30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 394/1

(1)

Vissa bilaterala och regionala avtal som ingåtts mellan kuststater, t.ex. Helsingforskonventionen från 1992 och Barcelonakonventionen från 1976, föreskriver att ömsesidigt stöd skall ges i samband med förorening till följd av incidenter till sjöss.

(2)

Genom förordning (EG) nr 1406/2002 (3) inrättades en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad ”byrån”), i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhetsnivå och en hög nivå på förhindrandet av förorening från fartyg.

(3)

Som en följd av de senaste olyckorna i gemenskapens vatten, framför allt olyckorna med oljetankrarna Erika och Prestige, gavs byrån, genom förordning (EG) nr 724/2004, som ändrar förordning (EG) nr 1406/2002, nya uppgifter när det gäller förhindrande av förorening och insatser vid förorening från fartyg.

(4)

För genomförandet av dessa nya uppgifter, d.v.s. förhindrande av förorening och insatser vid förorening, antog byråns styrelse den 22 oktober 2004 en åtgärdsplan för beredskap för och insatser vid förorening genom olja (nedan kallad ”åtgärdsplanen”), som fastställer byråns verksamhet för insatser vid förorening genom olja och som syftar till att de finansiella resurser som byrån har till sitt förfogande används på ett optimalt sätt.

(5)

Byråns insatser vid förorening avser, i enlighet med åtgärdsplanen, verksamhet för information, samarbete och samordning samt framför allt operativt stöd till medlemsstaterna genom att på begäran tillhandahålla kompletterande saneringsfartyg för att bekämpa oljeföroreningar och andra typer av föroreningar, till exempel föroreningar orsakade av farliga och skadliga ämnen. Byrån bör ägna särskild uppmärksamhet åt de områden som betraktas som de mest sårbara, utan att detta skall påverka andra behövande områden.

(6)

Byråns verksamhet på detta område bör inte befria kuststaterna från ansvaret att ha lämpliga mekanismer för att bekämpa föroreningar och den bör vara förenlig med befintligt samarbete mellan medlemsstater eller mellan grupper av medlemsstater på detta område. Om det inträffar förorening till följd av incidenter till havs bör byrån bistå den eller de medlemsstater som drabbats och som skall leda arbetet med att bekämpa föroreningen.

(7)

I överensstämmelse med åtgärdsplanen kommer byrån att spela en nyckelroll för utvecklingen av ett centraliserat servicecenter för satellitbilder för övervakning, tidig varning vid förorening och identifiering av de ansvariga fartygen. Med detta nya system blir uppgifterna lättare tillgängliga och kampen mot föroreningar från fartyg mer effektiv.

(8)

De kompletterande resurser som skall tillhandahållas av byrån till medlemsstaterna bör ställas till förfogande genom den gemenskapsmekanism för biståndsinsatser inom räddningstjänsten, inbegripet förorening av havet till följd av olycka, som inrättats genom rådets beslut 2001/792/EG, Euratom (4).

(9)

För att säkerställa att åtgärdsplanen genomförs på ett grundligt sätt och att förhindrandet av och insatserna vid förorening från fartyg stärks, genom att den nuvarande verksamheten för bekämpning av föroreningar utökas, bör byrån förses med ett livsdugligt och kostnadseffektivt system för finansiering av framför allt dess operativa stöd till medlemsstaterna.

(10)

Man måste därför, på grundval av ett flerårigt åtagande, se till att det finns lämplig finansiell säkerhet för finansieringen av byråns uppgifter i samband med insatser vid förorening och andra därmed förknippade åtgärder. Gemenskapens årliga bidrag bör fastställas i enlighet med gällande förfaranden.

(11)

De belopp som avsätts för finansieringen av insatser vid förorening bör avse åren 2007-2013, i enlighet med den nya budgetplanen.

(12)

En finansieringsram för samma period bör därför fastställas för genomförandet av åtgärdsplanen.

(13)

Den ramens belopp bör betraktas som det minimum som krävs för att genomföra de insatser för att bekämpa föroreningar från fartyg som anförtrotts byrån.

(14)

I syfte att optimera tilldelningen av åtaganden och beakta eventuella förändringar i verksamheten för insatser vid förorening från fartyg måste de särskilda behoven av åtgärder kontinuerligt kontrolleras så att de årliga finansiella åtagandena kan justeras.

(15)

Byråns styrelse bör följaktligen se över budgetåtagandena, på grundval av en rapport som den verkställande direktören skall utarbeta, och föra in de ändringar av byråns budget som eventuellt behövs. Förordning (EG) nr 1406/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

a)

byrån: Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom förordning (EG) nr 1406/2002.

b)

regionala avtal: Bilaterala och regionala avtal mellan kuststater i syfte att ge ömsesidigt stöd i samband med förorening till följd av incidenter till sjöss.

c)

olja: Petroleum i varje form, däri inbegripet råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter, i enlighet med Internationella konventionen om förebyggande av, behandling av och samarbete vid oljeutsläpp från 1990.

d)

farliga och skadliga ämnen: Andra ämnen än olja som om de tillförs den marina miljön kan utgöra en fara för människors hälsa, skada biologiska resurser och den marina floran och faunan, skada områdenas attraktionsvärde eller störa annat legitimt utnyttjande av havet, i enlighet med protokollet om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen 2000.

a)

information och sammanställning, analys och spridning av bästa praxis, teknik och innovationer när det gäller bekämpning av föroreningar från fartyg, såsom mekanismer för att övervaka tanktömning,

b)

samarbete och samordning genom att förse medlemsstaterna och kommissionen med tekniskt och vetenskapligt stöd inom ramen för verksamheten under de relevanta regionala avtalen,

c)

operativt stöd genom att på begäran bistå medlemsstaterna i deras insatser vid förorening i samband med oavsiktlig eller avsiktlig förorening från fartyg med kompletterande resurser som t.ex. insatsberedda saneringsfartyg och utrustning.

a)

I artikel 10.2 skall följande led läggas till:

b)

I artikel 15.2 skall följande led läggas till:

30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 394/5

(1)

Rörlighet inom allmän och yrkesinriktad utbildning ingår i den fria rörligheten för personer – dvs. en grundläggande frihet som skyddas genom fördraget – och är ett av huvudmålen i Europeiska unionens verksamhet på utbildningsområdet vilken grundar sig på gemensamma värderingar och respekt för mångfalden. Det är ett väsentligt verktyg för att inrätta ett genuint europeiskt område för livslångt lärande, ett instrument för att öka sysselsättning och minska fattigdom och för att bidra till att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap.

(2)

Rörlighet för medborgarna närmare varandra och underlättar ömsesidig förståelse. Den främjar solidaritet och tankeutbyte samt ökar kunskaperna om de olika kulturer som Europa består av. På detta sätt bidrar rörligheten till ekonomisk, social och regional sammanhållning.

(3)

En intensifierad rörlighet och utbytesverksamhet i utbildningssyfte i Europa och evenemang som det europeiska året för arbetstagarnas rörlighet 2006 är av avgörande betydelse för att uppnå Lissabonmålet om att göra Europa till den mest innovativa och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin år 2010.

(4)

Bättre förutsättningar för rörlighet i utbildningssyfte inom EU kommer att bidra till att upprätta en kunskapsbaserad ekonomi, vilket är grundläggande för att skapa nya arbetstillfällen, hållbar utveckling, forskning och innovation i medlemsstaterna.

(5)

Det behövs ett ökat stöd till rörligheten inom EU från alla berörda parter, inklusive offentliga myndigheter, för att förbättra de europeiska utbildningssystemens kvalitet och effektivitet.

(6)

Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare (4) var den första rekommendation som antogs i syfte att underlätta gemenskapens insatser för att främja rörlighet.

(7)

Av det arbete som utförts av expertgruppen som tillsattes av kommissionen i enlighet med punkt III.a i den rekommendationen och av den första uppföljningsrapporten framgår både de framsteg som gjorts på nationell och europeisk nivå vad gäller rörlighet i utbildningssyfte och behovet av att inrikta sig inte bara på att kvantitativt öka rörligheten utan främst på att förbättra dess kvalitet.

(8)

Detta mål kan man försöka uppnå bland annat genom att anta en kvalitetsstadga för rörlighet i form av en rekommendation, där man fastställer en rad principer på området, vilka ska genomföras frivilligt.

(9)

Den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (nedan kallad ”stadgan”) bör även beakta de särskilda behov personer med funktionshinder och missgynnade grupper har.

(10)

Stadgan bör bidra till att öka utbyten, underlätta erkännande av såväl utbildningsperioder, som examina och yrkeskvalifikationer, samt skapa ömsesidigt förtroende så att samarbetet mellan berörda myndigheter, organisationer och aktörer på rörlighetsområdet förbättras och förstärks. Frågan om överföring av lån, stipendier och socialförsäkringar bör också beaktas.

(11)

Stadgan är avsedd att komplettera, inte ersätta, de särskilda bestämmelser som finns i Erasmusstadgan för studerande (”Erasmus Student Charter”).

(12)

Stadgan bör av myndigheterna hållas lätt tillgänglig, på mottagarnas respektive språk, för alla studerande och personer som genomgår utbildning, organisationer och övriga aktörer på rörlighetsområdet i hem- och värdländerna, och den bör behandlas som ett referensdokument.

(13)

Nyttan med rörlighet beror i hög grad på hur bra de praktiska arrangemangen är, dvs. information, förberedelse, stöd och erkännande av de erfarenheter och färdigheter som deltagarna förvärvat under utbildningsperioderna. De medverkande personerna och organisationerna kan avsevärt höja dess värde genom noggrann planering och lämplig utvärdering.

(14)

Europass (5) är ett särskilt användbart instrument för att utveckla öppenhet och erkännande i syfte att främja rörligheten.

(15)

Det är önskvärt att principerna i stadgan inte bara tillämpas på själva rörlighetsperioden utan också tiden före och efter den.

(16)

En utbildningsplan bör utarbetas i förväg. En allmän förberedelse av deltagarna är också nödvändig, med beaktande av den språkliga förberedelsen. Härvid bör behöriga myndigheter och organisationer tillhandahålla stöd.

(17)

Alla administrativa och ekonomiska frågor bör lösas före avresan, till exempel vilka bidrag som finns tillgängliga, vem som står för kostnaderna och försäkringsskyddet i värdlandet.

(18)

Under utlandsvistelsen kan rörlighetens kvalitet förbättras genom att man erbjuder t.ex. handledning för deltagarna.

(19)

Tydliga och detaljerade uppgifter om all utbildning eller praktik som deltagaren genomgått i värdlandet, inbegripet längden på utbildningen eller praktiken, bör bidra till att underlätta erkännandet av dessa vid återvändandet till hemlandet.

(20)

Öppenhet och god förvaltning kräver att man klart anger vilka aktörer som ansvarar för varje etapp och insats i rörlighetsprogrammet.

(21)

För att säkerställa rörlighetens övergripande kvalitet är det önskvärt att garantera fri rörlighet för alla EU-medborgare och att stadgans principer och tillämpliga rekommendationer så långt det är möjligt tillämpas vid all slags rörlighet i utbildnings- eller yrkesutvecklingssyfte: allmän och yrkesinriktad utbildning; formellt eller informellt lärande inbegripet volontärarbete och frivilliga projekt; korta eller långa rörlighetsperioder; lärande vid skolor, inom högre utbildning eller arbetsrelaterat lärande; åtgärder i samband med livslångt lärande.

(22)

Med tanke på rörlighetsåtgärdernas vitt skilda natur och varaktighet kan medlemsstaterna anpassa genomförandet av stadgan till omständigheterna, t.ex. till särskilda situationer och program. Medlemsstaterna kan göra vissa av punkterna obligatoriska och betrakta de övriga som frivilliga.

(23)

Eftersom målen för denna rekommendation inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av rekommendationens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna rekommendation inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

anta och främja användandet av den åtföljande stadgan som ett sätt att förbättra personlig och yrkesrelaterad utveckling,

2.

rapportera om hur de genomför denna rekommendation och om kompletterande åtgärder som de vidtar för att främja rörligheten, särskilt vad gäller kvalitetsaspekten, i sina nationella bidrag till arbetsprogrammet Utbildning 2010 från och med det andra året efter antagandet av denna rekommendation,

3.

fortsätta det nära samarbetet och samordna sina åtgärder för att undanröja direkta eller indirekta hinder för EU-medborgarnas rörlighet,

4.

erbjuda lämpligt stöd och lämplig infrastruktur för rörlighet i utbildningssyfte i syfte att höja medborgarnas utbildningsnivå,

5.

vidta de åtgärder som är nödvändiga för att främja rörligheten, se till att all relevant information är lättförståelig och tillgänglig för alla, t.ex. genom en introduktionsguide om rörlighet eller en förteckning över stödorganisationer samt förbättra förutsättningarna för rörlighet.

1.

uppmuntra nationella kontor och andra organisationer som är verksamma på utbildnings- och rörlighetsområdet att använda stadgan,

2.

fortsätta samarbeta med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, så att ändamålsenlig information och nyttiga erfarenheter kan utbytas om genomförandet av de åtgärder som förespråkas i denna rekommendation,

3.

i nära samarbete med berörda myndigheter förbättra eller upprätta könsspecifik statistik om rörlighet i utbildningssyfte.

4.

betrakta denna rekommendation som en helhet tillsammans med rekommendation 2001/613/EG och därför ta med de tvåårsrapporter som krävs enligt den rekommendationen i de allmänna rapporterna om arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 394/10

(1)

Europeiska rådet i Lissabon (den 23–24 mars 2000) kom fram till att man i ett europeiskt ramverk bör definiera de nya grundläggande färdigheterna som skall erhållas genom livslångt lärande som en väsentlig beståndsdel av Europeiska unionens svar på globalisering och övergången till kunskapsbaserade ekonomier, och underströk att människorna är Europas största tillgång. Dessa slutsatser har därefter regelbundet upprepats, bland annat vid Europeiska rådets möten i Bryssel (den 20-21 mars 2003 och den 22–23 mars 2005) och i den återupplivade Lissabonstrategin som godkändes 2005.

(2)

Europeiska rådet i Stockholm (den 23–24 mars 2001) och Barcelona (den 15-16 mars 2002) ställde sig bakom de konkreta framtida målen för de europeiska utbildningssystemen och ett arbetsprogram (Utbildning 2010) för att uppnå dessa mål före 2010. Till dessa mål hör utveckling av färdigheter för kunskapssamhället och särskilda mål för främjande av språkinlärning, främjande av företagaranda och ett övergripande behov av att främja den europeiska dimensionen inom utbildning.

(3)

Kommissionens meddelande ”Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande” och rådets därpå följande resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande (4) identifierade tillhandahållandet av ”de nya grundläggande färdigheterna” som en prioritet och betonade att livslångt lärande måste omfatta lärande från förskoleåldern till pensionsåldern.

(4)

För att förbättra gemenskapens sysselsättningssiffror betonade Europeiska rådet i Bryssel (mars 2003 och december 2003) behovet av att utveckla livslångt lärande med särskild fokus på aktiva och förebyggande åtgärder för arbetslösa och personer som inte deltar i arbetslivet. Detta byggde på en rapport från specialgruppen för sysselsättningsfrågor som betonade att människor måste kunna anpassa sig till förändringar och integreras på arbetsmarknaden och att livslångt lärande här intar en central roll.

(5)

I maj 2003 antogs de europeiska referensnivåerna (”riktmärkena”) av rådet, vilket markerar ett engagemang för mätbara förbättringar av genomsnittliga resultat i Europeiska unionen. Dessa referensnivåer omfattar läsförmåga, avbruten skolgång, antalet elever som avslutar gymnasieutbildning och vuxnas deltagande i livslångt lärande och är nära knutna till utvecklingen av nyckelkompetenser.

(6)

I rådets rapport om utbildningen i ett brett perspektiv, som antogs i november 2004, betonades att utbildning bidrar till att bevara och förnya den gemensamma kulturbakgrunden i samhället och till att förmedla grundläggande sociala och samhälleliga värderingar som medborgarskap, jämlikhet, tolerans och respekt, vilket är särskilt viktigt vid en tidpunkt då alla medlemsstater står inför frågan hur man bör hantera ökad social och kulturell mångfald. Att göra det möjligt för människor att få arbete och stanna kvar på arbetsmarknaden är en viktig del av utbildningens roll för att stärka social sammanhållning.

(7)

Av den rapport om framstegen mot Lissabonmålen inom utbildning som antogs av kommissionen 2005 framgick att inga framsteg gjorts när det gäller att minska andelen lågpresterande i läsförmåga bland 15-åringar eller höja andelen personer med avslutad gymnasieutbildning. Vissa framsteg hade gjorts när det gäller att minska antalet ungdomar som slutar skolan i förtid, men i denna takt kommer de europeiska referensnivåer för 2010 som antogs av rådet i maj 2003 inte att uppnås. Vuxnas deltagande i inlärning ökar inte tillräckligt snabbt för att referensnivåerna för 2010 skall kunna nås och uppgifter visar att lågutbildade personer är mindre benägna att delta i vidareutbildning.

(8)

I den åtgärdsram för livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer som antogs av de europeiska arbetsmarknadsparterna i mars 2002 betonas att företag i högre grad och snabbare takt måste anpassa sina strukturer för att bibehålla sin konkurrenskraft. Mer lagarbete, avskaffande av hierarkier, delegerande av ansvarsuppgifter och större behov av multiuppdrag leder till att lärande organisationer utvecklas. Organisationers förmåga att kartlägga kompetenser, mobilisera och erkänna dem och uppmuntra utvecklingen av dem för alla arbetstagare är grunden för nya konkurrenskraftiga strategier.

(9)

Maastrichtstudien om yrkesutbildning av år 2004 visar att det finns ett betydligt gap mellan den utbildningsnivå som krävs för nya arbetstillfällen och den europeiska arbetskraftens utbildningsnivå. Av denna studie framgår att mer än en tredjedel av arbetskraften inom Europeiska unionen (80 miljoner personer) är lågutbildade, och det har uppskattats att det fram till 2010 krävs högre utbildning för närmare 50 % av de nya arbetsillfällena och gymnasieutbildning för närmare 40 %, medan endast 15 % kommer att passa dem med enbart grundskoleutbildning.

(10)

I rådets och kommissionens gemensamma rapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 som antogs 2004 betonades behovet av att se till att alla medborgare får de kompetenser de behöver som en del av medlemsstaternas strategier för livslångt lärande. För att främja och underlätta reformer föreslås i rapporten att Europeiska unionen utarbetar gemensamma referenser och principer och prioriterar ramen för nyckelkompetenser.

(11)

I Europeiska ungdomspakten som bifogades slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel (22-23 mars 2005) betonades behovet av att uppmuntra utvecklingen av en gemensam kompetensbas.

(12)

Behovet av att ge ungdomar nödvändiga nyckelkompetenser och bättre utbildningsnivå är en del av de integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) som godkändes av Europeiska rådet i juni 2005. I sysselsättningsriktlinjerna efterlyser man särskilt att utbildningssystemen skall anpassas till de nya kompetenskraven genom bättre kartläggning av behoven i yrkeslivet och nyckelkompetenser som en del av medlemsstaternas reformprogram. Dessutom efterlyser man i riktlinjerna ett säkerställande av att jämställdhetsperspektivet och lika möjligheter för båda könen integreras i alla åtgärder samt att man skall uppnå en genomsnittlig sysselsättningsgrad i Europeiska unionen på 70 % totalt och minst 60 % för kvinnor.

(13)

Denna rekommendation bör bidra till utvecklingen av framtidsorienterad utbildning av god kvalitet, anpassad till det europeiska samhällets behov, genom kompletterande insatser och stöd till medlemsstaternas åtgärder för att garantera att de grundläggande utbildningssystemen erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet och vilka utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet och att vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser med stöd av bestämmelsen om enhetliga och omfattande resurser för livslångt lärande. Denna rekommendation bör också ge beslutsfattare, utbildningsanordnare, arbetsmarknadens parter och inlärarna själva en gemensam europeisk ram för nyckelkompetenser för att underlätta nationella reformer och informationsutbyte mellan medlemsstater och kommissionen inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 i syfte att uppnå de överenskomna europeiska referensnivåerna. Vidare bör rekommendationen stödja andra relaterade politiska strategier, såsom sysselsättning och socialpolitik och annan ungdomspolitik.

(14)

Eftersom målen för denna rekommendation inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna rekommendation inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, eftersom den överlåter till medlemsstaterna att genomföra denna rekommendation.

1.

grundläggande utbildning och yrkesutbildning erbjuder alla ungdomar möjligheter att utveckla nyckelkompetenser till en nivå som utrustar dem för vuxenlivet och som utgör en grund för vidareutbildning och arbetslivet,

2.

lämpliga åtgärder vidtas för de ungdomar som på grund av brister i utbildningen till följd av personliga, sociala, kulturella och ekonomiska omständigheter behöver särskilt stöd för att kunna att utnyttja sin fulla utbildningspotential,

3.

vuxna kan utveckla och uppdatera sina nyckelkompetenser genom hela livet, och att särskild fokus läggs på målgrupper som fastställts som prioriterade grupper i nationella, regionala och/eller lokala sammanhang, exempelvis personer som behöver uppdatera sina kvalifikationer,

4.

lämplig infrastruktur finns för vidareutbildning och yrkesutbildning för vuxna, däribland lärare och utbildare, validerings- och bedömningsförfaranden, åtgärder för att säkerställa lika tillgång till såväl livslångt lärande som arbetsmarknaden, stöd för inlärare som erkänner vuxnas olika behov och kvalifikationer,

5.

vuxenutbildning och tillhandahållande av yrkesutbildning för enskilda medborgare är enhetlig genom en nära koppling till sysselsättningspolitik, socialpolitik, kulturpolitik, innovationspolitik och annan politik som påverkar ungdomar samt genom samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter,

1.

bidra till medlemsstaternas ansträngningar att utveckla sina utbildningssystem och tillämpa och sprida denna rekommendation, bland annat genom att använda referensramen som referens för att underlätta ömsesidigt lärande och utbyte av goda lösningar, och följa upp utvecklingen och vartannat år i en lägesrapport om arbetsprogrammet Utbildning 2010 rapportera om vilka framsteg som gjorts,

2.

använda referensramen som referens vid tillämpningen av gemenskapens utbildningsprogram och se till att dessa program främjar förvärvandet av nyckelkompetenser,

3.

främja vidare användning av referensramen i annan gemenskapspolitik, särskilt vid tillämpningen av sysselsättnings-, ungdoms-, kultur- och socialpolitik och utveckla ytterligare förbindelser med arbetsmarknadens parter och andra organisationer som arbetar på detta område,

4.

överväga om referensramen inom arbetsprogrammet Utbildning 2010 fungerar effektivt, och senast den 18 december 2010 rapportera till Europaparlamentet och rådet om erfarenheter som gjorts och hur det kan påverka det framtida arbetet.