16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 2375/2002 av den 27 december 2002 om öppnande och förvaltning av gemenskapstullkvoter för vanligt vete av annan kvalitet än hög från tredje länder (2) fastställs tre delkvoter för olika ursprung. Delkvot III avser andra tredjeländer än Förenta staterna och Kanada. Den är fördelad på fyra kvartalsvisa trancher. Tranch nr 4 omfattar perioden 1 oktober–31 december.

(2)

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 2375/2002 skall de importlicenser som utfärdas inom ramen för förordningen vara giltiga under en period på 45 dagar efter dagen för det faktiska utfärdandet.

(3)

Enligt artikel 5.1 tredje stycket och artikel 9 första stycket led a i förordning (EG) nr 2375/2002, skall det i importlicensen anges endast ett ursprungsland, och den skall vara giltig endast för produkter från det landet.

(4)

Efter den 1 oktober 2006 har det förekommit störningar av importen av vanligt vete till gemenskapen från Ukraina till följd av att Ukraina har infört åtgärder för kontroll och begränsning av sin export. Som en följd av detta hindras aktörerna, åtminstone delvis, från att uppfylla sina åtaganden med avseende på de importlicenser i vilka Ukraina anges som ursprungsland.

(5)

För att inte dessa aktörer skall drabbas och för att säkerställa ett korrekt utnyttjande av denna kvot, bör det införas en viss flexibilitet i utnyttjandet av de utfärdade licenserna. Därför bör man, genom avvikelse från förordning (EG) nr 2375/2002, förlänga deras giltighet till slutet av 2006 och tillåta utnyttjandet av licenserna för import av vanligt vete från andra tredjeländer än Ukraina, utom Förenta staterna och Kanada.

(6)

Importlicenser som utfärdats från och med den 1 oktober 2006 för import av vanligt vete av annan kvalitet än hög (KN-nummer 1001 90 99), inom ramen för delkvot III (löpnummer 09.4125) enligt artikel 3 i ovannämnda förordning, upphör att gälla från och med den 16 november 2006. De ändringar som fastläggs i den här förordningen bör därför börja gälla snarast möjligt. Den här förordningen bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

a)

Vilka kvantiteter (ton) som har importerats i enlighet med de importlicenser som avses i artikel 1.

b)

Uppgift om vilka licenser som har utnyttjats för importen och utfärdandedatum för dessa.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/5

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1579/2006 (2) inleds ett anbudsförfarande som fastställer de vägledande exportbidragssatserna och kvantiteterna för de exportlicenser som kan utfärdas inom ramen för system A3.

(2)

På grundval av de anbud som lämnats in skall de maximala exportbidragssatserna fastställas liksom de procentsatser som skall gälla för de kvantiteter för vilka anbuden ligger på samma nivå som dessa maximisatser.

(3)

När det gäller tomater, apelsiner, citroner, bordsdruvor och äpplen är den maximala bidragssats som krävs för att utfärda licenser för den vägledande kvantiteten, inom ramen för de kvantiteter som anges i anbuden, inte mer än en och en halv gång större än den vägledande bidragssatsen.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/7

(1)

I artikel 10 i förordning (EG) nr 1784/2003 föreskrivs att när de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen importeras, skall de tullsatser som föreskrivs i den gemensamma tulltaxan tas ut. För de produkter som avses i punkt 2 i denna artikel skall emellertid importtullen vara lika med det interventionspris som gäller för dessa produkter vid importen ökat med 55 %, minskat med det cif-importpris som gäller för försändelsen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall cif-importpriserna beräknas på grundval av de representativa priserna för produkten i fråga på världsmarknaden.

(3)

I förordning (EG) nr 1249/96 fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1784/2003 vad avser importtullar inom spannmålssektorn.

(4)

Importtullarna skall tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

För att få systemet för importtullar att fungera normalt bör vid beräkningen av dessa tullar de representativa marknadskurser som fastställs under en referensperiod fortsätta att tillämpas.

(6)

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1249/96 medför att det skall fastställas importtullar enligt bilaga I i denna förordning.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/10

(1)

I rådets förordning (EG) nr 51/2006 av den 22 december 2005 om fastställande för år 2006 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2006.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2006 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/12

(1)

För att säkra den miljömässiga integriteten för gemenskapens system för handel med utsläppsrätter föreskrivs i direktiv 2003/87/EG att medlemsstater som fungerar som värd för projektverksamhet enligt de flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) skall se till att inga utsläppsminskningsenheter (ERU) eller certifierade utsläppsminskningar (CER) utfärdas för minskningar eller begränsningar av växthusgasutsläpp från anläggningar som deltar i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, eftersom detta skulle medföra dubbelräkning av minskningar eller begränsningar av utsläpp.

(2)

Sådana minskningar eller begränsningar kan framför allt äga rum om en projektverksamhet för övergång till andra bränslen genomförs på en anläggning som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, om en projektverksamhet inom värmesektorn leder till sänkt produktion i en annan anläggning som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter eller om en projektverksamhet innebär att en vindkraftsanläggning eller vattenkraftsanläggning levererar elektricitet till elnätet och därmed ersätter elproduktion baserad på fossila bränslen.

(3)

Som ett erkännande av att medlemsstaterna före antagandet av artikel 11b.2 i direktiv 2003/87/EG kan ha förbundit sig att utfärda utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminskningar som medför dubbelräkning tillåter artikel 11b.3 och 11b.4 att utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar utfärdas till och med den 31 december 2012, även om projektverksamhetens minskningar eller begränsningar indirekt eller direkt minskar eller begränsar utsläppen från anläggningar som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, under förutsättning att samma antal utsläppsrätter annulleras.

(4)

Artikel 11b.3 och 11b.4 i direktiv 2003/87/EG skiljer mellan fall där det är möjligt att fastställa omfattningen av minskningarna eller begränsningarna för varje anläggning som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter och som påverkas av projektverksamheten (direkta minskningar eller begränsningar) och fall där minskningarnas eller begränsningarnas omfattning endast kan fastställas för en grupp anläggningar som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter (indirekta minskningar eller begränsningar).

(5)

När det gäller direkta minskningar eller begränsningar är det verksamhetsutövaren vid den anläggning där minskningen eller begränsningen äger rum som har ansvaret för att annullera utsläppsrätter som motsvarar den mängd utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar som utfärdats för sådana minskningar eller begränsningar. När det gäller indirekta minskningar eller begränsningar har de nationella myndigheterna ansvaret för att annullera dessa utsläppsrätter i det nationella registret för den medlemsstat som utfärdar utsläppsminskningsenheterna och de certifierade utsläppsminskningarna.

(6)

Det lämpligaste sättet att redovisa minskningar eller begränsningar i en anläggning som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter vilka är resultatet av en viss projektverksamhet är att beräkna dessa minskningars andel av de totala planerade utsläppsminskningarna eller utsläppsbegränsningarna för denna projektverksamhet, såsom fastställts genom den baslinjen. Om det i samband med indirekta minskningar eller begränsningar inte går att fastställa den omfattningen av minskningarna för enskilda anläggningar som omfattas av gemenskapens system för handel med utsläppsrätter bör man göra en uppskattning av minskningarnas eller begränsningarnas omfattning i förhållande till de totala minskningar eller begränsningar som orsakas av projektverksamheten och som skulle medföra dubbelräkning.

(7)

Genom gemenskapens system för handel med utsläppsrätter åläggs medlemsstaterna att till kommissionen anmäla den totala mängd utsläppsrätter som man enligt sina nationella fördelningsplaner avser att fördela för perioden 2008–2012. Anmälan skall göras 18 månader innan perioden inleds. Den exakta mängden utsläppsminskningar eller utsläppsbegränsningar som genereras av enskilda projektverksamheter fastställs dock årsvis och i efterhand.

(8)

I den nationella fördelningsplanen för perioden 2008–2012 bör en reserv upprättas för varje medlemsstat som fungerar som värd för sådan verksamhet inom ramen för Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer som skulle kunna medföra dubbelräkning. Där bör man förteckna varje godkänd projektverksamhet och de utsläppsminskningar eller utsläppsbegränsningar som förväntas i anläggningar som deltar i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter och för vilka utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminskningar bör utfärdas av medlemsstaten (”projektminskningar inom sektorer som omfattas av handeln”). Tabellen över reserven bör också innehålla alla upplysningar som krävs för att fastställa omfattningen av de ”projektminskningar inom sektorer som omfattas av handeln” som förväntas för varje projektverksamhet för vilken medlemsstaten fungerar som värd.

(9)

I den nationella fördelningsplanen för perioden 2008–2012 bör också en annan reserv upprättas för varje medlemsstat som avser att fungera som värd för sådan verksamhet inom ramen för Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer som skulle kunna medföra dubbelräkning. Där bör man ange planerad projektverksamhet och de utsläppsminskningar eller utsläppsbegränsningar som verksamheten väntas medföra i anläggningar som deltar i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter och för vilka utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminskningar bör utfärdas av medlemsstaten (”projektminskningar inom sektorer som omfattas av handeln”). Tabellen över reserven bör också innehålla alla upplysningar som krävs för att fastställa omfattningen av de ”projektminskningar inom sektorer som omfattas av handeln” som förväntas för planerad projektverksamhet för vilken medlemsstaten kommer att fungera som värd.

(10)

Utsläppsminskningsenheter eller certifierade utsläppsminskningar som motsvarar ”projektminskningar inom sektorer som omfattas av handeln” får utfärdas till och med den 31 december 2012. Detta bör varje gång anmälas till kommissionen.

(11)

I sina nationella fördelningsplaner bör medlemsstater som fungerar som värd, eller avser att fungera som värd, för sådan verksamhet inom ramen för Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer som skulle kunna medföra dubbelräkning ange utsläppsprognoserna för verksamheter som omfattas av direktiv 2003/87/EG, både med och utan effekterna av de förväntade projektminskningarna inom sektorer som omfattas av handeln.

(12)

När medlemsstaterna utarbetar metoderna för att fastställa tilldelningen till enskilda anläggningar inom ramen för sina nationella fördelningsplaner bör de ta hänsyn till alla förväntade minskningar eller begränsningar genom projektverksamhet som påverkar en anläggning eller verksamhet och som skulle medföra dubbelräkning.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/18

(1)

Den 11 januari 2006 meddelade kommissionen, i enlighet med artikel 5 i grundförordningen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare med ursprung i Folkrepubliken Kina, Sydkorea, Malaysia, och Thailand (de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som inlämnades den 29 november 2005 av Taskforce against unfair business in Europe (TUBE) (”klaganden”) som företrädare för två tillverkare (”de klagande tillverkarna”), nämligen AB Ekranas (”Ekranas”) och Ecimex Group A.S. (”Ecimex”), som svarar för en betydande del av den sammanlagda gemenskapstillverkningen av katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare med ursprung i de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, de gemenskapstillverkare som nämns i klagomålet, andra kända gemenskapstillverkare, myndigheterna i de berörda exporterande länderna samt de exporterande tillverkare, importörer och intresseorganisationer som den visste var berörda av inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Klaganden, andra gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning enligt artikel 17 i grundförordningen.

(6)

För att kommissionen skulle kunna besluta om det var nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande för exportörerna i Kina och, i så fall, kunna göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare att ge sig till känna och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden den 1 januari 2005 till den 31 december 2005.

(7)

Bara två exporterande tillverkare i Kina gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom den fastställda tidsfristen. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen att det inte var nödvändigt med ett stickprov avseende de exporterande tillverkarna i Kina.

(8)

För att exporterande tillverkare i Kina, om de så önskade, skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen dessutom blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status respektive individuell behandling till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda, liksom till de kinesiska myndigheterna. Två exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen.

(9)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från två exporterande tillverkare i Kina, en exporterande tillverkare i vardera Sydkorea, Malaysia och Thailand, en importör i gemenskapen som var en kinesisk och en koreansk exportör närstående, en handlare i ett annat land än det berörda landet eller gemenskapen och som var en kinesisk tillverkare närstående, tre gemenskapstillverkare och en icke-närstående användare i gemenskapen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sina preliminära fastställanden om dumpning, därav följande skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2005–31 december 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller, i tabeller, ”UP”). Undersökningen av hur de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada hade utvecklats omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(12)

Den berörda produkten är katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare, inbegripet katodstrålebildrör för videomonitorer, av alla storlekar med ursprung i Kina, Sydkorea, Malaysia och Thailand (nedan kallad ”den berörda produkten”), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 8540 11 11, 8540 11 13, 8540 11 15, 8540 11 19, 8540 11 91 och 8540 11 99.

(13)

Den berörda produkten kan ha ett diagonalmått på skärmen (dvs. den aktiva delen av bildröret mätt i en rak linje) av vilken storlek som helst och en bildskärm med ett förhållande mellan bredd och höjd av vilken storlek som helst och en punkttäthet (dvs. avståndet mellan två linjer i samma färg mitt på skärmen) av minst 0,4 mm. Vidare kan produkterna specificeras genom hur platta deras bildrör är: Den kolvformade typen (inklusive semi flat/full square), den nästan platta eller helt platta typen samt den typ som kallas flat-slim. De kan fungera med en frekvens på 50, 60 eller 100 Hz. Dessa produkter monteras huvudsakligen, men inte enbart, i färgtelevisionsmottagare.

(14)

Den berörda produkten betecknas vanligen som 14-tums, 15-tums, 20-tums rör osv., beroende på skärmens diagonalmått och saluförs också i tum. Vanligen, såsom i fallet för de klagande gemenskapstillverkarna, säljs den på marknaden som ett färdigt rör. En del exporterande tillverkare sålde emellertid katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare som inte var färdiga, dvs. utan en eller flera komponenter, vanligtvis avböjningsenheten. I dessa fall kallas bildrören för ”nakna” rör. Det framgår av undersökningen att dessa rör har alla grundläggande fysiska och tekniska egenskaper hos ett färdigt katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare. Följaktligen är de att betrakta som samma produkt som de färdiga katodstrålebildrören för färgtelevisionsmottagare.

(15)

Det fanns ingen skillnad mellan de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna och användningsområdena hos den berörda produkten och de katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare som tillverkades och såldes på respektive hemmamarknader i Kina, Sydkorea, Thailand och Malaysia, som också användes som jämförbart land, och de produkter som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapsindustrin.

(16)

De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen. Dessa kriterier är i korthet följande:

(18)

Två exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade inom tidsfristen in ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status. En ansökan om marknadsekonomisk status lämnades in av ett företag i Kina som är närstående en av de exporterande tillverkarna och involverat i tillverkningen av den berörda produkten. Gemenskapen har som praxis att undersöka huruvida en grupp av närstående företag som helhet uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status. När det gäller dessa tre företag inhämtade kommissionen alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen alla uppgifter som de lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(19)

Undersökningen visade att alla företag som ansökt om marknadsekonomisk status uppfyllde alla kriterier för att beviljas en sådan status.

(20)

De två exporterande tillverkare i Kina som beviljades marknadsekonomisk status är

(21)

Den allmänna metod som beskrivs nedan har tillämpats på alla exporterande tillverkare i Sydkorea, Malaysia och Thailand samt på de exporterande tillverkare i Kina som beviljades marknadsekonomisk status. I den efterföljande redovisningen av undersökningsresultaten beträffande dumpning när det gäller de berörda länderna redogörs därför endast för de aspekter som är specifika för det enskilda exporterande landet.

(22)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om varje enskild exporterande tillverkare hade en inhemsk försäljning av den berörda produkten till oberoende kunder som var representativ, dvs. om denna försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen.

(23)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företag vars inhemska försäljning överlag var representativ, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. Följande kriterier användes: diagonalmått på bildskärmen i tum, förhållandet mellan bredd och höjd, typen av rör (kolvformad, plattskärm eller flat-slim), punkttäthet i millimeter och frekvens.

(24)

För varje produkttyp som de exporterande tillverkarna sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som exporterades till gemenskapen fastställdes om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som exporterats till gemenskapen.

(25)

Kommissionen undersökte därefter för var och en av de exporterande tillverkarna i vart och ett av de exporterande länderna om den inhemska försäljningen av varje produkttyp, som sålts i representativa kvantiteter kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(26)

Detta skedde genom att andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder av varje exporterad produkttyp under undersökningsperioden fastställdes.

(27)

I fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(28)

I de fall där den lönsamma försäljningen av en viss typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga kvantiteter för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av det inhemska priset.

(29)

När de inhemska priserna för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet var kommissionen tvungen att använda en annan metod. Kommissionen använde i dessa fall ett konstruerat normalvärde enligt artikel 2.3 i grundförordningen.

(30)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen adderades de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden med dessa tillverkares egna genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. Vid behov justerades de uppgivna tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader innan de användes för bedömningen av om försäljningen ägt rum vid normal handel och för konstruktionen av normalvärdet.

(31)

Eftersom båda de samarbetande exporterande tillverkarna i Kina beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes normalvärdet i enlighet med den metod som anges i skälen 21–30, på grundval av de uppgifter som dessa tillverkare lämnat om sina inhemska priser och sin produktionskostnad för den berörda produkten. Normalvärdet kunde grundas på de faktiska inhemska priserna, eftersom företagen hade tillräcklig inhemsk försäljning av alla produkttyper som sålts vid normal handel. För en av de exporterande tillverkarna med en närstående tillverkare användes konsoliderade uppgifter om båda företagens inhemska priser och produktionskostnader när normalvärdet skulle fastställas.

(32)

Enligt artikel 2.7 i grundförordningen måste normalvärdet för de exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(33)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärdet för Kina använda Malaysia som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(34)

Ingen av de berörda parterna invände mot valet av Malaysia som jämförbart land.

(35)

Mot bakgrund av detta och också därför att Malaysia är en konkurrensutsatt marknad av representativ storlek, dras slutsatsen att Malaysia utgör ett lämpligt jämförelseland i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(36)

För den ende exporterande tillverkaren i vart och ett av ovanstående länder fastställdes normalvärdet i enlighet med den metod som anges i skälen 21–30. För den malaysiska tillverkaren kunde normalvärdet grundas på de faktiska inhemska priserna, eftersom företagen hade tillräcklig inhemsk försäljning av alla produkttyper som sålts vid normal handel. För den koreanska tillverkaren konstruerades normalvärdet för en av totalt två produkttyper som exporterats till gemenskapen och för den thailändska tillverkaren för den enda produkttypen. När det gäller den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Thailand, användes konsoliderade uppgifter om det företagets och det närstående företagets inhemska priser och produktionskostnader för att fastställa normalvärdet, eftersom dessa två företag fungerade som en helt integrerad affärsverksamhet för den berörda produkten. För en av de exporterande tillverkarna med närstående tillverkare, användes konsoliderade uppgifter om båda företagens inhemska priser och produktionskostnader för att fastställa normalvärdet.

(37)

När det gäller exportförsäljning till närstående slutanvändare (tillverkare av färgtelevisionsmottagare) i gemenskapen, medräknades inte denna försäljning vid beräkning en av dumpningsmarginalerna, eftersom den produkt som slutanvändarna tillverkade inte omfattades av undersökningen. Denna exportförsäljning var ganska liten (drygt 10 % av de berörda företagens sammanlagda EU-export) och försäljningen till de icke-närstående kunderna ansågs ge en representativ bild.

(38)

När den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(39)

När försäljningen gjordes via en närstående importör, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare. I dessa fall gjordes justeringar för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt för förväntad vinst.

(40)

När försäljningen skedde via en närstående handlare utanför gemenskapen fastställdes exportpriset på grundval av de första återförsäljningspriserna till oberoende kunder i gemenskapen.

(41)

En exporterande tillverkare i Kina sålde på export till gemenskapen antingen direkt till oberoende kunder eller via två närstående företag belägna i gemenskapen. Den andra exporterande tillverkarens exportförsäljning gick helt och hållet till oberoende kunder i gemenskapen via ett närstående företag beläget utanför gemenskapen.

(42)

Ett av de företag som är närstående den första exporterande tillverkaren samarbetade inte vid undersökningen, eftersom det inte besvarade det frågeformulär som är avsett för de närstående företag som är involverade i försäljning och marknadsföring av den berörda produkten avsedd för Europeiska gemenskapen. Den exporterande tillverkaren hävdade att försäljningen som gjorts via det företaget inte skulle anses som närstående försäljning med motiveringen att det inte längre fanns någon koppling mellan de berörda företagen. Åtminstone under undersökningsperioden fanns det i alla fall en rättslig förbindelse enligt definitionen i artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3), beroende på att företagen hade ett gemensamt moderbolag. Med tanke på att det uppenbarligen bara rörde sig om ett partiellt samarbete, upplyste kommissionen den exporterande tillverkaren om följderna av ett bristande samarbete och använde sedan de tillgängliga uppgifterna för fastställande av exportpriset för den försäljning som gjordes via detta icke-samarbetsvilliga närstående företag i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(43)

Den exporterande tillverkaren hävdade också att om man anser att de berörda företagen är närstående, borde man också anse den försäljning som görs via det icke-samarbetsvilliga företaget som är närstående den slutliga kunden som närstående-försäljning, med tanke på de avtal om ensamrätt som slutits mellan den slutliga kunden och den exporterande tillverkarens moderbolag och att försäljningen därför inte borde tas med vid beräkningen av dumpningsmarginalen. Eftersom de villkor som anges i artikel 143.2 i förordning (EEG) nr 2454/93 inte uppfyllts, ansågs emellertid försäljningen till den slutliga kunden som icke-närstående försäljning. På så sätt fastställdes försäljningspriserna till denna första oberoende kund genom att man till internpriset lade det prispåslag som man funnit hos den samarbetsvilliga närstående importören. För att fastställa exportpriset vid gemenskapens gräns, tillämpade man alltså de justeringar som gjorts när det gäller den samarbetsvilliga importören (kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal) på återförsäljningspriset enligt beräkningen ovan.

(44)

I brist på de oberoende importörernas samarbete och med tanke på att katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare ingår i samma sektor för ”bruna varor” som färgtelevisionsmottagare, ansågs det rimligt att för detta ändamål återgå till den vinstmarginal på 5 % som tilllämpats i antidumpningsförfarandet för färgtelevisionsmottagare (4).

(45)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten till gemenskapen via en närstående importör. Exportpriset fastställdes därför på grundval av återförsäljningspriset till oberoende kunder.

(46)

För justeringen användes den vinstmarginal som anges i skäl 44.

(47)

Den berörda produkten exporterades av båda de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(48)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna gjordes justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(49)

På denna grundval gjordes, där det var möjligt och skäligt, justeringar för skillnader i transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, provisioner, samt kostnader efter försäljning (garanti).

(50)

En exporterande tillverkare i Kina och den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Sydkorea begärde en justering för valutaomräkningar enligt artikel 2.10 j i grundförordningen. De hävdade att eftersom de lokala valutorna (den kinesiska yuan renminbi och den sydkoreanska won) försvagades gentemot euron under undersökningsperioden, borde man göra en motsvarande justering på det fakturerade beloppet för den exportförsäljning till gemenskapen som skett i euro. När detta undersöktes fann man tvärtom att båda valutorna förstärkts gentemot euron. Dessa påståenden befanns således vara irrelevanta och avvisades därför.

(51)

Samma exporterande tillverkare begärde en justering för olika handelsled i enlighet med artikel 2.10 d ii i grundförordningen, genom att hävda att all deras exportförsäljning till gemenskapen gick till distributörer, medan den inhemska försäljningen gick till slutanvändare. När detta undersöktes fann man att de första oberoende kunderna på båda marknaderna var slutanvändare. Detta påstående befanns således vara ogrundat och avvisades därför.

(52)

Samma samarbetsvilliga exporterande tillverkare begärde en justering för andra faktorer i enlighet med 2.10 k i grundförordningen. Företagen hävdade att de kraftiga prisfallen på katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare under undersökningsperioden beroende på konkurrensen från plattskärmar påverkade de inhemska priserna och exportpriserna olika. De gjorde gällande att orsaken till detta var att försäljningsvolymen på hemmamarknaden var jämnt utspridd under undersökningsperioden, medan exporten koncentrerad till en del av undersökningsperioden. Detta påstående kunde emellertid inte godtas, eftersom det inte gick att visa att denna faktor påverkade prisernas jämförbarhet eller att kunderna genomgående betalade olika priser på hemmamarknaden på grund av denna faktor.

(53)

Justeringar i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen gjordes också för skillnaderna i återbetalningen av mervärdesskatt i Kina, eftersom man fann att en lägre nivå på mervärdesskatt återbetalades vid exportförsäljning än vid inhemsk försäljning.

(54)

När det gäller en exporterande tillverkare i Kina som exporterade via sin närstående handlare utanför gemenskapen, gjordes enligt artikel 2.10 i i grundförordningen, en justering av exportpriset,eftersom denna handlare hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Justeringen enligt denna artikel uppgick till 2 % eftersom denna nivå ansågs rimlig för att avspegla de provisioner som betalats ut till oberoende agenter som varit involverade i handeln med den berörda produkten.

(55)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes för alla undersökta exporterande tillverkare dumpningsmarginalerna på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan.

(56)

Det har varit kommissionens praxis att för närstående exporterande tillverkare och exporterande tillverkare som tillhör samma koncern bara fastställa en enda vägd genomsnittlig dumpningsmarginal baserad på de individuella dumpningsmarginalerna. Detta beror framförallt på att beräkningen av individuella tullsatser skulle kunna uppmuntra till kringgående av antidumpningsåtgärderna genom att närstående exporterande tillverkare kanaliserar sin export till gemenskapen genom det företag som har den lägsta individuella dumpningsmarginalen.

(57)

I enlighet med denna praxis fastställdes en enda dumpningsmarginal för de exporterande tillverkare i Kina som tillhör samma grupp, dvs. Hua Fei Colour Display Systems Co., Ltd, och den närstående tillverkaren LG (55) Philips Shuguang Electronic Co., Ltd. På samma sätt fastställdes en enda dumpningsmarginal för de thailändska samarbetsvilliga exporterande tillverkare som tillhör samma grupp, dvs. CRT Display Technology Co., Ltd, och den närstående tillverkaren Thai CRT Co., Ltd.

(58)

För de exporterande tillverkare som varken besvarade kommissionens frågeformulär eller på annat sätt givit sig till känna fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(59)

I syfte att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginalen för alla icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare fastställdes först hur omfattande den bristande samarbetsviljan var. För detta ändamål jämfördes den exportvolym till gemenskapen som uppgivits av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med Eurostats importstatistik.

(60)

När det gäller Malaysia och Thailand, där den bristande samarbetsviljan var omfattande, dvs. mer än 80 %, ansågs det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till en nivå över den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Det finns skäl att anta att den omfattande bristen på samarbetsvilja beror på att de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i det undersökta landet i allmänhet hade dumpat sina priser i större utsträckning än vad någon samarbetsvillig exporterande tillverkare hade gjort. Dessutom fanns det inga indikationer på att någon icke-samarbetsvillig exporterande tillverkare bedrev dumpning i mindre utsträckning och det är viktigt att bristande samarbete inte premieras. Dumpningsmarginalerna fastställdes därför enligt de högsta marginaler som fastställts för representativa produkttyper från en samarbetsvillig tillverkare i de berörda länderna eller enligt de högsta marginaler som fastställts för representativa transaktioner som gjorts av en samarbetsvillig tillverkare i de berörda länderna.

(61)

När det gäller Sydkorea, visar den extremt låga samarbetsnivån, dvs. bara 2 % av den totala exportvolymen enligt Eurostats statistik, på en avsiktlig bristande samarbetsvilja när det gäller de största exporterande tillverkarna. Mot bakgrund av denna märkliga situation och i avsaknad av bättre uppgifter, ansågs det lämpligt att fastställa en dumpningsmarginal för de icke samarbetsvilliga exporterande företagen på samma nivå som den dumpningsmarginal för en representativ produkttyp som anges i klagomålet, nämligen 15,0 %. Den dumpningsmarginal som anges i klagomålet kontrollerades genom en jämförelse med publicerade prislistor och Eurostats statistik.

(62)

När det gäller Kina, var graden av samarbetsvilja mycket hög, eftersom de exportvolymer som enligt uppgift från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna exporterats till gemenskapen under undersökningsperioden var större än importvolymerna enligt Eurostats uppgifter och det fanns alltså ingen anledning att tro att någon exporterande tillverkare avsiktligt avstod från att samarbeta. För att skilja mellan de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna som alla beviljats marknadsekonomisk status och potentiella kinesiska exporterande tillverkare som inte samarbetade i undersökningen, ansågs det lämpligt att fastställa en landsomfattande dumpningsmarginal för Kina baserad på en jämförelse mellan exportpriserna på de mest sålda representativa produkttyperna enligt Eurostats uppgifter och normalvärdet på samma produkttyper i det jämförbara landet.

(63)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, uppgår till följande:

(64)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av sju tillverkare i gemenskapen. Fyra av dessa tillverkare är emellertid närstående exportörerna i de berörda länderna. På så sätt kan de fyra företagen skyddas från de negativa konsekvenserna av den skadevållande dumpningen på grund av sitt förhållande till exportören. Detta belyses också av det faktum att dessa tillverkare inte samarbetade i förfarandet. Det ansågs därför lämpligt att undanta deras tillverkning från gemenskapsproduktionen och också undanta dem från definitionen av gemenskapsindustrin. Två av dessa fyra tillverkare har dessutom upphört med tillverkningen för gott efter undersökningsperioden.

(65)

Tillverkningen hos dessa tre tillverkare, dvs. Ekranas, Ecimex och Thomson, utgör därför gemenskapens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(66)

Såsom anges i skäl 2 ingavs klagomålet på två gemenskapstillverkares vägnar, dvs. Ekranas och Ecimex. Det konstaterades att dessa klagande står för en betydande del av den sammanlagda tillverkningen i gemenskapen av den berörda produkten, i detta fall omkring 40 %.

(67)

Det bör noteras att de båda klagandena, som tillverkade den likadana produkten under undersökningsperioden, upphörde med tillverkningen och inledde ett konkursförfarande under första halvåret 2006. Eftersom konkursförfarandet fortfarande pågår, är det oklart om Ekranas och Ecimex kommer att återuppta sin tillverkning av katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare. Efter inledandet av förfarandet meddelade Thomson kommissionen att de stöder klagomålet från Taskforce against unfair business in Europe (TUBE) och samarbetade sedan i undersökningen. Eftersom det saknas uppgifter om huruvida dessa två tillverkare har upphört för gott med sin verksamhet, anses Ekranas och Ecimex fortfarande vara en del av gemenskapsindustrin. Ekranas, Ecimex och Thomson anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(68)

Gemenskapens förbrukning fastställdes på grundval av den försäljningsvolym som gemenskapsindustrins egna produktion utgör på gemenskapsmarknaden, försäljningsvolymer från de andra tillverkarna och uppgifter om importvolym från Eurostat.

(69)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade gemenskapsmarknaden för den berörda produkten med ungefär 14 %. Förbrukningen i gemenskapen låg på cirka 9,5 miljoner enheter 2002 och på cirka 8,2 miljoner enheter under undersökningsperioden. Närmare bestämt minskade den med 2 % 2003, ökade med 7 procentenheter 2004 och minskade plötsligt med nära 20 procentenheter under undersökningsperioden.

(70)

Efter det att uppgifter om de provisoriska avgörandena lämnats ut, ifrågasatte klaganden den metod som kommissionen använt för att fastställa förbrukningen. Närmare bestämt hävdade klaganden att i) på grundval av uppgifterna i skäl 64, att det verkade som om all försäljning som gjorts av de gemenskapstillverkare som var närstående exportörerna i de berörda länderna undantagits från beräkningen av förbrukningen och från skadeanalysen, och att ii) vissa volymer av företagsintern försäljning som hade levererats av en av de tre gemenskapstillverkare som nämns i skäl 67 felaktigt hade undantagits vid beräkningen av förbrukningen, trots att de borde varit med.

(71)

När det gäller påståendet under i måste man lägga märke till att det i skäl 64 bara hänvisas till definitionen av gemenskapsindustrin och gemenskapens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen, och alltså inte till beräkningen av gemenskapens totala förbrukning. När det gäller fastställandet av gemenskapens totala förbrukning, inkluderades försäljningen från de tillverkare som uteslöts från definitionen av gemenskapsindustrin och deras tillverkning. Det framgår också tydligt av skäl 68 och från de särskilda uppgifter som klaganden fått, att försäljningsvolymerna i fråga uppgick till ungefär 3 miljoner enheter under undersökningsperioden. Vid fastställandet av förbrukningen har man därför inkluderat försäljningen från alla tillverkare i gemenskapen som klaganden och kommissionen vet var verksamma under perioden 2002 och fram till undersökningsperioden. De tillverkare som inte ingick i definitionen av gemenskapsindustrin kunde emellertid inte inkluderas vid bedömningen av gemenskapsindustrins situation, helt enkelt därför att de enligt artikel 4.1 i grundförordningen inte ansågs ingå i denna. Påstående i avvisas således.

(72)

När det gäller påståendet under ii stämmer det helt och hållet att kommissionen undantog viss försäljning från beräkningen av förbrukningen och från analysen av vissa viktiga skadeindikatorer, nämligen försäljningsvolym, marknadsandel och lönsamhet, eftersom försäljningen ansågs vara företagsintern. Det är sedan länge rådande praxis att kommissionen skiljer företagsintern försäljning från försäljning på den öppna marknaden, därför att det bara är försäljningar på den öppna marknaden som konkurrerar med varandra (5). På motsatt sätt konkurrerar inte den företagsinterna försäljningen med de produkter som säljs på den öppna marknaden och påverkas därför inte av den dumpade importen. I denna särskilda industri har de flesta tillverkarna av den likadana produkten (till skillnad från klagandena) också verksamhet inom industrin i ett senare led, nämligen vidarebearbetningen av TV-bildröret till en TV-mottagare. Till exempel undantog kommissionen från analysen den företagsinterna försäljningen från Sony, och detta tillvägagångssätt stöddes av klaganden. Samma metod har genomgående använts på alla gemenskapstillverkare, antingen de är en del av gemenskapsindustrin eller anses som övriga gemenskapstillverkare i enlighet med skäl 64.

(73)

Rörande de särskilda volymer av företagsintern försäljning som nämns under påstående ii, noterade kommissionen att den bildrörsfabrik som idag ingår i Thomson Displays Polska Sp. Zo.o, Piaseczno, Polen, fram till juli 2004 tillsammans med TV-fabriken i Zyrardow, Polen, utgjorde en enda rättslig enhet, nämligen företaget TMM Polska, som i sin tur var ett helägt dotterbolag till Thomson SA. Utifrån sin gängse praxis bedömde kommissionen att det här rörde sig om en integrerad tillverkare och att leveranser av den likadana produkten från Piaseczno-fabriken för bildrör till Zyrardow-fabriken för TV-mottagare utgjorde en intern överföring och att det således rörde sig om företagsintern försäljning till överföringspriser. Klaganden tillstod i själva verket att det rörde sig om en prissättning för överföring när man uttalade att ”förhållandet mellan Thomson Display och Thomson's CTV display kanske påverkade priserna, men det påverkade i alla fall inte kvantiteterna”. Kommissionen bekräftar därför att dessa överföringar inte kan betraktas som överföringar på den fria marknaden.

(74)

Till sist bör man av tydlighetsskäl notera att även om den företagsinterna försäljningen skulle inkluderas i förbrukningen (se tabellen nedan), är det bara de sammanlagda nivåerna som skulle ändras, medan tendensen, nämligen en väsentligt vikande efterfrågan under undersökningsperioden, skulle förbli mycket lik den som beskrivs under skäl 69. Påståendet under ii avvisas således.

(75)

Kommissionen undersökte huruvida en sammantagen bedömning borde göras av importen från de berörda länderna på grundval av de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen. Kommissionen kontrollerade att i) den dumpningsmarginal som fastställts för varje land översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och att ii) konkurrensvillkoren för de importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten är desamma.

(76)

Det ska först och främst noteras att uppgifterna rörande Beijing Matsushita Color CRT Co., Ltd, och LG Philips Display Korea Co., Ltd, dvs. de två exporterande tillverkarna i de berörda länderna som konstaterats inte ha dumpat den berörda produkten, helt och hållet har undantagits från nedanstående analys, som enbart gäller dumpad import. Upplysningsvis kan nämnas att importvolymen från de ovan nämnda två företagen var marginell under undersökningsperioden, eftersom den låg på betydligt under 1 % av gemenskapens förbrukning.

(77)

Den dumpningsmarginal som fastställts för vart och ett av de berörda länderna översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och importvolymen från dessa länder var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen, eftersom deras marknadsandelar under undersökningsperioden uppgick till mellan 3,6 % och 6,5 %, beroende på land. När det gäller konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana gemenskapsprodukten, fann man att konkurrensvillkoren var desamma. Detta bevisades av det faktum att den berörda produkten som importerades från de berörda länderna och den likadana produkten som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden var likadana, konkurrerar med varandra och distribueras via samma handelskanaler. Dessutom var alla importvolymer stora och resulterade i betydande marknadsandelar.

(78)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs alla kriterierna i artikel 3.4 i grundförordningen vara uppfyllda. Den dumpade importen från de berörda fyra länderna bedömdes därför sammantaget.

(79)

Den dumpade importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna var knappt 1,6 miljoner enheter under undersökningsperioden, vilket är nästan samma nivå som 2002. Denna synbarliga stabilitet döljer stora olikheter mellan 2003, 2004 och undersökningsperioden. Importen ökade med 44 % 2003, minskade med 3 procentenheter 2004 och minskade med ytterligare 44 procentenheter under undersökningsperioden.

(80)

Exportörernas marknadsandel i de berörda länderna ökade från 17 % 2002 till 19,4 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen ökade i ett slag med nära 8 procentenheter 2003, minskade med ungefär 2 procentenheter 2004 och minskade med ytterligare 3,5 procentenheter under undersökningsperioden. Det faktum att marknadsandelen för importen från de berörda länderna var högre under undersökningsperioden än 2002, trots att importvolymen under undersökningsperioden var lägre än 2002, kan förklaras av en plötslig minskning av förbrukningen (se skäl 69).

(81)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade genomsnittspriset vid import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna med 24 %. Närmare bestämt sjönk priset med 15 % 2003, med ytterligare 21 procentenheter 2004, för att återigen öka med 12 procentenheter under undersökningsperioden.

(82)

Det gjordes en jämförelse mellan de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga vägda försäljningspriser i gemenskapen för en jämförbar modell av den berörda produkten. För detta ändamål jämfördes gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, med importpriserna vid gemenskapens gräns, efter justering för lossning och tullklarering, för produkter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan -37 % (dvs. priset underskreds inte alls) och 13 %, beroende på exportör. Underskridandet var överlag mycket måttligt. Eurostats uppgifter visar emellertid att priserna på den dumpade importen från de berörda länderna under åren före undersökningsperioden var betydligt lägre än gemenskapsindustrins priser.

(83)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som var av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(84)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins tillverkning med 5 %. Närmare bestämt minskade den med 8 procent 2003, med ytterligare 12 procentenheter 2004 och slutligen med hela 25 procentenheter under undersökningsperioden.

(85)

Produktionskapaciteten ökade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Den ökade med 4 % 2003, med ytterligare 19 procentenheter 2004 och slutligen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Detta motsvarar en ökning av investeringarna i maskiner.

(86)

Kapacitetsutnyttjandet uppgick till mellan 80 % och 85 % under 2002 och 2003, men sjönk sedan kraftigt till 61 % under undersökningsperioden.

(87)

Mellan 2002 och undersökningsperioden var det stora variationer när det gäller antalet färdiga produkter i lager. Antalet minskade först kraftigt 2003, vilket återspeglar det gynnsamma ekonomiska klimatet under 2002 och 2003, och ökade sedan kraftigt i slutet av 2004, till följd av en plötslig efterfrågeminskning. Under undersökningsperioden anpassades nivån på den faktiska produktionen nedåt, (se ovan) och nivån på det utgående lagret blev åter mer hållbar.

(88)

Försäljningen av gemenskapsindustrins egen tillverkning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden ökade först med 6 % under 2003, ökade med ytterligare 16 procentenheter 2004 för att därefter minska med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Överlag ökade under skadeundersökningsperioden försäljningsvolymen med 16 %. Det stora gapet mellan produktionsvolymen och den inhemska försäljningen förklaras av det faktum att ungefär två tredjedelar av gemenskapsindustrin tillverkning går på export utanför gemenskapen.

(89)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade stadigt med ungefär 10 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden. Närmare bestämt var den nära 28 % 2002, steg till 30 % 2003 och till 32 % 2004, för att sedan öka till 38 % under undersökningsperioden. Denna ökning av marknadsandelen måste ses mot bakgrund av en minskande förbrukning i gemenskapen, såsom beskrivs i skäl 69.

(90)

Mellan 2002 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen minskade med 14 %, ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med 16 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden tappade gemenskapsindustrin cirka 10 procentenheter av marknadsandelen samtidigt som den dumpade importen vann cirka 2,4 procentenheter av marknadsandelen.

(91)

Antalet anställda inom gemenskapsindustrin sjönk med omkring 10 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Sysselsättningsnivån minskade med 4 % mellan 2002 och 2003, ökade med 6 procentenheter 2004, men minskade med 12 procentenheter under undersökningsperioden, delvis beroende på att tillverkningen minskade.

(92)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins arbetskraft, mätt som produktion (i enheter) per sysselsatt person och år, ökade med 12 % 2003, ökade med ytterligare 6 procentenheter 2004 och minskade till sist med 12 procentenheter under undersökningsperioden. Produktionsvolymen anpassades omedelbart när marknaden krympte under undersökningsperioden, men som oftast är fallet anpassades inte arbetsstyrkan lika snabbt, vilket orsakade den konstaterade minskningen av produktiviteten.

(93)

Den genomsnittliga lönen per anställd under undersökningsperioden förblev på ungefär samma nivå som 2002. Närmare bestämt minskade den med 11 % 2003, med ytterligare 2 procentenheter 2004 för att till sist öka med 14 procentenheter under undersökningsperioden.

(94)

Priset per enhet för gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder minskade stadigt, och med sammanlagt 42 %, mellan 2002 och undersökningsperioden. Närmare bestämt minskade priserna med 25 % 2003, med ytterligare 9 procentenheter 2004 och slutligen med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden. Undersökningen visade att den dumpade importen bara marginellt eller inte alls underskred gemenskapsindustrins försäljningspris. För ett visst antal modeller var prisunderskridandet större än den genomsnittliga prisunderskridandemarginal som anges i skäl 82.

(95)

Under skadeundersökningsperioden minskade stadigt lönsamheten för försäljningen i gemenskapen av gemenskapens egen industriproduktion, uttryckt i procent av nettoförsäljningen. Lönsamheten minskade från 24 % 2002 till ungefär 18 % 2003 och till ungefär 10 % 2004. Gemenskapen gjorde under undersökningsperioden en förlust på – 3,6 %.

(96)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den gick ner från ungefär 17 % 2002 till – 2,1 % under undersökningsperioden.

(97)

Kassaflödet (netto) från den operationella verksamheten minskade också under skadeundersökningsperioden. Från en nivå på ungefär 175 miljoner euro 2002 minskade kassaflödet till ungefär 125 miljoner euro 2003, ökade igen till ungefär 141 miljoner euro 2004 för att sedan sjunka kraftigt till ungefär –25 miljoner euro under undersökningsperioden. Situationen försämrade så mycket att två av de företag som utgjorde gemenskapsindustrin förklarades i konkurs under första hälften av 2006, såsom anges i skäl 67. Bara Thompson kunde få finansiering från sitt moderbolag och på så sätt undvika en mer allvarlig ekonomisk situation. Ekranas och Ecimex kunde inte anskaffa kapital. Gemenskapsindustrins kapitalanskaffningsförmåga kommer i framtiden att allvarligt försämras på grund av den svaga efterfrågan.

(98)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i tillverkningen av den berörda produkten minskade stadigt mellan 2002 och undersökningsperioden. Den minskade med 14 % 2003, med ytterligare 25 procentenheter 2004 och slutligen med ytterligare 40 procentenheter under undersökningsperioden.

(99)

Verkningarna för gemenskapsindustrin av storleken på de faktiska dumpningsmarginalerna kan med hänsyn till importvolymen och priserna på importen från de berörda länderna inte anses vara försumbara.

(100)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2313/2000 (6) har åtgärder vidtagits på import av vissa katodstrålerör för färgtelevisionsapparater med ursprung i Indien och Sydkorea. Dessa åtgärder slutade att gälla den 21 oktober 2005. Åtgärderna i fråga gällde emellertid bara ett av de fyra företag som detta förfarande riktar sig till och av de fem KN-nummer som anges i skäl 12 berörs bara en del av KN-nummer 8540 11 11. Detta betyder att KN-nummer 8540 11 11 täcker ungefär 20 % av den produktomfattning som ingår i detta förfarande. Eftersom situationerna är så olika, är det därför svårt att dra någon slutsats om frågan om återhämtning från tidigare dumpning.

(101)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna med 3 %, men deras andel av gemenskapsmarknaden ökade med ungefär 2,4 procentenheter. Genomsnittspriserna för dumpad import från de berörda länderna var, enligt uppgifter från Eurostat, i allmänhet lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred emellertid inte priserna på importen från de berörda länderna gemenskapsindustrins priser med särskilt mycket. Såsom anges i skäl 82 var prisunderskridandet beräknat på det vägda genomsnittliga priset på mellan – 37 % och 13 % under undersökningsperioden beroende på vilket land och vilken exportör det gällde. Eurostats uppgifter visar emellertid att priserna på den dumpade importen från de berörda länderna under åren före undersökningsperioden var betydligt lägre än gemenskapsindustrins priser.

(102)

Det har konstaterats att gemenskapsindustrins situation försämrades påtagligt under skadeundersökningsperioden. För det första förklarades två av de tre företag som utgjorde gemenskapsindustrin i konkurs under första halvåret 2006. För det andra utvecklades de flesta skadeindikatorer negativt mellan 2002 och undersökningsperioden: produktionsvolymen minskade med 5 %, kapacitetsutnyttjandet med 25 %, sysselsättningen med 10 %, och försäljningspriset per enhet med 42 %. Lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet försämrades påtagligt och investeringarna minskade med 79 %. Försämringen av gemenskapsindustrins situation kom mycket plötsligt, eftersom den huvudsakligen inträffade under undersökningsperioden. Före undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins lönsamhet fortfarande på gott och väl över 10 %.

(103)

Vissa indikatorer utvecklades till synes positivt mellan 2002 och undersökningsperioden. Produktionskapaciteten ökade med 28 %, gemenskapsindustrins försäljningsvolym till gemenskapsmarknaden ökade med 16 % och gemenskapsindustrins marknadsandel ökade med tio procentenheter. Denna utveckling kunde emellertid inte hindra den kraftiga försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation som till sist ledde till de två gemenskapstillverkarnas konkurs.

(104)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(105)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt som denna skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, så att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(106)

Under undersökningsperioden svarade den dumpade importen från de fyra berörda länderna för en marknadsandel på hela 19,4 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna med ungefär 3 %, men deras andel av gemenskapsmarknaden ökade med 2,3 procentenheter, eftersom förbrukningen minskade ännu mer än importvolymen. Det är emellertid viktigt att notera att både volymen och marknadsandelen när det gäller den dumpade importen var som högst 2003 och att de sedan minskade kraftigt fram till undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var marknadsandelen för den dumpad importen 5,5 procentenheter lägre än 2003.

(107)

Genomsnittspriserna för dumpad import från de berörda länderna var, enligt uppgifter från Eurostat, i allmänhet lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden och utövade troligtvis ett tryck nedåt på dessa. Importpriserna minskade också avsevärt mellan 2002 och 2004, men återhämtade sig under undersökningsperioden med 12 procentenheter, såsom anges i skäl 81. Eftersom gemenskapsindustrin också hade sänkt sina försäljningspriser successivt under skadeundersökningsperioden underskred emellertid inte priserna på importen från de berörda länderna gemenskapsindustrins priser med särskilt mycket under undersökningsperioden, på grundval av en jämförelse mellan samma modeller. Beräknat på det vägda genomsnittliga priset var mycket riktigt prisunderskridandet på mellan – 37 % och 13 % under undersökningsperioden beroende på vilket land och vilken exportör det gällde. Medan det knappast fanns något prisunderskridande, fanns det hur som helst ett målprisunderskridande när det gäller den dumpade importen.

(108)

Såsom anges i skäl 102, kan man notera en stor skillnad i gemenskapsindustrins situation mellan perioden 2002–2003 och undersökningsperioden. Det är viktigt att notera att försämringen av gemenskapsindustrins situation kom mycket plötsligt, eftersom den huvudsakligen inträffade under undersökningsperioden. Före undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins lönsamhet fortfarande på gott och väl över 10 % och de flesta skadeindikatorer uppvisade fortfarande en positiv utveckling. Särskilt mellan 2002 och 2004 ökade produktionskapaciteten med 23 %, produktionsvolymen ökade med 20 %, gemenskapsindustrins försäljningsvolym till gemenskapsmarknaden ökade med 22 % och gemenskapsindustrins marknadsandel ökade från ungefär 28 % till ungefär 32 % vid en tidpunkt när marknaden fortfarande växte. Under undersökningsperioden när marknaden plötsligt krympte med 20 % på ett år ökade gemenskapsindustrins marknadsandel till och med till hela 38 %.

(109)

Vidare skall det noteras att gemenskapsindustrin uppnådde sin högsta lönsamhet 2002 och 2003 när försäljningspriserna redan hade minskat avsevärt, marknadsandelen var som lägst och volymen för den dumpade importen var som störst. Lönsamheten under undersökningsperioden gick inte ner förrän gemenskapsindustrins marknadsandel nått sin topp vid en tidpunkt när volymen för den dumpade importen minskade och priserna på den dumpade importen ökade.

(110)

Sammanfattningsvis kan den dumpade importen ha utövat ett nedåtgående tryck på gemenskapsindustrins försäljningspriser under hela perioden mellan 2002 och undersökningsperioden, vilket kan ha påverkat gemenskapsindustrins allmänna situation negativt. Såsom anges i skälen 103 och 104 försämrades dock gemenskapsindustrins situation plötsligt och radikalt under undersökningsperioden, efter att ha visat upp blandade resultat under åren före undersökningsperioden. Före undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins lönsamhet fortfarande på över 10 %. På samma sätt uppvisade de flesta skadeindikatorer fortfarande en positiv utveckling fram till undersökningsperioden. Mellan 2002 och 2004 ökade produktionskapaciteten med 23 %, produktionsvolymen med 20 %, gemenskapsindustrins försäljningsvolym till gemenskapsmarknaden med 22 % och gemenskapsindustrins marknadsandel gick upp från ungefär 28 % till ungefär 32 %, vid en tidpunkt när marknaden fortfarande växte. Man bör också komma ihåg att gemenskapsindustrin nådde sin högsta lönsamhet 2002 och 2003, när marknadsandelen var som lägst och volymen för den dumpade importen var på sin högsta nivå. Gemenskapsindustrins lönsamhet gick ner under undersökningsperioden, när marknadsandelen nådde sin topp och vid en tidpunkt när den dumpade importen faktiskt minskade, både när det gäller volym och marknadsandel (se skäl 101) och när priserna på den dumpade importen återhämtade sig. Å andra sidan var den enda nytillkomna faktorn för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden den kraftiga nedgången i efterfrågan med 20 %. Frånvaron av ett klart tidsmässigt samband mellan den försämrade situationen för gemenskapsindustrin och verkningarna av den dumpade importen ger stor anledning att tvivla på sambandet mellan hur importen utvecklades och gemenskapsindustrins situation. Följaktligen kan man inte dra slutsatsen att den dumpade importen spelat en avgörande roll när det gäller den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(111)

Flera berörda parter angav att nedgången i efterfrågan på bildrör för färgtelevisionsmottagare var orsaken till den plötsliga skada som drabbade gemenskapsindustrin.

(112)

Såsom framgår av skäl 69, föll förbrukningen av bildrör för färgtelevisionsmottagare under undersökningsperioden plötsligt med 20 %. Denna nedgång i förbrukningen var den enda parameter bland gemenskapsindustrins villkor som radikalt förändrades. Och detta sammanfaller också med en dramatisk försämring av gemenskapsindustrins situation. Undersökningen visade att den plötsliga nedgången i efterfrågan mycket riktigt inverkade negativt på gemenskapsindustrins situation, eftersom den plötsliga minskningen av gemenskapsindustrins lönsamhet och kassaflöde direkt orsakades av den krympande marknaden via en kostnadseffekt (förlust av produktivitet under undersökningsperioden såsom anges i skäl 92 och ökning av produktionskostnaderna per enhet) och en priseffekt (plötslig överskottskapacitet). Efterfrågan på bildrör för färgtelevisionsmottagare blev under undersökningsperioden fullständigt okänslig för priser, vilket bevisas av det faktum att det avsevärda prisfall som noterades mellan 2004 och undersökningsperioden inte ledde till någon som helst ökning av försäljningsvolymen. Tvärtom, efterfrågan har faktiskt gått ned med ungefär 20 %.

(113)

Undersökningen visade att nedgången i efterfrågan på bildrör för färgtelevisionsmottagare sammanfaller i tiden med att TV-mottagare med plattskärm (Liquid Crystal Display (LCD) och Plasma) trängde in på marknaden och ökade sin marknadsandel från 1 % 2002 till 28 % under undersökningsperioden. TV-mottagarna med plattskärm konkurrerar direkt med bildrör för färgtelevisionsmottagare och produkterna är helt utbytbara sinsemellan. Fastän tekniken i LCD och Plasma inte är helt ny, var det inte förrän under undersökningsperioden som priserna på plattskärms-TV sjönk påtagligt, dvs. med 44 % mellan 2001 och undersökningsperioden. Prisnedgången på plattskärms-TV har å ena sidan gjort dessa modeller mer attraktiva för konsumenterna, och därmed minskat efterfrågan på färgtelevisionsmottagare med katodstrålebildrör, och har å andra sidan utövat ett direkt pristryck på TV-mottagare med katodstrålebildrör, vilket medfört att man sänkt priserna på de senare för att kunna ta upp konkurrensen med de nya attraktiva plattskärmsmodellerna. Som ett exempel kan nämnas att TV-mottagare med plattskärm stod för 63 % av det totala värdet på de TV-mottagare som såldes i Förenade kungariket 2005, jämfört med 37 % 2004. Både resultatet av undersökningen och olika marknadsundersökningar tyder på att försäljningsvolymen på katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare var som störst 2004 och att efterfrågan gått stadigt ned sedan dess.

(114)

Uppgifterna tyder på att den dumpade importen hade utövat ett visst pristryck på gemenskapsindustrins priser och förmodligen också bidrog till den skadevållande situationen. Vid en mer ingående analys som särskilt baserades på utvecklingstendenserna under skadeundersökningsperioden, kunde det emellertid inte fastställas något orsakssamband, eftersom det inte fanns något klart tidsmässigt samband mellan den försämrade situationen för gemenskapsindustrin och utvecklingen när det gäller den dumpade importen.

(115)

Å andra sidan, och av större vikt, är att undersökningen visade ett tydligt tidsmässigt samband mellan den skada som gemenskapsindustrin vållats och den plötsliga och minskade efterfrågan på katodstrålebildrör för färgtelevisionsmottagare i gemenskapen.

(116)

Detta innebar en ökning av produktionskostnaderna och en ytterligare prisnedgång. Denna kraftiga nedgång sammanfaller helt och hållet med att plattskärmstekniken tränger in på marknaden. Slutsatsen blir att det inte går att fastställa att det enbart är den dumpade importen som orsakat väsentlig skada. Andra faktorer undersöktes i enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen och man konstaterade att skadan i stor utsträckning kan tillskrivas följderna av en plötslig och kraftig nedgång i efterfrågan samt ökad tillgång på plattskärmsteknik till konkurrenskraftiga priser.

(117)

Mot bakgrund av de slutsatser som dras i skälen 105–114 och enligt vilka det inte kan fastställas ett tillräckligt tydligt orsakssamband mellan den skada som gemenskapsindustrin lidit och den dumpade importen, anser kommissionen att det nuvarande antidumpningsförfarandet skall avslutas i enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen.

16.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/35

—

artikel 1.3 i förordning (EG) nr 1480/2003, nr 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 i tabellen, skall det

—

artikel 1.3 i förordning (EG) nr 1480/2003 nr 2, 3, 4, 5, 6 och 7 i tabellen, skall det