27.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 372/1

(1)

Det är nödvändigt att främja kulturutbyte och samarbete för att den kulturella och språkliga mångfalden i Europa skall respekteras och främjas och de europeiska medborgarnas kunskaper om andra kulturer i Europa förbättras, samtidigt som deras medvetenhet om det gemensamma europeiska kulturarv som de delar ökas. Främjandet av samarbete och mångfald på det kulturella och språkliga området bidrar därmed till att ge det europeiska medborgarskapet ett konkret innehåll genom att uppmuntra de europeiska medborgarna till att delta direkt i integrationsprocessen.

(2)

En aktiv kulturpolitik som har som mål att bevara den europeiska kulturella mångfalden och att främja Europeiska unionens gemensamma kulturinslag och kulturarv kan bidra till att göra unionen mer synlig utåt.

(3)

Om man vill ha medborgarnas fulla stöd till och aktiva deltagande i den europeiska integrationen bör större tonvikt läggas vid deras gemensamma kulturella värderingar och rötter som en av de centrala delarna i deras identitet och tillhörighet i ett samhälle som grundas på frihet, rättvisa, demokrati, respekt för mänsklig värdighet och integritet, tolerans och solidaritet i full överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(4)

Det är nödvändigt att kultursektorn bidrar till och har en roll i en bredare europeisk politisk utveckling. Kultursektorn i sig är en viktig arbetsgivare och det finns dessutom ett klart samband mellan investeringar i kultur och ekonomisk utveckling, varför det är viktigt att stärka kulturpolitiken på regional, nationell och europeisk nivå. Kulturindustrins plats i den utveckling som äger rum enligt Lissabonstrategin bör därför förstärkas, eftersom denna industri i allt högre grad bidrar till den europeiska ekonomin.

(5)

Det är också nödvändigt att främja medborgarnas aktiva samhällsengagemang och bekämpa alla former av utestängning, bl.a. rasism och främlingsfientlighet. En förbättrad tillgång till kultur för så många som möjligt kan vara ett sätt att bekämpa social utslagning.

(6)

I artikel 3 i fördraget föreskrivs att gemenskapen i all verksamhet som avses i den artikeln skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(7)

Kulturprogrammen Kaleidoscope, Ariane och Rafael samt Kultur 2000, vilka inrättades genom beslut nr 719/96/EG (3), 2085/97/EG (4), 2228/97/EG (5) respektive 508/2000/EG (6), innebar positiva etapper i genomförandet av gemenskapens kulturpolitik. Gemenskapen har på så sätt skaffat sig stor erfarenhet, särskilt tack vare utvärderingen av dessa kulturprogram. Nu bör man rationalisera och förstärka gemenskapens kulturinsatser med stöd av resultaten av dessa utvärderingar, resultaten av samråden med alla berörda parter och de europeiska institutionernas arbete på senare tid. Ett program bör därför inrättas för detta ändamål.

(8)

De europeiska institutionerna har vid många tillfällen uttalat sig om ämnen som rör gemenskapens kulturverksamhet och om betydelsen av kultursamarbete: i synnerhet rådet i sina resolutioner av den 25 juni 2002 om en ny arbetsplan för det europeiska samarbetet på kulturområdet (7) och av den 19 december 2002 om genomförande av arbetsplanen för europeiskt samarbete på kulturområdet (8), Europaparlamentet i sina resolutioner av den 5 september 2001 om kultursamarbete inom Europeiska unionen (9), av den 28 februari 2002 om genomförandet av programmet Kultur 2000 (10), och av den 22 oktober 2002 om betydelsen av och dynamiken i teater och annan scenkonst i ett utvidgat Europa (11) och av den 4 september 2003 om kulturindustrin (12) samt Regionkommittén i sitt yttrande av den 9 oktober 2003 om en förlängning av programmet Kultur 2000.

(9)

Rådet har i sina ovan nämnda resolutioner betonat att det är nödvändigt att anta en mer sammanhängande strategi för kulturen på gemenskapsnivå och att europeiskt mervärde är en grundläggande och avgörande idé i europeiskt kultursamarbete och ett allmänt villkor för gemenskapens insatser på kulturområdet.

(10)

För att ett gemensamt kulturområde för de europeiska folken skall kunna bli verklighet är det viktigt att man främjar den transnationella rörligheten för dem som arbetar inom kultursektorn och för konstverk och konstnärliga och kulturella produkter samt att man främjar dialog och kulturutbyte.

(11)

Rådet har, i sina slutsatser av den 16 november 2004 om arbetsplanen för kultur 2005-2006, Europaparlamentet, i sin resolution av den 4 september 2003 om kulturindustrin, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, i sitt yttrande av den 28 januari 2004 om kulturindustrin i Europa, uttryckt sin syn på behovet av att ta större hänsyn till den icke-audiovisuella kulturindustrins specifika ekonomiska och sociala särdrag. Dessutom bör det i det nya programmet tas hänsyn till de förberedande samarbetsinsatser på kulturområdet som stöddes mellan 2002 och 2004.

(12)

I detta sammanhang bör man främja ett utökat samarbete mellan aktörerna på kulturområdet och uppmuntra dem att bilda fleråriga samarbetsprojekt så att det därigenom blir möjligt för dem att genomföra gemensamma aktiviteter, stödja mer målinriktade insatser med ett verkligt europeiskt mervärde, stödja kulturevenemang med högt symbolvärde, stödja europeiska organisationer som samarbetar på kulturområdet, uppmuntra analyser av utvalda ämnen av europeiskt intresse samt ge stöd till insamling och spridning av information och till insatser avsedda att maximera verkan av projekt som rör europeiskt kultursamarbete och utveckling av en europeisk kulturpolitik.

(13)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsinsats för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” för åren 2007 till 2019 (13) bör denna insats få en omfattande finansiering, eftersom den får stor uppmärksamhet i Europa och bidrar till att förstärka känslan av tillhörighet till ett gemensamt kulturområde. Tonvikten i detta evenemang bör ligga på det transeuropeiska samarbetet på kulturområdet.

(14)

Det bör ges driftsbidrag till organisationer som arbetar för europeiskt kultursamarbete och därmed fungerar som ambassadörer för europeisk kultur, med stöd i den erfarenhet som Europeiska unionen skaffat sig genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 792/2004/EG av den 21 april 2004 om upprättande av ett handlingsprogram för gemenskapen för att främja organisationer verksamma på europeisk nivå inom kulturområdet (14).

(15)

Programmet måste i överensstämmelse med principen om yttrandefrihet bidra till unionens ansträngningar att främja en hållbar utveckling och bekämpa alla former av diskriminering.

(16)

De kandidatländer och Eftaländer som undertecknat EES-avtalet bör ha möjlighet att delta i gemenskapsprogram i enlighet med de avtal som slutits med dessa länder.

(17)

Vid sitt möte den 19 juni 2003–20 juni 2003 antog Europeiska rådet ”Thessalonikiagendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration”, där det föreskrivs att gemenskapsprogram skall vara öppna för länder som genomgår en stabiliserings- och associeringsprocess, i enlighet med ramavtal som skall slutas mellan gemenskapen och dessa länder. Dessa länder bör om de så önskar, med hänsyn till budgetskäl och politiska prioriteringar, kunna delta i programmet eller i ett mer begränsat samarbete, förutsatt att kompletterande anslag blir tillgängliga och på särskilda villkor som de berörda parterna kommer överens om.

(18)

Programmet bör också vara öppet för samarbete med andra tredjeländer som med gemenskapen har ingått avtal som omfattar kultursamarbete, enligt särskilda regler som skall fastställas närmare.

(19)

För att öka mervärdet av gemenskapens insats är det nödvändigt att se till att de insatser som genomförs som en följd av detta beslut hänger samman med och kompletterar såväl annan gemenskapspolitik som andra gemenskapsinsatser och gemenskapsinstrument av relevans, i överensstämmelse med artikel 151.4 i fördraget. Särskild uppmärksamhet bör ägnas beröringspunkterna mellan gemenskapens åtgärder på kultur- och utbildningsområdet samt insatser som främjar utbyte av bästa praxis och närmare samarbete på europeisk nivå.

(20)

Vad gäller genomförandet av gemenskapsstödet bör hänsyn tas till särdragen hos kultursektorn i Europa, och man bör särskilt se till att de administrativa och finansiella förfarandena förenklas så långt det är möjligt och att de är anpassade till de uppsatta målen och till praxis och utveckling inom kultursektorn.

(21)

Kommissionen, medlemsstaterna och kulturkontaktpunkterna bör verka för att uppmuntra deltagande av mindre aktörer i de fleråriga samarbetsprojekten och i organiserandet av aktiviteter som syftar till att föra samman potentiella projektpartner.

(22)

Programmet bör sammanföra den specifika begåvning och den sakkunskap som kulturaktörer i hela Europa besitter. Om det är nödvändigt bör kommissionen och medlemsstaterna vidta åtgärder för att komma tillrätta med lågt deltagande från kulturaktörerna i någon av medlemsstaterna eller de deltagande länderna.

(23)

Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att säkerställa en regelbunden uppföljning och utvärdering av detta program så att anpassningar kan göras, i synnerhet av prioriteringarna för åtgärdernas genomförande. Utvärderingen bör omfatta en extern utvärdering som skall genomföras av oberoende och opartiska organ.

(24)

I förfarandena för uppföljning och utvärdering av programmet bör specifika, mätbara, uppnåeliga, relevanta och tidsbestämda mål och indikatorer användas.

(25)

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier samt för att driva in belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt.

(26)

Det bör för tiden 1 januari 2007–31 december 2013 inrättas ett enhetligt instrument för finansiering och programplanering av kultursamarbete i form av programmet Kultur.

(27)

I detta beslut fastställs för hela den tid programmet pågår en finansieringsram som utgör den särskilda referensen enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (15).

(28)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (16).

(29)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (17) (nedan kallad ”budgetförordningen”) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning nr 1605/2002 (18).

(30)

Gemenskapens insatser kompletterar de nationella och regionala samarbetsinsatserna inom kulturområdet. Eftersom målen för detta beslut, nämligen att stärka det europeiska kulturområde som grundar sig på ett gemensamt kulturarv (transnationell rörlighet för kulturaktörerna i Europa, transnationell rörlighet för såväl konstverk som kulturella och konstnärliga produkter samt den interkulturella dialogen), på grund av deras transnationella art inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(31)

Övergångsbestämmelser bör införas så att en smidig övergång säkerställs mellan de program som inrättas genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 508/2000/EG och nr 792/2004/EG och det program som inrättas genom detta beslut.

a)

Att främja rörlighet över gränserna för personer som arbetar inom kultursektorn.

b)

Att uppmuntra transnationell rörlighet för konstverk samt för konstnärliga och kulturella produkter.

c)

Att främja interkulturell dialog.

a)

Stöd till kulturinsatser

b)

Stöd till organ som är verksamma på europeisk nivå inom kulturområdet.

c)

Stöd till analyser samt till insamling och spridning av information och till insatser avsedda att maximera verkan av projekt som rör europeiskt kultursamarbete och utveckling av en europeisk kulturpolitik.

a)

Eftaländer som är medlemmar i EES, i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet.

b)

De kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi för anslutning till unionen, i enlighet med allmänna principer och villkor samt de allmänna bestämmelser för deltagande i gemenskapsprogram som fastställts i ramavtalen.

c)

Länderna på västra Balkan, i enlighet med vad som beslutas med dessa länder mot bakgrund av ramavtalen om deras deltagande i gemenskapsprogram.

a)

En årlig arbetsplan som även omfattar prioriteringar, urvalskriterier och urvalsförfaranden.

b)

En årlig budget och fördelningen av medel mellan programmets olika insatser.

c)

Uppföljnings- och utvärderingsförfaranden för programmet.

d)

Gemenskapens finansiella stöd enligt artikel 4.1 a första strecksatsen: belopp, varaktighet, fördelning och mottagare.

a)

De skall ha tillräcklig personal, med yrkeskunskaper och språkkunskaper som lämpar sig för arbete i samband med internationellt samarbete.

b)

De skall ha tillgång till lämplig infrastruktur, särskilt i fråga om informations- och kommunikationsteknik.

c)

De skall verka under sådana administrativa förutsättningar att de på ett korrekt sätt kan utföra sina uppgifter och undvika intressekonflikter.

a)

främja den grundläggande principen om yttrandefrihet,

b)

uppmuntra ökad medvetenhet om vikten av att bidra till en hållbar utveckling,

c)

sträva efter att främja ömsesidig förståelse och tolerans inom Europeiska unionen,

d)

bidra till att undanröja alla former av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

a)

Senast den 31 december 2010, en halvtidsrapport där den utvärderar resultaten samt de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av programmets genomförande.

b)

Senast den 31 december 2011, ett meddelande om programmets fortsatta genomförande.

c)

Senast den 31 december 2015, en utvärderingsrapport efter programmets avslutande.

27.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 372/12

(1)

Rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (3) har ändrats (4) på väsentliga punkter. Av tydlighetsskäl bör det direktivet kodifieras.

(2)

I Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (”Romkonventionen”) fastställs endast kortaste skyddstider för de rättigheter som konventionerna avser, vilket innebär att avtalsslutande stater har möjlighet att föreskriva längre tider. Vissa medlemsstater har utnyttjat denna möjlighet. Vidare har en del medlemsstater ännu inte blivit avtalsslutande parter i Romkonventionen.

(3)

Av denna anledning finns det skillnader i den nationella lagstiftning som reglerar skyddstiderna för upphovsrätt och närstående rättigheter, vilket kan hindra den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster samt snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden. För att den inre marknaden skall kunna fungera väl bör medlemsstaternas lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana inom hela gemenskapen.

(4)

Det är av vikt att fastställa inte bara skyddstiden i sig, utan också vissa tillämpningsföreskrifter, såsom dagen från vilken varje skyddstid skall beräknas.

(5)

Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i artikel 14a.2 b, c, d och 14a.3 i Bernkonventionen.

(6)

Den kortaste skyddstid som fastställs i Bernkonventionen, nämligen upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död, var avsedd att ge skydd för upphovsmannen och de två första generationerna efterlevande. Den genomsnittliga livslängden i gemenskapen har ökat så mycket att denna skyddstid inte längre är tillräcklig för att täcka två generationer.

(7)

Vissa medlemsstater har föreskrivit en längre tid än 50 år efter upphovsmannens död för att uppväga de verkningar som världskrigen haft på utnyttjandet av upphovsmäns verk.

(8)

För att skydda närstående rättigheter har vissa medlemsstater infört en tid på 50 år efter den lagliga utgivningen eller det lagliga offentliggörandet.

(9)

Den diplomatkonferens som hölls under ledning av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) i december 1996 utmynnade i antagandet av WIPO-fördraget om framföranden och fonogram, som behandlar skydd för utövande konstnärer och fonogramproducenter. Genom detta fördrag uppdateras det internationella skyddet av närstående rättigheter i betydande utsträckning.

(10)

Att ta tillbörlig hänsyn till redan förvärvade rättigheter är en av de allmänna rättsprinciper som skyddas av gemenskapens rättsordning. De skyddstider för upphovsrätt och närstående rättigheter som införts genom gemenskapsrätten kan därför inte leda till en minskning av det skydd som rättshavare hade inom gemenskapen före dagen för ikraftträdande av direktiv 93/98/EEG. För att begränsa effekterna av övergångsåtgärderna så långt som möjligt och för att den inre marknaden skall kunna fungera väl bör anpassningen av skyddstiderna ske på lång sikt.

(11)

Upphovsrätten och närstående rättigheter bör ges en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter är av grundläggande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet av dessa rättigheter säkerställer att skapandet upprätthålls och utvecklas, vilket är av intresse för upphovsmännen, kulturindustrin, konsumenterna och samhället i dess helhet.

(12)

För att upprätta en hög skyddsnivå som både uppfyller den inre marknadens krav och behovet av att skapa en rättslig miljö som bidrar till en harmonisk utveckling av litterärt och konstnärligt skapande inom gemenskapen, bör skyddstiden harmoniseras så att den för upphovsrätt fastställs till 70 år efter upphovsmannens död eller 70 år efter det att verket lagligen görs tillgängligt för allmänheten, och för närstående rättigheter till 50 år efter den händelse som gör att skyddstiden börjar löpa.

(13)

Samlingsverk skyddas i enlighet med artikel 2.5 i Bernkonventionen om de utgör intellektuella skapelser på grund av innehållets urval och arrangemang. Dessa verk skyddas som sådana, utan att det påverkar tillämpningen av upphovsrätten till vart och ett av de verk som utgör en del av ett sådant samlingsverk. Särskilda skyddstider bör därför tillämpas för verk som ingår i samlingsverk.

(14)

I samtliga fall där en eller fler fysiska personer identifieras som upphovsmän bör skyddstiden beräknas från deras död. Frågan om upphovsmannaskap till hela eller en del av ett verk är en sakfråga som får bedömas av de nationella domstolarna.

(15)

Skyddstiderna bör beräknas från den 1 januari året efter den relevanta händelsen enligt Bern- och Romkonventionerna.

(16)

Skyddet av fotografier i medlemsstaterna regleras av olika ordningar. Ett fotografiskt verk skall enligt Bernkonventionen anses som originellt om det rör sig om upphovsmannens egna intellektuella skapelse och avspeglar hans personlighet, utan hänsyn tagen till andra bedömningsgrunder såsom värde eller syfte. Skyddet av andra typer av fotografier bör överlåtas till nationell lagstiftning.

(17)

För att undvika skillnader i skyddstiden vad gäller närstående rättigheter är det nödvändigt att fastställa samma utgångspunkt för beräkning av skyddstiden inom hela gemenskapen. Framförande, upptagning, överföring, laglig utgivning och lagligt offentliggörande, dvs. de medel som finns för att på alla relevanta sätt göra föremålet för den närstående rättigheten tillgängligt för allmänheten, bör tas i beaktande vid beräkningen av skyddstiden, oavsett i vilket land uppförandet, upptagningen, överföringen, den lagliga utgivningen eller det lagliga offentliggörandet sker.

(18)

Televisions- och radioföretags rättigheter till sina utsändningar, antingen dessa överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via kabel eller satellit, bör inte vara evig. Det är därför nödvändigt att skyddstiden endast beräknas från den första överföringen av en viss utsändning. Avsikten med denna bestämmelse är att undvika att en ny skyddstid börjar löpa om en utsändning är identisk med en tidigare utsändning.

(19)

Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att behålla eller införa andra närstående rättigheter, särskilt i samband med skydd för kritiska och vetenskapliga publikationer. För att säkerställa överskådlighet på gemenskapsnivå är det dock nödvändigt att medlemsstater som inför nya närstående rättigheter underrättar kommissionen om detta.

(20)

Det bör göras klart att detta direktiv inte är tillämpligt på ideella rättigheter.

(21)

För verk vars ursprungsland enligt Bernkonventionen är ett tredjeland och vars upphovsman inte är en gemenskapsmedborgare, bör en skyddstidsjämförelse ske, i det att den skyddstid som ges inom gemenskapen inte får överstiga den tid som fastställs i detta direktiv.

(22)

Om en rättshavare som inte är en gemenskapsmedborgare har rätt till skydd enligt en internationell överenskommelse bör skyddstiden för närstående rättigheter vara den som fastställs i detta direktiv. Emellertid bör den inte överstiga den tid som fastställts i det tredjeland där rättshavaren är medborgare.

(23)

Skyddstidsjämförelsen bör inte medföra att medlemsstater kommer i konflikt med sina internationella förpliktelser.

(24)

Medlemsstaterna bör även fortsättningsvis ha rätt att anta bestämmelser om tolkning, anpassning och vidare genomförande av sådana avtal om utnyttjande av skyddade verk och andra skyddade prestationer som ingåtts före den förlängning av skyddstiden som detta direktiv medför.

(25)

Hänsyn till förvärvade rättigheter och tredje mans berättigade förväntningar är en del av gemenskapens rättsordning. Medlemsstaterna får därför särskilt föreskriva att upphovsrätt och närstående rättigheter som under vissa omständigheter återupplivas genom detta direktiv, inte får leda till att personer som i god tro inlett utnyttjandet av verken vid en tidpunkt då dessa verk inte var skyddade av upphovsrätt skall behöva betala för detta.

(26)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av direktiven som anges i bilaga I del B.

27.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 372/19

(1)

Grundvatten är en värdefull naturresurs och bör som sådan skyddas mot försämring och kemisk förorening. Detta är särskilt viktigt för grundvattenberoende ekosystem och för användning av grundvatten i dricksvattenförsörjning.

(2)

Grundvattnet är den känsligaste formen av sötvatten och inom Europeiska unionen den största sötvattenförekomsten samt, framför allt, i många regioner en huvudkälla till allmänhetens försörjning av dricksvatten.

(3)

Grundvattnet i vattenförekomster som används för framställning av dricksvatten eller som är avsedda för sådan användning i framtiden måste skyddas så att en försämring av kvaliteten hos sådana vattenförekomster undviks i syfte att minska den nivå av vattenrening som krävs för framställning av dricksvatten, i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (4).

(4)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (5) uppställs målet att uppnå en vattenkvalitet som inte leder till betydande konsekvenser och risker för människors hälsa och miljön.

(5)

För att skydda miljön som helhet, och människors hälsa i synnerhet, måste ohälsosamma koncentrationer av skadliga förorenande ämnen i grundvatten undvikas, förebyggas eller minskas.

(6)

Direktiv 2000/60/EG innehåller allmänna bestämmelser för skydd och bevarande av grundvatten. I enlighet med artikel 17 i det direktivet skall det beslutas om åtgärder för att hindra och reglera förorening av grundvatten, med kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus, kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender och kriterier för fastställande av utgångspunkter för att motverka trender.

(7)

Med beaktande av behovet av att uppnå likformiga skyddsnivåer för grundvatten bör man upprätta kvalitetsnormer och tröskelvärden och utveckla metoder grundade på ett gemensamt tillvägagångssätt för att få kriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status.

(8)

Kvalitetsnormer för nitrater, växtskyddsprodukter och biocider bör fastställas som gemenskapskriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status, och överensstämmelse bör säkerställas med rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (6), rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (8).

(9)

Skyddet av grundvattnet kan i vissa områden kräva att jord- eller skogsbruksmetoderna ändras, vilket möjligen leder till minskade inkomster. I den gemensamma jordbrukspolitiken föreskrivs stödmekanismer för att genomföra åtgärder som uppfyller gemenskapsnormerna i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (9). När det gäller åtgärder för att skydda grundvattnet, kommer det att vara medlemsstaternas uppgift att välja prioriteringar och projekt.

(10)

Bestämmelser om grundvattenförekomsters kemiska status gäller inte höga naturligt förekommande koncentrationer av ämnen eller joner eller deras indikatorer som finns antingen i en grundvattenförekomst eller i förbundna ytvattenförekomster på grund av särskilda hydrogeologiska förhållanden som inte omfattas av definitionen av förorening. De gäller inte heller temporära förändringar inom ett begränsat område av strömriktningen och den kemiska sammansättningen som inte ses som inträngningar.

(11)

Det bör fastställas kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender i fråga om koncentrationer av förorenande ämnen och för fastställande av utgångspunkter för att vända trender, med beaktande av sannolikheten för negativa effekter på förbundna vattenekosystem eller beroende terrestra ekosystem.

(12)

När så är möjligt bör medlemsstaterna använda statistiska förfaranden, under förutsättning att de uppfyller internationella normer och bidrar till jämförbarhet av övervakningsresultat mellan medlemsstaterna under en lång period.

(13)

I enlighet med artikel 22.2 tredje strecksatsen i direktiv 2000/60/EG skall rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (10) upphöra att gälla den 22 december 2013. Det är nödvändigt att sörja för kontinuiteten i det skydd som föreskrivs i direktiv 80/68/EEG avseende åtgärder i syfte att hindra eller begränsa både direkt och indirekt tillförsel av förorenande ämnen i grundvatten.

(14)

Det är nödvändigt att skilja mellan farliga ämnen vars tillförsel bör hindras och andra förorenande ämnen vars tillförsel bör begränsas. Bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG, med en förteckning över de huvudsakliga förorenande ämnen som berör vattenmiljön, bör användas för att identifiera farliga och icke-farliga ämnen som utgör en befintlig eller potentiell föroreningsrisk.

(15)

Åtgärder för att hindra eller begränsa tillförsel av förorenande ämnen till grundvattenförekomster som används för eller är avsedda att i framtiden användas för framställning av dricksvatten i enlighet med artikel 7.1 i direktiv 2000/60/EG bör, i enlighet med artikel 7.2 i det direktivet innefatta sådana åtgärder som är nödvändiga för att se till att det resulterande vattnet enligt det vattenreningssystem som används och i enlighet med gemenskapslagstiftningen uppfyller kraven i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (11). Dessa åtgärder kan även, i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2000/60/EG, innefatta medlemsstaters upprättande av säkerhetszoner av sådan omfattning som det behöriga nationella organet anser nödvändig för att skydda tillgången på dricksvatten. Sådana säkerhetszoner får omfatta en medlemsstats hela territorium.

(16)

För att säkerställa ett likformigt grundvattenskydd bör medlemsstater som delar grundvattenförekomster samordna sin verksamhet när det gäller övervakning, att fastställa tröskelvärden och identifiera aktuella farliga ämnen.

(17)

Tillförlitliga och jämförbara metoder för övervakning av grundvatten är ett viktigt redskap för att bedöma grundvattnets kvalitet och även för att välja de lämpligaste metoderna. I artikel 8.3 och artikel 20 i direktiv 2000/60/EG anges att standardiserade metoder för analys och övervakning av vattnets status kan antas samt, vid behov, riktlinjer om genomförande, inbegripet övervakning.

(18)

Medlemsstaterna bör tillåtas att under vissa omständigheter bevilja undantag från åtgärder för att hindra eller begränsa tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten. Alla undantag bör grunda sig på klara och tydliga kriterier och beskrivas närmare i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt.

(19)

Det bör analyseras vilken inverkan olika tröskelvärden för grundvatten som skall fastställas av medlemsstaterna har på miljöskyddsnivån och på den inre marknadens funktion.

(20)

Forskning bör bedrivas för att ta fram bättre kriterier för att garantera kvaliteten på och skyddet av grundvattnets ekosystem. Om det är nödvändigt bör resultaten av forskningen beaktas när direktivet genomförs eller ses över. Sådan forskning, liksom spridning av kunskaper, erfarenheter och forskningsresultat, behöver uppmuntras och stödjas.

(21)

Det är nödvändigt att föreskriva övergångsåtgärder för tiden mellan det här direktivets genomförandedatum och den dag då direktiv 80/68/EEG upphör att gälla.

(22)

I direktiv 2000/60/EG anges regleringskrav inklusive ett krav på förhandsprövning för konstgjord påfyllning eller förstärkning av grundvattenförekomster, förutsatt att användningen av källan inte äventyrar uppnåendet av de miljömål som fastställts för källan eller den påfyllda eller förstärkta grundvattenförekomsten.

(23)

Artikel 11.2 i samt del B i bilaga VI till direktiv 2000/60/EG innehåller beträffande åtgärdsprogrammet en icke-uttömmande förteckning över kompletterande åtgärder som medlemsstaterna kan välja att anta som en del av åtgärdsprogrammet, bland annat

(24)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

(25)

Det är särskilt nödvändigt att följa det föreskrivande förfarandet med kontroll när det gäller åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering av detta direktiv genom tillägg av nya icke väsentliga delar.

a)

Kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus.

b)

Kriterier för identifiering och vändning av betydande och ihållande uppåtgående trender och för fastställande av utgångspunkter för att vända trender.

1.

kvalitetsnorm för grundvatten: en miljökvalitetsnorm uttryckt som den koncentration av ett särskilt förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator i grundvatten som inte bör överskridas för att människors hälsa och miljön skall skyddas.

2.

tröskelvärde: en kvalitetsnorm för grundvatten som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.

3.

betydande och ihållande uppåtgående trend: varje statistiskt och miljömässigt signifikant ökning av koncentrationen av ett förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator i grundvattnet, för vilken behovet av att vända trenden har fastställts i enlighet med artikel 5.

4.

tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten: en av människors verksamhet orsakad direkt eller indirekt tillförsel av förorenande ämnen till grundvattnet.

5.

bakgrundsvärde: koncentration av ett ämne eller värdet av en indikator i en grundvattenförekomst som inte innebär några, eller endast obetydliga, mänskligt orsakade förändringar jämfört med ostörda förhållanden.

6.

baslinjenivå: det genomsnittliga värde som uppmätts under referensåren 2007 och 2008 på grundval av de övervakningsprogram som genomförts i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG eller, när det gäller ämnen som identifierats efter dessa referensår, under den första period för vilken en representativ period med övervakningsdata finns tillgänglig.

a)

De kvalitetsnormer för grundvatten som avses i bilaga I.

b)

De tröskelvärden som skall fastställas av medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som anges i del A i bilaga II för de förorenande ämnen, grupper av förorenande ämnen och föroreningsindikatorer som på en medlemsstats territorium har fastställts som bidragande till att grundvattenförekomster eller grupper av grundvattenförekomster bedöms vara i riskzonen, med beaktande av åtminstone förteckningen i del B i bilaga II.

a)

de relevanta övervakningsresultaten visar att de villkor som anges i tabell 2.3.2 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG uppfylls, eller

b)

de värden för kvalitetsnormerna för grundvatten som förtecknas i bilaga I och de relevanta tröskelvärden som fastställts i enlighet med artikel 3 och bilaga II inte överskrids vid någon övervakningspunkt i denna grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster, eller

c)

värdet för en kvalitetsnorm för grundvatten eller ett tröskelvärde överskrids vid en eller flera övervakningspunkter men en lämplig undersökning i enlighet med bilaga III bekräftar att

a)

hur trendbedömningen utifrån enskilda övervakningspunkter inom en grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster har bidragit till fastställandet, i enlighet med avsnitt 2.5 i bilaga V till det direktivet, av att dessa förekomster är föremål för en betydande och ihållande uppåtgående trend i koncentrationen av ett förorenande ämne eller en vändning av den trenden, och

b)

skälen till de utgångspunkter som fastställts enligt punkt 3.

a)

alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga tillförsel av farliga ämnen till grundvatten, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3; när medlemsstaterna identifierar sådana ämnen skall de i synnerhet beakta sådana farliga ämnen som hör till de familjer eller grupper av förorenande ämnen som avses i punkterna 1-6 i bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG, samt, om de anses vara farliga, ämnen som hör till de familjer eller grupper av förorenande ämnen som avses i punkterna 7–9 i den bilagan,

b)

för sådana förorenande ämnen som förtecknas i bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG men inte anses farliga och alla andra icke-farliga förorenande ämnen som inte förtecknas i den bilagan men som av medlemsstaterna anses utgöra en befintlig eller potentiell risk för förorening, alla åtgärder som är nödvändiga för att begränsa tillförsel till grundvatten, för att garantera att sådan tillförsel inte förorsakar försämring eller betydande och ihållande uppåtgående trender i koncentrationen av förorenande ämnen i grundvatten. Vid sådana åtgärder skall hänsyn tas åtminstone till fastställd bästa praxis, inbegripet bästa miljöpraxis och bästa tillgängliga teknik enligt tillämplig gemenskapslagstiftning.

a)

är resultatet av direkta utsläpp som har tillåtits i enlighet med artikel 11.3 j i direktiv 2000/60/EG,

b)

av de behöriga myndigheterna anses vara av så obetydlig kvantitet och koncentration att det inte finns någon aktuell eller framtida risk för försämring av kvaliteten på det mottagande grundvattnet,

c)

är följden av olyckor eller undantagsförhållanden med naturliga orsaker som inte rimligtvis kunde ha förutsetts, undvikits eller lindrats,

d)

är resultatet av konstgjord påfyllning eller förstärkning av grundvattenförekomster som tillåtits i enlighet med artikel 11.3 f i direktiv 2000/60/EG,

e)

av de behöriga myndigheterna anses tekniskt omöjlig att förebygga eller begränsa utan att använda

f)

är resultatet av ingrepp i ytvatten, bland annat i syfte att mildra effekterna av översvämningar och torka och för förvaltning av vatten och vattenvägar, även på internationell nivå. Sådan verksamhet, exempelvis skärning, muddring, flyttning och deponering av sediment i ytvatten, skall utföras i enlighet med allmänna bindande regler och i förekommande fall med tillstånd och godkännanden som utfärdats på grundval av sådana regler, vilka utformats av medlemsstaterna för detta ändamål, under förutsättning att sådan tillförsel inte äventyrar uppnåendet av de miljömål som upprättats för de berörda vattenförekomsterna i enlighet med artikel 4.1 b i direktiv 2000/60/EG.

27.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 372/32

(1)

OECD har gjort en farobedömning mot bakgrund av den information som fanns tillgänglig i juli 2002. Enligt bedömningen är perfluoroktansulfonat (PFOS) långlivat, bioackumulerande och toxiskt för däggdjur och ger därför skäl till oro.

(2)

Hälso- och miljöriskerna med PFOS har bedömts i enlighet med principerna i rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (3). Enligt riskbedömningen finns det ett behov av att minska riskerna för hälsan och miljön.

(3)

Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (nedan kallad ”SCHER”) har rådfrågats. SCHER konstaterade att PFOS uppfyller kriterierna för att klassificeras som mycket långlivat, mycket bioackumulerande och toxiskt. PFOS utgör också en potential för långväga transport i miljön samt kan ha en skadlig inverkan och uppfyller därför kriterierna för att betraktas som en långlivad organisk förorening enligt Stockholmskonventionen (4). Enligt SCHER behövs det fler vetenskapliga riskbedömningar av PFOS, men kommittén anser också att det kan bli nödvändigt med riskbegränsningsåtgärder för att undvika att tidigare användningar återupptas. Enligt SCHER förefaller den nuvarande kritiska användningen inom flygindustrin, halvledarindustrin och den fotografiska industrin inte utgöra en relevant risk för miljön eller folkhälsan, om utsläppen i miljön och exponeringen på arbetsplatserna minimeras. När det gäller brandsläckningsskum anser SCHER att hälso- och miljöriskerna med alternativ bör bedömas innan ett slutligt beslut fattas. SCHER anser också att användningen av PFOS i pläteringsindustrin bör begränsas, om det inte finns några andra tillgängliga åtgärder för att minska utsläppen i samband med metallplätering till en betydligt lägre nivå.

(4)

För att skydda folkhälsan och miljön förefaller det därför nödvändigt att begränsa utsläppandet på marknaden och användningen av PFOS. Detta direktiv avser att omfatta största delen av exponeringsriskerna. Andra smärre användningar av PFOS förefaller inte utgöra någon risk och är därför för närvarande undantagna. Särskild uppmärksamhet bör emellertid ägnas pläteringsprocesser där PFOS används och utsläppen från dessa processer måste minimeras genom användning av bästa tillgängliga teknik, med fullt beaktande av all relevant information i det referensdokument avseende bästa tillgängliga teknik för ytbehandling av metall och plast som utarbetats i enlighet med rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (5) (IPPC-direktivet). Medlemsstaterna bör dessutom upprätta inventeringar över dessa användningar för att få fram information om de mängder som faktiskt används och släpps ut.

(5)

Halvfabrikat av produkter och varor innehållande PFOS bör också begränsas för att skydda miljön. Begränsningen bör omfatta alla produkter och varor, till vilka PFOS avsiktligt har tillsatts, med beaktande av att PFOS kan ha använts endast i vissa urskiljbara delar eller i beläggningen av vissa produkter och varor, t.ex. textilier. I detta direktiv bör endast nya produkter begränsas, och det bör därför inte gälla produkter som redan används eller produkter på andrahandsmarknaden. Befintliga lager av brandsläckningsskum som innehåller PFOS bör emellertid identifieras och användningen av dem bör endast få fortsätta under begränsad tid, i syfte att undvika eventuella ytterligare utsläpp i samband med användningen av sådana produkter.

(6)

För att säkerställa en slutlig avveckling av användningen av PFOS bör kommissionen se över varje undantag enligt detta direktiv när ny information om utvecklingen av användningar och säkrare alternativ gör detta motiverat. Undantaget bör endast kunna fortsätta för nödvändiga användningar under förutsättning att det inte finns säkrare ämnen eller tekniker, som är tekniskt och ekonomiskt möjliga, och att bästa tillgängliga teknik används för att minimera utsläppen av PFOS.

(7)

Perfluoroktansyra (PFOA) och dess salter misstänks ha en liknande riskprofil som PFOS och det är därför nödvändigt att följa den pågående verksamheten i fråga om riskbedömning och tillgången till säkrare alternativ samt att fastställa vilken typ av åtgärder för att minska risken, inklusive i förekommande fall begränsning av utsläppande på marknaden och användning, som bör tillämpas inom Europeiska unionen.

(8)

Rådets direktiv 76/769/EEG (6) bör ändras i enlighet med detta.

(9)

Syftet med detta direktiv är att införa harmoniserade bestämmelser om PFOS och därmed skydda den inre marknaden samtidigt som en hög hälso- och miljöskyddsnivå säkerställs, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 95 i fördraget.

(10)

Detta direktiv inverkar inte på den gemenskapslagstiftning där minimikrav för skydd av arbetstagare fastställs, såsom rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (7) och de särdirektiv som grundar sig på detta, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (kodifierad version) (8) och rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (9).