ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 299

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

50 årgången
16 november 2007


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden)

1

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

16.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1234/2007

av den 22 oktober 2007

om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

av följande skäl:

(1)

För att den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ska kunna fungera och utvecklas krävs det en gemensam jordbrukspolitik (nedan kallad ”GJP”) som särskilt omfattar en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna (nedan kallad ”den gemensamma organisationen av marknaderna”) som, enligt artikel 34 i fördraget, kan utformas på olika sätt beroende på produkterna.

(2)

Sedan GJP infördes har rådet antagit 21 gemensamma organisationer av marknaderna för enskilda produkter eller produktgrupper, som var och en styrs av en särskild grundförordning antagen av rådet:

Rådets förordning (EEG) nr 234/68 av den 27 februari 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och snittgrönt (2).

Rådets förordning (EEG) nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för vissa produkter som förtecknas i bilaga II till fördraget (3).

Rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött (4).

Rådets förordning (EEG) nr 2771/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för ägg (5).

Rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött (6).

Rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (7).

Rådets förordning (EEG) nr 404/93 av 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (8).

Rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (9).

Rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (10).

Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (11).

Rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (12).

Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (13).

Rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion (14).

Rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den 19 december 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött (15).

Rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (16).

Rådets förordning (EG) nr 1785/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (17).

Rådets förordning (EG) nr 1786/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder (18).

Rådets förordning (EG) nr 865/2004 av den 29 april 2004 om den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver (19).

Rådets förordning (EG) nr 1947/2005 av den 23 november 2005 om den gemensamma organisationen av marknaden för utsäde (20).

Rådets förordning (EG) nr 1952/2005 av den 23 november 2005 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle (21).

Rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (22).

(3)

Rådet har dessutom antagit tre förordningar med särskilda bestämmelser för vissa produkter, dock utan att upprätta en gemensam organisation av marknaderna för dessa produkter:

Rådets förordning (EG) nr 670/2003 av den 8 april 2003 om inrättande av särskilda åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter (23).

Rådets förordning (EG) nr 797/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder för förbättring av produktions- och saluföringsvillkoren för biodlingsprodukter (24).

Rådets förordning (EG) nr 1544/2006 av den 5 oktober 2006 om särskilda åtgärder för att främja silkesodling (25).

(4)

Förordningarna ovan (nedan kallade ”grundförordningar”) åtföljs ofta av en uppsättning tillhörande rådsförordningar. De flesta av grundförordningarna är uppbyggda på samma sätt och har flera gemensamma bestämmelser. Detta gäller särskilt bestämmelserna om handel med tredjeländer och de allmänna bestämmelserna, men också i viss utsträckning de bestämmelser som rör den inre marknaden. Grundförordningarna innehåller ofta också olika lösningar på samma eller liknande problem.

(5)

Sedan en tid har gemenskapen målet att förenkla lagstiftningen kring GJP. Därför upprättades ett övergripande regelverk för alla direktstöd, och de många olika stödsystemen omvandlades till det samlade gårdsstödet genom antagandet av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system med direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (26). Denna strategi bör även tillämpas på grundförordningarna. Därför bör grundförordningarnas bestämmelser införlivas i en gemensam rättslig ram, och sektorsindelningen ersättas med en övergripande strategi när så är möjligt.

(6)

Mot bakgrund av det som tidigare omnämnts, bör grundförordningarna upphävas och ersättas med en enda förordning.

(7)

Förenklingen bör inte leda till att de politiska beslut som under åren har fattats inom ramen för GJP ifrågasätts. Denna förordning bör därför framför allt utgöra en teknisk förenkling. Den bör därför inte innebära upphävande eller ändring av befintliga instrument, förutsatt att dessa inte blivit föråldrade eller överflödiga och inte är av sådan art att de behöver behandlas på rådsnivå, eller innebära införande av nya instrument eller åtgärder.

(8)

Med hänsyn till detta bör förordningen inte omfatta de delar av de gemensamma organisationerna av marknaden som genomgår policyreformer. Detta gäller de flesta delarna av sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker samt vin. Därför bör bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1493/1999 endast infogas i denna förordning om de inte redan genomgår någon form av policyreformer. De materiella reglerna för dessa gemensamma organisationer av marknaderna bör emellertid införlivas när respektive reformer väl har genomförts.

(9)

Enligt de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris, socker, torkat foder, utsäde, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, bananer, mjölk och mjölkprodukter samt silkesodling föreskrivs regleringsår som främst är anpassade till de biologiska produktionscyklerna för respektive produkt. Regleringsåren såsom de har fastställts inom dessa sektorer bör därför föras in i denna förordning.

(10)

För att stabilisera marknaderna och tillförsäkra jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard har det utvecklats ett differentierat system för prisstöd för de olika sektorerna. Detta har skett samtidigt med införandet av ordningarna för direktstöd och hänsyn har tagits till de särskilda behoven inom de olika sektorerna samt till dessa sektorers inbördes beroende av varandra. Dessa åtgärder har vidtagits i form av offentlig intervention eller i form av stöd för privat lagring av produkter från sektorerna för spannmål, ris, socker, olivolja och bordsoliver, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött. Med hänsyn till målen för denna förordning är det därför nödvändigt att upprätthålla prisstödsåtgärderna när dessa ingår i tidigare utformade rättsakter, utan att det sker några väsentliga förändringar i förhållande till det tidigare rättsläget.

(11)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna för dessa åtgärder ingå i en gemensam struktur, samtidigt som den särskilda politiken inom varje sektor upprätthålls. Av detta skäl bör man skilja mellan referenspriser och interventionspriser.

(12)

De gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, nöt- och kalvkött samt mjölk och mjölkprodukter innehöll bestämmelser som gav rådet möjlighet att, enligt förfarandet i artikel 37.2 i fördraget, ändra prisnivåerna. Med tanke på prissystemens känslighet bör det klargöras att möjligheten enligt artikel 37.2 att ändra prisnivåerna existerar i förhållande till alla sektorer som omfattas av denna förordning.

(13)

I den gemensamma organisationen av marknaderna för socker föreskrevs en möjlighet att se över standardkvaliteterna av socker, vilka definieras närmare i förordning (EG) nr 318/2006, för att beakta handelns behov och den tekniska utvecklingen när det gäller analysmetoder. I den förordningen föreskrevs följaktligen att kommissionen ska vara behörig att ändra den berörda bilagan. Det finns ett särskilt behov av att behålla den möjligheten så att kommissionen vid behov ska kunna handla snabbt.

(14)

För att det ska finnas tillgång till tillförlitliga uppgifter om priset på socker på gemenskapsmarknaden, bör det prisrapporteringssystem som föreskrivs i den gemensamma organisationen av marknaden för socker infogas i denna förordning, och marknadsprisnivåerna för vitsocker bör fastställas på grundval av detta.

(15)

För att undvika att interventionssystemet för spannmål, ris, smör och skummjölkspulver blir en avsättningsmarknad i sig, bör möjligheten att inleda offentlig intervention endast under vissa perioder av året upprätthållas. När det gäller nöt- och kalvköttprodukter, griskött och smör bör inledande och avslutande av offentlig intervention vara avhängigt av marknadsprisnivåerna under en viss period. I fråga om majs, ris och socker bör de gränser för hur stora kvantiteter som får köpas upp inom ramen för offentlig intervention upprätthållas. När det gäller smör och skummjölkspulver bör kommissionens ha fortsatt befogenhet att tillfälligt avbryta de normala uppköpen så snart en viss kvantitet uppnåtts eller att ersätta den med uppköp enligt anbudsförfarande.

(16)

Det pris till vilket interventionsuppköpen bör ske blev tidigare nedsatt inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris och nöt- och kalvkött, och fastställdes i samband med införandet av ordningarna för direktstöd inom dessa sektorer. Stödet enligt de ordningarna och interventionspriserna är därför nära knutna till varandra. För produkter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter fastställdes det priset med sikte på att främja konsumtionen av de berörda produkterna och öka deras konkurrenskraft. Inom sektorerna för ris och socker har priserna fastställts för att marknaden ska kunna stabiliseras när marknadspriserna ett visst regleringsår hamnar under det referenspris som fastställts för det påföljande regleringsåret. Dessa policybeslut fattade av rådet gäller fortfarande.

(17)

På samma sätt som enligt tidigare gemensamma organisationer av marknaderna, bör det i denna förordning föreskrivas en möjlighet att avsätta produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention. Sådana åtgärder bör vidtas på så sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden och så att uppköparna får lika tillträde till varorna på lika villkor.

(18)

Gemenskapen har genom sina interventionslager av olika jordbruksprodukter stora möjligheter att hjälpa de medborgare som har det sämst ställt. Det ligger i gemenskapens intresse att, genom att införa lämpliga åtgärder, utnyttja dessa möjligheter på hållbar basis till dess att lagren har nått en normal nivå. Hittills har välgörenhetsorganisationernas livsmedelsdistribution skett på grundval av rådets förordning (EEG) nr 3730/87 av den 10 december 1987 om allmänna bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till utsedda organisationer för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen (27). Denna viktiga sociala åtgärd som kan vara av betydande värde för de sämst ställda bör upprätthållas och infogas i denna förordning.

(19)

För att skapa jämvikt på mjölkmarknaden och stabilisera marknadspriserna, föreskrivs enligt den gemensamma organisationen för marknaden för mjölk och mjölkprodukter ett stöd för privat lagring av grädde samt vissa smör- och ostprodukter. Kommissionen har också fått befogenhet att bevilja stöd för privat lagring av vissa andra ostprodukter samt för vitsocker, vissa typer av olivolja och vissa typer av nöt- och kalvköttsprodukter, skummjölkspulver, griskött samt får- och getkött. Med tanke på syftet med denna förordning bör dessa åtgärder upprätthållas.

(20)

Rådets förordning (EG) nr 1183/2006 av den 24 juli 2006 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur (28), rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötkreatur (29), rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris (30) och rådets förordning (EEG) nr 2137/92 av den 23 juli 1992 om gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får och om fastställande av gemenskapens standardkvalitet för färska och kylda slaktkroppar av får (31) föreskriver gemenskapsskalor för klassificering av slaktkroppar inom sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt får- och getkött. Dessa system är väsentliga för prisnoteringar och tillämpningen av interventionsbestämmelserna inom dessa sektorer. De är dessutom i linje med målet att förbättra öppenheten och insynen på marknaden. Dessa system för klassificering av slaktkroppar bör upprätthållas. Det är därför lämpligt att införliva de viktigaste delarna av dem i denna förordning medan kommissionen får behörighet att reglera vissa frågor av snarast teknisk natur genom tillämpningsföreskrifter.

(21)

De restriktioner i den fria rörligheten som uppkommer till följd av åtgärder för att bekämpa spridning av djursjukdomar kan skapa svårigheter på marknaden för vissa produkter i en eller flera medlemsstater. Erfarenheten visar att allvarliga störningar av marknaden såsom betydande konsumtions- eller prisfall kan bero på förlorat konsumentförtroende på grund av folk- eller djurhälsorisker.

(22)

De undantagsåtgärder till stöd för marknaden som föreskrivs enligt respektive gemensam organisation av marknaden för nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött, och som är till för att åtgärda denna typ av situationer, bör därför infogas i denna förordning och bör gälla enligt samma villkor som tidigare. Dessa undantagsåtgärder till stöd för marknaden bör vidtas av kommissionen och bör ha direkt samband med eller vara en följd åtgärder som vidtagits på veterinär- och hälsoområdet för att förhindra spridningen av sjukdomar. De bör vidtas på medlemsstaternas begäran för att undvika allvarliga störningar på marknaderna i fråga.

(23)

Kommissionens möjligheter att anta särskilda interventionsåtgärder när så är nödvändigt för att effektivt reagera på hot om störningar på marknaderna inom spannmålssektorn samt för att hindra att offentlig intervention tillämpas i stor skala inom rissektorn i vissa regioner i gemenskapen eller för att väga upp brist på paddyris till följd av naturkatastrofer, bör fortsätta att gälla i denna förordning på de villkor enligt vilka de föreskrivs i den gemensamma organisationen av respektive marknad för spannmål och ris.

(24)

Ett minimipris bör fastställas för kvotbetor av standardkvalitet i syfte att tillförsäkra gemenskapens sockerbets- och sockerrörsodlare en skälig levnadsstandard.

(25)

Det krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en rättvis balans mellan sockerföretagens och sockerbetsodlarnas respektive rättigheter och skyldigheter. Därför bör de standardbestämmelser som styr branschavtal och som tidigare ingått i den gemensamma organisationen av marknaden för socker fortsätta att gälla.

(26)

Eftersom villkoren skiljer sig mycket åt med avseende på naturförhållanden, ekonomi och teknik är det svårt att införa enhetliga köpevillkor för sockerbetor i hela gemenskapen. Det finns redan branschavtal mellan organisationer för sockerbetsodlare och sockerföretag. Standardbestämmelserna bör därför endast avse de minimigarantier som både sockerbetsodlarna och sockerindustrin behöver för att sockermarknaden ska fungera väl, och det bör också vara tillåtet att avvika från vissa bestämmelser genom branschavtal. Närmare bestämmelser har tidigare ingått i den gemensamma organisationen av marknaden för socker i bilaga II till förordning (EG) nr 318/2006. Med tanke på att dessa bestämmelser är av ytterst teknisk art är det lämpligare att dessa frågor behandlas på kommissionsnivå.

(27)

Den produktionsavgift som föreskrivs i den gemensamma organisationen av marknaden för socker för att bidra till finansieringen av utgifter i samband med den gemensamma organisationen av marknaden för socker bör infogas i denna förordning.

(28)

Det är viktigt att bevara den strukturella balansen på sockermarkanden, och när prisnivån hamnar nära referenspriset bör kommissionen därför ha fortsatt möjlighet att besluta om återtag av socker från marknaden under så lång tid som krävs för att återställa balansen på marknaden.

(29)

Enligt de gemensamma organisationerna av marknaderna för levande växter, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött föreskrivs en möjlighet att anta vissa åtgärder för att anpassa tillgången till marknadsefterfrågan. Sådana åtgärder kan bidra till att stabilisera marknaderna och tillförsäkra de berörda jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard. Med tanke på syftet med denna förordning, bör den möjligheten fortsätta att tillämpas. Enligt nämnda bestämmelser kan rådet anta allmänna bestämmelser rörande sådana åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget. De mål som eftersträvas med hjälp av sådana åtgärder är tydligt fastställda, vilket innebär en begränsning i fråga om vilken typ av åtgärder som kan antas. Därför finns det inget behov av att rådet antar kompletterande allmänna bestämmelser inom dessa sektorer, och detta bör inte längre föreskrivas.

(30)

Den kvantitativa produktionsbegränsningen som föreskrivs i förordning (EG) nr 318/2006 och rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (32) har under många år utgjort ett betydande verktyg för marknadspolitiken inom sektorerna för socker respektive mjölk och mjölkprodukter. De skäl som fick gemenskapen att i ett tidigare skede anta system med produktionskvoter inom dessa båda sektorer är fortfarande giltiga.

(31)

Sockerkvotsystemet var direkt infogat i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, medan det motsvarande systemet inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter hittills reglerats i en rättsakt som är separat i förhållande till den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter. Med tanke på dessa systems betydelse och målen för denna förordning, är det därför lämpligt att införliva de relevanta bestämmelserna för båda sektorerna i denna förordning, utan att det sker någon väsentlig ändring av systemen och det sätt på vilket de fungerar jämfört med det tidigare rättsläget.

(32)

Sockerkvotsystemet enligt denna förordning bör därför återspegla bestämmelserna i förordning (EG) nr 318/2006 och, särskilt bibehålla kvoternas rättsliga status i den mån kvotsystemet, i enlighet med domstolens rättspraxis, utgör en mekanism för reglering av marknaden för socker avsedd att uppfylla syften av allmänt intresse.

(33)

Denna förordning bör därför också möjliggöra för kommissionen att anpassa kvoterna till en hållbar nivå efter avskaffandet under 2010 av den omstruktureringsfond som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen (33).

(34)

Med tanke på att det krävs ett visst mått av nationell flexibilitet för den strukturella anpassningen inom bearbetningsindustrin och inom sockerbets- och sockerrörsodlingen under den period då kvoterna tillämpas, bör medlemsstaterna ha fortsatt möjlighet att få rätt att ändra företagens kvoter inom vissa gränser, utan att omstruktureringsfondens funktion som ett instrument därför förändras.

(35)

I den gemensamma organisationen av marknaden för socker föreskrevs att kommissionen, för att undvika att överskott av socker skapar störningar på sockermarknaden, bör ha möjlighet att på vissa villkor besluta om en överföring av överskott av socker, isoglukos och inulinsirap till kvotproduktionen för nästa regleringsår. Om villkoren inte är uppfyllda för vissa kvantiteter, föreskrevs även att det bör läggas en avgift på överskottet, vilket förhindrar att kvantiteterna ackumuleras och hotar situationen på marknaden. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(36)

Det huvudsakliga syftet med mjölkkvotsystemet är fortfarande att minska obalansen mellan utbudet och efterfrågan på respektive marknader samt de strukturella överskott som följer av denna obalans, och att på detta sätt uppnå större jämvikt på marknaden. Ordningen att erlägga en avgift för sådana kvantiteter mjölk som samlats in eller sålts för direkt konsumtion och som överstiger en viss garantitröskel bör därför behållas. I enlighet med syftet för denna förordning behövs i synnerhet en viss mån av harmonisering av terminologin, mellan sockerkvotsystemet och mjölkkvotsystemet, samtidigt som deras rättsliga status quo behålls. Det synes därför lämpligt att anpassa terminologin i mjölksektorn till den i sockersektorn. Termerna ”nationella referenskvantiteter” och ”individuella referenskvantiteter” i förordning (EG) nr 1788/2003 bör därför ersättas med termerna ”nationell kvot” och ”individuell kvot” medan det rättsliga begreppet som definieras bibehålls.

(37)

Mjölkkvotsystemet bör i den här förordningen, i sak, utformas i enlighet med förordning (EG) nr 1788/2003. Distinktionen mellan leveranser och direktförsäljning bör bibehållas, och systemet bör tillämpas på grundval av individuella representativa fetthalter och en nationell referensfetthalt. Jordbrukarna bör tillåtas att på vissa villkor tillfälligt överföra sin individuella kvot. Den princip som säger att ett jordbruksföretags kvot samt den mark som tillhör detta ska överlåtas när företaget säljs, utarrenderas eller överlåts genom arv bör fortsätta att gälla för köparen, arrendatorn eller arvingen, men för en fortsatt omstrukturering inom mjölkproduktionen och fortsatta förbättringar av miljön bör undantagen från principen att kvoter ska vara knutna till jordbruksföretag fortsätta att gälla. I enlighet med de olika typerna av överföringar av kvoter, och utifrån objektiva kriterier, bör även de bestämmelser som ger medlemsstaterna rätt att frånräkna den nationella reserven en del av de överförda kvantiteterna fortsätta att gälla.

(38)

Överskottsavgiften bör fastställas till en nivå som verkar avskräckande och bör betalas av medlemsstaterna så snart de nationella kvoterna har överskridits. Medlemsstaten bör sedan fördela avgiften mellan de producenter som har bidragit till överskridandet. Dessa producenter bör sedan vara skyldiga att till medlemsstaten betala sina respektive bidrag till avgiften enbart därför att de har överskridit sin tillgängliga kvantitet. Medlemsstaterna bör till Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) betala in en avgift som motsvarar överskridandet av deras nationella kvoter minskad med ett schablonbelopp på 1 % för att ta hänsyn till fall av konkurs eller till att vissa producenter definitivt inte klarar av att betala sina bidrag till avgiften.

(39)

I rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (34) definieras intäkterna från tillämpningen av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter som ”inkomster som ska avsättas”, vilka ska betalas till gemenskapsbudgeten och vilka, om de återanvänds, uteslutande ska användas för att finansiera utgifter från EGJF eller från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Artikel 22 i förordning (EG) nr 1788/2003, enligt vilken intäkterna från avgiften ska betraktas som intervention och användas till att finansiera utgifter inom mjölksektorn, har blivit föråldrade och bör inte införas i den här förordningen.

(40)

I olika gemensamma organisationer av marknaden ingår olika typer av stödsystem.

(41)

De gemensamma organisationerna av marknaden för torkat foder respektive lin och hampa innehöll bestämmelser om bearbetningsstöd som ett sätt att styra den inre marknaden för de berörda sektorerna. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(42)

Med tanke på den särskilda situationen på marknaderna för spannmål och potatisstärkelse innehöll den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål bestämmelser om beviljande av produktionsbidrag, om så skulle visa sig nödvändigt. Produktionsbidraget bör vara sådant att de basprodukter som används av industrin kan göras tillgängliga till ett lägre pris än det som följer av tillämpningen av gemensamma priser. Genom den gemensamma organisationen av marknaden för socker infördes möjligheten att bevilja produktionsbidrag i fall där det med avseende på framställningen av vissa industriella, kemiska eller farmaceutiska produkter uppstår ett behov att vidta åtgärder i syfte att göra vissa sockerprodukter tillgängliga. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(43)

För att främja marknadsbalansen på marknaden för mjölk och mjölkprodukter och stabilisera marknadspriserna på dessa produkter bör möjligheterna att avyttra mjölkprodukterna ökas. Den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter innehöll därför bestämmelser om stöd för försäljning av vissa mjölkprodukter för särskilda användningsområden och bestämmelseorter. För att främja konsumtionen av mjölk bland yngre innehöll dessutom samma gemensamma organisation av marknaden bestämmelser om att gemenskapen ska bidra med en del av kostnaden för stöd för leveranser av mjölk till skolelever. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(44)

Gemenskapsfinansiering som utgörs av den procentandel av direktstödet som medlemsstaterna har rätt att hålla inne i enlighet med artikel 110i.4 i förordning (EG) nr 1782/2003, behövs för att uppmuntra godkända aktörsorganisationer att upprätta arbetsprogram som syftar till att förbättra kvaliteten på olivolja och bordsoliver. I detta sammanhang föreskrevs enligt den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver att gemenskapsstöd får beviljas i förhållande till hur stor prioritet som ges åt verksamheten enligt det berörda arbetsprogrammet. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(45)

Genom förordning (EEG) nr 2075/92 upprättades en gemenskapsfond för tobak finansierad genom vissa avdrag från stödordningar inom tobakssektorn, i syfte att genomföra olika åtgärder inom sektorn. År 2007 är det sista år under vilket avdrag från stödordningen enligt kapitel 10c i avsnitt IV i förordning (EG) nr 1782/2003 kommer att göras tillgängliga för gemenskapens tobaksfond. Finansieringen kommer att löpa innan den här förordningen träder i kraft, men artikel 13 i förordning (EEG) nr 2075/92 bör fortsätta att gälla och tjäna som rättslig grund för de fleråriga program som får finansieras genom gemenskapens tobaksfond.

(46)

Biodling är en del av jordbrukssektorn som kännetecknas av skillnaderna i produktionsvillkor och avkastning samt spridning och mångfald i fråga om ekonomiska aktörer, både på produktions- och saluföringsnivå. Med tanke på varroasjukans utbredning i flera medlemsstater under de senaste åren och de problem som sjukdomen medför för honungsproduktionen, krävs det åtgärder på gemenskapsnivå, eftersom sjukdomen inte låter sig utrotas helt och måste behandlas med godkända medel. Under sådana omständigheter, och i syfte att förbättra produktionen och saluföringen av biodlingsprodukter i gemenskapen, är det nödvändigt att vart tredje år utarbeta nationella program som omfattar tekniskt stöd, bekämpning av varroasjukan, rationalisering av flytten av bisamhällen, förvaltning av utökningen av bibestånden i gemenskapen samt samarbete i forskningsprogram om biodling och biodlingsprodukter i syfte att förbättra de allmänna villkoren inom produktion och saluföring av biodlingsprodukter. Dessa nationella program bör delvis finansieras av gemenskapen.

(47)

Genom förordning (EG) nr 1544/2006 ersattes alla nationella stöd till silkesodlingar av ett gemenskapsstöd till silkesodling som ges i form av ett fast belopp för varje låda silkesfjärilsägg som används.

(48)

Eftersom de strategiska överväganden som ledde till införandet av ovannämnda stödordningar för biodling och silkesodling fortfarande gäller, bör alla dessa stödordningar införlivas med denna förordning.

(49)

Tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen och saluföringen av dessa produkter samt produkternas kvalitet. Det ligger därför i producenternas, handelsidkarnas och konsumenternas intresse att sådana normer tillämpas. Inom de gemensamma organisationerna av marknaderna för bananer, olivolja och bordsoliver, levande växter, ägg och fjäderfäkött infördes därför handelsnormer som särskilt rör kvalitet, klassificering, vikt, storleksindelning, emballering, förpackning, lagring, transport, presentation, ursprung och märkning. Det är lämpligt att fortsätta med detta inom ramen för denna förordning.

(50)

Inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för olivolja och bordsoliver respektive bananer är det kommissionen som hittills har anförtrotts ansvaret att anta bestämmelser i fråga om handelsnormer. Med tanke på handelsnormernas mycket tekniska karaktär och att de ständigt måste bli effektivare och anpassas till en handelspraxis i ständig utveckling, förefaller det lämpligt att utöka denna strategi till sektorn för levande växter och samtidigt specificera de kriterier som kommissionen måste beakta när den fastställer lämpliga bestämmelser. Det kan dessutom bli nödvändigt att anta särskilda bestämmelser, särskilt i fråga om uppdaterade analysmetoder och andra åtgärder för att fastställa hur de berörda normerna bör utformas, i syfte att undvika missbruk i fråga om kvalitet och äkthet hos de produkter som presenteras för konsumenterna samt allvarliga störningar på marknaden som sådant missbruk kan ge upphov till.

(51)

Flera rättsakter har antagits för att reglera saluföring och märkning av mjölk, mjölkprodukter och fetter. Målet med dessa rättsakter är att förbättra mjölkens och mjölkprodukternas ställning på marknaden och dessutom garantera lika konkurrensvillkor för bredbara fetter framställda av mjölkprodukter och bredbara fetter med annat ursprung, allt till förmån för producenter och konsumenter. Bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (35) syftar till att skydda konsumenten och att för mjölkprodukter och konkurrerande produkter fastställa sådana konkurrensvillkor avseende produktbeteckningar, märkning och reklam att snedvridning undviks. Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk (36) innehåller bestämmelser som syftar till att garantera en hög kvalitet på konsumtionsmjölk och produkter som uppfyller konsumenternas behov och önskningar, vilket i sin tur bidrar till att stabilisera den berörda marknaden och garanterar att konsumenten får tillgång till konsumtionsmjölk av hög kvalitet. I rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter (37) fastställs handelsnormer med en klar och exakt klassificering och bestämmelser om beteckningar för de berörda produkterna med eller utan mjölk. I enlighet med målen för denna förordning bör dessa regler fortsätta att gälla.

(52)

När det gäller sektorerna för ägg och fjäderfäkött finns det bestämmelser om handelsnormer och, i vissa fall, om produktion. Dessa bestämmelser återfinns i rådets förordning (EG) nr 1028/2006 av den 19 juni 2006 om handelsnormer för ägg (38), rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä (39) och rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar (40). De viktigaste bestämmelserna i dessa förordningar bör införlivas med den här förordningen.

(53)

I förordning (EG) nr 1028/2006 föreskrivs det att handelsnormer för ägg i princip bör gälla för alla ägg från höns av arten Gallus gallus som saluförs inom gemenskapen och i regel också för de som är avsedda för export till tredjeländer. I den förordningen görs även en tydlig skillnad mellan ägg som är lämpliga för direkt konsumtion och ägg som inte är lämpliga för direkt konsumtion, genom att man skapar två kvalitetsklasser för ägg och det föreskrivs bestämmelser för att säkerställa lämplig information till konsumenterna beträffande kvalitets- och viktklasser och identifikation av den produktionsmetod som använts. I den förordningen föreskrivs slutligen särskilda bestämmelser för ägg som importeras från tredjeländer enligt vilka särskilda bestämmelser i vissa tredjeländer kan motivera undantag från handelsnormerna, om motsvarande gemenskapslagstiftning garanteras.

(54)

När det gäller fjäderfäkött fastställs det i förordning (EEG) nr 1906/90 att handelsnormer i princip bör tillämpas på vissa typer av fjäderfäkött som är lämpligt för konsumtion och som saluförs inom gemenskapen och att fjäderfäkött som är avsett för export till tredjeländer emellertid bör undantas från tillämpningen av handelsnormerna. I den förordningen föreskrivs att allt fjäderfäkött ska klassificeras i två kategorier beroende på konformation och utseende och under vilka förhållanden köttet ska bjudas ut till försäljning.

(55)

I enlighet med dessa förordningar bör medlemsstaterna kunna undanta ägg och kött av fjäderfä från tillämpningen av dessa handelsnormer om de saluförs genom vissa former av direktförsäljning från producenten till slutkonsumenten, om det gäller små kvantiteter.

(56)

I förordning (EG) nr 2782/75 fastställs särskilda bestämmelser om saluföring och transport av kläckägg och av gårdsuppfödda kycklingar samt om ruvning av kläckägg. I den förordningen fastställs särskilda bestämmelser om individuell märkning av kläckägg, som används för kycklinguppfödning, om hur de ska förpackas och vilket förpackningsmaterial som ska användas för transport. Små primäravels- och andra avelsanläggningar undantas emellertid från den obligatoriska tillämpningen av normerna i den förordningen.

(57)

I enlighet med denna förordnings syfte bör dessa bestämmelser behållas utan att man rör dem i sak. Ytterligare bestämmelser i dessa förordningar vilka är av teknisk natur bör emellertid behandlas i de tillämpningsföreskrifter som ska antas av kommissionen.

(58)

En kvalitetsinriktad politik av samma slag som den som hittills gällt inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för humle bör föras inom hela gemenskapen genom tillämpning av bestämmelser rörande certifiering och av bestämmelser som i princip förbjuder saluföring av produkter för vilka intyg inte har utfärdats eller av importerade produkter som inte uppfyller motsvarande kvalitetskriterier.

(59)

Beskrivningar och definitioner av samt benämningar på olivolja är en viktig faktor för marknadsordningen, genom att de anger kvalitetsnormerna och ger konsumenterna adekvat produktinformation, och bör bibehållas i den här förordningen.

(60)

En av de tidigare nämnda stödordningar som bidrar till att bibehålla jämvikten på marknaden för mjölk och mjölkprodukter och stabilisera marknadspriserna inom sektorn utgörs av en stödordning, som ingår i förordning (EG) nr 1255/1999, för bearbetning av skummjölk till kasein och kaseinater. Rådets förordning (EEG) nr 2204/90 av den 24 juli 1990 om ytterligare allmänna bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på ost (41) innehöll bestämmelser rörande användning av kasein och kaseinater i framställning av ost, vilka syftar till att motverka de negativa effekter som stödordningen kan få med tanke på att ost är en produkt som är särskilt sårbar vid substitution med kasein och kaseinater, och därmed också till att stabilisera marknaden. Dessa bestämmelser bör infogas i den här förordningen.

(61)

Framställningen av etanol ur vissa jordbruksråvaror är av stor ekonomisk betydelse för dessa råvaror. Denna bearbetning bidrar i hög grad till att höja värdet på råvarorna och kan vara av särskilt stor ekonomisk och social betydelse i vissa regioner i gemenskapen, samt kan på andra håll svara för en betydande del av inkomsterna för vissa producenter av råvarorna i fråga. Bearbetningen kan också vara ett sätt att avsätta produkter som inte håller tillräckligt hög kvalitet och med konjunkturbetingade överskott som kan orsaka tillfälliga ekonomiska svårigheter inom vissa sektorer.

(62)

Inom sektorerna för humle, olivolja och bordsoliver, tobak och silkesodling är lagstiftningen inriktad på olika typer av organisationer i syfte att uppnå politiska mål, särskilt i avsikt att stabilisera marknaderna för samt förbättra och säkerställa kvaliteten hos de produkter som den gemensamma insatsen riktas mot. De bestämmelser som hittills reglerat detta system av organisationer har grundat sig på att dessa organisationer måste ha godkänts av medlemsstaterna eller, under vissa villkor, av kommissionen, i enlighet med bestämmelser som antas av kommissionen. Systemet bör upprätthållas och de bestämmelser som hittills varit i kraft bör harmoniseras.

(63)

För att stödja den del av branschorganisationernas verksamhet som är av särskilt intresse med tanke på de nuvarande reglerna om den gemensamma organisationen av marknaden för tobak bör bestämmelser införas som gör det möjligt att på vissa villkor utvidga de regler som en branschorganisation antagit för sina medlemmar till att även omfatta alla producenter eller producentgrupper som inte är medlemmar, i en eller flera regioner. Samma sak bör också gälla för annan verksamhet inom branschorganisationerna som är av ekonomiskt eller tekniskt intresse för tobakssektorn och till nytta för alla personer som är verksamma inom de aktuella branscherna. Medlemsstaterna och kommissionen bör upprätthålla ett nära samarbete på detta område. Kommissionen bör ha ständiga kontrollbefogenheter, särskilt när det gäller avtal och samordnade förfaranden som antagits av sådana organisationer.

(64)

Inom vissa sektorer, utöver de för vilka nuvarande bestämmelser föreskriver erkännande av producent- eller branschorganisationer, önskar medlemsstaterna eventuellt erkänna sådana typer av organisationer som grundar sig på nationell lagstiftning så vitt detta är förenligt med gemenskapslagstiftningen. Därför bör denna möjlighet klargöras. Dessutom bör bestämmelser antas om att erkännandet av producent- och branschorganisationer i enlighet med nuvarande förordningar fortsätter att gälla efter antagandet av denna förordning.

(65)

En inre marknad i gemenskapen innefattar ett handelssystem vid gemenskapens yttre gränser. Handelssystemet bör innefatta importtullar och exportbidrag och i princip fungera på ett sätt som stabiliserar gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar.

(66)

Övervakningen av volymen inom handeln med jordbruksprodukter med tredjeländer inom ramen för de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, ris, socker, utsäde, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött, levande växter och etanol som framställts av jordbruksprodukter har hittills, både vad gäller import och export, skett antingen med hjälp av obligatoriska licenssystem eller system enligt vilka kommissionen hade befogenhet att införa licenskrav.

(67)

Övervakningen av handelsflödena är framför allt en förvaltningsfråga och bör omfattas av flexibilitet. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till erfarenheterna från de gemensamma organisationer av marknader där licensförvaltningen redan överförts till kommissionen, förefaller det lämpligt att utvidga detta förfarande till alla sektorer där import- och exportlicenser används. Beslutet om införande om licenskrav bör fattas av kommissionen, som tar hänsyn till om det behövs importlicenser för att förvalta den berörda marknaden och, framför allt, för att övervaka importen av produkterna i fråga.

(68)

Tullarna för jordbruksprodukter enligt Världshandelsorganisationens (WTO) avtal fastställs till största delen i Gemensamma tulltaxan. När det gäller vissa produkter inom sektorerna för spannmål och ris bör det emellertid, till följd av att vissa tilläggsmekanismer införts, bli möjligt att göra undantag.

(69)

För att förebygga eller motverka sådana negativa effekter på gemenskapsmarknaden som skulle kunna bli följden av import av vissa jordbruksprodukter, bör en tilläggstull betalas för dessa produkter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(70)

Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta importtullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter.

(71)

Rådets förordning (EEG) nr 2729/75 av den 29 oktober 1975 om importavgifterna för blandningar av spannmål, ris och brutet ris (42) har till syfte att säkerställa att systemet med tullar fungerar tillfredsställande vid import av blandningar av spannmål, ris och brutet ris. Dessa bestämmelser bör infogas i denna förordning.

(72)

Gemenskapen har ingått flera överenskommelser med tredjeländer om förmånstillträde till marknader, vilket gör det möjligt för dessa länder att exportera rörsocker till gemenskapen enligt förmånliga villkor. Den gemensamma organisationen av marknaden för socker innehöll bestämmelser om utvärdering av raffinaderiernas behov av socker för raffinering och, under vissa omständigheter, reservering av importlicenserna för specialiserade användare av betydande kvantiteter importerat rårörsocker, vilka betraktas som heltidsraffinaderier i gemenskapen. Dessa bestämmelser bör fortsätta att gälla.

(73)

För att illegal odling av hampa inte ska störa den gemensamma organisationen av marknaden för hampa som odlas för fiberproduktion, innehöll den relevanta förordningen bestämmelser om kontroll av import av hampa och hampfrö för att säkerställa att produkterna i fråga ger vissa garantier i fråga om tetrahydrokannabinolhalt. Import av andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde var underkastade kontroll genom att man upprättade ett ackrediteringssystem för de berörda importörerna.

(74)

I hela gemenskapen följer man en kvalitetspolitik för produkter inom humlesektorn. Därför bör, med avseende på import, de bestämmelser som garanterar att endast produkter som uppfyller motsvarande minimikvalitetskrav importeras införas i den här förordningen.

(75)

Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att i sådana fall kunna skydda gemenskapsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma bör gemenskapen ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara förenliga med gemenskapens internationella åtaganden.

(76)

För att garantera att gemensamma organisationerna av marknaderna fungerar tillfredsställande och framför allt för att undvika att störningar på marknaderna, ger de gemensamma organisationerna av marknaderna för ett antal produkter sedan länge möjlighet att förbjuda användningen av förfarandet för aktiv och passiv förädling. Denna möjlighet bör upprätthållas. Erfarenheten har dessutom visat att där marknader störs eller hotas av störning genom användning av dessa arrangemang, måste åtgärder vidtas utan större förseningar. Kommissionen bör därför anförtros relevanta befogenheter. Det är således lämpligt att göra det möjligt för kommissionen att avbryta användningen av förfarandet för aktiv och passiv förädling i sådana situationer.

(77)

Möjlighet att vid export till tredjeländer bevilja bidrag motsvarande skillnaden mellan priserna inom gemenskapen och på världsmarknaden, inom de gränser som fastställs genom gemenskapens åtaganden i WTO, skulle utgöra ett skydd för gemenskapens deltagande i den internationella handeln med vissa av de produkter som omfattas av denna förordning. Exporten med bidrag bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet.

(78)

Iakttagandet av värdegränserna bör säkerställas vid den tidpunkt då exportbidragen fastställs och genom kontroll av utbetalningar enligt bestämmelserna rörande EGFJ. Kontrollen kan förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag bör finnas möjlighet att ändra den bestämmelseort som fastställts på förhand inom ett geografiskt område där en enda exportbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseorten utbetalas, dock med tillämpning av det maxbelopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseorten.

(79)

Genom tillförlitlig och effektiv kontroll bör det säkerställas att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en exportlicens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande begränsningarna beroende på de särskilda omständigheter som gäller för varje berörd produkt. Undantag från den bestämmelsen bör endast medges för bearbetade produkter som inte ingår i bilaga I till fördraget och som inte omfattas av volymbegränsningar. För produkter vilkas export med exportbidrag troligen inte kommer att överstiga kvantitetsbegränsningarna bör det finnas möjlighet att avvika från de regler som endast avser förvaltningen.

(80)

När det gäller export av levande nötkreatur bör exportbidrag beviljas och utbetalas endast om de bestämmelser i gemenskapslagstiftningen som rör djurskydd, särskilt de som rör skyddet av djur under transport, iakttas.

(81)

Jordbruksprodukter kan i vissa fall omfattas av särskild behandling vid import till ett tredjeland om de uppfyller vissa specifika krav och/eller prisvillkor. För att säkra en korrekt tillämpning av ett sådant system krävs ett administrativt samarbete mellan det importerande tredjelandets myndigheter och gemenskapen. Produkterna bör därför åtföljas av ett intyg som utfärdats inom gemenskapen.

(82)

Exporten av blomsterlökar till ett tredjeland är av stor ekonomisk betydelse för gemenskapen. En fortsatt och utvecklad export skulle kunna säkerställas genom att priserna inom denna näring stabiliseras. Det bör därför fastställas minimipriser vid export av produkterna i fråga.

(83)

I enlighet med artikel 36 i fördraget ska bestämmelserna i det kapitel i fördraget som rör konkurrensregler tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet beslutar detta inom ramen för bestämmelserna i artikel 37.2 och 37.3 i fördraget och enligt det förfarande som anges där. Inom de olika gemensamma organisationerna av marknaderna har bestämmelserna om statligt stöd i stor utsträckning förklarats tillämpliga. Tillämpningen av fördragets bestämmelser gällande företag definierades ytterligare i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpningen av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (43). Med tanke på målet att skapa en övergripande uppsättning bestämmelser för marknadspolitiken är det lämpligt att infoga de aktuella bestämmelserna i den här förordningen.

(84)

De konkurrensregler som rör avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 81 i fördraget bör tillsammans med reglerna rörande missbruk av dominerande ställning tillämpas på produktionen av och handeln med jordbruksprodukter, i den mån tillämpningen av dem inte hindrar nationella organisationer av jordbruksmarknaderna från att fungera eller äventyrar målen enligt GJP.

(85)

Särskild vaksamhet krävs när det gäller jordbrukarorganisationer vars främsta mål är gemensam produktion eller saluföring av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar, utom om dessa gemensamma insatser inte utesluter konkurrens och inte äventyrar målen enligt artikel 33 i fördraget.

(86)

För att undvika att äventyra GJP:s utveckling och samtidigt säkerställa ett otvetydigt rättsläge och icke-diskriminerande behandling av de berörda företagen, bör kommissionen, med förbehåll för domstolens prövning, ensam vara behörig att fastställa om avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 81 i fördraget är förenliga med målen enligt GJP.

(87)

Beviljande av nationella stöd skulle kunna äventyra en väl fungerande inre marknad baserad på gemensamma priser. Därför bör fördragets bestämmelser om statligt stöd som regel gälla för produkter som omfattas av denna förordning. Undantag bör tillåtas i vissa situationer. När sådana undantag gäller bör kommissionen dock ha möjlighet att upprätta en förteckning över befintliga, nya eller föreslagna nationella stöd, att lämna lämpliga synpunkter till medlemsstaterna och föreslå passande åtgärder för dem.

(88)

Sedan deras anslutning får Finland och Sverige, på grund av den särskilda ekonomiska situationen inom produktion och saluföring av renar och renprodukter, bevilja stöd i detta avseende. Om kommissionen lämnar sitt tillstånd får Finland dessutom bevilja stöd för vissa mängder utsäde och för vissa mängder spannmål för utsäde som producerats enbart i det landet, på grund av de särskilda klimatförhållandena. Dessa undantag bör upprätthållas.

(89)

I medlemsstater där sockerkvoten minskar kraftigt kommer sockerbetsodlarna att ställas inför särskilt svåra anpassningsproblem. I sådana fall kommer gemenskapens övergångsstöd till sockerbetsodlare som föreskrivs i artikel 10f i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 inte att vara tillräckligt för att helt motverka sockerbetsodlarnas svårigheter. Medlemsstater som minskat sina kvoter med mer än 50 % av den sockerkvot som fastställdes den 20 februari 2006 i bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 bör därför tillåtas att bevilja statligt stöd till sockerbetsodlare under den tid då gemenskapens övergångsstöd tillämpas. För att se till att medlemsstaterna inte beviljar ett statligt stöd som går längre än sockerbetsodlarnas behov, bör beslutet om totalsumman av detta statliga stöd fortsättningsvis underställas kommissionens godkännande, vilket dock inte bör gälla Italien, där behovet, vid en anpassning av de mest produktiva sockerbetsodlarna till marknadsvillkoren efter reformen, har uppskattats till högst 11 EUR per ton producerad sockerbeta. På grund av de särskilda problem som befaras uppstå i Italien bör bestämmelserna om system som gör det möjligt för sockerbetsodlarna att direkt eller indirekt komma i åtnjutande av det beviljade statliga stödet fortsätta att gälla.

(90)

I Finland påverkas sockerbetsodlingen av särskilda geografiska förhållanden och klimatförhållanden som kommer att inverka negativt på sektorn utöver de allmänna följderna av sockerreformen. Därför bör bestämmelsen i den gemensamma organisationen av marknaden för socker, enligt vilken denna medlemsstat permanent får bevilja sina sockerbetsodlare lämpligt statligt stöd, fortsätta att gälla.

(91)

Med hänsyn till den speciella situationen i Tyskland, där statligt stöd för närvarande ges till ett stort antal mindre producenter av alkohol i enlighet med de särskilda villkoren för det tyska alkoholmonopolet, är det nödvändigt att under en begränsad tidsperiod tillåta fortsatt beviljande av sådant stöd. Det är också nödvändigt att föreskriva att kommissionen ska inge en rapport om hur undantaget har fungerat lämnas in vid slutet av den perioden, åtföljd av lämpliga förslag.

(92)

Om en medlemsstat på sitt territorium önskar stödja åtgärder för reklam för konsumtion av mjölk och mjölkprodukter i gemenskapen, bör dessa åtgärder kunna finansieras genom en avgift för saluförda kvantiteter som betalas av mjölkproducenterna på nationell nivå.

(93)

I syfte att ta hänsyn till eventuell utveckling inom produktionen av torkat foder, bör kommissionen därför, före den 30 september 2008, lägga fram en rapport om sektorn, grundad på en utvärdering av den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder. Rapporten bör, om så behövs, åtföljas av lämpliga förslag. Kommissionen bör vidare lämna regelbundna rapporter till Europaparlamentet och rådet om det stödsystem som tillämpas för biodlingssektorn.

(94)

Det behövs också lämplig information om läget på marknaden för humle i gemenskapen och hur den förväntas utvecklas. Det bör därför föreskrivas registrering av samtliga leveranskontrakt för humle som producerats i gemenskapen.

(95)

Det är också lämpligt att på vissa villkor och för vissa produkter föreskriva åtgärder som ska vidtas om störningar uppstår eller förväntas uppstå på grund av betydande förändringar i den inre marknadens priser eller i fråga om noteringar eller priser på världsmarknaden.

(96)

Det är nödvändigt att inrätta en ram med särskilda åtgärder för etanol som framställts av jordbruksprodukter, för att möjliggöra insamling av ekonomiska uppgifter och analys av statistisk information i syfte att övervaka marknaden. I den mån marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter är knuten till marknaden för etanol i allmänhet, bör man även ha tillgång till upplysningar om marknaden för etanol som inte framställts av jordbruksprodukter.

(97)

Utgifter som uppstår för medlemsstaterna till följd av tillämpningen av denna förordning bör finansieras av gemenskapen i enlighet med förordning (EG) nr 1290/2005.

(98)

Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder som krävs för att lösa särskilda praktiska problem i en nödsituation.

(99)

Eftersom den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ständigt förändras bör medlemsstaterna och kommissionen hålla varandra underrättade om utvecklingen.

(100)

För att undvika missbruk av de förmåner som föreskrivs i denna förordning, bör förmåner inte beviljas eller, beroende på situationen, bör dras in om det uppdagas att villkoren för att förmånerna ska kunna beviljas har utformats på ett konstlat sätt som strider mot syftet med denna förordning.

(101)

För att garantera förenlighet med de skyldigheter som fastställs i denna förordning krävs det kontroller samt tillämpning av administrativa åtgärder och administrativa sanktioner om nämnda skyldigheter inte iakttas. Kommissionen bör därför ges befogenhet att fastställa regler för detta inklusive regler för återbetalning av felaktiga utbetalda belopp och för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter som följer av tillämpningen av denna förordning.

(102)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör, som regel, antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (44). När det gäller vissa bestämmelser enligt denna förordning som tillhör kommissionens behörighet, som kräver omedelbara åtgärder eller är av uteslutande administrativ karaktär bör kommissionen ha rätt att agera på eget initiativ.

(103)

Eftersom vissa delar av den gemensamma organisationen av marknaderna för frukt och grönsaker respektive bearbetad frukt och bearbetade grönsaker och vin införlivas i denna förordning, bör dessa gemensamma organisationer av marknaderna ändras i viss mån.

(104)

I denna förordning införlivas bestämmelser rörande tilllämpligheten i fråga om fördragets konkurrensregler. Sådana bestämmelser har hittills styrts av rådets förordning (EG) nr 1184/2006. Tillämpningsområdet för den förordningen bör ändras så att dess bestämmelser endast gäller för produkter förtecknade i bilaga I till fördraget som inte omfattas av den här förordningen.

(105)

I denna förordning ingår de bestämmelser som ingick i de grundförordningar som anges i skälen 2 och 3, med undantag av dem som ingår i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1493/1999. I denna förordning införlivas dessutom bestämmelser i följande förordningar:

Rådets förordning (EEG) nr 2729/75 av den 29 oktober 1975 om importavgifterna för blandningar av spannmål, ris och brutet ris.

Rådets förordning (EEG) nr 2763/75 av den 29 oktober 1975 om fastställande av allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för privat lagring av griskött (45).

Rådets förordning (EEG) nr 2782/75 av den 29 oktober 1975 om produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar.

Rådets förordning (EEG) nr 707/76 av den 25 mars 1976 om godkännande av producentgrupper inom silkesodlingssektorn (46).

Rådets förordning (EEG) nr 1055/77 av den 17 maj 1977 om lagring och förflyttning av produkter som köpts upp av ett interventionsorgan (47).

Rådets förordning (EEG) nr 2931/79 av den 20 december 1979 om beviljande av bistånd vid export av jordbruksprodukter som kan komma ifråga för förmånsbehandling vid import till tredje land (48).

Rådets förordning (EEG) nr 3220/84 av den 13 november 1984 om fastställande av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris.

Rådets förordning (EEG) nr 1898/87 av den 2 juli 1987 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter.

Rådets förordning (EEG) nr 3730/87 av den 10 december 1987 om allmänna bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till utsedda organisationer för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen.

Rådets förordning (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp (49).

Rådets förordning (EEG) nr 1186/90 av den 7 maj 1990 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

Rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä.

Rådets förordning (EEG) nr 2204/90 av den 24 juli 1990 om ytterligare allmänna bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på ost.

Rådets förordning (EEG) nr 2077/92 av den 30 juni 1992 om branschorganisationer och branschavtal inom tobakssektorn (50).

Rådets förordning (EEG) nr 2137/92 av den 23 juli 1992 om gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får och om fastställande av gemenskapens standardkvalitet för färska och kylda slaktkroppar av får.

Rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter.

Rådets förordning (EG) nr 2597/97 av den 18 december 1997 om ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på konsumtionsmjölk.

Rådets förordning (EG) nr 2250/1999 av den 22 oktober 1999 om tullkvoten för smör med ursprung i Nya Zeeland (51).

Rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

Rådets förordning (EG) nr 1028/2006 av den 19 juni 2006 om handelsnormer för ägg.

Rådets förordning (EG) nr 1183/2006 av den 24 juli 2006 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

(106)

De angivna förordningarna bör därför upphöra att gälla. För den rättsliga säkerhetens skull och med tanke på det antal rättsakter som ska upphöra att gälla genom denna förordning och det antal rättsakter som har antagits enligt de rättsakterna eller ändrats genom dem, är det lämpligt att klargöra att upphävandet inte påverkar giltigheten av sådana rättsakter som har antagits på grundval av den upphävda rättsakten eller ändringar av andra rättsakter som gjorts i samband därmed.

(107)

Denna förordning bör som regel börja tillämpas den 1 januari 2008. För att se till att de nya bestämmelserna i denna förordning inte påverkar det pågående regleringsåret 2007/08, bör det föreskrivas ett senare tillämpningsdatum för de sektorer för vilka regleringsår har fastställts. Denna förordning bör därför endast tillämpas från och med början av regleringsåret 2008/09 med avseende på de berörda sektorerna. De respektive förordningar som styr dessa sektorer bör följaktligen fortsätta att tillämpas till och med slutet av det motsvarande regleringsåret 2007/08.

(108)

Det bör vidare, i fråga om vissa andra sektorer för vilka inget regleringsår fastställts, fastställas ett senare tillämpningsdatum i syfte att säkerställa en smidig övergång från de nuvarande gemensamma organisationerna av marknaderna till den här förordningen.

(109)

När det gäller förordning (EG) nr 386/90, överförs behörigheten att fatta beslut i sakfrågor som behandlas i den förordningen till kommissionen genom denna förordning. Dessutom upphävs förordningarna (EEG) nr 3220/84, (EEG) nr 1186/94, (EEG) nr 2137/92 och (EG) nr 1183/2006 genom denna förordning, medan endast vissa bestämmelser i dessa förordningar införlivas med den här förordningen. Närmare bestämmelser som finns i dessa förordningar kommer därför att behöva behandlas i genomförandebestämmelser som kommissionen ännu inte har antagit. Kommissionen bör ges lite mer tid att utarbeta bestämmelserna i fråga. De angivna förordningarna bör därför fortsätta att tillämpas till och med den 31 december 2008.

(110)

Följande rådsakter har blivit överflödiga och bör upphävas:

Rådets förordning (EEG) nr 315/68 av den 12 mars 1968 om fastställande av kvalitetsnormer för blomsterlökar och blomsterproducerande stam- och rotknölar (52).

Rådets förordning (EEG) nr 316/68 av den 12 mars 1968 om fastställande av kvalitetsnormer för friska snittblommor och friskt snittgrönt (53).

Rådets förordning (EEG) nr 2517/69 av den 9 december 1969 (Council Regulation (EEC) No 2517/69 laying down certain measures for reorganising Community fruit production) (54).

Rådets förordning (EEG) nr 2728/75 av den 29 oktober 1975 om stöd till produktion av och handel med potatisstärkelse och potatis för stärkelseframställning (55).

Rådets förordning (EEG) nr 1358/80 av den 5 juni 1980 om fastställande av orienterings- och interventionspriset för vuxna nötkreatur för 1980/81 års regleringsår och införande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur (56).

Rådets förordning (EEG) nr 4088/87 av den 21 december 1987 om fastställande av villkoren för tillämpning av förmånstullar på import av vissa blommor med ursprung i Cypern, Israel och Jordanien (57).

Rådets beslut 74/583/EEG av den 20 november 1974 om övervakning av omsättning av socker (58).

(111)

Övergången från systemen i de bestämmelser och förordningar som upphävs genom denna förordning kan komma att innebära svårigheter som inte behandlas i denna förordning. För att kunna hantera sådana svårigheter, bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEL I:

INLEDANDE BESTÄMMELSER

DEL II:

DEN INRE MARKNADEN

AVDELNING I

MARKNADSINTERVENTION

KAPITEL I

Offentlig intervention och privat lagring

Avsnitt I

Allmänna bestämmelser

Avsnitt II

Offentlig intervention

Underavsnitt I

Allmänna bestämmelser

Underavsnitt II

Inledande och avbrytande av uppköp

Underavsnitt III

Interventionspris

Underavsnitt IV

Avsättning av interventionsprodukter

Avsnitt III

Privat lagring

Underavsnitt I

Obligatoriskt stöd

Underavsnitt II

Icke obligatoriskt stöd

Avsnitt IV

Gemensamma bestämmelser

KAPITEL II

Särskilda intervetionsåtgärder

Avsnitt I

Marknadsstödjande undantagsåtgärder

Avsnitt II

Åtgärder inom sektorerna för spannmål och ris

Avsnitt III

Åtgärder inom sockersektorn

Avsnitt IV

Anpassning av utbudet

KAPITEL III

Systemen för produktionsstyrning

Avsnitt I

Allmänna bestämmelser

Avsnitt II

Socker

Underavsnitt I

Kvottilldelning och förvaltning

Underavsnitt II

Kvotöverskridande

Avsnitt III

Mjölk

Underavsnitt I

Allmänna bestämmelser

Underavsnitt II

Kvottilldelning och förvaltning

Underavsnitt III

Kvotöverskridande

Avsnitt IV

Förfaranden

KAPITEL IV

Stödordningar

Avsnitt I

Bearbetningsstöd

Underavsnitt I

Torkat foder

Underavsnitt II

Lin som odlas för fiberproduktion

Avsnitt II

Produktionsbidrag

Avsnitt III

Stöd inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Avsnitt IV

Stöd inom sektorn för olivolja och bordsoliver

Avsnitt V

Gemenskapens tobaksfond

Avsnitt VI

Särskilda bestämmelser för biodlingssektorn

Avsnitt VII

Stöd inom sektorn för silkesodling

AVDELNING II

BESTÄMMELSER FÖR SALUFÖRING OCH PRODUKTION

KAPITEL I

Handelsnormer och produktionsvillkor

Avsnitt I

Handelsnormer

Avsnitt II

Produktionsvillkor

Avsnitt III

Förfaranden

KAPITEL II

Producentorganisationer, branschorganisationer och aktörsorganisationer 165

Avsnitt I

Allmänna principer

Avsnitt II

Bestämmelser rörande branschorganisationer inom tobakssektorn

Avsnitt III

Förfaranden

DEL III:

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

KAPITEL II

Import

Avsnitt I

Importlicenser

Avsnitt II

Importtullar och importavgifter

Avsnitt III

Förvaltning av importkvoter

Avsnitt IV

Särskilda bestämmelser för vissa produkter

Underavsnitt I

Särskilda bestämmelser för import avseende sektorerna för spannmål och ris

Underavsnitt II

Förmånsbehandling vid import av socker

Underavsnitt III

Särskilda bestämmelser för import av hampa

Underavsnitt IV

Särskilda bestämmelser för import av humle

Avsnitt V

Skyddsåtgärder och aktiv förädling

KAPITEL III

Export

Avsnitt I

Exportlicenser

Avsnitt II

Exportbidrag

Avsnitt III

Förvaltning av exportkvoter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Avsnitt IV

Särskild behandling vid import till tredjeländer

Avsnitt V

Särskilda bestämmelser för levande växter

Avsnitt VI

Passiv förädling

DEL IV:

KONKURRENSREGLER

KAPITEL I

Regler för företag

KAPITEL II

Regler om statligt stöd

DEL V:

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ENSKILDA SEKTORER

DEL VI:

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

DEL VII:

TILLÄMPNINGS-, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Tillämpningsbestämmelser

KAPITEL II

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.1

Del I:

Spannmål

Del II:

Risprodukter

Del III:

Socker

Del IV:

Torkat foder

Del V:

Frön

Del VI:

Humle

Del VII:

Olivolja och bordsoliver

Del VIII:

Lin och hampa som odlas för fiberproduktion

Del IX:

Frukt och grönsaker

Del X:

Bearbetade produkter av frukt och grönsaker

Del XI:

Bananer

Del XII:

Vin

Del XIII:

Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt

Del XIV:

Råtobak

Del XV:

Nöt- och kalvkött

Del XVI:

Mjölk och mjölkprodukter

Del XVII:

Griskött

Del XVIII:

Får- och getkött

Del XIX:

Ägg

Del XX:

Fjäderfäkött

Del XXI:

Andra produkter

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.3

Del I:

Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter

Del II:

Biodlingsprodukter

Del III:

Silkesmaskar

BILAGA III

DE DEFINITIONER SOM AVSES I ARTIKEL 2.1

Del I:

Definitioner avseende rissektorn

Del II:

Definitioner avseende sockersektorn

Del III:

Definitioner avseende humlesektorn

Del IV:

Definitioner avseende nöt- och kalvköttssektorn

Del V:

Definitioner avseende mjölk- och mejerisektorn

Del VI:

Definitioner avseende äggsektorn

Del VII:

Definitioner avseende sektorn för fjäderfäkött

Del VIII:

Definitioner avseende biodlingssektorn

BILAGA IV

STANDARDKVALITET FÖR RIS OCH SOCKER

A.

Standardkvalitet för paddyris

B.

Standardkvaliteter för socker

BILAGA V

GEMENSKAPSSKALOR FÖR KLASSIFICERING AV SLAKTKROPPAR ENLIGT ARTIKEL 42

A.

Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur

B.

Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris

C.

Gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av får

BILAGA VI

NATIONELLA OCH REGIONALA KVOTER ENLIGT ARTIKLARNA 53 OCH 59

BILAGA VII

KOMPLETTERANDE KVOTER FÖR ISOGLUKOS ENLIGT ARTIKEL 58.2

BILAGA VIII

NÄRMARE FÖRESKRIFTER FÖR ÖVERFÖRING AV SOCKER- ELLER ISOGLUKOSKVOTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 60

BILAGA IX

NATIONELLA KVOTER OCH DEN SÄRSKILDA OMSTRUKTURERINGSRESERVEN SOM AVSES I ARTIKEL 66

BILAGA X

REFERENSFETTHALT ENLIGT ARTIKEL 70

BILAGA XI

 

A.

Fördelning av den garanterade maximikvantiteten mellan medlemsstaterna enligt artikel 94.1

B.

Fördelning av den garanterade maximikvantiteten mellan medlemsstaterna enligt artikel 89

BILAGA XII

DEFINITIONER OCH BETECKNINGAR AVSEENDE MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER ENLIGT ARTIKEL 114.1

BILAGA XIII

SALUFÖRING AV MJÖLK AVSEDD SOM LIVSMEDEL ENLIGT ARTIKEL 114.2

BILAGA XIV

HANDELSNORMER FÖR SEKTORERNA FÖR ÄGG OCH FJÄDERFÄKÖTT ENLIGT ARTIKEL 116

A.

Handelsnormer för ägg från höns av arten Gallus gallus

B.

Handelsnormer för fjäderfäkött

C.

Normer för produktion och saluföring av ägg för kläckning och av gårdsuppfödda kycklingar

BILAGA XV

SALUFÖRINGSREGLER FÖR BREDBARA FETTER ENLIGT ARTIKEL 115

Tillägg till bilaga XV

 

BILAGA XVI

BETECKNINGAR OCH DEFINITIONER AVSEENDE OLIVOLJA OCH OLJA AV OLIVRESTPRODUKTER ENLIGT ARTIKEL 118

BILAGA XVII

IMPORTTULL PÅ RIS ENLIGT ARTIKLARNA 137 OCH 139

BILAGA XVIII

SORTER AV BASMATIRIS SOM AVSES I ARTIKEL 138

BILAGA XIX

DE STATER SOM AVSES I ARTIKLARNA 153.3 OCH 154.1 b OCH I PUNKT 12 I DEL II I BILAGA III

BILAGA XX

FÖRTECKNING ÖVER VAROR FRÅN SEKTORERNA FÖR SPANNMÅL, RIS, SOCKER, MJÖLK OCH ÄGG VID TILLÄMPNING AV ARTIKEL 26 a ii OCH FÖR BEVILJANDE AV DE EXPORTBIDRAG SOM AVSES I AVSNITT II I KAPITEL III I DEL III

Del I:

Spannmål

Del II:

Ris

Del III:

Socker

Del IV:

Mjölk

Del V:

Ägg

BILAGA XXI

FÖRTECKNING ÖVER VISSA VAROR SOM INNEHÅLLER SOCKER FÖR BEVILJANDE AV DE EXPORTBIDRAG SOM AVSES I AVSNITT II I KAPITEL III I DEL III

BILAGA XXII

JÄMFÖRELSETABELLER SOM AVSES I ARTIKEL 202

DEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning upprättas en gemensam organisation av marknaden för produkter inom följande sektorer, som förtecknas i bilaga I:

a)

Spannmål, del I i bilaga I.

b)

Ris, del II i bilaga I.

c)

Socker, del III i bilaga I.

d)

Torkat foder, del IV i bilaga I.

e)

Utsäde, del V i bilaga I.

f)

Humle, del VI i bilaga I.

g)

Olivolja och bordsoliver, del VII i bilaga I.

h)

Lin och hampa, del VIII i bilaga I.

i)

Frukt och grönsaker, del IX i bilaga I.

j)

Bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, del X i bilaga I.

k)

Bananer, del XI i bilaga I.

l)

Vin, del XII i bilaga I.

m)

Levande växter och blomsterodlingsprodukter, del XIII i bilaga I (nedan kallad ”sektorn för levande växter”).

n)

Råtobak, del XIV i bilaga I.

o)

Nöt- och kalvkött, del XV i bilaga I.

p)

Mjölk och mjölkprodukter, del XVI i bilaga I.

q)

Griskött, del XVII i bilaga I.

r)

Får- och getkött, del XVIII i bilaga I.

s)

Ägg, del XIX i bilaga I.

t)

Fjäderfäkött, del XX i bilaga I.

u)

Andra produkter, del XXI i bilaga I.

2.   När det gäller sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker samt vin, ska endast artikel 188 i denna förordning tillämpas.

3.   Genom denna förordning fastställs särskilda åtgärder för följande sektorer som förtecknas nedan och som eventuellt definieras i bilaga II:

a)

Etanol som framställts av jordbruksprodukter, del I i bilaga II (nedan kallad ”jordbruksalkoholsektorn”).

b)

Biodlingsprodukter, del II i bilaga II (nedan kallad ”sektorn för biodlingsprodukter”).

c)

Silkesodling, del III i bilaga II (nedan kallad ”sektorn för silkesodling”).

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning används de definitioner rörande vissa sektorer som förtecknas i bilaga III.

2.   I denna förordning avses med

a)

jordbrukare: jordbrukare enligt definitionen i förordning (EG) nr 1782/2003.

b)

utbetalande organ: det eller de organ som utsetts av en medlemsstat i enlighet med förordning (EG) nr 1290/2005.

c)

interventionspris: det pris till vilket produkterna ska köpas in genom offentliga interventionsköp.

Artikel 3

Regleringsår

Följande regleringsår ska fastställas:

a)

1 januari–31 december under ett givet år för banansektorn.

b)

1 april–31 mars det påföljande året för

i)

sektorn för torkat foder,

ii)

sektorn för silkesodling.

c)

1 juli–30 juni det påföljande året för

i)

spannmålssektorn,

ii)

sektorn för utsäde,

iii)

sektorn för olivolja och bordsoliver,

iv)

sektorn för lin och hampa,

v)

sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

d)

1 september–31 augusti det påföljande året för rissektorn.

e)

1 oktober–30 september det påföljande året för sockersektorn.

Artikel 4

Kommissionens befogenheter

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska kommissionen, när den ges befogenhet att vidta åtgärder, göra detta i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2.

Artikel 5

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen får anta tillämpningsföreskrifter för artikel 2.

Kommissionen får ändra de definitioner rörande ris som fastställs i del I i bilaga III och den definition av AVS/Indien-socker som fastställs i del II punkt 12, i samma bilaga.

Kommissionen får också fastställa omräkningskurserna för ris i olika bearbetningsstadier, bearbetningskostnaderna och värdet av biprodukter.

DEL II

DEN INRE MARKNADEN

AVDELNING I

MARKNADSINTERVENTION

KAPITEL I

Offentlig intervention och privat lagring

Avsnitt I

Allmänna bestämmelser

Artikel 6

Tillämpningsområde

1.   I detta kapitel fastställs bestämmelser rörande, i tillämpliga fall, uppköp inom ramen för offentlig intervention och beviljande av stöd för privat lagring när det gäller följande sektorer:

a)

Spannmål.

b)

Ris.

c)

Socker.

d)

Olivolja och bordsoliver.

e)

Nöt- och kalvkött.

f)

Mjölk och mjölkprodukter.

g)

Griskött.

h)

Får- och getkött.

2.   I detta kapitel avses med

a)

spannmål: spannmål som skördats i gemenskapen,

b)

mjölk: komjölk som producerats i gemenskapen,

c)

skummjölk: skummjölk som direkt och uteslutande har framställts av komjölk som har producerats i gemenskapen,

d)

grädde: grädde som direkt och uteslutande är framställd av mjölk.

Artikel 7

Ursprung i gemenskapen

Om inte annat följer av artikel 6.2 ska endast produkter med ursprung i gemenskapen berättiga till uppköp inom ramen för offentlig intervention eller beviljande av stöd för privat lagring.

Artikel 8

Referenspriser

1.   För produkter som omfattas av interventionsåtgärder enligt artikel 5.1 ska följande referenspriser tillämpas:

a)

När det gäller spannmålssektorn:

101,31 EUR/ton, månatligen ökat enligt följande:

november: med 0,46 EUR/ton,

december: med 0,92 EUR/ton,

januari: med 1,38 EUR/ton,

februari: med 1,84 EUR/ton,

mars: med 2,30 EUR/ton,

april: med 2,76 EUR/ton,

maj: med 3,22 EUR/ton,

juni: med 3,22 EUR/ton.

Det referenspris som gäller för majs och sorghum i juni ska fortsätta att gälla i juli, augusti och september samma år.

b)

När det gäller paddyris, 150 EUR/ton för standardkvalitet enligt definitionen i punkt A i bilaga IV.

c)

När det gäller socker:

i)

för vitsocker:

541,5 EUR/ton för regleringsåret 2008/09,

404,4 EUR/ton från och med regleringsåret 2009/10.

ii)

för råsocker:

448,8 EUR/ton för regleringsåret 2008/09,

335,2 EUR/ton från och med regleringsåret 2009/10.

De referenspriser som avses i led i och led ii ska tillämpas på socker i lösvikt av standardkvalitet enligt definitionen i punkt B i bilaga IV, fritt fabriken.

d)

När det gäller nöt- och kalvköttssektorn, 2 224 EUR/ton för slaktkroppar av handjur av nötkreatur av kvaliteten R3 enligt den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur som anges i artikel 42.1 a.

e)

När det gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter:

i)

246,39 EUR per 100 kg för smör,

ii)

174,69 EUR per 100 kg för skummjölkspulver.

f)

När det gäller grisköttssektorn, 1 509,39 EUR/ton för slaktkroppar av gris av standardkvalitet efter slaktvikt och slaktkropparnas innehåll av magert kött i enlighet med den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som fastställs i artikel 42.1 b enligt följande:

i)

Slaktkroppar som väger minst 60 men mindre än 120 kg: klass E i enlighet med punkt B.II i bilaga V.

ii)

Slaktkroppar som väger 120-180 kg: klass R i enlighet med punkt B.II i bilaga V.

2.   Referenspriserna för spannmål och ris enligt punkt 1 a och 1 b ska avse grossistledet för varor, fritt lager, före lossning. Dessa referenspriser ska gälla för alla interventionsorter i gemenskapen som utsetts i enlighet med artikel 41.

3.   Rådet kan, mot bakgrund av produktions- och marknadsutvecklingen och med tillämpning av det förfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, ändra de referenspriser som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 9

Prisrapportering på sockermarknaden

Kommissionen ska inrätta ett informationssystem för priser på sockermarknaden, inklusive ett system för offentliggörande av prisnivåer för sockermarknaden.

Systemet ska basera sig på information från företag som producerar vitsocker eller från andra aktörer inom sockerhandeln. Informationen ska omfattas av sekretess.

Kommissionen ska se till att den offentliggjorda informationen inte gör det möjligt att identifiera enskilda företags eller aktörers priser.

Avsnitt II

Offentlig intervention

Underavsnitt I

Allmänna bestämmelser

Artikel 10

Produkter som berättigar till offentlig intervention

1.   Offentlig intervention ska tillämpas i fråga om följande produkter om inte annat följer av detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

a)

Vanligt vete, durumvete, korn, majs och sorghum.

b)

Paddyris.

c)

Vitsocker eller råsocker förutsatt att detta socker har tillverkats enligt kvot och av betor eller sockerrör som skördats i gemenskapen.

d)

Färskt eller kylt nöt- och kalvkött med KN-numren 0201 10 00 och 0201 20 20 till 0201 20 50.

e)

Smör som direkt och uteslutande är framställt av pastöriserad grädde i ett godkänt företag i gemenskapen och som har en lägsta smörfetthalt av 82 viktprocent och en högsta vattenhalt av 16 viktprocent.

f)

Skummjölkspulver av högsta kvalitet som framställts genom spraytorkning och som, i ett företag som är godkänt av gemenskapen, direkt och uteslutande är framställt av skummjölk med en lägsta proteinhalt på 35,6 viktprocent beräknat på den fettfria torrsubstansen.

2.   Offentlig intervention får tillämpas inom grisköttssektorn, om inte annat följer av detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43, på färska eller kylda slaktkroppar eller halva slaktkroppar som omfattas av KN-nummer 0203 11 10, färsk eller kyld sida (randig) som omfattas av KN-nummer ex 0203 19 15 samt färskt eller kylt rått grisfett som omfattas av KN-nummer ex 0209 00 11.

Underavsnitt II

Inledande och avbrytande av uppköp

Artikel 11

Spannmål

1.   För spannmål får offentlig intervention ske under följande perioder:

a)

1 augusti–30 april för Grekland, Spanien, Italien och Portugal.

b)

1 december–30 juni för Sverige.

c)

1 november–31 maj för övriga medlemsstater.

Uppköpen inom ramen för offentlig intervention för majs ska emellertid vara begränsade till följande kvantiteter:

a)

700 000 ton för regleringsåret 2008/09.

b)

0 ton från och med regleringsåret 2009/10.

2.   Om interventionsperioden i Sverige leder till att spannmål skickas från andra medlemsstater till intervention i Sverige, ska kommissionen anta bestämmelser för att åtgärda situationen.

Artikel 12

Ris

För paddyris får offentlig intervention ske under perioden 1 april–31 juli. Uppköpen inom ramen för offentlig intervention ska emellertid vara begränsade till 75 000 ton per period.

Artikel 13

Socker

1.   För socker får offentlig intervention ske under regleringsåren 2008/09 och 2009/10. Uppköp enligt offentlig intervention ska vara begränsade till en kvantitet av 600 000 ton, uttryckt i vitsocker, per regleringsår.

2.   Socker som lagras i enlighet med punkt 1 under ett regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd enligt artikel 32, 52 eller 63.

Artikel 14

Nöt- och kalvkött

1.   Om det genomsnittliga marknadspris i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat som är noterat på grundval av den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42.1, under en period av två på varandra följande veckor understiger 1 560 EUR per ton, ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, inleda offentlig intervention för nöt- och kalvkött.

2.   Kommissionen ska, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fatta beslut om avslutning av interventionsuppköp när det förhållande som avses i punkt 1 under minst en vecka inte längre råder.

Artikel 15

Smör

1.   Om marknadspriserna på smör i en eller flera medlemsstater under en representativ period sjunker till en nivå som är lägre än 92 % av referenspriset ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, inleda offentlig intervention för smör i den eller de berörda medlemsstaterna under perioden 1 mars–31 augusti.

2.   När marknadspriserna på smör i den eller de berörda medlemsstaterna under en representativ period uppgår till 92 % eller mer av referenspriset, ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, avbryta uppköpen inom ramen för offentlig intervention.

När de kvantiteter som bjuds ut till intervention under den period som föreskrivs i första stycket överstiger 30 000 ton, får kommissionen avbryta uppköpen inom ramen för offentlig intervention. I detta fall får uppköpen ske genom anbudsförfarande på grundval av specifikationer som ska fastställas av kommissionen.

3.   Kommissionen ska utfärda närmare föreskrifter för fastställandet av marknadspriserna för smör.

Artikel 16

Skummjölkspulver

För skummjölkspulver får offentlig intervention ske under perioden 1 mars–31 augusti.

Kommissionen får emellertid avbryta offentlig intervention så snart de kvantiteter som erbjuds för intervention under den perioden överstiger 109 000 ton. I detta fall får uppköpen ske genom anbudsförfarande på grundval av specifikationer som ska fastställas av kommissionen.

Artikel 17

Griskött

Kommissionen får besluta att tillämpa offentlig intervention inom grisköttssektorn när det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen på slaktkroppar av gris vilket fastställts efter de priser som noterats i varje medlemsstat på de representativa marknaderna i gemenskapen och är viktat genom koefficienter som anger den relativa storleken på grisbeståndet i varje medlemsstat är och sannolikt kommer att förbli lägre än 103 % av referenspriset.

Underavsnitt III

Interventionspris

Artikel 18

Spannmål

Interventionspriset för spannmål ska motsvara referenspriset, utan att påverka prisökningar eller prissänkningar av kvalitetsskäl.

Artikel 19

Ris

Interventionspriset för ris ska motsvara referenspriset.

Om kvaliteten på de produkter som erbjuds det utbetalande organet avviker från den standardkvalitet som avses i punkt A i bilaga IV, ska interventionspriset emellertid höjas eller sänkas i motsvarande grad.

Höjningar och sänkningar av interventionspriset kan dessutom fastställas av kommissionen i syfte att säkerställa att produktionen inriktas på vissa sorter.

Artikel 20

Socker

Interventionspriset för socker ska motsvara 80 % av det referenspris som fastställts för det regleringsår som följer på det regleringsår under vilket erbjudandet görs.

Om kvaliteten på det socker som erbjuds det utbetalande organet avviker från den standardkvalitet som avses i punkt B i bilaga IV, för vilken referenspriset fastställts, ska interventionspriset höjas eller sänkas i motsvarande grad.

Artikel 21

Nöt- och kalvkött

1.   Interventionspriset för nöt- och kalvkött och de godtagna interventionskvantiteterna ska fastställas av kommissionen genom anbudsförfaranden. Under särskilda omständigheter får de fastställas per medlemsstat eller region på grundval av noterade genomsnittliga marknadspriser.

2.   Endast sådana offerter kan godtas som motsvarar eller understiger det genomsnittliga marknadspris som är noterat i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat med tillägg av ett belopp som ska fastställas på grundval av objektiva kriterier.

Artikel 22

Smör

Utan att det påverkar fastställandet av interventionspriset genom ett anbudsförfarande i det fall som avses i artikel 15.2 andra stycket, ska interventionspriset för smör motsvara 90 % av referenspriset.

Artikel 23

Skummjölkspulver

Utan att det påverkar fastställandet av interventionspriset genom ett anbudsförfarande i det fall som avses i artikel 16 andra stycket, ska interventionspriset för skummjölkspulver motsvara referenspriset.

Om den faktiska proteinhalten underskrider den lägsta proteinhalt på 35,6 viktprocent som fastställs i artikel 10 f men uppgår till minst 31,4 viktprocent av den fettfria torrsubstansen, ska interventionspriset motsvara referenspriset minskat med 1,75 % för varje procentenhet med vilken proteinhalten på 35,6 viktprocent underskrids.

Artikel 24

Griskött

1.   Kommissionen ska fastställa interventionspriset inom grisköttssektorn för slaktkroppar av gris av standardkvalitet. Interventionspriset får inte vara mer än 92 % eller mindre än 78 % av referenspriset.

2.   För andra produkter av standardkvalitet än slaktkroppar av gris ska interventionspriserna härledas från interventionspriset för slaktkroppar av gris på grundval av förhållandet mellan det kommersiella värdet av dessa produkter och det kommersiella värdet av slaktkroppar av gris.

3.   För andra produkter än produkter av standardkvalitet ska interventionspriserna härledas från de priser som gäller för relevanta standardkvaliteter, genom hänvisning till skillnader i kvalitet i förhållande till standardkvaliteten. Dessa priser ska gälla definierade kvaliteter.

Underavsnitt IV

Avsättning av interventionsprodukter

Artikel 25

Allmänna principer

Avsättning av produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention ska ske så att det inte uppstår några störningar på marknaden och så att uppköparna garanteras lika tillträde till varorna och likabehandling och med beaktande av de åtaganden som följer av avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget.

Artikel 26

Avsättning av socker

De utbetalande organen får endast sälja socker som köpts upp inom ramen för offentlig intervention till ett pris som är högre än det fastställda referenspriset för det regleringsår då försäljningen sker.

Kommissionen får dock besluta att de utbetalande organen

a)

får sälja sockret till ett pris som motsvarar eller är lägre än det referenspris som avses i första stycket, om sockret är avsett

i)

att användas som djurfoder, eller

ii)

att exporteras, antingen utan ytterligare bearbetning eller efter bearbetning till produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget eller till varor som förtecknas i del III i bilaga XX till denna förordning.

b)

för konsumtion som livsmedel på gemenskapens inre marknad, får göra obearbetat socker som de innehar tillgängligt för välgörenhetsorganisationer – som ska vara erkända av den berörda medlemsstaten eller, om en medlemsstat inte har erkänt någon sådan organisation, av kommissionen – till ett pris som är lägre än det gällande referenspriset eller gratis för distribution som ett led i individuella katastrofbiståndsinsatser.

Artikel 27

Utdelning till de sämst ställda i gemenskapen

1.   Produkter i interventionslager ska göras tillgängliga för vissa utsedda organisationer så att livsmedel i enlighet med en årsplan kan delas ut till dem som har det sämst ställt i gemenskapen.

Utdelningen ska

a)

vara gratis, eller

b)

ske till pris som under inga omständigheter överstiger vad som kan anses berättigat med hänsyn till de kostnader som de utsedda organisationerna ådrar sig i samband med genomförandet av åtgärden.

2.   En produkt får anskaffas på gemenskapsmarknaden

a)

om det under genomförandet av den årsplan som avses i punkt 1 uppstår en tillfällig brist på denna produkt i gemenskapens interventionslager, såvida detta krävs för att planen ska kunna genomföras i en eller flera medlemsstater, och förutsatt att kostnaderna inte överstiger de kostnader som fastställts i gemenskapens budget för detta ändamål, eller

b)

om det för att genomföra planen skulle visa sig nödvändigt med ett överförande mellan medlemsstater av små mängder varor, som befinner sig i interventionslager i en annan medlemsstat än den eller de medlemsstater där varan behövs.

3.   De berörda medlemsstaterna ska utse de organisationer som avses i punkt 1 och ska i god tid varje år anmäla till kommissionen att de önskar tillämpa denna ordning.

4.   De produkter som avses i punkterna 1 och 2 ska frisläppas utan kostnad till de utsedda organisationerna. Bokföringsvärdet för sådana produkter ska vara lika med interventionspriset, vid behov anpassat med hjälp av koefficienter som tar hänsyn till kvalitetsskillnader.

5.   Om inte annat följer av artikel 190, ska de produkter som görs tillgängliga enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel finansieras genom anslag under tillämplig budgetrubrik för EGJF inom ramen för Europeiska gemenskapernas budget. Åtgärder får även vidtas så att denna finansiering bidrar till att täcka kostnaderna för transport av produkter från interventionslagren och de utsedda organisationernas administrativa kostnader i samband med genomförandet av den ordning som fastställs i denna artikel, med undantag av eventuella kostnader som kan bäras av stödmottagarna inom ramen för tillämpningen av punkterna 1 och 2.

Avsnitt III

Privat lagring

Underavsnitt I

Obligatoriskt stöd

Artikel 28

Stödberättigande produkter

Stöd för privat lagring ska beviljas i fråga om följande produkter om inte annat följer av de villkor som fastställs i detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

a)

när det gäller

i)

grädde,

ii)

osaltat smör som är framställt av grädde eller mjölk i ett godkänt företag i gemenskapen med en lägsta smörfetthalt av 82 viktprocent och en högsta vattenhalt av 16 viktprocent,

iii)

saltat smör som är framställt av grädde eller mjölk i ett godkänt företag i gemenskapen med en lägsta smörfetthalt av 80 viktprocent, en högsta vattenhalt av 16 viktprocent och en högsta salthalt av 2 viktprocent,

b)

när det gäller ost:

i)

ost av sorten Grana Padano som är minst nio månader gammal,

ii)

ost av sorten Parmigiano Reggiano som är minst femton månader gammal,

iii)

ost av sorten Provolone som är minst tre månader gammal.

Artikel 29

Villkor och stödnivå för grädde och smör

Kommissionen ska fastställa de nationella kvalitetsklasser för smör som är stödberättigade. Smöret ska märkas i enlighet med detta.

Stödbeloppet för grädde och smör ska fastställas av kommissionen med hänsyn till lagringskostnaderna och den sannolika prisutvecklingen för färskt smör och lagrat smör.

Om det vid utlagringen har skett en negativ förändring på marknaden, och denna utveckling inte kunde förutses vid tiden för inlagringen, får stödet ökas.

Artikel 30

Villkor och stödnivå för ost

Kommissionen ska fastställa de villkor och det stödbelopp som ska gälla för ost. Stödbeloppet ska fastställas med beaktande av lagringskostnaderna och den sannolika utvecklingen av marknadspriserna.

Kommissionens åtgärder enligt första stycket ska genomföras av det utbetalande organ som har utsetts av den medlemsstat där de berörda ostarna är framställda och där dessa ostar får märkas med ursprungsbeteckningen.

Underavsnitt II

Icke obligatoriskt stöd

Artikel 31

Stödberättigande produkter

1.   Stöd för privat lagring kan beviljas i fråga om följande produkter om inte annat följer av de villkor som fastställs i detta avsnitt och de ytterligare krav och villkor som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 43:

a)

vitsocker,

b)

olivolja,

c)

färskt eller kylt kött av fullvuxna nötkreatur i form av slaktkroppar, halva slaktkroppar, kompenserade kvartsparter, framkvartsparter eller bakkvartsparter klassificerade enligt den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur som fastställs i artikel 42.1,

d)

skummjölkspulver av högsta kvalitet som, i ett företag som är godkänt i gemenskapen, direkt och uteslutande framställts av skummjölk,

e)

lagringsbeständig ost och ost som är tillverkad av får- och/eller getmjölk och som kräver minst sex månaders lagring,

f)

griskött,

g)

får- och getkött.

Kommissionen kan ändra förteckningen över produkter enligt led c i första stycket, om marknadssituationen kräver detta.

2.   Kommissionen ska fastställa det stöd för privat lagring som avses i punkt 1 i förväg eller genom anbudsförfaranden.

När det gäller de produkter som avses i punkt 1 d och e ska stödet fastställas med hänsyn till lagringskostnaderna och

i)

den sannolika utvecklingen av priserna på skummjölkpulver, respektive

ii)

den balans som ska upprätthållas mellan ostar för vilka stöd beviljas och andra marknadsförda ostar.

Artikel 32

Villkor för vitsocker

1.   Om det genomsnittliga gemenskapspris som noterats för vitsocker understiger referenspriset under en representativ period, och med hänsyn till marknadssituationen troligen kommer att ligga kvar på den nivån, får kommissionen bevilja stöd för privat lagring av vitsocker till företag som har tilldelats en sockerkvot.

2.   Socker som under ett regleringsår lagras i enlighet med punkt 1 får inte omfattas av andra lagringsåtgärder i enlighet med artikel 13, 52 eller 63.

Artikel 33

Villkor för olivolja

Vid allvarliga störningar på marknaden i vissa regioner i gemenskapen får kommissionen besluta att ge organ som erbjuder tillräckliga garantier och som är godkända av medlemsstaterna tillstånd att ingå lagringsavtal för den olivolja de saluför, bland annat när det genomsnittspris som noterats på marknaden under en representativ period är lägre än

a)

1 779 EUR/ton för extra jungfruolja, eller

b)

1 710 EUR/ton för jungfruolja, eller

c)

1 524 EUR/ton för bomolja vars innehåll av fria fettsyror är 2 grader (här ska detta belopp minskas med 36,70 EUR/ton för varje extra surhetsgrad).

Artikel 34

Villkor för nöt- och kalvköttsprodukter

När det genomsnittliga marknadspris som noterats i gemenskapen på grundval av den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur som fastställs i artikel 42.1 är och sannolikt kommer att förbli lägre än 103 % av referenspriset, får kommissionen fatta beslut om att bevilja stöd för privat lagring.

Artikel 35

Villkor för skummjölkspulver

Kommissionen får besluta att bevilja stöd för privat lagring av skummjölkpulver, särskilt om pris- och lagerutvecklingen för denna produkt visar på en allvarlig obalans på marknaden som kan elimineras eller minskas genom säsongslagring.

Artikel 36

Villkor för ost

1.   Om prisutvecklingen och lagringssituationen för ostprodukter enligt artikel 31.1 e visar på en allvarlig obalans på marknaden som kan elimineras eller minskas genom säsonglagring, får kommissionen besluta att bevilja stöd för privat lagring.

2.   Om nivån på marknadspriserna för de ostar som lagras är högre när lagringsavtalen löper ut än när avtalen undertecknades får kommissionen besluta att justera stödbeloppet i enlighet med detta.

Artikel 37

Villkor för griskött

När det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen på slaktkroppar av gris - fastställt efter de priser som noterats i varje medlemsstat på de representativa marknaderna i gemenskapen och som är vägda genom koefficienter som anger den relativa storleken på grisbeståndet i varje medlemsstat - är och sannolikt kommer att förbli lägre än 103 % av referenspriset får kommissionen besluta att bevilja stöd för privat lagring.

Artikel 38

Villkor för får- och getkött

Kommissionen får besluta att bevilja stöd till privat lagring om marknadsläget för får- och getkött är särskilt svårt i ett eller flera av följande prisnoteringsområden:

a)

Storbritannien.

b)

Nordirland.

c)

Alla medlemsstater utom Förenade kungariket, var för sig.

Avsnitt IV

Gemensamma bestämmelser

Artikel 39

Lagringsbestämmelser

1.   Utbetalande organ får inte lagra inköpta produkter utanför den medlemsstat där de är belägna, om de inte först fått kommissionens tillstånd till detta.

Belgien och Luxemburg ska betraktas som en enda medlemsstat vid tillämpningen av denna artikel.

2.   Tillstånd ska ges om lagring är nödvändig och hänsyn ska därvid tas till följande omständigheter:

a)

Möjligheterna till och behovet av lagring i den medlemsstat där det utbetalande organet är beläget och i övriga medlemsstater.

b)

Eventuella ytterligare kostnader som kan uppstå till följd av lagringen i den medlemsstat där det utbetalande organet är beläget eller till följd av transporter.

3.   Tillstånd till lagring i ett tredjeland ska endast ges om lagring i en annan medlemsstat, på grund av bestämmelserna i punkt 2, leder till betydande svårigheter.

4.   De uppgifter som avses i punkt 2 a ska sammanställas efter samråd med alla medlemsstaterna.

5.   Tullar och eventuella andra belopp som ska betalas ut eller erläggas enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ska inte tillämpas i fråga om produkter

a)

som transporteras med stöd av tillstånd beviljat enligt punkterna 1, 2 eller 3, eller

b)

som överförs från ett utbetalande organ till ett annat.

6.   Ett utbetalande organ som vidtar åtgärder i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 ska även fortsättningsvis ansvara för produkter som lagras utanför den medlemsstat där det är beläget.

7.   Produkter som lagras av ett utbetalande organ utanför den medlemsstat där det utbetalande organet är beläget och som inte återförs till den medlemsstaten, ska avsättas till de priser och i enlighet med de villkor som fastställts eller som kommer att fastställas för lagringsplatsen.

Artikel 40

Bestämmelser för anbudsförfaranden

Alla berörda personer ska garanteras lika tillträde till anbudsförfarandena.

Företrädesvis ska sådana anbud som är mest fördelaktiga för gemenskapen väljas ut. Anbudsförfarandet behöver dock inte nödvändigtvis utmynna i tilldelning av kontrakt.

Artikel 41

Interventionsorter

1.   Kommissionen ska utse interventionsorterna för sektorerna för spannmål och ris samt fastställa de villkor som ska gälla för dessa.

När det gäller produkter inom spannmålssektorn kan kommissionen utse en interventionsort per spannmålsslag.

2.   Vid upprättandet av förteckningen över interventionsorter ska kommissionen framför allt ta hänsyn till följande faktorer:

a)

Orternas läge i områden där det finns ett överskott av de berörda produkterna.

b)

Tillgången till tillräckligt lagringsutrymme och teknisk utrustning.

c)

Fördelaktigt läge med avseende på transportmöjligheter.

Artikel 42

Klassificering av slaktkroppar

1.   Gemenskapsskalor för klassificering av slaktkroppar ska tillämpas i enlighet med bestämmelserna i bilaga V för följande sektorer:

a)

Nöt- och kalvkött när det gäller slaktkroppar av fullvuxna nötkreatur.

b)

Griskött när det gäller slaktkroppar av andra grisar än dem som utnyttjats för avel.

I fråga om sektorn för får- och getkött får medlemsstaterna tillämpa en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar när det gäller slaktkroppar av får i enlighet med bestämmelserna i punkt C i bilaga V.

2.   Inspektioner på plats när det gäller klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får ska genomföras på gemenskapens vägnar av en inspektionskommitté från gemenskapen bestående av experter från kommissionen och experter som utnämnts av medlemsstaterna. Denna kommitté ska rapportera till kommissionen och medlemsstaterna om de inspektioner som genomförts.

Gemenskapen ska bära kostnaderna för genomförandet av inspektionerna.

Artikel 43

Tillämpningsföreskrifter

Utan att det påverkar särskilda befogenheter som tilldelas kommissionen genom detta kapitel, ska kommissionen anta tillämpningsföreskrifter för detta kapitel som särskilt kan röra

a)

de krav och villkor som ska uppfyllas av, och när det gäller griskött dessutom förteckningen över, de produkter som köps upp inom ramen för offentlig intervention enligt artikel 10 eller för vilka stöd för privat lagring beviljas enligt artiklarna 28 och 31, särskilt när det gäller kvalitet, kvalitetsgrupper, kvalitetsgrader, kategorier, kvantiteter, emballering inklusive märkning, högsta ålder, hållbarhet, det produktled till vilket interventionspriset hänför sig, den privata lagringens varaktighet,

b)

ändringar av del B i bilaga IV,

c)

i tillämpliga fall, skalan över tillämpliga prisökningar och prissänkningar,

d)

förfaranden och villkor för de utbetalande organens övertagande av offentlig intervention samt för beviljande av stöd för privat lagring, särskilt i fråga om

i)

ingående av avtal och avtalens innehåll,

ii)

den privata lagringens varaktighet och de villkor enligt vilka lagringsperioden, efter det att den fastställts i avtalet, kan förkortas eller förlängas,

iii)

de villkor enligt vilka det kan beslutas att de produkter som täcks av avtal om privat lagring åter får släppas ut på marknaden eller avyttras,

iv)

den medlemsstat där en ansökan om privat lagring kan lämnas in,

e)

antagandet av förteckningen över de representativa marknader som avses i artiklarna 17 och 37,

f)

bestämmelser rörande villkoren för avyttring av produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention, särskilt när det gäller försäljningspriser, villkor för uttag från lager, produkternas användning eller destination efter uttaget från lagret (i förekommande fall), kontroller samt, eventuellt, tillämpning av ett system med säkerheter,

g)

upprättandet av årsplanen enligt artikel 27.1,

h)

villkoret om anskaffning på gemenskapsmarknaden enligt artikel 27.2,

i)

bestämmelserna rörande tillstånden enligt artikel 39 och, i den mån detta är absolut nödvändigt, undantag från handelsbestämmelserna,

j)

bestämmelser för de förfaranden som ska tillämpas i samband med anbudsförfaranden,

k)

bestämmelserna för att utse interventionsorter enligt artikel 41,

l)

kraven på lagringslokaler där produkter får lagras,

m)

den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar som fastställs i artikel 42.1, särskilt när det gäller följande:

i)

Definitioner.

ii)

Presentation av slaktkroppar i prisrapporteringssyfte när det gäller klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

iii)

När det gäller åtgärder som ska vidtas av slakterier i enlighet med punkt A III i bilaga V:

Eventuella undantag som avses i artikel 5 i direktiv 88/409/EEG för slakterier som vill begränsa sin produktion till den lokala marknaden.

Eventuella undantag för medlemsstater som begär detta för slakterier där det slaktas få nötkreatur.

iv)

Tillstånd för medlemsstaterna att inte tillämpa gemenskapsskalan för klassificering av slaktkroppar av svin och att använda kompletterande utvärderingskriterier utöver vikt och uppskattad andel kött.

v)

Bestämmelser om medlemsstaternas prisrapportering för vissa produkter.

KAPITEL II

Särskilda interventionsåtgärder

Avsnitt I

Marknadsstödjande undantagsåtgärder

Artikel 44

Djursjukdomar

1.   Kommissionen får anta undantagsåtgärder för att stödja den marknad som påverkas av sådana begränsningar av handeln inom gemenskapen och med tredjeländer som kan bli följden av åtgärder för att förhindra spridning av djursjukdomar.

De åtgärder som avses i första stycket ska tillämpas inom följande sektorer:

a)

Nöt- och kalvkött.

b)

Mjölk och mjölkprodukter.

c)

Griskött.

d)

Får- och getkött.

e)

Ägg.

f)

Fjäderfäkött.

2.   De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 första stycket ska vidtas på begäran av den eller de medlemsstater som berörs.

De får bara vidtas om den eller de medlemsstater som berörs har vidtagit åtgärder på veterinär- och hälsoområdet för att snabbt kunna utrota sjukdomen, och endast i den omfattning och under den tid som är absolut nödvändig för att stödja marknaden i fråga.

Artikel 45

Förlorat konsumentförtroende

När det gäller sektorerna för fjäderfäkött och ägg får kommissionen vidta undantagsåtgärder till stöd för marknaden för att beakta allvarliga störningar på marknaden som direkt uppstått till följd av förlorat konsumentförtroende på grund av folk- eller djurhälsorisker.

Sådana åtgärder ska vidtas på begäran av den eller de medlemsstater som berörs.

Artikel 46

Finansiering

1.   Gemenskapen ska bidra till finansieringen av undantagsåtgärder enligt artiklarna 44 och 45 med ett belopp motsvarande 50 % av medlemsstaternas utgifter.

När det gäller sektorerna för nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött samt får- och getkött, ska kommissionen bidra till finansieringen av åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka med ett belopp motsvarande 60 % av utgifterna för detta.

2.   Om producenterna bidrar till finansieringen av medlemsstaternas utgifter ska medlemsstaterna säkerställa att detta inte leder till en snedvridning av konkurrensen mellan producenter i olika medlemsstater.

3.   Artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget ska inte tillämpas på medlemsstaternas finansiella bidrag till undantagsåtgärder enligt artiklarna 44 och 45.

Avsnitt II

Åtgärder inom sektorerna för spannmål och ris

Artikel 47

Särskilda marknadsåtgärder för spannmålssektorn

1.   När marknadssituationen så kräver, kan kommissionen vidta särskilda interventionsåtgärder med avseende på spannmålssektorerna. Sådana interventionsåtgärder får i synnerhet vidtas om marknadspriserna i en eller flera av gemenskapens regioner faller eller hotar att falla i förhållande till interventionspriset.

2.   Beslut om de särskilda interventionsåtgärdernas karaktär och tillämpning samt villkor och förfaranden för försäljning eller för annan avsättning av produkter inom ramen för dessa åtgärder ska fattas av kommissionen.

Artikel 48

Särskilda marknadsåtgärder för rissektorn

1.   Kommissionen får vidta särskilda åtgärder för att

a)

förhindra att offentlig intervention i enlighet med avsnitt II i kapitel I i denna del, tillämpas i stor skala inom rissektorn i vissa regioner i gemenskapen,

b)

kompensera för brist på paddyris efter naturkatastrofer.

2.   Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för denna artikel.

Avsnitt III

Åtgärder inom sockersektorn

Artikel 49

Minimipris för sockerbetor

1.   Minimipriset för kvotbetor ska vara

a)

27,83 EUR per ton för regleringsåret 2008/09,

b)

26,29 EUR per ton från och med regleringsåret 2009/10.

2.   Det minimipris som avses i punkt 1 ska tillämpas på sockerbetor av den standardkvalitet som fastställs i del B i bilaga IV.

3.   Sockerföretag som köper kvotbetor som är lämpade för bearbetning till socker och är avsedda att bearbetas till kvotsocker ska minst betala minimipriset, med sådana pristillägg eller prisavdrag som motsvarar avvikelser från standardkvaliteten.

Pristillägg och prisavdrag enligt första stycket ska tillämpas i enlighet med tillämpningsbestämmelser som ska fastställas av kommissionen.

4.   För de kvantiteter sockerbetor som motsvarar de kvantiteter industrisocker eller överskottssocker som omfattas av den överskottsavgift som föreskrivs i artikel 64, ska sockerföretaget justera inköpspriset så att det blir minst lika med minimipriset.

Artikel 50

Överenskommelser inom branschen

1.   Bransch- och leveransavtal ska uppfylla kraven i punkt 3 och i köpevillkoren som ska fastställas av kommissionen, särskilt när det gäller villkoren för köp, leverans och övertagande av sockerbetor samt betalning.

2.   Villkoren för köp av sockerbetor och sockerrör ska anges i branschavtal mellan sockerbets- och sockerrörsodlarna och sockerföretagen i gemenskapen.

3.   I leveransavtal ska det göras skillnad mellan sockerbetor avsedda för tillverkning av

a)

kvotsocker,

b)

utomkvotssocker.

4.   Varje sockerföretag ska informera den medlemsstat i vilken företaget producerar socker

a)

om de kvantiteter av sockerbetor enligt punkt 3 a, för vilka leveransavtal har ingåtts före sådd och om den sockerhalt som dessa avtal utgått från, samt,

b)

om det härtill svarande beräknade sockerutbytet.

Medlemsstaterna får begära ytterligare upplysningar.

5.   Sockerföretag som inte har ingått några leveransavtal före sådd till minimipriset för kvotbetor för en kvantitet sockerbetor som motsvarar deras kvotsocker, ska betala minst detta minimipris för alla sockerbetor de bearbetar till socker.

6.   Branschavtal får med medlemsstatens godkännande avvika från punkterna 3 och 4.

7.   Om branschavtal saknas ska medlemsstaten vidta nödvändiga och med denna förordning förenliga åtgärder för att skydda berörda parters intressen.

Artikel 51

Produktionsavgift

1.   En produktionsavgift ska tas ut av företagen för deras socker-, isoglukos- och inulinsirapskvoter i enlighet med artikel 56.2.

2.   Avgiften ska vara 12 EUR per ton kvotsocker och kvotinulinsirap. För isoglukos ska produktionsavgiften vara 50 % av avgiften för socker.

3.   Medlemsstaten ska ta ut hela produktionsavgiften enligt punkt 1 av de i medlemsstaten etablerade företagen i enlighet med de kvoter som företagen innehaft under regleringsåret.

Företagen ska betala avgiften senast den sista februari regleringsåret i fråga.

4.   Företag i gemenskapen som producerar socker och inulinsirap får begära att sockerbets- och sockerrörsodlare och leverantörer av cikoriarot ska betala upp till 50 % av produktionsavgiften.

Artikel 52

Återtag av socker

1.   För att bevara den strukturella balansen på marknaden på en prisnivå som ligger nära referenspriset får en procentandel av kvotsocker, kvotisoglukos och kvotinulinsirap, som ska vara densamma för alla medlemsstater, med beaktande av de åtaganden som gemenskapens gjort enligt avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, återtas från marknaden fram till början av påföljande regleringsår.

Om så sker ska det traditionella försörjningsbehovet för raffinering av importerat råsocker enligt artikel 153 minskas med samma procentandel för regleringsåret i fråga.

2.   Den återtagsprocent som anges i punkt 1 ska fastställas senast den 31 oktober regleringsåret i fråga på grundval av förväntade marknadstrender under det regleringsåret.

3.   Företag som innehar en kvot ska under återtagsperioden på egen bekostnad lagra en andel motsvarande återtagsprocenten enligt punkt 1 av sin sockerproduktion under kvot för det berörda regleringsåret.

De sockerkvantiteter som återtas under ett regleringsår ska anses vara de första kvantiteter som produceras inom ramen för påföljande regleringsårs kvoter. Med hänsyn till de förväntade trenderna på sockermarknaden kan kommissionen emellertid besluta att hela eller delar av den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap vad beträffar innevarande och/eller påföljande regleringsår ska anses som

a)

överskottssocker, överskottsisoglukos eller överskottsinulinsirap som får användas som industrisocker, industriisoglukos eller industriinulinsirap, eller

b)

tillfällig kvotproduktion, varav en del får reserveras för export med beaktande av gemenskapens åtaganden enligt avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

4.   Om sockerförsörjningen i gemenskapen är otillräcklig får kommissionen besluta att en viss del av den återtagna kvantiteten socker, isoglukos eller inulinsirap får säljas på gemenskapsmarknaden innan återtagsperioden löper ut.

5.   Socker som lagras i enlighet med denna artikel under ett regleringsår, får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd enligt artiklarna 13, 32 eller 63.

Artikel 53

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen får anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, särskilt

a)

kriterier för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäljarna fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av leveransavtal före sådd enligt artikel 50.4,

b)

procenttal för det återtag av kvotsocker som avses i artikel 52.1,

c)

villkor för betalning av minimipriset i de fall det återtagna sockret säljs på gemenskapsmarknaden enligt artikel 52.4.

Avsnitt IV

Anpassning av utbudet

Artikel 54

Åtgärder som underlättar anpassningen av utbudet till marknadens behov

För att stimulera branschorganisationer och gemensamma handelsorganisationer att vidta åtgärder för att underlätta anpassningen av utbudet till marknadens behov, med undantag av åtgärder som rör återtag från marknaden, får kommissionen vidta följande åtgärder med avseende på sektorerna för levande växter, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött:

a)

Åtgärder som förbättrar kvaliteten.

b)

Åtgärder som främjar en bättre organisation av produktion, bearbetning och saluföring.

c)

Åtgärder som gör det lättare att följa marknadsprisutvecklingen.

d)

Åtgärder som möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval av de produktionsmedel som används.

KAPITEL III

Systemen för produktionsstyrning

Avsnitt I

Allmänna bestämmelser

Artikel 55

Kvotsystem

1.   Ett kvotsystem ska tillämpas för följande produkter:

a)

Mjölk och andra mjölkprodukter enligt definitionen i artikel 65 a och 65 b.

b)

Socker, isoglukos och inulinsirap.

2.   Om en producent överskrider berörd kvot och, när det gäller socker, inte utnyttjar överskottskvantiteterna i enlighet med artikel 61, ska en överskottsavgift betalas för dessa kvantiteter på de villkor som anges i avsnitten II och III.

3.   Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättandet av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (59).

Avsnitt II

Socker

Underavsnitt I

Kvottilldelning och förvaltning

Artikel 56

Kvottilldelning

1.   Nationella och regionala kvoter för produktion av socker, isoglukos och inulinsirap fastställs i bilaga VI.

2.   Varje medlemsstat ska tilldela en kvot till alla i medlemsstaten etablerade företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap, och som är godkända enligt artikel 57.

Kvoten ska vara lika med den kvot respektive företag tilldelades för regleringsåret 2007/08 i enlighet med förordning (EG) nr 318/2006.

3.   Vid tilldelningen av kvoter till sockerföretag med mer än en produktionsenhet ska medlemsstaten anta de åtgärder den finner nödvändiga för att ta lämplig hänsyn till sockerbets- och sockerrörsodlarnas intressen.

Artikel 57

Godkända företag

1.   Medlemsstaterna ska på begäran godkänna företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap eller företag som bearbetar dessa produkter till någon av de produkter som avses i artikel 62.2, förutsatt att företaget

a)

styrker sin professionella produktionskapacitet,

b)

går med på att lämna information och att underkasta sig kontroller med anknytning till denna förordning,

c)

inte har fått sitt godkännande tillfälligt eller slutgiltigt indraget.

2.   Godkända företag ska meddela den medlemsstat där företaget skördar eller raffinerar sockerbetor eller sockerrör följande information:

a)

De kvantiteter sockerbetor eller sockerrör för vilka leveransavtal har ingåtts, samt motsvarande sockerbets-, sockerrörs- och sockerutbyte per hektar.

b)

Uppgifter om förväntade och faktiska leveranser av sockerbetor, sockerrör och råsocker, samt om sockerproduktion och sockerlager.

c)

Kvantiteter sålt vitsocker samt priser och villkor.

Artikel 58

Tilläggskvot och kompletterande kvot för isoglukos

1.   Under regleringsåret 2008/09 ska en tilläggskvot på 100 000 ton för isoglukos läggas till det föregående regleringsårets kvot. Denna ökning gäller inte Bulgarien och Rumänien.

Under regleringsåret 2008/09 ska en tilläggskvot på 11 045 ton för isoglukos för Bulgarien och 1 966 ton för Rumänien läggas till det föregående regleringsårets kvot.

Medlemsstaterna ska tilldela företagen tilläggskvoter i proportion till de isoglukoskvoter som tilldelats i enlighet med artikel 56.2.

2.   Italien, Litauen och Sverige får på begäran av företag som är etablerade på deras respektive territorier tilldela en kompletterande isoglukoskvot under regleringsåren 2008/09 och 2009/10. De maximala kompletterande kvoterna fastställs per medlemsstat i bilaga VII.

3.   En engångsavgift på 730 EUR ska tas ut för de kvoter som företagen tilldelats enligt punkt 2. Den ska tas ut per ton tilldelade kompletterande kvoter.

Artikel 59

Kvotförvaltning

1.   Kommissionen ska justera kvoterna i bilaga IV senast den sista februari det föregående regleringsåret för regleringsåren 2008/09, 2009/10 och 2010/11. Justeringarna ska följa tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, artikel 58 i denna förordning och artikel 3 i förordning (EG) nr 320/2006.

2.   Med beaktande av omstruktureringen enligt förordning (EG) nr 320/2006 ska kommissionen senast den 28 februari 2010, besluta om den gemensamma procentsats som behövs för att minska de befintliga kvoterna för socker, isoglukos och inulinsirap per medlemsstat eller region i syfte att undvika obalans på marknaderna från och med regleringsåret 2010/11.

3.   Medlemsstaterna ska justera kvoterna för varje företag i enlighet med detta.

Artikel 60

Nationell omfördelning av kvoterna

1.   En medlemsstat får minska en socker- eller isoglukoskvot som tilldelats ett företag som är etablerat på dess territorium med högst 10 % för varje regleringsår.

2.   Medlemsstaterna får överföra kvoter mellan företag i enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII med beaktande av samtliga berörda parters intressen, särskilt sockerbets- och sockerrörsodlarnas intressen.

3.   De kvantiteter som erhålls med tillämpning av punkterna 1 och 2 ska av medlemsstaten tilldelas ett eller flera företag på dess territorium, oavsett om företagen i fråga redan har tilldelats kvoter eller inte.

Underavsnitt II

Kvotöverskridande

Artikel 61

Tillämpningsområde

Socker, isoglukos eller inulinsirap som under ett regleringsår produceras utöver kvoterna i artikel 56 får

a)

användas för bearbetning av vissa produkter enligt artikel 62,

b)

överföras till kvotproduktionen för nästa regleringsår i enlighet med artikel 63,

c)

användas för den särskilda försörjningsordningen för de yttersta randområdena, i enlighet med avdelning II i rådets förordning (EG) nr 247/2006 (60), eller

d)

exporteras inom ramen för den kvantitativa gräns som ska fastställas av kommissionen i överensstämmelse med de åtaganden som följer av avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget.

Övriga kvantiteter ska omfattas av den överskottsavgift som avses i artikel 64.

Artikel 62

Industrisocker

1.   Industrisocker, industriisoglukos och industriinulinsirap får endast användas för produktion av någon av de produkter som avses i punkt 2 om sockret, isoglukosen eller sirapen

a)

omfattas av ett leveransavtal som före regleringsårets slut har ingåtts mellan en producent och en användare som båda är godkända enligt artikel 57, och

b)

har levererats till användaren senast den 30 november det påföljande regleringsåret.

2.   Kommissionen ska upprätta en förteckning över de produkter för vars produktion industrisockret, industriisoglukosen och industriinulinsirapen används.

Förteckningen ska särskilt inbegripa följande:

a)

Bioetanol, alkohol, rom, levande jäst och kvantiteter av bredbar sirap och sådana produkter som ska bearbetas till ”Rinse appelstroop”.

b)

Vissa industriprodukter utan sockerinnehåll vars bearbetning sker med användning av socker, isoglukos eller inulinsirap.

c)

Vissa produkter från den kemiska industrin eller läkemedelsindustrin som innehåller socker, isoglukos eller inulinsirap.

Artikel 63

Överföring av överskottssocker

1.   Ett företag får besluta att helt eller delvis till nästa regleringsår överföra de kvantiteter socker, isoglukos eller inulinsirap som företaget tillverkar utöver sina kvoter. Om inte annat följer av punkt 3 ska detta beslut vara oåterkalleligt.

2.   Företag som beslutar enligt punkt 1 ska

a)

underrätta den berörda medlemsstaten före ett datum som den medlemsstaten fastställer

mellan den 1 februari och den 30 juni under det innevarande regleringsåret om kvantiteter av rörsocker som överförs,

mellan den 1 februari och den 15 april under det innevarande regleringsåret om andra kvantiteter av socker eller inulinsirap som överförs,

b)

åta sig att på egen bekostnad lagra kvantiteterna till utgången av det innevarande regleringsåret.

3.   Om ett företags slutliga produktion för regleringsåret i fråga är mindre än vad som beräknades när beslutet om överföring fattades enligt punkt 1, får storleken på den överförda kvantiteten justeras retroaktivt senast den 31 oktober det påföljande regleringsåret.

4.   De kvantiteter som överförs ska anses vara de första kvantiteter som produceras inom ramen för nästa regleringsårs kvoter.

5.   Socker som lagras i enlighet med denna artikel under ett regleringsår får inte omfattas av någon annan lagringsåtgärd enligt artiklarna 13, 32 eller 52.

Artikel 64

Överskottsavgift

1.   En överskottsavgift ska tas ut för kvantiteter av

a)

överskottssocker, överskottsisoglukos och överskottsinulinsirap som producerats under ett regleringsår, utom kvantiteter som har överförts till kvotproduktionen för det påföljande regleringsåret och har lagrats i enlighet med artikel 63 eller kvantiteter enligt artikel 61 c och d,

b)

industrisocker, industriisoglukos och industriinulinsirap för vilka det, senast ett datum som ska fastställas av kommissionen, inte har styrkts att de har använts vid bearbetningen av någon av de produkter som avses i artikel 62.2,

c)

socker, isoglukos och inulinsirap som dragits tillbaka från marknaden i enlighet med artikel 52 och som inte uppfyller villkoren i artikel 52.3.

2.   Överskottsavgiften ska fastställas av kommissionen till en så hög nivå att kvantiteterna enligt punkt 1 inte ackumuleras.

3.   Medlemsstaten ska ta ut den överskottsavgift som avses i punkt 1 av de i medlemsstaten etablerade företagen på grundval av företagens konstaterade produktionskvantiteter enligt punkt 1 under regleringsåret.

Avsnitt III

Mjölk

Underavsnitt I

Allmänna bestämmelser

Artikel 65

Definitioner

Vid tillämpning av detta underavsnitt avses med

a)

mjölk: den produkt som härrör från mjölkning av en eller flera kor,

b)

andra mjölkprodukter: alla mjölkprodukter förutom mjölk, särskilt skummjölk, grädde, smör, yoghurt och ost; när så är lämpligt ska dessa räknas om till ”mjölkekvivalenter” med hjälp av koefficienter som ska fastställas av kommissionen,

c)

producent: jordbrukare vars jordbruk är beläget inom en medlemsstats geografiska gränser och som producerar och säljer mjölk eller som förbereder sig för att börja med detta inom kort,

d)

jordbruksföretag: jordbruksföretag enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 1782/2003,

e)

uppköpare: företag eller en sammanslutning som köper upp mjölk från producenter

för att låta den undergå insamling, förpackning, lagring, kylning eller bearbetning (även kontraktarbete räknas),

för att sälja den till ett eller flera företag som behandlar eller bearbetar mjölk eller andra mjölkprodukter.

Som uppköpare betraktas även varje sammanslutning av uppköpare inom samma geografiska område som för medlemmarnas räkning utför det administrativa och bokföringsmässiga arbete som krävs för inbetalningen av överskottsavgiften. I samband med tillämpningen av den första meningen i detta stycke ska Grekland betraktas som ett enda geografiskt område där ett offentligt organ får betraktas som sammanslutning av uppköpare.

f)

leverans: alla leveranser av enbart mjölk, dvs. inga andra mjölkprodukter, av en producent till en uppköpare, oavsett om transporten utförs av producenten, en uppköpare, ett företag som behandlar eller bearbetar sådana produkter eller av en tredje part,

g)

direktförsäljning: en producents totala försäljning eller samtliga överlåtelser av mjölk direkt till konsumenterna samt en producents totala försäljning eller samtliga överlåtelser av andra mjölkprodukter. Kommissionen kan med iakttagande av definitionen av leverans i led f justera definitionen av direktförsäljning för att bland annat säkerställa att inga kvantiteter av mjölk som saluförs eller andra mjölkprodukter hamnar utanför avgiftssystemet,

h)

saluföring: leverans av mjölk eller direktförsäljning av mjölk eller andra mjölkprodukter,

i)

individuell kvot: producentens kvot den 1 april i en tolvmånadersperiod,

j)

nationell kvot: den kvot som avses i artikel 66 och som fastställs för varje medlemsstat,

k)

disponibel kvot: kvot disponibel för producenterna den 31 mars under den tolvmånadersperiod för vilken överskottsavgiften beräknas, med beaktande av all försäljning samt alla överföringar, omställningar och tillfälliga omfördelningar som föreskrivs i denna förordning och som skett under denna tolvmånadersperiod.

Underavsnitt II

Kvottilldelning och förvaltning

Artikel 66

Nationella kvoter

1.   De nationella kvoter för produktion av mjölk och andra mjölkprodukter som saluförs under sju på varandra följande perioder på tolv månader med början den 1 april 2008 (nedan kallade ”tolvmånadersperioder”) fastställs i punkt 1 i bilaga IX.

2.   De kvoter som avses i punkt 1 ska fördelas mellan producenter i enlighet med artikel 67, varvid åtskillnad ska göras mellan leveranser och direktförsäljning. Eventuella överskridanden av de nationella kvoterna ska fastställas på nationell nivå inom varje medlemsstat, i enlighet med detta avsnitt och för leveranser och direktförsäljning var för sig.

3.   De nationella kvoter som avses i punkt 1 i bilaga IX ska fastställas utan att det påverkar eventuella revideringar med hänsyn till det allmänna marknadsläget eller specifika förhållanden i vissa medlemsstater.

4.   För Bulgarien och Rumänien ska en särskild omstruktureringsreserv fastställas enligt punkt 2 i bilaga IX. Denna reserv ska frisläppas från och med den 1 april 2009 i den mån egenkonsumtionen av mjölk och mjölkprodukter i vart och ett av dessa länder har sjunkit sedan 2002.

Beslut om frisläppande av reserven och dess fördelning på leverans- och direktförsäljningskvoter ska fattas av kommissionen på grundval av en rapport som Bulgarien och Rumänien ska lägga fram för kommissionen senast den 31 december 2008. I denna rapport ska det finnas uppgifter om resultat och trender i den faktiska omstruktureringsprocessen inom varje lands mejerisektor, särskilt omställningen från produktion för egenkonsumtion till produktion för marknaden.

5.   För Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien ska de nationella kvoterna omfatta all komjölk eller mjölkekvivalent som levereras till en uppköpare eller säljs direkt för konsumtion, oavsett om den produceras eller saluförs enligt en övergångsbestämmelse som är tillämplig i dessa länder.

Artikel 67

Individuella kvoter

1.   Producenternas individuella kvot eller kvoter den 1 april 2008 ska vara lika med deras individuella referenskvantitet eller referenskvantiteter den 31 mars 2008, utan att det påverkar överföringar, försäljning och omställningar av kvoter som träder i kraft den 1 april 2008.

2.   En producent kan ha antingen en eller två individuella kvoter, en för leverans och en för direktförsäljning. Omställningen av en producents kvantiteter från en kvot till en annan kan endast göras av det behöriga organet i medlemsstaten, på vederbörligen motiverad begäran från producenten.

3.   Om en producent förfogar över två kvoter ska dennes bidrag till en eventuell överskottsavgift beräknas separat på varje kvot.

4.   Den del av den finska nationella kvoten som är avdelad för leveranser enligt artikel 66 får ökas upp till 200 000 ton av kommissionen för att kompensera finska Slom-producenter. Denna reserv, som ska tilldelas i enlighet med gemenskapslagstiftningen, ska uteslutande användas för producenter vars rätt att återuppta produktion har påverkats av anslutningen.

5.   De individuella kvoterna ska när så krävs ändras för var och en av de aktuella tolvmånadersperioderna, så att summan av de individuella kvoterna avseende leveranser och av dem som avser direktförsäljning inte överstiger den motsvarande del av den nationella kvoten som justerats i enlighet med artikel 69, med hänsyn till eventuella minskningar som gjorts för tilldelningar till den nationella reserven enligt artikel 71.

Artikel 68

Tilldelning av kvoter ur den nationella reserven

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser för att, utifrån objektiva kriterier som ska meddelas kommissionen, mellan producenterna kunna fördela alla eller en del av kvoterna i den nationella reserven enligt artikel 71.

Artikel 69

Förvaltning av kvoter

1.   För varje medlemsstat och för varje period ska kommissionen, före periodens slut, justera fördelningen mellan leveranser och direktförsäljning av de nationella kvoterna med hänsyn till de omräkningar mellan de individuella kvoterna för leveranser och för direktförsäljning som begärts av producenterna.

2.   Medlemsstaterna ska varje år till kommissionen före de datum och enligt de föreskrifter som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 192.2, överlämna nödvändiga uppgifter

a)

för den justering som avses i punkt 1,

b)

för beräkningen av den överskottsavgift som medlemsstaterna ska betala.

Artikel 70

Fetthalt

1.   Varje producent ska tilldelas en referenshalt för fett som ska tillämpas på den individuella kvoten för leveranser som den producenten tilldelats.

2.   För de kvoter som tilldelas producenter den 31 mars 2008 i enlighet med artikel 67.1 ska den referenshalt för fett som avses i punkt 1 vara lika med den referenshalt som den dagen gäller för denna kvot.

3.   Referenshalten för fett ska ändras i och med sådan omställning som avses i artikel 67.2 och när kvoter förvärvas, överförs eller tillfälligt överförs i enlighet med regler som ska fastställas av kommissionen.

4.   För nya producenter som har en individuell kvot för leveranser, vilken helt och hållet kommer från den nationella reserven, ska fetthalten fastställas i enlighet med regler som ska fastställas av kommissionen.

5.   De individuella referenshalter för fett som avses i punkt 1 ska vid behov justeras när denna förordning träder i kraft och därefter vid varje tolvmånadersperiods början när så krävs, så att för varje medlemsstat det vägda medelvärdet av dessa halter inte med mer än 0,1 gram per kg överskrider den referenshalt för fett som fastställs i bilaga X.

För Rumänien ska den referenshalt för fett som fastställs i bilaga X ses över på grundval av siffrorna för hela år 2004 och, om så krävs, justeras av kommissionen.

Artikel 71

Nationell reserv

1.   Varje medlemsstat ska inrätta en nationell reserv inom ramen för de nationella kvoter som avses i bilaga IX, särskilt med avseende på den tilldelning som föreskrivs i artikel 68. Den nationella reserven ska vid behov ökas genom återtagande av kvantiteter enligt artikel 72, genom avdrag från de överföringar som föreskrivs i artikel 76 eller genom en linjär minskning av alla individuella kvoter. Ändamålet för dessa kvoter, dvs. leveranser eller direktförsäljning, ska förbli detsamma.

2.   Alla tilläggskvoter som tilldelas en medlemsstat ska automatiskt sättas in i den nationella reserven och fördelas mellan leveranser och direktförsäljning på grundval av en uppskattning av behoven.

3.   För de kvoter som överförts till den nationella reserven ska ingen referenshalt för fett anges.

Artikel 72

Fall då verksamhet upphör

1.   När en fysisk eller juridisk person som innehar individuella kvoter under en tolvmånadersperiod inte längre uppfyller kraven enligt artikel 65 c, ska dessa kvoter övergå till den nationella reserven senast den 1 april påföljande kalenderår, utom om denna person på nytt blir producent i den mening som avses i artikel 65 c före den dagen.

Om den berörda fysiska eller juridiska personen på nytt blir producent senast i slutet av den andra tolvmånadersperiod som följer på indragningen av kvoterna, ska hela eller en del av den individuella kvot som dragits in återlämnas till den personen senast den 1 april som följer på dagen för ansökan.

2.   Om en producent under åtminstone en tolvmånadersperiod inte saluför en kvantitet motsvarande minst 70 % av sin individuella kvot kan medlemsstaten besluta om, och på vilka villkor, den outnyttjade kvoten helt eller delvis ska återgå till den nationella reserven.

Medlemsstaten får fastställa under vilka villkor en kvot ska återgå till den berörda producenten om denne återupptar saluföringen.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas vid force majeure eller i vederbörligen motiverade fall som godkänts av den behöriga myndigheten och där de berörda producenternas produktionskapacitet endast påverkas tillfälligt.

Artikel 73

Tillfällig överföring

1.   I slutet av varje tolvmånadersperiod ska medlemsstaterna, för den berörda perioden, godkänna tillfällig överföring av en del av de individuella kvoter som den därtill berättigade producenten inte avser att utnyttja.

Medlemsstaterna får reglera överföringarna med hänsyn till producentkategori eller mjölkproduktionens struktur och får begränsa överföringar till uppköparnivå eller, inom regioner, tillåta total överföring i de fall som avses i artikel 72.3, samt fastställa i vilken mån överföringarna får ske på nytt.

2.   Varje medlemsstat får besluta att inte tillämpa punkt 1 på grundval av ett eller båda av följande kriterier:

a)

Behovet att underlätta strukturell utveckling och anpassning.

b)

Betydande administrativa behov.

Artikel 74

Överföring av kvoter tillsammans med mark

1.   Individuella kvoter ska överföras tillsammans med jordbruksföretaget till de producenter som tar över det vid försäljning, utarrendering, faktiskt eller förtida arv eller vid annan överföring som har jämförbara rättsverkningar för producenterna, i enlighet med närmare bestämmelser som medlemsstaterna ska fastställa med hänsyn till de arealer som används för mjölkproduktion eller andra objektiva kriterier samt med beaktande av eventuella avtal mellan parterna. Den del av kvoten som eventuellt inte överförs med jordbruksföretaget ska överföras till den nationella reserven.

2.   I samband med att kvoter har överförts eller överförs i enlighet med punkt 1 på grundval av ett arrendekontrakt eller på annat sätt med jämförbara rättsverkningar, kan medlemsstaterna, med utgångspunkt i objektiva kriterier och med syftet att kvoterna uteslutande ska tilldelas producenterna, besluta att kvoterna inte överförs tillsammans med jordbruksföretaget.

3.   Om mark överlåts till offentliga myndigheter och/eller för offentligt bruk eller om överföringar sker i syften som inte har något samband med jordbruk, ska medlemsstaterna föreskriva att nödvändiga åtgärder för att skydda parternas rättmätiga intressen genomförs och särskilt att den överförande producenten ges möjlighet att fortsätta med mjölkproduktion om det är hans avsikt.

4.   Om det inte finns något avtal mellan parterna i det fall ett arrendekontrakt löper ut utan att det finns möjlighet till förnyelse på liknande villkor eller i situationer som medför jämförbara rättsverkningar ska de individuella kvoterna i fråga helt eller delvis överföras till de producenter som övertar dem, i enlighet med bestämmelser som antagits av medlemsstaterna, med beaktande av parternas rättmätiga intressen.

Artikel 75

Särskilda överföringsbestämmelser

1.   I syfte att omstrukturera av mjölkproduktionen eller för att förbättra miljön och i enlighet med närmare bestämmelser som de ska fastställa med beaktande av parternas rättmätiga intressen, får medlemsstaterna

a)

bevilja ersättning genom en eller flera årliga utbetalningar till producenter som åtar sig att definitivt lägga ned hela eller en del av sin mjölkproduktion och tillföra den nationella reserven de således frigjorda individuella kvoterna,

b)

på grundval av objektiva kriterier fastställa de villkor på vilka producenter i början av en tolvmånadersperiod av den behöriga myndigheten eller av ett av denna utsett organ, mot betalning, får erhålla en extratilldelning av sådana kvoter som andra producenter i slutet av den föregående tolvmånadersperioden definitivt har frigjort mot en ersättning, i en eller flera årliga utbetalningar, vilken motsvarar ovannämnda betalning,

c)

centralisera och övervaka överföring av kvoter utan mark,

d)

när det gäller överföring av mark i miljöförbättrande syfte, fastställa att den individuella referenskvantiteten ska tilldelas den överförande producenten om denne avser att fortsätta med mjölkproduktion,

e)

utifrån objektiva kriterier fastställa inom vilka regioner eller uppsamlingsområden det ska vara tillåtet med definitiv överföring av kvoter utan motsvarande överföring av mark, i syfte att förbättra mjölkproduktionens struktur,

f)

på producentens begäran hos behörig myndighet eller hos av denna utsett organ och i syfte att förbättra mjölkproduktionens struktur på företagsnivå eller för att möjliggöra en övergång till extensiv produktion, tillåta definitiv överföring av kvoter utan motsvarande överföring av mark eller omvänt.

2.   Punkt 1 kan genomföras på nationell nivå, på lämplig regional nivå eller inom specificerade uppsamlingsområden.

Artikel 76

Innehållande av kvoter

1.   Vid överföringar enligt artiklarna 74 och 75 kan medlemsstaterna, på grundval av objektiva kriterier, hålla inne en del av de individuella kvoterna till förmån för den nationella reserven.

2.   I samband med att kvoter, med eller utan tillhörande mark, har överförts eller överförs i enlighet med artiklarna 74 och 75 på grundval av ett arrendekontrakt eller på annat sätt med jämförbara rättsverkningar, kan medlemsstaterna, med utgångspunkt i objektiva kriterier och med syftet att kvoterna uteslutande ska tilldelas producenterna, besluta huruvida och på vilka villkor hela eller en del av den överförda kvoten ska återgå till den nationella reserven.

Artikel 77

Stöd för förvärv av kvoter

Inget offentligt organ har rätt att bevilja finansiellt stöd direkt knutet till förvärv av kvoter, vare sig vid försäljning, överföringar eller tilldelning av kvoter enligt detta avsnitt.

Underavsnitt III

Kvotöverskridande

Artikel 78

Överskottsavgift

1.   En överskottsavgift ska erläggas för mjölk och andra mjölkprodukter som saluförs utöver den nationella kvoten i enlighet med underavsnitt II.

Avgiften ska uppgå till 27,83 EUR per 100 kg mjölk.

2.   Medlemsstaterna ska till gemenskapen betala den överskottsavgift som utgår vid överskridande av den nationella kvot som på nationell nivå fastställts separat för leveranser och direktförsäljning, och de ska betala in 99 % av det belopp de är skyldiga till Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) mellan den 16 oktober och den 30 november efter den berörda tolvmånadersperioden.

3.   Om överskottsavgiften enligt punkt 1 inte har betalats in i tid ska kommissionen, efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna, dra av ett belopp motsvarande den obetalda överskottsavgiften från månadsbetalningarna i den mening som avses i artiklarna 14 och 15.2 i förordning (EG) nr 1290/2005. Innan kommissionen fattar sitt beslut ska den underrätta den berörda medlemsstaten, som ska framföra sina synpunkter inom en vecka. Artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2040/2000 (61) ska inte tillämpas.

4.   Kommissionen ska anta tillämpningsbestämmelser för denna artikel.

Artikel 79

Producenternas bidrag till överskottsavgiften

Överskottsavgiften ska i enlighet med artiklarna 80 och 83 i sin helhet fördelas mellan de producenter som har bidragit till vart och ett av de överskridanden av de nationella kvoterna som avses i artikel 66.2.

Om inte annat följer av artiklarna 80.3 och 83.1 ska producenterna vara skyldiga att till medlemsstaten betala in sin andel av den överskottsavgift som ska erläggas och som ska beräknas enligt artiklarna 69, 70 och 80, endast av det skälet att de har överskridit sina disponibla kvoter.

Artikel 80

Överskottsavgift på leveranser

1.   Med avseende på upprättandet av slutavräkningen för överskottsavgiften ska de kvantiteter som levereras av en producent justeras genom ökning eller minskning när den verkliga fetthalten hos kvantiteterna skiljer sig från referenshalten för fett, och detta ska göras med hjälp av koefficienter och enligt villkor som ska fastställas av kommissionen.

2.   Om summan av de leveranser som justerats enligt punkt 1, på nationell nivå, är lägre än de faktiska leveranserna ska överskottsavgiften beräknas på grundval av de faktiska leveranserna. I sådana fall ska varje negativ justering minskas proportionellt i en sådan grad att summan av de justerade leveranserna hamnar på samma nivå som de faktiska leveranserna.

Om summan av de leveranser som justerats enligt punkt 1 ovan är högre än de faktiska leveranserna ska överskottsavgiften fastställas på grundval av de justerade leveranserna.

3.   Medlemsstaterna ska fatta beslut om de enskilda producenternas bidrag till den överskottsavgift som ska betalas, efter eventuell omfördelning av den outnyttjade del av den nationella kvoten som avsatts för leveranser, antingen i förhållande till varje producents individuella kvoter eller på grundval av objektiva kriterier som ska fastställas av medlemsstaterna

a)

antingen på nationell nivå, på grundval av det belopp med vilket varje enskild producents kvot har överskridits,

b)

eller först på uppköparnivå, och sedan, vid behov, på nationell nivå.

Artikel 81

Uppköparens roll

1.   Uppköparen ska ansvara för inkasseringen av producenternas andel av överskottsavgiften och ska, före ett datum och enligt ett förfarande som ska fastställas av kommissionen, till medlemsstatens behöriga organ betala de inkasserade beloppen som har dragits av på det mjölkpris som betalas till de producenter som står för överskridandet eller, om detta inte varit möjligt, har tagits ut på annat lämpligt sätt.

2.   Om en uppköpare helt eller delvis träder i stället för en eller flera uppköpare, ska hänsyn tas till de individuella kvoter som producenterna disponerar över under återstoden av den innevarande tolvmånadersperioden, minus de kvantiteter som redan levererats och med beaktande av dessa kvantiteters fetthalt. Detta stycke ska också gälla när en producent övergår från en uppköpare till en annan.

3.   Om under referensperiodens gång de kvantiteter som en producent levererar överstiger den kvot som han disponerar över, kan medlemsstaten besluta att uppköparen, i enlighet med närmare bestämmelser som fastställts av medlemsstaten, som ett förskott på avgiften från producenten, ska dra av en del av mjölkpriset för varje leverans från denne producent som överstiger den kvot som han disponerar över för leveranser. Medlemsstaten får fastställa särskilda bestämmelser enligt vilka uppköpare tillåts dra av detta förskott när producenterna levererar till flera uppköpare.

Artikel 82

Godkännande

En uppköpares verksamhet måste först godkännas av medlemsstaten, enligt kriterier som ska fastställas av kommissionen.

De villkor som ska uppfyllas och den information som producenterna ska lämna vid direktförsäljning, ska fastställas av kommissionen.

Artikel 83

Överskottsavgift vid direktförsäljning

1.   Vid direktförsäljning och i enlighet med medlemsstatens beslut ska producenternas bidrag till överskottsavgiften, efter eventuell omfördelning av den outnyttjade delen av den nationella kvot som avsatts för direktförsäljning, fastställas på lämplig territoriell nivå eller på nationell nivå.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa beräkningsgrunden för producentens bidrag till överskottsavgiften på den totala kvantitet mjölk som sålts, överlåtits eller använts för framställning av mjölkprodukter som sålts eller överlåtits enligt kriterier som fastställts av kommissionen.

3.   Ingen korrigering kopplad till fetthalten får beaktas vid upprättandet av slutavräkningen.

4.   Kommissionen ska fastställa hur och när överskottsavgiften ska betalas till medlemsstatens behöriga organ.

Artikel 84

Överskjutande eller icke betalade belopp

1.   Om det för leveranser eller för direktförsäljning fastställs att en överskottsavgift ska betalas och om det uttagna bidraget från producenterna är högre än avgiften får medlemsstaten

a)

helt eller delvis använda överskottet till att finansiera åtgärderna i artikel 75.1 a, och/eller

b)

helt eller delvis omfördela det till producenter som

tillhör de prioriterade kategorier som medlemsstaten fastställt utifrån objektiva kriterier och inom en tidsfrist som ska fastställas av kommissionen, eller

påverkas av särskilda omständigheter till följd av en nationell bestämmelse som inte har något samband med kvotsystemet för mjölk- och mjölkprodukter enligt detta kapitel.

2.   När det fastställs att ingen överskottsavgift ska betalas ska eventuella avgiftsförskott som tagits ut av uppköpare eller medlemsstaten återbetalas senast vid slutet av nästa tolvmånadersperiod.

3.   Om en uppköpare inte har uppfyllt skyldigheten att inkassera producenternas andel i överskottsavgiften enligt artikel 81, kan medlemsstaten utkräva de obetalda beloppen direkt av producenten, utan att det påverkar de sanktioner denna kan göra gällande vid underlåtenhet från uppköparens sida.

4.   Om betalningsfristen inte iakttas av producenten eller uppköparen, ska en dröjsmålsränta som fastställs av kommissionen betalas till medlemsstaten.

Avsnitt IV

Förfaranden

Artikel 85

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, som särskilt kan röra

a)

kompletterande information från godkända företag enligt artikel 57, samt kriterier för administrativa sanktioner samt tillfällig eller permanent indragning av företagens godkännande,

b)

upprättande och meddelande av de belopp som avses i artikel 58 och den överskottsavgift som avses i artikel 64,

c)

undantag från de datum som fastställs i artikel 63.

KAPITEL IV

Stödordningar

Avsnitt I

Bearbetningsstöd

Underavsnitt I

Torkat foder

Artikel 86

Stödmottagande företag

1.   Stöd för förädling av produkter från sektorn för torkat foder ska beviljas företag som förädlar produkter från den sektorn och som tillhör minst en av följande kategorier:

a)

Förädlingsföretag som har ingått avtal med producenter av foder som ska torkas. När ett avtal är ett specialavtal för förädling av foder levererat av en producent, ska det innehålla en klausul som föreskriver förädlingsföretagens skyldighet att till producenten utbetala det stöd som de erhåller för den kvantitet som förädlas enligt kontraktet.

b)

Företag som förädlar sin egen produktion eller, i fråga om producentgrupper, sina medlemmars produktion.

c)

Företag som har erhållit sina lager från en fysisk eller juridisk person som har ingått avtal med producenter av foder som ska torkas.

2.   Stödet enligt punkt 1 ska betalas för torkat foder som har lämnat förädlingsföretaget och uppfyller följande villkor:

a)

Den högsta vattenhalten i fodret ska ligga mellan 11 och 14 % och får variera beroende på produktens presentationssätt.

b)

Det lägsta råproteininnehållet i torrsubstansen får inte understiga

i)

15 % för de produkter som avses i led a och led b andra strecksatsen i del IV i bilaga I,

ii)

45 % för de produkter som avses i led b första strecksatsen i del IV i bilaga I.

c)

Det torkade fodret ska vara av god och marknadsmässig kvalitet.

Artikel 87

Förskottsutbetalning

1.   Förädlingsföretag ska ha rätt till ett förskott på 19,80 EUR per ton eller 26,40 EUR per ton om de har ställt en säkerhet på 6,60 EUR per ton.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att kontrollera rätten till stöd. Förskotten ska betalas ut först efter det att det har fastställts att rätt till stöd föreligger.

Förskott får emellertid betalas ut redan innan rätten till stöd har fastställts, om förädlingsföretaget ställer en säkerhet som motsvarar förskottsbeloppet ökat med 10 %. Denna säkerhet ska även täcka all annan säkerhet enligt första stycket. Så snart rätten till stöd fastställts ska säkerhetsbeloppet sänkas till det belopp som avses i första stycket och säkerheten ska frisläppas helt när återstoden av stödet betalas ut.

2.   För att ett förskott ska kunna betalas ut ska det torkade fodret ha lämnat förädlingsföretaget.

3.   När ett förskott har betalats ut ska återstoden, motsvarande skillnaden mellan förskottsbeloppet och det totala stödbelopp som förädlingsföretaget har rätt till, betalas ut i enlighet med bestämmelserna i artikel 88.2.

4.   Om förskottet överskrider det totala belopp som förädlingsföretaget är berättigat till, med tillämpning av artikel 88.2, ska företaget på begäran betala tillbaka den överskjutande delen av beloppet till den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

Artikel 88

Stödnivå

1.   Det stöd som föreskrivs i artikel 86 ska vara 33 EUR/ton.

2.   Om under ett regleringsår den kvantitet torkat foder, för vilken stöd har begärts, överstiger den maximala garanterade kvantitet som fastställs i artikel 89, ska stödet, genom undantag från punkt 1, sänkas i de medlemsstater där produktionen överskrider den nationella garanterade kvantiteten genom att utgifterna minskas i förhållande till medlemsstatens andel av det totala överskridandet.

Kommissionen ska fastställa minskningen till en nivå som garanterar att budgetutgiften inte blir större än vad den skulle ha blivit om inte den maximala garanterade kvantiteten hade överskridits.

Artikel 89

Garanterad kvantitet

För varje regleringsår upprättas det härmed en maximal garanterad kvantitet på 4 960 723 ton dehydratiserat och/eller soltorkat foder för vilken det stöd som föreskrivs i artikel 86 kan beviljas. Denna kvantitet ska fördelas på de berörda medlemsstaterna i form av nationella garanterade kvantiteter, i enlighet med led B i bilaga XI.

Artikel 90

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, vilka bland annat kan omfatta bestämmelser rörande

a)

deklarationer som företagen ska lämna in vid stödansökan,

b)

villkor för stödberättigande, särskilt när det gäller lagerbokföring och andra styrkande handlingar,

c)

beviljande av stöd enligt detta underavsnitt samt det förskott och frisläppande av säkerheter som föreskrivs i artikel 87.1,

d)

de villkor och kriterier som ska uppfyllas av företag enligt artikel 86 och, i det fall företagen erhåller sina leveranser från en fysisk eller juridisk person, bestämmelser rörande de säkerheter som ska ställas av dessa personer,

e)

de villkor som medlemsstaterna ska tillämpa vid godkännande av företag som köper upp foder som ska torkas,

f)

kriterier för att fastställa villkoren enligt artikel 86.2,

g)

de kriterier som ska vara uppfyllda vid slutande av avtal samt de uppgifter som dessa ska innehålla,

h)

tillämpningen av den maximala garanterade kvantiteten enligt artikel 89,

i)

villkor utöver dem som anges i artikel 86, särskilt när det gäller karotin- och fiberinnehåll.

Underavsnitt II

Lin som odlas för fiberproduktion

Artikel 91

Stödberättigande

1.   Stöd för beredning av lin som odlas för fiberproduktion ska beviljas en godkänd förste beredare för den kvantitet fibrer som faktiskt framställts av strån för vilka det har ingåtts ett försäljningsavtal med en jordbrukare.

Om jordbrukaren själv förblir ägare till de strån som han har låtit bereda enligt avtal med en godkänd förste beredare och sedan styrker att de erhållna fibrerna har släppts ut på marknaden ska stödet i stället beviljas jordbrukaren.

Om den godkände förste beredaren och jordbrukaren är en och samma person ska försäljningsavtalet ersättas av ett åtagande av den berörda personen att själv utföra beredningen.

2.   I detta underavsnitt avses med godkänd förste beredare en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett vilken juridisk status sammanslutningen eller dess medlemmar har enligt nationell rätt, som har godkänts av den medlemsstats behöriga myndighet på vars territorium det beredningsföretag är beläget som ska producera linfibrer.

Artikel 92

Stödnivå

1.   Det beredningsstöd som föreskrivs i artikel 91 ska vara 200 EUR per ton långa linfibrer.

2.   De fiberkvantiteter som berättigar till stöd ska begränsas på grundval av de arealer för vilka det finns ett avtal eller åtagande enligt artikel 91.

Medlemsstaterna ska fastställa de begränsningar som avses i första stycket så att de överensstämmer med de garanterade nationella kvantiteter som avses i artikel 94.

Artikel 93

Förskottsutbetalning

På den godkände förste beredarens begäran ska ett förskott på det stöd som avses i artikel 91 betalas ut, på grundval den kvantitet fibrer som framställts.

Artikel 94

Garanterad kvantitet

1.   För stödberättigade långa linfibrer fastställs en garanterad maximikvantitet på 80 878 ton per regleringsår. Denna kvantitet ska fördelas på vissa medlemsstater i form av nationella garanterade kvantiteter, i enlighet med led A i bilaga XI.

2.   Om de fibrer som har framställts i en medlemsstat kommer från strån som producerats i en annan medlemsstat ska dessa kvantiteter fibrer räknas till den garanterade nationella kvantiteten i den medlemsstaten där stråna har skördats. Stödet ska utbetalas av den medlemsstat till vars garanterade nationella kvantitet fibrerna räknas.

Artikel 95

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, vilka bland annat kan omfatta bestämmelser rörande

a)

villkor för godkännande av förste beredare enligt artikel 91,

b)

de villkor som en godkänd förste beredare ska uppfylla avseende de försäljningsavtal och åtaganden som avses i artikel 91.1,

c)

de villkor som jordbrukarna ska uppfylla i det fall som avses i artikel 91.1 andra stycket,

d)

kriterier för långa linfibrer,

e)

villkoren för beviljande av stöd och förskott, och särskilt bevis för beredningen av strån,

f)

villkor för fastställandet av de begränsningar som avses i artikel 92.2.

Avsnitt II

Produktionsbidrag

Artikel 96

Produktionsbidrag för stärkelse

1.   Ett produktionsbidrag får beviljas

a)

för majs-, vete- och potatisstärkelse och för vissa derivat som används vid tillverkningen av vissa varor, för vilka en förteckning ska upprättas av kommissionen,

b)

i avsaknad av betydande inhemsk produktion av andra spannmålsslag för tillverkning av stärkelse, för följande kvantiteter stärkelse som per regleringsår erhålls i Finland och Sverige av korn och havre, så länge det inte leder till en ökning av produktionsnivån på stärkelse av de två ovannämnda spannmålsslagen:

i)

50 000 ton i Finland.

ii)

10 000 ton i Sverige.

2.   Det bidrag som avses i punkt 1 ska fastställas regelbundet av kommissionen.

Artikel 97

Produktionsbidrag inom sockersektorn

1.   Ett produktionsbidrag kan beviljas för de produkter inom sockersektorn som anges i led b-e i del III i bilaga I, om det inte finns något överskott av socker, importerat socker, överskott av isoglukos eller överskott av inulinsirap till världsmarknadspris för tillverkning av de produkter som avses i artikel 62.2 b och c.

2.   Produktionsbidraget enligt punkt 1 ska fastställas särskilt med beaktande av kostnaderna för industrin vid försörjning med importerat socker från världsmarknaden, av priset på överskottssocker på gemenskapsmarknaden samt – om det inte finns något överskottssocker – av referenspriset.

Artikel 98

Villkor för beviljande av produktionsbidrag

Kommissionen ska fastställa villkor för beviljande av produktionsbidrag enligt detta underavsnitt, både vad gäller bidragsbelopp och, när det gäller produktionsbidrag för socker enligt artikel 97, stödberättigande kvantiteter.

Avsnitt III

Stöd inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Artikel 99

Stöd för skummjölk och skummjölkspulver avsett att användas som foder

1.   Stöd ska beviljas för skummjölk och skummjölkspulver avsedda att användas som foder, i enlighet med villkor och produktnormer som ska fastställas av kommissionen.

Vid tillämpningen av denna artikel ska kärnmjölk och kärnmjölkspulver betraktas som skummjölk och skummjölkspulver.

2.   Stödbeloppen ska fastställas av kommissionen med hänsyn till

a)

det referenspris för skummjölkspulver som fastställs i artikel 8.1 e ii,

b)

utvecklingen avseende tillgången på skummjölk och skummjölkspulver samt utvecklingen avseende deras användning som foder,

c)

utvecklingen när det gäller priset på kalvar,

d)

utvecklingen av marknadspriserna för konkurrerande proteinkällor jämfört med skummjölkspulver.

Artikel 100

Stöd för skummjölkspulver som bearbetas till kasein och kaseinater

1.   Stöd ska beviljas för skummjölk som producerats i gemenskapen och bearbetats till kasein och kaseinater, i enlighet med villkor och produktnormer för sådan mjölk och det kasein eller de kaseinater som framställts av denna, vilka ska fastställas av kommissionen.

2.   Stödet ska fastställas av kommissionen med hänsyn till

a)

referenspriset för skummjölkspulver eller marknadspriset för skummjölkspulver av högsta kvalitet som framställts genom spraytorkning, om detta är högre än referenspriset,

b)

marknadspriserna för kasein och kaseinater i gemenskapen och på världsmarknaden.

Stödet kan variera beroende på om skummjölken bearbetas till kasein eller kaseinater och beroende på dessa produkters kvalitet.

Artikel 101

Stöd för inköp av grädde, smör och koncentrerat smör till nedsatt pris

Om överskott av mjölkprodukter uppstår, eller sannolikt kommer att uppstå, får kommissionen, enligt villkor som ska fastställas av denna, besluta att stöd ska beviljas för att möjliggöra försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör till lägre priser

a)

till ideella institutioner och organisationer,

b)

till militära styrkor och enheter med likvärdig status i medlemsstaterna,

c)

till producenter av bakverk och glass,

d)

till producenter av andra livsmedel som ska fastställas av kommissionen,

e)

för direktkonsumtion av koncentrerat smör.

Artikel 102

Stöd för leverans av mjölkprodukter till skolelever

1.   Gemenskapsstöd ska, enligt villkor som ska fastställas av kommissionen, beviljas för leveranser till skolelever av vissa bearbetade mjölkprodukter som ska fastställas av kommissionen och som omfattas av KN-nummer 0401, 0403, 0404 90 och 0406 eller KN-nummer 2202 90.

2.   Medlemsstaterna kan genom undantag från artikel 180 som komplement till gemenskapsstödet bevilja nationellt stöd för leverans av sådana produkter som avses i punkt 1 till skolelever. Medlemsstaterna får finansiera sina nationella stöd med en avgift som läggs på mejerisektorn eller med ett annat slags bidrag från mejerisektorn.

3.   När det gäller helmjölk ska gemenskapsstödet vara 18,15 EUR/100 kg.

När det gäller andra mjölkprodukter ska stödbeloppen fastställas av kommissionen med hänsyn till mjölkbeståndsdelar i de berörda produkterna.

4.   Det stöd som avses i punkt 1 ska beviljas för högst 0,25 l mjölkekvivalent per elev och dag.

Avsnitt IV

Stöd inom sektorn för olivolja och bordsoliver

Artikel 103

Stöd till aktörsorganisationer

1.   Gemenskapen ska, med hjälp av de belopp som hålls inne av medlemsstaterna i enlighet med artikel 110i.4 i förordning (EG) nr 1782/2003, finansiera sådana treåriga arbetsprogram som ska upprättas av aktörsorganisationer enligt artikel 125 på ett eller flera av nedanstående områden:

a)

Marknadsövervakning och administrativ förvaltning inom sektorn för olivolja och bordsoliver.

b)

Lindring av olivodlingens inverkan på miljön.

c)

Förbättring av produktionskvaliteten på olivolja och bordsoliver.

d)

Spårbarhetssystem, certifiering och upprätthållande av kvaliteten på olivolja och bordsoliver, särskilt kontroll av kvaliteten på olivolja som säljs till konsumenter, under ledning av nationella förvaltningar.

e)

Spridning av information om de åtgärder som genomförts av aktörsorganisationer med syfte att förbättra kvaliteten på olivoljan.

2.   Den maximala gemenskapsfinansieringen av de arbetsprogram som avses i punkt 1 ska motsvara den del av beloppen som hålls inne av medlemsstaterna. Denna finansiering ska avse programmens stödberättigande kostnader med högst

a)

100 % för verksamhet i de områden som avses i punkt 1 a och 1 b,

b)

100 % för investeringar i fasta tillgångar och 75 % för annan verksamhet inom det område som avses i punkt 1 c,

c)

75 % för arbetsprogram som genomförs i minst tre tredjeländer eller icke-producerande medlemsstater av godkända aktörsorganisationer från minst två medlemsstater med produktion inom de områden som anges i punkt 1 d och 1 e, och 50 % för annan verksamhet inom dessa områden.

Medlemsstaten ska stå för kompletterande finansiering med upp till 50 % av de kostnader som inte täcks av gemenskapsfinansieringen.

Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för denna artikel och särskilt förfaranden för godkännande av arbetsprogram som antagits av medlemsstaterna samt vilka typer av verksamhet som ska vara stödberättigande inom ramen för sådana program.

3.   Utan att det påverkar särskilda bestämmelser som kan komma att fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 194, ska medlemsstaterna kontrollera att villkoren för gemenskapsfinansiering är uppfyllda. För detta ändamål ska de genomföra en revision av arbetsprogrammen och ta fram en kontrollplan i vilken det ingår stickprov som fastställts genom riskanalys och som per år omfattar minst 30 % av de producentorganisationer och samtliga övriga aktörsorganisationer som får gemenskapsfinansiering i enlighet med denna artikel.

Avsnitt V

Gemenskapens tobaksfond

Artikel 104

Tobaksfond

1.   En gemenskapsfond för tobak (nedan kallad ”fonden”) ska inrättas för att finansiera åtgärder på följande områden:

a)

Åtgärder för att förbättra allmänhetens kunskaper om de skadeverkningar som alla former av tobakskonsumtion medför, särskilt genom information och utbildning, stöd för insamlande av uppgifter för att bestämma tendenserna inom tobaksanvändningen och för att på gemenskapsnivå genomföra epidemiologiska undersökningar om tobaksbruk samt undersökningar av hur tobaksbruk kan förebyggas.

b)

Särskilda åtgärder för att hjälpa tobaksodlarna att gå över till andra grödor eller annan ekonomisk verksamhet som skapar sysselsättning, och undersökningar av tobaksodlarnas möjligheter att göra detta.

2.   Fonden ska finansieras enligt följande:

a)

För skörden 2002 genom en minskning med 2 % och för skördarna 2003, 2004 och 2005 genom en minskning med 3 % av det bidrag som föreskrivs i avdelning I i förordning (EG) nr 2075/92 fram till och inklusive skörden 2005 för finansieringen av alla typer av åtgärder enligt punkt 1.

b)

För kalenderåren 2006 och 2007, i enlighet med artikel 110m i förordning (EG) nr 1782/2003.

3.   Kommissionen ska antas tillämpningsföreskrifter för denna artikel.

Avsnitt VI

Särskilda bestämmelser för biodlingssektorn

Artikel 105

Tillämpningsområde

1.   I syfte att förbättra de allmänna villkoren för produktion och saluföring av biodlingsprodukter, kan medlemsstaterna utforma ett nationellt program som löper under tre år (nedan kallat ”biodlingsprogrammet”).

2.   Genom undantag från artikel 180, ska artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget inte tillämpas på

a)

medlemsstaternas ekonomiska bidrag till åtgärder som omfattas av ett gemenskapsstöd enligt bestämmelserna i detta avsnitt,

b)

särskilda nationella stöd för skydd av biodlingar som är missgynnade på grund av strukturella eller naturbetingade förhållanden eller inom ramen för program för ekonomisk utveckling, med undantag av de stöd som beviljas för produktion eller handel.

Medlemsstaterna ska anmäla stöd enligt punkt b till kommissionen i samband med överlämnandet av biodlingsprogrammet i enlighet med artikel 109.

Artikel 106

Stödberättigande åtgärder

De åtgärder som kan ingå i biodlingsprogrammet är följande:

a)

Tekniskt stöd till biodlare och grupper av biodlare.

b)

Bekämpning av varroasjukan.

c)

Rationalisering vid flyttning av bisamhällen.

d)

Åtgärder till stöd för laboratorier som utför fysikalisk-kemiska analyser av honungen.

e)

Stödåtgärder för utökningen av de minskande bibestånden i gemenskapen.

f)

Samarbete med organisationer som är specialiserade i genomförandet av programmen för tillämpad forskning inom biodlingssektorn och om biodlingsprodukter.

Åtgärder som finansieras genom EJFLU i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (62) ska inte omfattas av biodlingsprogrammet.

Artikel 107

Studie av produktions- och marknadsstrukturen inom biodlingssektorn

För att vara berättigade till sådan samfinansiering som anges i artikel 108.1 ska medlemsstaterna utföra en studie över strukturen inom biodlingssektorn på sina respektive territorier såväl på produktionsnivå som på saluföringsnivå.

Artikel 108

Finansiering

1.   Gemenskapen ska delta i finansiering av biodlingsprogrammen med motsvarande 50 % av de åtgärder som medlemsstaterna ger stöd till.

2.   Medlemsstaterna ska verkställa sina utgifter för åtgärder inom ramen för biodlingsprogrammen senast den 15 oktober varje år.

Artikel 109

Samråd

Biodlingsprogrammen ska utarbetas i nära samarbete med branschorganisationer och kooperativ inom biodlingen. Det ska överlämnas till kommissionen för godkännande.

Artikel 110

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt.

Avsnitt VII

Stöd inom sektorn för silkesodling

Artikel 111

Stöd som beviljas silkesodlarna

1.   Stöd ska beviljas för silkesmaskar med KN-nummer ex 0106 90 00 och för silkesfjärilsägg med KN-nummer ex 0511 99 85 som odlas inom gemenskapen.

2.   Stöd ska beviljas silkesodlarna för varje låda silkesfjärilsägg som används förutsatt dels att de innehåller en minimikvantitet ägg som ska fastställas, dels att odlingen fullföljs.

3.   Stödet per låda silkesfjärilsägg som används ska vara 133,26 EUR.

Artikel 112

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, vilka särskilt ska omfatta den minimikvantitet ägg som avses i artikel 111.2.

AVDELNING II

BESTÄMMELSER FÖR SALUFÖRING OCH PRODUKTION

KAPITEL I

Handelsnormer och produktionsvillkor

Avsnitt I

Handelsnormer

Artikel 113

Handelsnormer

1.   Kommissionen får fastställa handelsnormer för en eller flera av produkterna inom följande sektorer:

a)

Olivolja och bordsoliver när det gäller de produkter som avses i led a i del VII i bilaga I.

b)

Bananer.

c)

Levande växter.

2.   De normer som avses i punkt 1

a)

ska fastställas särskilt med hänsyn till

i)

de berörda produkternas egenskaper,

ii)

behovet av att säkerställa en smidig avsättning för produkterna på marknaden,

iii)

konsumenternas intresse av att få riktig och tydlig produktinformation,

iv)

när det gäller den olivolja som avses i led a i del VII i bilaga I, förändringar av de metoder som används för att fastställa dessa produkters fysikaliska, kemiska och organoleptiska egenskaper.

b)

kan särskilt röra kvalitet, klassificering, vikt, storleksindelning, emballering, förpackning, lagring, transport, presentation, ursprung och märkning.

3.   Utom om annat föreskrivs av kommissionen i enlighet med kriterierna i punkt 2 a får produkter för vilka det fastställts handelsnormer endast saluföras i gemenskapen om de uppfyller dessa normer.

Om inte annat följer av eventuella särskilda bestämmelser som kommissionen kan anta i enlighet med artikel 194, ska medlemsstaterna kontrollera om produkterna överensstämmer med nämnda normer och ska om så krävs tillämpa sanktioner.

Artikel 114

Handelsnormer för mjölk och mjölkprodukter

1.   Livsmedel får bara saluföras som mjölk och mjölkprodukter om de är förenliga med de definitioner och beteckningar som fastställs i bilaga XII.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som fastställs i gemenskapslagstiftningen och bestämmelser som rör folkhälsan, får mjölk med KN-nummer 0401 som är avsedd att användas som livsmedel endast saluföras inom gemenskapen i enlighet med bilaga XIII och, särskilt, i enlighet med de definitioner som anges i punkt I i denna.

Artikel 115

Handelsnormer för fetter

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 114.1 eller andra veterinära bestämmelser eller livsmedelsbestämmelser som antagits för att säkerställa att produkterna är förenliga med hygien- och hälsonormer samt för att skydda människors och djurs hälsa, ska de normer som fastställs i bilaga XV tillämpas på följande produkter med en fetthalt på minst 10 men mindre än 90 viktprocent, avsedda att användas som livsmedel:

a)

Mjölkfetter med KN-nummer 0405 och ex 2106.

b)

Fetter med KN-nummer ex 1517.

c)

Blandningar av vegetabiliska och/eller animaliska fetter med KN-nummer ex 1517 och ex 2106.

Fetthalten exklusive salt ska vara minst två tredjedelar av torrsubstansen.

Dessa normer ska endast tillämpas på produkter som förblir fasta vid en temperatur av 20o C och som är bredbara.

Artikel 116

Handelsnormer för produkter från sektorerna för ägg och fjäderfäkött

Produkter från sektorerna för ägg och fjäderfäkött ska saluföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIV.

Artikel 117

Certifiering av humle

1.   Certifiering ska tillämpas för humleprodukter som skördats eller framställts inom gemenskapen.

2.   Certifikat får endast utfärdas för produkter med egenskaper som anges som minimikrav i ett bestämt avsättningsled. För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och humleblandningar får certifikat endast utfärdas om alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

3.   Certifikaten ska åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)

Humlets produktionsplats.

b)

Skördeår.

c)

Sorter.

4.   Humleprodukter får endast saluföras eller exporteras om ett certifikat enligt punkterna 1, 2 och 3 har utfärdats.

För importerade humleprodukter ska det intyg som avses i artikel 158.2 betraktas som likvärdigt med ett certifikat.

5.   Kommissionen får anta åtgärder som avviker från punkt 4

a)

i syfte att uppfylla handelskraven i vissa tredjeländer, eller

b)

för produkter avsedda för särskild användning.

De åtgärder som avses i första stycket

a)

får inte vara till skada för den normala avsättningen av produkter för vilka certifikatet har utfärdats,

b)

måste åtföljas av garantier som syftar till att undvika förväxling med sådana produkter.

Artikel 118

Handelsnormer för olivoljor och oljor av olivrestprodukter

1.   Det ska vara obligatoriskt att använda de beskrivningar och definitioner för olivoljor och oljor av olivrestprodukter som anges i bilaga XVI när det gäller saluföring av de berörda produkterna inom gemenskapen och, i den mån de är förenliga med obligatoriska internationella bestämmelser, ska de även användas i handeln med tredjeländer.

2.   Endast sådana oljor som anges i punkterna 1 a, 1 b, 3 och 6 i bilaga XVI får saluföras i detaljhandelsledet.

Avsnitt II

Produktionsvillkor

Artikel 119

Användning av kasein och kaseinater i framställningen av ost

Användningen av kasein och kaseinater i framställningen av ost kräver ett förhandstillstånd, som endast får beviljas om en sådan användning är en nödvändig förutsättning för framställningen av produkterna.

Artikel 120

Metod för framställning av jordbruksalkohol

Framställningsmetoden för jordbruksalkohol som framställts av en viss jordbruksprodukt som förtecknas i bilaga I till fördraget, samt denna jordbruksalkohols egenskaper, kan fastställas av kommissionen.

Avsnitt III

Förfaranden

Artikel 121

Antagande av normer, tillämpningsföreskrifter och undantag

Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, vilka särskilt kan avse

a)

de handelsnormer som avses i artikel 113 inklusive bestämmelser om undantag från normer, om presentation av de uppgifter som krävs enligt normerna samt om tillämpningen av normerna på produkter som importeras till gemenskapen och produkter som exporteras från gemenskapen,

b)

när det gäller definitioner och beteckningar som får användas inom saluföring av mjölk och mjölkprodukter i enlighet med artikel 114.1,

i)

utarbetande och vid behov komplettering av den produktförteckning som avses i punkt III.1 andra stycket i bilaga XII på grundval av de förteckningar som medlemsstaterna skickat in,

ii)

när så krävs, tillägg i förteckningen över beteckningar i led a i andra stycket i punkt II.2 i bilaga XII, samt

c)

när det gäller normer för bredbara fetter enligt artikel 115,

i)

en förteckning över produkter enligt led a i tredje stycket i punkt I.2 i bilaga XV, på grundval av de förteckningar som medlemsstaterna skickat in till kommissionen,

ii)

de analysmetoder som krävs för att kontrollera sammansättningen av och framställningssättet för produkter som avses i artikel 115,

iii)

närmare bestämmelser om provtagning,

iv)

närmare bestämmelser för att ta fram statistisk information om marknaderna för de produkter som avses i artikel 115,

d)

när det gäller bestämmelserna om saluföring av ägg i del A i bilaga XIV,

i)

definitioner,

ii)

hur ofta uppsamling, leverans, konservering och behandling av äggen görs,

iii)

kvalitetskriterier, särskilt skalets utseende, vitans och gulans konsistens samt höjden på luftutrymmet,

iv)

viktklassificering, inklusive undantag,

v)

uppgifterna på ägg och förpackningar, inklusive undantag och bestämmelser för förpackningsanläggningar,

vi)

handel med tredjeland,

vii)

produktionsmetoder,

e)

när det gäller bestämmelserna om saluföring av fjäderfäkött i del B i bilaga XIV,

i)

definitioner,

ii)

förteckning över de slaktkroppar av fjäderfä, delar av sådana slaktkroppar och slaktbiprodukter, inbegripet foie gras, på vilka bestämmelserna i del B i bilaga XIV ska tillämpas,

iii)

klassificeringskriterier i den mening som avses i punkt III.1 i del B i bilaga XIV,

iv)

bestämmelser om de kompletterande uppgifter som ska anges på de medföljande handelsdokumenten, märkning, presentation och marknadsföring av fjäderfäkött som är avsett för slutkonsumenten samt det namn under vilket produkten säljs i den mening som avses i artikel 3.1.1 i direktiv 2000/13/EG,

v)

frivilliga uppgifter om den använda kylningsmetoden och uppfödningssystemet,

vi)

undantag som får tillämpas när det gäller leveranser till stycknings- eller bearbetningsanläggningar,

vii)

bestämmelser när det gäller procentsatserna för vattenupptagning vid framställningen av färska, frysta och djupfrysta slaktkroppar samt delar av dessa samt de beteckningar som ska anges i detta avseende,

f)

när det gäller bestämmelserna om normer för produktion och saluföring av kläckägg eller gårdsuppfödda kycklingar enligt del C i bilaga XIV,

i)

definitioner,

ii)

registrering av anläggningar som producerar eller saluför kläckägg eller gårdsuppfödda kycklingar,

iii)

beteckningar som ska anges på kläckägg, inbegripet kläckägg som importeras från eller exporteras till tredjeländer och på förpackningar samt de bestämmelser som ska tillämpas på kycklingar med ursprung i tredje land,

iv)

register som kläckerierna ska föra,

v)

tillåten användning, för andra ändamål än som livsmedel, av ruvade ägg som avlägsnats ur ruvmaskinen,

vi)

meddelanden från kläckerier och andra anläggningar till medlemsstaternas behöriga myndigheter,

vii)

åtföljande handlingar,

g)

egenskaper som anges som minimikrav för produkter inom humlesektorn som avses i artikel 117,

h)

de analysmetoder som ska användas i tillämpliga fall,

i)

när det gäller användning av kasein och kaseinater enligt artikel 119:

i)

de villkor enligt vilka medlemsstaterna ska bevilja tillstånden samt den maximala procentandel som utifrån objektiva kriterier för vad som är tekniskt nödvändigt ska iblandas,

ii)

de skyldigheter som ska iakttas av företag som beviljats tillstånd i enlighet med led i.

KAPITEL II

Producentorganisationer, branschorganisationer och aktörsorganisationer

Avsnitt I

Allmänna principer

Artikel 122

Producentorganisationer

Medlemsstaterna ska erkänna producentorganisationer som

a)

är sammansatta av producenter inom någon av följande sektorer:

i)

humlesektorn,

ii)

sektorn för olivolja och bordsoliver,

iii)

sektorn för silkesodling,

b)

har bildats på initiativ av producenterna själva,

c)

arbetar för ett särskilt mål som särskilt kan omfatta att

i)

koncentrera utbudet och saluföra medlemmarnas produktion,

ii)

gemensamt anpassa produktionen till marknadens krav och förbättra produkten,

iii)

främja rationalisering och mekanisering inom produktionen.

Artikel 123

Branschorganisationer

Medlemsstaterna ska erkänna branschorganisationer som

a)

är sammansatta av företrädare för ekonomisk verksamhet knuten till produktionen av, handeln med och/eller bearbetningen av produkter inom följande sektorer:

i)

sektorn för olivolja och bordsoliver,

ii)

tobakssektorn,

b)

har bildats på initiativ av samtliga eller några av de organisationer eller sammanslutningar som de består av,

c)

arbetar för ett särskilt mål, som särskilt kan omfatta att

i)

koncentrera och samordna utbudet och saluföringen av medlemmarnas produktion,

ii)

gemensamt anpassa produktion och bearbetning till marknadens krav och förbättra produkten,

iii)

främja rationalisering och mekanisering inom produktion och bearbetning,

iv)

bedriva forskning om hållbara produktionsmetoder och marknadsutvecklingen.

När branschorganisationer bedriver verksamhet i flera medlemsstater, ska erkännandet dock beviljas av kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1.

Artikel 124

Gemensamma bestämmelser för producenter och branschorganisationer

1.   Artikel 122 och artikel 123 första stycket ska tillämpas utan att det påverkar medlemsstaternas erkännande, på grundval av nationell lagstiftning och i enlighet med gemenskapslagstiftningen, av producentorganisationer respektive branschorganisationer inom någon av de sektor som anges i artikel 1, med undantag för de sektorer som avses i artiklarna 122 och 123 första stycket.

2.   Producentorganisationer som erkänts eller godkänts i enlighet med förordningarna (EG) nr 865/2004, (EG) nr 1952/2005 och (EG) nr 1544/2006 ska anses vara erkända producentorganisationer enligt artikel 122 i den här förordningen.

Branschorganisationer som erkänts eller godkänts i enlighet med förordningarna (EG) nr 2077/92 och (EG) nr 865/2004 ska anses vara erkända branschorganisationer enligt artikel 123 i den här förordningen.

Artikel 125

Aktörsorganisationer

I denna förordning avses med aktörsorganisationer erkända producentorganisationer, erkända branschorganisationer eller erkända organisationer för andra aktörer inom sektorn för olivolja och bordsoliver eller deras sammanslutningar.

Avsnitt II

Bestämmelser rörande branschorganisationer inom tobakssektorn

Artikel 126

Medlemsavgift för icke medlemmar

1.   När en eller flera av de i punkt 2 angivna verksamheterna bedrivs av en erkänd branschorganisation inom tobakssektorn och är av allmänt ekonomiskt intresse för de personer vilkas verksamhet är knuten till en eller flera av de berörda produkterna, får den medlemsstat som beviljat erkännandet eller kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, om erkännandet beviljats av kommissionen, besluta att enskilda eller grupper som inte är medlemmar i sammanslutningen men som drar nytta av dess verksamhet till organisationen ska betala hela eller del av medlemsavgiften, i den mån medlemsavgiften är avsedd att täcka kostnader som är en direkt följd av verksamheten, med undantag av varje form av administrativa kostnader.

2.   De verksamheter som avses i punkt 1 ska anknyta till något eller några av följande mål:

a)

Forskning för att öka förädlingsvärdet på produkterna, särskilt genom nya användningsområden som inte utgör ett hot mot folkhälsan.

b)

Undersökningar om hur kvaliteten på bladtobak och tobak i balar kan förbättras.

c)

Forskning om odlingsmetoder som medger en minskad användning av växtskyddsmedel och garanterar att jorden och miljön skyddas.

3.   De berörda medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen vilka beslut som de avser att fatta enligt punkt 1. Dessa beslut får träda i kraft tidigast tre månader efter tidpunkten för anmälan till kommissionen. Kommissionen får inom den tremånadersperioden kräva att hela eller delar av förslaget till beslut förkastas, om det allmänna ekonomiska intresse som hävdas inte förefaller välgrundat.

4.   Om de verksamheter som bedrivs av en branschorganisation som erkänts av kommissionen i enlighet med detta kapitel är av allmänt ekonomiskt intresse, ska kommissionen anmäla sitt förslag till beslut till de berörda medlemsstaterna, som sedan har två månader på sig att lämna sina synpunkter.

Avsnitt III

Förfaranden

Artikel 127

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionens ska anta tillämpningsföreskrifter för detta kapitel, särskilt villkor och förfaranden för erkännande av producent-, bransch- och aktörsorganisationer i enskilda sektorer, rörande

a)

de särskilda mål som organisationerna ska arbeta för,

b)

organisationernas stadgar,

c)

organisationernas verksamhet,

d)

undantag från kraven enligt artiklarna 122, 123 och 125,

e)

eventuella konsekvenser av erkännandet som branschorganisation.

DEL III

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 128

Allmänna principer

Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i bestämmelser som antas i enlighet med denna, ska det i handeln med tredjeländer vara förbjudet att

a)

ta ut avgifter som har samma verkan som en tull,

b)

tillämpa någon form av kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.

Artikel 129

Kombinerade nomenklaturen

De allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen, som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (63) (nedan kallad ”Kombinerade nomenklaturen”) och de särskilda bestämmelserna för dennas tillämpning ska följas vid tulltaxeklassificeringen av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tulltaxenomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning, i tillämpliga fall även definitionerna i bilaga III, ska ingå Gemensamma tulltaxan.

KAPITEL II

Import

Avsnitt I

Importlicenser

Artikel 130

Importlicenser

1.   Utan att det påverkar fall där det krävs importlicenser i enlighet med denna förordning, får kommissionen besluta att importen av en eller flera produkter inom följande sektorer ska ske mot uppvisande av importlicens:

a)

spannmål,

b)

ris,

c)

socker,

d)

utsäde,

e)

olivolja och bordsoliver, när det gäller produkter med KN-nummer 1509, 1510 00, 0709 90 39, 0711 20 90, 2306 90 19, 1522 00 31 och 1522 00 39,

f)

lin och hampa, när det gäller hampa,

g)

bananer,

h)

levande växter,

i)

nöt- och kalvkött,

j)

mjölk och mjölkprodukter,

k)

griskött,

l)

får- och getkött,

m)

ägg,

n)

fjäderfäkött,

o)

jordbruksalkohol.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska kommissionen ta hänsyn till om det krävs importlicenser för förvaltningen av de berörda marknaderna och, framför allt, för övervakningen av importen av de berörda produkterna.

Artikel 131

Utfärdande av licenser

Importlicenserna ska utfärdas av medlemsstaterna oavsett var i gemenskapen den sökande är etablerad, om inte annat föreskrivs i en rådsförordning eller annan rättsakt utfärdad av rådet och utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som vidtagits för tillämpningen av detta kapitel.

Artikel 132

Giltighet

Importlicenser ska gälla inom hela gemenskapen.

Artikel 133

Säkerhet

1.   Om inte annat föreskrivs av kommissionen ska licenser utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras under licensens giltighetstid.

2.   Utom i händelse av force majeure ska säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte äger rum, eller enbart delvis äger rum, under licensens giltighetstid.

Artikel 134

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, även rörande licensernas giltighetstid och storleken på säkerheterna.

Avsnitt II

Importtullar och importavgifter

Artikel 135

Importtullar

Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska importtullsatserna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som anges i artikel 1.

Artikel 136

Beräkning av importtullar för spannmål

1.   Utan hinder av bestämmelsen i artikel 135 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002 00 00, 1005 10 90, 1005 90 00 samt 1007 00 90, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Tullen får dock inte överstiga den normala tullsatsen såsom den fastställts på grundval av den kombinerade nomenklaturen.

2.   För beräkning av den importtull som avses i punkt 1 ska representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för de produkter som avses i samma punkt.

Artikel 137

Beräkning av importtullar för råris

1.   Genom undantag från artikel 135 ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa importtullen på råris med KN-nummer 1006 20 inom tio dagar från utgången av den berörda referensperioden i enlighet med punkt 1 i bilaga XVII.

Kommissionen ska, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa en ny tillämplig tull om de beräkningar som gjorts genom tillämpning av nämnda bilaga leder till att tullen ändras. Till dess att en ny tillämplig tull fastställs ska den tidigare fastställda tullsatsen tillämpas.

2.   För beräkningen av den import som avses i punkt 1 i bilaga XVII ska hänsyn tas till de kvantiteter för vilka importlicenser för råris med KN-nummer 1006 20 har utfärdats under motsvarande referensperiod, med undantag av de importlicenser för basmatiris som avses i artikel 138.

3.   Den årliga referenskvantiteten ska vara 449 678 ton. Delreferenskvantiteten för ett regleringsår ska motsvara hälften av den årliga referenskvantiteten.

Artikel 138

Beräkning av importtullar för basmatiris

Utan hinder av artikel 135 ska för råris av sorterna basmatiris med KN-nummer 1006 20 17 och 1006 20 98 som förtecknas i bilaga XVIII nolltullsats användas enligt de villkor som fastställs av kommissionen.

Artikel 139

Beräkning av importtullar för slipat ris

1.   Genom undantag från artikel 135 ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa tullen på helt eller delvis slipat ris med KN-nummer 1006 30 inom tio dagar från utgången av den berörda referensperioden i enlighet med punkt 2 i bilaga XVII.

Kommissionen ska, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, fastställa en ny tillämplig tull om de beräkningar som gjorts genom tillämpning av nämnda bilaga leder till att tullen ändras. Till dess att en ny tillämplig tull fastställs ska den tidigare fastställda tullsatsen tillämpas.

2.   Beräkningen av import enligt punkt 2 i bilaga XVII ska ske med beaktande av de kvantiteter för vilka importlicenser för helt eller delvis slipat ris med KN-nummer 1006 30 utfärdats under den motsvarande referensperioden.

Artikel 140

Beräkning av importtullar för brutet ris

Utan hinder av artikel 135 ska importtullen för brutet ris med KN-nummer 1006 40 00 vara 65 EUR per ton.

Artikel 141

Tilläggsimporttullar

1.   En tilläggstull enligt den tullsats som fastställs i artiklarna 135–140 ska tas ut vid import av en eller flera produkter från sektorerna för spannmål, ris, socker, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och bananer, i syfte att förhindra eller motverka de negativa effekter för gemenskapsmarknaden som kan bli följden av sådan import förutsatt att

a)

importen sker till ett pris som understiger det pris som gemenskapen har anmält till Världshandelsorganisationen (”utlösande pris”) eller

b)

importvolymen överskrider en viss nivå (”utlösande volym”).

Den utlösande volymen ska grunda sig på marknadstillträdesnivån, i tillämpliga fall definierad som importen i procent av motsvarande inhemska konsumtion de föregående tre åren.

2.   Om det är osannolikt att importen kommer att störa gemenskapsmarkanden eller om effekterna skulle bli oproportionella i förhållande till det avsedda syftet, ska inga tilläggsimporttullar tillämpas.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 a ska importpriserna fastställas på grundval av cif-importpriset för den aktuella sändningen.

Cif-importpriset ska för detta ändamål kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

Artikel 142

Befrielse från importtullar inom sockersektorn

Kommissionen kan helt eller delvis tillfälligt avskaffa importtullarna för vissa kvantiteter av följande produkter för att säkerställa den nödvändiga försörjningen för tillverkning av sådana produkter som avses i artikel 62.2:

a)

Socker med KN-nummer 1701.

b)

Isoglukos med KN-nummer 1702 30 10, 1702 40 10, 1702 60 10 och 1702 90 30.

Artikel 143

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, särskilt

a)

när det gäller artikel 136, som rör

i)

minimikraven för vanligt vete av hög kvalitet,

ii)

de prisnoteringar som ska beaktas,

iii)

möjligheten, när så krävs i specifika fall, att meddela aktörerna gällande tullar innan de berörda sändningarna anländer,

b)

när det gäller artikel 141, som rör de produkter för vilka tilläggimporttullar ska tillämpas samt övriga kriterier som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av punkt 1 i den artikeln.

Avsnitt III

Förvaltning av importkvoter

Artikel 144

Tullkvoter

1.   Tullkvoter för import av produkter som avses i artikel 1 och som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon annan av rådets akter ska öppnas och förvaltas av kommissionen i enlighet med närmare bestämmelser som antas av kommissionen.

2.   Tullkvoterna ska förvaltas på ett sätt som inte leder till diskriminering mellan berörda aktörer, genom att en av följande metoder eller en kombination av dem eller någon annan lämplig metod används:

a)

En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (metoden ”först till kvarn”).

b)

En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden ”samtidig behandling”).

c)

En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden ”traditionella/nya mönster”).

3.   Metoderna ska där så är lämpligt lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra marknadens jämvikt.

Artikel 145

Öppnande av tullkvoter

Kommissionen ska föreskriva årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt över året, och fastställa vilken förvaltningsmetod som ska användas.

Artikel 146

Särskilda regler

1.   När det gäller den importkvot om 54 703 ton fryst nöt- och kalvkött enligt KN-nummer 0202 20 30, 0202 30 och 0206 29 91 som är avsett för bearbetning, får rådet, i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, fastställa att hela eller del av kvoten ska omfatta motsvarande kvantiteter kvalitetskött och därvid använda en omräkningsfaktor på 4,375.

2.   När det gäller tullkvoter för import till Spanien av 2 000 000 ton majs och 300 000 ton sorghum samt tullkvoter för import till Portugal av 500 000 ton majs ska de närmare bestämmelser som avses i artikel 148 även omfatta regler för att genomföra tullkvotimporten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas utbetalande organ importerat och avsättningen av kvantiteterna på dessa medlemsstaters marknader.

Artikel 147

Tullsatser för bananer

Detta kapitel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1964/2005 (64).

Artikel 148

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, särskilt rörande

a)

garantier för produktens art, härkomst och ursprung,

b)

erkännande av de dokument som används för att kontrollera de garantier som avses i led a,

c)

villkoren för utfärdande av importlicenser samt licensernas giltighetstid.

Avsnitt IV

Särskilda bestämmelser för vissa produkter

Underavsnitt I

Särskilda bestämmelser för import avseende sektorerna för spannmål och ris

Artikel 149

Import av blandningar av olika spannmål

Importtullen för blandningar av spannmål som avses i leden a och b i del I i bilaga I ska fastställas enligt följande:

a)

När blandningen består av två sådana spannmålsslag ska importtullen vara den som tillämpas

i)

för det viktmässigt dominerande spannmålsslaget i blandningen, om detta utgör minst 90 % av blandningens vikt,

ii)

för det spannmålsslag i blandningen som är belagt med den högsta importtullen, om inget av de två ingående spannmålsslagen utgör minst 90 % av blandningens vikt.

b)

I det fall blandningen består av fler än två sådana spannmålsslag och flera spannmålslag var för sig utgör mer än 10 % av blandningens vikt, ska den högsta av de importtullar som gäller för dessa spannmålsslag tillämpas för blandningen, även när importtullen är densamma för två eller flera av de ingående spannmålen.

Om endast ett spannmålsslag utgör mer än 10 % av blandningens vikt, ska den importavgift som gäller för detta spannmålsslag tillämpas.

c)

I samtliga fall som inte täcks av leden a och b ska den högsta av de importtullar som gäller för de spannmålsslag som ingår i den berörda blandningen tillämpas, även när importtullen är densamma för två eller flera av de ingående spannmålsslagen.

Artikel 150

Import av blandningar av spannmål och ris

För blandningar sammansatta av ett eller flera spannmålsslag som omfattas av leden a och b i del I i bilaga I samt av en eller flera produkter som omfattas leden a och b i del II i bilaga I, ska den importtull tillämpas som gäller för det spannmålsslag eller den produkt i blandningen som omfattas av den högsta importtullen.

Artikel 151

Import av blandningar av ris

För blandningar som består antingen av ris som kan hänföras till olika bearbetningsgrupper eller bearbetningsled, eller av å ena sidan ris som kan hänföras till en eller flera olika bearbetningsgrupper eller ett eller flera bearbetningsled, och å andra sidan brutet ris, ska den importavgift tillämpas som gäller

a)

för den viktmässigt dominerande beståndsdelen, om denna utgör minst 90 % av blandningens vikt,

b)

för den beståndsdel som är belagd med den högsta importavgiften, om ingen av beståndsdelarna utgör minst 90 % av blandningens vikt.

Artikel 152

Tullklassificeringens tillämplighet

När metoden för fastställande av importtull enligt artiklarna 149–151 inte kan tillämpas, ska den tull som ska gälla för sådana blandningar som avses i de artiklarna fastställas genom blandningarnas tullklassificiering.

Underavsnitt II

Förmånsbehandling vid import av socker

Artikel 153

Traditionellt försörjningsbehov för raffinering

1.   Utan hinder av artikel 52.1 ska det fastställas ett traditionellt försörjningsbehov av socker för raffinering för gemenskapen motsvarande 2 424 735 ton per regleringsår, uttryckt i vitt socker.

Under regleringsåret 2008/09 ska det traditionella försörjningsbehovet fördelas enligt följande

a)

198 748 ton för Bulgarien,

b)

296 627 ton för Frankrike,

c)

100 000 ton för Italien,

d)

291 633 ton för Portugal,

e)

329 636 ton för Rumänien,

f)

19 585 ton för Slovenien,

g)

59 925 ton för Finland,

h)

1 128 581 ton för Förenade kungariket.

2.   Det traditionella försörjningsbehovet i punkt 1 ska ökas med 65 000 ton. Denna kvantitet ska avse rårörsocker och ska under regleringsåret 2008/09 vara förbehållen den enda anläggningen för bearbetning av sockerbetor i drift 2005 i Portugal. Denna bearbetningsanläggning bedöms vara ett heltidsraffinaderi.

3.   Importlicenser för socker för raffinering får endast utfärdas till heltidsraffinaderier, förutsatt att de berörda kvantiteterna inte överstiger de kvantiteter som får importeras inom ramen för det traditionella försörjningsbehovet enligt punkt 1. Licenserna får endast överföras mellan heltidsraffinaderier och upphör att gälla i slutet av det regleringsår för vilket de utfärdats.

Denna punkt ska tillämpas under regleringsåret 2008/09, och under de första tre månaderna för vart och ett av efterföljande regleringsår.

4.   Tillämpningen av importtullar på rörsocker för raffinering enligt KN-nummer 1701 11 10 med ursprung i de länder som anges i bilaga XIX ska tillfälligt upphöra för den tilläggskvantitet som behövs för att ge heltidsraffinaderierna tillräcklig försörjning av produkter regleringsåret 2008/09.

Tilläggskvantiteten ska fastställas av kommissionen baserat på balansen mellan det traditionella försörjningsbehovet enligt punkt 1 och den förväntade tillgången på socker för raffinering för regleringsåret. Balansen får ses över av kommissionen under regleringsåret och får baseras på tidigare schablonuppskattningar av behovet av råsocker avsett för konsumtion.

Artikel 154

Garantipris

1.   De garanterade priser som fastställs för AVS/Indien-socker ska gälla för import av råsocker och vitsocker av standardkvalitet från

a)

de minst utvecklade länderna enligt de ordningar som avses i artiklarna 12 och 13 i rådets förordning (EG) nr 980/2005 (65),

b)

de länder som förtecknas i bilaga XIX för den tilläggskvantitet som avses i artikel 153.4.

2.   Ansökningar om importlicenser för socker som omfattas av ett garantipris ska åtföljas av en exportlicens utfärdad av myndigheterna i det exporterande landet som intygar att sockret uppfyller kraven i berörda avtal.

Artikel 155

Åtaganden enligt sockerprotokollet

Kommissionen får anta åtgärder för att se till att AVS/Indien-socker importeras till gemenskapen enligt villkoren i protokoll 3 till bilaga V till partnerskapsavtalet AVS-EG och avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Indien om rörsocker. Dessa bestämmelser får vid behov avvika från artikel 153 i denna förordning.

Artikel 156

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta underavsnitt, särskilt i syfte att följa internationella avtal. De får omfatta ändringar av bilaga XIX.

Underavsnitt III

Särskilda bestämmelser för import av hampa

Artikel 157

Import av hampa

1.   Nedanstående produkter får endast importeras till gemenskapen om vissa villkor är uppfyllda:

a)

Oberedd mjukhampa som omfattas av KN-nummer 5302 10 00 ska uppfylla de villkor som anges i artikel 52 i förordning (EG) nr 1782/2003.

b)

Olika sorter hampfrön avsedda för utsäde som omfattas av KN-nummer 1207 99 15 ska åtföljas av ett bevis om att tetrahydrokannabinolhalten inte överstiger den som fastställs i artikel 52 i förordning (EG) nr 1782/2003.

c)

Andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde, som omfattas av KN-nummer 1207 99 91 får endast importeras av importörer godkända av medlemsstaten, i avsikt att säkerställa att de inte kommer att användas för utsäde.

2.   Utan att det påverkar eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att antas av kommissionen i enlighet med artikel 194, ska import till gemenskapen av sådana produkter som anges i punkt 1 a och 1 b kontrolleras för fastställande av att villkoren enligt punkt 1 är uppfyllda.

3.   Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av mer restriktiva bestämmelser som medlemsstaterna kan ha antagit i enlighet med fördraget och med de åtaganden som följer av Världshandelsorganisationens avtal om jordbruk.

Underavsnitt IV

Särskilda bestämmelser för import av humle

Artikel 158

Import av humle

1.   Produkter inom humlesektorn får endast importeras från tredjeländer om deras kvalitetsegenskaper minst motsvarar dem som föreskrivits för liknande produkter som skördats inom gemenskapen eller som är framställda av sådana produkter.

2.   Produkter ska anses motsvara den standard som avses i punkt 1 om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av myndigheterna i ursprungslandet och som godkänts som likvärdigt med det intyg som anges i artikel 117.

För humlepulver, lupulinberikat humlepulver, humleextrakt och humleblandningar får intyget endast godkännas som likvärdigt med ett certifikat om alfasyrahalten i dessa produkter inte är lägre än halten i det humle ur vilket de utvinns.

Intygens likvärdighet ska kontrolleras i enlighet med närmare bestämmelser som antas av kommissionen.

Avsnitt V

Skyddsåtgärder och aktiv förädling

Artikel 159

Skyddsåtgärder

1.   Skyddsåtgärder mot import till gemenskapen ska, om inte annat följer av punkt 3, vidtas av kommissionen i enlighet med rådets förordningar (EG) nr 519/94 (66) och (EG) nr 3285/94 (67).

2.   Om inte annat föreskrivs i andra rättsakter utfärdade av rådet ska sådana säkerhetsåtgärder mot import till gemenskapen som föreskrivs i internationella avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget vidtas av kommissionen i enlighet med punkt 3.

3.   Åtgärder enligt punkterna 1 och 2 får vidtas av kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den fatta beslut därom inom fem arbetsdagar från det att begäran togs emot.

Medlemsstaterna ska underrättas om skyddsåtgärderna, vilka ska börja tillämpas omedelbart.

En medlemsstat får inom fem arbetsdagar från underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 till rådet. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet i fråga inom en månad efter det att beslutet hänskjutits till rådet.

4.   Om kommissionen anser att någon säkerhetsåtgärd som vidtagits i enlighet med punkterna 1 och 2 bör återkallas eller ändras, ska det gå till väga på följande sätt:

a)

Om beslutet om åtgärden fattats av rådet, ska kommissionen föreslå rådet att beslutet upphävs eller ändras. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

b)

I alla övriga fall ska gemenskapens skyddsåtgärder återkallas eller ändras av kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1.

Artikel 160

Upphörande med aktiv förädling

1.   Om gemenskapsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom systemet för aktiv förädling, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ helt eller delvis upphäva tillämpningen av systemet för aktiv förädling för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, socker, olivolja och bordsoliver, nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg, fjäderfäkött och jordbruksalkohol. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den fatta beslut därom inom fem arbetsdagar efter det att begäran togs emot.

Medlemsstaterna ska underrättas om sådana åtgärder, vilka ska börja tillämpas omedelbart.

En medlemsstat får inom fem arbetsdagar från underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om åtgärder i enlighet med första stycket till rådet. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna inom en månad efter det att beslutet hänskjutits till rådet.

2.   I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna ska fungera tillfredsställande, får rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget helt eller delvis förbjuda tillämpningen av systemet för aktiv förädling för de produkter som avses i punkt 1.

KAPITEL III

Export

Avsnitt I

Exportlicenser

Artikel 161

Exportlicenser

1.   Utan att det påverkar fall där det krävs exportlicenser i enlighet med denna förordning, får kommissionen besluta att exporten av en eller flera produkter inom följande sektorer ska ske mot uppvisande av exportlicens:

a)

spannmål,

b)

ris,

c)

socker,

d)

olivolja och bordsoliver, när det gäller olivolja enligt led a i del VII i bilaga I,

e)

nöt- och kalvkött,

f)

mjölk och mjölkprodukter,

g)

griskött,

h)

får- och getkött,

i)

ägg,

j)

fjäderfäkött,

k)

jordbruksalkohol.

Vid tillämpning av första stycket ska kommissionen ta hänsyn till om det krävs exportlicenser för förvaltningen av de berörda marknaderna och, framför allt, för övervakningen av exporten av de berörda produkterna.

2.   Artiklarna 131–133 ska gälla i tillämpliga delar.

3.   Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för punkterna 1 och 2, även rörande licensernas giltighetstid och säkerhetsgrad.

Avsnitt II

Exportbidrag

Artikel 162

Tillämpningsområde för exportbidrag

1.   I den mån som krävs för att möjliggöra export på grundval av prisnoteringar eller priser på världsmarknaden och inom de gränser som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får skillnaden mellan dessa prisnoteringar eller priser och priserna i gemenskapen utjämnas genom exportbidrag för

a)

produkter inom följande sektorer som exporteras i obearbetad form:

i)

spannmål,

ii)

ris,

iii)

socker, när det gäller produkter som anges i leden b, c, d och g i del III i bilaga I,

iv)

nöt- och kalvkött,

v)

mjölk och mjölkprodukter,

vi)

griskött,

vii)

ägg,

viii)

fjäderfäkött,

b)

produkter som anges i led a i, ii, iii, v och vii som ska exporteras i form av sådana varor som förtecknas i bilagorna XX och XXI.

När det gäller mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av produkter som anges i del IV i bilaga XX, får exportbidrag endast beviljas för produkter som anges i leden a–e och g i del XVI i bilaga I.

2.   Exportbidragen för produkter som exporteras i form av bearbetade varor enligt bilagorna XX och XXI får inte vara högre än de som tillämpas för samma produkter när de exporteras i obearbetad form.

3.   Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till särdrag i produktionen av vissa spritdrycker som framställs av spannmål får kriterierna för beviljande av exportbidrag enligt punkterna 1 och 2 och förfarandet för kontroll anpassas till den särskilda situationen av kommissionen.

Artikel 163

Fördelning av exportbidragen

De kvantiteter som får exporteras med exportbidrag ska fördelas med den metod som

a)

är bäst lämpad med hänsyn till produktens art och situationen på den aktuella marknaden och som gör det möjligt att utnyttja de disponibla resurserna på effektivaste sätt med beaktande av gemenskapsexportens effektivitet och struktur, utan att detta medför diskriminering mellan berörda aktörer, särskilt inte mellan små och stora aktörer,

b)

ur administrativ synpunkt är minst besvärlig för aktörerna med hänsyn till de administrativa kraven,

c)

förhindrar diskriminering mellan de berörda aktörerna.

Artikel 164

Fastställande av exportbidrag

1.   Exportbidragen ska vara desamma för hela gemenskapen. Om det är nödvändigt, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får exportbidragen variera för olika bestämmelseorter.

2.   Exportbidragen ska fastställas av kommissionen.

Exportbidrag får fastställas

a)

med regelbundna intervall, och

b)

genom anbudsinfordran för produkter för vilka detta förfarande föreskrevs innan denna förordning började att tillämpas i enlighet med artikel 204.2.

Om inte fastställandet sker genom anbudsförfarande ska den förteckning över produkter för vilka exportbidrag beviljas liksom exportbidragsbeloppet fastställas minst en gång var tredje månad. Bidragsbeloppet får emellertid behållas på samma nivå i mer än tre månader och under tiden får kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1 vid behov justera bidragsbeloppet, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ.

3.   En eller flera av följande aspekter ska beaktas när exportbidragen fastställs för vissa produkter:

a)

Den rådande situationen och förväntade utvecklingen vad avser

priserna och tillgången på produkten på gemenskapsmarknaden,

priserna på produkten på världsmarknaden.

b)

Målen för den gemensamma organisationen av marknaden, som är en balanserad marknadssituation och en naturlig utveckling av priserna och handeln.

c)

Nödvändigheten av att undvika störningar som kan förorsaka en långvarig obalans mellan utbud och efterfrågan på gemenskapsmarknaden.

d)

Ekonomiska aspekter avseende exporten i fråga.

e)

Begränsningar som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

f)

Behovet av att skapa jämvikt mellan användningen av gemenskapens basprodukter i framställningen av bearbetade varor som exporteras till ett tredjeland och användningen av produkter från dessa länder som får importeras för bearbetning.

g)

De mest fördelaktiga saluförings- och transportkostnaderna från gemenskapsmarknader till gemenskapshamnar eller andra utförselorter samt transportkostnaderna till bestämmelseländerna.

h)

Efterfrågan på gemenskapens marknad.

i)

När det gäller sektorerna för griskött, ägg och fjäderfäkött, skillnaden mellan priserna i gemenskapen och priserna på världsmarknaden för den kvantitet foderspannmål som krävs för produktion i gemenskapen av produkter inom dessa sektorer.

4.   Ett anpassat belopp för exportbidragen får fastställas av kommissionen avseende sektorerna för spannmål och ris. Vid behov får kommissionen utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1 ändra de anpassade beloppen.

Första stycket får också tillämpas för produkter som exporteras i form av varor enligt bilaga XX.

Artikel 165

Exportbidraget för malt i lager

Under regleringsårets första tre månader ska det bidrag som tillämpas på export av malt som fanns i lager vid det föregående regleringsårets slut eller som framställts av korn som vid den tidpunkten fanns i lager vara det som skulle ha gällt för exportlicensen i fråga för export under det föregående regleringsårets sista månad.

Artikel 166

Justering av exportbidraget för spannmål

Om inte annat har föreskrivits av kommissionen ska bidraget för de produkter som anges i leden a och b i del I i bilaga I, som fastställts i enlighet med artikel 167.2, av kommissionen justeras till nivån för de månatliga höjningar som gäller för interventionspriset och, i tillämpliga fall, ändringar av det priset.

Första stycket kan tillämpas, helt eller delvis, på produkter som anges i leden c och d i del I i bilaga I, samt på produkter som avses i del I i bilaga I och som exporteras i form av varor som avses i del I i bilaga XX. I sådana fall ska den justering som avses i första stycket korrigeras genom att det på den månatliga höjningen tillämpas en koefficient som uttrycker förhållandet mellan kvantiteten basprodukt och den kvantitet basprodukt som den bearbetade exporterade produkten innehåller eller som har använts i de exporterade varorna.

Artikel 167

Beviljande av exportbidrag

1.   Bidrag för produkter förtecknade i artikel 162.1 a som exporteras i obearbetat tillstånd utan ytterligare bearbetning ska endast beviljas på ansökan och mot uppvisande av exportlicens.

2.   Det exportbidrag som ska tillämpas på produkter enligt punkt 1 ska vara det bidrag som gäller den dag då licensansökan lämnas in eller, beroende på situationen, det bidrag som följer av det aktuella anbudsförfarandet och, om det rör sig om ett differentierat bidrag, det bidrag som gäller samma dag

a)

för den destination som anges i licensen, eller

b)

om så är lämpligt, för den faktiska destinationen, om denna är en annan än den som anges i licensen; om så är fallet ska det tillämpliga beloppet inte överstiga det belopp som gäller för den destination som är angiven i licensen.

Kommissionen får vidta lämpliga åtgärder för att förhindra missbruk av den flexibilitet som avses i denna punkt.

3.   Kommissionen kan, genom undantag från punkt 1, besluta att exportlicenser för kläckägg och dagsgamla kycklingar får beviljas i efterhand.

4.   Beslut får fattas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 16.2 i rådets förordning (EG) nr 3448/93 (68) om att punkterna 1 och 2 ska tillämpas på varor som avses i artikel 162.1 b i den här förordningen.

5.   Kommissionen får bevilja undantag från punkterna 1 och 2 i fråga om produkter för vilka det betalas ut exportstöd inom ramen för livsmedelshjälpsaktioner.

6.   Exportbidraget ska utbetalas efter framläggande av bevis om att

a)

produkterna har exporterats utanför gemenskapen,

b)

och, när det gäller differentierade bidrag, att produkterna har nått den destination som anges i licensen eller annan destination för vilken exportbidraget fastställdes, utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2 b.

Kommissionen kan dock bevilja undantag förutsatt att det fastställs villkor som erbjuder likvärdiga garantier.

7.   Kommissionen kan fastställa ytterligare villkor för beviljande av exportbidrag för en eller flera produkter. De kan innehålla föreskrifter om

a)

att exportbidrag endast får betalas ut för produkter med ursprung i gemenskapen, och

b)

att bidragsbeloppet för importerade produkter ska begränsas till de avgifter som togs ut vid importen, förutsatt att dessa är lägre än det tillämpliga bidraget.

Artikel 168

Exportbidrag för levande djur inom nöt- och kalvköttssektorn

När det gäller produkter inom nöt- och kalvköttssektorn ska beviljandet och utbetalningen av bidrag vid export av levande djur omfattas av krav på att bestämmelserna i gemenskapens djurskyddslagstiftning iakttas, särskilt skydd av djur under transport.

Artikel 169

Exportbegränsningar

Kontrollen av att de åtaganden i fråga om volymer som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget fullgörs, ska ske med hjälp av de exportlicenser som utfärdas för de referensperioder som gäller för de aktuella produkterna. När det gäller fullgörandet av de skyldigheter som följer av WTO:s jordbruksavtal ska det faktum att en referensperiod löper ut inte påverka exportlicensernas giltighet.

Artikel 170

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, särskilt bestämmelser

a)

om omfördelning av exporterbara kvantiteter som inte har tilldelats eller utnyttjats,

b)

som styr kvalitet och andra specifika krav och villkor när det gäller produkter som berättigar till exportbidrag,

c)

som rör kontroll av huruvida moment som ger rätt till utbetalning av exportbidrag och av alla övriga belopp som rör exporttransaktioner faktiskt har utförts och genomförts på rätt sätt, inklusive fysiska kontroller och dokumentgranskning.

De ändringar av bilaga XX som eventuellt blir nödvändiga ska göras av kommissionen med beaktande av kriterierna i artikel 8.2 första stycket i förordning (EG) nr 3448/93.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av artikel 167 när det gäller produkter som avses i artikel 162.1 b ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 3448/93.

Avsnitt III

Förvaltning av exportkvoter inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Artikel 171

Förvaltning av tullkvoter som öppnats av tredjeländer

1.   Om, när det gäller mjölk och mjölkprodukter, ett avtal som ingåtts enligt artikel 300 i fördraget innehåller bestämmelser om förvaltning (helt eller delvis) av en tullkvot som öppnats av ett tredjeland, ska kommissionen fastställa vilken förvaltningsmetod som ska tillämpas samt de därtill hörande villkoren.

2.   De tullkvoter som avses i punkt 1 ska förvaltas på ett sätt som inte leder till diskriminering mellan berörda aktörer och som garanterar fullt utnyttjande av de möjligheter som den berörda kvoten erbjuder, genom att en av följande metoder eller en kombination av dem eller annan lämplig metod används:

a)

En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (metoden ”först till kvarn”).

b)

En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden ”samtidig behandling”).

c)

En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden ”traditionella/nya mönster”).

Avsnitt IV

Särskild behandling vid import till tredjeländer

Artikel 172

Certifikat för produkter som omfattas av särskild behandling vid import till ett tredjeland

1.   Vid export av sådana produkter som enligt avtal som ingåtts av gemenskapen i enlighet med artikel 300 i fördraget kan komma i fråga för särskild behandling vid import till ett tredjeland om vissa villkor uppfylls, ska berörda myndigheter i medlemsstaterna, vid anmodan och efter lämplig kontroll, utfärda ett dokument som intygar att villkoren uppfylls.

2.   Kommissionen ska anta tillämpningsföreskrifter för denna artikel.

Avsnitt V

Särskilda bestämmelser för levande växter

Artikel 173

Minimipriser vid export

1.   Varje år i god tid före saluföringssäsongen får kommissionen, för var och en av de produkter inom sektorn för levande växter som omfattas av KN-nummer 0601 10, fastställa ett eller flera minimipriser som ska gälla vid export till ett tredjeland.

Export av sådana produkter ska endast kunna ske till ett pris som är minst lika högt som det minimipris som fastställts för produkten i fråga.

2.   Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för punkt 1, med beaktande av skyldigheter som följer av sådana avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300.2 i fördraget.

Avsnitt VI

Passiv förädling

Artikel 174

Upphörande med passiv förädling

1.   Om gemenskapsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom systemet för passiv förädling, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ helt eller delvis upphäva tillämpningen av systemet för passiv förädling för produkter inom sektorerna för spannmål, ris, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött och fjäderfäkött. Om kommissionen får en begäran från en medlemsstat ska den fatta beslut därom inom fem arbetsdagar efter det att begäran togs emot.

Medlemsstaterna ska underrättas om sådana åtgärder, vilka ska börja tillämpas omedelbart.

En medlemsstat får inom fem arbetsdagar från underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om åtgärder i enlighet med första stycket till rådet. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna inom en månad efter det att beslutet har hänskjutits till rådet.

2.   I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna ska fungera tillfredsställande, får rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget helt eller delvis förbjuda tillämpningen av systemet för passiv förädling för de produkter som avses i punkt 1.

DEL IV

KONKURRENSREGLER

KAPITEL I

Regler för företag

Artikel 175

Tillämpning av artiklarna 81–86 i fördraget

Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska artiklarna 81–86 i fördraget samt tillämpningsföreskrifter för dessa, om inte annat följer av artikel 176 i denna förordning, tillämpas på alla sådana avtal, beslut och förfaranden som avses i artiklarna 81.1 och 82 i fördraget och som rör produktion av eller handel med produkter enligt artikel 1.1 a–h, k och m–u samt 1.3 i denna förordning.

Artikel 176

Undantag

1.   Artikel 81.1 i fördraget ska inte tillämpas på avtal, beslut och förfaranden som avses i artikel 175 i denna förordning och som ingår i en nationell organisation av marknaden eller som är nödvändiga för att de mål som fastställs i artikel 33 i fördraget ska kunna uppnås.

I synnerhet ska artikel 81.1 i fördraget inte tillämpas på sådana avtal, beslut och förfaranden mellan jordbrukare, sammanslutningar av jordbrukare eller sammanslutningar av sådana sammanslutningar tillhörande en enda medlemsstat vilka, utan att medföra någon skyldighet att hålla samma priser, avser produktion eller försäljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller bearbetning av jordbruksprodukter, såvida inte kommissionen finner att konkurrensen sätts ur spel eller att förverkligandet av de mål som anges i fördragets artikel 33 äventyras därigenom.

2.   Efter samråd med medlemsstaterna och efter att ha hört berörda företag och företagssammanslutningar eller alla övriga fysiska och juridiska personer den finner lämpligt, ska kommissionen med förbehåll för domstolens prövning ensam vara behörig att genom beslut som ska offentliggöras fastställa vilka avtal, beslut och förfaranden som uppfyller villkoren i punkt 1.

Kommissionen ska fastställa detta på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstats behöriga myndighet eller av ett företag eller en företagssammanslutning som berörs.

3.   I offentliggörandet av beslutet enligt punkt 2 första stycket ska parternas namn och huvudinnehållet i beslutet anges. Företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter ska beaktas i offentliggörandet.

Artikel 177

Avtal och samordnade förfaranden inom tobakssektorn

1.   Artikel 81.1 i fördraget ska inte tillämpas på avtal och samordnade förfaranden mellan erkända branschorganisationer inom tobakssektorn som syftar till uppfylla de mål som avses i artikel 123 c i denna förordning, förutsatt att

a)

avtalen och de samordnade förfarandena har anmälts till kommissionen, och

b)

kommissionen inom tre månader efter det att den har erhållit alla de upplysningar som krävs inte har funnit att avtalen eller de samordnade förfarandena är oförenliga med gemenskapens bestämmelser.

Avtalen och de samordnade förfarandena får inte träda i kraft under denna tremånadersperiod.

2.   Avtal och samordnade förfaranden ska förklaras strida mot gemenskapens konkurrensregler om

a)

de kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna inom gemenskapen,

b)

de kan hindra den gemensamma organisationen av marknaden från att fungera tillfredsställande,

c)

de kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitik som branschåtgärderna syftar till,

d)

de innebär ett fastställande av priser och kvoter, utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som branschorganisationer vidtagit vid tillämpning av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen,

e)

de kan leda till diskriminering eller sätta konkurrensen ur spel för en betydande del av de berörda produkterna.

3.   Om kommissionen efter det att den tremånadersperiod som anges i punkt 1 b löpt ut, finner att de villkor som gäller för tillämpningen av detta kapitel inte har uppfyllts, ska den utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1 fatta ett beslut med innebörden att artikel 81.1 i fördraget gäller för de berörda avtalen eller samordnade förfarandena.

Beslutet får inte träda i kraft före det datum då den berörda branschorganisationen underrättas om det, såvida inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller missbrukat det undantag som anges i punkt 1.

Artikel 178

Bindande avtal och samordnade förfaranden för icke medlemmar verksamma inom tobakssektorn

1.   Branschorganisationer inom tobakssektorn kan begära att vissa av deras avtal eller samordnade förfaranden inom det område där de är verksamma för en begränsad tid görs bindande för enskilda och grupper inom den berörda ekonomiska sektorn som inte är medlemmar i någon organisation som ingår i branschorganisationen.

För att få utvidga tillämpningsområdet för sina bestämmelser ska branschorganisationerna företräda minst två tredjedelar av den berörda produktionen och/eller handeln. Om den föreslagna utvidgningen berör flera regioner, ska branschorganisationerna påvisa att de uppnår en miniminivå i fråga om representativitet inom varje näringsgren och varje region.

2.   De bestämmelser för vilka ett utvidgat tillämpningsområde begärs, ska ha varit i kraft i minst ett år och avse ett av följande områden:

a)

Kunskap om produktionen och marknaden.

b)

Fastställande av minimikvaliteter.

c)

Användande av miljövänliga odlingsmetoder.

d)

Fastställande av minimistandarder för förpackning och presentation.

e)

Användande av certifierat utsäde och kontroll av produktkvaliteten.

3.   En utvidgad tillämpning av bestämmelserna ska godkännas av kommissionen.

Artikel 179

Tillämpningsföreskrifter för avtal och samordnade förfaranden inom tobakssektorn

Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för artiklarna 177 och 178, inbegripet bestämmelser om underrättelser och offentliggörande.

KAPITEL II

Regler om statligt stöd

Artikel 180

Tillämpning av artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget

Om inte annat föreskrivs i denna förordning, särskilt med undantag av de statliga stöd som avses i artikel 182 i denna förordning, ska artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget tillämpas på produktion av och handel med de produkter som avses i artikel 1.1 a–h, k och m–u samt 1.3 i denna förordning.

Artikel 181

Särskilda bestämmelser för sektorn för mjölk och mjölkprodukter

Om inte annat följer av artikel 87.2 i fördraget ska stöd vars belopp fastställs på grundval av priset på eller kvantiteten av produkter som förtecknas i del XVI i bilaga I till den här förordningen vara förbjudna.

Det ska även vara förbjudet med nationella åtgärder som medger en utjämning mellan priserna på produkter som förtecknas i del XVI i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 182

Särskilda nationella bestämmelser

1.   Om kommissionen lämnar sitt tillstånd kan stöd till produktion och saluföring av renar och renprodukter (KN-nummer ex 0208 och ex 0210) lämnas av Sverige och Finland under förutsättning att det inte medför någon ökning av de traditionella produktionsnivåerna.

2.   Om kommissionen lämnar sitt tillstånd får Finland bevilja stöd för vissa mängder utsäde och för vissa mängder spannmål för utsäde som producerats enbart i det landet, på grund av de särskilda klimatförhållandena.

3.   Medlemsstater som sänker sin sockerkvot med mer än 50 % av den sockerkvot som fastställdes den 20 februari 2006 i bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 får bevilja tillfälligt statligt stöd under den tid då övergångsstödet för sockerbetsodlare utbetalas i enlighet med kapitel 10f i avdelning IV i rådets förordning (EG) nr 1782/2003. Kommissionen ska på grundval av berörda medlemsstaters ansökningar besluta om totalbeloppet för det statliga stöd som ska finnas tillgängligt för denna åtgärd.

När det gäller Italien får det tillfälliga stöd som avses i första stycket inte överstiga 11 EUR per regleringsår och ton sockerbetor samt ska beviljas sockerbetsodlare och för transport av sockerbetor.

Finland får bevilja sockerbetsodlare stöd på upp till 350 EUR per hektar och regleringsår.

Inom 30 dagar efter varje regleringsårs utgång ska de berörda medlemsstaterna underrätta kommissionen om storleken på det statliga stöd som faktiskt beviljats under det regleringsåret.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 88.1 och 88.3 första meningen i fördraget får Tyskland till och med den 31 december 2010 bevilja stöd inom ramen för det tyska alkoholmonopolet för produkter som efter ytterligare bearbetning saluförs av monopolet, t.ex. etanol som framställts av jordbruksprodukter förtecknad i bilaga I till fördraget. Det totala beloppet för detta stöd får inte överstiga 110 miljoner EUR per år.

Tyskland ska varje år före den 30 juni lägga fram en rapport för kommissionen om hur systemet fungerar.

DEL V

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ENSKILDA SEKTORER

Artikel 183

Avgift för att främja konsumtion av mjölk och mjölkprodukter

I syfte att finansiera åtgärderna för främjande av konsumtionen av mjölk i gemenskapen, utvidga marknaden för mjölk och mjölkprodukter och förbättra mjölkkvaliteten får en medlemsstat, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget såsom föreskrivs i artikel 180 i denna förordning, införa en avgift för saluförda kvantiteter av mjölk eller mjölkekvivalenter som ska betalas av mjölkproducenterna i den berörda medlemsstaten.

Artikel 184

Rapportering rörande vissa sektorer

Kommissionen ska

1.

före den 30 september 2008 för rådet lägga fram en rapport om sektorn för torkat foder, som grundar sig på en utvärdering av bestämmelserna i denna förordning och som särskilt behandlar utvecklingen när det gäller baljväxter och annat grönfoder, produktionen av torkat foder och uppnådd minskad förbrukning av fossila bränslen; rapporten ska, om så behövs, åtföljas av lämpliga förslag,

2.

vart tredje år och första gången den 31 december 2010 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av de åtgärder rörande sektorn för biodling som fastställs i del II avdelning I kapitel IV avsnitt VI,

3.

före den 31 december 2009 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillämpningen av det undantag som fastställs i artikel 182.4 när det gäller det tyska alkoholmonopolet, inbegripet en utvärdering av de stöd som beviljats inom ramen för detta monopol, tillsammans med lämpliga förslag.

Artikel 185

Registrering av kontrakt inom humlesektorn

1.   Samtliga leveranskontrakt för i gemenskapen producerad humle som ingåtts mellan, å ena sidan, en producent eller en producentorganisation och, å andra sidan, en köpare ska registreras av organ som respektive producentmedlemsstat utsett för detta ändamål.

2.   Kontrakt om leverans av vissa bestämda kvantiteter till överenskommet pris under en period som omfattar en eller flera skördar och som ingås före den 1 augusti året för den första skörden i fråga ska kallas ”förhandskontrakt”. De ska registreras separat.

3.   De uppgifter som har registrerats får inte användas för andra ändamål än för tillämpningen av denna förordning.

4.   Kommissionen ska fastställa tillämpningsföreskrifter för registrering av leveranskontrakt för humle.

Artikel 186

Störningar när det gäller den inre marknadens priser

Kommissionen får vidta nödvändiga åtgärder i nedanstående situationer, om det är sannolikt att dessa situationer kommer att bestå och därmed skapa eller riskera att skapa störningar på marknaderna:

a)

När det gäller produkter inom sektorerna för socker, humle, nöt- och kalvkött och får- och getkött, när priserna på gemenskapsmarknaden för någon av dessa produkter ökar eller minskar väsentligt.

b)

När det gäller produkter inom sektorerna för griskött, ägg och fjäderfäkött och när det gäller olivolja, när priserna på gemenskapsmarknaden för någon av dessa produkter ökar väsentligt.

Artikel 187

Störningar som förorsakats av prisnoteringar och priser på världsmarknaden

När prisnoteringar eller priser på världsmarknaden för en eller flera produkter inom sektorerna för spannmål, ris, socker samt mjölk och mjölkprodukter når en nivå som stör eller hotar att störa försörjningen av gemenskapsmarknaden och läget sannolikt kommer att bestå och försämras, får kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för den berörda sektorn. Den får framför allt, helt eller delvis, upphöra med att tillämpa importtullar för vissa kvantiteter.

Artikel 188

Villkor för åtgärder som tillämpas i samband med störningar och tillämpningsföreskrifter

1.   De åtgärder som föreskrivs i artiklarna 186 och 187 får antas

a)

förutsatt att övriga åtgärder enligt denna förordning visar sig vara otillräckliga,

b)

med beaktande av de skyldigheter som följer av avtal som har ingåtts i enlighet med artikel 300.2 i fördraget.

2.   Kommissionen får anta tillämpningsföreskrifter för artiklarna 186 och 187.

Artikel 189

Meddelanden inom etanolsektorn

1.   När det gäller produkter inom etanolsektorn ska medlemsstaterna meddela kommissionen uppgifter om följande:

a)

Produktionen av etanol som framställts av jordbruksprodukter uttryckt i hektoliter ren etanol, fördelad på de råvaror som använts.

b)

Avsättningen, uttryckt i hektoliter ren etanol som framställts av jordbruksprodukter, fördelad på användningsområden.

c)

De lager av etanol som framställts av jordbruksprodukter som fanns i medlemsstaten vid slutet av det föregående året.

d)

Den beräknade produktionen under det innevarande året.

Kommissionen ska fastställa bestämmelser för meddelande av dessa uppgifter, särskilt hur ofta de ska meddelas, samt en definition av användningsområden.

2.   På grundval av de uppgifter som avses i punkt 1 och annan tillgänglig information ska kommissionen, utan bistånd av den kommitté som avses i artikel 195.1, göra dels en sammanfattande bedömning av gemenskapens marknad för etanol som framställts av jordbruksprodukter för det föregående året, dels en preliminär bedömning av marknaden för det innevarande året.

Den sammanfattande bedömningen av gemenskapens marknad för etanol ska även innehålla uppgifter om den alkohol som inte framställts av jordbruksprodukter. Kommissionen ska fastställa exakt vad dessa uppgifter ska innehålla samt hur de ska samlas in.

Vid tillämpningen av detta stycke ska med ”etanol som inte framställts av jordbruksprodukter” avses de produkter som omfattas av KN-nummer 2207, 2208 90 91 och 2208 90 99 som inte har framställts av en viss jordbruksprodukt som anges i bilaga I till fördraget.

3.   Kommissionen ska informera medlemsstaterna om de bedömningar som avses i punkt 2.

DEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 190

Finansiella bestämmelser

Förordning (EG) nr 1290/2005 och tillämpningsbestämmelserna för denna ska gälla för de utgifter som medlemsstaterna ådrar sig i samband med att de uppfyller sina skyldigheter enligt den här förordningen.

Artikel 191

Nödsituationer

Nödvändiga och berättigade åtgärder som krävs för att i en nödsituation lösa specifika praktiska problem ska antas av kommissionen.

Sådana åtgärder kan avvika från bestämmelser i denna förordning, men endast i den utsträckning och under den period som det är absolut nödvändigt.

Artikel 192

Utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska ge varandra den information som behövs för att tillämpa denna förordning eller för att övervaka och analysera marknaden och för att uppfylla internationella skyldigheter i fråga om de produkter som anges i artikel 1.

2.   Kommissionen ska anta närmare bestämmelser för fastställande av vilken information som behövs för tillämpningen av punkt 1, samt bestämmelser om form, innehåll, tidpunkt samt tidsfrister för denna information tillsammans med förfaranden för att översända eller göra sådana uppgifter och sådana handlingar tillgängliga.

Artikel 193

Bestämmelse om kringgående

Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser ska inga förmåner som föreskrivs i denna förordning beviljas fysiska eller juridiska personer för vilka det konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana förmåner har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för denna förordning.

Artikel 194

Kontroller och administrativa åtgärder och administrativa sanktioner samt rapporter om detta

Kommissionen ska fastställa

a)

bestämmelser om de administrativa och fysiska kontroller som medlemsstaterna ska utföra med hänsyn till de skyldigheter som följer av tillämpningen av denna förordning,

b)

ett system för tillämpning av administrativa åtgärder och administrativa sanktioner vid konstaterande av överträdelser i fråga om de skyldigheter som följer av denna förordning,

c)

bestämmelser rörande återvinning av felaktiga utbetalningar till följd av tillämpningen av denna förordning,

d)

bestämmelser rörande rapportering om kontroller som utförts samt resultaten av dessa.

De administrativa sanktioner som avses i led b ska avpassas med hänsyn till hur allvarlig och omfattande den konstaterade överträdelsen varit, dess varaktighet samt hur ofta den har förkommit.

DEL VII

TILLÄMPNINGS-, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Tillämpningsbestämmelser

Artikel 195

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (nedan kallad ”kommittén”).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

Artikel 196

Kommitténs organisation

Vid organisationen av mötena i den kommitté som avses i artikel 195 ska man särskilt beakta omfånget av dess ansvar, den specifika karaktären hos det ärende som ska behandlas samt behovet av lämplig sakkunskap.

KAPITEL II

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 197

Ändringar av förordning (EG) nr 1493/1999

Artiklarna 74–76 i förordning (EG) nr 1493/1999 ska utgå.

Artikel 198

Ändringar av förordning (EG) nr 2200/96

Artiklarna 46 och 47 i förordning (EG) nr 2200/96 ska utgå.

Artikel 199

Ändringar av förordning (EG) nr 2201/96

Artiklarna 29 och 30 i förordning (EG) nr 2201/96 ska utgå.

Artikel 200

Ändringar av förordning (EG) nr 1184/2006

Förordning (EG) nr 1184/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med vissa jordbruksvaror”.

2.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I denna förordning fastställs de bestämmelser som ska tillämpas i fråga om tillämpligheten när det gäller artiklarna 81–86 och vissa bestämmelser i artikel 88 i fördraget i samband med produktion av eller handel med de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget med undantag för de produkter som avses i artikel 1.1 a–h, k och m–u samt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (69).

Artikel 1a

Om inte annat följer av artikel 2 i denna förordning, ska artiklarna 81-86 i fördraget och tillämpningsbestämmelserna för dessa tillämpas på alla avtal, beslut och förfaranden som avses i artikel 81.1 och artikel 82 i fördraget och som rör produktion av eller handel med de produkter som är upptagna i artikel 1.

3.

Artikel 2.1 första stycket ska ersättas med följande:

”1.   Artikel 81.1 i fördraget ska inte tillämpas på avtal och förfaranden som avses i artikel 1a i denna förordning och som ingår i en nationell organisation av marknaden eller som är nödvändiga för att nå de mål som fastställs i artikel 33 i fördraget.”

4.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Artikel 88.1 och artikel 88.3 första meningen i fördraget ska tillämpas på stöd som beviljas för produktion av eller handel med produkter som avses i artikel 1.”

Artikel 201

Upphävande

1.   Om inte annat följer av punkt 3 ska följande förordningar upphöra att gälla:

a)

Från och med den 1 januari 2008, förordningarna (EEG) nr 234/68, (EEG) nr 827/68, (EEG) nr 2517/69, (EEG) nr 2728/75, (EEG) nr 1055/77, (EEG) nr 2931/79, (EEG) nr 1358/80, (EEG) nr 3730/87, (EEG) nr 4088/87, (EEG) nr 404/93, (EG) nr 670/2003, (EG) nr 797/2004.

b)

Från och med den 1 april 2008, förordningarna (EEG) nr 707/76, (EG) nr 1786/2003, (EG) nr 1788/2003 och (EG) nr 1544/2006.

c)

Från och med den 1 juli 2008, förordningarna (EEG) nr 315/68, (EEG) nr 316/68, (EEG) nr 2729/75, (EEG) nr 2759/75, (EEG) nr 2763/75, (EEG) nr 2771/75, (EEG) nr 2777/75, (EEG) nr 2782/75, (EEG) nr 1898/87, (EEG) nr 1906/90, (EEG) nr 2204/90, (EEG) nr 2075/92, (EEG) nr 2077/92, (EEG) nr 2991/94, (EG) nr 2597/97, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1255/1999, (EG) nr 2250/1999, (EG) nr 1673/2000, (EG) nr 2529/2001, (EG) nr 1784/2003, (EG) nr 865/2004, (EG) nr 1947/2005, (EG) nr 1952/2005 och (EG) nr 1028/2006.

d)

Från och med den 1 september 2008, förordning (EG) nr 1785/2003.

e)

Från och med den 1 oktober 2008, förordning (EG) nr 318/2006.

f)

Från och med den 1 januari 2009, förordningarna (EEG) nr 3220/84, (EEG) nr 386/90, (EEG) nr 1186/90, (EEG) nr 2137/92 och (EG) nr 1183/2006.

2.   Beslut 74/583/EEG ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2008.

3.   Upphävandet av de förordningar som anges i punkt 1 ska inte påverka

a)

det fortsatta ikraftvarandet av gemenskapsakter som antagits på grundval av dessa förordningar samt

b)

den fortsatta giltigheten av ändringar som genom dessa förordningar har gjorts i andra gemenskapsrättsakter som inte upphävs genom denna förordning.

Artikel 202

Hänvisningar

Hänvisningar till bestämmelser och förordningar som ändras eller upphävs genom artiklarna 197–201 ska betraktas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellerna i bilaga XXII.

Artikel 203

Övergångsbestämmelser

Kommissionen får anta sådana åtgärder som krävs för att underlätta övergången från bestämmelserna enligt de förordningar som ändras eller upphävs genom artiklarna 197–201 till de bestämmelser som fastställs i denna förordning.

Artikel 204

Ikraftträdande

1.   Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Den ska dock tillämpas

a)

från och med den 1 juli 2008 när det gäller sektorerna för spannmål, utsäde, humle, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, råtobak, nöt- och kalvkött, griskött, får- och getkött samt ägg och fjäderfäkött,

b)

från och med den 1 september 2008 när det gäller rissektorn,

c)

från och med den 1 oktober 2008 när det gäller sockersektorn, med undantag av artikel 56 som ska tillämpas från och med den 1 januari 2008,

d)

från och med den 1 april 2008 när det gäller sektorerna för torkat foder och silkesodling,

e)

från och med den 1 augusti 2008 när det gäller vinsektorn samt artikel 191,

f)

från och med den 1 juli 2008 när det gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter, med undantag av bestämmelserna i del II avdelning I kapitel III,

g)

från och med den 1 april 2008 när det gäller systemet för begränsning av mjölkproduktionen i del II avdelning I kapitel III,

h)

från och med den 1 januari 2009 när det gäller de gemenskapsskalor för klassificering av slaktkroppar som avses i artikel 42.1.

Artiklarna 27, 39 och 172 ska tillämpas från och med den 1 januari 2008 och artiklarna 149-152 ska tillämpas från och med den 1 juli 2008 för alla berörda produkter.

3.   När det gäller sockersektorn ska del II avdelning I tillämpas till och med slutet av regleringsåret 2014/15 för socker.

4.   Bestämmelserna för det system för begränsning av mjölkproduktionen som upprättas i del II avdelning I kapitel III ska, i enlighet med artikel 66, tillämpas till och med den 31 mars 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 22 oktober 2007.

På rådets vägnar

J. SILVA

Ordförande


(1)  Yttrande av den 24 maj 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 55, 2.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(3)  EGT L 151, 30.6.1968, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 97).

(4)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(5)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 49. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 679/2006 (EUT L 119, 4.5.2006, s. 1).

(6)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 77. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 679/2006.

(7)  EGT L 215, 30.7.1992, s. 70. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1679/2005 (EUT L 271, 15.10.2005, s. 1).

(8)  EGT L 47, 25.2.1993, s. 1. Förordning senast ändrad genom förordning (EG) nr 2013/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 13).

(9)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1182/2007 (EUT L 273, 17.10.2007, s. 1).

(10)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1182/2007.

(11)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005.

(12)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1152/2007 (EUT L 258, 4.10.2007, s. 3).

(13)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(14)  EGT L 193, 29.7.2000, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 953/2006 (EUT L 175, 29.6.2006, s. 1).

(15)  EGT L 341, 22.12.2001, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005.

(16)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 735/2007 (EUT L 169, 29.6.2007, s. 6).

(17)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 96. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 797/2006 (EUT L 144, 31.5.2006, s. 1).

(18)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 114. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 456/2006 (EUT L 82, 21.3.2006, s. 1).

(19)  EUT L 161, 30.4.2004, s. 97. Rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37.

(20)  EUT L 312, 29.11.2005, s. 3. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1247/2007 (EUT L 282, 26.10.2007, s. 1).

(21)  EUT L 314, 30.11.2005, s. 1.

(22)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1260/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 1).

(23)  EUT L 97, 15.4.2003, s. 6.

(24)  EUT L 125, 28.4.2004, s. 1.

(25)  EUT L 286, 17.10.2006, s. 1.

(26)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 552/2007 (EUT L 131, 23.5.2007, s. 10).

(27)  EGT L 352, 15.12.1987, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2535/95 (EGT L 260, 31.10.1995, s. 3).

(28)  EUT L 214, 4.8.2006, s. 1.

(29)  EGT L 119, 11.5.1990, s. 32. Förordningen ändrad genom 1994 års anslutningsakt.

(30)  EGT L 301, 20.11.1984, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 3513/93 (EGT L 320, 22.12.1993, s. 5).

(31)  EGT L 214, 30.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(32)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 123. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1186/2007 (EUT L 265, 11.10.2007, s. 22).

(33)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 42. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1261/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 8).

(34)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 378/2007 (EUT L 95, 5.4.2007, s. 1).

(35)  EGT L 182, 3.7.1987, s. 36. Förordningen senast ändrad genom 1994 års anslutningsakt.

(36)  EGT L 351, 23.12.1997, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1153/2007 (EUT L 258, 4.10.2007, s. 6).

(37)  EGT L 316, 9.12.1994, s. 2.

(38)  EUT L 186, 7.7.2006, s. 1.

(39)  EGT L 173, 6.7.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1029/2006 (EUT L 186, 7.7.2006, s. 6).

(40)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 100. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(41)  EGT L 201, 31.7.1990, s. 7. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2583/2001 (EGT L 345, 29.12.2001, s. 6).

(42)  EGT L 281, 1.11.1975, s. 18. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 3290/94 (EGT L 349, 31.12.1994, s. 105).

(43)  EUT L 214, 4.8.2006, s. 7.

(44)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(45)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 19.

(46)  EGT L 84, 31.3.1976, s. 1.

(47)  EGT L 128, 24.5.1977, s. 1.

(48)  EGT L 334, 28.12.1979, s. 8.

(49)  EGT L 42, 16.2.1990, s. 6. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 163/94 (EGT L 24, 29.1.1994, s. 2).

(50)  EGT L 215, 30.7.1992, s. 80.

(51)  EGT L 275, 26.10.1999, s. 4.

(52)  EGT L 71, 21.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 4112/88 (EGT L 361, 29.12.1988, s. 7).

(53)  EGT L 71, 21.3.1968, s. 8. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 309/79 (EGT L 42, 17.2.1979, s. 21).

(54)  EGT L 318, 18.12.1969, s. 15. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1153/78 (EGT L 144, 31.5.1978, s. 4).

(55)  EGT L 281, 1.11.1975, s. 17.

(56)  EGT L 140, 5.6.1980, s. 4.

(57)  EGT L 382, 31.12.1987, s. 22. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1300/97 (EGT L 177, 5.7.1997, s. 1).

(58)  EUT L 317, 27.11.1974, s. 21.

(59)  EGT L 197, 30.7.1994, s. 4. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 671/2007 (EUT L 156, 16.6.2007, s. 1).

(60)  EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

(61)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 27.

(62)  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(63)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 733/2007 (EUT L 169, 29.6.2007, s. 1).

(64)  EUT L 316, 2.12.2005, s. 1.

(65)  EUT L 169, 30.6.2005, s. 1.

(66)  EGT L 67, 10.3.1994, s. 89.

(67)  EGT L 349, 31.12.1994, s. 53.

(68)  EGT L 318, 20.12.1993, s. 18.

(69)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.”


BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1.1

Del I: Spannmål

När det gäller spannmål omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0709 90 60

Sockermajs, färsk eller kyld

0712 90 19

Torkad sockermajs, hel, skuren, skivad, bruten eller i mjölform, men inte vidare beredd, annat än hybridmajs för utsäde

1001 90 91

Vanligt vete och blandsäd av vete och råg, för utsäde

1001 90 99

Spält, vete och blandsäd av vete och råg, annat än för utsäde

1002 00 00

Råg

1003 00

Korn

1004 00

Havre

1005 10 90

Majs (utsädesmajs) annan än hybridmajs

1005 90 00

Majs, annan än utsädesmajs

1007 00 90

Sorghum, av andra slag än hybrider för utsäde

1008

Bovete, hirs och kanariefrö; annan spannmål

b)

1001 10

Durumvete

c)

1101 00 00

Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg

1102 10 00

Finmalet mjöl av råg

1103 11

Krossgryn och grovt mjöl av vete

1107

Malt, även rostad

d)

0714

Maniok-, arrow- och salepsrot, jordärtskockor, batater (sötpotatis) och liknande rötter, stam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin, färska, kylda, frysta eller torkade, hela eller i bitar och även i form av pelletar; märg av sagopalm

 

ex 1102

Finmalet mjöl av spannmål, annat än av vete eller av blandsäd av vete och råg:

 

1102 20

Av majs

 

1102 90

Annat:

 

1102 90 10

– –

Av korn

 

1102 90 30

– –

Av havre

 

1102 90 90

– –

Annat:

 

ex 1103

Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och pelletar av spannmål utom krossgryn och grovt mjöl av vete (undernummer 1103 11), krossgryn och grovt mjöl av ris (undernummer 1103 19 50) och pelletar av ris (undernummer 1103 20 50)

 

ex 1104

Spannmål, bearbetad på annat sätt (t.ex. skalad, valsad, bearbetad till flingor eller pärlgryn, klippt eller gröpad), med undantag av ris enligt nr 1006 och risflingor enligt undernummer 1104 19 91; groddar av spannmål, hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda

 

1106 20

Mjöl och pulver av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr 0714

 

ex 1108

Stärkelse; inulin:

Stärkelse:

 

1108 11 00

– –

Vetestärkelse

 

1108 12 00

– –

Majsstärkelse

 

1108 13 00

– –

Potatisstärkelse

 

1108 14 00

– –

Maniokstärkelse (kassavastärkelse)

 

ex 1108 19

– –

Annan stärkelse:

 

1108 19 90

– – –

Annat:

 

1109 00 00

Vetegluten, även torkat

 

1702

Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruktos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med naturlig honung; sockerkulör:

 

ex 1702 30

Druvsocker (inbegripet kemiskt ren glukos) samt sirap och andra lösningar av druvsocker, inte innehållande fruktsocker (fruktos) eller innehållande mindre än 20 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen:

– –

Annat:

– – –

Annat:

 

1702 30 91

– – – –

I form av vitt kristalliniskt pulver, även agglomererat

 

1702 30 99

– – – –

Annat:

 

ex 1702 40

Druvsocker samt sirap och andra lösningar av druvsocker, innehållande minst 20 viktprocent men mindre än 50 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen, med undantag av invertsocker

 

1702 40 90

– –

Annat:

 

ex 1702 90

Andra slag, inbegripet invertsocker och andra socker- och sockersirapsblandningar innehållande 50 viktprocent fruktsocker beräknat på torrsubstansen:

 

1702 90 50

– –

Maltodextrin samt sirap och andra lösningar av maltodextrin

– –

Sockerkulör

– – –

Annat:

 

1702 90 75

– – – –

I form av pulver, även agglomererat

 

1702 90 79

– – – –

Annat:

 

2106

Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:

 

ex 2106 90

Annat:

– –

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar:

– – –

Annat:

 

2106 90 55

– – – –

Av druvsocker eller maltodextrin

 

ex 2302

Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av pelletar, erhållna vid siktning, malning eller annan bearbetning av spannmål

 

ex 2303

Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder, betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning, drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier, även i form av pelletar:

 

2303 10

Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder

 

2303 30 00

Drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier

 

ex 2306

Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra än de som omfattas av nr 2304 eller 2305, även malda eller i form av pelletar:

Annat:

 

2306 90 05

– –

Av majsgroddar

 

ex 2308

Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter av sådana slag som används vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, även i form av pelletar:

 

2308 00 40

Ekollon och hästkastanjer; återstoder från pressning av frukt, annan än vindruvor

 

2309

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur:

 

ex 2309 10

Hund- eller kattfoder i detaljhandelsförpackningar:

 

2309 10 11

2309 10 13

2309 10 31

2309 10 33

2309 10 51

2309 10 53

– – –

Innehållande stärkelse, druvsocker, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av druvsocker eller maltodextrin enligt nr 1702 30 51–1702 30 99, 1702 40 90, 1702 90 50 och 2106 90 55 eller mjölkprodukter (1) med undantag av de innehållande 50 viktprocent eller mer av mjölkprodukter

 

ex 2309 90

Annat:

 

2309 90 20

– –

Produkter som avses i kompletterande anmärkning 5 till kapitel 23 i Kombinerade nomenklaturen

– –

Andra, inbegripet förblandningar:

 

2309 90 31

2309 90 33

2309 90 41

2309 90 43

2309 90 51

2309 90 53

– – –

Andra, innehållande stärkelse, glukos, maltodextrin, sirap eller andra lösningar av glukos eller maltodextrin enligt nr 1702 30 51–1702 30 99, 1702 40 90, 1702 90 50 och 2106 90 55 eller mjölkprodukter (1) med undantag av beredningar och foder innehållande 50 viktprocent eller mer av mjölkprodukter

Del II: Risprodukter

När det gäller spannmål omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

1006 10 21 till

1006 10 98

Med ytterskal (paddy), annat än för utsäde

1006 20

Endast befriat från ytterskalet (råris)

1006 30

Helt eller delvis slipat ris, även polerat eller glaserat

b)

1006 40 00

Brutet ris

c)

1102 90 50

Rismjöl

1103 19 50

Krossgryn samt grovt mjöl av ris (inbegripet fingryn)

1103 20 50

Pelletar av ris

1104 19 91

Risflingor

ex 1104 19 99

Valsat ris

1108 19 10

Risstärkelse

Del III: Socker

När det gäller socker omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

1212 91

Sockerbetor

1212 99 20

Sockerrör

b)

1701

Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sackaros, i fast form

c)

1702 20

Lönnsocker samt sirap och andra lösningar av lönnsocker

1702 60 95 och

1702 90 99

Annat socker i fast form och sirap, inte innehållande tillsats av aromämnen eller färgämnen, med undantag av laktos, glukos, maltodextrin och isoglukos

1702 90 60

Konstgjord honung, även blandad med naturlig honung

1702 90 71

Sockerkulör innehållande minst 50 viktprocent sackaros beräknat på torrsubstansen

2106 90 59

Annan sirap och andra sockerlösningar med tillsats av aromämnen eller färgämnen än isoglukos, laktos, glukos och maltodextrin

d)

1702 30 10

1702 40 10

1702 60 10

1702 90 30

Isoglukos

e)

1702 60 80

1702 90 80

Inulinsirap

f)

1703

Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker

g)

2106 90 30

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar av isoglukos

h)

2303 20

Betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning

Del IV: Torkat foder

När det gäller torkat foder omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

ex 1214 10 00

– –

Mjöl och pelletar av hetluftstorkad lusern (alfalfa)

– –

Mjöl och pelletar av lusern som torkats på annat sätt och malts

ex 1214 90 90

– –

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker och liknande foderprodukter som hetluftstorkats, dock inte hö och foderkål samt produkter som innehåller hö

– –

Lusern, esparsett, klöver, lupiner, vicker, honungsklöver, vial och serradelle som torkats på annat sätt och malts

b)

ex 2309 90 99

– –

Proteinkoncentrat framställda av saft från lusern och gräs

– –

Dehydratiserade produkter som framställts av återstoder i fast form och saft från tillverkningen av ovannämnda koncentrat

Del V: Frön

När det gäller frön omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

0712 90 11

Hybridsockermajs:

som utsäde

0713 10 10

Ärter (Pisum sativum):

som utsäde

ex 0713 20 00

Kikärter (garbanzos):

som utsäde

ex 0713 31 00

Bönor av arterna Vigna mungo (L.) Hepper och Vigna radiata (L.) Wilczek:

som utsäde

ex 0713 32 00

Adzukibönor (Phaseolus eller Vigna angularis):

som utsäde

0713 33 10

Trädgårdsbönor (Phaseolus vulgaris) (bruna bönor, vita bönor etc.):

som utsäde

ex 0713 39 00

Andra bönor:

som utsäde

ex 0713 40 00

Linser:

som utsäde

ex 0713 50 00

Bondbönor (Vicia faba var. major) och hästbönor (Vicia faba var. equina och Vicia faba var. minor):

som utsäde

ex 0713 90 00

Andra torkade baljväxtfrön:

som utsäde

1001 90 10

Spält:

som utsäde

ex 1005 10

Hybridmajs för utsäde

1006 10 10

Ris med ytterskal (paddy):

som utsäde

1007 00 10

Hybridsorghum:

som utsäde

1201 00 10

Sojabönor, även sönderdelade:

som utsäde

1202 10 10

Jordnötter, oskalade men inte rostade eller på annat sätt tillagade:

som utsäde

1204 00 10

Linfrön, även sönderdelade:

som utsäde

1205 10 10 och

ex 1205 90 00

Rapsfrön och rybsfrön, även sönderdelade, som utsäde

Annat

1206 00 10

Solrosfrön, även sönderdelade:

som utsäde

ex 1207

Andra oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter, även sönderdelade:

som utsäde

1209

Frön, frukter och sporer av sådana slag som används

som utsäde

Del VI: Humle

1.

När det gäller humle omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

1210

Humle, färsk eller torkad, även mald, pulveriserad eller i form av pelletar; lupulin

2.

Bestämmelserna i denna förordning om saluföring och handel med tredje land ska också tillämpas på följande produkter:

KN-nr

Varuslag

1302 13 00

Växtsaft och växtextrakt av humle

Del VII: Olivolja och bordsoliver

När det gäller olivolja och bordsoliver omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

1509

Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

1510 00

Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av sådana oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade, inbegripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med oljor eller fraktioner enligt nr 1509

b)

0709 90 31

Oliver, färska eller kylda, för annan användning än oljeframställning

0709 90 39

Andra oliver, färska eller kylda

0710 80 10

Oliver (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta

0711 20

Oliver tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd

ex 0712 90 90

Torkade oliver, hela, i bitar, skivade, krossade eller pulveriserade, men inte vidare beredda

2001 90 65

Oliver, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra

ex 2004 90 30

Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta

2005 70

Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, ej frysta

c)

1522 00 31

1522 00 39

Återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fettartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer innehållande olja med olivolja som karaktärsgivande beståndsdel

2306 90 11

2306 90 19

Oljekakor och andra återstoder från utvinning av olivolja

Del VIII: Lin och hampa som odlas för fiberproduktion

När det gäller lin och hampa som odlas för fiberproduktion omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

5301

Lin, oberett eller berett men inte spunnet; blånor och avfall av lin (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

5302

Mjukhampa (Cannabis sativa L.), oberedd eller beredd men inte spunnen; blånor och avfall av mjukhampa (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

Del IX: Frukt och grönsaker

När det gäller frukt och grönsaker omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

0702 00 00

Tomater, färska eller kylda

0703

Kepalök (vanlig lök), schalottenlök, vitlök, purjolök och lök av andra Allium-arter, färska eller kylda

0704

Kål, färsk eller kyld

0705

Trädgårdssallat (Lactuca sativa) och cikoriasallat (Cichorium spp.), färska eller kylda

0706

Morötter, rovor, rödbetor, haverrot (salsifi), rotselleri, rädisor och liknande rotfrukter, färska eller kylda

0707 00

Gurkor, färska eller kylda

0708

Baljfrukter och baljväxtfrön, färska eller kylda

ex 0709

Andra grönsaker, färska eller kylda, med undantag av grönsaker enligt undernummer 0709 60 91, 0709 60 95, 0709 60 99, 0709 90 31, 0709 90 39 och 0709 90 60

ex 0802

Andra nötter, färska eller torkade, även skalade, med undantag av arekanötter (eller betelnötter) och kolanötter enligt undernummer 0802 90 20

0803 00 11

Mjölbananer, färska

ex 0803 00 90

Mjölbananer, torkade

0804 20 10

Fikon, färska

0804 30 00

Ananas

0804 40 00

Avokado

0804 50 00

Guava, mango och mangostan

0805

Citrusfrukter, färska eller torkade

0806 10 10

Bordsdruvor, färska

0807

Meloner (inbegripet vattenmeloner) och papayafrukter, färska

0808

Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska

0809

Aprikoser, körsbär, persikor (inbegripet nektariner), plommon och slånbär, färska

0810

Annan frukt och andra bär, färska

0813 50 31

0813 50 39

Blandningar av enbart torkade nötter enligt nr 0801 och 0802

0910 20

Saffran

ex 0910 99

Timjan, färsk eller kyld

ex 1211 90 85

Basilikört, citronmeliss, mynta, origanum vulgare (oregano/vild mejram), rosmarin, salvia, färska eller kylda

1212 99 30

Johannesbröd

Del X: Bearbetade produkter av frukt och grönsaker

När det gäller bearbetade produkter av frukt och grönsaker omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

ex 0710

Grönsaker (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta, med undantag av sockermajs enligt undernummer 0710 40 00, oliver enligt undernummer 0710 80 10 och frukter av släktena Capsicum eller Pimenta enligt undernummer 0710 80 59

 

ex 0711

Grönsaker tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltlake, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar), men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd, med undantag av oliver enligt undernummer 0711 20, frukter av släktena Capsicum eller Pimenta enligt undernummer 0711 90 10 och sockermajs enligt undernummer 0711 90 30

 

ex 0712

Torkade grönsaker, hela, i bitar, skivade, krossade eller pulveriserade, men inte vidare beredda, med undantag av potatis enligt undernummer ex 0712 90 05 som är vakuumtorkad på artificiell väg eller genom uppvärmning och otjänlig som människoföda, sockermajs enligt undernummer ex 0712 90 11 och 0712 90 19 och oliver enligt undernummer ex 0712 90 90

 

0804 20 90

Fikon, torkade

 

0806 20

Vindruvor, torkade

 

ex 0811

Frukt, bär och nötter, även ångkokta eller kokta i vatten, frysta, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, med undantag av frysta bananer enligt undernummer ex 0811 90 95

 

ex 0812

Frukt, bär och nötter, tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar) men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd, med undantag av bananer enligt undernummer ex 0812 90 98

 

ex 0813

Frukt och bär, torkade, med undantag av frukt och bär enligt nr 0801–0806: blandningar nötter eller av torkad frukt eller torkade bär enligt detta kapitel, med undantag av blandningar av enbart nötter enligt nr 0801 och 0802 som hänförs till undernummer 0813 50 31 och 0813 50 39

 

0814 00 00

Skal av citrusfrukter eller meloner, färska, frysta, torkade eller tillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar

 

0904 20 10

Torkad sötpaprika, varken krossade eller malda

b)

ex 0811

Frukt, bär och nötter, även ångkokta eller kokta i vatten, frysta, med tillsats av socker eller annat sötningsmedel

 

ex 1302 20

Pektinämnen, pektinater och pektater

 

ex 2001

Grönsaker, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra, med undantag av

frukter av släktet Capsicum andra än paprika enligt undernummer 2001 90 20

sockermajs (Zea mays var. saccharata) enligt undernummer 2001 90 30

Jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse enligt undernummer 2001 90 40

palmhjärtan enligt undernummer 2001 90 60

oliver enligt undernummer 2001 90 65

vinblad, humleskott och andra liknande ätbara växtdelar enligt undernummer ex 2001 90 99

 

2002

Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

 

2003

Svampar och tryffel, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

 

ex 2004

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta, andra än produkter enligt nr 2006, med undantag av sockermajs (Zea mays var. saccharata) enlig undernummer ex 2004 90 10, oliver enlig undernummer ex 2004 90 30 och potatis, beredd eller konserverad i form av mjöl eller flingor enlig undernummer ex 2004 10 91

 

ex 2005

Andra grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta, andra än produkter enligt nr 2006, med undantag av oliver enligt undernummer 2005 70, sockermajs (Zea mays var. saccharata) enligt undernummer 2005 80 00 och frukter av släktet Capsicum andra än sötpaprika enligt undernummer 2005 99 10 och potatis, beredd eller konserverad i form av mjöl eller flingor enligt undernummer 2005 20 10

 

ex 2006 00

Frukt, nötter, fruktskal och andra växtdelar, konserverade med socker (avrunna, glaserade eller kanderade), med undantag av bananer konserverade med socker enligt nr ex 2006 00 38 och ex 2006 00 99

 

ex 2007

Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, erhållna genom kokning, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, med undantag av

homogeniserade beredningar av bananer enligt undernummer ex 2007 10

sylter, geléer, marmelader, mos och pastor av banan enligt undernummer ex 2007 99 39, ex 2007 99 57 och ex 2007 99 98

 

ex 2008

Frukt, bär, nötter och andra växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsmedel eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, med undantag av

jordnötssmör enligt undernummer 2008 11 10

palmhjärtan enligt undernummer 2008 91 00

majs enligt undernummer 2008 99 85

jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar, innehållande minst 5 viktprocent stärkelse enligt undernummer 2008 99 91

vinblad, humleskott och andra liknande ätbara växtdelar enligt undernummer ex 2008 99 99

blandningar av bananer, beredda eller konserverade på annat sätt, enligt undernummer ex 2008 92 59, ex 2008 92 78, ex 2008 92 93 och ex 2008 92 98

bananer, beredda eller konserverade på annat sätt, enligt undernummer ex 2008 99 49, ex 2008 99 67 och ex 2008 99 99

 

ex 2009

Frukt- och bärsaft (med undantag av druvsaft och druvmust enligt undernummer 2009 61 och 2009 69 och banansaft enligt undernummer 2009 80) samt grönsakssaft, ojäst och utan tillsats av alkohol, även med tillsats av socker eller annat sötningsmedel

Del XI: Bananer

När det gäller bananer omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

0803 00 19

Färska bananer, andra än mjölbananer

ex 0803 00 90

Torkade bananer, andra än mjölbananer

ex 0812 90 98

Tillfälligt konserverade bananer

ex 0813 50 99

Blandningar innehållande torkade bananer

1106 30 10

Mjöl och pulver av bananer

ex 2006 00 99

Bananer konserverade med socker

ex 2007 10 99

Homogeniserade beredningar av bananer

ex 2007 99 39

ex 2007 99 57

ex 2007 99 98

Sylter, geléer, marmelader, mos och pastor av bananer

ex 2008 92 59

ex 2008 92 78

ex 2008 92 93

ex 2008 92 98

Blandningar innehållande bananer beredda eller konserverade på annat sätt, utan tillsats av alkohol

ex 2008 99 49

ex 2008 99 67

ex 2008 99 99

Bananer beredda eller konserverade på annat sätt

ex 2009 80 35

ex 2009 80 38

ex 2009 80 79

ex 2009 80 86

ex 2009 80 89

ex 2009 80 99

Saft av bananer

Del XII: Vin

När det gäller vin omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

2009 61

2009 69

Druvsaft (inbegripet druvmust)

2204 30 92

2204 30 94

2204 30 96

2204 30 98

Druvmust annan än druvmust i jäsning eller druvmust vars jäsning har avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol

b)

ex 2204

Vin av färska druvor, inbegripet vin som tillsatts alkohol; druvmust, annan än sådan enligt nr 2009, med undantag av annan druvmust enligt undernummer 2204 30 92, 2204 30 94, 2204 30 96 och 2204 30 98

c)

0806 10 90

Färska druvor andra än bordsdruvor

2209 00 11

2209 00 19

Vinättika

d)

2206 00 10

Piquettevin

2307 00 11

2307 00 19

Vindruva

2308 00 11

2308 00 19

Återstoder från vindruvspressning

Del XIII: Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt

När det gäller levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d.; snittblommor och snittgrönt omfattar denna förordning alla de produkter som anges i kapitel 6 i den Kombinerade nomenklaturen.

Del XIV: Råtobak

När det gäller råtobak omfattar denna förordning råtobak och tobaksavfall enligt nr 2401 i den Kombinerade nomenklaturen.

Del XV: Nöt- och kalvkött

När det gäller nöt- och kalvkött omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0102 90 05 till

0102 90 79

Levande nötkreatur och andra oxdjur, andra än renrasiga avelsdjur

0201

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, färskt eller kylt

0202

Kött av nötkreatur eller andra oxdjur, fryst

0206 10 95

Njurtapp och mellangärde, färska eller kylda

0206 29 91

Njurtapp och mellangärde, frysta

0210 20

Kött av nötkreatur och andra oxdjur, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

0210 99 51

Njurtapp och mellangärde, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

0210 99 90

Ätbart mjöl av kött eller slaktbiprodukter av kött

1602 50 10

Kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur, beredda eller konserverade på annat sätt, inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat; blandningar av sådant kött eller slaktbiprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

1602 90 61

Kött, berett eller konserverat på annat sätt, innehållande kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat; blandningar av sådant kött eller slaktbiprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

b)

0102 10

Levande nötkreatur och andra oxdjur, renrasiga avelsdjur

0206 10 91

0206 10 99

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur utom njurtapp och mellangärde, färska eller kylda, andra än sådana för tillverkning av farmaceutiska produkter

0206 21 00

0206 22 00

0206 29 99

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur och andra oxdjur utom njurtapp och mellangärde, frysta, andra än sådana för tillverkning av farmaceutiska produkter

0210 99 59

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, saltade, i saltlake, torkade eller rökta, utom njurtapp och mellangärde

ex 1502 00 90

Fetter av nötkreatur och andra oxdjur, andra än sådana enligt nr 1503

1602 50 31 till

1602 50 80

Kött eller slaktbiprodukter av nötkreatur eller andra oxdjur, beredda eller konserverade på annat sätt, utom inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter;

1602 90 69

blandningar av kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter och inte kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

Del XVI: Mjölk och mjölkprodukter

När det gäller mjölk och mjölkprodukter omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0401

Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med socker eller annat sötningsmedel

b)

0402

Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker eller annat sötningsmedel

c)

0403 10 11

till 0403 10 39

0403 90 11

till 0403 90 69

Kärnmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

d)

0404

Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötningsmedel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

e)

ex 0405

Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk; bredbara smörfettsprodukter med en fetthalt av mer än 75 viktprocent men mindre än 80 viktprocent

f)

0406

Ost och ostmassa

g)

1702 19 00

Mjölksocker och lösningar av mjölksocker, utan tillsats av aromämnen eller färgämnen, innehållande mindre än 99 viktprocent laktos, uttryckt som vattenfri laktos i torrsubstansen

h)

2106 90 51

Aromatiserade eller färgade sockerlösningar av laktos

i)

ex 2309

Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur:

Beredningar och foder som innehåller produkter för vilka denna förordning ska tillämpas, direkt eller genom förordning (EG) nr 1667/2006, med undantag av beredningar och foder enligt del I i denna bilaga.

Del XVII: Griskött

När det gäller griskött omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

ex 0103

Levande tamsvin, andra än renrasiga avelsdjur

b)

ex 0203

Kött av tamsvin, färskt, kylt eller fryst

ex 0206

Ätbara slaktbiprodukter av tamsvin, andra än för framställning av farmaceutiska produkter, färska, kylda eller frysta

ex 0209 00

Svinfett, inte innehållande magert kött, inte utsmälta eller på annat sätt utvunna, färska, kylda, frysta, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

ex 0210

Kött och ätbara slaktbiprodukter av tamsvin, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

1501 00 11

1501 00 19

Ister och annat svinfett

c)

1601 00

Korv och liknande produkter av kött, slaktbiprodukter eller blod; beredningar av dessa produkter

1602 10 00

Homogeniserade beredningar av kött, slaktbiprodukter och blod

1602 20 90

Varor av lever, annan än gås- eller anklever, beredda eller konserverade

1602 41 10

1602 42 10

1602 49 11 till

1602 49 50

Andra beredningar och konserver innehållande kött eller slaktbiprodukter av tamsvin

1602 90 10

Beredningar av blod av alla slags djur

1602 90 51

Andra beredningar eller konserver innehållande kött eller slaktbiprodukter av tamsvin

1902 20 30

Fyllda pastaprodukter, även kokta eller på annat sätt beredda, innehållande mer än 20 viktprocent korv e.d., kött och slaktbiprodukter av alla slag, inbegripet fett av alla slag, oavsett ursprung

Del XVIII: Får- och getkött

När det gäller får- och getkött omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0104 10 30

Lamm (upp till ett år gamla)

 

0104 10 80

Levande får, andra än renrasiga avelsdjur och lamm

 

0104 20 90

Levande getter, andra än renrasiga avelsdjur

 

0204

Kött av får eller get, färskt, kylt eller fryst

 

0210 99 21

Kött av får eller get, med ben, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

 

0210 99 29

Kött av får eller get, benfritt, saltat, i saltlake, torkat eller rökt

b)

0104 10 10

Levande får – renrasiga avelsdjur

 

0104 20 10

Levande getter – renrasiga avelsdjur

 

0206 80 99

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, färska eller kylda, andra än för framställning av farmaceutiska produkter

 

0206 90 99

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, frysta, andra än för framställning av farmaceutiska produkter

 

0210 99 60

Ätbara slaktbiprodukter av får eller get, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

 

ex 1502 00 90

Fetter av får eller getter, andra än sådana enligt nr 1503

c)

1602 90 72

Kött eller slaktbiprodukter av får eller get, beredda eller konserverade på annat sätt, inte kokta eller på annat sätt värmebehandlade;

 

1602 90 74

blandningar av sådant kött eller slaktbiprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

d)

1602 90 76

1602 90 78

Kött och slaktbiprodukter av får eller get, beredda eller konserverade på annat sätt, andra än inte kokta eller på annat sätt värmebehandlade eller blandningar av sådant kött eller slaktbiprodukter med kokt eller på annat sätt värmebehandlat kött eller slaktbiprodukter

Del XIX: Ägg

När det gäller ägg omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0407 00 11

0407 00 19

0407 00 30

Ägg av fjäderfä, med skal, färska, konserverade eller kokta

b)

0408 11 80

0408 19 81

0408 19 89

0408 91 80

0408 99 80

Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta eller kokta i vatten, gjutna, frysta eller på annat sätt konserverade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel, andra än sådana som är olämpliga som livsmedel

Del XX: Fjäderfäkött

När det gäller fjäderfäkött omfattar denna förordning de produkter som anges i följande tabell:

KN-nr

Varuslag

a)

0105

Levande fjäderfä, nämligen höns av arten Gallus domesticus, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns

b)

ex 0207

Kött och ätbara slaktbiprodukter av fjäderfä enligt nr 0105, färska, kylda eller frysta, med undantag av lever enligt punkt c

c)

0207 13 91

Fjäderfälever, färsk, kyld eller fryst

0207 14 91

 

0207 26 91

 

0207 27 91

 

0207 34

 

0207 35 91

 

0207 36 81

 

0207 36 85

 

0207 36 89

 

0210 99 71

Fjäderfälever, saltad, i saltlake, torkad eller rökt

0210 99 79

 

d)

0209 00 90

Fjäderfäfett, inte utsmälta eller på annat sätt utvunna, färska, kylda, frysta, saltade, i saltlake, torkade eller rökta

e)

1501 00 90

Fjäderfäfett

f)

1602 20 11

Gås- eller anklever, beredd eller konserverad på annat sätt

1602 20 19

 

1602 31

Kött eller slaktbiprodukter av fjäderfä enligt nr 0105, beredda eller konserverade på annat sätt

1602 32

 

1602 39

 

Del XXI: Andra produkter

KN-nr

Varuslag

ex 0101

Levande hästar, åsnor, mulor och mulåsnor:

0101 10

Renrasiga avelsdjur:

0101 10 10

– –

Hästar (2)

0101 10 90

– –

Annat:

0101 90

Annat:

– –

Hästar:

0101 90 19

– – –

Andra än för slakt

0101 90 30

– –

Åsnor

0101 90 90

– –

Mulor och mulåsnor

ex 0102

Levande nötkreatur och andra oxdjur:

ex 0102 90

Andra än renrasiga avelsdjur:

0102 90 90

– –

Andra än tamboskap

ex 0103

Levande svin:

0103 10 00

Renrasiga avelsdjur (3)

Annat:

ex 0103 91

– –

Vägande mindre än 50 kg:

0103 91 90

– – –

Andra än tamsvin

ex 0103 92

– –

Vägande 50 kg eller mer

0103 92 90

– –

Andra än tamsvin

0106 00

Andra levande djur

ex 0203

Kött av svin, färskt, kylt eller fryst:

Färskt eller kylt:

ex 0203 11

– –

Hela eller halva slaktkroppar:

0203 11 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 12

– –

Skinka och bog, samt delar därav, med ben:

0203 12 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 19

– –

Annat:

0203 19 90

– – –

Andra än av tamsvin

– –

Fryst:

ex 0203 21

– –

Hela eller halva slaktkroppar:

0203 21 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 22

– –

Skinka och bog, samt delar därav, med ben:

0203 22 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0203 29

– –

Annat:

0203 29 90

– – –

Andra än av tamsvin

ex 0205 00

Kött av åsna, mula eller mulåsna, färskt, kylt eller fryst:

ex 0206

Ätbara slaktbiprodukter av nötkreatur, andra oxdjur, svin, får, get, häst, åsna, mula eller mulåsna, färska, kylda eller frysta:

ex 0206 10

Av nötkreatur eller andra oxdjur, färska eller kylda

0206 10 10

– –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

Av nötkreatur eller andra oxdjur, frysta:

ex 0206 22 00

– –

Lever:

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

ex 0206 29

– –

Annat:

0206 29 10

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

ex 0206 30 00

Av svin, färska eller kylda:

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

– –

Annat:

– – –

Andra än av tamsvin

Av svin, frysta:

ex 0206 41 00

– –

Lever:

– – –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

– – –

Annat:

– – – –

Andra än av tamsvin

ex 0206 49

– –

Annat:

ex 0206 49 20

– – –

Av tamsvin:

– – – –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

0206 49 80

– – –

Annat:

ex 0206 80

Andra slag, färska eller kylda:

0206 80 10

– –

För framställning av farmaceutiska produkter (4)

– –

Annat:

0206 80 91

– – –

Av häst, åsna, mula eller mulåsna

ex 0206 90

Andra slag, frysta:

0206 90 10