24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/1

(1)

Den 22 januari 2001 införde rådet genom förordning (EG) nr 132/2001 (2) en slutgiltig antidumpningstull (”de gällande åtgärderna”) på 33,25 EUR per ton på import av ammoniumnitrat som omfattas av KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i bland annat Ukraina. Den undersökning som ledde fram till dessa åtgärder kommer nedan att kallas ”den ursprungliga undersökningen”.

(2)

Efter en partiell interimsöversyn beslutade rådet den 17 maj 2004 genom förordning (EG) nr 993/2004 (3) att import till gemenskapen av den berörda produkten som tillverkas av företag från vilka kommissionen godtog åtaganden skulle undantas från de antidumpningstullar som infördes genom rådets förordning (EG) nr 132/2001. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1001/2004 (4), godtogs åtaganden under en period fram till och med den 20 maj 2005. Syftet med dessa åtaganden var att beakta vissa konsekvenser av Europeiska unionens utvidgning till 25 medlemsstater.

(3)

Genom förordning (EG) nr 945/2005, som följde på en interimsöversyn vilken begränsades till att endast omfatta definitionen av den berörda produkten, beslöt rådet att definitionen av den berörda produkten skulle klargöras och att de gällande åtgärderna skulle tillämpas på den berörda produkten när denna tillsammans med andra marginella ämnen och näringsämnen ingick i andra gödselmedel, dock proportionellt mot produktens halt av ammoniumnitrat.

(4)

Efter ett tillkännagivande (5) den 5 maj 2005 om att giltighetstiden för åtgärderna snart skulle löpa ut lämnades det den 25 oktober 2005 in en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs av European Fertilizer Manufacturers Association (EFMA) (”den sökande”) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av ammoniumnitrat.

(5)

Den sökande gjorde gällande och lade fram tillräcklig bevisning till stöd för att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin sannolikt kommer att fortsätta eller återkomma när det gäller import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina.

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång och offentliggjorde den 25 januari 2006 i Europeiska unionens officiella tidning  (6) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(7)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2005 (”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med 2002 fram till undersökningsperiodens slut (”skadeundersökningsperioden”).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare, importörer och användare som den visste var berörda samt deras intresseorganisationer, företrädarna för exportlandet, den sökande och gemenskapstillverkarna om att en undersökning vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av undersökningen lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(9)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

Med tanke på det stora antalet tillverkare och importörer i gemenskapen ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Efter en granskning av de inlämnade uppgifterna och med hänsyn till att tio gemenskapstillverkare visat samarbetsvilja beslutades det att ett stickprovsförfarande var nödvändigt när det gällde gemenskapstillverkarna. Bara en importör tillhandahöll de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och var villig att samarbeta ytterligare med kommissionens tjänsteavdelningar. Denna importör fanns dock utanför gemenskapen och hade ingen import av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Det beslutades därför att man inte behövde använda något stickprovsförfarande för importörerna.

(12)

Tio gemenskapstillverkare fyllde i stickprovsformuläret i vederbörlig ordning inom tidsfristen och gick formellt med på att samarbeta ytterligare i undersökningen. För dessa tio gemenskapstillverkare gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa tillverknings- och försäljningsvolym för ammoniumnitrat i gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet stod för 76 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden (se skäl 51 nedan) och de ovannämnda tio gemenskapstillverkarna för 70 %.

(13)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna om urvalet. De hade inte något att invända.

(14)

Frågeformulär skickades till de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och till alla kända exporterande tillverkare.

(15)

Det kom in svar på frågeformulären från de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, från tre tillverkare (varav två exporterande tillverkare) i Ukraina och från en handlare som var närstående de tillverkarna.

(16)

En tillverkare i det jämförbara landet lämnade också in ett fullständigt svar på frågeformuläret.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för återkommande dumpning och skada och för fastställandet av gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på platsen hos följande företag:

(18)

Den produkt som berörs är gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina och som klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91. Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.

(19)

I förordning (EG) nr 945/2005 klargjordes den berörda produktens räckvidd.

(20)

I likhet med vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen bekräftades i denna översyn att ammoniumnitrat är en utpräglad stapelvara och att produktens kvalitet och grundläggande fysiska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Den berörda produkten och de produkter som tillverkas och säljs av de exporterande tillverkarna på hemmamarknaden och till tredjeländer, de produkter som tillverkas och säljs av gemenskapstillverkarna på gemenskapsmarknaden och de produkter som tillverkas och säljs av tillverkaren i det jämförbara landet på hemmamarknaden i det landet har alltså konstaterats ha samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

Tre ukrainska tillverkare av den berörda produkten samarbetade i undersökningen. Två av de samarbetsvilliga tillverkarna exporterade den berörda produkten under undersökningsperioden. Det finns minst en känd icke samarbetsvillig tillverkare av den berörda produkten i Ukraina.

(22)

Jämförelsen av de uppgifter om export till gemenskapen som lämnats av de exporterande tillverkarna och den totala importvolymen enligt Eurostat visade att de två exporterande tillverkarna stod för ca 60 % av all import till gemenskapen från Ukraina under undersökningsperioden. Det kunde dock konstateras att huvuddelen av den återstående importen (dvs. 40 %) av den berörda produkten fakturerades i december 2004 (och därför inte rapporterades av de samarbetsvilliga tillverkarna) men fördes in i gemenskapen under undersökningsperioden (och därför ingick i importstatistiken). Den exportförsäljning som fakturerades i december 2005 och fördes in i gemenskapen i januari 2006 var däremot obetydlig. På grundval av detta kunde man konstatera att 85–90 % av all import till gemenskapen från Ukraina under undersökningsperioden kom från samarbetsvilliga tillverkare. Graden av samarbete var således hög.

(23)

Den totala importen av den berörda produkten från Ukraina var liten, dvs. mindre än 1 % jämfört med gemenskapsmarknaden som helhet.

(24)

Eftersom Ukraina ännu inte betraktades som ett land med marknadsekonomi när begäran om översyn vid giltighetstidens utgång (7) lämnades in måste normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställas på grundval av uppgifter som lämnats av en tillverkare i ett tredje land med marknadsekonomi. I tillkännagivandet om att ett förfarande inletts anges att Förenta staterna och Rumänien var lämpliga jämförbara länder. I den ursprungliga undersökningen valdes Polen som jämförbart land. Sedan Polen i maj 2004 anslöt sig till Europeiska unionen är detta inte längre möjligt. Alla berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter på valet av Förenta staterna och Rumänien som jämförbara länder.

(25)

Den analys som gjordes efter att tillkännagivandet om inledandet av undersökningen offentliggjorts visade dock att den rumänska marknaden för ammoniumnitrat dominerades av import från Ukraina och Ryssland, medan de rumänska tillverkarna var starkt inriktade på export och endast sålde obetydliga kvantiteter på hemmamarknaden. Därför konstaterades det att Rumänien på grund av den ovan beskrivna strukturen på hemmamarknaden inte kan betraktas som det mest lämpliga valet av jämförbart land.

(26)

Endast en samarbetsvillig tillverkare lämnade synpunkter. Den samarbetsvilliga tillverkaren föreslog Algeriet som ett bättre alternativ eftersom landet har tillgång till den huvudsakliga råvaran gas. Det bör här påpekas att landets tillgång till utvinningsplatser för naturgas inte är en viktig faktor i valet av jämförbart land. Huvudfrågan är om gaspriserna motsvarar marknadsvärdet. Eftersom Algeriet tillämpar ett system med dubbla priser är det tydligt att så inte är fallet, och Algeriet är därför inte ett lämpligt jämförbart land. Det noteras också att både Förenta staterna och Ukraina är både tillverkningsländer och nettoimportörer av naturgas, medan Algeriet är en nettoexportör av naturgas. Förenta staterna uppvisar därför större likheter med Ukraina än Algeriet.

(27)

Det hävdades också att Förenta staterna inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land eftersom gasleverantörerna på hemmamarknaden tog ut för höga priser under undersökningsperioden. Även om gaspriserna på grund av naturkatastrofer var mycket höga under fjärde kvartalet av undersökningsperioden, är det enkelt att justera siffrorna för att ta hänsyn till detta (se skäl 35 nedan).

(28)

Valet av Förenta staterna som jämförbart land ifrågasattes även med avseende på framställningsprocessen. Det hävdades att den framställningsprocess som används i Algeriet i större utsträckning liknar den ukrainska. Tillverkaren kunde dock inte underbygga sitt påstående.

(29)

Det hävdades också att Algeriet uppvisar större likheter med Ukraina när det gäller tillverkningsvolym, förbrukning och konsumentefterfrågan. Enligt tillgängliga uppgifter är både tillverkningen (8) och den inhemska förbrukningen (9) i Algeriet obetydliga. Däremot har både Ukraina och Förenta staterna betydande tillverkning och stora hemmamarknader.

(30)

Trots att antidumpningsåtgärder tillämpas på import av ammoniumnitrat från Ukraina befanns Förenta staterna vara en öppen och konkurrensutsatt marknad där många inhemska tillverkare möter betydande konkurrens från utländsk import från andra tredjeländer. De amerikanska tillverkarna har dessutom en representativ inhemsk försäljning och ungefär samma tillgång till råvaran som de ukrainska tillverkarna.

(31)

Undersökningen visade därför att det var lämpligt att använda Förenta staterna som jämförbart land. Beräkningarna baserades följaktligen på kontrollerade uppgifter från den enda samarbetsvilliga tillverkare i Förenta staterna som lämnade in ett fullständigt svar på frågeformuläret.

(32)

Eftersom Ukraina ännu inte ansågs vara ett land med marknadsekonomi när begäran om översyn vid giltighetstidens utgång lämnades in, måste normalvärdet för Ukraina fastställas på grundval av uppgifter från en tillverkare i Förenta staterna, vilket förklaras i skäl 31 ovan.

(33)

Bedömningen av hur representativ den inhemska försäljningen för den enda samarbetsvilliga tillverkaren av den likadana produkten i det jämförbara landet är gjordes på grundval av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas export till gemenskapen. Det bör noteras att endast en typ av produkten exporterades till gemenskapen. Någon analys efter produkttyp gjordes därför inte.

(34)

Den inhemska försäljningen för den enda samarbetsvilliga tillverkaren av den likadana produkten i det jämförbara landet ansågs vara representativ, eftersom den var betydligt större än importen av ammoniumnitrat till gemenskapen från de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Ukraina.

(35)

För att fastställa om den amerikanska tillverkarens inhemska försäljning skedde vid normal handel jämfördes de inhemska försäljningspriserna med tillverkningskostnaderna. Vid bedömningen konstaterades det att naturkatastrofer hade påverkat den amerikanska tillverkarens tillverkningskostnader under fjärde kvartalet. Enligt uppgifter som offentliggjorts av den tillverkaren hade ”orkaner i Mexikanska gulfen under tredje kvartalet lett till en kaotisk utveckling på naturgasmarknaden och inverkat negativt både på resultatet för fjärde kvartalet och på helårsresultatet” (10). De amerikanska gaspriserna (11) fördubblades mellan augusti (12) och oktober (13), medan orkanerna Katrina och Rita nådde den amerikanska kusten vid Mexikanska golfen den 23–31 augusti respektive den 17–26 september 2005. Eftersom naturgas är den största kostnaden vid framställning av ammoniumnitrat fick detta betydande effekter, och det konstruerade normalvärdet skulle därför ha blivit onormalt högt. Det beslutades därför att tillverkningskostnaden för fjärde kvartalet 2005 skulle fastställas på grundval av det genomsnittliga gaspriset för tillverkaren under de första tre kvartalen 2005.

(36)

Den inhemska försäljningen befanns till största delen vara lönsam, och normalvärdet fastställdes därför på grundval av inhemska försäljningspriser till den första oberoende kunden på hemmamarknaden. Eftersom de ukrainska exporterande tillverkarna endast exporterade en produkttyp till gemenskapen under undersökningsperioden begränsades analysen till den produkttypen.

(37)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till gemenskapen. All försäljning från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen.

(38)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse togs hänsyn i form av justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader samt provisioner.

(39)

Eftersom Ukraina inte anses vara en marknadsekonomi i denna undersökning fastställdes en nationell dumpningsmarginal på grundval av ett vägt genomsnittligt normalvärde med ett vägt genomsnittligt exportpris i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen. Som anges i skäl 21 ovan var graden av samarbete hög.

(40)

Jämförelsen ovan visar att dumpningens omfattning (ca 30–40 %) var något mindre under undersökningsperioden än i den ursprungliga undersökningen. Med tanke på den begränsade importen från Ukraina till gemenskapen under undersökningsperioden inriktades analysen dock främst på sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(41)

För de tre tillverkare som samarbetade i undersökningen var tillverkningsvolymen stabil under skadeundersökningsperioden. Produktionskapaciteten var också oförändrad under perioden. De har en ledig kapacitet på ca 600 000–700 000 ton (8–10 % av förbrukningen i gemenskapen) och det finns således ett betydande utrymme att öka exporten till gemenskapsmarknaden om åtgärderna upphör att gälla. Det finns dessutom minst en annan känd tillverkare av den berörda produkten i Ukraina som inte samarbetade i undersökningen. Den icke samarbetsvilliga tillverkarens lediga kapacitet är inte känd, men det kan inte uteslutas att den också är betydande, eftersom de tre samarbetsvilliga tillverkarna hade en genomsnittlig ledig kapacitet på 30 %.

(42)

De tre samarbetsvilliga tillverkarnas inhemska försäljning under skadeundersökningsperioden motsvarade i genomsnitt 30–40 % av tillverkningskapaciteten. Det verkar därför osannolikt att den inhemska marknaden i Ukraina skulle kunna absorbera merparten av denna lediga kapacitet och därför är det sannolikt att ökad tillverkning även skulle leda till ökad export.

(43)

I avsaknad av antidumpningsåtgärder skulle därför en del av den lediga kapaciteten kunna användas för export till gemenskapen.

(44)

En analys av de samarbetsvilliga ukrainska tillverkarnas exportförsäljning till tredjeländer visade att denna försäljning, jämförd till priset levererat vid den ukrainska gränsen/fob-priset, i genomsnitt var 20–30 % billigare än försäljningen till gemenskapen under undersökningsperioden. Den inhemska försäljningen skedde dessutom till priser som var 20–30 % lägre än försäljningspriserna till gemenskapen. Tillgängliga uppgifter om undersökningsperioden tyder alltså på att det om åtgärderna upphörde att gälla skulle finnas ett incitament styra över tredjelandsexporten till gemenskapen för att dra nytta av högre priser och bättre marginaler.

(45)

Det noteras dock att de ukrainska importpriserna på naturgas har ökat betydligt sedan undersökningsperioden. Eftersom naturgas är den största kostnaden vid framställning av ammoniumnitrat kan det inte uteslutas att de ukrainska tillverkarna måste höja sina exportpriser till tredjeländer, vilket i väsentlig utsträckning minskar eller eliminerar prisskillnaden mellan försäljningen till tredjeländer och försäljningen till gemenskapen enligt skäl 44 ovan. Preliminära uppgifter (14) tyder mycket riktigt på att prisskillnaden minskade.

(46)

Undersökningen visade att två av de samarbetsvilliga tillverkarna fortsatte dumpningen trots de åtgärder som hade satts i kraft. Det kan heller inte uteslutas att exportförsäljningen till tredjeländer styrs om till gemenskapen.

(47)

De vägda genomsnittliga exportpriser som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna tar ut på tredjelandsmarknader är dessutom betydligt lägre än den rådande prisnivån i gemenskapen. Med tanke på den betydande lediga kapacitet som finns ger detta således de ukrainska exporterande tillverkarna incitament att styra om exporten till gemenskapsmarknaden, sannolikt till dumpade priser, om åtgärderna upphör att gälla.

(48)

Inom gemenskapen framställs den likadana produkten av 14 tillverkare som svarar för gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(49)

Det är att märka att de företag som hade ”Hydro Agri” i sitt företagsnamn bytt detta mot ”Yara” sedan den ursprungliga undersökningen. Utvidgningen av Europeiska unionen 2004 ledde till att fem av de 14 företagen numera ingår i gemenskapsindustrin.

(50)

Tio av de 14 gemenskapstillverkarna samarbetade i undersökningen, och alla dessa nämndes i begäran om översyn. De återstående fyra tillverkarna (”de övriga gemenskapstillverkarna”) gav sig till känna inom de tidsfrister som fastställts och lämnade de uppgifter som efterfrågades i stickprovsförfarandet. De var dock inte beredda till ett vidare samarbete. Detta innebär att följande tio tillverkare var samarbetsvilliga:

(51)

Eftersom dessa tio tillverkare svarade för 70 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen under undersökningsperioden anses de svara för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(52)

Såsom anges i skäl 11 och 14 ovan gjordes ett urval bestående av fyra företag. Alla gemenskapstillverkare som ingick i urvalet var samarbetsvilliga och besvarade frågeformuläret inom de fastställda tidsfristerna. De sex återstående tillverkarna i gemenskapen lämnade dessutom vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(53)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden, de övriga gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden samt uppgifter från Eurostat om all import till EU. Till följd av utvidgningen av Europeiska unionen 2004 och i syfte att göra analysen tydligare och mer konsekvent fastställdes förbrukningen på grundval av marknaden för EU-25 för hela skadeundersökningsperioden.

(54)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade förbrukningen i gemenskapen med 1 %. 2003 skedde en ökning på 4 %, men utvecklingen under 2004 tydde på en stabilisering, och den ytterligare minskningen (– 1 %) under undersökningsperioden visar på en i viss utsträckning nedåtgående trend.

(55)

I tabellen nedan visas utvecklingen av importvolymer, marknadsandelar och genomsnittliga priser på importen från Ukraina. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

(56)

Volymen på importen från Ukraina minskade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen föll dessutom från 2,7 % 2002 till 0,8 % under undersökningsperioden. Priserna ökade från 88 till 122 EUR/ton under skadeundersökningsperioden, vilket avspeglar de gynnsamma marknadsvillkor som beskrivs i skäl 73 nedan.

(57)

För att beräkna prisunderskridandet under undersökningsperioden har gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke närstående kunder jämförts med importvärdet cif vid gemenskapens gräns för samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Ukraina, med justering för att landningspriset skulle avspeglas. Jämförelsen visar att importen från Ukraina underskred gemenskapsindustrins priser med 10–15 %.

(58)

I tabellen nedan anges importvolymen från andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

(59)

Det bör först och främst noteras att exportvolymen minskade från 2002 till undersökningsperioden för alla länder som nämns ovan utom Georgien, vars marknadsandel på gemenskapsmarknaden ökade något från 1,1 % 2002 till 2 % under undersökningsperioden. För alla länder utom Ryssland och Rumänien var exportpriserna till gemenskapen högre än gemenskapindustrins priser under undersökningsperioden, och i vissa fall under hela skadeundersökningsperioden. För importen från Ryssland tillämpas sedan april 2002 med stöd av förordning (EG) nr 658/2002 (15) en antidumpningstull på 47,07 EUR per ton. Det bör här noteras att importpriserna var lägre än de ukrainska priserna under hela skadeundersökningsperioden utom undersökningsperioden. De rumänska priserna var lägre än gemenskapsindustrins priser, men exportvolymen minskade från 187 000 ton 2002 till 111 000 ton under undersökningsperioden, vilket innebär att den redan låga marknadsandelen minskade från 2,4 % 2002 till 1,5 % under undersökningsperioden.

(60)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(61)

Tre samarbetsvilliga tillverkare i gemenskapsindustrin befanns använda den likadana produkten för vidare bearbetning till blandat gödselmedel eller konstgödsel, som är ett senare led i förädlingskedjan och som utöver kväve även innehåller andra huvudnäringsämnen som vattenlöslig fosfor och/eller vattenlösligt kalium. Dessa produkter, som har en ammoniumnitrathalt på mindre än 80 viktprocent, konkurrerar inte på marknaden med den likadana produkten.

(62)

Sådana företagsinterna överföringar av ammoniumnitrat kommer inte ut på den öppna marknaden och konkurrerar därför inte direkt med importen av den berörda produkten. Man undersökte därför om och i vilken utsträckning den senare användningen av gemenskapsindustrins produktion av den likadana produkten måste beaktas i analysen. Eftersom undersökningen visade att företagsinterna överföringar stod för en obetydlig del av gemenskapsindustrins produktion (högst 2 %) ansågs det inte nödvändigt att skilja mellan den fria marknaden och den företagsinterna. För tydlighetens och öppenhetens skull redovisas dock de volymer av ammoniumnitrat som framställts av gemenskapsindustrin och använts vid företagsinterna överföringar i skäl 64 nedan.

(63)

När ett stickprovsförfarande används analyseras i enlighet med etablerad praxis vissa skadeindikatorer (tillverkning, tillverkningskapacitet, lager, försäljning, marknadsandel, tillväxt och sysselsättning) för gemenskapsindustrin som helhet, medan sådana skadeindikatorer som rör enskilda företags resultat, t.ex. priser, produktionskostnader, lönsamhet, löner, investeringar, räntabilitet, kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital undersöks på grundval av de uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet.

(64)

Gemenskapsindustrins tillverkning ökade med 7 % mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. från cirka 5,1 miljoner ton 2002 till ca 5,4 miljoner ton under undersökningsperioden. Tillverkningen för företagsinterna överföringar låg praktiskt taget på samma mycket låga nivå under hela skadeundersökningsperioden och kan därför inte påverka skadebilden för gemenskapsindustrin.

(65)

Tillverkningskapaciteten var praktiskt taget stabil under skadeundersökningsperioden. Eftersom tillverkningen ökade, ökade även kapacitetsutnyttjandet, från 52 % under 2002 till 56 % under undersökningsperioden. Såsom påpekats redan i den ursprungliga undersökningen kan kapacitetsutnyttjandet för denna slags tillverkning och industri påverkas av tillverkningen av andra produkter som kan tillverkas med samma utrustning.

(66)

Gemenskapsindustrins utgående lager minskade med tio procentenheter från 2002 till undersökningsperioden. Den kraftiga minskningen 2003 och 2004 berodde på en ökning av försäljningen – särskilt gemenskapsindustrins export (se nedanstående skäl) – snarare än av tillverkningsvolymen.

(67)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden ökade med 13 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Denna utveckling måste ses mot bakgrund av den något minskade förbrukningen på gemenskapsmarknaden.

(68)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade mellan 2002 och undersökningsperioden. Mer specifikt ökade gemenskapsindustrin sin marknadsandel med mer än 8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(69)

Under skadeundersökningsperioden lyckades gemenskapsindustrin öka sin marknadsandel på en något krympande marknad.

(70)

Sysselsättningen i gemenskapsindustrin minskade med 5 % mellan 2002 och undersökningsperioden medan tillverkningen ökade, vilket avspeglar industrins behov av att hela tiden höja sin produktivitet och stärka sin konkurrenskraft.

(71)

Produktionen per anställd i gemenskapsindustrin ökade betydligt mellan 2002 och undersökningsperioden, vilket berodde både på att sysselsättningen minskat och på att produktionen ökat.

(72)

Med tanke på de små volymer som i dag importeras från Ukraina anses den faktiska dumpningsmarginalens verkningar på gemenskapsindustrin vara obetydlig, och indikatorn är därför inte lämplig.

(73)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade väsentligt under 2004 och undersökningsperioden, vilket är ett resultat av de gynnsamma marknadsvillkor som rådde för den berörda produkten under samma period.

(74)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 9 % (se tabellen nedan). Löneökningen anses med tanke på inflationstakten och den totalt sett lägre sysselsättningen vara måttlig.

(75)

De årliga investeringarna i den likadana produkten som tillverkas av de fyra tillverkare som ingår stickprovsförfarandet ökade med 69 % under skadeundersökningsperioden, men fluktuerade något. Investeringarna gjordes främst för att modernisera maskinparken. Detta visar att gemenskapsindustrin satsar på att hela tiden förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft. Resultaten avspeglas i utvecklingen av produktiviteten, som ökade väsentligt (se skäl 71 ovan) under samma period.

(76)

Lönsamheten för de tillverkare som ingick i urvalet förbättrades gradvis, särskilt från och med 2003, och nådde upp till 8,2 % under undersökningsperioden. I den ursprungliga undersökningen hade man fastställt att en vinstmarginal på 8 % kunde uppnås i avsaknad av skadevållande dumpning. Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

(77)

Kassaflödet ökade med 13 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling ligger i linje med utvecklingen av den totala lönsamheten under skadeundersökningsperioden.

(78)

Det framgick inte av undersökningen om de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet haft svårigheter med att anskaffa kapital. Det är att märka att eftersom många av dessa företag ingår i större företagsgrupper så finansierar de sin verksamhet inom den grupp de tillhör, antigen genom centraliserad likviditetsförvaltning eller genom företagsinterna lån från moderbolaget.

(79)

Mellan 2002 och undersökningsperioden utvecklades alla skadeindikatorer positivt. Gemenskapsindustrins tillverkningsvolym, försäljningspriser per enhet och försäljningsvolymer ökade och dess lönsamhet ökade väsentligt i linje med prisökningen. Även räntabiliteten och kassaflödet utvecklades positivt. Lönerna ökade måttligt och gemenskapsindustrin fortsatte att investera.

(80)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade också med 9 % på en något krympande marknad. Även produktiviteten ökade väsentligt till följd av den positiva produktionsutvecklingen och gemenskapsindustrins investeringssatsningar.

(81)

Allmänt sett konstaterades en väsentligt förbättrad situation för gemenskapsindustrin jämfört med situationen före införandet år 2001 av antidumpningsåtgärder beträffande import av ammoniumnitrat från de berörda länderna. Det är således tydligt att dessa åtgärder inverkade positivt på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(82)

Därför konstateras det att gemenskapsindustrins situation har förbättrats successivt under skadeundersökningsperioden jämfört med den period som föregick införandet av åtgärder.

(83)

Eftersom det inte förekom någon fortsatt väsentlig skada orsakad av import från Ukraina inriktades analysen på sannolikheten för att skadan skulle återkomma. För detta ändamål undersöktes två viktiga faktorer, nämligen: i) möjliga exportvolymer och priser för Ukraina och ii) följderna för gemenskapsindustrin av dessa beräknade volymer och priser för Ukraina.

(84)

Som visas i skäl 41 finns en känd ledig kapacitet på ca 600 000–700 000 ton hos de samarbetsvilliga ukrainska tillverkarna, vars försäljning står för 8–10 % av gemenskapsmarknaden. Denna lediga kapacitet tyder på att de ukrainska tillverkarna kan öka sin nuvarande produktion och därmed även exporten av ammoniumnitrat.

(85)

Den relativt begränsade hemmamarknaden gör att de ukrainska tillverkarna är starkt beroende av exporten till tredjeländer. Som visas i tabellen nedan var den totala exporten från Ukraina till tredjeländer 2005 omkring 847 000 ton, dvs. ungefär 11 % av gemenskapsmarknaden.

(86)

Som framgår av tabellen har Ukraina ökat sin exportvolym av ammoniumnitrat till tredjeländer mellan 2004 och 2005. Den exporten skedde till betydligt lägre priser än exporten till gemenskapen.

(87)

Mot bakgrund av ovanstående förefaller gemenskapsmarknaden attraktiv för de ukrainska exporterande tillverkarna med tanke på prisnivån jämförd med alla andra exportmarknader. Det är därför rimligt att förvänta sig att en betydande del av exportvolymen till tredjeländer sannolikt kommer att styras över till gemenskapsmarknaden om åtgärderna upphör att gälla, trots de preliminära uppgifter som tydde på att prisskillnaderna mellan försäljningen till tredjeländer och försäljningen till gemenskapsmarknaden minskade (se skäl 45 ovan). Den relativa närheten till gemenskapsmarknaden jämfört med andra exportmarknader gör också gemenskapsmarknaden mer attraktiv och detta kan leda till att de ukrainska tillverkarnas export till tredjeländer styrs över till gemenskapsmarknaden.

(88)

Eftersom ukrainska produkter i dag har en svag ställning på gemenskapsmarknaden skulle de ukrainska exportörerna dock behöva ta tillbaka förlorade marknadsandelar eller bredda sin kundbas. Detta skulle sannolikt ske till de dumpade priser som förekommit under undersökningsperioden.

(89)

Den sökande hävdade att gemenskapsindustrins lönsamhet var mycket dålig under skadeundersökningsperioden och att det endast var under undersökningsperioden som den nådde nivån på 8 %. Det framhölls också att en kapitalintensiv industri som gödselindustrin med en sådan lönsamhet inte skulle kunna överleva på längre sikt, dvs. underhålla och ersätta fasta tillgångar och upprätthålla verksamheten. Här bör först noteras att den icke skadevållande lönsamheten på 8 %, som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, ansågs vara normal för detta slags industri i avsaknad av skadevållande dumpning. I den ursprungliga undersökningen fastställdes det också att lönsamheten på grund av skadevållande dumpning från bl.a. Ukraina hade minskat till – 12,4 %. Om åtgärderna upphör att gälla är risken därför stor att lönsamheten sjunker till en nivå som är betydligt lägre än den icke-skadevållande nivån.

(90)

Det bör noteras att omkring 80 % av den totala ukrainska exporten till gemenskapen under undersökningsperioden omfattades av ett prisåtagande och att priserna låg 20–25 % över minimiimportpriserna enligt prisåtagandet. Det bör dock noteras att åtagandet omfattades av ett kvantitativt tak och att det därför inte var möjligt att dra någon generell slutsats om exportörernas prissättning i avsaknad av ett kvantitativt tak.

(91)

Det är därför sannolikt att betydande kvantiteter ammoniumnitrat från Ukraina skulle styras över till gemenskapsmarknaden till dumpade priser som väsentligt underskrider gemenskapsindustrins priser, om åtgärderna upphör att gälla.

(92)

Som fastställts ovan är det sannolikt att exportvolymen från Ukraina till gemenskapsmarknaden skulle öka betydligt och att detta skulle innebära dumpade priser och prisunderskridande. Gemenskapsindustrin skulle därför behöva sänka sina priser avsevärt för att behålla sina kunder, särskilt eftersom ammoniumnitrat är en råvara med volatila priser som kan påverkas väsentligt av dumpad import som underskrider gemenskapsindustrins priser. Det skulle leda till betydligt lägre vinst eftersom gemenskapsindustrins förbättrade resultat är en följd av försäljningspriser som avspeglar gynnsamma marknadsvillkor, särskilt under 2004 och undersökningsperioden.

(93)

Det bör noteras att de gynnsamma marknadsvillkoren under de sista två åren av skadeundersökningsperioden var en viktig förklaring till den höga prisnivån, utöver antidumpningsåtgärderna. Under den perioden ledde nämligen en snäv balans mellan tillgång och efterfrågan på världsmarknaden till höga priser på alla kvävehaltiga gödselmedel. Ammoniumnitrat är liksom andra kvävehaltiga gödselmedel en vara vars pris påverkas av många olika faktorer, från det priskänsliga gaspriset som har stort inflytande på tillgången eftersom det är den viktigaste kostnadsfaktorn, till vädret och lagernivåerna för skörd och grödor som ger minskad eller ökad efterfrågan. Med särskild hänsyn till gemenskapsmarknaden förväntas efterfrågan på kvävehaltiga gödselmedel minska något under kommande år (17). Att så höga priser bibehålls beror därför, som undersökningen visade, på en knapp tillgång, något som dock är mycket osannolikt med hänsyn till de berörda ländernas outnyttjade exportkapacitet och sannolikheten för att delar av deras export till tredjeländer under undersökningsperioden skulle styras över till gemenskapen, om åtgärderna skulle upphöra. Eftersom Ukrainas priser väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser skulle den sannolika ökningen av importen från Ukraina leda till att gemenskapsindustrins priser pressas ned betydligt (och därigenom lägre vinst) och/eller till att gemenskapsindustrin förlorar marknadsandelar (och därigenom lägre intäkter). En lyckad omstrukturering av gemenskapsindustrin skulle troligen inte kompensera pristrycket fullt ut, och hela återhämtningen skulle äventyras. Det sannolika resultatet om åtgärderna upphör att gälla är därför en försämring av gemenskapsindustrins övergripande resultat.

(94)

Det som anförs ovan leder till slutsatsen att det är mycket sannolikt att exporten från Ukraina ökar betydligt och att detta sker till dumpade priser som underskrider gemenskapsindustrins priser, om åtgärderna upphör att gälla. Detta skulle med största sannolikhet leda till en förstärkning av prisnedgången på gemenskapsmarknaden, vilket förväntas påverka gemenskapsindustrins ekonomiska situation negativt. Detta skulle framför allt motverka den ekonomiska återhämtning som skedde under 2004 och undersökningsperioden, vilket i sin tur sannolikt skulle leda till återkommande skada.

(95)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen.

(96)

Det erinras om att införandet av åtgärder inte ansågs strida mot gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen. Genom att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, är det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har några oberättigade negativa verkningar för de berörda parterna.

(97)

På denna grundval undersöktes det om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(98)

Gemenskapsindustrin har visat att den är en strukturellt livskraftig industri. Detta har bekräftats av den positiva utveckling som observerats när det gäller dess ekonomiska situation efter det att antidumpningsåtgärder infördes 2001. Gemenskapsindustrins lönsamhet förbättrades också mellan 2002 och undersökningsperioden, och genomgick även en framgångsrik omstrukturering.

(99)

Det kan rimligen förväntas att gemenskapsindustrin kommer att fortsätta att ha fördelar av de åtgärder som redan införts, och att den kommer att återhämta sig ytterligare genom att den bibehåller och stabiliserar sin lönsamhet. Om åtgärderna inte bibehålls kommer detta sannolikt att leda till ökad import till dumpade priser från de berörda länderna, vilket skulle vålla skada för gemenskapsindustrin genom ett pristryck neråt på försäljningspriserna som äventyrar industrins nuvarande positiva ekonomiska situation.

(100)

Såsom anges i skäl 11 var det endast en importör som var villig att ingå i stickprovet och som lämnade de grundläggande uppgifter som begärdes i stickprovsformuläret. Den importören hade dock ingen import under undersökningsperioden.

(101)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att införandet av åtgärder inte skulle leda till några betydande verkningar även om det fortfarande skulle förekomma import, eftersom denna skulle ske till icke skadevållande priser och importörerna dessutom vanligtvis inte endast bedriver handel med ammoniumnitrat utan också i betydande utsträckning med andra gödselmedel. Det faktum att importen från Ukraina minskade under skadeundersökningsperioden leder till slutsatsen att införandet av åtgärder kan ha påverkat vissa importörer negativt, som framhålls i skäl 52 i kommissionens förordning (EG) nr 1629/2000 (18). Eftersom inga importörer var samarbetsvilliga och det således inte fanns tillräcklig bevisning för att bedöma några betydande negativa konsekvenser, drogs slutsatsen att åtgärderna föreföll endast ha fått begränsade konsekvenser för de flesta importörer/handlare.

(102)

Det finns ingen tillförlitlig information som tyder på att bibehållande av åtgärderna skulle påverka importörerna eller handlarna negativt i betydande utsträckning.

(103)

Ammoniumnitrat används av jordbrukare i gemenskapen. Eftersom ammoniumnitrat inte är en stor kostnad för jordbrukarna, konstaterades det i den ursprungliga undersökningen att en kostnadsökning knappast skulle påverka dem negativt. Det faktum att ingen användare eller användarorganisation lämnade några upplysningar inom ramen för den nuvarande undersökningen som motsade dessa undersökningsresultatet förefaller bekräfta slutsatsen i) att ammoniumnitrat utgör en mycket liten del av dessa jordbrukares totala produktionskostnader, ii) att de åtgärder som för närvarande tillämpas inte har haft några betydande negativa effekter på deras ekonomiska situation och iii) att fortsatta åtgärder inte skulle påverka användarindustriernas ekonomiska intressen negativt.

(104)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(105)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av uppgifter.

(106)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder består av specifika tullar.

(107)

Som anges i skäl 45 har de ukrainska importpriserna på naturgas ökat betydligt sedan undersökningsperioden och de kommer sannolikt att successivt anpassas till den internationella prisnivån under de närmaste åren. Som påpekas i skäl 32 baserades också undersökningsresultaten avseende dumpning på ett normalvärde som fastställdes på grundval av uppgifter från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi. Efter ansökan om en översyn vid giltighetstidens utgång beviljades Ukraina marknadsekonomisk status. Med tanke på detta och eftersom naturgas är den största kostnaden vid framställning av ammoniumnitrat är det möjligt att resultaten av en eventuell senare undersökning av dumpning på grundval av normalvärdesuppgifter för de ukrainska exportörerna skulle skilja sig från resultaten av denna översyn. Gasprisernas utveckling på hemmamarknaden leder också till ökade produktionskostnader, vilket i sin tur påverkar exportpriserna och därmed även de potentiellt skadevållande effekterna av den reviderade dumpningen. Av försiktighetsskäl anses det därför lämpligt att begränsa åtgärdernas giltighetstid till två år, dock utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i artikel 11 i grundförordningen.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/22

(1)

I förordning (EG) nr 41/2007 fastställs för 2007 fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs.

(2)

Efter samråd mellan gemenskapen Färöarna, Island, Norge och Ryska federationen den 18 januari 2007, nåddes en överenskommelse om fiskemöjligheterna för beståndet av atlantoskandisk sill (norsk vårlekande sill) i Nordatlantens östra del. Den totala fångstbegränsningen för 2007 fastställs till en nivå på 1 280 000 ton i full överensstämmelse med de vetenskapliga utlåtandena från Internationella havsforskningsrådet (ICES). Den överenskommelsen bör införlivas i gemenskapslagstiftningen.

(3)

Förordning (EG) nr 41/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/24

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 577/97 av den 1 april 1997 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2991/94 om regler för bredbara fetter och rådets förordning (EEG) nr 1898/87 om skydd av beteckningar som används vid saluhållande av mjölk och mjölkprodukter (3) har ändrats flera gånger (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

I förordning (EG) nr 2991/94 fastställs att varubeteckningarna för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen skall vara de som anges i bilagan till denna. Det finns dock vissa undantag från denna bestämmelse. Bestämmelsen gäller inte för beteckningar på produkter vars exakta beskaffenhet klart framgår av den traditionella användningen eller när beteckningen uppenbart används för att beskriva en karakteristisk egenskap hos produkten. Vissa tillämpningsföreskrifter bör införas för denna bestämmelse.

(3)

Detta måste ske med hänsyn till artikel 1.3 i förordning (EG) nr 2991/94 i vilken föreskrivs att den förordningen skall tillämpas utan att det inverkar på förordning (EEG) nr 1898/87. Dessa två förordningar har i huvudsak samma syfte, det vill säga att skingra all förvirring som kunnat uppstå hos konsumenten beträffande de berörda produkternas egentliga egenskaper. För att säkerställa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen är det därför lämpligt att i en enda text för förordning (EG) nr 2991/94 och förordning (EEG) nr 1898/87 föreskriva tillämpningsföreskrifter när det gäller användandet av beteckningen smör.

(4)

För att exakt fastställa omfattningen av de undantag som anges i förordning (EG) nr 2991/94 bör det upprättas en uttömmande förteckning över de berörda beteckningarna åtföljd av en beskrivning av de produkter som avses.

(5)

Det första kriteriet för det undantag som föreskrivs i artikel 2.2 tredje stycket första strecksatsen i förordning (EG) nr 2991/94 avser en betecknings traditionella karaktär. Den traditionella karaktären kan anses som bevisad om beteckningen använts under en period som minst motsvarar vad som generellt sett brukar anses vara tidsperioden för en mänsklig generation, före den 9 april 1997. För att inte förvränga begreppet traditionell bör undantagen begränsas till att omfatta de produkter för vilka beteckningen faktiskt har använts.

(6)

Det andra kriteriet för detta undantag avser användningen av de beteckningar som anges i bilagan till förordning (EG) nr 2991/94 för att beskriva en karakteristisk egenskap hos den saluförda produkten. I detta fall gäller undantaget produkter som i sig inte hör till de produkter som anges i denna bilaga.

(7)

Det är lämpligt att begränsa nämnda undantag till de produkter som salufördes den 9 april 1997. Medlemsstaterna överlämnade före detta datum till kommissionen en förteckning över de produkter som de ansåg uppfylla kriterierna för detta undantag inom deras territorium.

(8)

I kommissionens beslut 88/566/EEG av den 28 oktober 1988 om upprättande av en förteckning över produkter som avses i artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 (5) föreskrivs redan undantag avseende beteckningen smör vilka bör tas i beaktande.

(9)

I gemenskapens förteckning enligt förordning (EG) nr 2991/94 bör beteckningarna för de berörda produkterna anges endast på det gemenskapsspråk på vilket de kan användas.

(10)

De varor som innehåller produkter som fastställs i bilagan till förordning (EG) nr 2991/94 eller koncentrerade produkter som fastställs i artikel 2.2 tredje stycket andra strecksatsen i nämnda förordning får i sin märkning hänvisa till motsvarande beteckningar som anges i nämnda bilaga, om de uppfyller bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (6) och de bör följaktligen inte tas med i förteckningen över ovannämnda undantag.

(11)

Med hänsyn till nuvarande tekniska förhållanden skulle ett krav på exakt uppgift om fetthalten medföra avsevärda praktiska svårigheter. Det är därför lämpligt att fastställa vissa särskilda bestämmelser i detta hänseende.

(12)

Det är sammansatta produkter i vilka smör utgör en väsentlig del som avses i förordning (EG) nr 2991/94 och förordning (EEG) nr 1898/87 och därmed är det nödvändigt att de behandlas på ett enhetligt sätt och med hänsyn till artikel 2.3 i förordning (EEG) nr 1898/87. Det är därför lämpligt att fastställa tillämpningsområdet för nämnda artikel 2.3 vad beträffar de sammansatta produkter i vilka smör utgör en väsentlig beståndsdel, genom att det föreskrivs ett objektivt kriterium för fastställande av om smör verkligen utgör en väsentlig beståndsdel i den sammansatta produkten och om beteckningen smör därmed är berättigad. En minimihalt av mjölkfett på 75 % av slutprodukten verkar vara det lämpligaste kriteriet i detta hänseende.

(13)

I enlighet med artikel 2.2 andra stycket i förordning (EG) nr 2991/94 får de beteckningar som anges i bilagan till den förordningen endast omfatta produkter som svarar mot kriterierna som föreskrivs i den bilagan. Därför får de märken som använder dessa beteckningar fortsättningsvis göra detta enbart för de produkter som motsvarar dessa kriterier.

(14)

Marknadssituationen kommer att utvisa om det blir nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder rörande sammansatta produkter vars huvudbeståndsdel är margarin eller sammansatta fetter.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från de berörda förvaltningskommittéerna.

a)

Den genomsnittliga fetthalten skall deklareras utan decimalangivelse.

b)

Den genomsnittliga fetthalten får inte avvika med mer än en procentenhet från den angivna halten. Fetthalten i de enskilda proven får avvika med endast två procentenheter från den angivna halten.

c)

I alla dessa fall skall den genomsnittliga fetthalten ligga inom de gränser som fastställs i bilagan till förordning (EG) nr 2991/94.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/30

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 2273/2002 (2) innehåller bestämmelser om registrering av priser för olika kategorier av nötkreatur på representativa marknader i medlemsstaterna. I bilagorna till förordningen finns föreskrifter för vilka uppgifter som skall lämnas för prisövervakningen avseende var och en av kategorierna.

(2)

Till följd av en begäran från Irland bör bilagorna I och II till förordning (EG) nr 2273/2002 ses över mot bakgrund av hur handeln med boskap går till i den medlemsstaten så att det kan säkras att prisövervakningen även i framtiden bygger på representativa marknader.

(3)

Förordning (EG) nr 2273/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för nötkött.

1.

I bilaga I skall punkt E.1 ersättas med följande:

”1.   Representativa marknader

Minst två marknader”

2.

I bilaga II skall punkt D.1 ersättas med följande:

”1.   Representativa marknader

Minst två marknader”

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/31

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (2) har upphävts och ersatts av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (3). Flera bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 (4) bör ändras i överensstämmelse med detta, eftersom de fortfarande hänvisar till förordning (EG) nr 1260/2001.

(2)

I artikel 3 i förordning (EG) nr 1043/2005 anges de basprodukter med vilka vissa jordbruksprodukter och därav bearbetade produkter skall jämställas då exportbidrag beviljas i enlighet med den förordningen.

(3)

Produkter som skall jämställas med mjölkpulver (produktgrupp 3) anges i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1043/2005. Enligt artikel 3.4 andra stycket kan dock den behöriga myndigheten på begäran av den berörda parten jämställa de produkter som anges i det stycket med en kombination av skummjölkspulver (produktgrupp 2), vad gäller den fettfria torrsubstansen, eller smör (produktgrupp 6), vad gäller mjölkfettet, då bidraget fastställs.

(4)

Den snabba sänkningen av bidragssatserna för mjölkpulver och skummjölkspulver i förhållande till bidragssatsen för smör kan leda till att aktörer i större utsträckning kommer att vilja tillämpa bestämmelserna i artikel 3.4 andra stycket för att begära bidrag för mjölkfett i produkter som i normala fall skulle ha jämställts med mjölkpulver. Denna risk kan leda till att ett högre bidrag betalas för jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I än vad som skulle betalas för dessa produkter om de exporterades utan bearbetning, och är därför inte förenlig med rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (5), särskilt artikel 31.1 andra stycket.

(5)

Artikel 3.4 andra stycket i förordning (EG) nr 1043/2005 bör därför utgå, utan att det påverkar möjligheten att införa en liknande åtgärd om risken försvinner. I de fall då exportbidragssatserna för mjölkpulver sänkts till noll i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 61/2007 av den 25 januari 2007 om exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (6), med verkan från och med den 26 januari 2007, kan vissa medlemsstater dock redan ha ansett att det inte längre är ändamålsenligt att godkänna nya ansökningar från aktörer som vill tillämpa undantaget i artikel 3.4 andra stycket i förordning (EG) nr 1043/2005. I syfte att harmonisera medlemsstaternas svar på ansökningar efter den 26 januari 2007 bör ett särskilt datum fastslås efter vilket medlemsstaterna inte får godkänna nya ansökningar om jämställande enligt den bestämmelsen.

(6)

Enligt artikel 43 i förordning (EG) nr 1043/2005 gäller ansökningar om andra bidragslicenser än sådana som gäller livsmedelsbistånd enbart om en säkerhet som uppgår till 25 % av det begärda beloppet har ställts. Säkerheten ställs för att garantera att licensinnehavaren ansöker om ett bidrag som motsvarar det belopp för vilket licensen utfärdats när det gäller varor som exporterats under bidragslicensens giltighetsperiod. Säkerhetssatsen fastställdes vid en tidpunkt då antalet licensansökningar var långt större än det antal som kunde beviljas. Till följd av att de bidragssatser som kan betalas för jordbruksprodukter som exporterats i form av varor som inte omfattas av bilaga I stadigt sjunkit har antalet licensansökningar minskat drastiskt. Därför har risken att aktörer lämnar in ansökningar i spekulativt syfte minskat. Säkerhetssatsen kan därför sänkas i enlighet med detta.

(7)

I bilaga VIII till förordning (EG) nr 1043/2005 ingår uppgifter på tjugoen av gemenskapens tjugotre språk. Bilagan bör också innehålla uppgifter på de två övriga språken, dvs. iriska och maltesiska.

(8)

Förordning (EG) nr 1043/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Förvaltningskommittén för övergripande frågor rörande handeln med bearbetade jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande hade bestämt.

1.

Artikel 1.1 skall ändras på följande sätt:

2.

Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

3.

I artikel 43 första stycket skall ”25 %” ändras till ”15 %”.

4.

I artikel 44.4 första stycket skall ”25 %” ändras till ”15 %”.

5.

I bilaga II skall fotnot 4 rörande kolumn 6 ”Socker, melass eller isoglukos” ersättas med följande:

6.

I bilaga III under beskrivningen för KN-nummer 2905 43 00 Mannitol skall det första stycket ersättas med följande:

”Framställt av sackaros i enlighet med förordning (EG) nr 318/2006.”

7.

Bilaga VIII skall ändras på följande sätt:

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/34

(1)

I kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG tillsammans med en förteckning över de verksamma ämnen som skall utvärderas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet och propamokarb.

(2)

Effekterna av dessa verksamma ämnen på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för ett antal av de användningsområden som har föreslagits av anmälaren. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För dimetoat utsågs Förenade kungariket till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 4 augusti 2004. Tyskland var den rapporterande medlemsstaten för dimetomorf och metribuzin och alla relevanta upplysningar lämnades den 11 juni 2004 respektive den 23 augusti 2004. Sverige var den rapporterande medlemsstaten för glufosinat och alla relevanta upplysningar lämnades den 3 januari 2003. För fosmet var den rapporterande medlemsstaten Spanien och alla relevanta upplysningar lämnades den 23 augusti 2004. För propamokarb utsågs Irland till rapporterande medlemsstat och alla relevanta upplysningar lämnades den 5 oktober 2004.

(3)

Utvärderingsrapporterna har granskats av medlemsstaterna och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, och de lades fram för kommissionen den 14 mars 2005 om glufosinat, den 12 maj 2006 om fosmet och propamokarb, den 23 juni 2006 om dimetoat och dimetomorf och den 28 juli 2006 om metribuzin, i form av myndighetens vetenskapliga rapporter (4). Medlemsstaterna och kommissionen har granskat rapporterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och de godkändes slutgiltigt den 24 november 2006 som kommissionens granskningsrapporter om dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet och propamokarb.

(4)

Av de olika undersökningar som gjorts har det framgått att växtskyddsmedel som innehåller dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet och propamokarb i allmänhet kan antas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapporter. Dessa verksamma ämnen bör därför införas i bilaga I så att godkännanden för de växtskyddsmedel som innehåller dessa verksamma ämnen kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med direktivet i fråga.

(5)

Utan att det påverkar den slutsatsen bör ytterligare uppgifter inhämtas om vissa specifika aspekter avseende dimetoat, glufosinat, metribuzin och fosmet. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Det är därför skäligt att kräva att dimetoat, glufosinat, metribuzin och fosmet skall genomgå ytterligare test som kan bekräfta riskbedömningen i fråga om vissa aspekter och att de anmälande företagen skall inkomma med sådana undersökningar.

(6)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter medges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(7)

Utan att det påverkar de förpliktelser som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna medges en tidsfrist om sex månader efter införandet för att på nytt granska befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet och propamokarb i syfte att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG är uppfyllda, särskilt kraven i artikel 13 och de relevanta villkoren i bilaga I. Medlemsstaterna bör, där det är lämpligt, ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Med avvikelse från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen i enlighet med bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(8)

När verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 (5) tidigare har införts i bilaga I till direktiv 91/414/EEG har det visat sig att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har när det gäller tillgången till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter framstår det därför som nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavaren av ett godkännande har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden i förhållande till de direktiv som hittills har antagits om ändring av bilaga I.

(9)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Åtgärderna i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om en produkt innehåller dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet eller propamokarb som enda verksamma ämne, om så krävs, senast den 30 september 2011 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om en produkt innehåller dimetoat, dimetomorf, glufosinat, metribuzin, fosmet eller propamokarb som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 30 september 2011 eller vid det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv som inför det berörda ämnet eller de berörda ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/43

(1)

Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Koreas regering undertecknades på gemenskapens vägnar den 22 november 2006 i enlighet med rådets beslut om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Koreas regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete (2), med förbehåll för att det kan komma att ingås vid en senare tidpunkt.

(2)

Avtalet bör godkännas.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/51

(1)

Den 19 april 2007 antog rådet förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran. Enligt artikel 15.2 i den förordningen skall rådet fastställa, se över och ändra förteckningen över personer, enheter och organ som avses i artikel 7.2 i den förordningen.

(2)

Rådet har fastställt att vissa personer, enheter och organ uppfyller villkoren i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 och att de därför bör förtecknas i bilaga V i den förordningen på grund av de individuella och särskilda skäl som anges i denna.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 106/55

(1)

Enligt artikel 5 i förordning (EEG) nr 729/70 och artikel 7 i förordning (EG) nr 1258/1999 samt artikel 8.1 och 8.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (3) skall kommissionen genomföra nödvändiga undersökningar, meddela berörda medlemsstaterna sina iakttagelser, beakta deras synpunkter, kalla till bilaterala förhandlingar i syfte att nå en överenskommelse med berörda medlemsstater och formellt underrätta dessa om sina slutsatser.

(2)

Medlemsstaterna har haft möjlighet att begära ett förlikningsförfarande. Denna möjlighet har utnyttjats i vissa fall och kommissionen har studerat rapporten från förfarandet i fråga.

(3)

Enligt artiklarna 2 och 3 i förordning (EEG) nr 729/70 samt artikel 2 i förordning (EG) nr 1258/1999 får finansiering bara ske av bidrag vid export till tredje land och av interventioner för att stabilisera jordbruksmarknaderna, vilka beviljats respektive företagits i enlighet med gemenskapsreglerna inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

(4)

De utförda kontrollerna, resultaten av de bilaterala diskussionerna och förlikningsförfarandena har visat att en del av de betalningar som medlemsstaterna deklarerat inte uppfyller dessa villkor och följaktligen inte får finansieras av garantisektionen vid EUGFJ.

(5)

De belopp som inte tillåts belasta garantisektionen vid EUGFJ bör anges. Dessa belopp avser inte betalningar som verkställts mer än tjugofyra månader innan kommissionen skriftligen meddelade medlemsstaterna resultaten av kontrollerna.

(6)

För de fall som avses i det här beslutet har kommissionen med hjälp av en sammanfattande rapport underrättat medlemsstaterna om de uppskattade belopp som skall undantas därför att de inte handlagts enligt gemenskapens bestämmelser.

(7)

Detta beslut påverkar inte de ekonomiska konsekvenser som kommissionen kan komma att dra av domstolens domar i mål som ännu inte hade avgjorts den 25 januari 2007 och som gäller frågor som omfattas av detta beslut.