ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 389

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

fyrtionionde årgången
30 december 2006


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

*

2006/87/EG
Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG

1

 

*

2006/137/EC
Europaparlamentets och rådets direktiv av den 18 december 2006 om ändring av direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart

261

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

av den 12 december 2006

om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG

(2006/87/EG)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets direktiv 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (3) infördes harmoniserade villkor för utfärdande av tekniska certifikat för fartyg i inlandssjöfart i samtliga medlemsstater, varvid sjöfarten på Rhen dock uteslöts. För fartyg i inlandssjöfart gäller fortfarande olika tekniska föreskrifter i Europa. Hittills har ansträngningarna att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av nationella fartcertifikat utan att det behövs ytterligare inspektioner av utländska fartyg hämmats av att olika internationella och nationella bestämmelser förekommer jämsides. Dessutom avspeglar standarderna i direktiv 82/714/EEG inte längre helt den senaste tekniska utvecklingen.

(2)

De tekniska föreskrifterna i bilagorna till direktiv 82/714/EEG omfattar i huvudsak bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen i den version som godkändes av Centralkommissionen för Rhensjöfarten (CCNR) 1982. Villkoren och de tekniska föreskrifterna för utfärdande av certifikat för fartyg i inlandssjöfart enligt artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen har regelbundet setts över sedan dess och anses avspegla den senaste tekniska utvecklingen. Det är önskvärt ur konkurrens- och säkerhetssynpunkt och särskilt för att främja en harmonisering i Europa att räckvidden för och innehållet i dessa tekniska föreskrifter fastställs för gemenskapens inre vattenvägsnät i dess helhet. Härvid bör även de förändringar som ägt rum inom gemenskapens inre vattenvägsnät beaktas.

(3)

Gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart som intygar att fartygen helt uppfyller de ovannämnda reviderade tekniska föreskrifterna bör vara giltiga på alla inre vattenvägar inom gemenskapen.

(4)

Det är önskvärt att sörja för en högre grad av harmonisering mellan villkoren för medlemsstaternas utfärdande av kompletterande gemenskapscertifikat för inlandssjöfart för trafik på vattenvägar i zonerna 1 och 2 (flodmynningar) och på vattenvägar i zon 4.

(5)

Med hänsyn till säkerheten för passagerartransporter är det önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 82/714/EEG så att det även omfattar passagerarfartyg för transport av fler än tolv passagerare, i överensstämmelse med bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen.

(6)

Med hänsyn till säkerheten bör harmoniseringen av standarderna ligga på en hög nivå och uppnås på ett sådant sätt att den inte medför mindre omfattande säkerhetsstandarder på någon inre vattenväg inom gemenskapen.

(7)

Det är lämpligt att tillhandahålla övergångsbestämmelser för fartyg i trafik som fortfarande saknar gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart, när de genomgår en första teknisk inspektion enligt de reviderade tekniska föreskrifter som fastställs i detta direktiv.

(8)

Det är lämpligt att fastställa giltighetsperioden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart i varje enskilt fall, inom vissa gränser och alltefter det aktuella fartygets kategori.

(9)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(10)

Det är nödvändigt att rådets direktiv 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om ömsesidigt erkännande av certifikat för fartyg i inlandssjöfart (5) fortsätter att gälla för de fartyg som inte omfattas av det här direktivet.

(11)

Eftersom det finns fartyg som omfattas av såväl tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar (6) som tillämpningsområdet för det här direktivet, bör bilagorna till dessa båda direktiv så fort som möjligt anpassas genom de relevanta kommittéförfarandena, i de fall bestämmelserna i direktiven är motsägelsefulla eller inkompatibla.

(12)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(13)

Direktiv 82/714/EEG bör upphöra att gälla,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Klassificering av vattenvägar

1.   I detta direktiv skall gemenskapens inre vattenvägar klassificeras enligt följande:

a)

Zonerna 1, 2, 3 och 4:

i)

Zonerna 1 och 2: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 1 i bilaga I.

ii)

Zon 3: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 2 i bilaga I.

iii)

Zon 4: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 3 i bilaga I.

b)

Zon R: de av vattenvägarna i led a för vilka certifikat skall utfärdas i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, i den lydelse som artikeln har då detta direktiv träder i kraft.

2.   En medlemsstat kan, efter samråd med kommissionen, företa ändringar i klassificeringen av sina vattenvägar i de zoner som är upptagna i bilaga I. Ändringarna skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta direktiv skall enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för följande fartyg:

a)

Fartyg med en längd (L) av 20 meter eller mer.

b)

Fartyg för vilka produkten av L x B x T (längd, bredd, djupgående) ger en volym på 100 m3 eller mer.

2.   Dessutom skall detta direktiv enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för alla

a)

bogserfartyg och skjutbogserare, som är avsedda att bogsera eller påskjuta sådana fartyg som avses i punkt 1 eller flytande anläggningar eller för att långsides bogsera sådana fartyg eller flytande anläggningar,

b)

fartyg avsedda för persontransport, som transporterar fler än tolv passagerare förutom besättningen,

c)

flytande anläggningar.

3.   Följande fartyg omfattas inte av detta direktiv:

a)

Färjor.

b)

Militärfartyg.

c)

Havsgående fartyg, inbegripet havsgående bogserfartyg och skjutbogserare som

i)

trafikerar eller befinner sig på vattenvägar inom tidvattensområden,

ii)

tillfälligt trafikerar inre vattenvägar och medför giltiga fart- och säkerhetscertifikat, nämligen:

certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS), eller ett likvärdigt certifikat, ett certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller ett likvärdigt certifikat, och ett IOPP-certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL), eller

för passagerarfartyg som inte omfattas av någon av de konventioner som avses i första strecksatsen: ett certifikat beträffande säkerhetsregler och säkerhetsnormer för passagerarfartyg som utfärdats i enlighet med rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (8), eller

för fritidsbåtar som inte omfattas av samtliga konventioner som avses i första strecksatsen: ett certifikat från flaggstaten.

Artikel 3

Skyldighet att medföra certifikat

1.   Fartyg som trafikerar de inre vattenvägar inom gemenskapen som avses i artikel 1 skall medföra följande:

a)

När de trafikerar vattenvägar inom zon R,

ett certifikat som utfärdats i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, eller

ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart som utfärdats eller förnyats efter den 30 december 2008 som intygar att fartyget, om inte annat föreskrivs i övergångsbestämmelserna i kapitel 24 i bilaga II, helt uppfyller de tekniska föreskrifter enligt bilaga II för vilka det enligt tillämpliga regler och förfaranden har fastställts att de motsvarar de tekniska föreskrifterna i den ovannämnda konventionen.

b)

När de trafikerar vattenvägar i de övriga zonerna, ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart, inklusive vid behov de specifikationer som avses i artikel 5.

2.   Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utformas enligt förlagan i del I i bilaga V och utfärdas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 4

Kompletterande gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.   Alla fartyg som medför ett giltigt certifikat, utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, får, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 5.5 i det här direktivet, trafikera gemenskapens vattenvägar enbart försedda med det certifikatet.

2.   Alla fartyg som medför det certifikat som avses i punkt 1 skall emellertid också vara försedda med ett kompletterande gemenskapsfartcertifikat för inlandssjöfart

a)

då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 3 och 4, om de vill dra fördel av att de tekniska föreskrifterna är mindre omfattande på dessa vattenvägar,

b)

då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2 eller, för passagerarfartyg, då de trafikerar vattenvägar i zon 3 som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar, om den berörda medlemsstaten har antagit ytterligare tekniska föreskrifter för dessa vattenvägar i enlighet med artikel 5.1, 5.2 och 5.3.

3.   Det kompletterande gemenskapsfartcertifikatet för inlandssjöfart skall utformas enligt förlagan i del II i bilaga V och utfärdas av behöriga myndigheter vid uppvisande av det certifikat som avses i punkt 1 och på villkor som fastställs av de myndigheter som har behörighet i fråga om de berörda vattenvägarna.

Artikel 5

Ytterligare eller sänkta tekniska föreskrifter för vissa zoner

1.   Varje medlemsstat får, efter samråd med kommissionen och i förekommande fall med förbehåll för föreskrifterna i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, anta tekniska föreskrifter utöver dem i bilaga II för fartyg som trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2 inom dess territorium.

2.   Varje medlemsstat får, för passagerarfartyg som inom dess territorium trafikerar vattenvägar i zon 3 som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar, behålla tekniska föreskrifter utöver dem i bilaga II. Ändringar av sådana tekniska föreskrifter skall kräva föregående godkännande av kommissionen.

3.   Dessa ytterligare föreskrifter skall endast omfatta de krav som anges i bilaga III. De ytterligare föreskrifterna skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

4.   Om fartygen uppfyller de ytterligare föreskrifterna, skall detta anges i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som avses i artikel 3 eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det kompletterande gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart. Sådana bevis på överensstämmelse skall erkännas på gemenskapens vattenvägar i den aktuella zonen.

5.

a)

Om tillämpningen av övergångsbestämmelserna i kapitel 24a i bilaga II leder till en sänkning av befintliga nationella säkerhetsstandarder, får en medlemsstat underlåta att tillämpa sådana övergångsbestämmelser på passagerarfartyg i inlandssjöfart som är i trafik på inre vattenvägar i medlemsstaten som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar. Under sådana omständigheter får medlemsstaten kräva att sådana fartyg som trafikerar dess icke förbundna inre vattenvägar från och med den 30 december 2008 fullt ut uppfyller de tekniska föreskrifter som anges i bilaga II.

b)

En medlemsstat som använder sig av den möjlighet som anges i led a skall underrätta kommissionen om sitt beslut och ge kommissionen närmare uppgifter om de tillämpliga nationella standarderna för passagerarfartyg som trafikerar medlemsstatens inre vattenvägar. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

c)

Överensstämmelse med en medlemsstats föreskrifter för trafik på dess icke förbundna inlandssjöfartsvattenvägar skall anges i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som avses i artikel 3 eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det kompletterande gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart.

6.   Fartyg som trafikerar vattenvägar endast i zon 4 behöver endast uppfylla de sänkta föreskrifter som anges i kapitel 19b i bilaga II när det gäller vattenvägarna i denna zon. Överensstämmelse med de sänkta föreskrifterna skall specificeras i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som avses i artikel 3.

7.   Varje medlemsstat får, efter samråd med kommissionen, tillåta sänkta krav vad gäller de tekniska föreskrifterna i bilaga II för fartyg som uteslutande trafikerar vattenvägar i zonerna 3 och 4 inom dess territorium.

Sådana sänkta krav skall endast omfatta de aspekter som anges i bilaga IV. Om ett fartygs tekniska egenskaper motsvarar dessa sänkta krav, skall detta anges i gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det kompletterande gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart.

De sänkta kraven vad gäller de tekniska föreskrifterna i bilaga II skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 6

Farligt gods

Varje fartyg som medför ett certifikat som utfärdats i enlighet med förordningen om transport av farliga ämnen på Rhen (”ADNR”) får frakta farligt gods överallt inom gemenskapens territorium på de villkor som anges i detta certifikat.

Varje medlemsstat får begära att fartyg som inte har något sådant certifikat endast får frakta farligt gods inom dess territorium om fartygen uppfyller ytterligare krav utöver dem som anges i detta direktiv. Sådana krav skall anmälas till kommissionen och kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 7

Undantag

1.   Medlemsstaterna får medge undantag från hela eller delar av detta direktiv för

a)

fartyg, skjutbogserare, bogserfartyg och flytande utrustning som trafikerar farbara vattenvägar utan förbindelse med vattenvägarna i övriga medlemsstater via en inre vattenväg,

b)

fartyg med en dödvikt om högst 350 ton eller fartyg som inte är avsedda för godstransport och med ett deplacement på mindre än 100 m3, vilka kölsträcktes före den 1 januari 1950 och enbart trafikerar en nationell vattenväg.

2.   Medlemsstaterna får medge undantag från en eller flera av direktivets föreskrifter i fråga om trafik på deras nationella vattenvägar, om det gäller begränsade resor av lokalt intresse eller inom hamnområden. Dessa undantag och den resa eller det område som de gäller skall anges i fartygets certifikat.

3.   Kommissionen skall underrättas om undantag som medgivits med stöd av punkterna 1 och 2 och i sin tur underrätta de övriga medlemsstaterna.

4.   En medlemsstat som, på grund av undantag som medgivits med stöd av punkterna 1 och 2, inte har några fartyg som omfattas av föreskrifterna i detta direktiv i trafik på sina vattenvägar behöver inte följa artiklarna 9, 10 och 12.

Artikel 8

Utfärdande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.   Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utfärdas för fartyg som kölsträcks från och med den 30 december 2008, efter en teknisk inspektion som skall genomföras innan fartyget sätts i trafik för att kontrollera om det uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II.

2.   Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utfärdas till fartyg som inte omfattades av tillämpningsområdet för direktiv 82/714/EEG men som nu omfattas av detta direktiv i enlighet med artikel 2.1 och 2.2, efter en teknisk inspektion som skall genomföras när fartygets aktuella certifikat löper ut, dock senast den 30 december 2018, för kontroll av om fartyget uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II. I medlemsstater där giltighetsperioden för fartygets gällande nationella certifikat är kortare än fem år får ett sådant certifikat utfärdas fram till den 30 december 2008.

Om något av de tekniska krav som anges i bilaga II inte uppfylls, skall detta anges på gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart. Förutsatt att de behöriga myndigheterna anser att dessa brister inte utgör en uppenbar fara, får de fartyg som avses i första stycket fortsätta att användas fram till dess att de komponenter eller de fartygsdelar som har befunnits inte motsvara de kraven byts ut eller byggs om, varefter komponenterna eller fartygsdelarna skall uppfylla kraven i bilaga II.

3.   Enligt denna artikel föreligger en uppenbar fara särskilt när föreskrifter som gäller fartygsstrukturens stabilitet, fartygets gång- eller manövreringsegenskaper eller de särskilda specifikationerna i bilaga II berörs. De undantag som medges i bilaga II får inte uppfattas som brister som utgör en uppenbar fara.

Utbyte av existerande delar mot identiska delar eller delar av likvärdig teknik och utformning under löpande reparationer och rutinunderhåll skall för tillämpningen av denna artikel inte betraktas som ett utbyte.

4.   Vid de tekniska inspektioner som avses i punkterna 1 och 2 eller vid en teknisk inspektion som utförs på begäran av fartygets ägare skall det, om lämpligt, kontrolleras om ett fartyg uppfyller de ytterligare föreskrifter som avses i artikel 5.1, 5.2 och 5.3.

Artikel 9

Behöriga myndigheter

1.   Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart får utfärdas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

2.   Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning i vilken anges vilka myndigheter som är behöriga att utfärda gemenskapscertifikaten för inlandssjöfart samt överlämna denna förteckning till kommissionen. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 10

Genomförande av tekniska inspektioner

1.   Den tekniska inspektion som avses i artikel 8 skall genomföras av de behöriga myndigheterna, som helt eller delvis får avstå från teknisk inspektion av fartyget, om ett giltigt intyg utfärdat av ett erkänt klassificeringssällskap enligt artikel 1.01 i bilaga II klart visar att fartyget helt eller delvis uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II. Klassificeringssällskap får erkännas endast om de uppfyller kriterierna i del I i bilaga VII.

2.   Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning i vilken anges vilka myndigheter som är behöriga att utföra tekniska inspektioner samt överlämna denna förteckning till kommissionen. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 11

Giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.   Giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall i varje särskilt fall fastställas av den myndighet som är behörig att utfärda sådana certifikat i enlighet med bilaga II.

2.   Varje medlemsstat får, i de fall som anges i artiklarna 12 och 16 och i bilaga II, utfärda tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall upprättas i enlighet med förlagan i del III i bilaga V.

Artikel 12

Ersättande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Varje medlemsstat skall fastställa på vilka villkor ett giltigt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som förkommit eller förstörts får ersättas.

Artikel 13

Förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.   Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall förnyas när giltighetstiden löper ut enligt de villkor som fastställs i artikel 8.

2.   För förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som utfärdats före den 30 december 2008 skall övergångsbestämmelserna i bilaga II gälla.

3.   För förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som utfärdats efter den 30 december 2008 skall de övergångsbestämmelser i bilaga II gälla som trätt i kraft efter det att certifikatet utfärdades.

Artikel 14

Förlängning av giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Den myndighet som utfärdat eller förnyat ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart får i enlighet med bilaga II undantagsvis förlänga giltighetstiden utan teknisk inspektion. En sådan förlängning skall anges i det certifikatet.

Artikel 15

Utfärdande av nya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Om fartyget undergår större ändringar eller reparationer som berör fartygsstrukturens stabilitet, fartygets gång- eller manövreringsegenskaper eller de särskilda specifikationerna i bilaga II, skall fartyget på nytt genomgå en teknisk inspektion enligt artikel 8, innan fartyget får företa någon ny resa. Efter denna inspektion skall ett nytt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart utfärdas med uppgifter om fartygets tekniska egenskaper. Om detta certifikat utfärdas i någon annan medlemsstat än den där det ursprungliga certifikatet utfärdades eller förnyades, skall den behöriga myndighet som ursprungligen utfärdade eller förnyade certifikatet underrättas inom en månad.

Artikel 16

Vägran att utfärda eller förnya samt återkallande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

I ett beslut om avslag på en begäran att utfärda eller förnya ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall anges skälen till avslaget. Den person som berörs skall underrättas och få upplysning om hur beslutet kan överklagas och vilka frister för överklagande som gäller i den berörda medlemsstaten.

Ett giltigt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart får återkallas av den behöriga myndighet som utfärdade eller förnyade det, om fartyget inte längre uppfyller de tekniska föreskrifter som anges i dess certifikat.

Artikel 17

Ytterligare inspektioner

De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får i enlighet med bilaga VIII när som helst kontrollera om ett fartyg medför ett certifikat som är giltigt enligt bestämmelserna i detta direktiv och uppfyller föreskrifterna i certifikatet eller utgör en uppenbar fara för de personer som befinner sig ombord, för miljön eller för sjöfarten. De behöriga myndigheterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt bilaga VIII.

Artikel 18

Erkännande av certifikat för fartyg från tredje land

I avvaktan på att gemenskapen ingår överenskommelser med tredje land om ömsesidigt erkännande av certifikat får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat erkänna de certifikat som utfärdats för fartyg från tredje land för fart på den medlemsstatens vattenvägar.

Utfärdandet av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart för fartyg från tredje land skall ske i enlighet med vad som anges i artikel 8.1.

Artikel 19

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättades genom artikel 7 i rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar (9) (nedan kallad ”kommittén”).

2.   När det hänvisas till denna punkt, skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 20

Anpassning av bilagorna och rekommendationer om tillfälliga tillstånd

1.   Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 19.2, anta de ändringar som behövs för att anpassa bilagorna till detta direktiv till den tekniska utvecklingen och till utvecklingar på detta område som kan följa av arbetet i andra internationella organisationer, i synnerhet i Centralkommissionen för Rhensjöfarten (CCNR), för att säkerställa att de båda certifikat som avses i artikel 3.1 a utfärdas på grundval av tekniska krav som garanterar en likvärdig säkerhetsnivå eller för att ta hänsyn till de fall som avses i artikel 5.

Dessa ändringar skall göras snarast för att säkerställa att de tekniska föreskrifter som är nödvändiga för utfärdandet av gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart för sjöfart på Rhen ger en säkerhetsnivå som motsvarar den som krävs för utfärdandet av det certifikat som avses i artikel 22 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen.

2.   Kommissionen skall fatta beslut på grundval av rekommendationer från kommittén om utfärdande av tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart i enlighet med artikel 2.19 i bilaga II.

Artikel 21

Fortsatt tillämplighet av direktiv 76/135/EEG

För fartyg som inte omfattas av artikel 2.1 och 2.2 utan av artikel 1 a i direktiv 76/135/EEG skall bestämmelserna i det direktivet gälla.

Artikel 22

Nationella ytterligare föreskrifter eller begränsningar av föreskrifterna

De ytterligare föreskrifter för fartyg som trafikerar vattenvägar inom zonerna 1 och 2 i en medlemsstats territorium vilka gäller i medlemsstaten före den 30 december 2008 eller begränsningar av de tekniska föreskrifterna för fartyg som inom medlemsstatens territorium trafikerar vattenvägar inom zonerna 3 och 4, vilka tekniska föreskrifter gällde i medlemsstaten före den dagen, skall fortsätta att gälla tills ytterligare föreskrifter enligt artikel 5.1 eller begränsningar enligt artikel 5.7 av de tekniska föreskrifterna i bilaga II har utfärdats, dock längst till och med den 30 juni 2009.

Artikel 23

Införlivande

1.   De medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som anges i artikel 1.1 skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 30 december 2008. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 24

Sanktioner

Medlemsstater skall fastställa ett system för sanktioner vid brott mot de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner utdöms. De fastställda sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel 25

Upphävande av direktiv 82/714/EEG

Direktiv 82/714/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med den 30 december 2008.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som anges i artikel 1.1.

Utfärdat i Strasbourg den 12 december 2006

På Europaparlamentets vägnar

Josep BORRELL FONTELLES

Ordförande

På rådets vägnar

Mauri PEKKARINEN

Ordförande


(1)  EGT C 157, 25.5.1998, s. 17.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 16 september 1999 (EGT C 54, 25.2.2000, s. 79), rådets gemensamma ståndpunkt av den 23 februari 2006 (EUT C 166 E, 18.7.2006, s. 1), Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2006 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 23 oktober 2006.

(3)  EGT L 301, 28.10.1982, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(4)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(5)  EGT L 21, 29.1.1976, s. 10. Direktivet senast ändrat genom direktiv 78/1016/EEG (EGT L 349, 13.12.1978, s. 31).

(6)  EGT L 164, 30.6.1994, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(7)  EGT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(8)  EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6).

(9)  EGT L 373, 31.12.1991, s. 29. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.


BILAGEFÖRTECKNING

Bilaga I

Förteckning över gemenskapens inre vattenvägar, uppdelade geografiskt i zonerna 1, 2, 3 och 4 10

Bilaga II

Tekniska minimikrav för fartyg som trafikerar inre vattenvägar i zonerna 1, 2, 3 och 4 29

Bilaga III

Områden för eventuella ytterligare tekniska föreskrifter för fartyg på inre vattenvägar i zonerna 1 och 2 175

Bilaga IV

Områden för eventuella begränsningar av de tekniska föreskrifterna för fartyg som trafikerar inre vattenvägar i zonerna 3 och 4 176

Bilaga V

Förlaga till gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart 177

Bilaga VI

Förlaga till register över gemenskapscertifikat för inlandssjöfart 194

Bilaga VII

Klassificeringssällskap 197

Bilaga VIII

Förfaranderegler för genomförande av inspektioner 199

Bilaga IX

Föreskrifter om signalljus, radarinstallationer och girhastighetsindikator 200

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER GEMENSKAPENS INRE VATTENVÄGAR, UPPDELADE GEOGRAFISKT I ZONERNA 1, 2, 3 OCH 4

KAPITEL 1

Zon 1

Tyskland

Ems

Från en linje som förbinder f.d. Greetsiel-fyrtornet och den västra piren vid hamninloppet i Eemshaven i riktning ut mot havet till latitud 53° 30′ N och longitud 6° 45′ Ö. dvs. något utanför läktringsområdet för torrlastfartyg i Alte Ems i riktning mot havet (*)

Polen

Den del av Pomorskabukten som ligger söder om den linje som förbinder Nord Perd på ön Rügen och Niechorze fyr.

Den del av Gdánskbukten som ligger söder om den linje som förbinder Hels fyr och bojen vid infarten till Baltijsk hamn.

Förenade kungariket

SKOTTLAND

Blue Mull Sound

Mellan Gutcher och Belmont

Yell Sound

Mellan Tofts Voe och Ulsta

Sullom Voe

Innanför en linje från Gluss Islands nordöstra udde till Calback Ness norra spets

Dales Voe

Under vintern:

 

Innanför en linje från Kebister Ness norra spets till Breiwicks kust vid longitud 1° 10.8' V

Dales Voe

Under sommaren:

 

Se uppgifterna för Lerwick

Lerwick

Under vintern:

 

Inom det område som norrut avgränsas av en linje från Scottle Holm till Scarfi Taing på Bressay och söderut av en linje från fyrtornet vid Twageos Point till Whalpa Taing på Bressay

Lerwick

Under sommaren:

 

Inom ett område som norrut avgränsas av en linje från Brim Ness till det nordöstra hörnet av Inner Score och söderut av en linje från den södra spetsen av Ness of Sound till Kirkabisterness

Kirkwall

Mellan Kirkwall och Rousay, men inte öster om en linje mellan Point of Graand (Egilsay) och Galt Ness (Shapinsay) eller mellan Head of Work (Mainland) genom fyrtornet vid Helliar Holm till Shapinsays kust, men inte nordväst om Eynhallow Islands sydöstra udde, men inte i riktning mot havet och en linje mellan Rousays kust vid 59° 10.5 N 002° 57.1 V och Egilsays kust vid 59° 10.0 N 002° 56.4 V

Stromness

Till Scapa men inte utanför Scapa Flow

Scapa Flow

Inom ett område som avgränsas av linjer från Point of Cletts på ön Hoy till triangelpunkten vid Thomson's Hill på ön Fara och därifrån till Gibraltar Pier på ön Flotta; från St Vincent Pier på ön Flotta till Calf of Flottas västligaste udde; från Calf of Flottas östligaste udde till Needle Point på ön South Ronaldsay och från the Ness på Mainland till fyrtornet vid Point of Oxan på ön Graemsay och därifrån till Bu Point på ön Hoy, och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Balnakiel Bay

Mellan Eilean Dubh och A'Chleit

Cromarty Firth

Innanför en linje från North Sutor till Nairn Breakwater och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Inverness

Innanför en linje från North Sutor till Nairn Breakwater och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Tay – Dundee

Innanför en linje från Broughty Castle till Tayport och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Firth of Forth och River Forth

Innanför en linje från Kirkcaldy till River Portobello och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Solway Firth

Innanför en linje från Southerness Point till Silloth

Loch Ryan

Innanför en linje från Finnart's Point till Milleur Point och ut mot havet från farvattnen i zon 2

The Clyde

Yttre gräns:

 

En linje från Skipness till en position en distansminut söder om Garroch Head och därifrån till Farland Head

Inre gräns under vintern:

 

En linje från Cloch Lighthouse till Dunoon Pier

Inre gräns under sommaren:

 

En linje från Bogany Point på Isle of Bute till Skelmorlie Castle och en linje från Ardlamont Point till den sydligaste änden av Ettrick Bay innanför Kyles of Bute

ANM. : Från och med den 5 juni till och med den 5 september går den ovannämnda inre sommargränsen längs en linje från en punkt två distansminuter utanför Ayrshires kust vid Skelmorlie Castle till Tomont End på Cumbrae, och en linje från Portachur Point på Cumbrae till Inner Brigurd Point i Ayrshire

Oban

Inom ett område som norrrut avgränsas av en linje från fyren vid Dunollie Point till Ard na Chruidh och söderut av en linje från Rudha Seanach till Ard na Cuile

Kyle of Lochalsh

Genom Loch Alsh till övre änden av Loch Duich

Loch Gairloch

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Söder om en linje österut från Rubha na Moine till Eilan Horrisdale och därifrån till Rubha nan Eanntag

NORDIRLAND

Belfast Lough

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Carrickfergus till Bangor

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Loch Neagh

På större avstånd än 2 distansminuter från kusten

ENGLANDS ÖSTKUST

River Humber

Under vintern:

 

Innanför en linje från New Holland till Paull

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Cleethorpes Pier till Patrington Church

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

WALES OCH ENGLANDS VÄSTKUST

River Severn

Under vintern:

 

Innanför en linje från Blacknore Point till Caldicot Pill i Porstkewett

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Dock Pier till Steepholm och därifrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Wye

Under vintern:

 

Innanför en linje från Blackmore Point till Caldicot Pill i Portskewett

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Dock Pier till Steepholm och därifrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Newport

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Dock Pier till Steepholm och därifrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Cardiff

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Dock Pier till Steepholm och därifrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Barry

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Dock Pier till Steepholm och därifrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Swansea

Innanför en linje som förbinder de ändar av vågbrytarna som vetter ut mot havet

Menai Straits

Inom Menai Straits från en linje som förbinder fyren på Llanddwyn Island med Dinas Dinlleu och linjer som förbinder Puffin Islands södra ände med Trwyn DuPoint och järnvägsstationen i Llanfairfechan och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Dee

Under vintern:

 

Innanför en linje från Hilbre Point till Point of Air

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Formby Point till Point of Air

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Mersey

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Formby Point till Point of Air

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Preston och Southport

Innanför en linje från Southport till Blackpool, innanför sandbankarna

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Fleetwood

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Rossal Point till Humphrey Head

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Lune

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Rossal Point till Humphrey Head

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Heysham

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Rossal Point till Humphrey Head

Morecambe

Under vintern:

 

Inga

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Rossal Point till Humphrey Head

Workington

Innanför en linje från Southerness Point till Silloth

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

SÖDRA ENGLAND

River Colne, Colchester

Under vintern:

 

Innanför en linje från Colne Point till Whitstable

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Clacton Pier till Reculvers

River Blackwater

Under vintern:

 

Innanför en linje från Colne Point till Whitstable

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Clacton Pier till Reculvers

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Crouch och River Roach

Under vintern:

 

Innanför en linje från Colne Point till Whitstable

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Clacton Pier till Reculvers

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Themsen och dess bifloder

Under vintern:

 

Innanför en linje från Colne Point till Whitstable

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Clacton Pier till Reculvers

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Medway och the Swale

Under vintern:

 

Innanför en linje från Colne Point till Whitstable

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Clacton Pier till Reculvers

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Chichester

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Langstone Harbour

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Portsmouth

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Bembridge, Isle of Wight

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Cowes, Isle of Wight

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Southampton

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Beaulieu River

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Keyhaven Lake

Innanför Isle of Wight inom ett område som österut avgränsas av en linje mellan spiran på kyrktornet i West Wittering och Trinity Church i Bembridge och västerut av en linje mellan the Needles och Hurst Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Weymouth

Inom Portland Harbour och mellan River Wey och Portland Harbour

Plymouth

Innanför en linje från Cawsand till Breakwater och Staddon

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Falmouth

Under vintern:

 

Innanför en linje från St. Anthony Head till Rosemullion

Under sommaren:

 

Innanför en linje från St. Anthony Head till Nare Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Camel

Innanför en linje från Stepper Point till Trebetherick Point

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Bridgewater

Innanför sandbanken och ut mot havet från farvattnen i zon 2

River Avon (Avon)

Under vintern:

 

Innanför en linje från Blacknore Point till Caldicot Pill, Portskewett

Under sommaren:

 

Innanför en linje från Barry Pier till Steepholm och därfrån till Brean Down

och ut mot havet från farvattnen i zon 2

Zon 2

Tjeckien

Lipno reservoar

Tyskland

Ems

Från en linje som går tvärsöver Ems nära inloppet till Papenburgs hamn mellan Diemens pumpstation och öppningen i fördämningen vid Halte till en linje som förbinder det f.d. Greetsiel-fyrtornet och västra piren i hamninloppet i Eemshaven

Jade

Innanför en linje som förbinder Schilligs tvärsfyr (cross light) och Langwardens kyrktorn

Weser

Från nordvästra hörnet av järnvägsbron i Bremen till en linje som förbinder Langwardens och Cappels kyrktorn, inklusive förgreningarna Westergate, Rekumer Loch, Rechter Nebenarm och Schweiburg

Elbe

Från nedre gränsen för Hamburgs hamn till en linje som förbinder sjömärket i Döse och det västra hörnet av fördämningen i Friedrichskoog (Dieksand), inklusive tillflödena Nebenelbe och Este, Lühe, Schwinge, Oste, Pinnau, Krückau och Stör (i samtliga fall från mynningen till fördämningen)

Meldorfer Bucht

Innanför en linje som förbinder västra hörnet av fördämningen i Friedrichskoog (Dieksand) och västra pirhuvudet i Büsum

Eider

Från Gieselau-kanalen till Eider-fördämningen

Flensburger Förde

Innanför en linje som förbinder Kegnäs fyrtorn och Birknack

Schlei

Innanför en linje mellan pirhuvudena i Schleimünde

Eckernförder Bucht

Innanför en linje som förbinder Boknis-Eck och den nordvästra spetsen av fastlandet nära Dänisch Nienhof

Kieler Förde

Innanför en linje som förbinder Bülks fyrtorn och krigsmonumentet i Laboe

Nord-Ostsee-Kanal (Kiel-kanalen)

Från en linje som förbinder pirhuvudena i Brunsbüttel till en linje som förbinder signalerna i Kiel-Holtenau, inklusive Obereidersee och Enge, Audorfer See, Borgstedter See och Enge, Schirnauer See, Flemhuder See och Achterwehrer-kanalen

Trave

Från nordvästra hörnet av lyftbron för järnvägen och norra hörnet av Holstenbrücke (Stadttrave) i Lübeck till en linje som förbinder de södra inre och de norra yttre pirhuvudena i Travemünde, inklusive Pötenitzer Wiek, Dassower See och Altarmen på ön Teerhof

Leda

Från inloppet till yttre hamnen vid havsslussen i Leer till mynningen

Hunte

Från Oldenburgs hamn och från 140 m nedströms från Amalienbrücke i Oldenburg till mynningen

Lesum

Från järnvägsbron i Bremen-Burg till mynningen

Este

Nedströms slussen i Buxtehude till Este-fördämningen

Lühe

Nedströms Au-Mühle i Horneburg till Lühe-fördämningen

Schwinge

Från Salztor-slussen i Stade till Schwinge-fördämningen

Oste

Från nordöstra hörnet av Bremervörde kvarndamm till Oste-fördämningen

Pinnau

Från sydvästra hörnet av järnvägsbron i Pinneberg till Pinnau-fördämningen

Krückau

Från sydvästra hörnet av bron till/från Wedenkamp i Elmshorn till Krückau-fördämningen

Stör

Från tidvattenmätaren i Rensing till Stör-fördämningen

Freiburger Hafenpriel

Från östra hörnet av slussen i Freiburg an der Elbe till mynningen

Wismarbucht, Kirchsee, Breitling, Salzhaff och hamnområdet i Wismar

Ut mot havet till en linje mellan Hoher Wieschendorf Huk och Timmendorfs fyr och en linje som förbinder Gollwitzs fyr på ön Poel och Wustrow-halvöns södra udde

Warnow, inklusive Breitling och förgreningar

Nedströms från kvarndammen från norra hörnet av Geinitzbrücke i Rostock mot havet till en linje som förbinder de norra punkterna av Warnemündes västra och östra pirar

Farvatten som omges av fastlandet samt halvöarna Darß och Zingst och öarna Hiddensee och Rügen (inklusive hamnområdet i Stralsund)

Ut mot havet mellan

halvön Zingst och ön Bock: till latitud 54° 26' 42'' N

öaarna Bock och Hiddensee: till en linje som förbinder ön Bocks norra udde och ön Hiddensees södra udde

ön Hiddensee och ön Rügen (Bug): till en linje som förbinder Neubessins sydöstra udde och Buger Haken

Greifswalder Bodden och hamnområdet i Greifswald, inklusive Ryck

Ut mot havet till en linje från Thiessower Hakens östra udde (Südperd) till ön Rudens östra udde och vidare till ön Usedoms norra udde (54° 10' 37'' N, 13° 47' 51'' E)

Farvatten som omges av fastlandet samt ön Usedom (Peenestrom, inklusive hamnområdet i Wolgast samt Achterwasser och Stettiner Haff)

Österut fram till gränsen till Polen i Stettiner Haff

Anm. : När det gäller fartyg med hemmahamn i en annan stat skall artikel 32 i Ems-Dollart-fördraget av den 8 april 1960 (BGBl. 1963 II, s. 602) beaktas.

Frankrike

Dordogne

Från stenbron i Libourne till mynningen

Garonne och Gironde

Från stenbron i Bordeaux till mynningen

Loire

Från Haudaudine-bron över sidoarmen Madeleine till mynningen och från Pirmil-bron över sidoarmen Pirmil

Rhône

Från Trinquetaille-bron i Arles och vidare i riktning mot Marseille

Seine

Från Jeanne-d'Arc-bron i Rouen till mynningen

Ungern

Balatonsjön

Nederländerna

Dollard

Eems

Waddenzee: inklusive förbindelselederna till Nordsjön

Ijsselmeer: inklusive Markermeer och Ijmeer men exklusive Gouwzee

Nieuwe Waterweg och Scheur

Caland-kanalen väster om Benelux-hamnen

Hollands Diep

Breeddiep, Beer-kanalen och de hamnar som är förbundna med den

Haringvliet och Vuile Gat: inklusive vattenvägarna mellan Goeree-Overflakkee å ena sidan och Voorne-Putten och Hoeksche Waard å andra sidan

Hellegat

Volkerak

Krammer

Grevelingenmeer och Brouwerschavensche Gat: inklusive alla vattenvägar mellan Schouwen-Duiveland och Goeree-Overflakkee

Keten, Mastgat, Zijpe, Krabbenkreek, Oosterschelde och Roompot: inklusive vattenvägarna mellan Walcheren, Noord-Beveland och Zuid-Beveland å ena sidan och Schouwen-Duiveland och Tholen å andra sidan exklusive Schelde-Rhen-kanalen

Schelde och Westerschelde och dess mynning mot havet: inklusive vattenvägarna mellan Zeeland Flanders å ena sidan och Walcheren och Zuid-Beveland å andra sidan exklusive Schelde-Rhen-kanalen

Polen

Szczecinbukten

Kamieńbukten

Wisłabukten

Puckviken

Włocławski reservoar

Sjön Śniardwy

Sjön Niegocin

Sjön Mamry

Förenade kungariket

SKOTTLAND

Scapa Flow

Inom ett område begränsat av linjer dragna från Wharth på ön Flotta till Martello Tower på South Walls, och från Point Cletts på ön Hoy till Thomsons triangelpunkt på ön Fara och därifrån till Gibraltar Pier på ön Flotta

Kyle of Durness

Söder om Eilean Dubh

Cromarty Firth

Innanför en linje mellan North Sutor och South Sutor

Inverness

Innanför en linje från Fort George till Chanonry Point

Findhorn Bay

Innanför sandbanken

Aberdeen

Innanför en linje från South Jetty till Abercromby Jetty

Montrose Basin

Väster om en linje som går nord-syd tvärsöver hamninloppet vid fyren Scurdie Ness

River Tay – Dundee

Innanför en linje från tidvattensbassängen (fiskbassängen) Dundee till Craig Head, East Newport

Firth of Forth och River Forth

Innanför Firth of Forth, men inte öster om järnvägsbron över Forth

Dumfries

Innanför en linje från Airds Point till Scar Point

Loch Ryan

Innanför en linje från Cairn Point till Kircolm Point

Ayr harbour

Innanför sandbanken

Clyde

Ovanför farvattnen i zon 1

Kyles of Bute

Mellan Colintraive och Rhubodach

Campbeltown Harbour

Innanför en linje från Macringan's Point till Ottercharach Point

Loch Etive

Inom Loch Etive ovanför Falls of Lora

Loch Leven

Ovanför bron i Ballachulish

Loch Linnhe

Norr om fyren Corran Point

Loch Eil

Hela sjön

Caledonian Canal

Sjöarna Lochy, Oich och Ness

Kyle of Lochalsh

Innanför Kyle Akin, inte väster om Eilean Ban Light eller öster om Eileanan Dubha

Loch Carron

Mellan Stromemore och Strome Ferry

Loch Broom, Ullapool

Innanför en linje från Ullapool Point Light till Aultnaharrie

Kylesku

Tvärsöver Loch Cairnbawn i området mellan Garbh Eilians östligaste punkt och Eilean na Rainichs västligaste punkt

Stornoway Harbour

Innanför en linje från Arnish Point till fyren i Sandwick Bay, nordvästra sidan

The Sound of Scalpay

Inte öster om Berry Cove (Scalpay) och inte väster om Croc a Loin (Harris)

North Harbour, Scalpay och Tarbert Harbour

Inom en distansminut från Island of Harris strand

Loch Awe

Hela sjön

Loch Katrine

Hela sjön

Loch Lomond

Hela sjön

Loch Tay

Hela sjön

Loch Loyal

Hela sjön

Loch Hope

Hela sjön

Loch Shin

Hela sjön

Loch Assynt

Hela sjön

Loch Glascarnoch

Hela sjön

Loch Fannich

Hela sjön

Loch Maree

Hela sjön

Loch Gairloch

Hela sjön

Loch Monar

Hela sjön

Loch Mullardach

Hela sjön

Loch Cluanie

Hela sjön

Loch Loyne

Hela sjön

Loch Garry

Hela sjön

Loch Quoich

Hela sjön

Loch Arkaig

Hela sjön

Loch Morar

Hela sjön

Loch Shiel

Hela sjön

Loch Earn

Hela sjön

Loch Rannoch

Hela sjön

Loch Tummel

Hela sjön

Loch Ericht

Hela sjön

Loch Fionn

Hela sjön

Loch Glass

Hela sjön

Loch Rimsdale/nan Clar

Hela sjön

NORDIRLAND

Strangford Lough

Innanför en linje från Cloghy Point till Dogtail Point

Belfast Lough

Innanför en linje från Holywood till Macedon Point

Larne

Innanför en linje från Larne Pier till färjepiren på Island Magee

River Bann

Från den ände av vågbrytarna som ligger mot havet till Toome Bridge

Lough Erne

Upper och Lower Lough Erne

Lough Neagh

Inom två distansminuter från stranden

ENGLANDS ÖSTKUST

Berwick

Innanför vågbrytarna

Warkworth

Innanför vågbrytarna

Blyth

Innanför de yttre pirhuvudena

River Tyne

Dunston Staithes till Tynes pirhuvuden

River Wear

Fatfield till Sunderlands pirhuvuden

Seaham

Innanför vågbrytarna

Hartlepool

Innanför en linje från Middleton Jetty till Old Pier Head

Innanför en linje som förenar det norra pirhuvudet med det södra pirhuvudet

River Tees

Innanför en linje rakt västerut från Government Jetty till Tees Barrage

Whitby

Innanför pirhuvudena i Whitby

River Humber

Innanför en linje från North Ferriby till South Ferriby

Grimsby Dock

Innanför en linje från tidvattenbassängens västra pir till Fish Docks östra pir, norra kajen

Boston

Innanför New Cut

Dutch River

Hela kanalen

River Hull

Beverley Beck till River Humber

Kielder Water

Hela sjön

River Ouse

Nedanför Naburn Lock

River Trent

Nedanför Cromwell Lock

River Wharfe

Från sammanflödet med River Ouse till Tadcaster Bridge

Scarborough

Innanför pirhuvudena i Scarborough

WALES OCH ENGLANDS VÄSTKUST

River Severn

Norr om en linje rakt västerut från Sharpness Point (51° 43 4' N) till Llanthony och Maisemore Weirs och ut mot havet från farvattnen i zon 3

River Wye

Vid Chepstow, norr om latitud (51° 38.0' N) till Monmouth

Newport

Norr om där kraftledningarna korsar varandra vid Fifoots Points

Cardiff

Innanför en linje från South Jetty till Penarth Head

och de inneslutna vattnen väster om Cardiff Bay Barrage

Barry

Innanför en linje som förbinder de mot havet liggande ändarna av vågbrytarna

Port Talbot

Innanför en linje som förbinder de mot havet liggande ändarna av vågbrytarna i floden Afran utanför hamndockorna

Neath

Innanför en linje som går rakt norr ut från den mot havet liggande änden av Baglan Bay Tanker Jetty (51° 37.2' N, 3° 50.5' W)

Llanelli och Burry Port

Inom ett område avgränsat av en linje från västra piren i Burry Port till Whiteford Point

Milford Haven

Innanför en linje från södra Hook Point till Thorn Point

Fishguard

Innanför en linje som förenar de mot havet liggande ändarna av de norra och östra vågbrytarna

Cardigan

Innanför gatten vid Pen-Yr-Ergyd

Aberystwyth

Innanför de mot havet liggande ändarna av vågbrytarna

Aberdyfi

Innanför en linje från järnvägsstationen i Aberdyfi till sjömärket Twyni Bach Beacon

Barmouth

Innanför en linje från järnvägsstationen i Barmouth till Penrhyn Point

Portmadoc

Innanför en linje från Harlech Point till Graig Ddu

Holyhead

Inom ett område som avgränsas av huvudvågbrytaren och en linje från vågbrytarens huvud till Brynglas Point, Towyn Bay

Menai Straits

Innanför Menai Straits mellan en linje som förbinder Aber Menai Point med Belan Point och en linje som förbinder Beaumaris Pier med Pen-y-Coed Point

Conway

Innanför en linje från Mussel Hill till Tremlyd Point

Llandudno

Innanför vågbrytaren

Rhyl

Innanför vågbrytaren

River Dee

Ovanför Connah's Quay till pumpstationen på Barrelwell Hill

River Mersey

Innanför en linje mellan Rock Lighthouse North West Seaforth Dock, men uteslutande andra hamnbassänger

Preston och Southport

Innanför en linje från Lytham till Southport och innanför Preston Docks

Fleetwood

Innanför en linje från Low Light till Knott

River Lune

Innanför en linje från Sunderland Point till Chapel Hill fram till och inbegripet Glasson Dock

Barrow

Innanför en linje som förbinder Haws Point på Isle of Walney och Roa Island Slipway

Whitehaven

Innanför vågbrytaren

Workington

Innanför vågbrytaren

Maryport

Innanför vågbrytaren

Carlisle

Innanför en linje som förbinder Point Carlisle och Torduff

Coniston Water

Hela sjön

Derwentwater

Hela sjön

Ullswater

Hela sjön

Windermere

Hela sjön

SÖDRA ENGLAND

Blakeney och Morston Harbour och inlopp

Öster om en linje som går söder om Blakeney Point till inloppet till Stiffkey River

River Orwell och River Stour

River Orwell innanför en linje från vågbrytaren i Blackmanshead till Landguard Point och ut mot havet från farvattnen i zon 3

River Blackwater

Alla vattenvägar innanför en linje från den sydvästligaste udden av ön Mersea till Sales Point

River Crouch och River Roach

River Crouch innanför en linje från Holliwell Point till Foulness Point, inklusive River Roach

Themsen och dess bifloder

Themsen ovanför en linje som dras norr/söder genom det östra yttersta hörnet av Denton Wharf Pier i Gravesend till Teddington Lock

River Medway och Swale

River Medway från en linje som dras från Garrison Point till Grain Tower, till Allington Lock; och Swale från Whitstable till Medway

River Stour (Kent)

River Stour ovanför mynningen till kajen vid Flagstaff Reach

Dover Harbour

Innanför linjer över de östra och västra inloppen till hamnen

River Rother

River Rother ovanför signalstationen för tidvatten vid Camber till Scots Float Sluice och till första slussen på River Brede

River Adur och Southwick Canal

Innanför en linje över inloppet från hamnen i Shoreham till Southwick Canal Lock och till västra änden av Tarmac Wharf

River Arun

River Arun ovanför Littlehampton Pier till Littlehampton Marina

River Ouse (Sussex) Newhaven

River Ouse från en linje tvärsöver pirarna vid inloppet till hamnen i Newhaven till norra änden av North Quay

Brighton

Yttre hamnen i Brighton Marina innanför en linje från södra änden av West Quay till norra änden av South Quay

Chichester

Innanför en linje mellan Eastoke point och kyrkspiran i West Wittering och ut mot havet från farvattnen i zon 3

Langstone Harbour

Innanför en linje mellan Eastney Point och Gunner Point

Portsmouth

Innanför en linje över hamninloppet från Port Blockhouse till Round Tower

Bembridge, Isle of Wight

Inom Bradings hamn

Cowes, Isle of Wight

River Medina inanför en linje från Breakwater Light på östra banken till House Light på västra banken

Southampton

Innanför en linje från Calshot Castle till Hook Beacon

Beaulieu River

Inom Beaulieu River, men inte öster om en linje norr/söder genom Inchmery House

Keyhaven Lake

Innanför en linje rakt norr ut från Hurst Points lägre ljus till Keyhaven Marshes

Christchurch

The Run

Poole

Innanför linfärjan mellan Sandbanks och South Haven Point

Exeter

Innanför en östvästlig linje från Warren Point till sjöräddningsstationen mittemot Checkstone Ledge

Teignmouth

Inom hamnen

River Dart

Innanför en linje från Kettle point till Battery Point

River Salcombe

Innanför en linje från Splat Point till Limebury Point

Plymouth

Innanför en linje från Mount Batten Pier till Raveness Point genom Drake's Islands. River Yealm innanför en linje från Warren Point till Misery Point

Fowey

Inom hamnen

Falmouth

Innanför en linje från St. Anthony Head till Pendennis Point

River Camel

Innanför en linje från Gun Point till Brea Hill

River Taw och River Torridge

Innanför en linje i bäring 200° från fyren vid Crow Point till stranden vid Skern Point

Bridgewater

Söder om en linje rakt österut från Stert Point (51° 13.0' N)

River Avon (Avon)

Innanför en linje från Avonmouth Pier till Wharf Point, till Netham Dam

KAPITEL 2

Zon 3

Belgien

Maritima Schelde (nedströms från redden i Antwerpen)

Tjeckien

Labe: Från Ústí nad Labem-Střekov-slussen till Lovosice-slussen

Reservoarer: Baška, Brněnská (Kníničky), Horka (Stráž pod Ralskem), Hracholusky, Jesenice, Nechranice, Olešná, Orlík, Pastviny, Plumov, Rozkoš, Seč, Skalka, Slapy, Těrlicko, Žermanice

Sjön Máchovo

Vattenområdet Velké Žernoseky

Dammar: Oleksovice, Svět, Velké Dářko

Grusutvinningssjöar: Dolní Benešov, Ostrožná Nová Ves a Tovačov

Tyskland

Donau

Från Kelheim (km 2 414,72 ) till gränsen mellan Tyskland och Österrike

Rhen

Från gränsen mellan Tyskland och Schweiz till gränsen mellan Tyskland och Nederländerna

Elbe

Från Elbe-Seiten-kanalens mynning till nedre gränsen för Hamburgs hamn

Müritz

 

Frankrike

Rhen

Ungern

Donau: Från km 1 812 till km 1 433

Donau Moson: Från km 14 till km 0

Donau Szentendre: Från km 32 till km 0

Donau Ráckeve: Från km 58 till km 0

Floden Tisza: Från km 685 till km 160

Floden Dráva: Från km 198 till km 70

Floden Bodrog: Från km 51 till km 0

Floden Kettős Körös: Från km 23 till km 0

Floden Hármas Körös: Från km 91 till km 0

Sió-kanalen: Från km 23 till km 0

Sjön Velence

Sjön Fertő

Nederländerna

Rhen

Sneekermeer, Koevordermeer, Heegermeer, Fluessen, Slotermeer, Tjeukemeer, Beulakkerwijde, Belterwijde, Ramsdiep, Ketelmeer, Zwartemeer, Veluwemeer, Eemmeer, Alkmaardermeer, Gouwzee, Buiten Ij, Afgesloten Ij, Noordzeekanaal, Ijmuidens hamn, Rotterdams hamnområde, Nieuwe Maas, Noord, Oude Maas, Beneden Merwede, Nieuwe Merwede, Dordische Kil, Boven Merwede, Waal, Bijlandsch-kanalen, Boven Rijn, Pannersdensch-kanalen, Geldersche Ijssel, Neder Rijn, Lek, Amsterdam-Rhen-kanalen, Veerse Meer, Schelde-Rhen-kanalen till mynningen i Volkerak, Amer, Bergsche Maas, Maas nedanför Venlo, Gooimeer, Europoort, Calandkanaal (öster om Benelux-hamnen), Hartelkanaal

Österrike

Donau: Från gränsen till Tyskland till gränsen till Slovakien

Inn: Från mynningen till Passau-Inglings kraftverk

Traun: Från mynningen till km 1,80

Enns: Från mynningen till km 2,70

March: Till km 6,00

Polen

Floden Biebrza från mynningen av Augustowski-kanalen till mynningen i floden Narew

Floden Brda från sammanflödet med Bydgoski-kanalen i Bydgoszcz till mynningen i floden Wisła

Floden Bug från mynningen av floden Muchawiec till mynningen i floden Narew

Sjön Dąbie till gränsen med det inre havsvattnet

Augustowski-kanalen från sammanflödet med floden Biebrza till statsgränsen, tillsammans med sjöarna längs kanalens lopp

Bartnicki-kanalen från sjön Ruda Woda till sjön Bartężek, tillsammans med sjön Bartężek

Bydgoski-kanalen

Elbląski -kanalen från sjön Druzno till sjön Jeziorak och sjön Szeląg Wielki, tillsammans med dessa sjöar och sjöarna längs kanalens lopp, och en förgrening i riktning mot Zalewo från sjön Jeziorak till och med sjön Ewingi

Gliwicki-kanalen tillsammans med Kędzierzyński -kanalen

Jagielloński-kanalen från sammanflödet med floden Elbląg till floden Nogat

Łączański-kanalen

Ślesiński-kanalen med sjöarna belägna längs denna kanals lopp och sjön Gopło

Żerański -kanalen

Floden Martwa Wisła från floden Wisła i Przegalina till gränsen med det inre havsvattnet

Floden Narew från mynningen av floden Biebrza till mynningen i floden Wisła, tillsammans med sjön Zegrzyński

Floden Nogat från floden Wisła till mynningen i Wisłabukten

Floden Noteć (övre) från sjön Gopło till sammanflödet med Górnonotecki-kanalen samt Górnonotecki-kanalen och floden Noteć (nedre) från sammanflödet med Bydgoski-kanalen till mynningen i floden Warta

Floden Nysa Łużycka från Gubin till mynningen av floden Oder

Floden Oder från staden Racibórz till sammanflödet med floden östra Oder som övergår i floden Regalica från passagen Klucz-Ustowo, tillsammans med den floden och dess bifloder till sjön Dąbie samt en förgrening av floden Oder från slussen Opatowice till slussen i staden Wrocław

Floden västra Oder från dammen i Widuchowa (704,1 km av floden Oder) till gränsen mot det inre havsvattnet, tillsammans med bifloder samt passagen Klucz-Ustowo, som förenar floden östra Oder med floden västra Oder

Floden Parnica och Parnicki-passagen från floden västra Oder till gränsen mot det inre havsvattnet

Floden Pisa från sjön Roś till mynningen i floden Narew

Floden Szkarpawa från floden Wisła till mynningen i Wisłabukten

Floden Warta från Ślesińskisjön till mynningen i floden Oder

De stora masuriska sjöarnas system, omfattande de sjöar som förenas av de floder och kanaler som utgör ett huvudlopp från och med sjön Ros' i Pisz till och med Węgorzewski-kanalen i Węgorzewo, tillsammans med sjöarna Seksty, Mikołajskie, Tałty, Tałtowisko, Kotek, Szymon, Szymoneckie, Jagodne, Boczne, Tajty, Kisajno, Dargin, Łabap, Kirsajty och Święcajty, tillsammans med Giżycki-kanalen och Niegociński-kanalen och Piękna Góra-kanalen, samt en förgrening från och med sjön Ryńskie i Ryn till sjön Nidzkie (fram till 3 km, till gränsen mot sjön Nidzkies naturreservat), tillsammans med sjöarna Bełdany, Guzianka Mała och Guzianka Wielka

Floden Wisła från mynningen av floden Przemsza till sammanflödet med Łączański-kanalen samt från den kanalens mynning i Skawina till floden Wisłas mynning i Gdańsk-bukten, utom Włocławski-reservoaren

Slovakien

Donau: Från Devín (km 1880,26) till slovakisk-ungerska gränsen

Förenade kungariket

SKOTTLAND

Leith (Edinburgh)

Innanför vågbrytarna

Glasgow

Strathclyde-slussen

Crinan Canal

Crinan till Ardrishaig

Caledonian Canal

Kanalsektionerna

NORDIRLAND

River Lagan

Lagan Weir till Stranmillis

ÖSTRA ENGLAND

River Wear (inget tidvatten)

Gamla järnvägsbron, Durham till Prebends Bridge, Durham

River Tees

Uppströms från Tees-dammen

Grimsby dock

Innanför slussarna

Immingham dock

Innanför slussarna

Hull Docks

Innanför slussarna

Boston Dock

Innanför slussportarna

Aire and Calder Navigation

Goole Docks till Leeds; sammanflödet med Leeds-Liverpool-kanalen; Bank Dole junction till Selby (River Ouse-slussen); Castleford Junction till Wakefield (fallande sluss)

River Ancholme

Ferriby-slussen till Brigg

Calder and Hebble Canal

Wakefield (fallande sluss) till övre slussen i Broadcut

River Foss

Från (Blue Bridge) sammanflödet med River Ouse till Monk Bridge

Fossdyke Canal

Sammanflödet med River Trent till Brayford Pool

Goole Dock

Innanför slussportarna

Hornsea Mere

Hela kanalen

River Hull

Från Struncheon Hill-slussen till Beverley Beck

Market Weighton Canal

River Humber-slussen till Sod Houses-slussen

New Junction Canal

Hela kanalen

River Ouse

Från Naburn-slussen till Nun Monkton

Sheffield and South Yorkshire Canal

Keadby-slussen till Tinsley-slussen

River Trent

Cromwell-slussen till Shardlow

River Witham

Boston-slussen till Brayford Poole (Lincoln)

WALES OCH VÄSTRA ENGLAND

River Severn

Ovanför Llanthony och Maisemore Weirs

River Wye

Ovanför Monmouth

Cardiff

Roath Park-sjön

Port Talbot

Innanför de inneslutna dockorna

Swansea

Innanför de inneslutna dockorna

River Dee

Ovanför pumpstationen på Barrelwell Hill

River Mersey

Dockorna (utom Seaforth Dock)

River Lune

Ovanför Glasson Dock

River Avon (Midland)

Tewkesbury-slussen till Evesham

Gloucester

Gloucester City Docks Gloucester/Sharpness-kanalen

Hollingworth Lake

Hela sjön

Manchester Ship-kanalen

Hela kanalen och Salford Docks inklusive River Irwell

Pickmere Lake

Hela sjön

River Tawe

Mellan havsfördämningen/marinan and Morfa idrottsstadion

Rudyard Lake

Hela sjön

River Weaver

Nedanför Northwich

SÖDRA ENGLAND

River Nene

Wisbech Cut och River Nene till Dog-in a-Doublet-slussen

River Great Ouse

Kings Lynn Cut och River Great Ouse nedanför West Lynns vägbro

Yarmouth

Floden Yares mynning från en linje tvärsöver de norra och södra infartspirarnas ändar, inklusive Breydon Water

Lowestoft

Lowestoft-hamnen nedanför Mutford Lock till en linje tvärsöver den yttre hamnens infartspirar

River Alde och River Ore

Ovanför inloppet till River Ore till Westrow Point

River Deben

Ovanför inloppet till River Deben till Felixstowe Ferry

River Orwell och River Stour

Från en linje från Fagbury Point till Shotley Point vid River Orwell till Ipswich Dock; och från en linje från norr till söder genom Erwarton Ness vid River Stour till Manningtree

Chelmer & Blackwater Canal

Öster om Beeleigh-slussen

Themsen och dess bifloder

Themsen ovanför Teddington-slussen till Oxford

River Adur and Southwick Canal

River Adur ovanför den västra ändan av Tarmac Wharf, och inom Southwick-kanalen

River Arun

River Arun ovanför Littlehampton Marina

River Ouse (Sussex) Newhaven

River Ouse ovanför norra ändan av North Quay

Bewl Water

Hela sjön

Grafham Water

Hela sjön

Rutland Water

Hela sjön

Thorpe Park Lake

Hela sjön

Chichester

Öster om en linje mellan Cobnor Point och Chalkdock Point

Christchurch

Inom Christchurchs hamn utom the Run

Exeter Canal

Hela kanalen

River Avon (Avon)

Bristol City Docks

Netham Dam till Pulteney Weir

KAPITEL 3

Zon 4

Belgien

Hela det belgiska vattenvägssystemet med undantag för vattenvägarna i zon 3

Tjeckien

Alla andra vattenvägar som inte finns upptagna i zon 1, 2 eller 3

Tyskland

Alla inre vattenvägar utom dem i zon 1, 2 och 3

Frankrike

Alla franska inre vattenvägar utom dem i zon 1, 2 och 3

Italien

Po: Från Piacenza till mynningen

Kanalen mellan Milano och Cremona, Po: Den sista sträckningen om 15 km till Po

Mincio: från Mantua, Governolo till Po

Ferrara vattenväg: Från Po (Pontelagoscuro), Ferrara till Porto Garibaldi

Brondolo- och Valle-kanalerna: Från östra Po till Venedig-lagunen

Canale Fissero – Tartaro – Canalbianco: Från Adria till östra Po

Venetianska kustlinjen: Från Venedig-lagunen till Grado

Litauen

Hela det litauiska vattenvägssystemet

Luxemburg

Mosel

Ungern

Alla andra vattenvägar som inte finns upptagna i zon 2 eller 3

Nederländerna

Alla övriga floder, kanaler och innanhav som inte finns upptagna i zon 1, 2 eller 3

Österrike

Thaya: Upp till Bernhardsthal

March: Ovanför km 6,00

Polen

Alla andra vattenvägar som inte finns upptagna i zon 1, 2 eller 3

Slovakien

Alla andra vattenvägar som inte finns upptagna i zon 3

Förenade kungariket

SKOTTLAND

Ratho and Linlithgow Union Canal

Hela kanalen

Glasgow

Forth and Clyde-kanalen

Monkland-kanalen – Avsnitten Faskine och Drumpellier

Hogganfield-slussen

ÖSTRA ENGLAND

River Ancholme

Brigg till Harram Hill-slussen

Calder and Hebble Canal

Övre slussen i Broadcut till Sowerby-bron

Chesterfield Canal

West Stockwith till Worksop

Cromford Canal

Hela kanalen

River Derwent

Från sammanflödet med River Ouse till Stamford-bron

Driffield Navigation

Från Struncheon Hill-slussen till Great Driffield

Erewash Canal

Trent-slussen till Langley Mill-slussen

Huddersfield Canal

Sammanflödet med Calder och Hebble vid Coopers-bron till Huddersfield Narrow-kanalen vid Huddersfield

Mellan Ashton-Under-Lyne och Huddersfield

Leeds and Liverpool Canal

Från Leeds River-slussen till Skipton Wharf

Light Water Valley Lake

Hela sjön

The Mere, Scarborough

Hela sjön

River Ouse

Ovanför Nun Monkton Pool

Pocklington Canal

Från sammanflödet med River Derwent till Melbourne Basin

Sheffield and South Yorkshire Canal

Tinsle-slussen till Sheffield

River Soar

Sammanflödet med Trent till Loughborough

Trent and Mersey Canal

Shardlow till Dellow Lane-slussen

River Ure and Ripon Canal

Från sammanflödet med River Ouse till Ripon-kanalen (Ripon Basin)

Ashton Canal

Hela kanalen

WALES OCH VÄSTRA ENGLAND

River Avon (Midland)

Ovanför Evesham

Birmingham Canal Navigation

Hela kanalen

Birmingham and Fazeley Canal

Hela kanalen

Coventry Canal

Hela kanalen

Grand Union Canal (från Napton Junction till Birmingham och Fazeley

Hela kanalavsnittet

Kennet and Avon Canal (Bath till Newbury)

Hela kanalavsnittet

Lancaster Canal

Hela kanalen

Leeds and Liverpool Canal

Hela kanalen

Llangollen Canal

Hela kanalen

Caldon Canal

Hela kanalen

Peak Forest Canal

Hela kanalen

Macclesfield Canal

Hela kanalen

Monmouthshire and Brecon Canal

Hela kanalen

Montgomery Canal

Hela kanalen

Rochdale Canal

Hela kanalen

Swansea Canal

Hela kanalen

Neath & Tennant Canal

Hela kanalen

Shropshire Union Canal

Hela kanalen

Staffordshire and Worcester Canal

Hela kanalen

Stratford-upon-Avon Canal

Hela kanalen

River Trent

Hela floden

Trent and Mersey Canal

Hela kanalen

River Weaver

Ovanför Northwich

Worcester and Birmingham Canal

Hela kanalen

SÖDRA ENGLAND

River Nene

Ovanför Dog-in-a-Doublet-slussen

River Great Ouse

Kings Lynn ovanför vägbron i West Lynn. River Great Ouse och alla anslutna vattenvägar i Fenland, inklusive River Cam och Middle Level Navigation

The Norfolk and Suffolk Broads

Alla segelbara floder, broads, kanaler och vattenvägar med eller utan tidvatten inom Norfolk and Suffolk Broads, inklusive Oulton Broad, och floderna Waveney, Yare, Bure, Ant och Thurne, men särskilda bestämmelser gäller för Yarmouth och Lowestoft

River Blyth

River Blyths mynning till Blythburgh

River Alde och River Ore

På River Alde ovanför Westrow Point

River Deben

River Deben ovanför Felixstowe Ferry

River Orwell och River Stour

Alla vattenvägar på River Stour ovanför Manningtree

Chelmer & Blackwater Canal

Väster om Beeleigh-slussen

Themsen och dess bifloder

River Stort och River Lee ovanför Bow Creek. Grand Union- kanalen ovanför Brentford-slussen och Regents-kanalen ovanför Limehouse Basin och alla därmed förbundna kanaler. River Wey ovanför Themsen-slussen. Kennet and Avon-kanalen. Themsen ovanför Oxford. Oxford-kanalen

River Medway och Swale

River Medway ovanför Allington-slussen

River Stour (Kent)

River Stour ovanför landstigningsplatsen vid Flagstaff Reach

Dovers hamn

Hela hamnen

River Rother

River Rother och Royal Military Canal ovanför Scots Float Sluice och River Brede ovanför infartsslussen

Brighton

Inre hamnen i Brighton Marina ovanför slussen

Wickstead Park Lake

Hela sjön

Kennet and Avon Canal

Hela kanalen

Grand Union Canal

Hela kanalen

River Avon (Avon)

Ovanför Pulteney Weir

Bridgewater Canal

Hela kanalen


(*)  När det gäller fartyg med en annan hemmahamn skall artikel 32 i Ems-Dollart-fördraget av den 8 april 1960 (BGBl. 1963 II s. 602) beaktas.

BILAGA II

TEKNISKA MINIMIKRAV FÖR FARTYG SOM TRAFIKERAR INRE VATTENVÄGAR I ZONERNA 1, 2, 3 OCH 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEL I 38
KAPITEL 1 38
ALLMÄNT 38

Artikel 1.01 –

Definitioner 38

Artikel 1.02 –

(Utan innehåll) 42

Artikel 1.03 –

(Utan innehåll) 42

Artikel 1.04 –

(Utan innehåll) 42

Artikel 1.05 –

(Utan innehåll) 42

Artikel 1.06 –

Föreskrifter av tillfällig natur 42

Artikel 1.07 –

Administrativa anvisningar 42
KAPITEL 2 42
FÖRFARANDE 42

Artikel 2.01 –

Inspektionsorgan 42

Artikel 2.02 –

Ansökan om inspektion 43

Artikel 2.03 –

Uppvisning av farkosten för inspektion 43

Artikel 2.04 –

(Utan innehåll) 43

Artikel 2.05 –

Tillfälligt gemenskapscertifikat 43

Artikel 2.06 –

Gemenskapscertifikatets giltighet 44

Artikel 2.07 –

Uppgifter på och ändringar av gemenskapscertifikatet 44

Artikel 2.08 –

(Utan innehåll) 44

Artikel 2.09 –

Regelbunden inspektion 44

Artikel 2.10 –

Frivillig inspektion 44

Artikel 2.11 –

(Utan innehåll) 44

Artikel 2.12 –

(Utan innehåll) 44

Artikel 2.13 –

(Utan innehåll) 44

Artikel 2.14 –

(Utan innehåll) 45

Artikel 2.15 –

Kostnader 45

Artikel 2.16 –

Information 45

Artikel 2.17 –

Register över gemenskapscertifikat 45

Artikel 2.18 –

Officiellt nummer 45

Artikel 2.19 –

Likvärdiga alternativ och avvikelser 45
DEL II 46
KAPITEL 3 46
KRAV BETRÄFFANDE SKEPPSBYGGNADSTEKNIK 46

Artikel 3.01 –

Grundregel 46

Artikel 3.02 –

Styrka och stabilitet 46

Artikel 3.03 –

Skrov 47

Artikel 3.04 –

Maskinrum och pannrum, bränsleförråd 47
KAPITEL 4 48
FLÖDNINGSAVSTÅND, FRIBORD OCH LASTMÄRKNING 48

Artikel 4.01 –

Flödningsavstånd 48

Artikel 4.02 –

Fribord 48

Artikel 4.03 –

Minimifribord 50

Artikel 4.04 –

Lastmärken 50

Artikel 4.05 –

Största djupgående hos farkoster vars lastrum inte alltid är stängda så att de blir spoltäta och vädertäta 51

Artikel 4.06 –

Åmning 51
KAPITEL 5 52
MANÖVERFÖRMÅGA 52

Artikel 5.01 –

Allmänna föreskrifter 52

Artikel 5.02 –

Manöverprov 52

Artikel 5.03 –

Provningszon 52

Artikel 5.04 –

Fartygs och konvojers lastningsgrad under manöverprovet 52

Artikel 5.05 –

Användning av hjälpmedel vid manöverprovet 52

Artikel 5.06 –

Minimihastighet (vid gång framåt) 53

Artikel 5.07 –

Förmåga att stoppa 53

Artikel 5.08 –

Förmåga att backa 53

Artikel 5.09 –

Förmåga till undanmanöver 53

Artikel 5.10 –

Förmåga att vända 53
KAPITEL 6 53
STYRINRÄTTNING 53

Artikel 6.01 –

Allmänna föreskrifter 53

Artikel 6.02 –

Drivenhet för styranordningen 54

Artikel 6.03 –

Hydraulisk drivenhet för styranordningen 54

Artikel 6.04 –

Kraftkälla 54

Artikel 6.05 –

Manuell drivenhet 55

Artikel 6.06 –

Utrustning med roderpropellrar, vattenstråle, cykloida propellrar och bogpropellrar 55

Artikel 6.07 –

Indikatorer och övervakningsanordningar 55

Artikel 6.08 –

Girhastighetsregulatorer 55

Artikel 6.09 –

Besiktningsförfarande 55
KAPITEL 7 56
STYRHYTT 56

Artikel 7.01 –

Allmänna föreskrifter 56

Artikel 7.02 –

Fri sikt 56

Artikel 7.03 –

Allmänna föreskrifter för anordningarna för kontroll, indikation och övervakning 57

Artikel 7.04 –

Särskilda föreskrifter för anordningarna för kontroll, indikation och övervakning av huvudmaskinerna och styrinrättningarna 57

Artikel 7.05 –

Lanternor, ljussignaler och ljudsignaler 58

Artikel 7.06 –

Radarutrustning och girhastighetsindikatorer 58

Artikel 7.07 –

Radiotelefoniutrustning för fartyg utformad för radarstyrning utförd av en person 59

Artikel 7.08 –

Utrustning för intern kommunikation ombord 59

Artikel 7.09 –

Larmsystem 59

Artikel 7.10 –

Uppvärmning och ventilation 59

Artikel 7.11 –

Installationer för manövrering av häckankarna 59

Artikel 7.12 –

Höj- och sänkbara styrhytter 59

Artikel 7.13 –

Uppgift på gemenskapscertifikatet för fartyg med styrhytt som är utformad för radarstyrning utförd av en enda person 60
KAPITEL 8 60
MASKINERI 60

Artikel 8.01 –

Allmänna föreskrifter 60

Artikel 8.02 –

Säkerhetsutrustning 60

Artikel 8.03 –

Framdrivningsanordningar 60

Artikel 8.04 –

Motorernas avgasrör 61

Artikel 8.05 –

Bränsletankar, rörsystem och tillbehör 61

Artikel 8.06 –

Förvaring av smörjolja, rör och tillbehör 62

Artikel 8.07 –

Förvaring av oljor som används i kraftöverföringssystem, kontroll- och aktiveringssystem samt uppvärmningssystem, rör och tillbehör 62

Artikel 8.08 –

Utrustning för länspumpning 63

Artikel 8.09 –

Anordningar för uppsamling av oljebemängt vatten och spillolja 64

Artikel 8.10 –

Buller från fartyget 64

KAPITEL 8a

(Utan innehåll) 64
KAPITEL 9 64
ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR 64

Artikel 9.01 –

Allmänna föreskrifter 64

Artikel 9.02 –

Elförsörjningssystem 65

Artikel 9.03 –

Skydd mot beröring, genomträngning av fasta föremål och inträngning av vatten 65

Artikel 9.04 –

Skydd mot explosion 66

Artikel 9.05 –

Jordanslutning 66

Artikel 9.06 –

Högsta tillåtna spänning 66

Artikel 9.07 –

Distributionssystem 67

Artikel 9.08 –

Förbindelser med land eller andra externa nät 67

Artikel 9.09 –

Strömförsörjning till andra farkoster 68

Artikel 9.10 –

Generatorer och motorer 68

Artikel 9.11 –

Ackumulatorer 68

Artikel 9.12 –

Kopplingsutrustning 69

Artikel 9.13 –

Nödfrånskiljare 70

Artikel 9.14 –

Installationsutrustning 70

Artikel 9.15 –

Kablar 70

Artikel 9.16 –

Belysningsutrustning 71

Artikel 9.17 –

Lanternor 71

Artikel 9.18 –

(Utan innehåll) 71

Artikel 9.19 –

Larm- och säkerhetssystem för mekanisk utrustning 71

Artikel 9.20 –

Elektronisk utrustning 72

Artikel 9.21 –

Elektromagnetisk kompatibilitet 73
KAPITEL 10 73
UTRUSTNING 73

Artikel 10.01 –

Ankringsutrustning 73

Artikel 10.02 –

Annan utrustning 75

Artikel 10.03 –

Bärbara brandsläckare 76

Artikel 10.03a –

Fasta brandbekämpningssystem i bostadsutrymmen, styrhytter och passagerarutrymmen 76

Artikel 10.03b –

Fasta brandbekämpningssystem i maskinrum, pannrum och pumprum 77

Artikel 10.04 –

Arbetsbåtar 81

Artikel 10.05 –

Livbojar och räddningsvästar 81
KAPITEL 11 81
SÄKERHET I ARBETSUTRYMMENA 81

Artikel 11.01 –

Allmänna föreskrifter 81

Artikel 11.02 –

Skydd mot fall 81

Artikel 11.03 –

Arbetsutrymmenas storlek 82

Artikel 11.04 –

Skarndäck 82

Artikel 11.05 –

Tillträdesvägar till arbetsutrymmen 82

Artikel 11.06 –

Utgångar och nödutgångar 83

Artikel 11.07 –

Lejdare, steg och liknande anordningar 83

Artikel 11.08 –

Inre utrymmen 83

Artikel 11.09 –

Skydd mot buller och vibrationer 83

Artikel 11.10 –

Lastluckor 83

Artikel 11.11 –

Vinschar 84

Artikel 11.12 –

Kranar 84

Artikel 11.13 –

Förvaring av brandfarliga vätskor 85
KAPITEL 12 85
BOSTADSUTRYMMEN 85

Artikel 12.01 –

Allmänna föreskrifter 85

Artikel 12.02 –

Särskilda konstruktionsföreskrifter 86

Artikel 12.03 –

Sanitära anordningar 86

Artikel 12.04 –

Kök 87

Artikel 12.05 –

Dricksvatten 87

Artikel 12.06 –

Uppvärmning och ventilation 88

Artikel 12.07 –

Andra anordningar i bostadsutrymmen 88
KAPITEL 13 88
BRÄNSLEDRIVEN UTRUSTNING FÖR UPPVÄRMNING, MATLAGNING OCH KYLNING 88

Artikel 13.01 –

Allmänna föreskrifter 88

Artikel 13.02 –

Användning av flytande bränsle, oljedriven utrustning 88

Artikel 13.03 –

Oljepannor med förångningsbrännare och oljeeldningsaggregat med förstoftningsbrännare 89

Artikel 13.04 –

Oljepannor med förångningsbrännare 89

Artikel 13.05 –

Oljeeldningsaggregat med förstoftningsbrännare 89

Artikel 13.06 –

Varmluftsanläggningar 89

Artikel 13.07 –

Uppvärmning med fast bränsle 90
KAPITEL 14 90
ANORDNINGAR FÖR FLYTANDE GAS FÖR HUSHÅLLSÄNDAMÅL 90

Artikel 14.01 –

Allmänna föreskrifter 90

Artikel 14.02 –

Installation 90

Artikel 14.03 –

Behållare 91

Artikel 14.04 –

Placering och uppställning av försörjningsenheter 91

Artikel 14.05 –

Reservbehållare och tomma behållare 91

Artikel 14.06 –

Tryckregulatorer 91

Artikel 14.07 –

Tryck 92

Artikel 14.08 –

Rör och slangar 92

Artikel 14.09 –

Distributionsnät 92

Artikel 14.10 –

Gasdrivna apparater och deras installation 92

Artikel 14.11 –

Ventilation och avledning av förbränningsgaserna 93

Artikel 14.12 –

Föreskrifter för drift och säkerhetsföreskrifter 93

Artikel 14.13 –

Besiktning 93

Artikel 14.14 –

Provning 93

Artikel 14.15 –

Intyg 94
KAPITEL 15 94
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR PASSAGERARFARTYG 94

Artikel 15.01 –

Allmänna bestämmelser 94

Artikel 15.02 –

Fartygsskrov 94

Artikel 15.03 –

Stabilitet 96

Artikel 15.04 –

Flödningsavstånd och fribord 100

Artikel 15.05 –

Högsta tillåtna passagerarantal 101

Artikel 15.06 –

Passagerarutrymmen och -zoner 101

Artikel 15.07 –

Framdrivningssystem 104

Artikel 15.08 –

Säkerhetsanordningar och säkerhetsutrustning 104

Artikel 15.09 –

Livräddningsutrustning 105

Artikel 15.10 –

Elektrisk utrustning 106

Artikel 15.11 –

Brandskydd 107

Artikel 15.12 –

Brandbekämpning 111

Artikel 15.13 –

Säkerhetsorganisation 112

Artikel 15.14 –

Utrustning för uppsamling och bortskaffande av avloppsvatten 113

Artikel 15.15 –

Undantag för vissa passagerarfartyg 113
KAPITEL 15a 114
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR PASSAGERARSEGELFARTYG 114

Artikel 15a.01 –

Tillämpning av del II 114

Artikel 15a.02 –

Undantag för vissa passagerarsegelfartyg 115

Artikel 15a.03 –

Krav på stabilitet för fartyg under segel 115

Artikel 15a.04 –

Krav på skeppsbyggnad och mekanik 115

Artikel 15a.05 –

Allmänt om rigg 116

Artikel 15a.06 –

Allmänt om master och övriga rundhult 116

Artikel 15a.07 –

Särskilda bestämmelser för master 116

Artikel 15a.08 –

Särskilda bestämmelser för stänger 117

Artikel 15a.09 –

Särskilda bestämmelser för bogspröt 118

Artikel 15a.10 –

Särskilda bestämmelser för klyvarbommar 118

Artikel 15a.11 –

Särskilda bestämmelser för storbommar 118

Artikel 15a.12 –

Särskilda bestämmelser för gafflar 119

Artikel 15a.13 –

Allmänna bestämmelser för stående och löpande rigg 119

Artikel 15a.14 –

Särskilda bestämmelser för stående rigg 119

Artikel 15a.15 –

Särskilda bestämmelser för löpande rigg 120

Artikel 15a.16 –

Beslag och riggdelar 121

Artikel 15a.17 –

Segel 122

Artikel 15a.18 –

Utrustning 122

Artikel 15a.19 –

Provning 122
KAPITEL 16 122
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FARKOSTER AVSEDDA ATT INGÅ I EN SKJUTBOGSERAD KONVOJ, SLÄPKONVOJ ELLER I EN FAST SIDOFORMERING 122

Artikel 16.01 –

Farkoster som lämpar sig för skjutbogsering 122

Artikel 16.02 –

Farkoster som lämpar sig för att framföras genom skjutbogsering 123

Artikel 16.03 –

Farkoster som lämpar sig för att framdriva en fast sidoformering 123

Artikel 16.04 –

Farkoster som lämpar sig för framdrivning i konvoj 123

Artikel 16.05 –

Farkoster som lämpar sig för bogsering 123

Artikel 16.06 –

Manöverprov för konvojer 124

Artikel 16.07 –

Uppgifter på gemenskapscertifikatet 124
KAPITEL 17 124
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FLYTANDE UTRUSTNING 124

Artikel 17.01 –

Allmänna föreskrifter 124

Artikel 17.02 –

Undantag 124

Artikel 17.03 –

Ytterligare föreskrifter 125

Artikel 17.04 –

Restflödningsavstånd 125

Artikel 17.05 –

Restfribord 125

Artikel 17.06 –

Krängningsprov 126

Artikel 17.07 –

Bestyrkande av stabiliteten 126

Artikel 17.08 –

Bestyrkande av stabiliteten vid minskat restfribord 127

Artikel 17.09 –

Lastmärken och åmningar 128

Artikel 17.10 –

Flytande installation utan bestyrkt stabilitet 128
KAPITEL 18 128
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR ARBETSFARKOSTER 128

Artikel 18.01 –

Villkor för användningen 128

Artikel 18.02 –

Tillämpning av del II 128

Artikel 18.03 –

Undantag 128

Artikel 18.04 –

Flödningsavstånd och fribord 129

Artikel 18.05 –

Arbetsbåtar 129
KAPITEL 19 129
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HISTORISKA FARTYG (Utan innehåll) 129
KAPITEL 19a 129
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR KANALPRÅMAR (Utan innehåll) 129
KAPITEL 19b 129
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FARKOSTER SOM TRAFIKERAR VATTENVÄGAR I ZON 4 129

Artikel 19b.01 –

Tillämpning av kapitel 4 129
KAPITEL 20 129
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HAVSGÅENDE FARTYG (Utan innehåll) 129
KAPITEL 21 129
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FRITIDSFARTYG 129

Artikel 21.01 –

Allmänna föreskrifter 129

Artikel 21.02 –

Tillämpning av del II 130

Artikel 21.03 –

(Utan innehåll) 130
KAPITEL 22 131
CONTAINERFARTYGS STABILITET 131

Artikel 22.01 –

Allmänna föreskrifter 131

Artikel 22.02 –

Randvillkor och beräkningsmetod för bestyrkande av stabilitet för transport av ej säkrade containrar 131

Artikel 22.03 –

Randvillkor och beräkningsmetod för bestyrkande av stabilitet för transport av säkrade containrar 133

Artikel 22.04 –

Förfarande för bedömning av stabiliteten ombord 134
KAPITEL 22a 134
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FARKOSTER LÄNGRE ÄN 110 M 134

Artikel 22a.01 –

Tillämpning av del I 134

Artikel 22a.02 –

Tillämpning av del II 134

Artikel 22a.03 –

Styrka 134

Artikel 22a.04 –

Bärighet och stabilitet 134

Artikel 22a.05 –

Ytterligare föreskrifter 135

Artikel 22a.06 –

Tillämpning av del IV vid ombyggnad 136
KAPITEL 22b 136
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR HÖGHASTIGHETSFARTYG 136

Artikel 22b.01 –

Allmänna föreskrifter 136

Artikel 22b.02 –

Tillämpning av del I 137

Artikel 22b.03 –

Tillämpning av del II 137

Artikel 22b.04 –

Säten och säkerhetsbälten 137

Artikel 22b.05 –

Fribord 137

Artikel 22b.06 –

Bärighet, stabilitet och indelning 137

Artikel 22b.07 –

Styrhytt 137

Artikel 22b.08 –

Ytterligare utrustning 138

Artikel 22b.09 –

Stängda utrymmen 138

Artikel 22b.10 –

Utgångar och utrymningsvägar 138

Artikel 22b.11 –

Brandskydd och förebyggande av bränder 139

Artikel 22b.12 –

Övergångsbestämmelser 139
DEL III 139
KAPITEL 23 139
UTRUSTNING AV FARTYG MED HÄNSYN TILL BEMANNING 139

Artikel 23.01 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.02 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.03 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.04 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.05 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.06 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.07 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.08 –

(Utan innehåll) 139

Artikel 23.09 –

Fartygens utrustning 140

Artikel 23.10 –

(Utan innehåll) 141

Artikel 23.11 –

(Utan innehåll) 141

Artikel 23.12 –

(Utan innehåll) 141

Artikel 23.13 –

(Utan innehåll) 141

Artikel 23.14 –

(Utan innehåll) 141

Artikel 23.15 –

(Utan innehåll) 141
DEL IV 141
KAPITEL 24 141
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER 141

Artikel 24.01 –

Övergångsbestämmelsernas tillämplighet på farkoster som redan är i trafik 141

Artikel 24.02 –

Undantag för farkoster som redan är i trafik 141

Artikel 24.03 –

Undantag för farkoster som kölsträcktes senast den 1 april 1976 152

Artikel 24.04 –

Andra undantag 154

Artikel 24.05 –

(Utan innehåll) 154

Artikel 24.06 –

Undantag för farkoster som inte omfattas av artikel 24.01 154

Artikel 24.07 –

(Utan innehåll) 163
KAPITEL 24a 163
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER FÖR FARKOSTER SOM INTE TRAFIKERAR VATTENVÄGAR I ZON R 163

Artikel 24a.01 –

Tillämpning av övergångsbestämmelser för farkoster som redan är i trafik och tidigare gemenskapscertifikats giltighet 163

Artikel 24a.02 –

Undantag för farkoster som redan är i trafik 163

Artikel 24a.03 –

Undantag för farkoster som kölsträcktes före den 1 januari 1985 169

Artikel 24a.04 –

Andra undantag 171

TILLÄGG I –

SÄKERHETSSKYLTNING 172

TILLÄGG II –

ADMINISTRATIVA ANVISNINGAR 174

DEL I

KAPITEL 1

ALLMÄNT

Artikel 1.01

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

 

Typer av farkost

1.

farkost: fartyg eller flytande utrustning.

2.

fartyg: fartyg i inlandssjöfart eller havsgående fartyg.

3.

fartyg i inlandssjöfart: fartyg som är avsett uteslutande eller huvudsakligen för trafik på inre vattenvägar.

4.

havsgående fartyg: fartyg som certifierats för havsgående trafik.

5.

motorfartyg: lastmotorfartyg eller tankmotorfartyg.

6.

tankmotorfartyg: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och som är försett med eget framdrivningsmaskineri.

7.

lastmotorfartyg: fartyg, annat än lastmotorfartyg, som är avsett för godstransport och försett med eget framdrivningsmaskineri.

8.

kanalpråm: fartyg med en längd som inte överstiger 38,5 m och en bredd som inte överstiger 5,05 som är avsett för trafik på inre vattenvägar och vanligen trafikerar Rhen-Rhône-kanalen.

9.

bogserfartyg: fartyg som är konstruerat för att utföra bogsering.

10.

skjutbogserare: fartyg som är konstruerat för att framdriva en skjutbogserad konvoj.

11.

pråm: släppråm eller tankpråm.

12.

tankpråm: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och konstruerat för att kunna bogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har tillräckligt framdrivningsmaskineri för kortare förflyttningar.

13.

släppråm: fartyg, annat än en tankpråm, som är avsett för godstransport och konstruerat för att kunna bogseras och antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har tillräckligt framdrivningsmaskineri för kortare förflyttningar.

14.

läktare: tankläktare, lastläktare eller skeppsburen läktare.

15.

tankläktare: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och konstruerat eller särskilt ombyggt för att kunna skjutbogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har framdrivningsmaskineri för kortare förflyttningar när det inte ingår i en skjutbogserad konvoj.

16.

lastläktare: fartyg, annat än en tankläktare, som är avsett för godstransport och konstruerat eller särskilt ombyggt för att kunna skjutbogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har framdrivningsmaskineri för kortare förflyttningar när det inte ingår i en skjutbogserad konvoj.

17.

skeppsburen läktare: läktare som är konstruerad för att kunna transporteras ombord på havsgående fartyg och för trafik på inre vattenvägar.

18.

passagerarfartyg: dagstursfartyg eller fartyg med hytter som är konstruerat och utrustat för att kunna transportera fler än 12 passagerare.

19.

passagerarsegelfartyg: passagerarfartyg som även är konstruerat och utrustat för att gå för segel.

20.

dagstursfartyg: passagerarfartyg utan övernattningshytter för passagerare.

21.

passagerarfartyg med hytter: passagerarfartyg utrustat med övernattningshytter för passagerare.

22.

höghastighetsfartyg: motordrivet fartyg som kan uppnå en fart över 40 km/tim genom vattnet.

23.

flytande utrustning: flytande installationer som bär upp arbetsredskap som kranar, muddringsutrustning, pålkranar eller hissar.

24.

arbetsfarkost: fartyg som är konstruerat och utrustat för användning vid arbetsanläggningar, t.ex. med sandsugningspråm, bottentippningspråm eller däckslastpråm, ponton eller stendumpningsfartyg.

25.

fritidsfartyg: fartyg, annat än passagerarfartyg, som är avsett för sport- och fritidsändamål.

26.

arbetsbåt: båt som används för transport, räddning, bärgning och arbetsuppgifter.

27.

flytande anläggning: flytande installation som i normala fall inte är avsedd att flyttas såsom simbad, docka, brygga eller båtskjul.

28.

flytande föremål: flotte eller någon annan typ av konstruktion, föremål eller sammankoppling som kan framföras, annat än ett fartyg, flytande utrustning eller flytande anläggning.

 

Sammankopplade farkoster

29.

konvoj: fast formerad konvoj eller bogserad konvoj av farkoster.

30.

formering: sätt på vilket en konvoj är sammankopplad.

31.

fast formerad konvoj: skjutbogserad konvoj eller fast sidoformerad konvoj.

32.

skjutbogserad konvoj: fast sammankoppling av farkoster där åtminstone den första enheten är placerad före den farkost eller de farkoster som driver konvojen framåt, och som kallas skjutbogserare; en konvoj som består av en skjutbogserare och en skjutbogserad farkost vilka är kopplade på ett sätt som möjliggör kontrollerad rörelse anses också vara fast formerad.

33.

fast sidoformering: sammankoppling av farkoster som är fast kopplade sida vid sida, i vilken ingen enhet är kopplad framför den framdrivande enheten.

34.

släpkonvoj: sammankoppling bestående av en eller flera farkoster, flytande anläggningar eller flytande installationer som bogseras av en eller flera farkoster med eget framdrivningsmaskineri som ingår i konvojen.

 

Utrymmen på fartyg

35.

huvudmaskinrum: utrymme där framdrivningsmaskineriet är installerat.

36.

maskinrum: utrymme där förbränningsmotorerna är installerade.

37.

pannrum: utrymme med en bränsledriven anläggning som är utformad för att producera ånga eller värma en termisk vätska.

38.

sluten överbyggnad: genomgående konstruktion som är fast och vattentät och som har fasta väggar anslutna till däck på ett stadigvarande och vattentätt sätt.

39.

styrhytt: utrymme där styr- och kontrollutrustning som är nödvändig för att manövrera fartyget finns installerad.

40.

bostadsutrymme: utrymme som är avsett att användas av personer som normalt bor ombord, inklusive kök, proviantförråd, toaletter och badrum, tvätteri, förrum och korridorer, dock ej styrhytt.

41.

passagerarutrymme: områden ombord som är avsedda för passagerare och inneslutna områden som salonger, kontor, butiker, frisörsalonger, torkrum, tvättstugor, bastur, toaletter, badrum, passager, korridorer och trappor som inte är omgärdade av väggar.

42.

kontrollcentral: en styrhytt, ett område som innehåller en reservströmkälla eller delar av en sådan eller ett område med en central som ständigt är bemannad av personal ombord eller besättningsmedlemmar, exempelvis för brandlarmsutrustning, fjärrkontroller för dörrar eller brandspjäll.

43.

trapphus: trapphus för en trappa inomhus eller hisschakt.

44.

salong: rum i ett bostadsutrymme eller passagerarutrymme. Kök anses inte vara salonger ombord på passagerarfartyg.

45.

kök: rum med spis eller liknande matlagningsanordning.

46.

förrådsrum: rum för förvaring av brandfarliga vätskor eller rum med en yta på mer än 4 m2 för förvaring av materiel.

47.

lastrum: del av fartyget som är avgränsad för och akter av skott, och som öppnas och stängs med lastluckor, och som är avsedd antingen för transport av förpackat gods eller bulklast, eller för att rymma tankar fristående från skrovet.

48.

fast tank: tank som är fast monterad i fartyget och vars sidor antingen utgörs av själva skrovet eller av en inneslutning som är fristående från skrovet.

49.

arbetsutrymme: område där besättningen skall utföra sitt arbete, inbegripet landgång, lyftbom och arbetsbåt.

50.

passage: område som är avsett för normal förflyttning av personer och varor.

51.

säkert område: område som utåt avgränsas av en lodrät yta som löper på ett avstånd av 1/5 BWL parallellt med skrovet i linje med största djupgående.

52.

samlingsområde: särskilt skyddade områden på fartyget där passagerare samlas vid fara.

53.

utrymningsområde: del av samlingsområden på fartyg från vilken utrymning av personer kan genomföras.

 

Sjötekniska termer

54.

flytvattenlinje vid största djupgående: flytvattenlinjeplan som motsvarar farkostens största tillåtna djupgående.

55.

flödningsavstånd: avståndet mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkt ovanför vilken farkosten inte längre anses vara vattentät.

56.

restflödningsavstånd: vid slagsida, det lodräta avståndet mellan vattennivån och den lägsta punkt på den nedsänkta sidan ovanför vilken fartyget inte längre anses vara vattentätt.

57.

fribord (f): avståndet mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkten på skarndäck, eller om skarndäck saknas, lägsta punkten på den övre kanten av fartygssidan.

58.

restfribord: vid slagsida, det lodräta avståndet mellan vattennivån och däckets översida vid den lägsta punkten på den nedsänkta sidan eller, om det inte finns något däck, den lägsta punkten på den fasta fartygssidans översida.

59.

marginallinje: tänkt linje dragen på bordläggningen minst 10 cm nedanför skottdäck och minst 10 cm nedanför fastygssidans lägsta icke vattentäta punkt; i de fall då det inte finns något skottdäck används en linje dragen minst 10 cm nedanför den lägsta linje upp till vilken den yttre bordläggningen är vattentät.

60.

volymdeplacement (∇): volymen av fartygets undervattenskropp, i m3.

61.

viktdeplacement (Δ): fartygets totala vikt, inklusive last, i ton.

62.

blockkoefficient (CB): förhållandet mellan fartygets volymdeplacement och produktens längd LWL x bredd BWL x djupgående T.

63.

lateralplan ovanför vattenlinjen (AV): fartygets lateralplan ovanför vattenlinjen i m2.

64.

skottdäck: däck till vilket de föreskrivna vattentäta skotten går och från vilket fribord mäts.

65.

skott: vägg, vanligtvis vertikal, med bestämd höjd, avsedd för indelning av fartyget, avgränsad av fartygets botten, bordläggning eller andra skott.

66.

tvärskeppsskott: skott som sträcker sig från ena sidan av fartyget till den andra.

67.

vägg: avgränsande yta, vanligtvis vertikal.

68.

mellanvägg: vägg som inte är vattentät.

69.

längd (L): skrovets största längd i meter, med undantag för roder och bogspröt.

70.

längd överallt (LOA): farkostens största längd i meter, inbegripet alla fasta installationer, exempelvis delar av styrinrättningen eller framdrivningsanordningen, de mekaniska anordningarna eller liknande.

71.

längd i vattenlinjen (LWL): skrovets längd i meter, mätt vid största djupgående.

72.

bredd (B): skrovets största bredd i meter, mätt på utsidan av bordläggningen (med undantag för skovelhjul, avbärarlist och liknande).

73.

bredd överallt (BOA): farkostens största bredd i meter, inbegripet all fast utrustning såsom skovelhjul, avbärarlist, mekaniska anordningar och liknande.

74.

bredd i vattenlinjen (BWL): skrovets största bredd i meter, mätt från bordläggningens utsida vid vattenlinjen vid största djupgående.

75.

djup (H): minsta lodräta avstånd i meter mellan skrovets eller kölens lägsta punkt och däckets lägsta punkt på fartygssidan.

76.

djupgående (T): det lodräta avståndet i meter mellan den lägsta punkten på skrovet eller kölen och vattenlinjen vid största djupgående.

77.

förlig perpendikel: lodrät linje vid den förliga skärningspunkten mellan skrovet och vattenlinjen vid största djupgående.

78.

skarndäcksbredd: avståndet mellan den lodräta linje som går genom den mest utskjutande delen av luckkarmen på skarndäckssidan och den lodräta linje som går genom innerkanten av fallskydden (räcken, fotlister) på utsidan av skarndäck.

 

Styrinrättning

79.

styrinrättning: all utrustning som är nödvändig för att styra fartyget och för att uppnå den manöverförmåga som föreskrivs i kapitel 5.

80.

roder: ett eller flera roder med hjärtstock, inbegripet kvadrant och komponenter som förbinder roder med styranordning.

81.

styranordning: del av styrinrättning som genererar rodrets rörelse.

82.

drivenhet: styranordningens drivenhet, mellan kraftkällan och styranordningen.

83.

kraftkälla: energiförsörjning till styrkontrollsystem och styranordning från nätet ombord, batterier eller en förbränningsmotor.

84.

styrkontrollsystem: komponenter och kretssystem för styrning av ett motordrivet styrkontrollsystem.

85.

drivenhet för styranordningen: kontrollsystem för styrapparaten, dess drivenhet och kraftkälla.

86.

manuell drivenhet: drivenhet genom vilket rodret aktiveras vid manuell manövrering av ratten, via en mekanisk överföring, utan ytterligare kraftkälla.

87.

manuell hydraulisk drivenhet: manuell drivenhet med hydraulisk överföring.

88.

girhastighetsregulator: utrustning som automatiskt ställer in och upprätthåller en viss girhastighet åt fartyget i enlighet med förinställda värden.

89.

styrhytt utformad för radarstyrning utförd av en person: styrhytt utformad så att fartyget vid radarnavigering kan manövreras av en person.

 

Egenskaper hos byggnadsdelar och material

90.

vattentät: konstruktionsdel eller anordning som är så beskaffad att den hindrar inträngning av vatten.

91.

spoltät och vädertät: konstruktionsdel eller anordning som är så inrättad att den under normala förhållanden endast släpper igenom en obetydlig mängd vatten.

92.

gastät: konstruktionsdel eller anordning som är inrättad så att inträngning av gaser och ångor förhindras.

93.

obrännbar: ämne som varken brinner eller avger lättantändliga ångor i sådan mängd att det kan fatta eld när det uppnår en temperatur av omkring 750°C.

94.

flamskydd: material som är svårantändligt eller vars yta åtminstone hindrar spridning av elden enligt förfarandet i artikel 15.11.1 c.

95.

brandmotstånd: egenskap hos konstruktionsdelar eller anordningar som bestyrkts genom testförfaranden enligt artikel 15.11.1 d.

96.

regler för brandprovningsförfaranden: International Code for the Application of Fire Test Procedures enligt beslut MSC.61(67) av IMO:s sjösäkerhetskommitté.

 

Övriga definitioner

97.

godkänt klassificeringssällskap: klassificeringssällskap som har godkänts i enlighet med kriterierna och förfarandena i bilaga VII till direktivet.

98.

radarinstallation: elektroniskt navigeringshjälpmedel som upptäcker och visar omgivning och trafik.

99.

ECDIS för inre vattenvägar: standardiserat system för visning av elektroniska sjökort för inre vattenvägar och tillhörande information, vilket visar utvald information från kommersiella elektroniska sjökort för inre vattenvägar och eventuellt information från andra sensorer på farkosten.

100.

ECDIS-installation för inre vattenvägar: installation för visning av elektroniska sjökort för inre vattenvägar med två olika funktionssätt: en informationsfunktion och en navigeringsfunktion.

101.

informationsfunktion: användning av ECDIS för inre vattenvägar endast i informationssyfte utan integration mellan radar och elektroniska sjökort (radar overlay).

102.

navigeringsfunktion: användning av ECDIS för inre vattenvägar med ”radar overlay” för navigering av en farkost.

103.

personal ombord: alla anställda ombord på ett passagerarfartyg som inte är besättningsmedlemmar.

104.

personer med nedsatt rörelseförmåga: personer som har särskilda problem när de använder allmänna transportmedel, exempelvis äldre personer, personer med sensoriska eller andra funktionshinder, rullstolsbundna, gravida kvinnor och personer som reser med små barn.

105.

gemenskapscertifikat: certifikat som den behöriga myndigheten utfärdar för fartyg som följer de tekniska föreskrifterna i detta direktiv.

Artikel 1.02

(Utan innehåll)

Artikel 1.03

(Utan innehåll)

Artikel 1.04

(Utan innehåll)

Artikel 1.05

(Utan innehåll)

Artikel 1.06

Föreskrifter av tillfällig natur

Föreskrifter av tillfällig natur kan antas i enlighet med förfarandet i artikel 20 i detta direktiv om det, till följd av den tekniska utvecklingen inom inlandssjöfarten, anses vara nödvändigt att snabbt medge undantag från bestämmelserna i direktivet i väntan på att en ändring införs i själva direktivet eller för att tillåta provningar. Föreskrifterna skall offentliggöras och skall gälla i högst tre år. De skall träda i kraft samtidigt och upphävas under samma förutsättningar i alla medlemsstater.

Artikel 1.07

Administrativa anvisningar

För att underlätta och standardisera tillämpningen av detta direktiv kan bindande administrativa anvisningar för inspektioner antas i enlighet med förfarandet i artikel 20 i detta direktiv.

KAPITEL 2

FÖRFARANDE

Artikel 2.01

Inspektionsorgan

1.   Inspektionsorgan skall inrättas av medlemsstaterna.

2.   Ett inspektionsorgan skall bestå av en ordförande och experter.

I inspektionsorganet skall minst följande experter ingå:

a)

En tjänsteman vid den myndighet som ansvarar för inlandssjöfarten.

b)

En expert på konstruktion av fartyg för inlandssjöfart och maskiner i sådana fartyg.

c)

En sjöfartsexpert som avlagt styrmansexamen.

3.   Ordföranden och experterna i varje organ skall utses av myndigheterna i den stat där organet inrättats. När de inleder sitt uppdrag skall ordföranden och experterna skriftligen intyga att de kommer att utföra arbetet på ett fullständigt oberoende sätt. Tjänstemän behöver inte förelägga ett sådant intyg.

4.   Inspektionsorganen kan anlita hjälp från specialister enligt gällande nationella bestämmelser.

Artikel 2.02

Ansökan om inspektion

1.   De myndigheter som utfärdar gemenskapscertifikaten skall besluta om hur ansökan om inspektion skall ske och om hur plats och datum för inspektion skall bestämmas. Den behöriga myndigheten skall avgöra vilka dokument som skall lämnas. Förfarandet skall vara sådant att inspektionen kan äga rum inom rimlig tid efter ansökan.

2.   Ägaren till en farkost som inte faller under detta direktiv eller dennes ombud kan ansöka om ett gemenskapscertifikat. Ansökan skall beviljas om fartyget uppfyller föreskrifterna i detta direktiv.

Artikel 2.03

Uppvisning av farkosten för inspektion

1.   Ägaren eller dennes ombud skall uppvisa farkosten olastad, rengjord och utrustad. Ägaren skall också lämna nödvändigt bistånd vid inspektionen, t.ex. tillhandahålla en lämplig arbetsbåt, ställa personal till förfogande och underlätta undersökningen av delar av skrovet eller installationer som inte är direkt åtkomliga eller synliga.

2.   Vid första inspektionen skall inspektionsorganet begära att fartyget är torrsatt för inspektionen. Myndigheten kan ge avkall på kravet på inspektion av torrsatt fartyg om ett klassificeringsintyg eller ett intyg från ett auktoriserat klassificeringssällskap kan företes som visar att konstruktionen motsvarar klassificeringssällskapets föreskrifter eller om ett intyg företes som visar ett en behörig myndighet redan har utfört en inspektion av torrsatt fartyg för andra ändamål. Vid regelbunden inspektion eller inspektion enligt artikel 15 i detta direktiv kan inspektionsorganet fordra att inspektionen sker med fartyget torrsatt.

Inspektionsorganet skall utföra driftprov vid en första inspektion av motorfartyg eller konvojer eller vid större modifikationer av framdrivnings- eller styrinrättningen.

3.   Inspektionsorganet kan kräva ytterligare driftprov och annan dokumentering. Denna föreskrift gäller även i byggnadsskedet.

Artikel 2.04

(Utan innehåll)

Artikel 2.05

Tillfälligt gemenskapscertifikat

1.   Den behöriga myndigheten kan utfärda ett tillfälligt gemenskapscertifikat i följande fall:

a)

Om farkosten med den behöriga myndighetens tillstånd skall gå till en bestämd plats för att erhålla ett gemenskapscertifikat.

b)

Om farkostens gemenskapcertifikat tillfälligt återkallats i något av de fall som avses i artikel 2.07 eller i artiklarna 12 och 16 i detta direktiv.

c)

Om gemenskapscertifikatet är under behandling efter godtagbar inspektion.

d)

Om inte samtliga villkor för utfärdande av ett gemenskapscertifikat som avses i del I i bilaga V är uppfyllda.

e)

Om en farkost har skadats så att den är i sådant skick att den inte längre uppfyller kraven för gemenskapscertifikatet.

f)

Om de behöriga myndigheterna för specialtransporter enligt gällande föreskrifter utfärdade av sjöfartsmyndigheterna i medlemsstaterna beviljar tillstånd för flytande installationer eller flytande utrustning att utföra en specialtransport på villkor att ett sådant gemenskapscertifikat har utfärdats.

g)

Om farkosten avviker från bestämmelserna i del II enligt artikel 2.19.2.

2.   Det tillfälliga gemenskapscertifikatet skall utfärdas enligt förlagan i del III i bilaga V, när fartygets, den flytande installationens eller den flytande utrustningens sjövärdighet anses vara tillräckligt fastställd.

Certifikatet skall innehålla de villkor som den behöriga myndigheten anser nödvändiga, och skall ha följande giltighet:

a)

I de fall som avses i punkt 1 a och 1 d–f: För en enda bestämd resa som skall företas inom en lämplig tid, högst en månad.

b)

I de fall som avses i punkt 1 b och c: För en lämplig tidsperiod.

c)

I de fall som avses i punkt 1 g: Sex månader. Det tillfälliga gemenskapscertifikatet får förlängas sex månader åt gången, så länge som kommittén ännu inte har fattat något beslut.

Artikel 2.06

Gemenskapscertifikatets giltighet

1.   Giltighetstiden för gemenskapscertifikat som utfärdas för nybyggda fartyg enligt bestämmelserna i detta direktiv skall fastställas av den behöriga myndigheten till högst

a)

fem år för passagerarfartyg, och

b)

tio år för alla andra farkoster.

Giltighetstiden skall anges på gemenskapscertifikatet.

2.   För fartyg som redan innan inspektionen gick i trafik skall den behöriga myndigheten fastställa giltighetstiden för gemenskapscertifikatet i varje enskilt fall enligt resultatet av inspektionen. De tidsfrister som anges i punkt 1 får emellertid inte överskridas.

Artikel 2.07

Uppgifter på och ändringar av gemenskapscertifikatet

1.   Farkostens ägare, eller dennes ombud, skall underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av namn eller ägare, alla ommätningar och alla ändringar när det gäller officiellt nummer, registrering eller hemmahamn, och skall sända in gemenskapscertifikatet till myndigheten för ändring.

2.   Varje behörig myndighet kan lägga till uppgifter på eller ändra gemenskapscertifikatet.

3.   När en behörig myndighet gör ändringar eller lägger till uppgifter på ett gemenskapscertifikat skall den underrätta den behöriga myndighet som utfärdade certifikatet.

Artikel 2.08

(Utan innehåll)

Artikel 2.09

Regelbunden inspektion

1.   Farkosten skall genomgå en regelbunden inspektion innan giltighetstiden för gemenskapscertifikatet löper ut.

2.   I undantagsfall kan den behöriga myndigheten på en motiverad begäran från ägaren eller dennes ombud bevilja en förlängning av gemenskapscertifikatets giltighet i högst sex månader utan ytterligare inspektioner. Förlängningen skall beviljas skriftligen och intyget medföras på farkosten.

3.   Den behöriga myndigheten skall på nytt fastställa gemenskapscertifikatets giltighetstid på grundval av resultatet av inspektionen.

Giltighetstiden skall anges på gemenskapscertifikatet och meddelas den myndighet som utfärdade certifikatet.

4.   Om den behöriga myndigheten väljer att utfärda ett nytt gemenskapscertifikat i stället för att förlänga giltighetstiden enligt punkt 3, skall det gamla gemenskapscertifikatet skickas tillbaka till den behöriga myndighet som utfärdade det.

Artikel 2.10

Frivillig inspektion

Farkostens ägare eller dennes ombud kan alltid begära frivillig inspektion.

En sådan ansökan om inspektion skall beviljas.

Artikel 2.11

(Utan innehåll)

Artikel 2.12

(Utan innehåll)

Artikel 2.13

(Utan innehåll)

Artikel 2.14

(Utan innehåll)

Artikel 2.15

Kostnader

Farkostens ägare eller dennes ombud är skyldig att betala alla kostnader i samband med inspektionen av fartyget och utfärdandet av gemenskapscertifikatet, enligt en speciell taxa som skall fastställas av varje medlemsstat.

Artikel 2.16

Information

Den behöriga myndigheten får tillåta personer som kan motivera sitt intresse att ta del av innehållet i ett gemenskapscertifikat och får tillhandahålla utdrag eller kopior av gemenskapscertifikaten, som skall vara bestyrkta och identifierade som kopior, till dessa personer.

Artikel 2.17

Register över gemenskapscertifikat

1.   De behöriga myndigheterna skall ge varje gemenskapscertifikat de utfärdar ett löpnummer. De skall föra ett register enligt förlagan i bilaga VI över alla gemenskapscertifikat de utfärdar.

2.   De behöriga myndigheterna skall bevara protokollanteckningar eller en kopia av alla gemenskapscertifikat de utfärdar och på dessa notera alla uppgifter och ändringar samt alla indragningar och byten av gemenskapscertifikat.

Artikel 2.18

Officiellt nummer

1.   Den behöriga myndighet som utfärdar ett gemenskapscertifikat skall på detta gemenskapscertifikat ange det officiella nummer som farkosten har tilldelats av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där farkosten är registrerad eller har sin hemmahamn.

När det gäller en farkost från tredjeland skall farkosten tilldelas det officiella nummer som skall anges på gemenskapscertifikatet av den behöriga myndighet som utfärdar detta gemenskapscertifikat.

Dessa föreskrifter gäller inte fritidsfartyg.

2.   (Utan innehåll)

3.   (Utan innehåll)

4.   Farkostens ägare eller dennes ombud skall ansöka om ett officiellt nummer hos de behöriga myndigheterna. Ägaren eller ombudet skall också fästa det officiella numret på gemenskapscertifikatet och genast avlägsna det när det blivit ogiltigt.

Artikel 2.19

Likvärdiga alternativ och avvikelser

1.   Om det föreskrivs i del II att vissa material eller installationer eller viss utrustning skall användas eller medföras ombord på en farkost, eller att vissa konstruktionsmetoder eller anordningar skall användas, får den behöriga myndigheten tillåta att andra material eller installationer, eller annan utrustning används eller medförs ombord, eller att andra konstruktionsmetoder eller anordningar används, om dessa, i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 i detta direktiv, anses vara likvärdiga alternativ.

2.   Om kommittén i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 i detta direktiv ännu inte har beslutat om ett likvärdigt alternativ enligt punkt 1, kan den behöriga myndigheten utfärda ett tillfälligt gemenskapscertifikat.

De behöriga myndigheterna skall, i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 i detta direktiv, inom en månad efter utfärdandet av det tillfälliga gemenskapscertifikatet i enlighet med artikel 2.05, avdelning 1 g, underrätta kommittén om följande: Farkostens namn och officiella nummer, typ av avvikelse och namnet på den stat där farkosten är registrerad eller har sin hemmahamn.

3.   Den behöriga myndigheten kan, på grundval av en rekommendation från kommittén i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 i detta direktiv, till vissa farkoster på försök och för en begränsad period utfärda ett gemenskapscertifikat med nya tekniska föreskrifter som avviker från föreskrifterna i del II, förutsatt att dessa föreskrifter är likvärdiga när det gäller säkerheten.

4.   De likvärdiga alternativ och avvikelser som avses i punkterna 1 och 3 skall anges på gemenskapscertifikatet. De skall anmälas till kommissionen.

DEL II

KAPITEL 3

KRAV BETRÄFFANDE SKEPPSBYGGNADSTEKNIK

Artikel 3.01

Grundregel

Fartyg skall vara konstruerade enligt god skeppsbyggnadsstandard.

Artikel 3.02

Styrka och stabilitet

1.   Skrovet skall vara tillräckligt starkt för att stå emot alla påfrestningar som det utsätts för under normala förhållanden.

a)

För nybyggda fartyg eller vid större ombyggnader som påverkar fartygets styrka skall det bestyrkas med beräkningar att fartyget är tillräckligt starkt. Sådana beräkningar är inte obligatoriska om ett klassificeringsintyg eller ett intyg från ett auktoriserat klassificeringssällskap finns.

b)

Vid sådan inspektion som avses i artikel 2.09 skall minsta tillåtna tjocklek för botten-, slag- och bordläggningsplåt kontrolleras på följande sätt.

För fartyg av stål skall den minsta tillåtna tjockleken tmin vara det större av de värden som erhålls i följande båda formler:

1.

för fartyg längre än 40 m: tmin = f · b · c (2,3 + 0,04 L) [mm]

för fartyg på högst 40 m: tmin = f. · b · c (1,5 + 0,06 L) [mm], dock minst 3,0 mm

2.

Formula

I dessa formler gäller följande:

a

=

spantavståndet i mm,

f

=

faktorn för spantavståndet dvs.

f

=

1 vid a < 500 mm

f

=

1 + 0,0013 (a – 500) vid a > 500 mm.

b

=

faktorn för botten-, bordläggnings- och slagplåten dvs.

b

=

1,0 för botten- och bordläggningsplåten,

b

=

1,25 för slagplåten.

För beräkning av den minsta tillåtna tjockleken för bordläggningsplåten kan spantavståndet sättas till f = 1. Den minsta tillåtna tjockleken för slagplåten får dock under inga omständigheter understiga botten- och bordläggningsplåtens tjocklek.

c

=

faktor för konstruktionstyp dvs.

c

=

0,95 för fartyg med dubbel botten och dubbel sida där mellanväggen mellan sidan och lastutrymmet är vertikalt i linje med karmen,

c

=

1,0 för alla andra konstruktionstyper.

c)

För fartyg med långskeppsspantning med dubbel botten och dubbel sida kan det minimivärde för plåttjockleken som beräknas genom formeln i punkt b minskas till ett beräknat värde som intygas av ett auktoriserat klassificeringssällskap för ett tillräckligt starkt skrov (den längsgående, transversala och lokala styrkan).

När de tillåtna minimivärden som erhålls med denna fastställda metod inte längre uppnås i botten-, slag- eller bordläggningsplåten skall plåtarna ifråga bytas ut.

De minimivärden som erhålls med denna metod är gränsvärden vid normalt likformigt slitage och på villkor att stål av fartygskvalitet används och att de interna konstruktionselementen som spant, bottenstockar, bärande längsgående eller tvärgående konstruktionsdelar är i gott skick och att skrovet inte uppvisar överbelastningar på den längsgående styrkan.

Så fort som dessa värden inte längre uppnås skall plåtarna i fråga repareras eller bytas ut. En minskning av tjockleken på högst 10 % jämfört med beräknade värden kan emellertid accepteras på små ytor.

2.   Om annat material än stål används för konstruktion av skrovet skall det visas genom beräkning att skrovstyrkan (den längsgående, transversala och lokala styrkan) åtminstone motsvarar den styrka som skulle uppnås vid användning av stål med den minsta tillåtna tjocklek som avses i punkt 1. Sådana beräkningar är inte obligatoriska om ett klassificeringsintyg eller ett intyg från ett godkänt klassificeringssällskap finns.

3.   Ett fartygs stabilitet skall vara anpassad till det användningsområde fartyget är avsett för.

Artikel 3.03

Skrov

1.   Skott som går ända upp till däck eller, om däck saknas, till den övre kanten av skrovets bordläggning, skall installeras på följande sätt:

a)

Ett kollisionsskott på lämpligt avstånd från förstäven för att fartygets bärighet skall garanteras, med ett restflödningsavstånd på 100 mm om vatten skulle tränga in i den vattentäta avdelningen framför kollisionsskottet.

Som regel skall kravet i första stycket anses uppfyllt om kollisionsskottet är beläget på ett avstånd mellan 0,04 L och 0,04 L + 2 m, mätt från den förliga perpendikeln vid flytvattenlinjen vid största djupgående.

Om detta avstånd är större än 0,04 L + 2 m skall kontrollen av att kravet i första stycket är uppfyllt göras med hjälp av beräkningar.

Avståndet kan minskas ned till 0,03 L. I så fall skall kontrollen av att kravet i första stycket är uppfyllt göras genom beräkning, varvid det skall antas att hela avdelningen framför kollisionsskottet och de intilliggande avdelningarna är helt vattenfyllda.

b)

För fartyg med en längd L som överstiger 25 m, ett akterpikskott på lämpligt avstånd från aktern.

2.   Inga bostadsutrymmen och ingen utrustning som krävs för fartygets säkerhet eller användning skall vara placerade för om kollisionsskottet. Detta krav gäller inte ankringsutrustning.

3.   Bostadsutrymmen, maskinrum och pannrum liksom de arbetsutrymmen som ingår i dessa rum, skall vara vattentätt avskilda från lastrummen med skott som går ända upp till däck.

4.   Bostadsutrymmen skall vara gastätt avskilda från maskinrum, pannrum och lastrum och kunna nås direkt från däck. Om de inte är möjliga att nå direkt skall det finnas en nödutgång som leder direkt upp på däck.

5.   I de skott som avses i punkterna 1 och 3 och de väggar som avses i punkt 4 får inte finnas några öppningar.

Dörrar i akterpikskottet tillåts emellertid och även genomföringar för propelleraxlar, rörledningar osv. tillåts, om de är utformade så att de inte minskar verkningsgraden hos skotten och andra partiella väggar mellan utrymmen. Dörrarna i akterpikskottet skall på båda sidor vara tydligt försedda med följande text:

”Stäng dörren omedelbart efter genomgång.”

6.   Intag och utlopp för vatten och tillhörande rörsystem skall vara utformade så att vatten inte oavsiktligt kan komma in i fartyget.

7.   Fartygets för skall vara så konstruerad att ankarna varken helt eller delvis skjuter ut över den bordläggningen.

Artikel 3.04

Maskinrum och pannrum, bränsleförråd

1.   Maskinrum och pannrum skall vara inrättade så att drift samt kontroll och underhåll av installationerna kan ske riskfritt och utan besvär.

2.   Förrådsrum för flytande bränsle eller smörjolja och passagerarutrymmena samt bostadsutrymmena får inte ha gemensamma ytor som normalt befinner sig under statiskt tryck från vätskan.

3.   Väggar, tak och dörrar till maskinrum, pannrum och bränsleförråd skall vara av stål eller något annat lika obrännbart material.

Isoleringsmaterial som används i maskinrum skall skyddas mot inträngning av bränsle och bränsleångor.

Alla öppningar i väggar, tak och dörrar till maskinrum, pannrum och bränsleförråd skall kunna stängas utifrån. Låsanordningarna skall vara gjorda av stål eller något annat lika obrännbart material.

4.   Maskinrum, pannrum och andra utrymmen där brännbara eller giftiga gaser kan läcka ut skall vara väl ventilerade.

5.   Trappor och lejdare som leder till maskinrum, pannrum och bränsleförråd skall vara fast monterade och vara gjorda av stål eller något annat stöttåligt och obrännbart material.

6.   Maskinrum och pannrum skall ha två utgångar varav den ena kan vara en nödutgång.

Under följande förhållanden är en andra utgång inte nödvändig:

a)

Den totala ytan (medellängden × medelbredden på durkplåtsnivå) av maskinrums- eller pannrumsdurken är inte större än 35 m2.

b)

Avståndet från varje plats varifrån arbete eller underhåll utförs fram till utgången eller till foten av trappan vid utgången ut till friska luften överstiger inte 5 m.

c)

Det finns en eldsläckare vid den underhållsplats som är längst bort från utgångsdörren, och detta villkor gäller, med avvikelse från föreskrifterna i artikel 10.03.1 e, även i fall då de installerade maskinernas effekt är lägre eller lika med 100 kW.

7.   Högsta tillåtna ljudnivå i maskinrummet är 110 dB(A). Mätpunkterna skall väljas med hänsyn till det underhåll som skall utföras under normal drift.

KAPITEL 4

FLÖDNINGSAVSTÅND, FRIBORD OCH LASTMÄRKNING

Artikel 4.01

Flödningsavstånd

1.   Flödningsavståndet skall vara minst 300 mm.

2.   För fartyg vars öppningar inte kan stängas så att de blir spoltäta och vädertäta, och för fartyg som färdas med ej täckta, lastrum skall flödningsavståndet ökas på så sätt att alla öppningar skall befinna sig minst 500 mm från flytvattenlinjen för största djupgående.

Artikel 4.02

Fribord

1.   Fartyg med genomgående däck, utan språng och överbyggnader, skall ha ett fribord på 150 mm.

2.   Fribord för fartyg med språng och överbyggnader skall beräknas enligt följande formel:

Formula

där

a

är en korrektionsfaktor som tar hänsyn till alla berörda överbyggnader,

ßv

är en korrektionsfaktor för påverkan från det förliga språnget som resultat av överbyggnader i den främre fjärdedelen av fartygets längd L,

ßa

är en korrektionsfaktor för påverkan från det aktre språnget som resultat av överbyggnader i den bakre fjärdedelen av fartygets längd L,

Sev

är det faktiska förliga språnget i mm,

Sea

är det faktiska aktre språnget i mm.

3.   Faktorn α beräknas med hjälp av följande formel:

Formula

där

lem

är den faktiska längden i meter av överbyggnader belägna i mittpartiet, motsvarande hälften av fartygets längd L.

lev

är den faktiska längden i meter av en överbyggnad i den förliga fjärdedelen av fartygets längd L.

lea

är den faktiska längden av en överbyggnad i den aktre fjärdedelen av fartygets längd L.

Den faktiska längden av en överbyggnad beräknas på följande sätt:

Formula

Formula

I dessa formler gäller följande:

l

är den faktiska längden av den berörda överbyggnaden i meter.

b

är bredden av den berörda överbyggnaden i meter.

B1

är bredden av fartyget, mätt på utsidan av bordläggningsplåten vid däckhöjd mitt på den berörda överbyggnaden i meter.

h

är höjden av den berörda överbyggnaden i meter. Då det gäller luckor, får man emellertid fram h genom att minska karmarnas höjd med halva det flödningsavstånd som avses i artikel 4.01.1 och 4.01.2. Ett värde som är större än 0,36 m får inte under några omständigheter tillskrivas h.

Om

Formula

resp.

Formula

är mindre än 0,6 skall den faktiska längden av överbyggnaden vara noll.

4.   Faktorerna ßv och ßa beräknas med hjälp av följande formler:

Formula

Formula

5.   Det faktiska förliga och aktre språnget, Sev respektive Sea beräknas med hjälp av följande formler:

 

Sev = Sv · p

 

Sea = Sa · p

I dessa formler gäller följande:

Sv

är det faktiska förliga språnget i mm. Sv får emellertid aldrig anta ett värde högre än 1 000 mm.

Sa

är det faktiska aktre språnget i mm. Sa får emellertid aldrig anta ett värde högre än 500 mm.

p

är en faktor som beräknas med hjälp av följande formel:

Formula

x

är abskissan mätt från den yttersta punkten till den punkt där språnget är lika med 0,25 Sv respektive Sa (se figur).

Image

Faktorn p får emellertid aldrig anta ett värde som är högre än 1.

6.   Om βa. Sea är högre än βv. Sev, ger man βa. Sea värdet för βv. Sev.

Artikel 4.03

Minimifribord

Med hänsyn till de minskningar som avses i artikel 4.02, får minimifribordet inte vara mindre än 0 mm.

Artikel 4.04

Lastmärken

1.   Flytvattenlinjen vid största djupgående skall fastställas så att föreskrifterna för mimimifribord och minimiflödningsavstånd uppfylls samtidigt. Om säkerheten så kräver får emellertid inspektionsorganet höja flödningsavstånds- eller fribordskraven. Flytvattenlinjen vid största djupgående skall fastställas åtminstone för zon 3.

2.   Flytvattenlinjen vid största djupgående skall anges i form av tydliga och outplånliga lastmärken.

3.   Lastmärkena för zon 3 skall utgöras av en 300 mm lång och 40 mm hög rektangel med en vågrät baslinje som sammanfaller med största tillåtna djupgående. De olika lastmärkena skall alla bestå av sådan rektangel.

4.   Fartyg skall ha minst tre par lastmärken, varav ett par midskepps och de båda andra på ett avstånd på ungefär en sjättedel av fartygets längd från både för och akter.

Dock gäller följande:

a)

För fartyg som är kortare än 40 m räcker det med två par märken på ett avstånd på ungefär en fjärdedel av fartygets längd från både för och akter.

b)

För fartyg som inte är avsedda för godstransport räcker det med ett par märken ungefär midskepps.

5.   Märken eller indikeringar som efter en ny inspektion inte längre gäller skall utplånas eller markeras som ogiltiga under inspektionsorganets överinseende. Om ett lastmärke av någon anledning skulle försvinna får det endast ersättas under överinseende av ett inspektionsorgan.

6.   Om ett fartyg har mätts i enlighet med 1966 års konvention om mätning av fartyg i inlandssjöfart och åmningen uppfyller kraven i detta direktiv skall åmningen godtas som alternativ till lastmärken. Anteckning om detta skall göras i gemenskapscertifikatet.

7.   När det gäller fartyg, som trafikerar andra zoner på de inre vattenvägarna än zon 3 (zon 1, 2, eller 4), skall det finnas en lodrät linje och ytterligare en, eller när det gäller flera zoner, flera lastlinjer med en längd av 150 mm i riktning mot fören på lastmärkena i fören och aktern enligt punkt 4 med avseende på lastmärket för zon 3.

Den lodräta linjen och de vågräta linjerna skall vara 30 mm tjocka. Bredvid det lastmärke som går i riktning mot fören skall motsvarande zonnummer anges med måtten 60 × 40 mm (se figur 1).

Figur 1

Image

Artikel 4.05

Största djupgående hos farkoster vars lastrum inte alltid är stängda så att de blir spoltäta och vädertäta

Om flytvattenlinjen vid största djupgående för zon 3 har fastställts enligt antagandet att lastrummen kan stängas så att de blir spoltäta och vädertäta och avståndet mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och den övre kanten på karmarna är mindre än 500 mm, skall största djupgående för resa med ej täckta lastrum fastställas.

Följande anteckning skall göras på gemenskapscertifikatet:

”När luckorna till lastrummen är helt eller delvis öppna får fartyget endast lastas upp till ... mm under lastmärkena för zon 3.”

Artikel 4.06

Åmning

1.   Alla fartyg vars djupgående kan överskrida 1 m skall ha åmning på båda sidor akterut. De kan ha ytterligare åmning.

2.   Åmningens nollpunkt skall ligga vertikalt under åmningen på en punkt som är parallell med flytvattenlinjen vid största djupgående och som går genom skrovets lägsta del eller kölen om sådan finns. Det vertikala avståndet ovanför nollpunkten skall graderas i decimeter. Från den lätta vattenlinjen upp till 100 mm ovanför flytvattenlinjen vid största djupgående skall dessa graderingar vara utmärkta med linjer som präglats eller graverats in och målats i två olika färger för att synas tydligt. Graderingen skall anges med siffror intill skalan, med 5 dm mellanrum och även överst på varje skala.

3.   De två mätskalorna i aktern som anbringats i enlighet med den konvention som avses i artikel 4.04.6 kan ersätta åmning, förutsatt att de graderats i enlighet med kraven ovan och att mätvärden för mallat djupgående vid behov lagts till.

KAPITEL 5

MANÖVERFÖRMÅGA

Artikel 5.01

Allmänna föreskrifter

Fartyg och konvojer skall ha tillräcklig styrstabilitet och manöverförmåga.

Fartyg som inte är försedda med framdrivningsmaskineri och är avsedda att bogseras skall uppfylla särskilda krav som uppställs av inspektionsorganet.

Fartyg som är försedda med framdrivningsmaskineri samt konvojer skall uppfylla de föreskrifter som avses i artiklarna 5.02–5.10.

Artikel 5.02

Manöverprov

1.   Styrstabiliteten och manöverförmågan skall fastställas genom manöverprov. Uppfyllandet av föreskrifterna i artiklarna 5.06–5.10 skall kontrolleras särskilt.

2.   Inspektionsorganet får utesluta hela eller en del av provet om det på annat sätt kan bestyrkas att kraven på styrstabilitet och manöverförmåga är uppfyllda.

Artikel 5.03

Provningszon

1.   De manöverprov som avses i artikel 5.02 skall utföras i zoner på inre vattenvägar som anvisas av de behöriga myndigheterna.

2.   Dessa provningszoner skall vara belägna på en om möjligt rak sträcka på minst 2 km av tillräcklig bredd i rinnande eller stillastående vatten och som är försedd med tydliga märken för bestämning av fartygets position.

3.   Hydrologiska uppgifter såsom vattendjupet, den farbara bredden och strömmens medelhastighet i farleden vid olika vattennivåer skall kunna fastställas genom inspektionsorganet.

Artikel 5.04

Fartygs och konvojers lastningsgrad under manöverprovet

Under manöverproven skall fartyg och konvojer avsedda för godstransport vara lastade till minst 70 % av dödvikten, och lasten skall vara fördelad så att fartygets flytläge är så vågrätt som möjligt. Om provet görs med lättare last skall godkännandet för färd medströms vara begränsat till den lastvikten.

Artikel 5.05

Användning av hjälpmedel vid manöverprovet

1.   Under manöverproven skall all utrustning användas som anges på gemenskapscertifikatet under punkterna 34 och 52 och som kan kontrolleras från styrhytten, dock inga ankare.

2.   Vid det vändprov motströms som avses i artikel 5.10 får emellertid bogankarna användas.

Artikel 5.06

Minimihastighet (vid gång framåt)

1.   Fartyg och konvojer skall kunna uppnå en fart genom vattnet på minst 13 km i timmen. Detta krav gäller inte skjutbogserare när de färdas utan konvoj.

2.   För fartyg och konvojer som endast färdas i redder och hamnar kan inspektionsorganet bevilja undantag.

3.   Inspektionsorganet skall kontrollera om det olastade fartyget kan uppnå en fart genom vattnet som överstiger 40 km i timmen. Om detta kan bekräftas skall följande anges i gemenskapscertifikatet under punkt 52:

”Fartyget kan uppnå en fart genom vattnet som överstiger 40 km i timmen.”

Artikel 5.07

Förmåga att stoppa

1.   Fartyg och konvojer skall i god tid kunna stoppa i färdriktning medströms och ändå ha tillräcklig manöverförmåga.

2.   För fartyg och konvojer med en största längd på 86 m och en största bredd på 22,90 m får ovannämnda förmåga att stoppa ersättas av förmågan att vända.

3.   Förmågan att stoppa skall bestyrkas genom stoppmanövrar utförda i den provningszon som anges i artikel 5.03 och förmågan att vända genom vändmanövrar enligt artikel 5.10.

Artikel 5.08

Förmåga att backa

Om stoppmanövrarna enligt artikel 5.07 har utförts i stillastående vatten skall de följas av ett manöverprov vid backning.

Artikel 5.09

Förmåga till undanmanöver

Fartyg och konvojer skall kunna göra en undanmanöver i god tid. Förmågan skall bestyrkas genom undanmanövrar utförda i den provningszon som anges artikel 5.03.

Artikel 5.10

Förmåga att vända

Fartyg och konvojer med en största längd på 86 m och en största bredd på 22,90 m skall kunna vända i god tid.

Vändförmågan kan ersättas av förmågan att stoppa enligt artikel 5.07.

Förmågan att vända skall bestyrkas genom vändmanövrar motströms.

KAPITEL 6

STYRINRÄTTNING

Artikel 6.01

Allmänna föreskrifter

1.   Alla fartyg skall vara utrustade med en styrinrättning som garanterar en manöverförmåga som minst motsvarar kraven i kapitel 5.

2.   Motordrivna styrinrättningar skall vara utformade så att rodret inte kan ändra position om detta inte varit avsikten.

3.   Hela styrinrättningen skall vara utformad så att den tål en permanent slagsida på upp till 15° och omgivningstemperaturer på mellan -20 °C och + 50 °C.

4.   Styrinrättningens delar skall vara dimensionerade så att de kan tåla de maximala påfrestningar som de kan utsättas för vid normala driftsförhållanden. De yttre påfrestningarna på rodret skall inte påverka styranordningens och dess drivenhets funktionsförmåga.

5.   I styrinrättningen skall det ingå en motoriserad drivenhet, om den erforderliga kraften för att påverka rodret så kräver.

6.   En styranordning med motoriserad drivenhet skall vara försedd med överbelastningsskydd som begränsar drivenhetens vridmoment.

7.   Genomföringarna för hjärtstockarna skall vara sådana att smörjmedel som kan förorena vattnet inte kan sprida sig.

Artikel 6.02

Drivenhet för styranordningen

1.   Om styranordningen har en motoriserad drivenhet skall det finnas en separat reservdrivenhet eller en manuell drivenhet som kan tas i bruk inom fem sekunder om styranordningens drivenhet stannar eller vid tekniskt fel.

2.   Om reservdrivenheten eller den manuella drivenheten inte kopplas in automatiskt skall den omedelbart och i ett moment kunna startas för hand på ett enkelt och snabbt sätt av rorsmannen.

3.   Den manöverförmåga som anges i kapitel 5 skall även kunna uppnås med reservdrivenheten eller den manuella drivenheten.

Artikel 6.03

Hydraulisk drivenhet för styranordningen

1.   Ingen annan strömförbrukande apparat får anslutas till den hydrauliska drivenheten för styranordningen. Om det finns två separata drivenheter kan emellertid en annan apparat anslutas till en av de båda enheterna, förutsatt att apparaten är ansluten till returledningen och kan kopplas bort från drivenheten med en frånkopplare.

2.   Om det finns två hydrauliska drivenheter skall det finnas en separat hydraultank för vardera enheten, men dubbel tank är också tillåten. Hydraultankarna skall vara utrustade med en larmanordning som övervakar oljenivån, så att den hålls på en nivå som krävs för säker drift.

3.   Det krävs ingen dubbel uppsättning styrventiler om dessa kan påverkas manuellt eller hydrauliskt från styrhytten.

4.   Rörsystemets dimensioner, konstruktion och placering skall vara sådana att de i möjligaste mån är skyddade mot mekaniska skador eller skador på grund av brand.

5.   När det gäller hydrauliska drivenheter krävs inget separat rörsystem för reservenheten, om det finns garanti för att de båda enheterna fungerar oberoende av varandra och rörsystemet kan motstå ett tryck på minst 1,5 gånger högsta arbetstryck.

6.   Slangar är inte tillåtna annat än om det är nödvändigt att använda sådana för att dämpa vibrationer eller för att de ingående delarna skall kunna röra sig fritt. De skall vara konstruerade för ett tryck som minst motsvarar högsta arbetstryck.

Artikel 6.04

Kraftkälla

1.   Styrinrättningar som är utrustande med två motoriserade drivenheter skall ha tillgång till minst två kraftkällor.

2   Om reservkraftkällan för den motoriserade drivenheten inte är i kontinuerlig drift när fartyget är i rörelse under färd skall det finnas en hjälpanordning med tillräcklig kapacitet som levererar kraft under den tid som åtgår att starta hjälpmaskinen.

3.   Vid elektriska kraftkällor får ingen annan apparat strömmatas av det nät som förser styrinrättningen med ström.

Artikel 6.05

Manuell drivenhet

1.   En manuell ratt får inte sättas i rörelse av en motoriserad drivenhet.

2.   En särskild anordning skall förhindra att ratten återgår för varje roderposition när den manuella drivenheten är automatiskt inkopplad.

Artikel 6.06

Utrustning med roderpropellrar, vattenstråle, cykloida propellrar och bogpropellrar

1.   Vid utrustning med roderpropellrar, vattenstråle, cykloida propellrar eller bogpropellrar där fjärrstyrningen av färdriktningen är elektrisk, hydraulisk eller pneumatisk skall det finnas två av varandra oberoende kontrollsystem mellan styrhytten och installationen med propellrar- eller aktva förroder, analogt med artiklarna 6.01-6.05.

Sådan utrustning behöver inte uppfylla kraven i denna punkt, om de inte är nödvändiga för att den manöverförmåga som föreskrivs i kapitel 5 skall uppnås, eller om de endast är nödvändiga för stopprovet.

2.   Vid två eller flera av varandra oberoende installationer med roderpropellrar, vattenstråle, cykloida propellrar eller aktiva förroder krävs inget reservkontrollsystem, om fartyget ändå behåller den manöverförmåga som föreskrivs i kapitel 5 om ett av systemen går sönder.

Artikel 6.07

Indikatorer och övervakningsanordningar

1.   Roderläget skall vara klart angivet vid styrplatsen. Om roderlägesindikatorn är elektrisk skall den ha separat strömförsörjning.

2.   Vid styrplatsen skall minst följande indikatorer och övervakningsanordningar finnas:

a)

Oljenivån i hydraultankarna enligt artikel 6.03.2 och hydraulsystemets arbetstryck.

b)

Fel i strömförsörjningen till styrkontrollsystemet.

c)

Fel i strömförsörjningen till drivenheterna.

d)

Fel i girhastighetsregulatorn.

e)

Fel i de föreskrivna hjälpanordningarna.

Artikel 6.08

Girhastighetsregulatorer

1.   Girhastighetsregulatorerna och de ingående delarna skall uppfylla kraven i artikel 9.20.

2.   En grön lampa vid styrplatsen skall ange att girhastighetsregulatorn fungerar.

Denna övervakning skall innefatta funktionsfel, otillåtna variationer i strömförsörjningen och en otillåten hastighetsminskning i gyroskopets rotation.

3.   Om det finns andra styrinrättningar vid sidan av girhastighetsregulatorerna, skall det klart framgå från styrplatsen vilket av dessa system som är inkopplat. Övergången från ett system till ett annat skall vara omedelbar. Girhastighetsregulatorerna får inte påverka dessa andra styrinrättningar.

4.   Girhastighetsregulatorerna skall försörjas med ström separat från andra strömförbrukande apparater.

5.   De gyroskop, givare och girindikatorer som används i girhastighetsregulatorerna skall uppfylla minimikraven i Föreskrifter om minimikrav och provningsförhållanden för girhastighetsindikatorer för fartyg i inlandssjöfart enligt bilaga IX.

Artikel 6.09

Besiktningsförfarande

1.   Ett inspektionsorgan skall kontrollera att styrinrättningens installation överensstämmer med föreskrifterna. För detta ändamål kan myndigheten kräva att se följande dokument:

a)

En beskrivning av styrinrättningen.

b)

Ritningar och information om drivenheterna och styrkontrollsystemen.

c)

Information om styranordningen.

d)

Elkretsschema.

e)

Beskrivning av girhastighetsregulatorn.

f)

Driftanvisningar för styrinrättningen.

2.   Styrinrättningen som helhet skall kontrolleras med ett manöverprov. Om en girhastighetsregulator har installerats skall det kontrolleras att en fastställd rutt kan hållas med säkerhet och att svängar kan utföras på ett säkert sätt.

KAPITEL 7

STYRHYTT

Artikel 7.01

Allmänna föreskrifter

1.   Styrhytten skall vara utformad så att rorsmannen vid alla tillfällen kan utföra sin uppgift under resan.

2.   Under normala driftsförhållanden får ljudnivån från fartyget mätt i höjd med rorsmannens huvud vid styrplatsen inte överstiga 70 dB(A).

3.   Vid styrhytter anordnade för radarstyrning utförd av en enda person skall rorsmannen kunna utföra sin uppgift sittande och med all den indikations- och kontrollutrustning och alla de kontrolldon som behövs för styrningen av fartyget ordnade på sådant sätt att han bekvämt kan använda dem under resan utan att lämna sin plats och utan att förlora radarskärmen ur sikte.

Artikel 7.02

Fri sikt

1.   Sikten i alla riktningar från styrplatsen skall vara tillräckligt god.

2.   Den för rorsmannen skymda zonen förut i olastat skick med halvfyllt bränsleförråd men utan ballast får inte överstiga två fartygslängder eller 250 m, beroende på vilket som är kortast, till vattenytan i en båge som går från tvärskepps på varje sida rakt förut på fartyget.

Optiska och elektroniska hjälpmedel för att minska den skymda zonen får inte tas i beräkningen vid inspektionen.

För att ytterligare minska en skymd zon får endast lämpliga elektroniska anordningar användas.

3.   Rorsmannens fria sikt från dennes normala plats skall vara minst 240° av horisonten, varav minst 140° skall vara inom halvcirkeln föröver.

Det får inte finnas någon fönsterram, stolpe eller överbyggnad inom rorsmannens normala synlinje.

Även om det finns fri sikt på 240° av horisonten kan inspektionsorganet kräva andra åtgärder, till exempel installation av lämpliga optiska eller elektroniska hjälpmedel, om fri sikt inte är tillräckligt säkrad bakåt.

Höjden på sidofönstrens lägre kant skall vara så låg som möjligt, och höjden på sidofönstrens och akterfönstrens övre kant skall vara så hög som möjligt.

Vid fastställandet av huruvida kraven i denna artikel på sikt från styrhytten uppfylls skall rorsmannen antas ha en ögonhöjd på 1 650 mm ovanför däck vid styrplatsen.

4.   Den övre kanten på de fönster i styrhytten som vetter förut skall vara tillräckligt hög för att en person med en ögonhöjd på 1 800 mm vid styrplatsen skall ha klar sikt förut minst 10° över horizontalplanet på ögonnivå.

5.   Sikten genom fönstret skall i alla väder hållas klar med lämpliga medel.

6.   Rutorna i styrhytten skall vara gjorda av säkerhetsglas och ha en genomsiktlighet på minst 75 %.

För att undvika reflexer skall bryggans frontfönster vara bländfria och ha en lutning från det vertikala planet med den övre delen i en vinkel utåt på minst 10° och högst 25°.

Artikel 7.03

Allmänna föreskrifter för anordningar för kontroll, indikation och övervakning

1.   De kontrolldon som krävs för manövrering av fartyget skall lätt kunna ställas i arbetsställning. Det skall inte kunna uppstå något tvivel om vilket läge som är det aktiverade.

2.   Kontrollutrustningen skall vara lätt att avläsa och belysningen skall steglöst kunna regleras ned till släckningspunkten. Belysningen får varken vara besvärande eller försvåra avläsningen av kontrollinstrumenten.

3.   Det skall finnas ett system för kontroll av varnings- och indikatorlamporna.

4.   Man skall klart kunna fastställa om ett system är i drift. Om funktionen anges genom en indikatorlampa skall denna vara grön.

5.   Driftstörningar och fel i system som skall övervakas enligt föreskrifterna skall anges med röda varningslampor.

6.   En akustisk varningssignal skall ljuda samtidigt som en av de röda varningslamporna tänds. Akustiska varningssignaler kan ges genom en och samma signal. Signalens ljudnivå skall vara minst 3 dB(A) högre än den högsta ljudnivån som råder vid styrplatsen.

7.   De akustiska varningssignalerna skall kunna stängas av sedan en driftstörning eller ett fel konstaterats. Om signalen stängs av skall detta inte hindra att larmet utlöses igen av andra driftstörningar. De röda varningslamporna får inte släckas förrän driftstörningen har åtgärdats.

8.   Om strömförsörjningen till övervaknings- och indikationsanordningarna bryts skall de automatiskt kopplas till en alternativ kraftkälla.

Artikel 7.04

Särskilda föreskrifter för anordningarna för kontroll, indikation och övervakning av huvudmaskinerna och styrinrättningarna

1.   Kontrollen och övervakningen av huvudmaskinerna och styrinrättningarna skall kunna göras från styrplatsen. Om huvudmaskinerna har en inkopplingsanordning som kan kontrolleras från styrplatsen eller om de driver en propeller med kontrollerbar stigning som kan kontrolleras från styrplatsen, räcker det att maskinerna kan startas och stoppas från maskinrummet.

2.   Varje huvudmaskin skall kontrolleras av en enda spak som rör sig i en cirkelbåge i ett vertikalt plan som är i stort sett parallellt med fartygets längdaxel. Om spaken förs framåt skall fartyget gå framåt och om den förs bakåt skall det gå bakåt. Inkoppling av maskinen eller omkastning av färdriktningen skall ske när spaken befinner sig ungefär i neutralläget. Spaken skall haka i när den är i neutralläge.

3.   I styrhytter utformade för radarstyrning utförd av en enda person skall riktningen på den framdrivningskraft som överförs på fartyget och propellerns eller huvudmaskinernas rotationshastighet anges.

4.   De indikatorer och övervakningsanordningar som anges i artiklarna 6.07.2, 8.03.2 och 8.05.13 skall befinna sig vid styrplatsen.

5.   Fartyg med styrhytter utformade för radarstyrning utförd av en enda person skall styras med en spak. Spaken skall vara lätt att hantera för hand. Spakens läge i förhållande till fartygets längdaxel skall exakt motsvara roderbladens läge. Det skall gå att släppa spaken, oberoende av dess läge, utan att roderbladens läge ändras. Det skall märkas tydligt när spaken befinner sig i neutralläge.

6.   Om fartyget är utrustat med förroder eller särskilda roder, i synnerhet för gång akterut, kan dessa roder, i styrhytter utformade för radarstyrning utförd av en enda person, kontrolleras med särskilda spakar, som även de skall uppfylla de krav som anges i punkt 5.

Denna föreskrift gäller även för konvojer där man använder sig av styrinrättningar i andra farkoster än de som åstadkommer framdrivningen av konvojen.

7.   Vid användning av girhastighetsregulatorer skall det gå att släppa girhastighetsreglaget i vilket läge som helst utan att den valda hastigheten ändras.

Rotationsdelen av reglaget skall ha sådana dimensioner att det går att ställa in läget med tillräcklig noggrannhet. Neutralläget skall klart kunna skiljas från de andra lägena. Skalans belysning skall kunna regleras steglöst.

8.   Fjärrstyrningsutrustningen för hela styrinrättningen skall vara permanent monterad och vara placerad på så sätt att den valda kursen syns tydligt. Om fjärrstyrningsutrustningen kan stängas av skall det finnas en indikator som visar respektive driftsförhållanden, om den är på- eller avkopplad. Kontrolldonens placering och användning skall avspegla deras funktion.

För eventuell hjälpstyrutrustning såsom bogpropellrar skall fjärrstyrningsutrustning som inte är permanent monterad tillåtas under förutsättning att det när som helst går att ta över kontrollen av hjälpstyrutrustningen från styrhytten med hjälp av en prioriteringsanordning.

9.   Vid utrustning som använder sig av roderpropeller, vattenstråle, cykloida propellrar och aktiva förroder är motsvarande anordningar för kontroll, indikation och övervakning tillåtna.

Kraven i punkterna 1–8 gäller analogt, med hänsyn tagen till de ovannämnda aktiva styr- och framdrivningsenheternas särskilda egenskaper och vilket arrangemang som valts för dem. Indikatorns läge skall för varje anordning klart visa riktningen på den drivkraft som driver fartyget, samt strålens riktning.

Artikel 7.05

Lanternor, ljussignaler och ljudsignaler

1.   I denna artikel avses med

a)

lanternor: toppljus, sidoljus och akterljus, ljus som är synliga från alla håll, blå blinkande ljus, gula starka snabbt blinkande ljus för höghastighetsfartyg och blå ljus för transport av farligt gods.

b)

ljussignaler: ljus som beledsagas av ljudsignaler och ljuset för den blå skylten.

2.   För övervakning av lanternorna skall det finnas indikatorlampor eller motsvarande anordningar, exempelvis signallampor, monterade i styrhytten, såvida inte denna övervakning kan ske direkt från styrhytten.

3.   I styrhytter som är utformade för radarstyrning utförd av en enda person skall indikatorlamporna för övervakning av lanternorna och ljussignalerna vara monterade på instrumentpanelen. Strömbrytarna för lanternorna skall vara inbyggda i indikatorlamporna eller vara belägna bredvid dessa.

Indikatorlampornas placering och färg skall motsvara lanternornas och ljussignalernas verkliga placering och färg.

Om en lanterna eller en ljussignal inte fungerar skall motsvarande indikatorlampa vara släckt eller felet visas på något annat sätt.

4.   I styrhytter som är utformade för radarstyrning utförd av en enda person skall ljudsignaler kunna kontrolleras med foten. Detta krav gäller inte signalen som varnar omgivningen att hålla sig på avstånd enligt gällande föreskrifter från medlemsstaternas sjöfartsmyndigheter.

5.   Lanternor skall uppfylla kraven i bilaga IX del I.

Artikel 7.06

Radarutrustning och girhastighetsindikatorer

1.   Radarutrustningen och girhastighetsindikatorerna skall vara av en typ som godkänts av den behöriga myndigheten. Föreskrifterna om installation och funktionsprovning av radarutrustning och girhastighetsindikatorer enligt bilaga VIII skall följas. ECDIS-installation för inre vattenvägar som kan användas som navigeringsfunktion skall betraktas som radarutrustning. Dessutom skall föreskrifterna i ECDIS-standarden för inre vattenvägar följas.

Girhastighetsindikatorn skall vara placerad framför rorsmannen inom dennes synfält.

2.   Följande gäller för styrhytter som är utformade för radarstyrning utförd av en enda person:

a)

Radarskärmen skall i huvudsak ligga inom rorsmannens synfält när han befinner sig på sin normala plats.

b)

Radarbilden skall förbli klart synlig, utan hjälp av mask eller skärm, oberoende av de ljusförhållanden som råder utanför styrhytten.

c)

Girhastighetsindikatorn skall vara placerad omedelbart ovanför eller under radarskärmen eller vara inbyggd i denna.

Artikel 7.07

Radiotelefoniutrustning för fartyg med styrhytt utformad för radarstyrning utförd av en person

1.   För fartyg med styrhytt som är utformad för radarstyrning utförd av en enda person skall mottagningen av meddelanden mellan fartygen och överföring av trafikinformation ske över högtalare och sändningen från en fast mikrofon. Omkopplingen mellan mottagning och sändning skall göras med en tryckknapp.

Mikrofonen för dessa nät får inte användas för samtal via det allmänna nätet.

2.   För fartyg med styrhytt som är utformad för radarstyrning utförd av en enda person och som har radiotelefoniutrustning som är ansluten till det allmänna nätet skall mottagningen kunna göras från rorsmannens plats.

Artikel 7.08

Utrustning för intern kommunikation ombord

På fartyg vars styrhytt är utformad för radarstyrning utförd av en enda person skall det finnas utrustning för intern kommunikation.

Kommunikation skall kunna upprättas från styrplatsen med

a)

fartygets för eller täten av en konvoj,

b)

fartygets akter eller slutet av en konvoj, om ingen direkt kommunikation är möjlig från styrplatsen,

c)

besättningens bostadsutrymmen, och

d)

befälhavarens hytt.

På samtliga ställen skall mottagning av denna interna kommunikation ske över högtalare och sändning från en fast mikrofon. Kommunikationen mellan fartygets för och akter eller täten och slutet av konvojen kan ske över en radioförbindelse.

Artikel 7.09

Larmsystem

1.   Det skall finnas ett separat larmsystem som omfattar bostadsutrymmen, maskinrum och, om sådana finns, separata pumprum.

2.   Rorsmannen skall ha en omkopplare inom räckhåll som kontrollerar larmsignalerna. Omkopplare som automatiskt återgår till avstängt läge när de släpps är inte tillåtna.

3.   Signalstyrkan skall vara minst 75 dB(A) i bostadsutrymmen.

I maskinrum och pumprum skall larmsignalerna bestå av ett blinkande ljus som är synligt från alla sidor och klart märkbart överallt.

Artikel 7.10

Uppvärmning och ventilation

Styrhytterna skall vara utrustade med ett effektivt och reglerbart system för uppvärmning och ventilation.

Artikel 7.11

Installationer för manövrering av häckankarna

På fartyg och konvojer med styrhytt utformad för radarstyrning utförd av en enda person och som är längre än 86 m eller bredare än 22,90 m skall rorsmannen kunna ankra med häckankare utan att lämna sin plats.

Artikel 7.12

Höj- och sänkbara styrhytter

Höj- och sänkbara styrhytter skall vara försedda med ett nödsystem för sänkning av styrhytten.

Alla sänkningsmanövrar skall automatiskt utlösa en klart hörbar varningssignal. Denna föreskrift gäller inte om risk för skador från sänkningsmanövern förhindras genom andra lämpliga konstruktionsanordningar.

Styrhytten skall utan risk kunna lämnas i alla höjdlägen.

Artikel 7.13

Uppgift på gemenskapscertifikatet för fartyg med styrhytt som är utformad för radarstyrning utförd av en enda person

Om fartyget följer de särskilda bestämmelserna i artiklarna 7.01, 7.04–7.08 och 7.11 för styrhytter utformade för radarstyrning utförd av en enda person skall följande uppgift lämnas på gemenskapscertifikatet:

”Fartyget är utrustat med en styrhytt utformad för radarstyrning utförd av en enda person.”

KAPITEL 8

MASKINERI

Artikel 8.01

Allmänna föreskrifter

1.   Alla maskiner och all hjälputrustning skall vara utformade, byggda och installerade enligt god skeppsbyggnadsstandard.

2.   Utrustning som kräver regelbunden kontroll, särskilt ångpannor och andra tryckkärl med tillbehör, och hissar, skall uppfylla kraven i en av medlemsstaterna i gemenskapen.

3.   Endast förbränningsmotorer för bränsle med en antändningstemperatur på över 55 °C får installeras.

Artikel 8.02

Säkerhetsutrustning

1.   Alla maskiner skall installeras och monteras så att de är lätt åtkomliga för drift och underhåll och så att de inte utgör någon fara för berörd personal. Det skall vara möjligt att förhindra oavsiktlig start av maskinerna.

2.   Huvud- och hjälpmaskiner, värmepannor och tryckkärl med tillbehör skall vara försedda med säkerhetsanordningar.

3.   I ett nödläge skall de motorer som driver fläktarna för inblåsning och utsugning också kunna stoppas från en plats utanför det utrymme där de är placerade och utanför maskinrummet.

4.   Vid behov skall kopplingar av rör för brännolja, smörjningsolja och oljor som används i kraftöverföringssystem, kontroll- och aktiveringssystem samt uppvärmningssystem vara skärmade eller på annat sätt lämpligt skyddade för att undvika oljestänk eller oljeläckage på heta ytor, in i maskinernas luftintag, eller andra källor för antändning. Det skall finnas så få kopplingar som möjligt i sådana rörsystem.

5.   Friliggande högtrycksrör för bränsletillförsel i dieselmotorer mellan högtrycksbränslepumparna och bränslespridarna skall skyddas med ett mantlat rörsystem som kan fånga upp oljan om ett högtrycksrör går sönder. Det mantlade rörsystemet skall kompletteras med en uppsamlare för läckage, och larm skall installeras som ger signal om ett oljerör går sönder, men för motorer med högst två cylindrar krävs inget alarmsystem. I maskiner på öppna däck som driver ankarspel och gångspel behöver mantlade rörsystem inte användas.

6.   Isolering av maskindelar skall uppfylla kraven i artikel 3.04.3 andra stycket.

Artikel 8.03

Framdrivningsanordningar

1.   Det skall vara möjligt att snabbt och säkert kunna starta och stoppa fartygets framdrivningsanordningar och att kasta om rotationen.

2.   Följande nivåer skall övervakas av lämpliga anordningar:

a)

Temperaturen på kylvattnet för huvudmaskinerna.

b)

Oljetrycket för smörjningen av huvudmaskinerna och transmissionen.

c)

Oljetrycket och lufttrycket i anordningarna för omkastning av huvudmaskinernas, transmissionsdonens eller propellrarnas rotationsriktning.

Övervakningsanordningarna skall utlösa ett larm när en kritisk nivå uppnås.

3.   För fartyg som bara har en huvudmaskin skall denna maskin inte stanna automatiskt annat än för att förhindra övervarv.

4.   För fartyg som bara har en huvudmaskin kan denna maskin utrustas med en automatisk anordning för att minska motorhastigheten endast om en automatisk minskning av motorhastigheten anges både optiskt och akustiskt i styrhytten och anordningen för minskning av hastigheten kan slås av från rorsmannens plats.

5.   Genomföringarna för drivaxlarna skall ha en sådan utformning att smörjmedel som kan förorena vattnet inte kan sprida sig.

Artikel 8.04

Motorernas avgasrör

1.   Alla avgaser skall ledas ut från fartyget.

2.   Alla lämpliga åtgärder skall vidtas för att förhindra att avgaser tränger in i de olika avdelningarna. Avgasrör som går genom bostadsutrymmen eller styrhytten skall vara omgivna av ett tillräckligt gastätt hölje. Utrymmet mellan höljet och avgasröret skall ha förbindelse med fria luften.

3.   Avgasrören skall vara placerade och skyddade på så sätt att de inte utgör någon brandrisk.

4.   I maskinrummen skall avgasrören vara värmeisolerade eller kylda på lämpligt sätt. Utanför maskinrummet kan det räcka med ett beröringsskydd.

Artikel 8.05

Bränsletankar, rörsystem och tillbehör

1.   Flytande bränsle skall lagras i tankar av stål som antingen är inbyggda eller väl fastgjorda i skrovet. Om fartygets konstruktion så kräver kan ett brandmässigt likvärdigt material användas. Dessa föreskrifter gäller inte tankar som redan vid tillverkningen har byggts in i hjälputrustning och har en kapacitet på mindre än 12 liter. Bränsletankarna får inte ha gemensamma mellanväggar med tankar för dricksvatten.

2.   Tankar med rörsystem och andra tillbehör skall vara så placerade och monterade att varken bränsle eller bränsleångor oavsiktligt kan läcka ut i fartyget. Ventilerna på tankar avsedda för bränsle eller avloppsvatten skall stänga sig automatiskt.

3.   Bränsletankar får inte vara belägna för om kollisionsskottet.

4.   Bränsletankar och rörsystemen till dem får inte vara placerade direkt ovanför motorerna eller avgasrören.

5.   Mynningarna för bränsletankarnas påfyllningsrör skall vara klart markerade.

6.   Bränsletankarnas påfyllningshalsar skall mynna ut på däck, utom då det gäller tankar som fylls för daglig förbrukning. Påfyllningshalsen skall vara försedd med en koppling i enlighet med Europastandard EN 12 827:1999.

Varje tank skall förses med ett utluftningsrör som leder ut i fria luften ovanför däck och som är så placerat att vatten inte kan tränga in i det. Utluftningsrörets tvärsnitt skall vara minst 1,25 gånger större än påfyllningshalsen.

Om tankarna är förbundna med varandra skall förbindelserörets tvärsnitt vara minst 1,25 gånger större än påfyllningshalsens.

7.   Distributionsrören för bränsle skall vara försedda med en stängningsanordning direkt vid tanköppningen som kan manövreras från däck.

Denna föreskrift gäller inte tankar som är monterade direkt på motorn.

8.   Bränslerör med kopplingar, förband och armatur skall vara tillverkade av material som står emot alla mekaniska, kemiska och termiska påfrestningar som de kan tänkas utsättas för. Bränslerör får inte utsättas för värmeskaderisk och skall kunna besiktigas i hela sin längd.

9.   Bränsletankar skall vara utrustade med en lämplig nivåmätare. Nivåmätare skall kunna läsas ända upp till full tank. Mätare av glas skall vara väl skyddade mot slagskada, vara försedda med ventiler med automatisk avstängning nertill och ha förbindelse med tankarna ovanför högsta påfyllningsnivån upptill. Materialet i glasmätarna får inte missformas vid normal omgivningstemperatur. Pejlrör får inte sluta i bostadsutrymmen. Pejlrör som slutar i en motor eller ett pannrum skall utrustas med lämpliga självstängande anordningar.

10.

a)

Bränsletankar skall vara skyddade mot bränsleutsläpp vid bunkring genom en lämplig teknisk anordning ombord som skall anges på gemenskapscertifikatet under punkt 52.

b)

Om bränslet tas från bunkerstationer, som genom egna tekniska anordningar hindrar bränsleutsläpp ombord under bunkring, gäller inte utrustningskraven i punkt 10 a och punkt 11.

11.   Om bränsletankarna är utrustade med en automatisk avstängningsanordning skall sensorerna avbryta tankningen när påfyllningsgraden är 97 %. Denna utrustning skall uppfylla kriterierna för felsäkerhet (failsafe).

Om sensorn aktiverar en elektrisk kontakt som kan bryta den strömkrets som överförs från bunkerstationen genom en binär signal skall det vara möjligt att överföra signalen till bunkerstationen genom en vattentät stickkontakt som uppfyller kraven i IEC-publikation 60309-1:1999 för likström 40–50 V, vars kännetecknade färg är vit och med jordkontaktläget i klockan tio.

12.   Bränsletankar skall vara försedda med öppningar med tät tillslutning så att de kan rengöras och besiktigas.

13.   Bränsletankar som har direkt tillförsel till huvudmaskinerna och till motorer som krävs för säker drift av fartyget skall anslutas till en anordning som ger en signal som både syns och hörs i styrhytten när bränslenivån inte längre är tillräcklig för fortsatt säker drift.

Artikel 8.06

Förvaring av smörjolja, rör och tillbehör

1.   Smörjolja skall förvaras i tankar av stål som antingen är inbyggda eller väl fastgjorda i skrovet. Om fartygets konstruktion så kräver kan ett brandmässigt likvärdigt material användas. Dessa föreskrifter gäller inte tankar med en kapacitet på mindre än 25 liter. Smörjoljetankarna får inte ha gemensamma mellanväggar med tankar för dricksvatten.

2.   Smörjoljetankar med rörsystem och andra tillbehör skall vara så placerade och monterade att varken smörjolja eller ånga från smörjolja kan läcka ut i fartyget.

3.   Smörjoljetankar får inte vara belägna för om kollisionsskottet.

4.   Smörjoljetankar och rörsystemen till dem får inte vara placerade direkt ovanför motorerna eller avgasrören.

5.   Mynningarna för smörjoljetankarnas påfyllningsrör skall vara klart markerade.

6.   Smörjoljerör med kopplingar, förband och armatur skall vara tillverkade av material som står emot alla mekaniska, kemiska och termiska påfrestningar som de kan tänkas utsättas för. Rören får inte utsättas för värmeskaderisk och skall kunna besiktigas i hela sin längd.

7.   Smörjoljetankar skall vara utrustade med en lämplig nivåmätare. Nivåmätare skall kunna läsas ända upp till full tank. Mätare av glas skall vara väl skyddade mot slagskada, vara försedda med ventiler med automatisk avstängning nertill och ha förbindelse med tankarna ovanför högsta påfyllningsnivån upptill. Materialet i glasmätarna får inte missformas vid normal omgivningstemperatur. Pejlrör får inte sluta i bostadsutrymmen. Pejlrör som slutar i en motor eller ett pannrum skall utrustas med lämpliga självstängande anordningar.

Artikel 8.07

Förvaring av oljor som används i kraftöverföringssystem, kontroll- och aktiveringssystem samt uppvärmningssystem, rör och tillbehör

1.   Olja som används i kraftöverföringssystem, kontroll- och aktiveringssystem samt uppvärmningssystem skall förvaras i tankar av stål som antingen är inbyggda eller väl fastgjorda i skrovet. Om fartygets konstruktion så kräver kan ett brandmässigt likvärdigt material användas. Dessa föreskrifter gäller inte tankar med en kapacitet på mindre än 25 liter. Sådana oljetankar får inte ha gemensamma mellanväggar med tankar för dricksvatten.

2.   Sådana oljetankar med rörsystem och andra tillbehör skall vara så placerade och monterade att varken sådan olja eller ånga från sådan olja kan läcka ut i fartyget.

3.   Sådana oljetankar får inte vara belägna för om kollisionsskottet.

4.   Sådana oljetankar och rörsystemen till dem får inte vara placerade direkt ovanför motorerna eller avgasrören.

5.   Mynningarna för sådana oljetankars påfyllningsrör skall vara klart markerade.

6.   Sådana oljerör med kopplingar, förband och armatur skall vara tillverkade av material som står emot alla mekaniska, kemiska och termiska påfrestningar som de kan tänkas utsättas för. Rören får inte utsättas för värmeskaderisk och skall kunna besiktigas i hela sin längd.

7.   Sådana oljetankar skall vara utrustade med en lämplig nivåmätare. Nivåmätare skall kunna läsas ända upp till full tank. Mätare av glas skall vara väl skyddade mot slagskada, vara försedda med ventiler med automatisk avstängning nertill och ha förbindelse med tankarna ovanför högsta påfyllningsnivån upptill. Materialet i glasmätarna får inte missformas vid normal omgivningstemperatur. Pejlrör får inte sluta i bostadsutrymmen. Pejlrör som slutar i en motor eller ett pannrum skall utrustas med lämpliga självstängande anordningar.

Artikel 8.08

Utrustning för länspumpning

1.   Varje vattentät avdelning skall kunna länspumpas separat. Denna föreskrift gäller dock inte vattentäta avdelningar som normalt är hermetiskt tillslutna under resa.

2.   Fartyg som kräver bemanning skall vara utrustade med två oberoende länspumpar, som inte får vara installerade i samma rum, och varav åtminstone den ena skall vara motordriven. För fartyg med en effekt på mindre än 225 kW eller en dödvikt på mindre än 350 t eller, för fartyg som inte är avsedda för godstransport med ett volymdeplacement på mindre än 250 m3, räcker det med en pump som kan vara antingen handdriven eller motordriven.

Samtliga föreskrivna pumpar skall kunna användas i samtliga vattentäta avdelningar.

3.   Den första länspumpens minimikapacitet Q1 skall beräknas med hjälp av följande formel:

 

Q1 = 0,1 · d1 2 [l/min]

d1 beräknas med hjälp av följande formel:

Formula

Den andra länspumpens minimikapacitet Q2 skall beräknas med hjälp av följande formel:

 

Q2 = 0,1 · d2 2 [l/min]

d2 beräknas med hjälp av följande formel:

Formula

Värdet för d2 får emellertid inte vara högre än d1.

Vid beräkningen av Q2 ger man l ett värde som motsvarar den längsta vattentäta avdelningen.

I dessa formler gäller följande:

l

är längden på den berörda vattentäta avdelningen i [m],

d1

är huvudlänsrörets beräknade inre diameter i [mm],

d2

är grenrörets beräknade inre diameter i [mm].

4.   Om pumparna är anslutna till ett länssystem skall länsrören ha en inre diameter som är lika med minst d1 i mm och grenrören en inre diameter som är lika med minst d2 i mm.

För fartyg som är kortare än 25 m får värdena d1 och d2 minskas ned till 35 mm.

5.   Endast självsugande länspumpar är tillåtna.

6.   För varje länsbar avdelning med flat botten som är mer än 5 m bred skall det finnas minst ett sugfilter för styrbord och ett för babord.

7.   Akterpiken skall kunna länspumpas från maskinrummet med hjälp av en lättillgänglig anordning som stängs automatiskt.

8.   Grenrör från enskilda avdelningar skall anslutas till huvudlänsröret genom en låsbar backventil.

Avdelningar eller andra utrymmen som är utformade för ballast behöver bara anslutas till länspumpningssystemet med en enkel avstängningsanordning. Denna föreskrift gäller inte lastrum som är utformade för ballast. Påfyllning av ballastvatten i sådana lastrum skall ske med ett permanent monterat ballaströr som är separat från länsrörsystemen eller med grenrör som kan anslutas till huvudlänsröret via flexibla rör eller anslutningsdon. Bottenventiler för vattenintag får inte användas för detta ändamål.

9.   Det skall finnas nivåmätare i slaget under lastrummet.

10.   Vid länssystem med permanent monterade rör skall länsrören i slaget under lastrummen för uppsamling av oljebemängt vatten ha tillslutningsanordningar som är plomberade av ett inspektionsorgan. Tillslutningsanordningarnas antal och läge skall antecknas på gemenskapscertifikatet.

11.   Låsning av tillslutningsanordningarna skall betraktas som likvärdigt med en plombering enligt punkt 10. Nyckeln eller nycklarna för låsning av dessa tillslutningsanordningar skall vara märkta på lämpligt sätt och förvaras på en markerad och lättillgänglig plats i maskinrummet.

Artikel 8.09

Anordningar för uppsamling av oljebemängt vatten och spillolja

1.   Oljebemängt vatten som härrör från driften skall kunna behållas ombord. Slaget under maskinrummet kan betraktas som en tank för detta ändamål.

2.   För uppsamling av spillolja skall det i maskinrummet finnas en eller flera för ändamålet avsedda behållare som rymmer minst 1,5 gånger den mängd spillolja som kommer från oljesumparna i alla installerade förbränningsmotorer och transmissioner, plus den mängd hydraulolja som kommer från tankarna för hydraulolja.

Kopplingarna vid tömning av de ovannämnda behållarna skall uppfylla kraven i Europastandard EN 1305:1996.

3.   För fartyg som används endast för korta sträckor kan inspektionsorganet bevilja undantag från föreskrifterna i punkt 2.

Artikel 8.10

Buller från fartyget

1.   Det buller som fartyget alstrar under gång, särskilt sådant buller som förorsakas av motorns luftintag och utblåsning, skall dämpas med lämpliga medel.

2.   Det buller fartyget alstrar under gång, mätt lateralt vid en punkt 25 m från fartygets sida, får inte överstiga 75 dB(A).

3.   Det buller som fartyget alstrar vid stillastående, med undantag för buller som förorsakas av lastning, får inte överstiga 65 dB(A), mätt lateralt vid en punkt 25 m från fartygets sida.

KAPITEL 8a

(Utan innehåll)

KAPITEL 9

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR

Artikel 9.01

Allmänna föreskrifter

1.   I avsaknad av särskilda föreskrifter för vissa delar av en anläggning skall säkerhetsgraden anses som tillräcklig om dessa delar har tillverkats i enlighet med en gällande Europastandard eller i enlighet med föreskrifter som uppställts av ett auktoriserat klassificeringssällskap.

De aktuella dokumenten skall uppvisas för inspektionsorganet.

2.   Följande dokument skall finnas ombord, undertecknade av inspektionsorganet:

a)

Allmänna översiktsritningar för hela elanläggningen.

b)

Kretsscheman för huvudkopplingstavlan, reservkopplingstavlan och distributionstavlan, med de viktigaste tekniska uppgifterna såsom skydds- och kontrollenheternas strömstyrka och märkström.

c)

Uppgift om kapacitet för de elektriska maskiner och den elektriska utrustning som används.

d)

Kabeltyper med uppgift om ledarnas tvärsnitt.

För farkoster utan besättning behöver dessa dokument inte förvaras ombord, men de skall när som helst kunna uppvisas av ägaren.

3.   Anläggningarna skall utformas för att kunna tåla en permanent slagsida på upp till 15°, omgivande inomhustemperaturer mellan 0 °C och 40 °C och temperaturer på däck mellan -20 °C och +40 °C. Inom dessa gränser skall de fungera perfekt.

4.   Elektriska och elektroniska anläggningar och apparater skall vara lätt åtkomliga och enkla att underhålla.

Artikel 9.02

Elförsörjningssystem

1.   På farkoster med en elektrisk anläggning skall installationen i princip få sin kraft från minst två olika källor. Om en kraftkälla går ned skall den andra källan i minst 30 minuter kunna uppehålla kraftförsörjningen till de eldrivna apparater som är nödvändiga för säker manövrering av fartyget.

2.   Att energiförsörjningen är tillräckligt dimensionerad skall bestyrkas med en kraftbalans, där en lämplig koefficient för samtidig användning kan tillämpas.

3.   Oberoende av punkt 1 skall artikel 6.04 gälla för styrinrättningarnas kraftkälla (roderutrustning).

Artikel 9.03

Skydd mot beröring, genomträngning av fasta föremål och inträngning av vatten

De permanent installerade delarna av installationen skall vara skyddade enligt de skyddsklasser som anges i följande tabell:

Placering

Skyddsklass

(enligt IEC-publ. 60529: 1992)

Generatorer

Motorer

Transformatorer

Kopplingstavlor

Fördelare

Strömbrytare

Installationsutrustning

Belysningsarmatur

Arbetsutrymmen, maskinrum, styrinrättningsrum

IP 22

IP 22

IP 22 (2)

IP 22 (1)  (2)

IP 44

IP 22

Lastrum

 

 

 

 

IP 55

IP 55

Rum där ackumulatorer eller färger förvaras

 

 

 

 

 

IP 44

u. (Ex) (3)

Öppna däck och öppna styrplatser

 

IP 55

 

IP 55

IP 55

IP 55

Styrhytter

 

IP 22

IP 22

IP 22

IP 22

IP 22

Bostadsutrymmen med undantag för våtutrymmen

 

 

 

IP 22

IP 20

IP 20

Våtutrymmen

 

IP 44

IP 44

IP 44

IP 55

IP 44

Artikel 9.04

Skydd mot explosion

I utrymmen där det finns risk att explosiva gaser eller gasblandningar ansamlas, t.ex. i fack som är reserverade för ackumulatorer eller förvaring av lättantändliga produkter, får endast explosionsskyddad elektrisk utrustning (med säkerhetsintyg) installeras. I sådana utrymmen får inga strömbrytare för belysning eller annan elektrisk utrustning installeras. Explosionsskyddet skall ta hänsyn till egenskaperna hos de gaser eller gasblandningar som kan avges (explosionsgrupp, temperaturklass).

Artikel 9.05

Jordanslutning

1.   I installationer där spänningstalet överstiger 50 V är jordanslutning nödvändig.

2.   Åtkomliga metalldelar som inte är strömförande vid normal drift, t.ex. maskinstativ och maskinkappar, apparater och belysningsarmatur, skall jordas separat om de inte är monterade så att de har elektrisk kontakt med skrovet.

3.   Kåporna till mobila strömförbrukande apparater eller bärbara anordningar skall vid normal drift jordas med en extra jordledare som ingår i matarkabeln.

Denna föreskrift gäller inte vid användning av en skyddande isolertransformator eller för skyddsisolerade apparater (dubbelisolering).

4.   Tvärsnittet för jordledarna skall åtminstone motsvara värdena i följande tabell:

Tvärsnitt för de yttre ledarna

[mm2]

Minsta tvärsnitt för jordledarna

i isolerade kablar

[mm2]

monterade separat

[mm2]

0,5–4

samma tvärsnitt som den yttre ledaren

4

> 4–16

samma tvärsnitt som den yttre ledaren

samma tvärsnitt som den yttre ledaren

> 16–35

16

16

> 35–120

halva den yttre ledarens tvärsnitt

halva den yttre ledarens tvärsnitt

> 120

70

70

Artikel 9.06

Högsta tillåtna spänning

1.   Följande spänningstal får inte överskridas:

Typ av installation

Högsta tillåtna spänningstal

Likström

Enfas växelström

Trefas växelström

a)

Kraft- och värmeanläggningar, inkl. strömuttag för allmän användning

250 V

250 V

500 V

b)

Belysningsutrustning, kommunikations-, order- och informationsanläggningar, inkl. strömuttag för allmän användning

250 V

250 V

-

c)

Strömuttag för bärbara apparater som används på öppna däck eller i trånga eller fuktiga utrymmen med inklädning av metall, utom värmepannor och tankar:

 

 

 

1.

i allmänhet

50 V (4)

50 V (4)

-

2.

vid användning av en skyddande isolertransformator för en enskild apparat

-

250 V (5)

-

3.

vid användning av skyddsisolerade apparater (dubbelisolering)

250 V

250 V

-

4.

vid användning av jordfelsbrytare för 30 mA

-

250 V

500 V

d)

Mobila strömförbrukande apparater, exempelvis elektrisk utrustning för containrar, motorer, ventilatorer och mobila pumpar, som normalt inte flyttas under drift, vars åtkomliga strömförande delar är jordade med en jordledare som ingår i anslutningskabeln, och som dessutom genom sin särskilda placering eller genom en ytterligare ledare är i kontakt med skrovet

250 V

250 V

500 V

e)

Strömuttag för bärbara apparater som används i värmepannorna och tankarna

50 V (4)

50 V (4)

-

2.   Om nödvändiga säkerhetsåtgärder har vidtagits kan, med avvikelse från punkt 1, högre spänningstal tillåtas

a)

i maskiner vars kapacitet kräver det, eller

b)

för särskilda installationer ombord såsom radioanläggningar och tändningssystem.

Artikel 9.07

Distributionssystem

1.   Vid likström och enfas växelström är följande distributionssystem tillåtna:

a)

System med två ledare varav en är jordad (L1/N/PE).

b)

System med en ledare med retur till skrovet, endast för lokala anläggningar (t.ex. för start av förbränningsmotor, katodskydd) (L1/PEN).

c)

System med två ledare isolerade från skrovet (L1/L2/PE).

2.   Vid trefas växelström är följande distributionssystem tillåtna:

a)

System med fyra ledare med jordad neutralpunkt och utan retur till skrovet (L1/L2/L3/N/PE) = (nät TN-S) eller (nät TT).

b)

System med tre ledare isolerade från skrovet (L1/L2/L3/PE) = (nät IT).

c)

System med tre ledare med neutralpunkten jordad med retur till skrovet utom för slutströmkretsarna (L1/L2/L3/PEN).

3.   Inspektionsorganet kan tillåta användning av andra system.

Artikel 9.08

Förbindelser med land eller andra externa nät

1.   Matarkablar från ett nät på land eller från andra externa nät till nätet ombord skall vara fast anslutna ombord med hjälp av fasta kabelskor eller fasta kontaktdosor. Kabelanslutningarna får inte utsättas för någon dragpåkänning.

2.   Skrovet skall kunna jordas effektivt vid inkommande spänningstal på mer än 50 V. Den jordade anslutningen skall ha en särskild markering.

3.   Kopplingsanordningarna for anslutningen skall vara inrättade så att nätverkgeneratorerna ombord inte kan vara i drift samtidigt som nätet på land eller ett annat externt nät. En kort övergångsperiod med båda systemen i drift är tillåten utan avbrott i strömtillförseln.

4.   Anslutningen skall vara skyddad mot kortslutningar och överström.

5.   Huvudkopplingstavlan skall visa om anslutningen är strömförande.

6.   Indikatoranordningar skall installeras för att möjliggöra jämförelser av polaritet när det gäller likström och fasföljd när det gäller trefasig växelström mellan anslutningen och nätet ombord.

7.   Vid anslutningen skall det finnas en skylt med följande uppgifter:

a)

Hur anslutningen kopplas på.

b)

Strömtypen, märkspänningen och, vid växelström, frekvensen.

Artikel 9.09

Strömförsörjning till andra farkoster

1.   Vid försörjning av ström till andra farkoster skall en separat anslutning användas. Om strömuttag med högre märkdata än 16 A används för strömförsörjning till andra farkoster, skall det finnas anordningar (t.ex. brytare eller förreglingar) för att säkerställa att till- och frånkoppling endast kan ske när nätet inte är under spänning.

2.   Kabelanslutningarna får inte utsättas för någon dragpåkänning.

3.   Artikel 9.08.3–9.08.7 skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 9.10

Generatorer och motorer

1.   Generatorer, motorer och deras kopplingsdosor skall vara åtkomliga för inspektioner, mätningar och reparationer. Skyddsklassen skall motsvara uppställningsplatsen (se artikel 9.03).

2.   Generatorer som drivs av huvudmaskinen, propelleraxeln eller en hjälpenhet avsedd för en annan funktion skall vara konstruerade i enlighet med den variation i varvtal som kan förekomma under drift.

Artikel 9.11

Ackumulatorer

1.   Ackumulatorer skall vara åtkomliga och placerade så att de inte kan förskjutas till följd av farkostens rörelse. De får inte vara placerade där de utsätts för extrem värme eller kyla, vågstänk eller ånga.

De får inte installeras i styrhytten, bostadsutrymmena eller lastrummen. Denna föreskrift gäller inte ackumulatorer i bärbara apparater eller ackumulatorer som använder mindre än 0,2 kW för uppladdning.

2.   Ackumulatorer som använder mer än 2,0 kW för uppladdning (beräknat på den maximala laddningsströmmen och ackumulatorns märkspänning med beaktande av laddningsanordningens laddningskurva) skall vara installerade i ett särskilt rum. Om de är placerade på däck är det tillräckligt att de är instängda i ett skåp.

Ackumulatorer som använder högst 2 kW för uppladdning kan vara installerade i ett skåp eller en låda såväl under däck som på däck. De får också vara installerade i maskinrummet eller i något annat väl ventilerat utrymme, förutsatt att de är skyddade mot fallande föremål och droppande vatten.

3.   Insidan av alla rum, skåp, lådor, hyllor och andra inbyggda utrymmen för ackumulatorer skall vara skyddade mot elektrolytens skadliga verkningar.

4.   Det skall finnas god ventilation om ackumulatorerna är placerade i ett stängt fack eller skåp eller i en stängd låda. Mekanisk ventilation krävs för Ni-Cad-ackumulatorer som använder mer än 2kW för uppladdning och för blyackumulatorer som använder mer än 3 kW.

Luften skall komma in nerifrån och släppas ut upptill, så att gasen töms ut fullständigt.

Ventilationskanalerna får inte innehålla anordningar som hindrar luften från att passera fritt, t.ex. stängventiler.

5.   Behovet av lufttillförsel i liter per timme (Q) skall beräknas med följande formel:

 

Q = 0,11 · I · n [m3/tim],

där

I

=

1/4 av den maximalt tillåtna strömstyrkan för laddningsanordningen i ampere, och

n

=

antalet celler.

För reservackumulatorer för nätet ombord kan inspektionsorganet tillåta andra beräkningsmetoder som tar hänsyn till uppladdarens laddningsegenskaper, under förutsättning att dessa metoder är baserade på godkända klassificeringssällskaps föreskrifter eller på gällande standarder.

6.   Vid naturlig luftväxling skall kanalernas tvärarea vara tillräckligt stor för den mängd luft som behövs vid en hastighet på 0,5 m/sekund. Den får dock inte understiga 80 cm2 för blyackumulatorer eller 120 cm2 för NiCad-ackumulatorer.

7.   Vid mekanisk ventilation skall det finnas en fläkt, helst av utsugningstyp som har en motor som ligger fritt från gas- eller luftströmmar.

Fläktarnas utformning skall förebygga att gnistor bildas vid kontakt mellan en vinge och fläktkåpan och förhindra statisk elektricitet.

8.   Skyltar om förbud mot öppen eld och rökning enligt figur 2 i tillägg I med en diameter på minst 10 cm skall sättas upp på dörrar eller lock till fack, skåp eller lådor som innehåller ackumulatorer.

Artikel 9.12

Kopplingsutrustning

1.   Kopplingstavlor

a)

Apparater, brytare, säkringar och instrument på kopplingstavlorna skall vara anordnade på ett tydligt sätt och vara lätt åtkomliga för underhåll och reparation.

Anslutningar för spänningar på upp till 50 V och för spänningar över 50 V skall hållas separata och vara markerade på lämpligt sätt.

b)

Skyltar med uppgift om kretsscheman för samtliga brytare och apparater skall vara fästade på tavlorna.

Märkstyrka och kretsscheman skall vara angivna för säkringarna.

c)

När apparater med en arbetsspänning som överstiger 50 V är installerade bakom dörrar skall strömförande delar vara skyddade mot oavsiktlig kontakt när dörrarna är öppna.

d)

Material som används till kopplingstavlor skall ha lämplig mekanisk styrka och vara hållbara, flamskyddade och självsläckande. De får inte suga åt sig vatten.

e)

Om säkringar med hög brytförmåga är installerade på kopplingstavlorna, skall det finnas tillbehör och personlig skyddsutrustning för montering och demontering av dessa säkringar.

2.   Brytare, skyddsanordningar

a)

Generatorkretsarna och arbetskretsarna skall vara skyddade mot kortslutning och överström i alla ojordade ledare. Brytare som utöses vid kortslutning eller överbelastning eller säkringar får användas för detta ändamål.

Kretsar som förser elektoriska motorer i drivenheter (styrinrättning) och deras styrkretsar behöver bara vara skyddade mot kortslutning. Om det finns kretsar med termiska brytare skall dessa vara deaktiverade eller vara inställda på två gånger märkstyrkan.

b)

Anslutningskablarna från huvudkopplingstavlan till strömförbrukande apparater på över 16 A skall omfatta en belastningsbrytare eller strömbrytare.

c)

Strömförbrukande apparater för framdrivningen av farkosten, för styrinrättningen, roderlägesindikationen, navigerings- eller säkerhetssystemen och strömförbrukande apparater med en märkstyrka på över 16 A skall strömförsörjas från separata kretsar.

d)

Kretsarna för strömförbrukande apparater som är nödvändiga för framdrivning och manövrering av fartyget skall strömförsörjas direkt från huvudkopplingstavlan.

e)

Strömbrytare skall väljas med tanke på märkstyrka, termisk och dynamisk styrka och brytarförmåga. De skall samtidigt kunna bryta alla ledare som är under spänning. Det skall vara möjligt att avgöra om strömmen är på eller av.

f)

Säkringarna skall vara av propptyp och tillverkade av porslin eller likvärdigt material. De skall kunna bytas utan risk för att operatören kommer i kontakt med strömförande delar.

3.   Enheter för mätning och övervakning

a)

Generator-, ackumulator- och distributionskretsar skall omfatta enheter för mätning och övervakning om så krävs för att anläggningen skall fungera på ett säkert sätt.

b)

Ojordade nät med högre spänning än 50 V skall vara utrustade med en anordning för kontroll av isolering mot jord försedd med både optiskt och akustiskt larm. För sekundära anläggningar såsom styrkretsar behövs ingen sådan anordning.

4.   Kopplingstavlornas placering

a)

Kopplingstavlorna skall vara placerade i lättåtkomliga, väl ventilerade rum, där de är skyddade från vatten och mekanisk åverkan.

Rörsystem och ventilationskanaler skall vara dragna på ett sådant sätt att kopplingstavlorna inte kan skadas om fartyget läcker. Om det inte går att undvika att rören dras nära kopplingstavlor, får det inte finnas några löstagbara kopplingar i närheten.

b)

Skåp eller nischer med oskyddade strömbrytare skall vara av flamhämmande material eller vara skyddade av en metallyta eller annat flamhämmande mantling.

c)

Om spänningstalet är högre än 50 V, skall det finnas isolerande galler eller isolerande mattor framför huvudkopplingstavlan där operatören står.

Artikel 9.13

Nödfrånskiljare

Nödfrånskiljare för oljebrännare, bränslepumpar, bränsleavskiljare och maskinrumsfläktar skall vara centralt installerade utanför de utrymmen där apparaterna är installerade.

Artikel 9.14

Installationsutrustning

1.   Kabelinföringarna skall vara dimensionerade efter anslutningskablarnas storlek och lämpa sig för de använda kabeltyperna.

2.   Det skall inte vara möjligt att förväxla strömuttagen för olika spänningar och olika frekvenser.

3.   Strömbrytarna skall samtidigt koppla strömmen till alla ojordade ledare i en krets. I ojordade belysningskretsar i bostadsutrymmen utom tvättrum, badrum och andra våtrum är emellertid enpoliga strömbrytare tillåtna.

4.   Om strömstyrkan överstiger 16 A skall det vara möjligt att spärra strömuttagen med en strömbrytare så att stickproppen kan sättas in eller dras ut endast om strömmen är frånslagen.

Artikel 9.15

Kablar

1.   Kablarna skall vara flamhämmande, självsläckande och vatten- och oljehärdiga.

I bostadsutrymmen får andra typer av kablar användas under förutsättning att de är effektivt skyddade, har flamhämmande egenskaper och är självsläckande.

De elektriska kablarna skall uppfylla flamskyddsstandarderna i

a)

Internationella elektrotekniska kommissionens publikationer 60332–1:1993, 60332-3:2000 eller

b)

likvärdiga bestämmelser som erkänts av någon medlemsstat.

2.   Ledare i kablar som används för kraft- och belysningskretsar skall ha ett tvärsnitt på minst 1,5 mm2.

3.   Metallarmeringar och metallmantlar på kablar skall inte användas som ledare eller jordningsledare vid normal drift.

4.   Metallarmeringar och metallmantlar på kablar i kraft- och belysningsanläggningar måste vara jordade i åtminstone en ända.

5.   När det gäller ledarnas tvärsnitt skall deras högsta tillåtna slutliga temperatur (strömförande kapacitet) och det tillåtna spänningsfallet beaktas. Detta spänningsfall mellan huvudkopplingstavlan och den minst gynnsamma punkten i anläggningen får inte överstiga 5 % av märkspänningen för belysningsanläggningar och 7 % för kraft- eller uppvärmningsanläggningar.

6.   Kablarna skall vara skyddade mot mekanisk åverkan.

7.   Kablarna skall vara fästa på ett sådant sätt att eventuella dragpåkänningar håller sig inom tillåtna gränser.

8.   Om kablar passerar genom skott eller däck skall skotten eller däckens mekaniska styrka, vattentäthet och brandhärdighet inte påverkas av genomföringarna.

9.   Avslutningar och fogar i alla ledare skall vara utformade så att de ursprungliga elektriska, mekaniska, flamhämmande och, vid behov, brandhämmande egenskaperna bevaras.

10.   Kablar som är kopplade till höj- och sänkbara styrhytter skall vara tillräckligt flexibla och ha tillräckligt flexibel isolering ned till en temperatur på -20 °C samt vara beständiga mot ångor, ultravioletta strålar och ozon.

Artikel 9.16

Belysningsutrustning

1.   Belysningsapparater skall vara installerade så att den värme de alstrar inte kan tända eld på lättantändliga föremål eller komponenter i närheten.

2.   Belysningsapparater på öppet däck skall vara installerade på sådant sätt att de inte kan förhindra att lanternorna uppmärksammas.

3.   Om två eller fler belysningsapparater är installerade i ett maskinrum eller pannrum skall de strömförsörjas av minst två separata kretsar. Denna föreskrift gäller även utrymmen där kylmaskiner, hydrauliska maskiner eller elmotorer är installerade.

Artikel 9.17

Lanternor

1.   Kopplingstavlorna för lanternorna skall vara installerade i styrhytten. De skall strömförsörjas via en separat kabel från huvudkopplingstavlan eller via två sekundära nät som är oberoende av varandra.

2.   Lanternorna skall strömförsörjas, skyddas och slås på var för sig från kopplingstavlan för lanternorna.

3.   Ett fel i övervakningsanordningen enligt artikel 7.05.2 får inte påverka den lanterna som övervakas av anordningen.

4.   En grupp lanternor som hör ihop funktionellt och är monterade tillsammans på samma ställe kan strömförsörjas, slås på och övervakas gemensamt. Övervakningsutrustningen skall ha förmåga att upptäcka varje enskild lanterna som inte fungerar. Det skall dock inte vara möjligt att använda båda ljuskällorna i en dubbel lanterna (två lanternor monterade ovanför varandra eller i samma enhet) samtidigt.

Artikel 9.18

(Utan innehåll)

Artikel 9.19

Larm- och säkerhetssystem för mekanisk utrustning

Larm- och säkerhetssystem avsedda för övervakning och skydd av mekanisk utrustning skall uppfylla följande krav:

a)

Larmsystem

Larmsystem skall vara så konstruerade att fel i larmsystemet inte kan medföra att den övervakade apparaten eller anläggningen slutar fungera.

Binära givare skall fungera enligt viloströmsprincipen eller arbetsströmsprincipen.

Optiska larm skall vara aktiva till dess att felet åtgärdas. Det skall vara möjligt att se om ett larm har kvitterats eller ej. Varje larm skall också omfatta en akustisk signal. Akustiska signaler skall kunna stängas av. Att ett akustiskt larm stängs av skall inte förhindra att larmet utlöses på nytt om det aktiveras av en annan orsak.

Undantag kan tillåtas för larmsystem som omfattar mindre än fem givarpunkter.

b)

Säkerhetssystem

Säkerhetssystem skall vara utformade så att de stänger av den berörda utrustningen eller sänker dess effekt, eller ger order om detta till en permanent bemannad station innan utrustningen uppnår ett kritiskt tillstånd.

Binära givare skall fungera enligt arbetsströmsprincipen.

Om säkerhetssystemen inte har ett självövervakningssystem, skall det vara möjligt att kontrollera att de fungerar korrekt.

Säkerhetssystemen skall vara oberoende av andra system.

Artikel 9.20

Elektronisk utrustning

1.   Allmänt

Provvillkoren i punkt 2 nedan gäller endast elektroniska apparater som är nödvändiga för styrinrättningarna, farkostens framdrivningsanordningar och tillhörande utrustning.

2.   Provvillkor

a)

Påfrestningarna under följande provningar får inte leda till skada eller felfunktion i de elektroniska apparaterna. Provning enligt relevanta internationella standarder såsom IEC-publikation 60092-504:2001, skall, med undantag för köldprovet, utföras med apparaten i drift. Dessa provningar skall infatta kontroll av funktionen.

b)

Variationer i spänning och frekvens

 

Variationer

konstant variation

kortvariga variationer

Allmänt

frekvens

± 5 %

± 10 % 5 s

spänning

± 10 %

± 20 % 1,5 s

Vid batteridrift

spänning

+ 30 %/- 25 %

 

c)

Värmeprov

Apparaten som skall provas värms upp till en temperatur på 55 °C inom loppet av en halvtimme. När denna temperatur uppnåtts bibehålls den i 16 timmar. Därefter genomförs ett funktionsprov.

d)

Köldprov

Apparaten som skall provas stängs av och kyls ned till -25 °C, och hålls i denna temperatur under 2 timmar. Därefter höjs temperaturen till 0 °C och ett funktionsprov genomförs.

e)

Vibrationsprov

Vibrationsprovning skall utföras vid apparaternas eller komponenternas egenfrekvens i de tre axlarna under 90 minuter per axel. Om ingen egenfrekvens kan upptäckas skall vibrationsprovet utföras vid 30 Hz.

Vibrationsprovet skall utföras med sinusoid oscillation inom följande gränser:

I allmänhet:

f = 2,0 till 13,2 Hz; a = ± 1 mm

(amplitud a = halva vibrationsrörelsen)

f = 13,2 Hz till 100 Hz; acceleration ± 0,7 g.

Utrustning som är avsedd att monteras på dieselmotorer eller styranordningar skall testas enligt följande:

f = 2,0 till 25 Hz; a = ± 1,6 mm

(amplitud a = halva vibrationsrörelsen)

f = 25 Hz till 100 Hz; acceleration ± 4 g.

Givare som är avsedda att monteras i avgasrören på dieselmotorer kan utsättas för avsevärt högre påfrestningar. Hänsyn skall tas till detta under provningen.

f)

Provningen av elektromagnetisk kompatibilitet skall utföras på grundval av IEC-publikationerna 61000-4-2:1995, 61000-4-3:2002, 61000-4-4:1995, med provningsgrad 3.

g)

Bevis för att de elektroniska apparaterna motsvarar provvillkoren skall lämnas av tillverkaren. Intyg från ett klassificeringssällskap gäller också som bevis.

Artikel 9.21

Elektromagnetisk kompatibilitet

De elektriska och elektroniska anläggningarna skall inte störas i sin funktion av elektromagnetiska störningar. Allmänna åtgärder, av lika vikt, skall vara inriktade på att

a)

bryta sändningsförbindelsen mellan störningskällorna och den berörda utrustningen,

b)

minska störningorsakerna vid störningskällorna, och

c)

minska den berörda utrustningens känslighet för störningar.

KAPITEL 10

UTRUSTNING

Artikel 10.01

Ankringsutrustning

1.   Fartyg som är avsedda för godstransport, med undantag för fartygsläktare med en längd L på högst 40 m, skall vara utrustade med bogankare med en total massa P enligt följande formel:

 

P = k · B · T [kg]

där

k

är en faktor som tar hänsyn till förhållandet mellan fartygets längd L och dess bredd B, liksom till typen av fartyg:

Formula

För läktare gäller dock att k = c.

c

är en empirisk faktor som kan hämtas från tabellen nedan:

Dödviktstonnage i ton

Faktor c

<= 400

45

401–650

55

651–1 000

65

> 1 000

70

För fartyg med ett dödviktstonnage på högst 400 ton som på grund av sin konstruktion eller avsedda användning endast trafikerar korta bestämda sträckor kan inspektionsorganet tillåta att bogankarna endast behöver utgöra 2/3 av den totala massan P.

2.   Passagerarfartyg och fartyg som inte är avsedda för godstransport, med undantag av skjutbogserare, skall vara utrustade med bogankare vars totala massa P erhålls ur följande formel:

 

P = k · B · T [kg]

där

k

är faktorn enligt punkt 1. För att erhålla värdet för den empiriska faktorn (c) tar man emellertid det volymdeplacement i m3 som anges på gemenskapscertifikatet i stället för dödviktstonnaget.

3.   De fartyg som avses i punkt 1 med en största längd på 86 m skall vara utrustade med häckankare vars totala massa är lika med 25 % av massan P.

Fartyg med en största längd på över 86 m skall vara utrustade med häckankare vars totala massa är lika med 50 % av massan P beräknad i enlighet med punkt 1 eller 2.

För följande fartyg krävs inget häckankare:

a)

Fartyg för vilka den beräknade massan för ett häckankare är mindre än 150 kg. För fartyg som avses i punkt 1 sista stycket är det ankarnas minskade massa som skall tas i beaktande.

b)

Läktare.

4.   Fartyg som är avsedda att driva fram fast formerade konvojer med en största längd på 86 m skall vara utrustade med häckankare vars totala massa är lika med 25 % av den största massan P beräknad i enlighet med punkt 1 för de tillåtna formationerna (som kan betraktas som en nautisk enhet) enligt gemenskapscertifikatet.

Fartyg som är avsedda att driva fast formerade konvojer som är längre än 86 m nedströms skall vara försedda med häckankare vars totala massa är lika med 50 % av den största massan P beräknad i enlighet med punkt 1 för de tillåtna formationerna (som kan betraktas som en nautisk enhet) enligt gemenskapscertifikatet.

5.   De ankarmassor som erhålls i enlighet med punkt 1–4 kan minskas för vissa specialankare.

6.   Den föreskrivna totala massan P för bogankarna kan vara fördelad på ett eller två ankare. Den får minskas med 15 % om fartyget bara har ett bogankare och klyset är beläget mitt i fartyget.

För skjutbogserare och fartyg med en största längd på över 86 m får den föreskrivna totala massan för häckankare vara fördelad på ett eller två ankare.

Det lättare ankarets massa får inte vara mindre än 45 % av den totala massan.

7.   Ankare av gjutjärn är inte tillåtna.

8.   Massan skall vara angiven på ankarna i outplånlig och väl synlig skrift.

9.   Ankarspel skall finnas för ankare vars massa överstiger 50 kg.

10.   Bogankarkättingarnas respektive minimilängder skall vara följande:

a)

40 m för fartyg med en längd på högst 30 meter.

b)

10 m längre än fartyget för fartyg med en längd på mellan 30 och 50 meter.

c)

60 m för fartyg med en längd på över 50 m.

Häckankarnas kättingar skall vara minst 40 meter var. Fartyg som skall kunna stoppa med fören nedströms skall dock ha häckankarkättingar som är minst 60 meter var.

11.   En ankarkättings lägsta dragbrottsgräns R beräknas med hjälp av följande formler:

a)

För ankare med en massa på upp till 500 kg:

R = 0,35 · P' [kN]

b)

För ankare med en massa på över 500 kg men högst 2 000 kg:

Formula;

c)

För ankare med en massa på över 2 000 kg:

R = 0,25 · P' [kN].

där

P'

är den teoretiska massan för varje ankare, beräknad i enlighet med punkterna 1–4 och 6.

Ankarkättingarnas dragbrottsgräns skall anges i enlighet med en standard som gäller i någon medlemsstat.

Om ankarna har större massa än vad som anges i punkterna 1–6, skall ankarkättingarnas dragbrottsgräns beräknas utifrån denna större ankarmassa.

12.   Om det finns tyngre ankare med motsvarande starkare ankarkättingar ombord skall endast de minsta massor och lägsta dragbrottsgränser som krävs enligt punkterna 1–6 och 11 anges på gemenskapscertifikatet.

13.   Förbindelser (lekarna) mellan ankare och kätting skall kunna stå emot en draglast som är 20 % högre än kättingens brotthållfasthet.

14.   Användning av kablar i stället för ankarkättingar är tillåten. Kablarna skall ha samma brotthållfasthet som är föreskriven för kättingar men skall vara 20 % längre.

Artikel 10.02

Annan utrustning

1.   Enligt sjöfartsmyndigheternas tillämpliga föreskrifter i medlemsstaterna skall åtminstone följande utrustning finnas ombord:

a)

Radiotelefonianläggning.

b)

Apparatur och anordningar för att avge ljus- och ljudsignaler och för förande av signalfigurer och ljus.

c)

Reservljus, som är oberoende av fartygets huvudströmkrets, för ljus som föreskrivs för fartyg till ankars.

d)

En markerad brandsäker behållare, med lock, för oljetrasor.

e)

En markerad brandsäker behållare, med lock, för uppsamling av farligt eller förorenande fast avfall, och en markerad brandsäker behållare, med lock, för uppsamling av farligt eller förorenande flytande avfall, enligt sjöfartsmyndigheternas tillämpliga föreskrifter.

f)

En markerad brandsäker behållare, med lock, för uppsamling av spill.

2.   Dessutom skall utrustningen omfatta åtminstone följande:

a)

Förtöjningskablar:

Fartyg skall vara utrustade med tre förtöjningskablar, av minst följande längd:

:

Kabel nr 1

:

L + 20 m, dock ej längre än 100 m.

:

Kabel nr 2

:

2/3 av kabel nr 1.

:

Kabel nr 3

:

1/3 av kabel nr 1.

För fartyg vars längd L är mindre än 20 m är den kortaste kabeln inget krav.

Kablarna skall ha en brotthållfasthet på Rs beräknat med hjälp av följande formler:

För L · B · T på upp till 1 000 m3: Formula;

För L · B · T på över 1 000 m3: Formula.

För de kablar som krävs skall ett certifikat i enlighet med Europastandard EN 10 204:1991, nr 3.1 finnas ombord.

Dessa kablar får bytas ut mot trossar av samma längd och med samma brotthållfasthet. Den minsta dragbrottsgränsen för dessa trossar skall anges i ett certifikat.

b)

Bogserkablar:

 

Bogserfartyg skall vara utrustade med ett antal kablar som passar för verksamheten.

 

Den största kabeln skall emellertid vara minst 100 m lång med en brotthållfasthet i kN som är åtminstone en tredjedel av huvudmaskinens eller huvudmaskinernas totala effekt i kW.

 

Motorfartyg och skjutbogserare som också kan användas för släpbogsering skall vara utrustade med en minst 100 m lång kabel med en brotthållfasthet i kN som är åtminstone en fjärdedel av huvudmaskinens eller huvudmaskinernas totala effekt i kW.

c)

En kastlina.

d)

En landgång, minst 0,40 m bred och 4 m lång, med en ljus rand på sidorna. Landgången skall vara försedd med räcke. För små fartyg kan inspektionsorganet tillåta kortare landgångar.

e)

Båtshake.

f)

Lämplig förbandslåda med ett innehåll som överensstämmer med en medlemsstats tillämpliga standard. Förbandslådan skall förvaras i ett bostadsutrymme eller i styrhytten och stuvas på ett sådant sätt att den är lätt och säkert åtkomlig vid behov. Om förbandslådor är stuvade så att de inte syns skall stuvningsplatsen utmärkas med symbolen för förbandslåda enligt figur 8 i tillägg I, varvid symbolens sida skall ha en längd av minst 10 cm.

g)

Kikare, 7 × 50 eller med större linsdiameter.

h)

Ett anslag med instruktioner om räddning och återupplivning av personer som gått överbord.

i)

Ett sökarljus som kan manövreras från styrhytten.

3.   Fartyg, som olastade, har en sida med en höjd på mer än 1,50 m ovanför vattenlinjen skall ha ett fallrep eller en lejdare.

Artikel 10.03

Bärbara brandsläckare

1.   På följande platser skall det finnas minst en bärbar brandsläckare i enlighet med Europastandard EN 3:1996:

a)

I styrhytten.

b)

I närheten av varje ingång från däck till bostadsutrymmen.

c)

I närheten av varje ingång till arbetsutrymmen som inte kan nås från bostadsutrymmena och där det finns utrustning för uppvärmning, matlagning eller kylning som använder fast eller flytande bränsle eller flytande gas.

d)

Vid varje ingång till maskin- och pannrum.

e)

På lämpliga platser under däck i maskin- och pannrum så att ingen plats i utrymmet är på längre gångavstånd än 10 meter från en brandsläckare

2.   Endast brandsläckare av pulvertyp med ett innehåll på minst 6 kg eller andra bärbara brandsläckare med samma släckningskapacitet får användas som bärbara brandsläckare enligt punkt 1. De skall vara avsedda för bränder av klass A, B och C och för bränder i elsystem på upp till 1 000 V.

3.   Dessutom får pulver-, vatten- eller skumbrandsläckare användas som är lämpliga för åtminstone den klass av bränder som är troligast i det utrymme för vilket brandsläckarna är avsedda.

4.   Bärbara brandsläckare med CO2 som släckmedel får användas endast för släckning av bränder i kök och elinstallationer. Innehållet i dessa brandsläckare får uppgå till högst 1 kg per 15 m3 av det utrymme i vilket de är tillgängliga för användning.

5.   Bärbara brandsläckare skall kontrolleras minst vartannat år. Ett inspektionscertifikat, som undertecknats av inspektören och som anger inspektionsdatum skall utfärdas.

6.   Om bärbara brandsläckare är monterade på ett sådant sätt att de inte syns skall den skiva som täcker brandsläckaren utmärkas med en symbol för brandsläckare enligt figur 3 i tillägg I, varvid symbolens sida skall ha en längd av minst 10 cm.

Artikel 10.03a

Fasta brandbekämpningssystem i bostadsutrymmen, styrhytter och passagerarutrymmen

1.   Brandskydd i bostadsutrymmen, styrhytter och passagerarutrymmen skall endast åstadkommas genom lämpliga automatiska trycksatta vattensprinkler i form av fasta brandbekämpningssystem.

2.   Installation eller konvertering av systemen skall endast utföras av specialistföretag.

3.   Systemen skall vara gjorda av stål eller motsvarande icke brännbara material.

4.   Systemen skall kunna avge en vattenmängd av minst 5 l/m2 per minut över ytan i det största utrymme som skall skyddas.

5.   System som avger mindre vattenmängder skall ha ett typgodkännnande enligt IMO:s resolution A 800(19) eller annan standard som erkänns av den kommitté som inrättats enligt artikel 19.2 i detta direktiv. Typgodkännandet skall utföras av ett godkänt klassificeringssällskap eller ett ackrediterat provningsinstitut. Det ackrediterade provningsinstitutet skall uppfylla de harmoniserade standarderna för provlaboratoriers verksamhet (EN ISO/IEC 17025:2000).

6.   Systemen skall kontrolleras av en expert enligt följande:

a)

Innan de tas i drift.

b)

Efter det att de har utlösts, innan de åter tas i drift.

c)

Efter ändringar eller reparationer.

d)

Regelbundet minst vartannat år.

7.   När experten utför en kontroll enligt avsnitt 6 skall han verifiera huruvida systemen uppfyller kraven i denna artikel.

Kontrollen skall åtminstone omfatta följande:

a)

Yttre inspektion av hela systemet.

b)

Provning av säkerhetssystemens och munstyckenas funktion.

c)

Provning av trycktankarnas och pumpsystemets funktion.

8.   Ett inspektionscertifikat som undertecknats av inspektören och som anger inspektionsdatum skall utfärdas.

9.   Antalet installerade system skall föras in i gemenskapscertifikatet.

10.   För att skydda föremål i boendeutrymmen, styrhytter och passagerarutrymmen skall fasta brandbekämpningssystem vara tillåtna endast på grundval av rekommendationer från kommittén.

Artikel 10.03b

Fasta brandbekämpningssystem i maskin-, pann- och pumprum

1.   Släckmedel

För att skydda maskin-, pann- och pumprum får följande släckmedel användas i fasta brandsläckningsystem:

a)

CO2 (koldioxid).

b)

HFC-227ea (heptafluoropropan).

c)

IG-541 (52 % kväve, 40 % argon, 8 % koldioxid).

Andra släckmedel skall endast tillåtas på rekommendation av kommittén enligt artikel 19.2 i detta direktiv.

2.   Ventilation, luftintag

a)

Förbränningsluft till framdrivningsmaskinerna får inte tas från utrymmen som skall skyddas genom fasta brandbekämpningssystem. Detta skall inte gälla om det finns två av varandra oberoende och hermetiskt åtskilda huvudmaskinrum eller om det intill huvudmaskinrummet finns ett separat maskinrum med en bogpropeller, så att fartyget kan gå för egen maskin om eld utbryter i huvudmaskinrummet.

b)

Forcerad ventilation i det utrymme som skall skyddas skall stängas av automatiskt om brandbekämpningssystemet utlöses.

c)

Det skall finnas anordningar för snabb stängning av samtliga öppningar genom vilka luft kan komma in i eller gas läcka ut ur det utrymme som skall skyddas. Man skall kunna se tydligt huruvida öppningarna är öppna eller stängda.

d)

Den luft som kommer ut ur säkerhetsventiler på de tankar med komprimerad luft som är installerade i maskinrum skall ledas ut i det fria.

e)

Över- eller undertryck till följd av inströmmande släckmedel får inte förstöra komponenterna i de omgivande avbalkningarna i det utrymme som skall skyddas. Det skall finnas möjlighet till riskfri tryckutjämning.

f)

Skyddade utrymmen skall ha en anordning för avlägsnande av släckmedlet och brandgaserna. Anordningarna skall kunna manövreras från sådana platser utanför de skyddade utrymmena som inte blir omöjliga att nå vid brand i de skyddade utrymmena. Om det finns fasta utsugningsanordningar skall de inte kunna kopplas på medan branden släcks.

3.   Brandlarmssystem

Det utrymme som skall skyddas skall övervakas genom ett lämpligt brandlarmssystem. Larmet skall kunna observeras i styrhytten, boendeutrymmena och det utrymme som skall skyddas.

4.   Rörledningssystem

a)

Släckmedlet skall ledas till det utrymme som skall skyddas och fördelas där genom ett fast rörledningssystem. Inuti det utrymme som skall skyddas skall rörledningen och de tillhörande delarna vara gjorda av stål. Tankanslutningsrör och expansionsskarvar skall undantas från detta krav under förutsättning att de material som används har motsvarande egenskaper vid brand. Rörledningarna skall vara skyddade mot korrosion både in- och utvändigt.

b)

Munstyckena skall vara dimensionerade och monterade på ett sådant sätt att släckmedlet fördelas jämnt.

5.   Utlösningsanordning

a)

Brandbekämpningssystem med automatisk utlösning skall inte vara tillåtna.

b)

Det skall vara möjligt att utlösa brandbekämpningssystemet från en lämplig plats utanför det utrymme som skall skyddas.

c)

Utlösningsanordningar skall vara installerade på ett sådant sätt att de kan manövreras även vid brand och att, vid skada genom eld eller explosion i det utrymme som skall skyddas, den nödvändiga mängden släckmedel ändå kan ledas fram.

Icke mekaniska utlösningsanordningar skall försörjas från två olika av varandra oberoende energikällor. Dessa energikällor skall vara belägna utanför det utrymme som skall skyddas. Kontrolledningar i det utrymme som skall skyddas skall vara konstruerade på ett sådant sätt att de fungerar i minst 30 minuter vid brand. Beträffande elkablar skall detta krav vara uppfyllt om elkablarna överensstämmer med IEC-standard 60331-21:1999.

Om utlösningsanordningar är installerade på ett sådant sätt att de inte syns, skall den skiva som döljer dem markeras med symbolen ”brandbekämpningsutrustning” enligt figur 6 i tillägg I, varvid symbolens sida skall ha en längd av minst 10 cm och symbolen ha följande text med röda bokstäver mot vit bakgrund:

”Feuerlöscheinrichtung

Installation d'extinction

Brandblusinstallatie

Fire-fighting installation”.

d)

Om brandbekämpningssystemet är avsett att skydda flera utrymmen skall utlösningsanordningarna för varje utrymme vara separata och tydligt markerade.

e)

I närheten av varje utlösningsanordning skall en väl synlig och outplånlig bruksanvisning på något av medlemsstaternas språk vara anslagen. Den skall bland annat innehålla anvisningar om följande:

aa)

Utlösning av brandbekämpningssystemet.

bb)

Nödvändigheten av att kontrollera att samtliga personer har lämnat det utrymme som skall skyddas.

cc)

Åtgärder som besättningen skall vidta när brandbekämpningssystemet är utlöst.

dd)

Åtgärder som besättningen skall vidta om brandbekämpningssystemet inte fungerar.

f)

I bruksanvisningen skall det anges att förbränningsmotorer som tar sin luft från det utrymme som skall skyddas skall stängas innan brandbekämpningssystemet utlöses.

6.   Varningssystem

a)

Fasta brandbekämpningssystem skall vara försedda med akustiska och optiska varningssystem.

b)

Varningssystemet skall sättas igång automatiskt när brandbekämpningssystemet utlöses. Varningssignalen skall ljuda under en lämplig tid innan släckmedlet frigörs och det skall inte vara möjligt att stänga av signalen.

c)

Varningsignalerna skall synas tydligt i de utrymmen som skall skyddas och utanför ingångarna till dessa utrymmen och höras tydligt även vid de driftsförhållanden som ger det högsta egenbullret. Signalerna skall skilja sig tydligt från alla övriga akustiska och optiska signaler i det utrymme som skall skyddas.

d)

De akustiska varningssignalerna skall kunna höras tydligt i de angränsande utrymmena även när dörrarna är stängda och vid de driftsförhållanden som ger det högsta egenbullret.

e)

Om varningssystemet inte är självövervakande när det gäller kortslutningar, kabelbrott och spänningsfall, skall det vara möjligt att kontrollera att det fungerar ordentligt.

f)

Vid varje ingång till ett utrymme som kan förses med släckmedel skall ett väl synligt anslag med följande text i röd skrift mot vit bakgrund sättas upp:

”Vorsicht, Feuerlöscheinrichtung!

Bei Ertönen des Warnsignals (Beschreibung des Signals) den Raum sofort verlassen!

Attention, installation d'extinction d'incendie!

Quitter immédiatement ce local au signal (description du signal)

Let op, brandblusinstallatie!

Bij het in werking treden van het alarmsignaal (omschrijving van het signaal) deze ruimte onmiddellijk verlaten!

Warning, fire-fighting installation!

Leave the room as soon as the warning signal sounds (description of signal)”.

7.   Trycktankar, tillbehör och tryckledningar

a)

Trycktankar, tillbehör och tryckledningar skall uppfylla en medlemsstats gällande bestämmelser.

b)

Trycktankar skall var installerade enligt tillverkarens föreskrifter.

c)

Trycktankar, tillbehör och tryckledningar får inte installeras i boendeutrymmena.

d)

Temperaturen i skåp och andra utrymmen där trycktankar är installerade får inte överstiga 50 °C.

e)

Skåp eller installationsutrymmen på däck skall vara ordentligt fästade och ha ventilationsöppningar som skall vara placerade på ett sådant sätt att ingen gas kan komma in i fartyget vid en läcka i trycktanken. Direkta förbindelser med andra utrymmen är inte tillåtna.

8.   Mängd släckmedel

Om mängden släckmedel är avsedd att skydda mer än ett utrymme behöver inte den sammanlagda mängden tillgängligt släckmedel vara större än den mängd som är nödvändig för det största utrymme som skall skyddas.

9.   Installation, inspektion och dokumentation

a)

Systemet får endast installeras eller modifieras av en firma som är specialist på brandbekämpningssystem. De krav som anges av tillverkaren av släckmedlet och systemtillverkaren (produkt- och säkerhetsdatablad) skall uppfyllas.

b)

Systemet skall kontrolleras av en expert enligt följande:

aa)

Innan det tas i drift.

bb)

Efter det att det har utlösts, innan det åter tas i drift.

cc)

Efter modifieringar eller reparationer.

dd)

Regelbundet minst vartannat år.

c)

Vid inspektionen skall experten kontrollera huruvida systemet uppfyller kraven i detta kapitel.

d)

Inspektionen skall omfatta åtminstone följande:

aa)

Yttre inspektion av hela installationen.

bb)

Tätkontroll av rörledningar.

cc)

Kontroll av funktionen hos övervaknings- och utlösningssystem.

dd)

Kontroll av tanktryck och innehåll.

ee)

Kontroll av täthet och låsanordningar i det utrymme som skall skydddas.

ff)

Kontroll av brandlarmssystemet.

gg)

Kontroll av varningssystemet.

e)

Ett inspektionscertifikat, som undertecknats av inspektören och som anger inspektionsdatum skall utfärdas.

f)

Antalet fasta brandbekämpningssystem skall föras in i gemenskapscertifikatet.

10.   CO2-brandbekämpningssystem

För brandbekämpningssystem där CO2 används som släckmedel skall, utöver kraven enligt punkterna 1-9, följande bestämmelser uppfyllas:

a)

CO2-behållare skall vara placerade utanför det utrymme som skall skyddas, i ett utrymme eller skåp som är hermetiskt avskilt från övriga utrymmen. Dörrarna till dessa utrymmen och skåp skall öppnas utåt, vara låsbara och på utsidan ha en symbol för ”Allmän fara” enligt figur 4 i tillägg I, åtminstone 5 cm hög, tillsammans med angivelsen ”CO2” i samma färg och av samma höjd.

b)

Utrymmen under däck för CO2-behållare skall endast kunna nås från det fria. Dessa utrymmen skall ha ett eget, tillräckligt, artificiellt ventilationssystem med utsugningstrummor, vilket är fullständigt avskilt från övriga ventilationssystem ombord.

c)

CO2-behållarna får inte fyllas till mer än 0,75 kg/l. Den specifika volymen för CO2-gas som inte är under tryck skall anses vara 0,56 m3/kg.

d)

Volymen CO2 för det utrymme som skall skyddas skall uppgå till minst 40 % av utrymmets bruttovolym. Det skall vara möjligt att tillföra denna volym inom 120 sekunder och att kontrollera huruvida tillförseln har slutförts.

e)

Att öppna behållarventilerna och att manövrera flödesventilen skall vara skilda operationer.

f)

Den lämpliga tid som avses i punkt 6 b skall uppgå till minst 20 sekunder. Det skall finnas en tillförlitlig anordning som säkerställer tidsfristen innan CO2-gasen avges.

11.   HFC-227ea-brandbekämpningssystem

För brandbekämpningssystem i vilka HFC-227ea används som släckmedel skall utöver kraven i punkterna 1-9 följande bestämmelser uppfyllas:

a)

Om flera utrymmen med olika bruttovolym skall skyddas, skall varje utrymme vara försett med eget brandbekämpningssystem.

b)

Varje HFC-227ea-behållare som är installerad i det utrymme som skall skyddas skall vara försedd med en övertryckssventil. Om behållaren utsätts för följderna av en brand och brandbekämpningssystemet inte har utlösts, skall övertrycksventilen utan risk släppa ut behållarens innehåll i det utrymme som skall skyddas.

c)

Varje behållare skall vara utrustad med en anordning för kontroll av gastrycket.

d)

Behållarna får inte fyllas till mer än 1,15 kg/l. Den specifika volymen för HFC-227ea som inte står under tryck skall anses vara 0,1374 m3/kg.

e)

Volymen HFC-227ea för det utrymme som skall skyddas skall vara minst 8 % av utrymmets bruttovolym. Volymen skall avges inom 10 sekunder.

f)

HFC-227ea-behållarna skall vara försedda med en tryckövervakare som utlöser en akustisk eller optisk varningssignal i styrhytten vid icke avsedd förlust av drivmedel. Om det inte finns någon styrhytt skall varningssignalen avges utanför det utrymme som skall skyddas.

g)

Efter utlösning av systemet får koncentrationen i det utrymme som skall skyddas inte överstiga 10,5 %.

h)

Brandbekämpningssystemet får inte innehålla några delar av aluminium

12.   IG-541-brandbekämpningssystem

För brandbekämpningssystem i vilka IG-541 används som släckmedel skall utöver kraven i punkterna 1–9 följande bestämmelser uppfyllas:

a)

Om flera utrymmen med olika bruttovolym skall skyddas, skall varje utrymme vara försett med eget brandbekämpningssystem.

b)

Varje IG-541-behållare som är installerad i det utrymme som skall skyddas skall vara försedd med en övertryckssventil. Om behållaren utsätts för följderna av en brand och brandbekämpningssystemet inte har utlösts, skall övertrycksventilen utan risker släppa ut behållarens innehåll i det utrymme som skall skyddas.

c)

Varje behållare skall vara utrustad med en anordning för kontroll av innehållet.

d)

Behållarens fyllnadstryck får inte överstiga 200 bar vid +15 °C.

e)

Volymen IG-541 för det utrymme som skall skyddas skall vara minst 44 % och högst 50 % av utrymmets bruttovolym. Volymen skall avges inom 120 sekunder.

13.   Brandbekämpningssystem för skydd av föremål

För att skydda föremål i maskin-, pann- och pumprum skall fasta brandbekämpningssystem vara tillåtna endast på grundval av rekommendationer från kommittén.

Artikel 10.04

Arbetsbåtar

1.   Följande farkoster skall vara utrustade med arbetsbåt enligt Europastandard EN 1914:1997:

a)

Motorfartyg och pråmar på över 150 dwt.

b)

Bogserfartyg och skjutbogserare med ett volymdeplacement på över 150 m3.

c)

Flytande utrustning.

d)

Passagerarfartyg.

2.   Arbetsbåtar skall snabbt och säkert kunna sjösättas av en enda person inom fem minuter från det första nödvändiga handgreppet. Om ett motordrivet system för sjösättning används skall det vara så konstruerat att båten ändå kan sjösättas snabbt och säkert om motorn inte skulle fungera.

3.   Uppblåsbara arbetsbåtar skall inspekteras enligt tillverkarens anvisningar.

Artikel 10.05

Livbojar och räddningsvästar

1.   Ombord på farkoster skall det finnas minst tre livbojar enligt Europastandard EN 14144:2002. De skall vara klara för användning och placerade på lämplig plats på däck, men inte fastgjorda vid sina hållare. Minst en livboj skall vara placerad i omedelbar närhet av styrhytten och vara utrustad med självtändande ljus som drivs av ett batteri och som inte släcks i vatten.

2.   Det skall finnas en personlig, automatiskt uppblåsbar räddningsväst enligt Europastandard EN 395:1998 eller EN 396:1998 inom räckhåll för alla personer som normalt finns ombord.

För barn är även icke-uppblåsbara räddningsvästar i enlighet med dessa standarder tillåtna.

3.   De skall inspekteras enligt tillverkarens anvisningar.

KAPITEL 11

SÄKERHET I ARBETSUTRYMMENA

Artikel 11.01

Allmänna föreskrifter

1.   Fartyg skall vara byggda, utformade och utrustade på så sätt att man kan arbeta och förflytta sig säkert.

2.   Fasta anläggningar som krävs för arbetet ombord skall vara utformade, planerade och skyddade på så sätt att drift, användning och underhåll kan utföras säkert och obehindrat. I tillämpliga fall skall rörliga eller heta delar vara försedda med skydd.

Artikel 11.02

Skydd mot fall

1.   Däck och skarndäck skall vara plana, och det skall inte finnas platser där det finns risk att snubbla. Vatten skall inte kunna ansamla sig.

2.   Däck och skarndäck, durkar i maskinrum, trappavsatser, trappor och översidan av pollarna på skarndäck skall vara halkskyddade.

3.   Översidan av pollare på skarndäck och alla hinder i passager, såsom kanten på trappsteg, skall vara märkta med en färg som kontrasterar mot det omgivande däcket.

4.   Ytterkanten på däck liksom arbetsutrymmen där det är möjligt att falla mer än 1 m skall vara försedda med relingar eller karmar som är minst 0,70 m höga eller skyddsräcken enligt Europastandard EN 711:1995, bestående av en ledstång, en stång i knähöjd och en fotlist. Skarndäck skall vara försedda med en fotlist och en oavbruten ledstång fäst vid karmen. Ledstänger utefter karmen krävs inte om skarndäcken är försedda med fasta skyddsräcken vid fartygssidan.

5.   Vid arbetsutrymmen där det föreligger risk för fall på mer än 1 m får inspektionsorganet för att garantera säkra arbetsförhållanden kräva lämpliga tillbehör och utrustning.

Artikel 11.03

Arbetsutrymmenas storlek

Arbetsutrymmena skall vara så dimensionerade att alla som arbetar där har tillräcklig rörelsefrihet.

Artikel 11.04

Skarndäck

1.   Ett skarndäcks fria bredd får inte understiga 0,60 m. Denna bredd får minskas till 0,50 m på vissa ställen som är nödvändiga för fartygets drift såsom vid ventiler för spolning av däck. Vid pollare och knapar får bredden minskas till 0,40 m.

2.   Upp till en höjd på 0,90 m över skarndäck får skarndäckets fria bredd minskas till 0,54 m på villkor att den fria bredden ovanför, mellan skrovets ytterkant och lastrummens innerkant, är minst 0,65 m. I så fall får skarndäckets fria bredd minskas till 0,50 m om skarndäckets yttre kant är försedd med ett skyddsräcke i enlighet med Europastandard EN 711:1995 för att förhindra fall. På farkoster med en längd på högst 55 m och med bostadsutrymmen endast i farkostens aktre del krävs inga skyddsräcken.

3.   Föreskrifterna i punkterna 1 och 2 gäller upp till en höjd på 2,00 m ovanför skarndäck.

Artikel 11.05

Tillträdesvägar till arbetsutrymmen

1.   Tillträden och passager för förflyttning av personer och föremål skall vara av tillräcklig storlek och anordnade enligt följande:

a)

Framför tillträdesöppningen skall det finnas tillräcklig plats så att förflyttningar inte hindras.

b)

Passagens fria bredd skall vara lämplig för arbetsutrymmets funktion och vara minst 0,60 m, med undantag för farkoster med en bredd på mindre än 8 m, där bredden för fri passage får minskas till 0,50 m.

c)

Passagens fria höjd inklusive tröskeln skall vara minst 1,90 m.

2.   Dörrar skall vara utformade så att de kan öppnas och stängas utan fara från båda håll. De skall vara skyddade så att de inte kan stänga eller öppna sig av sig själva.

3.   Lämpliga trappor, lejdare eller steg skall finnas om det är en nivåskillnad på mer än 0,50 m vid tillträdesvägar, utgångar eller passager.

4.   Vid permanent bemannade arbetsutrymmen skall det finnas trappor om nivåskillnaden överstiger 1 m. Detta krav gäller inte nödutgångar.

5.   På fartyg med lastrum skall det finnas åtminstone en fast tillträdesanordning i varje ända av varje lastrum.

Med avvikelse från första meningen får den fasta tillträdesanordningen avvaras om det finns minst två flyttbara lejdare som når minst 3 stegpinnar över luckkarmen vid en lutningsvinkel på 60°.

Artikel 11.06

Utgångar och nödutgångar

1.   Utgångarnas, inklusive nödutgångarnas, antal, utformning och dimensioner, skall vara anpassade till utrymmenas ändamål och storlek. Om en av utgångarna är en nödutgång skall den vara tydligt markerad som sådan.

2.   Nödutgångar eller ljusventiler eller skylight som skall användas som nödutgångar skall ha en fri öppning på minst 0,36 m2, och den minsta dimensionen får inte vara mindre än 0,50 m.

Artikel 11.07

Lejdare, steg och liknande anordningar

1.   Trappor och lejdare skall vara säkert fastsatta. Trappor skall vara minst 0,60 m breda, den fria bredden mellan räckena minst 0,60 m och trappstegens djup inte mindre än 0,15 m. Trappstegen skall vara ytsträva, och trappor med mer än tre trappsteg skall vara försedda med räcken.

2.   Lejdare och stegpinnar skall ha en fri bredd på minst 0,30 m. Avståndet mellan två stegpinnar får inte vara mer än 0,30 m, och avståndet mellan stegpinnar och skott inte mindre än 0,15 m.

3.   Lejdare och stegpinnar skall vara markerade så att de syns uppifrån och vara försedda med grabbräcken ovanför utgångarna.

4.   Flyttbara lejdare skall vara minst 0,40 m breda och minst 0,50 m vid basen. Det skall vara möjligt att säkerställa att de inte välter och glider. Stegpinnarna skall vara fast monterade i stängerna.

Artikel 11.08

Inre utrymmen

1.   Arbetsutrymmena inuti fartyget skall vara anpassade vad beträffar dimensioner, utformning och inredning efter det arbete som skall utföras där, och uppfylla hälso- och säkerhetskraven. De skall vara försedda med tillräcklig, ej bländande belysning och tillräckliga ventilationsanordningar. Vid behov skall de vara utrustande med uppvärmningsanordningar som kan åstadkomma lämplig temperatur.

2.   Durkarna i arbetsutrymmena inuti fartyget skall vara i starkt och hållbart utförande, och vara utformade så att de inte utgör en snubbelrisk samt vara halkskyddade. Öppningar i däck och durkar skall, när de står öppna, vara försedda med anordningar för att förhindra att personer faller ner, och ljusventiler och skylight skall vara placerade och utrustade så att de kan hanteras och rengöras utan risk.

Artikel 11.09

Skydd mot buller och vibrationer

1.   Arbetsutrymmena skall vara placerade, utrustade och utformade så att besättningen inte utsätts för skadliga vibrationer.

2.   Permanenta arbetsutrymmen skall dessutom vara byggda och ljudisolerade så att besättningens hälsa och säkerhet inte påverkas av buller.

3.   För besättning som dagligen kan komma att utsättas för bullernivåer som överstiger 85 dB(A) skall det finnas personligt hörselskydd. I arbetsutrymmen där bullernivåerna överstiger 90 dB(A) skall det anges att användning av hörselskydd är obligatorisk genom symbolen ”Använd hörselskydd”, varvid symbolens diameter skall uppgå till minst 10 cm enligt figur 7 i tillägg I.

Artikel 11.10

Lastluckor

1.   Lastluckor skall vara lätt åtkomliga och kunna hanteras utan risk. Lastlucksdelar som väger mer än 40 kg skall dessutom vara utformade så att de kan glida eller svänga eller vara utrustade med mekaniska öppningsanordningar. Lastluckor som hanteras med lyftutrustning skall vara utrustade med adekvata och lättåtkomliga anordningar för fastkoppling. Lastluckor som inte är fritt utbytbara och luckkarmar skall vara försedda med tydlig märkning som anger till vilken öppning lastluckorna hör, och vilket läge i öppningen som är det rätta.

2.   Lastluckor skall vara fastsatta så att de inte kan lyftas av vinden eller av lastutrustning. Skjutbara luckor skall vara försedda med en stoppmekanism som förhindrar att de oavsiktligt förskjuts mer än 0,40 m i horisontell riktning; de skall kunna låsas i slutläget. Det skall finnas lämpliga anordningar för förvaring av staplade lastluckor.

3.   Vid mekaniskt hanterade lastluckor skall krafttillförseln kopplas från automatiskt om brytaren släpps upp.

4.   Lastluckor skall kunna stå emot de belastningar som de kan tänkas utsättas för: Lastluckor som är konstruerade på så sätt att man skall kunna beträda dem skall kunna tåla punktbelastningar på minst 75 kilo. Lastluckor som inte är konstruerade för att man skall kunna beträda dem skall vara märkta som sådana. Lastluckor avsedda att bära däckslast skall vara märkta med högsta tillåtna belastning i t/m2. Om det krävs stöd vid högsta tillåtna belastning skall detta vara angivet på lämplig plats; i detta fall skall de tillämpliga ritningarna medföras ombord.

Artikel 11.11

Vinschar

1.   Vinschar skall vara så konstruerade att arbetet kan utföras riskfritt. De skall vara försedda med anordningar som förhindrar oavsiktlig återgång av lasten. Vinschar som inte har automatisk spärrning skall vara utrustade med en broms som är dimensionerad efter vinscharnas dragkraft.

2.   Vinschar som manövreras med handkraft skall vara försedda med anordningar som förhindrar att veven ändrar riktning. Vinschar som kan manövreras både med maskinkraft och handkraft skall utformas så att reglaget för maskinkraft omöjligen kan sätta reglaget för handkraft i rörelse.

Artikel 11.12

Kranar

1.   Kranar skall vara konstruerade enligt god skeppsbyggnadsstandard. De krafter som uppstår under användningen skall överföras på ett säkert sätt till fartygets struktur; de får inte äventyra fartygets stabilitet.

2.   På kranen skall en tillverkarskylt vara anbringad med följande uppgifter:

a)

Tillverkarens namn och adress.

b)

CE-märkning, med tillverkningsår.

c)

Uppgift om serie eller typ.

d)

I tillämpliga fall, serienummer.

3.   Högsta tillåtna belastningar skall vara angivna på kranen på ett outplånligt och väl synligt sätt.

För kranar vars säkra arbetsbelastning inte överstiger 2 000 kg räcker det att säker arbetsbelastning vid maximalt utligg anges på kranen på ett outplånligt och väl synligt sätt.

4.   Det skall finnas skyddsanordningar mot kross- och skärolyckor. Det skall finnas ett säkerhetsavstånd på 0,5 m uppåt, nedåt och åt sidorna mellan kranens yttersta delar och alla omgivande föremål. Inget säkerhetsavstånd åt sidorna krävs utanför arbetsutrymmen och passager.

5.   Det skall vara möjligt att skydda maskindrivna kranar mot obehörig användning. De skall endast kunna startas från kranens styrplats. Kontrolldonen skall ha automatisk återgång (återfjädrande knappar); kontrollriktningen skall framgå klart.

Vid kraftbortfall skall lasten inte kunna falla ned av sig själv. Ej avsedda kranrörelser skall förhindras.

Hissanordningens rörelse uppåt och överskridande av den säkra arbetsbelastningen skall begränsas genom lämplig anordning. Hissanordningens rörelse nedåt skall begränsas om det enligt planerade driftförhållanden när kroken fästs kan vara färre än två varv kabel kvar på trumman. När de automatiska begränsningsanordningarna har aktiverats, skall rörelse i motsatt riktning fortfarande vara möjlig.

Brotthållfastheten för rörliga kablar skall motsvara fem gånger den tillåtna belastningen för kabeln. Kabelns konstruktion skall vara felfri och utformningen lämplig för användning i kran.

6.   Innan kranen tas i bruk för första gången eller innan den tas i bruk igen efter större modifieringar, skall det bestyrkas att kranen har tillräcklig styrka och stabilitet med hjälp av beräkningar och ett belastningsprov.

För kranar vars säkra arbetsbelastning inte överstiger 2 000 kg kan en expert besluta att beräkningen helt eller delvis får ersättas av ett belastningsprov med en belastning 1,25 gånger större än den säkra arbetsbelastningen, utfört över hela arbetsområdet.

Det godkännandeprov som avses i första och andra stycket skall utföras av en expert som erkänts av inspektionsorganet.

7.   Kranar skall kontrolleras regelbundet och minst var tolfte månad, av en behörig person. Under den inspektionen skall det fastställas genom okulärbesiktning och funktionskontroll huruvida kranen är i säkert skick.

8.   Minst vart tionde år efter godkännandeprovet skall kranen återigen inspekteras av en expert som erkänts av ett inspektionsorgan.

9.   Kranar med högre säker arbetsbelastning än 2 000 kg eller som används för lastning och lossning eller som är installerade på lyftbockar, pontoner och annan flytande utrustning eller arbetsfarkoster skall dessutom uppfylla kraven i en medlemsstat.

10.   För samtliga kranar skall minst följande handlingar medföras ombord:

a)

Bruksanvisning från kranens tillverkare. Bruksanvisningen skall minst innehålla följande uppgifter:

 

Kontrolldonens användningsområde och funktion.

 

Högsta tillåtna säkra arbetsbelastning vid olika utligg.

 

Högsta tillåtna lutning av kranen.

 

Anvisningar om installation och underhåll.

 

Anvisningar om regelbundna kontroller.

 

Allmänna tekniska uppgifter.

b)

Intyg om utförda kontroller enligt punkterna 6–8 eller 9.

Artikel 11.13

Förvaring av brandfarliga vätskor

För förvaring av brandfarliga vätskor med lägre antändningstemperatur än 55 °C skall det på däck finnas ett ventilerat skåp i icke brännbart material. På skåpets utsida skall den finnas en symbol ”Ingen öppen eld och Rökning förbjuden” med en diameter på minst 10 cm enligt figur 2 i tillägg I.

KAPITEL 12

BOSTADSUTRYMMEN

Artikel 12.01

Allmänna föreskrifter

1.   Fartyg skall ha bostadsutrymmen för de personer som normalt bor ombord, eller åtminstone för minimibesättningen.

2.   Bostadsutrymmen skall vara utformade, anordnade och utrustade så att de ombordvarandes behov tillgodoses vad gäller hälsa, säkerhet och välbefinnande. De skall vara lätt tillgängliga, vägen dit skall vara helt säker, och de skall vara isolerade mot värme och kyla.

3.   Inspektionsorganet kan bevilja undantag från föreskrifterna i detta kapitel, om de ombordvarandes hälsa och säkerhet säkerställs på annat sätt.

4.   Inspektionsorganet skall i gemenskapscertifikatet föra in eventuella begränsningar av fartygets dagliga användning som är knutna till undantagen i punkt 3.

Artikel 12.02

Särskilda konstruktionsföreskrifter

1.   Bostadsutrymmena skall kunna vädras på lämpligt sätt även med dörrarna stängda; dessutom skall det vara tillräckligt dagsljus i gemensamma uppehållsrum, och man skall i möjligaste mån kunna se ut.

2.   Om bostadsutrymmena saknar tillträde i däcksnivå och nivåskillnaden är 0,30 m eller mer, skall utrymmena kunna nås genom trappor.

3.   I fartygets förliga del får inga durkar ligga lägre än 1,20 m under flytvattenlinjen vid största djupgående.

4.   Uppehållsrummen och sovrummen skall ha minst två utgångar som är belägna så långt som möjligt från varandra och som används som räddningsvägar. En utgång kan vara utformad som en nödutgång: Denna föreskrift gäller inte utrymmen med en utgång som leder direkt ut mot däck eller mot en gång som används som räddningsväg, under förutsättning att gången har två utgångar på avstånd från varandra som leder ut mot babord och styrbord. Nödutgångar, som kan vara skylight eller ljusventiler, skall ha en fri öppning på minst 0,36 m2, och den kortaste sidan skall vara minst 0,50 m och medge snabb evakuering i en nödsituation. Räddningsvägarnas isolering och ytor skall vara av flamhämmande material, och räddningsvägarna skall när som helst kunna användas med hjälp av lämpliga medel såsom lejdare eller stegpinnar.

5.   Bostadsutrymmen skall vara skyddade mot otillåtet buller och vibrationer. Ljudtrycksnivåerna får inte överskrida följande värden:

a)

I gemensamma uppehållsrum: 70 dB(A).

b)

I sovrum: 60 dB(A). Denna föreskrift gäller inte fartyg som används uteslutande utanför besättningens viloperiod enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning. Begränsningen av den dagliga användningsperioden skall införas i gemenskapscertifikatet.

6.   Bostadsutrymmen skall ha en fri höjd på minst 2 m.

7.   Som regel skall fartyg ha minst ett gemensamt uppehållsrum, som är avskilt från sovrummen.

8.   De gemensamma uppehållsrummens fria golvyta skall vara minst 2 m2 per person, dock minst 8 m2 totalt (möbler, med undantag för bord och stolar oräknade).

9.   Volymen i varje privat bostadsutrymme eller sovrum skall vara minst 7 m3.

10.   Luftvolymen per person skall vara minst 3,5 m3 i privata bostadsutrymmen. I sovrum skall luftvolymen vara minst 5 m3 för den första personen och 3 m3 för varje ytterligare person (med undantag för möbler). Sovhytter skall i möjligaste mån vara avsedda för högst två personer. Bäddarna skall vara på minst 0,30 meters höjd över durken. Våningsbäddar skall ha en fri höjd på minst 0,60 m ovanför varje bädd.

11.   Dörrar skall ha en öppning vars övre kant är minst 1,90 m över däcket eller durken och en fri bredd på minst 0,60 m. Den föreskrivna höjden får uppnås med hjälp av skjutbara eller uppfällbara skyddstak eller luckor. Dörrarna skall öppnas utåt och det skall vara möjligt att öppna dem från båda sidor. Trösklar får inte vara högre än 0,40 m, men bestämmelser i andra säkerhetsföreskrifter skall följas.

12.   Trappor skall vara fast monterade och säkert framkomliga. Detta krav skall anses vara uppfyllt om

a)

trappans bredd är minst 0,60 m,

b)

trappstegens djup är minst 0,15 m,

c)

trappstegen är halkskyddade, och

d)

trappor med mer än tre trappsteg är försedda med minst ett räcke eller handtag.

13.   Rörledningar för farliga gaser eller vätskor, särskilt rörledningar under så högt tryck att en läcka kan innebära fara för människor, får inte finnas i bostadsutrymmen eller i gångar som leder till bostadsutrymmen. Detta krav gäller inte ångrör och rörledningar i hydrauliska system, förutsatt att de är omgivna av ett skyddande hölje av metall, och inte heller anläggningar med flytande gas för hushållsändamål.

Artikel 12.03

Sanitära anordningar

1.   Som minimikrav skall följande sanitära anordningar finnas ombord på ett fartyg med bostadsutrymmen:

a)

En toalett för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av sex besättningsmedlemmar. Toalettutrymmet skall kunna vädras med frisk luft.

b)

Ett tvättfat med avlopp, med varmt och kallt dricksvatten för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av fyra besättningsmedlemmar.

c)

Dusch eller badkar med varmt och kallt dricksvatten för varje bostadsutrymme eller för varje grupp av sex besättningsmedlemmar.

2.   De sanitära anordningarna skall ligga i omedelbar anslutning till bostadsutrymmena. Från toalettutrymmet får man inte ha direkt tillträde till kök, mässar eller kombinerade gemensamma uppehållsrum och kök.

3.   Toalettutrymmen skall ha en golvyta på minst 1 m2, med en bredd på minst 0,75 m och en längd på minst 1,10 m. Toalettutrymmen i en- eller tvåmanshytter kan vara mindre. Om ett toalettutrymme har ett tvättfat och/eller en dusch, skall golvytan ökas med minst den golvyta som upptas av tvättfatet eller duschen (respektive badkaret).

Artikel 12.04

Kök

1.   Kök kan vara kombinerade med gemensamma uppehållsrum.

2.   Kök skall omfatta följande utrustning:

a)

Spis.

b)

Diskbänk med avlopp.

c)

Kran med dricksvatten.

d)

Kylskåp.

e)

Tillräckligt med utrymme för förråd och arbete.

3.   Mässdelen i kombinerade kök och gemensamma uppehållsrum skall vara tillräckligt stor för det antal besättningsmedlemmar som normalt uppehåller sig där samtidigt. Sittplatserna skall vara minst 0,60 m breda.

Artikel 12.05

Dricksvatten

1.   Fartyg med bostadsutrymmen skall vara utrustade med en dricksvattenanläggning. På dricksvattentankens påfyllningsöppningar och dricksvattenslangarna skall det finnas märkning om att de bara är avsedda för dricksvatten. Anslutningen för påfyllning av vatten skall befinna sig över däck.

2.   Dricksvattenanläggningar skall

a)

på innerytorna vara gjorda av korrosionsbeständigt material som inte utgör någon hälsofara,

b)

sakna rörledningssektioner där ett regelbundet vattenflöde inte kan garanteras,

c)

vara skyddade så att de inte blir för varma.

3.   Dessutom skall dricksvattentankar

a)

ha en kapacitet på minst 150 l per person som normalt befinner sig ombord, eller åtminstone per medlem i minimibesättningen,

b)

ha en lämplig, låsbar öppning för rengöring av insidan,