6.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/1

(1)

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget både åtgärder för att säkerställa den fria rörligheten för personer, tillsammans med kompletterande åtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring, och andra åtgärder som rör asyl, invandring och skyddet för tredjelandsmedborgares rättigheter.

(2)

Europeiska rådet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 bekräftade sin vilja att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför är det nödvändigt att en gemensam europeisk politik för asyl och migration samtidigt inbegriper rättvis behandling av tredjelandsmedborgare och bättre hantering av migrationsflödena. En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, bör utgöra en integrerande del av Europeiska unionens mål att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för personer som tvingade av omständigheterna söker skydd inom Europeiska unionen på laglig väg.

(3)

Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 (nedan kallad ”Genèvekonventionen”).

(4)

När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta beslut är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

(5)

I överensstämmelse med FN-konvention om barnets rättigheter bör barnets intressen komma i främsta rummet när medlemsstaterna genomför detta beslut.

(6)

Genomförandet av denna politik bör bygga på solidaritet mellan medlemsstaterna och förutsätter mekanismer som främjar en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer och bära följderna av detta. I detta syfte inrättades Europeiska flyktingfonden för perioden 2000–2004 genom rådets beslut 2000/596/EG (4). Detta beslut ersattes av rådets beslut 2004/904/EG av den 2 december 2004 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2005–2010 (5). Detta säkerställde fortsatt solidaritet mellan medlemsstaterna mot bakgrund av den nyligen antagna gemenskapslagstiftningen på asylområdet, och med hänsyn till erfarenheterna vid genomförandet av Europeiska flyktingfonden under perioden 2000–2004.

(7)

I Haagprogrammet av den 4 och 5 november 2004 ställde Europeiska rådet upp en rad mål och prioriteringar i syfte att inleda den andra etappen av utvecklingen av det gemensamma europeiska asylsystemet.

(8)

Europeiska rådet betonade särskilt att det är nödvändigt för EU att i en anda av delat ansvar bidra till ett mer tillgängligt, rättvist och effektivt internationellt system för skydd och att snarast möjligt ge tillgång till skydd och långsiktiga lösningar och uppmanade till att det utarbetas regionala EU-skyddsprogram, inbegripet ett gemensamt program för vidarebosättning för de medlemsstater som är beredda att delta i ett sådant program.

(9)

Europeiska rådet efterlyste också lämpliga strukturer med deltagande av medlemsstaternas nationella asylmyndigheter för att underlätta praktiskt och aktivt samarbete i syfte att upprätta ett enda förfarande som omfattar hela EU med gemensam sammanställning, bedömning och användning av information om ursprungsländer samt att ta itu med de särskilda påfrestningar på asylsystemen och mottagningskapaciteten som bland annat kan bero på geografisk belägenhet.

(10)

En ny Europeisk flyktingfond (nedan kallad ”fonden”) bör inrättas mot bakgrund av inrättandet av Europeiska integrationsfonden för integration av tredjelandsmedborgare som lagligen vistas inom EU, Europeiska återvändandefonden för tredjelandsmedborgare som olagligen vistas inom EU och Fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”, särskilt i syfte att inrätta gemensamma system för förvaltning, kontroll och utvärdering.

(11)

Mot bakgrund av fondens tillämpningsområde och syfte bör den inte under några förhållanden stödja åtgärder som avser områden och centrum för kvarhållande av personer i tredje länder.

(12)

Det är nödvändigt att anpassa fondens varaktighet efter den fleråriga budgetramens varaktighet i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (6).

(13)

Det här beslutet har utformats som en del av ett sammanhängande ramverk vilket även omfattar Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (7), Europaparlamentets och rådets beslut nr 575/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (8) samt rådets beslut 2007/.../EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (9), och som syftar till en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna vad gäller de ekonomiska effekterna av införandet av integrerad förvaltning av Europeiska unionens yttre gränser och genomförandet av en gemensam asyl- och invandringspolitik enligt avdelning IV i tredje delen av fördraget.

(14)

Det är lämpligt att stödja och förbättra medlemsstaternas insatser för att ge flyktingar, fördrivna personer och mottagare av subsidiärt skydd lämpliga mottagningsvillkor, i enlighet med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (10), att tillämpa rättvisa och effektiva asylförfaranden och att främja god praxis på asylområdet, för att skydda rättigheterna för personer som behöver internationellt skydd och för att medlemsstaternas asylsystem skall kunna fungera effektivt.

(15)

Ett av målen för Genèvekonventionen är att flyktingar skall integreras i samhället i det land där de har bosatt sig. Det är nödvändigt att dessa personer får del av värderingarna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Därför bör medlemsstaternas åtgärder för att främja social, ekonomisk och kulturell integration stödjas, eftersom sådana åtgärder bidrar till att förverkliga en av gemenskapens grundläggande uppgifter enligt artikel 2 och artikel 3.1 k i fördraget, nämligen att stärka och bevara ekonomisk och social sammanhållning.

(16)

Mot bakgrund av Haagprogrammet är det nödvändigt att se till att fondens medel används så effektivt som möjligt för att uppnå målen med EU:s asylpolitik med beaktande av behovet att stödja vidarebosättning och praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna, bland annat som ett sätt att hantera särskilda påfrestningar på mottagningskapacitet och asylsystem.

(17)

Fonden bör stödja medlemsstaternas ansträngningar att öka kapaciteten att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik mot bakgrund av deras förpliktelser enligt gemenskapslagstiftningen, särskilt för att kunna inleda praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna.

(18)

Fonden bör också stödja medlemsstaternas frivilliga ansträngningar för att ge tillgång till internationellt skydd och en varaktig lösning på sina territorier för flyktingar och fördrivna personer som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) anser är berättigade till vidarebosättning. Det rör sig bland annat om medlemsstaternas insatser för att bedöma vidarebosättningsbehoven och överföra berörda personer till sina territorier i syfte att bevilja dem en säker rättslig ställning och främja en effektiv integration.

(19)

Det ligger i fondens natur, att den bör kunna stödja frivilliga insatser där medlemsstaterna inbördes bestämmer att dela på bördorna genom överföring av personer som beviljats internationellt skydd, och personer som söker internationellt skydd från en medlemsstat till en annan, vilket ger dem likvärdigt skydd.

(20)

Fonden bör också kunna erbjuda lämpligt stöd till medlemsstaternas gemensamma ansträngningar att fastställa, dela och främja goda arbetsmetoder och upprätta effektiva samarbetsformer för att höja kvaliteten på beslutsfattandet inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet.

(21)

Det bör inrättas en finansiell reserv för genomförande av brådskande åtgärder vid massiv tillströmning av fördrivna personer som söker tillfälligt skydd i enlighet med rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (11).

(22)

Det bör även vara möjligt att använda denna finansiella reserv för att stödja medlemsstaterna i situationer med särskilda påfrestningar på grund av en plötslig tillströmning av ett stort antal personer som kan vara i behov av internationellt skydd, där det ställs stora och omedelbara krav på medlemsstaternas mottagningskapacitet eller asylsystem. Villkoren och förfarandet för att bevilja ekonomiskt stöd i dessa situationer bör fastställas.

(23)

Stödet från fonden skulle bli effektivare och mer målinriktat om medfinansieringen av stödberättigande åtgärder grundas på ett flerårigt program som skall ses över efter halva tiden och ett årligt program som utarbetas av varje medlemsstat med beaktande av dess situation och behov.

(24)

Samtidigt som det är lämpligt att ett fast belopp tilldelas varje medlemsstat, står det fast att det är rimligt att fördela en stor andel av de årliga tillgängliga medlen i förhållande till den börda som respektive medlemsstat bär till följd av sina insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer, inklusive flyktingar som åtnjuter internationellt skydd inom ramen för nationella program.

(25)

Personer som beviljats internationellt skydd och en varaktig lösning genom vidarebosättning bör inkluderas i det antal personer som beviljats internationellt skydd som ligger till grund för fördelningen av de årliga tillgängliga medlen mellan medlemsstaterna.

(26)

På grund av betydelsen av den strategiska användningen av vidarebosättning av personer från länder eller regioner som utsetts att genomföra de regionala skyddsprogrammen, är det nödvändigt att ge ytterligare ekonomiskt stöd till vidarebosättning av personer från de västra nya oberoende staterna och Afrika söder om Sahara, som nämns i kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om regionala skyddsprogram av den 1 september 2005 och rådets slutsatser av den 12 oktober 2005, och från andra länder eller regioner som kommer att utpekas i framtiden.

(27)

Det är också viktigt att ge ytterligare ekonomiskt stöd till vidarebosättning för vissa särskilt utsatta kategorier av personer, där vidarebosättning anses vara den bästa lösningen på deras särskilda behov.

(28)

Beträffande förvaltning tillsammans med medlemsstaterna enligt artikel 53.1 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (12) (nedan kallad ”budgetförordningen”) bör villkoren för att kommissionen skall kunna utöva sitt ansvar när det gäller genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget fastställas och skyldigheterna i samband med medlemsstaternas samarbete klargöras. Genom tillämpningen av dessa villkor skulle kommissionen kunna försäkra sig om att medlemsstaterna använder fonden på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om en sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i artikel 27 och artikel 48.2 i budgetförordningen.

(29)

Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem och kvaliteten i genomförandet. Därför är det nödvändigt att fastställa generella principer och nödvändiga funktioner som alla program bör uppfylla.

(30)

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör medlemsstaterna ha huvudansvaret för genomförandet och kontrollen av fondens insatser.

(31)

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem, attestering av utgifter samt förebyggande, upptäckande och korrigering av oegentligheter och överträdelser av gemenskapslagstiftningen bör fastställas för att säkerställa ett effektivt och korrekt genomförande av deras fleråriga och årliga program. När det gäller förvaltning och kontroll är det särskilt viktigt att fastställa formerna för hur medlemsstaterna skall säkerställa att systemen har införts och fungerar tillfredsställande.

(32)

Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller finansiell kontroll bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område uppmuntras.

(33)

Effektiviteten hos och verkningarna av de åtgärder som stöds av fonden beror också på utvärderingen av dessa och på spridningen av resultaten. Medlemsstaternas och kommissionens ansvar i detta avseende samt metoder som garanterar utvärderingens tillförlitlighet och den tillhörande informationens kvalitet bör formellt fastställas.

(34)

Med tanke på betydelsen av att gemenskapsfinansiering synliggörs bör kommissionen tillhandahålla vägledning för att underlätta för varje myndighet, icke-statlig organisation, internationell organisation eller annan enhet som beviljas medel från denna fond att på lämpligt sätt bekräfta mottagandet av stödet, med beaktande av praxis för andra instrument under delad förvaltning som exempelvis strukturfonderna.

(35)

Åtgärderna bör utvärderas så att deras verkan kan ses över och bedömas efter halva tiden. Utvärderingen bör integreras i åtgärderna för övervakning av projektet.

(36)

Genom detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

(37)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(38)

De åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (13).

(39)

Eftersom den åtgärd i detta beslut som gäller antagandet av strategiska riktlinjer har allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta beslut bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller genom att komplettera detta beslut genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av de strategiska riktlinjerna.

(40)

Beslut 2004/904/EG bör upphävas.

(41)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland genom en skrivelse av den 6 september 2005 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(42)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket genom en skrivelse av den 27 oktober 2005 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(43)

Enligt artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut som varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

(44)

I enlighet med artikel 67.2 andra strecksatsen i fördraget har, genom rådets beslut 2004/927/EG av den 22 december 2004 om att låta delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget (14), det förfarande som avses i artikel 251 i fördraget gjorts tillämpligt inom de områden som omfattas av artikel 62.1, 62.2 a och 62.3, samt artikel 63.2 b och 63.3 b i fördraget.

a)

Mottagningsvillkor och asylförfaranden.

b)

Integration av personer som avses i artikel 6, vars vistelse i en viss medlemsstat är långvarig och stadigvarande.

c)

Ökning av medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik mot bakgrund av deras förpliktelser enligt gällande och framtida gemenskapslagstiftning i fråga om det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt för att kunna inleda praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna.

d)

Vidarebosättning av personer som anges i artikel 6 e. Vid tillämpningen av detta beslut avser vidarebosättning den process genom vilken medborgare i tredje land eller statslösa personer på begäran av UNHCR på grundval av deras behov av internationellt skydd överförs från ett tredjeland till en medlemsstat där de får rätt att uppehålla sig med någon av följande status:

e)

Överföring av personer som ingår i de kategorier som anges i artikel 6 a och 6 b från den medlemsstat som beviljade dem internationellt skydd till en annan medlemsstat där de kommer att beviljas liknande skydd och av personer som ingår i den kategori som anges i artikel 6 c till en annan medlemsstat där deras ansökningar om internationellt skydd kommer att behandlas.

a)

Infrastruktur eller tjänster för inkvartering.

b)

Strukturer och utbildning för att tillförsäkra asylsökande tillgång till asylförfaranden.

c)

Materiellt bistånd, hälsovård och psykologisk vård.

d)

Socialt bistånd, information eller hjälp med administrativa och/eller rättsliga förfaranden samt information eller rådgivning när det gäller tänkbara utfall av asylförfaranden, inbegripet aspekter såsom frivilligt återvändande.

e)

Juridiskt och språkligt bistånd.

f)

Utbildning, språkundervisning och andra initiativ som är förenliga med den berörda personens status.

g)

Stödtjänster som översättning och utbildning för att bidra till bättre mottagningsförhållanden samt effektivare och bättre handläggning av asylärenden.

h)

Information till lokalsamhällen samt utbildning av personalen vid lokala myndigheter, som kommer i kontakt med de personer som tas emot i värdlandet.

i)

Överföring av personer som ingår i den kategori som anges i artikel 6 c från en medlemsstat där de befinner sig till den medlemsstat som ansvarar för behandlingen av deras asylansökan.

a)

Rådgivning och bistånd när det gäller t.ex. bostäder, försörjningsmöjligheter, inträde på arbetsmarknaden samt hälsovård, psykologisk vård och social omsorg.

b)

Åtgärder som gör det möjligt för sådana personer att anpassa sig till samhället i medlemsstaten, på det sociokulturella området, samt att dela värderingarna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

c)

Åtgärder för att främja målgruppernas varaktiga och hållbara deltagande i det medborgerliga och kulturella livet.

d)

Åtgärder som inriktas på utbildning, erkännande av kvalifikationer och examina.

e)

Insatser som syftar till att underlätta för dessa personer att ta makten över sin egen situation och försörja sig själva.

f)

Åtgärder som främjar meningsfull kontakt och konstruktiv dialog mellan dessa personer och det mottagande samhället, inklusive åtgärder som främjar medverkan från viktiga partner som allmänheten, lokala myndigheter, flyktingorganisationer, frivilliga grupper, arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort.

g)

Åtgärder för att bistå dessa personer med att förvärva kompetens, inklusive språkutbildning.

h)

Åtgärder som främjar lika tillgång och likvärdiga resultat när det gäller dessa personers kontakter med offentliga institutioner.

a)

Insatser som främjar insamling, sammanställning, användning och spridning av information om ursprungslandet, inklusive översättning.

b)

Insatser som ökar kapaciteten att samla in, analysera och sprida statistik om asylförfaranden, mottagande, integration och personer som beviljats internationellt skydd.

c)

Insatser som ökar förmågan att bedöma asylansökningar, inklusive överklagande.

d)

Insatser som bidrar till utvärderingen av asylpolitiken, till exempel nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupperna, utarbetande av indikatorer och benchmarking.

a)

Insatser för att upprätta och utforma ett vidarebosättningsprogram.

b)

Insatser i samband med den bedömning av potentiella fall av vidarebosättning som görs av medlemsstaternas ansvariga myndigheter, till exempel tjänsteresor till värdlandet, intervjuer samt läkar- och säkerhetsundersökningar.

c)

Hälsobedömning och medicinsk behandling före avresan.

d)

Materiellt bistånd före avresan.

e)

Informationsåtgärder före avresan.

f)

Researrangemang, inklusive medicinska ledsagare.

g)

Information och hjälp omedelbart efter ankomsten, inklusive tolkning.

a)

Informationsåtgärder före avresan.

b)

Researrangemang, inklusive medicinska ledsagare.

c)

Information och hjälp omedelbart efter ankomsten, inklusive tolkning.

a)

De skall främja gemenskapssamarbete i genomförandet av gemenskapslagstiftningen och god praxis, inklusive tolknings- och översättningstjänster till stöd för sådant samarbete.

b)

De skall stödja inrättandet av nätverk för gränsöverskridande samarbete och pilotprojekt som grundas på gränsöverskridande partnerskap mellan organ i minst två medlemsstater och som utformats för att stimulera till innovation, underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis samt höja kvaliteten i asylpolitiken.

c)

De skall stödja gränsöverskridande kampanjer för att höja allmänhetens medvetenhet om frågorna.

d)

De skall stödja undersökningar, spridning och utbyte av information om bästa praxis och andra aspekter av asylpolitiken, bland annat om användning av den modernaste tekniken och om samarbete på nationell nivå mellan de främsta samarbetspartnerna, exempelvis lokala och regionala myndigheter, flyktingorganisationer och grupper med frivilliga.

e)

De skall stödja pilotprojekt, inklusive innovativa projekt och studier för att undersöka möjligheten till nya former av gemenskapssamarbete och gemenskapslagstiftning inom området.

f)

De skall stödja medlemsstaternas utveckling och tillämpning av gemensamma statistiska redskap, metoder och indikatorer för att bedöma asylpolitikens utveckling.

g)

De skall erbjuda strukturellt stöd till nätverk av icke-statliga organisationer för bistånd till flyktingar och asylsökande vilka är representerade i minst tio medlemsstater, avsett att underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis och att se till att utvecklingen av gemenskapens asylpolitik och praxis beaktar erfarenheter som gjorts av icke-statliga organisationer och flyktingars och asylsökandes intresse.

h)

De skall tillhandahålla stödtjänster till medlemsstaterna i väl dokumenterade nödsituationer där det krävs omedelbara åtgärder.

a)

om de skall genomföras omedelbart och det därför inte är praktiskt möjligt att föra in dem i det relevanta årliga programmet, och

b)

om deras varaktighet inte överskrider sex månader.

a)

Mottagande och inkvartering.

b)

Tillhandahållande av förnödenheter, däribland livsmedel och kläder.

c)

Medicinskt, psykologiskt eller annat bistånd.

d)

Personal- och administrationskostnader för att ta emot de berörda personerna och genomföra åtgärderna.

e)

Logistik- och transportkostnader.

f)

Juridiskt och språkligt bistånd.

g)

Tillhandahållande av översättning och tolkning, experter på information om ursprungslandet och andra åtgärder som bidrar till en snabb identifiering av personer som kan behöva internationellt skydd och effektiv behandling av asylansökningar.

a)

Tredjelandsmedborgare eller statslösa personer med sådan rättslig ställning som anges i Genèvekonventionen och som har tillstånd att såsom flyktingar vistas i någon av medlemsstaterna.

b)

Tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som åtnjuter status som skyddsbehövande enligt direktiv 2004/83/EG.

c)

Medborgare i tredje land eller statslösa personer som har ansökt om någon av de former av skydd som beskrivs i leden a och b.

d)

Tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som åtnjuter tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG.

e)

Medborgare i tredje land eller statslös person som är eller har varit vidarebosatt i en medlemsstat.

a)

Den skall kontrollera att medlemsstaterna har väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artikel 32.

b)

Den skall helt eller delvis innehålla eller uppskjuta betalningar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 41 och 42 om de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen inte uppfyller kraven, och skall tillämpa eventuella andra nödvändiga finansiella korrigeringar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 45 och 46.

a)

30 % i förhållande till det antal personer som tagits emot under de tre föregående åren och som hör till någon av de kategorier som anges i artikel 6 a, b och e.

b)

70 % i förhållande till det antal personer som ingår i en av de kategorier som avses i artikel 6 c och d och som anlänt under de tre föregående åren.

a)

personer från ett land eller region som utsetts att genomföra ett regionalt skyddsprogram,

b)

underåriga utan medföljande vuxen,

c)

barn och kvinnor som särskilt riskerar att utsättas för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld och exploatering,

d)

personer med allvarliga medicinska behov som endast kan tillgodoses genom vidarebosättning.

a)

Situationen och kraven i den berörda medlemsstaten.

b)

Utgiftens kostnadseffektivitet, bl.a. med beaktande av antalet personer som berörs av projektet.

c)

Erfarenheten, sakkunskapen och trovärdigheten hos den organisation som ansöker om finansiering och eventuella partnerorganisationer samt deras finansiella bidrag.

d)

Den omfattning i vilken projektet kompletterar andra åtgärder som finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget eller som en del av de nationella programmen.

a)

Undersökningar, utvärderingar, expertrapporter och statistik, däribland även åtgärder av allmän karaktär som gäller fondens verksamhet.

b)

Informationsåtgärder som riktar sig till medlemsstaterna, de slutliga stödmottagarna och allmänheten, inbegripet medvetandehöjande åtgärder och en gemensam databas för projekt som finansieras genom fonden.

c)

Inrättande, drift och samkörning av datasystem för förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering.

d)

Utarbetande av en gemensam ram för utvärdering och övervakning samt av system för indikatorer, i förekommande fall med beaktande av nationella indikatorer.

e)

Förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte som avser praxis på detta område.

f)

Informations- och utbildningsåtgärder för de myndigheter som utses av medlemsstaterna i enlighet med artikel 25, i syfte att komplettera medlemsstaternas insatser för att ge vägledning till sina myndigheter i enlighet med artikel 31.2.

a)

för perioden 2008–2010, 7 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR, och

b)

för perioden 2011–2013, 4 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR.

a)

En beskrivning av den aktuella situationen i den medlemsstaten när det gäller mottagningsförhållanden, handläggning av asylärenden, rådgivning för frivilligt återvändande, integration och vidarebosättning och överföring från en annan medlemsstat av personer som omfattas av artikel 6 samt utveckling, övervakning och utvärdering av asylpolitiken.

b)

En analys av behoven i den berörda medlemsstaten i fråga om mottagande, handläggning av asylärenden, rådgivning för frivilligt återvändande, integration och vidarebosättning och överföring från en annan medlemsstat av personer som omfattas av artikel 6, samt utveckling, övervakning och utvärdering av asylpolitiken.

c)

En redovisning av en lämplig strategi för att nå målen och av de prioriteringar som är knutna till dessa mål, samt en beskrivning av vilka åtgärder som planeras för att genomföra prioriteringarna.

d)

En redogörelse för om denna strategi är förenlig med andra instrument på regional och nationell nivå samt gemenskapsnivå.

e)

Uppgifter om prioriteringarna och deras specifika mål. Målen skall kvantifieras med hjälp av ett begränsat antal indikatorer med beaktande av proportionalitetsprincipen. Med hjälp av indikatorerna skall det vara möjligt att mäta framstegen i förhållande till utgångsläget och målens effektivitet när det gäller genomförandet av prioriteringarna.

f)

En beskrivning av det valda tillvägagångssättet för att genomföra partnerskapsprincipen enligt artikel 11.

g)

Ett utkast till finansieringsplan där fondens planerade ekonomiska bidrag för varje prioritering och varje årligt program fastställs samt det totala beloppet för offentlig eller privat medfinansiering.

h)

De bestämmelser som fastställts för att se till att det fleråriga programmet offentliggörs.

a)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med fondens mål och de strategiska riktlinjer som avses i artikel 17.

b)

Om de åtgärder som övervägs i utkastet till ett flerårigt program är relevanta mot bakgrund av den föreslagna strategin.

c)

Om det system för förvaltning och kontroll som medlemsstaten har inrättat för att genomföra fondens insatser följer bestämmelserna i detta beslut.

d)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med gemenskapslagstiftningen och särskilt med gemenskapslagstiftning som syftar till att säkerställa fri rörlighet för personer i förbindelse med de därmed sammanhängande kompletterande åtgärderna för kontroll av de yttre gränserna, asyl och invandring.

a)

De allmänna bestämmelserna för urval av de projekt som skall finansieras genom det årliga programmet.

b)

En beskrivning av de åtgärder som skall stödjas genom det årliga programmet.

c)

Förslaget till fördelning av fondens bidrag mellan de olika åtgärderna inom programmet samt det belopp som begärs för tekniskt stöd enligt artikel 16 för att genomföra det årliga programmet.

a)

en detaljerad beskrivning av den aktuella situationen, särskilt i fråga om hur många personer som anlänt, effekten på mottagningskapaciteten och asylsystemet eller infrastrukturen och de akuta behoven, samt en dokumenterad prognos av situationen på kort sikt,

b)

en dokumenterad redogörelse för det exceptionella i situationen, med hjälp exempelvis av ny statistik och andra uppgifter om tillströmningen av personer vid den del av gränsen som berörs,

c)

en detaljerad beskrivning av de omedelbara åtgärder som planeras, åtgärdernas typ och omfattning, samt de parter som berörs, och

d)

en uppdelning av de beräknade kostnaderna av de planerade åtgärderna.

a)

Definitionen av arbetsuppgifterna för de organ som deltar i förvaltning och kontroll samt fördelningen av arbetsuppgifterna inom varje organ.

b)

Respekt för principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana organ.

c)

Tillräckliga resurser till varje organ för att kunna utföra de uppgifter som ålagts dem under den period då åtgärder som medfinansieras genom fonden genomförs.

d)

Förfaranden för att säkerställa att de deklarerade utgifterna enligt de årliga programmen är korrekta.

e)

Tillförlitlig bokföring, övervakning och finansiell rapportering i datoriserad form.

f)

Ett system för rapportering och övervakning där det ansvariga organet överlämnar utförandet av uppgifterna till ett annat organ.

g)

Manualer med förfaranden för olika funktioner.

h)

Rutiner för att kontrollera att systemen fungerar.

i)

System och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

j)

Förfaranden för rapportering och övervakning vid oegentligheter och återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

a)

En ansvarig myndighet: ett förvaltningsorgan i medlemsstaten, en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ som utsetts av medlemsstaten eller ett privaträttsligt organ som omfattas av medlemsstatens lagstiftning och som har ett offentligt uppdrag, som skall ha ansvaret för att förvalta det fleråriga programmet och de årliga program som får stöd från fonden och som skall handha alla kontakter med kommissionen.

b)

En attesterande myndighet: En nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, eller en person som agerar som sådant organ eller sådan myndighet, som av medlemsstaten utses att attestera utgiftsredogörelser innan de skickas till kommissionen.

c)

En revisionsmyndighet: en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, under förutsättning att denna myndighet eller detta organ är funktionellt oberoende av den ansvariga myndigheten och den attesterande myndigheten, som av medlemsstaten utses att ansvara för kontrollen av att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

d)

I tillämpliga fall en myndighet till vilken ansvaret delegeras.

a)

vara en juridisk person, utom i de fall då den utgörs av ett förvaltningsorgan i medlemsstaten,

b)

ha en infrastruktur som gör att den lätt kan kommunicera med många olika användare och med de ansvariga myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen,

c)

verka i en administrativ miljö där den kan utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt och undvika eventuella intressekonflikter,

d)

kunna tillämpa reglerna för förvaltningen av gemenskapens fonder,

e)

ha en ekonomisk och administrativ kapacitet som är anpassad till storleken på de gemenskapsmedel den skall förvalta, och

f)

ha personal med sådana yrkeskunskaper som krävs för administrativt arbete inom ramen för internationellt samarbete.

a)

Samråda med partner i enlighet med artikel 11.

b)

För kommissionen föreslå sådana fleråriga och årliga program som avses i artiklarna 18 och 20.

c)

I förekommande fall, anordna och utlysa anbuds- och förslagsinfordringar.

d)

Anordna urval av projekt som medfinansieras genom fonden, i enlighet med kriterierna i artikel 14.5.

e)

Ta emot utbetalningar från kommissionen och göra utbetalningar till de slutliga stödmottagarna.

f)

Garantera samstämmighet och komplementaritet mellan medfinansiering från fonden och från andra berörda finansiella instrument på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

g)

Övervaka leveransen av de medfinansierade produkterna och tjänsterna och kontrollera att de redovisade utgifterna för åtgärderna faktiskt har uppstått och att de överensstämmer med gemenskapens bestämmelser och nationell lagstiftning.

h)

Se till att det finns ett system för att elektroniskt registrera och spara räkenskapshandlingar för varje åtgärd i de årliga programmen och att de uppgifter om genomförandet som krävs för ekonomisk förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering samlas in.

i)

Se till att de slutliga stödmottagarna och andra organ som medverkar i genomförandet av åtgärder som medfinansieras av fonden antingen har ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som rör åtgärden utan att det påverkar nationella bokföringsregler.

j)

Se till att de utvärderingar av fonden som avses i artikel 49 genomförs inom de tidsfrister som fastställs i artikel 50.2 och uppfyller de kvalitetskrav som kommissionen och medlemsstaten enats om.

k)

Införa rutiner för att se till att samtliga de dokument rörande utgifter och revision som krävs för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artikel 43.

l)

Se till att revisionsmyndigheten, för den revision som skall genomföras enligt artikel 30.1, får alla nödvändiga uppgifter om förvaltningsförfaranden och om de projekt som medfinansierats via fonden .

m)

Se till att den attesterande myndigheten inför attesteringen får all nödvändig information om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller utgifterna.

n)

Utarbeta och förelägga kommissionen lägesrapporter och slutrapporter om genomförandet av de årliga programmen, utgiftsredogörelser som attesterats av den attesterande myndigheten och ansökningar om utbetalning eller, när detta är lämpligt, meddelanden om ersättning.

o)

Lämna information och rådgivning, och sprida resultaten av de åtgärder som fått stöd.

p)

Samarbeta med kommissionen och de ansvariga myndigheterna i övriga medlemsstater.

q)

Kontrollera att de slutliga stödmottagarna genomför de riktlinjer som avses i artikel 33.6.

a)

intyga att

b)

med avseende på attesteringen se till att den har mottagit tillräckliga uppgifter från den ansvariga myndigheten om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller de utgifter som ingår i utgiftsredogörelsen,

c)

med avseende på attesteringen ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som genomförts av revisionsmyndigheten eller under dess ansvar,

d)

elektroniskt spara redovisningshandlingar för utgifter som redovisats till kommissionen,

e)

kontrollera att allt gemenskapsstöd som till följd av uppdagade oegentligheter konstateras vara felaktigt utbetalat återkrävs, tillsammans med ränta i förekommande fall, och

f)

bokföra belopp som kan återkrävas och återbetalda belopp i enlighet med Europeiska unionens allmänna budget, om möjligt genom att dra av dem från den följande utgiftsredogörelsen.

a)

Säkerställa att revisioner genomförs i syfte att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

b)

Säkerställa att revision görs av ett lämpligt urval åtgärder så att de redovisade utgifterna kontrolleras. Urvalet skall motsvara minst 10 % av de sammanlagda stödberättigande utgifterna för varje årligt program.

c)

Inom sex månader efter det att det fleråriga programmet godkänts för kommissionen lägga fram en revisionsstrategi som omfattar de organ som kommer att utföra de revisioner som avses i a och b och se till att revision görs av de mottagare som får största delen av medfinansieringen från fonden och att revisionerna är jämnt fördelade över hela programperioden.

a)

En årlig revisionsrapport med resultaten av de revisioner som genomförts i enlighet med revisionsstrategin för det årliga programmet och med en redogörelse för alla brister som konstaterats i programmets förvaltnings- och kontrollsystem.

b)

Ett yttrande, på grundval av de kontroller och revisioner som har genomförts under revisionsmyndighetens överinseende, där det anges huruvida förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera kan ge en rimlig garanti för att de utgiftsredogörelser som lämnats till kommissionen är korrekta och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta.

c)

Ett utlåtande med en bedömning av om ansökan om utbetalning eller meddelandet om ersättning av slutbetalningen är giltiga och om de berörda utgifterna är lagliga och korrekta.

a)

En styrkt utgiftsredogörelse som upprättats i enlighet med artiklarna 29.1 a och 35 och en ansökan om slutbetalning eller meddelande om ersättning.

b)

Slutrapporten om genomförandet av det årliga programmet enligt artikel 51.

c)

Den årliga revisionsrapport, det yttrande och det utlåtande som avses i artikel 30.3.

a)

det finns uppgifter i en rapport från ett nationellt revisionsorgan eller ett gemenskapsrevisionsorgan som tyder på betydande brister i hur förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar,

b)

den delegerade utanordnaren måste genomföra ytterligare kontroller efter att tagit del av uppgifter som gjort honom uppmärksam på att utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte har korrigerats,

a)

om det finns allvarliga brister i programmets förvaltnings- och kontrollsystem som påverkar tillförlitligheten i förfarandet för attestering av utbetalningar och för vilka korrigerande åtgärder inte har vidtagits, eller,

b)

om utgifterna i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte rättats till, eller

c)

om en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 31 och 32.

a)

Programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister vilket har äventyrat det redan utbetalade gemenskapsstödet.

b)

Det finns utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse som inte är korrekta och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

c)

En medlemsstat har inte fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 31 innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

a)

Hur det årliga programmet genomförts med avseende på finansiering och verksamhet.

b)

Hur långt man kommit i genomförandet av det fleråriga programmet och av prioriteringarna i förhållande till dess särskilda, verifierbara mål, med kvantifiering, om och när detta är möjligt, av indikatorerna.

c)

Vilka åtgärder som har vidtagits av den ansvariga myndigheten i syfte att säkerställa genomförandets kvalitet och effektivitet, särskilt följande:

d)

De åtgärder som vidtagits för att informera om och ge offentlighet åt de årliga och de fleråriga programmen.

6.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/22

(1)

Alla medlemsstater bidrar inom ramen för de gemensamma reglerna till att personkontrollerna och övervakningen vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser ligger på en hög och enhetlig nivå, men vissa medlemsstater bär en tyngre börda än de andra.

(2)

Att bördorna är olika tunga beror på de olika situationerna i medlemsstaterna när det gäller de yttre gränsernas geografi, antalet godkända gränsövergångar i drift, tryck från såväl laglig som olaglig migration, risk- och hotfaktorer, och slutligen de nationella myndigheternas arbetsbörda när det gäller handläggning av viseringsansökningar och utfärdande av viseringar.

(3)

Tanken att medlemsstaterna och Europeiska unionen bör dela på bördan för förvaltningen av de yttre gränserna är en av fem grundtankar i den gemensamma politik för förvaltningen av de yttre gränserna som föreslås i kommissionens meddelande av den 7 maj 2002 om en framtida integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser, som rådet också stöder i sin strategi för förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser av den 14 juni 2002.

(4)

Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (4), är ett viktigt steg på vägen när det gäller att gradvis skapa en operativ dimension av det gemensamma integrerade gränsförvaltningssystemet, men för att det skall vara möjligt att tillämpa effektiva och gemensamma normer för kontroll och övervakning av de yttre gränserna krävs det ett gemenskapsinstrument för ekonomisk solidaritet som kan ge stöd till de medlemsstater som på hela gemenskapens vägnar kontinuerligt bär en tung ekonomisk börda.

(5)

Enligt det gemensamma regelverket, såsom det särskilt definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (5), krävs det gränskontroller i kampen mot olaglig invandring och människohandel samt för att kunna förebygga alla typer av hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, samtidigt som kontrollerna bör genomföras på ett sådant sätt att mänsklig värdighet respekteras fullt ut.

(6)

Fonden för yttre gränser (nedan kallad ”fonden”) bör ge uttryck för solidaritetsprincipen genom ekonomiskt stöd till de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverkets bestämmelser om yttre gränser.

(7)

Stödet bör utformas på ett sådant sätt att det utgör en övergång från det tidigare stödet från Europeiska unionen till de medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut när detta beslut träder ikraft, samtidigt som det inte enbart bör utgöra en fortsättning på de åtgärder som tidigare finansierades med medel från andra källor som finansieras via Europeiska unionens allmänna budget. Fonden bör stödja de medlemsstater som förbereder en fullständig tillämpning så snart som möjligt i enlighet med Haagprogrammet av den 4 och 5 november 2004.

(8)

Fonden bör vidare beakta särskilda situationer, som transitering landvägen av tredjelandsmedborgare, som för att resa mellan två delar av sitt eget land som inte är geografiskt sammanhängande måste korsa en eller flera medlemsstaters territorier, då detta berör inte bara den eller de berörda medlemsstaterna, utan även alla medlemsstater som avskaffat kontrollerna vid de inre gränserna. Det bör i sådana fall fastställas i detalj vilka åtgärder som kan komma ifråga för stöd, och anslagsfördelningen bör fastställas på grundval av en faktabaserad behovsanalys.

(9)

För att säkerställa en enhetlig kontroll av de yttre gränserna av hög kvalitet och en smidig gränsöverskridande trafik bör fonden bidra till ett gemensamt, integrerat system för gränsförvaltning i Europa som inbegriper alla de åtgärder i fråga om politik, lagstiftning, systematiskt samarbete, fördelning av bördan, personal, utrustning och teknik som vidtas på olika nivåer av medlemsstaternas behöriga myndigheter i samarbete och, när så är nödvändigt, tillsammans med andra aktörer genom användning av bl.a. gränssäkerhetsmodellen på fyra nivåer och Europeiska unionens integrerade riskanalys.

(10)

I enlighet med protokoll 5 till 2003 års anslutningsakt (6) beträffande persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen bör fonden bära alla extra kostnader som uppstår till följd av genomförandet av den särskilda bestämmelsen i regelverket om sådan transitering.

(11)

För att komplettera det operativa samarbete som utvecklats under ledning av europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser som inrättades genom förordning (EG) nr 2007/2004 (nedan kallad ”byrån”) och utöver anslagen från fonderna till medlemsstaterna, bör det genom fonden även finnas möjlighet för gemenskapen att reagera på brister vid strategiska punkter längs gränsen genom medfinansiering av särskilda åtgärder för att ta itu med dessa brister, på grundval av ett särskilt belopp som varje år anslås för dessa åtgärder.

(12)

Fonden bör även stödja nationella åtgärder och samarbete mellan medlemsstaterna beträffande viseringspolitik och annan verksamhet som äger rum i ett skede som föregår kontrollerna vid den yttre gränsen. De konsulära tjänster som medlemsstaterna erbjuder i tredjeländer bör organiseras så effektivt som möjligt, då detta är en viktig del av den gemensamma viseringspolitiken som ett mångskiktat system som syftar till att underlätta lagligt resande och ta itu med olaglig invandring till Europeiska unionen, och tjänsterna utgör dessutom en del av det europeiska gemensamma integrerade gränsförvaltningssystemet.

(13)

Mot bakgrund av fondens tillämpningsområde och syfte bör den inte under några förhållanden stödja åtgärder som avser områden och centrum för kvarhållande av personer i tredjeländer.

(14)

Objektiva kriterier bör utarbetas för fördelningen av de tillgängliga årliga medlen till medlemsstaterna. Kriterierna bör delas upp på olika typer av gränser, med beaktande av flöden och hotnivåer vid medlemsstaternas yttre gränser.

(15)

Tillämpningen av kriterierna bör ses över 2010 för att göra det möjligt att beakta eventuella nya omständigheter, särskilt de som beror på förändringar av de yttre gränserna i sig.

(16)

Då byråns uppgift är att hjälpa medlemsstaterna med de operativa aspekterna av förvaltningen av de yttre gränserna och då det är lämpligt att säkerställa att byråns arbete och medlemsstaternas arbete med kontroll och övervakning av de yttre gränserna kompletterar varandra, bör kommissionen samråda med byrån om de utkast till fleråriga program som medlemsstaterna lämnar in och om de strategiska riktlinjer som kommissionen tar fram.

(17)

Kommissionen kan också begära att byrån bistår den i samband med den utvärdering mot bakgrund av Europeiska unionens mål som kommissionen gör av fondens inverkan på politik och lagstiftning som rör kontroll av de yttre gränserna, av eventuella synergieffekter mellan fondens och byråns arbete samt av de kriterier som används för anslagsfördelningen mellan medlemsstaterna.

(18)

Det här beslutet har utformats som en del av ett sammanhängande ramverk vilket även omfattar Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (7), Europaparlamentets och rådets beslut nr 575/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (8), samt rådets beslut 2007/.../EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (9), och som syftar till en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna vad gäller de ekonomiska effekterna av införandet av integrerad förvaltning av Europeiska unionens yttre gränser och genomförandet av en gemensam asyl- och invandringspolitik enligt avdelning IV i tredje delen av fördraget.

(19)

En medlemsstat bör inte samtidigt delta i den här fonden och ett annat framtida tillfälligt instrument för att hjälpa de stödmottagande medlemsstaterna att finansiera åtgärder vid Europeiska unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och övervakning av de yttre gränserna.

(20)

De åtgärder som stöds genom denna fond bör överensstämma med de åtgärder som stöds genom gemenskapsinstrument för externt bistånd och genomföras inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik, särskilt strategin för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa.

(21)

Stödet från fonden skulle bli effektivare och mer målinriktat om medfinansieringen av stödberättigande åtgärder grundas på strategisk flerårig programplanering som utformas av varje medlemsstat i samråd med kommissionen.

(22)

På grundval av strategiska riktlinjer som antas av kommissionen bör varje enskild medlemsstat utarbeta ett flerårigt programplaneringsdokument med beaktande av medlemsstatens specifika situation och behov och fastställa sin utvecklingsstrategi, som bör utgöra ramen för att förbereda genomförandet av de åtgärder som skall ingå i de årliga programmen.

(23)

I enlighet med de genomförandemetoder som avses i artikel 53.1 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (10) (nedan kallad ”budgetförordningen”) bör villkoren för att kommissionen skall kunna utöva sitt ansvar när det gäller genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget fastställas och skyldigheterna i samband med medlemsstaternas samarbete klargöras. Genom att tillämpa av dessa villkor skulle kommissionen kunna försäkra sig om att medlemsstaterna använder fonden på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om en sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i artiklarna 27 och 48.2 i budgetförordningen.

(24)

Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem och kvaliteten i genomförandet. Därför är det nödvändigt att fastställa generella principer och nödvändiga funktioner som alla program bör uppfylla.

(25)

Eftersom det genom fonden kan ges stöd till en medlemsstats nationella åtgärder för att genomföra Schengenbestämmelserna, vilka sträcker sig från de yttre gränserna till viseringspolitiken, kan flera myndigheter i en medlemsstat delta på olika nivåer och platser. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att utse flera attesterande myndigheter och flera revisionsmyndigheter eller myndigheter till vilka ansvaret delegeras, så länge som det finns en klar fördelning av funktionerna för var och en av dessa myndigheter.

(26)

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör medlemsstaterna ha huvudansvaret för genomförandet och kontrollen av fondens insatser.

(27)

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem, attestering av utgifter samt förebyggande, upptäckande och korrigering av oegentligheter och överträdelser av gemenskapslagstiftningen bör fastställas för att säkerställa ett effektivt och korrekt genomförande av deras fleråriga och årliga program. När det gäller förvaltning och kontroll är det särskilt viktigt att fastställa formerna för hur medlemsstaterna skall säkerställa att systemen har införts och fungerar tillfredsställande.

(28)

Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller finansiell kontroll bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område uppmuntras.

(29)

Effektiviteten hos och verkningarna av de åtgärder som stöds av fonden beror också på utvärderingen av dessa och spridningen av resultaten. Medlemsstaternas och kommissionens ansvar i detta avseende samt metoder som garanterar utvärderingens tillförlitlighet och den tillhörande informationens kvalitet bör formellt fastställas.

(30)

Åtgärderna bör utvärderas så att deras verkan kan ses över och bedömas efter halva tiden. Utvärderingen bör integreras i åtgärderna för övervakning av projektet.

(31)

Med tanke på betydelsen av att gemenskapsfinansiering synliggörs bör kommissionen tillhandahålla vägledning för att underlätta för varje myndighet, icke-statlig organisation, internationell organisation eller annan enhet som beviljas medel från denna fond att på lämpligt sätt bekräfta mottagandet av stödet, med beaktande av praxis för andra instrument under delad förvaltning som exempelvis strukturfonden.

(32)

Genom detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (11).

(33)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att stödja skapandet av ett europeiskt gemensamt integrerat gränsförvaltningssystem, vilket bl.a. omfattar hanteringen av verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter i tredjeland och som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(34)

De åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

(35)

Eftersom den åtgärd i detta beslut som gäller antagandet av strategiska riktlinjer har allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta beslut bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller genom att komplettera detta beslut genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av de strategiska riktlinjerna.

(36)

För att fonden skall kunna genomföras i tid bör vissa av bestämmelserna i detta beslut tillämpas från och med den 1 januari 2007.

(37)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka omfattas av de områden som avses i artiklarna 1.A och 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som ingicks av Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13).

(38)

Det bör skapas ett arrangemang för att företrädare för Island och Norge skall kunna anslutas till arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genomförandebefogenheter. Ett sådant arrangemang nämns i den överenskommelse som utgörs av skriftväxlingen mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om de kommittéer som bistår Europeiska kommissionen i utövandet av dess verkställande befogenheter (14), vilken är fogad till det ovan i skäl (37) nämnda avtalet.

(39)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut en vidareutveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket, vilken är att hänföra till det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG (15).

(40)

Det bör skapas ett arrangemang för att företrädare för Schweiz skall kunna anslutas till arbetet i de kommittéer som biträder kommissionen vid utövandet av dess genomförandebefogenheter. Ett sådant arrangemang har utformats i skriftväxlingen mellan gemenskapen och Schweiz, vilken fogas till det avtal som avses i skäl 39.

(41)

Gemenskapen bör ingå ett avtal med Island, Norge och Schweiz för att fastställa vilka kompletterande regler som krävs för genomförandet av detta beslut.

(42)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar inte Danmark i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att det här beslutet antagits besluta om huruvida det skall genomföra beslutet i sin nationella lagstiftning.

(43)

Detta beslut utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (16), och rådets senare beslut 2004/926/EG av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (17). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.

(44)

Detta beslut utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om en begäran från Irland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (18). Irland deltar inte i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Irland.

(45)

I överensstämmelse med artikel 67.2 andra strecksatsen i fördraget har, genom rådets beslut 2004/927/EG av den 22 december 2004 om att låta delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget (19), det förfarande som avses i artikel 251 i fördraget gjorts tillämpligt inom de områden som omfattas av artikel 62.1, 62.2 a och 62.3 samt artikel 63.2 b och 63.3 b i fördraget.

1.

yttre gränser: medlemsstaternas landgränser, inklusive flod- och insjögränser, sjögränser samt flygplatser och flod-, kust- och insjöhamnar, för vilka gemenskapslagstiftningens bestämmelser om passage av yttre gränser gäller, även om dessa gränser är tillfälliga,

2.

tillfälliga yttre gränser:

3.

gränsövergångsställe: varje övergång som de behöriga myndigheterna har godkänt för passage av de yttre gränserna och som anmälts i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EG) nr 562/2006,

4.

byrån: den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser enligt förordning (EG) nr 2007/2004.

a)

Effektiv organisation både av kontroll- och övervakningsuppgifter som rör de yttre gränserna.

b)

Effektiv hantering från medlemsstaternas sida av tillströmningen av personer vid de yttre gränserna för att säkra dels en hög skyddsnivå vid de yttre gränserna, dels en smidig passage av de yttre gränserna i enlighet med Schengenregelverket och principen om behandling med respekt och värdighet.

c)

Enhetlig tillämpning från gränskontrolltjänstemännens sida av gemenskapslagstiftningens bestämmelser om passage av de yttre gränserna, särskilt förordning (EG) nr 562/2006.

d)

Förbättrad förvaltning av den verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter i ett tredjeland och som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet mellan medlemsstaterna på det området.

a)

Genomförande av de rekommendationer, operativa normer och den bästa praxis som medlemsstaternas operativa samarbete i fråga om gränskontroller ger upphov till.

b)

Utveckling och tillämpning av de åtgärder som krävs för att förbättra övervakningssystemen mellan gränsövergångarna.

c)

Införande av åtgärder eller utveckling av effektiva system som möjliggör ett metodiskt insamlande av relevanta uppgifter om utvecklingen av förhållandena på fältet i närheten av, intill och omedelbart utanför de yttre gränserna.

d)

Ombesörjande av fullgod registrering av antalet personer som passerar de olika typerna av yttre gränser (land, luft, sjö).

e)

Införande eller förbättring av ett system för insamling av statistiska och administrativa uppgifter om kategorier av resenärer, antal och typ av kontroller och övervakningsåtgärder vid de olika typerna av yttre gränser, utifrån register och andra former av uppgiftsinsamling.

f)

Införande av effektiv, strukturell, strategisk och operativ samordning mellan alla myndigheter som arbetar vid gränsövergångarna.

g)

Förbättring av gränskontrolltjänstemännens kapacitet och kvalifikationer när det gäller övervakning, rådgivning och kontroll.

h)

Förbättrat informationsutbyte på nationell nivå mellan de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av de yttre gränserna och mellan dessa och andra som ansvarar för migration, asyl och andra frågor på detta område.

i)

Främjande av normer för kvalitetsstyrning.

a)

Tillfälliga yttre gränser undantagna, utveckla nya arbetsmetoder, logistikåtgärder och spjutspetsteknologi för att förstärka de systematiska kontrollerna av in- och utresande vid gränsövergångarna.

b)

Främja teknikanvändning och specialiserad utbildning för den personal som skall ansvara för att tekniken utnyttjas effektivt.

c)

Främja informationsutbyte och förbättrad utbildning om förfalskade eller falska resehandlingar, bl.a. utveckling och spridning av gemensamma verktyg och metoder för att upptäcka sådana handlingar.

d)

Främja effektiv datasökning i realtid vid gränsövergångsställena med hjälp av storskaliga IT-system, t.ex. Schengens informationssystem (SIS) och Informationssystemet för viseringar (VIS), samt effektivt informationsutbyte i realtid mellan samtliga gränsövergångar vid de yttre gränserna.

e)

Säkerställa ett optimalt genomförande på operativ och teknisk nivå av resultaten av riskanalyserna.

a)

Ett stegvis införande i alla medlemsstaterna av enhetlig utbildning och kompetens för gränskontrolltjänstemännen, särskilt genom genomförande av den gemensamma grundläggande kursplan som utarbetats av byrån och genom en enhetlig komplettering av byråns verksamhet på detta område.

b)

Stöd till och ökning av utbyte och utstationering av gränskontrolltjänstemän mellan medlemsstaterna som komplement till byråns riktlinjer och verksamhet på detta område.

c)

Främjande av användning av kompatibel spjutspetsteknologi vid de yttre gränserna, då detta krävs för att reglerna skall tillämpas på ett riktigt, effektivt och enhetligt sätt.

d)

Främjande av möjligheterna för myndigheter att tillämpa samma förfaranden och fatta enhetliga, snabba beslut av hög kvalitet i frågor som rör passage av de yttre gränserna, inbegripet utfärdande av viseringar.

e)

Främjande av användning av den gemensamma praktiska handboken för gränskontrolltjänstemän.

f)

Uppbyggnad och förstärkning av områden och förläggningar för personer som har vägrats inresa och för personer som har gripits efter att olagligen ha passerat de yttre gränserna eller som närmat sig de yttre gränserna i syfte att olagligen ta sig in på medlemsstaternas territorium.

g)

Förbättrad säkerhet i de lokaler som används vid gränsövergångarna för att trygga gränskontrolltjänstemännens säkerhet och skydda utrustning, övervakningssystem och transportmedel.

a)

Förstärkning av den operativa kapaciteten i nätverket av sambandsmän för invandring och främjande av ett mer effektivt samarbete via nätverket mellan medlemsstaternas myndigheter.

b)

Införande av åtgärder vars syfte är att hjälpa medlemsstaterna och lufttrafikföretagen att utföra de skyldigheter de är ålagda enligt rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (20) och artikel 26 i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (21) (”Schengenkonventionen”) för att förhindra att personer anländer olagligt till de yttre gränserna.

c)

Främjande av ett effektivare samarbete med lufttrafikföretag på flygplatser i avreseländerna, vilket även bör inbegripa enhetlig utbildning om resehandlingar för lufttrafikföretagens personal.

d)

Främjande av kvalitetsstyrning och högkvalitativa tjänster och installationer i fråga om infrastruktur i viseringsansökningsprocessen.

e)

Främjande av samarbete medlemsstaterna emellan för att förbättra konsulatens möjligheter att handlägga viseringsansökningar.

f)

Främjande av åtgärder för att se till att medlemsstaternas konsulära myndigheter i olika tredjeländer använder gemensamma utredningsmetoder, enhetliga administrativa förfaranden och enhetligt beslutsfattande i fråga om viseringar.

g)

Främjande av utveckling av ett systematiskt och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter, särskilt i samband med VIS, bland annat sammanslagning av hjälpmedel och resurser för utfärdande av viseringar, informationsutbyte, undersökningar och utredningar beträffande viseringsansökningar och inrättande av gemensamma centrum för viseringsansökningar.

h)

Främjande av nationella initiativ vars syfte är gemensamma utredningsmetoder, enhetliga administrativa förfaranden och beslut om viseringar för de olika medlemsstaternas konsulära myndigheter.

i)

Utveckling av gemensamma konsulat.

a)

Infrastruktur och byggnader vid gränsövergångar, t.ex. gränsstationer, helikopterlandningsplatser, samt filer och avbalkningar där personer och fordon kan köa.

b)

Infrastruktur, byggnader och system för övervakningen av gränserna mellan gränsövergångarna och skydd mot olaglig passage av de yttre gränserna.

c)

Operativ utrustning, t.ex. sensorer, videoövervakning, hjälpmedel för undersökning av handlingar, detektionsredskap samt mobila och fasta terminaler för att konsultera SIS, VIS, det europeiska systemet för arkivering av bilder (Fado) och andra gemenskapssystem och nationella system.

d)

Transportmedel för kontroll av de yttre gränserna, t.ex. fordon, fartyg, helikoptrar och lätta flygplan, specialutrustade med elektronisk utrustning för gränsövervakning och upptäckt av personer gömda i fordon.

e)

Utrustning för informationsutbyte i realtid mellan de behöriga myndigheterna.

f)

IKT-system.

g)

Program för utstationering och utbyte av personal såsom gränskontrolltjänstemän, tjänstemän vid invandringsmyndigheter och konsulära tjänstemän.

h)

Utbildning av personalen vid de behöriga myndigheterna, bl.a. språkundervisning.

i)

Investeringar i utveckling, utprovning och installation av spjutspetsteknologi.

j)

Undersökningar och pilotprojekt, i vilka de rekommendationer, operativa normer och den bästa praxis som följer av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna i fråga om gränskontroller genomförs.

k)

Undersökningar och pilotprojekt som syftar till att stimulera innovation, underlätta utbyte av erfarenheter och bästa metoder samt förbättra kvaliteten på förvaltningen av den verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter i tredjeländer och som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet mellan medlemsstaterna i detta avseende.

a)

Investeringar i infrastruktur.

b)

Utbildning av gränskontrolltjänstemän och personal som tillämpar den särskilda transiteringsordningen.

c)

Extra driftskostnader, inbegripet löner till personal som särskilt tillämpar den särskilda transiteringsordningen.

a)

Bidra till att förbättra den verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter i tredjeländer och som rör tillströmningen av tredjelandsmedborgare till medlemsstaternas territorium samt samarbetet mellan medlemsstaterna i detta avseende, inbegripet verksamhet som bedrivs av flygbolagssambandsmän och sambandsmän för invandring.

b)

Främja ett införlivande steg-för-steg av tullkontroller, veterinärkontroller och fytosanitära kontroller med integrerade gränsförvaltningsåtgärder i enlighet med hur politiken utvecklas på detta område.

c)

Tillhandahålla stödtjänster till medlemsstaterna i väl dokumenterade nödsituationer där det krävs brådskande insatser vid de yttre gränserna.

a)

De skall främja gemenskapssamarbete i genomförandet av gemenskapslagstiftningen och god praxis.

b)

De skall stödja inrättandet av nätverk för gränsöverskridande samarbete och pilotprojekt som grundas på gränsöverskridande partnerskap mellan konsulat från minst två medlemsstater och som utformats för att stimulera till innovation och underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis.

c)

De skall stödja undersökningar, spridning och utbyte av information om bästa praxis och andra aspekter av det allmänna målet att bidra till att förbättra den verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära myndigheter i tredjeländer samt samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område, bland annat om användning av den modernaste tekniken.

d)

De skall stödja projekt och studier för att undersöka möjligheten till nya former av gemenskapssamarbete och gemenskapslagstiftning inom området, särskilt gemensamma ansökningskontor.

e)

De skall stödja medlemsstaternas utveckling och tillämpning av gemensamma statistiska redskap, metoder och indikatorer för att bedöma utvecklingen av viseringspolitiken och det konsulära samarbetet.

a)

Den skall kontrollera att medlemsstaterna har väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artikel 34.

b)

Den skall helt eller delvis innehålla eller uppskjuta betalningar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 43 och 44 om de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen inte uppfyller kraven, och skall tillämpa eventuella andra nödvändiga finansiella korrigeringar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 47 och 48.

a)

30 % till de yttre landgränserna

b)

35 % till de yttre sjögränserna

c)

20 % till flygplatser

d)

15 % till konsulat.

a)

70 % i förhållande till de yttre gränsernas längd som, med hjälp av ett viktningssystem, skall beräknas för varje särskilt avsnitt som fastställts i enlighet med artikel 15.3 a.

b)

30 % i förhållande till arbetsbördan vid deras yttre landgränser, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 a.

a)

70 % i förhållande till de yttre gränsernas längd som, med hjälp av ett viktningssystem, skall beräknas för varje särskilt avsnitt som fastställts i enlighet med artikel 15.3 b.

b)

30 % i förhållande till arbetsbördan vid deras yttre sjögränser, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 a.

a)

50 % i förhållande till det antal konsulat medlemsstaterna har i de länder som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (24).

b)

50 % i förhållande till arbetsbördan när det gäller förvaltningen av viseringspolitiken vid medlemsstaternas konsulat i de länder som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001, såsom den fastställts i enlighet med punkt 7 c i den här artikeln.

a)

Den linje mellan de områden som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 866/2004 av den 29 april 2004 om en ordning enligt artikel 2 i protokoll nr 10 till anslutningsakten (25) skall beaktas, även om den inte utgör någon yttre landgräns, så länge som bestämmelserna i artikel 1 i protokoll nr 10 till anslutningsakten är tillämpliga, men inte längden för sjögränsen norr om den linjen.

b)

Med ”yttre sjögränser” avses, uteslutande för tillämpning av detta beslut och enligt internationell rätt, territorialhavets yttre gräns för medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 4–16 i Förenta nationernas havsrättskonvention med den inskränkningen att detta, om det regelbundet krävs insatser över stora avstånd för att förhindra olaglig migration/inresa, avser de yttre gränserna för områden med hög hotnivå, som skall fastställas med beaktande av de operativa uppgifter som lämnats in av de berörda medlemsstaterna under de senaste två åren.

a)

Vid de yttre landgränserna och de yttre sjögränserna:

b)

Vid flygplatser:

c)

Vid konsulat:

Antalet viseringsansökningar.

a)

Antalet tredjelandsmedborgare som vägrats inresa vid de yttre gränserna.

b)

Antalet tredjelandsmedborgare som gripits i samband med olaglig passage eller försök till olaglig passage av den yttre gränsen.

c)

Antalet gripna människosmugglare som avsiktligt varit tredjelandsmedborgare behjälpliga vid olaglig inresa.

d)

Antalet förfalskade eller falska resehandlingar och antalet resehandlingar och viseringar utfärdade på falska grunder som har upptäckts vid gränsövergångsställena i enlighet med kodexen om Schengengränserna.

a)

Yttre landgräns

b)

Yttre sjögräns

a)

Situationen och kraven i den berörda medlemsstaten.

b)

Utgiftens kostnadseffektivitet, bl.a. med beaktande av antalet personer som berörs av projektet.

c)

Erfarenheten, sakkunskapen och trovärdigheten hos den organisation som ansöker om finansiering och eventuella partnerorganisationer samt deras finansiella bidrag.

d)

Den omfattning i vilken projektet kompletterar andra åtgärder som finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget eller som en del av de nationella programmen.

a)

Undersökningar, utvärderingar, expertrapporter och statistik, däribland även åtgärder av allmän karaktär som gäller fondens verksamhet.

b)

Informationsåtgärder som riktar sig till medlemsstaterna, de slutliga stödmottagarna och allmänheten, inbegripet medvetandehöjande åtgärder och en gemensam databas för projekt som finansieras genom fonden.

c)

Inrättande, drift och samkörning av datasystem för förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering.

d)

Utarbetande av en gemensam ram för utvärdering och övervakning samt av system för indikatorer, i förekommande fall med beaktande av nationella indikatorer.

e)

Förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte som avser praxis på detta område.

f)

Informations- och utbildningsåtgärder för de myndigheter som utses av medlemsstaterna i enlighet med artikel 27, i syfte att komplettera medlemsstaternas insatser för att ge vägledning till sina myndigheter i enlighet med artikel 33.2.

a)

för perioden 2007–2010, 7 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR, och

b)

för perioden 2011–2013, 4 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR.

a)

En beskrivning av den aktuella situationen i den medlemsstaten i fråga om infrastruktur, utrustning, transportmedel, system för informations- och kommunikationsteknik och system för utbildning av personal vid de myndigheter som ansvarar för gränskontrollerna och vid konsulaten.

b)

En analys av behoven i medlemsstaten när det gäller infrastruktur, utrustning, transportmedel, system för informations- och kommunikationsteknik och system för utbildning av personal vid de myndigheter som ansvarar för gränskontrollerna och vid konsulaten, samt uppgifter om vilka verksamhetsmål som utformats för att tillgodose dessa behov under den period som det fleråriga programmet omfattar.

c)

En redovisning av en lämplig strategi för att nå målen och av de prioriteringar som är knutna till dessa mål, samt en beskrivning av vilka åtgärder som planeras för att genomföra prioriteringarna.

d)

En redogörelse för om denna strategi är förenlig med andra instrument på regional och nationell nivå samt gemenskapsnivå.

e)

Uppgifter om prioriteringarna och deras specifika mål. Målen skall kvantifieras med hjälp av ett begränsat antal indikatorer med beaktande av proportionalitetsprincipen. Med hjälp av indikatorerna skall det vara möjligt att mäta framstegen i förhållande till utgångsläget och målens effektivitet när det gäller genomförandet av prioriteringarna.

f)

En beskrivning av det valda tillvägagångssättet för att genomföra partnerskapsprincipen enligt artikel 12.

g)

Ett utkast till finansieringsplan där fondens planerade ekonomiska bidrag för varje prioritering och varje årligt program fastställs samt det totala beloppet för offentlig eller privat medfinansiering.

a)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med fondens mål och de strategiska riktlinjer som avses i artikel 20.

b)

Om de åtgärder som övervägs i utkastet till ett flerårigt program är relevanta mot bakgrund av den föreslagna strategin.

c)

Om det system för förvaltning och kontroll som medlemsstaten har inrättat för att genomföra fondens insatser följer bestämmelserna i detta beslut.

d)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med gemenskapslagstiftningen och särskilt med gemenskapslagstiftning som syftar till att säkerställa fri rörlighet för personer i förbindelse med de därmed sammanhängande kompletterande åtgärderna för kontroll av de yttre gränserna, asyl och invandring.

a)

De allmänna bestämmelserna för urval av de projekt som skall finansieras genom det årliga programmet.

b)

En beskrivning av de åtgärder som skall stödjas genom det årliga programmet.

c)

Förslaget till fördelning av fondens bidrag mellan de olika åtgärderna inom programmet samt det belopp som begärs för tekniskt stöd enligt artikel 18 för att genomföra det årliga programmet.

a)

Definitionen av arbetsuppgifterna för de organ som deltar i förvaltning och kontroll samt fördelningen av arbetsuppgifterna inom varje organ.

b)

Respekt för principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana organ.

c)

Tillräckliga resurser till varje organ för att kunna utföra de uppgifter som ålagts dem under den period då åtgärder som medfinansieras genom fonden genomförs.

d)

Förfaranden för att säkerställa att de deklarerade utgifterna enligt de årliga programmen är korrekta.

e)

Tillförlitig bokföring, övervakning och finansiell rapportering i datoriserad form.

f)

Ett system för rapportering och övervakning där det ansvariga organet överlämnar utförandet av uppgifterna till ett annat organ.

g)

Manualer med förfaranden för olika funktioner.

h)

Rutiner för att kontrollera att systemen fungerar.

i)

System och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

j)

Förfaranden för rapportering och övervakning vid oegentligheter och återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

a)

En ansvarig myndighet: ett förvaltningsorgan i medlemsstaten, en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ som utsetts av medlemsstaten eller ett privaträttsligt organ som omfattas av medlemsstatens lagstiftning och som har ett offentligt uppdrag, som skall ha ansvaret för att förvalta det fleråriga programmet och de årliga program som får stöd från fonden och som skall handha alla kontakter med kommissionen.

b)

En attesterande myndighet: en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, eller en person som agerar som sådant organ eller sådan myndighet, som av medlemsstaten utses att attestera utgiftsredogörelser innan de skickas till kommissionen.

c)

En revisionsmyndighet: en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, under förutsättning att denna myndighet eller detta organ är funktionellt oberoende av den ansvariga myndigheten och den attesterande myndigheten, som av medlemsstaten utses att ansvara för kontrollen av att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

d)

I tillämpliga fall en myndighet till vilken ansvaret delegeras.

a)

vara en juridisk person, utom i de fall då den utgörs av ett förvaltningsorgan i medlemsstaten,

b)

ha en infrastruktur som gör att den lätt kan kommunicera med många olika användare och med de ansvariga myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen,

c)

verka i en administrativ miljö där den kan utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt och undvika eventuella intressekonflikter,

d)

kunna tillämpa reglerna för förvaltningen av gemenskapens fonder,

e)

ha en ekonomisk och administrativ kapacitet som är anpassad till storleken på de gemenskapsmedel den skall förvalta, och

f)

ha personal med sådana yrkeskunskaper som krävs för administrativt arbete inom ramen för internationellt samarbete.

a)

Samråda med partner i enlighet med artikel 12.

b)

För kommissionen föreslå sådana fleråriga och årliga program som avses i artiklarna 21 och 23.

c)

I förekommande fall, anordna och utlysa anbuds- och förslagsinfordringar.

d)

Anordna urval av projekt som medfinansieras genom fonden, i enlighet med kriterierna i artikel 16.5.

e)

Ta emot utbetalningar från kommissionen och göra utbetalningar till de slutliga stödmottagarna.

f)

Garantera samstämmighet och komplementaritet mellan medfinansiering från fonden och från andra berörda finansiella instrument på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

g)

Övervaka leveransen av de medfinansierade produkterna och tjänsterna och kontrollera att de redovisade utgifterna för åtgärderna faktiskt har uppstått och att de överensstämmer med gemenskapens bestämmelser och nationell lagstiftning.

h)

Se till att det finns ett system för att elektroniskt registrera och spara räkenskapshandlingar för varje åtgärd i de årliga programmen och att de uppgifter om genomförandet som krävs för ekonomisk förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering samlas in.

i)

Se till att de slutliga stödmottagarna och andra organ som medverkar i genomförandet av åtgärder som medfinansieras av fonden antingen har ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som rör åtgärden utan att det påverkar nationella bokföringsregler.

j)

Se till att de utvärderingar av fonden som avses i artikel 51 genomförs inom de tidsfrister som fastställs i artikel 52.2 och uppfyller de kvalitetskrav som kommissionen och medlemsstaten enats om.

k)

Införa rutiner för att se till att samtliga de dokument rörande utgifter och revision som krävs för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artikel 45.

l)

Se till att revisionsmyndigheten, för den revision som skall genomföras enligt artikel 32.1, får alla nödvändiga uppgifter om förvaltningsförfaranden och om de projekt som medfinansierats via fonden.

m)

Se till att den attesterande myndigheten inför attesteringen får all nödvändig information om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller utgifterna.

n)

Utarbeta och förelägga kommissionen lägesrapporter och slutrapporter om genomförandet av de årliga programmen, utgiftsredogörelser som attesterats av den attesterande myndigheten och ansökningar om utbetalning eller, när detta är lämpligt, meddelanden om ersättning.

o)

Lämna information och rådgivning, och sprida resultaten av de åtgärder som fått stöd.

p)

Samarbeta med kommissionen och de ansvariga myndigheterna i övriga medlemsstater.

q)

Kontrollera att de slutliga stödmottagarna genomför de riktlinjer som avses i artikel 35.6.

a)

intyga att

b)

med avseende på attesteringen, se till att den har mottagit tillräckliga uppgifter från den ansvariga myndigheten om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller de utgifter som ingår i utgiftsredogörelsen,

c)

med avseende på attesteringen ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som genomförts av revisionsmyndigheten eller under dess ansvar,

d)

elektroniskt spara redovisningshandlingar för utgifter som redovisats till kommissionen,

e)

kontrollera att allt gemenskapsstöd som till följd av uppdagade oegentligheter konstateras vara felaktigt utbetalat återkrävs, tillsammans med ränta i förekommande fall, och

f)

bokföra de belopp som kan återkrävas och återbetala de återvunna beloppen till Europeiska unionens allmänna budget, om möjligt genom att dra av dem från den följande utgiftsredogörelsen.

a)

Säkerställa att revisioner genomförs i syfte att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

b)

Säkerställa att revision görs av ett lämpligt urval åtgärder så att de redovisade utgifterna kontrolleras. Urvalet skall motsvara minst 10 % av de sammanlagda stödberättigande utgifterna för varje årligt program.

c)

Inom sex månader efter det att det fleråriga programmet godkänts lägga fram en revisionsstrategi för kommissionen som omfattar de organ som kommer att utföra de revisioner som avses i a och b, och se till att revision görs av de mottagare som får största delen av medfinansieringen från fonden och att revisionerna är jämnt fördelade över hela programperioden.

a)

En årlig revisionsrapport med resultaten av de revisioner som genomförts i enlighet med revisionsstrategin för det årliga programmet och med en redogörelse för alla brister som konstaterats i programmets förvaltnings- och kontrollsystem.

b)

Ett yttrande, på grundval av de kontroller och revisioner som har genomförts under revisionsmyndighetens överinseende, där det anges huruvida förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera kan ge en rimlig garanti för att de utgiftsredogörelser som lämnats till kommissionen är korrekta och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta.

c)

Ett utlåtande med en bedömning av om ansökan om utbetalning eller meddelandet om ersättning av slutbetalningen är giltiga och om de berörda utgifterna är lagliga och korrekta.

a)

En styrkt utgiftsredogörelse som upprättats i enlighet med artikel 31.1 a och artikel 37 och en ansökan om slutbetalning eller ett meddelande om ersättning.

b)

Slutrapporten om genomförandet av det årliga programmet enligt artikel 53.

c)

Den årliga revisionsrapport, det yttrande och det utlåtande som avses i artikel 32.3.

a)

det finns uppgifter i en rapport från ett nationellt revisionsorgan eller ett gemenskapsrevisionsorgan som tyder på betydande brister i hur förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar,

b)

den delegerade utanordnaren måste genomföra ytterligare kontroller efter att tagit del av uppgifter som gjort honom uppmärksam på att utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte har korrigerats.

a)

om det finns allvarliga brister i programmets förvaltnings- och kontrollsystem som påverkar tillförlitligheten i förfarandet för attestering av utbetalningar och för vilka korrigerande åtgärder inte har vidtagits, eller

b)

om utgifterna i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte rättats till, eller

c)

om en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 33 och 34.

a)

Programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister vilket har äventyrat det redan utbetalade gemenskapsstödet.

b)

Det finns utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse som inte är korrekta och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

c)

En medlemsstat har inte fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 33 innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

a)

Senast den 30 juni 2010 en utvärderingsrapport om genomförandet av de åtgärder som medfinansierats av fonden.

b)

Senast den 30 juni 2012 för perioden 2007–2010 och senast den 30 juni 2015 för perioden 2011–2013 en utvärderingsrapport om resultaten och effekterna av de åtgärder som medfinansierats av fonden.

a)

Senast den 30 juni 2010, en rapport för översyn av artiklarna 14 och 15, och, i förekommande fall, förslag till ändringar.

b)

Senast den 31 december 2010, en delrapport om uppnådda resultat och de kvalitativa och kvantitativa aspekterna på genomförandet av fonden, och förslag om hur fonden kan utvecklas i framtiden.

c)

Senast den 31 december 2012 för perioden 2007–2010 respektive den 31 december 2015 för perioden 2011–2013: en rapport med en efterhandsbedömning.

a)

Hur det årliga programmet genomförts med avseende på finansiering och verksamhet.

b)

Hur långt man kommit i genomförandet av det fleråriga programmet och av prioriteringarna i förhållande till dess särskilda, verifierbara mål, med kvantifiering, om och när detta är möjligt, av indikatorerna.

c)

Vilka åtgärder som har vidtagits av den ansvariga myndigheten i syfte att säkerställa genomförandets kvalitet och effektivitet, särskilt följande:

d)

De åtgärder som vidtagits för att informera om och ge offentlighet åt de årliga och de fleråriga programmen.

a)

så snart som möjligt efter den 7 juni 2007 och senast den 22 juni 2007, utse den nationella ansvariga myndighet som avses i artikel 27.1 a samt, i förekommande fall, den myndighet till vilken ansvaret delegeras,

b)

senast den 30 september 2007 lägga fram den beskrivning av förvaltnings- och kontrollsystemen som avses i artikel 34.2.

a)

en uppskattning av de belopp som skall tilldelas dem för budgetåret 2007,

b)

en uppskattning av de belopp som skall tilldelas dem för budgetåren 2008–2013, på grundval av en extrapolering av det uppskattade beloppet för budgetåret 2007 och med beaktande av förslagen till årliga anslag för åren 2007–2013 enligt budgetramen.

a)

Senast den 1 juli 2007 skall kommissionen förelägga medlemsstaterna en uppskattning av de belopp som skall tilldelas dem för budgetåret 2007.

b)

Senast den 1 december 2007 skall medlemsstaterna förelägga kommissionen utkastet till årligt program för 2007.

c)

Senast den 1 mars 2008 skall medlemsstaterna förelägga kommissionen utkastet till årligt program för 2008.

6.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/45

(1)

För att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget både åtgärder för att säkerställa den fria rörligheten för personer, tillsammans med kompletterande åtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring, och andra åtgärder som rör asyl, invandring och skyddet för tredjelandsmedborgares rättigheter.

(2)

Europeiska rådet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 bekräftade sin vilja att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför bör en gemensam europeisk politik för asyl och migration samtidigt inbegripa rättvis behandling av tredjelandsmedborgare och bättre hantering av migrationsflödena.

(3)

En effektiv gemenskapspolitik för återvändande är ett nödvändigt komplement till en trovärdig politik för asyl och laglig invandring samt en viktig del i kampen mot olaglig invandring. Medlemsstaterna har öronmärkt avsevärda belopp för att genomföra återvändandeprogram och insatser för påtvingat återvändande. Gemensamma åtgärder på området från Europeiska unionens sida, finansierade med lämpliga ekonomiska medel från gemenskapen, kan stödja medlemsstaterna, betona nödvändigheten av att återsända personer som vistas olagligt i medlemsstaterna och bidra till ökad solidaritet medlemsstaterna emellan.

(4)

Den 28 februari 2002 antog rådet en övergripande strategi mot olaglig invandring och människohandel i Europeiska unionen (4), där rådet betonade att politiken för återtagande och återsändande utgör en integrerad och avgörande del i kampen mot olaglig invandring och fastställde två beståndsdelar som en gemenskapspolitik om återtagande och återsändande bör grundas på, nämligen gemensamma principer och gemensamma åtgärder, inom ramen för ett förbättrat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

(5)

Rådets handlingsprogram för återvändande av den 28 november 2002, grundat på kommissionens meddelande av den 14 oktober 2002 om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt, gäller hela kedjan av åtgärder i samband med hanteringen av återvändande i medlemsstaterna och omfattar såväl tredjelandsmedborgares påtvingade och frivilliga återvändande som de centrala skedena i återvändandet, inklusive förberedelser och uppföljning.

(6)

Vid mötet i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att undersöka alla aspekter av ett separat gemenskapsinstrument om återvändande, för att i synnerhet främja prioriteringarna i handlingsprogrammet för återvändande.

(7)

I sina slutsatser om prioriteringar för en framgångsrik gemensam återtagandepolitik av den 2 november 2004 framhöll rådet att gemenskapens återtagandeavtal i hög grad bidrar till att den gemensamma hanteringen av migrationsströmmarna blir effektiv och är av stort värde i kampen mot olaglig invandring. De utgör en viktig del av dialogen och samarbetet mellan Europeiska unionen och olagliga invandrares ursprungsländer, tidigare bosättningsländer och transiteringsländer.

(8)

I enlighet med rådets slutsatser av den 8 juni 2004, där budgetmyndigheten uppmanas att möjliggöra förberedande åtgärder och kommissionen uppmanas att beakta rådets synpunkter på utvecklingen av integrerade återvändandeplaner i nära samarbete med medlemsstaterna, inleddes förberedande åtgärder för perioden 2005–2006.

(9)

Vid mötet i Bryssel den 4 och 5 november 2004 åberopade Europeiska rådet Haagprogrammet för att inleda den förberedande etappen av en europeisk återvändandefond (nedan kallad ”fonden”) och inrätta fonden senast 2007, med beaktande av utvärderingen av den förberedande etappen.

(10)

I november 2004 noterade rådet ordförandeskapets rapport om en analys av inrapporterad bästa praxis avseende återvändande till vissa länder. I rapporten fastslås att det finns många lösningar men också ett behov av mer praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller återvändande. I rapporten antyds möjligheter till ett mer integrerat arbetssätt på såväl nationell nivå som på gemenskapsnivå i fråga om både återvändandepolitik och allmän politik. Dessutom noteras medlemsstaternas bästa praxis avseende tredjelandsmedborgares frivilliga eller påtvingade återvändande till deras ursprungs- eller transitländer, till exempel främjande av program för bistånd till frivilligt återvändande som syftar till hållbart återvändande, rådgivning i samband med återvändande samt genomförande av gemensamma insatser för återvändande, bland annat med chartrade flygplan.

(11)

Det är nödvändigt att gemenskapen får ett instrument som är utformat för att stödja och uppmuntra medlemsstaternas insatser, för att förbättra alla aspekter av hanteringen av återvändande på grundval av principen om integrerad hantering av återvändande, och som syftar till att stödja ett rättvist och effektivt genomförande av gemensamma normer för återvändande, i enlighet med gemenskapens lagstiftning om återvändande.

(12)

Under 2007 bör ingen finansiering ske genom detta beslut, för att hänsyn skall kunna tas till resultaten av de förberedande åtgärderna för återvändande under 2005 och 2006, på grundval av en rapport från kommissionen om utvärderingen av dessa åtgärder.

(13)

De berörda gemensamma normerna är särskilt rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av tredjelandsmedborgare (5), och dess följdbeslut som är rådets beslut 2004/191/EG av den 23 februari 2004 om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG av den 29 april 2004 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land (6) samt rådets beslut 2004/573/EG om organisation av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande (7).

(14)

Detta gäller också framtida gemenskapsinstrument, till exempel instrument om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstatens territorium, vilka bör skapa lika villkor inom Europeiska unionen för återsändandeförfaranden och därför fastställa villkor för de återsändandeåtgärder som medlemsstaterna skall vidta och gränserna för dessa.

(15)

Medlemsstaterna bör se till att åtgärder inom ramen för fonden respekterar de skyldigheter som härrör från de grundläggande rättigheterna, vilka särskilt återfinns i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna), Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, samt, i tillämpliga fall, andra relevanta internationella instrument, till exempel 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter.

(16)

Med hänsyn till att kollektiv utvisning är förbjuden enligt protokoll 4 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna bör gemensamma återsändanden som kan finansieras enligt detta beslut endast avse personer som omfattas av enskilda beslut om återsändande.

(17)

Mot bakgrund av fondens tillämpningsområde och syfte bör den inte under några förhållanden stödja åtgärder som avser områden och centrum för kvarhållande av personer i tredjeländer.

(18)

Såsom anges i det handlingsprogram för återvändande, som rådet godkände den 28 november 2002, och som konsekvent bekräftas i Europeiska Unionens instrument på detta område, särskilt i rådets slutsatser om frivilligt återvändande från den 2 november 2005, är frivilligt återvändande en viktig del av en balanserad, effektiv och hållbar strategi för återvändande.

(19)

Stödberättigande åtgärder inom ramen för den integrerade hanteringen av återvändande bör ta hänsyn till den särskilda situationen för utsatta personer.

(20)

För att öka effektiviteten i hanteringen av återvändande på nationell nivå bör fonden också omfatta åtgärder i samband med att personer som inte är skyldiga att lämna territoriet återvänder frivilligt, till exempel asylsökande som ännu inte har fått avslag på sin ansökan eller personer som åtnjuter någon form av internationellt skydd enligt rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (8) eller personer som åtnjuter tillfälligt skydd enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (9).

(21)

Ett av beslutets viktigaste mål bör vara att främja integrerad hantering av återvändande på nationell nivå. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra insatser för återvändande på grundval av integrerade åtgärdsplaner för återvändande där det görs en analys av situationen i den berörda medlemsstaten med avseende på målgrupperna, fastställs mål med avseende på planerade insatser och, i samarbete med berörda aktörer såsom FN:s högkommissariat för flyktingar (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM), erbjuds återvändandeprogram med inriktning på faktiska och hållbara återvändanden med hjälp av olika åtgärder. Vid behov bör integrerade återvändandeplaner regelbundet utvärderas och justeras.

(22)

För att uppmuntra personer att återvända frivilligt, särskilt personer som inte är skyldiga att lämna territoriet, bör de återvändande erbjudas särskilda incitament som förmånsbehandling genom ökat bistånd i samband med återvändandet. Denna typ av frivilligt återvändande ligger i allas intresse – den återvändande kan resa tillbaka under värdiga former och myndigheterna kan lösa problemet på ett kostnadseffektivt sätt. Medlemsstaterna bör uppmanas att i första hand använda sig av frivilligt återvändande.

(23)

Ur politisk synvinkel är emellertid frivilligt återvändande och påtvingat återvändande två åtgärder som är kopplade till varandra och ömsesidigt förstärkande. Därför bör medlemsstaterna uppmuntras att inom ramen för sin hantering av återvändande se till att dessa båda metoder bättre kompletterar varandra. Det föreligger ett uppenbart behov av att tvinga personer att återvända för att värna om integriteten i såväl Europeiska unionens invandrings- och asylpolitik som medlemsstaternas invandrings- och asylsystem. Möjligheten till att tvinga personer att återvända är således en förutsättning för att politiken inte skall undergrävas och för att stärka rättsstatsprincipen, vilken i sig är avgörande för upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför bör beslutet stödja medlemsstaternas åtgärder för att underlätta påtvingat återvändande.

(24)

De största hindren som medlemsstaterna möter när det gäller återvändande uppstår dessutom ofta i samband med påtvingat återvändande. Ett betydande hinder är osäkerheten om de berörda personernas identitet och/eller avsaknaden av nödvändiga resehandlingar. För att åtgärda sådana problem bör medlemsstaterna uppmuntras att förbättra samarbetet med tredjeländers konsulära myndigheter och att öka informationsutbytet och det operativa samarbetet både inbördes och med sådana myndigheter.

(25)

Det är även absolut nödvändigt att det genom detta beslut riktas stöd till särskilda åtgärder i de medlemsstater som anser det lämpligt, till förmån för återvändande i ursprungslandet, främst för att se till att de verkligen återvänder till sin hemstad eller hemregion under godtagbara förhållanden och dessutom för att stödja en långsiktig återanpassning i samhället. Sådana åtgärder bör inte bestå av stöd till tredjelandet som sådant och bör vara biståndsberättigande endast om det finns en nödvändig fortsättning som omfattar åtgärder som inletts och huvudsakligen utförts på medlemsstaternas territorium inom ramen för en integrerad återvändandeplan.

(26)

Dessutom bör dessa åtgärder samverka med åtgärder som stöds av gemenskapsinstrument om externt bistånd, särskilt det tematiska programmet om asyl och migration.

(27)

Det här beslutet har utformats som en del av ett sammanhängande ramverk vilket även omfattar Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (10), Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (11) samt rådets beslut 2007/.../EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007-2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (12), och som syftar till en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna vad gäller de ekonomiska effekterna av införandet av integrerad förvaltning av Europeiska unionens yttre gränser och genomförandet av en gemensam asyl- och invandringspolitik enligt del tre, avdelning IV i fördraget.

(28)

Den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser som inrättades i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (13) (nedan kallad ”byrån”) har bland annat till uppgift att tillhandahålla nödvändigt stöd för att organisera medlemsstaternas gemensamma insatser för återvändande och fastställa de bästa metoderna för att skaffa fram resehandlingar och återsända tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. I enlighet med detta bör byrån säkerställa att villkoren för en effektiv samordnad insats för återvändande mellan medlemsstater uppfylls, samtidigt som det överlåts till de behöriga nationella myndigheterna att genomföra och organisera de gemensamma insatserna för återvändande. Därför bör byrån kunna använda medel som gjorts tillgängliga genom gemenskapsåtgärder inom ramen för detta beslut.

(29)

Stödet från fonden skulle bli effektivare och mer målinriktat om medfinansieringen av stödberättigande åtgärder grundas på strategisk flerårig programplanering som utformas av varje medlemsstat i samråd med kommissionen.

(30)

På grundval av strategiska riktlinjer som antas av kommissionen bör varje medlemsstat utarbeta ett flerårigt programplaneringsdokument med beaktande av medlemsstatens specifika situation och behov, och fastställa sin utvecklingsstrategi som bör utgöra ramen för att förbereda genomförandet av de åtgärder som skall ingå i de årliga programmen.

(31)

Beträffande förvaltning tillsammans med medlemsstaterna enligt artikel 53.1 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (14) (nedan kallad ”'budgetförordningen”) bör villkoren för att kommissionen skall kunna utöva sitt ansvar när det gäller genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget fastställas och skyldigheterna i samband med medlemsstaternas samarbete klargöras. Genom att tillämpa dessa villkor skulle kommissionen kunna försäkra sig om att medlemsstaterna använder fonden på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om en sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i artikel 27 och artikel 48.2 i budgetförordningen.

(32)

Kommissionen bör fastställa en preliminär fördelning av tillgängliga åtagandebemyndiganden med hjälp av en objektiv och öppen metod.

(33)

Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar väl samt säkerställa kvaliteten i genomförandet. Därför är det nödvändigt att fastställa generella principer och nödvändiga funktioner som alla program bör uppfylla.

(34)

I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör medlemsstaterna ha huvudansvaret för genomförandet och kontrollen av fondens insatser.

(35)

Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem, attestering av utgifter samt förebyggande, upptäckande och korrigering av oegentligheter och överträdelser av gemenskapslagstiftningen bör fastställas för att säkerställa ett effektivt och korrekt genomförande av deras fleråriga och årliga program. När det gäller förvaltning och kontroll är det särskilt viktigt att fastställa formerna för hur medlemsstaterna skall säkerställa att systemen har införts och fungerar tillfredsställande.

(36)

Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller finansiell kontroll bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område uppmuntras.

(37)

Effektiviteten hos och verkningarna av de åtgärder som stöds av fonden beror också på utvärderingen av dessa och på spridningen av resultaten. Medlemsstaternas och kommissionens ansvar i detta avseende samt metoder som garanterar utvärderingens tillförlitlighet och den tillhörande informationens kvalitet bör formellt fastställas.

(38)

Åtgärderna bör utvärderas så att deras verkan kan ses över och bedömas efter halva tiden. Utvärderingen bör integreras i åtgärderna för övervakning av projektet.

(39)

Med tanke på betydelsen av att gemenskapsfinansiering synliggörs bör kommissionen tillhandahålla vägledning för att underlätta för varje myndighet, icke-statlig organisation, internationell organisation eller annan enhet som beviljas medel från denna fond att på lämpligt sätt bekräfta mottagandet av stödet, med beaktande av praxis för andra instrument under delad förvaltning som exempelvis strukturfonderna.

(40)

Genom detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (15).

(41)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att främja att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna återvänder enligt gemensamma normer och enligt principen om integrerad hantering av återvändande, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(42)

De åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (16).

(43)

Eftersom den åtgärden i detta beslut som gäller antagandet av strategiska riktlinjer har allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta beslut bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller genom att komplettera detta beslut genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av de strategiska riktlinjerna.

(44)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar inte Danmark i antagandet av detta beslut, som varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

(45)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland genom en skrivelse av den 6 september 2005 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(46)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket genom en skrivelse av den 27 oktober 2005 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(47)

I enlighet med artikel 67.2 andra strecksatsen i fördraget har, genom rådets beslut 2004/927/EG av den 22 december 2004 om att låta delar av de områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen regleras av förfarandet i artikel 251 i det fördraget, det förfarande som avses i artikel 251 i fördraget (17) gjorts tillämpligt inom de områden som omfattas av artikel 62.1, 62.2 a och 62.3 samt artikel 63.2 b och 63.3 b i fördraget,

a)

Att medlemsstaterna inrättar och förbättrar organisationen och genomförandet av sin integrerade hantering av återvändande.

b)

Att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna inom ramen för den integrerade hanteringen av återvändande och genomförandet av denna.

c)

Att främja en effektiv och enhetlig tillämpning av gemensamma normer för återvändande i linje med den politiska utvecklingen på området.

a)

grundar sig på en heltäckande bedömning av situationen i medlemsstaten med avseende på målgruppen eller en specifik fråga som rör återvändande samt utmaningarna i samband med de planerade insatserna (exempelvis sådana som gäller att skaffa fram resehandlingar eller andra praktiska hinder för återvändandet), i förekommande fall med beaktande av antalet ärenden; den heltäckande bedömningen skall göras i samarbete med samtliga berörda myndigheter och partner,

b)

syftar till att utarbeta ett stort antal åtgärder för att uppmuntra program till stöd för tredjelandsmedborgare som frivilligt vill återvända, särskilt för personer som inte längre uppfyller villkoren för inresa till och vistelse på medlemsstatens territorium, samt i nödvändiga fall för att genomföra insatser som tvingar sådana personer att återvända, med fullständigt beaktande av humanitära principer och med respekt för deras värdighet,

c)

inkluderar en plan och/eller en tidtabell och, i tillämpliga fall, innehåller en periodisk utvärderingsmekanism som tillåter justeringar av planeringen och bedömningen av planens praktiska inverkan, och

d)

inkluderar, om medlemsstaterna anser detta vara lämpligt, åtgärder för att underlätta samarbetet mellan de behöriga administrativa, brottsbekämpande och rättsvårdande organen, i förekommande fall, på olika förvaltningsnivåer.

a)

Inrättande eller förbättring av ett effektivt, stabilt och varaktigt operativt samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och tredjeländers konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter för att skaffa fram resehandlingar inför tredjelandsmedborgares återvändande och säkerställa skyndsamma och framgångsrika återsändanden.

b)

Främjande av olika sätt att tillhandahålla information om återvändande så tidigt som möjligt i asyl- och invandringsförfaranden och att uppmuntra enskilda tredjelandsmedborgare att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande.

c)

Underlättande av frivilligt återvändande för tredjelandsmedborgare, särskilt med hjälp av understödda program för frivilligt återvändande för att garantera ett faktiskt och hållbart återvändande.

d)

Utformande av samarbetsmetoder mellan nationella, regionala och lokala myndigheter samt myndigheter i städerna och andra offentliga myndigheter på olika nivåer för att ge tjänstemännen möjlighet att snabbt få tillgång till information om erfarenheter och praxis i samband med återvändande på andra ställen och, om möjligt, slå samman resurser.

e)

Förenkling och genomförande av påtvingat återvändande för tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse, för att öka invandringspolitikens trovärdighet och integritet samt förkorta den period som personer som väntar på påtvingat återsändande är frihetsberövade.

a)

Samarbete i samband med insamling av information om ursprungslandet, det tidigare bosättningslandet eller transiteringslandet som kan överlämnas till personer som eventuellt kommer att återvända.

b)

Samarbete kring utvecklingen av ett effektivt, stabilt och varaktigt operativt samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och tredjeländers konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter, för att underlätta konsulärt bistånd för att skaffa fram resehandlingar inför tredjelandsmedborgares återvändande och säkerställa skyndsamma och framgångsrika förfaranden för återsändande.

c)

Utarbetande av gemensamma integrerade återvändandeplaner och genomförande av dessa, inklusive gemensamma program för frivilligt återvändande avseende vissa ursprungsländer, ursprungsregioner eller transitländer samt länder där personen tidigare bott.

d)

Studier av den rådande situationen och möjligheter att stärka både det administrativa samarbetet mellan medlemsstater på återvändandeområdet och den roll som internationella och icke-statliga organisationer kan spela i sammanhanget.

e)

Utbyte av information, bästa praxis, stöd och råd angående hanteringen av särskilt utsatta gruppers återvändande.

f)

Anordnande av seminarier för handläggare om bästa praxis inriktade på särskilda tredjeländer och/eller regioner.

g)

Gemensamma åtgärder som möjliggör mottagande av återtagna personer i ursprungsländer, länder där personen tidigare bott och transitländer.

h)

Gemensam utveckling av åtgärder för att säkerställa hållbart återvändande för personer i ursprungslandet eller det land där de tidigare bott.

a)

Förbättring av de behöriga myndigheternas förmåga att snarast möjligt fatta kvalitativa beslut om återvändande.

b)

Förbättring av de behöriga förvaltningsmyndigheternas förmåga att verkställa eller driva igenom skyndsamma beslut om återsändande med fullständig hänsyn till mänsklig värdighet och gällande europeiska säkerhetsnormer för sådana insatser.

c)

Förbättring av de rättsliga myndigheternas förmåga att mer skyndsamt behandla överklagade utvisningsbeslut.

d)

Anordnande av seminarier och gemensam fortbildning om juridiska och praktiska aspekter av insatserna för återvändande för personal inom behöriga nationella, regionala och lokala myndigheter samt myndigheter i städerna och andra behöriga förvaltningsmyndigheter, brottsbekämpande organ och rättsliga myndigheter.

e)

Förbättring av de behöriga förvaltningsmyndigheternas förmåga att faktiskt genomföra gemensamma arrangemang för ömsesidigt erkännande och gemensamma insatser för återvändande, inklusive de rekommendationer, operativa normer och bästa metoder som fastställts på återvändandeområdet av byrån.

1.

I samtliga fall av återvändande: allmän information om återvändande till tredjelandsmedborgare, rådgivning för enskilda om möjligheterna till frivilligt återvändande, kostnader för översättning, framskaffande av nödvändiga resehandlingar, kostnader för nödvändiga läkarkontroller före återvändandet, kostnader för resa och mat till de återvändande och deras ledsagare, inklusive vårdpersonal och tolkar, logi för ledsagare, inklusive vårdpersonal och tolkar, kostnader för transport i medlemsstaten och fram till återvändandelandet samt samarbete med myndigheterna i ursprungslandet, länder där personen tidigare bott eller transitländer.

2.

I samtliga fall av återvändande: särskild hjälp till utsatta grupper som underåriga, ensamkommande underåriga, personer med funktionshinder, gamla personer, havande kvinnor, ensamstående föräldrar med minderåriga barn och personer som har utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

3.

Vidare i fall av påtvingat återvändande för tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse: stöd till kostnader för resa, mat och tillfällig logi som i fall av gemensamma insatser för återvändande erbjuds de återvändande och deras ledsagare från den deltagande medlemsstaten i den organiserande medlemsstaten före avresa.

4.

Vidare i samband med frivilligt återvändande, där tredjelandsmedborgare inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse: hjälp till dessa personer att förbereda återvändandet samt nödvändiga utgifter före återvändandet.

5.

Vidare i de fall där tredjelandsmedborgare, som inte är skyldiga att lämna medlemsstaternas territorium, frivilligt återvänder och i andra fall, som medlemsstaterna bedömer vara lämpliga: ett mindre ekonomiskt bidrag till initiala utgifter efter återvändandet, transport av den återvändandes personliga tillhörigheter, lämplig tillfällig logi de första dagarna efter ankomsten till återvändandelandet – om nödvändigt på ett mottagningscentrum eller hotell – stöd till utbildning och anställning samt ett mindre stöd för att starta ekonomisk verksamhet när så är lämpligt.

6.

Utbildning av personal vid behöriga förvaltningsmyndigheter, brottsbekämpande organ och rättsliga myndigheter, utstationering av dessa personalkategorier från andra medlemsstater för att säkerställa effektiv och enhetlig tillämpning av gemensamma normer för återvändande och iakttagande av de skyldigheter enligt internationella instrument som påverkar behandlingen av återvändande och stärka samarbetet, samt resor för att bedöma återvändandepolitikens resultat i tredjeländer.

7.

I fall av operativt samarbete med tredjeländers konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter för att skaffa fram resehandlingar och säkerställa skyndsamma förfaranden för återsändande: resekostnader och logi i medlemsstaterna för personalen vid myndigheter och avdelningar med ansvar för identifieringen av tredjelandsmedborgare samt verifieringen av deras resehandlingar.

8.

I fall av återanpassningsåtgärder för tredjelandsmedborgare, som inte är skyldiga att lämna medlemsstaternas territorium: ekonomiska incitament och andra kortsiktiga åtgärder som är nödvändiga för att påskynda återanpassningen med tanke på den återvändandes personliga utveckling, till exempel utbildning, anställnings- och sysselsättningsstöd, startstöd till ekonomisk verksamhet samt bistånd och rådgivning efter återvändandet.

9.

I fall av återanpassningsåtgärder för tredjelandsmedborgare, som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse, när medlemsstaterna anser det lämpligt: ekonomiska incitament och andra kortsiktiga åtgärder som är nödvändiga för att påskynda återanpassningen med tanke på den återvändandes personliga utveckling, till exempel utbildning, anställnings- och sysselsättningsstöd, startstöd till ekonomisk verksamhet samt bistånd och rådgivning efter återvändandet, samt för åtgärder som gör att medlemsstaterna kan anordna ett lämpligt mottagande i tredjelandet när den återvändande personen anländer dit.

a)

De skall främja gemenskapssamarbete i genomförandet av gemenskapslagstiftningen och god praxis.

b)

De skall stödja inrättandet av nätverk för gränsöverskridande samarbete och pilotprojekt som grundas på gränsöverskridande partnerskap mellan organ i minst två medlemsstater och som utformats för att stimulera till innovation, underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis samt höja kvaliteten i återvändandepolitiken.

c)

De skall stödja gränsöverskridande kampanjer för att höja allmänhetens medvetenhet om frågorna.

d)

De skall stödja undersökningar, spridning och utbyte av information om bästa praxis och alla andra aspekter av återvändandepolitiken, bland annat om användning av den modernaste tekniken, särskilt för att uppmuntra mer jämförande forskning om konsekvenserna av tidigare och nuvarande återvändandeprogram.

e)

De skall stödja pilotprojekt och studier för att undersöka möjligheten till nya former av gemenskapssamarbete och gemenskapslagstiftning inom området.

f)

De skall stödja medlemsstaternas utveckling och tillämpning av gemensamma statistiska redskap, metoder och indikatorer för att bedöma återvändandepolitikens utveckling, särskilt för att sprida statistik som är uppdelad i förhållande till frivilliga och påtvingade återvändanden.

g)

De skall i samarbete med byrån stödja utarbetande och regelbunden uppdatering av en gemensam handbok om bästa praxis i fråga om återvändande, inbegripet om ledsagare.

h)

De skall tillhandahålla stödtjänster för medlemsstaterna vid vederbörligen dokumenterade nödsituationer som kräver skyndsamma åtgärder.

a)

Alla tredjelandsmedborgare som ännu inte har fått ett slutgiltigt avslag på sin begäran om internationellt skydd i en medlemsstat och som får välja att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande, under förutsättning att de inte har förvärvat nytt medborgarskap eller lämnat medlemsstatens territorium.

b)

Alla tredjelandsmedborgare som åtnjuter någon form av internationellt skydd enligt direktiv 2004/83/EG eller tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG i en medlemsstat och som väljer att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande, under förutsättning att de inte har förvärvat nytt medborgarskap eller lämnat den medlemsstatens territorium.

c)

Alla tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse i en medlemsstat och som, i enlighet med sin skyldighet att lämna den medlemsstatens territorium, utnyttjar möjligheten till frivilligt återvändande.

d)

Alla övriga tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse i en medlemsstat.

a)

Den skall kontrollera att medlemsstaterna har väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artikel 32.

b)

Den skall helt eller delvis innehålla eller uppskjuta betalningar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 41 och 42 om de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen inte uppfyller kraven, och skall tillämpa eventuella andra nödvändiga finansiella korrigeringar i enlighet med de förfaranden som beskrivs i artiklarna 45 och 46.

a)

50 % i förhållande till det totala antalet tredjelandsmedborgare som inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till och vistelse på medlemsstatens territorium och som är föremål för ett beslut om återvändande enligt nationell lag och/eller gemenskapslagstiftningen, dvs. ett förvaltnings- eller domstolsbeslut som fastslår eller förklarar att vistelsen sker olagligt och ålägger en person att återvända, avseende de tre föregående åren.

b)

50 % i förhållande till det antal tredjelandsmedborgare som faktiskt har lämnat medlemsstatens territorium till följd av ett förvaltnings- eller domstolsbeslut om att lämna landet, oberoende av om det rör sig om ett frivilligt eller påtvingat återvändande, avseende de tre föregående åren.

a)

Tredjelandsmedborgare som befinner sig i ett transitområde i en medlemsstat och har vägrats inresa.

b)

Tredjelandsmedborgare som av en medlemsstat skall återföras till en annan medlemsstat, särskilt om det sker i enlighet med rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (18).

a)

Situationen och kraven i den berörda medlemsstaten.

b)

Utgiftens kostnadseffektivitet, bl.a. med beaktande av antalet personer som berörs av projektet.

c)

Erfarenheten, sakkunskapen och trovärdigheten hos den organisation som ansöker om finansiering och eventuella partnerorganisationer samt deras finansiella bidrag.

d)

Den omfattning i vilken projektet kompletterar andra åtgärder som finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget eller som en del av de nationella programmen.

a)

Undersökningar, utvärderingar, expertrapporter och statistik, däribland även åtgärder av allmän karaktär som gäller fondens verksamhet.

b)

Informationsåtgärder som riktar sig till medlemsstaterna, de slutliga stödmottagarna och allmänheten, inbegripet medvetandehöjande åtgärder och en gemensam databas för projekt som finansieras genom fonden.

c)

Inrättande, drift och samkörning av datasystem för förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering.

d)

Utarbetande av en gemensam ram för utvärdering och övervakning samt av system för indikatorer, i förekommande fall med beaktande av nationella indikatorer.

e)

Förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte som avser praxis på detta område.

f)

Informations- och utbildningsåtgärder för de myndigheter som utses av medlemsstaterna i enlighet med artikel 25, i syfte att komplettera medlemsstaterna insatser för att ge vägledning till sina myndigheter i enlighet med artikel 31.2.

a)

för perioden 2008–2010, 7 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR, och

b)

för perioden 2011–2013, 4 % av det sammanlagda årliga beloppet för den medfinansiering som beviljas en medlemsstat, plus 30 000 EUR.

a)

återvändande för tredjelandsmedborgare som saknar pass eller andra identitetshandlingar,

b)

återvändande för tredjelandsmedborgare som inte omfattas av gemenskapens återtagandeavtal eller nationella bilaterala återtagandeavtal, för att skärpa en stats skyldighet enligt internationell rätt att återta egna medborgare,

c)

återvändande till ett särskilt land för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som har kommit från eller varit bosatta i detta land men som inte är medborgare i det,

d)

återvändande för personer som inte är skyldiga att lämna medlemsstaternas territorium, till exempel asylsökande som ännu inte har fått avslag på sin ansökan och personer som åtnjuter någon form av internationellt skydd enligt direktiv 2004/83/EG eller tillfälligt skydd enligt direktiv 2001/55/EG,

e)

återvändande för särskilt utsatta grupper.

a)

En beskrivning av den aktuella situationen i medlemsstaten när det gäller principen om integrerad hantering av återvändande, samarbetet med tredjeländers konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter, de åtgärder och den politik som gäller frivilligt respektive påtvingat återvändande, tillsammans med, i den mån sådana finns att tillgå, uppgifter fördelade på frivilliga respektive påtvingade återvändanden, strategin för återanpassningsåtgärder och hållbart återvändande, kapacitetsuppbyggnad inom behöriga förvaltningsmyndigheter och rättsliga myndigheter samt samarbetet med andra medlemsstater i ovanstående frågor.

b)

En analys av behoven i den berörda medlemsstaten när det gäller samarbete med tredjeländers konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter, åtgärder och politik avseende frivilligt respektive påtvingat återvändande, strategin för återanpassningsåtgärder och hållbart återvändande, kapacitetsuppbyggnad inom behöriga förvaltningsmyndigheter och rättsliga myndigheter och samarbetet med andra medlemsstater i ovanstående frågor samt angivande av verksamhetsmål för att uppfylla dessa krav under den period som omfattas av det fleråriga programmet.

c)

En redovisning av en lämplig strategi för att nå målen och av de prioriteringar som är knutna till dessa mål, samt en beskrivning av vilka åtgärder som planeras för att genomföra dessa prioriteringar.

d)

En redogörelse för om denna strategi är förenlig med andra instrument på regional och nationell nivå samt gemenskapsnivå.

e)

Uppgifter om prioriteringarna och deras specifika mål. Målen skall kvantifieras med hjälp av ett begränsat antal indikatorer för genomförande med beaktande av proportionalitetsprincipen. Med hjälp av indikatorerna skall det vara möjligt att mäta framstegen i förhållande till utgångsläget och målens effektivitet när det gäller genomförandet av prioriteringarna.

f)

En beskrivning av det valda tillvägagångssättet för att genomföra partnerskapsprincipen enligt artikel 12.

g)

Ett utkast till finansieringsplan där fondens planerade ekonomiska bidrag för varje prioritering och årligt program fastställs samt det totala beloppet för offentlig eller privat medfinansiering.

h)

De bestämmelser som fastställts för att se till att det fleråriga programmet offentliggörs.

a)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med fondens mål och de strategiska riktlinjer som avses i artikel 18.

b)

Om de åtgärder som övervägs i utkastet till ett flerårigt program är relevanta mot bakgrund av den föreslagna strategin.

c)

Om det system för förvaltning och kontroll som medlemsstaten har inrättat för att genomföra fondens insatser följer bestämmelserna i detta beslut.

d)

Om utkastet till det fleråriga programmet är förenligt med gemenskapslagstiftningen och särskilt med gemenskapslagstiftning som syftar till att säkerställa fri rörlighet för personer i förbindelse med de därmed sammanhängande kompletterande åtgärderna för kontroll av de yttre gränserna, asyl och invandring.

a)

De allmänna bestämmelserna för urval av de projekt som skall finansieras genom det årliga programmet.

b)

En beskrivning av de åtgärder som skall stödjas genom det årliga programmet.

c)

Förslaget till fördelning av fondens bidrag mellan de olika åtgärderna inom programmet samt det belopp som begärs för tekniskt stöd enligt artikel 17 för att genomföra det årliga programmet.

a)

Definitionen av arbetsuppgifterna för de organ som deltar i förvaltning och kontroll samt fördelningen av arbetsuppgifterna inom varje organ.

b)

Respekt för principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana organ.

c)

Tillräckliga resurser till varje organ för att kunna utföra de uppgifter som ålagts dem under den period då åtgärder som medfinansieras genom fonden genomförs.

d)

Förfaranden för att säkerställa att de deklarerade utgifterna enligt de årliga programmen är korrekta.

e)

Tillförlitlig bokföring, övervakning och finansiell rapportering i datoriserad form.

f)

Ett system för rapportering och övervakning där det ansvariga organet överlämnar utförandet av uppgifterna till ett annat organ.

g)

Manualer med förfaranden för olika funktioner.

h)

Rutiner för att kontrollera att systemen fungerar.

i)

System och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

j)

Förfaranden för rapportering och övervakning vid oegentligheter och återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

a)

En ansvarig myndighet: ett förvaltningsorgan i medlemsstaten, en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ som utsetts av medlemsstaten eller ett privaträttsligt organ som omfattas av medlemsstatens lagstiftning och som har ett offentligt uppdrag, som skall ha ansvaret för att förvalta det fleråriga programmet och de årliga program som får stöd från fonden och som skall handha alla kontakter med kommissionen.

b)

En attesterande myndighet: en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, eller en person som agerar som sådant organ eller sådan myndighet, som av medlemsstaten utses att attestera utgiftsredogörelser innan de skickas till kommissionen.

c)

En revisionsmyndighet: en nationell offentlig myndighet eller ett nationellt offentligt organ, under förutsättning att denna myndighet eller detta organ är funktionellt oberoende av den ansvariga myndigheten och den attesterande myndigheten, som av medlemsstaten utses att ansvara för kontrollen av att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

d)

I tillämpliga fall en myndighet till vilken ansvaret delegeras.

a)

vara en juridisk person, utom i de fall då den utgörs av ett förvaltningsorgan i medlemsstaten,

b)

ha en infrastruktur som gör att den lätt kan kommunicera med många olika användare och med de ansvariga myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen,

c)

verka i en administrativ miljö där den kan utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt och undvika eventuella intressekonflikter,

d)

kunna tillämpa reglerna för förvaltningen av gemenskapens fonder,

e)

ha en ekonomisk och administrativ kapacitet som är anpassad till storleken på de gemenskapsmedel den skall förvalta, och

f)

ha personal med sådana yrkeskunskaper som krävs för administrativt arbete inom ramen för internationellt samarbete.

a)

Samråda med partner i enlighet med artikel 12.

b)

För kommissionen föreslå sådana fleråriga och årliga program som avses i artiklarna 19 och 21.

c)

I förekommande fall, anordna och utlysa anbuds- och förslagsinfordringar.

d)

Anordna urval av projekt som medfinansieras genom fonden, i enlighet med kriterierna i artikel 15.5.

e)

Ta emot utbetalningar från kommissionen och göra utbetalningar till de slutliga stödmottagarna.

f)

Garantera samstämmighet och komplementaritet mellan medfinansiering från fonden och från andra berörda finansiella instrument på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

g)

Övervaka leveransen av de medfinansierade produkterna och tjänsterna och kontrollera att de redovisade utgifterna för åtgärderna faktiskt har uppstått och att de överensstämmer med gemenskapens bestämmelser och nationell lagstiftning.

h)

Se till att det finns ett system för att elektroniskt registrera och spara räkenskapshandlingar för varje åtgärd i de årliga programmen och att de uppgifter om genomförandet som krävs för ekonomisk förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering samlas in.

i)

Se till att de slutliga stödmottagarna och andra organ som medverkar i genomförandet av åtgärder som medfinansieras av fonden antingen har ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som rör åtgärden utan att det påverkar nationella bokföringsregler.

j)

Se till att de utvärderingar av fonden som avses i artikel 49 genomförs inom de tidsfrister som fastställs i artikel 50.2 och uppfyller de kvalitetskrav som kommissionen och medlemsstaten enats om.

k)

Införa rutiner för att se till att samtliga de dokument rörande utgifter och revision som krävs för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artikel 43.

l)

Se till att revisionsmyndigheten, för den revision som skall genomföras enligt artikel 30.1, får alla nödvändiga uppgifter om förvaltningsförfaranden och om de projekt som medfinansierats via fonden.

m)

Se till att den attesterande myndigheten inför attesteringen får all nödvändig information om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller utgifterna.

n)

Utarbeta och förelägga kommissionen lägesrapporter och slutrapporter om genomförandet av de årliga programmen, utgiftsredogörelser som attesterats av den attesterande myndigheten och ansökningar om utbetalning eller, när detta är lämpligt, meddelanden om ersättning.

o)

Lämna information och rådgivning, och sprida resultaten av de åtgärder som fått stöd.

p)

Samarbeta med kommissionen och de ansvariga myndigheterna i övriga medlemsstater.

q)

Kontrollera att de slutliga stödmottagarna genomför de riktlinjer som avses i artikel 33.6.

a)

intyga att

b)

med avseende på attesteringen se till att den har mottagit tillräckliga uppgifter från den ansvariga myndigheten om de förfaranden som tillämpats och de kontroller som genomförts när det gäller de utgifter som ingår i utgiftsredogörelsen,

c)

med avseende på attesteringen ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som genomförts av revisionsmyndigheten eller under dess ansvar,

d)

elektroniskt spara redovisningshandlingar för utgifter som redovisats till kommissionen,

e)

kontrollera att allt gemenskapsstöd som till följd av uppdagade oegentligheter konstateras vara felaktigt utbetalat återkrävs, tillsammans med ränta i förekommande fall, och

f)

bokföra belopp som kan återkrävas och återbetalda belopp i enlighet med Europeiska unionens allmänna budget, om möjligt genom att dra av dem från den följande utgiftsredogörelsen.

a)

Säkerställa att revisioner genomförs i syfte att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar effektivt.

b)

Säkerställa att revision görs av ett lämpligt urval åtgärder så att de redovisade utgifterna kontrolleras. Urvalet skall motsvara minst 10 % av de sammanlagda stödberättigande utgifterna för varje årligt program.

c)

Inom sex månader efter det att det fleråriga programmet godkänts lägga fram en revisionsstrategi för kommissionen som omfattar de organ som kommer att genomföra de revisioner som avses i a och b och se till att revision görs av de mottagare som får största delen av medfinansieringen från fonden och att revisionerna är jämnt fördelade över hela programperioden.

a)

En årlig revisionsrapport med resultaten av de revisioner som genomförts i enlighet med revisionsstrategin för det årliga programmet och med en redogörelse för alla brister som konstaterats i programmets förvaltnings- och kontrollsystem.

b)

Ett yttrande, på grundval av de kontroller och revisioner som har genomförts under revisionsmyndighetens överinseende, där det anges huruvida förvaltnings- och kontrollsystemets sätt att fungera kan ge en rimlig garanti för att de utgiftsredogörelser som lämnats till kommissionen är korrekta och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta.

c)

Ett utlåtande med en bedömning av om ansökan om utbetalning eller meddelandet om ersättning av slutbetalningen är giltiga och om de berörda utgifterna är lagliga och korrekta.

a)

En styrkt utgiftsredogörelse som upprättats i enlighet med artiklarna 29.1 a och 35 och en ansökan om slutbetalning eller meddelande om ersättning.

b)

Slutrapporten om genomförandet av det årliga programmet enligt artikel 51.

c)

Den årliga revisionsrapport, det yttrande och det utlåtande som avses i artikel 30.3.

a)

det finns uppgifter i en rapport från ett nationellt revisionsorgan eller ett gemenskapsrevisionsorgan som tyder på betydande brister i hur förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar, eller

b)

den delegerade utanordnaren måste genomföra ytterligare kontroller efter att tagit del av uppgifter som gjort honom uppmärksam på att utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte har korrigerats.

a)

om det finns allvarliga brister i programmets förvaltnings- och kontrollsystem som påverkar tillförlitligheten i förfarandet för attestering av utbetalningar och för vilka korrigerande åtgärder inte har vidtagits, eller

b)

om utgifterna i en attesterad utgiftsredogörelse har samband med en allvarlig oegentlighet som inte rättats till, eller

c)

om en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 31 och 32.

a)

Programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister vilket har äventyrat det redan utbetalade gemenskapsstödet.

b)

Det finns utgifter i en attesterad utgiftsredogörelse som inte är korrekta och som inte har korrigerats av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.