I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras

14.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 154/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/23/EG

av den 23 maj 2007

om utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)	De lagar och andra författningar som tillämpas i medlemsstaterna när det gäller utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar skiljer sig åt, särskilt när det gäller aspekter som säkerhet och kvalitet.

(2)

Eftersom dessa lagar och andra författningar kan ge upphov till handelshinder inom gemenskapen, bör de harmoniseras så att fri rörlighet för pyrotekniska artiklar på den inre marknaden kan garanteras, samtidigt som konsumenterna och de yrkesmässiga slutanvändarna tillförsäkras en hög skyddsnivå när det gäller hälsa och säkerhet.

(3)

I rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (3) utesluts pyrotekniska artiklar från tillämpningsområdet och anges att för pyrotekniska artiklar krävs åtgärder för att säkerställa skydd för konsumenter och allmänhet och att ytterligare ett direktiv planeras på detta område.

(4)	I rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (4), fastställs säkerhetskrav för anläggningar där det finns explosivämnen, bl.a. pyrotekniska satser.

(5)	Pyrotekniska artiklar bör inbegripa fyrverkerier, pyrotekniska sceneffekter och pyrotekniska artiklar för tekniska ändamål, såsom exempelvis gasgeneratorer för krockkuddar eller bältesförstärkare.

(6)	Detta direktiv bör inte gälla pyrotekniska artiklar som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (5) och tillämpliga internationella konventioner som anges i nämnda direktiv.

(7)	För att säkerställa tillräckligt hög skyddsnivå bör pyrotekniska artiklar kategoriseras i första hand utifrån risknivån vad beträffar typ av användning, syfte eller ljudnivå.

(8)

I enlighet med principerna i rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder (6) bör en pyroteknisk artikel uppfylla kraven i detta direktiv när den för första gången släpps ut på gemenskapsmarknaden. I samband med religiösa, kulturella och traditionella festligheter i medlemsstaterna bör fyrverkerier som tillverkats för eget bruk inte anses ha släppts ut på marknaden om medlemsstaten tillåter att de används inom dess territorium och bör därför inte behöva uppfylla kraven i detta direktiv.

(9)

Med tanke på den fara som är förenad med användningen av pyrotekniska artiklar, är det lämpligt med åldersgränser för försäljning och användning och man bör se till att märkningen innehåller tillräcklig och lämplig information om säker användning till skydd för människors hälsa och säkerhet och för miljön. Bestämmelser bör finnas om att vissa pyrotekniska artiklar skall vara tillgängliga bara för auktoriserade specialister med nödvändiga kunskaper och erfarenheter. När det gäller pyrotekniska artiklar för fordon bör märkningskraven ta hänsyn till gällande praxis och till att dessa artiklar uteslutande säljs till yrkesmässiga användare.

(10)

Användningen av pyrotekniska artiklar, särskilt fyrverkerier, kännetecknas av påtagligt olika sedvänjor och traditioner i respektive medlemsstater. Detta gör det nödvändigt att tillåta medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder för att begränsa användning eller försäljning av vissa kategorier fyrverkerier till allmänheten av skäl som rör allmän säkerhet.

(11)	Det är lämpligt att fastställa väsentliga skyddskrav för pyrotekniska artiklar för att skydda konsumenterna och förhindra olyckor.

(12)

Ansvaret för att de pyrotekniska artiklarna uppfyller kraven i detta direktiv, särskilt de väsentliga skyddskraven, bör vila på tillverkaren. Om tillverkaren inte är etablerad i gemenskapen bör den fysiska eller juridiska person som importerar en pyroteknisk artikel till gemenskapen se till att tillverkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt detta direktiv eller bör påta sig tillverkarens alla skyldigheter.

(13)

Om de väsentliga skyddskraven har uppfyllts, bör det inte vara möjligt för medlemsstaterna att förbjuda, begränsa eller hindra fri rörlighet för pyrotekniska artiklar. Tillämpningen av detta direktiv bör inte påverka den nationella lagstiftningen om medlemsstaternas beviljande av tillstånd för tillverkare, distributörer och importörer.

(14)	För att underlätta fastställandet av att de väsentliga skyddskraven har uppfyllts, håller man på att utveckla harmoniserade standarder för utformning, tillverkning och provning av pyrotekniska artiklar.

(15)

Harmoniserade europeiska standarder utarbetas, antas och ändras av den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN), Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet (Cenelec) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (ETSI). Dessa organisationer är behöriga att anta harmoniserade standarder som de utarbetar i enlighet med de allmänna riktlinjerna för deras samarbete med varandra och med Europeiska kommissionen och Europeiska frihandelssammanslutningen (7) och det förfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (8). När det gäller pyrotekniska artiklar för fordon bör de tillämpliga internationella ISO-standarderna beaktas med tanke på att den europeiska fordonsindustrins underleverantörer bedriver en verksamhet med internationell inriktning.

(16)	I linje med den nya metoden för teknisk harmonisering och standardisering bör pyrotekniska artiklar som tillverkas i överensstämmelse med harmoniserade standarder antas överensstämma med de väsentliga skyddskraven i detta direktiv.

(17)

Genom beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning av CE-märkning, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (9), införde rådet harmoniserade metoder för bedömning av överensstämmelse. Tillämpningen av dessa moduler på pyrotekniska artiklar kommer att göra det möjligt att avgöra vilket ansvar tillverkarna och de organ som är engagerade i bedömningen av överensstämmelse har, genom att hänsyn kan tas till de berörda pyrotekniska artiklarnas art.

(18)	Kategorier av pyrotekniska artiklar som är lika till sin konstruktion, funktion eller uppträdande bör av de anmälda organen betraktas som produktfamiljer.

(19)	För att få släppas ut på marknaden bör pyrotekniska artiklar ha en CE-märkning som visar att de överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv och således ha fri rörlighet inom gemenskapen.

(20)

Enligt den nya metoden för teknisk harmonisering och standardisering är det nödvändigt med ett skyddsklausulförfarande som gör det möjligt att ifrågasätta en pyroteknisk artikels överensstämmelse eller påvisa fel. Medlemsstaterna bör vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda och begränsa utsläppandet på marknaden av CE-märkta produkter eller avlägsna dem från marknaden om dessa produkter medför fara för konsumenternas hälsa och säkerhet när de används för sitt avsedda ändamål.

(21)	Reglerna om säkerhet vid transport av pyrotekniska artiklar omfattas av internationella konventioner och överenskommelser inklusive Förenta nationernas rekommendationer för transport av farligt gods.

(22)	Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner vid brott mot de nationella lagar som antagits i enlighet med det här direktivet, och se till att reglerna genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(23)

Det ligger i tillverkarens och importörens intresse att leverera säkra produkter för att undvika att behöva betala skadestånd för bristfälliga produkter som orsakar skada på personer och privat egendom. I detta sammanhang är rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsrisker (10) ett komplement till detta direktiv, eftersom det ålägger tillverkare och importörer strängt skadeståndsansvar och tillförsäkrar konsumenterna tillräckligt skydd. I detta direktiv fastställs dessutom att de anmälda organen bör teckna en lämplig ansvarsförsäkring, såvida inte staten tar på sig ansvaret i enlighet med nationell lag, eller medlemsstaten själv är direkt ansvarig för provningarna.

(24)

En övergångsperiod är av avgörande betydelse för att medge att nationell lagstiftning på angivna områden gradvis anpassas. Tillverkarna och importörerna behöver få tid att utöva de rättigheter som de omfattas av enligt nationella regler innan detta direktiv träder i kraft, för att t.ex. sälja lager av redan tillverkade produkter. De särskilda övergångsperioder som fastställs för tillämpningen av detta direktiv kommer även att leda till att tidsfristen för att anta harmoniserade standarder förlängs och säkra ett snabbt genomförande av detta direktiv, vilket kommer att förbättra konsumentskyddet.

(25)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)	De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

(27)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att anta gemenskapbestämmelser beträffande FN:s rekommendationer, märkningskraven för pyrotekniska artiklar och anpassningar av bilagorna II och III om säkerhetskrav och förfaranden för bedömning av överensstämmelse med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Eftersom sådana bestämmelser har allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv eller komplettera detta direktiv genom tillägg av nya icke väsentliga delar, måste bestämmelserna antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(28)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (12), uppmuntras medlemsstaterna att i sitt eget och i gemenskapens intresse utarbeta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål och räckvidd

1. I detta direktiv fastställs regler i syfte att åstadkomma fri rörlighet för pyrotekniska artiklar på den inre marknaden och samtidigt uppnå hög skyddsnivå för hälsa, allmän säkerhet samt skydd och säkerhet för konsumenterna och ta hänsyn till relevanta miljöskyddsaspekter.

2. I detta direktiv fastställs väsentliga skyddskrav som pyrotekniska artiklar måste uppfylla innan de får släppas ut på marknaden.

3. Detta direktiv skall tillämpas på pyrotekniska artiklar såsom de definieras i artikel 2.1–5.

4. Detta direktiv skall inte tillämpas på

a)	pyrotekniska artiklar som i enlighet med nationell lagstiftning är avsedda för icke-kommersiell användning av de väpnade styrkorna, polisen eller brandkåren,

b)	utrustning som omfattas av direktiv 96/98/EG,

c)	pyrotekniska artiklar avsedda för användning inom luft- och rymdfartsindustrin,

d)	knallhattar särskilt avsedda att användas i leksaker som omfattas av rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet (13),

e)	explosiva varor som faller inom tillämpningsområdet för direktiv 93/15/EEG,

f)	ammunition, dvs. projektiler, drivladdningar och lös ammunition som används i handeldvapen, andra skjutvapen och artilleri.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.	pyroteknisk artikel: artiklar som innehåller explosiva ämnen eller blandningar som är avsedda att skapa en värme-, ljus-, ljud-, gas- eller rökeffekt eller en kombination av dessa, som en följd av självunderhållande exoterma kemiska reaktioner,

utsläppande på marknaden: att man för första gången gör en enskild produkt tillgänglig på gemenskapsmarknaden, för distribution och/eller användning, antingen mot betalning eller gratis; fyrverkerier som tillverkas för tillverkarens eget bruk skall inte anses ha släppts ut på marknaden om det är tillåtet att använda dem på den berörda medlemsstatens territorium,

3.	fyrverkeri: pyroteknisk artikel avsedd för underhållning,

4.	pyrotekniska sceneffekter: pyrotekniska artiklar avsedda för scenbruk inomhus eller utomhus, inklusive för film- och tv-inspelningar eller liknande användningsområden,

5.	pyroteknisk artikel för fordon: komponenter i säkerhetsanordningar för fordon, vilka innehåller pyrotekniska satser som används för att aktivera dessa eller andra anordningar,

6.	tillverkare: en fysisk eller juridisk person som konstruerar och/eller tillverkar en pyroteknisk artikel eller som låter konstruera och tillverka en sådan artikel i syfte att släppa ut den på marknaden under sitt eget namn eller varumärke,

7.	importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom gemenskapen och som inom sin näringsverksamhet gör en pyroteknisk artikel från ett tredjeland tillgänglig på gemenskapsmarknaden för första gången,

8.	distributör: en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan som inom sin näringsverksamhet gör en pyroteknisk artikel tillgänglig på marknaden,

9.	harmoniserad standard: en europeisk standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan enligt ett mandat från kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i direktiv 98/34/EG, med vilket överensstämmelse inte är obligatoriskt,

10.	person med specialistkunskap: en person som har medlemsstatens tillstånd att inom dess territorium hantera och/eller använda fyrverkerier i kategori 4, pyrotekniska sceneffekter i kategori T2 och/eller andra pyrotekniska artiklar i kategori P2 enligt definitionen i artikel 3.

Artikel 3

Kategorier

1. Pyrotekniska artiklar skall kategoriseras av tillverkaren utifrån typ av användning, syfte och risknivå, inklusive ljudnivå. De anmälda organ som avses i artikel 10 skall bekräfta kategoriseringen som en del av bedömningen av överensstämmelse i enlighet med artikel 9.

Kategoriseringen skall ske enligt följande:

Fyrverkerier

Kategori 1:	Fyrverkerier med mycket låg risknivå och försumbar ljudnivå avsedda för användning inom avgränsade områden, inklusive fyrverkerier avsedda för användning inne i bostäder.
Kategori 2:	Fyrverkerier med låg risknivå och låg ljudnivå avsedda för användning utomhus inom avgränsade områden.
Kategori 3:	Fyrverkerier med medelhög risknivå avsedda för användning utomhus inom stora öppna områden. Ljudnivån hos dessa artiklar får inte vara skadlig för människors hälsa.
Kategori 4:	Fyrverkerier med hög risknivå avsedda att användas endast av personer med specialistkunskaper (vanligen kallade ”fyrverkerier för yrkesmässig användning”) och vars ljudnivå inte är skadlig för människors hälsa.

Pyrotekniska sceneffekter

Kategori T1:	Pyrotekniska artiklar för scenbruk som har en låg risknivå.
Kategori T2:	Pyrotekniska artiklar för scenbruk som är avsedda att användas endast av personer med specialistkunskaper.

Övriga pyrotekniska artiklar

Kategori P1:	Pyrotekniska artiklar som inte är fyrverkerier och pyrotekniska sceneffekter som har en låg risknivå.
Kategori P2:	Pyrotekniska artiklar som inte är fyrverkerier och pyrotekniska sceneffekter som är avsedda att hanteras eller användas endast av personer med specialistkunskaper.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sina förfaranden för att utse och auktorisera personer med specialistkunskaper.

Artikel 4

Tillverkarens, importörens och distributörens skyldigheter

1. Tillverkarna skall se till att de pyrotekniska artiklar som släpps ut på marknaden uppfyller de väsentliga skyddskraven enligt bilaga I.

2. Om tillverkaren inte är etablerad i gemenskapen skall importören av de pyrotekniska artiklarna se till att tillverkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt detta direktiv eller själv påta sig dessa skyldigheter.

Importören kan av myndigheter och organ i gemenskapen hållas ansvarig när det gäller dessa skyldigheter.

3. Distributörerna skall iaktta vederbörlig noggrannhet i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning. De skall särskilt kontrollera att den pyrotekniska artikeln har den märkning om överensstämmelse som krävs och åtföljs av de handlingar som krävs.

4. Tillverkarna av pyrotekniska artiklar skall

a)	lämna in den pyrotekniska artikeln till ett anmält organ enligt artikel 10, vilket skall göra en bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 9, samt

b)	anbringa CE-märkningen och etiketten på den pyrotekniska artikeln enligt artikel 11 och artikel 12 eller 13.

Artikel 5

Utsläppande på marknaden

1. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att pyrotekniska artiklar får släppas ut på marknaden endast om de uppfyller kraven i detta direktiv, är försedda med CE-märkning och uppfyller de skyldigheter som rör bedömningen av överensstämmelse.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att pyrotekniska artiklar inte oberättigat är försedda med CE-märkning.

Artikel 6

Fri rörlighet

1. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar som uppfyller de krav som ställs i detta direktiv.

2. Bestämmelserna i detta direktiv utesluter inte att en medlemsstat får vidta åtgärder för att förbjuda eller begränsa innehavet, användningen och/eller försäljningen till allmänheten av fyrverkerier i kategorierna 2 och 3, pyrotekniska sceneffekter samt andra pyrotekniska artiklar av skäl som rör allmän ordning eller säkerhet, eller miljöskydd.

3. Medlemsstaterna får inte hindra att pyrotekniska artiklar som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv visas och används i marknadsföringssyfte vid mässor, utställningar och demonstrationer, under förutsättning att en väl synlig skylt tydligt anger den aktuella mässans, utställningens eller demonstrationens namn och datum samt anger att artiklarna inte uppfyller kraven och att de inte får försäljas innan tillverkaren, om denne är etablerad i gemenskapen, eller importören sett till att de uppfyller kraven. Vid sådana evenemang skall lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas i enlighet med de krav som fastställs av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet.

4. Medlemsstaterna får inte hindra den fria rörligheten och användningen av sådana pyrotekniska artiklar avsedda för forskning, utveckling och provning som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, under förutsättning att en väl synlig märkning tydligt anger att de inte uppfyller bestämmelserna och att de inte får användas för annat än forskning, utveckling och provning.

Artikel 7

Åldersgränser

1. Pyrotekniska artiklar får inte säljas till eller på annat sätt göras tillgängliga för konsumenter under följande åldersgränser:

a)	Fyrverkerier Kategori 1: 12 år. Kategori 2: 16 år. Kategori 3: 18 år.

b)	Övriga pyrotekniska artiklar och pyrotekniska sceneffekter Kategori T1 och P1: 18 år.

2. Medlemsstaterna får höja de åldersgränser som anges i punkt 1 om detta är befogat av skäl som rör allmän ordning, skydd eller säkerhet. Medlemsstaterna får också sänka åldersgränserna för personer som har yrkesutbildning eller genomgår en sådan utbildning.

3. Tillverkarna, importörerna och distributörerna får inte sälja eller på annat sätt göra följande pyrotekniska artiklar tillgängliga för andra än personer med specialistkunskaper:

a)	Fyrverkerier i kategori 4.

b)	Pyrotekniska artiklar i kategori P2 och pyrotekniska artiklar för teaterbruk i kategori T2.

Artikel 8

Harmoniserade standarder

1. Kommissionen får enligt de förfaranden som fastställs i direktiv 98/34/EG begära att de europeiska standardiseringsorganen utarbetar eller gör en översyn av europeiska standarder till stöd för detta direktiv, eller uppmuntra berörda internationella organ att utarbeta eller göra en översyn av de internationella standarderna.

2. Kommissionen skall i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra referenser för sådana harmoniserade standarder.

3. Medlemsstaterna skall se till att de harmoniserade standarder som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning erkänns och antas. Pyrotekniska artiklar som omfattas av detta direktiv, och som uppfyller de nationella standarder som införts för genomförandet av de harmoniserade standarder som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, skall av medlemsstaterna anses uppfylla de väsentliga skyddskrav som fastställs i bilaga I. Medlemsstaterna skall offentliggöra referenserna för de nationella standarder som införts för genomförandet av dessa harmoniserade standarder.

När medlemsstaterna införlivar de harmoniserade standarderna i nationell lagstiftning, skall de offentliggöra referenserna för införlivandet.

4. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de harmoniserade standarder som avses i punkt 2 i denna artikel inte till fullo uppfyller de väsentliga skyddskrav som avses i bilaga I, skall kommissionen eller den berörda medlemsstaten, med angivande av skälen till detta, hänskjuta frågan till den ständiga kommitté som inrättats genom direktiv 98/34/EG. Den ständiga kommittén skall yttra sig inom sex månader efter ett sådant hänskjutande. Mot bakgrund av den ständiga kommitténs yttrande skall kommissionen underrätta medlemsstaterna om de åtgärder som skall vidtas rörande de harmoniserade standarderna och det offentliggörande som avses i punkt 2.

Artikel 9

Förfaranden vid bedömning av överensstämmelse

När det gäller bedömning av de pyrotekniska artiklarnas överensstämmelse, skall tillverkaren följa ett av följande förfaranden:

EG-typkontroll (modul B) enligt avsnitt 1 i bilaga II och, efter tillverkarens eget val, ett av följande:

i)	Överensstämmelse med typ (modul C) enligt avsnitt 2 i bilaga II.

ii)	Kvalitetssäkring av produktion (modul D) enligt avsnitt 3 i bilaga II.

iii)	Kvalitetssäkring av produkter (modul E) enligt avsnitt 4 i bilaga II.

b)	Verifikation av enstaka objekt (modul G) enligt avsnitt 5 i bilaga II.

c)	Förfarandet för omfattande kvalitetssäkring (modul H) som avses i avsnitt 6 i bilaga II, dock endast i fråga om fyrverkerier i kategori 4.

Artikel 10

Anmälda organ

1. Medlemsstaterna skall informera kommissionen och övriga medlemsstater om vilka organ de har utsett för att genomföra förfarandena för bedömning av överensstämmelse enligt artikel 9 samt vilka specifika uppgifter dessa organ har ålagts att utföra och vilka identifikationsnummer kommissionen har tilldelat dem.

2. Kommissionen skall på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de anmälda organen och deras identifieringsnummer samt de uppgifter de har anmälts för. Kommissionen skall se till att denna förteckning hålls aktuell.

3. Medlemsstaterna skall tillämpa de minimikrav som fastställs i bilaga III vid bedömningen av de organ som skall anmälas till kommissionen. Organ som uppfyller de bedömningskriterier som fastställs i de harmoniserade standarder som är relevanta för de anmälda organen skall antas uppfylla de relevanta minimikraven.

4. En medlemsstat som har anmält ett visst organ till kommissionen skall dra tillbaka anmälan om den konstaterar att organet inte längre uppfyller de minimikrav som anges i punkt 3. Den skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om detta.

5. När anmälan av ett organ återkallas skall de bedömningar av överensstämmelse och tillhörande handlingar som utfärdats av det berörda organet fortsätta att gälla, utom i de fall där det finns en överhängande och direkt risk för hälsa och säkerhet.

6. Kommissionen skall på sin webbplats offentliggöra återkallandet av det anmälda organet.

Artikel 11

Skyldigheten att anbringa CE-märkning

1. Efter att med godkänt resultat ha genomgått bedömningen av överensstämmelse enligt artikel 9 skall tillverkaren anbringa CE-märkningen på ett synligt, läsbart och outplånligt sätt på de pyrotekniska artiklarna eller, om detta inte är möjligt, på en identitetsmärkning som är fäst på dessa eller på förpackningen. Identitetsmärkningen måste vara utformad på ett sådant sätt att den inte kan återanvändas.

Modellen för CE-märkningen skall överensstämma med beslut 93/465/EEG.

2. Inga märkningar eller påskrifter som kan förvirra tredje man vad gäller CE-märkningens betydelse och utformning får anbringas på de pyrotekniska artiklarna. Andra märkningar får anbringas på pyrotekniska artiklar om detta inte minskar CE-märkningens synlighet och läsbarhet.

3. Om pyrotekniska artiklar omfattas av annan gemenskapslagstiftning som rör andra aspekter och som föreskriver CE-märkning, skall denna märkning ange att de artiklarna även antas uppfylla bestämmelserna i den andra lagstiftning som tillämpas på dem.

Artikel 12

Märkning av andra artiklar än pyrotekniska artiklar för fordon

1. Tillverkarna skall se till att pyrotekniska artiklar, utom de för fordon, är synligt, läsbart och outplånligt märkta på det officiella språket eller språken i den medlemsstat där artikeln säljs till konsumenten.

2. Märkningen av de pyrotekniska artiklarna skall minst innehålla uppgifter om tillverkarens namn och adress eller, om tillverkaren inte är etablerad i gemenskapen, tillverkarens namn och importörens namn och adress, artikelns namn och typ, åldersgränser i enlighet med artikel 7.1 och 7.2, tillämplig kategori, bruksanvisning, tillverkningsår för fyrverkerier i kategorierna 3 och 4 samt, där så är tillämpligt, säkerhetsavstånd. Märkningen skall även ange explosivämnets nettovikt.

3. På fyrverkerierna skall det dessutom finnas minst följande information:

Kategori 1:	där så är tillämpligt: ”Får endast användas utomhus” och ett minsta säkerhetsavstånd.
Kategori 2:	”Får endast användas utomhus” och, där så är tillämpligt, minsta säkerhetsavstånd.
Kategori 3:	”Får endast användas utomhus” och minsta säkerhetsavstånd.
Kategori 4:	”Får endast användas av personer med specialistkunskaper” och minsta säkerhetsavstånd.

4. På pyrotekniska sceneffekter skall det dessutom minst finnas följande obligatoriska information:

Kategori T1:	där så är lämpligt: ”Får endast användas utomhus” och ett minsta säkerhetsavstånd.
Kategori T2:	”Får endast användas av personer med specialistkunskaper” och minsta säkerhetsavstånd.

5. Om det inte finns tillräckligt med plats på den pyrotekniska artikeln för de märkningskrav som anges i punkterna 2–4, skall informationen återfinnas på den minsta förpackningsenheten.

6. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på pyrotekniska artiklar som i marknadssyfte visas vid mässor, utställningar eller demonstrationer i enlighet med artikel 6.3, eller som är avsedda för forskning, utveckling eller provning i enlighet med artikel 6.4.

Artikel 13

Märkning av pyrotekniska artiklar för fordon

1. Märkningen av de pyrotekniska artiklarna för fordon skall innehålla uppgifter om tillverkarens eller, om denne inte är etablerad i gemenskapen, importörens namn, samt artikelns namn och typ och säkerhetsinstruktioner.

2. Om det inte finns tillräckligt med plats på den pyrotekniska artikeln för de märkningskrav som anges i punkt 1 skall informationen återfinnas på förpackningen.

3. Ett säkerhetsdatablad som sammanställs i enlighet med bilagan i kommissionens direktiv 2001/58/EG av den 27 juli 2001 om ändring för andra gången av direktiv 91/155/EEG (14) skall tillhandahållas de yrkesmässiga användarna på det språk som de begär.

Säkerhetsdatabladet kan tillhandahållas på papper eller elektroniskt, om adressaten har möjlighet att motta det.

Artikel 14

Marknadsövervakning

1. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att pyrotekniska artiklar släpps ut på marknaden endast om de, när de förvaras på rätt sätt och används för sina avsedda ändamål, inte medför fara för människors hälsa och säkerhet.

2. Medlemsstaterna skall genomföra regelbundna kontroller av pyrotekniska artiklar vid införsel till gemenskapen samt i förråd och på tillverkningsplatser.

3. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till att skyddskraven och de allmänna säkerhetskraven i detta direktiv uppfylls i samband med att pyrotekniska artiklar överförs inom gemenskapen.

4. Medlemsstaterna skall anordna och utföra lämplig övervakning av produkter som släpps ut på marknaden varvid hänsyn skall tas till överensstämmelsen för de produkter som är försedda med CE-märkning.

5. Medlemsstaterna skall årligen informera kommissionen om sin marknadsövervakningsverksamhet.

6. När en medlemsstat konstaterar att pyrotekniska artiklar som har CE-märkning, som åtföljs av en EG-försäkran om överensstämmelse och som används för sitt avsedda ändamål, kan äventyra människors hälsa och säkerhet, skall den vidta alla lämpliga provisoriska åtgärder för att avlägsna en sådan artikel från marknaden, förbjuda att den släpps ut på marknaden eller begränsa dess fria rörlighet. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

7. Kommissionen skall på sin webbplats offentliggöra de artiklar som i enlighet med punkt 6 avlägsnats från marknaden, som är förbjudna eller som endast får släppas ut på marknaden med vissa begränsningar.

Artikel 15

Snabb information om produkter som medför allvarliga risker

Om en medlemsstat har tillräckliga skäl att tro att en pyroteknisk artikel medför allvarlig risk för människors hälsa och/eller säkerhet i gemenskapen, skall den underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta och göra en lämplig utvärdering. Den skall underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om bakgrunden till utvärderingen och resultaten av den.

Artikel 16

Skyddsklausul

1. Om en medlemsstat inte kan ställa sig bakom de provisoriska åtgärder som en annan medlemsstat vidtar i enlighet med artikel 14.6 eller om kommissionen anser att sådana åtgärder strider mot gemenskapslagstiftningen, skall kommissionen utan dröjsmål höra alla berörda parter, utvärdera åtgärderna och ta ställning till huruvida de är befogade. Kommissionen skall meddela sin uppfattning till medlemsstaterna och underrätta de berörda parterna.

Om kommissionen anser att de nationella åtgärderna är befogade skall de övriga medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att se till att den osäkra artikeln avlägsnas från deras nationella marknad och underrätta kommissionen om detta.

Om kommissionen anser att de nationella åtgärderna är obefogade, skall den berörda medlemsstaten återkalla dem.

2. Om de provisoriska åtgärder som avses i punkt 1 grundar sig på en brist i de harmoniserade standarderna, skall kommissionen vända sig till den ständiga kommitté som inrättats genom direktiv 98/34/EG, under förutsättning att medlemsstaten som vidtagit åtgärderna vidhåller sin uppfattning, och kommissionen eller medlemsstaten skall inleda det förfarande som anges i artikel 8.

3. När en pyroteknisk artikel inte uppfyller kraven men är försedd med CE-märkning, skall den behöriga medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder mot den som har anbringat märket och underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater.

Artikel 17

Åtgärder som medför avslag eller begränsning

1. När en åtgärd vidtas enligt detta direktiv

a)	för att förbjuda eller begränsa utsläppandet på marknaden av produkten, eller

b)	för att dra tillbaka en produkt från marknaden,

skall de exakta grunderna för beslutet anges. En sådan åtgärd skall utan dröjsmål meddelas den berörda parten, som samtidigt skall underrättas om vilka rättsmedel som står till hans förfogande enligt nationell lagstiftning i medlemsstaten i fråga och vilka tidsfrister som gäller för sådana rättsmedel.

2. Om en åtgärd vidtas i enlighet med punkt 1, skall den berörda parten ges möjlighet att i förväg meddela sin ståndpunkt, om inte ett sådant samråd omöjliggörs av att åtgärden brådskar, särskilt mot bakgrund av allmänna hälso- eller säkerhetskrav.

Artikel 18

Genomförandebestämmelser

1. Följande åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.2:

a)	Anpassningar som krävs av hänsyn till framtida ändringar av Förenta nationernas rekommendationer.

b)	Anpassningar till den tekniska utvecklingen enligt bilagorna II och III.

c)	Anpassningar av de märkningskrav som fastställs i artiklarna 12 och 13.

2. Följande åtgärder skall vidtas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 19.3:

a)	Inrättande av ett spårbarhetssystem som omfattar ett registreringsnummer och ett EU-register som skall göra det möjligt att identifiera typer av pyrotekniska artiklar och deras tillverkare.

b)	Fastställande av gemensamma kriterier för regelbunden insamling och uppdatering av uppgifter om olyckor i samband med användning av pyrotekniska artiklar.

Artikel 19

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 20

Sanktioner

Medlemsstaterna skall anta bestämmelser om sanktioner för överträdelser av de nationella lagar som införs i enlighet med detta direktiv, och se till att bestämmelserna tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Medlemsstaterna skall också anta bestämmelser som gör det möjligt att kvarhålla sändningar med pyrotekniska artiklar som inte uppfyller kraven i detta direktiv.

Artikel 21

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall senast den 4 januari 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

2. De skall tillämpa dessa bestämmelser senast den 4 juli 2010 när det gäller fyrverkerier i kategorierna 1, 2 och 3 och senast den 4 juli 2013 när det gäller andra pyrotekniska artiklar, fyrverkerier i kategori 4 och pyrotekniska sceneffekter.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

5. Nationella godkännanden som beviljats före det relevanta datum som anges i punkt 2 skall vara fortsatt giltiga inom den medlemsstats territorium där tillståndet beviljats fram tills de löper ut eller upp till tio år efter det att detta direktiv har trätt i kraft, beroende på vilket datum som infaller först.

6. Trots bestämmelsen i punkt 5 skall godkännanden tillstånd för pyrotekniska artiklar för fordon som beviljats före det relevanta datum som anges i punkt 2 vara fortsatt giltiga fram till det de löper ut.

Artikel 22

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 23

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 23 maj 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

G. GLOSER

Ordförande

(1) EUT C 195, 18.8.2006, s. 7.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 30 november 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 16 april 2007.

(3) EGT L 121, 15.5.1993, s. 20. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(4) EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 97).

(5) EGT L 46, 17.2.1997, s. 25. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).

(6) EGT C 136, 4.6.1985, s. 1.

(7) EUT C 91, 16.4.2003, s. 7.

(8) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(9) EGT L 220, 30.8.1993, s. 23.

(10) EGT L 210, 7.8.1985, s. 29. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG (EGT L 141, 4.6.1999, s. 20).

(11) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(12) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(13) EGT L 187, 16.7.1988, s. 1.

(14) EGT L 212, 7.8.2001, s. 24.

BILAGA I

Väsentliga säkerhetskrav

1.	Varje pyroteknisk artikel skall ha de egenskaper som tillverkaren har uppgivit till det anmälda organet för att säkerställa högsta skyddsnivå och pålitlighet.

2.	Varje pyroteknisk artikel måste konstrueras och tillverkas på ett sådant sätt att den kan destrueras på ett säkert sätt med ett förfarande som ger minsta möjliga miljöeffekter.

Alla pyrotekniska artiklar måste fungera felfritt när de används på avsett sätt.

Varje pyroteknisk artikel måste provas under realistiska förhållanden. Om detta inte är möjligt i ett laboratorium, måste provningarna utföras under samma förhållanden som råder där de pyrotekniska artiklarna skall användas.

Följande upplysningar och egenskaper måste – där så är tillämpligt – beaktas eller provas:

a)	Konstruktion och karakteristiska egenskaper, inklusive detaljerad kemisk sammansättning (de använda ämnenas vikt och andelar i procent) och dimensioner.

b)	Den pyrotekniska artikelns fysiska och kemiska stabilitet under alla normala, förutsägbara miljömässiga förhållanden.

c)	Känslighet för normal, förutsägbar hantering och transport.

d)	Förenlighet mellan alla beståndsdelar när det gäller deras kemiska stabilitet.

e)	Den pyrotekniska artikelns motståndskraft mot fukt, om den är avsedd att användas under fuktiga eller våta förhållanden och om dess säkerhet eller pålitlighet kan påverkas negativt av fukt.

f)	Motståndskraft mot låga och höga temperaturer, om den pyrotekniska artikeln skall förvaras eller användas vid sådana temperaturer och dess säkerhet eller pålitlighet kan påverkas negativt av nedkylning eller upphettning av en beståndsdel eller av den pyrotekniska artikeln i sin helhet.

g)	Skyddsanordningar som skall förhindra för tidig eller oavsiktlig initiering eller antändning.

h)	Lämpliga anvisningar och om nödvändigt märkning för säker hantering, förvaring, användning (inklusive säkerhetsavstånd) och destruktion på mottagarmedlemsstatens officiella språk.

i)	Förmågan hos den pyrotekniska artikeln, dess hölje eller övriga beståndsdelar att motstå åldring under normal, förutsebar förvaring.

j)	Specifikation av alla anordningar och tillbehör som krävs samt bruksanvisning för att den pyrotekniska artikeln skall fungera säkert.

Under transport och normal hantering bör de pyrotekniska artiklarna innehålla den pyrotekniska blandningen, såvida inte annat anges i tillverkarens bruksanvisning.

Pyrotekniska artiklar får inte innehålla

a)	civila sprängämnen, med undantag för svartkrut eller knallsats,

b)	militära explosivämnen.

De olika kategorierna pyrotekniska artiklar måste även uppfylla åtminstone följande krav:

A. Fyrverkerier

Tillverkaren skall dela in fyrverkerierna i olika kategorier enligt artikel 3 utifrån explosiv nettovikt, säkerhetsavstånd, ljudnivå eller liknande. Kategorin skall tydligt anges på etiketten.

Fyrverkerier i kategori 1 skall uppfylla följande krav:

i)	Säkerhetsavståndet skall vara minst 1 m. När så är lämpligt får säkerhetsavståndet dock vara kortare.

ii)	Ljudnivån får inte överstiga 120 dB (A Imp), eller motsvarande ljudnivå mätt med annan lämplig metod, vid det fastställda säkerhetsavståndet.

iii)	Kategori 1 skall inte omfatta smällare, sammankopplade smällare, knallskottsliknande smällare och sammankopplade knallskottsliknande smällare.

iv)	Ryska smällare i kategori 1 skall inte innehålla mer än 2,5 mg silverfulminat.

Fyrverkerier i kategori 2 skall uppfylla följande krav:

i)	Säkerhetsavståndet skall vara minst 8 m. När så är lämpligt får säkerhetsavståndet dock vara kortare.

ii)	Ljudnivån får inte överstiga 120 dB (A Imp), eller motsvarande ljudnivå mätt med annan lämplig metod, vid det fastställda säkerhetsavståndet.

Fyrverkerier i kategori 3 skall uppfylla följande krav:

i)	Säkerhetsavståndet skall vara minst 15 m. När så är lämpligt får säkerhetsavståndet dock vara kortare.

ii)	Ljudnivån får inte överstiga 120 dB (A Imp), eller motsvarande ljudnivå mätt med annan lämplig metod, vid det fastställda säkerhetsavståndet.

2.	Fyrverkerierna får bara tillverkas av material som minimerar de risker som avfallet kan innebära för hälsa, egendom och miljö.

3.	Antändningsmetoden måste synas tydligt eller anges på etiketten eller i bruksanvisningen.

4.	Fyrverkerier får inte röra sig på ett oberäkneligt, oförutsebart sätt.

5.	Fyrverkerier i kategorierna 1, 2 eller 3 måste skyddas mot oavsiktlig antändning, antingen genom ett skyddande hölje, förpackningen eller artikelns konstruktion. Fyrverkerier i kategori 4 måste skyddas mot oavsiktlig antändning genom metoder som anges av tillverkaren.

B. Övriga pyrotekniska artiklar

1.	Pyrotekniska artiklar måste utformas på ett sådant sätt att riskerna för hälsa, egendom och miljö minimeras vid normal användning.

2.	Antändningsmetoden måste synas tydligt eller anges i märkning eller bruksanvisning.

3.	Pyrotekniska artiklar måste utformas på ett sådant sätt att de risker som avfallet kan innebära för hälsa, egendom och miljö minimeras vid oavsiktlig antändning.

4.	Där så är tillämpligt, skall den pyrotekniska artikeln fungera felfritt fram till den ”bäst före”-dag som specificerats av tillverkaren.

C. Tändningsanordningar

1.	Tändningsanordningarna skall kunna initieras på ett pålitligt sätt och ha tillräcklig initieringskapacitet under normala, förutsebara användningsförhållanden.

2.	Tändningsanordningarna måste skyddas mot elektrostatiska urladdningar under normala, förutsebara användnings- och lagringsförhållanden.

3.	Elektriska tändningsanordningar måste skyddas mot elektromagnetiska fält under normala, förutsebara användnings- och lagringsförhållanden.

4.	Höljen till stubiner skall ha tillräcklig mekanisk styrka och tillräckligt väl kunna skydda det explosiva innehållet när detta utsätts för normal, förutsebar mekanisk påfrestning.

5.	Uppgift om stubinernas bränntider skall medfölja artikeln.

6.	Uppgift om de elektriska egenskaperna (t.ex. övre gränsvärde för icke-tändning, resistans osv.) för elektriska tändare skall medfölja artikeln.

7.	Ledningarna på de elektriska tändningsanordningarna skall, med hänsyn till den avsedda användningen, ha tillräcklig isolering och mekanisk styrka, och förbindelsen till tändningsanordningen skall vara tillräckligt hållfast.

BILAGA II

Förfaranden för bedömning av överensstämmelse

1. MODUL B: EG-typkontroll

1.	I denna modul beskrivs den del av förfarandet genom vilket ett anmält organ förvissar sig om och intygar att ett prov som är representativt för den planerade tillverkningen uppfyller tillämpliga bestämmelser i direktiv 2007/23/EG (nedan kallat ”detta direktiv”).

Ansökan om EG-typkontroll skall lämnas in av tillverkaren till ett anmält organ som denne själv väljer.

Ansökan skall innehålla

a)	tillverkarens namn och adress,

b)	en skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har ingivits till ett annat anmält organ,

c)	den tekniska dokumentationen enligt punkt 3.

Sökanden skall till det anmälda organets förfogande ställa ett prov, nedan kallat ”typ”, som är representativt för den planerade tillverkningen. Det anmälda organet kan om så krävs begära in fler prov för att genomföra provningsprogrammet.

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma hur produkten överensstämmer med kraven i detta direktiv. Den skall omfatta produktens konstruktion, tillverkning och funktion i den mån det behövs för en sådan bedömning. Dokumentationen skall, om det är av betydelse för bedömningen, innehålla

a)	en allmän typbeskrivning,

b)	översiktliga konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar osv.,

c)	beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur artikeln fungerar,

d)	en förteckning över de harmoniserade standarder i artikel 8 i detta direktiv som helt eller delvis följts samt, om de harmoniserade standarderna i artikel 8 i detta direktiv inte följts, beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla detta direktivs väsentliga skyddskrav,

e)	resultat av konstruktionsberäkningar, undersökningar osv.,

f)	provningsrapporter.

Det anmälda organet skall

granska den tekniska dokumentationen, förvissa sig om att typen är tillverkad i överensstämmelse med den tekniska dokumentationen samt identifiera såväl de delar som är konstruerade enligt tillämpliga harmoniserade standarder i artikel 8 i detta direktiv som de komponenter som är konstruerade utan tillämpning av de harmoniserade standarderna,

b)	utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och nödvändiga provningar i de fall de harmoniserade standarderna i artikel 8 i detta direktiv inte har tillämpats för att kontrollera om de lösningar som tillverkaren har använt uppfyller de väsentliga skyddskraven i detta direktiv,

c)	utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och nödvändiga provningar när tillverkaren har valt att tillämpa de relevanta harmoniserade standarderna, för att kontrollera om dessa har tillämpats, och

d)	i samråd med sökanden bestämma på vilken plats undersökningarna och de nödvändiga proven skall genomföras.

Om typen uppfyller direktivets bestämmelser, skall det anmälda organet utfärda ett EG-typintyg till sökanden. Intyget skall innehålla tillverkarens namn och adress, resultaten av undersökningen samt de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen.

En förteckning över de delar av den tekniska dokumentationen som är av betydelse skall bifogas intyget och det anmälda organet skall bevara en kopia av denna förteckning.

Om en tillverkares ansökan om typintyg avslås måste det anmälda organet utförligt motivera avslaget.

Bestämmelser om ett förfarande för överklagande måste fastställas.

Sökanden skall underrätta det anmälda organ som hos sig bevarar den tekniska dokumentation för EG-typintyget om alla sådana ändringar av den godkända artikeln som kräver ett nytt godkännande, därför att ändringarna kan påverka överensstämmelsen med de grundläggande kraven eller de användningsvillkor som föreskrivs för artikeln. Det nya godkännandet skall utfärdas i form av ett tillägg till det ursprungliga EG-typintyget.

7.	Varje anmält organ skall till de andra anmälda organen lämna all relevant information om utfärdade EG-typintyg samt om tillägg eller om återkallanden.

8.	Övriga anmälda organ kan få kopior av intyg om EG-typintyg och/eller eventuella tillägg till dessa. Bilagorna som medföljer intygen skall stå till de andra anmälda organens förfogande.

Tillverkaren skall tillsammans med den tekniska dokumentationen bevara kopior av EG-typintyg och tillägg till dessa under minst 10 år efter det att tillverkningen av artikeln i fråga har upphört.

Om tillverkaren inte är etablerad i gemenskapen, är det den person som släpper ut produkten på marknaden som är skyldig att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig.

2. MODUL C: Typöverensstämmelse

Denna modul beskriver den del av förfarandet genom vilken tillverkaren säkerställer och försäkrar att berörda produkter överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget, och att de uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall anbringa CE-märkningen på varje pyroteknisk artikel och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse.

2.	Tillverkaren skall vidta alla åtgärder som krävs för att det i tillverkningsprocessen skall säkerställas att den tillverkade produkten överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och med de grundläggande säkerhetskraven i detta direktiv.

Tillverkaren skall bevara en kopia av försäkran om överensstämmelse under minst 10 år efter det att tillverkningen av artikeln i fråga har upphört.

Om tillverkaren inte är etablerad i gemenskapen, är det den person som släpper ut produkten på marknaden som är skyldig att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig.

Ett anmält organ efter tillverkarens val skall utföra eller låta utföra undersökningar av artikeln med slumpvisa intervall. Ett lämpligt urval av de färdiga artiklarna som gjorts på plats av det anmälda organet skall undersökas, och lämpliga prover, som definieras i de tillämpliga harmoniserade standarderna enligt artikel 8 i detta direktiv eller likvärdiga prover skall tas för kontroll av att artikeln överensstämmer med kraven i detta direktiv. Om en eller flera av artiklarna i urvalet inte uppfyller dessa krav, skall det anmälda organet vidta lämpliga åtgärder.

Det är det anmälda organets ansvar att se till tillverkaren under tillverkningsprocessen anbringar organets identifieringsnummer.

3. MODUL D: Kvalitetssäkring av produktionen

Denna modul beskriver det förfarande genom vilket en tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt 2 säkerställer och garanterar att de pyrotekniska artiklarna överensstämmer med typen, enligt beskrivningen i EG-typintyget, och att de uppfyller tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren skall anbringa CE-märkningen på varje pyroteknisk artikel och upprätta en skriftig försäkran om överensstämmelse. CE-märkningen skall åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som ansvarar för den övervakning som anges i punkt 4.

2.	Tillverkaren skall tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för tillverkning, kontroll av färdiga produkter och provning enligt beskrivningen i punkt 3 och skall vara underkastad den övervakning som avses i punkt 4.

3. Kvalitetssystem

3.1

Tillverkaren skall hos ett anmält organ efter eget val ansöka om att få sitt kvalitetssystem för berörda pyrotekniska artiklar bedömt.

Ansökan skall innehålla

a)	alla upplysningar av betydelse för den planerade kategorin av pyrotekniska artiklar,

b)	dokumentation av kvalitetssystemet,

c)	tekniska dokumentation för den godkända typen, och en kopia av EG-typintyget.

3.2

Kvalitetssystemet skall säkerställa att de pyrotekniska artiklarna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget och med de tillämpliga kraven i detta direktiv.

Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaringssätt och instruktioner. Denna dokumentation av kvalitetssystemet skall möjliggöra enhetlig tolkning av kvalitetssystemets program, planer, manualer och dokument.

I synnerhet skall följande frågor beskrivas tillräckligt utförligt i dokumentationen:

a)	Kvalitetsmål och organisationsstruktur samt ledningens ansvar och befogenheter för de pyrotekniska artiklarnas kvalitet.

b)	De metoder, processer och systematiska förfaringssätt som kommer att användas vid tillverkning, kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring.

c)	De undersökningar och provningar som skall utföras före, under och efter tillverkningen samt hur ofta dessa skall utföras.

d)	Kvalitetsdokumenten, såsom granskningsrapporter och provningsresultat, kalibreringsresultat samt redogörelser för berörd personals kvalifikationer.

e)	Hur övervakning sker av att den kvalitet som krävs hos de pyrotekniska artiklarna uppnås och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

3.3

Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssäkringssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 3.2. Överensstämmelse med dessa krav skall förutsättas för kvalitetssystem som följer tillämplig harmoniserad standard. Bland bedömarna skall minst en ha erfarenhet av bedömning inom berörd produktteknologi. Bedömningsförfarandet skall innefatta besök i tillverkarens lokaler.

Ett vederbörligt motiverat beslut om bedömning skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

3.4

Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och bibehålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

Tillverkaren måste underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i det.

Det anmälda organet skall ta ställning till ändringsförslagen samt avgöra om ett sådant ändrat kvalitetssystem fortfarande uppfyller kraven i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Ett vederbörligt motiverat beslut skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

4. Övervakning på det anmälda organets ansvar

4.1	Syftet med övervakningen är att försäkra sig om att tillverkaren på rätt sätt fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

4.2

Tillverkaren måste i kontrollsyfte ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning, kontroll, provning och lagring och skall tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

a)	dokumentationen av kvalitetssystemet,

b)	kvalitetsprotokoll, såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata samt redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.

4.3	Det anmälda organet måste regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och tillämpar kvalitetssystemet och skall sedan lämna en revisionsberättelse till tillverkaren.

4.4

Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Under sådana besök får det anmälda organet vid behov utföra eller låta utföra provningar för att kontrollera att kvalitetssäkringssystemet fungerar korrekt. Det anmälda organet skall lämna en besöksrapport till tillverkaren och, om provning har utförts, en provningsrapport.

Tillverkaren skall under minst tio år efter det att tillverkningen av en artikel har upphört kunna uppvisa följande för de nationella myndigheterna:

a)	De dokument som avses i punkt 3.1 b.

b)	Dokument som rör de ändringar som anges i punkt 3.4, andra stycket.

c)	De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4, fjärde stycket, samt i punkterna 4.3 och 4.4.

6.	Varje anmält organ skall ge övriga anmälda organ relevant information om de godkännanden av kvalitetssystem som har utfärdats eller återkallats.

4. MODUL E: Kvalitetssäkring av produktionen

I denna modul beskrivs det förfarande genom vilket en tillverkare, som uppfyller kraven i punkt 2, försäkrar och intygar att de pyrotekniska artiklarna överensstämmer med den typ som beskrivs i EG-typintyget. Tillverkaren skall anbringa CE-märkningen på varje pyroteknisk artikel och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse. CE-märkningen måste åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som ansvarar för den övervakning som avses i punkt 4.

2.	Tillverkaren skall använda ett godkänt kvalitetssystem för inspektion av färdiga pyrotekniska artiklar och provning i enlighet med punkt 3 och skall underkasta sig den övervakning som avses i punkt 4.

3. Kvalitetssystem

3.1

Tillverkaren skall hos ett anmält organ efter eget val ansöka om att få sitt kvalitetssystem för pyrotekniska artiklar bedömt.

Ansökan skall innehålla

a)	alla upplysningar av betydelse för den planerade kategorin pyrotekniska artiklar,

b)	dokument som rör kvalitetssystemet,

c)	de tekniska dokumenten för den godkända typen, och en kopia av EG-typintyget.

3.2

Inom ramen för kvalitetssystemet skall varje pyroteknisk artikel undersökas och de provningar utföras som föreskrivs i de tillämpliga harmoniserade standarderna enligt artikel 8 i detta direktiv, eller motsvarande för kontroll av att artikeln överensstämmer med tillämpliga krav i direktivet.

Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. De dokument som rör kvalitetssystemet skall möjliggöra enhetlig tolkning av kvalitetssystemets program, planer, manualer och kvalitetsprotokoll.

Dokumentationen skall framför allt innehålla en fullgod beskrivning av

a)	kvalitetsmål och organisationsstruktur samt ledningens ansvar och befogenheter för produktkvalitet,

b)	de undersökningar och provningar som skall utföras efter tillverkningen,

c)	hur kontrollen sker av att kvalitetssystemet fungerar effektivt,

d)	kvalitetsdokumenten, såsom granskningsrapporter och provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för berörd personals kvalifikationer.

3.3

Bland bedömarna skall minst en ha erfarenhet av bedömning inom berörd produktteknologi. I bedömningsförfarandet skall det ingå ett inspektionsbesök i tillverkarens lokaler.

Ett vederbörligt motiverat beslut om bedömning av besöken skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

3.4

Tillverkaren måste åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och upprätthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

Tillverkaren måste underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla eventuella ändringar som planeras i det.

Det anmälda organet skall ta ställning till ändringsförslagen samt avgöra om ett ändrat kvalitetssystem fortfarande uppfyller kraven enligt punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Ett vederbörligt motiverat beslut skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

4. Övervakning under det anmälda organets ansvar

4.1	Syftet med övervakningen är att försäkra sig om att tillverkaren på rätt sätt fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

4.2

a)	Dokumentationen av kvalitetssystemet.

b)	Den tekniska dokumentationen.

c)	Kvalitetsprotokoll, såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata samt redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.

4.3	Det anmälda organet skall regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och tillämpar kvalitetssystemet och skall sedan lämna en revisionsberättelse till tillverkaren.

4.4

Tillverkaren skall under minst tio år efter det att tillverkningen av en artikel har upphört kunna uppvisa följande för de nationella myndigheterna:

a)	De dokument som avses i punkt 3.1 b.

b)	Dokument som rör den uppdatering som avses i punkt 3.4, andra stycket.

c)	Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4, fjärde stycket, samt i punkterna 4.3 och 4.4.

6.	Varje anmält organ skall meddela övriga organ relevant information om godkännanden av kvalitetssystem som utfärdats eller återkallats.

5. MODUL G: Enhetskontroll

Denna modul beskriver det förfarande genom vilket tillverkaren säkerställer och försäkrar att den pyrotekniska artikel, för vilken det har utfärdats ett intyg enligt punkt 2, överensstämmer med de tillämpliga kraven i detta direktiv. Tillverkaren skall anbringa EC-märket på artikeln och upprätta en försäkran om överensstämmelse.

Det anmälda organet måste undersöka den pyrotekniska artikeln och utföra sådana provningar som anges i den eller de tillämpliga harmoniserade standarderna som avses i artikel 8 i detta direktiv, eller motsvarande provningar, för att säkerställa artikelns överensstämmelse med tillämpliga krav i detta direktiv.

Det anmälda organet skall fästa eller låta fästa sitt identifikationsnummer på varje godkänd pyroteknisk artikel samt utfärda ett intyg om överensstämmelse på grundval av de utförda proven.

Syftet med den tekniska dokumentationen är att möjliggöra en bedömning av överensstämmelse med kraven i detta direktiv och förstå den pyrotekniska artikelns konstruktion, tillverkning och funktion.

Dokumentationen skall, om det är av betydelse för bedömningen, innehålla

a)	en allmän typbeskrivning,

b)	begreppsmässig formgivning och tillverkningsritningar samt system för komponenter, monteringsgrupper och kretsar,

c)	beskrivningar och förklaringar, som krävs för att förstå den begreppsmässiga formgivningen och tillverkningsritningar och system för komponenter, monteringsgrupper och kretsar och hur den pyrotekniska artikeln fungerar,

en förteckning över de harmoniserade standarder enligt artikel 8 i detta direktiv som helt eller delvis tillämpats samt, om de harmoniserade standarderna i artikel 8 i detta direktiv inte tillämpats, beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de väsentliga skyddskraven i detta direktiv,

e)	resultat av konstruktionsberäkningar, undersökningar, och

f)	provrapporter.

6. MODUL H: Fullständig kvalitetssäkring

Denna modul beskriver det förfarande genom vilket en tillverkare som uppfyller skyldigheterna i punkt 2 säkerställer och försäkrar att de berörda artiklarna uppfyller tillämpliga krav i detta direktiv. Tillverkaren eller dennes importör skall anbringa CE-märkningen på varje artikel och upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse. CE-märkningen skall åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som ansvarar för den övervakning som avses i punkt 4.

2.	Tillverkaren skall tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning, kontroll av färdiga produkter och provning enligt punkt 3 och skall vara underkastad den övervakning som avses i punkt 4.

3. Kvalitetssystem

3.1

Tillverkaren skall hos ett anmält organ ansöka om att få sitt kvalitetssystem bedömt.

Ansökan skall innehålla

a)	alla upplysningar av betydelse för den planerade produktkategorin,

b)	dokumentation av kvalitetssystemet.

3.2

Kvalitetssystemet skall säkerställa att artikeln överensstämmer med de tillämpliga kraven i detta direktiv.

Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Denna dokumentation av kvalitetssystemet skall möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetsprogram, planer, manualer och kvalitetsdokument.

Särskilt följande frågor skall beskrivas tillräckligt utförligt i dokumentationen:

a)	Kvalitetsmål, organisationsstruktur och ledningens ansvar och befogenheter beträffande konstruktion och produktkvalitet.

b)	De tekniska konstruktionsspecifikationer, inbegripet tillämpliga standarder och, när standarderna enligt artikel 8 i detta direktiv inte tillämpas till fullo, vilka medel som kommer att användas för att säkerställa att de tillämpliga väsentliga kraven i direktivet uppfylls.

c)	De metoder för kontroll och utvärdering av utvecklingsresultat, processer och systematiska förfaringssätt, som kommer att användas i samband med utvecklingen av produkter som ingår i den berörda produktkategorin.

d)	De metoder för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitetssäkring samt de processer och systematiska förfaranden som har använts.

e)	De undersökningar och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen samt hur ofta dessa kommer att utföras.

f)	Kvalitetsdokumenten, såsom granskningsrapporter och provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för berörd personals kvalifikationer.

g)	Hur övervakning sker av att den konstruktion och produktkvalitet som krävs uppnås och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

3.3

Bland bedömarna skall minst en ha erfarenhet av bedömning inom berörd produktteknologi. I bedömningsförfarandet skall det ingå ett inspektionsbesök i tillverkarens lokaler.

Ett vederbörligt motiverat beslut om bedömning av besöken skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

3.4

Tillverkaren skall åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och upprätthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

Tillverkaren måste åta sig att underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i det.

Det anmälda organet skall ta ställning till ändringsförslagen samt avgöra om ett ändrat kvalitetssystem fortfarande uppfyller kraven i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Ett vederbörligt motiverat beslut om bedömning av besöken skall meddelas tillverkaren. Det skall innehålla resultaten av undersökningen.

4. CE-övervakning på det anmälda organets ansvar

4.1	Syftet med CE-övervakningen är att försäkra sig om att tillverkaren vederbörligen fullgör de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet.

4.2

Tillverkaren skall i kontrollsyfte ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning, kontroll, provning och lagring och skall tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

a)	dokumentationen av kvalitetssystemet,

b)	de kvalitetsprotokoll som krävs avseende kvalitetssäkringssystemets konstruktionsdel, såsom resultat av analyser, beräkningar, provningar,

c)	de kvalitetsprotokoll som krävs avseende kvalitetssäkringssystemets tillverkningsdel, såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata och redogörelser för den berörda personalens kvalifikationer.

4.3	Det anmälda organet skall regelbundet genomföra granskningar för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och tillämpar kvalitetssystemet och skall lämna en granskningsrapport till tillverkaren.

4.4

Tillverkaren skall under minst tio år efter det att tillverkningen av en artikel har upphört kunna uppvisa följande för de nationella myndigheterna:

a)	Den dokumentation som anges i punkt 3.1 b.

b)	Dokument som rör de ändringar som anges i punkt 3.4 andra stycket.

c)	Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 fjärde stycket, samt i punkterna 4.3 och 4.4.

6.	Varje anmält organ skall ge övriga anmälda organ relevant information om de godkännanden av kvalitetssystem som har utfärdats eller återkallats.

BILAGA III

Minimikrav som skall beaktas av medlemsstaterna när det gäller de organ som har ansvaret för bedömningen av överensstämmelse

Organet, dess chef och den personal som ansvarar för att utföra kontrollerna får inte vara samma person(er) som konstruktören, tillverkaren, leverantören, installatören eller importören av de pyrotekniska artiklar som kontrolleras eller auktoriserad representant för någon av dessa. De får inte delta, vare sig direkt eller som auktoriserade representanter, i konstruktion, tillverkning, saluföring, underhåll eller import av sådana artiklar. Detta utesluter inte möjlighet till utbyte av teknisk information mellan tillverkaren och organet.

Organet och dess personal skall utföra kontrollerna med största möjliga yrkesmässiga integritet och tekniska kompetens och skall inte stå under någon form av påtryckningar eller inflytande, i synnerhet av ekonomiskt slag, som kan påverka deras omdöme eller resultatet av kontrollen, särskilt från personer eller grupper av personer som har ett intresse av resultatet av kontrollerna.

3.	Organet skall ha nödvändig personal till sitt förfogande samt nödvändiga resurser och hjälpmedel för att korrekt kunna utföra de administrativa och tekniska uppgifter som är förenade med kontrollen; det skall också ha tillgång till den utrustning som krävs för särskild kontroll.

Den personal som är ansvarig för kontrollen skall ha

a)	grundlig teknisk och yrkesmässig utbildning,

b)	tillfredsställande kunskaper om kraven för den provning de utför och tillräcklig erfarenhet av sådan provning, och

c)	förmåga att upprätta de intyg, register och rapporter som krävs för att styrka att provningarna utförts.

5.	Personalens opartiskhet måste garanteras. Deras ersättning skall inte vara avhängig av antalet utförda provningar eller resultatet av dessa.

6.	Organet skall teckna en ansvarsförsäkring, såvida inte staten tar på sig ansvaret i enlighet med gällande nationell lag, eller medlemsstaten själv är direkt ansvarig för provningarna.

Organets personal skall vara ålagd tystnadsplikt när det gäller all information som de får tillgång till i samband med utförandet av arbetet (förutom gentemot behörig myndighet i den stat där verksamheten bedrivs) enligt detta direktiv eller enligt bestämmelser i nationell lagstiftning genom vilket det genomförts.

BILAGA IV

Märkning om överensstämmelse

CE-märkningen om överensstämmelse skall bestå av bokstäverna ”CE” i nedanstående form:

Om märkningen förminskas eller förstoras måste de proportioner som ges i ovanstående modell behållas.

14.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

L 154/25

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 624/2007/EG

av den 23 maj 2007

om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Ett av de viktigaste målen för gemenskapen under de kommande åren är att skapa tillväxt och sysselsättning, så som det också fastlagts i den omstartade Lissabonstrategin. De tidigare programmen på tullområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2003/EG av den 11 februari 2003 om antagande av ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2007) (3) (nedan kallat ”Tull 2007-programmet”), har avsevärt bidragit till det målet och förverkligandet av tullpolitikens övergripande mål. Det är därför lämpligt att fortsätta den verksamhet som inletts under dessa program. Ett nytt program (nedan kallat ”programmet”) bör inrättas för en period på sex år, så att dess giltighetsperiod anpassas till giltighetsperioden för den fleråriga finansieringsram som ingår i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (4).

(2)

Tullförvaltningarna har en avgörande roll att spela när det gäller att skydda gemenskapens intressen, särskilt dess ekonomiska intressen. Genom deras verksamhet får gemenskapens medborgare och ekonomiska aktörer dessutom ett likvärdigt skydd oberoende av var i gemenskapens tullområde tullklareringsformaliteter genomförs. I detta sammanhang har de strategier som fastställs av gruppen för tullpolicyfrågor syftat till att säkerställa att de nationella tullförvaltningarna fungerar lika effektivt och ändamålsenligt, och möter krav som förändringar i tullmiljön kan medföra, som om de vore en enda tullförvaltning. Därför är det viktigt att detta program är förenligt med och bidrar till den allmänna tullpolitiken, och att gruppen för tullpolicyfrågor, bestående av kommissionen och cheferna för medlemsstaternas tullförvaltningar eller företrädare för dessa, stöds enligt programmet. Genomförandet av programmet bör samordnas och organiseras av kommissionen och medlemsstaterna inom ramen för den gemensamma strategi som utarbetas av gruppen för tullpolicyfrågor.

(3)

På tullområdet behöver prioritet ges åt att förbättra kontroller och bedrägeribekämpning, minimera de ekonomiska aktörernas kostnader för att följa tullagstiftningen, säkerställa en effektiv förvaltning av varukontrollen vid de yttre gränserna och skydda Europeiska unionens medborgare med avseende på trygghet och säkerhet i den internationella leveranskedjan. Gemenskapen bör därför ha möjlighet att inom ramen för sina befogenheter understödja de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas tullförvaltningar, och alla möjligheter till administrativt samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd som gemenskapsreglerna ger utrymme för bör utnyttjas till fullo.

(4)

För att stödja kandidatländernas anslutningsprocess bör dessa länders tullförvaltningar få den hjälp de behöver så att de från och med dagen för ländernas anslutning kan påta sig alla de uppgifter som krävs enligt gemenskapslagstiftningen, inbegripet uppgiften att förvalta de framtida yttre gränserna. Därför bör detta program vara öppet för kandidatländer och potentiella kandidatläder.

(5)	För att främja tullreformer i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken är det lämpligt att på vissa villkor ge dem möjlighet att delta i utvalda delar av programmets verksamheter.

(6)

Handelns tilltagande globalisering, utvecklingen av nya marknader och förändringar när det gäller det sätt på och vilket den hastighet med vilken varor förflyttas ställer krav på ökade kontakter mellan gemenskapens tullförvaltningar och med ekonomiska, juridiska och vetenskapliga kretsar eller andra aktörer som är verksamma på utrikeshandelns område. Programmet bör ge dem som representerar dessa kretsar eller enheter möjlighet att delta i programverksamheter där så är lämpligt.

(7)

De transeuropeiska datoriserade system för säker kommunikation och säkert informationsutbyte som har finansierats genom Tull 2007 är av avgörande betydelse för tullens arbete i gemenskapen och för informationsutbytet mellan tullförvaltningarna och de bör därför även fortsättningsvis få stöd inom ramen för programmet.

(8)

Erfarenheterna från tidigare tullprogram visar att åtgärden att sammanföra tjänstemän från olika nationella förvaltningar inom ramen för yrkesrelaterade verksamheter, med utnyttjande av sådana metoder som metod- och resultatjämförelser, projektgrupper, seminarier, workshopar, arbetsbesök, utbildningsverksamhet och övervakningsåtgärder, bidrar till stor del till att målen med dessa program uppnås. Dessa verksamheter bör därför fortsätta, samtidigt som det bör ges möjlighet att utveckla nya metoder då detta krävs för att ännu mer effektivt bemöta behov som kan uppstå.

(9)	Tulltjänstemännen behöver en tillräcklig nivå av språklig kompetens för att kunna samarbeta och delta i programmet. Det bör vara de deltagande länderna som ansvarar för att deras tjänstemän får den nödvändiga språkutbildningen.

(10)

Utvärderingen av Tull 2007 efter halva programtiden har bekräftat att informationsdelning och kunskapsutbyte mellan förvaltningarna och mellan förvaltningarna och kommissionen, liksom konsolideringen av kunskap som byggs upp i samband med programverksamheterna, behöver organiseras på ett mera strukturerat sätt. Särskild uppmärksamhet bör därför inom ramen för programmet ägnas åt informationsdelning och kunskapshantering.

(11)	Även om huvudansvaret för att målen för programmet uppnås ligger på de deltagande länderna, behövs gemenskapsåtgärder för att samordna programverksamheten och för att tillhandahålla en infrastruktur och ge de impulser som behövs.

(12)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdernas omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)	I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör det särskilda beloppet för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

(14)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Inrättande av programmet

1. Ett flerårigt åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013), nedan kallat ”programmet”, som är inriktat på att understödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder för att säkerställa att den inre marknaden fungerar effektivt på tullområdet skall inrättas för perioden 1 januari 2008–31 december 2013.

2. Programmet skall omfatta följande verksamheter:

a)	System för kommunikation och informationsutbyte.

b)	Metod- och resultatjämförelser.

c)	Seminarier och workshopar.

d)	Projektgrupper och styrgrupper.

e)	Arbetsbesök.

f)	Utbildningsverksamhet.

g)	Övervakningsåtgärder.

h)	Andra verksamheter som krävs för att programmets mål skall uppnås.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut avses med

1.	förvaltningar: de offentliga myndigheter och andra organ som ansvarar för tullförvaltning och tullrelaterad verksamhet i de deltagande länderna.

2.	tjänsteman: en anställd vid en förvaltning.

Artikel 3

Deltagande i programmet

1. De deltagande länderna är medlemsstaterna och de länder som avses i punkt 2.

2. Programmet skall vara öppet för deltagande av följande länder:

a)	Kandidatländer som omfattas av en strategi inför anslutningen, i enlighet med de allmänna principer och allmänna villkor för dessa länders deltagande i gemenskapsprogram som fastställs i gällande ramavtal och beslut av associeringsrådet.

b)	Potentiella kandidatländer, i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas med dessa länder efter det att ramavtal om deras deltagande i gemenskapens program har upprättats.

3. Programmet får också vara öppet för vissa partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, om dessa länder har anpassat sin relevanta lagstiftning och sina relevanta förvaltningsmetoder tillräckligt till vad som gäller i gemenskapen, och i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas med dessa länder efter det att ramavtal om deras deltagande i gemenskapens program har upprättats.

4. Deltagande länder skall företrädas av tjänstemän från den berörda förvaltningen.

Artikel 4

Övergripande mål

1. Programmet skall utformas så att följande övergripande mål uppnås:

a)	Säkerställande av att tullens verksamhet tillgodoser den inre marknadens behov, inbegripet i fråga om säkerhet i leveranskedjan och underlättande av handeln, och stödja strategin för tillväxt och sysselsättning.

b)	Medlemsstaternas tullförvaltningar skall samverka och utföra sina uppgifter lika effektivt som om de vore en enda förvaltning, och skall se till att kontroller med likvärdiga resultat utförs i samtliga delar av gemenskapens tullområde och att laglig affärsverksamhet får stöd.

c)	Nödvändigt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

d)	Förbättrad säkerhet och trygghet.

e)	De länder som avses i artikel 3.2 skall förberedas inför anslutning, inbegripet genom utbyte av erfarenheter och kunnande med tullförvaltningarna i dessa länder.

2. Det gemensamma synsättet i tullpolitiska frågor skall löpande anpassas till nya utvecklingar i partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna i gruppen för tullpolicyfrågor bestående av kommissionen och cheferna för medlemsstaternas tullförvaltningar eller företrädare för dessa. Kommissionen skall regelbundet informera gruppen om åtgärder som gäller programmets genomförande.

Artikel 5

Särskilda mål

De särskilda målen för programmet skall vara att

a)	minska den administrativa börda och de kostnader det innebär för de ekonomiska aktörerna att efterleva tullagstiftningen, genom förbättring av standardiseringen och förenklingen av tullsystem och tullkontroller, och upprätthålla ett öppet och tydligt samarbete med handelsaktörerna,

b)	fastställa, utveckla och tillämpa bästa arbetsmetoder, särskilt på områdena revisionskontroller före och efter klarering, riskanalys, tullkontroller och förenklade förfaranden,

c)	upprätthålla ett system för att mäta medlemsstaternas resultat när det gäller tullförvaltningarnas verksamhet, i syfte att göra dem mer effektiva och verkningsfulla,

d)	understödja åtgärder som syftar till att förhindra oegentligheter, särskilt genom snabb förmedling av riskupplysningar till tullkontor i främsta ledet,

e)	säkra en enhetlig och otvetydig klassificering av tulltaxor i gemenskapen, särskilt genom att förbättra samordningen och samarbetet mellan laboratorierna,

f)	understödja införandet av en EU-övergripande elektronisk tull genom utveckling av driftskompatibla system för kommunikation och informationsutbyte tillsammans med de nödvändiga rättsliga och administrativa förändringarna,

g)	underhålla de nuvarande kommunikations- och informationssystemen och, i lämpliga fall, utveckla nya system,

h)	vidta åtgärder för att understödja tullförvaltningarna i de länder som förbereder sig för anslutning,

i)	bidra till att det i tredjeländer utvecklas tullförvaltningar med höga kvalitetsstandarder,

j)	förbättra samarbetet mellan tullförvaltningar i medlemsstaterna och i tredjeländer, särskilt i de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken,

k)	utveckla och stärka gemensam utbildning.

Artikel 6

Arbetsprogram

Kommissionen skall varje år anta ett arbetsprogram i enlighet med förfarandet i artikel 20.2.

KAPITEL II

PROGRAMVERKSAMHETER

Artikel 7

System för kommunikation och informationsutbyte

1. Kommissionen och de deltagande länderna skall se till att de system för kommunikation och informationsutbyte som avses i punkt 2 är operativa.

2. System för kommunikation och informationsutbyte skall omfatta följande:

a)	Gemensamma kommunikationsnätet/Gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI).

b)	Det datoriserade transiteringssystemet (CTS).

Tulltaxesystemen, särskilt dataspridningssystemet (DDS), den kombinerade nomenklaturen (KN), Informationssystemet för gemenskapens integrerade tulltaxa (TARIC), Europeiska informationssystemet för bindande klassificeringsbesked (EBTI), systemet för övervakning och tullkvoter (TQS), informationssystemet Suspensions (Suspensions), Specimen Management System (SMS), informationssystemet för förädlingsförfaranden (ISPP), europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen (ECICS) och registreringssystemet för exportörer (REX).

De säkerhetssystem som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6), inbegripet gemenskapssystemet för riskhantering, systemet för exportkontroll (SCE), systemet för importkontroll (SCI) och systemet för godkända ekonomiska aktörer (AEO).

e)	Övriga nya tullrelaterade system för kommunikation och informationsutbyte, inbegripet elektroniska tullsystem, som utarbetas inom ramen för gemenskapens lagstiftning och som omfattas av det arbetsprogram som avses i artikel 6.

3. Gemenskapsdelarna av systemen för kommunikation och informationsutbyte skall omfatta maskinvara, programvara och nätverkslänkar som är gemensamma för alla deltagande länder. Kommissionen skall för gemenskapens räkning ingå nödvändiga avtal för att säkerställa driften av dessa delar.

4. De delar som inte är gemenskapsdelar av systemen för kommunikation och informationsutbyte skall omfatta de nationella databaser som ingår i dessa system, nätverkslänkarna mellan gemenskapsdelarna och de delar som inte är gemenskapsdelar och sådan programvara och maskinvara som varje deltagande land bedömer lämplig för att systemen skall fungera till fullo inom det landets förvaltning. De deltagande länderna skall se till att de delar som inte är gemenskapsdelar är operativa och att de är driftskompatibla med gemenskapsdelarna.

5. Kommissionen skall i samarbete med de deltagande länderna samordna de aspekter av införandet av och funktionssättet hos gemenskapsdelarna och de delar som inte är gemenskapsdelar av systemen och infrastrukturen enligt punkt 2 som krävs för att se till att dessa system är funktionsdugliga och sammanlänkade samt kontinuerligt förbättras. Kommissionen och de deltagande länderna skall göra allt de kan för att iaktta de tidtabeller och tidsfrister som fastställs i detta syfte.

6. Kommissionen får göra CCN/CSI tillgängligt för andra förvaltningar för tulländamål eller andra ändamål. Ett ekonomiskt bidrag kan krävas för att täcka de relevanta kostnaderna.

Artikel 8

Metod- och resultatjämförelser

Jämförelser av arbetsmetoder, förfaranden och processer, med hjälp av överenskomna indikatorer för att fastställa bästa metoder, får organiseras mellan två eller fler deltagande länder.

Artikel 9

Seminarier och workshopar

Kommissionen och de deltagande länderna skall tillsammans organisera seminarier och workshopar och se till att resultaten av dessa sprids.

Artikel 10

Projektgrupper och styrgrupper

Kommissionen får i samarbete med de deltagande länderna inrätta projektgrupper med ansvar för att under en närmare angiven tid utföra särskilda arbetsuppgifter, och styrgrupper med uppgift att svara för samordningsfunktioner.

Artikel 11

Arbetsbesök

1. De deltagande länderna skall organisera arbetsbesök för tjänstemän. Arbetsbesöken får inte överstiga en månad. Varje arbetsbesök skall vara inriktat på en särskild yrkesverksamhet och vara tillräckligt förberett och skall efter besökets slut utvärderas av de berörda tjänstemännen och förvaltningarna. Arbetsbesöken får avse deltagande i det löpande arbetet eller vara inriktade på specifika, prioriterade verksamheter.

2. De deltagande länderna skall ge besökande tjänstemän möjlighet att aktivt delta i värdförvaltningens verksamhet. I detta syfte skall besökande tjänstemän bemyndigas att utföra arbete som sammanhänger med de uppgifter som har anförtrotts dem. De deltagande ländernas behöriga myndigheter får, vid behov och särskilt för att beakta de särskilda kraven i varje deltagande lands rättssystem, begränsa detta bemyndigande.

3. Under arbetsbesöken skall de besökande tjänstemännens civilrättsliga ansvar för utförandet av arbetsuppgifterna behandlas på samma sätt som när det gäller värdlandets egna tjänstemän. För besökande tjänstemän skall samma yrkesmässiga konfidentialitet som för tjänstemän i värdlandet gälla.

Artikel 12

Utbildningsverksamhet

1. De deltagande länderna skall i samarbete med kommissionen främja samarbete mellan nationella utbildningsanstalter, särskilt genom att

fastställa utbildningsnormer, utveckla existerande utbildningsprogram och vid behov utveckla de nuvarande utbildningsmodulerna samt utarbeta nya webbaserade moduler i syfte att skapa en för tjänstemän gemensam grundläggande utbildning som täcker alla regler och förfaranden på tullområdet så att tjänstemännen får den yrkeskompetens och fackkunskap som krävs,

b)	vid behov främja tillträdet till utbildningskurser inom tullområdet för tjänstemän från alla deltagande länder i de fall då dessa kurser tillhandahålls av ett deltagande land för de egna tjänstemännen,

c)	i lämpliga fall tillhandahålla nödvändig infrastruktur och nödvändiga redskap för gemensam webbaserad utbildning i tullfrågor och hantering av tullfrågor.

2. De deltagande länderna skall i lämpliga fall integrera de gemensamt utvecklade webbaserade utbildningsmoduler som avses i punkt 1 a i sina nationella utbildningsprogram.

De deltagande länderna skall se till att deras tjänstemän får nödvändig grund- och vidareutbildning för att uppnå den gemensamma yrkeskompetens och fackkunskap som avses i utbildningsprogrammen. De deltagande länderna skall främja den språkutbildning som krävs för att tjänstemännen skall besitta nödvändiga språkkunskaper för att kunna delta i programmet.

Artikel 13

Övervakningsåtgärder

1. Kommissionen skall i samarbete med medlemsstaterna besluta vilka specifika sektorer av gemenskapens tullagstiftning som kan bli föremål för övervakning.

2. Övervakningen skall genomföras av gemensamma grupper bestående av tulltjänstemän från medlemsstaterna och tjänstemän från kommissionen. Grupperna skall med utgångspunkt i ett givet tema eller på regional basis besöka olika platser i gemenskapens tullområde där tullförvaltningarna fullgör sina arbetsuppgifter. Grupperna skall granska vilka metoder tullen använder på nationell nivå, konstatera vilka svårigheter som eventuellt är förenade med tillämpningen av reglerna och, där så är lämpligt, lämna förslag till anpassning både av gemenskapsreglerna och av arbetsmetoderna i syfte att förbättra effektiviteten i den samlade tullverksamheten. Gruppernas rapporter skall överlämnas till medlemsstaterna och till kommissionen.

Artikel 14

Deltagande i verksamheter inom programmet

Företrädare för internationella organisationer, tredjeländers förvaltningar samt ekonomiska aktörer och deras organisationer får delta i programverksamheter närhelst detta kan bidra till att de mål som avses i artiklarna 4 och 5 uppnås.

Artikel 15

Informationsutbyte

Kommissionen skall i samarbete med de deltagande länderna utveckla ett utbyte av den information som uppstår inom ramen för programverksamheterna.

KAPITEL III

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 16

Budgetram

1. Finansieringsramen för genomförande av detta program under perioden 1 januari 2008–31 december 2013 skall vara 323 800 000 EUR.

2. De årliga anslagen skall godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för den fleråriga finansieringsramen, i enlighet med punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

Artikel 17

Utgifter

1. De utgifter som är nödvändiga för genomförandet av programmet skall bäras av gemenskapen och de deltagande länderna i enlighet med punkterna 2–5.

2. Gemenskapen skall stå för följande utgifter:

a)	Kostnader för inköp, utveckling, installation, underhåll och löpande drift av de gemenskapsdelar av systemen för kommunikation och informationsutbyte som avses i artikel 7.3.

Kostnader för resor och uppehälle som uppkommer för tjänstemän från de deltagande länderna i samband med verksamheter som avser metod- och resultatjämförelse eller i samband med arbetsbesök, seminarier och workshopar, projektgrupper och styrgrupper samt utbildningsverksamhet och övervakningsåtgärder.

c)	Kostnader för att organisera seminarier och workshopar.

d)	Kostnader för resor och uppehälle som uppkommer i samband med medverkan av externa experter och de deltagare som avses i artikel 14.

e)	Kostnader för inköp, utveckling, installation och underhåll av utbildningssystem och utbildningsmoduler, i den mån dessa är gemensamma för alla deltagande länder.

f)	Kostnader för sådana andra verksamheter som avses i artikel 1.2 h upp till en andel på högst 5 procent av den totala kostnaden för programmet.

3. De deltagande länderna skall stå för följande utgifter:

a)	Kostnader för inköp, utveckling, installation, underhåll och löpande drift av icke-gemenskapsdelarna av systemen för kommunikation och informationsutbyte enligt artikel 7.4.

b)	Kostnader för grundutbildning och vidareutbildning av landets egna tjänstemän, särskilt deras språkutbildning.

4. De deltagande länderna skall samarbeta med kommissionen för att se till att anslagen används enligt principen om en sund ekonomisk förvaltning.

Kommissionen skall, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (7) (nedan kallad ”budgetförordningen”), fastställa regler för betalningen av utgifter och skall underrätta de deltagande länderna om dessa regler.

5. Finansieringsramen för programmet får också täcka utgifter för förberedelse-, övervaknings-, kontroll-, revisions- och utvärderingsverksamhet som direkt krävs för programmets förvaltning och för att dess mål skall uppnås, särskilt undersökningar, möten, informationsåtgärder och publikationer, utgifter för datornät för informationsutbyte samt alla övriga utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen kan tänkas anlita för programmets förvaltning.

Artikel 18

Budgetförordningens tillämplighet

Budgetförordningen skall tillämpas för all finansiering som beviljas inom ramen för detta beslut, i enlighet med avdelning VI i budgetförordningen. Sådan finansiering skall särskilt förutsätta att ett skriftligt avtal ingås på förhand med mottagaren i enlighet med artikel 108 i budgetförordningen och på grundval av genomförandebestämmelserna till budgetförordningen, där det framgår att mottagaren godtar att Europeiska revisionsrätten granskar användningen av de beviljade medlen.

Artikel 19

Finansiell kontroll

Finansieringsbeslut och avtal eller kontrakt som följer av detta beslut skall omfattas av finansiell kontroll och, vid behov, revision på platsen av kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), och av revisionsrätten. Sådana kontroller kan genomföras utan förvarning.

KAPITEL IV

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 20

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av ”Tull 2013-kommittén” (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den period som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 21

Uppföljning

De deltagande länderna och kommissionen skall tillsammans fortlöpande övervaka programmet.

Artikel 22

Utvärdering efter halva programtiden och efter programmets slut

1. Utvärdering av programmet efter halva programtiden och efter programmets slut skall genomföras under kommissionens ansvar med användning av de rapporter som avses i punkt 2 och annan relevant information. Programmet skall utvärderas mot bakgrund av de mål som anges i artiklarna 4 och 5.

Utvärderingen efter halva programtiden skall omfatta en granskning från måluppfyllelse- och effektivitetssynpunkt av de resultat som erhållits under programmets första hälft samt en prövning av om de mål som ursprungligen fastställdes för programmet fortfarande är relevanta. Dessutom skall anslagsutnyttjandet samt framstegen i uppföljning och genomförande bedömas.

Utvärderingen efter programmets slut skall främst inriktas på att bedöma programverksamheternas måluppfyllelse och effektivitet.

2. De deltagande länderna skall lämna följande utvärderingsrapporter till kommissionen:

a)	Före den 1 april 2011 en utvärderingsrapport efter halva programtiden om programmets relevans, måluppfyllelse och effektivitet.

b)	Före den 1 april 2014 en slutgiltig utvärderingsrapport inriktad bland annat på programmets måluppfyllelse och effektivitet.

3. På grundval av de rapporter som avses i punkt 2 och annan relevant information skall kommissionen lämna följande utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och rådet:

a)	Före den 1 augusti 2011 en utvärderingsrapport efter halva programtiden samt ett meddelande om huruvida det är önskvärt att programmet fortsätter.

b)	Före den 1 augusti 2014 en slutgiltig utvärderingsrapport.

Dessa rapporter skall överlämnas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för kännedom.

Artikel 23

Upphävande

Beslut nr 253/2003/EG skall upphöra att gälla den 1 januari 2008.

Finansiella åtaganden som berör verksamhet inom ramen för det beslutet skall emellertid även fortsättningsvis regleras av det beslutet, fram till dess att de fullgjorts.

Artikel 24

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det skall tillämpas från och med den 1 januari 2008.

Artikel 25

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 23 maj 2007.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

G. GLOSER

Ordförande

(1) EUT C 324, 30.12.2006, s. 78.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 12 december 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 16 april 2007.

(3) EUT L 36, 12.2.2003, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 787/2004/EG (EUT L 138, 30.4.2004, s. 12).

(4) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(5) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(6) EUT L 117, 4.5.2005, s. 13.

(7) EUT L 248, 16.9.2002, s. 1.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 154

Svensk utgåva	Lagstiftning	50 årgången 14 juni 2007

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras	Sida
		DIREKTIV
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/23/EG av den 23 maj 2007 om utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar ( 1 )	1
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/24/EG av den 23 maj 2007 om upphävande av rådets direktiv 71/304/EEG om att upphäva begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster inom sektorn offentliga bygg- och anläggningsarbeten och vid tilldelningen av offentliga bygg- och anläggningskontrakt till entreprenörer verksamma genom agenturer eller filialer ( 1 )	22
		BESLUT SOM ANTAGITS GEMENSAMT AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
	*	Europaparlamentets och rådets beslut nr 623/2007/EG av den 23 maj 2007 om ändring av direktiv 2002/2/EG om ändring av rådets direktiv 79/373/EEG om avyttring av foderblandningar	23
	*	Europaparlamentets och rådets beslut nr 624/2007/EG av den 23 maj 2007 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013)	25