16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/1

(1)

I bilagan till förordning (EG) nr 1868/94 (2) fastställs potatisstärkelsekvoter för producentmedlemsstater för regleringsåren 2005/06 och 2006/07.

(2)

I enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1868/94 skall fördelningen av kvoter inom gemenskapen ske på grundval av en rapport från kommissionen till rådet. Enligt den rapport som lagts fram för rådet bör den nyligen genomförda reformen av sockersektorn beaktas när utvecklingen inom stärkelsemarknaden analyseras. Sockerreformen träder dock i kraft fullt ut först efter en övergångsperiod. Kvoterna för regleringsåret 2006/07 bör därför förlängas med två år, i avvaktan på de inledande verkningarna av reformen av sektorn för potatisstärkelse.

(3)

Producentmedlemsstaterna skall, för en period på två år, fördela sina kvoter mellan alla stärkelseproducerande företag på grundval av de kvoter som fastställts för regleringsåret 2006/07.

(4)

De kvantiteter som utnyttjats av de stärkelseproducerande företagen utöver de disponibla delkvoterna för regleringsåret 2006/07 skall dras av för regleringsåret 2007/08 i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1868/94.

(5)

Förordning (EG) nr 1868/94 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artiklarna 2 och 3 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   Kvoter skall tilldelas potatisstärkelseproducerande medlemsstater för regleringsåren 2007/08 och 2008/09 i enlighet med bilagan.

2.   Varje producentmedlemsstat som avses i bilagan skall fördela sin kvot mellan de stärkelseproducerande företagen för användning under regleringsåren 2007/08 och 2008/09 på grundval av de disponibla delkvoterna för de enskilda stärkelseproducerande företagen under 2006/07, om inte annat följer av tillämpningen av andra stycket.

Delkvoterna för varje potatisstärkelseproducerande företag under regleringsåret 2007/08 skall justeras så att hänsyn tas till eventuella kvantiteter som använts utöver kvoterna under regleringsåret 2006/07 i enlighet med artikel 6.2.

Artikel 3

Kommissionen skall senast den 1 januari 2009 lägga fram en rapport för rådet om hur systemet för kvottilldelning i gemenskapen fungerar, tillsammans med lämpliga förslag. Rapporten skall beakta utvecklingen på marknaden för potatis- och spannmålsstärkelse.”

2.

Bilagan skall ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/4

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/6

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 av den 9 november 2005 om tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör på gemenskapens marknad (2) får interventionsorganen genom stående anbudsinfordran sälja vissa kvantiteter smör från interventionslager som de innehar och bevilja stöd för grädde, smör och koncentrerat smör. I artikel 25 i den förordningen anges det att ett lägsta försäljningspris skall fastställas för smör och ett högsta stödbelopp skall fastställas för grädde, smör och koncentrerat smör på grundval av de anbud som har inkommit i samband med varje enskild anbudsinfordran. Det anges också att priset eller stödbeloppet kan variera beroende på smörets avsedda användningsområde, dess fetthalt och iblandningsförfarandet. Beloppen för säkerheten för förädlingen skall enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1898/2005 fastställas utifrån dessa.

(2)

Granskning av de mottagna anbuden åstadkommer att inget kontrakt skall tilldelas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/7

(1)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005, utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, vara lika med interventionspriset vid import ökat med 55 % minus cif-importpriset för den aktuella sändningen. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

För denna beräkning skall enligt artikel 10.3 i samma förordning representativa cif-importpriser fastställas regelbundet för de aktuella produkterna.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 skall ett dagligt representativt cif-importpris, fastställt enligt artikel 4 i samma förordning, användas vid beräkning av importtullarna för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90.

(4)

Importtullarna bör fastställas att gälla från den 16 juni 2007 och tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/10

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/12

(1)

Sedan rådets direktiv 69/465/EEG av den 8 december 1969 om bekämpning av potatiscystnematod (1) antogs har stora förändringar skett när det gäller nomenklatur, biologi och epidemiologi för arter och populationer av potatiscystnematod, samt av nematodernas utbredningsmönster.

(2)

Det är allmänt vedertaget att potatiscystnematod (Globodera pallida (Stone) Behrens (europeiska populationer)) och Globodera rostochiensis (Wollenweber) Behrens (europeiska populationer)) är en skadegörare på potatis.

(3)

Bestämmelserna i direktiv 69/465/EEG har setts över och befunnits otillräckliga. Mer vittgående bestämmelser bör därför antas.

(4)

I bestämmelserna bör beaktas att det krävs officiella undersökningar för att se till att potatiscystnematod inte förekommer i fält där man planterar eller förvarar utsädespotatis avsedd för produktion av utsädespotatis, och vissa växter avsedda för produktion av växter för plantering.

(5)

Det bör göras officiella kartläggningar av fält för produktion av annan potatis än utsädespotatis, i syfte att klarlägga potatiscystnematodens utbredning.

(6)

Det bör fastställas vilka metoder för provtagning och provning som skall användas vid sådana officiella undersökningar och kartläggningar.

(7)

Det sätt på vilket patogenen sprids bör beaktas.

(8)

I bestämmelserna bör hänsyn tas till att potatiscystnematod vanligtvis bekämpas genom växelbruk eftersom det har konstaterats att populationerna av nematoden minskar avsevärt om potatis inte odlas på flera år. Under senare tid har man som komplement till växelbruk börjat använda resistenta potatissorter.

(9)

Vidare bör medlemsstaterna vid behov kunna vidta ytterligare eller striktare åtgärder, förutsatt att dessa inte hindrar handeln med potatis inom gemenskapen, utom i de fall som omfattas av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (2). Dessa åtgärder bör anmälas till kommissionen och till de övriga medlemsstaterna.

(10)

Direktiv 69/465/EEG bör därför upphävas.

(11)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att klarlägga potatiscystnematodens utbredning i syfte att bekämpa den och hindra dess spridning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (3).

a)

plantering av växter som förtecknas i bilaga I, avsedda för produktion av växter för plantering för bruk inom samma produktionsplats belägen inom ett officiellt definierat område,

b)

sättning av utsädespotatis, avsedd för produktion av utsädespotatis för bruk inom samma produktionsplats belägen inom ett officiellt definierat område, eller

c)

plantering av växter förtecknade i punkt 2 i bilaga I, avsedda för produktion av växter för plantering om de skördade växterna blir föremål för de officiellt godkända åtgärder som avses i avsnitt IIIA i bilaga III.

a)

Potatis avsedd för produktion av utsädespotatis får inte sättas där.

b)

Växter som förtecknas i bilaga I och som är avsedda för återplantering, får inte planteras eller förvaras där. Växter som förtecknas i punkt 2 i bilaga I får emellertid planteras på fältet under förutsättning att de blir föremål för de officiellt godkända åtgärder som avses i avsnitt IIIA i bilaga III så att det inte finns någon identifierbar risk för spridning av potatiscystnematod.

a)

Utsädespotatis och de värdväxter som förtecknas i punkt 1 i bilaga I får inte planteras om de inte har sanerats under överinseende av de ansvariga officiella organen i en medlemsstat med hjälp av en lämplig metod som har antagits enligt punkt 2 i denna artikel och för vilken det finns vetenskapliga belägg för att den inte medför någon risk för spridning av potatiscystnematod.

b)

Potatis avsedd för industriell bearbetning eller sortering skall bli föremål för officiellt godkända åtgärder enligt avsnitt IIIB i bilaga III.

c)

Växter som förtecknas i punkt 2 i bilaga I får inte planteras om de inte har blivit föremål för officiellt godkända åtgärder enligt avsnitt IIIA i bilaga III så att de inte längre är angripna.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/23

(1)

Genom en skrivelse av den 5 maj 2004 (diarieförd den 19 maj 2004) anmälde Portugal till kommissionen sin avsikt att bevilja stöd till Cordex, Companhia Industrial Têxtil SA (nedan kallat ”Cordex”) för att bidra till att finansiera en investering i Brasilien. På kommissionens begäran lämnade Portugal ytterligare information genom skrivelser av den 31 augusti 2004 (diarieförd den 6 september 2004) och den 13 september 2004 (diarieförd den 16 september 2004).

(2)

Genom en skrivelse av den 19 november 2004 informerade kommissionen Portugal om sitt beslut att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(3)

Genom en skrivelse av den 7 januari 2005 (diarieförd den 11 januari 2005) lämnade de portugisiska myndigheterna sina synpunkter inom ramen för förfarandet.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter.

(5)

Berörda parter lämnade synpunkter till kommissionen. Kommissionen vidarebefordrade dessa till de portugisiska myndigheterna, som fick möjlighet att yttra sig. En skrivelse från Portugal inkom den 20 maj 2005 (diarieförd den 25 maj 2005).

(6)

Kommissionen begärde ytterligare information från Portugal genom en skrivelse av den 26 september 2005, som Portugal besvarade genom en skrivelse av den 9 november 2005 (diarieförd den 10 november 2005). De portugisiska myndigheterna tillhandahöll de slutliga kompletterande uppgifterna genom en skrivelse av den 22 december 2005 (diarieförd den 23 december).

(7)

Cordex är en reptillverkare i Ovar, en region som omfattas av artikel 87.3 a i fördraget. Företaget startades 1969 och är specialiserat på tillverkning av rep av syntetfiber (polyeten och polypropen), skördegarn och andra sisalprodukter. Vid den tidpunkt då stödet anmäldes hade Cordex 259 anställda. Företagets omsättning samma år (2004) var cirka 25 miljoner euro. Cordex är knutet till två andra företag i samma region: Flex 2000, som startades 2001, och Cordenet, som startades 2003. Tillsammans har dessa tre företag 415 anställda (3).

(8)

Projektet innebär att ett nytt företag startas i Brasilien – Cordebras Lda – enbart för tillverkning av skördegarn, som används främst inom jordbruket. Med denna investering förväntar sig Cordex att öka sin tillverkning av sisalprodukter och dra nytta av de lägre kostnaderna och tillgången till råvaror och arbetskraft i Brasilien, som anses vara världsledande när det gäller produktion av råvaran (sisalfiber) och vars arbetskostnader är ungefär 1/3 av Portugals.

(9)

Genom detta projekt planerar Cordex också att tränga in på nya marknader, särskilt i Förenta staterna, Kanada och Mercosur-länderna. Vissa av de sisalprodukter som tillverkas i Brasilien kommer också att importeras till Portugal, antingen som färdiga produkter eller halvfärdiga produkter (4). I det senare fallet kommer produkten att genomgå oljebaserad bearbetning, rullas om och förpackas innan den säljs på marknaden.

(10)

De stödberättigande kostnaderna för denna investering uppgår till 2 678 630 euro, vilket motsvarar grundkapitalet för det nya företaget, Cordebrás Lda. Projektet avslutades 2002 och är nu operativt.

(11)

Cordex ansökte om stöd hos de portugisiska myndigheterna inom ramen för en portugisisk stödordning som syftar till att främja internationaliseringen av portugisiska företag (5). Enligt denna stödordning måste stöd till stora företag anmälas till kommissionen. Cordex ansökte om stödet 2000, innan projektet inleddes, men interna fördröjningar ledde till att Portugal inte anmälde stödet till kommissionen förrän i januari 2004.

(12)

Den anmälda åtgärden består av ett skatteincitament på 401 795 euro, vilket motsvarar 15 % av de stödberättigande investeringskostnaderna.

(13)

Kommissionen angav i sitt beslut om att inleda förfarandet att den skulle granska åtgärden mot bakgrund av artikel 87.3 c i fördraget för att fastställa om stödet underlättar utvecklingen av vissa näringsverksamheter utan att det påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(14)

Kommissionen beaktade också kriterier som har tillämpats tidigare i fråga om stöd till stora företag för finansiering av utländska direktinvesteringsprojekt (6). Dessa kriterier var eventuella dolda exportinslag i projektet, konsekvenser för sysselsättningen i ursprungslandet respektive värdlandet, risk för omlokalisering, åtgärdens konsekvenser för den region där stödmottagaren är etablerad, nödvändigheten av stödet (inbegripet planerad stödnivå) med tanke på EU-industrins internationella konkurrenskraft och de risker som investeringsprojekt i vissa tredjeländer innebär.

(15)

Kommissionen konstaterade att stödet hade beviljats för en produktiv nyinvestering och att det inte innebar någon dold export. Det skulle heller inte leda till att arbetstillfällen flyttas från Portugal till Brasilien eftersom Cordex avsåg att bibehålla antalet anställda i Portugal. Det faktum att det nya företaget i Brasilien fick en ny tillverkningsanläggning och att arbetskraften rekryterades lokalt minskade ytterligare risken för att arbetstillfällen flyttas.

(16)

Kommissionen noterade också de portugisiska myndigheternas argument att detta är Cordex första internationalisering, att företaget inte har kännedom om den brasilianska marknaden och att investeringar på en okänd marknad kan vara ett högriskprojekt. Det är rimligt att anta att om projektet misslyckas skulle det få betydande ekonomiska konsekvenser för företaget, eftersom investeringskostnaderna motsvarade ungefär 12 % av företagets omsättning. Dessutom ansökte företaget om stöd innan projektet inleddes, vilket förefaller tyda på att åtgärden uppfyller det ”incitamentskriterium” som normalt tillämpas enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (7).

(17)

Kommissionen var dock osäker på hur stödet skulle påverka den berörda EU-industrins övergripande konkurrenskraft. Kommissionen noterade att vissa av de produkter som tillverkas i Brasilien sannolikt skulle konkurrera med produkter på EU-marknaden och att ingen information fanns tillgänglig om stödmottagarens och marknadens relativa storlek. Kommissionen hade heller ingen information om vilka konsekvenser åtgärden skulle få i den region där Cordex är etablerat. Kommissionen kunde därför inte i det skedet dra slutsatsen att stödet uppfyllde kraven för det undantag som avses i artikel 87.3 c i fördraget.

(18)

Ett franskt företag, BIHR, hävdade att Cordex investering i Brasilien följde på andra portugisiska tillverkares investeringar och att dessa företag tillsammans med brasilianska och amerikanska konkurrenter hotade BIHR:s produktion av sisal i Europa. Företaget ansåg också att stödet skulle stärka Cordex ställning inom sektorn för syntetfiber.

(19)

Liknande farhågor fördes fram av Saint Germaine, en annan fransk tillverkare, som säger sig tillverka syntetiska produkter i Europa och ha överfört sisalproduktionen till Brasilien. Saint Germaine framhöll att de portugisiska företagen har vissa fördelar i samband med investeringar i Brasilien eftersom de sedan kan importera produkten till Europa med lägre tullsatser.

(20)

Ett annat företag som ville vara anonymt framförde liknande synpunkter om den konkurrensfördel som stödet skulle ge Cordex inom repsektorn.

(21)

Portugal noterade att investeringen i Brasilien ingår i Cordex strategi för att ha kvar en bred verksamhet i Portugal med bibehållen sysselsättning. Cordex kommer även i fortsättningen att tillverka sisalprodukter i Portugal med råvaror som importerats från Brasilien, och samtidigt importera färdiga produkter eller halvfärdiga produkter från Cordebras Lda för vidare bearbetning till sisalprodukter med högre förädlingsvärde. I denna verksamhet ingår också att anpassa paketeringen av importerat skördegarn till kundernas behov (t.ex. i fråga om förpackningsstorlek och märkning) och detta bidrar således även till att skapa sysselsättning i förpackningsindustrin i den region där Cordex är etablerat.

(22)

Efter investeringen i Brasilien har Cordex startat två nya företag i Ovar (Flex och Cordenet, som tillverkar cellplastprodukter respektive nät). Detta har lett till vissa personalförflyttningar mellan företagen och till en viss ökning av det totala antalet anställda för de tre företagen i Ovar: från 358 anställda 2000 till 415 under 2005. Det nyetablerade företaget i Brasilien, Cordebras Lda, har cirka 145 anställda.

(23)

Enligt de portugisiska myndigheterna bidrar Cordex diversifieringsstrategi, där investeringen i Brasilien ingår, till att bibehålla sysselsättningen i en region (Ovar) där arbetslösheten är betydligt högre än genomsnittet för landet. Strategin bidrar också till att skapa sysselsättning i den brasilianska delstaten Bahia, där Corderbras Lda är etablerat.

(24)

När det gäller de synpunkter som förts fram av berörda parter framhöll de portugisiska myndigheterna att Cordex omfattas av samma villkor och importtullar som andra tillverkare i EU som importerar sisalprodukter från Brasilien och att det blygsamma stödbelopp som man avser att bevilja Cordex sannolikt inte kommer att få några betydande konsekvenser för gemenskapsmarknaden. De portugisiska myndigheterna anser att Cordex investering i Brasilien var nödvändig för att motverka effekterna av ökad export från länder som har fördelar i form av lägre kostnader (olika afrikanska länder och Brasilien) (8).

(25)

Portugal framhöll också att det faktum att investeringen gjordes utan offentlig finansiering inte kan vara ett argument mot företaget, som gjorde investeringen med hjälp av banklån och egna medel i förhoppning om att få det statliga stöd som det ansökt om inom den berörda nationella stödordningen (9).

(26)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

I sitt beslut om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att stödåtgärden omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget av följande skäl:

(27)

Eftersom stödet inte kunde anses vara förenligt med några gällande riktlinjer eller rambestämmelser, angav kommissionen att den skulle bedöma om stödet kunde anses vara förenligt med EG-fördraget på grundval av ett undantag enligt artikel 87.3 c i fördraget. Enligt den bestämmelsen tillåts stöd som underlättar utvecklingen av vissa näringsverksamheter om det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen måste därför bedöma om stödet bidrar till att utveckla sisalproduktionen eller annan näringsverksamhet i Europeiska unionen utan att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna i negativ riktning.

(28)

I beslutet att inleda förfarandet noterade kommissionen också att den skulle beakta vissa kriterier som tillämpats i tidigare ärenden i fråga om stöd till stora företag för finansiering av utländska direktinvesteringsprojekt (se skäl 14). Syftet är att göra en avvägning mellan de fördelar stödet innebär för den berörda EU-industrins internationella konkurrenskraft (t.ex. om stödet är nödvändigt med beaktande av de risker som projektet i ett tredjeland innebär) och eventuella negativa konsekvenser för EU-marknaden.

(29)

Kommissionen var osäker på hur stödet skulle påverka den gemensamma marknaden och den berörda EU-industrins övergripande konkurrenskraft. Kommissionen hade heller ingen information om stödmottagarens storlek jämfört med EU-konkurrenterna eller om vilka konsekvenser åtgärden skulle få i den region där Cordex är etablerat (se skäl 17).

(30)

I lagstiftningen om statligt stöd finns en allmän princip om att det måste visas att stödet för att vara förenligt med den gemensamma marknaden ger upphov till en ny näringsverksamhet som stödmottagaren annars inte skulle ha inletts. Annars leder stödet bara till en snedvridning utan att ha några positiva effekter. Kommissionen noterade att företaget ansökte om stöd innan projektet påbörjades, vilket förefaller tyda på att åtgärden uppfyller det ”incitamentskriterium” som normalt tillämpas enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (11). Detta visar dock inte om stödet verkligen var nödvändigt med tanke på EU-industrins internationella konkurrenskraft eller de risker som investeringsprojekt i vissa tredjeländer innebär.

(31)

Kommissionen noterade i sitt beslut av den 19 november 2004 att de portugisiska myndigheterna hävdade att en investering i Brasilien kunde innebära större risker för Cordex än en investering i EU med tanke på den fluktuerande brasilianska valutan, särskilt eftersom det är Cordex första internationalisering och företaget inte hade någon erfarenhet av den brasilianska marknaden (12).

(32)

De uppgifter som lämnades till kommissionen efter det att förfarandet inletts tyder dock på att de övriga tillverkarna, som är konkurrenter till Cordex, hade investerat i Brasilien (trots valutariskerna). Bland annat hade Quintas & Quintas SA, ett portugisiskt företag som är en av Cordex konkurrenter, enligt de portugisiska myndigheterna startat en tillverkningsanläggning i Brasilien (Brascorda) utan att ansöka om stöd hos de portugisiska myndigheterna. Det finns således inget som tyder på att det skulle vara fråga om något allmänt marknadsmisslyckande när det gäller projekt av detta slag som skulle förhindra att Cordex eller dess konkurrenter investerar i Brasilien utan statligt stöd.

(33)

Även om detta var Cordex första internationalisering kunde de portugisiska myndigheterna heller inte visa att företaget hade några särskilda svårigheter att göra investeringen. Trots att Cordex är ett företag med ganska liten omsättning (under gränsvärdet för små och medelstora företag) lämnade de portugisiska myndigheterna inga uppgifter som tydde på att företaget hade problem att få finansiering genom affärsbanker. Tvärtemot verkar det som om företaget kunde finansiera investeringen genom en kombination av egna medel och banklån.

(34)

På grundval av denna information anser kommissionen därför att Portugal inte har lyckats visa att Cordex inte skulle ha gjort investeringen i Brasilien utan stödet eller att stödet var nödvändigt med tanke på de risker som projektet i Brasilien innebär. Kommissionen noterar att det faktum att Cordex hittills har skött denna verksamhet utan statligt stöd tyder på att stödet inte var nödvändigt.

(35)

Enligt tillgängliga uppgifter finns det ungefär ett dussin EU-tillverkare av sisal på gemenskapsmarknaden. Fem av företagen finns i Portugal och de står för cirka 81 % av tillverkningen i EU (13). Alla dessa företag tillverkar syntetiska produkter, sisalrep och skördegarn. Tillverkningen av syntetfiber verkar vara kärnverksamheten för de flesta av dessa företag. Det gäller även Cordex (sisal utgör endast cirka 20 % av dess tillverkningskapacitet). Sisal och syntetfiber är till viss del utbytbara när det gäller användningsområden inom jordbruket.

(36)

Under 2003 var Cordex marknadsandel för sisalprodukter i EU cirka 6,6 %. Om försäljningen av produkter från Cordebras Lda räknas med är Cordex marknadsandel i EU dock 17,7 % (14). De portugisiska myndigheterna uppgav att omkring 47 % av Cordebras export (cirka 2 210 ton 2003) gick till EU-marknaden.

(37)

Med tanke på den betydande procentuella andelen sisal som tillverkas av Codebras Lda och importeras (via Cordex) till EU konstaterar kommissionen att stödet verkar ha påverkat konkurrensen på EU-marknaden i betydande utsträckning. Stödet verkar också ha stärkt Cordex ställning i EU, vilket kan påverka andra marknadssegment där Cordex och dess konkurrenter är verksamma. Detta styrks av de synpunkter som lämnats av konkurrenterna, vilka tyder på att stödet lett till en kraftig snedvridning av konkurrensen på marknaden för sisalrep, skördegarn och syntetfiber.

(38)

Vid bedömningen av om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden måste kommissionen göra en noggrann avvägning mellan åtgärdernas negativa och positiva effekter i EU och fastställa om de gynnsamma effekterna för gemenskapen uppväger de negativa konsekvenserna för konkurrensen och handeln på gemenskapsmarknaden. På grundval av uppgifterna ovan konstaterar kommissionen att det inte finns något som tyder på att stödet till Cordex för dess investering i Brasilien skulle bidra till att stärka den berörda EU-industrins konkurrenskraft. Stödet skulle troligen stärka stödmottagarens ställning på bekostnad av de konkurrenter som inte får statligt stöd. Det har således inte visats att stödet får några positiva konsekvenser för gemenskapen som uppväger de negativa konsekvenserna för konkurrensen och handeln på gemenskapsmarknaden.

(39)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det inte finns något som tyder på att stödet är nödvändigt för att Cordex skall kunna göra investeringen i Brasilien. Stödet leder sannolikt också till en betydande snedvridning av konkurrensen på gemenskapsmarknaden. Kommissionen konstaterar därför att det planerade statliga stödet till Cordex i samband med företagets utländska direktinvestering i Brasilien inte bidrar till utvecklingen av vissa näringsverksamheter enligt artikel 87.3 c utan att det påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset och att det därför inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/28

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som skall bedömas för att eventuellt tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår karbosulfan.

(3)

Effekterna av karbosulfan på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för ett antal av de användningsområden som anmälaren har föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För karbosulfan utsågs Belgien till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 11 augusti 2004.

(4)

Utvärderingsrapporten granskades av medlemsstaterna och EFSA och lades fram för kommissionen den 28 juli 2006 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet karbosulfan (4). Medlemsstaterna och kommissionen granskade rapporten i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och den färdigställdes slutgiltigt den 24 november 2006 som kommissionens granskningsrapport om karbosulfan.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Användning av karbosulfan leder till att farliga metaboliter bildas. Detta leder till frågor om konsumentexponering och eventuell risk för förorening av grundvattnet. Men de uppgifter anmälaren hade lämnat in inom den föreskrivna tiden gav ingen lösning på frågorna. Vidare innehåller tekniskt material (dvs. det preparat som säljs på marknaden) föroreningar, av vilka minst en (N-nitrosodibutylamin) är carcinogen. Det tekniska materialet innehåller oroväckande höga halter av föroreningen. De uppgifter anmälaren tillhandahöll inom den föreskrivna tiden gav inte tillräcklig information för att lösa frågorna. Därför kunde inte risken för användarna utvärderas riktigt. De uppgifter anmälaren tillhandahöll inom den föreskrivna tiden klarlade inte riskerna för fåglar och däggdjur, vattenlevande organismer, bin, leddjur som inte är målarter, daggmaskar samt marklevande mikroorganismer som inte är målorganismer och växter. Därför återstår frågor när det gäller utvärderingen av riskerna för dessa arter. På grundval av den tillgängliga informationen var det således inte möjligt att dra slutsatsen att karbosulfan uppfyllde kraven för att tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och att meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som granskades omsorgsfullt. Trots de argument som anmälaren lade fram kunde frågorna emellertid inte avföras, och bedömningar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande karbosulfan, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Karbosulfan bör därför inte tas upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande karbosulfan dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana produkter.

(9)

Om medlemsstaterna tillåter en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av de växtskyddsmedel som innehåller karbosulfan får omhändertas, lagras, släppas ut på marknaden och användas, bör den perioden begränsas till högst tolv månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en växtodlingssäsong.

(10)

Detta beslut påverkar inte inlämnandet av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG om att ta upp karbosulfan i bilaga I till det direktivet.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller karbosulfan återkallas från och med den 13 december 2007, och

b)

att inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller karbosulfan beviljas eller förnyas från och med dagen för offentliggörandet av detta beslut.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/30

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som skall bedömas för att eventuellt tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår karbofuran.

(3)

Effekterna av karbofuran på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för ett antal av de användningsområden som anmälaren har föreslagit. Genom dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För karbofuran utsågs Belgien till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 2 augusti 2004.

(4)

Utvärderingsrapporten granskades av medlemsstaterna och EFSA och lades fram för kommissionen den 28 juli 2006 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet karbofuran (4). Medlemsstaterna och kommissionen granskade rapporten i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och den godkändes slutgiltigt den 24 november 2006 som kommissionens granskningsrapport om karbofuran.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Utvärderingen av risken för förorening av grundvattnet kunde inte slutföras, särskilt därför att de uppgifter som anmälaren tillhandahöll inom den lagstadgade tiden inte gav tillräcklig information om flera farliga metaboliter. Utvärderingen av risken för konsumenter, som gällde frågan hur känsliga konsumentgrupper, särskilt barn, kunde reagera på akut exponering, kunde inte heller slutföras, eftersom information saknades om vissa relevanta restsubstanser. De uppgifter anmälaren lämnade inom den lagstadgade tiden var vidare inte tillfyllest för att EFSA skulle kunna bedöma det verksamma ämnets ekotoxikologiska effekt. Därför återstår frågor att lösa när det gäller risken för fåglar och däggdjur, vattenlevande organismer, bin, leddjur som inte är målarter, daggmaskar och marklevande organismer som inte är målarter. På grundval av tillgängliga uppgifter var det således inte möjligt att dra slutsatsen att karbofuran uppfyllde kraven för att tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och att meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som granskades omsorgsfullt. Trots de argument som anmälaren lade fram kunde frågorna emellertid inte avföras, och bedömningar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande karbofuran, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Karbofuran bör därför inte tas upp som verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande karbofuran dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana produkter.

(9)

Om medlemsstaterna tillåter en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av de växtskyddsmedel som innehåller karbofuran får omhändertas, lagras, släppas ut på marknaden och användas, bör den perioden begränsas till högst tolv månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en växtodlingssäsong.

(10)

Detta beslut påverkar inte inlämnandet av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG om att ta upp karbofuran i bilaga I till det direktivet.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller karbofuran återkallas från och med den 13 december 2007, och

b)

att inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller karbofuran beviljas eller förnyas från och med dagen för offentliggörandet av detta beslut.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/32

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som skall bedömas för att eventuellt tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår diuron.

(3)

Effekterna av diuron på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för ett antal av de användningsområden som anmälaren har föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För diuron utsågs Danmark till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 19 september 2003.

(4)

Utvärderingsrapporten granskades av medlemsstaterna och EFSA och lades fram för kommissionen den 14 januari 2005 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet diuron (4). Medlemsstaterna och kommissionen granskade rapporten i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och den färdigställdes slutgiltigt den 24 november 2006 som kommissionens granskningsrapport om diuron.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Utvärderingen av uppgifterna från anmälaren visade att till och med användare med skyddsutrustning skulle exponeras för doser av ämnet som var större än acceptabel användarexponering (AOEL). Det gick inte att dra någon slutsats om eventuell risk för förorening av grundvattnet, på grund av den knapphändiga informationen om nedbrytningsmönster för vissa metaboliter och anmälarens överdrivet optimistiskt antagande att doseringen torde vara väsentligt lägre i praktiken. På samma sätt har det inte gått att visa med hjälp av tillgängliga uppgifter att exponeringen av fåglar och däggdjur ligger på en godtagbar nivå.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och att meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som granskades omsorgsfullt. Trots de argument som anmälaren lade fram kunde frågorna emellertid inte avföras, och bedömningar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande diuron, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Diuron bör därför inte tas upp som verksamt ämne i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande diuron dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana produkter.

(9)

Om medlemsstaterna tillåter en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av de växtskyddsmedel som innehåller diuron får omhändertas, lagras, släppas ut på marknaden och användas, bör den perioden begränsas till tolv månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en växtodlingssäsong.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller diuron återkallas från och med den 13 december 2007, och

b)

att inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller diuron beviljas eller förnyas enligt undantaget i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG från och med den 16 juni 2007.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/34

(1)

Enligt artikel 157.1 i EG-fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga. I artikel 157.2 uppmanas medlemsstaterna särskilt att samråda inbördes i samverkan med kommissionen och vid behov samordna sina insatser. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

(2)

I meddelandet ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik” (1) tillkännagav kommissionen sin avsikt att inrätta en högnivågrupp för den kemiska industrins konkurrenskraft i EU.

(3)

Det är således nödvändigt att inrätta en expertgrupp för den kemiska industrins konkurrenskraft i EU och fastställa dess uppgifter och sammansättning.

(4)

Gruppens främsta uppgift bör vara att genomföra ekonomiska och statistiska analyser av de faktorer som styr de snabba strukturförändringarna i den kemiska sektorn samt av andra faktorer som påverkar konkurrensläget för EU:s kemiska industri. Utifrån dessa analyser bör gruppen formulera sektorspecifika politiska rekommendationer med syftet att stärka den kemiska industrins konkurrenskraft, i överensstämmelse med målet om en hållbar utveckling. Eftersom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (2) om Reach inte trädde i kraft förrän den 1 juni 2007 och de huvudsakliga bestämmelserna börjar gälla först ett år senare är frågor direkt kopplade till Reach inte lämpade för undersökning.

(5)

Gruppen bör bestå av företrädare för kommissionen, medlemsstaterna, Europaparlamentet och de berörda parterna, särskilt från den kemiska industrin och användare i senare led. Det civila samhället bör representeras av företrädare för bland annat konsumenter, fackföreningar, icke-statliga organisationer samt forskar- och universitetsvärlden.

(6)

Det bör finnas bestämmelser som reglerar hur gruppens medlemmar lämnar ut information, utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens säkerhetsbestämmelser enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (3).

(7)

Alla personuppgifter som rör gruppens medlemmar skall behandlas i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (4).

(8)

Det bör fastställas en tillämpningsperiod för detta beslut. Kommissionen kommer i god tid att överväga huruvida perioden bör förlängas.

a)

genomföra ekonomiska och statistiska analyser av de faktorer som styr strukturförändringarna i den kemiska industrin samt av andra faktorer som påverkar konkurrensläget för EU:s kemiska industri,

b)

bistå kommissionen i frågor som är kopplade till den kemiska industrins konkurrenskraft,

c)

utforma ett antal sektorspecifika politiska rekommendationer riktade till beslutsfattare på EU-nivå och nationell nivå samt till organisationer från industrin och det civila samhället.

a)

om en medlem avgår,

b)

om en medlem inte längre kan bidra effektivt till gruppens överläggningar, eller

c)

om en medlem inte iakttar bestämmelserna i artikel 287 i fördraget.

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/37

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/38

16.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 156/s3