.

a)

genomför programmen i enlighet med relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen, inbegripet reglerna för konkurrens och offentlig upphandling,

b)

senast den 1 januari 2008 sätter i kraft de lagar och andra författningar som krävs för genomförandet av de program som avses i artiklarna 1–18,

c)

senast den 1 juni 2008 överlämnar de tekniska och finansiella delrapporterna för de program som avses i artiklarna 1–18 till kommissionen, i enlighet med artikel 24.7 a i beslut 90/424/EEG,

d)

för de program som avses i artikel 9 genom kommissionens onlinesystem rapporterar positiva och negativa resultat från undersökningar som framkommit under övervakningen av fjäderfä och vilda fåglar till kommissionen var tredje månad inom fyra veckor efter slutet av den sista månad som rapporten omfattar,

e)

för de program som avses i artiklarna 10–12 rapporterar resultatet av programmen för övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier till kommissionen varje månad inom fyra veckor efter slutet av den månad som rapporten omfattar,

f)

för de program som avses i artiklarna 1–18 i enlighet med artikel 24.7 b i beslut 90/424/EEG senast den 30 april 2009 överlämnar en slutrapport till kommissionen om det tekniska genomförandet av programmet, tillsammans med handlingar som styrker medlemsstatens utgifter och de resultat som uppnåtts under perioden 1 januari–31 december 2008,

g)

genomför de program som avses i artiklarna 1–18 effektivt,

h)

för de program som avses i artiklarna 1–18 inte lämnar in ytterligare ansökningar om annat gemenskapsstöd till dessa åtgärder och inte tidigare har lämnat in sådana ansökningar.