9.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/1

(1)

I syfte att effektivisera gemenskapens externa bistånd föreslås en ny ram för planering och tillhandahållande av stödinsatser. Denna förordning är ett av de generella instrument som direkt understöder Europeiska unionens yttre politik.

(2)

Europeiska rådet bekräftade vid sitt möte i Köpenhamn den 12–13 december 2002 att utvidgningen av Europeiska unionen innebär en viktig möjlighet att föra förbindelserna med grannländerna framåt på en grund av gemensamma politiska och ekonomiska värderingar och att Europeiska unionen förblir fast besluten att undvika nya skiljelinjer i Europa och att främja stabilitet och välstånd inom och bortom Europeiska unionens nya gränser.

(3)

Europeiska rådet upprepade vid sitt möte i Bryssel den 17–18 juni 2004 den vikt som det fäster vid förstärkt samarbete med dessa grannar, på grundval av partnerskap och gemensamt egenansvar samt gemensamma värderingar i fråga om demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

(4)

De privilegierade förbindelserna mellan Europeiska unionen och dess grannar bör bygga på åtaganden när det gäller gemensamma värderingar, inbegripet demokratins principer, rättstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna samt uppslutning kring principerna om marknadsekonomi, öppen, regelbaserad och rättvis handel, hållbar utveckling och fattigdomsminskning.

(5)

Det är viktigt att stöd genom denna förordning tillhandahålls i överensstämmelse med de internationella avtal och internationella konventioner i vilka gemenskapen, medlemsstaterna och partnerländerna är parter, och att det stödet ges med hänsyn till de allmänna principer i internationell rätt som är allmänt accepterade av parterna.

(6)

I östra Europa och i södra Kaukasien utgör partnerskaps- och samarbetsavtalen grunden för de avtalsmässiga förbindelserna. I Medelhavsområdet utgör Europa-Medelhavspartnerskapet (Barcelonaprocessen) en regional ram för samarbete, som kompletteras av ett nät av associeringsavtal.

(7)

Inom den europeiska grannskapspolitiken fastställer Europeiska unionen och partnerländerna ett antal prioriteringar gemensamt, vilka sedan införlivas i en rad gemensamt överenskomna handlingsplaner som täcker en rad centrala områden för särskilda insatser, inbegripet politisk dialog och reform, handel och ekonomisk reform, rättvis social och ekonomisk utveckling, rättsliga och inrikes frågor, energi, transport, informationssamhället, miljö, forskning och innovation, utveckling av det civila samhället samt kontakter mellan människor. Framsteg när det gäller att genomföra dessa prioriteringar kommer att bidra till att förverkliga partnerskaps- och samarbetsavtalens och associeringsavtalens fulla potential.

(8)

För att kunna stödja partnerländernas uppslutning kring gemensamma värderingar och principer och deras ansträngningar att genomföra handlingsplanerna bör gemenskapen kunna ge dessa länder bistånd och stödja olika former av samarbete dem emellan och mellan dem och medlemsstaterna med målet att bygga upp ett område med gemensam stabilitet, säkerhet och välstånd genom en omfattande ekonomisk integration och ett omfattande politiskt samarbete.

(9)

Ett viktigt mål för gemenskapens stöd är att främja politiska, ekonomiska och sociala reformer i alla grannländer. I Medelhavsområdet kommer man att arbeta för att uppnå detta mål inom ramen för den del av det strategiska partnerskapet med Medelhavsområdet och Mellanöstern som avser Medelhavsområdet. De relevanta delarna av Europeiska unionens strategi för Afrika kommer att beaktas i förbindelserna med grannländerna i Nordafrika.

(10)

Det är viktigt att det stöd som kommer att tillhandahållas utvecklingsländerna bland grannländerna inom den ram som fastställs i Europeiska grannskapspolitiken bör överensstämma med målen och principerna för Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik i enlighet med den gemensamma förklaringen ”Europeiskt samförstånd om utveckling” (2) som antogs den 20 december 2005 av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen.

(11)

Europeiska unionen och Ryssland har beslutat att utveckla sitt särskilda strategiska partnerskap genom att skapa fyra gemensamma områden, och gemenskapsstöd kommer att användas för att stödja utvecklingen av detta partnerskap och att främja gränsöverskridande samarbete vid gränsen mellan Ryssland och dess grannar i Europeiska unionen.

(12)

Den nordliga dimensionen utgör en ram för samarbetet mellan Europeiska unionen, Ryssland, Norge och Island, och det är viktigt att ekonomiskt bistånd från gemenskapen även används till att stödja verksamhet som bidrar till genomförandet av denna ram. De nya målen med denna politik kommer att fastställas i en politisk förklaring och ett politiskt ramdokument som kommer att utarbetas på grundval av de riktlinjer som godkändes av ministermötet om den nordliga dimensionen den 21 november 2005.

(13)

När det gäller partnerländerna i Medelhavsområdet bör stöd ges och samarbete äga rum inom ramen för det Europa–Medelhavspartnerskap som inrättades genom Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 och som bekräftades på tioårsdagen av Europa–Medelhavstoppmötet den 28 november 2005, varvid hänsyn bör tas till den överenskommelse som nåddes i det sammanhanget om att senast 2010 upprätta ett frihandelsområde för varor och inleda en asymmetrisk liberaliseringsprocess.

(14)

Det är viktigt att främja samarbete såväl vid Europeiska unionens yttre gräns som partnerländerna emellan, särskilt dem som ligger varandra nära geografiskt.

(15)

För att undvika att det uppstår nya skiljelinjer är det särskilt viktigt att undanröja hinder mot ett effektivt gränsöverskridande samarbete längs Europeiska unionens yttre gränser. Det gränsöverskridande samarbetet bör bidra till integrerad och hållbar regional utveckling i angränsande gränsregioner och en harmonisk regional integration i hela gemenskapen och med grannländerna. Detta mål kan bäst uppnås genom att man kombinerar mål för den yttre politiken med miljömässigt hållbar ekonomisk och social sammanhållning.

(16)

För att man skall kunna bistå partnerländerna i grannskapet att uppnå sina mål och för att främja samarbete mellan dem och medlemsstaterna är det önskvärt att upprätta ett enda politikstyrt instrument som ersätter en rad befintliga instrument. Därigenom säkerställs enhetlighet och programplanering och förvaltning av stödet förenklas.

(17)

Detta instrument bör även stödja gränsöverskridande samarbete mellan partnerländerna och medlemsstaterna och ge betydande effektivitetsvinster genom att verksamheten bedrivs via en enda förvaltningsmekanism och med en enda uppsättning förfaranden. Man bör utnyttja erfarenheter från genomförandet av grannskapsprogram under perioden 2004–2006 och verka enligt sådana principer som flerårig programplanering, partnerskap och samfinansiering.

(18)

Det är viktigt att de gränsregioner som tillhör länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som för närvarande deltar i ett gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och partnerländer får fortsätta att göra detta på grundval av sina egna resurser.

(19)

I denna förordning fastställs för perioden 2007–2013 en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (3).

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas enligt rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(21)

Förvaltningsförfarandet bör användas när tillämpningsbestämmelser för det gränsöverskridande samarbetet fastställs och när det antas strategidokument, handlingsprogram och särskilda åtgärder som inte tas upp i strategidokument och vars värde överstiger tröskelnivån på 10 000 000 EUR.

(22)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att främja närmare samarbete och gradvis ekonomisk integration mellan Europeiska unionen och dess grannländer inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av insatsens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23)

Denna förordning gör det nödvändigt att upphäva rådets förordningar (EEG) nr 1762/92 av den 29 juni 1992 om genomförandet av protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med icke-medlemsländer i Medelhavsområdet (5), (EG) nr 1734/94 av den 11 juli 1994 om ekonomiskt och tekniskt samarbete med Västbanken och Gaza (6) och (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet (7). Denna förordning kommer likaså att ersätta rådets förordning (EG, Euratom) nr 99/2000 av den 29 december 1999 om bistånd till partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien (8), vilken upphör att gälla den 31 december 2006.

a)

Främjande av politisk dialog och reform.

b)

Främjande av tillnärmning av lagstiftning för att höja standarden inom alla relevanta områden, särskilt för att främja partnerländernas gradvisa deltagande på den inre marknaden samt ökad handel.

c)

Stärkande av nationella institutioner och organ med ansvar för utarbetandet och det faktiska genomförandet av politiken på de områden som omfattas av associeringsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal och andra multilaterala avtal i vilka gemenskapen och/eller dess medlemsstater och partnerländer är parter och vars syfte är att uppnå de mål som anges i denna artikel.

d)

Främjande av rättsstatsprincipen och goda styrelseformer, inbegripet insatser för att öka effektiviteten i den offentliga förvaltningen och opartiskheten och effektiviteten inom rättsväsendet samt stöd till insatser mot korruption och bedrägerier.

e)

Främjande av alla aspekter av hållbar utveckling.

f)

Genomförande av regionala och lokala utvecklingsåtgärder i både landsbygds- och stadsområden för att minska obalanser och förbättra den regionala och lokala utvecklingskapaciteten.

g)

Främjande av miljöskydd, naturvård och hållbar förvaltning av naturresurserna, inbegripet sötvatten och marina resurser.

h)

Stöd till strategier för att minska fattigdomen för att bidra till att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål.

i)

Stöd till strategier för att främja social utveckling, social integration, jämställdhet, icke-diskriminering, sysselsättning och social trygghet, inbegripet skydd av migrerande arbetstagare, social dialog samt respekt för fackliga rättigheter och grundläggande arbetsnormer, inbegripet när det gäller barnarbete.

j)

Stöd till strategier för att främja hälsa, utbildning och yrkesutbildning, vilket inte enbart inbegriper åtgärder för att bekämpa de svåraste överförbara och icke-överförbara sjukdomarna och störningarna, utan också tillgången till tjänster och utbildning på hälsoområdet, inbegripet reproduktiv hälsa och spädbarnsvård för flickor och kvinnor.

k)

Främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna, inbegripet kvinnors och barns rättigheter.

l)

Stöd till demokratiseringsprocessen, bland annat genom att stärka den roll som det civila samhällets organisationer spelar och främja mediemångfald samt genom valövervakning och biträde i samband med val.

m)

Främjande av det civila samhällets utveckling och av icke-statliga organisationer.

n)

Främjande och utveckling av en marknadsekonomi, inbegripet åtgärder för att främja den privata sektorn och utvecklingen av små och medelstora företag, för att uppmuntra investeringar och främja världshandeln.

o)

Främjande av samarbetet inom energi-, telekommunikations- och transportsektorerna, inbegripet när det gäller sammankopplingar, nät och drift av dessa, och förbättring av säkerheten i samband med internationella transporter och energiåtgärder samt främjande av förnybara energikällor, effektivt energiutnyttjande och miljövänliga transporter.

p)

Stöd till åtgärder som syftar till att öka livsmedelssäkerheten för medborgarna, särskilt åtgärder på de sanitära och fytosanitära områdena.

q)

Åtgärder som säkerställer effektiv och säker gränsförvaltning.

r)

Stöd till reformer och förstärkning av kapaciteten på området för rättsliga och inrikes frågor, inbegripet i asyl-, migrations- och återtagandefrågor samt frågor som gäller bekämpning och förebyggande av människohandel, terrorism och organiserad brottslighet, inbegripet dess finansiering, penningtvätt och skattebedrägeri.

s)

Stöd till administrativt samarbete för att öka öppenheten och informationsutbytet på beskattningsområdet i avsikt att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande.

t)

Främjande av deltagande i gemenskapens verksamhet inom forskning och innovation.

u)

Främjande av samarbete mellan medlemsstaterna och partnerländerna inom högre utbildning och när det gäller rörlighet bland lärare, forskare och studerande.

v)

Främjande av mångkulturell dialog, kontakter mellan människor, inbegripet förbindelser med invandrargrupper som bor i medlemsstaterna, samarbete mellan civilsamhällen och kulturinstitutioner samt ungdomsutbyten.

w)

Stöd till samarbete som syftar till att skydda det historiska arvet och kulturarvet samt främjan dess utvecklingsmöjligheter, inbegripet genom turism.

x)

Stöd till partnerländernas deltagande i gemenskapens program och organ.

y)

Stöd till gränsöverskridande samarbete genom gemensamma lokala initiativ för att främja hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i gränsregionerna och integrerad territoriell utveckling över gemenskapens yttre gränser.

z)

Främjande av regionalt och subregionalt samarbete och integration, inbegripet där så är lämpligt, med länder som inte är berättigade till gemenskapsstöd enligt denna förordning.

aa)

Stöd i efterkrissituationer, inbegripet stöd till flyktingar och fördrivna personer samt stöd till katastrofberedskap.

bb)

Incitament till kommunikation och främjande av utbyte bland partnerländerna när det gäller åtgärder och verksamhet som finansieras inom ramen för programmen.

cc)

Åtgärder för att ta itu med gemensamma tematiska utmaningar på områden av gemensamt intresse och alla andra eventuella mål som är förenliga med denna förordnings tillämpningsområde.

a)

strategidokument som omfattar ett eller flera länder och som avser gränsöverskridande samarbete och fleråriga vägledande program enligt artikel 7, som inbegriper följande:

b)

Gemensamma operativa program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 9, årliga handlingsprogram enligt artikel 12 och särskilda åtgärder enligt artikel 13.

a)

Alla territoriella enheter som motsvarar Nuts 3-nivå eller likvärdig nivå utmed landgränserna mellan medlemsstater och partnerländer.

b)

Alla territoriella enheter som motsvarar Nuts 3-nivå eller likvärdig nivå utmed sjöförbindelser av större betydelse.

c)

Alla territoriella enheter i kustområden som motsvarar Nuts 2-nivå eller likvärdig nivå som gränsar till ett avrinningsområde som är gemensamt för medlemsstaterna och partnerländerna.

a)

ett gemensamt operativt program inte kan upprättas på grund av problem som uppstår i förbindelserna mellan de deltagande länderna eller mellan Europeiska unionen och ett partnerland,

b)

de deltagande länderna inte har förelagt kommissionen ett gemensamt operativt program senast den 30 juni 2010,

c)

partnerlandet inte undertecknar finansieringsöverenskommelsen senast i slutet av året efter programmets antagande,

d)

det gemensamma operativa programmet inte kan genomföras på grund av problem i förbindelserna mellan deltagande länder,

a)

Partnerländer och partnerregioner och deras institutioner.

b)

Decentraliserade enheter i partnerländerna, såsom regioner, departement, provinser och kommuner.

c)

Gemensamma organ som inrättats av partnerländerna, partnerregionerna och gemenskapen.

d)

Internationella organisationer, inbegripet regionala organisationer, samt FN-organ, FN-kontor och FN-uppdrag, internationella finansinstitut och utvecklingsbanker, i den mån de bidrar till att uppnå målen i denna förordning.

e)

Gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan, men bara när det gäller genomförande av sådana understödjande åtgärder som avses i artikel 16.

f)

Europeiska unionens byråer.

g)

Följande enheter och organ i medlemsstaterna, partnerländerna och partnerregionerna eller varje annat tredjeland, i enlighet med reglerna om tillträde till gemenskapens externa bistånd enligt artikel 21, förutsatt att de bidrar till att uppnå målen i denna förordning.

h)

Följande icke-statliga aktörer:

a)

att finansiera tekniskt stöd och målinriktade administrativa åtgärder, inbegripet samarbetsåtgärder med deltagande av experter från den offentliga sektorn i medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheter som är involverade i programmet,

b)

att finansiera investeringar och investeringsrelaterad verksamhet,

c)

bidrag till EIB eller andra finansförmedlare i enlighet med artikel 23 för lånefinansiering, kapitalinvesteringar, garantifonder eller investeringsfonder,

d)

skuldlättnadsprogram i undantagsfall och inom ramen för ett internationellt överenskommet program för skuldlättnader,

e)

sektorspecifikt eller generellt budgetstöd, om partnerlandets förvaltning av de offentliga utgifterna är tillräckligt öppen, tillförlitlig och effektiv och om partnerlandet har infört väl definierade sektorstrategier eller makroekonomiska strategier som godkänts av de största givarna, inbegripet i tillämpliga fall de internationella finansiella institutionerna,

f)

räntesubventioner, särskilt för miljölån,

g)

försäkring mot icke-kommersiella risker,

h)

bidrag till en fond som inrättats av gemenskapen, medlemsstaterna, internationella och regionala organisationer, andra givare eller partnerländer,

i)

bidrag till internationella finansinstituts eller regionala utvecklingsbankers kapital,

j)

finansiering av kostnader som krävs för en effektiv förvaltning och övervakning av projekt och program av de länder som får del av gemenskapsstöd,

k)

finansiering av mikroprojekt,

l)

åtgärder för livsmedelssäkerhet.

a)

Medlemsstaterna, deras regionala och lokala myndigheter och deras offentliga och halvoffentliga organ.

b)

EES-länderna, Schweiz och andra givarländer, särskilt deras offentliga och halvoffentliga organ.

c)

Internationella organisationer, inbegripet regionala organisationer, och särskilt med internationella och regionala finansinstitut.

d)

Bolag, företag och andra privata organisationer och aktörer samt andra icke-statliga aktörer.

e)

Stödmottagande partnerländer och partnerregioner.

a)

det mottagande partnerlandets eller den mottagande partnerregionens förfaranden följer principerna om insyn och öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering samt utesluter varje intressekonflikt,

b)

det mottagande partnerlandet eller den mottagande partnerregionen förbinder sig att regelbundet kontrollera att de åtgärder som finansieras genom gemenskapsbudgeten har genomförts korrekt, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra oegentligheter och bedrägeri och, om det är nödvändigt, vidta rättsliga åtgärder för att kräva tillbaka belopp som betalats ut på felaktiga grunder.

a)

Minst 95 procent av finansieringsramen skall tilldelas de program som omfattar ett eller flera länder och som avses i artikel 6.1 a i.

b)

Upp till 5 procent av finansieringsramen skall tilldelas de program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 6.1 a ii.

9.11.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/15

(1)

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 sattes som mål att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. Rådet betonade vikten av att skapa ett klimat som främjar små och medelstora företag och framhöll vikten av att sprida goda erfarenheter och säkerställa större konvergens mellan medlemsstaterna. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15 och 16 juni 2001 enades man om unionens strategi för hållbar utveckling för att säkerställa att ekonomisk tillväxt, social integration och miljöskydd går hand i hand. Företagens produktionsmönster spelar en viktig roll för den hållbara utvecklingen.

(2)

För att bidra till ökad konkurrenskraft och innovationskapacitet i gemenskapen, kunskapssamhällets utveckling och en hållbar utveckling baserad på balanserad ekonomisk tillväxt bör ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (nedan kallat ”ramprogrammet”) inrättas.

(3)

Detta stämmer överens med kommissionens meddelande av den 2 februari 2005 till Europeiska rådets vårmöte ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin”, i vilket det å ena sidan efterlyses åtgärder som genererar tillväxt och konkurrenskraft och som gör Europa till en mer attraktiv plats för investeringar och arbete och å andra sidan erinras om att entreprenörinitiativ måste stimuleras, tillräckligt med riskkapital attraheras för att företag skall kunna etableras och en stark industriell bas bevaras samtidigt som man bör främja innovation, främst miljöinnovation, användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och en hållbar resursanvändning. Medan konkurrenskraften i stor utsträckning drivs av ett dynamiskt näringsliv som verkar på öppna och konkurrenskraftiga marknader och stöds av de rätta ramvillkoren, främst ett regelverk som befrämjar innovation, måste gemenskapens finansiering ha en hävstångseffekt och ge kompletterande stöd i de situationer då marknaden misslyckas.

(4)

I Europeiska stadgan för småföretag (nedan kallad ”stadgan”), som stöddes av Europeiska rådet i Santa Maria de Feira den 19 och 20 juni 2000, beskrivs småföretagen som ”ryggraden i den europeiska ekonomin”. Småföretagens och hantverksföretagens särart, krav, behov och förväntningar bör beaktas bättre i nationell och europeisk politik. Målen i stadgan bör beaktas i gemenskapens åtgärder för att främja små och medelstora företag, exempelvis kommissionens meddelande av den 10 november 2005”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram – tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag”, och ramprogrammet bör användas som ett medel för att närma sig dessa mål.

(5)

Ramprogrammet bör särskilt inriktas på små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (4). Det bör ägna särskild uppmärksamhet åt de specifika särdragen och kraven hos företag med hög tillväxtpotential (s.k. gaseller), mikroföretag och hantverksföretag samt målgrupper såsom kvinnliga företagare.

(6)

I ramprogrammet bör ingå de särskilda gemenskapsåtgärder inom entreprenörskap, små och medelstora företag, industriell konkurrenskraft, innovation, informations- och kommunikationsteknik (IKT), miljöteknik och intelligent energi som hittills har reglerats genom rådets beslut 96/413/EG av den 25 juni 1996 om genomförande av ett åtgärdsprogram för gemenskapen för att främja den europeiska industrins konkurrenskraft (5), Europaparlamentets och rådets beslut nr 1336/97/EG av den 17 juni 1997 om en serie riktlinjer för transeuropeiska telenät (6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1655/2000 av den 17 juli 2000 om det finansiella instrumentet för miljön (Life) (7), rådets beslut 2000/819/EG av den20 december 2000 om ett flerårigt program för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (SMF) (2001–2005) (8), rådets beslut 2001/48/EG av den 22 december 2000 om antagande av ett flerårigt gemenskapsprogram för stimulans av utvecklingen och utnyttjandet av europeiskt digitalt innehåll på det globala nätet samt för främjande av den språkliga mångfalden i informationssamhället (9), Europaparlamentets och rådets beslut nr 1230/2003/EG av den 26 juni 2003 om ett flerårigt program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi – Europa” (2003–2006) (10) för att stödja hållbar utveckling på energiområdet och Europaparlamentets och rådets beslut nr 2256/2003/EG av den 17 november 2003 om antagande av ett flerårigt program (2003–2005) för övervakning av handlingsplanen eEurope 2005, spridning av goda rutiner och förbättrad nät- och informationssäkerhet (Modinis) (11).

(7)

I ramprogrammet bör en rad gemensamma mål fastställas liksom de totala budgetanslagen för att uppnå dessa mål, olika slags genomförandeåtgärder och rutinerna för övervakning och utvärdering samt för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

(8)

I enlighet med kommissionens meddelande av den 11 mars 2003”Innovationspolitiken: en uppdatering av Europeiska unionens ståndpunkt inom ramen för Lissabonstrategin” och mot bakgrund av OECD:s Oslo-manual skall innovation tolkas så att den inbegriper förnyelse och utvidgning av utbudet av varor och tjänster och därtill hörande marknader, införande av nya metoder för formgivning, produktion, leverans och distribution, förändring av företagsledning, arbetsorganisation, arbetsförhållanden och arbetstagarnas kompetens samt att den omfattar teknisk, icke-teknisk och organisatorisk innovation.

(9)

Ramprogrammet bör inte omfatta sådan forskning och teknisk utveckling som sker i enlighet med artikel 166 i fördraget. Det bör vara ett komplement till gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) (12) (nedan kallat ”sjunde ramprogrammet för FoTUD”) genom att behandla innovation som inbegriper såväl icke-teknisk som teknisk innovation och som har lämnat den slutliga demonstrationsfasen och är färdig för marknadsintroduktion (testning av innovationer för tillämpning på marknaderna). Det måste garanteras att det inte råder obalans i finansieringen mellan forskning, utveckling och tillämpning (tekniköverföring, inbegripet före såddfasen). Finansiering av överföringen av forskningsresultat till saluföringen är därför en uppgift som måste samordnas nära med sjunde ramprogrammet för FoTUD och andra relevanta forskningsprogram.

(10)

Ramprogrammet bör även omfatta marknadsintroduktionen av befintlig teknik för nya och innovativa användningsområden. Under vissa omständigheter kommer pilotprojekt för teknisk demonstration att omfattas av båda programmen, dvs. ramprogrammet och sjunde ramprogrammet för FoTUD. Detta kommer endast att inträffa när vissa tekniska lösningar (till exempel tekniska standarder på IKT-området) måste godkännas under marknadsintroduktionsfasen för en teknik som redan har demonstrerats.

(11)

Ramprogrammet bör komplettera strukturfonderna och andra relevanta gemenskapsprogram med erkännande av att varje instrument bör fungera i enlighet med sina egna specifika förfaranden. Samma stödberättigande kostnader bör därför inte ersättas två gånger.

(12)

Ramprogrammets gemensamma mål bör uppnås genom särskilda program, nämligen ”Programmet för entreprenörskap och innovation”, ”IKT-stödprogrammet” och ”Programmet Intelligent energi – Europa”.

(13)

Principerna om öppenhet och jämställdhet mellan könen bör beaktas i samtliga program och åtgärder som omfattas av ramprogrammet.

(14)

I detta beslut fastställs, för ramprogrammets hela löptid, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (13), för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet.

(15)

En särskild vägledande budget bör reserveras för varje särskilt program.

(16)

För att finansieringen skall begränsas till de tillfällen då marknaden misslyckats och en snedvridning av marknaden skall undvikas, bör den finansiering som sker via ramprogrammet följa gemenskapens regler om statligt stöd och dithörande instrument liksom gemenskapens gällande definition av små och medelstora företag.

(17)

I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat ”EES-avtalet”) och protokollen till associeringsavtalen regleras de berörda ländernas deltagande i gemenskapsprogrammen. Andra tredjeländer bör kunna delta när avtal och förfaranden tillåter det.

(18)

Ramprogrammet och de särskilda programmen bör övervakas och utvärderas regelbundet så att justeringar kan göras. När så är möjligt bör det i utvärderingsrapporter utredas hur jämställdhetsperspektivet har integrerats i programverksamheten.

(19)

Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier liksom nödvändiga anordningar för att skaffa tillbaka medel som gått förlorade, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (15) och Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (16).

(20)

Företagens tillväxt och konkurrenskraft inom industri- och tjänstesektorerna beror på deras förmåga att anpassa sig snabbt till förändringar, utnyttja sin innovativa potential och utveckla kvalitetsprodukter. Detta är en utmaning för företagen oberoende av storlek men den berör främst de mindre företagen. Det bör därför inrättas ett särskilt program, Programmet för entreprenörskap och innovation.

(21)

Gemenskapen kan fungera som katalysator och samordnare av medlemsstaternas ansträngningar. Den kan bidra till och komplettera deras uppnådda resultat, främst genom att främja utbyte av nationella och regionala erfarenheter och arbetssätt men också genom att definiera och sprida bästa praxis och innovativa idéer samt genom att bidra till tillgång på Europatäckande tjänster för stöd till företag och innovation, främst små och medelstora företag.

(22)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 28 januari 2004”Främjande av teknik för hållbar utveckling: Europeiska unionens handlingsplan för miljöteknik” efterlyses gemenskapsprogram som stöd för utveckling och användning av miljöteknik och dessutom finansiella instrument för riskdelning vid investeringar i miljöteknik.

(23)

För att stödja framväxten av en europeisk marknad för innovativa produkter och tjänster måste medlemsstaterna och kommissionen skapa en attraktiv miljö för innovativa produkter och tjänster, bland annat genom att dels ha en proaktiv syn på offentlig upphandling i syfte att bidra till framväxten av ledande marknader och samtidigt förbättra de små och medelstora företagens tillgång till marknaden och kvaliteten på de offentliga tjänsterna, dels förbättra lagstiftningen och utarbeta standarder som grundas på behov som på ett tidigt stadium har kunnat förutses. Kommissionen bör ge råd om hur innovationsvänliga offentliga upphandlingar skall kunna genomföras.

(24)

När det gäller teknisk innovation bör små och medelstora företag uppmuntras att engagera sig i högteknologiska branscher såsom rymdteknik och säkerhet och till att utveckla tillämpningar inom satellitnavigeringssystemet Galileo.

(25)

Med miljöinnovation avses varje typ av innovation som syftar till betydande och påvisbara framsteg mot målet hållbar utveckling genom att de negativa konsekvenserna för miljön minskas eller genom ett effektivare och mer ansvarsmedvetet utnyttjande av naturresurser, inklusive energi. Miljöinnovation är ett progressivt begrepp och ramprogrammet måste därför kunna anpassas till förändringar. Främjande av miljöinnovation genom ramprogrammet syftar till att bidra till genomförandet av handlingsplanen för miljöteknik.

(26)

Ramprogrammet bör, med beaktande av miljöprogrammet Life+ (”Life+”), stödja användning av miljöteknik genom pilot- och marknadsintroduktionsprojekt och genom att överbrygga klyftan mellan framgångsrik demonstration av innovativ teknik och dess introduktion på marknaden, undanröja hindren för marknadspenetration, främja frivilliga lösningar på områden som miljöförvaltning samt etablera kontakt mellan berörda aktörer. Ramprogrammet bör ge stöd till företags miljöinnovation genom projekt och samfinansiering i riskkapitalfonder, men bör inte medge dubbelfinansiering av kostnader som ersätts enligt Life+.

(27)

Gemenskapens marknadsbaserade finansinstrument, som vänder sig till de små och medelstora företagen, kompletterar och ger en hävstångseffekt åt de nationella instrumenten. De kan i synnerhet främja privata investeringar för skapande av nya innovativa företag och stödja företag med hög tillväxtpotential i expansionsfasen för att minska den konstaterade bristen på eget kapital. De kan förbättra de nuvarande små och medelstora företagens möjligheter att få lån till verksamhet som förbättrar deras konkurrenskraft och tillväxtpotential.

(28)

Europeiska investeringsfonden (EIF) är gemenskapens specialverktyg för riskkapital och garantiinstrument till de små och medelstora företagen. Den ägnar särskild uppmärksamhet åt stöd till mikrofinansiering och finansiering på ett tidigt stadium utifrån efterfrågan på marknaden och bästa praxis. Den bidrar till att uppnå gemenskapens mål, bl.a. ett kunskapsbaserat samhälle, innovation, tillväxt, sysselsättning och främjande av företagaranda. EIF är garant för den nödvändiga kontinuiteten i förvaltningen av gemenskapens program och har omfattande erfarenheter på området. EIF:s sätt att på kommissionens vägnar förvalta gemenskapens finansiella instrument som riktar sig till de små och medelstora företagen har därför ansetts utgöra bra metoder i opartiska bedömningar. EIF har också expertis för att ge stöd till ny verksamhet som baseras på offentlig-privata partnerskap som startas av medlemsstaterna, dels syftar till att locka till sig högriskinvesteringar från kapitalmarknaderna för att främja innovativa småföretag.

(29)

Förestående förändringar inom finansvärlden och nya redovisningsnormer gör finansinstituten känsligare för risker, skapar en ratingkultur och gör det svårare för de små och medelstora företagen att få krediter, åtminstone under en övergångsfas. Programmet för entreprenörskap och innovation bör därför vara lyhört för de små och medelstora företagens ändrade finansiella behov, däribland behovet av företagsnära finansiering, och deras anpassning till den nya finansmiljön samtidigt som en snedvridning av marknaden undviks. Dessutom bör åtgärderna bidra till att förbättra finansinstitutens möjligheter till riskbedömning i samband med innovationer i syfte att utveckla teknikbedömningen och förbättra de små och medelstora företagens möjlighet att på ett bättre sätt utnyttja de finansieringsinstrument som erbjuds på marknaden.

(30)

Högkvalitativa tjänster för att stödja företag och innovation spelar en viktig roll dels för de små och medelstora företagens tillgång till information om hur den inre marknaden för varor och tjänster fungerar och vilka möjligheter den erbjuder, dels för transnationell överföring av innovationer, kunskaper och teknik. De spelar också en viktig roll för att underlätta de små och medelstora företagens möjligheter att få tillgång till information om den gemenskapslagstiftning som gäller dem och om framtida lagstiftning som de kan förbereda sig inför och anpassa sig till på ett kostnadseffektivt sätt. Betydande erfarenhet och kompetens har utvecklats genom de befintliga europeiska stödnätverken för företag, som Euroinfocenter (EIC) och innovationsknutpunkter (Innovation Relay Centres [IRC]). I externa bedömningar betonas att det övergripande inslaget bör stärkas vid tillhandahållandet av europeiska företagsstödtjänster, vilket inbegriper en optimering av förhållandet mellan befintliga tjänster och hjälpcentraler i syfte att inrätta en ”one-stop shop” (en samlad kontaktpunkt) på grundval av ett åtagande att ta sig an alla typer av frågor oavsett var de ställs. Detta gäller spridningen av information om gemenskapsprogram och främjandet av de små och medelstora företagens medverkan i dessa program, främst de små och medelstora företagens medverkan i sjunde ramprogrammet för FoTUD. I bedömningarna betonas också vikten av att underlätta samverkan mellan kommissionen och de små och medelstora företagen.

(31)

Gemenskapen bör skaffa sig ett tillförlitligt analytiskt underlag som stöd för utformningen av den politik som rör små och medelstora företag, entreprenörskap, innovation och konkurrenskraft inom industrisektorerna. Ett sådant underlag bör ge ett mervärde till den information som finns på nationell nivå på dessa områden. Gemenskapen bör se till att den gemensamma utvecklingen av konkurrenskraftsstrategier för industri- och tjänstesektorerna kommer till stånd och främja bästa praxis vad gäller företagsmiljö och företagskultur, däribland kompetens, företagens sociala ansvar och jämställdhet mellan könen samt för att främja etablering av unga entreprenörer, bland annat genom utbildning och fortbildning, från skolan till högre utbildning.

(32)

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 20–21 mars 2003 prioriterades innovation och entreprenörskap och betonades att Europa måste göra mer för att omsätta idéer i verkligt mervärde. Det efterlystes ytterligare åtgärder för att skapa förutsättningar för företagen att utvecklas innovativt. Den lineära innovationsmodellen, enligt vilken forskningen leder direkt till innovation, har visat sig inte räcka till för att förklara innovationsresultaten och för att utforma lämpliga innovationsbefrämjande åtgärder. Företagen intar en central plats i innovationsprocessen, varför finansiering för att stimulera företagens innovationsverksamhet, förberedelser för att införa innovation på marknaden liksom innovationsstyrning och innovationskultur bör ingå i Programmet för entreprenörskap och innovation. Detta bör bidra till att säkerställa att innovation främjar konkurrenskraften och att den börjar tillämpas i praktiken på företagsnivå. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 25 och 26 mars 2004 påpekades att ren teknik är av största vikt för att man helt skall kunna tillgodogöra sig synergieffekterna mellan näringslivet och miljön. Att främja miljöinnovation, som innefattar innovativ ren teknik, kan hjälpa till att utnyttja dess potential.

(33)

Den marknad där kunskaper överförs och utnyttjas är ofta otydlig, och både brist på information och oförmåga att knyta kontakter skapar marknadshinder. Företagen tycker ofta också att det är svårt att både ta till sig teknik som inte hör hemma på deras traditionella verksamhetsområde och att tillägna sig ny kompetens. Innovation kan innebära stora ekonomiska risker, lönsamheten kan låta vänta på sig på grund av utvecklingssvårigheter och framgång och misslyckande kanske inte behandlas neutralt i skattesystemet. Det finns kanske inte tillräckligt med kompetens för att utnyttja möjligheterna. De institutionella hindren kan liksom lagstiftningen försena eller underminera etableringen av nya marknader liksom tillträdet till dem. Konkurslagstiftningen kan verka mycket hämmande på viljan att ta företagarrisker på grund av rädslan för misslyckande. Dessutom kan ekonomiska omständigheter vara avgörande för om innovation sker eller inte. Utvecklingen av ett företagsklimat som främjar entreprenörskap, konkurrenskraft och innovation bör innefatta förbättringar genom företags- och innovationsrelaterade ekonomiska och administrativa reformer, särskilt för ökad konkurrenskraft, färre byråkratiska hinder för små och medelstora företag samt bättre lagstiftning för företagsklimat, företagsöverlåtelser, bildande av företag och skapande av tillväxt och innovation.

(34)

Dessa hinder för innovationsteknikens möjligheter att få tillträde till marknaden gäller särskilt miljötekniken. Marknadspriserna återspeglar ofta inte helt miljökostnaderna för produkter och tjänster. Den del av kostnaderna som inte återspeglas i marknadspriserna får bäras av samhället som helhet snarare än av dem som gett upphov till nedsmutsningen. Detta marknadsmisslyckande tillsammans med gemenskapens intresse av att bevara resurserna, förhindra nedsmutsning och skydda miljön motiverar större stöd till miljöinnovationen.

(35)

Med sina innovationsåtgärder vill gemenskapen stödja utvecklingen av medlemsstaternas och regionernas innovationspolitik och göra det lättare att utnyttja synergieffekterna mellan nationell, regional och europeisk innovationspolitik och stödåtgärderna. Gemenskapen kan underlätta transnationellt utbyte, ömsesidigt lärande och nätverksamhet och driva på samarbetet kring innovationspolitiken. Nätverksamhet mellan intressenterna är nyckeln till att underlätta flödet av de kunskaper och idéer som innovation kräver.

(36)

Den rådsresolution som antogs av rådet (telekommunikation) i Bryssel den 9 december 2004 utgör grunden till förslaget till nytt initiativ om informationssamhället för att stärka informationssamhällets bidrag till Europas prestanda. I sitt ovannämnda meddelande av den 2 februari 2005 föreslår kommissionen att fokus riktas på ansträngningarna att ”åstadkomma en starkare och hållbar tillväxt och att skapa fler och bättre arbetstillfällen”. Det framhävs att IKT-användningen inom både den privata och den offentliga sektorn är viktig för att förbättra Europas innovationsförmåga och konkurrenskraft. IKT-stödprogrammet bör därför inrättas.

(37)

Åtgärder inom ramen för ”IKT-stödprogrammet” bör också bidra till målen för strategi i2010, samtidigt som man beaktar andra gemenskapsprogram på IKT-området för att undvika dubblering av insatserna.

(38)

IKT är ryggraden i kunskapsekonomin. Den svarar för ungefär hälften av produktivitetstillväxten i dagens ekonomi och tillhandahåller unika lösningar på viktiga utmaningar för samhället. En förbättrad offentlig sektor och bättre tjänster av allmänt intresse måste skapas i nära anslutning till den relevanta gemenskapspolitiken, t.ex. på områdena folkhälsa, utbildning, miljö, transporter, den inre marknadens utveckling och konkurrens.

(39)

Spridning och god användning av innovativa IKT-baserade lösningar bör stimuleras, i synnerhet vad gäller tjänster inom områden av allmänt intresse, till exempel för att förbättra livskvaliteten för missgynnade grupper i samhället såsom funktionshindrade personer och äldre. Gemenskapens stöd bör också underlätta samordningen och tillämpningen av åtgärder för att utveckla informationssamhället i medlemsstaterna.

(40)

I den utvärdering av eTEN-programmet (Trans European Network for Telecom) som gjorts efter halva tiden rekommenderas att gemenskapsinsatser skall styras av efterfrågan då det gäller projekt som ger stöd till transeuropeiska tjänster inom områden av allmänt intresse.

(41)

I kommissionens meddelanden om e-förvaltning och e-hälsovård och därtill hörande slutsatser från rådet efterlyses ökade insatser för innovation, utbyte av goda erfarenheter och driftskompabilitet och fastställs behovet av fler synergieffekter mellan närstående gemenskapsprogram. Driftskompatibilitet är mycket viktigt för informationssamhällets utveckling.

(42)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (17), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (18) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (19) har lagstiftning utarbetats för att behandla utmaningarna med digitalt innehåll i informationssamhället.

(43)

Olika rutiner i medlemsstaterna skapar fortfarande tekniska hinder för tillträde till och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn i unionen.

(44)

Gemenskapens verksamhet på området digitalt innehåll bör beakta gemenskapens flerspråkiga och mångkulturella särart.

(45)

I artikel 174 i fördraget föreskrivs ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna, vilka förutom förnybara energikällor omfattar olja, naturgas och fasta bränslen, som är väsentliga energikällor men som också är det största upphovet till koldioxidutsläpp.

(46)

I kommissionens grönbok ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning” uppges det att unionen blir alltmer beroende av externa energikällor och att dess beroende skulle kunna stiga till 70 % inom 20–30 år. Därför betonas vikten av att skapa en balans mellan tillgångspolitiken och tydliga åtgärder för att klara efterfrågan och där efterlyses en bättre styrd och mer miljövänlig konsumtion, främst inom transport- och byggnadssektorerna. Där krävs också att utvecklingen av nya och förnybara energikällor prioriteras då det gäller energitillgången med hänsyn till faran med den globala uppvärmningen och för att nå det mål som redan ställts upp genom tidigare handlingsplaner och resolutioner om att 12 % av energin skall härröra från förnybara källor i den interna bruttokonsumtionen senast 2010.

(47)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el (20) skall medlemsstaterna sätta upp nationella vägledande mål som är förenliga med gemenskapens övergripande vägledande mål på 12 % av den nationella bruttoenergianvändningen 2010 och särskilt med den vägledande andelen el producerad från förnybara energikällor på 22,1 % av gemenskapens totala elanvändning senast 2010. I kommissionens meddelande av den 26 maj 2004, ”Andelen förnybar energi i EU”, varnas det för att målet på en 12-procentig andel förnybar energi i gemenskapens totala energikonsumtion år 2010 inte kommer att kunna nås utan ansenliga kompletterande insatser.

(48)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (21) skall medlemsstaterna tillämpa minimikrav avseende energiprestanda på nya och befintliga byggnader för att säkerställa energicertifiering av byggnaderna och att kräva regelbundna inspektioner av varmvattenberedare och luftkonditioneringssystem i byggnader.

(49)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (22) skall medlemsstaterna säkerställa att en minsta andel biobränslen och andra förnybara bränslen placeras på deras marknad.

(50)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och ändring av direktiv 92/42/EEG (23) skall medlemsstaterna göra en analys av respektive nationell potential för användning av högeffektiv kraftvärme och upprätta stödplaner som återspeglar de konstaterade nationella potentialerna.

(51)

För att underlätta genomförandet av dessa gemenskapsåtgärder, för att få större marknadsgenomslag för förnybara energikällor och för att förbättra energieffektiviteten behövs det särskilda stimulansprogram på EU-nivå, så att det skapas förutsättningar för en övergång till hållbara energisystem, främst för att stödja standardisering av den utrustning som producerar eller konsumerar förnybara energikällor, för att öka spridningen av tekniken och för att sprida bästa praxis för hanteringen av efterfrågan. Samma gäller gemenskapens åtgärder för märkning av energieffektiviteten på dels elektrisk och elektronisk utrustning, dels kontors- och kommunikationsutrustning och för standardisering av belysnings-, värme- och luftkonditioneringsutrustning. Programmet ”Intelligent energi – Europa” bör därför inrättas.

(52)

Programmet ”Intelligent energi – Europa” bör bidra till uppnåendet av de allmänna målen att förbättra energidiversifieringen och försörjningstryggheten samt stärka företagens konkurrenskraft i unionen, särskilt när det gäller de små och medelstora företagen, samtidigt som miljön skyddas och internationella åtaganden på detta område respekteras. Åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i detta särskilda program bör också fokusera på tekniska förbättringar av produktionsprocesser och verka för effektivitetsvinster genom förbättrad transportlogistik.

(53)

För att den etablerade strategin för hållbar energi skall kunna utveckla sin fulla kraft krävs det inte bara kontinuitet i gemenskapens stöd till politiska åtgärder och undanröjande av förekommande icke-tekniska hinder genom fler stimulanskampanjer, utan framför allt stöd till ökade investeringar och stimulans till ökad användning av innovativ teknik i hela gemenskapen.

(54)

Förutom att de ger miljömässiga fördelar tillhör de förnybara energikällorna och energieffektiviteten de snabbast växande branscherna inom gemenskapen och de skapar nya och innovativa arbeten. Den europeiska industrin för förnybar energi är världsledande vad gäller utveckling av teknik för produktion av elektricitet ur förnybar energi. Sådan teknik främjar den ekonomiska och sociala sammanhållningen och motverkar slöseri med resurser.

(55)

Beslut nr 1230/2003/EG upphör att gälla den 31 december 2006.

(56)

Tre av de fyra specialområdena i det program som inrättades genom beslut nr 1230/2003/EG bör få en fortsättning i detta ramprogram: i) främjande av energieffektivitet och rationell användning av energiresurser (”Save”), ii) främjande av nya och förnybara energikällor (”Altener”) och iii) främjande av energieffektivitet och användning av nya och förnybara energikällor inom transportväsendet (”Steer”).

(57)

Den internationella dimension (”Coopener”) av programmet, som inrättades genom beslut nr 1230/2003/EG, bör fortsätta inom ramen för de nya gemenskapsinstrumenten för externt bistånd som en del av ett tematiskt program om miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, bl.a. energi. Det bör emellertid finnas en nära koppling mellan den relevanta delen av detta tematiska program och programmet ”Intelligent energi – Europa” för att hjälpa små och medelstora företag att dra nytta av de potentiella marknader för intelligent energi som finns utanför EU.

(58)

I enlighet med principerna om goda styrelseformer och bättre lagstiftning gav kommissionen oberoende experter i uppdrag att göra en förhandsbedömning av ett nytt flerårigt gemenskapsprogram på energiområdet som efterföljare till det nuvarande programmet ”Intelligent energi – Europa” efter den 31 december 2006. I sin rapport menar experterna att det är nödvändigt att säkerställa en fortsättning av programmet ”Intelligent energi – Europa” efter 2006 och att bygga ut det till ett mera omfattande och ambitiöst instrument. Det programmet bör även ha som mål att ytterligare öka Europas styrka och kompetens på området hållbara energitekniker och tillämpningen av dessa.

(59)

Behovet av att uppnå användarvänlighet och förenklad administration bör beaktas när ramprogrammet genomförs. Kommissionen bör offentliggöra och ge stor spridning åt en användarhandbok där det fastställs en klar, enkel och genomblickbar ram av allmänna principer för stödmottagarnas deltagande i ramprogrammet. Detta bör särskilt underlätta de små och medelstora företagens deltagande. Användarhandboken bör innehålla information om stödmottagarnas rättigheter och skyldigheter; finansiella bestämmelser om exempelvis stödberättigade kostnader och stödnivåer; underliggande principer för administrativa regler och förfaranden, inte minst användarvänliga ansökningsförfaranden som inbegriper en ansökningsprocess i två steg där så är lämpligt och villkoret att ett sådant förfarande inte leder till att tiden mellan bedömningen av förslag och undertecknandet av kontraktet förlängs; regler för användning och spridning av projektresultat samt principer för bedömning och val av och kontraktstilldelning för förslag.

(60)

Kommissionen kan, på grundval av en positiv kostnads- och nyttoanalys, använda sig av ett nytt eller ett redan befintligt genomförandeorgan för genomförandet av ramprogrammet, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (24).

(61)

Programmet bör även främja diskussioner om framtida strukturer för och behov av europeiska politiska innovationsstrategier.

(62)

Eftersom målen för detta beslut, nämligen att öka gemenskapens konkurrenskraft och innovation, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av behovet av multilaterala partnerskap, transnationell rörlighet och informationsutbyte över hela gemenskapen och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(63)

De åtgärder som krävs för genomförandet av detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (25).

(64)

Med tanke på de frågor som behandlas i de särskilda programmen bör kommissionen bistås av olika kommittéer för genomförandet av varje enskilt program. Dessa kommittéer kommer regelbundet att sammanträda vid en och samma tidpunkt i syfte att möjliggöra gemensamma möten för att diskutera övergripande frågor av gemensam betydelse, i enlighet med vad som fastställs av EIP:s förvaltningskommitté (EIPC) i samarbete med kommissionen.

(65)

I syfte att förbättra samstämmigheten mellan ramprogrammets delar och öka dess effektivitet bör en rådgivande strategikommitté för konkurrenskraft och innovation bistå kommissionen.

(66)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 456/2005/EG av den 9 mars 2005 om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att göra digitalt innehåll i Europa mer tillgängligt, användbart och exploaterbart (26) inrättas ett flerårigt program, känt som ”eContentplus”. Det beslutet löper ut den 31 december 2008. De åtgärder som avses göra digitalt innehåll i Europa lättare tillgängligt och mera användbart bör efter detta datum fortsättningsvis vidtas i enlighet med IKT-stödprogrammet som inrättas genom det här beslutet.

(67)

Åtgärderna i beslut 96/413/EG bör integreras i Programmet för entreprenörskap och innovation. Beslut 96/413/EG bör därför upphävas.

a)

Att utveckla företagens konkurrenskraft, i synnerhet när det gäller små och medelstora företag.

b)

Att främja alla former av innovation, däribland miljöinnovation.

c)

Att påskynda utvecklingen av ett hållbart, konkurrenskraftigt och innovativt informationssamhälle för alla.

d)

Att främja dels energieffektivitet, dels nya och förnybara energikällor i alla sektorer, däribland transportsektorn.

a)

Programmet för entreprenörskap och innovation.

b)

Stödprogrammet för informations- och kommunikationsteknik (IKT).

c)

Programmet ”Intelligent energi – Europa”.

a)

Efta-länder som är medlemmar i EES, enligt villkoren i EES-avtalet.

b)

Anslutningsländer och kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, enligt de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i gemenskapsprogram som fastställs i respektive ramavtal och beslut av associeringsrådet.

c)

Länder på Västra Balkan, enligt de villkor som skall avtalas med de länderna efter ingåendet av ramavtal om deras deltagande i gemenskapsprogram.

d)

Andra tredjeländer, när avtal och förfaranden ger utrymme för detta.

a)

Tillgången till finansiering för små och medelstora företag i nyetablerings- och tillväxtfasen och investeringar i innovationsverksamhet.

b)

Skapande av gynnsamma villkor för samarbete mellan små och medelstora företag, särskilt inom området gränsöverskridande samarbete.

c)

Alla former av innovation i företagen.

d)

Miljöinnovation.

e)

Entreprenörskap och innovationskultur.

f)

Företags- och innovationsrelaterade ekonomiska och administrativa reformer.

a)

Ökning av investeringar som härrör från riskkapitalfonder och investeringsinstrument som förvaltas av företagsänglar.

b)

Förstärkning av skuldfinansieringsinstrument för små och medelstora företag.

c)

Förbättring av de finansiella villkoren för och investeringsbenägenheten hos små och medelstora företag.

a)

Utveckling av tjänster till stöd för små och medelstora företag.

b)

Bidrag till åtgärder för att hjälpa och uppmuntra små och medelstora företag att samarbeta med andra företag och andra innovationsaktörer över gränserna; häri ingår även små och medelstora företags deltagande i standardiseringsarbete på EU-nivå och internationellt.

c)

Främjande och underlättande av internationellt samarbete mellan företag inklusive på regional nivå och genom nätverk för små och medelstora företag som främjar samordning och utveckling av deras ekonomiska och industriella verksamhet.

a)

Utveckling av sektorsspecifik innovation, projektsammanslutningar, innovationsnätverk, offentlig-privata innovationspartnerskap och samarbete med relevanta internationella organisationer, samt användning av innovationsförvaltning.

b)

Stöd till nationella och regionala program för innovation inom företagen.

c)

Stöd till användning av innovativ teknik och innovativa koncept liksom innovativ tillämpning av befintlig teknik och befintliga koncept.

d)

Stödtjänster för transnationell kunskaps- och tekniköverföring och för skydd och förvaltning av immateriell och industriell äganderätt.

e)

Utveckling och utforskning av nya typer av innovationstjänster.

f)

Utveckling av teknik och kunskap genom arkivering och överföring av uppgifter.

a)

Stöd till användning av miljöteknik och miljöinnovationsverksamhet.

b)

Saminvestering i riskkapitalfonder som, bland annat, tillhandahåller eget kapital till företag som investerar i miljöinnovation i enlighet med förfarandet i bilaga II.

c)

Utveckling av nätverk och sammanslutningar för miljöinnovation och offentlig-privata partnerskap för miljöinnovation, utveckling av innovativa företagstjänster som underlättar eller främjar miljöinnovation.

d)

Främjande av nya och integrerade tillvägagångssätt när det gäller miljöinnovation på områden miljöförvaltning och miljövänlig utformning av produkter, tillverkningsmetoder och tjänster med beaktande av deras hela livscykel.

a)

Uppmuntran av entreprenörskapstänkande, entreprenörskapskompetens och entreprenörskapskultur samt skapande av bättre balans mellan risker och belöning inom företagande, särskilt för kvinnor och unga.

b)

Uppmuntran till skapande av en företagsmiljö där innovation, företagsutveckling och tillväxt gynnas.

c)

Stöd till politikutveckling och samarbete mellan olika aktörer inbegripet transnationellt samarbete mellan nationella och regionala programförvaltare, särskilt i syfte att främja inriktning på små- och medelstora företag i programmen och åtgärderna.

d)

Främjande av bildande och överlåtelse av företag.

a)

Insamling av uppgifter, resultatanalys och resultatövervakning, samt utveckling och samordning av politikområden.

b)

Bidrag till fastställande och främjande av konkurrensstrategier för industri- och tjänstesektorerna.

c)

Stöd till erfarenhetsutbyte i nationella , regionala och lokala förvaltningar för höjd kompetens och kvalitet.

a)

Instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt (GIF).

b)

Garantiinstrumentet för små och medelstora företag (SMEG).

c)

Systemet för kapacitetsuppbyggnad (CBS).

a)

bidra till etablering och finansiering av små och medelstora företag och begränsning av obalansen på marknaden för egenkapital och riskkapital, som hindrar små och medelstora företag från att utnyttja sin tillväxtpotential, i syfte att förbättra en europeisk riskkapitalmarknad,

b)

stödja innovativa små och medelstora företag med hög tillväxtpotential, särskilt sådana som sysslar med forskning, utveckling och annan innovationsverksamhet.

—

Den första delen, kallad GIF1, skall omfatta investeringar på ett tidigt stadium (såddfas och företagsetablering). Den skall investera i specialiserade riskkapitalfonder, såsom fonder för investeringar på ett tidigt stadium, fonder som arbetar regionalt, fonder som är inriktade på särskilda sektorer, särskild teknik eller forskning och teknisk utveckling och fonder som är knutna till företagskuvöser, som i sin tur skall förse små och medelstora företag med kapital. Den kan också saminvestera i fonder och investeringsinstrument som förvaltas av företagsänglar.

—

Den andra delen, kallad GIF2, skall täcka investeringar i expansionsfasen och investera i specialiserade riskkapitalfonder, som i sin tur skall tillhandahålla sekundärt egenkapital eller egenkapital för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxtpotential i expansionsfasen. Vid GIF2-investeringar skall kapital till företagsförvärv eller ersättningskapital undvikas, till den del kapitalet är avsett att användas i samband med utförsäljning av tillgångar.

a)

utställa motgarantier eller i förekommande fall garantier som kompletterar de garantisystem som används i de bidragsberättigade länderna,

b)

utställa direkta garantier för alla andra lämpliga finansiella intermediärer.

—

Den första delen, a) skuldfinansiering via lån eller leasing, skall minska små och medelstora företags särskilda problem med att få tillgång till finansiering, vilka beror antingen på en förmodad högre risk i samband med investeringar i vissa former av kunskapsrelaterad verksamhet såsom teknisk utveckling, innovation och tekniköverföring, eller på bristande säkerheter.

—

Den andra delen, b) mikrokreditfinansiering, skall uppmuntra finansinstitut att spela en större roll för lånetillgången när det gäller mindre belopp som normalt sett skulle innebära proportionellt sett högre hanteringskostnader per enhet för låntagare med otillräckliga säkerheter. Förutom garantier eller motgarantier får finansiella intermediärer ta emot stöd för att delvis kompensera de höga administrativa kostnaderna vid mikrokreditfinansiering.

—

Den tredje delen, c) garantier för investeringar av egenkapital eller sekundärt egenkapital i små och medelstora företag, skall omfatta investeringar som tillhandahåller såddkapital och/eller kapital i etableringsfasen och av överbryggningsfinansiering; syftet skall vara att minska de särskilda svårigheter som hänger ihop med små och medelstora företags svaga finansiella struktur, liksom sådana svårigheter som uppstår vid företagsöverlåtelser.

—

Den fjärde delen, d) värdepapperisering av små och medelstora företags fordringar, skall mobilisera kompletterande skuldfinansiering för små och medelstora företag, i enlighet med lämpliga riskdelningsavtal med de berörda instituten. Stöd till dessa transaktioner ges på villkor att finansinstituten åtar sig att ställa en betydande del av den uppnådda likviditeten av det mobiliserade kapitalet till förfogande för ny utlåning till små och medelstora företag inom en rimlig tidsperiod. Storleken på denna skuldfinansiering skall beräknas utifrån storleken på den portföljrisk som det finns säkerhet för och den skall tillsammans med löptiden förhandlas fram med varje enskild kreditgivare.

a)

höja investerings- och teknikexpertisen hos fonder eller andra finansiella intermediärer som investerar i innovativa små och medelstora företag eller små och medelstora företag med tillväxtpotential,

b)

stimulera kredittillgången för små och medelstora företag genom att förbättra kreditbedömningsförfarandena i samband med utlåning till små och medelstora företag.

a)

Tjänster som rör information, feedback, företagssamarbete och internationalisering.

b)

Tjänster som rör innovation samt överföring av både teknik och kunskap.

c)

Tjänster som uppmuntrar små och medelstora företags deltagande i sjunde ramprogrammet för FoTUD.

a)

undersökningar, uppgiftsinsamling, enkäter och publikationer, så vitt det är möjligt på grundval av officiell statistik,

b)

partnerskap och möten mellan experter, bl.a. från offentliga institutioner, sakkunniga som sänds av små och medelstora företag och andra berörda parter, samt konferenser och andra evenemang,

c)

medvetandehöjande åtgärder, nätverksarbete och annan relevant verksamhet,

d)

jämförande analyser av åstadkomna resultat på nationell och regional nivå samt arbete med bästa praxis, inbegripet dess spridning och genomförande.

a)

Analys och övervakning av konkurrenskrafts- och sektorsfrågor, inbegripet sådan verksamhet som görs för kommissionens årliga rapport om den europeiska industrins konkurrenskraft.

b)

Förberedelse av konsekvensanalyser av gemenskapsåtgärder som är av särskild relevans för företagens konkurrenskraft som sedan skall offentliggöras så att man kan se vilka områden inom den befintliga lagstiftningen som behöver förenklas eller var det behövs nya lagstiftningsåtgärder för att höja attraktionskraften för innovation i gemenskapen.

c)

Utvärdering av särskilda aspekter eller särskilda genomförandeåtgärder i anknytning till programmet för entreprenörskap och innovation.

d)

Spridning av information i anknytning till programmet för entreprenörskap och innovation.

a)

vilka åtgärder som krävs för att genomföra målen,

b)

prioriteringar,

c)

kvalitativa och kvantitativa mål,

d)

lämpliga utvärderingskriterier och kvalitativa och kvantitativa indikatorer för att analysera effektiviteten när det gäller att ge resultat som bidrar till att uppnå målen i de särskilda programmen och ramprogrammet i sin helhet,

e)

operativa tidtabeller,

f)

regler för deltagande,

g)

kriterier för urval och utvärdering av åtgärderna.

a)

Utveckling av ett gemensamt europeiskt informationsområde och stärkande av den inre marknaden för IKT-produkter och IKT-tjänster och IKT-baserade produkter och tjänster.

b)

Stimulans av innovation genom mer omfattande användning av och investering i IKT.

c)

Utveckling av ett informationssamhälle för alla samt mer ändamålsenliga och effektiva tjänster på områden av intresse för allmänheten, liksom förbättring av livskvaliteten.

a)

att säkerställa obehindrat tillträde till IKT-baserade tjänster och att inrätta lämpliga ramvillkor för snabbt, relevant och effektivt införande av konvergerande digitala kommunikationer och tjänster, där även driftskompatibilitets- säkerhets- och förtroendeaspekter ingår, inbegripet användandet av öppna standarder,

b)

att förbättra villkoren för utvecklingen av digitalt innehåll med hänsyn tagen till mångspråkighet och kulturell mångfald,

c)

att övervaka det europeiska informationssamhället genom uppgiftsinsamling och analys av utvecklingen, utbudet och användningen av digitala kommunikationstjänster, inbegripet tillväxten av Internet och tillgången till och införandet av bredband samt utvecklingstendenserna när det gäller innehåll och tjänster.

a)

att främja innovation i processer, tjänster och produkter som fungerar med hjälp av IKT, i synnerhet hos små och medelstora företag och hos myndigheter, med beaktande av nödvändiga kompetenskrav,

b)

att underlätta interaktionen mellan den offentliga och den privata sektorn samt partnerskapsbyggande för att öka innovations- och investeringstakten när det gäller IKT,

c)

att främja och informera om de möjligheter och vinster som IKT och dess nya tillämpningar innebär för såväl medborgare som företag, öka förtroendet och öppenheten för ny IKT samt stimulera debatten på EU-nivå om nya tendenser och ny utveckling inom IKT.

a)

att bredda tillgången på IKT, inbegripet digitalt innehåll och det digitala kunnandet,

b)

att stärka förtroendet och stödet för IKT-användning, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas frågor som rör skyddet av privatlivet,

c)

att förbättra kvaliteten, effektiviteten, tillgången och tillgängligheten när det gäller elektroniska tjänster på områden av intresse för allmänheten såväl som IKT-stött deltagande i samhällslivet, inbegripet, i förekommande fall, driftskompatibla gemensamma tjänster på EU-nivå eller gränsöverskridande offentliga tjänster, samt utvecklingen av moduler av gemensamt intresse och utbyte av bästa praxis.

a)

Projekt såsom genomförande-, pilot- och marknadsintroduktionsprojekt.

b)

Bästa praxis-insatser för att sprida kunskap och utbyta erfarenheter i hela gemenskapen.

c)

Tematiska nätverk där många olika berörda parter kan samarbeta mot ett visst mål, så att samordning och överföring av kunskap underlättas.

a)

undersökningar, uppgiftsinsamling, enkäter och publikationer, så vitt det är möjligt på grundval av officiell statistik,

b)

möten mellan experter, bl.a. från offentliga institutioner, sakkunniga som sänds av små och medelstora företag och andra berörda parter samt konferenser och andra evenemang,

c)

medvetandehöjande åtgärder, nätverksarbete och annan relevant verksamhet,

d)

jämförande analyser av åstadkomna resultat på nationell och regional nivå samt arbete med bästa praxis, inbegripet dess spridning och genomförande.

a)

PR, kunskapsspridning, information och annan kommunikationsverksamhet.

b)

Utbyte av information, kunskap och erfarenhet, konferenser, seminarier, workshops eller andra möten och ledning av projektsammanslutningsverksamhet.

a)

vilka åtgärder som krävs för att genomföra målen,

b)

prioriteringar,

c)

kvalitativa och kvantitativa mål,

d)

lämpliga utvärderingskriterier och kvalitativa och kvantitativa indikatorer för att analysera effektiviteten när det gäller att ge resultat som bidrar till att uppnå målen i de särskilda programmen och i ramprogrammet i sin helhet,

e)

operativa tidtabeller,

f)

regler för deltagande,

g)

kriterier för urval och utvärdering av åtgärderna.

a)

att utveckla energieffektivitet och främja rationell användning av energikällor,

b)

att främja nya och förnybara energikällor och stödja energidiversifiering,

c)

att främja energieffektivitet och användning av nya och förnybara energikällor vid transporter.

a)

Tillhandahållande av sådan hjälp som krävs för förbättrad hållbarhet, för utveckling av städers och regioners potential samt för förberedelse av de lagstiftande åtgärder som behövs för att de strategiska målen skall uppnås; utveckling av metoder och instrument för att följa upp, övervaka och utvärdera konsekvenserna av de åtgärder som gemenskapen och dess medlemsstater vidtar på de områden som programmet omfattar.

b)

Förstärkning av investeringarna överallt i medlemsstaterna i den nya och mest högpresterande tekniken inom energieffektivitet, förnybara energikällor och energidiversifiering, även inom transport, genom att man överbryggar gapet mellan framgångsrik demonstration av innovativ teknik och det genomslag den verkligen får på marknaden i bred skala, för att ge hävstångseffekt åt investeringarna inom den offentliga och privata sektorn, främja teknik som är viktig ur strategisk synvinkel, sänka kostnaderna, öka marknadserfarenheten och bidra till minskningen av de finansiella riskerna och andra förmodade risker och hinder för denna typ av investeringar.

c)

Avlägsnande av de icke-tekniska hindren för effektiva och intelligenta mönster när det gäller energiproduktion och energikonsumtion genom att man främjar institutionernas uppbyggnad av kapacitet, bl.a. på lokal och regional nivå, genom att man höjer medvetenheten, särskilt genom utbildningssystemet, genom att man uppmuntrar erfarenhets- och kunskapsutbyten bland de viktigaste berörda aktörerna och bland företag och medborgare i allmänhet samt genom att man stimulerar spridningen av bästa praxis och bästa tillgängliga teknik, särskilt genom att främja dessa på gemenskapsnivå.

a)

Förbättring av energieffektivitet och rationell användning av energikällor, särskilt inom bygg- och industrisektorerna, med undantag för de insatser som omfattas av artikel 41.

b)

Stöd till förberedelser av lagstiftande åtgärder och tillämpning av dessa.

a)

Främjande av nya och förnybara energikällor för centraliserad och decentraliserad produktion av elektricitet , värme och kyla och därmed stöd till diversifiering av energikällor, med undantag för insatser som omfattas av artikel 41.

b)

Integrering av nya och förnybara energikällor i lokala miljöer och energisystem.

c)

Stöd till förberedelser av lagstiftande åtgärder och tillämpning av dessa.

a)

Stöd till initiativ som rör alla energiaspekter av transport och diversifiering av bränslen.

b)

Främjande av förnybara bränslen och energieffektivitet inom transport.

c)

Stöd till förberedelser av lagstiftande åtgärder och tillämpning av dessa.

a)

Integration av energieffektivitet och förnybara energikällor i flera ekonomisektorer.

b)

Kombination av olika instrument, verktyg och aktörer inom samma insats eller projekt.

a)

Strategiska studier på grundval av gemensamma analyser och regelbunden övervakning av marknadsutvecklingen och utvecklingstendenser i energisektorn för förberedande av framtida lagstiftningsåtgärder eller översyn av befintlig lagstiftning, även med avseende på den inre marknaden för energi, för genomförande av strategierna på medellång och lång sikt på energiområdet för att främja hållbar utveckling, för förberedande av långsiktiga frivilliga avtal med industrin och andra berörda parter samt för utveckling av standarder och av märknings- och certifieringssystem, i tillämpliga fall även i samarbete med tredjeländer och internationella organisationer.

b)

Inrättande, utvidgning eller omorganisation av strukturer och instrument för utveckling av hållbara energisystem, inbegripet energihantering på lokal och regional nivå, samt utveckling av lämpliga finansiella produkter och marknadsinstrument. Erfarenheter från tidigare och nuvarande nätverk bör läggas till grund.

c)

Gynnande av system och utrustning på området hållbar energianvändning, så att dessa slår igenom ännu snabbare på marknaden och investerare stimuleras att satsa på att underlätta övergången från demonstrationsstadiet till införande på marknaden av den mest effektiva tekniken, informationskampanjer och skapande av institutionell beredskap.

d)

Utveckling av informations- och utbildningsstrukturer, utnyttjande av resultat, främjande och spridning av expertis och bästa praxis med deltagande av alla konsumenter, spridning av resultat av insatserna och projekten samt samarbete med medlemsstaterna genom operationella nätverk.

e)

Övervakning av genomförandet och konsekvenserna av gemenskapens lagstiftnings- och stödåtgärder.

a)

vilka åtgärder som krävs för att genomföra målen,

b)

prioriteringar,

c)

kvalitativa och kvantitativa mål,

d)

lämpliga utvärderingskriterier och kvalitativa och kvantitativa indikatorer för att analysera effektiviteten när det gäller att ge resultat som bidrar till att uppnå målen i de särskilda programmen och i ramprogrammet i sin helhet,

e)

operativa tidtabeller,

f)

regler för deltagande,

g)

kriterier för urval och utvärdering av åtgärderna.

a)

Kommittén för Programmet för entreprenörskap och innovation med benämningen EIP:s förvaltningskommitté (EIPC).

b)

Kommittén för IKT-stödprogrammet med benämningen IKT:s förvaltningskommitté (ICTC).

c)

Kommittén för programmet Intelligent energi – Europa med benämningen IEE:s förvaltningskommitté (IEEC).