I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras

22.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 700/2007

av den 11 juni 2007

om saluföring av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 2 andra stycket, jämförd med artikel 2 första stycket b, i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1) anges att rådet skall anta allmänna regler beträffande åtgärder som främjar en bättre organisation av produktionen, bearbetningen och saluföringen av nötkött.

(2)	Systemen för produktion av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och slaktdjurens egenskaper skiljer sig ofta åt från medlemsstat till medlemsstat. På de främsta konsumentmarknaderna i gemenskapen saluförs i allmänhet kött från dessa olika produktionssystem med samma varubeteckning.

(3)	Erfarenheten visar att detta kan påverka handeln negativt och skapa illojal konkurrens. Därmed påverkas också upprättandet av den inre marknaden och dess funktion.

(4)	Det finns därför en risk för oklarhet och för att konsumenterna vilseleds.

(5)

För att förbättra den inre marknadens funktion bör saluföringen av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre organiseras på ett så öppet sätt som möjligt. Det blir därigenom också möjligt att organisera produktionen på ett bättre sätt. De varubeteckningar som skall användas på respektive språk i var och en av medlemsstaterna för saluföringen av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre bör därför specificeras. Kvaliteten på konsumentupplysningarna kommer också härigenom att förbättras.

(6)

I vissa fall omfattas kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre av skydd enligt rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2). I dessa fall säljs köttet under en skyddad beteckning eller ursprungsbeteckning och kan därför lätt identifieras av aktörer och konsumenter. Den här förordningen bör därför inte påverka dessa skyddade beteckningar och ursprungsbeteckningar.

(7)	Ett antal studier har visat att köttets organoleptiska egenskaper, t.ex. dess mörhetsgrad, smak och färg, beror på hur gamla djuren är vid slakt och på vilken typ av foder de fått.

(8)	Enligt ett offentligt samråd som kommissionen organiserade 2005 uppgav en majoritet av konsumenterna att slaktåldern och typen av foder är viktiga kriterier för bedömningen av köttets kvalitet. Däremot förefaller slaktvikten vara av mindre betydelse.

(9)

Produktionssystemen och den fodertyp som används för djur som är tolv månader eller yngre är kopplade till djurens slaktålder. Slaktåldern kan lättare kontrolleras än fodertypen. Följaktligen bör tillräcklig tydlighet kunna uppnås genom att olika varubeteckningar används beroende på djurens slaktålder.

(10)

Enligt samma samråd anser de flesta konsumenter att djur som är åtta månader eller yngre bör tillhöra en egen kategori. Denna slaktålder används också som kriterium för beviljande av slaktbidrag enligt artikel 130 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (3). Det förefaller därför lämpligt att utgå från denna slaktålder för att dela in kategorin med djur som är tolv månader eller yngre i två undergrupper.

(11)

Samrådet visade också att konsumenternas förväntningar på en viss varubeteckning kan skilja sig åt från medlemsstat till medlemsstat. Vid valet av varubeteckningar bör det därför i görligaste mån tas hänsyn till medlemsstaternas seder och bruk så att konsumenterna kan välja varor som motsvarar deras förväntningar.

(12)	Det bör också föreskrivas att kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre bör märkas med en bokstavsbeteckning som anger vilken underkategori köttet tillhör.

(13)

Aktörer som önskar komplettera de varubeteckningar som föreskrivs i denna förordning med frivilliga uppgifter bör kunna göra detta i enlighet med förfarandet i artiklarna 16 och 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (4).

(14)

För att se till att uppgifterna i märkningen används på det sätt som avses i denna förordning bör man registrera de uppgifter som behövs för att det i varje etapp av produktionen och saluföringen skall vara möjligt att kontrollera att uppgifterna i märkningen stämmer. I detta syfte bör det vara möjligt att använda det registreringssystem som avses i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000 av den 25 augusti 2000 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter (5), med förbehåll för nödvändig anpassning.

(15)	Medlemsstaterna bör utse de myndigheter som är behöriga att genomföra kontroller som rör villkoren i denna förordning, och det bör föreskrivas att kommissionen skall se till att dessa villkor är uppfyllda, vid behov genom kontroller på plats.

(16)

Av enhetlighetsskäl bör det fastställas bestämmelser för att se till att kött som importeras från tredjeländer uppfyller villkoren i denna förordning. Det bör därför föreskrivas att ett tredjepartsorgan som utför kontroller skall kunna ge garantier för att det har nödvändig expertkunskap och är opartiskt och objektivt.

(17)	Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(18)	De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I denna förordning fastställs villkor för saluföring i gemenskapen av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och särskilt de varubeteckningar som skall användas.

Förordningen skall tillämpas på kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och som slaktas efter den 1 juli 2008, oavsett om det produceras i gemenskapen eller importeras från ett tredjeland.

2. Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1183/2006 av den 24 juli 2006 om fastställande av en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur (7).

3. Denna förordning skall inte tillämpas på kött av nötkreatur som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 510/2006 före den 29 juni 2007.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med kött slaktkroppar, kött, även urbenat, och slakteriprodukter, även styckade, som är avsedda som livsmedel och härrör från nötkreatur som är tolv månader eller yngre, i färskt, fryst eller djupfryst tillstånd, även emballerat eller förpackat.

Artikel 3

Klassificering av nötkreatur i slakthuset

Vid slakten skall aktörerna under översyn av den behöriga myndigheten enligt artikel 8.1 klassificera varje nötkreatur som är tolv månader eller yngre i någon av de kategorier som anges i bilaga I.

Artikel 4

Varubeteckningar

1. Varubeteckningen är det namn under vilket ett livsmedel säljs enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (8).

Kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre får endast saluföras i medlemsstaterna under den eller de för varje medlemsstat fastställda varubeteckningar som anges i bilaga II.

De varubeteckningar som avses i första stycket får kompletteras med en uppgift om namnet eller beteckningen på den styckningsdel eller slaktbiprodukt det är fråga om.

2. De varubeteckningar som anges i bilaga IIA och eventuella nya beteckningar som härrör från dessa varubeteckningar får endast användas om alla krav i denna förordning är uppfyllda.

Orden veau, teleci, Kalb, μοσχάρι, ternera, kalv, veal, vitello, vitella, kalf, vitela och teletina får inte användas i en varubeteckning eller i en märkning som avser kött från djur som är äldre än tolv månader.

Artikel 5

Obligatoriska uppgifter i märkningen

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.1 i direktiv 2000/13/EG och artiklarna 13, 14 och 15 i förordning (EG) nr 1760/2000 skall aktörerna i varje etapp av produktionen och saluföringen märka kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre med följande uppgifter:

a)	Uppgift om djurens slaktålder, vilken skall anges antingen med formeln ”slaktålder: högst 8 månader”, när det gäller djur som är åtta månader eller yngre, eller ”slaktålder: från 8 till 12 månader”, när det gäller djur som är äldre än åtta månader men inte äldre än tolv månader.

b)	Varubeteckning enligt artikel 4 i denna förordning.

Med avvikelse från punkt a) får aktörerna emellertid vid varje etapp av produktionen och saluföringen, utom försäljningen, till slutkonsumenten ersätta slaktåldern med bokstavsbeteckningen för kategori enligt bilaga I till denna förordning.

2. När det gäller kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre som saluförs oförpackat i detaljhandeln till slutkonsumenterna skall medlemsstaterna fastställa bestämmelser för hur de uppgifter som avses i punkt 1 skall anges.

Artikel 6

Frivilliga uppgifter i märkningen

Aktörerna får komplettera de obligatoriska uppgifter som avses i artikel 5 med frivilliga uppgifter som godkänts i enlighet med förfarandet i artiklarna 16 och 17 i förordning (EG) nr 1760/2000.

Artikel 7

Registrering

För varje etapp av produktionen och saluföringen av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre skall aktörerna, för att garantera att de märkningsuppgifter som avses i artiklarna 5 och 6 är korrekta, registrera särskilt följande uppgifter:

a)	Djurens identifieringsnummer och födelsedata, endast på slakterinivå.

b)	Ett referensnummer som gör att identifieringen av de djur som köttet kommer från kan kopplas till varubeteckning, slaktålder och den bokstavsbeteckning för kategori som anges i märkningen.

c)	Uppgift om när djuren och köttet anländer till anläggningen och lämnar den, så att relationen mellan dessa båda tidpunkter kan fastställas.

Artikel 8

Officiella kontroller

1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 2008 utse den eller de behöriga myndigheter som skall ansvara för officiella kontroller för att kontrollera tillämpningen av denna förordning och underrätta kommissionen om detta.

2. Officiella kontroller skall utföras av den eller de behöriga myndigheterna i enlighet med de allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (9).

3. Kommissionen skall tillsammans med de behöriga myndigheterna se till att medlemsstaterna iakttar bestämmelserna i denna förordning.

Kommissionens experter skall utföra kontroller på plats för att se till att denna förordning tillämpas, om så krävs tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter och i förekommande fall med experter i medlemsstaterna.

Den medlemsstat på vars territorium en kontroll utförs skall bistå kommissionen med all den hjälp som behövs för att den skall kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 9

Kött som importeras från tredjeländer

1. Kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre som importeras från tredjeländer skall saluföras i gemenskapen i enlighet med denna förordning.

2. Aktörer från ett tredjeland som önskar saluföra kött av det slag som avses i punkt 1 på gemenskapsmarknaden skall låta en behörig myndighet i det aktuella tredjelandet eller, om det inte är möjligt, ett oberoende tredjepartsorgan, granska deras verksamhet. Det oberoende organet skall lämna fullständiga garantier för uppfyllande av villkoren för Europastandard EN 45011 eller Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) och Internationella elektrotekniska kommissionens (IEC) guide 65 [ISO/IEC 65] (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram).

Den behöriga myndigheten eller, i tillämpliga fall, det oberoende tredjepartsorganet, skall säkerställa att villkoren i denna förordning är uppfyllda.

Artikel 10

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa bestämmelser senast den 1 juli 2009 och utan dröjsmål meddela eventuella senare ändringar som berör dessa.

Artikel 11

Tillämpningsåtgärder

1. De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2. Åtgärderna skall särskilt omfatta följande:

a)	Praktiska bestämmelser om var kategoribeteckningen som fastställs i bilaga I till denna förordning skall anges och hur stora bokstäver som skall användas.

b)	Bestämmelser om kontroll av att denna förordning iakttas vid import av kött från tredjeländer enligt artikel 9.

2. Bilaga II del B får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 12.2.

Artikel 12

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den förvaltningskommitté för nötkött som inrättats enligt artikel 42 i förordning (EG) nr 1254/1999.

2. När det hänvisas till denna artikel, skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

Artikel 13

Övergångsbestämmelser

Kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre och som slaktas före den 1 juli 2008 får även fortsättningsvis saluföras utan att kraven i denna förordning uppfylls.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 11 juni 2007.

På rådets vägnar

H. SEEHOFER

Ordförande

(1) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(3) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 552/2007 (EUT L 131, 23.5.2007, s. 10).

(4) EGT L 204, 11.8.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(5) EGT L 216, 26.8.2000, s. 8. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 275/2007 (EUT L 76, 16.3.2007, s. 12).

(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(7) EUT L 214, 4.8.2006, s. 1.

(8) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

(9) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättat i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

BILAGA I

Kategorier av nötkreatur som är tolv månader eller yngre

Vid slakt skall nötkreatur som är tolv månader eller yngre klassificeras i en av följande två kategorier:

A)	Kategori V: nötkreatur som är åtta månader eller yngre. Bokstavsbeteckning för kategorin: V.

B)	Kategori Z: nötkreatur som är äldre än åtta månader men högst tolv månader. Bokstavsbeteckning för kategorin: Z.

Klassificeringen skall i medlemsstaterna göras på grundval av de uppgifter som ingår i djurpasset eller, om sådant saknas, på grundval av de uppgifter som finns i den databas som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1760/2000.

BILAGA II

Förteckning över de varubeteckningar som avses i artikel 4

Kött av nötkreatur i kategori V:

Saluföringsland	Varubeteckning
Belgien	veau, viande de veau / kalfsvlees / Kalbfleisch
Bulgarien	месо от малки телета
Tjeckien	telecí
Danmark	lyst kalvekød
Tyskland	Kalbfleisch
Estland	vasikaliha
Grekland	μοσχάρι γάλακτος
Spanien	ternera blanca, carne de ternera blanca
Frankrike	veau, viande de veau
Irland	veal
Italien	vitello, carne di vitello
Cypern	μοσχάρι γάλακτος
Lettland	teļa gaļa
Litauen	veršiena
Luxemburg	veau, viande de veau / Kalbfleisch
Ungern	borjúhús
Malta	vitella
Nederländerna	kalfsvlees
Österrike	Kalbfleisch
Polen	cielęcina
Portugal	vitela
Rumänien	carne de vițel
Slovenien	teletina
Slovakien	teľacie mäso
Finland	vaalea vasikanliha / ljust kalvkött
Sverige	ljust kalvkött
Förenade kungariket	veal

Kött av nötkreatur i kategori Z:

Saluföringsland	Varubeteckning
Belgien	jeune bovin, viande de jeune bovin / jongrundvlees / Jungrindfleisch
Bulgarien	телешко месо
Tjeckien	hovězí maso z mladého skotu
Danmark	kalvekød
Tyskland	Jungrindfleisch
Estland	noorloomaliha
Grekland	νεαρό μοσχάρι
Spanien	ternera, carne de ternera
Frankrike	jeune bovin, viande de jeune bovin
Irland	rosé Veal
Italien	vitellone, carne di vitellone
Cypern	νεαρό μοσχάρι
Lettland	jaunlopa gaļa
Litauen	jautiena
Luxemburg	jeune bovin, viande de jeune bovin / Jungrindfleisch
Ungern	növendék marha húsa
Malta	vitellun
Nederländerna	rosé kalfsvlees
Österrike	Jungrindfleisch
Polen	młoda wołowina
Portugal	vitelão
Rumänien	carne de tineret bovin
Slovenien	meso težjih telet
Slovakien	mäso z mladého dobytka
Finland	vasikanliha / kalvkött
Sverige	kalvkött
Förenade kungariket	beef

22.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/11

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 702/2007

av den 21 juni 2007

om ändring av förordning (EEG) nr 2568/91 om egenskaper hos olivolja och olivolja av pressrester och om lämpliga analysmetoder

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 865/2004 av den 29 april 2004 om den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver och om ändring av förordning (EEG) nr 827/68 (1), särskilt artikel 5.3, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 (2) fastställs de fysiska och kemiska egenskaperna hos olivolja och olivolja av olivrestprodukter (pressrester) samt metoder för bedömning av dessa egenskaper. Dessa metoder och gränsvärdena för oljornas egenskaper bör uppdateras med beaktande av synpunkter från kemiska experter och i samstämmighet med Internationella olivoljerådets utredningar.

(2)

Kemiexperterna gör framför allt den bedömningen att kvantifieringen av procentandelen 2-glycerylmonopalmitat är mer exakt för detektion av esterifierade oljor. En sänkning av gränsvärdet för stigmastadien i jungfruoljor skulle göra det möjligt att bättre separera jungfruoljor och raffinerade olivoljor.

(3)

För att ge tid till anpassning till de nya standarderna och införskaffande av den utrustning som krävs för tillämpningen av dessa och för att inte orsaka störningar i handeln bör denna förordning inte börja tillämpas förrän den 1 januari 2008. Av samma skäl bör det föreskrivas att olivolja och olivolja av olivrestprodukter, som framställts och märkts på lagligt sätt i gemenskapen eller på lagligt sätt importerats till gemenskapen och övergått till fri omsättning före den dagen, får saluföras till dess att lagren tömts.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för olivolja och bordsoliver.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 2568/91 skall ändras på följande sätt:

I artikel 2.1 skall sjätte strecksatsen ersättas med följande:

”—	För bestämning av andelen 2-glycerylmonopalmitat, den metod som anges i bilaga VII.”

2.	Bilagorna skall ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

Produkter som lagligen framställts och märkts i gemenskapen eller som lagligen importerats till gemenskapen och övergått till fri omsättning före den 1 januari 2008 får emellertid saluföras till dess att lagren tar slut.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 juni 2007.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 161, 30.4.2004, s. 97. Rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37.

(2) EGT L 248, 5.9.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1989/2003 (EUT L 295, 13.11.2003, s. 57).

BILAGA

Bilagorna till förordning (EEG) nr 2568/91 skall ändras på följande sätt:

Sammanfattningen skall ändras på följande sätt:

a)	Rubriken till bilaga II skall ersättas med följande: ”Bestämning av fria fettsyror, metod vid låg temperatur”

b)	Rubriken på bilaga VII skall ersättas med följande: ”Bestämning av procentandelen 2-glycerylmonopalmitat”

Bilaga I skall ersättas med följande:

”BILAGA I

OLIVOLJEEGENSKAPER

Notes:

a)	Analysresultaten skall anges med samma antal signifikanta siffror som anges för varje egenskap. Den sista siffran skall avrundas uppåt om efterföljande siffra är högre än 4.

b)	Det räcker med att en enda av egenskaperna avviker från de fastställda kriterierna för att en olja skall klassas i en annan kategori eller förklaras ej uppfylla kraven när det gäller renhet.

Egenskaper markerade med asterisk (*) och som avser oljans kvalitet anger

—	för bomolja, att samtliga gränsvärden inte behöver vara uppfyllda samtidigt.

—	för övriga jungfruoljor, att oljan måste byta kategori om minst ett av dessa gränsvärden inte är uppfyllt, men att den förblir klassad inom en kategori för jungfruolja.

d)	Egenskaper markerade med två asterisker (**) som avser oljans kvalitet, anger, för all olivolja av olivrestprodukter, att samtliga gränsvärden inte behöver vara samtidigt uppfyllda.”

Kategori

Syrahalt

(%) (*)

Peroxid värde

mEq O2/kg (*)

Vaxer

mg/kg (**)

2-glycerilmonopalmitat

(%)

Stigmastadien

mg/kg (1)

Skillnad mellan ECN42 HPLC och ECN42

teoretisk beräkning

K232 (*)

K270 (*)

Delta-K (*)

Organoleptisk bedömning Defekternas medianvärde

(Md) (*)

Organoleptisk bedömning Medianvärde för fruktighet

(Mf) (*)

1.	Extra jungfruolja

≤ 0,8

≤ 20

≤ 250

≤ 0,9 om % total palmitinsyra ≤ 14 %

≤ 1,0 om % total palmitinsyra > 14 %

≤ 0,10

≤ 0,2

≤ 2,50

≤ 0,22

≤ 0,01

Md = 0

Mf > 0

2.	Jungfruolja

≤ 2,0

≤ 20

≤ 250

≤ 0,9 om % total palmitinsyra ≤ 14 %

≤ 1,0 om % total palmitinsyra > 14 %

≤ 0,10

≤ 0,2

≤ 2,60

≤ 0,25

≤ 0,01

Md ≤ 2,5

Mf > 0

Bomolja

> 2,0

—

≤ 300 (3)

≤ 0,9 om % total palmitinsyra ≤ 14 %

≤ 1,1 om % total palmitinsyra > 14 %

≤ 0,50

≤ 0,3

—

Md > 2,5 (2)

—

4.	Raffinerad olivolja

≤ 0,3

≤ 5

≤ 350

≤ 0,9 om % total palmitinsyra ≤ 14 %

≤ 1,1 om % total palmitinsyra > 14 %

—

≤ 0,3

—

≤ 1,10

≤ 0,16

—

5.	Olivolja – sammansatt av raffinerad olivolja och jungfruolja

≤ 1,0

≤ 15

≤ 350

≤ 0,9 om % total palmitinsyra ≤ 14 %

≤ 1,0 om % total palmitinsyra > 14 %

—

≤ 0,3

—

≤ 0,90

≤ 0,15

—

6.	Oraffinerad olja av olivrestprodukter

—

> 350 (4)

≤ 1,4

—

≤ 0,6

—

7.	Raffinerad olivolja av olivrestprodukter

≤ 0,3

≤ 5

> 350

≤ 1,4

—

≤ 0,5

—

≤ 2,00

≤ 0,20

—

8.	Olivolja av olivrestprodukter

≤ 1,0

≤ 15

> 350

≤ 1,2

—

≤ 0,5

—

≤ 1,70

≤ 0,18

—

Kategori

Syrahalt (5)

Summa isomerer transoljesyra

(%)

Summa translinol- och translinolenisomerer

(%)

Sterolsammansättning

Steroler totalt

(mg/kg)

Erytrodiol och uvaol

(%) (**)

Myr-Syrahalt

(%)

Linolen

(%)

Arakin

(%)

Eikosensyra

(%)

Behensyra

(%)

Lignocerinsyra

(%)

Kolesterol

(%)

Brassikasterol

(%)

Kampesterol

(%)

Stigmasterol

(%)

Betasitosterol

(%) (6)

Delta-7-stigmastenol

(%)

1.	Extra jungfruolja

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,2

≤ 0,05

≤ 0,5

≤ 0,1

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 000

≤ 4,5

2.	Jungfruolja

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,2

≤ 0,05

≤ 0,5

≤ 0,1

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 000

≤ 4,5

Bomolja

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,2

≤ 0,10

≤ 0,5

≤ 0,1

≤ 4,0

—

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 000

≤ 4,5 (7)

Bomolja

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,2

≤ 0,20

≤ 0,30

≤ 0,5

≤ 0,1

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 000

≤ 4,5

5.	Olivolja – sammansatt av raffinerade olivoljor och jungfruoljor

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,2

≤ 0,20

≤ 0,30

≤ 0,5

≤ 0,1

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 000

≤ 4,5

6.	Oraffinerad olja av olivrestprodukter

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,3

≤ 0,2

≤ 0,20

≤ 0,10

≤ 0,5

≤ 0,2

≤ 4,0

—

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 2 500

> 4,5 (8)

7.	Raffinerad olivolja av olivrestprodukter

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,3

≤ 0,2

≤ 0,40

≤ 0,35

≤ 0,5

≤ 0,2

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 800

> 4,5

8.	Olivolja av olivrestprodukter

≤ 0,05

≤ 1,0

≤ 0,6

≤ 0,4

≤ 0,3

≤ 0,2

≤ 0,40

≤ 0,35

≤ 0,5

≤ 0,2

≤ 4,0

< Camp.

≥ 93,0

≤ 0,5

≥ 1 600

> 4,5

Tillägg 1 skall ändras på följande sätt:

Första strecksatsen skall ersättas med följande:

”—

Syrahalt

Bilaga II

Bestämning av fria fettsyror, metod vid låg temperatur”

Trettonde strecksatsen skall ersättas med följande:

”—	Fettsyror i 2-ställning

Bilaga VII

Bestämning av procentandelen 2-glycerylmonopalmitat”;

4.	I bilaga II skall rubriken ersättas med följande:

Bilaga IV skall ersättas med följande:

”

BILAGA IV

BESTÄMNING AV VAXHALT MED KAPILLÄRGASKROMATOGRAFI

1. SYFTE

Metoden avser bestämning av vaxhalten i olivolja. Vaxerna separeras efter antalet kolatomer. Metoden används särskilt för att skilja mellan olivolja som framställts genom pressning och olivolja som framställts genom extraktion.

2. PRINCIP

Oljan blandas med lämplig intern standard och fraktioneras sedan genom kromatografi på kiselgelkolonn. Den fraktion som först elueras under testförhållanden (och som har lägre polaritet än triglyceriderna) samlas upp och analyseras därefter direkt med hjälp av gaskromatografi på kapillärkolonn.

3. UTRUSTNING

3.1 E-kolv 25 ml.

3.2 Gaskromatografikolonn av glas, innerdiameter 15,0 mm, längd 30–40 cm, med kran.

3.3 Gaskromatograf som är anpassad till kapillärkolonn, utrustad med ett system för direktinjektion i kolonnen och bestående av följande:

3.3.1 Termostatstyrd, programmerbar kolonnugn.

3.3.2 ”On column” -injektor för direktinjektion i kolonnen.

3.3.3 En flamjonisationsdetektor och förstärkare.

3.3.4 Skrivare/integrator som är anpassad till förstärkaren (3.3.3), med responstid på högst 1 sekund och med variabel pappershastighet. (Det går också att använda datasystem för insamling av gaskromatografidata via PC.)

3.3.5 Kapillärkolonn av glas eller kvarts, längd 8–12 m, innerdiameter 0,25–0,32 mm, vars vätskefas har en filmtjocklek på 0,10–0,30 μm. (Vätskefas anpassad efter användning, av typen SE52 eller SE 54 som finns i handeln.)

3.4 Sprutor på 10 μl med härdad nål för direktinjektion i kolonnen.

3.5 Elektrisk vibrator.

3.6 Rotationsindunstare.

3.7 Muffelugn.

3.8 Analysvåg med en noggrannhet på + 0,1 mg.

3.9 Standarduppsättning av laboratorieglas.

4. REAGENS

4.1 Kiselgel med en kornstorlek på 60–200 μm.

Placera kiselgelen i ugnen vid 500 °C i minst fyra timmar. Efter kylning, tillsätt 2 % vatten till kiselgelen. Skaka ordentligt för att homogenisera blandningen. Förvara mörkt i minst 12 timmar före användning.

4.2 n-hexan för kromatografi.

4.3 Etyleter för kromatografi.

4.4 n-heptan för kromatografi.

4.5 Standardlösning av 0,1 % (m/V) laurylarakinat i hexan (intern standard). (Även palmitylpalmitat eller myristylstearat kan användas.)

4.5.1 Sudan-1-(1-fenyl-azo-2-naftol)

4.6 Bärgas: vätgas eller helium, ren, för gaskromatografi.

4.7 ”Make-up” -gas:

—	ren vätgas för gaskromatografi.

—	ren luft för gaskromatografi.

5. METOD

5.1 Preparering av kromatografikolonnen

Slamma upp 15 g kiselgel (4.1.) i n-hexan (4.2.) och häll det i kolonnen (3.2.). Låt kiselgelen sedimentera. Slutför sedimenteringen med hjälp av en elektrisk vibrator (3.5.) för att få den kromatografiska stationära fasen mer homogent packad. Skölj med 30 ml n-hexan för att avlägsna eventuella orenheter. Väg upp (3.8.) 500 mg av provet i en E-kolv på 25 ml (3.1.), tillsätt lämplig mängd intern standard (4.5.) beroende på uppskattad vaxhalt. Tillsätt 0,1 mg laurylarakinat för olivolja och 0,25–0,5 mg för olja av olivrestprodukter. Provet överförs sedan till kromatografikolonnen tillsammans med två portioner n-hexan (4.2) på 2 ml vardera.

Låt lösningen rinna till 1 mm ovanför adsorbentlagret, tillsätt sedan ytterligare 70 ml n-hexan för att eliminera de naturligt förekommande n-alkanerna. Börja sedan den kromatografiska elueringen genom att samla upp 180 ml av n-hexan/etyleterblandningen (99:1), med en hastighet på cirka 15 droppar/10 s. Elueringen av provet skall ske vid en temperatur på 22 + 4 °C.

Anmärkningar:

—	Blandningen n-hexan/etyleter (99:1) skall beredas varje dag.

—

För en visuell kontroll av att elueringen av vaxerna sker korrekt kan 100 μl sudan (1 %) tillsättas elueringsblandningen. Eftersom färgämnet har en retentionstid som ligger mellan den för vaxerna och triglyceriderna bör elueringen avslutas när färgningen nått botten av kolonnen, eftersom alla vaxer då har eluerats.

Torka den erhållna fraktionen i en rotationsindunstare (3.6.) tills nästan allt lösningsmedel försvunnit. Avlägsna de sista 2 ml av lösningsmedlet med hjälp av en svag kvävgasström, tillsätt sedan 2–4 ml n-heptan.

5.2 Analys med gaskromatografi

5.2.1 Förberedelser

Montera kolonnen i gaskromatografen (3.3.) genom att ansluta inloppet till injektionssystemet och utloppet till detektorn. Kontrollera gaskromatografen (att gasanslutningarna är täta, detektorns och skrivarens effektivitet, etc.).

Om kolonnen används för första gången bör den först konditioneras. Låt en liten mängd gas strömma genom kolonnen och sätt sedan på gaskromatografen. Värm upp den gradvis under ca 4 timmar till en temperatur på 350 °C. Behåll denna temperatur i minst 2 timmar och ställ därefter in lämpliga analysparametrar (ställ in gasflödet, tänd flamman, anslut skrivaren/integratorn (3.3.4.), ställ in injektor-, kolonn- och detektortemperaturen). Se till att signalen har en känslighet som är minst två gånger högre än den nivå som krävs för att utföra analysen. Baslinjen skall vara rak och stabil, utan toppar.

Om baslinjen driver nedåt tyder det på att kolonnen inte är korrekt ansluten. Om den driver uppåt tyder det på att kolonnen inte har blivit ordentligt konditionerad.

5.2.2 Val av analysparametrar

Analysparametrarna väljs normalt enligt följande:

—

kolonntemperatur:

20 °C/minut

5 °C/minut

20 °C/minut

Starttemperatur 80 °C

(1′)

→

240 °C

→

325 °C

(6′)

→

340 °C

(10′)

—	Detektortemperatur: 350 °C;

—	Injicerad mängd: 1 μl lösning (2–4 ml) n-heptan

—	Bärgas: helium eller vätgas med en linjär hastighet som är optimal för den gas som valts (se tillägget)

—	Instrumentets känslighet: anpassad efter betingelserna nedan:

Beroende på kolonnens och gaskromatografens egenskaper kan betingelserna behöva ändras för att man skall få en separation av samtliga vaxer, en tillfredsställande upplösning av toppar (se figur) och en retentionstid för den interna standarden C32 på 18 + 3 minuter. Vaxernas mest representativa topp skall motsvara minst 60 % av fullt skalutslag.

Bestäm parametrarna för integration av topparna på ett sådant sätt att en korrekt uppskattning av toppareorna erhålls.

Anm.: Med tanke på den höga sluttemperaturen tillåts en positiv drift på högst 10 % av fullt skalutslag.

5.3 Analysförfarande

Sug med hjälp av en 10 μl spruta upp 1 μl av lösningen. Dra tillbaka kolven tills nålen är tom. För in nålen i injektorn och injicera snabbt efter 1–2 sekunder. Efter cirka 5 sekunder dras nålen försiktigt ut.

Utför registreringen tills alla vaxer är helt eluerade.

Baslinjen måste alltid uppfylla de fastställda villkoren.

5.4 Identifiering av toppar

Identifiera topparna utifrån retentionstiderna genom att jämföra dem med blandningar av vaxer med kända retentionstider analyserade under samma betingelser.

Figuren visar ett kromatogram för vaxer av jungfruolja.

5.5 Kvantitativ analys

Bestäm toppareorna för den interna standarden och de alifatiska estrarna från C40 till C46 med hjälp av integratorn.

Beräkna vaxhalten i var och en av estrarna (uttryckt som mg/kg fettämne) med hjälp av följande formel:

Formula

där:

Ax	=	topparean för varje ester, i kvadratmillimeter
As	=	topparean för den interna standarden, i kvadratmillimeter
ms	=	mängden tillsatt intern standard, i milligram
m	=	den mängd av provet som tagits ut för analys, i gram.

6. REDOVISNING AV RESULTAT

Ange totalhalten av de olika vaxerna från C40 till C46, i mg/kg fettämne (ppm).

Anm.: De komponenter som skall kvantifieras med hjälp av motsvarande toppar i kromatogrammet (se figur nedan) är estrar med ett jämnt antal kolatomer (C40 till C46). Om estertoppen C46 är svår att identifiera (dubbeltopp) bör man analysera vaxfraktionen för en olja av olivrestprodukter där C46-toppen är lättidentifierad eftersom den är klart störst.

Resultaten uttrycks med en decimal.

Figur

Kromatogram för vaxer i olivolja (9)

Tillägg

Bestämning av gasens linjära hastighet

Ställ in normala gängse analysparametrar och injicera därefter 1–3 μl metan eller propan i gaskromatografen. Mät den tid det tar för gasen att gå igenom kolonnen, från det att den injiceras tills toppen passerat (tM).

Den linjära hastigheten i cm/sekund erhålls genom formeln L/tM där L är kolonnens längd i cm och tM är den uppmätta tiden i sekunder.

”

Bilaga VII skall ersättas med följande:

”BILAGA VII

BESTÄMNING AV PROCENTANDELEN 2-GLYCERYLMONOPALMITAT

1. SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Metoden avser bestämning av procentandelen palmitinsyra i 2-ställning för triglycerider genom bestämning av 2-glycerylmonopalmitat.

Metoden kan tillämpas på flytande vegetabiliska oljor vid en temperatur på 20 °C.

2. PRINCIP

Efter beredning av oljeprovet tillsätts pankreaslipas. Detta leder till partiell och specifik hydrolys i 1- och 3-ställning för triglyceridmolekylen varigenom monoglycerider i 2-ställning uppkommer. Procentandelen 2-glycerylmonopalmitat i monoglyceridfraktionen bestäms, efter silylering, med kapillärgaskromatografi.

3. UTRUSTNING

3.1 E-kolv 25 ml

3.2 Glasbägare, 100, 250 och 300 ml

3.3 Kromatografikolonn av glas, innerdiameter 21–23 mm, längd 400 mm, med porös glasskiva och kran

3.4 Graderade provrör 10, 50, 100 och 200 ml

3.5 Kolvar 100 och 250 ml

3.6 Rotationsindunstare

3.7 Centrifugrör 10 ml, med konformad botten och slipad propp

3.8 Centrifug för rör 10 och 100 ml

3.9 Termostat som håller temperaturen på 40 + 0,5 °C

3.10 Mätpipetter, 1 och 2 ml

3.11 Injektionsspruta 1 ml

3.12 Spruta 100 μl

3.13 Tratt, 1 000 ml

3.14 Kapillärgaskromatograf med ”on column” -injektor för direktinjektion av provet i kolonnen och en ugn som kan hålla vald temperatur med en noggrannhet på + 1 °C

3.15 ”On column” -injektor för direktinjektion av provet i kolonnen

3.16 En flamjonisationsdetektor och elektrometer

3.17 Skrivare/integrator som är anpassad till elektrometern, med responstid på högst 1 sekund och med variabel pappershastighet

3.18 Kapillärkolonn av glas eller kvarts, längd 8–12 meter, innerdiameter 0,25–0,32 mm, belagd med 5-procentig metylpolysiloxan eller fenylmetylpolysiloxan (tjocklek 0,10–0,30 μm) som kan användas vid 370 °C

3.19 Spruta 10 μl med härdad nål, minst 7,5 cm, för direktinjektion i kolonnen

4. REAGENS

4.1 Kiselgel med en kornstorlek på 0,063–0,200 mm (70/280 mesh), beredd enligt följande: placera kiselgelen i en porslinskapsel, torka i ugnen vid 160 °C i 4 timmar, låt svalna i exsickator. Tillsätt en mängd vatten som motsvarar 5 % av kiselgelens vikt, enligt följande: mät upp 152 g kiselgel i en E-kolv på 500 ml och tillsätt 8 g destillerat vatten, sätt på proppen och skaka lätt så att vattnet blir jämnt fördelat. Låt stå i minst 12 timmar före användning.

4.2 n-hexan för kromatografi

4.3 Isopropanol

4.4 Isopropanol, vattenlösning 1:1 (v/v)

4.5 Pankreaslipas. Lipaset skall ha en aktivitet på 2,0–10 lipasenheter/mg (i handeln finns det pankreaslipas med en aktivitet på 2–10 enheter per mg enzym).

4.6 Buffertlösning av tris(hydroximetyl)aminometan: vattenlösning 1 M där pH justeras till 8 (kontrolleras med potentiometer) genom tillsats av koncentrerad HCI (1:1 v/v)

4.7 Natriumkolat, enzymkvalitet, 1-procentig vattenlösning (lösningen bör användas inom 15 dagar efter det att den beretts

4.8 Kalciumklorid, 22-procentig vattenlösning

4.9 Dietyleter för kromatografi

4.10 Elueringsmedel: blandning n-hexan/dietyleter (87:13) (v/v)

4.11 Natriumhydroxid, lösning på 12 viktprocent

4.12 Fenolftalein, 1-procentig lösning i etanol

4.13 Bärgas: vätgas eller helium, för gaskromatografi

4.14 ”Make-up” -gas: vätgas, minst 99 %, fri från fukt och organiska ämnen – och luft för gaskromatografi, av samma renhetsgrad

4.15 Silyleringsreagens: blandning pyridin/hexametyldisilazan, trimetylklorsilan 9:3:1 (v/v/v). (Det finns färdiga lösningar i handeln. Andra silyleringsreagenser kan användas, t.ex. bis-trimetylsilyltrifluoracetamid + 1 % trimetylklorsilan, utspätt med lika mängd vattenfritt pyridin.)

4.16 Referensprover: rena monoglycerider eller blandningar av monoglycerider med en liknande procentuell sammansättning som provet

5. FÖRFARANDE

5.1 Provberedning

5.1.1 Oljor med en halt av fria syror lägre än 3 % behöver inte neutraliseras före kromatografi på kolonn med kiselgel. Oljor med en halt av fria syror över 3 % skall neutraliseras i enlighet med punkt 5.1.1.1.

5.1.1.1 Häll 50 g olja och 200 ml n-hexan i en tratt på 1 000 ml (3.13). Tillsätt 100 ml isopropanol och en mängd 1-procentig natriumhydroxidlösning (4.11) som motsvarar oljans fria syrahalt ökat med 5 %. Skaka kraftigt i 1 minut. Tillsätt 100 ml destillerat vatten, skaka igen och låt stå.

Efter dekantering, avlägsna det nedre skiktet som innehåller tvål. Avlägsna eventuella mellanliggande skikt (slem och olösliga ämnen). Tvätta den neutraliserade hexanlösningen av oljan flera gånger med 50–60 ml lösning av isopropanol och vatten 1:1 (v/v) (4.4) till dess den rosafärgade tonen på fenolftaleinet försvunnit.

Avlägsna det mesta av hexanet genom vakuumdestillation (t.ex. med en rotationsindunstare) och för över oljan till en kolv på 100 ml (3.5). Torka oljan i vakuum till dess att lösningsmedlet har försvunnit helt.

När så skett bör oljans syrahalt ligga under 0,5 %.

5.1.2 Häll 1,0 g olja som beretts enligt ovan i en 25 ml E-kolv (3.1) och lös upp i 10 ml lösningsmedel (4.10). Låt lösningen stå i minst 15 minuter före kromatografi på kolonn med kiselgel.

Om lösningen är grumlig, centrifugera den för att uppnå optimala förhållanden för kromatografi. (Till detta används t.ex. SPE-kolonner på 500 g med kiselgel, färdiga för användning).

5.1.3 Preparering av kromatografikolonnen

Häll i ca 30 ml lösningsmedel (4.10) i kolonnen (3.3), placera en bomullstuss i den nedre delen av kolonnen med hjälp av en glasstav och pressa ut luften.

Slamma upp 25 g kiselgel (4.1) i ca 80 ml lösningsmedel i en glasbägare och häll i den i kolonnen med hjälp av en tratt.

Kontrollera att all kiselgel har hamnat i kolonnen. Tvätta med lösningsmedlet (4.10), öppna kranen och låt vätskenivån sjunka till ca 2 mm ovanför kiselgelens övre nivå.

5.1.4 Kromatografi

Väg upp exakt 1,0 g av provet som beretts enligt punkt 5.1 i en E-kolv på 25 ml (3.1).

Lös upp provet i 10 ml elueringsmedel (4.10). Häll lösningen i kromatografikolonnen som förberetts enligt punkt 5.1.3. Rubba inte kolonnytan.

Öppna kranen och fyll på med provlösning upp till kiselgelen. Eluera med 150 ml elueringsmedel. Ställ in flödeshastigheten på 2 ml/min (så att 150 ml rinner igenom kolonnen på ca 60–70 minuter).

Samla upp eluatet i en 250 ml rundkolv som tarerats i förväg. Förånga lösningsmedlet i vakuum och avlägsna lösningsmedelsresterna med en ström av kvävgas.

Väg kolven och beräkna mängden extrakt som erhållits.

(Vid användning av SPE-kolonn med kiselgel som är färdig för användning, förfar enligt följande: Fyll på 1 ml lösning (5.1.2.) i kolonnerna, som dessförinnan förberetts med 3 ml n-hexan.

När lösningen passerat genom kolonnen, eluera med 4 ml n-hexan/dietyleter 9:1 (v/v).

Samla upp eluatet i ett 10 ml rör och förånga med en ström av kvävgas tills all vätska försvunnit.

Tillsätt pankreaslipas till torrsubstansen (5.2.). Det är absolut nödvändigt att kontrollera fettsyresammansättningen både före och efter passagen genom SPE-kolonnen).

5.2 Hydrolys med pankreaslipas

5.2.1 Väg upp 0,1 g olja som beretts enligt punkt 5.1. i centrifugröret. Tillsätt 2 ml buffertlösning (4.6.), 0,5 ml natriumkolatlösning (4.7.) och 0,2 ml kalciumkloridlösning och skaka väl efter varje tillsats. Förslut röret med den slipade proppen och placera det i termostaten vid en temperatur på 40 + 0,5 °C.

5.2.2 Tillsätt 20 mg lipas, blanda väl (undvik att blöta ner proppen) och placera röret i termostaten under exakt 2 minuter, ta ut det, skaka väl under exakt 1 minut och låt svalna.

5.2.3 Tillsätt 1 ml dietyleter, sätt i proppen och skaka väl, centrifugera och överför därefter eterlösningen till ett rent och torrt rör med hjälp av en spruta.

5.3 Beredning av silylerade derivat och förberedelser för gaskromatografi

5.3.1 För över 100 μl lösning (5.2.3.) till ett 10 ml provrör med konisk botten med hjälp av en spruta.

5.3.2 Avlägsna lösningsmedlet med svag kvävgasström, tillsätt 200 μl silyleringsreagens (4.15.), sätt i proppen i provröret och låt stå i 20 minuter.

5.3.3 Tillsätt efter 20 minuter 1–5 ml n-hexan (beroende på de kromatografiska betingelserna): den lösning som erhålls är färdig att användas för gaskromatografi.

5.4 Gaskromatografi

Följande analysparametrarna används:

—	Injektortemperatur (”on column” -injektor) under lösningens kokpunkt (68 °C)

—	Detektortemperatur: 350 °C

—	Kolonntemperatur: programmering av ugnstemperatur: 60 °C under 1 minut, öka med 15 °C per minut upp till 180 °C, sedan med 5 °C per minut upp till 340 °C, denna temperatur bibehålls sedan under 13 minuter.

—

Bärgas: vätgas eller helium, reglerad till lämplig linjär hastighet för den upplösning som visas i figur 1. Retentionstiden för triglyceriden C54 bör vara 40 + 5 minuter (se figur 2). (Analysparametrarna ovan är vägledande. De bör optimeras av den som utför analysen så att önskad upplösning erhålls. Toppen för 2-glycerylmonopalmitat skall ha en minsta höjd på 10 % av skrivarens skala.)

—	Kvantitet av det injicerade ämnet: 0,5–1 μl av lösningen (5 ml) med n-hexan (5.3.3.).

5.4.1 Identifiering av toppar

De enskilda monoglyceriderna bör identifieras genom att retentionstiderna jämförs med dem som erhållits för standardblandningar med monoglycerider under samma förhållanden.

5.4.2 Kvantitativ analys

Arean för varje topp beräknas med hjälp av en elektronisk integreringsenhet.

6. BERÄKNING AV RESULTAT

Andelen glycerilmonopalmitat beräknas genom en jämförelse mellan arean för motsvarande topp och summan av toppareorna för samtliga monoglycerider (se figur 2), enligt formeln:

Glycéril monopalmitate (%): Formula

där:

Ax	=	topparean för glycerilmonopalmitat
ΣA	=	summan av toppareorna för alla monoglycerider

Resultatet skall anges med en decimal.

7. ANALYSRAPPORT

Följande skall anges i analysrapporten:

—	Hänvisning till denna metod

—	Alla uppgifter som behövs för att fullständigt identifiera provet

—	Analysresultat

—	Alla avvikelser från metoden, vare sig de hänför sig till ett beslut av de berörda parterna eller något annat skäl

—	Uppgifter om laboratoriet, analysdag och underskrift av de ansvariga på laboratoriet

Figur 1

Kromatogram över reaktionsprodukter från silylering som erhållits genom att lipas fått verka på en raffinerad olivolja med tillsats av 20 % esterifierad olja (100 %).

Figur 2

Kromatogram över:

A) Olja som inte esterifierats efter lipas; efter silylering; under dessa betingelser (kapillärkolonn 8–12 m), elueras vaxfraktionen samtidigt som diglyceridfraktionen eller kort därefter.

Efter lipaset skall triglyceridhalten inte överstiga 15 %.

Kromatogram över:

B) Olja som esterifierats efter lipas; efter silylering; under dessa betingelser (kapillärkolonn 8–12 m), elueras vaxfraktionen samtidigt som diglyceridfraktionen eller kort därefter.

Efter lipaset skall triglyceridhalten inte överstiga 15 %.

8. ANMÄRKNINGAR

Anmärkning 1: BEREDNING AV LIPAS

I handeln finns det lipaser med lämplig aktivitet. Det går också att bereda lipas i laboratorium enligt följande:

Kyl 5 kg färsk bukspottskörtel från svin till 0 °C. Ta bort omgivande fett och bindväv och kör återstoden i mixer så att en tunn massa erhålles. Rör massan i 4–6 timmar med 2,5 liter vattenfritt aceton och centrifugera sedan. Extrahera återstoden tre gånger till med samma mängd vattenfritt aceton, och sedan två gånger med en blandning av aceton/dietyleter (1:1) (v/v) och därefter två gånger med dietyleter.

Torka återstoden i vakuum i 48 timmar så att ett stabilt pulver erhålls. Detta skall lagras i kylskåp och skyddas från fukt.

Anmärkning 2: KONTROLL AV LIPASAKTIVITETEN

Bered en olivoljeemulsion enligt följande:

Bered i mixer i 10 minuter en blandning av 165 ml lösning av gummi arabicum 100 g/l, 15 g krossad is och 20 ml av en neutraliserad olivolja.

Häll 10 ml av lösningen i en 50 ml glasbägare, tillsätt sedan 0,3 ml natriumkolatlösning på 0,2 g/ml och 20 ml destillerat vatten.

Placera bägaren i en termostat inställd på 37 °C. Sänk ned pH-elektroderna i bägaren och lägg i omröraren.

Tillsätt med hjälp av en byrett droppvis 0,1 N natriumhydroxidlösning tills pH går upp till 8,3.

Tillsätt en mängd lipassuspension i pulverform till vattnet (0,1 g/ml lipas). När pH-värdet uppmäts till 8,3, starta kronometern och tillsätt natriumhydroxidlösningen droppvis i den takt som krävs för att pH-värdet skall ligga kvar på 8,3. Anteckna varje minut mängden använd lösning.

Plotta mätvärdena i ett koordinatsystem med tiden på x-axeln och antal ml 0,1 N alkalilösning som gått åt för att bibehålla konstant pH på y-axeln. Resultatet skall bli en rät linje.

Lipasaktiviteten mätt i lipasenheter per mg erhålls genom följande formel:

Formula

där:

A	är aktiviteten i lipasenheter/mg
V	är antalet ml 0,1 N natriumhydroxidlösning per minut (grafisk beräkning)
N	är normaliteten hos natriumhydroxidlösningen
m	är massan i mg av försökslipaset

Lipasenheten definieras som den mängd enzym som frigör 10 mikroekvivalenter syra per minut.”

Punkt 6.2 i bilaga X ”A” skall ersättas med följande:

”6.2.

Metylestrarna skall beredas enligt förfarande B i bilaga X ’B’. Fettämnen med en halt av fria syror på över 3 % skall först neutraliseras enligt punkt 5.1.1 i bilaga VII.”

(1) Summa isomerer som kan (eller inte kan) separeras i kapillärkolonn.

(2) Eller när medianvärdet för påvisbara defekter är lägre eller lika med 2,5 och medianvärdet för fruktighet är lika med 0.

(3) Olja med en sammanlagd vaxhalt mellan 300 mg/kg och 350 mg/kg betraktas som bomolja om den sammanlagda mängden alifatiska alkoholer är lägre än eller lika med 350 mg/kg eller om andelen erytrodiol och uvaol är lägre än eller lika med 3,5 %.

(4) Olja med en sammanlagd vaxhalt mellan 300 mg/kg och 350 mg/kg betraktas som oraffinerad olja av pressrester om den sammanlagda mängden alifatiska alkoholer är högre än 350 mg/kg eller om andelen erytrodiol och uvaol är högre än 3,5 %.

(5) Halt av övriga fettsyror (%): palmitin: 7,5–20,0; palmitinoljesyra: 0,3–3,5; heptadekansyra: ≤ 0,3; heptadekensyra: ≤ 0,3; stearinsyra: 0,5–5,0; oljesyra: 55,0–83,0; linolsyra: 3,5–21,0

(6) Summan av: Delta-5-23-stigmastadienol+klerosterol+beta-sitosterol+sitostanol+delta-5-avenasterol+delta-5-24-stigmastadienol.

(7) Olja med en sammanlagd vaxhalt mellan 300 mg/kg och 350 mg/kg betraktas som bomolja om den sammanlagda mängden alifatiska alkoholer är lägre än eller lika med 350 mg/kg eller om andelen erytrodiol och uvaol är lägre än eller lika med 3,5 %.

(8) Olja med en sammanlagd vaxhalt mellan 300 mg/kg och 350 mg/kg betraktas som oraffinerad olja av olivrestprodukter om den sammanlagda mängden alifatiska alkoholer är högre än 350 mg/kg eller om andelen erytrodiol och uvaol är högre än 3,5 %.

(9) Efter eluering av sterolestrarna får kromatogrammet inte uppvisa några signifikanta toppar (triglycerider).

22.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/33

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 706/2007

av den 21 juni 2007

om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av fordon och ett harmoniserat provningsförfarande för mätning av läckage från vissa luftkonditioneringssystem

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (1), särskilt artikel 7.1, och

av följande skäl:

(1)	Direktiv 2006/40/EG är ett av särdirektiven i anslutning till det EG-typgodkännande som fastställdes i rådets direktiv 70/156/EEG (2).

(2)

Enligt direktiv 2006/40/EG krävs typgodkännande med avseende på utsläppen från luftkonditioneringssystemet för fordon som har ett luftkonditioneringssystem avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en potential för global uppvärmning på mer än 150. I direktivet fastställs också gränsvärden för läckage från sådana system. Det är därför nödvändigt att fastställa ett harmoniserat provningsförfarande för mätning av sådana gaser och att anta de bestämmelser som krävs för att genomföra direktiv 2006/40/EG.

(3)

Enligt direktiv 2006/40/EG förbjuds från och med ett visst datum utsläppande på marknaden av luftkonditioneringssystem avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en global uppvärmningspotential på mer än 150. Idag är HFC-134a den enda identifierade fluorerade växthusgasen med en global uppvärmningspotential på mer än 150 som används som köldmedium i mobila luftkonditioneringssystem. Ett läckageprovningsförfarande bör därför fastställas för den gasen.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för anpassning till teknisk utveckling.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs vissa bestämmelser för genomförandet av artiklarna 4 och 5 i direktiv 2006/40/EG.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. fordonstyp med avseende på utsläpp från luftkonditioneringssystem: en fordonskategori som inte skiljer sig åt i fråga om använt köldmedium eller annan väsentlig egenskap hos luftkonditioneringssystemet eller förångaren (enkel eller dubbel).

2. typ av luftkonditioneringssystem: en kategori luftkonditioneringssystem som inte skiljer sig åt i fråga om tillverkarens firmanamn eller varumärke eller ingående läckagekomponenter.

3. läckagekomponent: någon av följande delar av ett luftkonditioneringssystem eller enhet bestående av sådana delar:

4. typ av läckagekomponent: en kategori läckagekomponenter som inte skiljer sig åt i fråga om tillverkarens namn eller varumärke eller i fråga om huvudsaklig funktion.

Läckagekomponenter som består av olika material eller kombinationer av olika läckagekomponenter skall anses höra till samma typ av läckagekomponenter enligt punkt 4 i första stycket, förutsatt att de inte bidrar till ökat läckage.

Artikel 3

EG-typgodkännande av komponenter

Medlemsstaterna får inte av skäl som hänför sig till utsläpp från luftkonditioneringssystemet vägra att bevilja EG-typgodkännande av komponenter när det gäller en typ av läckagekomponent eller en typ av luftkonditioneringssystem som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 4

Administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av komponenter

1. Tillverkaren eller dennes representant skall lämna in en ansökan om EG-typgodkännande av komponenter till typgodkännandemyndigheten avseende en typ av läckagekomponent eller luftkonditioneringssystem.

Ansökan skall utarbetas enligt förlagan för informationsdokumentet i del 1 i bilaga I.

2. Tillverkaren eller dennes representant skall till den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovning lämna in ett exemplar av den läckagekomponent eller det luftkonditioneringssystem som skall provas.

Ett exemplar som är representativt för ett värstafallsscenario skall användas för detta ändamål.

3. Om de relevanta kraven har uppfyllts, skall EG-typgodkännande beviljas och ett typgodkännandenummer för komponenten utfärdas enligt det numreringssystem som beskrivs i bilaga VII till direktiv 70/156/EEG.

En medlemsstat får inte tilldela en annan typ av läckagekomponent eller ett luftkonditioneringssystem samma nummer.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 skall typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg för komponenter enligt förlagan i del 2 i bilaga I.

Artikel 5

EG-typgodkännandemärke för komponenter

Varje läckagekomponent eller luftkonditioneringssystem som motsvarar en typ för vilken EG-typgodkännande av komponenter beviljats enligt denna förordning skall vara märkt med ett EG-typgodkännandemärke för komponenter enligt beskrivningen i del 3 i bilaga I till denna förordning.

Artikel 6

Administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av fordon med avseende på utsläpp från ett luftkonditioneringssystem

1. Tillverkaren eller dennes representant skall lämna in en ansökan om EG-typgodkännande av fordon till typgodkännandemyndigheten med avseende på utsläpp från ett luftkonditioneringssystem.

Ansökan skall utarbetas enligt förlagan för informationsdokumentet i del 4 i bilaga I.

2. Tillverkaren eller dennes representant skall med ansökan lämna in ett exemplar som är representativt för ett värstafallsscenario av den fordonstyp som skall provas, när det gäller fordonsprovning, eller typgodkännandeintyg för relevanta läckagekomponenter eller för luftkonditioneringssystemet, när det gäller komponentprovning.

En medlemsstat får inte tilldela en annan fordonstyp samma nummer.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 skall typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg enligt förlagan i del 5 i bilaga I.

Artikel 7

Harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage

Det harmoniserade provningsförfarandet för att upptäcka läckage, som gör det möjligt att kontrollera om de gränsvärden för läckage som föreskrivs i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2006/40/EG överskrids, beskrivs i bilaga II till denna förordning.

Artikel 8

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 5 januari 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 juni 2007.

På kommissionens vägnar

Günter VERHEUGEN

Vice ordförande

(1) EUT L 161, 14.6.2006, s. 12.

(2) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81).

Förteckning över bilagor

Bilaga I

Administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av komponenter

Del 1:

Informationsdokument för EG-typgodkännande av komponenter

Del 2:

Intyg om EG-typgodkännande (komponent)

Del 3:

EG-typgodkännandemärke för komponenter

Del 4:

Informationsdokument för EG-typgodkännande av fordon

Del 5:

Intyg om EG-typgodkännande (fordon)

Bilaga II

Tekniska bestämmelser om bestämning av läckage från luftkonditioneringssystem

Tillägg:

Kalibrering av utrustning för läckageprovning

BILAGA I

ADMINISTRATIVA DOKUMENT FÖR EG-TYPGODKÄNNANDE

DEL 1

FÖRLAGA

Informationsdokument nr … om EG-typgodkännande av komponenter avseende ett luftkonditioneringssystem eller en komponent som ingår i luftkonditioneringssystemet

Tillämpliga uppgifter i denna förteckning skall inlämnas i tre exemplar med innehållsförteckning. Alla ritningar skall tillhandahållas i lämplig skala och vara tillräckligt detaljerade samt i A4-format eller vikt till A4-format. Eventuella fotografier skall vara tillräckligt detaljerade.

Om komponenterna har elektronisk styrning skall information om deras prestanda lämnas.

0. ALLMÄNT

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsbeteckning): …

0.2 Typ: …

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (i förekommande fall): …

0.2.2 Komponentmaterial: …

0.2.3 Ritning eller diagram över en komponent: …

0.2.4 Komponentens referens- eller artikelnummer: …

0.5 Tillverkarens namn och adress: …

0.7 Placering och sätt att anbringa EG-typgodkännandemärket: …

0.8 Adress(er) till monteringsanläggning(ar): …

9. KAROSSERI

9.10.8 Läckage i g/år för läckagekomponent/luftkonditioneringssystem (om prov utförs av tillverkaren) (1):

DEL 2

FÖRLAGA

INTYG OM EG-TYPGODKÄNNANDE

(Största format: A4 [210 × 297 mm])

MYNDIGHETENS STÄMPEL

Meddelande om

—	typgodkännande

—	utvidgning av typgodkännande (2)

—	avslag på typgodkännande (2)

—	indragning av typgodkännande (2)

för en typ av fordon/komponent/separat teknisk enhet (2) i enlighet med direktiv 2006/40/EG, genomfört genom förordning (EG) nr 706/2007 (2).

Typgodkännandenummer: …

Skäl för utvidgning: …

AVSNITT I

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsbeteckning): …

0.2 Typ: …

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (i förekommande fall): …

0.3 Metod för typidentifikation, om fordonet/komponenten/den separata tekniska enheten är märkt med sådan (2) …

0.5 Tillverkarens namn och adress: …

0.7 I fråga om komponenter och separata tekniska enheter, placering och metod för fastsättning av EG-typgodkännandemärket: …

0.8 Adress(er) till monteringsanläggning(ar): …

AVSNITT II

1. Eventuell ytterligare information: (se addendum)

2. Teknisk tjänst med ansvar för utförandet av provningarna: …

3. Datum för provningsrapporten: …

4. Provningsrapportens nummer: …

5. Eventuella anmärkningar: (se addendum)

6. Ort: …

7. Datum: …

8. Underskrift: …

9. Indexet för det informationspaket som finns hos den godkännande myndigheten, och som kan erhållas på begäran, är bifogat.

Addendum

till EG-typgodkännandeintyg nummer …

om typgodkännande av ett luftkonditioneringssystem eller en läckagekomponent i enlighet med direktiv 2006/40/EG

1. Ytterligare information

1.1 Kortfattad beskrivning av systemet eller läckagekomponenten: …

1.2 Läckage i g/år (3): …

1.3 Anmärkningar: (t.ex. giltig för vänsterstyrda och högerstyrda fordon): …

DEL 3

EG-TYPGODKÄNNANDEMÄRKE FÖR KOMPONENT

1. ALLMÄNT

1.1 EG-typgodkännandemärkningen består av:

1.1.1 En rektangel som omger den gemena bokstaven ”e”, följd av särskiljande siffror eller bokstäver som anger den medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännandet av komponenten enligt följande:

1 för Tyskland,

2 för Frankrike,

3 för Italien,

4 för Nederländerna,

5 för Sverige,

6 för Belgien,

7 för Ungern,

8 för Tjeckien,

9 för Spanien,

11 för Förenade kungariket,

12 för Österrike,

13 för Luxemburg,

17 för Finland,

18 för Danmark,

19 för Rumänien,

20 för Polen,

21 för Portugal,

23 för Grekland,

24 för Irland,

26 för Slovenien,

27 för Slovakien,

29 för Estland,

32 för Lettland,

34 för Bulgarien,

36 för Litauen,

49 för Cypern,

50 för Malta.

1.1.2 I närheten av rektangeln det ”grundläggande godkännandenummer” som finns i avsnitt 4 i det typgodkännandenummer som avses i bilaga VII till direktiv 70/156/EEG, föregånget av de två siffror vilka anger det sekvensnummer som tilldelats den senaste större tekniska ändringen av direktiv 2006/40/EG eller denna förordning den dag som EG-typgodkännande av komponenten beviljades. I den här förordningen är ordningsnumret 00.

1.2 EG-typgodkännandemärket för komponenter skall vara lätt läsbart och outplånligt.

2. EXEMPEL PÅ EG-TYPGODKÄNNANDEMÄRKE FÖR KOMPONENT

DEL 4

FÖRLAGA

Informationsdokument nr … om EG-typgodkännande av fordon med avseende på utsläpp från luftkonditioneringssystem

Om komponenterna har elektronisk styrning skall information om deras prestanda lämnas.

0 ALLMÄNT

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsbeteckning): …

0.2 Typ: …

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (i förekommande fall): …

0.3 Metod för typidentifikation, om fordonet/komponenten/den separata tekniska enheten är märkt med sådan (4): …

0.3.1 Typangivelsens placering: …

0.4 Fordonskategori: …

0.5 Tillverkarens namn och adress: …

0.7 I fråga om komponenter och separata tekniska enheter, placering och metod för anbringande av EG-typgodkännandemärket: …

0.8 Adress(er) till monteringsanläggning(ar): …

9. KAROSSERI

9.10.8 Luftkonditioneringssystemet är konstruerat för att innehålla fluorerade växthusgaser med en potential för global uppvärmning på mer än 150: JA/NEJ (4)

Gas som används som köldmedium: …

Om JA, fyll i följande avsnitt.

9.10.8.1 Ritning och kortfattad beskrivning av luftkonditioneringssystemet, inbegripet referens- eller artikelnummer och material för läckagekomponenter: …

9.10.8.2 Luftkonditioneringssystemets läckage i g/år: …

9.10.8.2.1 Om läckagekomponenter provas: förteckning över läckagekomponenter inbegripet motsvarande referens- eller artikelnummer och material, med respektive årligt läckage och upplysningar om provningen (t.ex. provningsrapportnummer, godkännandenummer): …

9.10.8.2.2 Om system provas: systemkomponenternas referens- eller artikelnummer och material samt upplysningar om provningen (t.ex. provningsrapportnummer, godkännandenummer): …

DEL 5

FÖRLAGA

INTYG OM EG-TYPGODKÄNNANDE

(Största format: A4 [210 × 297 mm])

MYNDIGHETENS STÄMPEL

Meddelande om

—	typgodkännande

—	utvidgat typgodkännande (5)

—	avslag på typgodkännande (5)

—	indragning av typgodkännande (5)

en typ av fordon/komponent/separat teknisk enhet (5) i enlighet med direktiv 2006/40/EG, genomfört genom förordning (EG) nr 706/2007.

Typgodkännandenummer: …

Skäl för utvidgning: …

AVSNITT I

0.1 Fabrikat (tillverkarens handelsbeteckning): …

0.2 Typ: …

0.2.1 Handelsbeteckning(ar) (i förekommande fall): …

0.3 Metod för typidentifikation, om fordonet/komponenten/den separata tekniska enheten är märkt med sådan (5): …

0.3.1 Typangivelsens placering: …

0.4 Fordonskategori: …

0.5 Tillverkarens namn och adress: …

0.7 I fråga om komponenter och separata tekniska enheter, placering och metod för fastsättning av EG-typgodkännandemärket: …

0.8 Adress(er) till monteringsanläggning(ar): …

AVSNITT II

1. Eventuell ytterligare information: (se addendum)

2. Teknisk tjänst med ansvar för utförandet av provningarna: …

3. Datum för provningsrapporten: …

4. Provningsrapportens nummer: …

5. Eventuella anmärkningar: (se addendum)

6. Ort: …

7. Datum: …

8. Underskrift: …

9. Indexet för det informationspaket som finns hos den godkännande myndigheten, och som kan erhållas på begäran, är bifogat.

Addendum

till EG-typgodkännande nummer …

för typgodkännande av ett fordon i enlighet med direktiv 2006/40/EG

1. Ytterligare information

1.1 Kort beskrivning av fordonstypens luftkonditioneringssystem: …

1.2 Luftkonditioneringssystemet är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en potential för global uppvärmning på mer än 150: JA/NEJ

Gas som används som köldmedium:

Om JA, fyll i följande avsnitt.

1.3. Totalt läckage i g/år: …

1.4 Anmärkningar: (t.ex. giltig för vänsterstyrda och högerstyrda fordon) …

(1) Stryk det som ej är tillämpligt. Fyll i enbart om komponenten eller systemet är avsett att innehålla en fluorerad växthusgas med en potential för global uppvärmning på mer än 150.

(2) Stryk det som ej är tillämpligt.

(3) Fyll i enbart om systemet är avsett att innehålla en fluorerad växthusgas med en global uppvärmningspotential på mer än 150.

(4) Stryk det som ej är tillämpligt.

(5) Stryk det som ej är tillämpligt.

BILAGA II

TEKNISKA BESTÄMMELSER OM BESTÄMNING AV LÄCKAGE FRÅN LUFTKONDITIONERINGSSYSTEM

1. INLEDNING

Denna bilaga är tillämplig på fordon med luftkonditioneringssystem konstruerat för att innehålla fluorerade växthusgaser med en potential för global uppvärmning på mer än 150, i syfte att bedöma utsläpp av köldmedium i atmosfären. I denna bilaga behandlas bl.a. följande:

1.	Utrustningskrav

2.	Provningsförhållanden

3.	Provningsförfarande och datakrav

2. BESKRIVNING AV PROVNINGEN

2.1 Läckageprovning av luftkonditioneringssystem är utformat för att bestämma mängden fluorerade kolväten (HFC-134a) som släpps ut i atmosfären från fordon som är utrustade med ett luftkonditioneringssystem till följd av systemets normala drift.

2.2 Provningen kan utföras på hela fordonet, på luftkonditioneringssystemet eller på en enskild läckagekomponent.

2.3 Läckagekomponenter måste provas utan att ytterligare olja tillförs. Rester av olja från tillverkningsprocessen kan få finnas kvar. För kompressorer skall normal oljemängd användas.

2.4 Gränserna för de enskilda komponenterna skall befinnas inom ett metallrörs yta. Gränssnitten skall förseglas tätt genom svetsning eller hårdlödning. I förekommande fall kan en av komponentens gränser vara ansluten till en metallbehållare av lämplig volym som innehåller kylmedlet i två faser.

2.5 Behållaren med HFC-134a och läckagekomponenten skall fyllas med kylmedlet HFC-134a i två faser (flytande och gasformig) för att hålla konstant tryck vid erforderlig temperatur genom uppvärmning. Läckagekomponenten installeras i den förseglade inneslutningen under konditioneringen eller provningen. Komponentens temperatur skall hållas vid erforderlig konditionerings- eller provningstemperatur så att endast gasfasen av HFC-134a finns inuti komponenten. För kompletta luftkonditioneringssystem skall den faktiska nominella mängden användas. Olja av den koncentration och typ som tillverkaren rekommenderar skall användas.

2.6 Varje läckagekomponent i luftkonditioneringssystemet skall genomgå provning, utom de komponenter som betraktas som läckagefria.

2.6.1 Följande komponenter betraktas som läckagefria:

—	Förångare utan anslutningar.

—	Metallrör utan anslutningar.

—	Kondensator utan utbytbar integrerad torkare och utan anslutningar.

—	Mottagningskärl/torkare utan anslutningar.

—	Ackumulator utan anslutningar.

2.7 Ett exemplar av en läckagekomponent eller ett luftkonditioneringssystem som är representativt för ett värstafallsscenario skall provas.

2.8 Massan av läckage av köldmedium från alla läckagekomponenter adderas till ett totalt resultat för provningen.

3. PROVNINGSUTRUSTNING

Provningen skall utföras i en förseglad inneslutning som innefattar utrustning för att säkerställa en homogen gaskoncentration och användning av en gasanalysmetod.

All utrustning som används under provningen skall kalibreras i förhållande till referensutrustning.

3.1 Mätinneslutning

3.1.1 För konditioneringsetappen skall temperaturregleringssystemet kunna kontrollera den inre lufttemperaturen under hela etappens längd med en tolerans på ± 3 K.

3.1.2 För mätetappen skall läckagemätningsinneslutningen vara en förseglad, gastät mätinneslutning som kan omsluta det system eller den komponent som provas. När inneslutningen är förseglad skall den vara gastät i enlighet med tillägget. Inneslutningens inneryta skall vara ogenomtränglig och icke-reaktiv med avseende på luftkonditioneringens köldmedium. Temperaturregleringssystemet skall kunna kontrollera den inre lufttemperaturen under hela provningens längd med en genomsnittlig tolerans på ± 1 K under hela provningens längd.

3.1.3 Mätinneslutningen skall konstrueras med styva paneler som upprätthåller en fast inneslutningsvolym.

3.1.4 Mätinneslutningens inre storlek skall vara lämplig för att omsluta den komponent eller det system som skall provas med erforderlig noggrannhet.

3.1.5 Gasens och temperaturens homogenitet i mätinneslutningen skall säkerställas genom minst en återföringsfläkt eller på ett alternativt sätt som kan bevisas säkerställa en homogen temperatur och gaskoncentration.

3.2 Mätutrustning

3.2.1 Mängden utsläppt HFC-134a skall mätas genom gaskromatografi, infraröd spektrofotometri, masspektrometri eller infraröd fotoakustisk spektroskopi (se tillägget).

3.2.2 Om den använda tekniken inte är en av ovanstående, skall likvärdighet demonstreras och utrustningen måste kalibreras med ett förfarande som liknar det som anges i tillägget.

3.2.3 Målet för mätutrustningens noggrannhet för det totala luftkonditioneringssystemet fastställs i ± 2 g/år.

3.2.4 Utrustning för gasanalys, i kombination med annan utrustning, som möjliggör en noggrannhet ned till 0,2 g/år skall användas för varje komponentprovning.

3.2.5 För komponenter där det är mycket svårt att uppnå den ovannämnda noggrannheten får antalet stickprov ökas.

3.2.6 Analysatorns repeterbarhet uttryckt som en standardavvikelse skall vara bättre än 1 % av fullt skalutslag vid noll och vid 80 % ± 20 % av fullt skalutslag inom alla använda mätområden.

3.2.7 Gasanalysatorns nollpunkt och spännvidd skall kalibreras före varje provning i enlighet med tillverkarens anvisningar.

3.2.8 Analysatorns mätområden skall väljas så att bästa upplösning erhålls under förfarandena för mätning, kalibrering och läckagekontroll.

3.3 Gasanalysatorns registreringssystem

3.3.1 Gasanalysatorn skall vara försedd med en anordning som registrerar elektriska signaler, antingen på en pappersremsa eller med något annat databehandlingssystem, med en frekvens som inte är lägre än en gång per 60 minuter. Registreringssystemet skall ha en driftskarakteristik som minst motsvarar den signal som skall registreras, och det skall kunna registrera resultaten permanent. Registreringen skall tydligt visa provningens början och slut (inbegripet början och slutet av provtagningsperioder tillsammans med den tid som förflyter mellan början och slutet av varje provning).

3.4 Ytterligare utrustning

3.4.1 Temperaturregistrering

3.4.1.1 Temperaturen i mätinneslutningen skall registreras vid en eller två punkter av temperaturgivare som är anslutna så att de visar ett medelvärde. Mätpunkterna skall vara representativa för temperaturen inuti mätinneslutningen.

3.4.1.2 Temperaturerna skall under hela mätningen av HFC-134a-läckage registreras eller föras till ett databehandlingssystem med en frekvens som inte är mindre än en gång per minut.

3.4.1.3 Temperaturregistreringssystemets noggrannhet skall vara inom ± 1,0 K.

3.4.2 Tryckmätningsanordning

3.4.2.1 Tryckmätningssystemets noggrannhet för Pshed skall vara inom ± 2 hPa och trycket skall kunna upplösas till ± 0,2 hPa.

3.4.3 Fläktar

3.4.3.1 Med hjälp av en eller flera fläktar, blåsmaskiner eller med någon annan lämplig metod, som utvädring med N2, skall det vara möjligt att minska koncentrationen av HFC-134a i mätinneslutningen till nivån i omgivningen.

3.4.3.2 Den läckagekomponent eller det system som skall provas i inneslutningen får inte utsättas för ett direkt luftflöde från fläktarna eller blåsmaskinerna när dessa används.

3.4.4 Gaser

3.4.4.1 Om gasanalysatorns leverantör anger det skall följande gaser finnas tillgängliga för kalibrering och drift:

—	Renad syntetisk luft med en syrehalt på 18–21 volymprocent.

—	HFC-134a, med en renhet på minst 99,5 %.

3.4.4.2 Kalibrerings- och spänngaser måste finnas tillgängliga med en blandning av HFC-134a och renad syntetisk luft eller någon annan lämplig inert gas. Kalibreringsgasernas faktiska koncentrationer skall ligga inom ± 2 % av de angivna värdena.

4. KONDITIONERING

4.1 Allmänna krav

4.1.1 Före konditionering och läckagemätning skall luftkonditioneringssystemet tömmas på luft och fyllas med föreskriven nominell mängd HFC-134a.

4.1.2 För att förhållandena skall vara mättade under hela provningens längd, även under konditioneringen, skall varje läckagekomponent, med eller utan ytterligare behållare, tömmas på luft och fyllas med en tillräcklig mängd HFC-134a som inte överskrider 0,65g/cm3 av läckagekomponentens eller behållarens totala innervolym.

4.2 Villkor för konditionering

4.2.1 Sökanden får välja att utföra konditioneringen antingen i ett enda steg vid 40 °C eller i två steg med kortare total längd. I metoden med två steg ingår två på varandra följande steg, det första vid 50 °C och direkt därefter det andra vid 40 °C. Konditioneringen skall pågå under den tid som anges i tabellen nedan.

	Alternativ 1	Alternativ 2
Systemdel	40 °C Tid [h]	Steg 1 – 50 °C Tid [h]	Steg 2 – 40 °C Tid [h]
Komplett system	480	240	24
Kompressor	144	72	24
Slanguppsättningar	480	240	24
Alla andra läckagedelar	96	48	24

Kortare tider för konditionering får användas om det kan bevisas att ett fortvarighetstillstånd (konstant förlusthastighet) med avseende på permeationsförluster har uppnåtts.

4.2.2 Efter konditionering skall läckagekomponenterna eller systemet placeras i mätinneslutningen för läckageprovning inom 4 timmar.

4.3 Kompressor

4.3.1 Om så krävs för smörjning och inkörning av förseglingen får kompressorn köras in mellan konditioneringen och provningen under en minsta period om 1 min vid ett minsta varvtal om 200 min-1.

4.3.2 Mängden HFC-134a i läckagekomponenten eller luftkonditioneringssystemet skall hållas intakt mellan konditioneringen och mätningen så att konditioneringens effekt inte går förlorad. Detta innebär att samma konfiguration skall lämnas till konditionering och mätning utan att demonteras och återmonteras däremellan.

5. PROVNINGSFÖRLOPP

5.1 Allmänna krav

I provningssekvensen i figuren visas vilka steg som skall följas under provningsförloppet.

5.2 Läckageprovning

5.2.1 Provningen skall utföras under statiska, fortvariga förhållanden vid temperaturen 313 K (40°C). Differenser i koncentrationen av HFC-134a under provningstiden används för beräkning av årliga förluster.

5.2.2 Mätinneslutningen skall vädras ut under flera minuter tills en stabil bakgrundsnivå erhålls.

5.2.3 Före provningen skall bakgrundsnivån i mätinneslutningen mätas, och gasanalysatorn skall nollställas och dess mätområde fastställas.

5.2.4 Om uppställningen flyttas från konditioneringen till en annan mätinneslutning får mätperiodens början inte infalla tidigare än fyra timmar efter det att mätinneslutningen har stängts, förseglats och temperaturreglerats.

5.2.5 Läckagekomponenten eller systemet införs sedan i mätinneslutningen.

5.2.6 Mätinneslutningen stängs och förseglas gastätt. Provningskammaren skall vara helt fylld till atomsfärstryck med en referensgas (t.ex. ren luft).

Figur

5.2.7 Provningsperioden börjar när mätinneslutningen förseglas och temperaturen i mätinneslutningen når 313 K (40 °C). Temperaturen hålls vid detta värde till slutet av provningsperioden. Koncentrationen av HFC-134a, temperaturen och barometertrycket mäts för att ge ingångsvärdena CHFC-134ai; Pshed och Tshed under provningsperioden, dock tidigast 4 timmar efter det att mätinneslutningen stängs och provningstemperaturen satts enligt avsnitt 5.2.4. Dessa värden används i läckageberäkningen enligt avsnitt 5.3.

5.2.8 Den nominella mätperioden skall vara 24 timmar. En kortare period får tillåtas, förutsatt att tillräcklig noggrannhet kan bevisas.

5.2.9 Gasanalysatorn skall nollställas och mätområdet fastställas omedelbart efter provningsperiodens slut.

5.2.10 Vid provningsperiodens slut skall koncentrationen av HFC-134a, temperaturen och barometertrycket i mätinneslutningen mätas. Detta är slutvärdena CHFC134af, Pshed och Tshed för läckageberäkningen enligt avsnitt 5.3.

5.3 Beräkning

5.3.1 Med hjälp av provningen i avsnitt 5.2 kan utsläppen av HFC-134a beräknas. Läckaget beräknas med användning av de inledande och slutliga värdena för koncentration av HFC-134a, temperatur och tryck i mätinneslutningen, tillsammans med inneslutningens uppmätta nettovolym.

Total utsläppt massa av HFC-134a beräknas med följande formel:

Formula

där:

HFC-134a	= Läckagets flödeshastighet för	[kg/s]
nHFC-134a	= Antal mol HFC-134a	[mol]
Vshed	= Inneslutningens nettovolym	[m3]
VAC	= Luftkonditioneringssystemets eller komponentens bruttovolym	[m3]
Tshed	= temperatur i inneslutningen	[K]
Pshed	= tryck i inneslutningen	[kPa]
CHFC-134ae	= Slutlig koncentration av HFC-134a	[ppmv]
CHFC-134ai	= Ingångskoncentration av HFC-134a	[ppmv]
te	= Sluttid	[s]
ti	= Starttid	[s]
MHFC-134a	= molmassa för HFC-134a(=102 kg/kmol)	[kg/kmol]
R	= gaskonstant(= 8,314 kJ/(kmol*K))	[kJ/(kmol*K)]

Anm. CHFC-134a definieras som antalet mol HFC-134a (nHFC-134a) per mol luft (nair+HFC-134a)

Formula

ppmv: volymmiljondelar motsvarande mol/mol

5.3.2 Massa i gram som funktion av tiden skall räknas om till gram/år (g/år).

5.4 Sammanlagda provningsresultat

Det totala läckaget för det kompletta luftkonditioneringssystemet beräknas genom addition av delvärdena för alla provade läckagekomponenter.

1.	Systemprovning Luftkonditioneringens läckage, L(g/år) = CF * HFC-134a (g/L(g/år)

2.	Komponentprovning Luftkonditioneringens läckage, L(g/år) = CF * Σ HFC-134a (g/L(g/år) där korrelationsfaktorn CF = 0,277

6. GODKÄNNANDE

De provade luftkonditioneringssystemen kommer att godkännas om värdet L (g/år) understiger värdena i nedanstående tabell i enlighet med direktiv 2006/40/EG:

L (g/år)	Köldmedium
40/60 (1)	HFC-134a

2.	En läckagekomponent skall godkännas om den har provats i enlighet med kraven i avsnitten 2–5.3.

(1) Om systemet har dubbel förångning.

Tillägg

Kalibrering av utrustning för läckageprovning

1. KALIBRERINGSFREKVENS OCH METODER

1.1 All utrustning skall kalibreras innan den tas i bruk och därefter vid behov, dock alltid under de sex månaderna före typgodkännandeprovning. De kalibreringsmetoder som skall användas (för utrustning som förtecknas i punkt 3.2.1 i bilaga II till denna förordning) beskrivs i detta tillägg.

2. KALIBRERING AV MÄTINNESLUTNINGEN

2.1 Inledande bestämning av mätinneslutningens inre volym

2.1.1 Innan mätinneslutningen tas i bruk skall dess inre volym bestämmas enligt följande. Mätinneslutningens innermått tas noggrant, med hänsyn till balkar och andra oregelbundenheter. Mätinneslutningens inre volym bestäms med utgångspunkt i dessa mätningar.

2.1.2 Nettoinnervolymen bestäms genom att provningskomponentens eller -systemets volym subtraheras från mätinneslutningens inre volym.

2.1.3 Mätinneslutningen skall kontrolleras med avseende på läckage enligt avsnitt 2.3. Om gasmassan inte överensstämmer med den tillförda massan inom ± 2 % skall åtgärder vidtas för att rätta till detta.

2.2 Bestämning av mätinneslutningens bakgrundsutsläpp

Genom denna operation fastställs att mätinneslutningen inte innehåller några material som avger betydande mängder HFC-134a. Kontrollen skall utföras vid ibruktagandet av inneslutningen, efter varje åtgärd i inneslutningen som kan påverka bakgrundsutsläppen och minst en gång per år.

2.2.1 Temperaturen inuti mätinneslutningen skall hållas vid 313 K ± 1 K (40 °C ± 1 °C) under hela den nedan nämnda fyratimmarsperioden.

2.2.2 Mätinneslutningen får förseglas och blandarfläkten köras i upp till 2 timmar innan fyratimmarsperioden för bakgrundsprovtagning inleds.

2.2.3 Analysatorn skall kalibreras (vid behov) och sedan nollställas och mätområdet fastställas.

2.2.4 Mätinneslutningen vädras tills ett stabilt värde erhålls, och blandarfläkten kopplas på om den inte redan är igång.

2.2.5 Mätinneslutningen förseglas sedan, och bakgrundskoncentration, temperatur och barometertryck mäts. Helst skall koncentrationen av HFC-134a sättas till noll genom utvädring eller tömning av mätinneslutningen. Dessa är ingångsvärdena CHFC-134a, Pshed och Tshed som används i beräkningen av bakgrundsutsläpp i inneslutningen.

2.2.6 Inneslutningen får stå orörd med blandarfläkten påkopplad i fyra timmar.

2.2.7 Vid slutet av denna tid används samma analysator för att mäta koncentrationen i mätinneslutningen. Temperaturen och barometertrycket mäts också. Detta är de slutliga värdena CHFC-134a, Pshed och Tshed.

2.3 Kalibrering och provning av mätinneslutningens kvarhållning av HFC-134a

Kalibreringen och provningen av mätinneslutningens kvarhållning av HFC-134a utgör en kontroll av den beräknade volymen enligt punkt 2.1 och mäter dessutom eventuell läckagehastighet. Mätinneslutningens läckagehastighet skall avgöras vid ibruktagandet av inneslutningen, efter alla ingrepp i mätinneslutningen som kan påverka dess täthet och därefter minst en gång i kvartalet.

2.3.1 Mätinneslutningen vädras tills ett stabilt värde erhålls. Blandarfläkten kopplas på, om den inte redan är igång. Kolväteanalysatorn nollställs, kalibreras, om så krävs, och mätområdet bestäms.

2.3.2 Systemet för reglering av omgivningstemperatur kopplas sedan på (om det inte redan är påkopplat) och ställs in för en temperatur på 313 K (40 °C).

2.3.3 När mätinneslutningen stabiliseras vid 313 K ± 1 K (40 °C ± 1 °C) förseglas den, och bakgrundskoncentration, temperatur och barometertryck mäts. Dessa är ingångsvärdena CHFC-134a, Pshed och Tshed som används för kalibrering av mätinneslutningen.

2.3.4 En känd mängd HFC-134a förs in i mätinneslutningen. Den massa som skall tillföras beror på mätinneslutningens volym enligt följande ekvation:

Formula

där:

mHFC-134a	= massa av HFC-134a	[kg]
Vshed	= inneslutningens volym	[m3]
Tshed	= temperatur i inneslutningen	[K]
Pshed	= tryck i inneslutningen	[kPa]
C	= koncentration av HFC-134a	[ppmv]
MHFC-134a	= molmassa för HFC-134a(=102 kg/kmol)	[kg/kmol]
R	= gaskonstant(= 8,314 kJ/(kmol*K))	[kJ/(kmol*K)]

Anm.: CHFC-134a definieras som antalet mol HFC-134a (nHFC-134a) per mol luft (nair+HFC-134a)

Formula

Med hjälp av denna ekvation visas i nedanstående tabell för olika volymer på mätinneslutningen den mängd HFC-134a som skall tillföras. Följande antaganden görs: trycket är atmosfärstryck (101,3 kPa) och temperaturen i mätinneslutningen är 40 °C.

Mätinneslutningens volym (L)	Tillförd massa (g)
5	6,0E-04
10	1,2E-03
50	6,0E-03
100	1,2E-02
500	6,0E-02
1 000	1,2E-01
2 000	2,4E-01
3 000	3,6E-01
4 000	4,8E-01

För mycket små tillförda mängder kan standardsammansättning av HFC-134a i kväve användas. Mätinneslutningen skall vädras ut och fyllas med en icke-standardiserad koncentration.

2.3.5 Mätinneslutningens innehåll måste få blandas i fem minuter, varefter gaskoncentration, temperatur och barometertryck mäts. Detta är både de slutliga värdena CHFC-134af, Pshed och Tshed för kalibreringen av mätinneslutningen och ingångsvärdena CHFC-134ai, Pshed och Tshed för kvarhållningskontrollen.

2.3.6 Med utgångspunkt i mätvärdena enligt avsnitten 2.3.3 och 2.3.5 och formeln i avsnitt 2.3.4 beräknas massan av HFC-134a i mätinneslutningen.

2.3.7 Processen inleds, varvid omgivningstemperaturen hålls konstant vid 313 K ± 1 K (40 °C ± 1 °C) i 24 timmar.

2.3.8 Efter 24 timmar mäts och registreras den slutliga koncentrationen av HFC-134a, temperaturen och barometertrycket. Detta är de slutliga värdena CHFC-134af, Tshed och Pshed som används för kontrollen av kvarhållning av HFC-134a.

2.3.9 Med hjälp av formeln i avsnitt 2.3.4 beräknas sedan massan av HFC-134a från mätvärdena enligt avsnitt 2.3.8. Massan får inte avvika med mer än 5 % från den massa av HFC som fås enligt 2.3.6.

3. KALIBRERING AV HFC-ANALYSATORN

3.1 Analysatorn skall justeras enligt instrumenttillverkarens anvisningar.

3.2 Analysatorn bör kalibreras med hjälp av lämpliga referensgaser.

3.3 En kalibreringskurva upprättas med minst fem kalibreringspunkter som är så jämnt fördelade som möjligt över driftsområdet. Den nominella koncentrationen hos den kalibreringsgas som har den högsta koncentrationen skall minst motsvara 80 % av de uppmätta värdena.

3.4 Kalibreringskurvan beräknas med minsta kvadratmetoden. Om graden hos det resulterande polynomet är större än 3, skall antalet kalibreringspunkter minst motsvara polynomgraden plus 2.

3.5 Kalibreringskurvan får inte avvika med mer än 2 % från det nominella värdet för varje kalibreringsgas.

3.6 Med användning av koefficienterna från det polynom som härletts enligt avsnitt 3.4 upprättas en tabell över avläsningar i förhållande till verkliga koncentrationer i steg som inte överstiger 1 % av fullt skalutslag. Detta skall utföras för varje kalibrerat analysatorområde. Tabellen skall också innehålla andra relevanta uppgifter såsom:

—	kalibreringsdatum,

—	mätområdes- och nollpunktsavläsningar för potentiometrar (i förekommande fall),

—	nominell skala,

—	referensuppgifter för varje kalibreringsgas som använts,

—	verkligt och avläst värde för varje använd kalibreringsgas samt skillnaden i procent.

3.7 Om det kan visas för godkännandemyndigheten att alternativ teknik (t.ex. dator eller elektroniskt styrd mätområdesväxlare) kan ge likvärdig noggrannhet får dessa alternativ användas.

22.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/53

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 707/2007

av den 21 juni 2007

om inledande av en anbudsinfordran för försäljning av vinalkohol för användning som bioetanol i gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1), särskilt artikel 33, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin vad beträffar marknadsmekanismerna (2) fastställs bland annat tillämpningsföreskrifter för avsättning av de alkohollager som uppstått genom destillationer enligt artiklarna 35, 36 och 39 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (3), samt enligt artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 och som innehas av interventionsorganen.

(2)

En anbudsinfordran för försäljning av vinalkohol enbart för användning som bioetanol inom bränslesektorn i gemenskapen bör anordnas i enlighet med artikel 92 i förordning (EG) nr 1623/2000 i syfte att minska gemenskapens lager av vinalkohol och garantera kontinuerliga leveranser till de företag som är godkända enligt den artikeln.

(3)	Sedan den 1 januari 1999, och i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (4), måste anbudspris och säkerheter uttryckas i euro och utbetalningarna göras i euro.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Försäljning av vinalkohol för användning som bioetanol i gemenskapen skall ske genom anbudsinfordran nr 10/2007 EG.

Alkoholen har framställts genom destillation i enlighet med artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 och innehas av interventionsorganen i medlemsstaterna.

2. Den volym som bjuds ut till försäljning uppgår till 693 375,74 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent, fördelade enligt följande:

a)	Ett parti med nummer 109/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

b)	Ett parti med nummer 110/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

c)	Ett parti med nummer 111/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

d)	Ett parti med nummer 112/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

e)	Ett parti med nummer 113/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

f)	Ett parti med nummer 114/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

g)	Ett parti med nummer 115/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

h)	Ett parti med nummer 116/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

i)	Ett parti med nummer 117/2007 EG med en volym på 39 995 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

j)	Ett parti med nummer 118/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

k)	Ett parti med nummer 119/2007 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

l)	Ett parti med nummer 120/2008 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

m)	Ett parti med nummer 121/2008 EG med en volym på 50 000 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

n)	Ett parti med nummer 122/2007 EG med en volym på 53 380,74 hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

3. De berörda behållarnas placering och referensnummer, vilken kvantitet alkohol som finns i varje behållare, alkoholhalt och alkoholens egenskaper anges i bilaga I till denna förordning.

4. Företag som vill delta i anbudsförfarandet skall vara godkända enligt artikel 92 i förordning (EG) nr 1623/2000.

Artikel 2

Försäljningen skall äga rum i enlighet med artiklarna 93, 94, 94b–94d, 95–98, 100 och 101 i förordning (EG) nr 1623/2000, samt artikel 2 i förordning (EG) nr 2799/98.

Artikel 3

1. Anbuden skall skickas till de interventionsorgan som innehar alkoholen, och som listas i bilaga II, eller per rekommenderat brev till interventionsorganet.

2. Anbuden skall skickas in i dubbla kuvert, varav det inre kuvertet skall vara märkt ”Anbud för anbudsinfordran nr 10/2007 EG för användning som bioetanol inom gemenskapen” och det yttre kuvertet skall vara märkt med det berörda interventionsorganets adress.

3. Anbuden skall vara det berörda interventionsorganet tillhanda senast den 5 juli 2007 kl. 12.00 (lokal tid Bryssel).

Artikel 4

1. För att anbuden skall betraktas som giltiga måste de uppfylla kraven i artiklarna 94 och 97 i förordning (EG) nr 1623/2000.

2. För att betraktas som giltiga måste anbuden innehålla följande:

a)	Ett bevis på att en deltagandesäkerhet på 4 euro per hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent har ställts hos det berörda interventionsorganet.

b)	Anbudsgivarens namn och adress, anbudsinfordrans nummer samt erbjudet pris, uttryckt i euro per hektoliter alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent.

c)	Ett åtagande från anbudsgivaren om att följa alla bestämmelser för den aktuella anbudsinfordran.

En försäkran från anbudsgivaren, i vilken

i)	han avstår från reklamationer vad gäller kvaliteten och egenskaperna hos den alkohol som eventuellt tilldelas honom,

ii)	han accepterar varje form av kontroll avseende ändamålet med och användningsområdet för alkoholen,

iii)	han åtar sig bevisbördan i fråga om alkoholens användning i enlighet med villkoren i meddelandet om anbudsinfordran.

Artikel 5

De meddelanden som anges i artikel 94a i förordning (EG) nr 1623/2000 och som rör den aktuella anbudsinfordran skall skickas till kommissionen på den adress som anges i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 6

Förfarandena för att erhålla prover fastställs i artikel 98 i förordning (EG) nr 1623/2000.

Interventionsorganet skall tillhandahålla alla relevanta upplysningar om den alkohol som bjuds ut till försäljning.

Intresserade parter kan hos respektive interventionsorgan erhålla prover på den alkohol som bjuds ut till försäljning, tagna av en företrädare för det berörda interventionsorganet.

Artikel 7

1. I de medlemsstater där lagring sker av den alkohol som bjuds ut till försäljning, skall interventionsorganen på lämpligt sätt kontrollera arten av alkohol vid slutanvändningen. De skall i detta syfte

a)	i tillämpliga delar använda sig av bestämmelserna i artikel 102 i förordning (EG) nr 1623/2000,

b)	genomföra stickprovskontroller med hjälp av kärnmagnetisk resonans för att kontrollera arten av alkohol vid slutanvändningen.

2. Kostnaderna för de kontroller som anges i punkt 1 skall betalas av de företag som köpt alkoholen.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 juni 2007.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2) EGT L 194, 31.7.2000, s. 45. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2016/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 38).

(3) EGT L 84, 27.3.1987, s. 1. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 1493/1999.

(4) EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

BILAGA I

Medlemsstat och partinummer

Plats

Behållare nummer

Mängd alkohol med en alkoholhalt på 100 volymprocent (hektoliter)

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1493/1999

(artikel)

Typ av alkohol

Spanien

Parti nr 109/2007 EG

Tarancón

B-4

17 271

Råalkohol

B-5

8 667

Råalkohol

B-6

24 062

Råalkohol

Totalt

50 000

Spanien

Parti nr 110/2007 EG

Tarancón

A-5

24 837

Råalkohol

A-9

9 594

Råalkohol

B-4

7 569

Råalkohol

B-5

8 000

Råalkohol

Totalt

50 000

Spanien

Parti nr 111/2007 EG

Tarancón

A-9

14 771

Råalkohol

A-10

24 457

Råalkohol

B-5

8 000

Råalkohol

B-1

2 772

Råalkohol

Totalt

50 000

Spanien

Parti nr 112/2007 EG

Tarancón

A-6

24 823

Råalkohol

C-7

24 883

Råalkohol

C-8

294

Råalkohol

Totalt

50 000

Frankrike

Parti nr 113/2007 EG

Viniflhor — Longuefuye

Mme Bretaudeau

F-53200 Longuefuye

22 550

Råalkohol

6 385

Råalkohol

4 645

Råalkohol

5BIS

16 420

Råalkohol

Totalt

50 000

Frankrike

Parti nr 114/2007 EG

Viniflhor — Longuefuye

Mme Bretaudeau

F-53200 Longuefuye

22 915

Råalkohol

4 600

Råalkohol

22 485

Råalkohol

Totalt

50 000

Frankrike

Parti nr 115/2007 EG

Viniflhor — Port-la-Nouvelle

M. Mortefon

Entrepôt d’alcool

Av. Adolphe-Turrel

BP 62

F-11210 Port-la-Nouvelle

25 715

Råalkohol

1 870

Råalkohol

13 345

Råalkohol

7 990

Råalkohol

1 080

Råalkohol

Totalt

50 000

Frankrike

Parti nr 116/2007 EG

Viniflhor — Port-la-Nouvelle

M. Mortefon

Entrepôt d’alcool

Av. Adolphe-Turrel

BP 62

F-11210 Port-la-Nouvelle

11 710

Råalkohol

2 360

Råalkohol

640

Råalkohol

2 200

Råalkohol

23B

1 895

Råalkohol

7 790

Råalkohol

2 645

Råalkohol

1 525

Råalkohol

3 985

Råalkohol

15 250

Råalkohol

Totalt

50 000

Frankrike

Parti nr 117/2007 EG

DEULEP — PSL

F-13230 Port-Saint-Louis-du-Rhône

39 995

Råalkohol

Totalt

39 995

Italien

Parti nr 118/2007 EG

Cipriani — Chizzola d'Ala (TN)

27a-21a-25a

6 500

Råalkohol

Dister — Faenza (RA)

127a

4 700

Råalkohol

I.C.V. — Borgoricco (PD)

2 200

Råalkohol

Mazzari — S. Agata sul Santerno (RA)

4a-15a

27 800

Råalkohol

Tampieri — Faenza (RA)

6a-7a-16a

1 500

Råalkohol

Villapana — Faenza (RA)

4a-2a-10a

7 300

Råalkohol

Totalt

50 000

Italien

Parti nr 119/2007 EG

Bonollo — Paduni (FR)

35a-37a-39a

9 900

27/30

Råalkohol

D'Auria — Ortona (CH)

22a-62a-76a-66a-80a-81a

10 900

Råalkohol

Di Lorenzo-Ponte Valleceppi (PG) — Pontenuovo di Torgiano (PG)

19a-5b-6b-7b

19 000

27/30

Råalkohol

S.V.A. — Ortona (CH)

19a

1 900

Råalkohol

Balice S.n.c. — Valenzano (BA)

1a-13a-14a-15a-16a-45a

8 300

Råalkohol

Totalt

50 000

Italien

Parti nr 120/2007 EG

Bonollo — Paduni (FR)

35a-37a-39a

24 800

27/30

Råalkohol

Caviro — Faenza (RA)

15a-6a-8a-5a

22 800

Råalkohol

Deta — Barberino Val d'Elsa (FI)

2 400

Råalkohol

Totalt

50 000

Italien

Parti nr 121/2007 EG

De Luca — Novoli (LE)

1a-8a-9a

3 400

Råalkohol

Bertolino — Partinico (PA)

24a-27a

25 000

Råalkohol

Balice Distill. — San Basilio Mottola (TA)

3 400

Råalkohol

S.V.M. — Sciacca (AG)

2a-3a-4a-8a-21a-30a-35a-36a-37

4 200

27/30

Råalkohol

GE.DIS. — Marsala (TP)

14b

12 000

Råalkohol

Trapas — Petrosino (TP)

2 000

Råalkohol

Totalt

50 000

Grekland

Parti nr 122/2007 EG

Οινοποιητικός συνεταιρισμός Μεσσηνίας

Πύργος Τριφυλίας

(Oinopoiitikos Sinetairismos Messinias)

454,96

Råalkohol

432,94

Råalkohol

1 782,89

Råalkohol

1 684,51

Råalkohol

1 756,59

Råalkohol

1 753,86

Råalkohol

873,44

Råalkohol

444,79

Råalkohol

904,89

Råalkohol

463,46

Råalkohol

387,14

Råalkohol

27,72

Råalkohol

1 747,04

Råalkohol

1 713,67

Råalkohol

853,18

Råalkohol

427,35

Råalkohol

1 743,76

Råalkohol

887,65

Råalkohol

1 786,52

Råalkohol

439,47

Råalkohol

908,63

Råalkohol

1 795,78

Råalkohol

1 758,86

Råalkohol

1 800,87

Råalkohol

1 744,16

Råalkohol

1 707,83

Råalkohol

1 788,73

Råalkohol

827,49

Råalkohol

1 805,07

Råalkohol

1 800,04

Råalkohol

915,07

Råalkohol

908,96

Råalkohol

911,94

Råalkohol

905,06

Råalkohol

108

432,18

Råalkohol

107

432,77

Råalkohol

105

448,22

Råalkohol

106

441,22

Råalkohol

897,73

Råalkohol

579,19

Råalkohol

667,69

Råalkohol

901,65

Råalkohol

892,07

Råalkohol

900,28

Råalkohol

899,54

Råalkohol

882,32

Råalkohol

653,58

Råalkohol

847,09

Råalkohol

880,83

Råalkohol

856,22

Råalkohol

878,23

Råalkohol

100

745,61

Råalkohol

Totalt

53 380,74

BILAGA II

Interventionsorgan som innehar den alkohol som avses i artikel 3

Viniflhor – Libourne	Délégation nationale, 17 avenue de la Ballastière, BP 231, F-33505 Libourne Cedex (Tfn: [33-5] 57 55 20 00; telex: 57 20 25; fax: [33-5] 57 55 20 59)
FEGA	Beneficencia, 8, E-28004 Madrid (Tfn: [34-91] 347 64 66; fax: [34-91] 347 64 65)
AGEA	Via Torino, 45, I-00184 Rom (Tfn: [39-06] 49 49 97 14; fax: [39-06] 49 49 97 61)
Ο.Π.Ε.Κ.Ε.Π.Ε.	Αχαρνών (Aharnon) 241, GR-10446 Aten (Tfn: [30-210] 212 47 99; fax: [30-210] 212 47 91)

BILAGA III

Adress som avses i artikel 5

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling, enhet D-2

B-1049 Bryssel

Fax (32–2) 292 17 75

E-post: agri-market-tenders@ec.europa.eu

II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

22.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/66

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 18 juni 2007

om tillfälliga nödåtgärder för att förhindra att Gibberella circinata Nirenberg & O’Donnell förs in till och sprids i gemenskapen

[delgivet med nr K(2007) 2496]

(2007/433/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1), särskilt artikel 16.3 tredje meningen, och

av följande skäl:

(1)

Om en medlemsstat anser att det finns risk för att en skadegörare som inte förtecknas i bilagorna I eller II till direktiv 2000/29/EG förs in till eller sprids inom dess territorium, får den enligt detta direktiv tillfälligt vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att skydda sig mot denna risk.

(2)

Efter det att svampen Gibberella circinata Nirenberg & O’Donnell, i sin anamorfa form även känd som Fusarium circinatum Nirenberg & O’Donnell, hade påträffats i skogsodlingsmaterial i den norra delen av Iberiska halvön, underrättade Spanien den 16 juni 2006 de övriga medlemsstaterna och kommissionen om att medlemsstaten den 26 maj 2006 hade antagit officiella åtgärder i form av ett nationellt utrotnings- och bekämpningsprogram för att förhindra vidare införsel och spridning av denna skadegörare på dess territorium.

(3)

Gibberella circinata Nirenberg & O’Donnell (nedan kallad ”den angivna skadegöraren”) finns inte upptagen i bilagorna I eller II till direktiv 2000/29/EG. En rapport med bedömning av sjukdomsrisken, baserad på det begränsade vetenskapliga material som var tillgängligt, har dock visat att den angivna skadegöraren kan orsaka betydande dödlighet hos Pinus spp och trädskador på Pseudotsuga menziesii. Dessa växter finns i stora delar av Europa och flera arter uppvisar stor mottaglighet. Det är därför nödvändigt att hädanefter vidta tillfälliga åtgärder mot införsel till och spridning inom gemenskapen av den angivna skadegöraren.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut bör avse införsel eller spridning av den angivna skadegöraren, avgränsning av angripna områden i gemenskapen och kontroll av den angivna skadegöraren inom dessa områden, import, produktion och förflyttning i gemenskapen av de angivna växterna inklusive utsäde, och en undersökning för att fastställa närvaro eller långvarig frånvaro av den angivna skadegöraren i medlemsstaterna.

(5)	Resultaten av åtgärderna bör utvärderas regelbundet under 2007 och 2008, främst på grundval av uppgifter från medlemsstaterna. Eventuella uppföljningsåtgärder kommer att övervägas mot bakgrund av resultatet av dessa utvärderingar.

(6)	Medlemsstaterna bör vid behov anpassa sin lagstiftning till detta beslut.

(7)	Resultaten av åtgärderna bör utvärderas på nytt senast den 1 april 2008.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta beslut avses med

1. den angivna skadegöraren: Gibberella circinata Nirenberg & O’Donnell.

2. de angivna växterna: växter av släktet Pinus L. och arten Pseudotsuga menziesii, vilka är avsedda för utplantering, inklusive utsäde och kottar för skogsodlingsändamål.

3. produktionsplats:

—	en fastighet eller en samling fält som utnyttjas som en enda enhet för produktion av växter; detta kan inkludera produktionsplatser som hanteras separat med tanke på växtskyddsmässiga risker, eller

—	ett avskilt skogsskifte.

Artikel 2

Åtgärder mot den angivna skadegöraren

Det är förbjudet att föra in den angivna skadegöraren i gemenskapen och att sprida den i gemenskapen.

Artikel 3

Import av de angivna växterna

De angivna växterna får införas till gemenskapen endast om de

a)	uppfyller kraven i avsnitt I i bilaga I, och

b)	vid införseln till gemenskapen undersöks och vid behov testas med avseende på förekomst av den angivna skadegöraren i enlighet med artikel 13a.1 i direktiv 2000/29/EG, och konstateras vara fria från skadegöraren.

Artikel 4

Förflyttning av växter inom gemenskapen

Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt II av bilaga II till detta beslut får angivna växter med ursprung i gemenskapen eller som har importerats till gemenskapen i enlighet med artikel 3 i detta beslut förflyttas i gemenskapen endast om de uppfyller kraven i avsnitt II i bilaga I.

Artikel 5

Undersökning och rapportering

1. Medlemsstaterna skall varje år genomföra officiella undersökningar med avseende på förekomst av den angivna skadegöraren och tecken på angrepp av denna skadegörare på deras territorium.

Resultaten av dessa undersökningar skall tillsammans med den förteckning över avgränsade områden som avses i artikel 6 och de åtgärder som anges i avsnitt II i bilaga II rapporteras till kommissionen och de övriga medlemsstaterna senast den 15 december varje år; detta skall dock inte påverka tillämpningen av artikel 16.2 i direktiv 2000/29/EG.

2. Misstänkt eller bekräftad förekomst av den angivna skadegöraren skall omedelbart anmälas till ansvariga officiella organ.

Artikel 6

Upprättande av avgränsade områden

Om resultaten av undersökningarna i artikel 5.1 eller en anmälan enligt artikel 5.2 bekräftar att den angivna skadegöraren förekommer i området eller om detta påvisats på annat sätt, skall medlemsstaterna fastställa avgränsade områden och vidta officiella åtgärder i enlighet med avsnitten I och II i bilaga II.

Artikel 7

Överensstämmelse med beslutet

Medlemsstaterna skall vid behov anpassa de åtgärder som de har vidtagit för att skydda sig mot införsel och spridning av den angivna skadegöraren på ett sådant sätt att dessa åtgärder stämmer överens med detta beslut och skall därefter underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

Artikel 8

Översyn

Detta beslut skall ses över senast den 31 mars 2008.

Artikel 9

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 juni 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/35/EG (EUT L 88, 25.3.2006, s. 9).

BILAGA I

NÖDÅTGÄRDER ENLIGT ARTIKLARNA 3 OCH 4 I DETTA BESLUT

I. Särskilda importkrav

Utan att det påverkar de bestämmelser som förtecknas i bilaga III del A 1, bilaga IV del A avsnitt I punkterna 8.1, 8.2, 9 och 10 och bilaga IV del B punkterna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 16 och 17 i direktiv 2000/29/EG skall angivna växter med ursprung i tredjeländer åtföljas av ett intyg i enlighet med artikel 13.1 i det direktivet. I intyget skall det under rubriken ”Ytterligare upplysningar” anges att de angivna växterna kommer från en produktionsplats som är registrerad och övervakas av den nationella växtskyddsorganisationen i ursprungslandet, och

a)	under hela sin livstid har odlats i ett land där det inte finns någon känd förekomst av den angivna skadegöraren, eller

under hela sin livstid har odlats i ett område som den nationella växtskyddsorganisationen i ursprungslandet har konstaterat vara sjukdomsfritt i enlighet med de relevanta internationella normerna för fytosanitära åtgärder; namnet på det sjukdomsfria området skall nämnas under rubriken ”ursprungsort”, eller

c)	kommer från en produktionsplats där inga tecken på den angivna skadegöraren har konstaterats under officiella inspektioner under en tid på två år före exporten och har testats omedelbart före exporten.

II. Transportkrav

Utan att det påverkar de bestämmelser som förtecknas i avsnitt II i bilaga II till detta beslut, bilaga IV del A avsnitt II punkterna 4 och 5, bilaga IV del B punkterna 7, 8, 9, 10, 11,12, 16 och 17 och bilaga V del A avsnitt I punkt 2.1 och avsnitt II punkt 1.1 i direktiv 2000/29/EG får angivna växter med ursprung i gemenskapen eller som har importerats till gemenskapen i enlighet med artikel 3 i detta beslut, med undantag för små mängder växter som är avsedda att användas av ägaren eller mottagaren i icke-kommersiellt syfte och där det inte finns någon risk för att den angivna skadegöraren sprids, förflyttas inom gemenskapen endast om de åtföljs av ett växtpass som utarbetats och utfärdats i enlighet med kommissionens direktiv 92/105/EEG (1) och

a)	under hela sin livstid eller ända sedan de fördes in i gemenskapen har odlats på en produktionsplats i en medlemsstat där det inte finns någon känd förekomst av den angivna skadegöraren, eller

b)	under hela sin livstid eller sedan de fördes in till gemenskapen har odlats på en produktionsplats i ett sjukdomsfritt område som upprättats av det officiella ansvariga organet i en medlemsstat i enlighet med de internationella normerna för fytosanitära åtgärder, eller

c)	kommer från en produktionsplats där inga tecken på den angivna skadegöraren har konstaterats under officiella inspektioner under en tid på två år före exporten och har testats omedelbart före exporten.

(1) EGT L 4, 8.1.1993, s. 22. Direktivet ändrat genom direktiv 2005/17/EG (EUT L 57, 3.3.2005, s. 23).

BILAGA II

NÖDÅTGÄRDER ENLIGT ARTIKEL 6 I DETTA BESLUT

I. Upprättande av avgränsade områden

De avgränsade områdena enligt artikel 6 skall bestå av följande delar:

a)	Ett angripet område där den angivna skadegörarens förekomst har bekräftats och som omfattar alla angivna växter som visar symtom orsakade av den angivna skadegöraren, och

b)	ett buffertområde vars gräns löper minst 1 km utanför gränsen till det angripna området.

Om flera buffertområden delvis täcker varandra eller ligger geografiskt nära varandra, skall det fastställas ett större avgränsat område som omfattar både de berörda avgränsade områdena och områdena mellan dem.

2.	Den exakta avgränsningen av de områden som avses i punkt 1 skall grunda sig på säkra vetenskapliga principer, den angivna skadegörarens och dess smittbärares biologi, angreppens omfattning, årstiden och de angivna växternas särskilda fördelning i den berörda medlemsstaten.

3.	Om den angivna skadegöraren bekräftas förekomma utanför det angripna området, skall gränsdragningen mellan de avgränsade områdena ändras i enlighet med detta.

4.	Om de årliga undersökningar som avses i artikel 5.1 visar att den angivna skadegöraren inte påträffats i ett avgränsat område under minst två år i följd, skall detta område avskaffas och åtgärderna enligt avsnitt II i denna bilaga inte längre vidtas.

II. Åtgärder i de avgränsade områdena

De officiella åtgärder som avses i artikel 6 och som skall vidtas i de avgränsade områdena skall omfatta minst följande:

—	ändamålsenliga åtgärder för utrotning av den angivna skadegöraren,

—	skärpt övervakning i form av ändamålsenliga inspektioner för att upptäcka varje förekomst av den angivna skadegöraren.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 161

Svensk utgåva	Lagstiftning	50 årgången 22 juni 2007

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets förordning (EG) nr 700/2007 av den 11 juni 2007 om saluföring av kött av nötkreatur som är tolv månader eller yngre	1
		Kommissionens förordning (EG) nr 701/2007 av den 21 juni 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	9
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 702/2007 av den 21 juni 2007 om ändring av förordning (EEG) nr 2568/91 om egenskaper hos olivolja och olivolja av pressrester och om lämpliga analysmetoder	11
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 703/2007 av den 21 juni 2007 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung med avseende på dihydrostreptomycin och streptomycin ( 1 )	28
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 704/2007 av den 21 juni 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2707/2000 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande gemenskapsstöd för utdelning av mjölk och vissa mjölkprodukter till skolelever	31
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 705/2007 av den 21 juni 2007 om fastställande för regleringsåret 2007/08 av stödbeloppet för päron avsedda för bearbetning	32
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 706/2007 av den 21 juni 2007 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av administrativa bestämmelser för EG-typgodkännande av fordon och ett harmoniserat provningsförfarande för mätning av läckage från vissa luftkonditioneringssystem ( 1 )	33
		Kommissionens förordning (EG) nr 707/2007 av den 21 juni 2007 om inledande av en anbudsinfordran för försäljning av vinalkohol för användning som bioetanol i gemenskapen	53
		DIREKTIV
	*	Kommissionens direktiv 2007/37/EG av den 21 juni 2007 om ändring av bilagorna I och II till rådets direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon ( 1 )	60

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	MA	31,6
	TR	81,1
	ZZ	56,4
0707 00 05	TR	148,5
0707 00 05	ZZ	148,5
0709 90 70	TR	86,6
0709 90 70	ZZ	86,6
0805 50 10	AR	53,4
	TR	92,6
	UY	68,9
	ZA	58,2
	ZZ	68,3
0808 10 80	AR	92,0
	BR	84,0
	CA	102,7
	CL	86,0
	CN	88,0
	CO	90,0
	NZ	98,0
	US	109,3
	UY	78,0
	ZA	98,5
	ZZ	92,7
0809 10 00	TR	201,3
0809 10 00	ZZ	201,3
0809 20 95	TR	288,0
	US	341,9
	ZZ	315,0
0809 30 10, 0809 30 90	CL	101,4
	US	149,4
	ZA	88,5
	ZZ	113,1
0809 40 05	IL	164,9
	US	222,0
	ZZ	193,5

Farmakologiskt verksamma substanser	Restmarkör	Djurarter	MRL	Målvävnader
”Dihydrostreptomycin	Dihydrostreptomycin	Alla idisslare	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure
			200 μg/kg	Mjölk
		Svin	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Skinn + fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure
		Kaniner	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure
Streptomycin	Streptomycin	Alla idisslare	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure
			200 μg/kg	Mjölk
		Svin	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Skinn + fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure
		Kaniner	500 μg/kg	Muskel
			500 μg/kg	Fett
			500 μg/kg	Lever
			1 000 μg/kg	Njure”

	II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
	BESLUT
	Rådet
	2007/431/EG
*	Rådets beslut av den 7 juni 2007 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2006 om arbete till sjöss	63
	Kommissionen
	2007/432/EG
*	Kommissionens beslut av den 18 juni 2007 om förlängning av giltighetstiden för beslut 2002/499/EG när det gäller naturligt eller artificiellt dvärgväxta plantor av Chamaecyparis Spach, Juniperus L. och Pinus L. med ursprung i Republiken Korea [delgivet med nr K(2007) 2495]	65
	2007/433/EG
*	Kommissionens beslut av den 18 juni 2007 om tillfälliga nödåtgärder för att förhindra att Gibberella circinata Nirenberg & O’Donnell förs in till och sprids i gemenskapen [delgivet med nr K(2007) 2496]	66
	2007/434/EG
*	Kommissionens beslut av den 21 juni 2007 om ändring av beslut 2006/415/EG vad gäller vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyp H5 hos fjäderfä i Tjeckien [delgivet med nr K(2007) 3120] ( 1 )	70