30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 403/1

(1)

Enligt rådets förordning (EEG) nr 1382/91 av den 21 maj 1991 om rapportering av landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (2) skall medlemsstaterna lämna in uppgifter till kommissionen om mängden av och genomsnittspriserna på de fiskeriprodukter som landats på deras territorier.

(2)

Erfarenheterna visar att analyserna av marknaden för fiskeriprodukter och andra ekonomiska analyser inte skulle påverkas negativt om det i gemenskapslagstiftningen fastslogs att uppgifterna skall lämnas in årligen i stället för varje månad.

(3)

Analyserna skulle förbättras om uppgifterna fördelades efter flaggstaten på de fiskefartyg som genomfört landningarna.

(4)

I förordning (EEG) nr 1382/91 fastställs en gräns för i vilken utsträckning stickprov får användas när insamling och sammanställning av uppgifter innebär en orimligt tung börda för vissa nationella myndigheter. För att förbättra och förenkla systemet för inlämning av uppgifter bör den förordningen ersättas med ett nytt instrument. Förordning (EEG) nr 1382/91 bör därför upphävas.

(5)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en gemensam rättslig ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6)

Rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik (3) utgör en referensram för fiskeristatistiken. Där anges bl.a. att statistiken skall följa principerna om opartiskhet, tillförlitlighet, relevans, kostnadseffektivitet, insynsskydd för statistiska uppgifter samt öppenhet.

(7)

Det är viktigt att denna förordning tillämpas enhetligt och att det därför föreskrivs ett gemenskapsförfarande som gör det möjligt att inom rimlig tid fastställa tillämpningsföreskrifter och genomföra de nödvändiga tekniska anpassningarna.

(8)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(9)

Eftersom statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter är ett mycket viktigt verktyg vid förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken, är det lämpligt att föreskriva en möjlighet att använda det förvaltningsförfarande som anges i beslut 1999/468/EG för att bevilja medlemsstaterna övergångsperioder för införlivandet av denna förordning och undantag så att de kan utelämna statistiska uppgifter som omfattar en särskild sektor av fiskerinäringen från de nationella statistiska uppgifter som lämnas in.

(10)

Å andra sidan bör kommissionen ges behörighet att fastställa de villkor på vilka bilagorna skall anpassas tekniskt. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

1.

gemenskapsfiskefartyg: fiskefartyg som seglar under någon av medlemsstaternas flagg och som är registrerat i gemenskapen,

2.

Eftafiskefartyg: fiskefartyg som seglar under någon av Eftaländernas flagg, eller som är registrerat i något av Eftaländerna,

3.

enhetsvärde:

a)

Produkter som landats av fiskefartyg eller andra delar av fiskeflottan i nationella hamnar inom gemenskapen.

b)

Produkter som landats av fiskefartyg från den uppgiftslämnande medlemsstaten i hamnar utanför gemenskapen och som omfattas av den T2M-blankett som återfinns i bilaga 43 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (5).

1.

Filéer: Fiskstycken utskurna parallellt med fiskens ryggrad och bestående av fiskens högra eller vänstra sida, förutsatt att huvud, inälvor, fenor (ryggfena, analfena, stjärtfena, bukfena och bröstfena) och ben (ryggrad, revben, bäckenben, skuldergördel osv.) har avlägsnats, och att fiskens båda sidor inte hänger ihop, t.ex. vid ryggen eller buken.

2.

Hel fisk: Orensad fisk.

3.

Rensad (bläckfisk): Bläckfisk där armar, huvud och inre organ avlägsnats.

4.

Fryst fisk: Fisk som har frysts ned på ett sådant sätt att fiskens beskaffenhet bevaras genom att temperaturen sänks åtminstone till -18 oC och sedan förvaras vid en temperatur av -18 oC eller lägre.

5.

Färsk fisk: Fisk som inte har konserverats, saltats eller frysts eller behandlats på annat sätt än att den har kylts ned. Den saluförs vanligen hel eller rensad.

6.

Saltad fisk: Fisk, vanligen rensad och utan huvud, som förvaras i salt eller saltlake.

1.

Livsmedel: Alla fiskeriprodukter som vid första försäljningen säljs som livsmedel eller som enligt ett kontrakt eller någon annan överenskommelse landas för att användas som livsmedel. Här ingår inte partier som är avsedda som livsmedel men som vid första försäljningen dras tillbaka från livsmedelsmarknaden på grund av marknadsförhållanden, hygienföreskrifter eller av liknande skäl.

2.

Industriell användning: Alla fiskeriprodukter som landats för att omvandlas till fiskmjöl eller olja som djurfoder, och partier som inte säljs som livsmedel vid första försäljningen även om de ursprungligen var avsedda att användas som livsmedel.

3.

Dras tillbaka från marknaden: De kvantiteter som ursprungligen var avsedda för livsmedel, men som vid första försäljningen dras tillbaka från marknaden på grund av marknadsförhållanden eller hygienföreskrifter eller av liknande skäl.

4.

Agn: De kvantiteter av färsk fisk som är avsedda att användas som agn vid annat fiske. Ett exempel är det agn som används vid ytlångrevsfiske och spöfiske av tonfisk.

5.

Djurfoder: De kvantiteter av färsk fisk som är avsedda för direkt utfodring av djur. Här ingår inte kvantiteter avsedda för bearbetning till fiskmjöl och fiskolja.

6.

Avfall: Fisk eller delar av fisk som på grund av tillstånd skall förstöras redan före landningen.

7.

Avsedd användning okänd: Kvantiteter av fisk som inte kan hänföras till någon av ovanstående kategorier.

30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 403/9

(1)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i Europeiska unionen. Artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter förbjuder all diskriminering på grund av kön och fastslår att jämställdhet mellan kvinnor och män måste säkerställas på alla områden.

(2)

I artikel 2 i fördraget föreskrivs det att främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män är en av gemenskapens väsentliga uppgifter. I artikel 3.2 i fördraget föreskrivs det också att gemenskapen i all verksamhet skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och därigenom se till att jämställdhetsaspekten integreras i all gemenskapspolitik.

(3)

Artikel 13 i fördraget ger rådet befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering bland annat på grund av kön på gemenskapens alla befogenhetsområden.

(4)

Principen om lika möjligheter för och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke finns inskriven i artikel 141 i fördraget och det finns redan ett omfattande regelverk om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning och arbetsvillkor, inbegripet lika lön.

(5)

I kommissionens första årliga jämställdhetsrapport till Europeiska rådets vårmöte 2004 konstateras att det fortfarande finns betydande skillnader mellan kvinnor och män på de flesta politikområden, att bristande jämställdhet är ett flerdimensionellt problem som måste angripas med ett brett spektrum av politiska åtgärder samt att det krävs ökade insatser för att uppfylla målen för Lissabonstrategin.

(6)

Europeiska rådet ansåg vid sitt möte i Nice den 7–9 december 2000 att man skulle ”utveckla kunskapen, sammanslagningen av resurser och erfarenhetsutbytet, bland annat genom att ett europeiskt institut för genusfrågor ... inrättas”.

(7)

I den genomförbarhetsstudie (3) som har utförts för kommissionen konstateras att det finns en tydlig roll för ett europeiskt jämställdhetsinstitut avseende vissa uppgifter som för närvarande inte utförs av befintliga organ, särskilt när det gäller att samordna, centralisera och sprida forskningsresultat, bygga upp nätverk, synliggöra genusperspektivet, lyfta fram jämställdhetsfrågorna samt utarbeta verktyg för att bättre integrera jämställdhetsfrågorna i all gemenskapspolitik.

(8)

Europaparlamentet uppmanade i sin resolution av den 10 mars 2004 om Europeiska unionens jämställdhetspolitik (4) kommissionen att påskynda insatserna för att inrätta ett institut.

(9)

Tanken på att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut stöddes av rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) vid dess möte den 1–2 juni 2004 och av Europeiska rådet vid dess möte den 17–18 juni 2004. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett särskilt förslag om detta.

(10)

Insamling, analys och spridning av objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om jämställdhet, utarbetande av lämpliga verktyg för att eliminera alla former av könsdiskriminering och integrera jämställdhetsdimensionen på alla politikområden, främjande av en dialog mellan intressenterna och åtgärder för att öka medvetenheten bland unionsmedborgarna är nödvändiga insatser för att gemenskapen på ett effektivt sätt skall kunna främja jämställdhet och genomföra jämställdhetspolitiken, särskilt i den utvidgade unionen. Det är därför lämpligt att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut som kan bistå gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna genom att utföra dessa uppgifter.

(11)

Jämställdhetsmålet kan inte uppnås endast genom en politik för att avskaffa diskriminering, utan det krävs även åtgärder för att främja harmonisk samlevnad och ett balanserat deltagande av kvinnor och män i samhället. Institutet bör därför även ägna sig åt denna aspekt.

(12)

Eftersom det är viktigt att könsstereotyper inom alla samhällsområden i Europa avskaffas och att kvinnor och män ges positiva exempel att följa, bör institutet också verka för dessa mål.

(13)

Samarbete med berörda myndigheter i medlemsstaterna och relevanta statistikorgan, i synnerhet Eurostat, är nödvändiga inslag för att man skall kunna främja insamling av jämförbara och tillförlitliga uppgifter på europeisk nivå. Eftersom information om jämställdhet är relevant på alla nivåer inom gemenskapen – den lokala, regionala och nationella nivån och gemenskapsnivån – skulle det vara värdefullt om sådan information blev tillgänglig för medlemsstaternas myndigheter som hjälp när de utarbetar riktlinjer och åtgärder på lokal, regional och nationell nivå inom sina respektive befogenhetsområden.

(14)

Institutet bör samarbeta så nära som möjligt med alla gemenskapens program och organ för att undvika dubbelarbete och garantera att resurserna utnyttjas på bästa möjliga sätt, särskilt med Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (5), Europeiska arbetsmiljöbyrån (6), Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (7) och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (8).

(15)

Institutet bör samarbeta och föra en dialog med icke-statliga organisationer, jämställdhetsorgan, forskningscentrum, arbetsmarknadens parter och andra närstående organisationer som aktivt verkar för jämställdhetsfrågor på nationell och europeisk nivå och i tredjeländer. Ur effektivitetssynpunkt är det lämpligt att inrätta och samordna ett elektroniskt europeiskt nätverk för jämställdhet mellan dessa organ och experter i medlemsstaterna.

(16)

För att säkerställa den nödvändiga jämvikten mellan medlemsstaterna och styrelseledamöternas kontinuitet skall rådets företrädare utses för varje mandatperiod i enlighet med rotationsordningen för rådets ordförandeskap från och med år 2007.

(17)

I enlighet med artikel 3.2 i fördraget är det lämpligt att främja en jämnare könsfördelning i styrelsen.

(18)

Institutet bör åtnjuta största möjliga oberoende vid utförandet av sina uppgifter.

(19)

Institutet bör tillämpa relevant gemenskapslagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 (9) och om skydd för enskilda personer vid behandling av personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 (10).

(20)

Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (11) är tillämplig på institutet.

(21)

När det gäller institutets avtalsrättsliga ansvar, som regleras av den lagstiftning som är tillämplig på de avtal som institutet ingår, bör EG-domstolen vara behörig att avgöra tvister med stöd av en skiljedomsklausul i avtalet. Domstolen bör också vara behörig i tvister som gäller institutets utomobligatoriska ansvar för gottgörelse av skada.

(22)

En oberoende extern utvärdering bör göras för att bedöma resultatet av institutets arbete, undersöka om det finns behov av att ändra eller utvidga dess uppdrag samt fastställa tidpunkten för ytterligare översyner.

(23)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att bidra till och stärka jämställdhet, inbegripet integrering av ett jämställdhetsperspektiv i all gemenskapspolitik och nationell politik som följer av denna, att bekämpa könsdiskriminering samt öka medvetenheten om jämställdhetsfrågorna bland EU-medborgarna genom att tillhandahålla tekniskt stöd till gemenskapens institutioner och medlemsstaternas myndigheter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24)

Artikel 13.2 i fördraget gör det möjligt att vidta gemenskapsåtgärder för att stödja och främja målet att bekämpa könsdiskriminering på andra områden än arbetslivet. Artikel 141.3 i fördraget är den särskilda rättsliga grunden för åtgärder som syftar till att säkerställa tillämpning av principen om lika möjligheter för och lika behandling av kvinnor och män i arbetslivet. Därför utgör artikel 13.2 och artikel 141.3 tillsammans den lämpliga rättsliga grunden för antagandet av denna förordning.

a)

samla in, analysera och sprida relevant objektiv, jämförbar och tillförlitlig information om jämställdhet, inbegripet forskningsresultat och bästa praxis från medlemsstaterna, gemenskapsinstitutionerna, forskningscentrum, nationella jämställdhetsorgan, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, relevanta tredjeländer och internationella organisationer, samt föreslå ytterligare forskningsområden,

b)

utveckla metoder för att förbättra objektiviteten, jämförbarheten och tillförlitligheten hos uppgifterna på europeisk nivå genom att fastställa kriterier som förbättrar informationens enhetlighet samt att vid insamlingen av uppgifter beakta jämställdhetsfrågorna,

c)

utveckla, analysera, utvärdera och sprida metodverktyg för att stödja jämställdhetsintegrering i all gemenskapspolitik och i den därav följande nationella politiken samt stödja integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan,

d)

utföra undersökningar om jämställdhetssituationen i Europa,

e)

inrätta och samordna ett europeiskt nätverk för jämställdhet som skall inbegripa centrum, organ, organisationer och experter som arbetar med jämställdhet och integrering av ett jämställdhetsperspektiv, i syfte att stödja och stimulera forskning, optimera utnyttjandet av tillgängliga resurser och främja utbyte och spridning av information,

f)

anordna särskilda expertmöten för att stödja institutets forskning, uppmuntra till utbyte av uppgifter mellan forskare och främja integrering av ett jämställdhetsperspektiv i deras forskning,

g)

tillsammans med relevanta intressenter anordna konferenser, kampanjer och möten på europeisk nivå för att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor bland EU-medborgarna, samt förelägga kommissionen resultat och slutsatser från denna verksamhet,

h)

sprida och presentera positiva exempel på icke-stereotypa prestationer som åstadkommits av kvinnor och män inom alla samhällsområden, samt lägga fram resultat och initiativ för att lyfta fram och bygga vidare på sådana framgångsrika exempel,

i)

föra en dialog och samarbeta med icke-statliga organisationer, jämställdhetsorgan, universitet och experter, forskningscentrum, arbetsmarknadens parter samt andra organisationer som är verksamma på jämställdhetsområdet på nationell och europeisk nivå,

j)

bygga upp dokumentationsresurser som är tillgängliga för allmänheten,

k)

lämna information i jämställdhetsfrågor till offentliga och privata organisationer, och

l)

informera gemenskapsinstitutionerna om jämställdhet och jämställdhetsintegrering i anslutnings- och kandidatländerna.

a)

en styrelse,

b)

ett expertforum,

c)

en direktör och dennes personal.

a)

arton företrädare utsedda av rådet på förslag från varje berörd medlemsstat,

b)

en ledamot, utsedd av kommissionen, vilken företräder kommissionen,

a)

På grundval av ett utkast utarbetat av den direktör som avses i artikel 12 och efter samråd med kommissionen, anta det årliga arbetsprogrammet och arbetsprogrammet på medellång sikt för en treårsperiod i enlighet med budgeten och tillgängliga resurser. Programmen kan vid behov revideras och det första årliga arbetsprogrammet skall antas senast nio månader efter det att direktören har utsetts.

b)

Anta den årliga rapport som avses i artikel 3.2, där resultaten i synnerhet skall jämföras med målen i det årliga arbetsprogrammet. Rapporten skall senast den 15 juni överlämnas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén och skall offentliggöras på institutets webbplats.

c)

Utöva disciplinär myndighet över direktören samt utse och avsätta honom eller henne i enlighet med artikel 12.

d)

Anta institutets årliga budgetförslag och slutliga budget.

a)

En lämplig icke-statlig organisation på gemenskapsnivå med ett legitimt intresse av att bekämpa könsdiskriminering och främja jämställdhet.

b)

Arbetsgivarorganisationer på gemenskapsnivå.

c)

Arbetstagarorganisationer på gemenskapsnivå.

a)

resultaten under den första mandatperioden och hur dessa uppnåtts, och

b)

institutets uppgifter och behov under kommande år.

a)

Genomföra de uppgifter som avses i artikel 3.

b)

Utarbeta och genomföra institutets årliga arbetsprogram och arbetsprogram på medellång sikt.

c)

Förbereda styrelse- och expertforumsmöten.

d)

Utarbeta och offentliggöra den årliga rapport som avses i artikel 3.2.

e)

Handlägga alla personalfrågor och särskilt utöva de befogenheter som fastställs i artikel 13.3.

f)

Sköta den löpande administrationen.

g)

Införa effektiva förfaranden för övervakning och utvärdering av institutets resultat i förhållande till dess mål i enlighet med erkända standarder. Direktören skall varje år rapportera till styrelsen om övervakningssystemets resultat.

a)

ett bidrag från gemenskapen som tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt),

b)

betalningar för tillhandahållna tjänster,

c)

eventuella ekonomiska bidrag från de organisationer eller tredjeländer som avses i artikel 8, och

d)

eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna.

30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 403/18

(1)

Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (3) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. I samband med de nya ändringarna av detta direktiv bör därför bestämmelserna ifråga av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Gemensamma körkortsbestämmelser är en grundläggande förutsättning för den gemensamma transportpolitiken, bidrar till att förbättra trafiksäkerheten och underlättar den fria rörligheten för människor som bosätter sig i en annan medlemsstat än den som utfärdat körkortet. Eftersom privata färdmedel fyller en viktig funktion, gynnas individernas fria rörlighet och etableringsfrihet om de har ett körkort som vederbörligen erkänns i värdmedlemsstaten. Trots framsteg i fråga om harmonisering av körkortsbestämmelserna har grundläggande skillnader kvarstått mellan medlemsstaterna när det gäller bestämmelser om hur ofta körkort skall förnyas och om underkategorier av fordon, vilka måste harmoniseras i högre grad för att gemenskapens politik lättare skall kunna genomföras.

(3)

Körkortens giltighetstid får enligt direktiv 91/439/EEG regleras i nationella bestämmelser vilket medför att olika bestämmelser gäller i olika medlemsstater och att det finns över 110 olika typer av giltiga körkort i medlemsstaterna. Det är därför svårt för enskilda, för polisen och för de myndigheter som ansvarar för administrationen av körkort att förstå och få en överblick över bestämmelserna vilket resulterat i förfalskade körkortshandlingar som ibland varit i omlopp i decennier.

(4)

För att kunna förhindra att gemenskapskörkortet bara blir ytterligare ett bland de 110 som redan förekommer, bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att kunna utfärda gemenskapskörkortet till alla körkortsinnehavare.

(5)

Detta direktiv bör inte påverka befintlig behörighet att framföra fordon som beviljats eller förvärvats före dagen för direktivets tillämpning.

(6)

Körkort erkänns ömsesidigt. Medlemsstaterna bör kunna tillämpa den giltighetsperiod som fastställs i direktivet på ett körkort utan begränsad administrativ giltighet som utfärdats av en annan medlemsstat om innehavaren varit bosatt på deras territorium under mer än två år.

(7)

Införandet av en administrativ giltighetsperiod för nya körkort bör kunna göra det möjligt att vid förnyelsen tillämpa de senaste metoderna för att förhindra förfalskningar och genomföra medicinska kontroller eller andra åtgärder enligt medlemsstaternas bestämmelser.

(8)

Av trafiksäkerhetsskäl bör minimikrav fastställas för utfärdande av körkort. Det behövs en harmonisering av normerna för förarprov och utfärdande av körkort. I detta syfte bör de kunskaper, den förmåga och det beteende som är nödvändiga för att framföra motorfordon fastställas, och förarprovet bör utformas enligt dessa koncept. Minimikraven i fråga om fysisk och psykisk lämplighet för att framföra sådana fordon bör definieras på nytt.

(9)

Det bör lämnas bevis på att minimikraven i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att köra uppfylls av förare av fordon som används för person- eller godstransport när körkortet utfärdas och därefter med regelbundna mellanrum. Sådana regelbundna kontroller, i enlighet med nationell lagstiftning, av att minimikraven är uppfyllda kommer att bidra till den fria rörligheten för personer, undvika en snedvridning av konkurrensen och bättre beakta det särskilda ansvar som förare av sådana fordon har. Medlemsstaterna bör tillåtas föreskriva om medicinsk kontroll för att garantera att minimikraven uppfylls i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att framföra andra motorfordon. Av tydlighetsskäl bör sådana undersökningar genomföras, när körkortet förnyas och därför styras av körkortets giltighetstid.

(10)

Det är nödvändigt att ytterligare stärka principen om stegvis tillträde när det gäller kategorierna av tvåhjuliga fordon och kategorierna av fordon avsedda för person- eller godstransport.

(11)

Medlemsstaterna bör dock tillåtas att fastställa en högre åldersgräns för att framföra vissa fordonskategorier för att ytterligare främja trafiksäkerheten. Under exceptionella förhållanden bör medlemsstaterna tillåtas att fastställa lägre åldersgränser i syfte att beakta nationella förhållanden.

(12)

Definitionerna av kategorierna bör i större utsträckning återspegla de berörda fordonens tekniska egenskaper och den färdighet som behövs för att köra dem.

(13)

Genom att ett mopedkörkort införs kommer trafiksäkerheten att förbättras, särskilt med avseende på de yngsta förarna som enligt statistiken är de mest olycksdrabbade förarna.

(14)

Särskilda bestämmelser bör antas som underlättar för personer med fysiska funktionshinder att köra fordon.

(15)

Av skäl som har samband med trafiksäkerheten bör det dessutom finnas möjlighet för medlemsstaterna att, för körkortshavare som har sin permanenta bosättningsort inom deras territorium, tillämpa sina nationella bestämmelser om återkallelse, omhändertagande, förnyelse och ogiltigförklaring av körkort.

(16)

Den körkortsmodell som fastställs i direktiv 91/439/EEG bör ersättas av ett gemensamt körkort i form av ett plastkort. Körkortsmodellen behöver samtidigt anpassas med hänsyn till införandet av en ny kategori mopedkörkort och en ny kategori av körkort för motorcyklar.

(17)

Genom möjligheten att förse den nya körkortsmodellen i form av ett plastkort med en mikroprocessor kan medlemsstaterna förbättra förfalskningsskyddet ytterligare. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att införa nationella uppgifter i mikroprocessorn under förutsättning att det inte inverkar på allmänt tillgängliga uppgifter. Mikroprocessorns tekniska specifikationer bör fastställas av kommissionen med bistånd av körkortskommittén.

(18)

Miniminormer för yrkesbehörighet och utbildningskrav för förarprövare bör fastställas i syfte att höja förarprövarnas kompetens och färdighet och därigenom säkerställa en mera objektiv bedömning av körkortsaspiranterna och mer harmoniserade uppkörningsprov.

(19)

Kommissionen bör tillåtas anpassa bilagorna I–VI till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att fastställa nödvändiga kriterier för tillämpningen av detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga VII del B.

Kategori AM

—

motorcykel: ett tvåhjuligt fordon med eller utan sidvagn enligt artikel 1.2 b i direktiv 2002/24/EG.

—

motordriven trehjuling: fordon med tre symmetriskt placerade hjul enligt artikel 1.2 c i direktiv 2002/24/EG.

a)

Kategori A1

b)

Kategori A2

c)

Kategori A

—

motorfordon: motordrivet fordon som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon avsedda för person- eller godstransport. Definitionen innefattar trådbussar, dvs. icke spårbundna fordon som är anslutna till en strömförande ledning. Jordbruks- och skogsbrukstraktorer omfattas inte.

—

jordbruks- eller skogsbrukstraktor: motordrivet fordon på hjul eller band som har minst två axlar och vars huvudsakliga funktion är dess dragkraft, och som dessutom är särskilt konstruerat för att dra, skjuta, bära eller driva vissa redskap, maskiner eller släpvagnar, vilka används i samband med jord- och skogsbruk, och som endast sekundärt utnyttjas för person- eller godstransport på väg eller för att på väg dra fordon som används för person- eller godstransport.

a)

Kategori B1

b)

Kategori B

Motorfordon med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg och som är konstruerade och tillverkade för att ta högst åtta passagerare utöver föraren. Till motorfordon i denna kategori får en släpvagn kopplas med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i reglerna för typgodkännande av de berörda fordonen får till ett motorfordon i denna kategori kopplas en släpvagn vars totalvikt överstiger 750 kg förutsatt att fordonskombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 4 250 kg. Om fordonskombinationen överstiger 3 500 kg skall medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna i bilaga V, kräva att kombinationen bara får köras efter

Medlemsstaterna får också ställa krav på både sådan utbildning och godkänt körprov.

Medlemsstaterna skall med hjälp av tillämplig gemenskapskod på körkortet ange att en sådan fordonskombination får köras.

Åldersgränsen för kategori B skall vara 18 år.

c)

Kategori BE

d)

Kategori C1

Motorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller D med en tillåten totalvikt som överstiger 3 500 kg men inte 7 500 kg och som är konstruerade och tillverkade för att ta högst åtta passagerare utöver föraren. Till ett motorfordon i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg.

e)

Kategori C1E

f)

Kategori C

Motorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller D med en tillåten totalvikt över 3 500 kg och som är konstruerade och tillverkade för att ta högst åtta passagerare utöver föraren. Till motorfordon som får föras med C-körkort i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

g)

Kategori CE

h)

Kategori D1

Motorfordon som är konstruerade och tillverkade för att ta högst 16 passagerare utöver föraren, och med en största längd av 8 meter. Till ett motorfordon i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

i)

Kategori D1E

j)

Kategori D

Motorfordon konstruerade och tillverkade för att ta fler än åtta passagerare utöver föraren. Till ett motorfordon som får föras med D-körkort får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt av högst 750 kg.

k)

Kategori DE

a)

för kategori AM ned till 14 år eller upp till 18 år,

b)

för kategori B1 upp till 18 år,

c)

för kategori A1 upp till 17 eller 18 år

d)

för kategorierna B och BE ned till 17 år.

a)

fordon som används av räddningstjänsten och ordningsmakten,

b)

fordon som provas på väg i syfte att göra reparationer eller underhåll.

a)

Körkort för kategorierna C1, C, D1 och D får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B.

b)

Körkort för kategorierna BE, C1E, D1E, och DE får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B, C1, C, D1 respektive D.

a)

Körkort för kategorierna C1E, CE, D1E, eller DE gäller även för fordonskombinationer i kategori BE.

b)

Körkort för kategori CE gäller även för kategori DE om innehavaren har behörighet att föra fordon i kategori D.

c)

Körkort för kategorierna CE och DE gäller även för fordonskombinationer i kategori C1E respektive D1E.

d)

Körkort för samtliga kategorier skall ge behörighet att föra fordon i kategori AM. När det gäller körkort som är utfärdade inom dess territorium får en medlemsstat begränsa överensstämmelsen för kategori AM till kategorierna A1, A2 och A om denna medlemsstat inför ett körprov som ett villkor för att erhålla behörighet för kategori AM.

e)

Körkort för kategori A2 skall också gälla för kategori A1.

f)

Körkort för kategorierna A, B, C eller D skall även gälla för kategori A1, A2, B1, C1 eller D1.

a)

Körkort för kategori B ger behörighet att föra motordrivna trehjulingar med en effekt som överstiger 15 kW under förutsättning att innehavaren av körkortet för kategori B är minst 21 år gammal.

b)

Körkort för kategori B får ge behörighet att föra motorcykel enligt kategori A1.

a)

den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkort med behörigheten B får föra fordon i kategori D1 (med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg, exklusive all specialutrustning avsedd för transport av personer med funktionshinder), förutsatt att fordonen används i samhällsnyttig verksamhet av organisationer som inte är affärsdrivande och att föraren utan ersättning bidrar med sina tjänster,

b)

den som har fyllt 21 år och i minst två år har haft körkort med behörigheten B får föra fordon med en tillåten totalvikt som överstiger 3 500 kg, förutsatt att fordonen huvudsakligen används stationärt i instruktions- eller rekreationssyfte och att de används i samhällsnyttig verksamhet av organisationer som inte är affärsdrivande, samt att fordonen är ombyggda så att de inte kan användas för att transportera fler än nio personer eller för annan godstransport än den som är absolut nödvändig för den aktuella verksamheten.

a)

som har godkänts i ett körprov och ett kunskapsprov samt uppfyller de medicinska krav som fastställs i bilagorna II och III,

b)

som har godkänts enbart i ett kunskapsprov för kategori AM; medlemsstaterna får föreskriva att sökande skall ha godkänts i ett körprov och genomgått en läkarundersökning för denna kategori.

För tre- och fyrhjulingar inom denna kategori får medlemsstaterna införa ett särskilt körprov. För differentiering av fordon inom kategori AM får en nationell kod införas i körkortet.

c)

som, när det gäller kategori A2 eller kategori A och under förutsättning att de har minst två års erfarenhet av att köra motorcykel i kategori A1 eller kategori A2, har godkänt resultat på ett körprov, eller har genomfört utbildning i enlighet med bilaga VI,

d)

som har genomfört utbildning eller fått godkänt resultat på ett körprov i enlighet med bilaga V när det gäller kategori B för att köra en fordonskombination så som den definieras i artikel 4. 4 b, andra stycket,

e)

med permanent bosättningsort inom den medlemsstat som utfärdar körkortet eller som kan intyga att de har studerat där i minst sex månader.

2.

a)

fortsatt uppfyllande av, när det gäller kategorierna C, CE, C1, C1E, D, DE, D1, D1E, de minimikrav som anges i bilaga III i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att föra sådana fordon, och

b)

permanent bosättning på territoriet i den medlemsstat som utfärdar körkortet eller bestyrkande av att sökande sedan minst sex månader studerat där.

5.

1.

De fysiska egenskaperna hos körkorten enligt gemenskapsmodellen skall vara i enlighet med ISO 7810 och ISO 7816-1.

Kortet skall vara tillverkat i polykarbonat.

De metoder som används för att kontrollera körkortens egenskaper i syfte att fastställa att de följer de internationella normerna skall vara i enlighet med ISO 10373.

2.

Fysiska säkerhetsdetaljer på körkortet

Hoten mot dokumentens fysiska säkerhet utgörs av:

Den övergripande säkerheten ligger i systemet i sin helhet och består av applikationsprocessen, överföringen av data, materialet i själva kortet, trycktekniken, en begränsad uppsättning olika säkerhetsdetaljer och personaliseringsprocessen.

3.

Körkortet skall bestå av två sidor.

Sidan 1 skall innehålla följande:

Sidan 2 skall innehålla följande:

a)

När innehavaren av ett körkort utfärdat av en medlemsstat i enlighet med denna bilaga permanent bosatt sig i en annan medlemsstat, får denna medlemsstat föra in sådana upplysningar på körkortet som är nödvändiga för dess administration, under förutsättning att detta slags upplysningar också förs in på de körkort som utfärdas av medlemsstaten och att det finns nödvändigt utrymme för detta ändamål.

b)

Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna lägga till färger eller markeringar, exempelvis streckkoder och nationella symboler, utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i denna bilaga.

Inom ramen för det ömsesidiga erkännandet av körkorten får streckkoden inte innehålla någon annan information än vad som redan står att läsa på körkortet eller som är nödvändig för utfärdandet av körkortet.

Sida 2

—

ett kunskapsprov, och därefter

—

ett körprov.

2.1

Provet skall innehålla frågor om varje punkt som finns förtecknad nedan. Varje medlemsstat skall själv fastställa frågornas innehåll

3.1

Obligatorisk kontroll av de allmänna kunskaperna om

4.1

Obligatorisk kontroll av de allmänna kunskaperna om

4.2

Obligatorisk kontroll av de allmänna kunskaperna om följande ytterligare bestämmelser för kategorierna C, CE, D och DE:

5.1

För att få framföra ett fordon med manuell växellåda krävs ett godkänt körprov som genomförts i ett sådant fordon

Om en sökande genomför körprovet i ett fordon med automatisk växellåda skall detta anges på det körkort som utfärdas på grundval av detta prov. Körkort med en sådan angivelse ger endast behörighet att framföra fordon med automatisk växellåda.

Med ”fordon med automatisk växellåda” avses ett fordon i vilket utväxlingen mellan motorn och hjulen endast kan varieras med gaspedalen och bromsarna.

5.2

De fordon som används vid körproven skall uppfylla de minimikrav som anges nedan. Medlemsstaterna får införa bestämmelser om strängare eller flera krav

Kategori A1:

Motorcykel i kategori A1 utan sidvagn, med en slagvolym av minst 120 kubikcentimeter och en maximihastighet av minst 90 km/h.

Kategori A2:

Motorcykel utan sidvagn, med en cylindervolym av minst 400 kubikcentimeter och en motoreffekt av minst 25 kW.

Kategori A:

Motorcykel utan sidvagn, med en cylindervolym av minst 600 kubikcentimeter och en motoreffekt av minst 40 kW.

Kategori B:

Fyrhjuliga fordon i kategori B med en maximihastighet på minst 100 km/h.

Kategori BE:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori B och en släpvagn med en tillåten totalvikt på minst 1 000 kg, som har en maximihastighet på minst 100 km/h och som inte tillhör kategori B. Släpvagnens lastutrymme skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är åtminstone lika bred och lika hög som motorfordonet; den slutna lådkonstruktionen får även vara något smalare än motorfordonet, förutsatt att sikten bakåt bara är möjlig om man använder motorfordonets sidobackspeglar; Släpvagnen skall ha en faktisk vikt på minst 800 kg.

Kategori B1:

fyrhjuliga motordrivna cyklar med en maximihastighet på minst 60 km/h.

Kategori C:

Fordon i kategori C med en tillåten totalvikt på minst 12 000 kg, en längd på minst 8 meter, en bredd på minst 2,4 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Fordonen skall vara försedda med anti-lås-bromsar, vara utrustade med en växellåda med minst 8 framåtväxlar och färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85. Lastutrymmet skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är åtminstone lika bred och lika hög som förarhytten. Fordonen skall ha en faktisk vikt på minst 10 000 kg.

Kategori CE:

Antingen ett ledat fordon eller en fordonskombination som består av ett provfordon i kategori C och en släpvagn med en längd på minst 7,5 meter. Både det ledade fordonet och fordonskombinationen skall ha en tillåten totalvikt på minst 20 000 kg, en längd på minst 14 meter, en bredd på minst 2,4 meter och en maximihastighet på minst 80 km/tim samt vara försedd med anti-lås-bromsar, utrustade med en växellåda med minst 8 framåtväxlar och färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85. Lastutrymmet skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är åtminstone lika bred och lika hög som förarhytten. Både det ledade fordonet och fordonskombinationen skall ha en faktisk vikt på minst 15 000 kg.

Kategori C1:

Fordon i underkategori C1 med en tillåten totalvikt på minst 4 000 kg, en minimilängd på 5 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Fordonen skall vara försedda med anti-lås-bromsar och utrustade med färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85. Lastutrymmet skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är åtminstone lika bred och lika hög som förarhytten.

Kategori C1E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i underkategori C1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt på minst 1 250 kg. Fordonskombinationen skall ha en längd på minst 8 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Lastutrymmet skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är åtminstone lika bred och lika hög som förarhytten; den slutna lådkonstruktionen får även vara något smalare än förarhytten, förutsatt att sikten bakåt bara är möjlig om man använder motorfordonets sidobackspeglar; Släpvagnen skall ha en faktisk vikt på minst 800 kg.

Kategori D:

Fordon i kategori D med en längd på minst 10 meter, en bredd på minst 2,4 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Fordonet skall vara försett med anti-lås-bromsar och utrustat med färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85.

Kategori DE:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt på minst 1 250 kg, en bredd på minst 2,4 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Lastutrymmet skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är minst 2 meter bred och hög. Släpvagnen skall ha en faktisk vikt på minst 800 kg.

Kategori D1:

Fordon i underkategori D1 med en tillåten totalvikt på minst 4 000 kg, en minimilängd på 5 meter och en maximihastighet på minst 80 km/h. Fordonet skall vara utrustat med anti-lås-bromsar och färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85.

Kategori D1E:

Fordonskombinationer som består av ett provfordon i underkategori D1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt på minst 1 250 kg samt en maximihastighet på minst 80 km/h. Släpvagnens lastutrymme skall bestå av en sluten lådkonstruktion som är minst 2 meter bred och hög. Släpvagnen skall ha en faktisk vikt på minst 800 kg.

Provfordon för kategorierna BE, C, CE, C1, C1E, D, DE, D1 och D1E som användes senast vid dagen för detta direktivs ikraftträdande får, om de inte uppfyller minimikraven ovan, endast användas under högst tio år efter detta datum. De krav som avser den last som kan transporteras med dessa fordon skall ha införts av medlemsländerna senast tio år efter det att kommissionens direktiv 2000/56/EG (3) trätt i kraft.

6.1.1

Justera skyddsutrustning såsom handskar, stövlar, kläder och hjälm.

6.1.2

Göra slumpmässiga kontroller av däck, bromsar, styrning, nödstoppreglage (om tillämplig), kedja, oljenivå, lysen, reflexanordningar, körriktningsvisare och signalhorn.

6.2.1

Ställa motorcykeln på och ta ner den från stödet och flytta den genom att leda den med motorn avstängd.

6.2.2

Parkera motorcykeln med användning av stödet.

6.2.3

Minst två manövrer, inbegripet slalomkörning, skall utföras vid låg hastighet. Detta skall särskilt kontrollera handhavandet av kopplingen i samspel med broms, balans, blickens riktning, placering på motorcykeln och fötternas placering på fotstöden.

6.2.4

Minst två manövrer av vilka en manöver på andra växeln eller tredje växel på minst 30 km/h, inbegripet undanmanöver för hinder vid en hastighet på minst 50 km/h, skall utföras vid högre hastighet. Detta skall särskilt kontrollera placering på motorcykeln, blickens riktning, balans, styrteknik och växlingsteknik.

6.2.5

Minst två inbromsningsmanövrer skall utföras, inbegripet en nödbromsning från en hastighet på minst 50 km/h. Detta skall särskilt kontrollera användning av bromsen på fram- och bakhjulet, blickens riktning och förarens placering på motorcykeln.

De särskilda manövrer som avses i punkterna 6.2.3-6.2.5 skall vara införda senast fem år efter det att direktiv 2000/56/EG trätt i kraft.

6.3.1

Köra iväg efter en parkering eller ett stillastående i trafiken, köra ut från en utfart.

6.3.2

Köra på raka vägar, passera mötande fordon, även i trånga passager.

6.3.3

Köra i kurvor.

6.3.4

Närma sig och passera plankorsningar och vägkorsningar.

6.3.5

Svänga till höger och vänster samt byta fil.

6.3.6

Köra på och av motorvägar eller liknande (i tillämpliga fall) från en påfart respektive avfart.

6.3.7

Köra om andra trafikanter (om möjligt), passera hinder, exempelvis parkerade bilar, bli omkörd av andra trafikanter (i tillämpliga fall).

6.3.8

Passera särskilda trafikmiljöer (i tillämpliga fall), exempelvis rondeller, järnvägskorsningar, hållplatser för spårvagn och bussar, övergångsställen samt köra uppför och nedför långa backar.

6.3.9

Iaktta nödvändig försiktighet vid avstigning.

7.1.1

Ställa in sätet för att få en korrekt körställning.

7.1.2

Ställa in backspeglar, säkerhetsbälten och nackskydd om sådana finns.

7.1.3

Kontrollera att dörrarna är stängda.

7.1.4

Göra slumpmässiga kontroller av däck, styrning, bromsar, vätskor (exempelvis motorolja, kylarvätska, spolarvätska), lysen, reflexanordningar, körriktningsvisare och signalhorn.

7.1.5

Kontrollera säkerheten vid lastning, dvs. kaross, presenningar, lastdörrar, låsmekanism för förarhytt, lastmetoder och säkring av lasten (endast kategori BE).

7.1.6

Kontrollera kopplingsmekanismen, bromsar och elektriska kopplingar (endast kategori BE).

7.2.1

Backa rakt bakåt, och backa åt höger eller vänster runt ett hörn utan att byta fil.

7.2.2

Vända fordonet till motsatt riktning med användning av fram- och backväxlar.

7.2.3

Parkera fordonet och lämna en parkeringsplats (parallellt, snett eller vinkelrätt framåt och bakåt på plan mark samt i uppförs- och nedförsbacke).

7.2.4

Genomföra en korrekt inbromsning till stillastående. Nödbromsning är dock inte obligatoriskt.

7.3.1

Koppla släpvagn till och från dragfordonet. När manövern inleds skall dragfordonet och släpvagnen stå sida vid sida (dvs. inte i ett led).

7.3.2

Backa med samtidig svängning på ett sätt som medlemsstaterna själva får fastställa.

7.3.3

Parkera säkert vid lastning och lossning.

7.4.1

Köra iväg efter en parkering eller ett stillastående i trafiken, köra ut från en utfart.

7.4.2

Köra på raka vägar, passera mötande fordon, även i trånga passager.

7.4.3

Köra i kurvor.

7.4.4

Närma sig och passera plankorsningar och vägkorsningar.

7.4.5

Svänga till höger och vänster samt byta fil.

7.4.6

Köra på och av motorvägar eller liknande (i tillämpliga fall) från en påfart respektive avfart.

7.4.7

Köra om andra trafikanter (om möjligt), passera hinder, exempelvis parkerade bilar, bli omkörd av andra trafikanter (i tillämpliga fall).

7.4.8

Passera särskilda trafikmiljöer (i tillämpliga fall), exempelvis rondeller, järnvägskorsningar, hållplatser för spårvagn och bussar, övergångsställen samt köra uppför och nedför långa backar.

7.4.9

Iaktta nödvändig försiktighet vid avstigning.

8.1.1

Ställa in sätet för att få en korrekt körställning.

8.1.2

Ställa in backspeglar, säkerhetsbälten och nackskydd om sådana finns.

8.1.3

Göra slumpmässiga kontroller av att däck, styrning, bromsar, lysen, reflexanordningar, körriktningsvisare och signalhorn är i gott skick.

8.1.4

Kontrollera servostyrda broms- och styrsystem, kontrollera att däck, hjulbultar, stänkskydd, vindruta, fönster och (vindrute)torkare, vätskor (exempelvis motorolja, kylvätskor, spolarvätska) är i gott skick. Kontrollera och kunna använda instrumentpanelen, inbegripet färdskrivare i enlighet med förordning (EEG) nr 3821/85.

8.1.5

Kontrollera lufttryck, tryckluftsbehållare och upphängning.

8.1.6

Kontrollera säkerheten vid lastning, dvs. kaross, presenningar, lastdörrar, lastmekanism (i tillämpliga fall), låsmekanism för förarhytt (i tillämpliga fall), lastmetoder och säkring av lasten (endast kategorierna C, CE, C1, C1E).

8.1.7

Kontrollera kopplingsmekanismen, bromsar och elektriska kopplingar (endast kategorierna CE, C1E, DE, D1E).

8.1.8

Vidta säkerhetsåtgärder för särskilda fordon: kontrollera kaross, dörrar, nödutgångar, förstahjälpenutrustning, brandsläckare och annan säkerhetsutrustning (endast kategorierna D, DE, D1, D1E).

8.1.9

Läsning av vägkarta, planering av resväg, inbegripet användning av elektroniska navigationssystem (ej obligatoriskt).

8.2.1

Koppling av släpvagn eller påhängsvagn till och från dragfordonet (endast kategorierna CE, C1E, DE, D1E). När manövern påbörjas skall dragfordonet och släpvagnen stå sida vid sida (dvs. inte i ett led).

8.2.2

Backa med samtidig svängning på ett sätt som medlemsstaterna själva får fastställa.

8.2.3

Parkera säkert vid lastning och lossning på lastramp/brygga eller liknande installation (endast kategorierna C, CE, C1, C1E).

8.2.4

Parkera så att passagerare säkert kan kliva av och på bussen (endast kategorierna D, DE, D1, D1E).

8.3.1

Köra iväg efter en parkering eller ett stillastående i trafiken, köra ut från en utfart.

8.3.2

Köra på rak väg. Passera mötande fordon, även i trånga passager.

8.3.3

Köra i kurvor.

8.3.4

Närma sig och passera plankorsningar och vägkorsningar.

8.3.5

Svänga till höger och vänster samt byta fil.

8.3.6

Köra på och av motorvägar eller liknande (i tillämpliga fall) från en påfart respektive avfart.

8.3.7

Köra om andra trafikanter (om möjligt), passera hinder, exempelvis parkerade bilar, bli omkörd av andra trafikanter (i tillämpliga fall).

8.3.8

Passera särskilda trafikmiljöer (i tillämpliga fall), dvs. rondeller, järnvägskorsningar, hållplatser för spårvagn och bussar, övergångsställen samt köra uppför och nedför långa backar.

8.3.9

Iaktta nödvändig försiktighet vid avstigning.

9.1

För var och en av de körsituationer som nämns ovan skall bedömningen återspegla hur obesvärat den sökande använder fordonets reglage och vilken förmåga han visar att köra helt säkert i trafiken. Hela provet skall ge förarprövaren ett intryck av säkerhet. Körfel eller farligt beteende som innebär en risk för provfordonet, dess passagerare eller andra trafikanter skall, oavsett om förarprövaren eller ledsagaren behöver ingripa eller inte, leda till att den sökande underkänns. Förarprövaren skall dock ha rätt att avgöra om körprovet skall fullföljas eller inte.

Förarprövare vid förarprov skall ha den utbildning som är nödvändig för att korrekt kunna bedöma sökandens förmåga att köra säkert. För att säkerställa en korrekt och konsekvent bedömning av fel i enlighet med de normer som fastställs i denna bilaga skall förarprövarens arbete granskas och övervakas av ett organ som godkänts av medlemsstaten.

9.2

Under förarprovet skall förarprövaren särskilt fästa avseende vid huruvida den sökande kör defensivt och tar hänsyn till övriga trafikanter. Detta torde återspegla den generella körstilen, vilket förarprövaren bör ta hänsyn till i sin allmänna bedömning av den sökande. I bedömningen ingår anpassad och tydlig (säker) körning, med hänsyn till väg- och väderleksförhållanden, annan trafik, andra vägtrafikanter (särskilt de mer utsatta) och framförhållning.

9.3

Förarprövaren skall dessutom göra en bedömning av om den sökande

—

upptäcka trafikfaror och bedöma deras allvar,

—

ha sådan kontroll över sitt fordon att de inte skapar farliga situationer samt reagera på lämpligt sätt om sådana situationer skulle uppstå,

—

följa vägtrafikbestämmelser, särskilt dem som är avsedda att förebygga trafikolyckor och bibehålla trafikrytmen,

—

upptäcka allvarliga tekniska fel på sitt fordon, särskilt sådana som utgör en säkerhetsrisk, och låta åtgärda dem på lämpligt sätt,

—

ta hänsyn till samtliga faktorer som påverkar körförmågan (exempelvis alkohol, trötthet, dålig syn etc.) för att kunna köra säkert,

—

värna om samtliga trafikanters säkerhet, särskilt de svagaste och mest utsattas, genom att visa tillbörlig hänsyn mot andra.

1.

I denna bilaga indelas förarna i två grupper:

2.

På motsvarande sätt placeras den som ansöker om körkort för första gången eller om förnyat körkort i den grupp han kommer att tillhöra när körkortet har utfärdats eller förnyats.

3.

Grupp 1:

Sökande är skyldiga att genomgå läkarundersökning om det i samband med de obligatoriska formaliteterna eller under de prover som skall avläggas för att erhålla körkort framkommer att de har ett eller flera av de medicinska problem som nämns i denna bilaga.

4.

Grupp 2:

Sökande skall genomgå läkarundersökning innan körkort utfärdas första gången, och därefter skall förare kontrolleras i enlighet med det nationella system som gäller i bosättningsmedlemsstaten varje gång körkortet förnyas

5.

Medlemsstaterna får fastställa strängare krav för utfärdande eller förnyelse av körkort än de som fastställs i denna bilaga.

6.

Alla som ansöker om körkort skall genomgå en lämplig undersökning som syftar till att kontrollera att de har tillräckligt god syn för att föra motordrivna fordon. Om det finns anledning att tvivla på att den sökandes syn är tillräcklig god, skall han undersökas av en behörig läkare. Vid denna undersökning skall särskild uppmärksamhet ägnas synskärpan, synfältet, synförmågan i halvmörker och tilltagande ögonsjukdomar.

Vid tillämpningen av denna bilaga skall intraokulära linser inte anses vara korrigerande linser.

6.1

Den som ansöker om körkort eller förnyelse av körkort skall, om nödvändigt med korrigerande linser, ha en binokulär synskärpa av minst 0,5 för båda ögonen tillsammans. Körkort får inte utfärdas eller förnyas om det under läkarundersökningen framkommer att det horisontella synfältet är mindre än 120°, dock med undantag för särfall för vilka det får ges dispens om det finns stöd av ett gynnsamt läkarutlåtande och ett praktiskt prov med positivt resultat, eller att den sökande lider av någon annan ögonsjukdom som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten. Om en tilltagande ögonsjukdom upptäcks eller fastställs får körkort utfärdas eller förnyas på villkor att sökanden regelbundet skall undersökas av en behörig läkare.

6.2

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort och är helt blind på ett öga eller endast använder det ena ögat (exempelvis på grund av dubbelseende) skall ha en synskärpa av minst 0,6, om nödvändigt med korrigerande linser. Den behöriga läkaren skall intyga att sökanden har haft denna monokulära syn tillräckligt länge för att ha vant sig vid den och att synfältet för det öga som används är normalt.

6.3

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort skall ha en synskärpa, om nödvändigt med korrigerande linser, av minst 0,8 på det bästa ögat och minst 0,5 på det sämsta ögat. Om korrigerande linser används för att uppnå synskärpevärdena 0,8 och 0,5 skall den okorrigerade skärpan på varje öga vara minst 0,05. I annat fall skall minimiskärpan (0,8 och 0,5) uppnås genom korrigering med glasögon som har en styrka på högst plus eller minus åtta dioptrier eller med hjälp av kontaktlinser (okorrigerad syn = 0,05). Korrektionen skall tolereras väl. Körkort får inte utfärdas eller förnyas till den som saknar normalt binokulärt synfält eller lider av dubbelseende.

7.

Körkort får utfärdas eller förnyas för förare i grupp 2 efter yttrande av behöriga läkare. Vid läkarundersökningen skall särskild hänsyn tas till kompensationsmöjligheterna.

8.

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som lider av en motorisk sjukdom eller missbildning som gör det farligt att föra ett motordrivet fordon.

8.1

Till sökande och förare med fysiska funktionshinder får körkort med särskilda villkor utfärdas med stöd av ett utlåtande från en behörig läkare. Utlåtandet skall grunda sig på en medicinsk bedömning av den aktuella sjukdomen eller missbildningen och om nödvändigt på ett praktiskt prov. Det skall också ange på vilket sätt fordonet skall anpassas, samt om föraren behöver använda en ortopedisk protes. Vid körprovet skall dock den sökande kunna visa att det inte innebär någon fara att föra fordonet med en sådan anordning.

8.2

Körkort får utfärdas eller förnyas för sökande med en tilltagande sjukdom på villkor att den funktionshindrade personen regelbundet genomgår undersökning för att kontrollera att personen i fråga fortfarande kan köra fordonet helt säkert.

Om funktionshindret är stabilt, får körkort utfärdas eller förnyas utan att den sökande måste genomgå regelbundna läkarundersökningar.

8.3

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

9.

Varje sjukdom som kan utsätta den som ansöker om körkort för första gången eller om förnyelse av körkort för plötslig svikt i hjärta och blodomlopp, vilken medför en plötslig störning av hjärnfunktionerna, innebär en fara för trafiksäkerheten.

9.1

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för den som lider av allvarliga störningar i hjärtrytmen.

9.2

Körkort får utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som använder pacemaker om det finns stöd för detta i ett läkarutlåtande och på villkor att personen genomgår regelbundna hälsokontroller.

9.3

För sökande eller förare som lider av onormalt blodtryck skall ansökan om utfärdande eller förnyelse av körkort bedömas utifrån undersökningens övriga resultat, eventuella besläktade komplikationer och den fara som de kan utgöra för trafiksäkerheten.

9.4

Körkort skall normalt inte utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som i vilotillstånd eller vid sinnesrörelse lider av angina pectoris. För den som har haft hjärtinfarkt får körkort endast utfärdas eller förnyas med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

9.5

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

10.

För att körkort skall utfärdas eller förnyas för sökanden eller förare som lider av diabetes krävs stöd i ett läkarutlåtande och regelbundna hälsokontroller, anpassade till det enskilda fallet.

10.1

För sökande eller förare i denna grupp som lider av diabetes och behöver insulinbehandling får körkort endast utfärdas eller förnyas i undantagsfall, och då endast om detta kan motiveras med stöd av ett läkarutlåtande samt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

11.

Om en sökande eller förare lider av en allvarlig neurologisk sjukdom får körkort endast utfärdas eller förnyas om ansökan stöds av ett läkarutlåtande.

Neurologiska störningar som har samband med sjukdomar eller kirurgiska ingrepp som påverkar det centrala eller perifera nervsystemet och tar sig uttryck i sensoriska eller motoriska brister samt påverkar balansen och koordinationen skall sålunda beaktas i förhållande till deras funktionsmässiga verkningar och risken för att de skall förvärras. I sådana fall får utfärdandet eller förnyelsen av körkortet göras till föremål för regelbunden omprövning, om det finns risk för försämring.

12.

Epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten om de drabbar en person som för ett motordrivet fordon.

12.1

Körkort får utfärdas eller förnyas med stöd av en undersökning som genomförts av en behörig läkare och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs. Läkaren skall bedöma hur allvarlig epilepsin eller medvetandestörningen är, dess kliniska form och sjukdomsförloppet (till exempel inget anfall de senaste två åren), behandling som getts och dess resultat.

12.2

Körkort skall inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har eller kan få epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet.

13.1

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som

om inte ansökan stöds av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum.

13.2

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

14.

Alkoholkonsumtion är en stor fara för trafiksäkerheten. Med tanke på problemets omfattning är det mycket viktigt att läkarna visar stor uppmärksamhet.

14.1

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av alkohol eller inte är i stånd att avstå från att föra fordon i alkoholpåverkat tillstånd.

För sökande eller förare som tidigare har varit beroende av alkohol får körkort utfärdas eller förnyas efter en intygad avhållsamhetsperiod, om detta stöds av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

14.2

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

15.

Missbruk

Oavsett vilken behörighet ansökan gäller skall körkort inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som är beroende av eller, utan att vara beroende, regelbundet missbrukar psykofarmaka.

15.1

Körkort skall inte utfärdas eller förnyas om sökande eller förare regelbundet och i sådana mängder som kan påverka körningen negativt använder psykofarmaka som kan försämra förmågan att köra säkert. Detta gäller för alla andra läkemedel eller kombinationer av läkemedel som påverkar körförmågan.

15.2

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

16.1

Med stöd av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs får körkort utfärdas eller förnyas till sökande eller förare, som lider av allvarlig njurinsufficiens.

16.2

Körkort får varken utfärdas eller förnyas om sökande eller förare lider av allvarlig, irreversibel njurinsufficiens, dock med undantag för särfall som har stöd i ett läkarutlåtande och då på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

17.1

Med stöd av ett läkarutlåtande och om nödvändigt på villkor att regelbundna hälsokontroller äger rum, får körkort utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har genomgått en organtransplantation eller en implantation av ett konstgjort organ som påverkar körförmågan.

17.2

Den behörige läkaren skall beakta de ytterligare risker och faror som är förknippade med att föra fordon som ingår i denna grupp.

18.

Om sökande eller förare lider av en sjukdom som kan nedsätta eller medföra nedsättning av förmågan att köra säkert, men som inte nämns i föregående punkt, gäller som en generell regel att körkort endast skall utfärdas med stöd av ett läkarutlåtande och på villkor att regelbundna hälsokontroller genomförs.

1.1

En person som är behörig att göra praktiska bedömningar i ett fordon av en sökandes körprestation skall ha kunskaper, färdigheter och insikter rörande de teman som förtecknas i punkterna 1.2-1.6.

1.2

Förarprövarens kompetens skall vara relevant för bedömningen av en sökandes prestation i den körkortskategori som körprovet gäller.

1.3

Kunskaper och insikter om körförmåga och bedömning:

1.4

Bedömningsförmåga

1.5

Personlig körförmåga:

1.6

Kvaliteten på tjänsterna:

1.7

Kunskaper om fordonsteknik och fysik

1.8

Ett bränsleeffektivt och miljövänligt körsätt.

2.1

Förarprövare för kategori B skall

2.2

Förarprövare för de andra kategorierna

2.3.1

Medlemsstaterna får ge en prövare tillstånd att förrätta förarprov för kategorierna AM, A1, A2 och A när denne har skaffat sig den grundläggande kompetens som stadgas i punkt 3 för en av dessa kategorier.

2.3.2

Medlemsstaterna får ge en prövare tillstånd att förrätta förarprov för kategorierna C1, C, D1 och D när denne har skaffat sig den grundläggande kompetens som stadgas i punkt 3 för en av dessa kategorier.

2.3.3

Medlemsstaterna får ge en prövare tillstånd att förrätta förarprov för kategorierna BE, C1E, CE, D1E och DE när denne har skaffat sig den grundläggande kompetens som stadgas i punkt 3 för en av dessa kategorier.

3.1.1

Innan någon får ges tillstånd att förrätta förarprov skall denne med framgång genomgå ett sådant utbildningsprogram som medlemsstaten fastställer för att få den kompetens som anges i punkt 1.

3.1.2

Medlemsstaterna skall fastställa huruvida innehållet i ett visst utbildningsprogram skall gälla tillstånd att förrätta förarprov för en körkortskategori eller för mer än en kategori.

3.2.1

Innan någon får ges tillstånd att förrätta förarprov skall denne uppvisa en tillfredsställande nivå på kunskaper, insikt, färdigheter och lämplighet beträffande de frågor som anges i punkt 1.

3.2.2

Medlemsstaterna skall ha ett examensförfarande som på ett pedagogiskt lämpligt sätt bedömer kompetensen hos den person som definieras i punkt 1, särskilt i punkt 1.4. Examen skall omfatta såväl en teoretisk som en praktisk del. I förekommande fall får datorbaserad bedömning användas. Detaljerade bestämmelser om art och längd på de olika proven och bedömningarna i examen skall medlemsstaterna själva fastställa.

3.2.3

Medlemsstaterna skall fastställa huruvida innehållet i en viss examination skall leda till behörighet att förrätta förarprov för en körkortskategori eller mer än en kategori.

4.1.1

Medlemsstaterna skall ha system för kvalitetssäkring för att sörja för att förarprövarnas standard upprätthålls.