ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 353

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

49 årgången
13 december 2006


Innehållsförteckning

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Sida

 

 

Kommissionen

 

*

Kommissionens beslut av den 17 december 2002 om ett förfarande enligt artikel 65 i EKSG-fördraget avseende Alfa Acciai SpA, Feralpi Siderurgica SpA, Ferriere Nord SpA, IRO Industrie Riunite Odolesi SpA, Leali SpA, Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation, Lucchini SpA, Siderpotenza SpA, Riva Acciaio SpA, Valsabbia Investimenti SpA, Ferriera Valsabbia SpA och företagssammanslutningen Federacciai, Federazione delle Imprese Siderurgiche Italiane (Ärende C.37.956 – Runda armeringsjärn) [delgivet med nr K(2002) 5807]

1

 

*

Kommissionens beslut av den 26 maj 2004 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget mot the Topps Company Inc, Topps Europe Limited, Topps International Limited, Topps UK Limited och Topps Italia SRL (Ärende COMP/C-3/37.980 – Souris-Topps) [delgivet med nr K(2004) 1910]

5

 

*

Kommissionens beslut av den 26 oktober 2004 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och med EES-avtalets funktion (Ärende COMP/M.3436 – Continental/Phoenix) [delgivet med nr K(2004) 4219]  ( 1 )

7

 

*

Kommissionens beslut av den 19 januari 2005 i ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB, solidariskt ansvariga, Clariant AG och Clariant GmbH, solidariskt ansvariga, Elf Aquitaine SA och Arkema SA, solidariskt ansvariga, samt Hoechst AG (Ärende C.37.773 – MCAA) [delgivet med nr K(2004) 4876]  ( 1 )

12

 

*

Kommissionens beslut av den 22 juni 2005 om de åtgärder som Italien planerar genomföra till förmån för professionella sportklubbar (lagdekret salva calcio (rädda fotbollen)) [delgivet med nr K(2005) 1794]  ( 1 )

16

 

*

Kommissionens beslut av den 13 juli 2005 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion (Ärende COMP/M.3653 – Siemens/VA Tech) [delgivet med nr K(2005) 2676]  ( 1 )

19

 

*

Kommissionens beslut av den 20 oktober 2005 om det statliga stöd som Finland genomfört i form av investeringsstöd till Componenta Abp [delgivet med nr K(2005) 3871]  ( 1 )

36

 

*

Kommissionens beslut av den 20 oktober 2005 om ett förfarande enligt artikel 81.1 i EG-fördraget (Ärende COMP/C.38.281/B.2 – Råtobak Italien) [delgivet med nr K(2006) 4012]

45

 

*

Kommissionens beslut av 21 december 2005 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet mot Flexsys NV, Bayer AG, Crompton Manufacturing Company Inc. (f.d. Uniroyal Chemical Company Inc.), Crompton Europe Ltd, Chemtura Corporation (f.d. Crompton Corporation), General Química SA, Repsol Química SA och Repsol YPF SA (Ärende COMP/F/C.38.443 – Gummikemikalier) [delgivet med nr K(2005) 5592]  ( 1 )

50

 

*

Kommissionens beslut av den 3 maj 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Chemicals Holding AB, EKA Chemicals AB, Degussa AG, Edison SpA, FMC Corporation, FMC Foret SA, Kemira OYJ, L’Air Liquide SA, Chemoxal SA, Snia SpA, Caffaro Srl, Solvay SA/NV, Solvay Solexis SpA, Total SA, Elf Aquitaine SA och Arkema SA (Ärende COMP/F/C.38.620 – Väteperoxid och perborat) [delgivet med nr K(2006) 1766]  ( 1 )

54

 

*

Kommissionens beslut av den 7 juni 2006 om det statliga stöd nr C 8/2005 (f.d. N 451/2004) som Tyskland planerar att genomföra till förmån för Nordbrandenburger UmesterungsWerke [delgivet med nr K(2006) 2088]  ( 1 )

60

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Kommissionen

13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/1


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 17 december 2002

om ett förfarande enligt artikel 65 i EKSG-fördraget avseende Alfa Acciai SpA, Feralpi Siderurgica SpA, Ferriere Nord SpA, IRO Industrie Riunite Odolesi SpA, Leali SpA, Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation, Lucchini SpA, Siderpotenza SpA, Riva Acciaio SpA, Valsabbia Investimenti SpA, Ferriera Valsabbia SpA och företagssammanslutningen Federacciai, Federazione delle Imprese Siderurgiche Italiane

(Ärende C.37.956 – Runda armeringsjärn)

[delgivet med nr K(2002) 5807]

(Endast den italienska texten är giltig)

(2006/894/EG)

Den 17 december 2002 fattade kommissionen beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 65 i EKSG-fördraget. I enlighet med bestämmelserna i artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82  (1) i fördraget offentliggör kommissionen genom detta meddelande namnen på de berörda parterna och en sammanfattning av beslutet, inklusive de ålagda påföljderna, med hänsyn tagen till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. En icke-konfidentiell version av beslutets fullständiga text finns tillgänglig på ärendets giltiga språk och på kommissionens arbetsspråk på Generaldirektoratet för konkurrens webbplats: http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html.

I.   SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

(1)

Detta beslut riktar sig till Alfa Acciai SpA, Feralpi Siderurgica SpA, Ferriere Nord SpA, IRO Industrie Riunite Odolesi SpA, Leali SpA, Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation, Lucchini SpA, Siderpotenza SpA, Riva Acciaio SpA, Valsabbia Investimenti SpA, Ferriera Valsabbia SpA och företagssammanslutningen Federacciai, Federazione delle Imprese Siderurgiche Italiane.

(2)

Mottagarna har deltagit i en enda komplex och fortlöpande överträdelse av artikel 65.1 i Fördraget om upprättandet av europeiska kol- och stålgemenskapen (nedan kallat ”fördraget”). Syftet eller resultatet var att fastställa priser för att samordna begränsning eller kontroll av produktion eller försäljning för runda armeringsjärn i stänger eller i rullar på den italienska marknaden.

(3)

Företaget Alfa Acciai SpA är ansvarigt för det egna beteendet, men också för Acciaieria Megara SpA:s (från och med 1996), Alfa Acciai S.R.L:s (före 1996) och Acciaierie di Sicilia SpA:s beteende.

(4)

Företaget Feralpi Siderurgica SpA är ansvarigt för det nuvarande Feralpi Siderurgica SpA:s beteendet, men också för Feralpi Siderurgica S.R.L:s (från och med 1990) och för det tidigare Feralpi Siderurgica SpA:s beteende.

(5)

Företagen Leali SpA och Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation är ansvariga för beteendet hos Leali SpA och Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation, men också för Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA (till och med november 1998) som de efterträdde. Efter detta datum är Leali SpA ensamt ansvarigt för det berörda beteendet.

(6)

Företagen Lucchini SpA och Siderpotenza SpA är ansvariga för Lucchini SpA:s och Siderpotenza SpA:s beteende, men också för det gemensamma företaget Siderpotenza SpA:s (till och med 1991) och Lucchini Siderurgica SpA:s beteende (till och med utgången av 1997).

(7)

Det mottagande företaget Riva SpA utgör ett företag som är ansvarigt för Riva SpA:s beteende, men också för Fire Finanziaria SpA:s, Riva Prodotti Siderurgici SpA:s, Acciaierie e Ferriere di Galtarossa SpA:s och Acciaierie del Tanaro SpA:s beteende.

(8)

Företagen Valsabbia Investimenti SpA och Ferriera Valsabbia SpA är ansvariga för Valsabbia Investimenti SpA:s och Ferriera Valsabbia SpA:s beteende, men också för före detta Ferriera Valsabbia SpA:s beteende (till och med 2000) och det ännu äldre företaget Ferriera Valsabbia SpA:s beteende (till och med 1990).

(9)

När det gäller de övriga beslutsmottagarna rör det sig om samma företag och samma sammanslutning och dessutom om samma juridiska personer med samma firmanamn som varit aktiva på marknaden för runda armeringsjärn sedan överträdelsen inleddes (i fråga om Ferriere Nord SpA sedan 1993).

(10)

Företagen har deltagit i överträdelsen åtminstone under följande perioder:

 

Alfa Acciai SpA från den 6 december 1989 till den 4 juli 2000.

 

Feralpi Siderurgica SpA från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Ferriere Nord SpA från den 1 april 1993 till den 4 juli 2000.

 

IRO Industrie Riunite Odolesi SpA från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Leali SpA och Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Lucchini SpA/Siderpotenza SpA från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Riva SpA från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Ferriera Valsabbia SpA och Valsabbia Investimenti SpA från den 6 december 1989 till den 27 juni 2000.

 

Federacciai, Federazione delle Imprese Siderurgiche Italiane från den 6 december 1989 till den 24 juli 1998.

(11)

Runda armeringsjärn är en produkt i längder av varmvalsat stål i rullar eller stänger om 5 mm eller mer i diameter, med en slät, flisig eller flänsförsedd yta för armering av betong. Runda armeringsjärn levereras vanligtvis i raka stänger (som varmvalsats i stångvalsverk). Stängerna mäter vanligtvis 12, 6 eller 14 meter, och i sällsynta fall 18 meter.

(12)

Runda armeringsjärn i rullar erbjuds rullade/i ringar som användaren kan räta ut och kapa i önskade längder. Priset för armeringsjärn i rullar är vanligtvis något högre än priset för raka armeringsjärn, men det har dock en tendens att anpassa sig till det sistnämnda.

(13)

Alla typer av runda armeringsjärn tillverkas med runda tvärsnitt i olika diameter från 5 till 40 mm beroende på vad som krävs för ändamålet. Runda armeringsjärn i rullar levereras inte med en diameter över 16 mm. Utifrån diametern fastställs ett tillägg (det s.k. ”dimensionstillägget”) som sedan läggs till grundpriset för runda armeringsjärn.

(14)

Armeringsjärn används huvudsakligen inom byggnadssektorn för att förstärka konstruktioner.

(15)

Inom EU-15 produceras huvuddelen av alla runda armeringsjärn i Italien. Beslutsmottagarnas omsättning av armeringsjärn, som vid överträdelseperiodens slut utgjorde cirka 80 % av den italienska marknaden, låg 2000–2001 på cirka 900 miljoner euro.

(16)

Federacciai och de övriga företagen som tillhörde sammanslutningen beslutade åtminstone sedan slutet av 1989 om och tillämpade ett enhetligt dimensionstillägg för runda armeringsjärn i Italien. Från och med april 1992 utvidgade företagen med Federacciais stöd sina beslut och beteenden till att omfatta fastställande av grundpriset för runda armeringsjärn i Italien. Från samma datum till september 1995 utvidgades överenskommelsen till att också omfatta fastställande av betalningsvillkor.

(17)

Åtminstone sedan slutet av 1994 strukturerade Federacciai mer systematiskt den organiserade verksamheten, både vad gäller priser och producerad och såld kvantitet av runda armeringsjärn.

(18)

Från 1995 började deltagarna att samordna minskningar och kontroll av produktion och försäljning för att minska tillgången på runda armeringsjärn på marknaden. Några producenter inrättade ett system för ömsesidig multilateral och mer noggrann och systematisk kontroll av varje enskilt företags producerade och sålda kvantiteter.

(19)

Kommissionen har inte tillräckliga uppgifter för att kunna visa att det förekom överträdelser av konkurrensreglerna under perioden efter den 4 juli 2000. Det bör påpekas att alla företag inte nödvändigtvis deltog i alla beskrivna beteenden och att några företag deltog under kortare perioder.

II.   BÖTER

(20)

Överträdelsen består i en enda, komplex och fortlöpande samverkan som hade till syfte att fastställa priser och begränsa och kontrollera produktion och försäljning. Dessa beteenden utgör till sin natur en mycket allvarlig överträdelse av artikel 65.1 i EKSG-fördraget. Kartellen omfattade hela Republiken Italiens område. Det har bestyrkts att kartellavtalen genomfördes i praktiken och att de har haft effekter på marknaden, även om de avsedda effekterna inte alltid har uppnåtts. Kommissionen anser därför att mottagarna begick en mycket allvarlig överträdelse. Det faktum att överenskommelsens effekter begränsade sig till enbart den italienska marknaden gör det inte möjligt att ändra överträdelsens grad från mycket allvarlig till allvarlig eftersom storleken på den italienska produktionen också måste beaktas.

(21)

Utan att det påverkar överträdelsens mycket allvarliga natur har kommissionen vid fastställandet av grundbeloppet för böterna beaktat de särskilda omständigheterna i detta ärende, dvs. att det gäller en nationell marknad som vid tidpunkten för överträdelsen omfattades av särskilda regler i EKSG-fördraget och på vilken de beslutsmottagande företagen under den första delen av överträdelsen utgjorde en begränsad del av den berörda marknaden.

(22)

I enlighet med vad som anges i artikel 65.5 i EKSG-fördraget får kommissionen inte ålägga en företagssammanslutning böter eller viten. Ingenting i texten till artikel 65.1 gör det möjligt att anse att förbudet i denna bestämmelse inte också kan tillämpas på en sammanslutning som har fattat beslut i avsikt att förhindra, inskränka eller snedvrida den normala konkurrensen. Även om Federacciai inte har ålagts några böter för ovannämnda konkurrensbegränsande beteende riktar sig detta beslut ändå till företagssammanslutningen.

(23)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser gör skalan över rimliga böter det möjligt att tillämpa olika behandling av företagen för att ta hänsyn till lagöverträdarnas faktiska ekonomiska kapacitet att förorsaka avsevärd skada på konkurrensen, samt fastställa bötesbeloppet till en nivå som säkerställer att det är tillräckligt avskräckande.

(24)

Kommissionen anser att de uppgifter om marknadsandelar som beslutsmottagarna lämnat för överträdelsens sista hela år (1999) inte visar deras verkliga närvaro på den relevanta marknaden under referensperioden. Dessa företags marknadsandelar tredubblades praktiskt taget under perioden från 1990–1999. Således kan man på grundval av grundval av de genomsnittliga marknadsandelarna för perioden 1990–1999 dela in företagen i tre grupper i fallande ordning vad gäller närvaro på marknaden. I den första gruppen ingår Feralpi och Valsabbia. I den andra gruppen ingår Lucchini/Siderpotenza, Alfa, Riva och Leali (med en genomsnittlig marknadsandel på cirka 70 % av den första gruppens marknadsandel). I den tredje gruppen ingår Iro och Ferriere Nord (med en genomsnittlig marknadsandel på cirka 35 % av den första gruppens marknadsandel).

(25)

När det gäller Riva och Lucchini/Siderpotenza är det nödvändigt att öka böterna som beräknas i förhållande till den relativa marknadens betydelse för att också beakta företagens storlek och totala resurser. Dessa företags omsättning av EKSG-produkter överstiger i själva verket klart de andra berörda företagens omsättning (cirka 3,5 miljoner euro för Riva 2001 och cirka 1,2 miljarder euro för Lucchini). Det bör dessutom påpekas, enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet, att dessa företags ledningar vid många tillfällen var direkt inblandade i de överträdelser som kommissionen har invändningar mot. För att uppnå en tillräckligt avskräckande effekt är det därför nödvändigt att öka böternas grundbelopp med 225 % i Lucchini/Siderpotenzas fall eftersom företagets omsättning av EKSG-produkter är cirka tre gånger högre än det näst största företagets omsättning och med 375 % i Rivas fall eftersom företagets totala omsättning av EKSG-produkter är cirka tre gånger högre än Lucchini/Siderpotenzas omsättning. På detta sätt tas hänsyn till de anmärkningsvärda skillnaderna i storlek och totala resurser mellan dessa två företag och de andra beslutsmottagarna.

(26)

Överträdelsen har således varat mer än tio år och sex månader för alla företag med undantag för Ferriere Nord SpA som deltagit i överträdelsen under mer än sju år. Därför ökas böternas grundbelopp med 105 % för alla företagen, utom för Ferriere Nord vars grundbelopp ökas med 70 %.

(27)

I detta ärende har kommissionen bara funnit en försvårande omständighet som avser Ferriere Nords upprepade överträdelser. Företaget omfattas redan av ett kommissionsbeslut av den 2 augusti 1989 om deltagande i en överenskommelse om att fastställa priser och begränsa försäljningen inom sektorn för elsvetsade armeringsnät (2).

(28)

Kommissionen anser således att Ferriere Nords grundbelopp skall ökas med 50 %.

(29)

Kommissionen har inte funnit några förmildrande omständigheter.

(30)

Ingen av mottagarna av detta beslut har kvalificerat sig för befrielse från, mycket betydande nedsättning av eller betydande nedsättning av böter enligt vad som anges i punkt B och C i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter från 1996 (3) eftersom inget av villkoren i meddelandet har uppfyllts. De har i själva verket varken anmält kartellen före eller efter det att kommissionen inledde undersökningen och har inte inkommit med några bevismaterial för att bevisa att kartellen fanns.

(31)

När det gäller punkt D i meddelande från 1996 anser kommissionen att Ferriere Nord har inkommit till kommissionen med användbara upplysningar som har gjort det möjligt för kommissionen att bättre förstå hur kartellen fungerade. Kommissionen anser att detta uppfyller villkoren i punkt D.2 första strecksatsen som anger att en nedsättning av bötesbeloppet kan beviljas om ett företag förser kommissionen med upplysningar, dokument eller annat bevismaterial som bidrar till att fastställa att överträdelsen har begåtts, innan ett meddelande om anmärkningar sänds ut.

(32)

Kommissionen anser att det är berättigat att bevilja Ferriere Nord en nedsättning med 20 % av bötesbeloppet.

Beslutet

1.

Företagen åläggs följande böter:

Feralpi Siderurgica SpA

10,25 miljoner euro

Valsabbia Investimenti SpA och Ferriera Valsabbia SpA, gemensamt ansvariga

10,25 miljoner euro

Lucchini SpA och Siderpotenza SpA, gemensamt ansvariga

16,14 miljoner euro

Alfa Acciai SpA

7,175 miljoner euro

Riva Acciaio SpA

26,9 miljoner euro

Leali SpA och Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation, gemensamt ansvariga

6,093 miljoner euro

Leali SpA (4)

1,082 miljoner euro

IRO Industrie Riunite Odolesi SpA,

3,58 miljoner euro

Ferriere Nord SpA

3,57 miljoner euro

2.

Federacciai och de nämnda företagen skall omedelbart upphöra med överträdelsen, om de inte redan har gjort det. De skall avhålla sig från att upprepa denna typ av handlingar och det agerande som beskrivs i detta ärende och från att handla eller agera på ett sätt som får motsvarande följder.


(1)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1.

(2)  EGT L 260, 6.9.1989, s. 1.

(3)  EGT C 45, 19.2.2002, s. 3.

(4)  Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA:s beteende till dess att företaget försattes i likvidation och Leali SpA:s beteende från och med att företaget startades skiljs åt. De första böterna åläggs Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation och Leali SpA gemensamt och de andra böterna åläggs enbart Leali SpA Därför har bötesbeloppet delats upp på två proportionella tidsperioder, där den ena perioden löper från det att överträdelsen inleddes till den 25 november 1998 och den andra perioden från det sistnämnda datumet till dess att överträdelsen upphörde. Det bötesbelopp som avser den första perioden åläggs Leali SpA och Acciaierie e Ferriere Leali Luigi SpA i likvidation gemensamt, medan det bötesbelopp som avser den andra perioden enbart åläggs Leali SpA.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/5


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 26 maj 2004

om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget mot the Topps Company Inc, Topps Europe Limited, Topps International Limited, Topps UK Limited och Topps Italia SRL

(Ärende COMP/C-3/37.980 – Souris-Topps)

[delgivet med nr K(2004) 1910]

(Endast den engelska texten är giltig)

(2006/895/EG)

Den 26 maj 2004 fattade kommissionen beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 81 i EG-fördraget. I enlighet med artikel 30 i förordning nr 1/2003  (1) offentliggör kommissionen härmed namnen på parterna och beslutets huvudsakliga innehåll, med beaktande av företags berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. En icke-konfidentiell version av hela beslutet finns på det giltiga språket i ärendet och kommissionens arbetsspråk på webbplatsen för Generaldirektoratet för konkurrens: http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html

I:   SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

(1)

Detta beslut riktar sig till The Topps Company Inc (nedan kallat ”Topps USA”), Topps Europe Ltd (nedan kallat ”Topps Europe”), Topps UK Ltd (nedan kallat ”Topps UK”), Topps International Ltd (nedan kallat ”Topps International”) och Topps Italia SRL (nedan kallat ”Topps Italia”) (tillsammans benämnda ”Topps”).

(2)

De företag som detta beslut riktar sig till har brutit mot artikel 81.1 i fördraget genom att tillsammans med flera av sina mellanhänder i Förenade kungariket, Italien, Finland, Tyskland, Frankrike och Spanien medverka i ett system av överenskommelser och samordnade förfaranden i syfte att begränsa parallellimport av Pokémon-klistermärken, -samlarbilder och andra samlarföremål från den 4 februari 2000 fram till den 29 november 2000.

(3)

Ärendet har sin upprinnelse i ett klagomål från La Souris Bleue, en fransk återförsäljare av samlarprodukter, som uppgivit att Topps och dess distributörer framgångsrikt förhindrat parallellimport av Pokémon-klistermärken och -album från Spanien till Frankrike.

(4)

Beslutet gäller Pokémon-samlarföremål, dvs. föremål som klistermärken, samlarbilder eller borttagbara tatueringar som är populära bland yngre barn och som följer vissa teman (t.ex. medlemmar i idrottslag eller rollfigurer i tecknade serier). Pokémon är namnet på en hel rad rollfigurer som ursprungligen utvecklades för Nintendos ”Game Boy”-videospel, men som också har använts av Topps på licens för att illustrera samlarprodukter. År 2000 fanns en betydande efterfrågan på sådana Pokémon-samlarföremål.

(5)

Definitionen av den relevanta marknaden kan lämnas öppen eftersom ärendet gäller en begränsning som har till syfte att inskränka konkurrensen.

(6)

I beslutet fastslås att överenskommelser och samordnade förfaranden finns mellan Topps och sju av dess europeiska mellanhänder med det övergripande målet att begränsa parallellimport av Pokémon-samlarföremål mellan medlemsstater. Topps och dess mellanhänder sökte uppnå detta mål med följande instrument och mekanismer:

Topps samlade aktivt information från sina mellanhänder för att ta reda på fall av parallellhandel.

Topps övervakade slutdestinationen för Pokémon-produkterna.

När Topps via sina mellanhänder fått kännedom om fall av parallellhandel bad företaget dem om hjälp för att spåra parallellimporten till dess ursprungskälla.

Topps blandade också in sina mellanhänder genom att begära och motta försäkringar om att lager inte skulle reexporteras till andra medlemsstater.

När Topps i vissa fall hade intrycket att dess mellanhänder inte samarbetade hotade företaget att upphöra med leveranserna.

(7)

Topps medgav att man ”ägnade sig åt verksamheter som hindrat handeln över gränserna i EU” och att ”ett fullständigt förbud mot export och omfattande territoriellt skydd för företagets distributörer under de ovan beskrivna omständigheterna är svårt att förena med artikel 81”.

(8)

Överenskommelserna och de samordnade förfarandena mellan Topps och företagets distributörer eller agenter har till syfte att begränsa konkurrensen. Deras mål är att förhindra mellanhänderna från att både aktivt och passivt exportera Pokémon-produkter utanför sina respektive avtalade områden. Eftersom syftet med överenskommelserna och de samordnade förfarandena i detta ärende är att begränsa konkurrensen är det inte nödvändigt att beakta deras faktiska effekter på konkurrensen. Det oaktat framgår det av kommissionens handlingar i målet att parallellimport faktiskt förhindrades.

(9)

Gruppundantagsförordningarna nr 1983/83 (giltig t.o.m. den 31 maj 2000) och nr 2790/1999 var inte tillämpliga eftersom begränsningarna avsåg att garantera absolut territoriellt skydd, och därigenom täcka både aktiv och passiv försäljning. Överenskommelserna kunde heller inte omfattas av något individuellt undantag i enlighet med artikel 81.3 i fördraget, eftersom de inte medförde några förbättringar av distributionen av de aktuella produkterna och var till förfång för konsumenterna.

(10)

Beslutet är riktat till alla Topps europeiska dotterbolag som medverkade i de konkurrensbegränsande överenskommelserna och samordnade förfarandena, och ytterst till det amerikanska moderbolaget, som hålls solidariskt ansvariga för överträdelsen. Det sistnämnda bolaget hålls ansvarigt eftersom det innehade en position som gjorde att det hade ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolags agerande. På grundval av EG-domstolens rättspraxis presumerar kommissionen att denna makt till inflytande faktiskt utövades. Topps lyckades inte vederlägga denna presumtion som tvärtom bekräftades genom den parallella inblandningen av alla europeiska dotterbolag och genom den dubbla befattning som innehades av en av Topps anställda, både som verkställande direktör för det irländska dotterbolaget och vice verkställande direktör (internationell) i det amerikanska moderbolaget. Beslutet är inte riktat till Topps mellanhänder eftersom deras ansvar för överträdelsen var mindre betydande.

II:   BÖTER

(11)

I sin bedömning av svårhetsgraden anser kommissionen att överträdelser som syftar till att förhindra parallellimport mellan medlemsstater till sin karaktär utgör en mycket allvarlig överträdelse av artikel 81.1 i fördraget. Sådana överträdelser syftar till att på ett artificiellt sätt dela upp den gemensamma marknaden och därigenom äventyra en av fördragets grundläggande principer. Beträffande överträdelsens faktiska effekt tar kommissionen hänsyn till att bevis inte finns för att begränsningarna av parallellimporten tillämpades systematiskt på alla mellanhänder eller produkter. Vissa överenskommelser eller samordnade förfaranden förefaller inte ha blivit fullständigt genomförda och kan ha haft en begränsad effekt i fråga om värdet på de berörda varorna. Kommissionen har inte några bevis för att begränsningarna förorsakat några betydande effekter på marknaden. När det gäller storleken på den relevanta marknaden avser överenskommelserna eller de samordnade förfarandena som fastställts i detta beslut sju nationella marknader, men de begränsande effekterna fick huvudsakligen återverkningar endast i tre importerande medlemsstater.

(12)

Följaktligen anses den av Topps begångna överträdelsen vara allvarlig. Mot bakgrund av detta är enligt beslutet 2 650 000 euro en lämplig utgångspunkt för beräkningen av böterna. Eftersom överträdelsen var av kort varaktighet (från den 4 februari 2000 till den 29 november 2000) höjs inte böternas grundbelopp.

(13)

I föreliggande ärende beaktar kommissionen inte några försvårande omständigheter.

(14)

När det gäller de förmildrande omständigheterna tar kommissionen hänsyn till att Topps upphörde med överträdelsen efter kommissionens första ingripande. Med tanke på detta sänks grundbeloppet för böterna med 20 % (530 000 euro). Kommissionen anser också att Topps under förfarandet har samarbetet fullständigt med kommissionen. Topps gick längre än vad som juridiskt var nödvändigt för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i förordning nr 17 och företaget bestrider inte de sakförhållanden som överträdelsen bygger på och bidrog avsevärt till att överträdelsen kunde konstateras. Därför sänks grundbeloppet på böterna med ytterligare 20 % (530 000 euro).

(15)

Mot bakgrund av det ovan anförda uppgår det slutliga fastställda bötesbelopp som Topps skall betala till 1 590 000 euro.


(1)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004 (EUT L 68, 6.3.2004, s. 1).


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/7


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 26 oktober 2004

om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och med EES-avtalets funktion

(Ärende COMP/M.3436 – Continental/Phoenix)

[delgivet med nr K(2004) 4219]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2006/896/EG)

Den 26 oktober 2004 antog kommissionen ett beslut i ett koncentrationsärende enligt rådets förordning (EG) nr 4064/1989 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer  (1) (nedan kallad förordningen om företagskoncentrationer), särskilt artikel 8.2 i den förordningen. En icke-konfidentiell version av det fullständiga beslutet finns på det giltiga språket i ärendet och på kommissionens arbetsspråk på GD Konkurrens webbplats: http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html. http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html.

I.   TRANSAKTIONEN

(1)

Den 12 maj 2004 fick kommissionen in en anmälan av ett förslag till företagskoncentration som innebär att företaget Continental AG på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget Phoenix AG genom ett offentligt bud.

1.   Parter

(2)

Continental AG (nedan kallat Continental) är en ledande tillverkare av däck, bromssystem, fjädringssystem och andra tekniska gummiprodukter, främst för fordonsindustrin.

(3)

Phoenix AG (nedan kallat Phoenix) är också specialiserat på tillverkningen av tekniska gummiprodukter (t.ex. fjädringssystem, vibrationsdämpande system, slangar och transportband), men har ingen däcktillverkning. Båda företag är baserade i Tyskland.

2.   Transaktionen

(4)

Continental har för avsikt att uppnå ensam kontroll över hela Phoenix enligt artikel 3.1 b i förordningen om företagskoncentrationer. Transaktionen anmäldes till kommissionen den 12 maj 2004. Den 28 juni förvärvade Continental 75,51 % av aktierna i Phoenix genom ett offentligt bud.

II.   RELEVANTA MARKNADER

(5)

Koncentrationen leder till horisontella överlappningar på flera produktmarknader inom området tekniska gummiprodukter. Kommissionen har fastställt potentiella konkurrensproblem på fyra marknader:

Luftfjädring för nyttofordon.

Luftfjädring för personbilar.

Luftfjädring för spårbundna fordon.

Transportband av stålkord i grov stålplåt.

1.   Luftfjädring för nyttofordon (OEM/OES)

(6)

Båda parter tillverkar luftfjädring för nyttofordon (2). Luftfjädringssystem består vanligen av en gummibälg och en stålplatta. De används i nyttofordon för att minska vibrationerna mellan axlarna och chassiet och för att anpassa chassiet till olika laster (3). Även om Continental föreslår en marknadsdefinition som omfattar alla typer av fjädringssystem för nyttofordon (stålspiralfjädrar, sammansatta bladfjädrar och luftfjädring) har marknadsundersökningen bekräftat kommissionens ståndpunkt att luftfjädringsmarknaden är en klart avskild produktmarknad. Undersökningen bekräftade också åtskillnaden mellan luftfjädring som säljs till fordonstillverkare (OES/OEM) och luftfjädring som säljs till den oberoende eftermarknaden. En ytterligare indelning av små marknader (t.ex. för luftfjädring till lastbilar/bussar respektive för släpvagnar och släpkärror) fick inte stöd av marknadsundersökningen och skulle hur som helst inte ändra bedömningen av konkurrenssituationen.

(7)

Vad gäller den geografiska marknaden hävdar Continental att marknaden för luftfjädring till nyttofordon är en världsmarknad. Marknadsundersökningen visar emellertid att marknadsvillkoren för luftfjädring till nyttofordon i Europa skiljer sig avsevärt från marknaderna i andra regioner. På grund av olikheter i fråga om de tekniska kraven (exempelvis större lastbilar) och kundernas olika förkärlek (de europeiska fjädringssystemen är tekniskt mer sofistikerade) kan fjädringssystem från amerikanska lastbilar inte användas i Europa och tvärt om. Därför påverkas den europeiska marknaden inte av någon konkurrens utifrån. Endast ett företag (det amerikanska företaget Firestone) importerar i dag luftfjädring till Europa. Dessa system är särskilt tillverkade för den europeiska marknaden. De innehåller metalldelar som köps i Europa, transporteras till USA, byggs in i luftfjädringssystemen, som sedan transporteras tillbaka till Europa. Ytterligare kostnadsnackdelar uppkommer genom tullar och transportkostnader. Visserligen uppgick dessa importer till ungefär 12 % under 2003, men de förväntas minska drastiskt inom en nära framtid, eftersom Firestone håller på att bygga en fabrik i Polen. Denna skall vara klar för tillverkning 2005. Därför anser kommissionen att den relevanta marknaden för luftfjädringssystem för OEM/OES är Europa.

(8)

För luftfjädringssystem som säljs av oberoende försäljare på eftermarknaden kan frågan om den geografiska marknaden lämnas öppen, eftersom marknadsundersökningar har visat att inga konkurrensproblem föreligger på eftermarknaden.

2.   Luftfjädring för personbilar

(9)

Både Continental och Phoenix tillverkar också luftfjädringssystem för personbilar. I personbilar hör luftfjädring (enheten bälg/platta) till ett mer sofistikerat luftfjädringssystem som består av en luftfjädring och andra delar (till exempel lufttryckssystem, kontrollenheter osv.). Continentals och Phoenix verksamheter överlappar bara inom luftfjädringsområdet. Luftfjädring är i dag en nischprodukt som främst används i lyxfordon. Marknadsundersökningen har visat att luftfjädring för personbilar måste bedömas separat från andra fjädringssystem (t.ex. stålfjädrar). Det tycks emellertid inte vara lämpligt att ytterligare skilja mellan olika kundsegment på marknaden för luftfjädring för bilar (t.ex. ”limousiner”, ”SUV:ar” och ”lätta lastbilar”) eftersom tillverkningsprocessen och kunderna är samma för alla tre segment.

(10)

Continental hävdar att marknaden omfattar hela världen. Marknadsundersökningen tyder emellertid snarare på en europeisk geografisk marknad. I dag finns det endast en icke-europeisk leverantör som är aktiv i Europa: Gates från USA. Importerna uppgick endast till cirka [5–10] % under 2003. Gates har nyligen öppnat en ny fabrik för luftfjädringar i Aachen (Tyskland) för att kunna leverera till den europeiska marknaden från Europa. De flesta kunderna är obenägna att köpa importerade luftfjädringar. Det beror främst på att utvecklingen av luftfjädring för personbilar kräver ett nära samarbete mellan kunderna, eftersom luftfjädring är en tekniskt känslig produkt. Utvecklingen av ett helt luftfjädringssystem berör dessutom också andra komponentleverantörer, och dessa är normalt sett baserade i Europa. Därför föredrar de flesta fordonstillverkarna att köpa sina luftfjädringar från de båda europeiska tillverkarna (Phoenix/Vibracoustic eller Conti).

3.   Luftfjädring för spårbundna fordon

(11)

Båda parter tillverkar också fjädringssystem för spårbundna fordon. Även här vill Continental definiera en samlad produktmarknad för alla sorters fjädrings- och stötdämparsystem som används för spårbundna fordon (t.ex. stålfjädrar, hydrauliska system, luftfjärding eller gummi-metalldelar). Marknadsundersökningen bekräftar emellertid återigen kommissionens ståndpunkt att sekundära luftfjädringssystem (gummibälg med gummi-metalldelar) utgör en separat produktmarknad som skiljer sig från andra marknader för primära eller sekundära fjädringssystem. Det beror på att de flesta kunderna köper luftfjädringen separat från andra fjädringsdelar och på att det behövs helt andra kunskaper för tillverkning av luftfjädring än för andra produkter. Det finns inte heller någon oberoende eftermarknad för fjädringssystem för spårbundna fordon, till skillnad från nyttofordon.

(12)

Continental hävdar att marknaden omfattar hela världen. Marknadsundersökningen tyder snarare på en europeisk geografisk marknad, eftersom de flesta europeiska kunderna anlitar europeiska tillverkare. Den geografiska marknadsdefinitionen kan emellertid lämnas öppen, eftersom transaktionerna även på en europeisk marknad inte skulle leda till att Continental och Phoenix fick en dominerande ställning.

4.    Transportband av stålkord i grov stålplåt

(13)

Phoenix och Continental är också specialiserade på tillverkning av transportband. Transportband, som tillverkas av gummi, textil eller PVC, är avsedda för transport av varor. Det finns tre huvudtyper av transportband: lätta transportband, tunga transportband och specialband. Tunga transportband används för tungt gods som kol, malm, grus och sand. Man skiljer mellan två typer av tunga transportband, transportband av stålkord och transportband av textil. Parterna är särskilt starka inom området transportband av stålkord. Continental hävdar att båda typer (textil- och stålkordband) hör till samma marknad för tunga transportband. Men denna marknadsindelning har inte bekräftats av den marknadsundersökning som genomförts.

(14)

Ur leveranssynpunkt handlar det om väldigt olika tillverkningsmetoder för textilband och stålkordband, eftersom stålkordband görs av gummi och stålvajrar, medan textilband vävs av olika lager tekniska fibrer. Dessutom hävdar konkurrenter och kunder att båda typer har sina speciella tillämpningsområden, eftersom de helt uppenbart har olika produktegenskaper: Textilband kan användas för mindre tillämpningar (korta avstånd, små laster), medan transport av tungt gods över längre sträckor (till exempel i dagbrott) förutsätter stålkordband. Textilband är nämligen mycket mer elastiska än stålkordband och kan därför bara spännas över relativt korta avstånd. Continental påpekar visserligen mycket riktigt att båda typer av transportband kan användas för vissa tillämpningar, men marknadsundersökningen visar att endast 5-10 % av stålkordtillämpningarna kan ersättas med textilband. Därför är det svårt att se att stålkordband skulle höra till samma marknad som tunga transportband i textil. De bör i stället bedömas separat.

(15)

Enligt Continental är den relevanta marknaden för tunga transportband världsomfattande. Resultaten av marknadsundersökningen pekar emellertid klart på en europeisk marknad. Detta beror på att stålkordband i många fall specialtillverkas för särskilda tillämpningar Dessutom spelar transportproblem och andra logistikfrågor en viktig roll. Följden är att tillverkare utanför Europa endast spelar en mycket begränsad roll på den europeiska marknaden för stålkordtransportband. Kommissionen har därför undersökt konkurrensläget utifrån en europeisk marknad.

III.   BEDÖMNING

1.   Luftfjädring för nyttofordon (OEM/OES)

(16)

På denna marknad skulle Continental och Phoenix ha en gemensam marknadsandel på [55–65] %. De viktigaste konkurrenterna är CF Gomma [10–15] %, Firestone [10–15] % och Goodyear [5–10] % .

(17)

Sådana höga marknadsandelar skulle redan i sig tyda på att Continental har en dominerande ställning (4). Även marknadsstrukturen tyder på en dominerande ställning: Den sammanslutna enhetens marknadsandel skulle vara fyra gånger större än den närmaste konkurrentens.

(18)

Man kan inte utesluta potentiella konkurrensproblem bara för att den sammanslutna enhetens kunder åtminstone delvis är stora fordonsföretag. Visserligen har några av de större lastbilstillverkarna inte framfört några allvarliga betänkanden i fråga om sammanslagningen, men mindre tillverkare av släpvagnar är rädda att transaktionen kan få negativa effekter på priserna.

(19)

Det finns ytterligare faktorer som stöder sådana konkurrensbefaranden. Om den sammanslagna enheten höjer priserna skulle kunderna inte så lätt kunna byta till konkurrenterna i någon större utsträckning. Dels skulle nya leverantörer behöva genomgå en kvalificering hos de flesta kunderna. Och dels har alla konkurrenter kapacitetsbegränsningar. Både CF Gomma och Goodyear använder redan så gott som all sin kapacitet. Firestones nya fabrik i Polen kommer förmodligen helt att utnyttjas av företagets nya leveransavtal.

(20)

Dessutom skulle transaktionen sammansluta de båda ledande företagen på OEM/OES-marknaden. Phoenix nuvarande marknadsposition tycks därför inte återspegla företagets verkliga potential. Phoenix tog med sig sin OEM/OES-verksamhet med lastbilar och bussar till samriskföretaget med Freudenberg, Vibracoustic. Samriskföretaget riktade emellertid sina markandsföringsinsatser främst på luftfjädring för personbilar och nöjde sig med en relativt obetydande ställning på marknaden för lastbilar och bussar. Phoenix är avtalsmässigt bundet att avstå från att svara på begäran om offerter från lastbils- och busstillverkare. Phoenix lyckades dock förhandla fram att påföljdsklausulen upphävdes, och kunde därför nyligen delta i två anbudsförfaranden. I båda kom företaget tvåa efter Continental. Kunderna rankar Phoenix nära Conitech i fråga om tekniskt kunnande, och till och med bättre i fråga om priser.

(21)

Slutligen har undersökningen visat att patent, tvärt emot vad Continental hävdar, används för att hindra konkurrenter från att fungera som andraleverantör i pågående leveransavtal. En konkurrent talade om för kommissionen att särskilt Continental använder skyddade immateriella rättigheter på ett aggressivt sätt för att utesluta konkurrenter i anbudsförfaranden.

(22)

Alla dessa faktorer gör att kommissionen anser att det Continentals föreslagna övertagande av Phoenix skulle leda till att den sammanslagna enheten fick en dominerande ställning på marknaden för luftfjädring för nyttofordon i Europa.

2.   Luftfjädring för personbilar

(23)

Om Continental tar över Phoenix/Vibracoustic skulle det innebära att de två enda europeiska tillverkarna av luftfjädring för personbilar slogs ihop. Den sammanslagna enhetens markandsandel i Europa skulle vara cirka [85–95] % för 2003. Även om alla kunder för luftfjädringsmoduler är stora fordonstillverkare, som normalt sett har ett visst köparinflytande på sina leverantörer, har till och med några av de stora kunderna yttrat oro inför transaktionen. Undersökningen har också visat att många biltillverkare bara har en leverantör för luftfjädring. Sammanslagningen skulle beröva biltillverkarna deras möjlighet att utnyttja konkurrens mellan Continental och Phoenix, eftersom det skulle innebära att det bara fanns en aktiv leverantör i Europa. Samtidigt har kommissionen sett tecken på att nya aktörer utifrån kan tänkas ta sig in på den europeiska marknaden framöver.

(24)

Frågan huruvida transaktionen skulle leda till en dominerande ställning på marknaden för luftfjädring till personbilar kan lämnas därhän, eftersom Continental nyligen har lovat att avyttra Phoenix verksamhet på denna marknad genom att sälja Phoenix andel i samriskföretaget Vibracoustic till Freudenberg. Om Freudenberg köper Phoenix andel av Vibracoustic faller konkurrensbetänkandena för luftfjädring till personbilar, eftersom Phoenix endast är aktivt på denna marknad genom Vibracoustic.

3.   Luftfjädring för spårbundna fordon

(25)

Markandsundersökningen visade att Continental och Phoenix tillsammans skulle ha cirka [55–65] % av marknadsandelarna för sekundära luftfjädringssystem. Andra konkurrenter (t.ex. Paulstra, Schwab, Trelleborg och Toyo) skulle endast ha små andelar på högst 5 %.

(26)

Trots dessa relativt höga marknadsandelar anser kommissionen inte att man kan vänta sig någon dominerande ställning på marknaden för luftfjädring för järnvägen. Detta grundas på två skäl: För det första måste alla konkurrenter (inbegripet parterna) köpa upp till 70 % av komponenterna till luftfjädringssystemen från andra konkurrenter som antingen tillverkar gummibälgarna eller metalldelarna. Continental kunde bland annat visa att det nyligen har ökat sina leveranser av gummibälgar till en konkurrent för luftfjädringssystem, vilket underbygger tesen att tvärleveranser är ytterst vanliga inom denna bransch. För det andra finns det tillräckligt många potentiella konkurrenter på marknaden som skulle kunna hindra parterna från oberoende prishöjningar. Toyo och Sumitomo från Japan har byggt ut sin närvaro i Europa kraftigt genom dotterbolag. De har lyckats skaffa sig nya kunder genom sina nya europeiska dotterbolag, och kommer sannolikt att bygga ut sin marknadsposition ytterligare i framtiden. Med tanke på tågens långa livslängd (upp till 30 år) kommer kunderna att ha tillräcklig tid för att kvalificera nya leverantörer.

(27)

Därför anser kommissionen inte att det föreslagna övertagandet kommer att leda till att det uppstår någon dominerande ställning på marknaden för luftfjädring för järnvägen.

4.   Transportband av stålkord i grov stålplåt

(28)

Transaktionen skulle innebära att Europas båda ledande leverantörer slogs ihop. En ingående marknadsundersökning visar också att Continental och Phoenix tillsammans skulle ha [>70] % av marknadsandelarna. De övriga konkurrenterna är Sempertrans [5–15] %, Bridgestone [0–5] % och flera små, oftast regionala leverantörer med marknadsandelar under [0–5] %.

(29)

Transaktionen skulle därigenom minska antalet europeiska konkurrenter från fyra till tre, varav de båda övriga (Sempertrans och Bridgestone) skulle vara ytterst små i jämförelse med den sammanslagna enheten. Marknadsundersökningen har visserligen visat att de viktigaste kunderna, dvs. stora energiföretag som RWE, givetvis har köparinflytande som de kan använda för att försvara konkurrensen på marknaden. Men de medger själva att de efter sammanslagningen endast har få alternativa leverantörer, om de ens har några alls. Den sammanslagna enhetens marknadsposition skulle vara särskilt stark i segmentet transportband för träkolbrytning och transportband som är bredare än 2,4 meter. De träkolsbrytande kunderna står för över 50 % av den sammanlagda efterfrågan på transportband av grov stålkord. För vissa bandbredder (>2,4 m) skulle den sammanslagna enheten till och med i praktiken ha monopol i Europa.

(30)

Av alla dessa skäl skulle Continentals föreslagna övertagande av Phoenix sannolikt leda till en dominerande ställning på marknaden för tunga transportband av grov stålkord.

5.   Slutsats

(31)

Slutsatsen är därför att det finns allvarliga tvivel på att den anmälda koncentrationen är förenlig med den gemensamma marknaden vad gäller marknaderna för luftfjädring för nyttofordon (OES/OEM) och tunga transportband av stålkord.

IV.   PARTERNAS ÅTAGANDEN

(32)

För att lösa de konstaterade konkurrensproblemen gjorde den anmälande parten följande åtaganden den 1 oktober. Continental åtar sig

1.

att sälja Phoenix andel på 50 % av Vibracoustic till samriskföretagsparten Freudenberg (5),

2.

att sälja Phoenix hela produktion av luftfjädring till personbilar (OES/OEM), som befinner sig i Nyíregyháza (Ungern) till Freudenberg,

3.

att sälja en produktionslinje för 3,2-meters tunga transportband av stålkord till konkurrenten Sempertrans.

(33)

Avyttringen av Phoenix andelar i Vibracoustic skulle innebära att Freudenberg/Vibracoustic kan erbjuda hela sortimentet luftfjädringssystem för nyttofordon, inbegripet fjädring för släpvagnar/axlar och för eftermarknaden. Om Freudenberg kontrollerar Vibracoustic kan de utnyttja ett starkt forsknings- och utvecklingsteam och ett erfaret distributionsteam för att konkurrera på luftfjädringsmarknaden. Genom att köpa Phoenix luftfjädringsfabrik i Ungern skulle Freudenberg/Vibracoustic ha en egen fabrik för tillverkning av luftfjädring, vilket skulle ge dem möjlighet att sälja luftfjädring inte bara till lastbils- och busskunder, utan också till tillverkare av släp/axlar. Avyttringen omfattar också de befintliga leveransavtalen med Phoenix kunder.

(34)

Den fullständiga avyttringen av Phoenix verksamhet på marknaden för luftfjädring till nyttofordon (OES/OEM) undanröjer all överlappning på denna marknad.

(35)

Åtagandet att sälja en hel produktionslinje för transportband av stålkord med en bredd på över 2,4 meter till Sempertrans är också en lämplig lösning på konkurrensproblemen på marknaden för tunga transportband av stålkord. De största problemen på denna marknad berör segmentet transportband för träkolsbrytande kunder. Köparen Semperit/Sempertrans, som redan har kvalificerat sig med vissa transportband i detta segment, skulle till följd av avyttringen få tillträde till produktionstekniken för breda transportband, vilket är en förutsättning för framgång på marknaden för stålkordsband. Marknadsundersökningen bekräftar att åtagandet är effektivt, eftersom alla stora kunder har meddelat kommissionen att de anser att avyttrandet av en produktionslinje är en effektiv metod att införa konkurrens på stålkordbandsmarknaden. Därför anser kommissionen att avyttrandet löser konkurrensproblemen på denna marknad.

V.   SLUTSATS

(36)

Slutsatsen är därför, utgående från de åtaganden som parterna gjort, att den anmälda koncentrationen inte kommer att leda till att parterna får en dominerande ställning på marknaderna för luftfjädring till nyttofordon (OEM/OES), personbilar, spårbundna fordon och tunga transportband av stålkord, som skulle ha medfört att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas. Sammanslagningen bör därför förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet enligt artiklarna 2.2 och 8.2 i förordningen om företagskoncentrationer, under förutsättning att de skyldigheter som ingår i bilagan uppfylls.


(1)  EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/97. EGT L 180, 9.7.1997, s. 1.

(2)  Phoenix saluför sina OES/OEM-luftfjädringar för lastbilar och bussar i ett samriskföretag (Vibracoustic) med den tyska komponenttillverkaren Freudenberg (se mål M.1778 – Freudenberg/Phoenix/JV). Vibracoustic har emellertid ingen egen tillverkning av luftfjädring för nyttofordon, utan säljer fjädringssystem som tillverkats av Phoenix.

(3)  Genom att variera lufttrycket i luftfjädringen kan chassiets höjd regleras.

(4)  Obs! Ärendet anmäldes enligt den gamla förordningen 4064/89.

(5)  Det bör noteras att Freudenberg har en köpoption på Phoenix 50 %-andel i Vibracoustic om Phoenix övertas av en tredje part. Utan åtagandet var det emellertid inte klart om Freudenberg skulle utnyttja denna option.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/12


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 19 januari 2005

i ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB, solidariskt ansvariga, Clariant AG och Clariant GmbH, solidariskt ansvariga, Elf Aquitaine SA och Arkema SA, solidariskt ansvariga, samt Hoechst AG

(Ärende C.37.773 – MCAA)

[delgivet med nr K(2004) 4876]

(Endast de engelska, franska och tyska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2006/897/EG)

Den 19 januari 2005 antog kommissionen ett beslut i ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet. I enlighet med artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) offentliggör kommissionen härmed de berörda parternas namn och huvuddragen i beslutet, inbegripet ålagda påföljder, med beaktande av företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter. En icke-konfidentiell version av hela beslutet finns på de giltiga språken i ärendet och på kommissionens arbetsspråk på GD Konkurrens webbplats http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html.

I.   SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

(1)

Beslutet är riktat mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB (nedan ”Akzo”), solidariskt ansvariga, Clariant AG och Clariant GmbH (nedan ”Clariant”), solidariskt ansvariga, Elf Aquitaine SA (nedan ”Elf Aquitaine”) och Arkema SA (nedan ”Arkema”, tidigare benämnt Atofina SA), solidariskt ansvariga, samt Hoechst AG (nedan ”Hoechst”).

(2)

I denna sammanfattning hänvisas det oftast till Atofina SA (eller ”Atofina”) i stället för Arkema, som egentligen är mottagaren av detta beslut, eftersom Atofina var det namn som användes under det administrativa förfarandet.

(3)

Mottagarna av beslutet deltog i en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan ”EG-fördraget” eller ”fördraget”) och, från och med den 1 januari 1994, artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan ”EES-avtalet”). Kartellen omfattade hela EES-området.

(4)

Kommissionen inledde en undersökning av sektorn för monoklorättiksyra (inom EES) efter att ha mottagit en ansökan om förmånlig behandling från Clariant i december 1999. Undersökningen gav vid handen att kartellen hade pågått från åtminstone den 1 januari 1984 till den 7 maj 1999.

(5)

Monoklorättiksyra är en reaktiv organisk syra som används som en kemisk mellanprodukt vid framställningen av tvättmedel, bindemedel, textilhjälpmedel samt förtjockningsmedel som används i livsmedel, läkemedel och kosmetika.

(6)

Den geografiska marknaden ansågs vara EES. Värdet av denna marknad var ca 121 miljoner euro 1998, dvs. det sista hela året av överträdelsen. Under den tid som undersökningen varade påverkade kartellen nästan hela den gemensamma marknaden och EES.

(7)

När det gäller kartellens organisation kan kontakter mellan de största tillverkarna av monoklorättiksyra spåras tillbaka till slutet av 70-talet och början av 80-talet. Kontakterna var i det skedet främst bilaterala och rörde utbyte av information om kunder och priser.

(8)

Från början till mitten av 80-talet började det anordnas multilaterala möten och arrangemangen blev fastare och syftade till att företagen skulle behålla sina marknadsandelar. Deltagarna var i detta skede Hoechst, Akzo och Atochem SA (sedermera Atofina SA, nu under namnet Arkema). Clariant anslöt sig först 1997 efter att ha köpt Hoechsts verksamhet med monoklorättiksyra.

(9)

Vid denna tid träffades deltagarna två till fyra gånger om året på multilateral nivå. Mötena organiserades enligt ett rullande schema i de deltagande företagens olika hemländer. Även de bilaterala kontakterna fortsatte och deltagarna träffades även vid särskilda möten och vid sociala tillställningar.

(10)

Kartellen blev mer formaliserad 1993, för att man skulle få en öppnare statistik, få slut på fusk, bättre kunna kontrollera försäljningspersonal och införa ett kompensationssystem. Ett formellt system för utbyte av kvartalsenliga försäljnings- och prisuppgifter infördes också mellan deltagarna.

(11)

I ett försök att rättfärdiga utbytet av marknadsinformation anlitades en statistisk organisation, […] (nedan ”[…]”). […] tillhandahöll aggregerad marknadsstatistik och kartelldeltagarna träffade en företrädare för […] två gånger om året, vanligtvis i […], för att diskutera denna och andra frågor som var av intresse för branschen.

(12)

Dessa legitima möten fungerade emellertid som täckmantel för det verkliga syftet med sammankonsterna, nämligen att parterna skulle träffas för att diskutera genomförandet av kartellarrangemangen. Dessa olagliga möten ägde vanligtvis rum på kvällen innan mötena med […] och på en annan plats. Mellan 1994 och 1999 anordnades 13 möten med […], även om det sista förefaller ha ställts in.

(13)

Även om organisationen av kartellen kan ha förändrats under dess varaktighet, var de centrala inslagen desamma. Det gäller bland annat tilldelningen av försäljningsvolymer och kunder för att bibehålla marknadsandelar. Marknadsandelarna garanterades också genom ett kompensationssystem mellan parterna som trädde in vid över- eller underförsäljning. Det förekom ett betydande utbyte av försäljnings- och prisinformation och det finns även bevis för samordnade prisökningar.

II.   BÖTER

(14)

Överträdelsen bestod i tilldelning av kund- och volymkvoter, överenskommelser om samordnade prisökningar, införande av ett kompensationssystem för att säkerställa att kvoterna hölls, utbyte av försäljningsvolymer och priser och regelbundet deltagande i multilaterala och bilaterala möten och andra kontakter för att se till att kartellen fungerade. Dessa typer av förfaranden är till sin natur mycket allvarliga överträdelser av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(15)

Kartellarrangemangen genomfördes av tillverkare som under den aktuella tidsperioden täckte största delen av den gemensamma marknaden och, från den 1 januari 1994, EES-marknaden. Den måste därför ha påverkat den gemensamma marknaden/EES-marknaden för monoklorättiksyra.

(16)

Med hänsyn till arten av det aktuella beteendet ansåg kommissionen att mottagarna av detta beslut hade begått en mycket allvarlig överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(17)

För att ta hänsyn till den särskilda vikten, och således den faktiska påverkan på konkurrensen, av varje företags förfarande i samband med överträdelsen, delades företagen in i olika kategorier efter deras relativa betydelse på marknaden.

(18)

Kommissionen ansåg att det var lämpligt att lägga den EES-omfattande produktomsättningen till grund för jämförelsen av varje företags relativa betydelse på den berörda marknaden. Jämförelsen gjordes på grundval av den EES-omfattande produktomsättningen för det sista hela året av överträdelsen, dvs. 1998 för alla företag utom Hoechst, för vilket 1996 användes som referensår eftersom företaget lämnade marknaden för monoklorättiksyra i mitten av 1997.

(19)

Akzo, Clariant och Atofina var de största tillverkarna av monoklorättiksyra i EES 1998, med marknadsandelar på ca 44 %, 34 % respektive 17 %. Hoechst hade en marknadsandel på 28 % 1996 innan den lämnade marknaden i mitten av 1997. Företagen delades därför in i tre kategorier. Den första kategorin bestod av Akzo, den andra av Hoechst och Clariant och den tredje av Atofina.

(20)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser kan man med hjälp av bötesskalorna fastställa böterna till en nivå som säkerställer att de har en tillräckligt avskräckande effekt, med hänsyn tagen till varje företags storlek. I detta hänseende noterade kommissionen att Atofina/Elf Aquitaine 2003 hade en omsättning på 84,5 miljarder euro och Akzo på 13 miljarder euro. Kommissionen ansåg det därför vara lämpligt att multiplicera böterna för Atofina/Elf Aquitaine med en faktor på 2,5 och böterna för Akzo med en faktor på 1,5.

(21)

Akzo och Atofina har begått en överträdelse med lång varaktighet. De deltog i kartellen från januari 1984 till maj 1999, dvs. i 15 år 4 månader. Detta motiverade en ökning av grundbeloppet för böterna med 150 % för båda företagen.

(22)

Hoechst har också begått en överträdelse under en lång tid. Företaget deltog i de olagliga arrangemangen från januari 1984 till slutet av juni 1997, dvs. 13 år 6 månader, vilket motiverade en ökning av grundbeloppet med 135 %.

(23)

Clariants deltagande begränsade sig till perioden från juli 1997, då företaget köpte Hoechsts monoklorättiksyraverksamhet, till maj 1999. Clariant deltog alltså i kartellen under en period på 1 år 10 månader, vilket motiverade att grundbeloppet ökades med 15 %.

(24)

Vid den tid då överträdelsen ägde rum hade två av mottagarna av detta beslut redan varit föremål för kommissionsbeslut i kartellärenden. Hoechst var en av mottagarna av besluten i ärendena PVC II (94/599/EG; 27 juli 1994) och Dyestuffs (69/243/EEG; 24 juli 1969). Atofina var också en av mottagarna av beslutet i PVC II-ärendet. Dessa försvårande omständigheter motiverade en ökning med 50 % av grundbeloppet för de böter som fastställts för Hoechst och Atofina.

(25)

Akzo gjorde frivilliga uttalanden som ledde kommissionen till slutsatsen att Eka Nobel AB, Eka Nobel Skoghall AB och Nobel Industrier AB (numera Eka Chemicals AB, Akzo Nobel Base Chemicals AB respektive Akzo Nobel AB) varit självständigt delaktiga i kartellen från den 15 juni 1993 till dess att de blev en del av Akzokoncernen den 25 februari 1994. Som ett resultat av Akzos avslöjanden får koncernen högre böter än vad den skulle ha ålagts om den inte hade samarbetat. Av rättviseskäl och med beaktande av de särskilda omständigheterna i ärendet fann kommissionen det därför lämpligt att befria de ovannämnda företagen från böter för deras självständiga överträdelse.

(26)

Tre av mottagarna av detta beslut (Akzo, Atofina och Clariant) samarbetade med kommissionen i olika skeden av undersökningen, för att få en sådan förmånlig behandling som avses i kommissionens meddelande från 1996 om befrielse från eller nedsättning av böter (2).

(27)

Meddelandet tillämpades på följande sätt i beslutet.

1.   Befrielse från böter eller mycket betydande nedsättning av bötesbeloppet (”Avsnitt B”: nedsättning med 75–100 %)

(28)

Clariant var först med att tillföra bevismaterial som var avgörande för att bevisa att det fanns en hemlig kartell som påverkade monoklorättiksyrabranschen inom EES. Informationen lämnades i en förklaring som Clariant tillsammans med bevisning lämnade in den 6 december 1999. Med hjälp av denna information kunde kommissionen utföra en undersökning i Akzos och Atofinas lokaler. Clariant uppfyllde också de övriga villkoren i avsnitt B; företaget upphörde med sitt deltagande i kartellen, samarbetade fullt ut under hela undersökningen och hade inte varit initiativtagare till kartellen. I beslutet beaktades alla dessa omständigheter och Clariant AG och Clariant GmbH beviljades en nedsättning med 100 % av det bötesbelopp som de skulle ha ålagts om de inte hade samarbetat med kommissionen.

2.   Betydande nedsättning av böter (”Avsnitt C”: nedsättning med 50–75 %)

(29)

Varken Akzo eller Atofina uppfyllde villkoren i avsnitt C i meddelandet.

3.   Väsentlig nedsättning av böter (”Avsnitt D”: nedsättning med 10–50 %)

(30)

Både Akzo och Atofina samarbetade med kommissionen.

(31)

Atofina samarbetade nära med kommissionen och kom därför i fråga för en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet, eftersom det var det andra företaget som försåg kommissionen med upplysningar och bevismaterial som bidrog till att fastställa förekomsten av kartellen. Atofina bestred inte heller de faktiska omständigheter som kommissionen grundade sig på när den fastställde förekomsten av kartellen. De upplysningar och bevis som Atofina tillhandahöll var detaljerade och kommissionen stödde sig på dem i stor utsträckning i sitt beslut. Atofina uppfyllde villkoren i avsnitt D och dess samarbete har visat sig i en nedsättning med 40 % av det bötesbelopp det annars skulle ha ålagts.

(32)

Akzo beviljades en väsentlig nedsättning av bötesbeloppet eftersom det var det tredje företag som försåg kommissionen med upplysningar och bevis som styrkte förekomsten av kartellen på marknaden för monoklorättiksyra. Akzo bestred inte de faktiska omständigheter som kommissionen grundade sig på. Kommissionen konstaterade att Akzo uppfyllde villkoren i avsnitt D. De upplysningar och bevis som Akzo tillhandahöll var detaljerade och kommissionen stödde sig på dem i sitt beslut, vilket gav företaget en nedsättning med 25 % av det bötesbelopp det annars skulle ha ålagts.

(33)

Följande företag överträdde artikel 81 i fördraget genom att tilldela försäljningskvoter, fördela kunder, avtala om samordnade prisökningar och om ett kompensationssystem, utbyta information om försäljningsvolymer och priser samt delta i regelbundna möten och andra kontakter för att avtala och genomföra ovannämnda konkurrensbegränsningar. Från och med den 1 januari 1994 utgjorde företagens beteende också en överträdelse av artikel 53.1 i EES-avtalet.

(a)

Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Nederland BV och Akzo Nobel NV, från den 1 januari 1984 till den 7 maj 1999.

(b)

Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB, från den 15 juni 1993 till den 7 maj 1999.

(c)

Hoechst AG, från den 1 januari 1984 till den 31 juni 1997.

(d)

Elf Aquitaine och Arkema SA (tidigare Atofina SA), från den 1 januari 1984 till den 7 maj 1999.

(e)

Clariant AG, Clariant GmbH, från den 1 juli 1997 till den 7 maj 1999.

(34)

För dessa överträdelser åläggs följande böter:

(a)

Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV, Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB:

84,38 miljoner euro.

(b)

Hoechst AG:

74,03 miljoner euro.

(c)

Elf Aquitaine SA och Arkema SA (tidigare Atofina SA), solidariskt ansvariga:

45,00 miljoner euro.

(d)

Arkema SA (tidigare Atofina SA):

13,50 miljoner euro.

(e)

Clariant AG och Clariant GmbH, solidariskt ansvariga:

0 miljoner euro.

Akzo Nobel Base Chemicals AB, Eka Chemicals AB och Akzo Nobel AB skall vara solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som åläggs i punkt 1 a) upp till ett belopp av 50,63 miljoner euro. De övriga Akzo-företag som räknas upp i samma punkt skall vara solidariskt ansvariga för hela bötesbeloppet.

(35)

De företag som räknas upp i punkt 1 skall omedelbart upphöra med överträdelsen, om de inte redan har gjort det. De skall avstå från att upprepa varje åtgärd eller beteende som den överträdelse som konstaterats i detta ärende och från varje åtgärd eller beteende som har samma eller liknande syfte eller verkningar.


(1)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004, EUT L 68, 6.3.2004, s. 1.

(2)  Enligt punkt 28 i 2002 års tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden skall det tillkännagivandet från den 14 februari 2002 ersätta 1996 års meddelande i alla de fall där inget företag har kontaktat kommissionen för att dra nytta av den gynnsamma behandling som omtalas i det meddelandet. I detta ärende ansökte flera företag till kommissionen om förmånlig behandling före den 14 februari 2002, varför 1996 års meddelande gäller.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/16


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 22 juni 2005

om de åtgärder som Italien planerar genomföra till förmån för professionella sportklubbar (lagdekret ”salva calcio” (rädda fotbollen))

[delgivet med nr K(2005) 1794]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2006/898/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

efter att i enlighet med nämnda artikel ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I.   FÖRFARANDE

(1)

Efter artiklar i pressen fick kommissionen kännedom om att Italien, genom omvandlingen till lag av lagdekret nr 282 av den 24 december 2002, har antagit bestämmelser om redovisningsregler för professionella sportklubbar. Genom en skrivelse (D/51643) av den 12 mars 2003 begärde kommissionen ytterligare upplysningar om åtgärden i fråga och genom en skrivelse (N. 5243) av den 22 april 2003 begärde de italienska myndigheterna förlängning av tidsfristen för att inkomma med upplysningar till den 14 maj 2003. Eftersom kommissionen inte hade fått något svar inom den angivna tidsfristen skickade den en påminnelse genom en skrivelse av den 22 maj 2003. Samtidigt påminde kommissionen om att det, enligt artikel 88.3 i EG-fördraget, inte är tillåtet att genomföra stödåtgärder innan kommissionen har lämnat sina synpunkter i ärendet. De italienska myndigheternas svar ankom den 26 juni 2003.

(2)

Genom en skrivelse av den 11 november 2003 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende denna åtgärd.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(4)

Kommissionen har tagit emot synpunkter från de italienska myndigheterna genom en skrivelse av den 13 februari 2004 och från tredje parter genom skrivelser av den 19 januari 2004 och den 16 februari 2004. Genom en skrivelse av den 25 februari 2004 (D/51415) har kommissionen översänt dessa synpunkter till Italien som givits tillfälle att bemöta dem.

(5)

Genom en skrivelse (N. 08/RB/04) av den 10 mars 2004 åtog sig de italienska myndigheterna att ändra de berörda bestämmelserna för att avlägsna åtgärdernas eventuella skattemässiga effekter. Med hänsyn till Italiens åtagande att göra bestämmelserna förenliga med gemenskapens konkurrensregler och med hänsyn till deras avsaknad av omedelbara effekter när det gäller statligt stöd sköt kommissionen upp förfarandet i avvaktan på de faktiska ändringarna.

(6)

Genom en skrivelse (N. 13346) av den 11 november 2004 översände de italienska myndigheterna till kommissionen det förslag om ändring av ”legge comunitaria 2004” (gemenskapslag 2004) som granskas av det italienska parlamentet. De aviserade ändringarna infördes slutligen genom artikel 28 i lag nr 62 av den 18 april 2005 om ”Disposizioni per l adempimento di obblighi derivanti dall’appartenenza dell’Italia alle Comunità europee. Legge comunitaria 2004” (Bestämmelser för att uppfylla skyldigheter till följd av Italiens medlemskap i Europeiska gemenskaperna. Gemenskapslag 2004) (nedan kallad lag 62/2005) (3).

II.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

(7)

Den åtgärd som infördes genom artikel 3.1a i lagdekret nr 282 av den 24 december 2002 om brådskande bestämmelser för anpassning till EU-krav och krav på områdena beskattning, uppbörd och redovisningsförfaranden som omvandlats till lag nr 27 av den 21 februari 2003 (nedan kallad lag 27/2003) skall tillämpas på sportklubbar som omfattas av lag nr 91 av den 23 mars 1981 (nedan kallad lag 91/1981).

(8)

Den berörda åtgärden, som föreskrivs i artikel 18a.1 i lag 91/1981, ändrad genom lag 27/2003, gör det möjligt för sportklubbar att i det första bokslutet efter lagens ikraftträdande under en särskild balanspost på tillgångssidan balansera de realisationsförluster som uppstår till följd av det minskade värdet av rättigheterna att utnyttja de professionella spelarnas prestationer, fastställt på grundval av en edligen bestyrkt expertvärdering. Med revisorernas samtycke skall den posten redovisas bland tillgångarna i balansräkningen och skrivas av under de efterföljande åren.

(9)

I artikel 18a.2 i lag 91/1981, ändrad genom lag 27/2003 anges vidare att de företag som utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 av redovisnings- och skattemässiga skäl skall skriva av den redovisade värdeminskningen i tio lika stora årliga delar.

(10)

För att kunna fastställa om åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget måste kommissionen fastställa i) om åtgärden i fråga gynnar vissa företag eller viss produktion och på så sätt utgör en ekonomisk fördel, ii) om fördelen är selektiv och av ett sådant slag att den snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, iii) om den påverkar handeln mellan medlemsstaterna och iv) om den ges med hjälp av statliga medel.

(11)

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget konstaterade kommissionen bland annat följande:

a)

De sportklubbar som berörs av åtgärden bedriver ekonomisk verksamhet och måste följaktligen betraktas om företag enligt artikel 87.1. Åtgärden skulle ge företagen möjlighet att balansera tidigare redovisade förluster mot framtida vinster under en längre period. Möjligheten att förlänga den period under vilken förlusterna kan dras av skulle utgöra en ekonomisk fördel för dem.

b)

Åtgärden är selektiv eftersom den bara är riktad till sportklubbar som omfattas av lag nr 91 av den 23 mars 1981 och skulle följaktligen utgöra sektorsstöd.

c)

De professionella sportklubbarna bedriver olika ekonomiska verksamheter och åtminstone några av företagen bedriver verksamhet på de internationella marknaderna. Eftersom det också finns sportklubbar och andra ekonomiska aktörer från andra medlemsstater på dessa marknader skulle åtgärden i fråga kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna.

d)

Åtgärden skulle innebära användning av statliga medel eftersom staten avstår från skatteinkomster. Som redan nämnts skulle bestämmelsen ge sportklubbarna möjlighet att fördela de avdragsgilla förlusterna över en längre tidsperiod än vad som beviljas enligt de gällande bestämmelserna genom en minskning av de möjliga avskrivningsbeloppen under de första åren. Genom att ge sportklubbarna möjlighet att välja mellan två alternativa beskattningsmetoder skulle staten göra det möjligt för dem att välja den metod som passar sportklubbarna bäst och på så sätt avstå från en del av skatteinkomsterna.

(12)

På grundval av den kortfattade analysen förefaller åtgärden innehålla alla de inslag som krävs för att utgöra statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(13)

Av de skäl som anges i punkterna 22–29 i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet verkar de omständigheter inte föreligga som krävs för att stödet skall kunna förklaras förenligt med den gemensamma marknaden.

III.   BEDÖMNING AV ÅTGÄRDEN

(14)

Artikel 28 i lag 62/2005 innehåller en ändring av artikel 18a.2 i lag 91/1981 som nämns i punkt 9. I lag 62/2005 ersattes uttrycket ”av redovisnings- och skattemässiga skäl” med uttrycket ”endast av redovisningsmässiga skäl”.

(15)

Denna ändring utesluter möjligheten att av skattemässiga skäl utnyttja det andra redovisningssystemet som anges som alternativ i lag 91/1981, som ändrats genom lag 27/2003. Följaktligen kan sportklubbarna inte längre förlänga den period under vilken de får göra skatteavdrag för eventuella förluster.

(16)

Även om lag 91/1981, som ändrats genom lag 27/2003, fortsätter att ge sportklubbarna fördelar i form av gynnsamma redovisningsvillkor, ger den, enligt den nya formuleringen, inte längre någon skattemässig fördel. Eftersom de skattemässiga fördelar som tidigare var möjliga enbart skulle ha realiserats i framtiden (4), har åtgärden inte heller medfört några skattemässiga fördelar under tillämpningsperioden för de ändrade reglerna.

(17)

Eftersom åtgärden inte innebär att staten avstår från skatteinkomster innebär den inte heller användning av statliga medel. Följaktligen saknas ett av de avgörande kraven för att kunna hävda att det föreligger statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Till följd av de ändringar som gjorts av lag 62/2005 (”Legge Comunitaria 2004”) drar kommissionen slutsatsen att åtgärden inte utgör statligt stöd.

(18)

Följaktligen är det inte nödvändigt att granska de italienska myndigheternas och de tredje parternas synpunkter i detalj.

IV.   SLUTSATSER

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den åtgärd till förmån för professionella sportklubbar som införts av Italien genom lag nr 27 av den 21 februari 2003, som ändrats genom lag nr 62 av den 18 april 2005, utgör inte statligt stöd.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 22 Juni 2005

På kommissionen vägnar

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 308, 18.12.2003, s. 9.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Offentliggjord i Italiens officiella tidning nr 96 av den 27 april 2005 – ordinarie tillägg nr 76.

(4)  Det vill säga utöver den normala perioden på fem år som föreskrivs för överföring av förluster.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/19


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 13 juli 2005

om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion

(Ärende COMP/M.3653 – Siemens/VA Tech)

[delgivet med nr K(2005) 2676]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2006/899/EG)

Kommissionen fattade den 13 juli 2005 beslut i ett ärende inom ramen för rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”), särskilt artikel 8.2 i denna. En icke-konfidentiell version av beslutets fullständiga text finns på ärendets giltiga språk och kommissionens arbetsspråk på Generaldirektoratet för konkurrens webbplats http://ec.europa.eu/comm/competition/index_sv.html

I.   KORT SAMMANFATTNING

(1)

Detta ärende gäller Siemens förvärv av den österrikiska teknikkoncernen VA Tech.

(2)

Siemens är en mångsidig teknikgrupp med verksamhet inom följande centrala affärsområden: information och kommunikation, automatiserings- och driftsteknik, energiteknik, trafik, gatubelysning och medicinsk utrustning.

(3)

VA Tech med huvudkontor i Linz är med omkring 17 000 anställda och en årsomsättning på 4,3 miljarder euro Österrikes största industrigrupp. Företagets fyra främsta affärsområden är produktion, överföring och distribution av energi, metallurgisk teknik, elektriskt entreprenad och infrastrukturteknik.

(4)

Den 10 december 2004 lämnade Siemens ett offentligt uppköpsbud på VA Tech för att öka sin nuvarande andel från 16,45 % till minst 50 % plus en aktie. […] (1). Ett godkännande från kommissionen är de enda villkor som ännu inte uppfyllts för att anbudet skall kunna fullföljas.

(5)

Det planerade förvärvet, som skulle ge Siemens fullständig kontroll över VA Tech, är en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen.

(6)

De berörda företagen har en total omsättning i världen på mer än 5 miljarder euro (Siemens: 74 miljarder euro budgetåret 1 oktober 2002–30 september 2003; och VA Tech: 3,9 miljarder euro budgetåret 2003). Inom gemenskapen har Siemens/VA Tech en total omsättning på mer än 250 miljoner euro vardera […] (1). Inget av de båda företagen uppnå mer än två tredjedelar av sin gemenskapsomfattande totala omsättning i en och samma medlemsstat. Den anmälda koncentrationen uppvisar därför en gemenskapsdimension.

(7)

Kommissionens marknadsundersökning visar att operationen leder till talrika horisontella och vertikala överlappningar på följande områden: energiproduktion (se avsnitt A), överföring och distribution av energi (B), järnvägsteknik (C), frekvensomriktare (D), metallurgi och elektrisk entreprenad (E), lågspänningsställverk (F), byggnadsteknik (G), infrastruktur och linbanor (H), it-tjänster (I).

(8)

I sitt beslut utgår kommissionen från parternas samtycke i samband med den anmälda koncentrationen på områdena i) vattenkraftutrustning och ii) uppförande av mekaniska metallverk och drar därmed slutsatsen att koncentrationen inte på något avgörande sätt förhindrar konkurrensen på något av dessa områden inom den gemensamma marknaden.

II.   UTFÖRLIG SAMMANFATTNING

A.   ENERGIPRODUKTION

A1.   UTRUSTNING FÖR VATTENKRAFTVERK

Relevanta marknader

(9)

Utrustningen till vattenkraftverk omfattar ett antal olika komponenter såsom vattenturbiner, generatorer och olika mekaniska och elektriska komponenter (”mekanisk (elektrisk) kompletterande utrustning”). Ofta lämnas separata anbud om dessa komponenter, särskilt i Europa, där större delen av efterfrågan gäller utbyte eller modernisering av befintliga vattenkraftverk. På efterfrågesidan är de olika komponenterna inte utbytbara. Efter en rad koncentrationer av tillverkare av mekanisk och elektrisk vattenkraftutrustning kan Siemens, VA Tech och deras huvudkonkurrenter tillhandahålla hela komponentutbudet. Det finns faktorer på utbudssidan som gör att kommissionen är enig med Siemens om att det finns en enda sakligt relevant marknad för vattenkraftutrustning, samtidigt som produkterna på denna marknad är mycket olika varandra.

(10)

Vad gäller den geografiskt relevanta marknaden, förklaras det i beslutet att det finns olika grupper av konkurrenter i de olika världsregionerna, men att de ledande europeiska producenterna Siemens, VA Tech, Alstom och GE Hydro är globalt verksamma. Särskilt i Kina och resten av Asien verkar en rad kinesiska, indiska och japanska företag som europeiska kunder inte betraktar som producenter att räkna med. Kunderna inom EES-området är antingen inte bekanta med dessa producenter, eller får de ett sämre omdöme än producenterna i Europa. De har ännu inte fått några uppdrag inom EES-området och heller inte presenterat några anbud (Siemens framhöll två framgångsrika projekt som kinesiska bolag genomförde i Albanien under 60- och 70-talen).

(11)

[…] (1) I beslutet påpekas avslutningsvis att utbuds- och efterfrågevillkoren mellan EES-området och andra världsregioner skiljer sig avsevärt, varför EES måste betraktas som den geografiskt relevanta marknaden.

Konkurrensbedömning

(12)

För perioden 2000–2004 uppgav Siemens att företagets andel av EES-marknaden tillsammans med VA Tech var [40–50] (1) % (Voith Siemens [20–30] (1) % (2), VA Tech [20–30] (1)). VA Tech angav [40–50] (1) % och Alstom angav att Siemens och VA Techs gemensamma andel uppgår till 61 %. Kundernas uppskattning av marknadsandelarna ligger huvudsakligen inom samma område, men Andino som är en mindre konkurrent, förmodar att Siemens och VA Tech har en 70 % andel av EES-marknaden. Utifrån huvudkonkurrenternas omsättningsuppgifter för samma femårsperiod kan följandemarknadsandelar räknas fram (inklusive Siemens uppgifter om ”övriga företags” omsättning):

EES 2000–2004

Miljoner euro

Marknadsandel %

Siemens

318

[10–20] (1) %

VA Tech

 

[30–40] (1) %

Gemensamt

 

50 %

Alstom

 

[20–30] (1) %

GE Hydro

 

[0–10] (1) %

Ansaldo

 

[<1] (1) %

Andritz

 

[<1] (1) %

Övriga företag

473

[20–30] (1) %

Totalt

 

100 %

Källa: Kommissionens marknadsundersökning

(13)

Siemens hävdar att marknadsandelarna på denna leverantörsmarknad varierar väldigt kraftigt från år till år […] (1) En rad faktorer leder emellertid till slutsatsen att det av marknadsandelarna kan utläsas viktiga uppgifter om maktfördelningen på denna marknad. Därtill kommer att anbuden gäller kundspecifika och mycket olika produkter samt att de lämnas ofta och är av ringa omfattning (endast […] (1) av […] (1) Siemens anbud omfattade mer än […] (1) euro). I samband med större uppdrag kan den leverantör som fått kontraktet inte vara säker på affärens faktiska värde (dvs. lönsamheten). Eftersom antalet potentiella leverantören minskar måste värdet på den lägsta anbudet öka. Mot bakgrund av Siemens och VA Techs stora totala marknadsandel, de kvarvarande konkurrenternas förhållandevis ringa marknadsandel och bortfallet av en betydande leverantör ökar sannolikheten för att koncentrationen skall ge upphov till en dominerande ställning.

(14)

Bland svaren på marknadsundersökningen […] (1) skiljer sig en grupp om fyra ledande konkurrenter (Siemens, VA Tech, Alstom och GE Hydro) från de övriga. Kunderna betraktar dessa företag som företag att räkna med som leverantörer av vattenkrafts- och driftsutrustning. Övriga konkurrenter får ett betydligt sämre omdöme eller tillverkar inte jämförbar utrustning, även om de kan komma ifråga för mindre uppdrag. I beslutet har kundernas omdömen om de olika entreprenörerna samlats i en kvantitativ sammanställning för att underbygga dessa slutsatser. […] (1).

(15)

Av Siemens, […] (1) framlagda anbudsförteckningar framgår att Siemens i samband med anbudsförfaranden oftare har tävlar med VA Tech (i […] (1) % av antalet anbud med ett högre värde än […] (1) euro) […] (1) än med Alstom [..] (1) eller GE […] (1). I […] (1) av förfarandena var Siemens och VA Tech de enda två av de fyra stora företag som lämnade ett anbud. Att de möts så ofta framgår delvis av att GE Hydro endast sällan lämnar anbud utanför Skandinavien eller Storbritannien (GE Hydro uppstod efter det att GE övertagit Kvaerners vattenkraftsdivision). Alstom tar sig oftast an beställningar i olika delar av Europa, men har haft uppdrag på iberiska halvön något oftare än i andra regioner. Dessutom lämnar företaget oftare anbud på stora projekt än på små.

(16)

Ett stort antal kunder och konkurrenter hävdade i sina synpunkter enligt artikel 11 att övertagandet skulle kunna leda till prishöjningar, om två konkurrenter går samman på en redan koncentrerad marknad.

(17)

Siemens är enigt med kommissionen om att Siemens, VA Tech och Alstom f.n. är de ledande konkurrenterna i fråga om vattenkraftutrustning inom EES. Som motivering anförs i första hand dynamiska argument.

(18)

Enligt dessa argument skulle kinesiska och små europeiska företag utan vidare kunna leverera konkurrenskraftig utrustning om Siemens eller VA Tech skulle försöka höja priserna efter koncentrationen. De sedan länge befintliga leveransförhållandena har ännu inte förhindrat att nya leverantörer träder in på marknaden och att kunderna vänder sig till nya leverantörer. Siemens har emellertid ingen dokumentation om planer från leverantörer som ännu inte verkar i Europa om att delta i anbud inom EES. Förutom kinesiska tillverkare har Siemens nämnt en rad mindre europeiska tillverkare av vattenkraftutrustningen och leverantörer av mindre komponenter, vilkas produkter bl.a. också kan användas i vattenkraftverk. Dessa företag har nämligen marknadsandelar som är mindre än 1 % och levererar produkter som inte är likvärdiga med Siemens och VA Techs.

(19)

Av beslutet framgår att Siemens argument i själva verket är spekulationer om att varje monopol på lång sikt drar till sig nya aktörer. Siemens och VA Techs stora totala marknadsandelar, det sjunkande antalet potentiella leverantörer från 4 till 3, uppgifterna om anbudsgivarna, enligt vilka Siemens och VA Tech levererar produkter som substituerar varandra och det stora antalet klagomål från kunderna får kommissionen att dra slutsatsen att koncentrationen genom att etablera en dominerande ställning på marknaden för vattenkraftutrustning skulle leda till ett påtagligt hinder för den faktiska konkurrensen.

A2.   FOSSIL VATTENKRAFTUTRUSTNING

(20)

Vad gäller fossil vattenkraftutrustning levererar VA Tech i sin egenskap av systemintegreringslänk gasturbinkraftverk. Företaget använder huvudsakligen komponenter som levererats av något tredje företag, exempelvis gasturbiner från GE tillsammans med turbogeneratorer från den egna tillverkningen. På marknaden för anbud om tekniska lösningar som är användningsklara finns också efter koncentrationen flera konkurrenter, särskilt turbintillverkarna Siemens, GE, Alstom och Mitsubishi, men också generalentreprenörer såsom Bechtel och panntillverkaren Foster& Wheeler. VA Techs andel av EES-marknaden för anbud om tekniska lösningar som är färdiga att använda ligger under 15 % […] (1). I och med koncentrationen kommer en avsättningskanal för turbinerna och en leverantör av generatorer till dessa turbiner att falla bort. Med tanke på gasturbinernas strategiska roll i kombikraftverken och GE:s ledande marknadsposition på området kommer kommissionen i sitt beslut fram till att GE kommer att kunna ersätta VA Tech som distributionskanal för sina turbiner. GE har egen kapacitet att tillverka generatorer. Företaget har inte uttryckt i några farhågor angående förvärvet. I beslutet finns därför inga farhågor avseende konkurrensen på området.

B.   ÖVERFÖRING OCH DISTRIBUTION AV ENERGI

(21)

Precis som i fallet energiproduktionsutrustning omfattar marknaden för överföring och distribution av energi en bred palett av olika komponenter som levereras till kunderna (huvudsakligen nationella näroperatörer och lokala eller regionala kraftdistributörer) på en viss aggregationsnivå. Vad gäller den horisontella överlappningen mellan Siemens och VA Tech föreslår Siemens att definiera de relevanta marknaderna för de produktgrupper som anförs på nivåerna under a) till e).

a.

HÖGSPÄNNINGSPRODUKTER (FÖR DISTRIBUTIONSNÄT MED SPÄNNINGSNIVÅER MELLAN 52 OCH 800 KV)

i)

Luftisolerade ställverk

ii)

Gasisolerade ställverk

iii)

Kraftkontakter

iv)

Fördelarkontakter

v)

Mättransformatorer

vi)

Strypspolar

b.

TRANSFORMATORER

i)

Krafttransformatorer

ii)

Fördelartransformatorer

c.

ENERGIAUTOMATISERING OCH INFORMATIONSSYSTEM

i)

Nätstyrningsteknik

ii)

Skyddsreläer

d.

ANVÄNDNINGSKLARA PROJEKT

i)

HV-projekt

ii)

MV-projekt

e.

ÖVERFÖRINGS- OCH DISTRIBUTIONSTJÄNSTER

i)

Anläggningstjänster

ii)

Nätplanering

(22)

Marknadsundersökningen tyder på att det tvärtemot Siemens uppfattning åtminstone kommer att kunna bildas geografiskt relevanta marknader för några av de komponenter som anförs under I, II osv. i varje avsnitt. Det krävs emellertid inte någon exakt definition av produktmarknaden, eftersom ingen av de möjliga marknadsdefinitionerna skulle ge anledning till farhågor avseende konkurrensen.

(23)

I definitionen av den geografiskt relevanta marknaden visar beslutet att det handlar om EES-omfattande marknader i fråga om distribution och överföring av energi. De tekniska normerna utgör inte längre något hinder för operatörerna av sammanlänkade system som vill köpa produkter i utlandet, särskilt på högspänningsmarknaden, där produkterna i stor utsträckning anpassas efter kundernas behov. De stora producenterna deltar framgångsrikt i anbudsförfaranden om utrustning för överföring och distribution inom hela EES.

(24)

Marknadsundersökningen har till stora delar bekräftat denna redogörelse för marknadsandelarna och namnen på konkurrenterna på respektive marknad som Siemens lämnat nedan. Ett undantag utgörs av marknaden för användningsklara högspänningsprojekt, där inga andra marknadsaktörer uppskattade Siemens andel så mycket som till [50–60] (1) %. Marknaden för användningsklara projekt omfattar emellertid en rad produkter och komponenter samt försäljning i samband med de användningsklara tjänsterna så att deltagarna i marknadsundersökningen kan fördela omsättningen annorlunda än i fråga om de underliggande komponenterna.

Produkt

Siemens

VA Tech

Totalt

Huvudkonkurrenter

a.

Högspänningsprodukter

[10-20] (3)

[0-10] (3)

[20-30] (3)

Areva 18, ABB 15

i)

Luftisolerade ställverk

[0-10] (3)

[0-10] (3)

[10-20] (3)

Areva 12; ABB 9, Cegelec 6, EFACEC 6

ii)

Gasisolerade ställverk

[30-40] (3)

[10-20] (3)

[40-50] (3)

ABB 33, Areva 23

iii)

Kraftkontakter

[30-40] (3)

[0-10] (3)

[40-50] (3)

Areva 30, ABB 28

iv)

Fördelarkontakter

[30-40] (3)

[20-30] (3)

[30-40] (3)

Areva 21, HAPAM 14

v)

Mättransformatorer

[10-20] (3)

[0-10] (3)

[10-20] (3)

Areva 20-25, ABB 10-15, Ritz 10-15, Arteche 10-15, Pfiffner 3-8

vi)

Strypspolar

[20-30] (3)

[10-20] (3)

[40-50] (3)

Areva 22-27, ABB 17-22, Trafomec 5-10

b.

Transformatorer

[10-20] (3)

[0-10] (3)

[20-30] (3)

ABB 18-23, Areva 13-18, RWE Solutions 8-13, Schneider 4-7, Pauwels 4-7, andere

i)

Krafttransformatorer

[10-20] (3)

[10-20] (3)

[20-30] (3)

ABB 20-25, Areva 15-20,RWE Solutions 7-14, Pauwels 2-5, EFACEC 2-5, andere

ii)

Fördelartransformatorer

[10-20] (3)

[0-10] (3)

[10-20] (3)

ABB 12-17, Schneider 10-15, RWE Solutions 8-13, Areva 7-12, Pauwels 5-10, andere

c.

Energiautomatisering och informationssystem

 

 

 

 

i)

Nätstyrningsteknik

[10-20] (3)

[10-20] (3)

[20-30] (3)

ABB 8-12, Areva 6-10, andere (u. a. verschiedene Softwareunternehmen)

ii)

Skyddsreläer

[20-30] (3)

[0-10] (3)

[20-30] (3)

Areva 23-27, ABB 13-17, Schneider 4-8

d.

Användningsklara projekt

[20-30] (3)

[0-10] (3)

[30-40] (3)

ABB 18, Areva 14, Cegelec 9

i)

HV-projekt

[50-60] (3)

[10-20] (3)

[70-80] (3)

ABB 21, Areva 9

ii)

MV-projekt

[10-20] (3)

[0-10] (3)

[10-20] (3)

ABB 17, Areva 16, Cegelec 12

e.

Överförings- och distributionstjänster

Inga marknader på EES- eller nationsnivå

(25)

Medan Siemens, VA Tech, Areva och ABB levererar ett brett spektrum av komponenter för överföring och distribution, täcker mindre konkurrenter som Cegelec, EFACEC, Ansaldo, HAPAM eller Pauwels bara mindre produktsegment.

(26)

Övertagandet leder till marknadsandelar över [30–40] (1) % på flera potentiell marknader för överföring och distribution av energi, nämligen gasisolerade ställverk, kraftkontakter och användningsklara högspänningsprojekt. På dessa produktmarknader skulle dessutom antalet potentiella konkurrenter minska från fyra till tre (Siemens/VA Tech, Areva och ABB). Dessa tre marknader är vertikalt förbundna med varandra, eftersom en stor del av de användningsklara högspänningsprojekten har gasisolerade ställverk som sina huvudkomponenter. Kraftkontakter används dessutom som komponenter i gasisolerade ställverk. Siemens, VA Tech, Areva och ABB är verksamma på dessa tre vertikala områden.

(27)

På övriga marknader för överföring och distribution är Siemens och VA Techs totala andelar mindre, dessutom finns det andra konkurrenter. På dessa marknader finns inga farhågor om konkurrensen.

(28)

Kundernas och konkurrenternas svar på kommissionens marknadsundersökning var på det hela taget mindre negativa än i fråga om vattenkraftutrustningen. De negativa synpunkterna var snarast allmänt hållna och gällde det faktum att en konkurrent försvinner från en redan koncentrerad marknad. I sina undersökningar har kommissionen därför inriktat sig på de eventuella effekterna av en minskning av antalet potentiella leverantörer från fyra till tre på vissa marknader.

(29)

På marknaden för användningsklara HV-projekt ligger överlappningarna mellan Siemens och VA Tech huvudsakligen på området användningsklara GIS-ställverk. Marknadsinflytandet i fråga om HV-projekten är därmed kopplad till anbudsgivarens marknadsposition i samband med de underliggande komponenterna. Marknaden för användningsklara projekt är i hög grad projektrelaterad och utmärks av starkt skiftande marknadsandelar. Under femårsperioden 1999–2003 skiftade Siemens marknadsandelar mellan [5–10] (1) % år 2000 och [50–60] (1) % år 2003, VA Techs mellan [0–5] (1) år 1999 och [15–20] (1) % år 2002. Återstående projekt gick till ABB och Areva under dessa år. Ett enskilt stort projekt kan ha en avsevärd inverkan på ett företags marknadsandel under ett och samma år. Därför hade företaget en stark marknadsställning år 2003 på [50–60] (1) %. I beslutet utesluts att den användningsklara HV-marknaden är en anbudsmarknad med konkurrens ”för marknaden” och inte ”på marknaden”, där marknadsandelarna inte säger mycket om en konkurrents möjligheter att få framtida uppdrag.

(30)

I fråga om GIS är samma konkurrenter inom EES verksamma som i fråga om HV-projekten, nämligen Siemens, VA Tech, ABB och Areva. Enligt Siemens uppgick företagets marknadsandel tillsammans med VA Tech år 2003 till [40–50] (1) % (Siemens [30–40] (1) %, VA Tech [10–15] (1) %). De totala marknadsandelarna skiftade under perioden 1999–2003 mellan [40–50] (1) % och [60–70] (1) %. I fråga om de respektive marknadsandelarna förekom emellertid större skiftningar (Siemens [10–15] (1) %–[40–50] (1) % och VA Tech ([10–15] (1) %-[40–50] (1)). Liksom på marknaden för användningsklara projekt hade ABB och Areva kvarvarande marknadsandelar inom EES.

(31)

På grund av säkerhetskraven på HV-produkter inskränks antalet aktuella leverantörer inom den europeiska kraftdistributionen och det verkar endast föreligga en obetydlig produktdifferentiering mellan den utrustning som levereras av de fyra marknadsledande företagen i ett visst anbudsförfarande. Mot bakgrund av detta (anbudsmarknad, ringa produktdifferentiering inom det marknadsledande företaget) kan GIS-marknader och användningsklara HV-marknader principiellt visa konkurrenskraftiga resultat trots att det bara finns tre leverantörer där.

(32)

I marknadsundersökningen undersöktes förteckningen över företag som erbjuder användningsklara HV-projekt, GIS och kraftkontakter samt uppgifterna för perioden från 1999 som läggs fram av Siemens och konkurrenterna. Därav framgår att ABB är de företag som oftast konkurrerade med Siemens om uppdrag, följt av Areva. VA Tech lämnade mera sällan anbud om GIS-utrustning och konkurrerade nästan aldrig med Siemens. En förklaring till att Siemens och VA Tech så sällan konkurrerat med varandra kan bevara att VA Techs europeiska GIS- verksamhet går tillbaka på förvärvet av högspänningsverksamheten inom Schneider i Grenoble. Företaget har alltså sin tyngdpunkt i Frankrike medan Siemens traditionellt verkar i andra delen av Europa.

(33)

Sedan Ungern blev EU-medlem har Ganz-Transelektro lämnat en rad anbud inom EES. Företaget fick nyligen ett GIS-uppdrag i Nederländerna tillsammans med Corus. Toshiba-Mitsubishi (TM) och JAEPS, den japanska GIS-tillverkaren, har inskränkt sin verksamhet inom EES till anbud i bör staterna Island och Cypern.

(34)

Kommissionen har jämfört anbudsförfaranden från […] (1) med varandra, där alla fyra företag deltagit för att kontrollera om dessa företag lämnat det lägsta eller näst lägsta anbudet. Så var inte fallet.

(35)

Som framgår av beslutet skulle GIS-marknaden också kunna erbjuda konkurrenskraftiga lösningar med endast tre tänkbara anbudsgivare, under förutsättning att koncentrationer inte omfattar företaget eller konkurrenten med det lägsta eller näst lägsta anbudet, som i en annan storleksordning nästan skulle kunna vara utbytbara. Det föreliggande uppgifterna från anbudsgivarna ger ingen ledning i detta.

(36)

I beslutet undersöks också möjligheten att projektet skulle kunna ha samordnande effekter. Strukturen på marknaderna för GIS samt användningsklara HV- och kraftkontaktmarknaderna (tre nära konkurrenter, icke-homogena produkter, industriella förbrukare) och det fastlagda producentmönstret (alla konkurrenter deltar framgångsrikt i anbudsförfaranden i hela Europa) leder till slutsatsen att en effektiv koordineringsmekanism på GIS-marknaden är en artificiell konstruktion som är svår att förverkliga.

(37)

I besluten dras slutsatsen att det inte med någon av de potentiella produktmarknadsdefinitionerna föreligger något märkbart hinder för konkurrensen på överförings- och distributionsmarknaden.

C.   SPÅR- OCH JÄRNVÄGSTEKNIK

C1.   SPÅR- OCH JÄRNVÄGSFORDON

(38)

Genom förvärvet av VA Tech försvinner VA Tech Elin EBG Traction (ETR) som självständig producent av elmotorer för spårvagnar, tunnelbanetåg och regionaltåg. ETR levererar också till integrerade producenter av spårburna fordon som ingår i företagssammanslutningar med Bombardier och Siemens för särskild spårvagns- och tågtyper.

(39)

I anslutning till tidigare beslut undersöks i detta beslut projektets återverkningar utifrån en EES-marknad för elmotorer och nationella marknader för spår- och järnvägsfordon och separat från olika typer av fordon, exempelvis spårvagnar, tunnelbanetåg, regionala tåg och lokomotiv. Överlappningarna på marknaden för elmotorer är obetydliga och ger inte upphov till några betänkligheter avseende konkurrensen. På grund av ETR:s och Siemens ställning i vissa medlemsstater finns emellertid vertikala berörda marknader.

(40)

Marknadsundersökningar visar att på de marknader som berörs av koncentrationen, alltså spårvagnar i Spanien, Polen, Österrike och Tjeckien, tunnelbanor i Belgien och regionaltåg Tyskland och Österrike, föreligger tillräcklig konkurrens också efter det att koncentrationen har genomförts. För att skilja på ETR och Bombardier i enlighet med kommissionens beslut COMP/M.2139 Bombardier/Adtranz av den 3 april 2001 föreslås att ett beslut fattas enligt artikel 8.2 samtidigt, varigenom ett av Bombardiers åtaganden hävs om Siemens skulle förvärva fullständig kontroll över VA Tech. Enligt detta åtagande är Bombardier skyldigt att endast erbjuda sina spårvagnar City-Runner av typen ”Linz” med en ETR-motor.

(41)

Av följande skäl utesluts inte de företag som inte är integrerade: för det första kommer det att finnas en fristående tillverkare av elmotorer för spårvagnar (Kiepe) och tunnelbanor (Mitsubishi). För det andra är det möjligt att icke integrerade tillverkare går samman inom två till tre år, vilket hände i fallet Stadler i fråga om spårvagnar och regionaltåg. Dessutom finns en tredje möjlighet, nämligen att integrerade och icke integrerade tillverkare går samman, vilket skett tidigare. Slutligen skulle det finnas tillräcklig konkurrens på marknaden för spårburna fordon också i framtiden, även om icke integrerade tillverkare skulle lämna marknaden för spårburna fordon som drivs med elmotorer. I sitt beslut kommer kommissionen fram till att koncentrationen inte leder till några betydande hinder för konkurrensen på marknaden för elmotorer och marknaden för spårvagnar, tunnelbanetåg, regionaltåg och lokomotiv.

C2.   KONTAKTLEDNINGAR

(42)

I sitt beslut kommer kommissionen fram till att frågan om huruvida det finns en gemensam marknad för alla typer av kontaktledningar eller om det finns mindre produktmarknader, t.ex. kontaktledningar för fjärrtrafik, kan förbli öppen. Koncentrationen rör bara en nationell marknad. I Tyskland skulle Siemens och VA Tech få en total marknadsandel på omkring [30-40] (1) % av den totala marknaden, följda av Balfour Beatty med en ungefär lika stor marknadsandel och fem små konkurrenter. Utifrån marknadsundersökningen sluter sig kommissionen till att det efter koncentrationen inte föreligger några betydande hinder för en effektiv konkurrens. Samma sak gäller för den minsta potentiella produktmarknaden för kontaktledningar för fjärrtrafik, där det för den produkt som omfattas av överlappningar endast finns en enda kund, nämligen Deutsche Bahn och minst fyra potentiella konkurrenter. Dessutom har visat sig att Siemens och VA Tech ytterst sällan konkurrerade med varandra. Du också osannolikt att skulle föreligga ett tyst avtal mellan den fusionerade enheten och Balfour Beatty, eftersom marknaden krymper för varje år och VA Tech inte skall ses som ett företag som går sina egna vägar, som kan övertas och som skulle underlätta samordningen. Av besluten framgår att vi inte föreligger några betydande hinder för effektiv konkurrens på marknaden för kontaktledningar.

C3.   ELFÖRSÖRJNING TILL SPÅR- OCH JÄRNVÄGAR

(43)

Elförsörjning till järn- och spårvägar omfattar inmatning av el i operatörernas kontaktledningsnät via underordnade kopplingsstationer (inmatningspunkter). Här i beslutet definierades två produktmarknader, en total marknad för kopplingsstationer och en marknad för komponenter. På den tyska marknaden för underhåll av kraftstationer som levererar el till spår- och järnvägar föreligger överlappningar. Koncentrationen gäller två nationella marknader för en försäljning till spår- och järnvägar. I österrikisk eller Siemens och VA Tech få en total marknadsandel på [40-50] (1) % av den totala marknaden. Vid sidan av Siemens/VA Tech finns det fyra internationellt verksamma leverantörer som potentiella, nämligen ABB, Areva, Balfour Beatty och SAG (RWE) med marknadsandelar mellan 5 och 25 % men inga små leverantörer. Koncentrationen på efterfrågesidan är mycket hög, österrikiska järnvägen och Wiens lokallinjer står för mer än 90 % av efterfrågan på denna relativt lilla marknad, där anbudsförfarandena genomförs. Detta leder till avsevärda svängningar på utbudsmarknaden.

(44)

I Tyskland skulle Siemens och VA Tech få en ungefär lika stor marknadsandel som i Österrike. De berörda konkurrenterna är ABB, Balfour Beatty, Elpro och Spitzke. VA Tech är nästan uteslutande verksamt inom fjärrtrafiksegmentet med Deutsche Bahn som enda kund. Eftersom det rör sig om en utbudsmarknad med en mäktig kund inom ett segment där det förekommer överlappning, finns inga konkurrensfrågor rörande kopplingsstationerna för elförsörjning till spår- och järnvägar. Vad gäller komponenter till kopplingsstationerna hänvisades kommissionen till att den fusionerade enheten skulle få en monopolställning i fråga om vissa komponenter, som skulle kunna leda till en utträngning av konkurrenter. Marknadsundersökningen visar emellertid att Siemens inte erbjuder någon av de berörda komponenterna, att det finns konkurrenter som erbjuder två av dessa komponenter och att Deutsche Bahn i fråga om den ena komponenten som endast produceras av VA Tech aktivt lät regleringsmyndigheten pröva och slutligen godkänna denna. I sitt beslut kommer kommissionen till slutsatsen att det på marknaden för elförsörjning till spår- och järnvägar inte föreligger några betydande hinder för konkurrensen. Samma sak gäller för underhållet av kraftstationer som levererar el till spår- och järnvägar, där VA Tech bara levererade en av omkring 20 stationer, vilka i bästa fall själva kan sköta sitt underhåll, och det faktum att det finns flera potentiella alternativ till Siemens och VA Tech.

C4.   JÄRNVÄGSBROAR

(45)

Både Siemens och VA Tech levererar järnvägsbroar. VA Tech verkar endast i Österrike, och Siemens kan ses som en potentiell aktör på den österrikiska marknaden. Den kunde har ställt sig frågan om Siemens efter koncentrationen skulle dra in VA Techs produkter och ersätta dem med sina egna. Marknadsundersökningen visar emellertid att VA Techs produkter tillhör ett tyskt företag som har laglig rätt att överföra driftsrättigheterna till ett annat företag. Därmed ändrar sig inte antalet leverantörer på den österrikiska marknaden.

D.   FREKVENSOMRIKTARE

(46)

Både Siemens och VA Tech tillverkar frekvensomriktare. Marknadsundersökningen bekräftar Siemens uppfattning att EES utgör den relevanta marknaden för frekvensomriktare. I enligt det tidigare beslutet skall den relevanta produktmarknaden delas upp efter skiljelinjen 100 kW. Det är ovidkommande om det krävs någon vidare uppdelning efter vattenkylda och fyrkvadrantsomriktare, eftersom konkurrensbedömningen inte skulle ändras av det.

(47)

Siemens och VA Techs totala marknadsandel är i fråga om frekvensomriktare under 100kW mindre än [15–20] (1) %. Eftersom VA Tech bildade ett gemensamt företag med Schneider och Toshiba (STI) 2004, skall STI:s marknadsandel läggas till. Men också i detta fall är den totala marknadsandelen mindre än [30–40] (1) % Viktiga konkurrenter är ABB och Danfoss med marknadsandelar på 10–20 %, Lenze, SEW Eurodrive, Vacon och Yaskawa/Omron med marknadsandelar på respektive 5–10 %. Lokalt finns det ett stort antal mindre men väl representerade företag. I fråga om frekvensomriktare över 100 kW ligger den totala marknadsandelen, också om det gemensamma företaget STI räknas in, under [20–30] (1) %. I fråga om vattenkylda omriktare och fyrkvadrantomriktare är den totala marknadsandelen är mindre än [20–30] (1) %. Därför drar kommissionen slutsatsen att det inte finns några konkurrens problem med de potentiella produktmarknadsdefinitionerna.

E.   UPPFÖRANDE AV METALLVERK OCH ANDRA INDUSTRIANLÄGGNINGAR

1.   RELEVANTA PRODUKTMARKNADER

a.   Grundläggande skillnader

(48)

Vad gäller uppförande av industrianläggningar kan en distinktion göras mellan olika branscher (t.ex. metallurgi, kemi, papper, cement osv.). I detta fall rör det sig främst om uppförande av metallverk. En distinktion kan göras mellan uppförande av mekaniska och elektriska industrianläggningar och mellan underhåll av anläggningar och tjänster.

(49)

Vid uppförande av mekaniska industri anläggningar planeras maskininsatsen, anskaffningen av maskinparken och installationen i produktionsanläggningen efter respektive produktionsmoment. VA Tech verkar som leverantör på detta område genom sitt dotterbolag. Siemens där inte verksam på detta område men inom metallurgisektorn äger företaget ändå en […] (1) andel av SMS Demag, som är en av VA Techs båda närmsta konkurrenter.

(50)

Uppförandet av elektrisk industrianläggningar inbegriper allmän elektrifiering av anläggningen, konfigurering och montering av driftslösningar samt själva automatiseringssystemet som huvudsakligen består av styr- och reglersystem samt processautomatisering. Både Siemens och VA Tech erbjuda lösningar på detta område. VA Tech verkar genom sina dotterbolag VAI (metallurgisektorn) och Elin EBG (olika sektorer).

(51)

Underhåll av anläggningar och andra tjänster inbegriper den löpande skötseln och utförandet av tjänster, men inte vid konstruktion av delar till anläggningen. Både Siemens och VA Tech utför underhåll av anläggningar tjänster inom metallurgisektorn.

b.   Uppförande av mekaniska metallverk

(52)

Siemens anser att den mekaniska delen av industrianläggningarna är branschspecifik och utgår därför från den egna produktmarknaden för uppförande av mekaniska metallverk. Företaget följer emellertid inte den vidare uppdelning efter processteg som kommissionen gjorde i sitt beslut SMS/Mannesman Demag (4), utan Siemens anser att det i detta fall rör sig om segment av en större marknad för uppförande av mekaniska metallverk.

(53)

Med stöd i marknadsundersökningens resultat kan kommissionen sluta sig till att den uppdelning efter processteg som gjordes i ärendet SMS/Mannesmann Demag och som gällde uppförande av industrianläggningar inom järn- och stålsektorn kan tillämpas också i detta beslut. Där till måste en distinktion göras mellan produktmarknaderna för produktion av tackjärn, stål, anläggningar för kontinuerlig gjutning, varmvalsverk, kallvalsverk, profilvalsverk, anläggningar för varmvalsade band samt press- och smidesteknik. Dessutom måste en distinktion göras mellan dels uppförande av metallverk för järn och stål, dels av metallverk för icke järnhaltiga metaller, särskilt aluminium och koppar.

(54)

Det krävs emellertid ingen exakt definition av produktmarknaden på området för uppförande av mekaniska metallverk.

c.   Uppförande av elektriska metallverk

(55)

Uppförandet av elektriska metallverk omfattar steg-0-automatisering (elförsörjning och -drift), den egentliga automatiseringen (stegen 1 och 2) och det yngre området it-lösningar för anläggningslogistik/MES (steg 3).

Ingen enhetlig marknad

(56)

Siemens anser att uppförandet av industrianläggningar på metallurgiområdet är branschoberoende och inte utgör någon självständig marknad.

(57)

Under loppet av marknadsundersökningen har emellertid de flesta marknadsaktörerna klargjort att det krävs ett särskilt praktiskt kunnande för att uppföra elanläggningar inom metallurgisektorn. I sina yttranden framhåller konkurrenterna särskilt de egna ingenjörernas specialiseringar. Referenslistornas betydelse till de svar som lämnats i marknadsundersökningen visar att de flesta kunder kräver relevant erfarenhet på metallurgiområdet av anbudsgivarna. […] (1). Ytterligare ett tecken på den tilltagande branschspecifika specialiseringen är att Danieli, SMS Demag och VAI, de tidigare specialisterna på området för uppförande av metallverk, tränger fram på området för uppförande av metallverk.

(58)

Medan produkterna på nivå  0 (el och drift) endast i ringa omfattning är metallurgispecifika, gäller detta inte produkterna på nivåerna 1 och 2 (egentlig automatisering). Detta beror på att det krävs branschspecifika lösningar (mjukvarumodul) som kan tillämpas på denna nivå. Siemens und dess konkurrenter håller på att utveckla sådana lösningar för branschspecifika produktgrupper på området för uppförande av industrianläggningar.

(59)

Av ovannämnda skäl kan man utgå ifrån att det vid definitionen av produktmarknaden, åtminstone inom metallurgisektorn, föreligger en separat marknad för uppförande av elektriska anläggningar. En sådan marknad kan definieras som antingen en gemensam marknad för uppförande av elektriska metallverk, inklusive potentiella delmarknader, eller, i snävare bemärkelse, som en möjlig gemensam marknad för uppförande av elektriska metallverk på automatiserungsnivåerna 0–2 på området järn och stål.

Eventuella separata marknader för processområden eller processteg

(60)

Vissa marknadsaktörer anser att marknaden för uppförande av elanläggningar kan indelas ytterligare enligt metallproduktionens olika processteg. Marknadsundersökningen har i någon mån visat på detta, men det är en öppen fråga huruvida det finns separerade produktmarknader för de tre centrala processtegen på området för uppförande av metallverk (flytfasen, varm- och kallvalsningsfasen) och specialområdet för valsning av långa produkter. Med avseende på detta beslut kan det också förbli en öppen fråga huruvida det bör göras ytterligare en indelning enligt processtegen.

Separat delmarknader för automatiseringsnivåerna 1 och 2?

(61)

I detta beslut kan det också förbli en öppen fråga huruvida separata produktmarknader för nivåerna 1 och 2 skall betraktas tillsammans eller som delmarknader av en och samma marknad.

Separata marknader för järn- och stålsektorn samt aluminiumsektorn, särskilt varm- och kallvalsning av aluminium

(62)

Det kan också förbli en öppen fråga huruvida produktmarknaderna för järn och stål samt för marknaderna för valsat aluminium bör separeras.

Potentiell marknad för it-lösningar för anläggningslogistik/MES/nivå 3

(63)

Kommissionens marknadsundersökning visar att det finns en egen självutvecklande metallurgispecifik produktmarknad för it-lösningar anläggningslogistik/MES/nivå 3. Det kan också förbli en öppen fråga huruvida detta är en egen bransch som är en del av marknaden för uppförande av metallverk eller om den bör avlägsnas därifrån.

d.   Underhåll och tjänster

(64)

Siemens anser att utförandet av tjänster till förmån för metallverk utgör en egen marknad. Resultaten av kommissionens undersökning visar på samma tendens. Det krävs emellertid ingen exakt marknadsdefinition på detta område.

e.   Industriella elanläggningsarbeten inom branscher utanför metallindustrin

(65)

Inom ramen för ett beslut krävs ingen definition av en branschspecifika marknad för industriella elanläggningsarbeten utan för branschen för uppförande av industriella elanläggningar, eftersom den för utsäde koncentrationen alldeles oavsett definitionen av produktmarknaden (som omfattar flera branscher eller separata marknader för varje bransch) inte omfattar några konkurrensproblem.

f.   Slutsatser om produktmarknadsdefinitionen på området för uppförande av metallverk och industrianläggningar inom andra branscher

(66)

Inom ramen för detta beslut gäller följande produktmarknader på området för uppförandet av mekaniska metallverk:

En gemensam marknad för uppförande av mekaniska metallverk som antingen begränsas till järnmetaller eller till järn och icke-järnhaltiga metaller.

Potentiella delmarknader för de olika processtegen vid uppförande av mekaniska metallverk.

(67)

Inom ramen för detta beslut gäller följande produktmarknader på området för uppförandet av elektriska metallverk:

En gemensam marknad för uppförande av elektriska metallverk inklusive alla potentiella delmarknader.

En möjligen (snävare definierad) total marknad för uppförande av elektriska metallverk på automatiseringsnivåerna 0–2 på järn- och stålområdet.

En eventuell delmarknad för den uppförande av elektriska metallverk för flyt-, varm- och kallfasen samt valsningen av långa produkter (processområdesmarknader) på området järn/stål och eventuella processtegmarknader (eller ytterligare uppdelningar enligt automatiseringsnivåer) samt eventuella delmarknader på nivåerna 1 och 2.

Marknaderna för varm- respektive kallvalsning av aluminium.

En potentiell marknad för it-lösningar för anläggningslogistik/MES/nivå 3.

(68)

Inom ramen för detta beslut utgår kommissionen dessutom från minst en separat produktmarknad för skötsel av anläggningar och därmed sammanhängande tjänster.

(69)

Det krävs ingen definition av produktmarknaden för elektriska industrianläggningar på andra områden.

2.   GEOGRAFISKT RELEVANTA MARKNADER

a.   Uppförande av mekaniska metallverk

(70)

Siemens anser att marknaden för uppförande av mekaniska metallverk är liktydig med världsmarknaden eller åtminstone en EES-omfattande marknadsandel med en stark tendens mot en världsomspännande marknad.

(71)

Det är emellertid inte nödvändigt att definiera den geografiskt relevanta marknaden i detta beslut, eftersom koncentrationen oavsett definitionen av den geografiska marknader (EES-marknaden eller en större marknad) ger upphov till konkurrensproblem på marknaden för uppförande av mekaniska metallverk.

b.   Uppförande av elektriska metallverk

(72)

Också på området för uppförande av elektriska metallverk utgår Siemens från att det finns en världsmarknad.

(73)

Enligt marknadsundersökningens resultat skulle den geografiskt relevanta marknaden i det avseende som avses i detta beslut åtminstone omfatta hela EES-området; en potentiell större marknad borde emellertid också övervägas.

(74)

Detta gäller alla potentiella delmarknader och marknader på området för uppförande av elektriska metallverk inklusive den potentiella marknaden för it-lösningar för anläggningslogistik/MES/nivå 3.

(75)

Siemens kan inte instämma i kommissionens definition av den geografiska marknaden för uppförande av elektriska metallverk, om kommissionen inte är redo att överväga en marknad som sträcker sig utöver EES. Företaget stödjer heller inte uppfattningen att vissa asiatiska regioner inte skulle kunna tas med i definitionen av den relevanta marknaden. De utländska anbudsgivarna har oinskränkt tillgång till de berörda delmarknaderna.

(76)

Därutöver anser emellertid kommissionen också att det i vissa delar av världen finns olika konkurrensvillkor, som inte enbart kan förklaras med historiska faktorer. I de enskilda fallen spelar det emellertid ingen roll om det finns en EES-omfattande marknad eller en större, eventuellt världsomfattande, marknad.

c.   Skötsel och därmed sammanhängande tjänster

(77)

Siemens anser att denna marknad bör definieras som EES-omfattande. De flesta marknadsaktörer anser emellertid att den är mindre, eftersom det geografiska närheten till leverantörerna och, i viss mån, möjligheten att använda samma språk anses särskilt viktig på detta område. En rad kunder skulle inte välja leverantör från någon annan medlemsstat än den där deras produktion ligger, inte ens om den nuvarande tjänsteleverantörens priser skulle stiga mellan 5 och 10 %. Detta gäller både för det mekaniska och de elektriska område.

(78)

Inom ramen för detta beslut krävs emellertid ingen exakt marknadsdefinition. I de flesta fall är den geografiskt relevanta marknaden inte mindre än den nationella och heller inte större än EES-marknaden.

d.   Uppförande av elektriska industrianläggningar på andra områden

(79)

Mot bakgrund av VA Techs företagsinterna organisation med metallverksbyggaren VAI som globalt verksamt företaget och Elin EBG som division med ansvar för uppförandet av elektriska anläggningar, som har sin huvudsakliga tyngdpunkt i Österrike och dessutom är verksamt på området för uppförande av industrianläggningar, ligger det nära tillhands att geografiskt göra en snävare avgränsning av marknaden respektive marknaderna än marknaderna för specialiserat uppförande av elektriska metallverk. Denna syn bekräftades genom marknadsundersökningen, där många industriföretag i sina svar snarare utgick från nationella marknader eller regionalt definierade geografiskt relevanta marknader. För enskilda specialiserade processindustrier såsom papper och kemi kunde en ännu större geografisk marknad ses. I marknadsundersökningen fanns emellertid inga tecken på en geografisk marknad större än EES-området.

(80)

Inom ramen för denna undersökning kan emellertid frågan om den exakta definitionen av den geografiska marknaden förbli öppen. Den relevanta marknaden respektive de relevanta marknaderna är i varje fall inte mindre än de nationella marknaderna och inte större än EES-marknaden.

3.   KONKURRENSBEDÖMNING

a.   Uppförande av mekaniska metallverk

(81)

Koncentrationen leder till en väsentlig försvagning av konkurrensen mellan Siemens/VAI och företagets huvudkonkurrent SMS på den EES-omfattande eller världsomspännande marknaden för uppförande av mekaniska metallverk eller dess delmarknader för stålproduktion och för stångjärnsproduktion. På grund av att Siemens/VAI skaffar sig en marknadsdominerande ställning leder detta till kännbara hinder för den effektiva konkurrensen på de berörda delmarknaderna.

(1)   Marknadsvillkor

(82)

I motsats till VA Tech är Siemens inte verksamt på detta område. Siemens anger att VA Tech har en marknadsandel som understiger [10–15] (1) % på alla potentiella delmarknader.

(83)

Övriga marknadsaktörer angav däremot betydligt högre marknadsandelar för VA Tech på de möjliga produktmarknaderna för uppförande av mekaniska anläggningar. I fråga om uppförandet av metallverk angavs VA Techs marknadsandelar i världen och inom ESS vara lika stora som de andelar vilka det tidigare marknadsledande företaget SMS-Demag (nedan kallat ”SMS”) ensamt hade, följt av Danieli, det tredje och enda totalleverantören inom EES. På enskilda möjliga mekaniska delmarknader betraktas VA Tech helt klart som den marknadsledande företaget.

(84)

Uttalanden från marknadsaktörer visar också att marknaden respektive marknaderna för uppförande av mekaniska metallverk bör betraktas som en marknad respektive marknader som är starkt koncentrerade.

(85)

SMS betraktar VAI som sin huvudkonkurrent på de flesta av sina affärsområden. De egna respektive VAI:s marknadsandelar när gäller uppförande av mekaniska metallverk anger företaget till 24 respektive 20 %. På enskilda processtegsmarknader är de totala marknadsandelarna för de båda ledande företagen avsevärt högre. På delmarknaden för stålproduktion ligger VAI jämsides med SMS (33 % vardera), medan VAI ligger långt före SMS på delmarknaden för stångjärn (SMS: 23 %, VAI: 62 %). VAI har offentligt bekräftat sin ledande ställning och stora marknadsandelar i fråga om stångjärn.

2)   Den totala marknaden för uppförande av metallverk på järn- och stålområdet eller den totala marknaden med avseende på icke järnhaltig metaller: avsevärda hinder för en effektiv konkurrens

(86)

Marknadsundersökningar visar att koncentrationen, med tanke på Siemens minoritetsägande i SMS, kommer att leda till en avsevärd försvagning av den nuvarande konkurrensen mellan VAI och SMS. Med tanke på VAI:s betydande styrka på denna starkt koncentrerade marknad, de mycket täta konkurrensförhållandena mellan VAI och Siemens samt det faktum att andra konkurrenter inte förmår inskränka Siemens/VAI:s konkurrensutrymme i tillräckligt hög grad, kommer koncentrationen åtminstone att leda till avsevärda hinder för en effektiv konkurrens på grund av en situation utan samordning och eventuellt också det faktum att Siemens/VAI kan komma att inta en marknadsdominerande ställning.

(87)

VAI och SMS är de främsta konkurrenterna på den berörda marknaden. På grund av detta nära konkurrensförhållande skulle en kund som väljer bort VA Tech i ett visst metallprojekt förmodligen betrakta SMS som första alternativ. Detta framgår av de definitioner som gjorts av de konkurrenter och kunder som frågats ut i marknadsundersökningen.

(88)

Danieli betraktas allmänt som den tredje starkaste konkurrenten, men de flesta anser företaget ligga långt efter SMS och VAI. Dess styrka ligger framförallt i valsning av långa produkter, där företaget är marknadsledande. Med avseende på dess marknadsställning och kundernas bedömning skulle Danieli knappast kunna förhindra minskad konkurrens på marknaden för uppförande av mekaniska metallverk eller angripa den dominerande ställning som VAI skulle kunna uppnå tack vare den informationsfördel Siemens/VAI har. Dessutom behöver kunderna minst tre anbud för att kunna förhandla framgångsrikt uppföranden av metallverk.

(89)

Andra konkurrenter utövar inget kännbart tryck. De större leverantörer som Siemens nämner vid sidan av de tre marknadsledande företagen är knappast eller aldrig verksamma i Europa och därför inget potentiellt alternativ för de europeiska kunderna. Det är osannolikt att de mindre anbudsgivarna skulle kunna lämna sådana anbud att de kunde få stora uppdrag. Bortsett från de tre marknadsledande företagen är konkurrensen splittrad och skulle därför inte kunna motverka de tre ledande företagens marknadsinflytande.

(90)

En storleverantör på området för uppförande av mekaniska metallverk har ett stort antal kunder till vilka huvuddelen av leverantörens anbud går, varför beroendet av enskilda kunder inte är så stort.

(91)

Koncentrationen skulle avsevärt minska det konkurrenstryck som SMS utövar på Siemens/VAI. Utöver den andel på 28 % som Siemens har i SMS skulle Siemens få kontrollen över VA Tech. Med avseende på fallets speciella förutsättningar (se nästa stycke: tidigare säljoption; normalt skall aktievärdet ha fastställts den 31 december 2004), kan man inte med tillräcklig säkerhet utgå ifrån att Siemens 28 % aktieandel i SMS (och den finansiella andel i SMS affärsframgångar som normalt sammanhänger därmed) kommer att föranleda Siemens/VA Tech att ge efter i konkurrensen med SMS. […] (1)

(92)

Siemens utnyttjade en säljoption för att sälja sin andel i SMS majoritetsägaren. Värdet av den andel som Siemens behöll är emellertid omtvistat och ett mål som möjligen kan bli långdraget har anhängiggjorts vid tyska domstol. Så länge ingen dom avkunnas och Siemens försäljning av den 28 % andelen inte genomförts […] (1).

(93)

[…] (1).

(94)

[…] (1).

(95)

[…] (1). Eftersom aktieandelen på 28 % i SMS kvarstår skulle koncentrationen därmed avsevärt försvaga konkurrensen mellan Siemens/VAI och SMS. Det kan förbli en öppen fråga huruvida informationsfördelen mot den starkaste konkurrenten SMS och försprånget i marknadsinflytande jämfört med Danieli försätter Siemens/VAI i en dominerande ställning. I varje fall skulle koncentrationen få särskilt skadliga effekter på konkurrensen till följd av företagens icke samordnade tillvägagångssätt. Detta leder till avsevärda hinder för effektiv konkurrens på den totala marknaden för uppförande en mekaniska metallverk.

3)   Delmarknader på området för uppförande av mekaniska metallverk: grundande av en dominerande ställning

(96)

Dessa slutsatser gäller i än högre grad potentiella processdelmarknader på området för uppförande av mekaniska anläggningar avsedda för stålproduktion och stångjärn. Vad gäller övriga potentiella delmarknader för uppförande av mekaniska metallverk kan det emellertid inte med säkerhet fastställas huruvida koncentrationen skulle leda till hinder för effektiv konkurrens.

(97)

På den potentiella marknaden för uppförande av mekaniska anläggningar avsedda för stålproduktion var det VAI som totalt sett rankades högst av konkurrenter och kunder i kommissionens marknadsundersökning. Omedelbart därpå följer på andra plats SMS. VAI och SMS har stora andelar av EES- och världsmarknaden på denna koncentrerade marknad. Deras respektive andelar av världsmarknaden uppgår till mellan 30 och 40 %; deras andelar av EES-marknaden är med största sannolikhet betydligt större. Dessa stora marknadsandelar leder till slutsatsen att marknaden redan är mycket koncentrerad, vilket förmodligen leder till betydligt mer negativa effekter för kunderna. Detta gäller särskilt den täta konkurrensen mellan de båda största leverantörerna, som skulle minska efter koncentrationen och främja det största företaget. VAI och SMS är de främsta konkurrenterna. Långt efter dem kommer Danieli på tredje plats och står inte i ett lika tätt konkurrensförhållande till övriga företag. Den resterande konkurrensen är splittrad. De mindre leverantörerna kan inte konkurrera med de större leverantörerna om stora projekt eller är de hänvisade till samarbete med dessa eller specialiserade på enskilda marknadssegment.

(98)

På den potentiella marknaden för uppförande av mekaniska stångjärnverk betraktar kunder och konkurrenter VAI helt klart som det marknadsledande företaget av både inom EES och i hela världen. VAI:s marknadsandelar uppgår med största sannolikhet till mer än 50 % inom ESS och globalt. SMS ligger på andraplats och är VAI:s främsta konkurrent. Långt efter dessa båda kommer Danieli på tredje plats. Konkurrensen är splittrad och kan inte begränsa VAI:s marknadsstyrka.

(99)

Under dessa omständigheter skulle […] (1) ge Siemens en dominerande ställning på de potentiella marknaderna för uppförande av mekaniska anläggningar för stångjärn och därmed leda till betydande hinder för en effektiv konkurrens.

b.   Uppförande av elektriska metallverk

Marknaden för uppförande av elektriska metallverk (steg 0–2, järn och stål), eventuella delmarknader för möjliga processområdes- och processteg

Marknadsstruktur och marknadsandelar

(100)

Marknadsundersökning visar att Siemens av flera marknadsaktörer ses som den viktigaste leverantören på området för uppförande av elektriska metallverk inom järn- och stålsektorn i EES och globalt. Detta gäller möjliga totala marknaden och de flesta delmarknader med undantag för belastning av långa produkter, där Danieli anses vara marknadsledande. På dessa områden ses VAI som en stark konkurrent på andra plats, på stångjärnsområdet t.o.m. som jämnstark med Siemens. Det bör dock framhållas att ytterligare fyra konkurrenter betraktas som potentiella leverantörer. Det gäller i första hand ABB, Alstom, SMS och Danieli på vissa områden, särskilt på global nivå, samt om Toshiba (respektive TMEIC-GE) och Sundwig-Andritz, Ingelectric och ASI Robicon.

Marknadsandelar

(101)

Det är svårt att bena ut marknadsandelar på detta homogena och differentierade produkt- och tjänsteområde. Kommissionen har tillgång till ett antal uppskattningar från Siemens som delvis sammanställts med avseende på förfarandet och delvis innan förfarandet inleddes. Det finns också uppskattningar som sammanställts av VA Tech innan förfarandet inleddes och uppskattningar som gjorts på begäran av kommissionen under förfarandets gång. Av dessa uppskattningar framgår att marknadsandelarna bedöms mycket olika. Siemens utgår i sina uppskattningar från att de gemensamma marknadsandelarna är 20 % medan uppgifterna från VAI ligger betydligt högre, kring 40–50 %. De högsta uppgifterna för processtegsmarknader finns i de uppskattningar som lämnats av SMS.

(102)

Enligt kommissionens (och några av de omnämnda konkurrenternas) uppfattning kan ingen av dessa uppskattningar anses svara särskilt tillförlitliga.

(103)

Kommissionen analyserade de viktigaste konkurrenternas styrka på huvuddelen av den berörda marknaden, dvs. i fråga om uppdrag som överstiger en miljon euro under åren 2002–2004. Konkurrenterna frågade om samtliga uppdraget som de erhållit under den aktuella perioden och sedan sammanställdes uppgifterna. Resultaten av utfrågningen återspeglar de utfrågade företagens relativa storlek. I ett senare skede av förfarandet presenterade Siemens ytterligare uppgifter om andra konkurrenter i flytfasen. Kommissionen prövade dessa uppgifter och beaktade dem när de bekräftas av kunderna eller konkurrenterna. Enligt kommissionens uppfattning är denna beräkning en användbar approximation till de faktiska marknadsandelarna. De angivna marknadsandelarna skall emellertid betraktas som en överste gräns, medan de faktiska marknadsandelarna förmodligen där mindre.

(104)

Dessa uppgifter visar att koncentrationen förmodligen inte kommer att leda till marknadsandelar som överstiger 35–40 %. Inom varje process som råder och processteg kommer minst fyra starka leverantörer att finnas på marknaden och man kan anta att de kommer att utöva ett tillräckligt konkurrenstryck på de fusionerade företagen.

Utbudsanalys

(105)

På de relevanta marknaderna rör det sig om leverantörmarknader, där marknadsandelarna bara utgör ett riktvärde. Utslagsgivande är styrkan i konkurrenstrycket som företagen utöva på varandra i anbudsprocessen. I det sammanhanget är de långsiktiga marknadsandelen en viktig indikator på denna styrka.

(106)

Utbudsanalysen utifrån uppgifterna från Siemens och VAI visar att det på sin höjd är Siemens och VAI och som kan betraktas som täta konkurrenter på vissa potentiella delmarknader (stångjärn och flytfasen), men inte ens på dessa delmarknader är det de som är de det närmsta konkurrenterna.

Effekterna av Siemens delägande i SMS

(107)

Vad gäller åtagandena […] (1) dess andel i SMS, som ålagts Siemens för att undanröja farhågorna avseende konkurrensen på området för uppförande av mekaniska metallverk undanröjer de ett avsevärt konkurrenshinder endast p.g.a. denna andel […] (1) åtminstone på området för uppförande av elektriska metallverk (detta gäller också övriga marknader för uppförande av elektriska metallverk).

Möjliga automatiseringsmarknader på nivåerna 1 och 2

(108)

Marknadsundersökning bekräftar att konkurrenter betraktar programvarulösningarna på nivåerna 1 och 2 som utslagsgivande indikatorer.

(109)

[…] (1). Men även på dessa marknader finns ett tillräckligt antal starka konkurrenter såsom SMS, Danieli, ABB, Alstom och TMEIC-GE. Dessutom finns en rad andra konkurrenter som framför allt är verksamma på nivå 1, där inträdeströsklarna är lägre än på nivå 2, eller som erbjuder nischade lösningar i konkurrensen med Siemens/VA Tech. Detta bekräftas av en analys av marknadsstyrkan i programvarumoduler på nivåerna 1 och 2 i vissa processteg. Det förelåg inga uppgifter från enskilda konkurrenter, men det förekom ändå vissa fall som bekräftade att det även fortsatt kommer att finnas stark konkurrens på de potentiella marknaderna.

Uppförande av elektriska metallverk för varm- och kallvalsning av aluminium

(110)

De potentiella marknaderna för uppförande av aluminiumvalsverk är mycket små jämfört med marknaden för stålvalsverk. Redan av det skälet skulle en analys av marknaderna för stålvalsverk vid förekomsten av gemensamma marknader för stål- och aluminiumvalsverk inte ändras mycket.

(111)

Det stora flertalet kunder anser att effekterna av en koncentration på marknaden för uppförande av elektriska anläggningar för kall- och varmvalsning är oproblematisk. Det stämmer att Siemens och VA Tech ofta inordnas bland de ledande leverantörerna. Emellertid nämns också andra företag såsom ABB, TMEIC, Alstom, ASI Robicon och IAS bland de framgångsrika leverantörerna.

(112)

Trösklarna för att ta sig in på aluminiumområdet är avsevärt lägre för leverantörer av mekaniska aluminiumvalsverk och för företag som redan erbjuder en automatisering av nivåerna 1 och 2 på stålområdet. Ett visst mått av efterfrågestyrka kan med säkerhet tillskrivas den hårt koncentrerade efterfrågesidan, vilket skulle kunna göra det lättare för leverantörer från dessa grupper att komma in på marknaden. I detta sammanhang nämns framför allt SMS.

IT-lösningar för anläggningslogistik/MES/nivå 3

(113)

På denna relativt unga och redan kraftigt växande marknad ger projektet inte upphov till några farhågor avseende konkurrensen. Det gör därför ingen större skillnad om detta lilla område tas i beaktande när det gäller en potentiell total marknad för uppförande av elektriska metallverk.

Slutsatser om en potentiell total marknad för uppförande av elektriska metallverk med beaktande av alla ovannämnda och alla potentiella delmarknader

(114)

På ingen av delmarknaderna inom den totala marknad för uppförande av elektriska metallverk föreligger några konkurrensproblem och därmed inte heller på en potentiell totala marknad. Inte på någon potentiell marknad för uppförande av elektriska metallverk är det fråga om att grundlägga eller förstärka en dominerande ställning eller något annat märkbart hinder för effektiv konkurrens. Inte heller den kompletterande undersökningen av potentiella övergripande effekter uppvisa några konkurrensbegränsande effekter på uppförandet av elektriska metallverk.

c.   Underhåll av metall verket och därmed sammanhängande tjänster

(115)

Siemens och VA Techs verksamhetsområden och överlappar varandra också på denna marknad. Enligt marknadsundersökningen finns emellertid inga tecken på konkurrensproblem på marknaden för underhåll av metallverk och därmed sammanhängande tjänster. Trösklarna för inträde på denna marknad en betydligt lägre än på marknaderna för uppförande av elektriska och mekaniska anläggningar. Dessutom är ett tillräckligt antal lokala konkurrenter verksamma på detta område. Därutöver kan leverantörernas kunder själva utföra detta arbete.

(116)

På denna marknad skulle koncentrationen därför inte grundlägga eller förstärka en dominerande ställning eller något annat märkbart hinder för effektiv konkurrens.

d.   Uppförande av elektriska anläggningar inom andra branscher

(117)

Den planerade koncentrationen är, oberoende av produktmarknadsdefinitionen i fråga om uppförande av elektriska anläggningar på andra områden än det metallurgiska, inte förbunden med några konkurrensproblem.

e.   Slutsatser om marknaderna för uppförande av elektriska metallverk och marknaden för uppförande av elektriska anläggningar på andra områden än det metallurgiska

(118)

Av de angivna skälen kommer det anmälda projektet inte att leda till att någon dominerande ställning eller något annat märkbart hinder för effektiv konkurrens grundläggs eller förstärks på de relevanta marknaderna för uppförande av elektriska metallverk eller för uppförande av industrianläggningar utanför det metallurgiska området.

F.   LÅGSPÄNNINGSSTÄLLVERK

(119)

Den relevanta produktmarknaden för lågspänningsställverk kan utifrån den inbyggda lastfrånskiljaren delas in i de tre delmarknaderna ACB, MCB och MCCB. Dessutom finns en separat marknad för kontaktskenefördelare, som är ytterligare en komponent. Andra komponenter är programmerbara styrutrustningar och mottagarkopplingar. Marknaderna för komponenter och sammansatta ställverk undersöktes i enlighet med tidigare beslut avseende andra medlemsstater, men eftersom den föreslagna koncentrationen inte heller ger upphov till några konkurrensproblem på EES-nivå kan frågan förbli öppen.

(120)

Mot bakgrund av detta skulle marknaderna för lågspänningsställverk och vissa komponenter i Österrike och marknaderna för vissa komponenter inom EES och i vissa medlemsstater vara marknader som berörs horisontalt eller vertikalt av projektet. VA Tech tillverkar kretskort och använder sig av komponenter från tredje part vid konstruktionen av manöverpaneler för lågspänningsnät. Oberoende av den valda marknadsdefinitionen överstiger inte den totala marknadsandelen på någon av de horisontellt berörda marknaderna [30–40] (1) % och dessutom finns starka konkurrenter på alla berörda marknader som antingen tillverkar sina egna komponenter eller förfogar över en egen, oberoende komponentleverantör, varför det är omöjligt för Siemens att utesluta någon av dessa konkurrenter. Därigenom har kommissionen kommit till slutsatsen att det inte föreligger några konkurrensproblem.

G.   BYGGTEKNIK OCH ANLÄGGNINGSFÖRVALTNING

1.   RELEVANTA PRODUKTMARKNADER

G1.   Byggnadsteknik

(121)

Siemens och VA Tech är verksamma på området byggnadsteknik som enligt Siemens kan delas in i en komponentnivå, en systemnivå och en anläggningsnivå. Enligt Siemens finns det visserligen marknader för fastighetsförvaltning (se G2.), men övriga tjänster det skall räknas till respektive huvudmarknad. Komponent- och systemnivåerna bör indelas efter användningsområde. På komponentnivå bör skillnad främst göras mellan elinstallationsteknik, säkerhetsteknik, styrteknik och uppvärmnings-, klimat-, ventilations- och sanitetsteknik. På systemnivå bör skillnad främst göras på säkerhets- och styrteknik. På anläggningsnivå bör slutligen skillnad göras mellan elektrisk och mekanisk anläggningsutrustning. Enligt resultaten av marknadsundersökningen bör säkerhetstekniken åtminstone indelas i områdena i) brandskydd och ii) tillträdes- och inbrottsskydd. Frågan om en ytterligare indelning kan i denna undersökning förbli öppen.

(122)

På anläggningsnivå kan åtskillnad göras mellan elektriska och mekaniska byggnadsinstallationer. Marknadsundersökningen visar att det skulle kunna definieras en separat marknad på områden som domineras av en generalentreprenör som ansvarar för uppförandet av elektriska och mekaniska byggnadsinstallationer. (5) I detta sammanhang krävs emellertid ingen exakt avgränsning.

G2.   Fastighetsförvaltning

(123)

Marknadsundersökning visar att denna marknad kan indelas i teknisk, kommersiell och allmän fastighetsförvaltning. I detta sammanhang krävs emellertid ingen exakt produktmarknadsdefinition.

2.   GEOGRAFISKT RELEVANTA MARKNADER

G1.   Byggnadsteknik

(124)

Enligt Siemens uppfattning är alla i del G omnämnda marknader (med undantag för byggnadsteknikmarknaden) åtminstone EES-omfattande marknader. Marknadsundersökningen har visat ett antal tecken på att det rör sig om nationella marknader. I detta sammanhang krävs emellertid ingen definition av den geografiska marknaden.

G2.   Fastighetsförvaltning

(125)

Samma sak gäller marknaderna för fastighetsförvaltning.

3.   KONKURRENSBEDÖMNING

G1.   Byggnadsteknik

(126)

På komponentområdet kan det endast förekomma berörda marknader på den vertikala ledden, eftersom VA Tech inte verkar på dessa marknader.

(127)

Marknadsundersökningen innehåller inte tillräckliga bevis på att Siemens genom koncentrationen skulle nå en position där företaget kunde avskärma komponentmarknaderna i Österrike för sina konkurrenter. På de efterföljande system- och anläggningsmarknaderna råder tillräcklig konkurrens. På den omedelbart efterföljande systemnivån är dessutom de marknadsandelar som tillkommer till följd av koncentrationen mycket ringa. På de egentliga komponentmarknaderna tävlar Siemens med stora internationellt verksamma konkurrenter (bl.a. ABB och Möller samt Honeywell, Johnson Controls och Sauter).

(128)

VA Tech är enligt egna uppgifter inte verksamt på systemnivån. Till företagets omsättning på detta område räknas anläggningsinstallationerna. De horisontella effekterna av koncentrationen på området för enskilda enheter utanför Österrike är obetydliga. Inte heller inom Österrike finns några relevanta marknader med en ökning av marknadsandelarna som överstiger 10 %. Det finns ett tillräckligt antal alternativa systemleverantörer och -installatörer. Inte eller vertikalt sätt skulle koncentrationen leda till något betydande hinder för den effektiva konkurrensen.

(129)

På anläggningsnivå är det endast i Österrike som det uppstår nämnvärda överlappningar mellan VA Tech och Siemens. Siemens och VA Techs direkta konkurrensposition och respektive marknadsinflytande är som mest utpräglade på den potentiella delmarknaden för tekniska generalentreprenörer. Visserligen skulle koncentrationen här leda till en minskning av antalet leverantörer i Österrike, men tack vare RWE Solutions, MCE, den nederländska gruppen Imtech (genom företagets tyska dotterbolag) samt M+W Zander (Tyskland) skulle det ändå finnas stora leverantörer av generalentreprenad i Österrike. Bolag som bygger elektriska anläggningar av mellanstorlek såsom Klenk & Meder, Landsteiner och Bostelmann är verksamma genom konsortier på denna marknad. Om kunderna i enskilda fall, exempelvis vid stora byggprojekt, ansåg att det inte funnes tillräckligt med leverantörer, skulle de enligt egen uppgift inte tveka om att dela upp anbudet i mindre delar (i enskilda system eller verk i stället för samlade tekniska generaluppdrag). I sådana fall skulle kunderna antingen sköta planeringen och installationen själva eller anförtro dem åt en teknisk konsultfirma. Samma sak gäller områdena för uppförande av elektriska och mekaniska anläggningar.

G2.   Fastighetsförvaltning

(130)

I marknadsundersökningen uppgav de flesta av Siemens och VA Techs kunder att den andra parten inte var den konkurrent som hade bäst utsikter i anbudsförfaranden och i kontraktsförhandlingar. I Österrike, som är den enda potentiella berörda marknaden, finns det ett antal andra större leverantörer, som i kundens ögon erbjuder tjänster på området för teknisk fastighetsförvaltning som motsvarar VA Techs och Siemens tjänster. Också småföretag utövar särskilt på regional nivå ett konkurrenstryck på ovannämnda större konkurrenter. Koncentrationen skulle alltså inte leda till någon kännbar begränsning av den effektiva konkurrensen på detta område.

H.   INFRASTRUKTUR OCH LINBANETEKNIK

H1.   TRAFIKINFRASTRUKTUR

(131)

På området trafikinfrastruktur skulle det i Österrike endast bli fråga om några mindre överlappningar mellan Siemens och VA Tech i fråga om gatubelysning, trafikljus, parkeringskontroll och trafikkontroll. Frågan om sakliga och relevanta marknader kan förbli öppen på dessa områden. Kunderna har tillräckligt många alternativ till sitt förfogande. Koncentrationen skulle inte leda till någon kännbar begränsning av den effektiva konkurrensen.

H2.   VATTENRENINGSANLÄGGNINGAR

(132)

Samma sak gäller också vattenreningsanläggningar.

H3.   ELEKTRICITET TILL LINBANEANLÄGGNINGAR

(133)

Samma sak gäller elinstallationen till linbaneanläggningar.

I.   ÖVRIGA IT-TJÄNSTER

(134)

Samma sak gäller elinstallationer för övriga it-tjänster.

SLUTSATS

(135)

I sitt utkast kommer kommissionen till slutsatsen att den anmälda koncentrationen skulle leda till en kännbar begränsning av den effektiva konkurrensen, särskilt genom att en dominerande ställning grundläggs på följande marknader: i) vattenkraftutrustning och ii) uppförande av mekaniska metallverk.

J.   ÅTAGANDEN

(136)

För att skingra farhågorna om konkurrensen på marknaderna för i) vattenkraftutrustning och ii) uppförande av mekaniska metallverk, har parterna föreslagit nedanstående åtaganden.

(137)

På området vattenkraftutrustning skall avyttring ske av VA Tech Hydro, ett dotterbolag till VA Tech, i vilket företagets verksamhet på området vattenkraftutrustning och utrustning för kombikraftverk är samlad. Det senare området har inte givit upphov till några farhågor avseende konkurrensen, men den övervägande delen av företaget är i hög grad både fysiskt och finansiellt integrerad i vattenkraftsverksamheten. Marknadsundersökningar bekräftar att en avyttring av VA Tech Hydro (vilket helt skulle eliminera överlappningarna på vattenkraftområdet) skulle lösa konkurrensproblemen på denna marknad.

(138)

På området för uppförande av mekaniska metallverk skall en avyttring ske av Siemens andel på 28 % i SMS Demag, som är VA Techs viktigaste konkurrent, för att undanröja ett kännbart hinder för effektiv konkurrens. Siemens har redan utnyttjat en säljoption som gäller per den 31 december 2004 för att avyttra sin andel till SMS Demags majoritetsägare. En rättstvist med SMS om aktiernas värde gör att avyttringen har framskjutits på obestämd tid. Därför föreslår Siemens ett åtagande för att avlägsna varje möjlig begränsning av konkurrensen p.g.a. ett fortsatt aktieinnehav på […] (1) avseende SMS och de ekonomiska intresset i sin kommande konkurrent. Därefter kommer en fullmaktsinnehavare att företräda Siemens vid SMS bolagsstämma och i företagets ledning. Ingen känslig information om SMS framtida affärsrelationer kommer att föras vidare till Siemens. Fullmaktsinnehavaren kommer endast att förse Siemens med information som är absolut nödvändig för att Siemens skall kunna försvara sig i domstolsförhandlingar och genomföra sina årsbokslut. De förra uppgifterna gäller endast perioden senast den 31 december 2004, de senare förmedlas inte på grundval av aktieägaravtal utan på grundval av minoritetsägarskap. Genom att göra avkall på återköp och precisera att värderingen av Siemens andel skall vara klar till den 31 december 2004 samt att Siemens inte kan räkna med utdelning, avlägsnas alla föreställningar om att Siemens skulle kunna räkna med en del i SMS Demags framtida vinster. Därmed motsvarar detta åtagande med bred marginal ett fullständigt avyttrande av andelen i SMS Demag till dess att rättstvisten är avslutad. Marknadsundersökningen om åtagandet på området för uppförande av mekaniska metallverk utföll positivt.

(139)

I sitt beslut har kommissionen kommit fram till att parternas föreslagna åtaganden med avseende på den anmälda koncentrationen medför att de inte får en dominerande ställning på områdena i) vattenkraftutrustning och ii) uppförande av mekaniska metallverk.

K.   SLUTSATSER

(140)

Slutsatsen dras att den planerade koncentrationen inte kommer att hindra effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna, under förutsättning att parternas åtaganden fullgörs,. Därför har kommissionen beslutat att förklara avtalet förenligt med artiklarna 2.2 och 8.2 i koncentrationsförordningen samt artikel 57 i EES-avtalet.

III.   RÅDGIVANDE KOMMITTÉN

(141)

Rådgivande kommittén för koncentrationer tillstyrkte vid sitt 133:e möte den 29 juni 2005 enhälligt kommissionens utkast till beslut om att godkänna koncentrationen under förutsättning att parternas föreslagna åtaganden efterlevs.

(142)

Enligt artikel 19.7 i koncentrationsförordningen skall kommissionen offentliggöra rådgivande kommitténs yttrande tillsammans med beslutet, dock med hänsyn till företagens berättigade krav på att inte röja affärshemligheter. I detta fall innehåller inte rådgivande kommitténs yttrande några affärshemligheter.


(1)  Delar av texten har utelämnats för att se till att inga hemliga uppgifter sprids. Dessa delar markeras med hakparanteser.

(2)  Voith Siemens är det gemensamma företag genom vilket Siemens verkar inom vattenkraftområdet.

(3)  Icke kontrollerande andel på 40 %; 60 % sålt 2004 till Southern States LLC (USA).

(4)  IV/M.1450 – SMS/Mannesmann Demag.

(5)  Parterna på detta område ägnar sig huvudsakligen åt byggnation av lägenheter, kontor, konserthallar, museer, sjukhus samt åt tunnelbyggen.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/36


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 oktober 2005

om det statliga stöd som Finland genomfört i form av investeringsstöd till Componenta Abp

[delgivet med nr K(2005) 3871]

(Endast de finska och svenska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2006/900/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1), och

av följande skäl:

I.   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 10 mars 2004 från Metalls Verkstadsklubb vid Componenta Alvesta AB, Sverige, informerades kommissionen om att Högfors stad, Finland, hade genomfört en finansiell transaktion med Componenta Corporation (Abp) i Högfors, och att Metalls Verkstadsklubb misstänkte att det var fråga om statligt stöd. Kommissionen begärde därför in uppgifter om transaktionen från Finland. Finland inkom med uppgifter genom en skrivelse av den 22 juni 2004.

(2)

Genom en skrivelse av den 19 november 2004 underrättade kommissionen Finland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den aktuella åtgärden.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

II.   DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

(5)

Componenta Corporation Abp (nedan kallat Componenta) är ett internationellt verksamt företag i metallsektorn med säte i Högfors i Finland. Företaget har produktionsanläggningar i Finland, Nederländerna och Sverige. Huvuddelen av företagets nettoförsäljning 2004 på 316 miljoner euro gick till Nord- och Centraleuropa. Koncernen sysselsätter cirka 2 200 personer.

(6)

Det eventuella stödet gavs till Componenta i december 2003 och utgjordes av två transaktioner. För det första av Högfors stads förvärv av 50 % av aktierna i fastighetsbolaget Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy (nedan kallat KK), som ägdes gemensamt (50/50) av Högfors stad och Componenta. För det andra av att KK av Högfors stad beviljades ett räntefritt lån som KK använde för att återbetala ett lån på samma belopp som Componenta hade beviljat KK 1996. Det sammanlagda beloppet var 2 383 276,5 euro (713 092,5 euro för aktierna och 1 670 184 euro i form av återbetalning av lån) (3).

(7)

Priset på aktierna fastställdes på grundval av KK:s beräknade nettovärde (tillgångar minus skulder) som delades med två, då Componenta ägde 50 % av företaget. KK:s nettovärde beräknades till 1 495 918 euro och värdet för 50 % av aktierna blev därför 747 958 euro. Priset för aktierna sattes lite lägre, dvs. 713 092,5 euro.

(8)

I köpeavtalet mellan Högfors stad (köpare) och Componenta (säljare) anges vidare följande:

a.

”Säljaren förbinder sig att investera i utvidgningen av Componenta Högfors Ab:s produktionsanläggningar i Högfors stad i enlighet med specifikationerna i bilaga 1. Investeringen förväntas skapa 50–70 nya arbetstillfällen på heltid i Högfors under 2004 (cirka 130 anställda under 2003).

b.

Om arbetet med att utvidga säljarens anläggningar inte inleds under 2004 i enlighet med ovanstående punkt har köparen rätt att ogiltigförklara transaktionen efter eget gottfinnande”.

(9)

I bilaga 1 till köpeavtalet anges att Componenta kommer att slå samman två av koncernens gjuterier, dvs. gjuteriet i Alvesta (Sverige) och gjuteriet i Högfors, som båda har ett lågt kapacitetsutnyttjande, och att det skall göras undersökningar inför beslutet om var det sammanslagna gjuteriet skall ligga och inför förhandlingarna mellan arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan om nedläggningen av antingen Alvestagjuteriet eller Högforsgjuteriet, samt att det krävs ingående planering för det nya gjuteriet, inbegripet flytten av maskiner från det andra gjuteriet. Det är således uppenbart att beslutet är kopplat till en förflyttning av produktionsanläggningar från den ena orten till den andra.

(10)

I Componentas årsrapport från 2004 anges att gjuteriet i Alvesta lades ned i maj 2004 och att produktionen och maskinerna flyttades till Högfors i Finland. Enligt uppgifterna från Componenta uppgick den totala kostnaden för nedläggning av produktionen i Sverige och för investeringarna i Finland till 13 miljoner euro.

(11)

Finland hävdar att transaktionen mellan Componenta och Högfors stad var marknadsbaserad och att det inte var fråga om något stöd. I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet uttrycker kommissionen emellertid tvivel om huruvida transaktionen mellan Componenta och Högfors stad verkligen var marknadsbaserad. Kommissionen anger att det kan vara fråga om stöd till Componenta om förvärvspriset är högre än aktiernas marknadsvärde. Stödet skulle i så fall utgöras av skillnaden mellan det pris som en privat investerare kan tänka sig att betala och den köpeskilling på 2,4 miljoner euro som Högfors stad betalade till Componenta.

(12)

Kommissionen anger dessutom att bestämmelserna i avtalet tyder på att transaktionen inte var marknadsbaserad och att det snarare var fråga om en form av kompensation för Componentas nya investering i Högfors, som var kopplad till nedläggningen av gjuteriet i Alvesta.

(13)

Efter det att Högfors förvärvat Componentas aktier i KK beslutade Högfors att likvidera KK och att överföra marken till staden.

III.   FINLANDS KOMMENTARER

(14)

Eftersom KK:s främsta tillgång var mark har Finland specificerat hur marken värderades i samband med att priset för aktierna fastställdes.

a.

För mark som kan bebyggas med egnahemshus, flervåningshus och radhus beräknades värdet med hjälp av samma kriterier som Högfors stad använder vid försäljning av mark. Enligt Finland låg värdet på samma nivå som marknadsvärdet eller under det. Finland bifogar också en kopia av en skrivelse från en auktoriserad fastighetsmäklare, i vilket det anges att marknadsvärdet per kvadratmeter för de olika typerna av mark låg strax över de värden som användes i den aktuella transaktionen.

b.

När det gäller det stora markområde i centrala Högfors som kallas Asemansuo, hävdar Finland att priset beräknades utifrån de lägsta gränserna i detaljplanen över vilka områden som får bebyggas, men ger inga uppgifter om hur beloppet per kvadratmeter beräknades.

c.

När det gäller marken avsedd som parkområde beräknar fastighetsmäklaren marknadsvärdet till 456 000 euro.

(15)

Kommissionen bad Finland att göra en beräkning av marknadsvärdet för all mark som var i KK:s ägo vid tiden för köpeavtalet. Finland svarade att det inte behövdes eftersom Högfors stad och Componenta hade anlitat en fastighetsmäklare för att värdera mark av samma typ som den mark som ingick i den aktuella transaktionen och att marknadsvärdet således redan hade beräknats.

(16)

Finland invänder mot kommissionens åsikt att det faktum att det i köpeavtalet angavs att Högfors skulle förvärva Componentas aktier i KK på villkor att Componenta skulle investera i nya produktionsanläggningar i Högfors (och flytta gjuteriet från Alvesta till Högfors) skulle vara ett tecken på att transaktionen inte var marknadsbaserad. Finland hävdar att bestämmelsen endast infogats för att visa att Componentas investeringar skulle gynna Högfors stad och öka dess inkomster. Investeringarna skulle också öka efterfrågan på mark och öka värdet på den mark som KK ägde. Annars fanns det ingen anledning för Högfors stad att genomföra transaktionen.

(17)

På kommissionens fråga om huruvida Componenta hade försökt att finna en annan köpare till aktierna svarar Finland att detta inte skett eftersom Högfors stad hade förköpsrätt till aktierna till marknadspris i en situation där Componenta önskade sälja sina aktier i KK.

(18)

Beträffande lånet bekräftar Finland att återbetalningen av Componentas lån till KK med nya medel från Högfors stad ingick i själva transaktionen mellan Högfors och Componenta och att det sammanlagda förvärvspriset bestod av betalningen för aktierna och återbetalningen av lånet.

(19)

Finland anger att lånetransaktionen också var marknadsbaserad då det samlade belopp som Componenta erhöll för aktierna och lånet, dvs. 2,37 miljoner euro, var lägre än marknadsvärdet för halva KK. Finland anger också att KK:s ekonomiska situation hade förbättrats sedan 1996 då Componenta beviljade lånet till KK.

IV.   BEDÖMNING AV STÖDET

(20)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstolar uppfylls kriteriet om påverkan på handeln när det stödmottagande företaget bedriver ekonomisk verksamhet som omfattar handel mellan medlemsstaterna.

(21)

Componentas verksamhet omfattar handel mellan medlemsstaterna. Därför omfattas stöd till Componenta av artikel 87.1 i EG-fördraget. Begreppet statliga medel inbegriper finansiellt stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter (4).

(22)

I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet anger kommissionen att ett eventuellt stöd skulle utgöras av skillnaden mellan det pris som en privat investerare kan tänka sig att betala och förvärvspriset på 2,37 miljoner euro.

(23)

Kommissionen noterar att förvärvspriset bestod av två delar. Först fick Componenta 0,7 miljoner euro kontant för sina aktier och därefter 1,67 miljoner euro som återbetalning av ett lån som företaget beviljat KK. Sammanlagt fick Componenta således motta 2,37 miljoner euro till följd av transaktionen. De båda delarna kommer att bedömas separat.

(24)

Kommissionen noterar att en alternativ lösning för Componenta hade kunnat vara att flytta gjuteriverksamheten från Högfors till Alvesta. Det är därför förståeligt om Högfors stad hyste farhågor inför en eventuell stängning av produktionsanläggningarna och förlust av arbetstillfällen.

(25)

Dessutom är det möjligt att efterfrågan på mark skulle komma att öka om en stor arbetsgivare i staden skulle expandera sin verksamhet istället för att reducera den. Det faktum att köpet av aktierna i KK och lånet till KK var kopplade till ett investeringsvillkor i avtalet och att Högfors stad gavs rätten att upphäva hela transaktionen om inte Componenta gjorde de utlovade investeringarna i Högfors visar emellertid att stadens beslut att genomföra transaktionen med Componenta inte bara byggde på KK:s marknadsvärde utan även på andra faktorer.

(26)

Enligt den princip om en privat investerare i en marknadsekonomi som fastställts i domstolens rättspraxis beaktar den privata investeraren lönsamhetsutsikterna, utan hänsyn till sociala, regionalpolitiska och sektoriella överväganden. Det kan således konstateras att Högfors stad inte agerade i enlighet med den principen, eftersom det underliggande villkoret för den aktuella transaktionen var att Componenta skulle investera i nya produktionsanläggningar i Högfors. Om man accepterade ökningen av skatteintäkterna och den allmänna välfärden i kommunen som faktorer som en privat investerare skulle ta hänsyn till, skulle man blanda samman stadens roller som offentlig myndighet och KK:s affärsdrivande ägare.

(27)

Kommissionen noterar att Högfors stad vid ett möte i stadsfullmäktige den 1 september 2003 tog till protokollet att transaktionen med Componenta var direkt kopplad till Componentas beslut att göra investeringar i Högfors och att Högfors stads förvärv av aktierna i KK skulle ge Componenta tillräckliga medel för investeringarna i anläggningarna i Högfors.

(28)

Detta underbygger ytterligare kommissionens slutsatser, som återges nedan, om att transaktionen inte var marknadsbaserad.

(29)

Det pris som betalades för aktierna i KK är en del av den ekonomiska transaktionen mellan Högfors stad och Componenta. Här gäller det att avgöra om priset för aktierna var marknadsbaserat.

(30)

Finland har baserat priset för aktierna i KK på nettovärdet av de tillgångar som ägdes av KK. I detta fall är det dock inte försäljningen av fastigheten i sig som utgör transaktionen, utan förvärvet av aktier i ett företag. Vid en sådan investering skulle en privat investerare bedöma marknadsvärdet i första hand utifrån den förväntade avkastningen eftersom han gör investeringen för vinstens skull. Han skulle därför bedöma vilken årlig avkastning aktierna skulle ge i förhållande till det investerade kapitalet för att se om den skulle vara tillräcklig i jämförelse med andra investeringsalternativ.

(31)

Avkastningen av en investering i KK skulle uppenbarligen bli negativ med tanke på de föregående årens resultat. Det finns heller inga tecken på att situationen kommer att förbättras i framtiden. Finland har varken lagt fram någon verksamhetsplan för KK som pekar på att det har vidtagits åtgärder för att förbättra vinstsituationen eller ens hävdat att Högfors stad har några förväntningar på högre vinst och bättre resultat.

(32)

Anledningen till de negativa resultaten är att KK uppenbarligen befann sig i svårigheter, att efterfrågan på dess mark var svag och att inkomsterna från marken var enbart marginella. Företaget hade gjort förluster under fyra år, försäljningen var väldigt liten, vinsten obefintlig och den ekonomiska situationen prekär. Därtill kommer att denna svåra ekonomiska situation rådde fastän företaget hade förmånen att ha räntefria lån. Skulle KK ha finansierat sin verksamhet med vanliga lån med ränta hade situationen varit ännu sämre. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter och i avsaknad av utsikter till förbättring av företagets ekonomiska situation skulle en privat investerare inte ha förväntat sig någon avkastning på investeringen vid köp av aktier i KK. Kommissionen anser därför att värdet av aktierna i KK var noll.

(33)

Denna slutsats förstärks av det faktum att KK, som förklaras ovan, i stor utsträckning finansierades av två räntefria lån från aktieägarna. Detta innebär att tillsammans med överlåtelsen av aktierna skulle även de räntefria lånen behöva övertas, något som en privat investerare inte skulle ha gjort, vilket förklaras nedan.

(34)

Den avgörande faktorn är, som sades ovan, den förväntade avkastningen på lång sikt, vilken kan skilja sig från den faktiska avkastningen under tidigare år. En privat investerare skulle dock ta med även tidigare resultat i beräkningen. Vad gäller förväntat resultat är den avgörande frågan huruvida KK rimligen kunde förväntas generera en adekvat inkomst via försäljning och utarrendering av mark. Detta är kopplat till värderingen av fastigheten i sin helhet, vilket beskrivs nedan.

(35)

Finland förklarade att värdet av den mark som KK ägde låg till grund för värderingen av aktierna. Det stämmer att nettovärdet av tillgångarna också tas i beaktande av en privat investerare inför beslutet. Finlands argument för värderingen av aktierna sammanfattas i tabellen nedan:

Tabell 1.

KK:s värde enligt Finland:

Fastighetstyp

Värde enligt Finland (i euro)

Tomter för egnahemshus

1 031 565

Tomter för radhus och flervåningshus

1 136 849

Asemansuo

2 358 158

Parker och allmänt område

491 738

Annat område (Haapala)

49 678

Totalt fastighetsvärde

5 067 988

KK:s bokförda kapital

- 231 595

KK:s skulder

-3 340 475

KK:s nettovärde

1 495 918

50 % av KK:s nettovärde

747 959

Stadens köpeskilling

713 092

Stöd

0

(36)

Kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (5) är inte direkt tillämpligt, eftersom det som såldes inte var enstaka tomter utan aktier i ett företag. Man kan emellertid dra paralleller till detta fall eftersom syftet med kommissionens meddelande, att se till att marktransaktioner mellan det offentliga och företag är fria från stöd, är relevant både när det gäller offentlig försäljning och köp av mark, och eftersom Finland i detta fall hävdar att värderingen av marken ligger till grund för prissättningen på aktierna. I meddelandet anges att om försäljningen genomförs utan ett villkorslöst anbudsförfarande, bör en markvärdering genomföras av en eller flera oberoende värderingsmän före förhandlingarna om överlåtelsen för att fastställa marknadsvärdet på grundval av allmänt accepterade marknadsindikatorer och värderingsstandarder.

(37)

Kommissionen noterar att marken inte värderades genom ett villkorslöst anbudsförfarande. Därför borde värderingen ha gjorts av en oberoende värderingsman. Frågan är om värderingen som gjorts av finska myndigheter uppfyller kraven på en sådan oberoende värdering. Först noterar kommissionen att det i den kortfattade rapport från en fastighetsmäklare som finska myndigheter har lämnat in, inte klart anges att rapporten rör värdering av KK:s mark. Rapportens relevans kommer att utvärderas ytterligare nedan.

(38)

Här noterar kommissionen att den mark som ägdes av KK värderades olika för olika marktyper, dvs. för egnahemshus, för radhus och flervåningshus, ett särskilt område kallat Asemansuo samt parker och allmänt område. Dessa olika marktyper kommer att analyseras var för sig.

(39)

Beträffande marken för egnahemshus beräknades värdet på grundval av Högfors stads officiella försäljningspriser för mark, vilket var 10,19 euro per kvadratmeter mark. Kommission noterar att detta var priset som staden tog ut när den sålde tomter till individuella köpare, dvs. priset i detaljhandelsledet. Finland har också tillhandahållit information från en fastighetsexpert om värdet per enhet (för den slutliga kunden, även i detta fall detaljhandelsvärdet) för olika typer av mark i Högfors. Experten noterar att marknadspriset för sådana tomter i Högfors låg på mellan 9,43 och 14,76 euro per kvadratmeter under 2003 och att priset som Högfors stad satte ligger nära försäljningsvärdet för tomtmark, utan närmare specifikation.

(40)

Kommission noterar dock att det inte gjordes någon faktisk extern värdering av de tomter för egnahemshus som ägdes av KK. Inte heller värderades markens värde i grossistledet. Enligt kommissionen är det uppenbart att värdet på tomter i detaljhandelsledet är avsevärt mycket högre än när de säljs i stora områden (som i detta fall, där KK ägde exempelvis 80 tomter för egnahemshus) och köparen inte har för avsikt att använda den utan sälja vidare.

(41)

Således har det begåtts två fel i en värdering där det uppskattade värdet i detaljhandelsledet för en typ av mark helt enkelt multipliceras med den totala mängden mark som KK äger. För det första har den specifika marken i fråga inte värderats och för det andra indikerar inte värderingen vad en privat investerare som köper all mark på en gång skulle vara villig att betala vid transaktionstillfället, i synnerhet om man tar hänsyn till att det finns en begränsad marknad för sådana tomter.

(42)

Beträffande marken avsedd för radhus och flervåningshus, värderad till sammanlagt 1 136 849 euro, hänvisar Finland till värderingen gjord av fastighetsexperten. Kommission noterar att den värderingen ligger på 70–80 euro per kvadratmeter golvyta för radhus och 60–75 euro för lägenheter. Det värde som Finland använde var 74,02 euro per kvm golvyta för radhus och 79,56 för flervåningshus. Dessa siffror ligger alltså i mitten på intervallet eller något över de siffror som fastighetsexperten lämnat. Dessutom understryker experten att det bara har skett ett fåtal jämförbara transaktioner på senare år och att efterfrågan är fortsatt låg.

(43)

Kommissionen noterar att även för dessa typer av markanvändning verkar experten ange markens detaljhandelsvärde och inte värdet i grossistledet, vilket är det pris en privat investerare skulle betala för att köpa all mark i en enda transaktion. Eftersom experten understryker att efterfrågan på denna typ av land är fortsatt låg anser kommissionen att marknadsvärdet i grossistledet vid tiden för transaktionen var kraftigt överskattat även för dessa marktyper.

(44)

Det är inte heller tydligt hur Finland beräknat värdet på marken i Högfors centrum (Asemansuo). Värdet anges vara 2 358 158 euro, dvs. cirka hälften av det totala värdet på KK:s samlade markegendomar. Finland anger ett värde på 79,56 euro per bebyggd kvadratmeter och detta multipliceras med antalet kvadratmeter byggnadsrätt (29,640 m2). Emellertid värderade den fastighetsmäklare som Finland anlitat markens värde till 50 euro per kvadratmeter byggnadsrätt, vilket skulle ge ett värde på 1 480 200 euro. Skillnaden mellan dessa två värderingar är 877 958 euro. Eftersom detta rör en stor bit mark kan man anta att fastighetsexpertens värdering för Asemansuo var markens detaljhandelsvärde och därför kan kommissionen anse att värdet som angivits av honom var rimlig. Finland har inte inkommit med någon förklaring till den kraftiga avvikelsen från expertens rapport.

(45)

Kommissionen ifrågasätter också huruvida marken avsedd som park och allmänt område, som värderas till 491 738 euro, verkligen skall åsättas något större värde, eftersom sådan mark som inte är till för att utnyttjas produktivt inte ger någon avkastning och en privat investerare i en marknadsekonomi av den anledningen inte skulle vara villig att betala något belopp av betydelse för marken.

(46)

Mot bakgrund av ovanstående observationer anser kommissionen att värderingen av KK:s mark varken var korrekt eller uppfyller kriterierna i kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader.

(47)

Enbart övervärderingen av Asemansuo gör att det sammanlagda värdet av KK:s mark, och därmed företagsvärdet om det beräknas på grundval av nettotillgångarna, bör minskas med 876 158 euro till 619 760 euro.

(48)

Kommissionen anser dessutom att värdet på marken för egnahemshus, radhus och flervåningshus, samt allmänt område och parker övervärderades kraftigt, eftersom värderingen byggde på de två misstag som anges ovan, dvs. att det inte gjordes någon specifik värdering av marken i fråga och att värderingen inte angav vad en privat investerare som sålde all mark på samma gång skulle ha fått vid transaktionen. Det sammanlagda värdet för sådan mark var enligt Finland 2 660 152 euro. Kommissionen anser att övervärderingen av denna mark uppgår till mer än 619 760 euro, vilket skulle vara det återstående nettovärdet för KK enligt Finlands beräkningar efter korrigeringen av övervärderingen av Asemansuo. Beräknar man aktievärdet på detta sätt utgjorde alltså hela det belopp som Högfors betalade för aktierna i KK ett stöd till Componenta.

Tabell 2.

Kommissionens beräkning av stöd kopplat till priset för aktierna i KK:

 

Euro

KK:s nettovärde enligt Finland

1 495 918

Minskning grundad på fastighetsexpertens värdering av Asemansuo

876 158

KK:s beräknade nettovärde efter denna korrigering

619 760

Ytterligare övervärdering av marken enligt kommissionen

Minst 619 760

KK:s nettovärde, grundat på tillgångar

0

(49)

På grundval av de båda slutsatserna att en investerare som köper aktier i KK inte skulle kunna förvänta sig någon avkastning av kapitalet och att markens värde hade överskattats anser kommissionen att nettovärdet för KK:s aktiekapital var noll. Dessutom försökte Componenta inte sälja sina aktier i KK till en annan köpare, vilket också tyder på att Högfors betalade mer än marknadsvärdet, då åtminstone ett försök att finna en annan köpare skulle ha gett en tydlig indikation på marknadsvärdet.

(50)

Kommissionen konstaterar därför, både utifrån värderingen av företaget som sådant och av värderingen av den mark som KK ägde, att KK:s aktiekapital inte var värt någonting alls vid tiden för överlåtelsen och att hela den köpeskilling för aktierna i KK som Högfors stad erlade (713 092 euro) utgör stöd till Componenta.

(51)

Om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt utredningen ovan, är lägre än 619 760 euro kan emellertid inslaget av stöd i aktietransaktionen minskas i motsvarande grad. Sådana bevis bör grundas på en exakt värdering av en oberoende värderingsman, som måste ha gott anseende, lämplig examen eller akademiska kvalifikationer, eller motsvarande, lämplig erfarenhet och kompetens att värdera mark och byggnader i området och av den typ det gäller. I värderingen bör det göras en uppskattning av grossistvärdet av all mark som KK ägde vid tiden för transaktionen, och därmed av hur mycket KK kunde ha fått om all dess mark såldes på marknadsvillkor vid den tiden.

(52)

Den andra delen av transaktionen mellan Högfors stad och Componenta bestod i att Högfors stad beviljade KK ett räntefritt lån på 1,67 miljoner euro, som KK använde för att omgående betala tillbaka ett lån som Componenta beviljat KK 1996. Det bör påpekas att två lån av samma slag hade beviljats KK 1996, varav ett från Högfors stad och ett från Componenta. Lånen gavs på samma villkor och orsaken var att KK vid den tidpunkten inte kunde betala sina skulder till privata fordringsägare. De båda lånen uppgick tillsammans till 3,34 miljoner euro.

(53)

Finland hävdar att KK:s ekonomiska ställning 2003 var god. Bland annat hänvisar Finland till en fotnot i KK:s årsrapport där det anges att nuvärdet på den mark som KK äger beräknas till 5 052 459 euro, dvs. 1 971 845 euro mer än markens bokförda värde. Resultatet av kommissionens bedömning, som förklaras i föregående avsnitt, är dock att det inte fanns något sådant markvärde i KK.

(54)

I KK:s årsrapporter för åren 2001–2003 anges följande avgörande siffror:

(Belopp i euro)

Försäljning/ inkomst

Resultat

Likvida medel (årsslutet)

Eget kapital (årsslutet)

2000

19 883

-14 817

94 147

- 207 052

2001

25 127

-16 180

65 576

- 223 233

2002

50 015

-1 879

53 425

- 225 113

2003

48 044

-6 481

28 256

- 231 595

(55)

Tabellen visar att efterfrågan på mark varit mycket liten under de fyra aktuella åren. Den visar också att företaget har väldigt lite inkomster från marken i form av försäljning eller arrenden. Det framgår också att KK hade ont om pengar och att balansräkningen var ovanlig såtillvida att den hade en permanent negativ eget kapital-post. Det bör också påpekas att företagets huvudsakliga finansiering, dvs. de båda lånen på sammanlagt 3,34 miljoner euro, från Högfors stad och Componenta, var räntefria. Hade det tagits ut normal ränta på lånen hade företagets ekonomiska situation varit mycket sämre.

(56)

Utifrån dessa uppgifter kan kommissionen inte instämma i Finlands påstående att KK:s ekonomiska situation var god.

(57)

Frågan är huruvida KK skulle ha kunnat återbetala sitt lån till Componenta om inte Högfors stad vidtagit åtgärder.

(58)

Kommissionen noterar först och främst att KK fick två räntefria lån på samma belopp 1996, ett från Componenta och ett från Högfors, som skulle rädda KK. Dessa två lån utgjorde uppenbarligen en förmån för KK. En privat investerare som tillhandahöll ett sådant lån skulle kräva att återbetalningen gjordes i lika delar till båda parter som beviljat lånet. En delbetalning eller återbetalning av dessa lån skulle därför ha gjorts till båda långivarna (Componenta och Högfors) för att inte den ena långivaren skulle behandlas mer förmånligt.

(59)

Eftersom Componenta fick full återbetalning i den aktuella transaktionen måste det utredas om KK, i en normal marknadssituation, skulle ha kunnat återbetala inte bara sitt lån till Componenta utan också sitt lån till Högfors för att inte Componenta skulle få förmånligare behandling. Frågan är således om KK skulle ha kunnat få fram 3,34 miljoner euro på marknaden för att återbetala sina två lån från aktieägarna.

(60)

Här noterar kommissionen att om KK inte hade finansierats av räntefria lån utan i stället betalat marknadsmässig ränta på sina lån på 3,34 miljoner skulle det ha inneburit en årlig räntebetalning på minst 265 000 euro om man utgår från kommissionens referensränta för 2003, plus de 4 procentenheter som kommissionen vanligen lägger till för företag i svårighet (3,95 % + 4 % = 7,95 % multiplicerat med 3,4 miljoner).

(61)

Mot bakgrund av företagets inkomster de senaste åren och dess likviditet skulle KK ha behövt öka sina årliga inkomster rejält för att betala ett räntebärande lån av denna omfattning. Eftersom marken uppenbarligen inte generade några, eller endast marginella, arrendeinkomster skulle KK ha varit tvunget att kraftigt öka försäljningen av mark för att kunna betala av på sina lån.

(62)

Enligt fastighetsexperten var efterfrågan låg på de flesta typer av mark som KK ägde (för radhus och flervåningshus) och Asemansuo-området var inte färdigt för exploatering. Det är därför svårt att föreställa sig att KK plötsligt skulle kunna öka sina inkomster kraftigt.

(63)

Ännu viktigare är dock det faktum att genom en sådan markförsäljning skulle företaget göra sig av med sina främsta tillgångar enbart för att betala av på lånet. Om KK behövde sälja land för minst 300 000 euro per år för att betala av på lånet och åtminstone några minimala administrativa kostnader, skulle det innebära att företaget efter exempelvis tio år i princip inte skulle ha några tillgångar kvar, men fortfarande ett lån på 3,34 miljoner euro.

(64)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det är uppenbart att KK inte skulle ha kunnat ersätta sina två räntefria lån med ett lån till marknadsränta. Med tanke på KK:s ekonomi är det dessutom föga troligt att företaget kunde ha fått ens ett mindre marknadsmässigt lån för att betala tillbaka delar av sina räntefria lån.

(65)

Kommissionens slutsats är att transaktionen där KK mottog ett räntefritt lån på 1,67 miljoner euro från Högfors, som KK använde för att omedelbart återbetala sitt lån hos Componenta, inte är förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och därför utgör statligt stöd till Componenta.

(66)

Utifrån de uppgifter som lämnats in av Finland drar kommissionen slutsatsen att stödbeloppet i det aktuella ärendet är hela det belopp som beviljades Componenta. Stödbeloppet består av betalningen för aktierna i KK (713 092,5 euro) och ett lån till KK, som KK använde för att betala tillbaka ett lån på 1 670 184 euro till Componenta. Det totala stödbeloppet är alltså 2 383 276,5 euro. Om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt metoden som beskrivs ovan, är lägre än 619 760 euro kan emellertid inslaget av stöd i aktietransaktionen (713 092,5 euro) räknas ned med motsvarande belopp.

(67)

Kommissionen konstaterar att de tvivel som kommissionen uttryckt om huruvida transaktionen mellan Högfors stad och Componenta var marknadsbaserad har bekräftats och att Componenta fått stöd på 2 383 276,5 euro.

(68)

Kommissionen konstaterar också att det var fråga om otillåtet stöd, då det inte anmäldes till kommissionen.

(69)

Kommissionen konstaterar också att Componentas verksamhet inbegriper handel mellan medlemsstaterna och att begreppet statliga medel även omfattar finansiellt stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter (6).

(70)

Kommissionen drar således slutsatsen att det aktuella stödet, vars förekomst belagts ovan, omfattas av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget, då det beviljats med hjälp av statliga medel, då det snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag (Componenta) och då det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(71)

De enda möjliga undantagen från förbudet anges i artikel 87 i EG-fördraget. Eftersom stödet syftade till att finansiera en nyinvestering i Högfors har kommissionen undersökt om Componenta hade kunnat komma ifråga för regionalt investeringsstöd. Kommissionen drar slutsatsen att så inte är fallet och detta av följande två orsaker:

(72)

För det första ligger Högfors i ett område som inte är stödberättigat enligt regionalstödskartan för Finland 2000–2006. För det andra uppfyller Componenta inte kriterierna för små och medelstora företag enligt bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (7). Componentas omsättning 2003 uppgick till 178 miljoner euro och i definitionen för små och medelstora företag anges att omsättningen högst får vara 40 miljoner euro. Vidare var antalet anställda i Componenta i genomsnitt 1 595 personer under 2003, vilket skall jämföras med kriterierna för små och medelstora företag, där det anges att antalet anställda inte får överskrida 250 personer.

(73)

Kommissionen konstaterar också att stödet inte heller kan godkännas på grundval av något av de övriga undantag som anges i artikel 87 eller övriga bestämmelser i fördraget. Det otillåtna stödet är därför oförenligt med den gemensamma marknaden och bör således återkrävas med ränta.

V.   SLUTSATS

(74)

Kommissionen anser att Finland olagligen har genomfört en stödåtgärd, till ett värde av 2 383 276,5 euro, i strid med artikel 88.3 i fördraget. Det otillåtna stödet, som bestod av två delar, beviljades av Högfors stad, Finland, till förmån för Componenta Abp, Finland.

(75)

Den första delen utgörs av Högfors stads förvärv av Componenta Abp:s aktier i företaget Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy till ett pris av 713 092,5 euro, ett pris som låg över marknadspriset. Detta belopp kan minskas med det beräknade teoretiska värdet på KK om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt beskrivningen ovan, är lägre än 619 760 euro.

(76)

Den andra delen utgörs av ett räntefritt lån på 1 670 184,0 euro till Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy, som användes för att betala tillbaka ett lån på samma belopp till Componenta Abp.

(77)

Stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och skall återkrävas med ränta från stödmottagaren Componenta Abp.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Finland genomfört till förmån för Componenta Abp, till ett belopp av totalt 2 383 276,5 euro, i form av Högfors stads förvärv av aktier i Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy till ett pris av 713 092,5 euro och ett räntefritt lån till ett värde av 1 670 184,0 euro från Högfors stad till Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy, som Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy använde för att betala tillbaka ett utestående lån på samma belopp till Componenta Abp, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Detta stödbelopp på 713 092,5 euro kan minskas om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt beskrivningen ovan, är lägre än 619 760 euro. Stödbeloppet kan i så fall minskas med det bevisade värdet på de aktier i Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy som såldes till Högfors stad.

Artikel 2

1.   Finland skall vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren Componenta Abp återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren.

2.   Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut.

3.   Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag då stödet ställdes till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats.

4.   Räntan skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (8).

Artikel 3

1.   Finland skall inom två månader från dagen för delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om de åtgärder som har vidtagits eller som planeras för att återkräva det stöd som avses i artikel 1. Uppgifterna skall anges i formuläret i bilaga I till detta beslut.

2.   Finland skall också inom två månader från dagen för delgivningen av detta beslut lämna in handlingar som styrker att återkravsförfarandet gentemot stödmottagaren Componenta Abp har inletts.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Finland.

Utfärdat i Bryssel 20 oktober 2005.

På kommissionens vägnar

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 49, 25.2.2005, s. 11.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Nedan kommer beloppen av praktiska skäl att anges i avrundad form.

(4)  Mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013, punkt 17.

(5)  EGT C 209, 10.7.1997, s. 3.

(6)  Mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013, punkt 17.

(7)  EGT L 10, 13.1.2001, s. 33. Förordning ändrad genom förordning (EG) nr 364/2004 (EUT L 63, 28.2.2004, s. 22).

(8)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.


BILAGA I

Uppgifter om genomförandet av kommissionens beslut 2006//EG

1.   Beräkning av det belopp som skall återkrävas

1.1.

Ge följande upplysningar om vilka belopp i otillåtet stöd som ställts till stödmottagarens förfogande:

Utbetalningsdatum (1)

Stödbelopp (2)

Valuta

Stödmottagare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anmärkningar:

1.2.

Redogör noggrant för hur räntan skall beräknas på det belopp som skall återkrävas.

2.   Åtgärder som redan vidtagits respektive planeras för att kräva tillbaka stödet

2.1.

Redogör noggrant för vilka åtgärder som redan vidtagits respektive planeras för ett effektivt och omedelbart återkrav. Ange också vilka alternativa åtgärder som kan vidtas enligt nationell lag för att återkräva stödet. Ange också eventuell rättslig grund för de vidtagna respektive planerade åtgärderna.

2.2.

När kommer stödet att ha återbetalts?

3.   Stöd som redan betalats tillbaka

3.1.

Ange följande uppgifter om stöd som redan betalats tillbaka av stödmottagaren:

Datum (3)

Återbetalt belopp

Valuta

Stödmottagare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3.2.

Bifoga handlingar som styrker att de stödbelopp som avses i punkt 3.1 har betalts tillbaka.


(1)  

(°)

Datum då stödbeloppet eller delar av stödbeloppet stod till stödmottagarens förfogande (redovisa på separata rader om det är fråga om flera utbetalningar och återbetalningar).

(2)  Belopp som ställts till stödmottagarens förfogande (i bruttostödsekvivalenter)

Anmärkningar:

(3)  

(°)

Datum då stödet betalts tillbaka.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/45


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 oktober 2005

om ett förfarande enligt artikel 81.1 i EG-fördraget

(Ärende COMP/C.38.281/B.2 – Råtobak Italien)

[delgivet med nr K(2006) 4012]

(Endast de engelska och italienska texterna är giltiga)

(2006/901/EG)

SAMMANFATTNING AV BESLUTET

1.   INLEDNING

Den 20 oktober 2005 fattade kommissionen ett beslut angående ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (nedan kallat beslutet). I enlighet med artikel 30 i förordning nr 1/2003 offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, inbegripet ålagda påföljder, med beaktande av företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. En icke-konfidentiell version av hela beslutet finns på de giltiga språken i ärendet och på kommissionens arbetsspråk på GD Konkurrens webbplats http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html.

Från 1995 till början på 2002 ingick fyra av de största italienska tobaksberedningsföretagen, nämligen Deltafina, Dimon (numera Mindo), Transcatab och Romana Tabacchi (nedan kallade beredningsföretagen) avtal eller deltog i samordnade förfaranden avsedda att fastställa handelsvillkoren för inköp av råtobak i Italien (både direkta inköp från producenter och inköp från tredje förpackningsföretag), vilka omfattade fastställande av priser och uppdelning av marknader.

I beslutet övervägs också två separata överträdelser, vilka åtminstone ägde rum mellan början på 1999 och slutet på 2001. Överträdelserna består av den italienska sammanslutningen av tobakberedningsföretags (Associazione Professionale Trasformatori Tabacchi Italiani, nedan kallad APTI) fastställande av avtalspriser. APTI förhandlade om dessa, för sina medlemmars räkning, för att ingå branschavtal med det italienska förbundet för tobaksproducentsammanslutningar, (Unione Italiana Tabacco, nedan kallad UNITAB). Överträdelserna består också av UNITAB:s fastställande av de priser som det, för sina medlemmars räkning, skulle förhandla om med APTI för ingåendet av samma avtal.

2.   Bakgrund och förfarande

Efter att kommissionen tagit emot vissa uppgifter om förekomsten av branschomfattande avtal om fastställande av prisspann för klart åtskilda kvaliteter på en eller flera råtobakssorter, riktade kommissionen den 15 januari 2002 en begäran om upplysningar till beredningsföretagen och producenternas branschorganisationer (APTI och UNITAB). APTI och UNITAB lämnade svar den 12 februari 2002.

Den 19 februari 2002 tog kommissionen emot en ansökan om förmånlig behandling från Deltafina S.p.A. (nedan kallat Deltafina, som är det största italienska beredningsföretaget) enligt villkoren i det då nyligen antagna kommissionsmeddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (meddelandet om förmånlig behandling). Den 6 mars 2002 beviljade kommissionen Deltafina villkorad immunitet mot böter i enlighet med punkt 15 i meddelandet om förmånlig behandling.

Den 4 och den 10 april 2002 tog kommissionen emot två andra ansökningar om förmånlig behandling från Dimon S.r.l. (nedan kallat Dimon) och Transcatab S.p.A. (nedan kallat Transcatab).

Den 18–19 april 2002 utförde kommissionen undersökningar i lokalerna hos Dimon, Transcatab Trestina Azienda Tabacchi S.p.A (nedan kallat Trestina) och Romana Tabacchi s.r.l (nedan kallat Romana Tabacchi).

Den 8 oktober 2002 informerade kommissionen Dimon och Transcatab om sin avsikt att vid slutet av förfarandet sätta ned deras bötesbelopp (inom spann på 30–50 % respektive 20–30 %).

Den 25 februari 2004 inledde kommissionen ett formellt förfarande i detta ärende och antog ett meddelande om invändningar som de berörda företagen fick möjlighet att yttra sig om såväl skriftligen som vid det muntliga hörandet den 22 juni 2004.

Ett tillägg till meddelandet om invändningar av den 25 februari 2004 (nedan kallat tillägget) antogs den 21 december 2004. Ett andra muntligt hörande hölls den 1 mars 2005.

3.   Parterna

3.1.   Beredningsföretagen

Deltafina är det italienska helägda dotterbolaget till Universal Corporation (nedan kallat Universal), som är världens största tobakshandlare. Under 2001 (det sista hela år som beredningsföretagen deltog i överträdelsen) köpte Deltafina ungefär 25 % av den italienska råtobaken. Beslutet riktar sig till både Deltafina och Universal.

Dimon och Transcatab var vid tidpunkten för överträdelsen de italienska helägda dotterbolagen till Dimon Incorporated (nedan kallat Dimon Inc) och Standard Commercial Corporation (nedan kallat SCC), dvs. den andra respektive tredje största tobakshandlaren. Sedan september 2004 har Dimon ändrat sitt namn till Mindo S.r.l (nedan kallat Mindo) och ingår inte längre i Dimon Inc. group. Dimon Inc. och SCC slogs den 13 april 2005 samman till Alliance One International Inc. (nedan kallat Alliance). Under 2001 köpte Dimon 11,28 % och Transcatab 10,8 % av den råtobak som producerades i Italien. Beslutet riktar sig till Mindo, Transcatab och Alliance.

Romana Tabacchi är ett familjeägt företag. Fram till 1997 agerade det som agent för en internationell handlare (som därefter förvärvades av Dimon Inc.). Sedan 1997 fungerar det som en oberoende handlare. Under 2001 köpte Romana Tabacchi 9,5 % av den råtobak som producerades i Italien.

APTI är en italiensk sammanslutning av tobaksberedningsföretag. Av Italiens 59 beredningsföretag är 17 medlemmar i APTI.

3.2.   Producenterna

UNITAB Italia är det italienska förbundet för tobaksproducentsammanslutningarna, och företräder 80 % av alla producenter.

4.   Berörd sektor: Italiensk råtobak

Produktionen av råtobak inom EU motsvarar ungefär 5 % av den totala världsproduktionen. Grekland, Italien och Spanien är de ledande medlemsstaterna när det gäller tobaksproduktion och står för 38 %, 37,5 % respektive 12 % av produktionen i EU.

Råtobak är inte någon homogen produkt. I Italien är Burley och Bright de vanligast förekommande sorterna. Inom varje kategori skiljer man mellan flera kvalitetsklasser. När tobaken torkat säljer producenterna den i parti till beredningsföretagen. Priset beror på partiets kvalitet.

Italienska beredningsföretag köper råtobak från producenter och producentsammanslutningar i Italien (samt beredd tobak från andra mellanhänder) och bereder (eller bereder om) den och säjer den vidare i lämplig form till tobakstillverkningsindustrin i Italien och resten av världen. De är också kända som ”första beredningsföretag” då de är de första som bereder tobaken (i motsats till den andra beredningen som görs av cigarettillverkarna) eller ”tobaksbladshandlarna” för deras roll som mellanhänder mellan producenterna och slutproduktstillverkarna.

Uttrycket ”exportör” används generellt för beredningsföretag som har tröskningsutrustning som gör det möjligt att producera den slutberedda produkt (tobaksremsor) som cigarettillverkarna vill ha. Beredningsföretag som bara kan producera lösa blad kallas ”tredje förpackningsföretag” eller bara ”förpackare”. Efter den första beredningen (t.ex. borttagande av orenheter och sortering) sänder förpackarna tobaken till exportörer för vidare beredning så att tobaken kan erbjudas tillverkarna. De beredningsföretag som beslutet riktar sig till uppfyller kraven som ”exportörer”.

5.   Rättslig ram

Både produktionen av råtobak och försäljningen av tobaken till beredningsföretag omfattas av EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning.

5.1.   Den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak

Den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (1) omfattar dels ett system med produktionskvoter, dels ett inkomststöd till producenterna genom ett bidragssystem för produktionen av råtobak.

Bidrag beviljas bara för tobak som produceras inom ramen för kvoten (med vissa justeringar). Sedan 1998 har utbetalningen av gemenskapsbidraget (den så kallade rörliga delen) varit knuten till den producerade tobakens kvalitet, vilken avspeglas i priset. Ansvaret för utbetalningen av den rörliga bidragsdelen har lagts på producentsammanslutningarna.

Enligt den gemensamma organisationen skall varje producent eller producentsammanslutning och varje företag som utför den första beredningen ingå så kallade odlingskontrakt vid början av varje odlingssäsong (från mars till maj då tobaksplantorna utplanteras). I kontrakten anges avtalspriser för alla kvalitetsklasser och för varje tobakssort. I detta skede uttrycks priserna ofta som minimipriser eller som ett prisspann. Det bör emellertid framhållas att slutpriset (eller leveranspriset) kan fastställas först vid skörden (dvs. mellan oktober och januari) och att det kan skilja sig markant från priset i odlingskontraktet beroende på kvalitet, kvantitet och ytterligare prisförhandlingar.

Gemenskapslagstiftningen främjar bildandet av branschorganisationer där producenter och beredningsföretag samarbetar för att marknaden skall fungera på ett effektivt sätt. Det är dock uttryckligen förbjudet att fastställa priser och kvoter. Ingen av de sammanslutningar som berörs av detta ärende är en branschorganisation i den mening som avses i gemenskapslagstiftningen.

5.2.   Nationell lagstiftning

I Italien reglerar lag 88/88 branschavtal (sektorsövergripande), odlingskontrakt och försäljning av jordbruksprodukter. Mer specifikt anges i artikel 5.1 b i lag 88/88 att det i branschavtalen måste fastställas vilken produkt som berörs av avtalet, bestämmelser och tidpunkt för leverans samt minimipris. Incitament (särskilt i form av förmånsstöd) erbjuds producenterna och beredningsföretagen som överensstämmer med villkoren i branschavtalen. Lag 88/88 har tillämpats inom ett flertal jordbrukssektorer, inklusive tobak, där APTI och UNITAB ingick ett flertal branschavtal (och lämnade odlingskontraktspriser uttryckta i form av minimipriser eller prisspann) mellan 1999 och 2001.

6.   Agerande som behandlas i beslutet

6.1.   Beredningsföretagens överträdelse

Från 1995 till början på 2002 ingick Deltafina, Dimon, Transcatab och Romana Tabacchi avtal eller deltog i samordnade förfaranden avsedda att fastställa företagens handelsvillkor för inköp av råtobak i Italien (som inbegrep både direkta inköp från producenter och inköp från tredje förpackningsföretag), vilket inkluderade a) fastställande av gemensamma inköpspriser som beredningsföretagen skulle betala vid tobaksleveranserna och andra handelsvillkor, b) fördelning av leverantörer och kvantiteter, c) informationsutbyte för att samordna ett konkurrensutsatt inköpsbeteende, d) fastställande av kvantiteter och priser med hänsyn till överskottsproduktion, och e) samordning av anbud vid offentliga auktioner under 1995 och 1998.

6.2.   APTI:s överträdelse

Från 1999 till slutet på 2001 fastställde APTI sin förhandlingsposition med hänsyn till priserna på varje kvalitetsnivå för varje tobakssort som man skulle komma överens med UNITAB om i samband med ingåendet av branschavtal.

6.3.   UNITAB:s överträdelse

Från 1999 till slutet på 2001 fastställde UNITAB sin förhandlingsposition med hänsyn till priserna på varje kvalitetsnivå för varje tobakssort som man skulle komma överens med APTI om i samband med ingåendet av branschavtal.

7.   Rättslig bedömning

I sitt beslut konstaterar kommissionen att de metoder som beskrivs ovan utgör tre separata överträdelser, som var och en utgör en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget.

Alla som deltagit i överträdelserna och som detta beslut riktar sig till är eller utgör en del i företag, företagssammanslutningar eller sammanslutningar av företagssammanslutningar i den mening som avses i artikel 81 i fördraget.

Avtal eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt fastställer transaktionspriser eller fördelar kvantiteter är genom sitt syfte konkurrensbegränsande. Mer specifikt påverkade beredningsföretagens samordning av inköpsbeteendet i detta ärende fundamentala aspekter i deras konkurrensbeteende och kunde per definition också påverka agerandet inom samma företag på varje annan marknad på vilka de konkurrerar, också i efterföljande marknadsled. Artikel 81.1 i EG-fördraget avser särskilt sådant agerande.

Sådant agerande kan, åtminstone potentiellt, påverka handeln av råtobak mellan Italien och andra medlemsstater, eftersom den omfattar en betydande mängd inköp av italiensk råtobak och avser en produkt (råtobak) som är en mellanprodukt av beredd tobak, vilket är en produkt som exporteras i stor omfattning.

I beslutet diskuteras tillämpningen av rådets förordning nr 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (nedan kallad förordning nr 26) på det agerande som omfattas av förfarandet. Slutsatsen är att det konkurrensbegränsande beteendet i fråga inte kan anses ”nödvändigt” för att uppnå målen i den gemensamma jordbrukspolitiken och därför helt och fullt omfattas av artikel 81.1 i fördraget.

Slutligen konstateras att varken nationell lag eller administrativ praxis tvingade beredningsföretagen att träffa en överenskommelse om det genomsnittliga eller högsta inköpspriset för råtobak eller att fördela de kvantiteter råtobak som varje beredningsföretag skulle köpa. Vidare ställdes i den rättsliga ramen inte några krav på att beredningsföretagen och producenterna kollektivt skulle komma överens om avtalspriser. Företagen fråntogs därmed inte alla möjligheter att konkurrera. Följaktligen omfattas avtalen eller de samordnade förfarandena mellan producentföreträdarna och beredningsföretagen av artikel 81.1 i fördraget.

8.   Deltafinas, Transcatabs och dimons moderbolags ansvar

Det konstateras vidare att Universal (beträffande Deltafina), Dimon Inc. (beträffande Dimon) och SCC (beträffande Transcatab) hade ett avgörande inflytande över sina dotterbolag under den aktuella perioden och därför bör hållas solidariskt ansvariga för dotterbolagens agerande.

9.   Böter

9.1.   Böter som utdöms för UNITAB:s och APTI:s överträdelser

I beslutet anses ett bötesbelopp på bara 1 000 euro lämpligt vad gäller agerandet från producenternas och beredningsföretagens företrädare.

Även om ingåendet av branschavtal enligt villkoren i lag 88/88 inte var obligatoriska och inga branschavtal ingicks på flera år, skapade lag 88/88 (som tillämpades i ministeriets administrativa praxis) incitament till att ingå branschavtal som innehöll minimipriser. Det skall också tas hänsyn till att lag 88/88 vid flera tillfällen har tillämpats inom jordbrukssektorn innan ingåendet av de branschavtal som diskuteras i detta beslut, också i tobakssektorn, och de parters agerande som förhandlar om dessa har aldrig ifrågasatts enligt nationell lag eller gemenskapens lagstiftning, trots att dessa avtal ingicks på ett offentligt område och meddelades ministeriet.

9.2.   Böter som utdöms för beredningsföretagens överträdelser

9.2.1.   Överträdelsens allvar

Beredningsföretagens överträdelse är mycket allvarlig, eftersom den rör fastställande av priser på olika sorters italiensk råtobak och fördelning av kvantiteter. Inköpskarteller kan i själva verket snedvrida producenternas beredvillighet att producera och begränsa konkurrensen mellan beredningsföretagen i efterföljande marknadsled. Det gäller särskilt i fall som i detta, där den produkt som påverkas av inköpskartellen (råtobak) utgör en betydande produktionsfaktor i den verksamhet som utförs av deltagarna i efterföljande led (den första beredningen och försäljningen av den beredda tobaken i detta fall). Produktionen av råtobak i Italien omfattar 38 % av produktionen inom gemenskapen. Produktionens sammanlagda värde uppgick till 67,338 miljoner euro under 2001 (det sista hela år som överträdelsen pågick).

9.2.2.   De enskilda företagens betydelse och avskräckande effekt

Kommissionen anser att de böter som utdömts till de fyra inblandade beredningsföretagen bör fastställas mot bakgrund av deras marknadsställning. Ett högre grundbelopp bör tillämpas för Deltafina, eftersom det verkar vara den största inköparen med en marknadsandel på cirka 25 % under 2001 (det sista hela år som överträdelsen pågick). Med tanke på deras mindre andelar av råtobaksmarknaden i Italien (mellan 8,86 och 11,28 %) bör Transcatab, Dimon och Romana Tabacchi placeras in i samma grupp och utdömas lägre grundbelopp.

Då Deltafina, Transcatab och Dimon (nu Mindo) ingår (eller, som i fallet med Mindo, tidigare ingick) i större företagsgrupper som beslutet också är riktat till, kommer en multiplikator att tillämpas på bötesbeloppen i avsikt att säkerställa en tillräckligt avskräckande effekt.

Av dessa orsaker fastställs grundbeloppet för böterna i detta ärende till följande:

Deltafina

37 500 000 euro

Transcatab

12 500 000 euro

Dimon (Mindo)

12 500 000 euro

Romana Tabacchi

10 000 000 euro

9.2.3.   Överträdelsens varaktighet

Deltafinas, Dimons och Transcatabs överträdelse varade i ungefär sex år och fem månader. Romana Tabacchis deltagande i överträdelsen beräknas ha varat i över två år och nio månader.

Av dessa orsaker fastställs grundbeloppet för de utdömda böterna i detta ärende till följande:

Deltafina

60 000 000 euro

Transcatab

20 000 000 euro

Dimon (Mindo)

20 000 000 euro

Romana Tabacchi

12 500 000 euro

9.2.4.   Förmildrande omständigheter

En förmildrande omständighet för Romana Tabacchi är att det inte deltog i vissa aspekter av kartellen och att det har agerat mot syftet med kartellen till den punkt att företaget föranlett de andra deltagarna att gemensamt reagera mot det.

En förmildrande effekt medges också för Deltafinas effektiva samarbete under förfarandet. Som förklaras nedan har Deltafina förverkat sitt berättigande till immunitet från böter enligt villkoren i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter. Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i detta ärende (då detta är det första fall där en ansökan lämnats enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter och det första där det tillämpas i ett beslut) bör dock Deltafinas samarbete beaktas på ett positivt sätt. Deltafinas samarbete var väsentligt och fortsatte genom hela förfarandet (med undantag för de faktauppgifter som diskuteras nedan) och bör därför betraktas som en förmildrande omständighet.

9.2.5.   Böternas övre gräns

Den gräns på 10 % av omsättningen som anges i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 överskrids inte vad gäller de böter som skall åläggas Universal/Deltafina och Alliance/Transcatab-Mindo. Eftersom Mindo inte längre har några kopplingar till den tidigare Dimongruppen skall dess solidariska ansvar fördelas inom gränsen på 10 % av dess omsättning under det senaste verksamhetsåret (dvs. 2,59 miljoner euro).

En nedsättning inom gränsen på 10 % är nödvändig i fallet med Romana Tabacchi.

De slutliga bötesbeloppen uppgår därför till följande:

Deltafina

30 000 000 euro

Dimon (Mindo)

20 000 000 euro

Transcatab

20 000 000 euro

Romana Tabacchi

2 050 000 euro

9.3.   Tillämpning av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter

Deltafina, Dimon och Transcatab ansökte om förmånlig behandling i enlighet med kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden från 2002 (se punkt 2 ovan).

9.3.1.   Deltafinas ansökan om immunitet

I kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden skall samtliga villkor som anges i punkt 11 i meddelandet vara uppfyllda för att slutlig immunitet mot böter skall kunna beviljas. Särskilt krävs i punkt 11 a att företagen (som har beviljats villkorad immunitet mot böter) skall samarbeta ”fullständigt under hela loppet av […]”.

Vid det muntliga hörandet av den 22 juni 2004 blev det uppenbart att Deltafina hade avslöjat sin ansökan om immunitet under ett möte med APTI:s förvaltningskommitté där också företrädare från Dimon, Transcatab och Trestina deltog. Avslöjandet gjordes innan kommissionen fått möjlighet att utföra undersökningarna och hade mycket väl kunnat äventyra dem.

I beslutet dras slutsatsen att Deltafina genom sitt agerande bröt den skyldighet till samarbete som det var bundet till genom punkt 11 a i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Följaktligen kan inte Deltafina beviljas immunitet.

Som svar på Deltafinas försvar på denna punkt bekräftas i beslutet att punkt 11 a i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden inbegriper en skyldighet att hemlighålla ansökan om immunitet. Hemlighållandet motiveras av behovet att säkerställa att resultatet av kommissionens efterföljande undersökningar inte äventyras. Deltafina var medvetet om kommissionens avsikt att genomföra gryningsräder. Inspektioner organiserades och genomfördes såsom Deltafina underrättats om under ett möte mellan Deltafina och kommissionen.

En viss grad av svårighet att hemlighålla en ansökan om immunitet finns i alla ärenden när en kartelldeltagare beslutar om att ansöka om immunitet. Sådana svårigheter (eller det faktum att kommissionen informerats om dem) berättigar inte immunitetssökanden att frivilligt avslöja sin ansökan om immunitet vid möten med konkurrenter.

9.3.2.   Deltafinas alternativa ansökan om nedsättning av böterna

Deltafinas ansökan om immunitet inkluderade också en ansökan om nedsättning av det bötesbelopp som skulle tillämpas i detta ärende, om GD Konkurrens avvisade ansökan om immunitet.

I beslutet (som baseras på kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter samt dess teleologiska och systematiska tolkning) anses att andrahandsansökningar om nedsättning bara kan godtas i fall där villkorad immunitet mot böter inte kan beviljas vid tidpunkten för ansökan och förlorar varje rättsverkan så snart den villkorade immuniteten beviljats. Med tanke på att Deltafina från början beviljades villkorad immunitet mot böter och förlorade den för att ha brutit mot den skyldighet till samarbete som företaget omfattades av, kan inte företaget beviljas någon nedsättning av bötesbeloppet.

9.3.3.   Tillämpning av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter på Dimon och Transcatab

I beslutet dras slutsatsen att om ingen slutlig immunitet mot böter tillämpas för Deltafina påverkar detta inte det sätt på vilket meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter bör tillämpas vad gäller Dimon och Transcatab. Meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter garanterar inte någon uppgradering av deras ställning till följd av att slutlig immunitet nekas Deltafina.

Både Dimon och Transcatab anses ha uppfyllt de villkor som ålagts dem i deras ansökan om nedsättning. Efter bedömning av de bevis som lämnats till kommissionen och deras samarbete med kommissionen under förfarandet beviljas Dimon och Transcatab genom beslutet högsta nedsättningsnivå inom det spann som meddelats dem efter ansökan om nedsättning (dvs. 50 % respektive 30 %).

Mot bakgrund av ovanstående fastställs grundbeloppet för böterna i detta ärende till följande:

Deltafina och Universal, solidariskt ansvariga,

30 000 000 euro

Dimon (Mindo) och Alliance One International,

10 000 000 euro

Alliance One International är fullt ansvarigt, men Mindo är bara solidariskt ansvarigt för 3,99 miljoner euro.

Transcatab och Alliance One International, solidariskt ansvariga

14 000 000 euro

Romana Tabacchi

2 050 000 euro

APTI

1 000 euro

UNITAB

1 000 euro


(1)  Rådets förordning (EEG) nr 727/70 av den 21 april 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak, nedan kallad förordning 727/70 (EGT L 94, 28.4.1970, s. 1), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak, nedan kallad förordning 2075/92 (EGT L 215, 30.7.1992, s. 70) (senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29 april 2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 48)). Se också rådets förordning (EG) nr 1636/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning (EEG) nr 2075/92, nedan kallad förordning 1636/98 (EGT L 210, 28.7.1998, s. 23) och kommissionens förordning (EG) nr 2848/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 2075/92 när det gäller stödordningen, produktionskvoterna och det särskilda stöd som skall beviljas till producentsammanslutningar inom råtobakssektorn, nedan kallad förordning 2848/98 (EGT L 358, 31.12.1998, s. 17), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1983/2002 av den 7 november 2002 (EGT L 306, 8.11.2002, s. 8).


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/50


KOMMISSIONENS BESLUT

av 21 december 2005

om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet mot Flexsys NV, Bayer AG, Crompton Manufacturing Company Inc. (f.d. Uniroyal Chemical Company Inc.), Crompton Europe Ltd, Chemtura Corporation (f.d. Crompton Corporation), General Química SA, Repsol Química SA och Repsol YPF SA

(Ärende COMP/F/C.38.443 – Gummikemikalier)

[delgivet med nr K(2005) 5592]

(Endast de engelska, spanska och tyska versionerna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2006/902/EG)

1.   SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

1.1.   Adressater

(1)

Beslutet riktar sig till följande företag:

Flexsys N.V.

Bayer AG.

Crompton Manufacturing Company, Inc. (f.d. Uniroyal Chemical Company Inc.).

Crompton Europe Ltd.

Chemtura Corporation (f.d. Crompton Corporation).

General Química SA.

Repsol Química SA.

Repsol YPF SA.

(2)

Beslutets adressater var delaktiga i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som omfattade prisöverenskommelser och utbyte av konfidentiell information rörande visa gummikemikalier (antioxideringsmedel, antiozonanter och primära acceleratorer) i EES-området och på världsmarknaden.

1.2.   Gummikemikaliebranschen

(3)

Gummikemikalier är syntetiska eller organiska kemikalier som ökar produktiviteten och kvaliteten vid framställningen av gummi och som främst används i fordonsdäck. Marknadsvärdet i EES-området 2001 uppskattades till 200 miljoner euro, vari ingick kategorierna antiozonanter, antioxideringsmedel och primära acceleratorer som påverkades av kartellen.

(4)

De främsta globala producenterna av gummikemikalier är Flexsys, Bayer och Chemtura (f.d. Crompton), som tillsammans svarar för uppskattningsvis halva världsproduktionen av gummikemikalier. Det finns ett antal mindre men betydelsefulla konkurrenter, såsom General Química (Spanien), Duslo (Slovakien), Istrochem (Slovakien), Noveon (USA) och Great Lakes (USA), och många mindre konkurrenter av marginell betydelse, särskilt i Asien.

(5)

De viktigaste kunderna inom gummikemikaliebranschen är de stora däckföretagen med världstäckande verksamhet Michelin (Frankrike), Goodyear (USA), Bridgestone/Firestone (Japan), Continental (Tyskland) och Pirelli (Italien), som tillsammans svarar för 35–40 % av världskonsumtionen.

(6)

Marknaden för gummikemikalier övergick gradvis från regional till global geografisk räckvidd i mitten av 1990-talet. Detta påverkade även kartellens räckvidd: efter 1995 träffade parterna främst överenskommelser om ökningar av världspriserna.

1.3.   Kartellens funktion

(7)

Även om det finns en del som tyder på att det förekom åtminstone sporadisk samverkan inom gummikemikaliebranschen under 1970-talet, har kommissionen endast tillräckligt välgrundade bevis för kartellens existens under perioden 1996–2001 för Flexsys, Bayer och Crompton (numera Chemtura) (inklusive Crompton Europe och Uniroyal Chemical Company). Dessa företag kom överens om att höja priserna på vissa gummikemikalier (antioxideringsmedel, antiozonanter och primära acceleratorer) inom EES-området och på världsmarknaden åtminstone under 1996, 1998, 1999, 2000 och 2001. General Química, som måste betraktas som en marginell aktör, deltog i dessa överenskommelser 1999 och 2000.

(8)

Samordningen av prishöjningarna följde normalt ett generellt mönster, som omfattade kontakt mellan konkurrenterna under de förberedande faserna innan kunderna informerades, därefter under förhandlingarna med kunderna och slutligen efter det att kontrakten hade undertecknats för att övervaka efterlevnaden av överenskommelsen och dess framgång på marknaden. I samband med de kontakter som föregick det samordnade handlandet sökte parterna stöd för en föreslagen prisökning och kom överens om storlek, produkter och geografiskt område, men även vem som skulle agera ledare samt när informationen till kunderna skulle gå ut. Under genomförandefasen låg tonvikten dels på kundernas reaktion på de utannonserade prisökningarna, dels på utbytet av information om läget i prisförhandlingarna med kunderna. De uppföljande kontakterna omfattade t.ex. utbyte av detaljerad information om de volymer och priser som avtalats med enskilda kunder.

1.4.   Förfarande

(9)

Undersökningen av gummikemikaliebranschen inleddes till följd av en ansökan från Flexsys i april 2002 om en villkorlig immunitet mot böter, vilken beviljades i juni 2002. I september 2002 utförde kommissionen inspektioner hos Bayer, Crompton Europe och General Química.

(10)

Crompton (numera Chemtura), Bayer och General Química ansökte om förmånlig behandling den 8 oktober 2002, den 24 oktober 2002 respektive den 7 juni 2004. Kommissionen informerade därefter alla sökanden om sin avsikt att bevilja nedsättning av böter.

(11)

Den 12 april 2005 antog kommissionen ett meddelande om invändningar mot Bayer, Crompton, Crompton Europe, Uniroyal Chemical Company, Flexsys, Akzo Nobel, Pharmacia (f.d. Monsanto), General Química, Repsol Química, Repsol YPF, Duslo, Prezam, Vagus och Istrochem. En muntlig utfrågning i ärendet hölls den 18 juli 2005. Förfarandena mot Akzo Nobel NV, Pharmacia Corporation, Duslo a.s., Prezam a.s., Vagus a.s. och Istrochem a.s. avslutades senare.

1.5.   Ansvar

(12)

Även om Repsol YPF SA och Repsol Química SA inte själva deltog i den berörda kartellverksamheten hålls de ändå ansvariga för det helägda dotterbolaget General Químicas agerande.

2.   BÖTER

2.1.   Grundbelopp

(13)

Grundbeloppet för böterna fastställs på grundval av överträdelsens allvar och varaktighet.

2.1.1.   Överträdelsens allvar

(14)

När kommissionen bedömer överträdelsens allvar tar den hänsyn till överträdelsens art, dess faktiska påverkan på marknaden i de fall där denna kan mätas och den relevanta geografiska marknadens storlek.

(15)

Överträdelsen måste på grund av sin art och geografiska räckvidd klassificeras som mycket allvarlig (i detta fall utgjordes överträdelsen främst av ett hemligt samförstånd mellan kartellens medlemmar att fastställa priser i EES-området och på andra håll, på grundval av utbyte av konfidentiell information).

2.1.2.   Olika behandling

(16)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser gör skalan över rimliga böter det möjligt att tillämpa olika behandling av företagen, med hänsyn till lagöverträdarnas faktiska ekonomiska kapacitet att avsevärt skada konkurrensen, samt fastställa bötesbeloppet till en nivå som säkerställer att det är tillräckligt avskräckande.

(17)

Eftersom den geografiska räckvidden hos både kartellen och gummikemikaliebranschen är världsomspännande, sätts de världsomspännande marknadsandelarna 2001, vilket är det sista hela år då överträdelsen ägde rum, som referensvärde vid beräkningen av böterna.

(18)

Flexsys var, med en marknadsandel på ungefär [20–30] %, den största marknadsaktören i världen. Företaget placeras därför i en första kategori. Bayer, med en marknadsandel på [10–20] %, placeras i en andra kategori. Crompton, med en marknadsandel på [10–20] %, placeras i en tredje kategori. General Química, med en marknadsandel på [0–10] %, placeras i en fjärde kategori. Utgångsbeloppen kommer att fastställas proportionellt, däremot inte aritmetiskt, varvid hänsyn tas till marknadsandelarna.

2.1.3.   Tillräckligt avskräckande effekt

(19)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser gör skalan över rimliga böter det också möjligt att genom att beakta varje enskilt företags storlek fastställa bötesbeloppen till en nivå som säkerställer att en tillräcklig avskräckande effekt uppnås. Den totala omsättningen 2004 uppgick till följande: Bayer 29,7 miljarder euro; Crompton ungefär 2 miljarder; Flexsys ungefär 425 miljarder och Repsol YPF 41,7 miljarder. Kommissionen finner det således lämpligt att multiplicera Bayers bötesbelopp med faktorn 2 och Repsols bötesbelopp med 2,5.

2.1.4.   Höjning för varaktighet

(20)

Flexsys, Bayer och Uniroyal (inkl. Crompton Europe) begick en överträdelse som varade tre år, medan Crompton Corporation (numera Chemtura) begick en överträdelse som varade fem år och fyra månader. Alla dessa företag begick en långvarig överträdelse, och deras utgångsbelopp kommer därför att ökas med 10 % för varje helt år som överträdelsen pågick.

(21)

General Química begick en överträdelse som varade åtta månader. Eftersom överträdelsen pågick kortare tid än ett år, kommer ingen ökning av böterna att ske.

2.2.   Förmildrande omständigheter

(22)

General Química har haft en passiv och mindre betydelsefull roll i överträdelsen jämfört med de andra deltagarna i kartellen och det är därför lämpligt att sänka företagets böter med 50 %.

2.3.   Tillämpning av 2002 års meddelande om förmånlig behandling

2.3.1.   Immunitet

(23)

Flexsys var det första företaget att lämna bevismaterial som gjorde det möjligt för kommissionen att besluta om en undersökning av den påstådda kartellen inom gummikemikalieindustrin. Flexsys har samarbetat fullt ut, fortlöpande och skyndsamt under hela kommissionens administrativa förfarande och försett kommissionen med alla bevis för den misstänkta överträdelsen. Flexsys upphörde att delta i den misstänkta överträdelsen senast när företaget lämnade bevis enligt meddelandet om förmånlig behandling och försökte inte tvinga andra företag att delta i överträdelsen. Därför befrias Flexsys från böter.

(24)

Crompton motsätter sig Flexsys immunitet och hävdar bl.a. att Flexsys inte har uppfyllt villkoren för immunitet mot böter, eftersom Flexsys har tvingat andra företag att delta i överträdelsen och fortsatt överträdelsen efter ansökan om immunitet. Efter en närmare undersökning av Cromptons anklagelser anser kommissionen att det inte finns några avgörande materiella bevis till stöd för dessa anklagelser.

2.3.2.   Punkt 23 b första strecksatsen (nedsättning med 30–50 %)

(25)

Crompton var det första företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom det försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med de bevis som kommissionen hade samlat in tidigare. Det har därför i enlighet med punkt 23 b första strecksatsen rätt till nedsättning av böterna med 30–50 %.

(26)

Eftersom Crompton började samarbeta på ett tidigt stadium och med tanke på kvaliteten på dess bevismaterial och omfattande och fortlöpande samarbete under hela förfarandet, anser kommissionen att Crompton har rätt till högsta möjliga nedsättning (50 %).

2.3.3.   Punkt 23 b andra strecksatsen (nedsättning med 20–30 %)

(27)

Bayer var det andra företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom det försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med de bevis som kommissionen hade samlat in tidigare. Det har därför i enlighet med punkt 23 b andra strecksatsen rätt till nedsättning av böterna med 20-30 %. Det mervärde som Bayer bidrog med till ärendet var begränsat, och företaget har erkänt överträdelse endast under de sista fyra åren av överträdelsen. Därför anser kommissionen att Bayer har rätt till lägsta nedsättning inom intervallet, dvs. en minskning på 20 %.

2.3.4.   Punkt 23 b tredje strecksatsen (nedsättning upp till 20 %)

(28)

General Química var det tredje företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom det försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med de bevis som kommissionen hade samlat in tidigare. General Química har därför i enlighet med punkt 23 b tredje strecksatsen rätt till nedsättning av böterna med 20 %. Med tanke på att General Química uppfyllde villkoren för betydande mervärde på ett relativt sent stadium i utredningen, mer än ett och ett halvt år efter kommissionens inspektioner i dess lokaler, och att företagets uppgifter hade ett begränsat mervärde för bevismaterialet, finner kommissionen att General Química (och Repsol) har rätt till en 10-procentig nedsättning av det bötesbelopp som annars hade ålagts.

2.3.5.   Slutliga synpunkter rörande tillämpningen av meddelandet om förmånlig behandling

(29)

I detta fall utfärdade kommission även en kraftfull varning till dem av de sökande företagen som försöker inverka negativt på kommissionens möjlighet att bevisa överträdelsen i de fall då det sammantaget finns en enhetlig uppsättning indicier och bevis som visar att det finns en kartell. Kommissionen ansåg att en sådan attityd reser tvivel om huruvida den sökande har samarbetat fullt ut och fortlöpande.

3.   BESLUT

(30)

Följande företag överträdde artikel 81.1 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet, genom att under nämnda perioder delta i ett system av överenskommelser och samordnade förfaranden som inbegrep prisöverenskommelser och utbyte av konfidentiell information inom gummikemikaliebranschen inom EES-området:

a)

Bayer AG: 1 januari 1996–31 december 2001.

b)

Crompton Manufacturing Company Inc.: 1 januari 1996–31 december 2001.

c)

Crompton Europe Ltd.: 1 januari 1996–31 december 2001.

d)

Chemtura Corporation: 21 augusti 1996–31 december 2001.

e)

Flexsys N.V.: 1 januari 1996–31 december 2001.

f)

General Química SA: 31 oktober 1999–30 juni 2000.

g)

Repsol Química SA: 31 oktober 1999–30 juni 2000.

h)

Repsol YPF SA: 31 oktober 1999–30 juni 2000.

(31)

De ovan nämnda företagen skall omedelbart avbryta de nämnda överträdelserna, om så inte redan skett. De skall avhålla sig från att upprepa de åtgärder eller det agerande som beskrivs i detta ärende samt från åtgärder och agerande som har samma eller liknande syfte eller effekt.

(32)

För de överträdelser som anges ovan åläggs de nedan angivna företagen härmed följande böter:

a)

Flexsys N.V:

0 euro

b)

Crompton Manufacturing Company, Inc. och Crompton Europe Ltd.

13,60 miljoner euro

är solidariskt ansvariga för av vilket de är solidariskt ansvariga med Chemtura Corporation för:

12,75 miljoner euro

c)

Bayer AG:

58,88 miljoner euro

d)

General Química S, Repsol Química SA och Repsol YPF SA är solidariskt ansvariga för:

3,38 miljoner euro

En icke-konfidentiell version av hela beslutet finns på de giltiga språken i ärendet och på kommissionens arbetsspråk på GD Konkurrens webbplats http://ec.europa.eu/comm/competition/.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/54


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 3 maj 2006

om ett förfarande enligt artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Chemicals Holding AB, EKA Chemicals AB, Degussa AG, Edison SpA, FMC Corporation, FMC Foret SA, Kemira OYJ, L’Air Liquide SA, Chemoxal SA, Snia SpA, Caffaro Srl, Solvay SA/NV, Solvay Solexis SpA, Total SA, Elf Aquitaine SA och Arkema SA

(Ärende COMP/F/C.38.620 – Väteperoxid och perborat)

[delgivet med nr K(2006) 1766]

(Endast de engelska, franska och italienska versionerna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2006/903/EG)

1.   SAMMANFATTNING AV ÖVERTRÄDELSEN

1.1.   Adressater

(1)

Detta beslut riktar sig till följande företag:

Akzo Nobel NV (Akzo)

Akzo Nobel Chemicals Holding AB (ANCH)

EKA Chemicals AB (EKA)

Degussa AG (Degussa)

Edison SpA (Edison)

FMC Corporation (FMC)

FMC Foret S.A. (Foret)

Kemira OYJ (Kemira)

L’Air Liquide SA (Air Liquide)

Chemoxal SA (Chemoxal)

Snia SpA (Snia)

Caffaro Srl (Caffaro)

Solvay SA/NV (Solvay)

Solvay Solexis SpA (Solexis)

Total SA (Total)

Elf Aquitaine SA (Elf Aquitaine)

Arkema SA (Atofina).

(2)

Mottagarna av beslutet deltog i en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet som avsåg väteperoxid och den vidareförädlade produkten perborat och omfattade hela EES (nedan kallad överträdelsen). I beslutet konstateras att överträdelsen pågick från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000. Överträdelsen bestod främst av att konkurrenter utbytte kommersiellt viktiga och konfidentiella uppgifter om marknaden och företagen, begränsade och kontrollerade produktionen liksom potentiell och faktisk kapacitet, fördelade marknadsandelar och kunder samt fastställde och övervakade (mål)priser.

1.2.   Väteperoxid- och perboratsektorn

(3)

Väteperoxid är ett starkt oxidationsmedel, som har flera industriella tillämpningar. Det är en klar och färglös vätska, som saluförs som en vattenbaserad lösning, vanligen i koncentrationer mellan 30 och 70 %. Som slutprodukt används väteperoxid som blekmedel i massa- och pappersindustrin, för blekning av textilier, för desinficering och för andra miljöändamål, till exempel avloppsrening. Väteperoxid används också som råmaterial vid tillverkning av andra peroxidprodukter i efterföljande led, till exempel persalter (bland annat perborat) och perättiksyra.

(4)

Perborat och natriumperkarbonat används främst som aktiv substans i syntetiska rengöringsmedel och tvättmedel. Perborat och natriumperkarbonat har båda granskats vid detta förfarande, men efter svaren på meddelandet om invändningar och de argument som framfördes vid det muntliga hörandet, kan det inte fastställas att överträdelsen omfattade natriumperkarbonat. Beslutet gäller därför endast väteperoxid och perborat, inte natriumperkarbonat, trots att meddelandet om invändningar även omfattade perättiksyra.

1.3.   Utbudet

(5)

Väteperoxid: i EES fanns sex stora leverantörer under den period som överträdelsen pågick. Det ledande företaget var Solvay med en marknadsandel på omkring [20–30] %, följt av EKA. De andra leverantörerna var Atofina, Kemira, Degussa och Foret. Air Liquide och Ausimont sålde väteperoxid fram till juni 1998 respektive maj 2002. Det fanns dessutom vissa små återförsäljare som importerade väteperoxid från Östeuropa och från länder utanför Europa. Inga nya företag har gått in på marknaden under senare år.

(6)

Perborat: Följande företag var verksamma inom EES under hela eller delar av den period som överträdelsen pågick: Degussa, Foret, Solvay, Caffaro (som upphörde med produktionen 1999), Atofina (som upphörde med produktionen 1999), Air Liquide (som upphörde med produktionen 1994) och Ausimont.

1.4.   Efterfrågan

(7)

Under den period då överträdelsen pågick fanns det relativt få köpare av väteperoxid inom EES (sex till åtta). Kunderna fanns främst inom massa- och pappersindustrin, som förhandlade fram avtal och priser som omfattade hela EES.

(8)

Stora kunder (som nordiska och tyska massa- och papperstillverkare) förhandlade fram avtal med ett enda pris för leveranser till flera olika anläggningar inom EES. Det var därmed leverantören som stod för transportkostnaderna, vilket innebar att leverantörerna kan ha haft intresse av att skaffa väteperoxid från källor nära kundernas anläggningar.

(9)

Inom persaltsektorn stod några få stora multinationella företag för 75–80 % av inköpen under den period då överträdelsen pågick. Alla dessa kunder hade centraliserat sina inköp i Europa, och förhandlade om inköpen två gånger om året. De köpte i regel persalter från fler än en leverantör för att upprätthålla ett visst konkurrenstryck.

1.5.   Geografisk räckvidd

(10)

Överträdelsen omfattade alla de delar av EES där det fanns en efterfrågan på de produkter som omfattas av granskningen.

1.6.   Kartellens funktion

(11)

Den överträdelse som beslutet gäller pågick från och med den 31 januari 1994 till och med den 31 december 2000.

(12)

Företagens samverkan omfattade utbyte av marknadsrelaterade uppgifter (bland annat priser och försäljningsvolymer), uppdelning av marknader, begränsning eller kontroll av produktion och utbud samt fastställande av priser på väteperoxid och perborat. Det finns ett samband mellan samverkan om dessa båda produkter, och den utgör därför en del av ett enda övergripande system, som i sin tur utgör en enda överträdelse. Även om väteperoxid och perborat granskades separat, skulle företagens samverkan omfattas av förbudet i artikel 81.1 i fördraget.

1.7.   Förfarandet

(13)

I december 2002 informerade Degussa kommissionen om att det fanns en kartell inom väteperoxid- och perboratsektorn och uttryckte sin önskan att samarbeta med kommissionen enligt 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (kallas nedan meddelandet om förmånlig behandling) (1). Degussa lämnade skriftliga redogörelser till kommissionen och vissa materiella bevis som gjorde det möjligt för kommissionen att i mars 2003 genomföra inspektioner hos tre företag (kommissionens undersökning av de andra företagen inleddes med en begäran om upplysningar).

(14)

Efter inspektionerna lämnade fem andra företag in en ansökan om nedsättning av böter. Tre av dem beviljades detta i enlighet med punkterna 23 och 26 i meddelandet om förmånlig behandling, nämligen EKA, Atofina och Solvay. Kemiras och Solexis ansökningar avvisades.

2.   BÖTER

2.1.   Grundbelopp

(15)

Grundbeloppet för böterna fastställs på grundval av överträdelsens allvar och varaktighet.

2.1.1.   Allvar

(16)

När kommissionen bedömer öveträdelsens allvar tar den hänsyn till överträdelsens art, dess faktiska påverkan på marknaden i de fall där detta kan mätas, och den relevanta geografiska marknadens storlek.

(17)

Med hänsyn till överträdelsens art, att den med nödvändighet måste ha påverkat marknaden och att den omfattade hela EES, där väteperoxid och perborat tillsammans hade ett sammanlagt värde på omkring 470 miljoner euro under 1999, det sista hela året då överträdelsen pågick, anser kommissionen att de företag som detta beslut riktar sig till har begått en mycket allvarlig öveträdelse av artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

2.1.2.   Differentierad behandling

(18)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser finns en bötesskala, som gör det möjligt att behandla företagen olika och ta hänsyn till om ett företag har ekonomisk kapacitet att allvarligt skada konkurrensen. Detta är lämpligt när det, som i detta fall, finns stora skillnader mellan de överträdande företagens marknadsandelar.

(19)

När kommissionen bedömde omsättningen för varje företags produkter och vägde den mot den sammanlagda omsättningen för väteperoxid och perkarbonat för att fastställa det enskilda företagets betydelse, tog den hänsyn till att vissa företag var verksamma endast på den ena av de berörda produktmarknaderna. På så sätt har kommissionen beaktat hur det enskilda företagets agerande faktiskt har påverkat konkurrensen. Eftersom väteperoxid och perborat säljs i olika former är andelen av det sammanlagda försäljningsvärdet en mer tillförlitlig indikator på företagens kapacitet. Dessa siffror visar att Solvay var den största marknadsaktören inom EES med en andel av den kombinerade försäljningen på omkring [20-30] %. Solvay placeras därför i den första kategorin. Degussa, med en marknadsandel på [10-20] %, placeras i den andra kategorin. Foret, EKA, Atofina, Kemira och Ausimont, med marknadsandelar på [5-15] %, placeras i den tredje kategorin. Caffaro, med en marknadsandel inom perborat på omkring [5-10] % under sitt sista hela år (1998) och en andel av den kombinerade försäljningen av väteperoxid och perborat på [1-5] %, placeras i den fjärde kategorin.

(20)

När det gäller Caffaro beaktar kommissionen att det trots de många kopplingarna mellan de båda produkterna inte har visats att Caffaro kände till eller med nödvändighet måste ha känt till att de konkurrenshämmande åtgärderna var en del av en mer övergripande plan. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet sänks därför grundbeloppet för Caffaros böter med 25 %.

2.1.3.   Tillräckligt avskräckande

(21)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser ger bötesskalan kommissionen möjlighet att fastställa böterna till en nivå som garanterar att de har en tillräcklig avskräckande effekt med hänsyn till varje företags storlek. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att år 2005, det senaste räkenskapsår som föregår detta beslut, hade Total en världsomfattande omsättning på 143 miljarder euro, Elf Aquitaine 120 miljarder euro, Akzo 13 miljarder euro, Degussa 11,75 miljarder euro, Solvay 8,56 miljarder euro och Edison 6,65 miljarder euro. Kommissionen anser det därför lämpligt att multiplicera Totals böter med faktorn 3, som bygger på moderbolagens storlek, dvs. Elf Aquitaine och Total, som vart och ett hade en omsättning på långt över 100 miljarder euro. Akzo och Degussa, som vart och ett hade en omsättning på omkring 10 % av Totals omsättning, är också mycket stora företag med en omsättning på över 10 miljarder euro. Det är därför lämpligt att multiplicera böterna för dessa företag med faktorn 1,75. Eftersom Solvay hade en omsättning på 8,56 miljarder euro, anser kommissionen det lämpligt att multiplicera Solvays böter med faktorn 1,5. Edison hade en omsättning på 6,65 miljarder euro och kommissionen anser det därför lämpligt att multiplicera Edisons böter med faktorn 1,25. Då Ausimont överfördes till ett annat företag gäller multiplikationsfaktorn i detta fall endast de böter som åläggs Edison.

2.1.4.   Höjning för varaktighet

(22)

Degussa, Solvay och Kemira deltog i överträdelsen från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000, en period om sex år och elva månader. Dessa företag begick en långvarig överträdelse. Grundbeloppet för böterna bör därför höjas med 10 % för varje helt år som företagen deltog i överträdelsen. Grundbeloppet bör höjas med ytterligare 5 % för varje återstående period om minst sex månader men kortare än ett år. Detta leder till att grundbeloppet för de tre företagens böter höjs med 65 %. EKA deltog i överträdelsen från den 31 januari 1994 till den 31 december 1999, en period om fem år och elva månader. Atofina och Ausimont deltog i överträdelsen från den 12 maj till den 31 december 2000, en period om fem år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet för vart och ett av företagen höjs med 55 %. (2) Foret deltog i överträdelsen från den 29 maj 1997 till den 13 december 1999, en period om två år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet höjs med 25 %. Caffaro deltog i överträdelsen från den 29 maj 1997 till den 31 december 1998, en period om ett år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet höjs med 15 %.

2.2.   Försvårande omständigheter

(23)

Vid den tidpunkt då överträdelsen begicks hade Atofina, Degussa, Edison och Solvay redan mottagit tidigare kommissionsbeslut om kartellverksamhet (3). Att företagen nu har upprepat samma typ av beteende antingen inom samma bransch eller inom någon annan bransch än den där de tidigare har ålagts påföljder, visar att de första påföljerna inte fick dessa företag att ändra sitt beteende. Kommissionen anser att detta är en försvårande omständighet, som motiverar en höjning med 50 % av grundbeloppet för de böter som skall åläggas de ovannämnda företagen (4).

2.3.   Förmildrande omständigheter

(24)

Caffaro har haft en passiv och mindre betydelsefull roll i överträdelsen jämfört med de andra deltagarna i kartellen och det är därför lämpligt att sänka företagets böter med 50 %.

2.4.   Tillämpning av gränsen på 10 % av omsättningen

(25)

I artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 föreskrivs att böterna för varje företag inte får överstiga 10 % av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning. När det gäller taket på 10 % gäller att ”om flera mottagare utgör ’företaget’, dvs. den ekonomiska enhet som är ansvarig för den bestraffade överträdelsen, [...] den dag då beslutet antas, [...] kan taket beräknas på grundval av den sammanlagda omsättningen för det företaget, dvs. för alla dess delar tillsammans. Om den ekonomiska enheten senare har splittrats, har dock varje mottagare av beslutet rätt till en individuell tillämpning av taket i fråga [ej officiell översättning]” (5).

(26)

Solexis världsomfattande omsättning var 256 190 307 euro under 2005. Solexis kan därför inte åläggas böter över 25,619 miljoner euro.

2.5.   Tillämpning av 2002 års meddelande om förmånlig behandling

(27)

Degussa, EKA, Atofina, Solvay, Solexis och Kemira lämnade in ansökningar i enlighet med meddelandet om förmånlig behandling. De samarbetade med kommissionen i olika skeden av undersökningen för att få förmånlig behandling i enlighet med meddelandet.

2.5.1.   Immunitet

(28)

Degussa var den första europeiska tillverkaren av väteperoxid och persalter som informerade kommissionen om att det fanns en kartell på väteperoxidmarknaden och på den anknytande perboratmarknaden. Degussa har samarbetat fullt ut, fortlöpande och skyndsamt under hela kommissionens administrativa förfarande och försett kommissionen med alla bevis för den misstänkta överträdelsen, lämnat detaljerade uppgifter om möten om de båda produkterna mellan konkurrenterna och gett kommissionen möjlighet att visa att det finns en kartell för båda produkterna. Degussa upphörde att delta i den misstänkta överträdelsen senast när företaget lämnade bevis enligt punkt 8 a i meddelandet om förmånlig behandling och försökte inte tvinga andra företag att delta i överträdelsen. Därför befrias Degussa från de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

2.5.2.   Punkt 23 b första strecksatsen (nedsättning med 30–50 %)

(29)

EKA var det andra företaget som tog kontakt med kommissionen i enlighet med meddelandet om förmånlig behandling (den 29 mars 2003) och det första företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet, eftersom EKA försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in.

(30)

EKA upphörde att delta i överträdelsen senast när företaget lämnade bevis till kommissionen. Kommissionen kommer därför att sänka böterna med 30–50 %. På grund av EKA:s tidiga samarbete, bevisens kvalitet och företagets omfattande och fortlöpande samarbete beviljar kommissionen företaget en nedsättning på 40 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts för perioden från den 14 oktober 1997 till den 31 december 1999.

(31)

EKA:s bevismaterial gjorde det möjligt för kommissionen att spåra kartellen tillbaka till den 31 januari 1994. Bevismaterialet för perioden före den 14 oktober 1997 gäller för kommissionen tidigare okända sakförhållanden som har ett direkt samband med den misstänkta kartellens varaktighet. I enlighet med punkt 23 i meddelandet om förmånlig behandling kommer kommissionen inte att bortse från dessa element när den avgör vilka böter som skall åläggas EKA.

2.5.3.   Punkt 23 b andra strecksatsen (nedsättning med 20–30 %)

(32)

Atofina (nu Arkema) var det andra företaget som uppfyllde kraven i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom Atofina försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in. Enligt vad kommissionen känner till upphörde Atofina att delta i kartellen senast då företaget lämnade in bevismaterialet. Atofina har därför i enlighet med punkt 23 b andra strecksatsen i meddelandet om förmånlig behandling rätt till nedsättning av böterna med 20–30 %. Vid bedömningen av hur stor nedsättningen skall bli tar kommissionen hänsyn till vid vilken tidpunkt bevisen med ett betydande mervärde lämnades in och i vilken utsträckning de gav ett sådant mervärde. Atofina lämnade in den första inlagan med betydande mervärde den 3 april 2003, endast en vecka efter inspektionerna. Ytterligare förklaringar och nya dokument lämnades in den 26 maj 2003. Dokumenten avsåg den Europaomfattande kartellen för båda produkterna och Atofina lämnade in samtida dokument som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta de uppgifter som Degussa redan hade lämnat. Uppgifterna används i mycket stor omfattning i beslutet. Mot denna bakgrund beviljar kommissionen Atofina en nedsättning med 30 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

2.5.4.   Punkt 23 b tredje strecksatsen (nedsättning upp till 20 %)

(33)

Solvay var det tredje företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling. Den 4 april 2003, en kort tid efter det att Solvays lokaler hade inspekterats i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17, nämligen den 25 mars 2003, lämnade Solvay in en ansökan enligt meddelandet om förmånlig behandling bestående av en muntlig redogörelse om väteperoxid och perborat, som kompletterades under ett möte den 9 april 2003. Den 3 april 2003 (efter det att Atofina hade lämnat in sin ansökan) begärde Solvay ett möte, som hölls den 4 april 2003. Redogörelsen av den 4 april 2003 uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom Solvay försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in. Enligt vad kommissionen känner till upphörde Solvay att delta i överträdelsen senast vid den tidpunkt då företaget lämnade bevismaterialet.

(34)

Solvay anför att företaget kontaktade kommissionen per telefon på morgonen den 3 april 2003 för att meddela att Solvay ville göra en ansökan enligt meddelandet om förmånlig behandling. Atofinas ansökan, som lämnades in den 3 april 2003 kl. 15.50, innehöll 13 dokument, som enligt Solvay var oläsliga eller omöjliga att tolka utan transkription eller någon annan form av förklaring, och kommissionen kunde därför inte använda några av dessa dokument innan den fick en fullständig förklaring den 26 maj 2003, dvs. efter det att Solvay ansökt om förmånlig behandling.

(35)

Solvay hävdar att en avgörande faktor när det gäller att bedöma om en ansökan om förmånlig behandling ger rätt till nedsättning av böterna är den objektiva kvaliteten på de uppgifter som lämnats till kommissionen, dvs. hur användbara uppgifterna varit för kommissionen. Solvay anför att dess ansökan om förmånlig behandling gjordes på ett korrekt sätt morgonen den 3 april 2003 och gav ett betydande mervärde både i fråga om väteperoxid och perborat. Solvay har därför rätt till högsta möjliga nedsättning (50 %) av de böter som åläggs i samband med de båda produkterna.

(36)

Kommissionen anser att EKA:s och Atofinas inlagor gav ett betydande mervärde i enlighet med punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling före Solvays första inlaga, som inte lämnades förrän den 4 april 2003. Därför avvisar kommissionen Solvays argument.

(37)

Solvay lämnade bevis som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta vissa av de uppgifter som Degussa och Atofina lämnat och som används i stor utsträckning i detta beslut. Mot denna bakgrund beviljar kommissionen Solvay en nedsättning med 10 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

2.5.5.   Andra tillämpningar enligt meddelandet om förmånlig behandling

(38)

Solvay Solexis och Kemira lämnade också in ansökningar enligt avsnitt B i meddelandet om förmånlig behandling, men beviljades inte någon nedsättning på grund av att deras ansökningar inte gav något betydande mervärde.

3.   BESLUT

(39)

Följande företag har överträtt artikel 81.1 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet genom att under de angivna perioderna delta i en enda och fortlöpande överträdelse som omfattade väteperoxid och perkarbonat, som omfattade hela EES, som främst bestod av att konkurrenter utbytte uppgifter om priser och försäljningsvolymer, avtal om priser, avtal om minskad produktionskapacitet inom EES och övervakning av de konkurrenshämmande åtgärderna:

(a)

Akzo Nobel NV, från den 25 februari 1994 till den 31 december 1999.

(b)

Akzo Nobel Chemicals Holding AB, från den 31 januari 1994 till den 31 december 1999.

(c)

EKA Chemicals AB, från den 31 januari 1994 till den 31 december 1999.

(d)

Degussa AG, från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000.

(e)

Edison SpA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 2000.

(f)

FMC Corporation, från den 29 maj 1997 till den 13 december 1999.

(g)

FMC Foret S.A., från den 29 maj 1997 till den 13 december 1999.

(h)

Kemira OYJ, från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000.

(i)

L’Air Liquide SA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 1997.

(j)

Chemoxal SA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 1997.

(k)

Snia SpA, från den 29 maj 1997 till den 31 december 1998.

(l)

Caffaro Srl, från den 29 maj 1997 till den 31 december 1998.

(m)

Solvay SA/NV, från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000.

(n)

Solvay Solexis SpA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 2000.

(o)

Total SA, från den 30 april 2000 till den 31 december 2000.

(p)

Elf Aquitaine SA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 2000.

(q)

Arkema SA, från den 12 maj 1995 till den 31 december 2000.

(40)

För de överträdelser som anges i föregående skäl åläggs följande böter:

(a)

Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Chemicals Holding AB och EKA Chemicals AB, solidariskt ansvariga: 25,2 miljoner euro.

(b)

Degussa AG: 0 euro.

(c)

Edison SpA: 58,125 miljoner euro. Edison SpA och Solvay Solexis SpA solidariskt ansvariga för 25,619 miljoner euro av det totala beloppet på 58,125 miljoner euro.

(d)

FMC Corporation och FMC Foret S.A., solidariskt ansvariga: 25 miljoner euro.

(e)

Kemira OYJ: 33 miljoner euro.

(f)

L’Air Liquide SA och Chemoxal SA: 0 euro.

(g)

Snia SpA och Caffaro Srl, solidariskt ansvariga: 1,078 miljoner euro.

(h)

Solvay SA/NV: 167,062 miljoner euro.

(i)

Arkema SA: 78,663 miljoner euro. Arkema SA och Total SA är solidariskt ansvariga för 42 miljoner euro av det totala beloppet, och Arkema SA och Elf Aquitaine SA är solidariskt ansvariga för 65,1 miljoner euro av det totala beloppet.

(41)

De i punkt 41 angivna företagen skall omedelbart upphöra med den nämnda överträdelsen om de inte redan har gjort det. De skall avhålla sig från att upprepa de åtgärder eller det agerande som anges i skäl 2 och från åtgärder och agerande som kan ha samma eller liknande syfte eller effekt.


(1)  EGT C 45, 19.2.2002, s. 3.

(2)  Eftersom EKA:s bevismaterial innebar att kommissionen kunde spåra kartellen tillbaka till den 31 januari 1994, kommer kommissionen i enlighet med punkt 23 i meddelandet om förmånlig behandling att bortse från dessa faktorer när den fastställer böterna, vilket innebär att böterna för detta företag höjs med 20 % i stället för 55 %.

(3)  Till dessa beslut hör följande: Degussa: kommissionens beslut av den 23 november 1984 om ett förfarande enligt artikel 85 i i EEG-fördraget (IV/30.907 – Peroxygen products, EGT L 35, 7.2.1985, s. 1), kommissionens beslut av den 23 april om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.149 – Polypropylene, EGT L 230, 18.8.1986, s. 1). Edison: Kommissionens beslut av den 27 juli 1994 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31865 – PVC II, EGT L 239, 14.9.1994, s. 14). Solvay: Kommissionens beslut av den 23 november 1984 (se ovan) (Peroxygen products), kommissionens beslut av den 23 april 1986 (se ovan) (Polypropylene), kommissionens beslut av den 27 juli 1994 (se ovan) (PVC II). Atofina/Arkema: Kommissionens beslut av den 23 november 1984 (se ovan) (Peroxygen products), kommissionens beslut av den 27 juli 1994 (se ovan) (PVC II).

(4)  Höjningen av böterna för upprepade överträdelser gäller endast Atofina och inte dess moderbolag, Elf Aquitaine och Total, eftersom Total inte hade kontroll över Atofina då den tidigare överträdelsen begicks. Den multiplikationsfaktor som tillämpas på Total, dvs. 3, ingår inte i beräkningen. För de upprepade överträdelserna används i stället multiplikationsfaktorn 1,25, som skulle ha använts om Atofina hade varit ensam mottagare av beslutet (eftersom dess världsomfattande omsättning var 5,7 miljarder euro under 2005). Därför åläggs Atofina separata böter på detta belopp.

(5)  Se förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T-71/03, T-74/03, T-87/03 och T-91/03, Tokai Carbon Co. Ltd. m.fl. mot kommissionen, ännu ej offentliggjord (se EUT C 205, 20.8.2005, s. 18), punkt 390.


13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/60


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 7 juni 2006

om det statliga stöd nr C 8/2005 (f.d. N 451/2004) som Tyskland planerar att genomföra till förmån för Nordbrandenburger UmesterungsWerke

[delgivet med nr K(2006) 2088]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2006/904/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med dessa artiklar (1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 11 oktober 2004, registrerad den 12 oktober 2004, anmälde Tyskland till kommissionen sin avsikt att genomföra en regional stödåtgärd till förmån för NUW Nordbrandenburger UmesterungsWerke. Åtgärden registrerades som anmält stöd med referensnummer N 451/2004. Den 6 november 2004 bad kommissionen om ytterligare upplysningar som Tyskland inkom med den 16 december 2004.

(2)

Genom en skrivelse av den 16 februari 2005 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Genom en skrivelse av den 22 mars 2005, registrerad den 23 mars 2005, svarade Tyskland att förfarandet hade inletts och inkom till kommissionen med omfattande ytterligare upplysningar.

(5)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(6)

På grundval av egna undersökningar fastställde kommissionen att de upplysningar som Tyskland inkommit med var ofullständiga och riktade därför, genom en skrivelse av den 8 november 2005, ytterligare frågor till Tyskland. Den 13 januari 2006 inkom Tyskland med ytterligare upplysningar.

2.   BESKRIVNING AV STÖDET

2.1   Stödmottagare och stödprojekt

(7)

Mottagare av stödet är NUW Nordbrandenburger UmesterungsWerke GmbH & Co. KG (nedan kallat ”NUW”) med säte i Schwedt, Brandenburg (Tyskland), som är ett stödberättigat område enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget. NUW grundades den 4 maj 2004. Innan den planerade investeringen genomförs kommer företaget inte att bedriva någon förvärvsverksamhet. I oktober 2004 hade NUW följaktligen varken hel- eller deltidsanställda.

(8)

NUW planerar att bygga och driva en anläggning för tillverkning av biodiesel med en planerad årlig kapacitet på 130 000 ton och stödberättigande investeringskostnader på 41,84 miljoner euro. NUW skall framför allt leverera till PCK Raffinerie GmbH Schwedt (nedan kallat ”PCK”) vars anläggningar skall förberedas för vidare beredning av biobränslen.

2.2   De finansiella åtgärderna

(9)

Delstaten Brandenburg planerar att inom ramen för den av kommissionen godkända stödordningen bevilja NUW ett stöd på 50 % av de stödberättigande kostnaderna, vilket motsvarar ett totalbelopp på 20,92 miljoner euro.

(10)

Stödet kommer att beviljas i form av ett direkt investeringsstöd på 14,204 miljoner euro och en investeringspremie på 6,716 miljoner euro på grundval av det gemensamma programmet ”Förbättring av den regionala ekonomiska strukturen”  (3) (nedan kallat ”det gemensamma programmet”) och inom ramen för stödordningen ”Investeringspremie för företagsinvesteringar under 2004 (4). Tyskland skall säkerställa att taket för stödnivån på 50 % inte överskrids.

2.3   Skäl för inledandet av det formella granskningsförfarandet

(11)

Eftersom stödet baserar sig på godkända bestämmelser begränsar kommissionen sin undersökning till att omfatta frågan om huruvida stödmottagaren kan betraktas som ett litet eller medelstort företag som därmed har rätt till den bonus för små och medelstora företag på 15 % som ingår i stödbeloppet.

(12)

Enligt artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (5) (nedan kallad ”SMF-rekommendationen”) definieras små och medelstora företag (nedan kallade ”SMF”) som företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år.

(13)

Företagsbegreppet kräver inte att stödmottagaren skall vara begränsad till en särskild rättslig enhet, utan stödmottagaren kan också vara en företagsgrupp som kan vara mer omfattande än ett enskilt litet och medelstort företag. Företag kan beaktas som närstående företag om de är förbundna via en fysisk person och de är verksamma på samma marknad eller på likartade marknader.

(14)

Förbindelsen mellan NUW och andra företag via fysiska personer, särskilt via medlemmarna i familjen Sauter, kan leda till gemensam verksamhet på samma marknad eller likartade marknader. Vid undersökningen av företagens status som litet eller medelstort företag och beräkningen av antalet anställda betraktas närstående företag som ett.

(15)

Med avseende på förbindelserna mellan de ovannämnda företagen tvivlade kommissionen på att mottagaren av investeringsstödet faktiskt hade behov av de fördelar som NUW ville uppnå genom olika bestämmelser och åtgärder till förmån för SMF och att NUW var berättigat till den anmälda bonusen för SMF. Kommissionen tvivlade också på att stödmottagaren motsvarade definitionen på ett litet och medelstort företag enligt vad som avses i SMF-rekommendationen.

3.   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(16)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

4.   KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(17)

Tyskland hävdar att NUW Verwaltung GmbH inte är finansiellt delaktig i stödmottagaren NUW. NUW Verwaltung GmbH:s syfte är enbart att förvalta NUW och överta dess förpliktelser. Andra förvaltningsbolag (”Verwaltung GmbH”) ansvarar också bara för sina respektive bolag (GmbH) och bedriver ingen ytterligare affärsverksamhet.

(18)

Medan Daniela Sauters äger 74 % av NUW, överstiger inte hennes andelar i NBE Nordbrandenburger BioEnergie GmbH & Co. KG, MBE Mitteldeutsche BioEnergie GmbH & Co. KG och SBE Swiss BioEnergy AG 50 %. Tyskland hävdar att NUW inte är förbundet med några andra företag.

(19)

När det gäller partnerföretagen innehar Daniela Sauter enligt uppgifter från de tyska myndigheterna en andel på 50 % i NBE, 38 % i MBE och 20 % i SBE. Följaktligen var bara andelarna i NBE och MBE relevanta för bedömningen av stödmottagarens storlek.

(20)

Med hänsyn till en grupp av fysiska personer som eventuellt handlar gemensamt meddelar Tyskland kommissionen att Daniela Sauter och Dr. Georg Pollert som är huvuddelägare i NUW bara uppträder gemensamt i fråga om detta företag och inte i fråga om några andra företag. Deras gemensamma intresse omfattar enbart NUW och utöver stiftelseurkunden finns det inga ytterligare avtal.

(21)

Tyskland betonar att det med hänsyn till syskonens, föräldrarnas och svägerskans andelar inte finns någon enhetlig ägarstruktur som tyder på ett gemensamt intresse. Utöver släktskapet finns det inga rättsliga eller ekonomiska förbindelser mellan dessa personer och utöver stiftelseurkunden finns det inga andra avtal.

(22)

Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna är NUW och MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke GmbH & Co. KG verksamma på samma marknad, även om de har olika kunder. Företagen står i förbindelse med varandra via Dr. Pollert, men på grund av den ringa omfattningen är den utan betydelse.

(23)

Enligt de tyska uppgifterna producerar NUW biodiesel, medan NBE och MBE är verksamma på marknaden för bioetanol. Även om alla tre företagen har de tre stora oljebolagen bland sina kunder, använder de helt olika råvaror och produktionsförfaranden.

(24)

Sedan slutet av 2004 är herr Heidenreich inte längre verkställande direktör för NBE Verwaltung GmbH. Enligt Tysklands uppgifter leds alla andra berörda företag av olika personer för att det inte skall finnas några förbindelser mellan företagsledningarna i enskilda företag.

(25)

Tyskland har baserat sina uppgifter om finansiell ställning och sysselsättning på antagandet att NUW, MBE och NBE är partnerföretag och inte närstående företag. När det gäller alla kriterier avseende SMF har Tyskland har dragit slutsatsen att gruppen ligger under de berörda tröskelvärdena.

(26)

NUW gav SBE i uppdrag att bygga biodieselanläggningen. SBE:s huvuduppgift är att bygga och driva kemiska anläggningar för produktion av biodiesel och bedriva handel med biogena bränslen i hela Europa. Även om SBE kommer att finansiera en del av investeringarna försäkrar Tyskland att det inte finns några ytterligare beroendeförhållanden mellan de båda företagen. För att undvika att NUW blir beroende av SBE kan NUW själv bestämma när lånet skall betalas tillbaka.

(27)

Från 2004 skall SBE dessutom mellanfinansiera det direkta investeringsstödet. Tyskland påpekar att avtalet mellan SBE och NUW är formulerat på så sätt att SBE inte kan ha något inflytande över NUW:s affärsbeslut.

(28)

Enligt Tysklands uppgifter är bränsleförsäljningen, som bara står för 1 % av omsättningen, av ringa betydelse. Enligt dessa uppgifter har Sauter Verpachtung GmbH ingen nämnvärd verksamhet inom området för bearbetning av biodiesel och bioetanol eller inom handeln med dessa produkter.

(29)

Detta företag var emellertid huvudentreprenör vid byggnationen av NBE:s bioetanolanläggning.

(30)

Sauter Verpachtung har varken direkta rättsliga eller ekonomiska band till NUW.

(31)

Eftersom förbindelserna mellan NBE och MBE bara löper via Daniela Sauter och det inte finns några ytterligare relevanta förbindelser till andra företag drar Tyskland slutsatsen att NUW kan betraktas som ett litet eller medelstort företag. Huvuddelägarna i NUW är ingen grupp av fysiska personer som handlar gemensamt. Enligt delstaten Brandenburgs uppfattning räcker familjebanden inte till för att dra slutsatsen att det föreligger ett gemensamt intresse enligt vad som avses i definitionen av SMF.

5.   YTTERLIGARE UPPLYSNINGAR FRÅN TYSKLAND

(32)

I samband med sin egen undersökning fann kommissionen bevis för att ytterligare företag som Tyskland inte hade informerat kommissionen om ändå ägdes av medlemmar av familjen Sauter. Som svar på kommissionens skrivelse av den 8 november 2005 inkom Tyskland med ytterligare upplysningar den 13 januari 2006.

(33)

Utöver olika fastighets- och vindkraftföretag (inga ytterligare upplysningar lämnades om dessa) är medlemmarna i familjen Sauter majoritetsägare i 16 företag. Daniela Sauter är majoritetsägare (74 %) i NUW, för vilket SMF-bonusen anmäldes, och hon är syster till Bernd och Claus Sauter. Alois och Albertina Sauter är Daniela, Bernd och Claus Sauters föräldrar. Marion Sauter är Claus Sauters fru. Dessutom äger Georg Pollert, som inte har något släktskapsförhållande med familjen Sauter, 24 % i NUW.

(34)

Med undantag för NUW Nordbrandenburger Umesterungswerke Verwaltung GmbH (6) (Daniela Sauter innehar 50 %) är familjen Sauter majoritetsägare i alla sina företag, dvs.

SBE Swiss BioEnergy AG (100 %), Sauter Verpachtung GmbH (100 %), Alois Sauter Landesprodukten-Großhandlung GmbH & Co. KG (100 %), Sauter GmbH (100 %), Compos Entsorgung GmbH (100 %), MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke GmbH & Co. KG (66 %), MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke Verwaltungs GmbH (66 %), AIIEN GmbH (100 %), Autokontor Bayern GmbH (66 %), Autokontor Vertriebs GmbH (60 %), MBE Mitteldeutsche BioEnergie GmbH & Co. KG (100 %), MBE Mitteldeutsche BioEnergie Verwaltung GmbH (100 %), NBE Nordbrandenburger BioEnergie GmbH & Co. KG (100 %), NBE Nordbrandenburger BioEnergie Verwaltung GmbH (100 %) och NUW (74 %).

(35)

Syftet med verksamheten för NUW Nordbrandenburger Umesterungswerke Verwaltung GmbH, MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke Verwaltung GmbH, Mitteldeutsche BioEnergie Verwaltung GmbH och NBE Nordbrandenburger BioEnergie Verwaltung GmbH är att leda och representera andra företag.

(36)

Enligt uppgifter från de tyska myndigheterna används bara begreppet ”Sauter-gruppen” officiellt med avseende på Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung, Sauter Verpachtung och Compos Entsorgung, som har ett nära samarbete inom avfallshantering och transporter. Sauter Verpachtungs och Alois Sauter Landesproduktengroßhandlungs fordon gör reklam för biodiesel. Tyskland kan inte förklara varför kreditinstitut som NordLB använder begreppet ”grupp” för flera av familjen Sauters företag.

(37)

Företagen har många affärsförbindelser och enligt Tysklands uppgifter är det inte möjligt att redogöra särskilt för alla dessa förbindelser.

(a)

SBE Swiss BioEnergy AG skall som huvudentreprenör uppföra en biodieselanläggning för den föreslagna stödmottagaren NUW. Dessutom skall SBE delvis finansiera investeringen och mellanfinansiera investeringsstödet. Tidigare var Sauter Verpachtung GmbH huvudentreprenör för uppförandet av MBE GmbH:s och NBE GmbH:s bioetanolanläggningar och för MUW:s biodieselanläggning. Dessutom byggde Sauter Verpachtung GmbH olika vindkraftsanläggningar för MUW och MBE. Fordon från MBE och Autokontor Bayern tankar på Sauter Verpachtung GmbH:s bensinstationer.

(b)

Compos Entsorgung GmbH använder vanligtvis Alois Sauter Landesproduktengrosshandlung GmbH:s och Sauter Verpachtung GmbH:s fordon för hantering av avloppsslam. Sauter Verpachtung delar en kontorsbyggnad med Compos Entsorgung GmbH och Autokontor Bayern GmbH.

(c)

MUW räknar Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung, Autokontor Bayern, Sauter Verpachtung och MBE bland sina kunder. SBE levererar råolja och raffinat till MUW för vidare beredning till biodiesel.

(d)

Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung hyr ut byggnader och mark till Autokontor Bayern och reparerar och utför service på Sauter Verpachtungs, Autokontor Bayerns, MBE:s och MUW:s fordon. Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung driver en bensinstation för MUW, MBE, Sauter Verpachtung och Autokontor Bayern.

(e)

Under en viss tid delade MBE och Sauter Verpachtung en kontorsbyggnad. MBE tar emot transporttjänster från Sauter Verpachtung och Autokontor Bayern.

(f)

SBE samarbetar med MUW, NUW, MBE, NBE och Autokontor Bayern.

(38)

NUW:s verkställande direktör, Theodor Niesmann, var tidigare produktionschef för MUW. Till och med 2004 hade MBE:s verkställande direktör Dr. Bernd Klotz fullmakt hos Sauter Verpachtung.

(39)

Majoritetsägaren i det stödmottagande företaget, Daniela Sauter, är verkställande direktör för NBE.

(40)

Herr Johne har fullmakt hos SBE och var till och med december 2004 anställd vid MUW. Herr Heidenreich var verkställande direktör för NBE och övertog därefter samma funktion vid NUW.

(41)

I enstaka fall bytte medarbetare från ett av familjen Sauters företag till ett annat av familjens företag.

(42)

Företagen Bunge Deutschland GmbH och Cargill levererar vegetabilisk olja till MUW och NUW. SBE är kund hos NUW, MUW, MBE och NBE.

6.   KLASSIFICERING SOM LITET ELLER MEDELSTORT FÖRETAG

(43)

I bilagan till SMF-rekommendationen definieras dessa som företag som har färre än 250 anställda, en årsomsättning på högst 50 miljoner euro och/eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro.

(44)

I artikel 87.1 i EG-fördraget används begreppet företag för att definiera mottagaren av ett stöd. EG-domstolen har bekräftat (7) att detta begrepp inte begränsar sig till enbart ett rättssubjekt, utan det kan omfatta en hel grupp av företag.

(45)

Enligt gällande rättspraxis kan kommissionen först undersöka om ett företag ingår i en grupp som skall betraktas som en ekonomisk enhet och först därefter fastställa om gruppen i fråga uppfyller kriterierna i SMF-rekommendationen. Om rättsligt separata fysiska eller juridiska personer bildar en ekonomisk enhet, skall de enligt gemenskapens konkurrensrätt behandlas som ett enda företag. Dessutom måste det tillses att rättsliga organisationsformer, genom vilka små och medelstora företag bildar en ekonomisk enhet som är mycket starkare än ett normalt litet eller medelstort företag, utesluts och att definitionen på små och medelstora företag inte kringgås med hjälp av rent formella aspekter. Förstainstansrätten har uttryckligen konstaterat att kommissionen har stort spelrum för egna bedömningar när det gäller att fastställa om bolag som hör till en koncern skall betraktas som en ekonomisk enhet (8).

(46)

I SMF-rekommendationen beaktas detta synsätt. I artikel 3.3 i bilagan till rekommendationen konstateras det att företag som via fysiska personer eller en grupp av gemensamt agerande fysiska personer utövar ett dominerande inflytande över andra företag betraktas som närstående företag, om de helt eller delvis är verksamma på samma marknad eller på angränsande marknader. Som angränsande marknad betraktas marknaden för en produkt eller en tjänst i ett tidigare eller senare marknadsled.

(47)

I EG-domstolens dom i målet Italien mot kommissionen (9) preciseras det hur kommissionen kan besluta när den undersöker om en bonus för små och medelstora företag kan beviljas: ”I de fall där ett företag faktiskt inte är utsatt för de nackdelar som kännetecknar små och medelstora företag, har kommissionen rätt att besluta att inte godkänna en sådan uppräkning av stödet. Att godkänna en uppräkning av stöd till företag som trots att de uppfyller de formella kriterierna i definitionen på små och medelstora företag inte är utsatta för de nackdelar som kännetecknar dessa företag, skulle vara oförenligt med artikel 87 i EG-fördraget, eftersom en sådan uppräkning kan snedvrida konkurrensen ytterligare och således påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset i den mening som avses i artikel 87.3 c i EG-fördraget”.

(48)

För att kunna avgöra om det är nödvändigt att höja stödnivån för det stödmottagande företaget anser kommissionen att det är nödvändigt att undersöka faktorer som ägarstruktur, den verkställande direktörens identitet, graden av ekonomisk sammanflätning samt övriga förbindelser mellan de berörda företagen. På grundval av de anförda principerna fastställer kommissionen om NUW uppfyller kriterierna i definitionen på små och medelstora företag och om det skulle kunna uppfylla villkoren för en höjning av stödnivån.

(49)

Ägarstrukturen är ett av de viktigaste kriterierna vid bedömningen av de kontrollerande befogenheterna i ett företag. Detta kriterium gör det möjligt att påvisa förbindelser mellan enskilda företag och dra slutsatser om de ekonomiska enheterna.

(50)

Med undantag för NUW Nordbrandenburger Umesterungswerke Verwaltung GmbH (ingen omsättning, inga anställda, balansomslutning 32 000 euro), som Daniela Sauter äger till 50 %, kontrollerar familjen Sauter 15 företag genom majoritetsinnehav (jfr skäl 34 och bilagan).

(51)

När det gäller förbindelserna mellan de fysiska personer som kontrollerar de enskilda företagen förefaller familjekretsen vara synnerligen trång, eftersom bara sex personer äger andelar.

(52)

Daniela Sauter, som är syster till Bernd och Claus Sauter, äger en majoritetsandel (74 %) i NUW, för vilket bonusen för små och medelstora företag anmäldes. Alois och Albertina Sauter är föräldrar till Daniela, Bernd och Claus Sauter. Marion Sauter är Claus Sauters fru. Således hör Daniela, Bernd, Claus, Alois och Albertina till den traditionella ”kärnfamiljen”, och Marion Sauter är en svägerska. Familjerelationerna, som begränsar sig till endast sex personer, förefaller mycket goda och intensiva.

(53)

Affärsrelationerna, exempelvis förbindelserna på företagsledningsnivå, överlappningarna i förbindelserna med leverantörer och kunder, gemensam användning av logistik (t.ex. transportmedel, byggnader och kontorslokaler) betraktas också som ett kriterium för att fastställa om det förekommer en förbindelse mellan företag. På grundval av dessa indikatorer kan man undersöka om en informell förbindelse via fysiska personer också leder till formella förbindelser mellan enskilda affärsområden och affärsverksamheter.

(54)

Enligt uppgifter från Tyskland har företagen i fråga så många affärsrelationer att det är omöjligt att räkna upp dem alla. SBE Swiss BioEnergy AG och Sauter Verpachtung fungerar som huvudentreprenörer för byggande av bioetanol- och biodieselanläggningar som drivs av företag som ägs av familjen. Samarbetet mellan företag som kontrolleras av familjen Sauter, särskilt på områdena transport, affärsledning, personal och kunder, visar att de enskilda företagens verksamheter har anpassats till varandra och målet är ett gemensamt agerande.

(55)

Tre enkla exempel som Tyskland gav om företagens talrika gemensamma verksamheter och samarbetet mellan dem åskådliggör förbindelserna mellan de enskilda företagen som ägs av familjen Sauter: På de fordon som används av Sauter Verpachtung GmbH och Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung GmbH & Co. KG görs det reklam för biodiesel. Alois Sauter Landesproduktengroßhandlung GmbH & Co. KG har dessutom en helikopter, som alla familjemedlemmar använder i sin affärsverksamhet. Samma företag underhåller och reparerar de fordon som används av Sauter Verpachtung GmbH, Autokontor Bayern GmbH, MBE und MUW.

(56)

De nära förbindelserna mellan medlemmarna av familjen Sauter framgår inte bara av dessa affärsrelationer utan också av talrika fastighets- och vindkraftsbolag.

(57)

Därför anser kommissionen att företagsgruppen skall ses som en helhet också i ekonomiskt hänseende. Familjen Sauter kan utan problem samordna inte bara sin affärsverksamhet utan också sin strategiska utveckling som företagsgrupp, framför allt tack vare förbindelserna mellan fysiska personer, men också med hjälp av sina affärsrelationer och organisatoriska kopplingar. Förbindelserna mellan företagen är inte nya, utan förefaller grunda sig på en gemensam historia och en planerad gemensam utveckling.

(58)

På Internet presenterar sig företagen Landesprodukten-Großhandlung GmbH, Sauter GmbH, Compos Entsorgung GmbH, MUW GmbH, AIIEN GmbH, Autokontor Bayern GmbH und Biodiesel Production S.A på adressen http://www.sauter-logistik.de/Sauter_Gruppe.htm själva som Sauter-gruppen, vilket också möjliggör slutsatsen att det är fråga om en gemensam ekonomisk verksamhet.

(59)

Dessutom kallar vissa banker, till exempel NordLB, flera av familjen Sauters företag för ”Sauter-gruppen”. Att Sauter-företagen uppträder som grupp bekräftas av en analys som banken har gjort. Tyskland kunde inte förklara varför bankerna hänvisar till företagen i fråga på detta sätt.

(60)

De konkreta affärsrelationerna mellan NUW och SBE Swiss BioEnergy AG framhäver i hur hög grad NUW är sammanflätat med de företag som ägs av familjen Sauter. Såsom anförts ovan skall SBE Swiss BioEnergy AG vara huvudentreprenör vid byggandet av biodieselanläggningen åt den föreslagna stödmottagaren NUW. Dessutom finansierar SBE en del av investeringen och sköter den temporära finansieringen av investeringsstödet.

(61)

På grundval av informationen från Tyskland (jfr avsnitt 4 och 5) drar kommissionen slutsatsen att företag i vilka medlemmar av familjen Sauter ensamma eller tillsammans har en majoritetsandel utgör en del av en enda ekonomisk enhet. Det är uppenbart att medlemmarna av familjen utgör en grupp gemensamt agerande fysiska personer i den mening som avses i artikel 3.3 i bilagan till SMF-rekommendationen och att de agerar tillsammans i sin affärsverksamhet.

(62)

De olika företagen är i stor utsträckning verksamma på samma eller angränsande marknader. I detta sammanhang bör det betonas att NUW, MUW, MBE och NBE levererar sina produkter till SBE Swiss BioEnergy AG och att tre företag inom gruppen (NUW, NBE och MBE) säljer sin produktion till stora oljekoncerner. Å andra sidan köper både NUW och MUW sin vegetabiliska olja, en viktig förprodukt, av Bunge Deutschland GmbH och Cargill GmbH. Det förefaller på samma sätt viktigt att SBE Swiss BioEnergy AG såväl bygger som driver kemiska anläggningar för produktion av biobränsle – flera sådana produktionsanläggningar drivs av företag som ägs av familjen Sauter – och att SBE Swiss BioEnergy AG också bedriver handel med biobränsle. Uppenbarligen är Sauter Verpachtung GmbH, Alois Sauter Landesproduktenhandlung och Autokontor Bayern verksamma inom sektorn för transporttjänster, som alla företag inom gruppen behöver och kan anlita vid behov. Slutligen är både biodiesel och bioetanol drivmedel för fordon. Med tanke på en analys av angränsande marknader saknar det betydelse att biodiesel används direkt av lastbilar, medan bioetanol blandas med mineralolja och används av personbilar. Båda produkterna säljs via liknande eller rentav samma handels- och distributionskanaler och används till slut i fordon för transporttjänster. Därför måste NUW:s personalstyrka och finansiella ställning kumuleras vid en granskning av företagets status som litet eller medelstort företag.

(63)

Enligt SMF-rekommendationen skall kommissionen som referensår använda det år som den senaste årsredovisningen avser när den granskar om det stödmottagande företaget hör till kategorin små och medelstora företag. Ett företag som överskrider tröskelvärdet för antal anställda eller det finansiella tröskelvärdet förlorar sin status som litet eller medelstort företag bara i det fallet att detta upprepas under två på varandra följande räkenskapsår. Om företaget är nyetablerat och om bokslutet inte har blivit godkänt, beräknas trösklarna på grundval av en trovärdig uppskattning som görs under räkenskapsåret.

(64)

Oberoende av vilket år som granskas (2002, 2003, 2004 och 2005) har Sauter-gruppen fortlöpande överskridit tröskelvärdena för årsomsättning och årlig balansomslutning. Åren 2004 och 2005 överskred gruppen samtliga tröskelvärden, även tröskelvärdet för antalet anställda.

(65)

Informationen från Tyskland ger följande siffror för antalet anställda och den finansiella ställningen åren 2002, 2003, 2004 och 2005 för de företag som majoritetsägs av familjen Sauter (utom NUW Verwaltung GmbH):

 

2002

2003

2004

2005

Anställda

122

164

332

412

Årsomsättning i euro

79 819 124

107 082 928

296 332 725

421 855 238

Årlig balansomslutning i euro

135 966 984

327 657 218

331 071 069

404 652 910

Närmare uppgifter om de enskilda företagens personalstyrka och finansiella ställning finns i bilagan.

(66)

I bilagan till kommissionens SMF-rekommendation definieras små och medelstora företag som företag som har färre än 250 anställda och som antingen har en årsomsättning på högst 50 miljoner euro eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 43 miljoner euro. Medan Sauter-gruppen överskred tröskelvärdena för årsomsättning och årlig balansomslutning åren 2002 und 2003, överskreds alla tre kriterier åren 2004 och 2005. Därför kan NUW i egenskap av företag inom denna grupp inte betraktas som ett litet eller medelstort företag och är följaktligen inte berättigat till bonus för små och medelstora företag.

(67)

Med hänsyn tagen till Sauter-gruppens struktur, förbindelserna mellan aktieägana i de enskilda företagen och de ekonomiska förbindelserna mellan de enskilda företagen inom gruppen lider varken gruppen som helhet eller NUW som medlem av denna grupp av de typiska svårigheter som små och medelstora företag lider av: På grundval av gruppens omsättning och årliga balansomslutning kan man utgå från att NUW har oinskränkt tillgång till finansmarknaderna och kan finansiera den planerade investeringen på samma villkor som vilket storföretag som helst.

(68)

Åtminstone NUW, NBE och MBE har stora oljeraffinaderier som sina kunder. Därigenom kan medlemmarna i Sauter-gruppen leverera sina produkter utanför gränserna för den regionala eller tyska marknaden. I synnerhet via SBE Swiss BioEnergy AG har de på samma sätt tillgång till nödvändig teknik. Eftersom de olika medlemmarna av gruppen är verksamma i olika produktions- och distributionsled, kan Sauter-gruppen agera som en integrerad grupp och inte som ett typiskt litet eller medelstort företag. Kommissionen drar slutsatsen att NUW och Sauter-gruppen inte är något litet eller medelstort företag enligt definitionen i SMF-rekommendationen och att de därför inte lider av de typiska nackdelarna för små och medelstora företag. Därmed har de inte rätt till en bonus för små och medelstora företag.

7.   SLUTSATS

(69)

Med hänsyn till alla de sakförhållanden kommissionen fått kännedom om anser den att det statliga stöd som Tyskland avser att bevilja NUW i form av ett bonus för små och medelstora företag bör klassificeras som oförenligt med den gemensamma marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd som Tyskland avser att bevilja NUW Nordbrandenburger UmesterungsWerke GmbH & Co. KG i form av en bonus för små och medelstora företag är oförenligt med den gemensamma marknaden. Detta stöd får därför inte genomföras.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Bryssel den 7 juni 2006.

På kommissionens vägnar

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 27, 27.1.2001, s. 44.

(2)  EÚT C 86, 8.4.2005, s. 2.

(3)  Lag om gemenskapsprogram ”Förbättring av den regionala förvärvsstrukturen” av den 6 oktober 1969 i förbindelse med de relevanta bestämmelserna i del II i den trettioförsta ramplanen för gemenskapsprogram (Gesetz über die Gemeinschaftsaufgabe (GA) ”Verbesserung der regionalen Wirtschaftsstruktur” vom 6. Oktober 1969 in Verbindung mit den einschlägigen Bestimmungen von Teil II des 31. Rahmenplans zur GA), den senaste förlängningen godkändes genom kommissionens beslut nr N 642/02 den 1 oktober 2003 (EUT C 284, 27.11.2003, s. 2).

(4)  ”Investeringspremie för företagsinvesteringar under 2004” som godkändes under nr N 336/2003 den 10 december 2003 på grundval av lagen om investeringspremier från 1999 i den lydelse som offentliggjordes den 11 oktober 2002 med beaktande av utkastet till lag om skatteändring 2003 (Investitionszulagengesetz 1999 in der Fassung der Bekanntmachung vom 11. Oktober 2002 unter Berücksichtigung des Entwurfs des Steueränderungsgesetzes 2003) (EUT C 67, 17.3.2004, s. 12).

(5)  EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

(6)  NUW Nordbrandenburger Umesterungswerke Verwaltung GmbH är kommanditbolag till NUW.

(7)  EG-domstolens dom av den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills mot kommissionen, Rec. 1984, s. 3808.

(8)  Förstainstansrättens dom av den 14 oktober 2004 i mål T-137/02, Pollmeier Malchow mot kommissionen, REG 2005, s. II-3541.

(9)  EG-domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C-91/01, Italien mot kommissionen, REG 2004, s. I-4355, punkt 54.


BILAGA

Familjen Sauers företag enligt information från Tyskland

Ägarandelar

Bernd Sauter:

33 %

Bernd Sauter:

33 %

Mario Biele:

1 %

 

 

Bernd Sauter:

12 %

Bernd Sauter:

12 %

 

 

 

 

Claus Sauter:

33 %

Claus Sauter:

33 %

Karl-Heinz Reipert:

1 %

 

 

Claus Sauter:

12 %

Claus auter:

12 %

 

 

 

 

Dr. Georg Pollert

34 %

Dr. Georg Pollert:

34 %

Daniela Sauter :

74 %

Daniela Sauter:

50 %

Daniela Sauter:

38 %

Daniela Sauter:

38 %

Daniela Sauter:

50 %

Daniela Sauter:

50 %

 

 

 

 

Dr. Georg Pollert:

24 %

Dr. Georg Pollert:

50 %

Marion Sauter:

38 %

Marion Sauter:

38 %

Marion Sauter:

50 %

Marion Sauter:

50 %

Verkställande direktör

Dr. Georg Pollert

Dr. Georg Pollert

Theodor Niesmann

Theodor Niesmann

Dr. Bernd Klotz

Dr. Bernd Klotz

Daniela Sauter och Klaus-Dieter Bettin

Daniela Sauter och Klaus-Dieter Bettin

MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke GmbH & Co. KG

MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke Verwaltungs GmbH

NUW Nordbrandenburger UmesterungsWerke GmbH & Co. KG

NUW Nordbrandenburger UmesterungsWerke Verwaltung GmbH

MBE Mitteldeutsche BioEnergie Verwaltung GmbH

MBE Mitteldeutsche BioEnergie GmbH & Co. KG

NBE Nordbrandenburger BioEnergie Verwaltung GmbH

NBE Nordbrandenburger BioEnergie GmbH & Co. KG

Företrädd genom

MUW Mitteldeutsche UmesterungsWerke GmbH

 

Företrädd genom

NUW Nordbrandenburger Umesterungswerke Verwaltung GmbH

 

 

Företrädd genom

MBE Mitteldeutsche BioEnergie Verwaltung GmbH

 

Företrädd genom

Nordbrandenburger BioEnergie Verwaltung GmbH

Product: Biodiesel

Product: Biodiesel

Product: Biodiesel

Product: Biodiesel

Product: Bioetanol

Product:Bioetanol

Product: Bioetanol

Product: Bioetanol

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

Omsättning:

110 358 000

Omsättning:

0

Omsättning:

0

Omsättning:

0

Omsättning:

0

Omsättning:

4 104 087

Omsättning:

0

Omsättning:

12 531 681

Balansomslutning:

73 788 863

Balansomslutning:

48 084

Balansomslutning:

25 085 041

Balansomslutning:

28 000

Balansomslutning:

48 084

Balansomslutning:

60 894 944

Balansomslutning:

36 147

Balansomslutning:

67 919 722

Antal anställda:

44

Antal anställda:

0

Antal anställda:

2

Antal anställda:

0

Antal anställda:

0

Antal anställda:

76

Antal anställda:

0

Antal anställda:

65

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

Omsättning:

120 000 000

Omsättning:

0

Omsättning:

10 200 000

Omsättning:

0

Omsättning:

0

Omsättning:

26 135 000

Omsättning:

0

Omsättning:

35 300 000

Balansomslutning:

60 000 000

Balans-omslutning

50 000

Balansomslutning:

48 000 000

Balansomslutning:

32 000

Balansomslutning:

50 000

Balansomslutning:

60 900 000

Balansomslutning:

40 000

Balansomslutning:

70 000 000

Antal anställda:

44

Antal anställda:

0

Antal anställda:

45

Antal anställda:

0

Antal anställda:

0

Antal anställda:

95

Antal anställda:

0

Antal anställda:

70

Ägarandelar

Bernd Sauter:

40 %

Albertina Sauter:

25 %

Bernd Sauter:

50 %

Bernd Sauter:

50 %

 

 

 

 

 

 

 

 

Claus Sauter:

40 %

Alois Sauter:

25 %

Claus Sauter:

50 %

Claus Sauter:

50 %

Claus Sauter:

100 %

Bernd. Sauter:

50 %

Bernd Sauter:

33,33 %

Bernd Sauter:

40 %

Daniela Sauter:

20 %

Bernd Sauter:

25 %

Sauter GmbH:

0 %

 

 

 

 

Claus Sauter:

50 %

Claus Sauter:

33,33 %

Claus Sauter:

20 %

 

 

Claus Sauter:

25 %

 

 

 

 

 

 

 

 

Roland Koch:

33,33 %

Roland Koch:

40 %

Verkställande direktör

Claus Sauter

Bernd Sauter and Alois Sauter

Bernd Sauter

Bernd Sauter

Alois Sauter

Bernd Sauter

Bernd Sauter och Roland Koch

Roland Koch

SBE Swiss BioEnergie AG

Sauter Verpachtung GmbH

Alois Sauter Landesprodukten-Großhandlung GmbH & Co. KG

Sauter GmbH

Compos Entsorgungs GmbH

ALLEN GmbH

Autokontor Bayern GmbH

Autokontor Vertriebs GmbH

Handel med biogena bränslen

Uthyrning och utarrendering, handel, bearbetning och saluföring av förnybara rámaterial

Företrädd genom Sauter GmbH

Handel med jordbruksprodukter

Handel med jordbruksprodukter

Hantering av avloppsslam och kompost

Energiproduktions-anläggningar

Drift av ett billkontor, handel med fordon, transport

Drift av ett billkontor, handel med fordon, transport

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

2004

EUR

Omsättning:

41 923 832

Omsättning:

99 610 485

Omsättning:

5 078 988

Omsättning:

0

Omsättning:

1 120 786

Omsättning:

0

Omsättning:

18 203 975

Omsättning:

3 400 000

Balansomslutning:

33 947 576

Balansomslutning:

54 695 450

Balansomslutning:

5 938 678

Balansomslutning:

41 790

Balansomslutning:

1 787 142

Balansomslutning:

1 442 219

Balansomslutning:

4 006 114

Balansomslutning:

1 400 000

Antal anställda:

4

Antal anställda:

61

Antal anställda:

37

Antal anställda:

0

Antal anställda:

4

Antal anställda:

0

Antal anställda:

32

Antal anställda:

7

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

2005

EUR

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

(Uppskattning)

Omsättning:

172 220 238

Omsättning:

25 000 000

Omsättning:

4 800 000

Omsättning:

0

Omsättning:

1 200 000

Omsättning:

0

Omsättning:

27 000 000

Omsättning:

0

Balansomslutning:

95 677 910

Balansomslutning:

55 000 000

Balansomslutning:

5 900 000

Balansomslutning:

43 000

Balansomslutning:

1 800 000

Balansomslutning:

1 100 000

Balansomslutning:

6 000 000

Balansomslutning:

100 000

Antal anställda:

7

Antal anställda:

50

Antal anställda:

37

Antal anställda:

0

Antal anställda:

4

Antal anställda:

0

Antal anställda:

60

Antal anställda:

0