31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2042/2000 (2) infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av TV-kamerasystem med ursprung i Japan, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 8525 80 19, ex 8528 49 35, ex 8528 49 91, ex 8528 59 90, ex 8529 90 92, ex 8529 90 97, ex 8537 10 91, ex 8537 10 99 and 8543 70 90 (KN-nummer sedan 1 januari 2007).

(2)

I december 2006 bekräftades dessa åtgärder genom rådets förordning (EG) nr 1910/2006 (3) efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallade ”de ursprungliga åtgärderna”).

(3)

Den 4 april 2006 mottog kommissionen ett klagomål om påstådd skadevållande dumpad import av vissa kamerasystem med ursprung i Japan.

(4)

Klagomålet ingavs av Grass Valley Nederland BV såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens produktion av vissa kamerasystem enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(5)

Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav vållad väsentlig skada. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

(6)

Kommissionen inledde följaktligen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivande om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (4), ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa kamerasystem med ursprung i Japan, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 8525 80 19, ex 8525 80 91, ex 8528 49 10, ex 8528 49 35, ex 8528 49 91, ex 8528 59 10, ex 8528 59 90, ex 8529 90 92, ex 8529 90 97, ex 8537 10 91, ex 8537 10 99, ex 8543 70 90 och ex 9002 90 00 (KN-nummer sedan 1 januari 2007).

(7)

I tillkännagivandet definieras produkten som vissa kamerasystem med ursprung i Japan bestående av följande:

Komponenterna ovan kan importeras tillsammans eller separat och har sitt ursprung i Japan.

Kamerasystemen behöver inte alltid bestå av samtliga komponenter enligt ovan.

De olika komponenterna (utom kamerahuvudet) i ett kamerasystem kan inte fungera separat och kan endast användas i en viss tillverkares kamerasystem.

Objektiv och inspelningsenheter som inte ingår i samma hölje som ett kamerahuvud omfattas inte av definitionen av den berörda produkten.

Den berörda produkten kan användas för TV-sändnings- och nyhetsinsamlingsändamål, digitala filminspelningar eller annat yrkesmässigt bruk. Med annat yrkesmässigt bruk avses användning av sådana kamerasystem för t.ex. framställning av videomaterial för utbildnings-, underhållnings- och marknadsföringsändamål och av dokumentärt videomaterial, för såväl intern som extern distribution.

(8)

Den produkt som omfattas av de ursprungliga åtgärderna omfattas helt av produktdefinitionen ovan.

(9)

Kommissionen inledde därför med samma tillkännagivande även en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen av förordning (EG) nr 2042/2000. Syftet med denna interimsöversyn var att ändra eller upphäva förordning (EG) nr 2042/2000 om kommissionen skulle komma fram till att åtgärder bör vidtas beträffande vissa kamerasystem med ursprung i Japan, vilket följaktligen även skulle omfatta TV-kamerasystem som är föremål för åtgärder enligt förordning (EG) nr 2042/2000. I så fall skulle det inte längre vara lämpligt att fortsätta att tillämpa de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 2042/2000 och förordning (EG) nr 2042/2000 skulle behöva ändras i enlighet med detta.

(10)

Förordning (EG) nr 2042/2000 skulle löpa ut den 29 december 2006. Före detta datum och enligt skäl 2 ovan förlängde rådet den gällande slutgiltiga antidumpningstullen på import av TV-kamerasystem genom förordning (EG) nr 1910/2006, som trädde i kraft den 22 december 2006. Den översyn som inleddes avseende förordning (EG) nr 2042/2000 utvidgades därför automatiskt till att även gälla förordning (EG) nr 1910/2006.

(11)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare, importörer samt exportörers och importörers intresseorganisationer som den visste var berörda, företrädarna för exportlandet, användare, råvaruleverantörer och den klagande gemenskapstillverkaren om att en undersökning hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda, och frågeformulär sändes till alla berörda parter.

(12)

Grass Valley Nederland B.V. återkallade formellt sitt klagomål genom en skrivelse till kommissionen av den 12 april 2007. Genom samma skrivelse återkallade Grass Valley Nederland B.V. sitt stöd för de ursprungliga åtgärderna mot import av TV-kamerasystem med ursprung i Japan som införts genom förordning (EG) nr 1910/2006 efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(13)

I enlighet med artikel 9.1 i grundförordningen kan förfarandet avslutas när klagomålet återkallas, under förutsättning att ett sådant avslutande inte strider mot gemenskapens intresse.

(14)

I detta hänseende avslutade kommissionen genom beslut 2007/539/EG (5) förfarandet om import till gemenskapen av vissa kamerasystem med ursprung i Japan, eftersom det under undersökningen inte hade framkommit något som visade att det skulle strida mot gemenskapens intresse att avsluta förfarandet.

(15)

Såsom nämnts i skäl 8 är slutgiltiga antidumpningstullar i kraft även för import av TV-kamerasystem med ursprung i Japan; dessa produkter omfattas av räckvidden för förfarandet avseende vissa kamerasystem.

(16)

Såsom nämnts i skäl 12 återkallade gemenskapsindustrin genom ovan nämnda skrivelse formellt sitt stöd för dessa åtgärder och begärde att de upphävs.

(17)

Det ansågs därför att gällande åtgärder bör upphävas, eftersom det i undersökningen inte framkommit något som tydde på att ett sådant upphävande inte skulle ligga i gemenskapens intresse.

(18)

De berörda parterna underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter som tyder på att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att avsluta interimsöversynen eller upphäva gällande antidumpningsåtgärder.

(19)

Det beslutas därför att avsluta denna översyn och upphäva den gällande slutgiltiga antidumpningstullen för import av TV-kamerasystem med ursprung i Japan.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/4

(1)

Rådet införde i mars 1995 genom förordning (EG) nr 477/95 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamid med ursprung i Ryska federationen (”Ryssland”). Det tullbelopp som infördes var skillnaden mellan 115 ecu per ton och nettopriset, fritt gemenskapens gräns före tullklarering, om det senare priset var lägre. Den undersökning som ledde fram till dessa åtgärder kommer nedan att kallas ”den ursprungliga undersökningen”. Till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen beslutade rådet genom förordning (EG) nr 901/2001 (3) att ovannämnda åtgärder skulle bibehållas. De åtgärder som för närvarande är i kraft är utformade som en rörlig tull på grundval av ett minimiimportpris på 115 EUR per ton (”de gällande åtgärderna”). Den översyn som ledde till bibehållandet av åtgärderna kommer nedan att kallas ”den tidigare undersökningen vid giltighetstidens utgång”.

(2)

I december 2003 avslutade rådet genom förordning (EG) nr 2228/2003 (4) en partiell interimsöversyn som inletts på kommissionens initiativ enligt artikel 11.3 i grundförordningen i syfte att undersöka om formen på de gällande åtgärderna var lämplig utan att det gjordes någon ändring av de gällande åtgärderna.

(3)

I augusti 2005 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart skulle komma att löpa ut för de gällande åtgärderna (5). Den 9 februari 2006 mottog kommissionen en begäran om översyn av dessa åtgärder vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen och en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, begränsad till att omfatta utformningen av åtgärderna.

(4)

Begäran ingavs av European Fertilizer Manufacturers Association (EFMA) (”sökanden”) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av karbamid.

(5)

Sökanden gjorde gällande och lade fram tillräcklig bevisning till stöd för att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin sannolikt kommer att fortsätta eller återkomma när det gäller import av karbamid med ursprung i Ryssland (”det berörda landet”) och att den nuvarande utformningen av åtgärderna inte är tillräcklig för att motverka de skadliga verkningarna av dumpningen.

(6)

Vidare inkom den 14 september 2006 en begäran om partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 901/2001 från Joint Stock Company ”Mineral and Chemical Company EuroChem” (”EuroChem”), en exporterande tillverkare av karbamid med ursprung i Ryssland som var föremål för gällande antidumpningsåtgärder.

(7)

I sin begäran enligt artikel 11.3 i grundförordningen lade EuroChem fram prima facie-bevisning till stöd för sitt yrkande att, när det gäller detta företag, hade de omständigheter som föranlett införandet av åtgärderna förändrats och förändringarna var bestående. EuroChem lämnade bevisning till stöd för att en jämförelse mellan dess egna kostnader och exportpriser skulle visa på att dumpningen minskat betydligt och låg under nivån för de gällande åtgärderna. Därför hävdade EuroChem att fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på den nuvarande nivån, vilken fastställdes på grundval av den tidigare fastställda dumpningen, inte längre var nödvändig för att motverka dumpningen.

(8)

Sedan kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén fastställt att det fanns tillräcklig bevisning för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen samt två partiella interimsöversyner enligt artikel 11.3 i grundförordningen, inledde den dessa tre översyner genom att offentliggöra tillkännagivanden om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (6).

(9)

Beträffande översynen vid giltighetens utgång omfattade undersökningen om fortsatt eller återkommande dumpning och skada perioden från den 1 april 2005 till den 31 mars 2006 (”undersökningsperioden” eller ”UP”). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med 2002 fram till slutet av UP (”skadeundersökningsperioden”). Den undersökningsperiod som tillämpas för partiell interimsöversyn vid undersökningar av huruvida åtgärderna fått en lämplig utformning är identisk med undersökningsperioden för översyner vid giltighetstidens utgång. Undersökningsperioden för den partiella interimsöversyn som var begränsad till dumpningsutredningen beträffande EuroChem sträckte sig från den 1 oktober 2005 till den 30 september 2006.

(10)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna i Ryssland, importörer och användare som den visste var berörda och deras intresseorganisationer, företrädarna för exportlandet, den sökande och kända gemenskapstillverkare om att de båda översynerna hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(11)

Kommissionen underrättade officiellt EuroChem, Rysslands företrädare samt den sökande om att den partiella interimsöversynen, begränsad till dumpningsutredningen beträffande EuroChem, hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(12)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(13)

Med hänsyn till översynen vid giltighetstidens utgång och den partiella interimsöversynen, begränsad till att omfatta utformningen av åtgärderna samt med anledning av det uppenbart stora antalet gemenskapstillverkare, gemenskapsimportörer och exporterande tillverkare i Ryssland, ansågs det i enlighet med artikel 17 i grundförordningen lämpligt att undersöka om ett stickprovsförfarande var nödvändigt. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(14)

Bara en importör tillhandahöll de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och var villig att samarbeta ytterligare med kommissionen. Det beslutades därför att det inte behövdes något stickprovsförfarande för importörerna.

(15)

Nio gemenskapstillverkare fyllde i stickprovsformuläret och gick formellt med på att samarbeta ytterligare i undersökningen. Fyra av dessa nio företag som ansågs vara representativa för gemenskapsindustrin när det gäller produktionsvolym och försäljning av karbamid i gemenskapen valdes ut för stickprovet. De fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet stod för ungefär 50 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden (se skäl 63), och de ovannämnda nio gemenskapstillverkarna stod för ungefär 60 % av tillverkningen i gemenskapen. Detta stickprov utgjorde den största representativa produktions- och försäljningsvolym av karbamid i gemenskapen som rimligen gick att undersöka inom den tid som stod till förfogande.

(16)

Fem exporterande tillverkare fyllde i stickprovsformuläret i vederbörlig ordning inom tidsfristen och gick formellt med på att samarbeta ytterligare i undersökningen. Dessa fem gemenskapstillverkare stod för ungefär 60 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under undersökningsperioden.

(17)

Ett stickprov med tre exporterande tillverkare som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande valdes ut enligt artikel 17 i grundförordningen och grundades på den största kvantiteten karbamid som exporterats till gemenskapen. Dessa tre gemenskapstillverkare stod för ungefär 50 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under undersökningsperioden.

(18)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna om urvalet, och dessa hade inte något att invända.

(19)

Till följd av ytterligare tillgänglig information kunde man senare fastställa att en av de tre utvalda exporterande tillverkarna faktiskt inte återfanns bland dem som hade exporterat den största kvantiteten till gemenskapen. Denna exporterande tillverkare uteslöts därför från stickprovet och ersattes med den exporterande tillverkare som var den fjärde i storleksordning. Det ändrade stickprovet kom sedan att stå för ungefär 48 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under översynsperioden.

(20)

Frågeformulär skickades därför till de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, till de tre ryska exporterande tillverkare som ingick i urvalet samt till alla importörer och användare som hade gett sig tillkänna.

(21)

Det kom in svar på frågeformulären från de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, från tre exporterande tillverkare i Ryssland, liksom från en icke närstående importör och sju användare i gemenskapen. Flera importörer och användare och deras intresseorganisationer lämnade dessutom synpunkter utan att besvara frågeformuläret.

(22)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök hos följande företag:

(23)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen och den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, dvs. karbamid enligt KN-nummer 3102 10 10 och 3102 10 90 med ursprung i Ryssland.

(24)

Karbamid tillverkas huvudsakligen av ammoniak, som i sin tur tillverkas av naturgas. Karbamid kan anta flytande eller fast form. Fast karbamid kan användas för jordbruksändamål och industriella ändamål. Karbamid för jordbruksändamål kan antingen användas som gödningsmedel som sprids ut på marken, eller som tillsatsämne i foder. Karbamid för industriella ändamål är ett råmaterial för tillverkning av vissa typer av lim och plast. Flytande karbamid kan användas både som gödningsmedel och för industriella ändamål. Även om karbamid kan anta de olika former som nämns ovan, kvarstår dess grundläggande kemiska egenskaper och ämnet betraktas därför i detta förfarande som en och samma produkt.

(25)

I likhet med vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, bekräftades det i de nuvarande översynerna att den berörda produkten och den karbamid som tillverkas och säljs av gemenskapstillverkarna på gemenskapsmarknaden, liksom den karbamid som tillverkas och säljs på den ryska hemmamarknaden har samma grundläggande kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområde. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(26)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om dumpning förekom alltjämt under undersökningsperioden och, om så var fallet, huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning.

(27)

Såsom nämns i skäl 16 samarbetade fem ryska exporterande tillverkare av karbamid i undersökningen. Dessa fem tillverkare stod för 60 % av exporten av karbamid med ursprung i Ryssland till gemenskapen under undersökningsperioden, vilket motsvarar 1,39 miljoner ton. Importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland motsvarade 16 % av förbrukningen i gemenskapen, som uppgick till 8,98 miljoner ton under undersökningsperioden.

(28)

Graden av samarbete anses således hög.

(29)

Det bör noteras att en exporterande tillverkare kontrollerar två närstående företag, som båda tillverkar och exporterar karbamid. Det urval som beskrivs i skäl 19 omfattar därför fyra företag.

(30)

Först fastställdes det för vart och ett av de fyra företagen om deras försäljning på hemmamarknaden av karbamid var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om försäljningen motsvarade minst 5 % av den försäljningsvolym av den berörda produkten som exporterats till gemenskapen. Undersökningen visade att alla fyra företagen sålde representativa kvantiteter av karbamid på hemmamarknaden.

(31)

För att fastställa om försäljningen av karbamid på hemmamarknaden ägt rum vid normal handel, behövde man fastställa tillverkningskostnaden. Det bör påpekas att energikostnader, t.ex. kostnaden för el och gas, utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen undersökte man därför om kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den undersökta produkten på ett rimligt sätt avspeglades i de berörda parternas bokföring.

(32)

Inget i undersökningen tydde på att elektricitet inte hade rapporterats tillförlitligt i bokföringen. Det skall bland annat noteras att de elpriser som de ryska tillverkarna betalade under översynsperioden låg i nivå med internationella marknadspriser, om man jämför med andra länder som t.ex. Kanada och Norge. Detsamma kunde emellertid inte sägas om gaspriserna.

(33)

Beträffande gasleveranser fastställdes det, på grundval av uppgifter från internationellt erkända informationskällor som specialiserar sig på energimarknader, att det pris som de ryska tillverkarna betalade var onaturligt lågt. Det uppgick till bara en femtedel av Rysslands exportpris på naturgas och var avsevärt lägre än det gaspris som gemenskapstillverkarna betalade. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade priser som låg långt under de marknadspriser som betalades för naturgas på icke reglerade marknader. Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt avspeglades i de fyra företagens bokföring, justerades de enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Tillverkningskostnaderna för de företag som ingick i urvalet justerades i enlighet med detta.

(34)

Eftersom det inte fanns några ryska inhemska gaspriser som inte var snedvridna, blev det enligt artikel 2.5 i grundförordningen nödvändigt att fastställa gaspriserna på ”någon annan skälig grund”, inklusive uppgifter hämtade från andra representativa marknader. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna, och marknaden kan därför anses vara en representativ marknad.

(35)

Efter en justering av tillverkningskostnaderna på det sätt som beskrivs ovan, kvarstod bara två företag som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden vid normal handel. För dessa två företag baserades därför normalvärdet på den inhemska försäljningen av den likadana produkten enligt artikel 2.2 i grundförordningen.

(36)

För de två andra företagen fastställdes normalvärdet på grundval av de inhemska försäljningspriserna för de två tillverkare, nämnda i skäl 35, som hade representativ inhemsk försäljning vid normal handel, enligt artikel 2.1 i grundförordningen. Av sekretesskäl kan dessa uppgifter inte anges i detalj, eftersom ett av de två företagen från vilka uppgifterna kom var närstående ett företag för vilket normalvärde hade fastställts. Om uppgifterna hade lämnats ut, skulle det ha varit möjligt för det företaget att få fram konfidentiella affärsuppgifter om det andra företaget.

(37)

Vid all export av den berörda produkten till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(38)

När det gäller en exporterande tillverkare, vars försäljning skedde via en närstående handlare i Schweiz, konstruerades exportpriset på grundval av den närstående handlarens återförsäljningspriser till oberoende kunder. Justeringar gjordes för alla kostnader som uppkommit mellan köp och återförsäljning (däribland frakt, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader) samt för en skälig vinstmarginal.

(39)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner.

(40)

Dumpningsmarginalen för varje exporterande tillverkare fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(41)

Undersökningen visade att dumpning ägde rum under undersökningsperioden på en nivå som till och med översteg den nivå som hade fastställts i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är ändå betydande, dvs. mellan 6 % och 23 %.

(42)

Såsom nämns i skäl 1 ovan är de åtgärder som för närvarande är i kraft utformade som ett minimiimportpris på 115 EUR per ton. Detta minimiimportpris påverkade ursprungligen de ryska exportpriserna av karbamid till gemenskapen, men priserna har legat avsevärt över minimiimportpriset sedan 2003 (se skäl 67 nedan), och under undersökningsperioden låg de genomsnittliga ryska exportpriserna 68 % över minimiimportpriset.

(43)

Man kan därför dra slutsatsen att de gällande åtgärderna inte har haft någon inverkan på varken priser eller kvantitet vid export av karbamid med ursprung i Ryssland. Det är följaktligen osannolikt att priser eller kvantitet vid export av karbamid med ursprung i Ryssland skulle påverkas om åtgärderna upphävs.

(44)

Trots vad som sägs ovan undersökte man också de möjliga effekterna av i) en outnyttjad rysk kapacitet och möjligtvis ny kapacitet samt ii) sannolikheten för en omledning av övrig försäljning till gemenskapen, vilket förklaras nedan.

(45)

Sökanden har i sin begäran om översyn lämnat in bevisning för att det kommer att bli sammanlagt nio projekt, som kommer att ge Ryssland betydande ny kapacitet under perioden 2005–2007, beroende på moderniseringar, uppgraderingar och ökad genomströmning, vilket kommer att leda till en ökning på minst 10 % i förhållande till den nuvarande kapaciteten.

(46)

De möjliga effekterna av befintlig outnyttjad kapacitet undersöktes. De ryska tillverkare som ingick i urvalet lyckades öka sin produktionskapacitet med ungefär 5 % samtidigt som de ökade sin produktion med omkring 15 % under skadeundersökningsperioden. Deras nominella outnyttjade kapacitet har därför minskat kraftigt till 170 000 ton eller omkring 6 % av produktionskapaciteten:

(47)

Fem av de nio projekten som det hänvisas till i begäran rörde samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Två projekt hade redan avslutats under skadeundersökningsperioden och ger därför ingen extra kapacitet jämfört med undersökningsperioden. För ett av de angivna projekten kunde man bara konstatera en obetydlig kapacitetsökning.

(48)

När det gäller de två största projekten, som står för merparten av kapacitetsökningen (se skäl 46), fastställdes det att företaget inte bara investerar i karbamidkapacitet, utan också i anläggningar för förädlade produkter som t.ex. ureaformaldehydhartser och karbamidammoniaknitratlösningar. Dessa projekt är antingen långt framskridna eller har färdigställts efter undersökningsperiodens slut. Man kan därför anta att merparten av kapaciteten i detta projekt inte kommer att säljas till oberoende kunder, utan användas inom företaget som råvara till de förädlade produkterna. Denna del har därför inte räknats med i nästa stycke.

(49)

Av detta kan man dra slutsatsen att de tre projekten skulle leda till en ytterligare kapacitet på 150 000–200 000 ton, tillgänglig för försäljning till oberoende kunder. Detta motsvarar 10–15 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under undersökningsperioden eller en tänkbar marknadsandel på 1,5–2 % av gemenskapsmarknaden.

(50)

Den samlade outnyttjade produktionskapaciteten i procent av produktionskapaciteten i Ryssland ligger i linje med den produktionskapacitet som fastställts för de samarbetsvilliga tillverkarna, enligt de uppgifter som sökanden lämnat. Det anses därför att de icke-samarbetsvilliga tillverkarna också har en outnyttjad kapacitet på ungefär 5 % av produktionskapaciteten, som uppskattas till ungefär 140 000 ton under undersökningsperioden.

(51)

Fyra av de nio projekt som anges i begäran rörde icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Dessa projekt utvärderades utifrån tillgängliga fakta. För ett projekt fastställde man att det inte gällde den berörda produkten utan metanol. Ett projekt hade redan avslutats under skadeundersökningsperioden och ger därför ingen extra kapacitet jämfört med undersökningsperioden. Ett projekt gällde en obetydlig investering på mindre än 1 miljon EUR per år och bedömdes därför inte ha någon kvantifierbar inverkan på den ryska kapaciteten. När det gäller det återstående projektet, kan det leda till en kapacitetsökning på ungefär 100 000 ton (motsvarande ca 7 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under undersökningsperioden eller en tänkbar marknadsandel på 1 % av gemenskapsmarknaden).

(52)

Undersökningen visade att den ytterligare outnyttjade kapaciteten på medellång sikt kommer att uppgå till närmare 500 000 ton. Men eftersom en avsevärd andel av den ytterligare kvantitet som tillkommer på grund av moderniseringar, uppgraderingar och ökad genomströmning kommer att användas inom företaget som råvara till de förädlade produkterna, drar man slutsatsen att bara ungefär hälften av denna kvantitet kommer att kunna säljas till oberoende kunder.

(53)

Eftersom den inhemska marknaden i Ryssland är liten och någon förändring i det avseendet inte är sannolik i framtiden, kommer eventuell ökad produktion att inriktas på export. Eftersom de ryska tillverkarnas nominella kapacitetsutnyttjande uppgår till ungefär 95 %, är bara begränsade ytterligare kvantiteter tillgängliga för export.

(54)

Den befintliga outnyttjade kapaciteten och den icke företagsinterna ytterligare kapacitet som förväntas tillkomma inom den närmaste framtiden utgör tillsammans 550 000–600 000 ton, vilket motsvarar ungefär 40 % av den sammanlagda ryska exporten till gemenskapen under översynsperioden, dvs. en potentiell marknadsandel på omkring 6 % av gemenskapsmarknaden. Enligt de prognoser som sökanden lämnat in från konsultföretag som är specialister på gödningsmedel, förutses emellertid den globala efterfrågan öka i ungefär samma takt som den globala kapaciteten. Ytterligare kvantiteter tillgängliga för export kan därför omdirigeras till regioner där det finns en ytterligare efterfrågan. Det är därför troligt att den ryska exporten till gemenskapen kommer att öka nämnvärt bara om det finns en motsvarande efterfrågeökning, dvs. en sådan ökad export bör inte få någon negativ inverkan på prisnivån på gemenskapsmarknaden.

(55)

Det går därför inte att dra slutsatsen att volymen dumpad export från Ryssland till gemenskapen kommer att påverkas av den ryska outnyttjade kapaciteten.

(56)

Under undersökningsperioden var de utvalda exporterande tillverkarnas exportpriser till gemenskapen, fritt fabrik, omkring 1–5 % lägre än exportpriserna till övriga tredjeländer. De inhemska priserna var också högre än exportpriserna till gemenskapen, särskilt för företag som är belägna i avlägsna områden och vars transportkostnader är avsevärt högre.

(57)

Sökanden hävdar att det pågår betydande investeringar i kapacitet när det gäller tillverkning av karbamid, huvudsakligen i Nordafrika och Mellanöstern. Denna nya kapacitet kommer enligt vad som påstås att resultera i färre tillfällen för ryska exportörer på andra marknader och leda till att ökade kvantiteter rysk karbamid exporteras till gemenskapen. Mot bakgrund av de prognoser som beskrivs i skäl 54 fastställdes emellertid att dessa investeringar inte kommer att få någon avgörande inverkan på den globala balansen mellan utbud och efterfrågan, eftersom den globala efterfrågan förutses öka i samma takt som den globala kapaciteten.

(58)

Det går därför inte att dra slutsatsen att volymen rysk dumpad export till gemenskapen kommer att påverkas av att varor omleds till gemenskapen.

(59)

Mot bakgrund av analysen ovan och särskilt mot bakgrund av att de nuvarande åtgärderna inte påverkar exportpriserna till gemenskapen, dras slutsatsen att om åtgärderna upphävs, är det sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta.

(60)

Inom gemenskapen framställs den berörda produkten av sexton tillverkare, vars tillverkning utgör gemenskapens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Utvidgningen av Europeiska unionen 2004 ledde till att åtta av dessa 16 företag numera ingår i gemenskapsindustrin.

(61)

Av de 16 gemenskapstillverkarna samarbetade nio företag i undersökningen. Samtliga nämndes i begäran om översyn. De återstående tre tillverkarna gav sig till känna inom tidsfristerna och sände in de uppgifter som efterfrågades i stickprovsförfarandet. De var dock inte beredda att samarbeta vidare. Ingen gemenskapstillverkare motsatte sig begäran om översyn.

(62)

Detta innebär att följande nio tillverkare var samarbetsvilliga:

(63)

Eftersom dessa nio gemenskapstillverkare svarade för omkring 60 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen under undersökningsperioden, anses de svara för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. De sju icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna kommer nedan att kallas ”övriga gemenskapstillverkare”.

(64)

Såsom anges ovan gjordes ett urval bestående av fyra företag. Alla gemenskapstillverkare som ingick i urvalet var samarbetsvilliga och besvarade frågeformuläret inom de fastställda tidsfristerna. De fem återstående samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen lämnade dessutom vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(65)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats in av sökanden och Eurostat-uppgifter för all EU-import. Till följd av utvidgningen av Europeiska unionen 2004 och i syfte att göra analysen tydligare och mer konsekvent fastställdes förbrukningen på grundval av marknaden för EU-25 för hela skadeundersökningsperioden. Eftersom denna undersökning påbörjades innan gemenskapen utvidgats med Bulgarien och Rumänien, begränsades analysen till situationen i EU-25.

(66)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade förbrukningen i gemenskapen med 4 %.

(67)

I tabellen nedan visas utvecklingen av volymer, marknadsandelar och genomsnittliga priser när det gäller importen från Ryssland. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

(68)

Volymen rysk import liksom dennas marknadsandel förblev relativt stabil under hela skadeundersökningsperioden, bortsett från en topp 2004, som förklaras av en ökad lagerhållning i de tio medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004. Priserna på den ryska importen ökade från 119 till 193 EUR/ton under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling återspeglar de gynnsamma marknadsförhållanden som beskrivs i skäl 85 nedan.

(69)

De ryska importpriserna visar att sedan början av skadeundersökningsperioden (2002) har de ryska tillverkarna exporterat till gemenskapen till ett pris långt över minimiimportpriset på 115 EUR/ton.

(70)

För att beräkna prisunderskridandet under undersökningsperioden har gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke närstående kunder jämförts med importvärdet cif vid gemenskapens gräns för samarbetsvilliga exporterande tillverkare i de berörda landet, med justering för att landningspriset skulle avspeglas. Det framgick av undersökningen att importen från Ryssland inte underskred gemenskapsindustrins priser.

(71)

I tabellen nedan anges importvolymen från övriga tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna om volym- och prisutvecklingen grundar sig även på uppgifter från Eurostat.

(72)

Det bör noteras att exportvolymerna från både Egypten och Rumänien minskade från 2002 fram till undersökningsperioden, medan Kroatiens exportvolym ökade från 126 000 ton 2002 till 187 000 ton under undersökningsperioden. Kroatiens marknadsandel inom gemenskapen förblev emellertid densamma med 1–2 %. När det gäller exportpriserna, exporterade Egypten till gemenskapen till priser som var högre än gemenskapindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden och detsamma gäller Rumänien från 2004. De kroatiska priserna var däremot lägre än gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Kroatien ökade emellertid inte sin marknadsandel av gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Det bör noteras att på importen från Kroatien tillämpas sedan januari 2002 med stöd av rådets förordning (EG) nr 92/2002 (8) en antidumpningstull på 9,01 EUR per ton.

(73)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(74)

När ett stickprovsförfarande används analyseras i enlighet med etablerad praxis vissa skadeindikatorer (tillverkning, tillverkningskapacitet, lager, försäljning, marknadsandel, tillväxt och sysselsättning) för gemenskapsindustrin som helhet, medan sådana skadeindikatorer som rör enskilda företags resultat (t.ex. priser, lönsamhet, löner, investeringar, räntabilitet, kassaflöde och kapitalanskaffningsförmåga) undersöks på grundval av de uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet.

(75)

Gemenskapsindustrins sammanlagda produktionsvolym, inklusive tillverkningen för företagsintern användning, förblev stabil med 4,3 miljoner ton mellan 2002 och undersökningsperioden, bortsett från en liten tillfällig ökning 2003. Sett till hela produktionen, förblev också andelen tillverkning för företagsinterna överföringar praktiskt taget stabil med ungefär 20 % av hela produktionen, vilket visar att den inte kan påverka skadebilden för gemenskapsindustrin.

(76)

Produktionskapaciteten ökade något från 2002 fram till översynsperioden (5 %). Med tanke på att gemenskapsindustrins produktionsvolym förblev stabil, minskade kapacitetsutnyttjandet något under skadeundersökningsperioden, från en nivå på 84 % 2002 till en nivå på 81 % under undersökningsperioden. Såsom redan noterades i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, kan emellertid den ammoniak som används vid framställningen av karbamid också användas vid framställningen av andra gödningsmedel. Kapacitetsutnyttjandet inom karbamidtillverkningen påverkas följaktligen också av utvecklingen när det gäller andra gödningsmedel och är därför mindre meningsfullt som en skadeindikator.

(77)

Nivån på gemenskapsindustrins utgående lager fluktuerade under hela skadeundersökningsperioden. En ökning på 27 % noterades mellan 2002 och 2005, men en kraftig minskning noterades under undersökningsperioden tre sista månader (januari–mars 2006). Fluktuationerna när det gäller lagernivåer kan förklaras av att försäljningen är säsongsbetonad och av att karbamid för företagsintern användning lagras tillsammans med karbamid som säljs på den öppna marknaden. Nivån på lagren anses därför som en mindre meningsfull skadeindikator.

(78)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade något mellan 2002 och översynsperioden, dvs. med 3 %.

(79)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade också något under skadeundersökningsperioden, från 36,5 % 2002 till 34,0 % under undersökningsperioden.

(80)

Gemenskapsindustrin förlorade en viss del av sin marknadsandel (1,5 %) på en marknad som i någon mån var på uppgående (4 %) under skadeundersökningsperioden. Den marknadsandel som gemenskapsindustrin förlorade togs inte över av de ryska importörerna, eftersom de ryska importens marknadsandel förblev densamma från 2002 fram till undersökningsperioden (se skäl 67). Med tanke på att marknadsandelen för importen från övriga länder minskade med 3,5 %, måste man dra slutsatsen att den marknadsandel som gemenskapsindustrin förlorade togs över av de andra gemenskapstillverkarna.

(81)

Nivån på sysselsättningen inom gemenskapsindustrin minskade med 6 % mellan 2002 och undersökningsperioden, medan produktionen ökade något, vilket återspeglar en ökning av produktiviteten.

(82)

Produktionen per anställd i gemenskapsindustrin per år ökade med 6 % mellan 2002 och undersökningsperioden, vilket berodde på att sysselsättningsnivån minskade samtidigt som gemenskapsindustrins tillverkning förblev stabil.

(83)

Beträffande inverkan på gemenskapsindustrin motsvarande den faktiska dumpningsmarginal som konstaterades under undersökningsperioden med hänsyn till i) att den ryska importvolymen förblev relativt stabil under skadeundersökningsperioden, ii) att de ryska importpriserna ökade avsevärt under samma period, iii) att det förelåg inget prisunderskridande under undersökningsperioden, iv) gemenskapsindustrins allmänna ekonomiska situation, får denna inverkan anses vara obetydlig och indikatorn därför inte meningsfull.

(84)

De undersökta indikatorerna ovan och nedan visar att det har skett en avsevärd förbättring av gemenskapsindustrins ekonomiska och finansiella situation.

(85)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset till oberoende kunder för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade väsentligt mellan 2002 och undersökningsperioden, vilket är ett resultat av de gynnsamma internationella marknadsvillkor som rådde för karbamid under samma period.

(86)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den årliga arbetskostnaden per anställd måttligt med 11 %.

(87)

Det årliga investeringsflödet i den likadana produkten som tillverkas av de fyra tillverkare som ingår i urvalet ökade med 10 % mellan 2002 och undersökningsperioden, även om ökningen fluktuerade något.

(88)

Lönsamheten för de tillverkare som ingick i urvalet uppvisade en betydande förbättring, särskilt från 2002 fram till undersökningsperioden, då den var uppe i 16,9 %. I den ursprungliga undersökningen hade man fastställt att en vinstmarginal på 5 % kunde uppnås i avsaknad av skadevållande dumpning. Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den ökade tre gånger under skadeundersökningsperioden.

(89)

Kassaflödet mer än tredubblades under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling ligger i linje med utvecklingen av den totala lönsamheten och räntabiliteten under skadeundersökningsperioden.

(90)

Det framgick inte av undersökningen om de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet skulle ha svårt att anskaffa kapital.

(91)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins marknadsandel något, liksom dess försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden. Gemenskapsindustrins situation överlag förbättrades emellertid påfallande under skadeundersökningsperioden, jämfört med den period som föregick den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång och som 2001 resulterade i ett bibehållande av de gällande åtgärderna, som trädde i kraft 1995.

(92)

Under skadeundersökningsperioden ökade lönsamheten avsevärt för de tillverkare som ingick i urvalet och översteg varje år av skadeundersökningsperioden kraftigt den lönsamhetsnivå som sattes upp som mål för vinsten i den ursprungliga undersökningen. Avkastningen på investeringar och kassaflödet ökade flera gånger om. Gemenskapsindustrins produktionsvolym förblev stabil. Försäljningspriserna för de tillverkare som ingick i urvalet utvecklades positivt under hela skadeundersökningsperioden. Lönerna ökade måttligt och gemenskapsindustrin fortsatte att investera.

(93)

Det bör noteras att den påfallande positiva utvecklingen för gemenskapsindustrins lönsamhet ägde rum samtidigt som de ryska exportpriserna till gemenskapen var betydligt högre än minimiimportpriset, även om det rörde sig om dumpning. De ryska exportpriserna påverkade därför inte gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden.

(94)

Sökanden har efter att ha tagit del av kommissionens avgöranden hävdat att kraven på långsiktig lönsamhet, mätt i vinst på försäljningen, inom karbamidindustrin borde ligga på ungefär 25 % efter skatt. Detta skulle betyda en vinst på ungefär 36 % före skatt. Sökanden hävdade att detta kan rättfärdigas genom kostnaden för en ny anläggning för ammoniak/karbamid, som skulle kräva en avkastning på investeringen på 11 % (vilket påstås motsvara vinsten på 36 % före skatt). Det skall i detta avseende noteras att sökanden aldrig gjort anspråk på ett så högt vinstmål inom ramen för detta förfarande, och att det i den ursprungliga undersökningen fastställdes att en vinstmarginal på 5 % kan uppnås i en situation utan skadevållande dumpning. Vidare bekräftade förstainstansrätten i sin dom i mål T-210/95 att ” … den vinstmarginal som skall beaktas av rådet vid beräkningen av det riktpris vid vilket den ifrågavarande skadan undanröjs, är den vinstmarginal gemenskapsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan dumpad import” (9). I samma mål bekräftades det att ” … [ett] argument att gemenskapsinstitutionerna skall beakta den vinstmarginal som fordras för att säkerställa gemenskapsindustrins överlevnad och/eller som ger en rimlig avkastning på dess kapital saknar stöd i grundförordningen” (10). I detta fall har sökanden inte lämnat in något belägg för att gemenskapsindustrin, utan dumpad import, skulle ha kunnat uppnå en avkastning på den begärda nivån. Sökanden kunde inte heller visa vilken vinstmarginal gemenskapsindustrin skulle ha kunnat uppnå utan dumpad import. Påståendet avvisades därför.

(95)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan dras slutsatsen att gemenskapsindustrin inte tillfogades någon fortsatt väsentlig skada.

(96)

Eftersom det inte föreligger någon fortsatt väsentlig skada orsakad av import från det berörda landet inriktades analysen på sannolikheten för att skadan skulle återkomma om de gällande åtgärderna skulle upphöra. I detta avseende analyserades de gällande åtgärdernas uteblivna effekt på ryska importvolymer och priser. Dessutom undersökte man de möjliga effekterna av en outnyttjad rysk produktionskapacitet och en tänkbar ny kapacitet samt sannolikheten för en omledning av de ryska tillverkarnas övriga försäljning till gemenskapen.

(97)

Såsom framgår av tabellen nedan, har de ryska priserna på den berörda produkten vid export till gemenskapen sedan 2002 hela tiden överstigit minimiimportpriset på 115 EUR per ton, och från 2003 och fram till slutet av skadeundersökningsperioden, var de avsevärt högre än minimiimportpriset. Under översynsperioden låg de ryska exportpriserna till gemenskapsmarknaden 68 % över minimiimportpriset. Detta visar tydligt att åtminstone sedan 2003 har de ryska exportpriserna inte påverkats av de gällande åtgärderna.

(98)

Under i övrigt oförändrade förhållanden, finns det inget skäl att tro att de ryska exporterande tillverkarna skulle tillämpa lägre priser om de gällande åtgärderna skulle upphöra, med tanke på att de har lyckats upprätthålla mycket högre priser tidigare.

(99)

Dessutom har de ryska exportörerna behållit sina exportvolymer på en relativt stabil nivå under hela skadeundersökningsperioden (se skäl 67), trots att de gällande åtgärderna inte haft någon reell effekt på exportpriserna sedan 2002 och således inte utgjort något hinder för en ökning av den ryska exporten.

(100)

Under i övrigt oförändrade förhållanden, är det därför osannolikt att de ryska exporterande tillverkarna skulle sälja ytterligare volymer på gemenskapsmarknaden om de gällande åtgärderna skulle upphöra, eftersom de gällande åtgärderna inte har påverkat de ryska exportvolymerna.

(101)

Slutsatsen dras därför att eftersom de gällande åtgärderna vare sig haft någon effekt på de exportpriser som de ryska exporterande tillverkarna tagit ut eller på de priser som betalats av gemenskapsimportörerna för samma import, och inte heller på kvantiteterna rysk export till gemenskapen, är det osannolikt att ett upphörande av åtgärderna skulle få någon effekt på priserna eller kvantiteterna. Ett upphörande av åtgärderna skulle därför inte inverka på gemenskapsindustrins situation. Det går följaktligen inte att dra slutsatsen att skadan för gemenskapsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om åtgärderna upphävs.

(102)

Trots slutsatsen ovan, undersökte man gemenskapsindustrins olika påståenden om de möjliga effekterna av en outnyttjad rysk produktionskapacitet och tänkbar ny kapacitet samt sannolikheten för en omledning av övrig försäljning från de ryska tillverkarna till gemenskapen, vilket förklaras nedan.

(103)

Såsom förklaras i skälen 46 och 50 ovan, hade inget av de utvalda ryska företagen någon outnyttjad kapacitet att tala om under undersökningsperioden, och nivån på outnyttjad kapacitet för alla ryska tillverkare uppskattades till ungefär 5 %. Undersökningsresultatet ligger i detta avseende helt i linje med vad sökanden hävdat.

(104)

Såsom redan fastställs i skäl 52 kommer de nio projekt som sökanden hänvisar till inte att få någon större negativ effekt på gemenskapsmarknaden, eftersom en avsevärd del av den ytterligare kapacitet som skapas genom projekten kommer att användas företagsinternt. Såsom nämns i skäl 54 kommer dessutom den ryska exporten till gemenskapen troligtvis bara att öka med avsevärda kvantiteter om det finns en motsvarande efterfrågeökning, och i så fall bör en sådan ökad export inte få någon negativ inverkan på prisnivån på gemenskapsmarknaden.

(105)

Mot bakgrund av detta dras slutsatsen att, beroende på moderniseringar, uppgraderingar och ökad genomströmning, kommer de ryska tillverkarna bara att ha begränsade ytterligare kvantiteter för försäljning. Detta tyder på att de ryska tillverkarna inte skulle ha möjlighet att i betydande utsträckning öka sin försäljning på gemenskapsmarknaden genom outnyttjad kapacitet.

(106)

Såsom anges i skäl 67 förblev importen från Ryssland till gemenskapsmarknaden relativt stabil under hela skadeundersökningsperioden, med en marknadsandel på ungefär 16 % av gemenskapens förbrukning under samma period, bortsett från en topp 2004 (på ungefär 20 %). Detta var fallet trots att de gällande åtgärderna inte hade någon reell effekt på exportpriserna och exportkvantiteterna under hela skadeundersökningsperioden och således inte utgjorde något hinder för en ökning av den ryska exporten.

(107)

Undersökningen visade att under undersökningsperioden var de utvalda exporterande tillverkarnas exportpriser till gemenskapen, fritt fabrik, omkring 1–5 % lägre än exportpriserna till övriga tredjeländer. Såsom anges i skäl 56 var de ryska inhemska försäljningspriserna, fritt fabrik, högre än exportpriserna till gemenskapen, särskilt för företag som är belägna i avlägsna områden och vars transportkostnader är avsevärt högre. På grund av detta kan man dra slutsatsen att när det gäller priser är gemenskapsmarknaden, jämfört med de ryska tillverkarnas andra marknader, inte särskilt attraktiv för de ryska tillverkarna.

(108)

Såsom nämns i skäl 57 har sökanden dessutom hävdat att tillverkning som har sitt ursprung i utökad kapacitet som byggs upp i framför allt Nordafrika (Algeriet och Egypten) och Mellanöstern (Iran) skulle sätta press på de globala priserna och därmed minska de ryska exportörernas möjligheter att tränga in på de marknaderna och leda till att de ökade sina exportkvantiteter till gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av de prognoser som beskrivs i skäl 54 fastställdes att dessa investeringar inte kommer att få någon avgörande inverkan på globala balansen mellan utbud och efterfrågan, eftersom den globala efterfrågan förutses öka i samma takt som den globala kapaciteten. Undersökningen har visat att ryska företag redan har förlorat avsevärda marknadsandelar på de asiatiska marknaderna (särskilt Kina) och de afrikanska, men att de står sig ganska bra i konkurrensen på de latinamerikanska marknaderna. Med hänsyn till den förutspådda globala balansen mellan utbud och efterfrågan, framstår det inte som särskilt trovärdigt att de ryska exporterande tillverkarna kan komma att förlora ytterligare marknadsandelar överallt utom i Europa.

(109)

Sökanden har hävdat att den orättvisa kostnadsfördel som de ryska tillverkarna har på grund av den dubbla prissättningen på gas skulle kunna leda till ett avsevärt prisunderskridande för de ryska exportörerna, bland annat om den internationella balansen när det gäller tillgång och efterfrågan skulle bli ogynnsam. Detta kan visserligen inte uteslutas, eftersom undersökningen har visat att kostnadsstrukturen för de ryska exportörerna i hög grad snedvrids genom den dubbla prissättningen på gas som tillämpas av Ryssland, men det potentiella prisunderskridandet skulle då inte vara en direkt konsekvens av upphörandet av åtgärderna, utan bero på andra omständigheter.

(110)

Det går därför inte att dra slutsatsen att de ryska tillverkarna skulle ha för avsikt att till gemenskapsmarknaden omleda en betydande del av de volymer som för närvarande exporteras till tredje länder eller säljs på hemmamarknaden eller att de skulle sänka sina priser till följd av att åtgärdernas upphörande, även om det inte går att utesluta att detta kan ske beroende på andra omständigheter.

(111)

Såsom framgår ovan har de gällande åtgärderna inte haft någon effekt vare sig på de exportpriser som de ryska tillverkarna tagit ut eller på de priser som betalats av gemenskapsimportörerna för samma import, och inte heller på den ryska exportvolymen till gemenskapsmarknaden. Samtidigt har gemenskapsindustrin, trots fortsatt dumpad import från Ryssland, inte lidit någon skada. Ett upphävande av de gällande åtgärderna skulle därför inte få någon inverkan på de ryska exportpriserna eller volymerna och skulle således inte inverka på gemenskapsindustrins situation.

(112)

Analysen av andra yttre faktorer som sökanden åberopar ändrar inte ovanstående slutsats, eftersom det inte finns något som ens antyder att de ryska importvolymerna rimligen skulle kunna öka och importpriserna sjunka på gemenskapsmarknaden beroende på yttre faktorer.

(113)

Det går följaktligen inte att dra slutsatsen att skadan för gemenskapsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om de gällande åtgärderna upphävs.

(114)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att upphäva de nuvarande åtgärderna. Parterna gavs även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av uppgifter.

(115)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av karbamid med ursprung i Ryssland bör upphävas och förfarandet avslutas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(116)

Med hänsyn till de omständigheter som beskrivs i skäl 109 ovan, dvs. att kostnadsbilden för de ryska exportörerna är kraftigt snedvriden beroende på den dubbla prissättning på gas som tillämpas i Ryssland, anses det nödvändigt att noggrant övervaka utvecklingen av importen av karbamid med ursprung i Ryssland, så att det snabbt går att vidta åtgärder om situationen skulle kräva det.

(117)

Enligt vad som angivits i ovannämnda skäl bör de nuvarande åtgärderna upphävas och förfarandet avslutas, och därför bör också den partiella interimsöversynen av lämpligheten när det gäller åtgärdernas utformning och den partiella interimsöversynen, begränsad till en undersökning av dumpningen rörande ”EuroChem”, avslutas.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/22

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan de noteringar eller priser som gäller på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Då exportbidraget för mjöl och krossgryn av vete och råg räknas ut, måste hänsyn tas till de kvantiteter spannmål som krävs för deras tillverkning. Dessa kvantiteter fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter med avseende på destination.

(5)

Bidraget måste fastställas en gång i månaden. Det kan ändras inom den mellanliggande perioden.

(6)

Tillämpningen av dessa närmare bestämmelser på den nuvarande marknadssituationen för spannmål, och särskilt på noteringarna eller priserna för spannmålsprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att exportbidragen bör fastställas till de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/24

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in, på begäran måste tillämpas för export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för de produkter som anges i artikel 1 a–c i förordning (EG) nr 1784/2003. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination.

(4)

Korrektionsbeloppet skall fastställas enligt samma förfarande som exportbidraget. Det får ändras under tiden mellan två fastställelser.

(5)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/26

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för de produkterna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Det exportbidrag som tillämpas för malt måste beräknas med hänsyn till den kvantitet spannmål som krävs för att tillverka ifrågavarande produkter. De ovannämnda kvantiteterna fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Förhållandena på världsmarknaden eller de särskilda krav som vissa marknader ställer kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter i enlighet med destination.

(5)

Exportbidraget måste fastställas en gång per månad. Det kan ändras under den mellanliggande perioden.

(6)

Till följd av att dessa regler tillämpas på den nuvarande situationen på spannmålsmarknaderna, och särskilt på noteringar eller priser för dessa produkter inom gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidragen vara de som anges i bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/28

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in på begäran måste tillämpas för export som kommer att ske under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för det malt som anges i artikel 1.1 c i förordning (EG) nr 1784/2003. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/30

(1)

Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2681/74 av den 21 oktober 1974 om gemenskapsfinansiering av utgifter i samband med leverans av jordbruksprodukter som livsmedelsbistånd (3) fastställer att den kostnadsandel, som motsvarar de exportbidrag för produkterna i fråga som är fastställda enligt gemenskapens bestämmelser, skall debiteras garantisektionen inom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

(2)

För att göra det enklare att göra upp och förvalta budgeten för gemenskapens livsmedelsbiståndsaktioner och för att göra det möjligt för medlemsstaterna att sätta sig in i hur omfattande gemenskapens deltagande är i finansieringen av nationella livsmedelsbiståndsaktioner, bör nivån på de bidrag som beviljas för de aktionerna fastställas.

(3)

De allmänna bestämmelser och genomförandebestämmelser som fastställs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 och i artikel 13 i förordning (EG) nr 1785/2003 om exportbidrag skall också tillämpas på det ovannämnda förfarandet.

(4)

De särskilda kriterierna för att beräkna exportbidraget för ris anges i artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/32

(1)

Den 4 april 2006 mottog kommissionen ett klagomål om påstådd skadevållande dumpning av import av vissa kamerasystem med ursprung i Japan.

(2)

Klagomålet lämnades av Grass Valley Nederland BV, som företräder gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens sammanlagda produktion av vissa kamerasystem enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(3)

Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav vållad väsentlig skada. Bevisningen ansågs vid första påseendet vara tillräcklig för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

(4)

Kommissionen inledde därför genom ett ”tillkännagivande om inledande av ett antidumpningsförfarande” i Europeiska unionens officiella tidning  (2) ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa kamerasystem som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 8525 80 19, ex 8528 49 35, ex 8528 49 91, ex 8528 59 90, ex 8529 90 92, ex 8529 90 97, ex 8537 10 91, ex 8537 10 99 och 8543 70 90 (KN-nummer sedan den 1 januari 2007), med ursprung i Japan.

(5)

I tillkännagivandet fastställdes produkten ”vissa kamerasystem med ursprung i Japan” som bestående av följande:

Komponenterna ovan kan importeras tillsammans eller separat, med Japan som ursprungsland.

Kamerasystemen behöver inte alltid bestå av samtliga komponenter enligt ovan.

De olika komponenterna (utom kamerahuvudet) i ett kamerasystem kan inte fungera separat och kan endast användas i den berörda tillverkarens kamerasystem.

Objektiv och inspelningsenheter som inte ingår i samma hölje som ett kamerahuvud omfattas inte av definitionen av den berörda produkten enligt ovan.

Den berörda produkten kan användas för TV-sändning och nyhetsinspelning, digital kinematografi eller annat yrkesmässigt bruk. Med annat yrkesmässigt bruk avses användning av sådana kamerasystem för t.ex. framställning av videomaterial för utbildnings-, underhållnings- och marknadsföringsändamål samt av dokumentärt videomaterial, för såväl intern som extern distribution.

(6)

Den produkt som avses i rådets förordning (EG) nr 2042/2000 (3), dvs. TV-kamerasystem med ursprung i Japan, och som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 8525 80 19, ex 8528 49 35, ex 8528 49 91, ex 8528 59 90, ex 8529 90 92, ex 8529 90 97, ex 8537 10 91, ex 8537 10 99 samt 8543 70 90 (KN-nummer sedan den 1 januari 2007) stämmer helt överens med produktdefinitionen ovan. I december 2006 bekräftade rådet genom förordning (EG) nr 1910/2006 (4) de åtgärder som vidtagits (”de ursprungliga åtgärderna”) efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. De ursprungliga åtgärderna behandlas även i rådets förordning (EG) nr 906/2007 (5).

(7)

Kommissionen har officiellt underrättat de exporterande tillverkarna, de importörer och de intresseorganisationer för importörer eller exportörer som man visste var berörda, exportländernas företrädare, användare, konsumentorganisationer samt de klagande gemenskapstillverkarna om att undersökningen inletts. De berörda parterna har fått tillfälle att skriftligen tillkännage sina synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som föreskrivs i tillkännagivandet om inledande av ett antidumpningsförfarande, och frågeformulär har skickats ut till alla berörda parter.

(8)

I en skrivelse till kommissionen av den 12 april 2007 återkallade Grass Valley Nederland BV formellt sitt klagomål.

(9)

I enlighet med artikel 9.1 i grundförordningen kan förfarandet avslutas när klagomålet återkallas, såvida inte ett sådant avslutande står i strid med gemenskapens intresse.

(10)

Kommissionen ansåg att det aktuella förfarandet borde avslutas, eftersom det inte hade framkommit något nytt inom ramen för undersökningen som tydde på att ett avslutande av förfarandet skulle stå i strid med gemenskapens intresse. De berörda parterna underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog inga synpunkter som visade att ett sådant avslutande skulle stå i strid med gemenskapens intresse.

(11)

Kommissionen drar därför slutsatsen att antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa kamerasystem med ursprung i Japan bör avslutas utan att antidumpningsåtgärder införs.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén.

31.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 198/35

(1)

I samband med den översyn som avses i artikel 4.4 iv i förordning (EG) nr 2037/2000, och efter samråd med medlemsstaterna, har kommissionen kommit fram till följande beträffande användningen av halon 2402.

(2)

Industriländernas tillverkning av halon 2402 upphörde den 1 januari 1994 i enlighet med kraven i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Sedan dess kan halon 2402 endast erhållas från särskilda lageranläggningar där det har lagrats halon som har ersatts med alternativ.

(3)

I Bulgarien används halon 2402 fortfarande i vissa tillämpningar för bekämpning av brand och explosioner i militära markgående fordon, fartyg och flygplan. Rumänien har meddelat att man inte längre använder halon 2402.

(4)

När brandbekämpningsutrustning med halon skall ersättas med alternativa brandsläckningsmedel måste man ta hänsyn till om det finns tekniskt och ekonomiskt lämpliga alternativ som är godtagbara ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Verksamhet för att installera utrustning som inte innehåller halon för brand- och explosionsskydd i militära tillämpningar måste planläggas på ett sådant sätt att medlemsstaternas försvarsförmåga inte äventyras på ett oacceptabelt sätt. Särskilda budgetmedel och en viss övergångstid krävs ofta för att alternativa brandsläckningsmedel skall kunna anpassas så att de fungerar på ett säkert och effektivt sätt. För närvarande finns det inte några tekniskt och ekonomiskt lämpliga alternativ för sådana tillämpningar.

(5)

Enligt artikel 4.4 v i förordning (EG) nr 2037/2000 skall haloner i utrustning som inte förtecknas som användningsområden av avgörande betydelse i bilaga VII avvecklas före den 31 december 2003 och halonerna återvinnas i enlighet med artikel 16. För att kunna göra undantag för användningsområden av avgörande betydelse och möjliggöra fortsatt användning av halon 2402 i Bulgarien som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 bör bilaga VII till förordning (EG) nr 2037/2000 ändras på ett sådant sätt att detta brandsläckningsmedel tillåts för specifika användningsområden.

(6)

Förordning (EG) nr 2037/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättades genom artikel 18.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.