8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/1

(1)

Flöden av svarta pengar som skapas genom överföring av medel kan skada stabiliteten inom den finansiella sektorn och dess rykte och utgöra ett hot mot den inre marknaden. Terrorismen skakar grundvalarna i vårt samhälle. Den sundhet, integritet och stabilitet som präglar systemet för överföring av medel och tilltron till det finansiella systemet i dess helhet skulle kunna allvarligt sättas på spel genom brottslingars och deras medhjälpares ansträngningar att antingen dölja ursprunget till vinningar från brott eller överföra medel för terroriständamål.

(2)

För att underlätta sin brottsliga verksamhet skulle personer som tvättar pengar och sådana som finansierar terrorism kunna försöka dra fördel av den fria kapitalrörelse som det integrerade finansområdet medför, om inte vissa samordnade åtgärder vidtas på gemenskapsnivå. Gemenskapens insatser bör dock, i kraft av sin omfattning, säkerställa att den särskilda rekommendationen nr VII om överföringar på elektronisk väg (SR VII), som utarbetats av det internationella organet för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som bildades vid G7-mötet i Paris 1989, genomförs på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen och i synnerhet se till att ingen åtskillnad görs mellan betalningar inom en medlemsstat och gränsöverskridande betalningar mellan medlemsstater. Icke samordnade åtgärder från enskilda medlemsstater, som avser gränsöverskridande överföringar, skulle väsentligt kunna inverka på huruvida betalningssystemet fungerar friktionsfritt på EU-nivå och därigenom skada den inre marknaden för finansiella tjänster.

(3)

Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001 slog Europeiska rådet vid sitt extra möte den 21 september 2001 åter fast att kampen mot terrorism är ett av Europeiska unionens viktigaste mål. Rådet godkände en handlingsplan för att förstärka det polisiära och rättsliga samarbetet, utveckla internationella rättsliga instrument mot terrorism, förhindra finansiering av terrorism, förbättra luftfartssäkerheten och förbättra samordningen mellan alla relevanta politikområden. Denna handlingsplan reviderades av Europeiska rådet efter terroristattackerna den 11 mars 2004 i Madrid och är nu specifikt inriktad på behovet av att se till att den lagstiftningsram som skapades av gemenskapen i syfte att bekämpa terrorism och att förbättra det rättsliga samarbetet anpassas till de särskilda rekommendationer mot finansiering av terrorism som antagits av FATF.

(4)

För att förebygga finansiering av terrorism har åtgärder som skall spärra medel och ekonomiska resurser för vissa personer, grupper och enheter vidtagits, däribland rådets förordning (EG) nr 2580/2001 (3) och rådets förordning (EG) nr 881/2002 (4). Av samma skäl har åtgärder vidtagits som syftar till att skydda det finansiella systemet mot att medel och ekonomiska resurser överförs till terroriständamål. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (5) innehåller ett antal bestämmelser som syftar till att bekämpa missbruk av det finansiella systemet för penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa åtgärder kan dock inte hindra terrorister och andra brottslingar helt från att skaffa sig tillgång till betalningssystemen för att föra över medel.

(5)

För att främja ett enhetligt tillvägagångssätt i internationella sammanhang i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör gemenskapen i sina vidare åtgärder ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå, däribland de nio särskilda rekommendationer mot finansiering av terrorism som antagits av FATF och i synnerhet SR VII och det reviderade tolkningsmeddelandet gällande dess genomförande.

(6)

Fullständig spårbarhet av penningöverföringar kan vara ett särskilt viktigt och värdefullt verktyg när det gäller att förebygga, undersöka och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att säkerställa att information om betalaren vidarebefordras genom hela betalningskedjan är det därför lämpligt att införa en skyldighet för betalningsleverantörerna att se till att överföringar åtföljs av riktig och användbar information om betalaren.

(7)

Tillämpningen av denna förordning skall inte påverka Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6). Till exempel bör information som samlas in och förvaras i enlighet med denna förordning inte användas för kommersiella ändamål.

(8)

Personer som endast omvandlar pappersdokument till elektronisk data på grundval av ett kontrakt med en betalningsleverantör omfattas inte av denna förordnings tillämpningsområde; detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller betalningsleverantörer meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för detta ändamål eller clearing- och avvecklingssystem.

(9)

Överföringar av medel där risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten bör lämpligen inte omfattas av denna förordning. Dessa undantag bör inkludera kredit- och bankkort, uttag från uttagsautomater, direkt betalning, trunkerade checkar, betalning av skatter, böter eller avgifter och överföringar av medel när både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer som agerar för egen räkning. För att återspegla de nationella betalningssystemens särskilda egenskaper bör medlemsstaterna ha rätt att bevilja undantag för elektroniska girobetalningar på villkor att det alltid är möjligt att spåra överföringen av medel tillbaka till betalaren. När medlemsstaterna har tillämpat undantaget för elektroniska pengar enligt direktiv 2005/60/EG bör det tillämpas enligt denna förordning förutsatt att det överförda beloppet inte överstiger 1 000 EUR.

(10)

Undantaget för elektroniska pengar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG (7) omfattar sådana pengar oavsett om utgivaren av elektroniska pengar åtnjuter undantag enligt artikel 8 i det direktivet eller inte.

(11)

För att inte inverka på betalningssystemens effektivitet bör man göra åtskillnad mellan kontrollkraven för överföringar av medel från ett konto och överföringar av medel som inte görs från ett konto. För att skapa en rimlig avvägning mellan risken för att transaktioner kommer att ske utanför det officiella systemet om man tillämpar alltför strikta identifieringskrav och det potentiella terroristhot som små överföringar av medel innebär, ifall överföringarna inte görs från ett konto, bör skyldigheten att kontrollera att informationen om betalaren är riktig endast tillämpas på enskilda överföringar som överstiger 1 000 EUR, utan att detta påverkar skyldigheterna enligt direktiv 2005/60/EG. När det gäller överföringar av medel från ett konto bör betalningsleverantören inte behöva kontrollera informationen om betalaren vid varje överföring om skyldigheterna i direktiv 2005/60/EG uppfylls.

(12)

Mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 (8) och kommissionens meddelande om en ”ny rättslig ram för betalningar på den inre marknaden”, är det tillräckligt att införa bestämmelser om att förenklad information om betalaren skall åtfölja överföringar av medel inom gemenskapen.

(13)

För att möjliggöra för myndigheter med ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism i länder utanför EU att spåra källan till medel för dessa syften bör överföringar av medel från gemenskapen till länder utanför gemenskapen åtföljas av fullständig information om betalaren. Dessa myndigheter bör ges tillgång till fullständig information om betalaren endast för att förebygga, undersöka och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.

(14)

Vid överföringar av medel från enstaka betalare till flera betalningsmottagare i billigare batchfiler som innehåller enskilda överföringar av medel från gemenskapen till mottagare utanför gemenskapen bör det vara tillräckligt att de enskilda överföringarna endast åtföljs av betalarens kontonummer eller en unik identifikationskod, under förutsättning att batchfilen innehåller full information om betalaren.

(15)

För att kunna kontrollera om erforderlig information om betalaren åtföljer överföringarna och för att bidra till att möjliggöra upptäckt av misstänkta transaktioner bör betalningsmottagarens betalningsleverantör använda sig av effektiva metoder som leder till upptäckt av fall där information om betalaren saknas.

(16)

På grund av risken för att anonyma överföringar kan vara avsedda för finansiering av terrorism bör betalningsmottagarens betalningsleverantör ha möjlighet att undvika eller korrigera den uppkomna situationen när han blir varse att informationen om betalaren saknas eller är ofullständig. På basis av en riskbedömning bör härvidlag viss flexibilitet tillåtas vad gäller omfattningen av informationen om betalaren. Dessutom bör betalarens betalningsleverantör fortsatt vara ansvarig för att informationen om betalaren är riktig och fullständig. I fall där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför gemenskapens territorium bör skärpta krav på kundkännedom tillämpas i enlighet med direktiv 2005/60/EG när det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med en dylik betalningsleverantör.

(17)

I de fall där behöriga nationella myndigheter utarbetat riktlinjer i fråga om skyldigheterna att antingen avvisa samtliga överföringar från en betalningsleverantör som regelbundet underlåter att lämna erforderlig information om betalaren, eller att ta ställning till om affärsrelationen med betalningsleverantören skall begränsas eller avslutas, bör dessa riktlinjer bland annat grunda sig på gemensam bästa praxis och även ta hänsyn till att enligt det reviderade tolkningsmeddelandet till SR VII får tredjeländer fastställa ett gränsvärde på 1 000 EUR respektive 1 000 USD för skyldigheten att översända information om betalaren, utan att detta påverkar målsättningen att effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

(18)

Under alla omständigheter bör betalningsmottagarens betalningsleverantör iaktta särskild vaksamhet och göra en riskbedömning när han blir varse att informationen om betalaren saknas eller är ofullständig och han bör rapportera misstänkta transaktioner till de behöriga myndigheterna i enlighet med de rapporteringsskyldigheter som fastställs i direktiv 2005/60/EG och nationella genomförandeåtgärder.

(19)

Bestämmelserna om överföringar av medel då information om betalaren saknas eller är ofullständig gäller utan att påverka betalningsleverantörernas skyldigheter att inställa och/eller avvisa överföringar av medel som bryter mot civil-, förvaltnings- eller straffrättsliga bestämmelser.

(20)

Till dess att man avlägsnat sådana tekniska begränsningar som kan hindra förmedlande betalningsleverantörer från att uppfylla sin skyldighet att vidarebefordra all mottagen information om betalaren bör dessa förmedlande betalningsleverantörer bevara den aktuella informationen. Dessa tekniska begränsningar bör undanröjas så snart som betalningssystemen uppgraderas.

(21)

Eftersom det i brottsutredningar inte alltid är möjligt att identifiera de uppgifter som behövs eller de personer som varit inblandade förrän flera månader eller till och med år efter den ursprungliga överföringen bör betalningsleverantörerna bevara informationen om betalaren så att den kan användas för att förebygga, undersöka och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Denna period bör vara begränsad.

(22)

För att möjliggöra att åtgärder för bekämpning av terrorism kan vidtas snabbt bör betalningsleverantörerna skyndsamt besvara en begäran om information om betalaren som kommer från myndigheter med ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism i den medlemsstat där de är etablerade.

(23)

Antalet arbetsdagar i den medlemsstat där betalarens betalningsleverantör finnsavgör tidsfristen för att besvara en begäran om information om betalaren.

(24)

Mot bakgrund av hur viktig kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism är bör medlemsstaterna fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i sin nationella lagstiftning för att kunna vidta åtgärder mot den som underlåter att efterleva denna förordning.

(25)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(26)

Ett antal länder och territorier som inte utgör en del av gemenskapens territorium ingår i en monetär union med en medlemsstat eller utgör en del av en medlemsstats valutaområde. Andra har undertecknat ett monetärt avtal med Europeiska gemenskapen företrädd av en medlemsstat, och har betalningsleverantörer som deltar direkt eller indirekt i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem. För att undvika större negativa effekter på ekonomierna i dessa länder eller territorier, som skulle kunna uppstå vid en tillämpning av denna förordning på överföringar mellan berörda medlemsstater och dessa länder eller territorier, bör man lämpligen göra det möjligt att behandla sådana överföringar som överföringar av medel inom den berörda medlemsstaten.

(27)

För att inte avskräcka någon från att donera pengar till välgörande ändamål bör medlemsstaterna ha rätt att undanta betalningsleverantörer som är etablerade inom deras territorium från skyldigheten att samla in, kontrollera, bevara eller sända information om betalaren vid överföringar av medel på upp till högst 150 EUR som utförts inom den medlemsstatens territorium. Denna möjlighet bör även förenas med vissa villkor som skall uppfyllas av ideella organisationer så att medlemsstaterna kan se till att detta undantag inte missbrukas av terrorister som en täckmantel för finansiering av deras aktiviteter eller som ett sätt att underlätta detta.

(28)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(29)

För att tillvägagångssättet skall vara enhetligt i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör de huvudsakliga bestämmelserna i denna förordning tillämpas från och med samma datum som de relevanta bestämmelser som antas på internationell nivå.

1.

finansiering av terrorism: tillhandahållande eller insamling av medel i den mening som avses i artikel 1.4 i direktiv 2005/60/EG.

2.

penningtvätt: alla handlingar som när de begås uppsåtligen skall anses som penningtvätt i enlighet med artikel 1.2 eller 1.3 i direktiv 2005/60/EG.

3.

betalare: antingen en fysisk eller juridisk person som är kontoinnehavare och som tillåter en överföring av medel från det kontot eller, om det inte finns något konto, en fysik eller juridisk person som begär överföring av medel.

4.

betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda slutliga mottagaren av de överförda medlen.

5.

betalningsleverantör: en fysisk eller juridisk person vars affärsverksamhet omfattar tillhandahållande av tjänster för överföring av medel.

6.

förmedlande betalningsleverantör: en betalningsleverantör som varken är betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör och som medverkar i genomförandet av en överföring.

7.

överföring av medel: samtliga transaktioner som utförs elektroniskt på en betalares vägnar via en betalningsleverantör för att göra medel tillgängliga för en betalningsmottagare hos en betalningsleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är samma person.

8.

batchöverföring: flera enskilda överföringar av medel som sammanförts för vidarebefordran.

9.

unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller symboler som fastställts av betalningsleverantören i enlighet med protokollen för det betalnings- och avvecklingssystem eller system för meddelanden som används för att verkställa överföringen av medel.

a)

betalningsmottagaren har ett avtal med betalningsleverantören som möjliggör betalning för tillhandahållande av varor och tjänster,

och

b)

en unik identifikationskod som gör det möjligt att spåra transaktionen tillbaka till betalaren åtföljer överföringar av sådana medel.

a)

Betalningsmottagaren har ett avtal med betalningsleverantören som möjliggör betalning för tillhandahållande av varor och tjänster.

b)

En unik identifikationskod som gör det möjligt att spåra transaktionen tillbaka till betalaren åtföljer överföringen av medel.

c)

Betalningsleverantören omfattas av skyldigheterna i direktiv 2005/60/EG.

a)

betalningsmottagarens betalningsleverantör omfattas av skyldigheterna i direktiv 2005/60/EG,

b)

betalningsmottagarens betalningsleverantör har möjlighet att med hjälp av ett särskilt referensnummer via betalningsmottagaren spåra överföringar av medel från en fysisk eller juridisk person som har ingått ett avtal med betalningsmottagaren för tillhandahållande av varor eller tjänster,

och

c)

det överförda beloppet är 1 000 EUR eller mindre.

a)

om betalaren tar ut pengar från sitt eget konto,

b)

om det finns en behörighet mellan två parter för betalningsöverföringar som medger betalningar mellan dem via konton, förutsatt att en unik identifikationskod åtföljer överföringen av medel så att den fysiska eller juridiska personen skall kunna spåras,

c)

om trunkerade checkar används,

d)

för betalning inom en medlemsstat av skatter, böter och andra avgifter till myndigheter,

e)

om både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer som agerar för egen räkning.

a)

betalarens identitet har kontrollerats i samband med att kontot öppnades och uppgifterna från denna kontroll har lagrats i enlighet med skyldigheterna i artiklarna 8.2 och 30 a i direktiv 2005/60/EG,

eller

b)

betalaren omfattas av artikel 9.6 i direktiv 2005/60/EG.

a)

Vid överföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad inom gemenskapen: den information som anges i artikel 6.

b)

Vid överföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför gemenskapen: fullständig information om betalaren enligt artikel 4 eller i tillämpliga fall den information som anges i artikel 13.

c)

När det gäller batchöverföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför gemenskapen: fullständig information om betalaren i enlighet med artikel 4 endast i batchöverföringen, men inte för enskilda överföringar som sammanförs i en batch.

a)

Det berörda landet eller territoriet ingår i en monetär union med den berörda medlemsstaten eller utgör en del av den medlemsstatens valutaområde eller har undertecknat ett monetärt avtal med Europeiska gemenskapen företrädd av en medlemsstat.

b)

Betalningsleverantörer i det berörda landet eller territoriet deltar direkt eller indirekt i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem.

c)

Det berörda landet eller territoriet kräver att betalningsleverantörer som verkar inom dess jurisdiktion skall tillämpa samma regler som de som fastställs i denna förordning.

a)

Tillämpningen av artikel 3 med beaktande av nya erfarenheter beträffande eventuella missbruk av elektroniska pengar i enlighet med artikel 1.3 i direktiv 2000/46/EG, och andra nyutvecklade betalningsmetoder, som används i samband med penningtvätt och finansiering av terrorism. Om det finns risk för missbruk avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism skall kommissionen lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning.

b)

Tillämpningen av artikel 13 beträffande de tekniska begränsningar som kan göra det omöjligt att överföra fullständig information om betalaren till betalningsmottagarens betalningsleverantör. Om den senaste utvecklingen inom betalningssektorn gör det möjligt att åtgärda sådana tekniska begränsningar, och om det är möjligt med hänsyn till kostnaderna för betalningsleverantörerna, skall kommissionen lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/10

(1)

I förordning (EG) nr 51/2006 (3) fastställde rådet för år 2006 fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs.

(2)

Det bör införas ett förbud mot att fiska efter, behålla ombord, lasta om eller landa brugd och vithaj i alla gemenskapens, icke-gemenskapens och internationella vatten mot bakgrund av internationella förpliktelser att bevara och skydda dessa arter, understött av bland annat konventionen om skydd av flyttande vilda djur samt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.

(3)

Med tanke på det industriella fiskets nuvarande fångstnivå för vitling i Nordsjön kan en betydande del av de tillåtna bifångsterna av vitling göras tillgängliga för livsmedelskvoten för vitling i Nordsjön utan att de totala sammanlagda fångstmöjligheterna ökas.

(4)

Efter samråd mellan gemenskapen och Island den 20 februari 2006 nåddes en överenskommelse om fiskekvoter för isländska fartyg som får fångas från den gemenskapskvot som tilldelats inom ramen för dess avtal med Danmarks regering och Grönlands lokala regering av den 30 april 2006, och för gemenskapsfartyg som bedriver fiske efter kungsfisk i Islands exklusiva ekonomiska zon som får fångas mellan juli och december. Denna överenskommelse bör införlivas med gemenskapens rättsordning.

(5)

Definitionen av ”en dag i området” med avseende på fiskeansträngning för fartyg i samband med åtgärder för återhämtning av vissa bestånd bör förtydligas för att garantera en korrekt tillämpning av fiskeansträngningsbegränsningarna.

(6)

Presentationen av användningen av vissa typer av fiskeredskap utan särskilda villkor med hänsyn till det maximala antal dagar som ett fartyg får vistas i ett område i samband med återhämtning av vissa bestånd bör revideras.

(7)

Det bör finnas incitament för fartyg som omfattas av ett system med automatisk indragning av fisketillstånd att använda mer selektiva fiskeredskap i Nordsjön. Detta bör återspeglas i antalet tilldelade dagar inom ett område.

(8)

Det måste förtydligas att när mer än en grupp av fiskeredskap används under året får inte något av dessa fiskeredskap användas om det totala antalet dagar till havs redan överstiger det antal dagar som fastställts för dessa redskap.

(9)

Fartyg som fiskar i samband med åtgärder för återhämtning av bestånd av tunga i västra delen av Engelska kanalen bör kunna omfattas av undantaget beträffande det maximala antalet fiskedagar under särskilda villkor. Dessa regler bör därför förtydligas.

(10)

Ändringen av definitionen av en dag i området gör det nödvändigt att förtydliga det undantag som gäller för bestämmelserna om meddelanden när det gäller fiskeansträngning för fartyg som fiskar i samband med åtgärder för återhämtning av bestånd av tunga i västra delen av Engelska kanalen.

(11)

Enligt bilaga XII till 2003 års anslutningsakt har Polen rätt till en sillkvot i zonerna I och II. Detta bör återspeglas i de kvantitativa begränsningarna av licenser och fisketillstånd.

(12)

Vissa språkliga förbättringar bör göras.

(13)

I förordning (EG) nr 2270/2004 (4) fastställde rådet fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg när det gäller vissa djuphavsbestånd under 2005 och 2006.

(14)

Efter samråd mellan gemenskapen och Norge den 31 januari 2006, och på grundval av vetenskapliga bedömningar, bör fiske efter skoläst i zon III, inklusive norska vatten, begränsas till medelfångsten under perioden 1996–2003. Denna begränsning bör införas i förordning (EG) nr 2270/2004.

(15)

Förordningarna (EG) nr 51/2006 och (EG) nr 2270/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 5 skall följande punkt läggas till:

”8.   Det skall vara förbjudet för gemenskapsfartyg att fiska efter, behålla ombord, lasta om och landa följande arter i alla gemenskapens och icke-gemenskapens vatten:

2.

I artikel 7.1 skall andra strecksatsen ersättas med följande:

3.

I artikel 7.1 skall fjärde strecksatsen ersättas med följande:

4.

I artikel 10 skall följande stycke läggas till:

”Fiske som bedrivs av gemenskapens fartyg i vatten under Islands jurisdiktion skall begränsas till det område som anges med hjälp av räta linjer mellan följande koordinater i angiven ordning:

Sydvästra området

Sydöstra området

5.

Artikel 13 skall ersättas med följande:

”Artikel 13

Tillstånd

1.   Fiskefartyg som för Barbados, Guyanas, Japans, Sydkoreas, Norges, Surinams, Trinidad och Tobagos eller Venezuelas flagg och fiskefartyg som är registrerade i Färöarna får ta fångster i EG-vatten inom de fångstbegränsningar som fastställs i bilaga I och på de villkor som anges i artiklarna 14, 15 och 16 samt 19–25.

2.   Det skall vara förbjudet för fiskefartyg från tredjeland att fiska efter, behålla ombord, lasta om och landa följande arter i alla gemenskapens vatten:

6.

Bilagorna IA, IB, IIA, IIB, IIC och IV skall ändras i enlighet med texten i bilaga I till denna förordning.

8.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 345/24

(1)

Europeiska gemenskapen är avtalsslutande part i konventionen om skydd av flyttande vilda djur (nedan kallad ”Bonnkonventionen”) (2).

(2)

I artikel IV i Bonnkonventionen fastställs att det skall ingås regionala överenskommelser, vilka för arter med ogynnsam skyddsstatus (arter i bilaga II) bör ingås så snart som möjligt.

(3)

Det krävs omedelbara insatser för att förbättra bevarandestatusen för de vattenfågelarter som använder flyttvägarna i Afrika och Eurasien, vilka omfattas av bilaga II, samt för att samla in information som underlag för goda förvaltningsbeslut.

(4)

Den första partskonferensen i Bonnkonventionen beslutade att utarbeta ett avtal om bevarande av västpalearktiska arter av Anatidae. Utkastet till avtal har senare utvidgats och döpts om så att andra arter av flyttande vattenfåglar omfattas.

(5)

På det område som är relevant för detta avtal har gemenskapen antagit rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (3) och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (4).

(6)

Kommissionen deltog på gemenskapens vägnar, och i enlighet med de förhandlingsdirektiv som lämnats av rådet den 7 juni 1995, i det förhandlingsmöte som ägde rum den 12-16 juni 1995 i Haag. Vid detta möte antogs med konsensus avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (nedan kallat ”avtalet”).

(7)

Avtalet öppnades för undertecknande från och med den 16 oktober 1995. Det undertecknades på gemenskapens vägnar den 1 september 1997. Det trädde i kraft den 1 november 1999.

(8)

I artikel X i avtalet föreskrivs det att ändringar av bilagorna skall träda i kraft för alla parter 90 dagar efter det partsmöte då de antas, förutom för de parter som lämnar in en reservation i enlighet med punkt 6 i avtalet.

(9)

Bilagorna till avtalet ändrades genom resolutioner vid parternas första möte i Kapstaden i Sydafrika i november 1999 och vid parternas andra möte i Bonn i Tyskland i september 2002.

(10)

Avtalet bör godkännas.