1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/1

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för ett sådant godkännande.

(2)

I enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003 har en ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan lämnats in. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av preparatet kaliumdiformiat (Formi LHS) som fodertillsats för avvanda smågrisar och slaktsvin.

(4)

Den analysmetod som anges i ansökan om godkännande i enlighet med artikel 7.3 c i förordning (EG) nr 1831/2003 gäller bestämning av den aktiva substansen i fodertillsatsen. Den analysmetod som avses i bilagan till denna förordning skall därför inte betraktas som en gemenskapsmetod för analys enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (2).

(5)

I sitt yttrande av den 14 februari 2006 (3) konstaterade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad ”myndigheten”) att denna tillsats redan bedömts vara säker för konsumenten, användaren och miljön och att detta inte kommer att påverkas av det föreslagna användningsområdet. Myndigheten drog också slutsatsen att användningen av preparatet inte inverkar negativt på denna djurkategori samt kan förbättra de zootekniska parametrarna (en ökning av det genomsnittliga dagliga intaget, förhållandet mellan foderintag och viktökning) för avvanda smågrisar och slaktsvin. Den anser att den plan för övervakning efter utsläppandet på marknaden som den sökande lagt fram är ändamålsenlig. Myndigheten rekommenderar i sitt yttrande att lämpliga åtgärder för användarsäkerhet vidtas. I yttrandet bekräftas även den rapport om analysmetoder för tillsatser i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Utvärderingen av preparatet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till denna förordning.

(7)

Artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1810/2005 av den 4 november 2005 om ett nytt godkännande för tio år av en fodertillsats, om permanent godkännande av vissa fodertillsatser och om provisoriskt godkännande av nya användningsområden för vissa redan godkända fodertillsatser (4), som innehåller bestämmelser om godkännande av användningen av detta preparat enligt övergångsbestämmelserna i förordning (EG) nr 1831/2003, bör därför utgå.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/4

(1)

I förordning (EG) nr 1774/2002 fastställs hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Eftersom det rör sig om stränga krav har övergångsbestämmelser beviljats.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 809/2003 av den 12 maj 2003 om övergångsbestämmelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 avseende bearbetningskrav för kategori 3-material och naturgödsel som används i komposteringsanläggningar (2) fastställs vissa övergångsbestämmelser med syftet att ge industrin tid att anpassa och utveckla alternativa bearbetningskrav för kategori 3-material och naturgödsel som används i komposteringsanläggningar till och med den 31 december 2006.

(3)

I kommissionens förordning (EG) nr 810/2003 av den 12 maj 2003 om övergångsbestämmelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 avseende bearbetningskrav för kategori 3-material och naturgödsel som används i biogasanläggningar (3) fastställs vissa övergångsbestämmelser med syftet att ge industrin tid att anpassa och utveckla alternativa bearbetningskrav för kategori 3-material och naturgödsel som används i biogasanläggningar till och med den 31 december 2006.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) avgav ett yttrande den 7 september 2005 om säkerhet när det gäller biologiska risker i samband med bearbetningskraven för biogas- och komposteringsanläggningar avseende animaliska biprodukter.

(5)

På grundval av detta yttrande från EFSA antogs den 7 februari 2006 kommissionens förordning (EG) nr 208/2006 av den 7 februari 2006 om ändring av bilagorna VI och VIII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 när det gäller bearbetningskrav för biogas- och komposteringsanläggningar och krav för naturgödsel (4) i vilken valideringskrav för alternativa bearbetningskrav fastställs.

(6)

De övergångsbestämmelser som fastställs i förordningarna (EG) nr 809/2003 och (EG) nr 810/2003 hindrar inte aktörerna från att använda valideringsförfarandet i förordning (EG) nr 208/2006.

(7)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får nu godkänna alternativa bearbetningskrav om valideringen utfallit väl. Medlemsstaterna behöver dock mera tid för att slutföra valideringsförfarandena.

(8)

Dessutom används mesofila fermenteringsprocesser allmänt i vissa regioner i EU. Dessa processer togs inte upp i EFSA:s yttrande; eventuellt uppfyller de inte alla krav på valideringen av alternativa bearbetningskrav. Kommissionen har därför bett EFSA ge råd om säkerheten i samband med mesofila fermenteringsprocesser. EFSA utvärderar för närvarande eventuella risker i samband med denna process.

(9)

I väntan på EFSA:s råd och för att ge medlemsstaterna mera tid för utvärdering av alternativa processer bör de övergångsbestämmelser som fastställs i förordningarna (EG) nr 809/2003 och (EG) nr 810/2003 fortsätta att gälla en längre tid så att medlemsstaterna skall kunna ge aktörer tillstånd att fortsätta tillämpa nationella bestämmelser för kategori 3-material och naturgödsel som används i komposterings- och biogasanläggningar.

(10)

Förordningarna (EG) nr 809/2003 och nr 810/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/6

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för ett sådant godkännande.

(2)

I enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003 har en ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan lämnats in. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av ett nytt användningsområde för preparatet Saccharomyces cerevisiae (NCYC Sc 47) (Biosaf SC 47) som fodertillsats för hästar.

(4)

Den analysmetod som anges i ansökan om godkännande i enlighet med artikel 7.3 c i förordning (EG) nr 1831/2003 gäller bestämning av det verksamma ämnet i fodertillsatsen. Den analysmetod som avses i bilagan till denna förordning skall därför inte betraktas som gemenskapens analysmetod enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (2).

(5)

Användningen av preparatet Saccharomyces cerevisiae (NCYC Sc 47) godkändes för slaktboskap genom kommissionens förordning (EG) nr 316/2003 av den 19 februari 2003 om permanent godkännande av en fodertillsats och om provisoriskt godkännande av ett nytt användningsområde för redan godkända fodertillsatser (3), för avvanda smågrisar genom kommissionens förordning (EG) nr 2148/2004 av den 16 december 2004 om permanenta och preliminära godkännanden av vissa fodertillsatser och godkännande av nya användningsområden för redan godkända fodertillsatser (4), för suggor genom kommissionens förordning (EG) nr 1288/2004 av den 14 juli 2004 om permanent godkännande av vissa tillsatser och om provisoriskt godkännande av ett nytt användningsområde för en redan godkänd fodertillsats (5), för slaktkaniner genom kommissionens förordning (EG) nr 600/2005 av den 18 april 2005 om ett nytt godkännande för tio år av ett koccidiostat som fodertillsats, provisoriskt godkännande av en fodertillsats och permanent godkännande av vissa fodertillsatser (6), för mjölkkor genom kommissionens förordning (EG) nr 1811/2005 av den 4 november 2005 om provisoriska och permanenta godkännanden av vissa fodertillsatser och om provisoriskt godkännande av nya användningsområden för redan godkända fodertillsatser (7) och för slaktlamm genom kommissionens förordning (EG) nr 1447/2006 av den 29 september 2006 om godkännande av ett nytt användningsområde för Saccharomyces cerevisiae (Biosaf SC 47) som fodertillsats (8).

(6)

Nya uppgifter har lämnats in till stöd för en ansökan om godkännande för hästar. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad ”myndigheten”) konstaterade i sitt yttrande av den 12 september 2006 att preparatet Saccharomyces cerevisiae (NCYC Sc 47) inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön (9). Den konstaterar vidare att preparatet Saccharomyces cerevisiae (NCYC Sc 47) inte medförde några andra risker för denna djurkategori som enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 skulle förhindra ett godkännande. Enligt yttrandet effektiverar användningen av preparatet hästarnas digestion av fibrer. Myndigheten anser inte att det finns behov av särskilda krav för övervakning efter utsläppandet på marknaden. I yttrandet bekräftas även den rapport om analysmetoder för fodertillsatser som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003. Utvärderingen av preparatet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/9

(1)

Gränsvärdena för resthalter i spannmål och produkter av vegetabiliskt ursprung, inklusive frukt och grönsaker, avspeglar de minsta mängder bekämpningsmedel som krävs för effektivt växtskydd när medlen används på ett sådant sätt att resthalterna blir så låga som det är praktiskt möjligt och godtagbart ur toxikologisk synpunkt, särskilt med hänsyn till skyddet av miljön och konsumenternas beräknade intag via födan. Gränsvärdena för resthalter i livsmedel av animaliskt ursprung avspeglar djurens intag av spannmål och produkter av vegetabiliskt ursprung som behandlats med bekämpningsmedel och eventuellt direkta konsekvenser av användningen av olika veterinärmedicinska läkemedel. Gemenskapens gränsvärden för resthalter motsvarar den övre gränsen för de resthalter som kan förväntas finnas i produkterna om producenterna har tillämpat god lantbrukspraxis.

(2)

Gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester ses regelbundet över och ändras med hänsyn till ny information och nya uppgifter. Gränsvärdena fastställs till den lägsta analytiska bestämningsgränsen i de fall där godkänd användning av växtskyddsmedel inte ger upphov till påvisbara halter av bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel, eller då det inte finns några godkända användningsområden, eller då medlemsstaternas beslut om godkännande för vissa användningsområden inte underbyggts med nödvändiga uppgifter, eller då användningsområden i tredjeländer som ger upphov till bekämpningsmedelsrester i eller på sådana livsmedel som får övergå till fri omsättning på gemenskapens marknad inte har underbyggts med nödvändiga uppgifter.

(3)

Kommissionen har informerats om att de gällande gränsvärdena för resthalter av fosfamidon och mevinfos kan behöva ses över på grund av ny information om toxikologin och konsumenternas intag. Kommissionen har bett relevanta rapporterande medlemsstater lämna in förslag till översyn av gemenskapens gränsvärden. Sådana förslag har inkommit till kommissionen.

(4)

Konsumenternas livstids- och korttidsexponering för de bekämpningsmedel som behandlas i detta direktiv genom livsmedelsprodukter har bedömts på nytt och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer (4). Det är därför lämpligt att fastställa nya gränsvärden för att förhindra att konsumenterna utsätts för oacceptabel exponering.

(5)

I relevanta fall har konsumenternas akuta exponering för dessa bekämpningsmedel genom var och en av de livsmedelsprodukter som kan innehålla resthalter bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer. Förekomst av resthalter av bekämpningsmedel på samma nivå som eller under de nya gränsvärdena bedöms inte förorsaka några akuta toxiska effekter.

(6)

Gemenskapens handelspartner ombads via Världshandelsorganisationen att yttra sig om de nya gränsvärdena och deras synpunkter har beaktats.

(7)

Bilagorna till direktiven 76/895/EEG, 86/362/EEG och 90/642/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Åtgärderna i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/17

(1)

Gränsvärdena för resthalter i spannmål och produkter av vegetabiliskt ursprung, inklusive frukt och grönsaker, avspeglar de minsta mängder av bekämpningsmedel som krävs för ett effektivt växtskydd, när medlen används på ett sådant sätt att resthalterna blir så låga som det är praktiskt möjligt och godtagbart ur toxikologisk synpunkt, särskilt med hänsyn till skyddet av miljön och konsumenternas beräknade intag via födan. Gemenskapens gränsvärden för resthalter motsvarar den övre gränsen för de resthalter som kan förväntas finnas i produkterna om producenterna har tillämpat god lantbrukspraxis.

(2)

Gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester ses regelbundet över och ändras med hänsyn till ny information och nya uppgifter. Gränsvärdena fastställs till den lägsta analytiska bestämningsgränsen i de fall där godkänd användning av växtskyddsmedel inte ger upphov till påvisbara halter av bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel, eller då det inte finns några godkända användningsområden, eller då medlemsstaternas beslut om godkännande för vissa användningsområden inte underbyggts med nödvändiga uppgifter, eller då användningsområden i tredjeländer som ger upphov till bekämpningsmedelsrester i eller på sådana livsmedel som får övergå till fri omsättning på gemenskapens marknad inte har underbyggts med nödvändiga uppgifter.

(3)

En medlemsstat har meddelat kommissionen önskemål om att se över sina nationella gränsvärden för resthalter i enlighet med artikel 8 i direktiv 90/642/EEG på grund av oro för konsumenternas intag. Förslag på översyn av gemenskapens gränsvärden för resthalter har lämnats till kommissionen.

(4)

Konsumenternas livstids- och korttidsexponering för de bekämpningsmedel som behandlas i detta direktiv genom olika livsmedelsprodukter har bedömts på nytt och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer (2). Det är därför lämpligt att fastställa nya gränsvärden för att förhindra att konsumenterna utsätts för oacceptabel exponering.

(5)

I relevanta fall har konsumenternas akuta exponering för dessa bekämpningsmedel genom var och en av de livsmedelsprodukter som kan innehålla resthalter bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer. Förekomst av resthalter av bekämpningsmedel på samma nivå som eller under de nya gränsvärdena bedöms inte förorsaka några akuta toxiska effekter.

(6)

Gemenskapens handelspartner ombads via Världshandelsorganisationen att yttra sig om de nya gränsvärdena och deras synpunkter har beaktats.

(7)

På kommissionens begäran har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) (3) yttrat sig om risken i samband med gränsvärdena för resthalter av aldikarb i detta direktiv.

(8)

Bilagorna till direktiv 90/642/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/24

(1)

I direktiv 92/119/EEG fastställs gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar. Särskilda bestämmelser för vesikulär svinsjuka fastställs i bilaga II till det direktivet.

(2)

Rådets direktiv 72/461/EEG (3) och 80/215/EEG (4) har upphävts med verkan från och med den 1 januari 2006. De hänvisningar till de direktiven som direktiv 92/119/EEG innehåller bör därför ersättas med hänvisningar till bilagorna II och III till direktiv 2002/99/EG.

(3)

Det är lämpligt att införa en särskild lösning i fråga om märkning av kött och dess följande användning samt de bearbetade produkternas destination, om det är möjligt med hänsyn till hälsosituationen i fråga om vesikulär svinsjuka, under förutsättning att detta görs på ett sådant sätt att man inte försämrar skyddet mot vesikulär svinsjuka vid handel inom eller utanför gemenskapen.

(4)

Vissa medlemsstater har meddelat kommissionen att det är svårt att få näringsidkare och kunder i industrin att acceptera den identifieringsmärkning som föreskrivs i bilaga II till direktiv 2002/99/EG. Därför bör det införas en alternativ identifieringsmärkning som medlemsstaterna kan besluta att tillämpa. Med hänsyn till behovet av effektiv kontroll är det dock viktigt att medlemsstaterna i förväg meddelar kommissionen om de beslutat sig för att tillämpa den alternativa identifieringsmärkning vid utbrott av vesikulär svinsjuka.

(5)

Det alternativa identifieringsmärke som införs genom detta direktiv bör gå att klart särskilja från andra identifieringsmärken som skall tillämpas på svinkött i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (5) eller kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (6).

(6)

Enligt de allmänna bestämmelserna i artikel 13 i direktiv 92/119/EEG kan en djurägare få tillstånd att avlägsna djuren från en anläggning inom skyddszonen i sådana fall då förbudet mot förflyttning av djur förblir i kraft mer än 30 dagar på grund av ytterligare sjukdomsfall, medan det i de särskilda bestämmelserna för vesikulär svinsjuka i bilaga II till det direktivet däremot inte föreskrivs någon sådan möjlighet. Det är lämpligt att införa ett sådant undantag för anläggningar där kvarhållande av djuren under mer än 30 dagar skulle orsaka problem.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Punkt 2 skall ändras på följande sätt:

b)

Följande led skall läggas till som led h: ”h) i) Genom undantag från led g får medlemsstaterna när det gäller kött från de svin som avses i led f i besluta att använda en annan identifieringsmärkning än den särskilda identifieringsmärkning som fastställs i bilaga II till direktiv 2002/99/EG, under förutsättning att det klart går att särskilja från annan identifieringsmärkning som skall tillämpas på svinkött i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (8) eller kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 (9). Medlemsstater som beslutar att använda det alternativa identifieringsmärket skall meddela kommissionen detta inom ramen för ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. ii) Vid tillämpning av undantagsbestämmelsen i led i skall identifieringsmärket vara läsbart och outplånligt, och skrivtecknen lätta att avläsa samt synas tydligt. Identifieringsmärket skall ha följande form och innehålla följande angivelser: XY avser den relevanta landskoden enligt avsnitt I del B punkt 6 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. 1234 avser anläggningens godkännandenummer enligt avsnitt I del B punkt 7 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004.

2.

Följande punkt skall läggas till som punkt 5:

1.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/26

(1)

Det befintliga verksamma ämnet tribenuron infördes i bilaga I till direktiv 91/414/EEG genom kommissionens direktiv 2005/54/EG (5).

(2)

Följande nya verksamma ämnen har införts i bilaga I till direktiv 91/414/EG: acetamiprid och tiakloprid genom kommissionens direktiv 2004/99/EG (6), imazosulfuron, metoxifenozid och S-metolaklor genom kommissionens direktiv 2005/3/EG (7) och milbemektin genom kommissionens direktiv 2005/58/EG (8).

(3)

Införandet av de berörda verksamma ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG grundades på en bedömning av den information som lämnats in om det föreslagna användningsområdet. Information om användningen har lämnats in av vissa medlemsstater i enlighet med artikel 4.1 f i det direktivet. Tillgängliga uppgifter har gåtts igenom och har befunnits vara tillräckliga för att vissa gränsvärden för bekämpningsmedelsrester skall kunna fastställas.

(4)

Om det inte finns något permanent eller provisoriskt gränsvärde för bekämpningsmedelsrester på gemenskapsnivå, skall medlemsstaterna fastställa ett provisoriskt nationellt gränsvärde i enlighet med artikel 4.1 f i direktiv 91/414/EEG innan växtskyddsmedel som innehåller dessa verksamma ämnen kan godkännas.

(5)

I kommissionens granskningsrapporter, som utarbetades inför införandet av de berörda verksamma ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, fastställdes acceptabelt dagligt intag (ADI) och vid behov akut referensdos (ARfD) för ämnena. Konsumenternas exponering genom livsmedelsprodukter som behandlats med det berörda verksamma ämnet har bedömts och utvärderats i enlighet med gemenskapsförfaranden. Det har också tagits hänsyn till Världshälsoorganisationens riktlinjer (9) och yttrandet från vetenskapliga kommittén för växter (10) om de metoder som använts. De föreslagna gränsvärdena bedöms inte leda till att de acceptabla dagliga intagen eller de akuta referensdoserna överskrids.

(6)

För att konsumenterna skall få tillräckligt skydd mot exponering för bekämpningsmedelsrester till följd av otillåten användning av växtskyddsmedel, bör provisoriska gränsvärden fastställas till den lägsta analytiska bestämningsgränsen för de berörda kombinationerna av produkter/bekämpningsmedel.

(7)

Att sådana provisoriska gränsvärden fastställs på gemenskapsnivå hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa provisoriska gränsvärden för de berörda ämnena i enlighet med artikel 4.1 f i och bilaga VI till direktiv 91/414/EEG. Fyra år anses vara en tillräckligt lång tid för att godkänna utveckling av ytterligare användningsområden för de berörda verksamma ämnena. De provisoriska gränsvärdena bör därefter bli permanenta.

(8)

Det är därför nödvändigt att ändra de gränsvärden som anges i bilagorna till direktiven 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EEG för att möjliggöra ändamålsenlig övervakning och kontroll av användningsförbudet och för att skydda konsumenterna. Om gränsvärden redan har fastställts i bilagorna till dessa direktiv, är det lämpligt att ändra dem. Om gränsvärden ännu inte har fastställts bör de fastställas nu.

(9)

Direktiven 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Åtgärderna i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.