ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 115

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

50 årgången
3 maj 2007


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 489/2007 av den 2 maj 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Kommissionen

 

 

2007/268/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 13 april 2007 om genomförande av övervakningsprogram i medlemsstaterna avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar och om ändring av beslut 2004/450/EG [delgivet med nr K(2007) 1554]

3

 

 

2007/269/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 23 april 2007 om skyddsåtgärder när det gäller equin infektiös anemi i Rumänien [delgivet med nr K(2007) 1652]  ( 1 )

18

 

 

2007/270/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 23 april 2007 om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Nederländerna 2006 [delgivet med nr K(2007) 1746]

20

 

 

2007/271/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 23 april 2007 om gemenskapens finansiella bidrag till den konferens om utrotning av rabies i Eurasien som anordnas av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) 2007

22

 

 

2007/272/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 25 april 2007 om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Förenade kungariket 2006 [delgivet med nr K(2007) 1785]

24

 

 

2007/273/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 25 april 2007 om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Tyskland 2006 [delgivet med nr K(2007) 1786]

26

 

 

AVTAL

 

 

Rådet

 

*

Information om dagen för ikraftträdande av partnerskapsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Mikronesiska federationen om fiske

28

 

 

III   Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

 

 

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

 

*

Rådets beslut 2007/274/RIF av den 23 april 2007 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter

29

Avtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter

30

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras

FÖRORDNINGAR

3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 489/2007

av den 2 maj 2007

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 3 maj 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 maj 2007.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 386/2005 (EUT L 62, 9.3.2005, s. 3).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 2 maj 2007 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MA

48,6

TN

127,8

TR

140,3

ZZ

105,6

0707 00 05

JO

196,3

MA

69,3

MK

53,2

TR

109,7

ZZ

107,1

0709 90 70

TR

106,1

ZZ

106,1

0805 10 20

EG

41,7

IL

69,7

MA

44,8

TN

50,1

ZZ

51,6

0805 50 10

IL

61,4

ZZ

61,4

0808 10 80

AR

80,6

BR

80,3

CA

99,8

CL

86,1

CN

100,5

NZ

129,9

US

109,5

UY

65,9

ZA

85,9

ZZ

93,2


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Kommissionen

3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/3


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 13 april 2007

om genomförande av övervakningsprogram i medlemsstaterna avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar och om ändring av beslut 2004/450/EG

[delgivet med nr K(2007) 1554]

(2007/268/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 24.2 fjärde strecksatsen och artikel 10,

med beaktande av rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (2), särskilt artikel 4.2, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs förfaranden för gemenskapens ekonomiska bidrag till program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar.

(2)

Enligt beslut 90/424/EEG, ändrat genom beslut 2006/53/EG (3), kan medlemsstaterna få ekonomiskt bidrag från gemenskapen för utrotningsåtgärder som de vidtar för att bekämpa sådana lågpatogena virusstammar av aviär influensa som man vet kan mutera till högpatogena virusstammar. Dessutom skall medlemsstaterna enligt artikel 24.2 i beslut 90/424/EEG senast den 30 april varje år förelägga kommissionen de årliga eller fleråriga program som inleds påföljande år och för vilka de önskar få ekonomiskt bidrag från gemenskapen.

(3)

I rådets direktiv 92/40/EEG av den 19 maj 1992 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa (4) fastställs de bekämpningsåtgärder som gemenskapen skall vidta vid utbrott av högpatogen aviär influensa hos fjäderfä. Det innehåller dock inga föreskrifter om bekämpning av lågpatogen aviär influensa av subtyperna H5 och H7 eller om regelbunden övervakning av denna sjukdom hos fjäderfä och vilda fåglar.

(4)

Sedan 2002 genomför medlemsstaterna obligatoriska undersökningar avseende aviär influensa hos tamfjäderfä och lämnar in årliga övervakningsprogram till kommissionen, i enlighet med kommissionens beslut 2002/649/EG (5), 2004/111/EG (6), 2005/464/EG (7) och 2006/101/EG (8).

(5)

I direktiv 2005/94/EG föreskrivs vissa förebyggande åtgärder när det gäller övervakning och tidig upptäckt av aviär influensa. Medlemsstaterna skall ha införlivat direktivet senast den 1 juli 2007 och då skall direktiv 92/40/EEG upphöra att gälla.

(6)

De gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa som föreskrivs i direktiv 2005/94/EG omfattar också utbrott av lågpatogen aviär influensa hos fjäderfä som orsakas av aviär influensa av subtyperna H5 och H7. För att det skall vara möjligt att upptäcka eventuell cirkulation av dessa virus i fjäderfäflockar skall medlemsstaterna genomföra obligatoriska övervakningsprogram. Syftet med dessa bekämpningsåtgärder är att förhindra spridning av lågpatogen aviär influensa av subtyperna H5 och H7 innan den har brett ut sig i tamfjäderfäbeståndet, så att man kan avvärja risken för att den skall mutera till högpatogen aviär influensa med eventuella förödande konsekvenser.

(7)

I direktiv 2005/94/EG föreskrivs det också att övervakningsprogram skall genomföras avseende vilda fåglar för att, på grundval av en regelbundet uppdaterad riskbedömning, öka kunskapen om de hot som vilda fåglar utgör med avseende på aviärt influensavirus hos fåglar.

(8)

Det är viktigt att stärka övervakningen med anledning av den senaste tidens höga förekomst av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 hos vilda fåglar i Europa, med beaktande av resultaten av medlemsstaternas undersökningar mellan 2003 och 2006 och den senaste tidens vetenskapliga arbete inom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) (9), i samarbete med Ornis, en vetenskaplig arbetsgrupp vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö. Dessa organ kommer att fortsätta sitt arbete, och resultaten av det kan leda till uppdateringar.

(9)

Vid genomförandet av övervakningsprogram avseende vilda fåglar skall man till fullo beakta kraven i rådets direktiv 79/409/EEG (10) när det gäller skydd och bevarande av alla naturligt förekommande vildfågelarter i gemenskapen.

(10)

I kommissionens beslut 2004/450/EG av den 29 april 2004 om standardkrav för innehållet i ansökningar om gemenskapsbidrag till program för utrotning, övervakning och bekämpning av djursjukdomar (11) fastställs standardkrav för innehållet i ansökningar om gemenskapsbidrag till program för utrotning, övervakning och bekämpning av djursjukdomar.

(11)

Eftersom det i beslut 90/424/EEG föreskrivs att gemenskapen skall lämna ekonomiskt bidrag till medlemsstaternas kostnader för program för utrotning, övervakning och bekämpning av vissa djursjukdomar, däribland aviär influensa, kan medlemsstaterna senast den 30 april varje år lämna in övervakningsprogram avseende aviär influensa till kommissionen för att få godkännande för ekonomiskt bidrag från gemenskapen, i enlighet med artikel 24.2 i beslutet. Beslut 2004/450/EG bör ändras så att det innehåller standardkrav för innehållet i ansökningar om gemenskapsbidrag till program för övervakning av aviär influensa.

(12)

Beslut 2004/450/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande av övervakningsprogram för aviär influensa

De övervakningsprogram avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar som skall genomföras i medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2005/94/EG skall vara förenliga med riktlinjerna i bilagorna I och II till detta beslut.

Artikel 2

Ändringar i beslut 2004/450/EG

Beslut 2004/450/EG skall ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1 skall följande punkt c läggas till:

”c)

åtminstone den information som anges i bilaga IV när det rör sig om den djursjukdom som anges i del C i bilaga IV”.

2.

Följande del C skall läggas till i bilaga I:

”DEL C

Sjukdom som avses i artikel 1 c

Aviär influensa”

3.

En ny bilaga innehållande texten i bilaga III till det här beslutet skall läggas till som bilaga IV.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom rådets beslut 2006/965/EG (EUT L 397, 30.12.2006, s. 22).

(2)  EUT L 10, 14.1.2006, s. 16.

(3)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 37.

(4)  EGT L 167, 22.6.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/104/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 352).

(5)  EGT L 213, 9.8.2002, s. 38.

(6)  EUT L 32, 5.2.2004, s. 20. Beslutet ändrat genom beslut 2004/615/EG (EUT L 278, 27.8.2004, s. 59).

(7)  EUT L 164, 24.6.2005, s. 52. Beslutet ändrat genom beslut 2005/726/EG (EUT L 273, 19.10.2005, s. 21).

(8)  EUT L 46, 16.2.2006, s. 40.

(9)  Vetenskapligt yttrande ”Migratory birds and their possible role in the spread of highly pathogenic avian influenza” (EFSA, 12 maj 2006) och dess tillägg (11 december 2006).

(10)  EGT L 103, 25.4.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368).

(11)  EUT L 155, 30.4.2004, s. 90. Rättat i EUT L 92, 12.4.2005, s. 16). Beslutet ändrat genom beslut 2006/282/EG (EUT L 104, 13.4.2006, s. 40).


BILAGA I

Riktlinjer för genomförandet av övervakningsprogram i medlemsstaterna avseende aviär influensa hos fjäderfä

A.   Mål, allmänna krav och kriterier för övervakning

A.1.   Mål

Serologisk övervakning av lågpatogen aviär influensa av subtyperna H5 och H7 hos fjäderfä skall ha följande mål:

1.

Att påvisa subkliniska infektioner med lågpatogen aviär influensa av subtyperna H5 och H7 som ett komplement till systemen för tidig upptäckt och därigenom förebygga att dessa virus eventuellt muterar till högpatogen aviär influensa.

2.

Att påvisa infektioner med lågpatogen aviär influensa av subtyperna H5 och H7 hos särskilda målgrupper av fjäderfäbestånden som är utsatta för särskild smittrisk på grund av driftsformer eller vissa arters mottaglighet för sjukdomen.

3.

Att bidra till att dokumentera ett visst lands, områdes eller compartments status som fritt från anmälningspliktig aviär influensa för internationell handel enligt OIE:s regler.

A.2.   Allmänna krav och kriterier

1.

Provtagningen skall avslutas senast den 31 december det år då programmet genomförs. När det gäller fjäderfä skall provtagningen omfatta en period som är anpassad till produktionsperioderna för respektive kategori av fjäderfä.

2.

Av resursskäl rekommenderas att man använder prov som tagits för andra syften.

3.

Analysen av proverna skall göras av medlemsstaternas nationella laboratorier för aviär influensa eller av andra laboratorier som är godkända av de behöriga myndigheterna och står under tillsyn av det nationella laboratoriet.

4.

Alla resultat (både serologiska och virologiska) skall skickas till gemenskapens referenslaboratorium för aviär influensa för sammanställning. Det måste säkerställas att informationsflödet fungerar tillfredsställande. Gemenskapens referenslaboratorium skall erbjuda tekniskt stöd och hålla välfyllda lager av diagnostiska reagens.

5.

Alla virusisolat av aviär influensa skall sändas till Gemenskapens referenslaboratorium i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, om inte undantag medges enligt kapitel V punkt 4 (Differentialdiagnos) i den diagnostikhandbok som fastställs i kommissionens beslut 2006/437/EG (1). Virus av subtyperna H5 eller H7 skall lämnas omedelbart och genomgå standardtester för karakterisering (nukleotidsekvensering/IVPI) i enlighet med diagnostikhandboken.

6.

Om möjligt skall de nationella referenslaboratorierna till gemenskapens referenslaboratorium lämna H5- och H7-positiva serum som har samlats in från andfåglar, för att det skall kunna etableras ett arkiv som gör det lättare att utveckla framtida test.

B.   Övervakning avseende aviär influensa hos fjäderfä

1.

Alla positiva resultat skall följas upp med retrospektiva undersökningar på anläggningen, och slutsatserna av dessa undersökningar skall rapporteras till kommissionen och till gemenskapens referenslaboratorium.

2.

Gemenskapens referenslaboratorium skall tillhandahålla särskilda protokoll som skall medfölja försändelserna av material till gemenskapens referenslaboratorium samt rapporteringstabeller för övervakningsdata. I tabellerna skall laboratoriets testmetoder anges. Dessa tabeller skall användas så att resultaten kan skickas in i ett enda dokument.

3.

Blodprov för serologisk undersökning skall tas på alla arter av fjäderfä, även frigående, från minst 5–10 fåglar (utom ankor, gäss och vaktlar) per anläggning och från olika djurhus om anläggningen omfattar fler än ett hus. Om det finns flera djurhus skall urvalets storlek per anläggning ökas i lämpligt omfång. Minst 5 fåglar per djurhus bör ingå i urvalet.

4.

Provtagningen skall stratifieras i hela medlemsstaten så att proven kan betraktas som representativa för hela medlemsstaten, med beaktande av följande:

a)

Antal anläggningar där prover skall tas (utom de med ankor, gäss och kalkoner); antalet skall bestämmas så att minst en smittad anläggning identifieras om andelen smittade anläggningar är minst 5 % med ett konfidensintervall på 95 % (se tabell 1).

b)

Det antal fåglar på vilka prov tas på respektive anläggning skall fastställas så att sannolikheten för att identifiera minst en fågel som reagerar positivt är 95 %, om andelen seropositiva fåglar är större än eller lika med 30 %.

5.

På grundval av en riskbedömning och den specifika situationen i den berörda medlemsstaten skall man vid provtagningen också beakta följande:

a)

Produktionssätt och specifika risker; provtagningen skall anpassas till frigående och utegående djur och hobbyhöns, och man skall även ta hänsyn till andra faktorer, t.ex. kontinuerlig uppfödning, användning av ytvatten, förhållandevis längre livstid, anläggningar med flera arter eller andra relevanta faktorer.

b)

Antalet anläggningar med kalkoner, ankor och gäss där prover skall tas skall bestämmas så att minst en smittad anläggning identifieras om andelen smittade anläggningar är minst 5 % med ett konfidensintervall på 99 % (se tabell 2).

c)

I medlemsstater där det finns ett betydande antal anläggningar med fågelvilt, ratiter och vaktlar skall dessa inkluderas i programmet. När det gäller vaktlar skall prover tas endast på vuxna (eller värpande) avelsfåglar.

d)

Provtagningen skall följa produktionssäsongen. Om det behövs kan emellertid provtagningen läggas upp så att man beaktar att andra fjäderfän som fungerar som värddjur kan finnas på anläggningen under andra perioder och då framkalla en större risk för att sjukdomen införs.

e)

Om det finns ett betydande antal hobbybesättningar kan övervakningen också omfatta dem.

f)

Medlemsstater som är skyldiga att ta prover avseende förekomst av Newcastlesjuka för att bibehålla sin status som icke-vaccinerande länder i enlighet med kommissionens beslut 94/327/EG (2) får använda dessa prover från avelsflockar för övervakning av antikroppar mot H5 eller H7.

Tabell 1

Antal anläggningar där prover skall tas per kategori av fjäderfä (utom anläggningar med kalkoner, ankor eller gäss)

Antal anläggningar per kategori av fjäderfä per medlemsstat

Antal anläggningar där prover skall tas

Upp till 34

Alla

35–50

35

51–80

42

81–250

53

> 250

60


Tabell 2

Antal anläggningar med kalkoner, ankor och gäss där prover skall tas

Antal anläggningar per medlemsstat

Antal anläggningar där prover skall tas

Upp till 46

Alla

47–60

47

61–100

59

101–350

80

> 350

90

C.   Särskilda krav för att påvisa smitta med aviär influensa av subtyperna H5 och H7 hos ankor, gäss och vaktlar

1.

Blodprov för serologisk undersökning skall företrädesvis tas från utegående fåglar.

2.

Från varje utvald anläggning skall 40–50 blodprov tas för serologisk undersökning.

3.

Om det inte finns några kommersiella besättningar kan övervakningen omfatta hobbybesättningar.

D.   Laboratorietester

1.

Laboratorietester skall utföras enligt diagnostikhandboken för aviär influensa (kommissionens beslut 2006/437/EG) om godkännande av en diagnostikhandbok för aviär influensa (inklusive hemagglutinationinhibitionstest på serum från ankor och gäss).

2.

Om en medlemsstat planerar att göra laboratorietester som inte fastställs i diagnostikhandboken för aviär influensa, och som inte heller beskrivs i OIE:s Terrestrial Manual, skall den lämna nödvändiga valideringsuppgifter till gemenskapens referenslaboratorium samtidigt som den lämnar undersökningsprogrammet till kommissionen för godkännande.

3.

Alla positiva serologiska resultat skall bekräftas av de nationella laboratorierna för aviär influensa genom ett hemagglutinationinhibitionstest på stammar som gemenskapens referenslaboratorium för aviär influensa skall anvisa och tillhandahålla.

H5

a)

Ett första test med Ostrich/Denmark/72420/96 (H5N2).

b)

Testa alla positiva prover med Duck/Denmark/64650/03 (H5N7) för att eliminera antikroppar som korsreagerar med N2.

H7

a)

Ett första test med Turkey/England/647/77 (H7N7).

b)

Testa alla positiva prover med African Starling/983/79 (H7N1) för att eliminera antikroppar som korsreagerar med N7.


(1)  EUT L 237, 31.8.2006, s. 1.

(2)  EGT L 146, 11.6.1994, s. 17.


BILAGA II

Riktlinjer för genomförandet av övervakningsprogram i medlemsstaterna avseende aviär influensa hos vilda fåglar

A.   Mål, allmänna krav och kriterier för övervakning

A1.   Mål

Målet med virologisk övervakning av aviär influensa hos vilda fåglar är att identifiera risken för överföring av AI-virus (lågpatogen och högpatogen aviär influensa) till tamfjäderfä med hjälp av följande:

Tidig påvisning av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 genom undersökning av ökad sjuklighet och dödlighet hos vilda fåglar, särskilt hos utvalda högriskarter.

I sådana fall då högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 påvisas hos vilda fåglar, intensifierad övervakning av levande och döda vilda fåglar för att ta reda på om vilda fåglar av andra arter kan fungera som symptomfria bärare (se del E i denna bilaga).

Fortsatt grundläggande övervakning av diverse arter av viltlevande flyttfåglar som en del av den löpande övervakningen av lågpatogena aviära influensavirus. Prov skall företrädesvis tas från andfåglar (vattenfåglar) och Charadriiformes (strandfåglar och måsar) för att bedöma om de är bärare av lågpatogent aviärt influensavirus av subtyperna H5 och H7 (vilket hur som helst också skulle påvisa eventuellt förekommande högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 och andra högpatogena aviära influensavirus). Prov skall särskilt tas på högriskarter.

A2.   Allmänna krav och kriterier

1.

Provtagningen skall avslutas senast den 31 december det år då programmet genomförs.

2.

Analysen av proverna skall göras av medlemsstaternas nationella laboratorier för aviär influensa eller av andra laboratorier som är godkända av de behöriga myndigheterna och står under tillsyn av det nationella laboratoriet.

3.

Alla resultat skall skickas till gemenskapens referenslaboratorium för aviär influensa för sammanställning. Det måste finnas ett bra informationsflöde. Gemenskapens referenslaboratorium skall erbjuda tekniskt stöd och välfyllda lager av diagnostiska reagens.

4.

Alla virusisolat av aviär influensa hos vilda fåglar skall sändas till gemenskapens referenslaboratorium i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen om inte undantag medges enligt kapitel V punkt 4 (Differentialdiagnos) i den diagnostikhandbok som fastställs i beslut 2006/437/EG. Virus av subtyperna H5 eller H7 skall lämnas omedelbart och genomgå standardtester för karakterisering (nukleotidsekvensering/IVPI) i enlighet med ovannämnda diagnostikhandbok.

B.   Undersökning avseende aviär influensa hos vilda fåglar

Utformning och genomförande

Ett nära samarbete mellan epidemiologer och ornitologer och den behöriga naturskyddsmyndigheten skall säkerställas när det gäller övervakningens utformning, hjälp med artidentifiering och optimering av provtagningen. Övervakningens utformning skall anpassas till landets situation när det gäller urval av vilka arter som skall omfattas av provtagningen, på grundval av vilka arter som är vanligast förekommande och hur stora fågelpopulationerna är. Vid uttagningen av prov skall hänsyn tas till årstidsbestämda förhållanden i flyttmönstret som kan variera i de olika medlemsstaterna. Hänsyn skall också tas till fågelarters beteende när det gäller flyttfågelleder, fåglars viktigaste habitat, flockinstinkt och beblandning med andra arter under flytt samt resultaten från föregående övervakning under 2003–2006. Dessutom kommer en löpande översyn att företas och feedback att ges via arbetsgruppen för övervakning av aviär influensa hos vilda fåglar, som analyserar nya uppgifter efter hand som de föreligger.

När det gäller högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 skall alla dessa faktorer tas i beaktande utifrån sannolikheten för att vilda fåglar exponeras för smittat fjäderfä och smittade vilda fåglar i områden med sjukdomsutbrott, och sannolikheten för att vilda fåglar kommer i kontakt med tamfjäderfä i driftsformerna för fjäderfä i de olika medlemsstaterna.

Som en hjälp för att bedöma sannolikhetsgraden kan beslutsträden och beslutstabellerna i EFSA:s yttrande (1), som utarbetats i samarbete med Europeiska kommissionens generaldirektoratet för miljö utgöra ett effektivt redskap vid medlemsstaternas lokala riskbedömningar för att anpassa sig till en situation i ständig utveckling, på grundval av ett nära samarbete och utväxling av synpunkter medlemsstaterna emellan.

Kontakter med organisationer som sysslar med fågelskydd/fågelskådning och stationer för ringmärkning skall uppmuntras. Provtagningen skall i förekommande fall utföras under överinseende av personal från dessa grupper eller stationer, av jägare och andra ornitologiskt kunniga personer.

1.

Passiv övervakning av sjuka och döda vilda fåglar skall inriktas på

a)

områden där det förekommer ökad sjuklighet och dödlighet hos vilda fåglar,

b)

områden som ligger nära inpå hav, sjöar och vattendrag där man har funnit döda fåglar, särskilt om de berörda områdena ligger i närheten av tamfjäderfäanläggningar,

c)

fåglar som tillhör arter identifierade som högriskarter, se förteckningen i del D, och andra vilda fåglar som lever nära inpå dem.

2.

Dessutom skall undersökningar av levande och döda vilda fåglar där det påvisats fall av H5N1 helst inriktas på

a)

vilda fåglar eller fjäderfä för att om möjligt identifiera symptomfria bärare,

b)

fåglar i områden med epidemiologisk förbindelse till sådana fall,

c)

fåglar som kan komma i nära kontakt med tamfjäderfäanläggningar (skyddszon, övervakningszon och område B), och som kan fungera som symptomfria bärare, särskilt arter uppförda i del E.

3.

Aktiv övervakning av levande och kliniskt friska och/eller klinisk sjuka, skadade eller dödade (2) fåglar skall inriktas på

a)

flyttfåglar som tillhör ordningarna Anseriformes (andfåglar) och Charadriiformes (vadarfåglar),

b)

områden där man konstaterat att ett stort antal flyttfåglar av olika arter koncentreras och kommer i kontakt med varandra, särskilt om dessa områden ligger i närheten av tamfjäderfäanläggningar,

c)

ett urval av högriskarter (3).

Provtagningsmetoder

1.

Det skall tas svabbprov från svalg och kloak från till synes friska viltlevande fåglar för virologisk undersökning. Om det av någon anledning inte är praktiskt möjligt att ta kloaksvabbar från levande fåglar, kan försiktigt insamlade färska faecesprov vara ett alternativ. Det skall dock säkerställas spårbarhet, när det rör sig om ställen där olika fågelarter är i kontakt med varandra.

2.

Prover skall tas på svabbprover från kloak och svabbprover från luftrör/svalg och/eller vävnader (hjärna, hjärta, lungor, luftrör, njurar och tarmar) från vilda fåglar som påträffats döda eller nedskjutna för virusisolering och molekylär detektion (PCR).

3.

Proverna skall lagras och transporteras med särskild omsorg. Svabbproverna måste kylas omedelbart på is eller med frysklampar och lämnas in till laboratoriet så snart som möjligt. Proverna får inte frysas om detta inte är absolut nödvändigt. Om möjligt skall svabbproverna placeras i ett antibiotiskt medium eller i ett särskilt virustransportmedium, där de är helt nedsänkta. Placeringen av proverna i transportmediet är ett komplement, inte ett alternativ, till nedkylning. Om det inte finns något sådant medium skall svabbproverna läggas tillbaka i sin hylsa och skickas in torra. Om det inte går att transportera proverna till laboratoriet inom 48 timmar (transporttemperatur på 4 °C) skall proverna omedelbart frysas, lagras och sedan transporteras i torris. Lagring och transport av prover kan påverkas av en rad faktorer, vilket innebär att den metod som används skall vara ändamålsenlig.

4.

Provtagningen skall genomföras i överensstämmelse med diagnostikhandboken för aviär influensa (beslut 2006/437/EG) om fastställande av metoder för bekräftande och differentialdiagnos av aviär influensa.

C.   Laboratorietester

1.

Laboratorieundersökningar skall genomföras i överensstämmelse med diagnostikhandboken för aviär influensa (beslut 2006/437/EG) om metoder för bekräftande och differentialdiagnosticering av aviär influensa.

2.

Om en medlemsstat planerar att göra laboratorietester som inte fastställs i diagnostikhandboken för aviär influensa, och som inte heller beskrivs i OIE:s Terrestrial Manual, skall den lämna nödvändiga valideringsuppgifter till gemenskapens referenslaboratorium samtidigt som den lämnar undersökningsprogrammet till kommissionen för godkännande.

3.

Alla prov som har samlats in som led i övervakning av aviär influensa hos vilda fåglar skall testas så snabbt som möjligt om möjligt med hjälp av molekylära tekniker, och i överensstämmelse med diagnostikhandboken (beslut 2006/437/EG). Dessa tester får endast användas vid laboratorier som kan garantera kvalitetssäkring och som använder metoder som gemenskapens referenslaboratorium för aviär influensa har godkänt. Dessutom skall metoderna ha gett acceptabla resultat i de senaste jämförande undersökningarna (ringtest) av nationella laboratorier. Det rekommenderas att ett första screeningtest företas med användning av M-gen-PCR, med snabb testning av H5-positiva prov (inom två veckor), och om resultatet är positivt skall klyvningsstället analyseras så snabbt som möjligt för bestämning av om dess motiv är högpatogen aviär influensa eller lågpatogen aviär influensa. Om förekomst av högpatogen aviär influensa av subtyp H5 bekräftas, skall en ytterligare analys snabbt företas för bestämning av N-typen (även detta kan endast ge bevis som utesluter N1).

4.

På laboratoriet kan det tillåtas att man samlar upp till fem prov från samma art, vilka har samlats in på samma tid och ställe, om det kan garanteras att de enskilda proverna i händelse av en positiv reaktion kan identifieras och testas igen.

5.

Serologisk övervakning skall inte tillämpas i samband med undersökningar för aviär influensa hos vilda fåglar, eftersom serologiska metoder inte kan visa skillnad mellan HP- och LP-stammar, och man inte på grundval av fynd av antikroppar kan dra slutsatser om var de vilda fåglarna med sannolikhet har smittats. Serologisk övervakning kan dock ha stor betydelse när det rör sig om att undersöka hos vilka stann- och flyttfågelarter H5/H7-virus är eller har varit vanliga (eller endemiska). Sådana analyser får endast utföras av specialiserade laboratorier som använder en noggrant utvald panel av antigener för att säkerställa påvisning av hemagglutininspecifika antikroppar (dvs. för att eliminera möjligheten för interferens från N-specifika antikroppar).

Förteckning över vilda fågelarter som uppvisar en förhöjd risk i fråga om aviär influensa (4)

Svenskt namn

Vetenskapligt namn

Mindre sångsvan

Cygnus columbianus

Sångsvan

Cygnus cygnus

Knölsvan

Cygnus olor

Gäss

Spetsbergsgås

Anser brachyrhynchus

Sädgås

Anser fabalis

Bläsgås (Europeisk underart)

Anser albifrons albifrons

Fjällgås

Anser erythropus

Grågås

Anser anser

Vitkindad gås

Branta leucopsis

Prutgås

Branta bernicla

Rödhalsad gås

Branta ruficollis

Kanadagås

Branta canadensis

Änder

Bläsand

Anas penelope

Kricka

Anas crecca

Gräsand

Anas platyrhynchos

Stjärtand

Anas acuta

Årta

Anas querquedula

Skedand

Anas clypeata

Marmorand

Marmaronetta angustirostris

Rödhuvad dykand

Netta rufina

Brunand

Aythya ferina

Vigg

Aythya fuligula

Vadare

Tofsvipa

Vanellus vanellus

Ljungpipare

Pluvialis apricaria

Rödspov

Limosa limosa

Brushane

Philomachus pugnax

Måsar

Skrattmås

Larus ridibundus

Fiskmås

Larus canus

Förteckning över fåglar som lever nära inpå tamfjäderfä (5)

Svenskt namn

Vetenskapligt namn

Risk för kontakt med fjäderfä

Grupp 1.   

Arter som är intimt förbundna med fjäderfäproduktion i Europa

Tamgås

Anser anser domesticus

Hög

Tamanka

Anas platyrhynchos

Hög

Myskanka

Cairina moschata

Hög

Klippduva

Columba livia

Hög

Gråsparv

Passer domesticus

Hög

Grupp 2.   

Arter som skulle kunna dela jordbruksmark med tamfjäderfä i Nordeuropa

Ljungpipare

Pluvialis apricaria

Låg

Tofsvipa

Vanellus vanellus

Måttlig

Skrattmås

Larus ridibundus

Hög

Fiskmås

Larus canus

Hög

Gråtrut

Larus argentatus

Låg

Ringduva

Columba palumbus

Hög

Turkduva

Streptopelia decaocto

Hög

Fasan

Phasianus colchicus

Hög

Lärkarter

Alauda & Galerida spp.

Låg

Piplärkor

 

Låg

Ärlor

 

Måttlig

Björktrast

Turdus pilaris

Måttlig

Rödvingetrast

Turdus iliacus

Måttlig

Skata

Pica pica

Hög

Kaja

Corvus monedula

Hög

Råka

Corvus frugilegus

Måttlig

Kråka

Corvus corone

Måttlig

Korp

Corvus corax

Låg

Stare

Sturnus vulgaris

Hög

Svartstare

Sturnus unicolor

Hög

Gråsparv

Passer domesticus

Hög

Pilfink

Passer montanus

Hög

Finkar

 

Måttlig

Fältsparvar

Miliaria, Emberiza spp.

Måttlig

Grupp 3.   

Arter som skulle kunna dela våtmarker med tamvattenfåglar i Nordeuropa

Hägrar (släktet Egretta)

Egretta spp.

Låg

Hägrar (släktet Ardea)

Ardea och andra spp.

Måttlig

Storskarv

Phalacrocorax carbo

Måttlig

Storkar

Ciconia spp.

Låg

Knölsvan

Cygnus olor

Måttlig

Grågås

Anser anser

Måttlig

Kanadagås

Branta canadensis

Låg

Änder

Anas & Aythya spp.

Låg

Gräsand

Anas platyrhynchos

Hög

Sothöna

Fulica atra

Måttlig

Rörhöna

Gallinula chloropus

Måttlig


(1)  Vetenskapligt yttrande ”Migratory birds and their possible role in the spread of highly pathogenic avian influenza” (EFSA, 12 maj 2006).

(2)  Dödade vid jakt enligt kraven i rådets direktiv 79/409/EEG när det gäller skydd av alla naturligt förekommande arter av vilda fåglar.

(3)  Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö kommer att lägga fram en förteckning.

(4)  Förteckningen är inte uttömmande, utan är endast avsedd för identifiering av flyttfågelarter som skulle kunna uppvisa en förhöjd risk i fråga om överföring av aviär influensa till gemenskapen, mot bakgrund av deras flyttmönster i områden där högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 har uppträtt antingen hos vilda fåglar eller hos fjäderfä. Den grundar sig på det vetenskapliga yttrande om flyttfåglar och deras möjliga roll vid spridningen av högpatogen aviär influensa (”Migratory birds and their possible role in the spread of highly pathogenic avian influenza”) som antogs av panelen för djurs hälsa och välbefinnande vid EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) den 12 maj 2006 och det arbete som utförts av kommittén för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen av direktivet om bevarande av vilda fåglar (Ornis) och entreprenörer som har avtal med Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö. Denna förteckning skulle dock kunna uppdateras och utökas till följd av nya resultat av ytterligare vetenskapliga studier när dessa blir tillgängliga och på grundval av den riskbedömning som nationella myndigheter gör med hänsyn till sin specifika ornitologiska situation.

(5)  Förteckningen är inte uttömmande, utan är endast avsedd för identifiering av stannfåglar eller europeiska icke flyttande fågelarter som lever nära inpå tamfjäderfä (särskilt i nordvästra Europa) och som i teorin befinner sig i riskzonen för överföring av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 från potentiellt asymptomatiskt smittade vilda fåglar (”bridge species”). Den grundar sig på det vetenskapliga yttrande om flyttfåglar och deras eventuella roll vid spridningen av högpatogen aviär influensa (”Migratory birds and their possible role in the spread of highly pathogenic avian influenza”) som antogs av panelen för djurs hälsa och välbefinnande vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet den 12 maj 2006 och det arbete som utförts av kommittén för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen av direktivet om bevarande av vilda fåglar (Ornis) och entreprenörer som har avtal med Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö (GD Miljö). Denna förteckning skulle dock kunna uppdateras och utökas till följd av nya resultat av ytterligare vetenskapliga studier när dessa blir tillgängliga. I synnerhet har GD Miljö gett Wetland international och Euring i uppdrag att se över, uppdatera och utöka den preliminära analysen av arter och geografiska lägen med högre riskprofil mot bakgrund av H5N1-utbrott i Europa under 2006, och att kartlägga andra högriskarter av fågel som skulle kunna fungera som ”bridge species” mellan vilda fåglar och fjäderfä och/eller människor i olika delar av Europa. Resultaten bör vara tillgängliga i slutet av juni 2007.

(http://ec.europa.eu/environment/nature/nature_conservation/focus_wild_birds/avian_influenza/pdf/avian_influenza_report.pdf). De bör resultera i en mycket pålitligare preliminär förteckning över högriskarter och risk för kontakt med fjäderfä inom EU samt ge möjlighet att införa ett mer målinriktat tillvägagångssätt.


BILAGA III

”BILAGA IV

Image

Image

Image


3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/18


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 23 april 2007

om skyddsåtgärder när det gäller equin infektiös anemi i Rumänien

[delgivet med nr K(2007) 1652]

(Text av betydelse för EES)

(2007/269/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (1), särskilt artikel 10.4, och

av följande skäl:

(1)

Equin infektiös anemi (nedan kallat ”EIA”) är en virussjukdom som bara angriper hästdjur. EIA-infektioner har en tendens att förbli oupptäckta, om inte dödsfallet följer på något av de akuta kliniska angreppen. Inkubationstiden är normalt 1–3 veckor, men kan vara så lång som 3 månader. Infekterade hästdjur bär på smittan resten av livet och kan potentiellt föra infektionen vidare till andra hästdjur. Detta sker genom överföring av blod från ett infekterat hästdjur, troligtvis via blodsugande hästflugor som avbryts i sitt förehavande, via smitta av fostret i livmodern eller via användning av kontaminerade nålar eller infusion av blodprodukter som innehåller viruset.

(2)

EIA är en anmälningspliktig sjukdom enligt bilaga A till rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land (2). Vidare fastställs i rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (3) att EIA-utbrott skall anmälas till kommissionen och de övriga medlemsstaterna via systemet för anmälan av djursjukdomar (ADNS).

(3)

I artikel 4.5 i direktiv 90/426/EEG fastställs restriktioner för förflyttning av hästdjur från anläggningar där förekomst av EIA har bekräftats, fram till den tidpunkt då de djur som är kvar efter att de angripna djuren har avlivats har genomgått två Coggins-test med negativt resultat.

(4)

Till skillnad från situationen i andra medlemsstater är EIA endemisk i Rumänien, och omedelbar avlivning av infekterade hästdjur sker inte konsekvent. Därför har Rumänien på frivillig basis efter EU-anslutningen fortsatt att i tillämpliga delar genomföra de relevanta bestämmelserna i kommissionens beslut 2004/825/EG av den 29 november 2004 om skyddsåtgärder vid import av hästdjur från Rumänien (4).

(5)

I fråga om handeln med levande hästdjur samt sperma, ägg (ova) och embryon från dessa kan sjukdomssituationen i Rumänien utgöra en hälsorisk för hästdjur i gemenskapen.

(6)

Det bör därför antas skyddsåtgärder genom att man fastställer en särskild ordning för förflyttning av och handel med hästdjur samt sperma, ägg (ova) och embryon från hästdjur från Rumänien, för att skydda hälsan och välbefinnandet hos hästdjur i medlemsstaterna.

(7)

Enligt kommissionens beslut 93/623/EEG av den 20 oktober 1993 om en identitetshandling (pass) som skall åtfölja registrerade hästdjur (5) och kommissionens beslut av den 22 december 1999 om ändring av beslut 93/623/EEG och om identifiering av hästdjur för avel och produktion (6) skall hästdjur under förflyttning eller transport åtföljas av en identitetshandling.

(8)

Kraven för intyg i samband med förflyttning och transport av hästdjur fastställs i artikel 8 i direktiv 90/426/EEG. För att förbättra spårbarheten när det gäller registrerade hästdjur från områden som är angripna av EIA vid export till andra medlemsstater bör intyget i enlighet med bilaga B till direktiv 90/426/EEG ersättas av ett hälsointyg i enlighet med bilaga C till det direktivet.

(9)

I enlighet med kapitel II del A i bilaga D till rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (7), fastställs genom kommissionens beslut 95/307/EG av den 24 juli 1995 om fastställande av förebilden till veterinärintyg vid handel med sperma av hästdjur (8) att hingstar skall testas för EIA om sperma insamlas för handel inom EG. Det är dock nödvändigt att komplettera de djurhälsovillkor som fastställs i kommissionens beslut 95/294/EG av den 24 juli 1995 om fastställande av förebilden till veterinärintyg vid handel med ägg (ova) och embryon av hästdjur (9) med ett testkrav för EIA-test i de fall då äggen och embryona insamlas från ston som hålls i Rumänien.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Skyddsåtgärder som skall tillämpas på hästdjur från Rumänien

1.   Rumänien skall säkerställa att hästdjur inte sänds till andra medlemsstater om inte de berörda djuren uppfyller följande villkor:

a)

De skall med negativt resultat ha genomgått ett Coggins-test av ett blodprov som är taget högst 30 dagar före avsändningen, och testet och testresultaten skall vara införda i avsnitt VII i den identitetshandling som fastställs i beslut 93/623/EEG och 2000/68/EG och som åtföljer djuret under förflyttningen.

b)

De skall åtföljas av ett hälsointyg i enlighet med bilaga C till direktiv 90/426/EEG med följande kompletterande text:

”Hästdjur, i enlighet med kommissionens beslut 2007/269/EG.”

2.   Punkt 1 gäller inte för hästdjur från anläggningar utanför Rumänien som transiterar genom Rumänien på större vägar och motorvägar eller transporteras genom landet utan avbrott i transporten direkt till ett slakteri för omedelbar slakt.

3.   Rumänien skall säkerställa att ägg (ova) och embryon av hästdjur inte sänds till andra medlemsstater om inte de berörda produkterna uppfyller följande villkor:

a)

De skall vara insamlade från donatorsston som med negativt resultat vid varje enskilt tillfälle har genomgått ett Coggins-test på ett blodprov som är taget högst 30 dagar före insamlingen av äggen eller embryona i sändningen.

b)

Sändningen av ägg (ova) eller embryon skall åtföljas av ett djurhälsointyg i enlighet med bilagan till beslut 95/294/EG med följande kompletterande text:

”Ägg (ova) eller embryon, i enlighet med kommissionens beslut 2007/269/EG.”

4.   Rumänien skall regelbundet rapportera till kommissionen och de övriga medlemsstaterna om utvecklingen när det gäller EIA och om de åtgärder som landet vidtagit för att bekämpa sjukdomen.

Artikel 2

Tillämpning

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 23 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG (EGT L 315, 19.11.2002, s. 14).

(2)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/104/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 352).

(3)  EGT L 378, 31.12.1982, s. 58. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/216/EG (EUT L 67, 5.3.2004, s. 27).

(4)  EUT L 358, 3.12.2004, s. 18. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 1792/2006 (EUT L 362, 20.12.2006, s. 1).

(5)  EGT L 298, 3.12.1993, s. 45. Beslutet ändrat genom beslut 2000/68/EG (EGT L 23, 28.1.2000, s. 72).

(6)  EGT L 23, 28.1.2000, s. 72.

(7)  EGT L 268, 14.9.1992, s. 54. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/68/EG (EUT L 139, 30.4.2004, s. 321. Rättat i EUT L 226, 25.6.2004, s. 128).

(8)  EGT L 185, 4.8.1995, s. 58.

(9)  EGT L 182, 2.8.1995, s. 27.


3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/20


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 23 april 2007

om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Nederländerna 2006

[delgivet med nr K(2007) 1746]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(2007/270/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artiklarna 3.3 och 3a.1, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella bidrag till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. Enligt beslut 90/424/EEG, ändrat genom beslut 2006/53/EG (2), kan gemenskapen ge medlemsstaterna finansiella bidrag för vissa kostnader i samband med bekämpning av aviär influensa.

(2)

Utbrott av aviär influensa förekom i Nederländerna under 2006. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen. Nederländerna har vidtagit åtgärder för att bekämpa sjukdomen i enlighet med artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG.

(3)

Det finansiella bidraget från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats genomfördes på ett effektivt sätt och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom vissa tidsfrister.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3) omfattar inte längre aviär influensa i och med ändringen av beslut 90/424/EEG genom beslut 2006/53/EG. Det är därför nödvändigt att i detta beslut uttryckligen föreskriva att beviljande av finansiellt bidrag till Nederländerna förutsätter att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 349/2005 följs.

(5)

I artikel 3a.3 i beslut 90/424/EEG föreskrivs att gemenskapens finansiella bidrag skall vara 50 % av medlemsstatens bidragsberättigande kostnader.

(6)

Nederländerna har uppfyllt alla tekniska och administrativa krav i artiklarna 3.3 och 3a.2 i beslut 90/424/EEG. Nederländerna lämnade den 30 augusti 2006 information till kommissionen om kostnaderna i samband med sjukdomsutbrottet och har därefter fortsatt att lämna alla nödvändiga uppgifter om kostnader för kompensation samt driftskostnader.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansiellt bidrag från gemenskapen

1.   Nederländerna får beviljas ett finansiellt bidrag från gemenskapen för kostnader som den medlemsstaten haft i samband med de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG och som vidtogs under 2006 för att bekämpa aviär influensa.

Detta finansiella bidrag skall motsvara 50 % av de kostnader som berättigar till bidrag från gemenskapen.

2.   Vid tillämpningen av detta beslut skall artiklarna 2–5, artiklarna 7 och 8, artikel 9.2, 9.3 och 9.4 samt artikel 10 i förordning (EG) nr 349/2005 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 2

Adressat

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 23 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 37.

(3)  EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.


3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/22


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 23 april 2007

om gemenskapens finansiella bidrag till den konferens om utrotning av rabies i Eurasien som anordnas av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) 2007

(2007/271/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 20, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella bidrag till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet tekniska och vetenskapliga åtgärder. Närmare bestämt skall gemenskapen vidta eller hjälpa medlemsstaterna eller internationella organisationer att vidta de tekniska och vetenskapliga åtgärder som är nödvändiga för att utveckla gemenskapens veterinärlagstiftning och veterinärutbildning.

(2)

Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) har tagit initiativ till en stor konferens om utrotning av rabies i Eurasien som kommer att äga rum i maj 2007 i Paris (nedan kallad ”OIE-konferensen”). Eftersom syftet med OIE-konferensen är att vidareutveckla rekommendationerna från den konferens som OIE anordnade i Kiev 2005, har OIE i praktiken ett monopol enligt artikel 168 c i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2). Någon inbjudan att lämna förslag är därför inte nödvändig.

(3)

Rabies har förekommit bland vilda djur i medlemsstaterna i många år, och detta utgör en smittokälla för andra djur och därigenom även en allvarlig hälsorisk för människor. De berörda medlemsstaterna har därför infört program för utrotning och oral vaccination av vilt. Tack vare dessa åtgärder har sjukdomen utrotats i vissa medlemsstater, men finns fortfarande kvar i andra medlemsstater där utrotningsprogram inte funnits lika länge.

(4)

Det är viktigt att programmen fortsätter till dess att sjukdomen har utrotats helt. Programmen måste också fortsätta i de medlemsstater som gränsar till länder utanför EU där rabies förekommer bland vilda djur.

(5)

Av djurhälsoskäl bör man främja alla åtgärder som kan underlätta politiska beslut om att bekämpa och utrota rabies i länderna i Östeuropa och Centralasien.

(6)

OIE-konferensen kan leda till att gällande veterinärlagstiftning förbättras och att veterinärutbildningen utvecklas i de deltagande länderna.

(7)

Det är därför lämpligt att gemenskapen stöder OIE-konferensen ekonomiskt. Ett högsta belopp och en högsta bidragssats bör fastställas. Gemenskapens finansiella bidrag beviljas via budgetpost 17 04 02 01.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) beviljas härmed i enlighet med artikel 19 i beslut 90/424/EEG ett högsta belopp på 50 000 euro, som får utgöra högst 25 % av de bidragsberättigande kostnaderna, för att anskaffa tekniskt och vetenskapligt material för konferensen om utrotning av rabies i Eurasien som kommer att äga rum i Paris i maj 2007.

Utfärdat i Bryssel den 23 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1248/2006 (EUT L 227, 19.8.2006, s. 3).


3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/24


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 april 2007

om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Förenade kungariket 2006

[delgivet med nr K(2007) 1785]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2007/272/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 3.3 och artikel 3a.1, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella bidrag till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. Enligt beslut 90/424/EEG, ändrat genom beslut 2006/53/EG (2), kan gemenskapen ge medlemsstaterna finansiella bidrag för vissa kostnader i samband med bekämpning av aviär influensa.

(2)

Utbrott av aviär influensa förekom i Förenade kungariket under 2006. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen. Förenade kungariket har vidtagit åtgärder för att bekämpa sjukdomen i enlighet med artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG.

(3)

Det finansiella bidraget från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats genomfördes på ett effektivt sätt och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom vissa tidsfrister.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3) omfattar inte längre aviär influensa i och med ändringen av beslut 90/424/EEG genom beslut 2006/53/EG. Det är därför nödvändigt att i detta beslut uttryckligen föreskriva att beviljande av finansiellt bidrag till Förenade kungariket förutsätter att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 349/2005 följs.

(5)

I artikel 3a.3 i beslut 90/424/EEG föreskrivs att gemenskapens finansiella bidrag skall vara 50 % av medlemsstatens bidragsberättigande kostnader.

(6)

Förenade kungariket har uppfyllt alla tekniska och administrativa krav i artikel 3.3 och artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG. Förenade kungariket lämnade den 2 juni 2006 information till kommissionen om kostnaderna i samband med sjukdomsutbrottet och har därefter fortsatt att lämna alla nödvändiga uppgifter om kostnader för kompensation samt driftskostnader.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansiellt bidrag från gemenskapen

1.   Förenade kungariket får beviljas ett finansiellt bidrag från gemenskapen för kostnader som den medlemsstaten haft i samband med de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG och som vidtogs under 2006 för att bekämpa aviär influensa.

Detta finansiella bidrag skall motsvara 50 % av de kostnader som berättigar till bidrag från gemenskapen.

2.   Vid tillämpningen av detta beslut skall artiklarna 2–5, artiklarna 7 och 8, artikel 9.2, 9.3 och 9.4 samt artikel 10 i förordning (EG) nr 349/2005 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 2

Adressat

Detta beslut riktar sig till Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Utfärdat i Bryssel den 25 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 37.

(3)  EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.


3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/26


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 april 2007

om ett finansiellt bidrag från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av aviär influensa i Tyskland 2006

[delgivet med nr K(2007) 1786]

(Endast den tyska texten är giltig)

(2007/273/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (1), särskilt artikel 3.3 och artikel 3a.1, och

av följande skäl:

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs de förfaranden som bestämmer gemenskapens finansiella bidrag till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. Enligt beslut 90/424/EEG, ändrat genom beslut 2006/53/EG (2), kan gemenskapen ge medlemsstaterna finansiella bidrag för vissa kostnader i samband med bekämpning av aviär influensa.

(2)

Utbrott av aviär influensa förekom i Tyskland under 2006. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen. Tyskland har vidtagit åtgärder för att bekämpa sjukdomen i enlighet med artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG.

(3)

Det finansiella bidraget från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de åtgärder som planerats genomfördes på ett effektivt sätt och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom vissa tidsfrister.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3) omfattar inte längre aviär influensa i och med ändringen av beslut 90/424/EEG genom beslut 2006/53/EG. Det är därför nödvändigt att i detta beslut uttryckligen föreskriva att beviljande av finansiellt bidrag till Tyskland förutsätter att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 349/2005 följs.

(5)

I artikel 3a.3 i beslut 90/424/EEG föreskrivs att gemenskapens finansiella bidrag skall vara 50 % av medlemsstatens bidragsberättigande kostnader.

(6)

Tyskland har uppfyllt alla tekniska och administrativa krav i artikel 3.3 och artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG. Tyskland lämnade den 14 mars 2006 information till kommissionen om kostnaderna i samband med sjukdomsutbrottet och har därefter fortsatt att lämna alla nödvändiga uppgifter om kostnader för kompensation samt driftskostnader.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Finansiellt bidrag från gemenskapen

1.   Tyskland får beviljas ett finansiellt bidrag från gemenskapen för kostnader som den medlemsstaten haft i samband med de åtgärder som avses i artikel 3a.2 i beslut 90/424/EEG och som vidtogs under 2006 för att bekämpa aviär influensa.

Detta finansiella bidrag skall motsvara 50 % av de kostnader som berättigar till bidrag från gemenskapen.

2.   Vid tillämpningen av detta beslut skall artiklarna 2–5, artiklarna 7 och 8, artikel 9.2, 9.3 och 9.4 samt artikel 10 i förordning (EG) nr 349/2005 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 2

Adressat

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 25 april 2007.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  EUT L 29, 2.2.2006, s. 37.

(3)  EUT L 55, 1.3.2005, s. 12.


AVTAL

Rådet

3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/28


Information om dagen för ikraftträdande av partnerskapsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Mikronesiska federationen om fiske (1)

Europeiska gemenskapen och Mikronesiska federationens regering underrättade varandra den 20 september 2006 respektive den 26 februari 2007 om att de nödvändiga förfarandena för avtalets ikraftträdande hade slutförts.

Avtalet trädde därför i kraft den 26 februari 2007 i enlighet med artikel 16 i detta.


(1)  EUT L 151, 6.6.2006, s. 1.


III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

3.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/29


RÅDETS BESLUT 2007/274/RIF

av den 23 april 2007

om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 24 och 38,

med beaktande av rekommendationen från ordförandeskapet, och

av följande skäl:

(1)

Vid mötet den 27–28 november 2003 beslöt rådet att bemyndiga ordförandeskapet att med bistånd av GS/HR inleda förhandlingar, i enlighet med artiklarna 24 och 38 i fördraget om Europeiska unionen, med vissa tredje stater, för att mellan Europeiska unionen och var och en av dessa stater ingå ett avtal om säkerhetsförfaranden för utbyte av sekretessbelagda uppgifter.

(2)

Efter rådets bemyndigande att inleda förhandlingar har ordförandeskapet, med bistånd av GS/HR, förhandlat fram ett avtal med Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter.

(3)

Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den person som skall ha rätt att underteckna avtalet med bindande verkan för Europeiska unionen.

Artikel 3

Detta beslut får verkan samma dag som det antas.

Artikel 4

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 23 april 2007.

På rådets vägnar

F.-W. STEINMEIER

Ordförande


ÖVERSÄTTNING

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta staters regering om säkerhet för sekretessbelagda uppgifter

AMERIKAS FÖRENTA STATERS REGERING, nedan kallad ”Förenta staternas regering”

och

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad ”EU”, nedan kallade ”parterna”,

SOM BEAKTAR att Förenta staternas regering och EU har samma mål att på allt sätt stärka sin egen säkerhet och ge sina medborgare hög nivå av skydd inom ett område med säkerhet,

SOM BEAKTAR att Förenta staternas regering och EU är eniga om att de sinsemellan bör utveckla samråd och samarbete i frågor av gemensamt intresse avseende säkerhet,

SOM BEAKTAR att det i detta sammanhang därför finns fortlöpande behov av att utbyta sekretessbelagda uppgifter mellan Förenta staternas regering och EU,

SOM INSER att det, för att samråd och samarbete skall kunna vara heltäckande och verkningsfulla, kan vara nödvändigt att få tillgång till sekretessbelagda uppgifter som Förenta staternas regering förfogar över och sekretessbelagda EU-uppgifter samt att Förenta staternas regering och EU utbyter sekretessbelagda uppgifter,

SOM ÄR MEDVETNA OM att sådan tillgång till och sådant utbyte av sekretessbelagda uppgifter kräver lämpliga säkerhetsåtgärder.

HAR BESLUTAT ATT INGÅ DETTA AVTAL.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Detta avtal skall tillämpas på sekretessbelagda uppgifter som tillhandahållits eller utbytts mellan parterna.

2.   Var och en av parterna skall skydda sekretessbelagda uppgifter som tas emot från den andra parten, särskilt mot obehörigt röjande, i enlighet med bestämmelserna i avtalet och i enlighet med parternas respektive lagar och andra författningar.

Artikel 2

Definitioner

1.   I detta avtal avses med EU Europeiska unionens råd (nedan kallat ”rådet”), rådets generalsekreterare/höge representant och dess generalsekretariat samt Europeiska gemenskapernas kommission (nedan kallad ”Europeiska kommissionen”).

2.   I detta avtal avses med sekretessbelagda uppgifter sådana uppgifter och sådant material som omfattas av detta avtal och i) som, om de röjdes obehörigen, i olika grad skulle kunna skada Förenta staternas regerings, eller EU:s eller en eller flera av dess medlemsstaters intressen, ii) som kräver skydd mot obehörigt röjande i Förenta staternas regerings eller EU:s säkerhetsintresse, och iii) som har en sekretessgrad som fastställts av Förenta staternas regering eller EU. Informationen kan vara i muntlig, visuell, elektronisk form, magnetisk form eller dokumentform, eller i form av material, inklusive utrustning eller teknik.

Artikel 3

Sekretessgrader

1.   Sekretessbelagda uppgifter skall märkas på följande sätt:

a)

För Förenta staternas regering skall sekretessbelagda uppgifter märkas TOP SECRET, SECRET eller CONFIDENTIAL.

b)

För EU skall sekretessbelagda uppgifter märkas TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET, SECRET UE, CONFIDENTIEL UE eller RESTREINT UE.

2.   Följande sekretessgrader motsvarar varandra:

I Europeiska unionen

I Amerikas förenta stater

TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET

TOP SECRET

SECRET UE

SECRET

CONFIDENTIEL UE

CONFIDENTIAL

RESTREINT UE

(ingen motsvarighet i Förenta staterna)

3.   Sekretessbelagda uppgifter som den ena parten tillhandahåller den andra skall stämplas, märkas eller betecknas med namnet på den tillhandahållande parten. Sekretessbelagda uppgifter som den ena parten tillhandahåller skall skyddas av den mottagande parten på ett sätt som är åtminstone likvärdigt med behandlingen hos den tillhandahållande parten.

Artikel 4

Skydd av sekretessbelagda uppgifter

1.   Var och en av parterna skall ha infört ett säkerhetssystem och säkerhetsåtgärder som baseras på sådana grundläggande principer och miniminormer för säkerhet som fastställs i dess gällande lagar och andra författningar, så att en likvärdig skyddsnivå tillämpas på sekretessbelagda uppgifter. På begäran skall var och en av parterna tillhandahålla den andra parten information om sina säkerhetsnormer, säkerhetsförfaranden och säkerhetsrutiner, inklusive utbildning, för bevarande av sekretessbelagda uppgifter.

2.   Den mottagande parten skall behandla sekretessbelagda uppgifter som tas emot från den tillhandahållande parten på en skyddsnivå som är åtminstone likvärdig med den hos den tillhandahållande parten.

3.   Den mottagande parten skall inte använda eller tillåta användning av sekretessbelagda uppgifter för något annat ändamål än det för vilket de tillhandahölls utan föregående skriftligt godkännande från den tillhandahållande parten.

4.   Den mottagande parten skall inte lämna vidare eller röja sekretessbelagda uppgifter utan föregående skriftligt godkännande från den tillhandahållande parten.

5.   Den mottagande parten skall respektera eventuella begränsningar när det gäller att lämna sekretessbelagda uppgifter vidare, om sådana begränsningar anges av den tillhandahållande parten i samband med att den parten anförtror den mottagande parten uppgifterna.

6.   Den mottagande parten skall se till att de rättigheter som tillkommer upphovsmannen bakom de sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts enligt detta avtal, liksom immateriella rättigheter såsom patent, upphovsrätter eller affärshemligheter, ges tillfredsställande skydd.

7.   Ingen enskild person skall ha rätt att ha tillgång till sekretessbelagda uppgifter som tagits emot från den andra parten enbart på grund av rang, förordnande eller säkerhetsprövning. Tillgång till sekretessbelagda uppgifter skall endast beviljas personer som behöver uppgifterna för sin tjänsteutövning och som vid behov fått erforderligt intyg om säkerhetsprövning enligt de normer parterna föreskrivit.

8.   Den mottagande parten skall se till att alla personer som har tillgång till sekretessbelagda uppgifter informeras om sitt ansvar för att skydda uppgifterna i enlighet med gällande lagar och andra författningar.

Artikel 5

Säkerhetsprövning av personal

1.   Parterna skall se till att alla personer som i sin tjänsteutövning behöver få tillgång eller som på grund av sina tjänsteplikter eller funktioner kan medges tillgång till uppgifter med sekretessgrad CONFIDENTIEL UE eller CONFIDENTIEL eller en högre sekretessgrad tillhandahållits eller utbytts enligt detta avtal, har genomgått vederbörlig säkerhetsprövning innan de beviljas tillgång till sådana uppgifter.

2.   När en part beslutar att bevilja en person ett intyg om säkerhetsprövning skall detta vara förenligt med partens säkerhetsintressen och bygga på all tillgänglig information som visar huruvida personens lojalitet, integritet och pålitlighet står utom varje tvivel.

3.   Säkerhetsprövningen hos var och en av parterna skall bygga på en lämplig utredning som skall vara tillräckligt detaljerad för att det skall vara möjligt att försäkra sig om att de kriterier som avses i punkt 2 uppfylls avseende varje person som ges tillgång till sekretessbelagda uppgifter. När det gäller EU är den nationella säkerhetsmyndigheten för regeringen i den berörda personens land den behöriga myndighet som ansvarar för att genomföra nödvändiga säkerhetsutredningar av sina medborgare.

Artikel 6

Överlämnande i den andra partens förvar

Den tillhandahållande parten skall se till att alla sekretessbelagda uppgifter ges tillfredsställande skydd ända till dess att uppgifterna lämnas i den mottagande partens förvar. Den mottagande parten skall se till att alla den andra partens sekretessbelagda uppgifter ges tillfredsställande skydd så snart uppgifterna lämnats i dess förvar.

Artikel 7

Säkerheten vid parternas anläggningar och inrättningar där sekretessbelagda uppgifter förvaras

I enlighet med gällande lagar och andra författningar skall var och en av parterna svara för säkerheten vid anläggningar och inrättningar där de sekretessbelagda uppgifter som den andra parten överlämnat förvaras, och för varje sådan anläggning eller inrättning se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att övervaka och skydda uppgifterna.

Artikel 8

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till uppdragstagare

1.   Sekretessbelagda uppgifter som tas emot från den andra parten kan tillhandahållas en uppdragstagare eller en presumtiv uppdragstagare med föregående skriftligt medgivande från den tillhandahållande parten. Innan eventuella sekretessbelagda uppgifter mottagna från den andra parten lämnas ut eller röjs till en uppdragstagare eller presumtiv uppdragstagare, skall den mottagande parten förvissa sig om att denna uppdragstagare eller presumtiva uppdragstagare, samt uppdragstagarens anläggning, har kapacitet för att skydda uppgifterna och på lämpligt sätt har prövats.

2.   Denna artikel gäller inte för personal som anlitas av Europeiska unionen enligt ett anställningskontrakt eller av Förenta staterna enligt ett personligt tjänstekontrakt.

Artikel 9

Överföring

1.   Sekretessbelagda uppgifter skall överföras mellan parterna via ömsesidigt avtalade kanaler.

I enlighet med detta avtal skall följande gälla:

a)

När det gäller EU skall alla sekretessbelagda uppgifter i skriftlig form sändas till chefsregistratorn vid Europeiska unionens råd. Rådets chefsregistrator skall vidarebefordra alla sådana uppgifter till medlemsstaterna och Europeiska kommissionen, om inte annat följer av punkt 3.

b)

När det gäller Förenta staternas regering skall alla sekretessbelagda uppgifter i skriftlig form om inte annat anges sändas via Amerikas förenta staters beskickning vid Europeiska unionen, under följande adress:

Mission of the United States of America to the European Union

Registry Officer

Rue Zinner 13

B-1000 Bryssel

2.   Elektronisk överföring av sekretessbelagda uppgifter upp till nivån CONFIDENTIAL/CONFIDENTIEL EU mellan Förenta staternas regering och EU och mellan EU och Förenta staternas regering skall krypteras i enlighet med den tillhandahållande partens krav så som dessa är utformade i dess säkerhetspolitik och föreskrifter. Den tillhandahållande partens krav skall uppfyllas vid överföring, lagring och bearbetning av sekretessbelagda uppgifter i parternas interna nät.

3.   I undantagsfall får sekretessbelagda uppgifter från den ena parten som är tillgängliga endast för vissa behöriga tjänstemän, organ eller avdelningar hos denna part, sändas till och vara tillgängliga för endast vissa tjänstemän, organ eller avdelningar hos den andra parten vilka, på grund av behörighet och i enlighet med principen ”behöver ha tillgång till uppgifterna för tjänsteutövningen”, är särskilt utsedda som mottagare. När det gäller EU skall sådana uppgifter sändas via rådets chefsregistrator, eller Europeiska kommissionens säkerhetsdirektorats chefsregistrator, när sådana uppgifter är riktade till Europeiska kommissionen.

Artikel 10

Besök vid parternas anläggningar och inrättningar

När så krävs skall parterna bekräfta intyg om säkerhetsprövning av personal via ömsesidigt avtalade kanaler när företrädare för den ena parten besöker den andra partens anläggningar och inrättningar.

Artikel 11

Ömsesidiga säkerhetsbesök

Genomförandet av de säkerhetskrav som fastställs i detta avtal kan kontrolleras genom ömsesidiga besök av parternas säkerhetspersonal för att utvärdera effektiviteten i de åtgärder som vidtagits enligt detta avtal och bedöma det tekniska säkerhetsarrangemang som skall inrättas enligt artikel 13 för att skydda sekretessbelagda uppgifter som tillhandahållits eller utbytts mellan parterna. Säkerhetsföreträdare för var och en av parterna kan följaktligen efter föregående samråd tillåtas besöka den andra parten och diskutera och iaktta hur den andra parten genomför avtalet. Värdparten skall bistå de besökande säkerhetsföreträdarna med att avgöra huruvida sekretessbelagda uppgifter mottagna från den besökande parten ges ett tillfredsställande skydd.

Artikel 12

Tillsyn

1.   För Förenta staternas regerings räkning skall utrikes- och försvarsministrarna samt direktören för den nationella underrättelsetjänsten (Director of National Intelligence) övervaka genomförandet av detta avtal.

2.   För EU:s räkning skall rådets generalsekreterare och den kommissionsledamot som är ansvarig för säkerhetsfrågor övervaka genomförandet av detta avtal.

Artikel 13

Tekniskt säkerhetsarrangemang

1.   För att genomföra detta avtal skall ett tekniskt säkerhetsarrangemang utformas mellan de tre myndigheter som anges i punkterna 2 och 4 i denna artikel i syfte att fastställa normer för ömsesidigt säkerhetsskydd av de sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts mellan parterna i enlighet med detta avtal.

2.   Förenta staternas utrikesdepartement, som agerar för Förenta staternas regerings räkning och med dess bemyndigande, skall ansvara för utformningen av det tekniska säkerhetsarrangemang som nämns i punkt 1 för skydd och bevarande av sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts i enlighet med detta avtal med Förenta staternas regering.

3.   Säkerhetsbyrån vid rådets generalsekretariat, som under ledning av rådets generalsekreterare och på dennes vägnar agerar för rådets räkning och med dess bemyndigande, skall ansvara för utformningen av det tekniska säkerhetsarrangemang som nämns i punkt 1 i denna artikel för skydd och bevarande av sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts med rådet eller rådets generalsekretariat i enlighet med detta avtal.

4.   Säkerhetsdirektoratet vid Europeiska kommissionen, som agerar på bemyndigande av den kommissionsledamot som ansvarar för säkerhetsfrågor, skall ansvara för utformningen av det tekniska säkerhetsarrangemang som nämns i punkt 1 i denna artikel för skydd av sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts i enlighet med detta avtal med Europeiska kommissionen.

5.   För EU:s del skall arrangemanget godkännas av rådets säkerhetskommitté.

Artikel 14

Inplacering i lägre sekretessgrad och hävande av sekretess

1.   Parterna är eniga om att sekretessbelagda uppgifter bör inplaceras i lägre sekretessgrad så snart uppgifterna inte längre kräver den högre skyddsnivån eller att sekretessen bör hävas så snart uppgifterna inte längre kräver skydd mot obehörigt röjande.

2.   Det överlåts helt åt den tillhandahållande parten att besluta om inplacering i en lägre sekretessgrad eller hävande av sekretessen när det gäller dess egna sekretessbelagda uppgifter. Den mottagande parten skall inte utan föregående skriftligt godkännande från den tillhandahållande parten besluta om inplacering i en lägre sekretessgrad eller om hävande av sekretessen för sekretessbelagda uppgifter från den andra parten, oberoende av eventuella instruktioner på dokumentet om hävande av sekretess.

Artikel 15

Förlust eller sekretessbrott

Den tillhandahållande parten skall underrättas vid upptäckt av varje form av bevisad eller misstänkt förlust av eller brytande av sekretessen för dess sekretessbelagda uppgifter, och den mottagande parten skall inleda en undersökning för att fastställa omständigheterna. Resultaten av undersökningen och information om vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra upprepning skall vidarebefordras till den tillhandahållande parten. De myndigheter som avses i artikel 13 får fastställa förfaranden i detta syfte.

Artikel 16

Tvistlösning

Eventuella meningsskiljaktigheter mellan parterna som härrör från eller har samband med detta avtal skall hanteras enbart genom samråd mellan parterna.

Artikel 17

Kostnader

Var och en av parterna ansvarar för sina egna kostnader för att genomföra detta avtal.

Artikel 18

Förmåga att ge skydd

Innan parterna tillhandahåller eller utbyter sekretessbelagda uppgifter skall de ansvariga säkerhetsmyndigheter som anges i artikel 12 vara överens om att den mottagande parten är i stånd att skydda och bevara de uppgifter som omfattas av detta avtal på ett sätt som är förenligt med det tekniska säkerhetsarrangemang som skall fastställas enligt artikel 13.

Artikel 19

Andra avtal

Inget i detta avtal skall ändra befintliga avtal eller arrangemang mellan parterna, eller arrangemang mellan Förenta staternas regering och Europeiska unionens medlemsstater. Detta avtal skall inte hindra parterna från att ingå andra avtal om tillhandahållande eller utbyte av sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal, under förutsättning att de inte är oförenliga med förpliktelserna enligt det här avtalet.

Artikel 20

Ikraftträdande, ändring och uppsägning

1.   Detta avtal träder i kraft samma dag som den sista av parterna har undertecknat det.

2.   Var och en av parterna skall underrätta den andra parten om eventuella ändringar i dessa lagar och andra författningar som kan tänkas påverka det skydd av sekretessbelagda uppgifter som avses i detta avtal. I så fall skall parterna hålla samråd för att ändra detta avtal i enlighet med punkt 3 i denna artikel om så krävs.

3.   Ändringar i detta avtal skall ske genom skriftlig överenskommelse mellan parterna.

4.   Endera parten får säga upp avtalet genom skriftlig anmälan till den andra parten, nittio dagar före den dag den har för avsikt att säga upp detta avtal. Trots uppsägningen av detta avtal skall alla sekretessbelagda uppgifter som tillhandahållits i enlighet med detta avtal även fortsättningsvis skyddas i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Parterna skall omedelbart hålla samråd om hanteringen av sådana sekretessbelagda uppgifter.

Till bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive myndigheter, undertecknat detta avtal.

Upprättat i Washington den trettionde april 2007 i två exemplar på engelska.

För Europeiska unionen

Image

För Amerikas förenta staters regering

Image