ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 257

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

50 årgången
3 oktober 2007


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1145/2007 av den 2 oktober 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1146/2007 av den 2 oktober 2007 om antagande av en plan för att tilldela medlemsstaterna resurser som hänförs till budgetåret 2008 för leverans av livsmedel från interventionslager till de sämst ställda i gemenskapen

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1147/2007 av den 1 oktober 2007 om förbud mot fiske efter liten hälleflundra i NAFO-vatten 3 LMNO med fartyg som seglar under portugisisk flagg

9

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1148/2007 av den 2 oktober 2007 om förbud mot fiske efter beryxar i ICES-områdena I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV (EG-vatten och vatten över vilka tredjeland inte har jurisdiktion eller utövar suveräna rättigheter) med fartyg som seglar under spansk flagg

11

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/51/EG av den 25 september 2007 om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver ( 1 )

13

 

 

BESLUT SOM ANTAGITS GEMENSAMT AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1149/2007/EG av den 25 september 2007 om inrättande, som en del av det allmänna programmet Grundläggande rättigheter och rättvisa, av det särskilda programmet Civilrätt för perioden 2007–2013

16

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1150/2007/EG av den 25 september 2007 om inrättande för perioden 2007–2013 av det särskilda programmet Förebyggande av och information om narkotikamissbruk som en del av det allmänna programmet Grundläggande rättigheter och rättvisa

23

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

2007/636/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 28 september 2007 om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för en studie om förekomsten av Salmonella spp. hos populationer av avelssvin vilken ska genomföras i medlemsstaterna [delgivet med nr K(2007) 4434]

30

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1145/2007

av den 2 oktober 2007

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 3 oktober 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 oktober 2007.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 756/2007 (EUT L 172, 30.6.2007, s. 41).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 2 oktober 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MK

42,1

TR

97,2

XS

28,3

ZZ

55,9

0707 00 05

EG

135,3

JO

151,2

TR

110,0

ZZ

132,2

0709 90 70

JO

139,2

TR

115,1

ZZ

127,2

0805 50 10

AR

83,7

TR

91,9

UY

82,6

ZA

70,8

ZZ

82,3

0806 10 10

BR

275,6

IL

284,6

MK

11,8

TR

104,7

US

230,0

ZZ

181,3

0808 10 80

AR

87,7

AU

173,8

BR

45,1

CL

83,4

NZ

91,9

US

96,7

ZA

79,6

ZZ

94,0

0808 20 50

CN

69,7

TR

124,2

ZA

78,1

ZZ

90,7


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1146/2007

av den 2 oktober 2007

om antagande av en plan för att tilldela medlemsstaterna resurser som hänförs till budgetåret 2008 för leverans av livsmedel från interventionslager till de sämst ställda i gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3730/87 av den 10 december 1987 om allmänna bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till utsedda organisationer för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen (1), särskilt artikel 6,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (2), särskilt artikel 3.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 av den 29 oktober 1992 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen (3) ska kommissionen anta en utdelningsplan som finansieras med medel för budgetåret 2008. I planen ska det i synnerhet fastställas, för var och en av de medlemsstater som tillämpar åtgärden, de högsta belopp som ställs till förfogande för att genomföra deras del, liksom den kvantitet av varje produkt som kan hämtas i interventionsorganens lager.

(2)

De medlemsstater som berörs av 2008 års plan har meddelat de uppgifter som krävs i enlighet med artikel 1 i förordning (EEG) nr 3149/92.

(3)

Vid fördelningen av resurser bör hänsyn särskilt tas till de erfarenheter som gjorts och till i vilken utsträckning medlemsstaterna har utnyttjat de resurser som de tilldelats under föregående år.

(4)

I artikel 2.3 1 c i förordning (EEG) nr 3149/92 finns bestämmelser om tilldelning för inköp på gemenskapsmarknaden av produkter som för tillfället inte finns tillgängliga i interventionsorganens lager. Eftersom interventionsorganens nuvarande lager av spannmål, skummjölkspulver och ris är små och det redan har beslutats om försäljning på marknaden, och utdelning enligt förordning (EEG) nr 3149/92, och med hänsyn till att inget inköp av dessa varor planerats under 2007, är det nödvändigt att fastställa tilldelningen för att det spannmål, skummjölkspulver och ris som krävs för 2008 års plan ska kunna köpas på marknaden.

(5)

I artikel 7.1 i förordning (EEG) nr 3149/92 finns bestämmelser om överföring mellan medlemsstaterna av produkter som inte finns tillgängliga i interventionslagren i den medlemsstat där dessa produkter krävs för årsplanens genomförande. De överföringar inom gemenskapen som är nödvändiga för att genomföra 2008 års plan bör därför godkännas på de villkor som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3149/92.

(6)

För planens genomförande bör den avgörande händelsen, i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2799/98, vara det datum då räkenskapsåret för förvaltning av de offentliga lagren börjar.

(7)

När kommissionen utarbetade denna plan inhämtade den, i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 3149/92, synpunkter från de viktigaste av de organisationer som är insatta i de problem som de sämst ställda personerna i gemenskapen står inför.

(8)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte avgivit något yttrande inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För 2008 ska livsmedel för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen, enligt förordning (EEG) nr 3730/87, distribueras i enlighet med den plan som fastställs i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 2

I bilaga II fastställs medlemsstaternas tilldelning för inköp på marknaden av spannmål, skummjölkspulver och ris som krävs för genomförandet av den plan som avses i artikel 1.

Artikel 3

Överföringarna inom gemenskapen av produkter i bilaga III till denna förordning ska omfattas av de villkor som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3149/92.

Artikel 4

För att genomföra den plan som avses i artikel 1 i denna förordning ska datumet för den avgörande händelse som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2799/98 vara den 1 oktober 2007.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 oktober 2007.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 352, 15.12.1987, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2535/95 (EGT L 260, 31.10.1995, s. 3).

(2)  EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

(3)  EGT L 313, 30.10.1992, s. 50. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 758/2007 (EUT L 172, 30.6.2007, s. 47).


BILAGA I

ÅRLIG UTDELNINGSPLAN FÖR 2008

a)

Finansiella medel för att genomföra planen i respektive medlemsstat:

(EUR)

Medlemsstat

Tilldelning

Belgique/België

8 461 690

България

6 883 712

Česká republika

155 443

Eesti

192 388

Éire/Ireland

155 965

Elláda

13 228 830

España

50 419 083

France

48 605 224

Italia

66 367 975

Latvija

153 910

Lietuva

4 249 149

Luxembourg

81 090

Magyarország

7 788 270

Malta

360 603

Polska

47 640 750

Portugal

12 568 188

România

23 126 824

Slovenija

1 429 303

Suomi/Finland

2 631 603

Totalt

294 500 000

b)

Kvantitet av varje produkttyp som kan tas ut från gemenskapens interventionslager för utdelning i respektive medlemsstat inom ramen för de belopp som fastställs i a:

(ton)

Medlemsstat

Socker

Belgique/België

4 154

България

6 385

Česká republika

67

España

6 500

France

3 718

Italia

7 000

Lietuva

2 889

Magyarország

1 544

Malta

397

Polska

14 826

Portugal

1 627

România

15 157

Slovenija

769

Totalt

65 034


BILAGA II

Medlemsstaternas tilldelning för inköp av produkter på gemenskapsmarknaden inom ramen för de maximala belopp som fastställs i bilaga I a:

(EUR)

Medlemsstat

Spannmål

Ris

Skummjölkspulver

Belgique/België

2 120 960

800 000

3 300 000

България

1 990 461

1 768 251

 

Česká republika

36 472

 

81 843

Eesti

182 358

 

 

Éire/Ireland

 

 

147 834

Elláda

4 535 189

 

8 003 986

España

11 144 100

1 800 000

32 030 700

France

8 718 857

5 225 181

30 516 427

Italia

10 637 550

2 800 000

46 438 083

Latvija

145 886

 

 

Lietuva

1 463 223

606 607

706 455

Luxembourg

 

 

76 864

Magyarország

5 713 309

 

1 000 000

Malta

62 275

25 078

82 327

Polska

16 569 956

 

22 164 340

Portugal

1 208 732

1 423 588

8 575 856

România

15 355 270

 

 

Slovenija

173 087

102 509

746 140

Suomi/Finland

1 620 960

 

873 450

Totalt

81 678 645

14 551 214

154 744 304


BILAGA III

Överföringar av socker inom gemenskapen som är tillåtna enligt planen för budgetåret 2008

 

Kvantitet

(ton)

Innehavare

Mottagare

1.

3 718

BIRB, Belgique

ONIGC, France

2.

2 889

BIRB, Belgique

The Lithuanian Agricultural and Food Products Market Regulation Agency, Lietuva

3.

6 385

MVH, Magyarország

ДФЗ, България

4.

14 826

MVH, Magyarország

ARR, Polska

5.

15 157

MVH, Magyarország

APIA, România

6.

769

MVH, Magyarország

AAMRD, Slovenija

7.

397

AGEA, Italia

National Research and Development Centre, Malta

8.

1 627

FEGA, España

INGA, Portugal


3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/9


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1147/2007

av den 1 oktober 2007

om förbud mot fiske efter liten hälleflundra i NAFO-vatten 3 LMNO med fartyg som seglar under portugisisk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uttömd kvot

Den fiskekvot för 2007 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till den här förordningen för det bestånd som anges i samma bilaga skall anses vara uttömd från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Efter den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 oktober 2007.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för fiske och havsfrågor


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11). Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6.

(3)  EUT L 15, 20.1.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 898/2007 (EUT L 196, 28.7.2007, s. 22).


BILAGA

Nr

21

Medlemsstat

Portugal

Bestånd

GHL/N3LMNO

Art

Liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides)

Område

NAFO 3LMNO

Datum

28.8.2007


3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/11


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1148/2007

av den 2 oktober 2007

om förbud mot fiske efter beryxar i ICES-områdena I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV (EG-vatten och vatten över vilka tredjeland inte har jurisdiktion eller utövar suveräna rättigheter) med fartyg som seglar under spansk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2015/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2007 och 2008 (3) fastställs kvoter för 2007 och 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uttömd kvot

Den fiskekvot för 2007 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uttömd från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Efter den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 oktober 2007.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för fiske och havsfrågor


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 865/2007 (EUT L 192, 24.7.2007, s. 1).

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1967/2006 (EUT L 409, 30.12.2006, s. 11). Rättad i EUT L 36, 8.2.2007, s. 6.

(3)  EUT L 15, 20.1.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 898/2007 (EUT L 196, 28.7.2007, s. 22).


BILAGA

Nr

38

Medlemsstat

Spanien

Bestånd

ALF/1X14-

Art

Beryxar (Beryx spp.)

Område

EG-vatten och vatten över vilka tredjeland inte har jurisdiktion eller utövar suveräna rättigheter i I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV

Datum

10.8.2007


DIREKTIV

3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/13


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/51/EG

av den 25 september 2007

om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens meddelande av den 28 januari 2005 om gemenskapens kvicksilverstrategi, som behandlade alla användningsområden för kvicksilver, konstaterades att det vore lämpligt att på gemenskapsnivå införa en begränsning av utsläppandet på marknaden för viss icke-elektrisk eller icke-elektronisk mät- och kontrollutrustning som innehåller kvicksilver, vilken är den största gruppen kvicksilverprodukter som ännu inte omfattas av några gemenskapsbestämmelser.

(2)

En begränsning av utsläppandet på marknaden av mätinstrument som innehåller kvicksilver skulle medföra vinster för miljön, och på lång sikt för människors hälsa, genom att hindra att det kommer in kvicksilver i avfallsflödet.

(3)

Med beaktande av teknisk och ekonomisk genomförbarhet visar tillgängliga belägg för mät- och kontrollinstrument att omedelbara begränsande åtgärder bör omfatta endast sådana mätinstrument som är avsedda att saluföras till allmänheten och särskilt alla febertermometrar.

(4)

Import av mätinstrument som innehåller kvicksilver och som är äldre än 50 år gäller antingen antika föremål, eller kulturföremål enligt definitionen i rådets förordning (EEG) nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål (3). Sådan handel har begränsad omfattning och förefaller inte att utgöra någon risk för människors hälsa eller för miljön och den bör således inte begränsas.

(5)

För närvarande tillverkas kvicksilverbarometrar endast av ett fåtal små, specialiserade företag, och de säljs till allmänheten huvudsakligen som dekorationsföremål. Det bör föreskrivas en extra utfasningsperiod för utsläppande på marknaden av sådana barometrar, så att tillverkarna kan anpassa sin verksamhet enligt begränsningarna och gå över till produktion av kvicksilverfria barometrar.

(6)

För att så litet kvicksilver som möjligt ska släppas ut i miljön, och för att garantera en utfasning av de återstående mätinstrument för yrkesmässigt och industriellt bruk som innehåller kvicksilver, särskilt blodtrycksmätare inom hälso- och sjukvården, bör kommissionen göra en översyn av tillgången till tekniskt och ekonomiskt genomförbara tillförlitliga och säkrare alternativ. När det gäller blodtrycksmätare inom hälso- och sjukvården bör medicinska experter konsulteras för att se till att behoven i fråga om diagnostik och behandling av särskilda sjukdomstillstånd tillgodoses på ett lämpligt sätt.

(7)

Enligt detta direktiv är det endast utsläppande på marknaden av nya mätinstrument som bör begränsas. Begränsningen bör därför inte gälla instrument som redan används eller som säljs i andra hand.

(8)

Skillnaderna mellan de lagar och andra administrativa åtgärder som medlemsstaterna antagit vad gäller begränsning av kvicksilver i olika mät- och kontrollinstrument kan utgöra handelshinder, snedvrida konkurrensen i gemenskapen och kan därigenom direkt påverka den inre marknadens upprättande och funktion. Det förefaller därför nödvändigt att tillnärma medlemsstaternas lagar om mät- och kontrollinstrument genom att införa harmoniserade bestämmelser för sådana produkter som innehåller kvicksilver, och på så sätt upprätthålla den inre marknaden samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön säkerställs.

(9)

Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (4) bör ändras i enlighet med detta.

(10)

Tillämpningen av detta direktiv bör inte påverka gemenskapslagstiftningen om minimikrav för arbetstagares säkerhet i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (5) och i enskilda direktiv som grundar sig på detta, särskilt rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (6).

(11)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till direktiv 76/769/EEG ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1.   Medlemsstaterna ska senast den 3 oktober 2008 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa åtgärder från och med den 3 april 2009.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 25 september 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

M. LOBO ANTUNES

Ordförande


(1)  EUT C 318, 23.12.2006, s. 115.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 14 november 2006 (EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 111), rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 april 2007 (EUT C 109 E, 15.5.2007, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juli 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EGT L 395, 31.12.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(4)  EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/139/EG (EUT L 384, 29.12.2006, s. 94).

(5)  EGT L 183, 29.6.1989, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG (EUT L 165, 27.6.2007, s. 21).

(6)  EGT L 131, 5.5.1998, s. 11. Direktivet ändrat genom direktiv 2007/30/EG.

(7)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.


BILAGA

Följande punkt ska läggas till i bilaga I till direktiv 76/769/EEG:

”19a

Kvicksilver

CAS-nummer: 7439-97-6

1.

Får inte släppas ut på marknaden

a)

i febertermometrar

b)

i andra mätinstrument avsedda att saluföras till allmänheten (t.ex. manometrar, barometrar, blodtrycksmätare och andra termometrar än febertermometrar).

2.

Begränsningen i punkt 1 b ska inte gälla för

a)

mätinstrument som är äldre än 50 år den 3 oktober 2007, eller

b)

barometrar (utom barometrar enligt led a)) till och med den 3 oktober 2009.

3.

Kommissionen ska senast den 3 oktober 2009 göra en översyn av tillgången till tekniskt och ekonomiskt genomförbara tillförlitliga och säkrare alternativ till blodtrycksmätare och andra mätinstrument som innehåller kvicksilver och som används inom hälso- och sjukvården och för andra yrkesmässiga och industriella ändamål.

På grundval av denna översyn, eller så snart som nya uppgifter om tillförlitliga säkrare alternativ till blodtrycksmätare och andra mätinstrument som innehåller kvicksilver finns att tillgå, ska kommissionen om så är lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att utvidga begränsningarna i punkt 1 till att omfatta blodtrycksmätare och andra mätinstrument som används inom hälso- och sjukvården och för andra yrkesmässiga och industriella ändamål, så att kvicksilver i mätinstrument kan fasas ut så snart detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt.”


BESLUT SOM ANTAGITS GEMENSAMT AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/16


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1149/2007/EG

av den 25 september 2007

om inrättande, som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”, av det särskilda programmet ”Civilrätt” för perioden 2007–2013

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.5,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (1), och

av följande skäl:

(1)

Gemenskapen har som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där personers fria rörlighet säkerställs. I detta syfte ska gemenskapen bland annat besluta om åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som behövs för att den interna marknaden ska fungera väl.

(2)

Som en uppföljning av tidigare program, till exempel Grotius (2) och Robert Schuman-projektet (3), inrättades genom rådets förordning (EG) nr 743/2002 (4) en allmän gemenskapsram med verksamhet i syfte att underlätta genomförandet av civilrättsligt samarbete för perioden 2002–2006.

(3)

Europeiska rådet i Bryssel den 4 och 5 november 2004 antog Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (5) (nedan kallat ”Haagprogrammet”).

(4)

Rådet och kommissionen antog i juni 2005 en handlingsplan för genomförandet av Haagprogrammet (6).

(5)

De ambitiösa målen i fördraget och Haagprogrammet bör förverkligas genom inrättande av ett smidigt och effektivt program som underlättar planering och genomförande.

(6)

Programmet ”Civilrätt” bör göra det möjligt för kommissionen att i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen ta initiativ till åtgärder för att stödja organisationer som främjar och underlättar civilrättsligt samarbete och till åtgärder för att stödja särskilda projekt.

(7)

Ett allmänt program på det civilrättsliga området som syftar till att förbättra medlemsstaternas ömsesidiga förståelse för varandras rättssystem och domstolsväsenden kommer att bidra till att minska hindren för civilrättsligt samarbete, vilket kommer att förbättra den inre marknadens funktion.

(8)

Enligt Haagprogrammet krävs en uttalad insats för att förbättra den ömsesidiga förståelsen mellan rättsliga myndigheter och olika rättssystem för att det ömsesidiga förtroendet ska kunna stärkas. Europeiska nätverk bestående av nationella offentliga myndigheter bör ägnas särskild uppmärksamhet och stöd i detta hänseende.

(9)

Beslutet bör göra det möjligt att medfinansiera verksamheten i vissa europeiska nätverk när utgifterna hänför sig till uppfyllande av ett mål av allmänt europeiskt intresse. Sådan medfinansiering bör emellertid inte innebära att sådana nätverk kommer att omfattas av ett framtida program och inte heller hindra att andra europeiska nätverk beviljas stöd till sin verksamhet i enlighet med detta beslut.

(10)

Institutioner, sammanslutningar eller nätverk som mottar bidrag genom programmet ”Civilrätt” bör erkänna det gemenskapsstöd som erhållits i enlighet med de riktlinjer om synlighet som kommissionen ska fastställa.

(11)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (7).

(12)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av programmets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går beslutet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (8), (nedan kallad ”budgetförordningen”), och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (9), som skyddar gemenskapens ekonomiska intressen, måste tillämpas med beaktande av principerna om enkelhet och konsekvens i valet av budgetinstrument, en begränsning av antalet fall där kommissionen behåller det direkta ansvaret för genomförande och förvaltning av dessa instrument samt den nödvändiga proportionaliteten mellan resursernas omfattning och de administrativa insatser som krävs för att använda dem.

(14)

Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, liksom nödvändiga åtgärder för att återvinna medel som förlorats, utbetalats felaktigt eller inte använts korrekt enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (10), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (11) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (12).

(15)

Enligt budgetförordningen krävs det en grundläggande rättsakt för att driftbidrag ska kunna beviljas.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (13) varvid skillnad ska göras mellan de åtgärder som är underställda förvaltningsförfarandet och de som är underställda det rådgivande förfarandet, där det rådgivande förfarandet i vissa fall kan vara det lämpligaste för ökad effektivitet.

(17)

I enlighet med artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG bör kommissionen informera Europaparlamentet om de kommittéförfaranden som rör genomförandet av detta program. Europaparlamentet bör särskilt erhålla utkastet till det årliga programmet när det lämnas till förvaltningskommittén. Europaparlamentet bör dessutom erhålla resultaten av omröstningar och sammanfattningar av mötena i denna kommitté.

(18)

I enlighet med artikel 3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(19)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

(20)

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har avgett ett yttrande om detta beslut (14).

(21)

För att programmet ska kunna genomföras effektivt och i god tid bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2007.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande av programmet

1.   Genom detta beslut inrättas det särskilda programmet ”Civilrätt”, nedan kallat ”programmet”, som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa” för att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

2.   Programmet ska omfatta perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

3.   I detta beslut avses med ”medlemsstat” medlemsstaterna med undantag av Danmark.

Artikel 2

Allmänna mål

1.   Detta program ska ha följande allmänna mål:

a)

Främja rättsligt samarbete i syfte att bidra till skapandet av ett europeiskt område med verklig civilrättslig rättvisa, baserat på ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende.

b)

Främja undanröjande av hinder för väl fungerande gränsöverskridande civilrättsliga förfaranden i medlemsstaterna.

c)

Förbättra det dagliga livet för individer och företag genom att göra det möjligt för dem att utöva sina rättigheter i hela Europeiska unionen, särskilt genom att främja möjligheterna till rättslig prövning.

d)

Förbättra kontakterna, utbytet av information och arbetet i nätverk mellan rättsliga och administrativa myndigheter och rättstillämpare, bl.a. genom stöd till rättslig utbildning, för att sådana myndigheter och rättstillämpare ska nå en bättre förståelse sinsemellan.

2.   Utan att det påverkar gemenskapens mål och befogenheter ska programmets allmänna mål bidra till utvecklingen av gemenskapspolitiken, och närmare bestämt till skapandet av ett rättsligt område.

Artikel 3

Särskilda mål

Programmet ska ha följande särskilda mål:

a)

Gynna civilrättsligt samarbete som syftar till att

i)

trygga rättssäkerheten och förbättra möjligheterna till rättslig prövning,

ii)

främja ömsesidigt erkännande av avgöranden i privaträttsliga mål,

iii)

undanröja sådana hinder för gränsöverskridande rättstvister som skapas genom skillnader i civilrättsliga bestämmelser och förfaranden och i detta syfte främja nödvändig förenlighet inom lagstiftning,

iv)

garantera en korrekt rättskipning genom att undvika behörighetskonflikter.

b)

Förbättra de ömsesidiga kunskaperna om medlemsstaternas rättssystem och domstolsväsenden på det civilrättsliga området samt främja och stärka nätverkskontakter, ömsesidigt samarbete, utbyte och spridning av information, erfarenheter och god praxis.

c)

Säkra ett riktigt genomförande och en korrekt och konkret tillämpning och utvärdering av gemenskapsinstrument på området privaträttsligt samarbete.

d)

Förbättra informationen om rättssystemen i medlemsstaterna och tillgång till rättslig prövning.

e)

Främja fortbildningen av rättstillämpare i EU- och EG-rätt.

f)

Utvärdera de allmänna villkor som är nödvändiga för att det ömsesidiga förtroendet ska kunna stärkas, samtidigt som rättsväsendets oberoende till fullo respekteras.

g)

Underlätta driften av det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättats genom rådets beslut 2001/470/EG (15).

Artikel 4

Åtgärder

I syfte att nå de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 2 och 3 ska detta program stödja följande åtgärder på de villkor som anges i de årliga arbetsprogram som avses i artikel 9.2:

a)

Särskilda åtgärder som initieras av kommissionen, till exempel undersökningar och forskning, opinionsundersökningar, fastställande av indikatorer och gemensamma metoder, insamling, bearbetning och spridning av uppgifter och statistik, seminarier, konferenser och expertmöten, anordnande av offentliga kampanjer och evenemang, utveckling och underhåll av webbplatser, utarbetande och spridning av informationsmaterial, stöd till och förvaltning av nätverk bestående av nationella experter samt analys-, övervaknings- och utvärderingsverksamhet, eller

b)

särskilda gränsöverskridande projekt av intresse för gemenskapen som läggs fram av en myndighet eller något annat organ i en medlemsstat, en internationell eller icke-statlig organisation, alltid med deltagande av minst två medlemsstater eller åtminstone en medlemsstat och ett annat land, som antingen kan vara ett anslutande land eller ett kandidatland, eller

c)

verksamhet inom icke-statliga organisationer eller andra organ, som arbetar med mål av allmänt europeiskt intresse, i överensstämmelse med de allmänna målen för programmet och enligt de villkor som anges i de årliga arbetsprogrammen, eller

d)

driftsstöd för att medfinansiera utgifter i samband med de ständiga arbetsprogrammen för det europeiska nätverket för tillsynsmyndigheter för domstolsväsendet och nätverket med ordförande i Europeiska unionens högsta domstolar, när dessa utgifter hänför sig till uppfyllande av ett mål av allmänt europeiskt intresse, för att främja utbyte av synpunkter och erfarenheter om frågor som rör rättspraxis, hur medlemmarna är organiserade och arbetar i sina dömande och/eller rådgivande funktioner med avseende på gemenskapsrätten.

Artikel 5

Deltagande

1.   Följande länder får delta i programmets åtgärder: de anslutande länderna, kandidatländerna och de länder på västra Balkan som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen i enlighet med villkoren i de associeringsavtal eller tilläggsprotokoll till dessa om deltagande i gemenskapsprogram som ingåtts eller kommer att ingås med dessa länder.

2.   Projekt kan även omfatta rättstillämpare från Danmark, från kandidatländer som inte deltar i programmet, om det bidrar till dessa länders förberedelser inför anslutningen, eller från andra tredjeländer som inte deltar i programmet, om det främjar syftet med projekten.

Artikel 6

Målgrupper

1.   Programmet är bland annat inriktat på rättstillämpare, nationella myndigheter och unionsmedborgare i allmänhet.

2.   Med ”rättstillämpare” avses i detta beslut domare, åklagare, advokater, notarier, universitetsanställda och forskare, departementstjänstemän, domstolstjänstemän, stämningsmän, rättstolkar och andra yrkesutövare inom rättsväsendet som arbetar med civilrättsliga frågor.

Artikel 7

Tillgång till programmet

Detta program ska stå öppet för institutioner och offentliga eller privata organisationer, inklusive yrkesorganisationer, universitet, forskningsinstitut och institut för juridisk utbildning för rättstillämpare samt internationella organisationer och icke-statliga organisationer i medlemsstaterna.

Artikel 8

Finansieringsformer

1.   Gemenskapsfinansieringen får ha följande juridiska former:

a)

Bidrag.

b)

Avtal om offentlig upphandling.

2.   Gemenskapsbidrag ska utgå efter en inbjudan att lämna förslag och de ska ha formen av bidrag till driftskostnader och bidrag till åtgärder. Den högsta nivån för medfinansiering ska fastställas i de årliga arbetsprogrammen.

3.   Vidare ska avsättningar göras för kostnader för kompletterande åtgärder genom avtal om offentlig upphandling, varvid gemenskapsfinansieringen ska täcka inköp av varor och tjänster. Detta ska bland annat omfatta kostnader för information och kommunikation, förberedelser, genomförande, övervakning, kontroll och utvärdering av projekt, politik, program och lagstiftning.

Artikel 9

Genomförandeåtgärder

1.   Kommissionen ska verkställa gemenskapens finansiella stöd i enlighet med budgetförordningen.

2.   För programmets genomförande ska kommissionen, inom ramen för de allmänna mål som anges i artikel 2, anta årliga arbetsprogram som specificerar särskilda mål, tematiska prioriteringar, de kompletterande åtgärder som avses i artikel 8.3 och, vid behov, en förteckning över andra åtgärder.

3.   De årliga arbetsprogrammen ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 10.2.

4.   Vid utvärderings- och tilldelningsförfarandena i samband med bidrag till åtgärder ska bland annat följande kriterier beaktas:

a)

Den föreslagna åtgärdens överensstämmelse med det årliga arbetsprogrammet, de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3 samt de åtgärder som anges i artikel 4.

b)

Den föreslagna åtgärdens kvalitet när det gäller utformning, organisation, presentation och förväntade resultat.

c)

Vilket belopp som begärs för gemenskapsfinansiering och huruvida detta är skäligt i förhållande till de förväntade resultaten.

d)

De förväntade resultatens effekter för de mål som fastställs i artiklarna 2 och 3 och på de åtgärder som avses i artikel 4.

5.   Ansökningar om sådana driftsbidrag som avses i artikel 4 d ska bedömas mot bakgrund av

a)

överensstämmelse med programmets mål,

b)

den föreslagna verksamhetens kvalitet,

c)

multiplikatoreffekt som verksamheten kan få för allmänheten,

d)

verksamhetens geografiska räckvidd,

e)

medborgarnas medverkan i de berörda organens strukturer,

f)

förhållandet mellan kostnaderna och nyttan av den föreslagna verksamheten.

6.   Kommissionen ska granska varje förslag till åtgärd som förelagts kommissionen enligt artikel 4 b och 4 c. Beslut som rör sådana åtgärder ska antas i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel 11.2.

Artikel 10

Förvaltningskommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av en förvaltningskommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 11

Rådgivande kommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av en rådgivande kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 12

Komplementaritet

1.   Synergier och komplementaritet med andra gemenskapsinstrument ska eftersträvas, i synnerhet med det särskilda programmet ”Straffrätt” som utgör en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa” och de allmänna programmen ”Säkerhet och skydd för friheter” och ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”. Den del av den civilrättsliga informationen som rör statistik ska utvecklas i samarbete med medlemsstaterna, när så behövs med hjälp av gemenskapens statistikprogram.

2.   Programmet kan undantagsvis dela resurser med andra gemenskapsinstrument, i synnerhet det särskilda programmet ”Straffrätt” som utgör en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”, för att genomföra åtgärder som uppfyller målsättningarna för båda programmen.

3.   Insatser som finansieras enligt detta beslut får inte erhålla finansiellt stöd för samma ändamål från andra av unionens eller gemenskapens finansiella instrument. Programmets stödmottagare ska underrätta kommissionen om finansiering som redan erhållits via Europeiska unionens allmänna budget och andra källor samt om pågående ansökningar om finansiering.

Artikel 13

Budgetmedel

1.   Finansieringsramen för genomförandet av detta beslut ska fastställas till 109 300 000 EUR, för den period som anges i artikel 1.

2.   De budgetmedel som anslagits för åtgärder enligt detta program ska föras in i de årliga anslagen i Europeiska unionens allmänna budget. De anslag som står till förfogande för varje budgetår ska godkännas av budgetmyndigheten inom budgetramen.

Artikel 14

Övervakning

1.   Kommissionen ska se till att stödmottagaren för alla åtgärder som finansieras via programmet lämnar in tekniska och finansiella rapporter om hur arbetet framskrider och att en slutrapport lämnas in senast tre månader efter det att åtgärden avslutats. Kommissionen ska besluta om rapporternas form och innehåll. Kommissionen ska göra rapporterna tillgängliga för medlemsstaterna.

2.   Utan att det påverkar den revision som revisionsrätten utför tillsammans med behöriga nationella organ i enlighet med artikel 248 i fördraget eller kontroll som utförs i enlighet med artikel 279.1 första stycket led b i samma fördrag, får kommissionens tjänstemän och andra anställda genomföra kontroller på plats, inklusive stickprovskontroller, av åtgärder som finansieras enligt programmet.

3.   Kommissionen ska svara för att kontrakt och avtal som ingås i samband med genomförandet av detta program särskilt innehåller bestämmelser om övervakning och finansiell kontroll som utförs av kommissionen (eller någon som har bemyndigats av kommissionen), om nödvändigt med hjälp av kontroller på platsen, och om revision som utförs av revisionsrätten.

4.   Kommissionen ska se till att stödmottagaren håller alla verifikationer som rör utgifterna för åtgärden tillgängliga för kommissionen under fem år efter den sista utbetalningen för en åtgärd.

5.   På grundval av de rapporter och stickprovskontroller som nämns i punkterna 1 och 2 ska kommissionen se till att storleken på eller villkoren för tilldelning av det ursprungligen godkända finansiella stödet samt tidsplanen för utbetalningarna vid behov anpassas.

6.   Kommissionen ska se till att alla övriga nödvändiga åtgärder vidtas för att kontrollera att åtgärder som finansieras genomförs korrekt och i enlighet med bestämmelserna i detta beslut och budgetförordningen.

Artikel 15

Skydd av gemenskapens finansiella intressen

1.   Kommissionen ska se till att gemenskapens ekonomiska intressen skyddas i samband med åtgärder som finansieras enligt detta beslut, genom att förebyggande åtgärder vidtas mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, om oegentligheter upptäcks, genom effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder i enlighet med förordningarna (EG, Euratom) nr 2988/95, (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EG) nr 1073/1999.

2.   När det gäller gemenskapsåtgärder som finansieras inom ramen för detta beslut ska förordningarna (EG, Euratom) nr 2988/95 och (Euratom, EG) nr 2185/96 tillämpas på varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten eller åsidosättande av en avtalsförpliktelse som överenskommits på grundval av programmet, som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ effekt i form av en oberättigad utgift för Europeiska unionens allmänna budget eller budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna.

3.   Kommissionen ska se till att finansiellt stöd som har beviljats för en åtgärd minskas, hålls inne eller återkrävs om det visar sig att oegentligheter har förekommit, exempelvis att bestämmelser i detta beslut, det enskilda beslutet eller avtalet eller överenskommelsen om finansiellt stöd inte har följts, eller om det visar sig att åtgärden ändrats på ett sätt som står i strid med projektets karaktär eller genomförandevillkor, utan att kommissionens godkännande har begärts.

4.   Om tidsfristerna inte har iakttagits eller om åtgärdens genomförande utvecklas så att endast en del av det tilldelade finansiella stödet är berättigat, ska stödmottagaren inkomma med ett yttrande till kommissionen inom en viss tid. Om stödmottagaren inte ger en tillfredsställande förklaring ska kommissionen se till att det resterande finansiella stödet kan inställas och att återbetalning begärs av tidigare utbetalda belopp.

5.   Kommissionen ska se till att belopp som betalats ut felaktigt återbetalas till kommissionen. Ränta ska läggas till belopp som inte återbetalas i tid enligt villkoren i budgetförordningen.

Artikel 16

Utvärdering

1.   Programmet ska övervakas regelbundet för att kontrollera genomförandet av den verksamhet som bedrivs i enlighet med programmet.

2.   Kommissionen ska se till att det görs en regelbunden, oberoende och extern utvärdering av programmet.

3.   Kommissionen ska för Europaparlamentet och rådet lägga fram

a)

en årlig redogörelse för programmets genomförande,

b)

en preliminär utvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om kvalitativa och kvantitativa aspekter på programmets genomförande, inklusive det arbete som utförts av mottagare av de driftsbidrag som avses i artikel 4 d, senast den 31 mars 2011,

c)

ett meddelande om programmets fortsättning, senast den 30 augusti 2012,

d)

en slutlig utvärderingsrapport, senast den 31 december 2014.

Artikel 17

Offentliggörande av åtgärder

Varje år ska kommissionen offentliggöra en förteckning över de åtgärder som finansierats genom detta program åtföljd av en kortfattad beskrivning av varje projekt.

Artikel 18

Synlighet

Kommissionen ska fastställa riktlinjer som garanterar att det finansiella stöd som beviljas enligt detta beslut synliggörs.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Utfärdat i Strasbourg den 25 september 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

M. LOBO ANTUNES

Ordförande


(1)  Europaparlamentets yttrande av den 14 december 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 juni 2007 (EUT C 171 E, 24.7.2007, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 juli 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 18 september 2007.

(2)  Gemensam åtgärd 96/636/RIF av den 28 oktober 1996, beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om ett stimulans- och utbytesprogram för rättstillämpare (Grotius) (EGT L 287, 8.11.1996, s. 3); rådets förordning (EG) nr 290/2001 av den 12 februari 2001 om förlängning av stimulans- och utbytesprogrammet för rättstillämpare på civilrättens område (Grotius – civilrätt) (EGT L 43, 14.2.2001, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1496/98/EG av den 22 juni 1998 om att inrätta ett åtgärdsprogram för att öka medvetenheten om gemenskapsrätten hos jurister (Robert Schuman-programmet) (EGT L 196, 14.7.1998, s. 24).

(4)  EGT L 115, 1.5.2002, s. 1.

(5)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(6)  EUT C 198, 12.8.2005, s. 1.

(7)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(8)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1).

(9)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, s. 13).

(10)  EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

(11)  EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(12)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

(13)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(14)  EUT C 69, 21.3.2006, s. 1.

(15)  EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.


3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/23


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1150/2007/EG

av den 25 september 2007

om inrättande för perioden 2007–2013 av det särskilda programmet ”Förebyggande av och information om narkotikamissbruk” som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Enligt fördraget bör en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Gemenskapens verksamhet ska innefatta bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå.

(2)

Gemenskapens insatser bör komplettera den nationella politik som inriktas på att förbättra folkhälsan, undanröja faror för människors hälsa och minska de skador som är förknippade med narkotikaberoende, bland annat politiken för information och förebyggande.

(3)

Forskningsresultat visar att narkotikamissbruk leder till sjukdom och död för ett stort antal europeiska medborgare, och därmed utgör hälsorelaterade skador i samband med narkotikamissbruk ett stort problem för folkhälsan.

(4)

I meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om resultaten av den slutliga utvärderingen av EU:s handlingsplan mot narkotika (2000–2004) påpekades behovet av regelbundna samråd med det civila samhället vid utarbetandet av EU:s narkotikapolitik.

(5)

Enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett gemenskapsprogram för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) (4) ingår utformning av strategier och insatser mot narkotikamissbruk som en av de viktiga livsstilsrelaterade faktorer som är avgörande för folkhälsan.

(6)

I sin rekommendation 2003/488/EG av den 18 juni 2003 om förebyggande och begränsning av hälsorelaterade skador i samband med narkotikamissbruk (5) rekommenderade rådet att medlemsstaterna som folkhälsomål skulle ställa upp förebyggande av narkotikamissbruk och begränsning av risker kopplade till detta missbruk samt utarbeta och genomföra omfattande strategier för detta ändamål.

(7)

I december 2004 godkände Europeiska rådet EU:s narkotikastrategi 2005–2012, som omfattar all narkotikarelaterad verksamhet inom Europeiska unionen, och fastställer huvudsakliga mål. I dessa mål ingår att nå en hög nivå på hälsoskydd, välbefinnande och social sammanhållning genom att förebygga och minska användningen och beroendet av narkotika samt narkotikarelaterade skadeverkningar på hälsa och samhälle.

(8)

Rådet antog EU:s handlingsplan mot narkotika (2005–2008) (6) som ett oumbärligt instrument för att omsätta EU:s narkotikastrategi 2005–2012 i konkreta åtgärder. Det yttersta målet med handlingsplanen är att åstadkomma en betydande minskning av narkotikamissbruket bland befolkningen och att reducera de negativa samhälls- och hälsoeffekterna av missbruk av och olaglig handel med narkotika.

(9)

Det särskilda programmet ”Förebyggande av och information om narkotikamissbruk” (nedan kallat ”programmet”), som inrättas enligt detta beslut, syftar till att genomföra de mål som fastställts i EU:s narkotikastrategi 2005–2012 och EU:s handlingsplaner mot narkotika 2005–2008 och 2009–2012 genom att stödja projekt som syftar till att förebygga narkotikamissbruk, bland annat genom att försöka minska narkotikarelaterade skador och införa behandlingsmetoder med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen.

(10)

Det är viktigt och nödvändigt att erkänna de allvarliga följderna av narkotikamissbruk, både på kort och lång sikt, för hälsa, psykisk och social utveckling, inbegripet för lika möjligheter för de som berörs, för individer, familjer och samfund, och att erkänna de höga sociala och ekonomiska kostnaderna för samhället som helhet.

(11)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas förebyggande av narkotikamissbruk bland ungdomar, befolkningens mest sårbara grupp. Den viktigaste förebyggande åtgärden är att uppmuntra ungdomarna att tillägna sig en sund livsstil.

(12)

Europeiska gemenskapen kan skapa ett mervärde för de åtgärder som medlemsstaterna ska vidta i fråga om information och förebyggande, inklusive behandling och minskning av narkotikarelaterade skador, genom att komplettera dessa åtgärder och främja synergier.

(13)

I enlighet med artikel 7.3 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7), bör kommissionen informera Europaparlamentet om de kommittéförfaranden som rör genomförandet av detta program. Europaparlamentet bör särskilt erhålla utkastet till det årliga programmet när det lämnas till förvaltningskommittén. Europaparlamentet bör dessutom erhålla resultaten av omröstningar och sammanfattningar av mötena i denna kommitté.

(14)

Komplementaritet med teknisk expertis hos Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (nedan kallat ”centrumet”) bör säkerställas genom utnyttjande av de metoder och bästa praxis som utvecklats av centrumet och genom dess medverkan vid utarbetandet av det årliga arbetsprogrammet.

(15)

Eftersom målen för detta beslut, till följd av behovet av informationsutbyte på gemenskapsnivå och spridning av god praxis i hela gemenskapen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av ett samordnat och sektorsövergripande tillvägagångssätt och på grund av programmets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(16)

Med hänsyn till vikten av att gemenskapsfinansiering synliggörs bör kommissionen tillhandahålla riktlinjer som säkerställer att alla myndigheter, icke-statliga organisationer, internationella organisationer eller andra organ som beviljas bidrag enligt detta program bekräftar vilket stöd som mottagits.

(17)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (8).

(18)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9) (nedan kallad ”budgetförordningen”), och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (10), som skyddar gemenskapens ekonomiska intressen, bör tillämpas med beaktande av principerna om enkelhet och konsekvens i valet av budgetinstrument, begränsningen av antalet fall där kommissionen behåller det direkta ansvaret för genomförande och förvaltning samt den nödvändiga proportionaliteten mellan resursernas omfattning och de administrativa insatser som krävs för att använda dem.

(19)

Lämpliga åtgärder bör även vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och nödvändiga åtgärder bör vidtas för att återvinna medel som förlorats, utbetalats felaktigt eller inte använts korrekt enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (11), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (12) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (13).

(20)

Enligt budgetförordningen krävs det en grundläggande rättsakt för att driftsbidrag ska kunna beviljas.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG, varvid en åtskillnad ska göras mellan de åtgärder som är underställda förvaltningsförfarandet och dem som är föremål för det rådgivande förfarandet, där det rådgivande förfarandet i vissa fall är det lämpligaste för ökad effektivitet.

(22)

För att programmet ska kunna genomföras effektivt och i god tid bör detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2007.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande och omfattning av programmet

1.   Genom detta beslut inrättas det särskilda programmet ”Förebyggande av och information om narkotikamissbruk” (nedan kallat ”programmet”), som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”, för att bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå och minska narkotikarelaterade hälsoskador.

2.   Programmet ska omfatta perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

Artikel 2

Allmänna mål

Programmet ska ha följande allmänna mål:

a)

Förebygga och minska användningen och beroendet av narkotika samt narkotikarelaterade skador.

b)

Bidra till bättre information om narkotikamissbruk.

c)

Stödja genomförandet av EU:s narkotikastrategi.

Artikel 3

Särskilda mål

Programmet ska ha följande särskilda mål:

a)

Främja gränsöverskridande insatser för att

i)

bilda sektorsöverskridande nätverk,

ii)

se till att kunskapsbasen vidgas och att det sker ett informationsutbyte och identifiering och spridning av kunskap om goda rutiner, bland annat genom utbildning, studiebesök och personalutbyte,

iii)

öka medvetenheten om de hälsoproblem och sociala problem som orsakas av narkotikaanvändning och uppmuntra till en öppen dialog i syfte att bygga upp en större förståelse för narkotikafrågor, och

iv)

stödja åtgärder som syftar till att förebygga narkotikaanvändning, bland annat genom att försöka minska narkotikarelaterade skador och införa behandlingsmetoder med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen.

b)

Engagera det civila samhället i genomförandet och utvecklingen av EU:s narkotikastrategi och handlingsplaner.

c)

Övervaka, genomföra och utvärdera genomförandet av de särskilda åtgärderna i narkotikahandlingsplanerna 2005–2008 och 2009–2012. Europaparlamentet är delaktigt i utvärderingsprocessen genom sitt deltagande i kommissionens utvärderingsstyrgrupp.

Artikel 4

Åtgärder

För att nå de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 2 och 3 ska programmet stödja följande typer av åtgärder, på de villkor som anges i det årliga arbetsprogram som avses i artikel 9.2:

a)

Särskilda åtgärder som genomförs av kommissionen, till exempel undersökningar och forskning, opinionsundersökningar, utveckling av indikatorer och gemensamma metoder, insamling, bearbetning och spridning av uppgifter och statistik, seminarier, konferenser och expertmöten, offentliga kampanjer och evenemang, utveckling och underhåll av webbplatser, utarbetande och spridning av informationsmaterial, stöd till och förvaltning av nätverk bestående av nationella experter samt analys-, övervaknings- och utvärderingsverksamhet,

b)

särskilda gränsöverskridande projekt av gemenskapsintresse som läggs fram av minst två medlemsstater, eller minst en medlemsstat och en annan stat som kan vara antingen ett anslutande land eller ett kandidatland, i enlighet med de villkor som anges i det årliga arbetsprogrammet, eller

c)

verksamhet inom icke-statliga organisationer eller andra organ vars målsättningar är av allmänt europeiskt intresse i överensstämmelse med de allmänna målen för programmet och i enlighet med de villkor som anges i det årliga arbetsprogrammet.

Artikel 5

Deltagande

Följande länder får delta i programmets åtgärder:

a)

De Eftastater som är parter i EES–avtalet, i enlighet med bestämmelserna i det avtalet.

b)

Kandidatländerna och de länder på västra Balkan som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen i enlighet med villkoren i associeringsavtalen, eller i protokoll till dessa avtal om deltagande i de gemenskapsprogram som ingåtts eller kommer att ingås med dessa länder.

Kandidatländer som inte deltar i programmet får omfattas av projekt om det bidrar till dessa länders förberedelser inför anslutningen, liksom andra tredjeländer eller internationella organisationer som inte deltar i programmet om det främjar projektmålen.

Artikel 6

Målgrupper

1.   Programmet riktar sig till alla grupper som direkt eller indirekt arbetar med narkotikafrågor.

2.   I fråga om narkotika är ungdomar, kvinnor, utsatta grupper och personer bosatta i socialt missgynnade områden riskgrupper och ska identifieras som målgrupper. Övriga målgrupper är bland annat lärare och pedagogisk personal, föräldrar, socialarbetare, lokala och nationella myndigheter, medicinsk och paramedicinsk personal, domstolspersonal, brottsbekämpande myndigheter och kriminalvårdsmyndigheter, icke-statliga organisationer, fackföreningar och religiösa samfund.

Artikel 7

Tillträde till programmet

Programmet ska vara öppet för offentliga eller privata organisationer och institutioner (lokala myndigheter på behörig nivå, universitetsinstitutioner och forskningscentrum) som är verksamma på området för information om och förebyggande av narkotikamissbruk, bland annat med behandling och minskning av narkotikarelaterade skador.

Organ och organisationer med vinstsyfte ska endast få tillgång till bidrag från programmet om de samverkar med ideella eller statliga organisationer.

Artikel 8

Finansieringsformer

1.   Gemenskapsfinansieringen får enligt tillämpliga bestämmelser ske på något av följande sätt:

a)

Genom bidrag.

b)

Genom avtal om offentlig upphandling.

2.   Gemenskapsbidrag ska beviljas efter en förslagsomgång, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall såsom föreskrivs i budgetförordningen, och tillhandahållas i form av driftsbidrag och bidrag till åtgärder.

Miniminivån för de årliga utgifter som ska beviljas som bidrag och den högsta nivån för medfinansiering ska fastställas i det årliga arbetsprogrammet.

3.   Avsättningar ska vidare göras för kompletterande åtgärder i form av kontrakt om offentlig upphandling, varvid gemenskapsfinansieringen ska täcka inköp av varor och tjänster. Det gäller bland annat kostnader för information och kommunikation, förberedelser, genomförande, övervakning, kontroll och utvärdering av projekt, politik, program och lagstiftning.

Artikel 9

Genomförandeåtgärder

1.   Kommissionen ska genomföra gemenskapens finansiella stöd i enlighet med budgetförordningen.

2.   För att genomföra programmet ska kommissionen, inom ramarna för de allmänna mål som anges i artikel 2, anta ett årligt arbetsprogram med beaktande av den tekniska sakkunskap som finns hos centrumet. Detta program ska ange särskilda mål och tematiska prioriteringar och ge en beskrivning av de kompletterande åtgärder som avses i artikel 8, samt vid behov upprätta en förteckning över andra åtgärder.

Det första årliga arbetsprogrammet ska antas senast den 23 januari 2008.

3.   Det årliga arbetsprogrammet ska antas i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 10.3.

4.   Vid utvärderings- och tilldelningsförfarandena i samband med bidrag till åtgärder ska hänsyn tas till bland annat följande kriterier:

a)

Den föreslagna åtgärdens överensstämmelse med det årliga arbetsprogrammet, med de allmänna målen enligt artiklarna 2 och 3 och med de typer av åtgärder som anges i artikel 4.

b)

Den föreslagna åtgärdens kvalitet i fråga om utformning, organisation, presentation och förväntade resultat.

c)

Storleken på begärd gemenskapsfinansiering och hur väl avpassat detta belopp är med hänsyn till de förväntade resultaten.

d)

De förväntade resultatens effekter när det gäller de allmänna mål som anges i artiklarna 2 och 3 och de åtgärder som avses i artikel 4.

5.   De ansökningar om driftsbidrag som avses i artikel 4 c ska bedömas mot bakgrund av

a)

deras överensstämmelse med programmets mål,

b)

den föreslagna verksamhetens kvalitet,

c)

de multiplikatoreffekter som verksamheten kan antas ha för allmänheten,

d)

verksamhetens geografiska räckvidd och sociala konsekvenser,

e)

medborgarnas medverkan i de berörda organisationernas strukturer,

f)

den föreslagna verksamhetens kostnadseffektivitet.

6.   Beslut som avser förslag till åtgärder som avses i artikel 4 a ska antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 10.3. Beslut som avser förslag till projekt och åtgärder som avses i artikel 4 b respektive 4 c ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 10.2.

Beslut om bidragsansökningar som rör organ eller organisationer med vinstsyfte ska antas av kommissionen i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 10.3.

Artikel 10

Kommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 11

Komplementaritet

1.   Synergier och komplementaritet ska eftersträvas med andra gemenskapsinstrument, särskilt med det allmänna programmet ”Säkerhet och skydd för friheter”, sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling samt gemenskapens hälsoskyddsprogram. Komplementaritet med de metoder och den bästa praxis som utvecklats av centrumet ska säkerställas, framför allt när det gäller den del av informationen om narkotika som rör statistik.

2.   Programmet kan dela resurser med andra gemenskapsinstrument, särskilt de allmänna programmen ”Säkerhet och skydd för friheter”, ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, för att genomföra åtgärder som uppfyller målen för alla programmen.

3.   Projekt som erhåller finansiering genom detta beslut får inte erhålla finansiellt stöd för samma ändamål från andra finansiella gemenskapsinstrument. Kommissionen ska kräva att den som mottar stöd enligt detta program underrättar kommissionen om stöd som redan erhållits via Europeiska unionens allmänna budget och andra källor samt om pågående ansökningar om finansieringen.

Artikel 12

Budgetmedel

1.   Finansieringsramen för genomförandet av detta beslut från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013 ska vara 21 350 000 EUR.

2.   De budgetmedel som anslagits för sådana åtgärder som avses i programmet ska ingå som årliga anslag i Europeiska unionens allmänna budget. De anslag som står till förfogande för varje budgetår ska godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.

Artikel 13

Övervakning

1.   För åtgärder som finansieras via programmet ska kommissionen se till att stödmottagaren lämnar in tekniska och finansiella rapporter om hur arbetet framskrider och att en slutrapport lämnas in senast tre månader efter det att åtgärden avslutats. Kommissionen ska fastställa vilken form och vilket innehåll rapporterna ska ha.

2.   Kommissionen ska se till att kontrakt och avtal till följd av genomförandet av programmet särskilt innehåller bestämmelser om övervakning och finansiell kontroll som utförs av kommissionen (eller någon som har bemyndigats av kommissionen), vid behov genom kontroller på plats, inklusive stickprovskontroller, och revisioner som utförs av revisionsrätten.

3.   Kommissionen ska kräva att mottagaren av det finansiella stödet under fem år efter den sista utbetalningen för en åtgärd håller alla dokument som rör utgifterna för åtgärden tillgängliga för kommissionen.

4.   På grundval av de rapporter och stickprovskontroller som nämns i punkterna 1 och 2 ska kommissionen vid behov anpassa storleken på eller villkoren för det finansiella stöd som ursprungligen godkänts samt tidsplanen för utbetalningar.

5.   Kommissionen ska vidta alla övriga åtgärder som krävs för att kontrollera att de åtgärder som finansieras genomförs korrekt och i enlighet med bestämmelserna i detta beslut och i budgetförordningen.

Artikel 14

Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen ska se till att gemenskapens ekonomiska intressen skyddas i samband med åtgärder som finansieras enligt detta beslut, genom att förebyggande åtgärder vidtas mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, med hjälp av effektiva kontroller och genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, om oegentligheter upptäcks, genom effektiva, proportionella och avskräckande påföljder i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och förordning (EG) nr 1073/1999.

2.   För de gemenskapsåtgärder som finansieras inom ramen för detta beslut ska förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 tillämpas på varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten, inbegripet åsidosättande av en avtalsförpliktelse som överenskommits på grundval av programmet, som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett till eller skulle ha kunnat leda till negativa ekonomiska effekter i form av oberättigade utgifter för Europeiska unionens allmänna budget eller de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna.

3.   Kommissionen ska se till att finansiellt stöd som har beviljats för en åtgärd minskas, hålls inne eller återkrävs, om det visar sig att oegentligheter har förekommit, inbegripet att detta beslut, det enskilda beslutet eller det ifrågavarande avtalet om stöd inte har följts, eller om det visar sig att åtgärden ändrats på ett sätt som står i strid med projektets karaktär eller genomförandevillkor, utan att kommissionens godkännande har begärts.

4.   Om tidsfristerna inte har iakttagits eller om endast en del av det tilldelade finansiella stödet är berättigat, till följd av hur en åtgärd genomförts, ska kommissionen begära att stödmottagaren inger ett yttrande inom en viss tid. Om stödmottagaren inte ger en tillfredsställande förklaring kan kommissionen ställa in utbetalningen av det resterande finansiella stödet och kräva återbetalning av tidigare utbetalda belopp.

5.   Kommissionen ska se till att alla felaktigt utbetalda belopp återbetalas till kommissionen. Ränta ska läggas till belopp som inte återbetalas i tid enligt villkoren i budgetförordningen.

Artikel 15

Utvärdering

1.   Programmet ska kontrolleras regelbundet för att följa upp genomförandet av programverksamheten.

2.   Kommissionen ska se till att det görs en regelbunden, oberoende och extern utvärdering av programmet.

3.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna

a)

en årlig rapport om genomförandet av programmet,

b)

en preliminär utvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om kvalitativa och kvantitativa aspekter på programmets genomförande, senast den 31 mars 2011,

c)

ett meddelande om programmets förlängning, senast den 30 augusti 2012, och

d)

en utvärderingsrapport efter programmets avslutande, senast den 31 december 2014.

Artikel 16

Offentliggörande av projekt

Varje år ska kommissionen offentliggöra en förteckning över de projekt som finansieras genom programmet med en kort beskrivning av varje projekt.

Artikel 17

Synlighet

Kommissionen ska fastställa riktlinjer som garanterar att den finansiering som beviljas enligt detta beslut synliggörs.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2007, med undantag för artikel 9.2 och 9.3 samt artikel 10.3, som ska tillämpas från och med den dag då detta beslut får verkan.

Utfärdat i Strasbourg den 25 september 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

M. LOBO ANTUNES

Ordförande


(1)  EUT C 69, 21.3.2006, s. 1.

(2)  EUT C 192, 16.8.2006, s. 25.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 14 december 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 23 juli 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT) och Europaparlamentets yttrande av den 6 september 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4)  EGT L 271, 9.10.2002, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut nr 786/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 7).

(5)  EUT L 165, 3.7.2003, s. 31.

(6)  EUT C 168, 8.7.2005, s. 1.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet senast ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(8)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(9)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1).

(10)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, s. 13).

(11)  EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

(12)  EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(13)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

3.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 257/30


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 28 september 2007

om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för en studie om förekomsten av Salmonella spp. hos populationer av avelssvin vilken ska genomföras i medlemsstaterna

[delgivet med nr K(2007) 4434]

(2007/636/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 20, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs förfaranden för ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen för särskilda åtgärder inom veterinärområdet, inbegripet tekniska och vetenskapliga åtgärder. Där föreskrivs att gemenskapen ska vidta eller bistå medlemsstaterna när dessa vidtar de tekniska och vetenskapliga åtgärder som krävs för utveckling av gemenskapens veterinärlagstiftning och för utbildning inom veterinärområdet.

(2)

Enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (2) ska ett gemenskapsmål fastställas för att minska förekomsten av salmonella i populationer av avelssvin före utgången av 2007.

(3)

EFSA:s arbetsgrupp för övervakning av insamling av uppgifter om zoonoser antog vid sitt möte den 30 april 2007 en rapport om tekniska anvisningar för en grundläggande studie om förekomsten av Salmonella spp. i besättningar av avelssvin (3) (nedan benämnd ”EFSA-rapporten”).

(4)

För att gemenskapsmålet ska kunna fastställas behövs jämförbara uppgifter om andelen salmonellainfekterade anläggningar med slaktsvin i medlemsstaterna. Inga sådana uppgifter finns tillgängliga, och en särskild studie bör därför göras för att övervaka förekomsten av salmonella hos avelssvin under en lämplig tidsperiod för att hänsyn ska kunna tas till eventuella årstidsvariationer. Studien bör baseras på EFSA-rapporten.

(5)

I EFSA-rapporten rekommenderas också ytterligare provtagning för uppskattning av förekomsten internt på anläggningarna. Sådan provtagning bör utföras av ett visst antal medlemsstater som geografiskt sett representerar de olika situationerna i gemenskapen.

(6)

Studien ska tillhandahålla de tekniska uppgifter som krävs för att utveckla gemenskapens veterinärlagstiftning. Det är av stor betydelse att jämförbara uppgifter om förekomsten av salmonella hos avelssvin i medlemsstaterna samlas in, och gemenskapen bör därför bevilja medlemsstaterna ekonomiskt bidrag för att de ska kunna uppfylla de särskilda kraven i studien. Det är skäligt att kostnaderna för laboratorieprovningen ersätts med 100 % upp till ett maximibelopp. Alla övriga kostnader såsom provtagning, resor och administration bör inte berättiga till ekonomiskt bidrag från gemenskapen.

(7)

Det ekonomiska bidraget från gemenskapen bör beviljas under förutsättning att studien genomförs i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i gemenskapsrätten och att vissa andra villkor uppfylls.

(8)

Det ekonomiska bidraget från gemenskapen bör beviljas under förutsättning att de planerade åtgärderna genomförs effektivt och att de behöriga myndigheterna ger all nödvändig information inom de angivna tidsfristerna.

(9)

Av administrativa effektivitetsskäl bör alla utbetalningsansökningar som framläggs för att erhålla ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen uttryckas i euro. I enlighet med rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (4) bör omräkningskursen för en utbetalning i en annan valuta än euro vara den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den första dagen i den månad under vilken den berörda medlemsstaten lämnar in sin ansökan.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta beslut fastställs bestämmelser om ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen för en studie som ska genomföras i medlemsstaterna rörande förekomsten av Salmonella spp. över hela gemenskapen hos avelssvin genom provtagning på jordbruksanläggningen (nedan kallad ”studien”).

Resultaten från denna studie ska ligga till grund för ett gemenskapsmål som ska fastställas i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 2160/2003 och för överväganden av bästa sätt för framtida utvärdering av hur målet har uppnåtts.

Artikel 2

Definition

I detta beslut avses med behörig myndighet en medlemsstats myndighet eller myndigheter som utsetts enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2160/2003.

Artikel 3

Studiens ramar

1.   Medlemsstaterna ska genomföra en studie för att bedöma förekomsten av Salmonella spp. hos avelssvin genom provtagning på jordbruksanläggningen i enlighet med bilaga I.

2.   Studien ska omfatta en ettårsperiod med början den 1 januari 2008.

Artikel 4

Utförande av provtagning och analyser

Provtagningen och analysen ska utföras av den behöriga myndigheten eller under dess överinseende i enlighet med de tekniska anvisningar som ges i bilaga I.

Artikel 5

Villkor för beviljande av gemenskapens ekonomiska bidrag

1.   Det ekonomiska bidraget från gemenskapen för kostnader för analyser ska beviljas medlemsstaterna upp till det högsta totala belopp för samfinansiering som fastställs i bilaga II för den tid som studien pågår.

2.   Det ekonomiska bidrag från gemenskapen som avses i punkt 1 ska beviljas medlemsstaterna, förutsatt att studien genomförs i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i gemenskapsrätten, inbegripet reglerna om konkurrens och offentlig upphandling och under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a)

De lagar och andra författningar som krävs för att genomföra studien ska träda i kraft senast den 1 januari 2008.

b)

En lägesrapport som innehåller de uppgifter som förtecknas i del 5.1 i bilaga I och som omfattar perioden från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 mars 2008 ska lämnas till kommissionen senast den 31 maj 2008.

c)

En slutrapport om genomförandet av studien, åtföljd av verifikationer för de kostnader som medlemsstaterna ådragit sig för analyser och de resultat som uppnåtts under perioden 1 januari 2008–31 december 2008, ska senast den 28 februari 2009 lämnas till kommissionen.

d)

Studien ska genomföras effektivt.

Verifikationerna för de kostnader som uppstått enligt andra stycket punkt c ska innehålla minst den information som anges i bilaga III.

3.   Om den slutrapport som avses i punkt 2 c inte lämnas senast den 28 februari 2009 ska detta medföra en successiv minskning av det ekonomiska bidrag som gemenskapen ska betala ut, med 25 % av det totala beloppet per den 31 mars 2009, med 50 % per den 30 april 2009 och med 100 % per den 31 maj 2009.

Artikel 6

De största belopp som ska ersättas

De största belopp av det ekonomiska bidraget från gemenskapen för kostnader som ska utbetalas till medlemsstaterna för de analyser som ingår i studien får inte överstiga följande:

a)

20 euro per test för bakteriologisk detektion av Salmonella spp.

b)

30 euro per test för serotypning av de relevanta isolaten.

Artikel 7

Insamling av uppgifter, bedömning och rapportering

1.   Den nationella myndigheten med ansvar för utarbetandet av den årliga nationella rapporten enligt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG (5) ska samla in och utvärdera resultaten av studien.

2.   Kommissionen ska sända uppgifterna från medlemsstaterna och den utvärdering som avses i punkt 1 till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som ska granska dem.

3.   Nationella uppgifter och resultat ska göras tillgängliga för allmänheten i en form som säkerställer insynsskydd.

Artikel 8

Omräkningskurs för utbetalning

Om en medlemsstats utgifter är i en annan valuta än euro ska den berörda medlemsstaten räkna om utgifterna till euro på grundval av den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före första dagen i den månad då medlemsstaten lämnade in ansökan om ekonomiskt stöd från gemenskapen.

Artikel 9

Tillämpning

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Artikel 10

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 28 september 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 325, 12.12.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(3)  The EFSA Journal (2007) 99, 1–28.

(4)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 378/2007 (EUT L 95, 5.4.2007, s. 1).

(5)  EUT L 325, 12.12.2003, s. 31.


BILAGA I

Tekniska specifikationer som avses i artikel 3.1, artikel 4 och artikel 5.2 b

1.   ÖVERSIKT ÖVER STUDIEN

Studien ska utföras i enlighet med översikten i figur 1.

Figur 1:   Översikt över studien

Image

2.   URVALSPRINCIPER

2.1   Avgränsning av populationen

Studien ska genomföras på jordbruksanläggningar som tillsammans hyser minst 80 % av avelssvinpopulationen i en medlemsstat. Företrädesvis bör prover tas på jordbruksanläggningar med 50 avelssvin eller fler. Om jordbruksanläggningarna med 50 avelssvin eller mer inte utgör 80 % av medlemsstatens avelssvinpopulation ska dock prover tas också på mindre anläggningar med färre än 50 avelssvin.

Jordbruksanläggningar med avelssvin ska klassificeras antingen som ”avelsanläggningar” eller som ”produktionsanläggningar”. Avelsanläggningar säljer gyltor och/eller galtar för avelsändamål. I ett typiskt fall säljer de 40 % eller mer av gyltorna de föder upp för avel, medan resten säljs till slakt. Produktionsanläggningar säljer däremot huvudsakligen gödsvin eller slaktsvin.

Salmonellaförekomsten ska mätas separat i avelsanläggningar (del 1 i studien) respektive i produktionsanläggningar (del 2 i studien), och besättningarna ska illustreras enligt figur 2, men exklusive besättningar med avvanda smågrisar och gödgrisar under slutgödning.

Figur 2:   Översikt över jordbruksanläggningar:

Image

2.2   Urvalet och urvalsstrategin

Båda delarna av studien ska utformas med ett likartat urval i två etapper. I första etappen ska ett slumpmässigt urval göras bland avelsanläggningarna i varje medlemsstat och ett andra slumpmässigt urval ska göras bland produktionsanläggningarna. I avsnitt 2.3 tas det upp hur många jordbruksanläggningar som måste ingå i urvalet. I andra etappen ska ett antal svinboxar väljas ut för provtagning inom varje utvald jordbruksanläggning (se avsnitt 2.2.2).

2.2.1   Första etappen: anläggningsurval

Alla medlemsstater ska skapa två urvalsunderlag. Det första ska omfatta en förteckning över alla berörda avelsanläggningar (normalt de anläggningar som har minst 50 avelssvin, se avsnitt 2.1) och det andra ska omfatta en förteckning över alla berörda produktionsanläggningar. Det föreskrivna antalet anläggningar för varje del av studien väljs därefter ut slumpmässigt från varje förteckning. Avsikten med det slumpmässiga urvalet är att säkerställa att studien omfattar anläggningar med ett brett urval av olika besättningsstorlekar och från alla de regioner i en medlemsstat där man håller svin. Det ska påpekas att det i vissa medlemsstater kan finnas några få anläggningar (t.ex. mindre än 10 % av alla berörda anläggningar) med mycket stora besättningar. Det kan därför hända att det slumpmässiga urvalet resulterar i att ingen av dessa mycket stora besättningar finns med bland de utvalda. En medlemsstat kan använda ett stratifieringskriterium före urvalet av anläggningar, t.ex. för att definiera ett stratum som omfattar de 10 % största besättningarna, och bestämma att 10 % av den föreskrivna stickprovsstorleken ska tas från detta stratum. En medlemsstat kan också stratifiera provtagningen tvärs över de administrativa regionerna i förhållande till andelen berörda besättningar i de enskilda regionerna. Alla former av stratifiering som övervägs bör beskrivas i den rapport medlemsstaterna ska lämna till kommissionen enligt punkt 5.1.

Om prover inte kan tas från en utvald anläggning (t.ex. om den inte längre existerar vid provtagningstidpunkten) väljer man genom slumpmässigt urval en ny anläggning från samma urvalsunderlag. Om stratifiering används (t.ex. med hänsyn till besättningsstorlek eller region) bör den nya anläggningen väljas från samma stratum.

Den primära stickprovsstorleken (antalet anläggningar som prover tas från) ska så långt som möjligt fördelas någorlunda jämnt över hela året, så att de olika årstiderna täcks in. Varje månad ska prover tas från cirka 1/12 av antalet jordbruksanläggningar.

Studien ska omfatta anläggningar med rastgård, men för denna produktionstyp är stratifiering inte obligatorisk.

2.2.2   Andra etappen: provtagning på jordbruksanläggningen

I varje utvald avelsbesättning och produktionsbesättning ska man slumpmässigt välja ut vilka svinboxar, rastgårdar eller grupper av avelssvin på över 6 månader som prover ska tas från.

Antalet svinboxar, rastgårdar eller grupper som prover ska tas från ska fördelas i proportion till antalet avelssvin i de olika produktionsstegen (dräktiga, odräktiga och andra kategorier av avelssvin). Det föreskrivs inte exakt i vilka ålderskategorier som prover ska tas, men dessa uppgifter ska inhämtas i samband med provtagningen.

Studien omfattar inte avelssvin som nyligen satts in i besättningar, och som hålls i karantän.

2.3   Beräkning av stickprovsstorlek

2.3.1   Primär stickprovsstorlek (stickprovsstorlek i andra etappen)

En regelmässig beräkning av den primära stickprovsstorleken ska göras för avelsanläggningarna och en beräkning av den sekundära stickprovsstorleken ska göras för produktionsanläggningarna. Med primär stickprovsstorlek avses det antal avelsanläggningar som prover ska tas från och det antal produktionsanläggningar som prover ska tas från i varje medlemsstat, och detta antal fastställs med hänsyn till följande kriterier, om man antar att ett enkelt slumpmässigt urval används:

a)

Det totala antalet avelsanläggningar (avelsanläggningar, del 1 i studien).

b)

Det totala antalet produktionsanläggningar (produktionsanläggningar, del 2 i studien).

c)

Förväntad årlig förekomst (p): 50 %.

d)

Önskad konfidensgrad (Z): 95 %, motsvarande ett Zα-värde på 1,96.

e)

Noggrannhet (L): 7,5 %.

f)

Formel som ska användas tillsammans med de angivna värdena:

Formula

Beräkningen görs först för avelsanläggningarna och därefter för produktionsanläggningarna. I båda fallen är antagandena i ovanstående punkt c–e de samma.

Om det finns 100 000 jordbruksanläggningar eller fler i antingen urvalsunderlaget för avelsbesättningarna eller urvalsunderlaget för produktionsbesättningarna, kan den berörda populationen av praktiska skäl betraktas som oändlig, och det antal anläggningar som ska väljas ut slumpmässigt från urvalsunderlaget är 171 (se tabell 1). Om det finns färre avelsbesättningar eller produktionsbesättningar än 100 000, används en finit korrektionsfaktor för populationen, och prover ska tas från ett mindre antal anläggningar, se tabell 1.

Om det i en medlemsstat t.ex. finns 1 000 anläggningar i gruppen produktionsanläggningar och 250 anläggningar i gruppen avelsanläggningar, ska man ta prover från 147 anläggningar i gruppen produktionsanläggningar och 102 anläggningar i gruppen avelsanläggningar.

Tabell I

Antal jordbruksanläggningar med avelssvin där prover ska tas i respektive delarna av studien som en funktion av den finita populationsstorleken (totalt antal anläggningar med avelssvin i medlemsstaterna)

Antal jordbruksanläggningar med avelssvin (N)

Stickprovsstorlek (n) för finit populationsstorlek, 7,5 % noggrannhet

100 000

171

10 000

169

5 000

166

2 000

158

1 000

147

500

128

250

102

150

80

125

73

100

64

90

59

80

55

70

50

60

45

50

39

40

33

30

26

20

18

10

10

Svarsbortfall ska kompenseras i förväg, exempelvis genom en 10-procentig ökning av stickprovsstorleken i varje grupp. Alla olämpliga anläggningar ska ersättas under studiens gång (se avsnitt 2.2.1).

Om en uppskattning av antalet ”avelsanläggningar” inte är möjlig innan studien inleds ska ett antal anläggningar väljas ut för provtagning enligt tabell 1, på grundval av det totala antalet jordbruksanläggningar med suggor (X anläggningar). Antalet jordbruksanläggningar där provtagning ska ske ska ökas med minst 30 % ([X + 30 %] anläggningar). Innan studien inleds ska den behöriga myndigheten fastställa ett antal avelsanläggningar som motsvarar minst dessa ytterligare 30 %. När besöken på anläggningarna genomförs kommer dessa att klassificeras som avels- eller produktionsanläggningar enligt definitionerna ovan.

2.3.2   Sekundär stickprovsstorlek (stickprovsstorlek i andra etappen)

I varje utvald jordbruksanläggning ska avföringsprover (se avsnitt 3.1) rutinmässigt samlas in från tio slumpmässigt utvalda svinboxar, rastgårdar eller grupper av avelssvin. Om så krävs (t.ex. i modersuggstall eller där suggor hålls i små grupper med mindre än tio individer) kan en grupp bestå av mer än en svinbox. Minst tio olika avelssvin bör få lämna bidrag vid varje rutinprovtagning.

På mindre jordbruksanläggningar eller anläggningar där ett stort antal avelssvin hålls utomhus i inhägnader och där antalet svinboxar, rastgårdar eller grupper är mindre än tio, ska det krävas provtagning av samma svinbox, rastgård eller grupp, så att totalt tio rutinprover lämnas in.

3.   PROVTAGNING I BESÄTTNINGARNA

3.1   Närmare uppgifter om rutinprovet och dess typ

Det material som samlas in för bakteriologisk analys ska bestå av färsk avföring som representerar hela jordbruksanläggningen, vilken är den enhet som är av intresse. Eftersom varje anläggning är unik ska man innan provtagningen inleds besluta i vilka av anläggningens svinboxar, rastgårdar eller grupper som prover ska tas. För att undvika korskontaminering ska man placera det insamlade provet i en separat behållare innan det sänds till laboratoriet.

Varje samlingsprov ska totalt väga minst 25 g, och dessa avföringsprover får samlas in på följande två olika sätt:

1.

I sådana fall då blandad avföring ansamlats inom ett område i en svinbox eller en rastgård kan en stor svabb (t.ex. 20 cm × 20 cm) användas och föras genom avföringsmassan, så att det säkerställs att minst 25 g blandat material samlas in. Detta kan exempelvis åstadkommas genom att svabben förs längs en 2-meters zick-zackväg så att den täcks väl av avföring. Om så krävs, t.ex. på grund av varmt väder eller på spaltgolv, får svabben fuktas med lämplig vätska, såsom dricksvatten.

2.

I sådana fall då ingen sådan ansamling förekommer, t.ex. på ett fält, en stor rastgård, i ett suggstall eller svinboxar eller andra typer av inhysning med ett litet antal svin i varje grupp, kan enskilda prover väljas ut från individuella färska avföringsmassor eller platser, så att minst tio individer bidrar till en total provvolym på minst 25 g. De platser där dessa prover samlas in bör vara fördelade på ett representativt sätt över hela det berörda området.

När så är praktiskt möjligt ska tillvägagångssätt 1 väljas. Vid detta tillvägagångssätt ska minst tio olika svin lämna bidrag till varje prov som tas; om detta inte är möjligt ska tillvägagångssätt 2 tillämpas.

3.2   Ytterligare provtagning för studien om förekomsten internt på jordbruksanläggningarna

Tillsammans ska tio jordbruksanläggningar, som valts ut slumpmässigt bland alla avelsanläggningar och produktionsanläggningar som ingår i stickprovet, bli föremål för intensivare provtagning. På dessa anläggningar ska tio rutinprover samlas in enligt beskrivningen ovan (avsnitt 3.1). Dessutom ska tio olika prover på minst 30 g samlas in i varje utvald svinbox och märkas så att dessa tio prover kan härledas till rutinprovet från den boxen. Detta betyder att totalt tio rutinprover och 100 (10 × 10) enskilda prover ska samlas in från var och en av dessa tio jordbruksanläggningar. Behandlingen av dessa prover beskrivs i avsnitt 4.3.1.

Denna provtagning bör tillämpas i Tjeckien, Danmark, Rumänien, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket.

3.3   Uppgifter om proverna

Alla relevanta uppgifter som erhålls från provet ska registreras i ett provtagningsformulär som framställs av den behöriga myndigheten för att göra det möjligt att uppfylla uppgiftskraven i del 5.

Varje prov och dess provtagningsformulär ska märkas med ett unikt nummer som ska användas från provtagning till provning, och tillsammans med svinboxens kod. Den behöriga myndigheten ska se till att ett system för unik numrering utformas och används.

3.4   Transport av prover

Proven ska under transporten helst hållas vid + 2–8 °C och fria från extern kontaminering. Proverna ska sändas till laboratoriet så snart som möjligt inom 36 timmar med expressförsändelse eller kurir och ska nå laboratoriet senast 72 timmar efter provtagningen.

4.   LABORATORIERNAS ANALYSMETODER

4.1   Laboratorier

Analys och serotypning ska ske på det nationella referenslaboratoriet. Om det nationella referenslaboratoriet inte har tillräcklig kapacitet att utföra samtliga analyser, eller om det inte är det laboratorium som rutinmässigt utför detektion, får de behöriga myndigheterna besluta att utse ett begränsat antal andra laboratorier som deltar i officiell kontroll av salmonella att utföra analyserna. Dessa laboratorier ska ha dokumenterad erfarenhet av den detektionsmetod som erfordras, ha ett kvalitetssäkringssystem som uppfyller ISO-standard 17025 och stå under det nationella referenslaboratoriets överinseende.

4.2   Mottagande av prov

Vid laboratoriet ska proverna förvaras kylda fram till den bakteriologiska undersökningen, ska genomföras inom 24 timmar efter mottagandet och under alla omständigheter senast 96 timmar efter det att proverna samlats in.

4.3.   Analys av provet

Medlemsstaterna ska garantera att alla berörda parter har fått tillräcklig utbildning för att kunna utföra analyserna.

4.3.1   Bearbetning

På laboratoriet ska rutinproverna blandas noggrant och grundligt, innan 25 g tas för analys.

När det gäller utvärderingen av förekomsten internt på de enskilda anläggningarna, se avsnitt 3.2, ska var och en av de separat insamlade individuella proverna (30 g) delas i två delar. En del, som ska väga minst 25 g, ska blandas noggrant och grundligt, varefter proverna ska odlas enskilt. Den andra delen ska användas till att förbättra ett artificiellt samlingsprov från de tio individuella proverna från den utvalda svinboxen, gruppen eller rastgården. Den delen förbereds genom att 10 × 2,5 g av de individuella proverna samlas till ett artificiellt samlingsprov på 25 g. De artificiella samlingsproverna ska blandas noggrant och grundligt före analysen. Totalt sett ska analys genomföras av tio rutinprover, tio artificiella samlingsprover och 100 individuella prover från var och en av de tio anläggningar som valts ut för en uppskattning av förekomsten internt på de enskilda anläggningarna.

4.3.2   Påvisnings- och identifieringsmetoder

4.3.2.1.   Påvisning av salmonella

Den metod som gemenskapens referenslaboratorium i Bilthoven i Nederländerna rekommenderar för salmonella ska användas. Metoden finns beskriven i bilaga D till ISO 6579: ”Detection of Salmonella spp. in animal faeces and in samples of the primary production stage”. Den senaste utgåvan av bilaga D ska användas.

4.3.2.2.   Serotypning av isolat av salmonella:

Samtliga stammar som isolerats och bekräftats vara Salmonella spp. ska serotypas enligt Kauffmann White-schemat.

För kvalitetssäkringen ska 16 typbara stammar och 16 icke-typbara isolat sändas till gemenskapens referenslaboratorium för salmonella. En del av dessa isolat ska en gång i kvartalet sändas till gemenskapens referenslaboratorium. Om färre stammar har isolerats ska samtliga sändas in.

4.3.2.3.   Fagtypning av Salmonella spp.

Vid fagtypning av isolat av Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium (fakultativt) ska man använda de metoder som beskrivs av WHO:s referenscentrum för fagtypning av salmonella vid Health Protection Agency (HPAA) i Colindale, Förenade kungariket.

5.   RAPPORTERING FRÅN MEDLEMSSTATERNA

5.1   Sammanfattande beskrivning av studiens genomförande

En rapport i textformat ska minst omfatta följande:

a)

Medlemsstat

b)

Beskrivning av populationen av anläggningar med avelssvin

1.

Avelsanläggningar

i)

Totalt antal avelsanläggningar.

ii)

Totalt antal anläggningar med kärnbesättningar.

iii)

Totalt antal smågrisproducerande anläggningar.

iv)

Antal avelsanläggningar det planerats att ta prover från och antal avelsanläggningar som det faktiskt tagits prover från; antal anläggningar det planerats att ta prover från, men där det inte tagits några, samt förklaring till varför så inte skett.

v)

Anmärkningar om hur allmänt representativa avelsanläggningarna i provtagningsprogrammet är.

2.

Produktionsanläggningar

i)

Totalt antal produktionsanläggningar.

ii)

Totalt antal anläggningar med produktion från spädgrisar till avvanda smågrisar/gödgrisar.

iii)

Totalt antal anläggningar med produktion från avvanda smågrisar till gödgrisar under slutgödning.

iv)

Antal produktionsanläggningar det planerats att ta prover från och antal produktionsanläggningar som det faktiskt tagits prover från; antal anläggningar det planerats att ta prover från, men där det inte tagits några, samt förklaring till varför så inte skett.

v)

Eventuella anmärkningar om hur allmänt representativa produktionsanläggningarna i provtagningsprogrammet är.

c)

Antal tagna och analyserade prover

i)

Från avelsanläggningar.

ii)

Från produktionsanläggningar.

iii)

Från anläggningar där provtagning utförts för studien av förekomsten internt på den enskilda anläggningen.

d)

Övergripande resultat

i)

Förekomst av avelsanläggningar och produktionsanläggningar som är infekterade med salmonella och salmonellaserovarer.

ii)

Resultat av studien av förekomsten internt på den enskilda anläggningen.

e)

Förteckning över ansvariga laboratorier i referensstudien för salmonella

i)

Påvisning.

ii)

Serotypning.

iii)

Fagtypning (om sådan utförs).

5.2   Fullständiga uppgifter om varje jordbruksanläggning där provtagning utförts och tillhörande testresultat:

Medlemsstaterna ska överlämna resultaten av undersökningen elektroniskt i form av rådata med användning av en dataordlista och datainsamlingsblanketter som kommissionen tillhandahåller. Ordlistan och blanketterna ska fastställas av kommissionen.

5.2.1   Följande uppgifter ska inhämtas i medlemsstaterna för varje anläggning som väljs ut för provtagning:

a)

Jordbruksanläggningens kod.

b)

Typ av produktion på anläggningen.

i)

Inomhus eller anläggning där djuren i någon eller några av produktionsfaserna hålls utomhus.

ii)

Kärnbesättning, smågrisproducerande besättning, besättning med produktion från spädgris till avvand smågris, besättning med produktion från spädgris till gödgris under slutgödning eller besättning med produktion från spädgris till gödgris.

c)

Anläggningsstorlek: antal avelssvin som finns på anläggningen vid provtagningstidpunkten (räkning av vuxna djur).

d)

Ersättningsstrategi: alla avelssvin för ersättning köps in; vissa ersättningssvin köps in; några avelssvin för ersättning kommer från egen uppfödning eller alla avelssvin för ersättning kommer från egen uppfödning.

e)

(Fakultativt:) Kliniska symptom på diarré: har det förekommit symptom på diarré under de sista tre månaderna före provtagningen?

5.2.2   Följande uppgifter ska inhämtas i medlemsstaterna för varje prov som sänds till laboratoriet:

a)

Provets kod

b)

Kod för det laboratorium som företar den första analysen.

c)

Provtagningsdatum.

d)

Datum då laboratorieanalysen inleddes.

e)

Påvisning av salmonella: kvalitativt resultat (positivt/negativt).

f)

Serotypning av salmonella: påvisad(e) serovar(er) (kan vara fler än en).

g)

Svinens ålder: alla gyltor och avelssvin i olika åldrar.

h)

Kön: endast suggor; suggor och galtar eller endast galtar.

i)

Produktionsfas: suggor med smågrisar, löpande suggor, dräktiga suggor (annan?).

j)

Inhysning: spaltgolv (golv som helt består av spaltgolv/golv som delvis består av spaltgolv), fast golv, djupströbäddar av halm eller annat.

k)

Kosthållning: fodras svinen i den berörda svinboxen, rastgården eller gruppen endast med foderblandningar?

l)

Fodertillskott: är fodret tillsatt salmonellareducerande ämnen (t.ex. organisk syre eller ett probiotikum)?

m)

Systematisk användning av antibiotika: används antibiotika hos alla djur i denna grupp (oavsett administreringsväg)?

n)

När har djuren senast fått antimikrobiella medel (under de senaste fyra veckorna)?

5.2.3   Följande kompletterande uppgifter ska samlas in i medlemsstaterna för varje enskilt prov som sänds till laboratoriet, i samband med provtagningen när det gäller studien av förekomsten internt på den enskilda anläggningen:

a)

Samlingsprovets kod.

b)

Påvisning av salmonella i varje enskilt prov: kvalitativt resultat (positivt/negativt).

c)

Serotypning av salmonella i varje enskilt prov: påvisad(e) serovar(er) (kan vara fler än en).


BILAGA II

Högsta möjliga gemenskapsbidrag till medlemsstaterna enligt artikel 5

Medlemsstat

Högsta möjliga totalbelopp för samfinanisering av analyser (euro)

Belgien – BE

59 800

Bulgarien – BG

52 260

Tjeckien – CZ

102 960

Danmark – DK

98 280

Tyskland – DE

57 980

Estland – EE

9 360

Irland – IE

43 420

Grekland – EL

39 260

Spanien – ES

82 680

Frankrike – FR

82 680

Italien – IT

79 300

Cypern – CY

20 020

Lettland – LV

3 380

Litauen – LT

13 780

Luxemburg – LU

11 960

Ungern – HU

74 360

Malta – MT

0

Nederländerna – NL

87 100

Österrike – AT

59 020

Polen – PL

85 020

Portugal – PT

54 860

Rumänien – RO

107 900

Slovenien – SI

81 120

Slovakien – SK

54 080

Finland – FI

64 740

Sverige – SE

81 120

Förenade kungariket – UK

102 960

Totalt

1 609 400


BILAGA III

Image