ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 262

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

49 årgången
22 september 2006


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG

1

 

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

 

 

Rådet

 

*

Rådets beslut av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

24

 

*

Rådets beslut av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

34

 

*

Rådets beslut av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

44

 

*

Rådets beslut av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

51

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1364/2006/EG

av den 6 september 2006

om riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 156,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Sedan Europaparlamentet och rådet antog beslut nr 1229/2003/EG av den 26 juni 2003 om en serie riktlinjer för transeuropeiska energinät (3), har det blivit nödvändigt att fullt ut integrera de nya medlemsstaterna, anslutningsländerna och kandidatländerna i dessa riktlinjer och att vid behov ytterligare anpassa riktlinjerna till Europeiska unionens nya närhetspolitik.

(2)

Prioriteringarna för de transeuropeiska energinäten beror på att den inre marknaden för energi har blivit öppnare och mer konkurrensbetonad till följd av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (4) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (5). Prioriteringarna ligger i linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm den 23 och 24 mars 2001 beträffande utvecklingen av den infrastruktur som krävs för en fungerande energimarknad. En särskild ansträngning bör göras för att nå målet att öka användningen av förnybara energikällor i syfte att främja politiken för hållbar utveckling. Detta mål får dock inte störa marknadens normala jämvikt på ett orimligt sätt. Även målen för gemenskapens transportpolitik bör beaktas fullt ut, särskilt möjligheten att minska vägtrafiken genom användning av rörledningar.

(3)

Detta beslut driver utvecklingen närmare det mål för nivån av sammankopplingen mellan medlemsstaternas elnät som Europeiska rådet enades om vid mötet i Barcelona den 15 och 16 mars 2002, för att därigenom förbättra nätens tillförlitlighet och integritet samt garantera försörjningstrygghet och en väl fungerande inre marknad.

(4)

Byggande och underhåll av energiinfrastruktur bör i regel omfattas av marknadsprinciper. Detta ligger också i linje med de gemensamma reglerna för fullbordandet av den inre marknaden för energi och med de gemensamma reglerna för konkurrensrätt, vilka syftar till att skapa en öppnare och mer konkurrensbetonad inre marknad för energi. Finansiellt stöd från gemenskapen för byggande och underhåll bör därför även fortsättningsvis endast beviljas i undantagsfall. Sådana undantag bör vara välmotiverade.

(5)

Energiinfrastruktur bör byggas och underhållas så att den inre marknaden för energi fungerar väl, med beaktande av befintliga förfaranden för samråd med berörda personer, samtidigt som hänsyn tas till strategiska kriterier och, i förekommande fall, kriterier för samhällsomfattande tjänster samt skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster.

(6)

Med tanke på eventuella synergieffekter mellan naturgasnät och olefinnät bör lämplig vikt läggas vid utveckling och integrering av olefinnät för att tillgodose gemenskapsindustriernas behov av olefingaser.

(7)

Prioriteringarna för de transeuropeiska energinäten är också en följd av att dessa får allt större betydelse när det gäller att trygga och diversifiera gemenskapens energiförsörjning, integrera de nya medlemsstaternas, anslutningsländernas och kandidatländernas energinät och se till att energinäten i gemenskapen och grannländerna samordnas, efter samråd med de berörda medlemsstaterna. Gemenskapens grannländer spelar nämligen en viktig roll i gemenskapens energipolitik. De tillgodoser en stor del av gemenskapens naturgasbehov, är viktiga partner när det gäller transitering av primär energi till gemenskapen och kommer att bli allt viktigare aktörer på gemenskapens inre marknader för gas och el.

(8)

Det är nödvändigt att bland de projekt som rör transeuropeiska energinät föra fram prioriterade projekt som är särskilt viktiga för en väl fungerande inre marknad för energi eller försörjningstryggheten på energiområdet. Dessutom bör de mest högprioriterade projekten förklaras vara av europeiskt intresse och vid behov samordnas bättre.

(9)

Vid insamling av den information som krävs enligt detta beslut bör kommissionen och medlemsstaterna i möjligaste mån använda den information om projekt som förklarats vara av europeiskt intresse som redan finns för att undvika dubbelarbete. Sådan information kan exempelvis redan finnas inom ramen för rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (6), inom ramen för annan gemenskapslagstiftning som erbjuder samfinansiering av projekt för transeuropeiska nät samt de beslut som godkänner enskilda projekt enligt sådan lagstiftning samt inom ramen för direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG.

(10)

Förfarandet för att identifiera projekt av gemensamt intresse som rör transeuropeiska energinät bör säkerställa en smidig tillämpning av förordning (EG) nr 2236/95. I det förfarandet bör man skilja på två nivåer, nämligen en första nivå där man tar fram ett begränsat antal kriterier för identifiering av sådana projekt, och en andra nivå där man ingående beskriver projekten, så kallade specifikationer.

(11)

I enlighet med förordning (EG) nr 2236/95, bör lämplig prioritet ges åt finansiering av projekt som förklaras vara av europeiskt intresse. När medlemsstaterna anmäler projekt inom ramen för övriga gemenskapsfinansieringsinstrument bör särskild uppmärksamhet ges åt projekt som förklaras vara av europeiskt intresse.

(12)

För de flesta projekt som förklaras vara av europeiskt intresse kan en kraftig försening eller ett allvarligt hot om försening innebära en förväntad försening på mellan ett till två år.

(13)

Eftersom projektens specifikationer kan komma att ändras, kan de endast betraktas som vägledande. Kommissionen bör därför vara bemyndigad att uppdatera dem. Eftersom projekten kan få betydande politiska, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser, är det viktigt att skapa en lämplig jämvikt mellan rättslig kontroll, å ena sidan, och flexibilitet vid fastställandet av vilka projekt som bör tilldelas gemenskapsstöd, å andra sidan.

(14)

När projekt som förklarats vara av europeiskt intresse, delar av sådana projekt eller grupper av sådana projekt stöter på svårigheter vid genomförandet skulle en europeisk samordnare kunna hjälpa till genom att uppmuntra samarbete mellan alla berörda parter och genom att säkerställa lämplig övervakning för att hålla gemenskapen informerad om framstegen. En europeisk samordnares tjänster bör också vara tillgängliga för andra projekt på begäran från de berörda medlemsstaterna.

(15)

Medlemsstaterna bör uppmanas att samordna genomförandet av vissa projekt, särskilt gränsöverskridande projekt eller delar av gränsöverskridande projekt.

(16)

Bättre förutsättningar bör skapas för utvecklingen och byggandet av transeuropeiska energinät, främst genom att stimulera tekniskt samarbete mellan de enheter som har ansvar för näten, genom att underlätta genomförandet av tillståndsförfaranden för nätprojekt i medlemsstaterna för att undvika förseningar och genom att vid behov mobilisera gemenskapens fonder, instrument och finansiella program för nätprojekt. Gemenskapen bör stödja de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att eftersträva detta mål.

(17)

Eftersom den budget som avsatts för transeuropeiska energinät huvudsakligen är avsedd att finansiera genomförbarhetsstudier är det gemenskapens strukturfonder, finansiella program och instrument som vid behov kan göra det möjligt att finansiera sådana, särskilt interregionala, sammankopplingsnät.

(18)

Projekt av gemensamt intresse, de därtill hörande specifikationerna och prioriterade projekt, framför allt de av europeiskt intresse, bör identifieras utan att detta påverkar resultatet av miljökonsekvensbeskrivningarna av projekt, planer eller program.

(19)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(20)

Kommissionen bör regelbundet utarbeta en rapport om genomförandet av detta beslut.

(21)

Sådan information som skall utbytas eller översändas till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i detta beslut finns sannolikt oftast hos företagen. Medlemsstaterna kan därför behöva samarbeta med dessa företag för att få denna information.

(22)

Rådets beslut 96/391/EG av den 28 mars 1996 om fastställandet av en serie åtgärder för att skapa en gynnsammare situation för utbyggnad av transeuropeiska nät inom energisektorn (8) och beslut nr 1229/2003/EG bör upphävas, eftersom de har samma syfte och räckvidd som det här beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta beslut definieras arten av och räckvidden för gemenskapens insatser för att fastställa riktlinjer för transeuropeiska energinät. I detta beslut fastställs en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och huvudlinjer för gemenskapens insatser vad avser transeuropeiska energinät. I riktlinjerna anges projekt som är av gemensamt intresse och prioriterade projekt, även sådana av europeiskt intresse, i fråga om de transeuropeiska näten för el och gas.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta beslut omfattar följande:

1.

När det gäller elnät:

a)

Samtliga högspänningsledningar, med undantag för sådana som ingår i distributionsnät, samt undervattenskablar, förutsatt att denna infrastruktur används för interregionala eller internationella överföringar eller sammankopplingar.

b)

All utrustning och alla installationer som krävs för att systemet i fråga skall fungera väl, inbegripet system för skydd, övervakning och kontroll.

2.

När det gäller gasnät (som transporterar naturgas eller olefingaser):

a)

Högtrycksgasledningar, med undantag för sådana som ingår i distributionsnät, som möjliggör försörjning av gemenskapens regioner från interna och externa källor.

b)

Lagringsutrymmen under jord som är anslutna till dessa högtrycksgasledningar.

c)

Anläggningar för mottagning, lagring och återförgasning av flytande naturgas (LNG) samt LNG-tankfartyg, motsvarande de volymer som skall levereras.

d)

All utrustning och alla installationer som krävs för att systemet i fråga skall fungera väl, inbegripet system för skydd, övervakning och kontroll.

Artikel 3

Mål

Gemenskapen skall främja sammankoppling, driftskompatibilitet och utveckling av transeuropeiska energinät samt tillgång till sådana nät, i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning, i syfte att

a)

verka för att den inre marknaden i allmänhet och den inre energimarknaden i synnerhet fungerar effektivt och utvecklas, samtidigt som såväl rationell produktion, transport, distribution och användning av energiresurser som utnyttjande och anslutning av förnybara energikällor främjas, i syfte att minska konsumenternas energikostnader och bidra till diversifiering av energikällorna,

b)

underlätta utvecklingen och minska isoleringen av gemenskapens mindre gynnade regioner och öregioner, och därigenom bidra till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen,

c)

öka tryggheten i energiförsörjningen, till exempel genom att stärka energisamarbetet med tredjeländer i alla berörda parters ömsesidiga intresse, inte minst inom ramen för energistadgefördraget och de samarbetsavtal som gemenskapen har ingått,

d)

bidra till hållbar utveckling och miljöskydd, bl.a. genom användning av förnybara energikällor och minskning av de miljörisker som är förknippade med transport och överföring av energi.

Artikel 4

Prioriterade insatser

Gemenskapens prioriterade insatser för transeuropeiska energinät skall vara förenliga med en hållbar utveckling och skall omfatta följande:

1.

För både el- och gasnät:

a)

Anpassning och utveckling av energinäten till stöd för den inre energimarknadens funktion och särskilt en lösning på problem med flaskhalsar, i synnerhet gränsöverskridande sådana, överbelastning och felande länkar, samt beaktande av de behov som uppstår genom den inre marknaden för el och naturgas och Europeiska unionens utvidgning.

b)

Upprättande av energinät på öar och i isolerade områden, randområden och de yttersta randområdena, samtidigt som en diversifiering av energikällorna och användning av förnybara energikällor främjas, samt vid behov anslutning av sådana nät.

2.

För elnät:

a)

Anpassning och utveckling av nät för att underlätta integrering och anslutning av förnybar energiproduktion,

b)

Säkerställande av driftskompatibilitet mellan gemenskapens elnät och anslutningsländernas och kandidatländernas elnät samt elnäten i andra länder i Europa och i Medelhavs- och Svartahavsområdena.

3.

För gasnät:

a)

Utveckling av naturgasnät i syfte att täcka gemenskapens behov av naturgas och kontrollera dess system för naturgasförsörjning.

b)

Säkerställande av driftskompatibilitet mellan gemenskapens naturgasnät och naturgasnäten i anslutningsländerna och kandidatländerna samt andra länder i Europa, i Medelhavs- och Svartahavsområdena och vid Kaspiska havet samt i Mellanöstern och Gulfregionen, och diversifiering av naturgaskällor och försörjningsvägar.

Artikel 5

Insatser

Huvudlinjerna för gemenskapens insatser för transeuropeiska energinät skall vara

a)

att identifiera projekt av gemensamt intresse och prioriterade projekt, även sådana av europeiskt intresse,

b)

att skapa bättre förutsättningar för utvecklingen av dessa nät.

Artikel 6

Projekt av gemensamt intresse

1.   Följande allmänna kriterier skall tillämpas när ett beslut fattas om identifiering, ändringar, specifikationer eller framställningar om uppdatering av projekt av gemensamt intresse:

a)

Projekten skall falla inom räckvidden för artikel 2.

b)

Projekten skall motsvara de mål och prioriterade insatser som anges i artikel 3 respektive 4.

c)

Projekten skall uppvisa potentiell ekonomisk bärkraft.

Bedömningen av den ekonomiska bärkraften skall grunda sig på en lönsamhetsanalys, där hänsyn skall tas till alla kostnader och intäkter, även på medellång och/eller lång sikt, i samband med miljöaspekter, försörjningstrygghet och bidraget till ekonomisk och social sammanhållning. För projekt av gemensamt intresse som berör en medlemsstats territorium skall denna medlemsstats godkännande krävas.

2.   Tilläggskriterier för identifiering av projekt av gemensamt intresse anges i bilaga II. Ändringar av de tilläggskriterier för identifiering av projekt av gemensamt intresse som anges i bilaga II skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.

3.   Endast de projekt i bilaga III som uppfyller kriterierna i punkt 1 och i bilaga II skall vara berättigade till gemenskapens finansiella stöd enligt förordning (EG) nr 2236/95.

4.   De vägledande projektspecifikationerna, inklusive en detaljerad – och vid behov också geografisk – beskrivning av projekten, återges i bilaga III. Specifikationerna skall uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 14.2. Uppdateringarna skall vara av teknisk art och begränsas till tekniska ändringar av projekt, modifiering av en del av den specificerade sträckningen eller en begränsad justering av projektets lokalisering.

5.   Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som de finner nödvändiga för att underlätta och påskynda slutförandet av projekt av gemensamt intresse och minimera förseningarna, med beaktande av gemenskapslagstiftningen och internationella miljökonventioner, särskilt vad gäller projekt som förklarats vara av europeiskt intresse. I synnerhet skall nödvändiga tillståndsförfaranden slutföras skyndsamt.

6.   Om delar av projekt av gemensamt intresse är belägna inom tredjeländers territorium, får kommissionen genom överenskommelse med berörda medlemsstater lägga fram förslag, när så är lämpligt, inom ramen för gemenskapens avtal med berörda tredjeländer och, i fråga om tredjeländer som är parter i energistadgefördraget, i enlighet med energistadgefördraget och andra multilaterala avtal, för att få de berörda tredjeländerna att erkänna projekten som projekt av ömsesidigt intresse och på så sätt underlätta projektens genomförande.

Artikel 7

Prioriterade projekt

1.   De projekt av gemensamt intresse som avses i artikel 6.3 och som omfattas av axlarna för prioriterade projekt enligt bilaga I skall vara prioriterade i fråga om gemenskapens finansiella stöd enligt förordning (EG) nr 2236/95. Ändringar i bilaga I skall beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.

2.   När det gäller gränsöverskridande investeringsprojekt skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det faktum att sådana projekt ökar kapaciteten för sammankoppling av två eller flera medlemsstater och därigenom ökar försörjningstryggheten i hela Europa, behandlas som ett bedömningskriterium av de behöriga nationella myndigheterna, i enlighet med nationella tillståndsförfaranden.

3.   Berörda medlemsstater och kommissionen skall, var och en inom sitt behörighetsområde, tillsammans med de ansvariga företagen sträva efter att främja genomförandet av de prioriterade projekten, särskilt gränsöverskridande projekt.

4.   Prioriterade projekt skall vara förenliga med en hållbar utveckling och skall uppfylla minst ett av följande kriterier:

a)

De skall ha en väsentlig effekt på konkurrensen på den inre marknaden.

b)

De skall förbättra gemenskapens försörjningstrygghet.

c)

De skall leda till en ökad användning av förnybara energikällor.

Artikel 8

Projekt av europeiskt intresse

1.   Ett urval av projekt som omfattas av axlarna för prioriterade projekt enligt artikel 7 och som är av gränsöverskridande art eller som på ett betydande sätt påverkar gränsöverskridande överföringskapacitet förklaras härmed vara projekt av europeiskt intresse. Sådana projekt anges i bilaga I.

2.   När projekt väljs ut inom ramen för de transeuropeiska energinätens budget i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 2236/95, skall de projekt som förklarats vara av europeiskt intresse prioriteras på lämpligt sätt.

3.   När projekt väljs ut inom ramen för andra samfinansieringsfonder i gemenskapen, skall särskild uppmärksamhet riktas mot projekt som förklarats vara av europeiskt intresse.

4.   Om utvecklingen av ett projekt som förklarats vara av europeiskt intresse är kraftigt försenad eller riskerar att kraftigt försenas, får kommissionen uppmana den berörda medlemsstaten att se till att skälen till förseningen anges inom tre månader.

För projekt som förklarats vara av europeiskt intresse och för vilka en europeisk samordnare har utsetts skall den europeiska samordnaren i sin rapport ange skälen till förseningen.

5.   Fem år efter slutförandet av ett projekt eller en del av ett projekt som förklarats vara av europeiskt intresse skall kommissionen, med hjälp av den kommitté som avses i artikel 14.1, göra en bedömning av projektet som skall innefatta projektets socioekonomiska effekter, miljökonsekvenser och dess följder för handeln mellan medlemsstaterna, den territoriella sammanhållningen och den hållbara utvecklingen. Kommissionen skall informera den kommitté som avses i artikel 14.1 om resultatet av bedömningen.

6.   För alla projekt som förklarats vara av europeiskt intresse, särskilt gränsöverskridande delar, skall de berörda medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder som garanterar att

ett regelbundet utbyte av relevant information sker, och

gemensamma samordningsmöten organiseras på lämpligt sätt.

De gemensamma samordningsmötena skall vid behov organiseras utifrån projektets särskilda behov, såsom projektets utvecklingsfas och förväntade eller uppkomna svårigheter. De gemensamma samordningsmötena skall framför allt behandla utvärderingen och de offentliga samråden. De berörda medlemsstaterna skall se till att kommissionen informeras om de gemensamma samordningsmötena och informationsutbytet.

Artikel 9

Genomförande av projekt av europeiskt intresse

1.   Projekt av europeiskt intresse skall genomföras snabbt.

Senast den 12 april 2007 skall medlemsstaterna, på grundval av ett förslag till tidsplan som kommissionen tagit fram i detta syfte, till kommissionen lämna en uppdaterad och vägledande tidsplan för genomförandet av dessa projekt med, i den mån de finns tillgängliga, uppgifter om

a)

det planerade byggnadslovsförfarandet för projektet,

b)

tidsplanen för genomförbarhetsstudier och utformningsfasen,

c)

byggandet av projektet, och

d)

projektets idrifttagande.

2.   Kommissionen skall, i nära samarbete med den kommitté som avses i artikel 14.1, lägga fram en rapport vartannat år om utvecklingen av de projekt som anges i punkt 1.

För projekt som förklarats vara av europeiskt intresse och för vilka en europeisk samordnare har utsetts skall de årliga rapporterna som läggs fram av den europeiska samordnaren ersätta tvåårsrapporterna.

Artikel 10

Europeisk samordnare

1.   När ett projekt som förklarats vara av europeiskt intresse blir kraftigt försenat eller stöter på svårigheter, även i de fall då tredjeländer är inblandade, får kommissionen i överenskommelse med de berörda medlemsstaterna och efter samråd med Europaparlamentet utse en europeisk samordnare. Vid behov får även medlemsstaterna begära att kommissionen utser en europeisk samordnare för andra projekt för transeuropeiska energinät.

2.   Den europeiska samordnaren skall framför allt utses på grundval av sina erfarenheter med europeiska institutioner och sin kunskap om energipolitik, finansiering av stora projekt samt socioekonomisk och miljörelaterad utvärdering av stora projekt.

3.   I beslutet om den europeiska samordnarens utnämning skall det anges hur samordnaren skall utföra sina uppgifter.

4.   Den europeiska samordnaren skall

a)

främja projektets europeiska dimension och den gränsöverskridande dialogen mellan projektföretagen och de berörda personerna,

b)

bidra till samordningen av de nationella förfarandena för samråd med berörda personer,

c)

årligen lämna en rapport till kommissionen om hur de projekt för vilka denne är utsedd som EU-samordnare framskrider, och om svårigheter och hinder som kan leda till kraftiga förseningar. Kommissionen skall översända denna rapport till de berörda medlemsstaterna.

5.   De berörda medlemsstaterna skall samarbeta med den europeiska samordnaren när denne utför uppgifter som anges i punkt 4.

6.   Kommissionen får inhämta ett yttrande från den europeiska samordnaren i samband med granskningen av ansökningar om gemenskapsmedel till projekt eller projektgrupper för vilka den europeiska samordnaren utsetts.

7.   Samordningsnivån måste stå i proportion till projektets kostnad för att undvika onödig administration.

Artikel 11

Bättre förutsättningar

1.   För att bidra till att skapa bättre förutsättningar för utvecklingen av transeuropeiska energinät och deras driftskompatibilitet skall gemenskapen beakta medlemsstaternas insatser i enlighet med det målet, fästa den största vikt vid och vid behov främja följande åtgärder:

a)

Tekniskt samarbete mellan de enheter som har ansvar för de transeuropeiska energinäten, särskilt när det gäller störningsfri funktion av de förbindelser som anges i punkterna 1, 2 och 7 i bilaga II.

b)

Underlättande av genomförandet av tillståndsförfaranden för projekt för transeuropeiska energinät i syfte att undvika förseningar, särskilt för projekt som förklarats vara av europeiskt intresse.

c)

Bistånd till projekt av gemensamt intresse via gemenskapens fonder, instrument och finansiella program för transeuropeiska energinät.

2.   Kommissionen skall, i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna, göra allt för att främja samordningen av de åtgärder som avses i punkt 1.

3.   De beslut som är nödvändiga för genomförandet av de åtgärder som avses i punkt 1 a och b skall fattas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.

Artikel 12

Följder för konkurrensen

Vid bedömningen av projekt skall följderna för konkurrensen och försörjningstryggheten beaktas. Privat finansiering eller finansiering genom berörda ekonomiska aktörer skall vara den huvudsakliga finansieringskällan och skall uppmuntras. I enlighet med bestämmelserna i fördraget skall all snedvridning av konkurrensen mellan marknadsaktörerna undvikas.

Artikel 13

Begränsningar

1.   Detta beslut skall inte påverka en medlemsstats eller gemenskapens finansiella åtaganden.

2.   Detta beslut skall inte påverka resultatet av miljökonsekvensbeskrivningar av projekt, planer eller program som definierar ramarna för framtida tillstånd för sådana projekt. Resultatet av miljökonsekvensbeskrivningar, om sådana krävs i enlighet med relevant gemenskapslagstiftning, skall beaktas innan det verkligen fattas beslut om projektens genomförande i enlighet med relevant gemenskapslagstiftning.

Artikel 14

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 15

Rapport

Kommissionen skall vartannat år utarbeta en rapport om genomförandet av detta beslut och överlämna rapporten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

Kommissionen skall i sin rapport uppmärksamma genomförandet av de prioriterade projekt som rör gränsöverskridande förbindelser enligt punkterna 2, 4 och 7 i bilaga II, och de framsteg som gjorts vid genomförandet av dessa samt hur de har finansierats, särskilt när det gäller andelen gemenskapsmedel.

Artikel 16

Upphävande

Beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG skall upphöra att gälla.

Artikel 17

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 september 2006.

På Europaparlamentets vägnar

J. BORRELL FONTELLES

Ordförande

På rådets vägnar

P. LEHTOMÄKI

Ordförande


(1)  EUT C 241, 28.9.2004, s. 17.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 7 juni 2005 (EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 68). Rådets gemensamma ståndpunkt av den 1 december 2005 (EUT C 80 E, 4.4.2006, s. 1). Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 april 2006 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 24 juli 2006.

(3)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 11.

(4)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Direktivet ändrat genom rådets direktiv 2004/85/EG (EUT L 236, 7.7.2004, s. 10).

(5)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.

(6)  EGT L 228, 23.9.1995, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1159/2005 (EUT L 191, 22.7.2005, s. 16).

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(8)  EGT L 161, 29.6.1996, s. 154.


BILAGA I

TRANSEUROPEISKA ENERGINÄT

Axlarna för prioriterade projekt, inbegripet anläggningar för projekt av europeiskt intresse, enligt artiklarna 7 och 8

Förteckning över prioriterade projekt, inbegripet projekt av europeiskt intresse, inom varje axel

ELNÄT

EL.1

Frankrike–Belgien–Nederländerna–Tyskland:

 

Förstärkningar av elnäten för att åtgärda överbelastning i Beneluxstaterna.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Avelin (FR)–Avelgem (BE)

 

Förbindelse Moulaine (FR)–Aubange (BE)

EL.2

Italiens gränser mot Frankrike, Österrike, Slovenien och Schweiz:

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan elnäten.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Lienz (AT)–Cordignano (IT)

 

Ny sammankoppling mellan Italien och Slovenien

 

Förbindelse Udine Ovest (IT)–Okroglo (SI)

 

Förbindelse S. Fiorano (IT)–Nave (IT)–Gorlago (IT)

 

Förbindelse Venedig Nord (IT)–Cordignano (IT)

 

Förbindelse St. Peter (AT)–Tauern (AT)

 

Förbindelse Südburgenland (AT)–Kainachtal (AT)

 

Österrike–Italien (Thaur–Brixen) sammankoppling via järnvägstunneln genom Brennerpasset

EL.3

Frankrike–Spanien–Portugal:

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan dessa länders elnät samt Iberiska halvöns elnät och utveckling av kraftledningsnät i öregioner.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Sentmenat (ES)–Bescanó (ES)–Baixas (FR)

 

Förbindelse Valdigem (PT)–Douro Internacional (PT)–Aldeadávila (ES) och Douro Internacional–anläggningarna

EL.4

Grekland–länderna på Balkanhalvön–UCTE–systemet:

 

Utbyggnad av elinfrastrukturen för att ansluta Grekland till UCTE–systemet och för att göra det möjligt att utveckla sydöstra Europas elmarknad.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Filippi (EL)–Hamidabad (TR)

EL.5

Förenade kungariket–Kontinentaleuropa och norra Europa:

 

Upprättande/ökning av sammankopplingskapacitet mellan elnäten och eventuell integrering av vindenergi genererad till havs.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Undervattenskabel mellan England (UK) och Nederländerna.

EL.6

Irland–Förenade kungariket:

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan elnäten och eventuell integrering av vindenergi genererad till havs.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Undervattenskabel mellan Irland och Wales (UK)

EL.7

Danmark–Tyskland–Östersjöringen (inklusive Norge–Sverige–Finland–Danmark–Tyskland–Polen–de baltiska staterna–Ryssland):

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan elnäten och eventuell integrering av vindenergi genererad till havs.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Kassø (DK)–Hamburg/Dollern (DE)

 

Förbindelse Hamburg/Krümmel (DE)–Schwerin (DE)

 

Förbindelse Kassø (DK)–Revsing (DK)–Tjele (DK)

 

Förbindelse V. Hassing (DK)–Trige (DK)

 

Undervattenskabel Skagerrak 4 Danmark–Norge

 

Förbindelse Polen–Litauen, inklusive nödvändiga förstärkningar av det polska elnätet och Polen–Tyskland–profilen för att göra deltagande i den inre marknaden för energi möjligt

 

Undervattenskabel Finland–Estland (Estlink)

 

Undervattenskabeln Fennoscan Finland–Sverige

 

Halle/Saale (DE)–Schweinfurt (DE)

EL.8

Tyskland–Polen–Tjeckien–Slovakien–Österrike–Ungern–Slovenien:

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan elnäten.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Förbindelse Neuenhagen (DE)–Vierraden (DE)–Krajnik (PL)

 

Förbindelse Dürnrohr (AT)–Slavětice (CZ)

 

Ny sammankoppling mellan Tyskland och Polen

 

Förbindelse Vel'ké Kapušany (SK)–Lemešany (SK)–Moldava (SK)–Sajóivánka (HU)

 

Förbindelse Gabčíkovo (SK)–Veľký Ďur (SK)

 

Förbindelse Stupava (SK)–sydöstra Wien (AT)

EL.9

Medlemsstaterna i Medelhavsområdet–Medelhavsringen:

 

Ökad sammankopplingskapacitet mellan medlemsstaterna i Medelhavsområdet och Marocko–Algeriet–Tunisien–Libyen–Egypten–länderna i Främre Orienten–Turkiet.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Elförbindelse för att sammankoppla Tunisien och Italien

GASNÄT

NG.1

Förenade kungariket–norra Kontinentaleuropa, inklusive Nederländerna, Belgien, Danmark, Sverige och Tyskland–Polen–Litauen–Lettland–Estland–Finland–Ryssland:

 

Gasledningar för att förbinda några av de största gaskällorna i Europa, förbättra nätens driftskompatibilitet och öka försörjningstryggheten, inklusive naturgasledningarna till havs från Ryssland till EU och på land från Ryssland till Polen och Tyskland, byggande av nya ledningar och ökning av nätkapaciteten i och mellan Tyskland, Danmark och Sverige samt i och mellan Polen, Tjeckien, Slovakien, Tyskland och Österrike.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Nordeuropeiska gasledningen

 

Jamal–Europa–gasledningen

 

Naturgasledning som sammankopplar Danmark, Tyskland och Sverige

 

Ökning av överföringskapaciteten på axeln Tyskland–Belgien–Förenade kungariket

NG.2

Algeriet–Spanien–Italien–Frankrike–norra Kontinentaleuropa:

 

Byggande av nya naturgasledningar från Algeriet till Spanien, Frankrike och Italien samt en ökning av nätkapaciteten i och mellan Spanien, Frankrike och Italien.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Gasledning Algeriet–Tunisien–Italien

 

Gasledning Algeriet–Italien via Sardinien och Korsika med en grenledning till Frankrike

 

Gasledningen Medgas (Algeriet–Spanien–Frankrike–Kontinentaleuropa)

NG.3

Länderna vid Kaspiska havet–Mellanöstern–Europeiska unionen:

 

Nya naturgasledningsnät till Europeiska unionen från nya gaskällor, inklusive naturgasledningar Turkiet–Grekland, Grekland–Italien, Turkiet–Österrike samt Grekland–Slovenien–Österrike (via västra Balkan).

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Gasledning Turkiet–Grekland–Italien

 

Gasledning Turkiet–Österrike

NG.4

Terminaler för flytande naturgas (LNG) i Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Grekland, Cypern och Polen:

 

Diversifiering av försörjningskällor och inloppspunkter, även LNG–terminalernas förbindelser med överföringsnätet.

NG.5

Lagringsutrymmen under jord för naturgas i Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Grekland och Östersjöområdet:

 

Kapacitetsökning i Spanien, Frankrike, Italien och Östersjöområdet och byggande av de första lagringsutrymmena i Portugal, Grekland och Litauen.

NG.6

Medlemsstaterna i Medelhavsområdet–östra Medelhavsringen:

 

Upprättande och ökning av kapaciteten i naturgasledningarna mellan medlemsstaterna i Medelhavsområdet och Libyen–Egypten–Jordanien–Syrien–Turkiet.

Följande projekt av europeiskt intresse ingår:

 

Gasledning Libyen–Italien


BILAGA II

TRANSEUROPEISKA ENERGINÄT

Tilläggskriterier för identifiering av projekt av gemensamt intresse enligt artikel 6.2

ELNÄT

1.

Utbyggnad av elnät på öar och i isolerade områden, randområden och de yttersta randområdena, samtidigt som en diversifiering av energikällorna och ökad användning av förnybara energikällor främjas, samt vid behov anslutning av elnäten i dessa områden:

Irland–Förenade kungariket (Wales)

Grekland (öarna)

Italien (Sardinien)–Frankrike (Korsika)–Italien (fastlandet)

Förbindelser i öregioner, inklusive förbindelser med fastlandet

Förbindelser i Frankrikes, Spaniens och Portugals yttersta randområden

2.

Utbyggnad av de elförbindelser mellan medlemsstaterna som krävs för att den inre marknaden skall fungera och för att skapa tillförlitliga och driftsäkra elnät:

Frankrike–Belgien–Nederländerna–Tyskland

Frankrike–Tyskland

Frankrike–Italien

Frankrike–Spanien

Portugal–Spanien

Finland–Sverige

Finland–Estland–Lettland–Litauen

Österrike–Italien

Italien–Slovenien

Österrike–Italien–Slovenien–Ungern

Tyskland–Polen

Tyskland–Polen–Tjeckien–Österrike–Slovakien–Ungern

Ungern–Slovakien

Ungern–Österrike

Polen–Litauen

Irland–Förenade kungariket (Nordirland)

Österrike–Tyskland–Slovenien–Ungern

Nederländerna–Förenade kungariket

Tyskland–Danmark–Sverige

Grekland–Italien

Ungern–Slovenien

Malta–Italien

Finland–Estland

Italien–Slovenien

3.

Utbyggnad av elförbindelser i medlemsstaterna när så krävs för att förbindelserna mellan medlemsstaterna skall kunna utnyttjas, för att den inre marknaden skall fungera väl eller förnybara energikällor skall kunna anslutas:

Samtliga medlemsstater.

4.

Utbyggnad av elförbindelser med icke-medlemsstater, särskilt kandidatländerna, för att på så sätt bidra till driftskompatibla, tillförlitliga och driftsäkra kraftledningsnät eller till elförsörjningen inom Europeiska gemenskapen:

Tyskland–Norge

Nederländerna–Norge

Sverige–Norge

Förenade kungariket–Norge

Östersjöringen: Tyskland–Polen–Vitryssland–Ryssland–Litauen–Lettland–Estland–Finland–Sverige–Norge–Danmark

Norge–Sverige–Finland–Ryssland

Medelhavsringen: Frankrike–Spanien–Marocko–Algeriet–Tunisien–Libyen–Egypten–länderna i Främre Orienten–Turkiet–Grekland–Italien

Grekland–Turkiet

Italien–Schweiz

Österrike–Schweiz

Ungern–Rumänien

Ungern–Serbien

Ungern–Kroatien

Italien–Tunisien

Grekland–länderna på Balkanhalvön

Spanien–Marocko

Spanien–Andorra–Frankrike

EU–länderna på Balkanhalvön–Vitryssland–Ryssland–Ukraina

Svartahavsringen: Ryssland–Ukraina–Rumänien–Bulgarien–Turkiet–Georgien

Bulgarien–f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Grekland–Albanien–Italien eller Bulgarien–Grekland–Italien

5.

Insatser för att förbättra funktionen hos de sammankopplade elnäten på den inre marknaden, särskilt för att identifiera flaskhalsar och felande länkar, utveckla lösningar för att hantera överbelastning samt anpassa prognosmetoder och metoder för drift av elnäten:

Identifiering av flaskhalsar och felande länkar, särskilt gränsöverskridande sådana, inom elnäten.

Utveckling av lösningar för styrning av elflödet för att hantera problemen med överbelastning av elnäten.

Nödvändig anpassning av prognosmetoderna och metoderna för drift av elnäten för att den inre marknaden skall fungera väl och för användning av en stor procentandel förnybara energikällor.

GASNÄT

6.

Införande av naturgas i nya områden, i huvudsak öar, isolerade områden, randområden och de yttersta randområdena, samt utveckling av naturgasnät i dessa områden:

Förenade kungariket (Nordirland)

Irland

Spanien

Portugal

Grekland

Sverige

Danmark

Italien (Sardinien)

Frankrike (Korsika)

Cypern

Malta

De yttersta randområdena i Frankrike, Spanien och Portugal

7.

Utbyggnad av naturgasförbindelser för att täcka den inre marknadens behov eller öka försörjningstryggheten, inklusive anslutning av fristående naturgas- och olefingasnät:

Irland–Förenade kungariket

Frankrike–Spanien

Frankrike–Schweiz

Portugal–Spanien

Österrike–Tyskland

Österrike–Ungern

Österrike–Ungern–Slovakien–Polen

Polen–Tjeckien

Slovakien–Tjeckien–Tyskland–Österrike

Österrike–Italien

Grekland–länder på Balkanhalvön

Österrike–Ungern–Rumänien–Bulgarien–Grekland–Turkiet

Frankrike–Italien

Grekland–Italien

Österrike–Tjeckien

Tyskland–Tjeckien–Österrike–Italien

Österrike–Slovenien–Kroatien

Ungern–Kroatien

Ungern–Rumänien

Ungern–Slovakien

Ungern–Ukraina

Slovenien–länderna på Balkanhalvön

Belgien–Nederländerna–Tyskland

Förenade kungariket–Nederländerna–Tyskland

Tyskland–Polen

Danmark–Förenade kungariket

Danmark–Tyskland–Sverige

Danmark–Nederländerna

8.

Utbyggnad av kapaciteten för att ta emot flytande naturgas (LNG) och lagra naturgas i den omfattning som krävs för att tillgodose efterfrågan och reglera gastillförselsystem, samt diversifiera källor och tillförselvägar:

Samtliga medlemsstater

9.

Utbyggnad av naturgastransportkapaciteten (gastillförselledningar) i den omfattning som krävs för att tillgodose efterfrågan och diversifiera försörjningen från interna och externa källor samt tillförselvägar:

Nordiska gasnätet: Norge–Danmark–Tyskland–Sverige–Finland–Ryssland–de baltiska staterna–Polen

Algeriet–Spanien–Frankrike

Ryssland–Ukraina–EU

Ryssland–Vitryssland–Ukraina–EU

Ryssland–Vitryssland–EU

Ryssland–Östersjön–Tyskland

Ryssland–de baltiska staterna–Polen–Tyskland

Tyskland–Tjeckien–Polen–Tyskland–andra medlemsstater

Libyen–Italien

Tunisien–Libyen–Italien

Länderna vid Kaspiska havet–EU

Ryssland–Ukraina–Moldavien–Rumänien–Bulgarien–Grekland–Slovenien–andra länder på Balkanhalvön

Ryssland–Ukraina–Slovakien–Ungern–Slovenien–Italien

Nederländerna–Tyskland–Schweiz–Italien

Belgien–Frankrike–Schweiz–Italien

Danmark–Sverige–Polen

Norge–Ryssland–EU

Irland

Algeriet–Italien–Frankrike

Algeriet–Tunisien–Italien

Mellanöstern–östra Medelhavsringen–EU

Anläggning för blandning i Winksele (BE) på nord–syd-axeln (blandning av vätgas med kväve)

Uppgradering av kapaciteten på öst–väst–axeln: Zeebrugge (BE)–Eynatten (BE)

10.

Insatser för att förbättra funktionen hos de sammankopplade naturgasnäten på den inre marknaden och i transitländer, särskilt för att identifiera flaskhalsar och felande länkar, utveckla lösningar för att hantera överbelastning samt anpassa prognosmetoder och metoder för effektiv och säker drift av naturgasnäten:

Identifiering av flaskhalsar och felande länkar, särskilt gränsöverskridande sådana, inom naturgasnäten.

Utveckling av lösningar för styrning av naturgasflödet för att hantera problemen med överbelastning av gasnäten.

Nödvändig anpassning av prognosmetoderna och metoderna för drift av naturgasnäten för att den inre marknaden skall fungera väl.

Förbättring av den totala prestandan, säkerheten och tillförlitligheten hos naturgasnäten i transitländer.

11.

Utveckling och integrering av den transportkapacitet för olefingaser som behövs för att tillgodose efterfrågan på den inre marknaden:

Samtliga medlemsstater.


BILAGA III

TRANSEUROPEISKA ENERGINÄT

Projekt av gemensamt intresse och därtill hörande specifikationer, för närvarande fastställda enligt kriterierna i bilaga II

ELNÄT

1.   Utbyggnad av elnät i isolerade områden

1.1

Undervattenskabel Irland–Wales (UK)

1.2

Anslutning av södra Kykladerna (EL) (till det sammanlänkade systemet)

1.3

30 kV förbindelse via undervattenskabel mellan öarna Faial, Pico och São Jorge (Azorerna, PT)

1.4

Anslutning och förstärkning av kraftledningsnätet på öarna Terceira, Faial och São Miguel (Azorerna, PT)

1.5

Anslutning och förstärkning av kraftledningsnätet på Madeira (PT)

1.6

Undervattenskabel Sardinien (IT)–Italien (fastlandet)

1.7

Undervattenskabel Korsika (FR)–Italien

1.8

Förbindelse Italien (fastlandet)–Sicilien (IT): Fördubbling av förbindelsen Sorgente (IT)–Rizziconi (IT)

1.9

Nya förbindelser på Balearerna och Kanarieöarna (ES)

2.   Utbyggnad av elförbindelserna mellan medlemsstaterna

2.1

Förbindelse Moulaine (FR)–Aubange (BE)

2.2

Förbindelse Avelin (FR)–Avelgem (BE)

2.3

Sammankoppling mellan Tyskland och Belgien

2.4

Förbindelse Vigy (FR)–Marlenheim (FR)

2.5

Förbindelse Vigy (FR)–Uchtelfangen (DE)

2.6

Fastransformator i La Praz (FR)

2.7

Ytterligare kapacitetsökning genom befintlig samtrafik mellan Frankrike och Italien

2.8

Ny sammankoppling mellan Frankrike och Italien

2.9

Ny sammankoppling genom Pyrenéerna mellan Frankrike och Spanien

2.10

Förbindelse i östra Pyrenéerna mellan Frankrike och Spanien

2.11

Förbindelser mellan norra Portugal och nordvästra Spanien

2.12

Förbindelse Sines (PT)–Alqueva (PT)–Balboa (ES)

2.13

Förbindelse mellan södra Portugal och sydvästra Spanien

2.14

Förbindelse Valdigem (PT)–Douro Internacional (PT)–Aldeadávila (ES) och Douro Internacional–anläggningarna

2.15

Förbindelser norr om Bottniska viken och undervattenskabeln Fennoscan mellan Finland och Sverige

2.16

Förbindelse Lienz (AT)–Cordignano (IT)

2.17

Sammankoppling Somplago (IT)–Würmbach (AT)

2.18

Sammankoppling Österrike–Italien (Thaur–Brixen) via järnvägstunneln genom Brennerpasset

2.19

Förbindelse mellan Irland och Nordirland

2.20

Förbindelse St Peter (AT)–Isar (DE)

2.21

Undervattenskabel mellan sydöstra England och centrala Nederländerna

2.22

Förstärkning av förbindelserna mellan Danmark och Tyskland, t.ex. förbindelsen Kassø–Hamburg

2.23

Förstärkning av förbindelserna mellan Danmark och Sverige

2.24

Ny sammankoppling mellan Slovenien och Ungern: Cirkovce (SI)–Hévíz (HU)

2.25

Sajóivánka (HU)–Rimavská Sobota (SK)

2.26

Moldava (SK)–Sajóivánka (HU)

2.27

Stupava (SK)–sydöstra Wien (AT)

2.28

Polen–Tyskland (förbindelse Neuenhagen (DE)–Vierraden (DE)–Krajnik (PL))

2.29

Förbindelse Polen–Litauen (Elk–Alytus)

2.30

Undervattenskabel för sammankoppling av Finland och Estland

2.31

Installation av flexibla system för överföring av växelström för sammankoppling av Italien och Slovenien

2.32

Nya förbindelser för sammankoppling av UCTE- och CENTREL–systemen

2.33

Dürnrohr (AT)–Slavětice (CZ)

2.34

Undervattenselförbindelse för sammankoppling av Malta (MT) och Sicilien (IT)

2.35

Ny sammankoppling mellan Italien och Slovenien

2.36

Förbindelse Udine Ovest (IT)–Okroglo (SI)

3.   Utbyggnad av elförbindelser i medlemsstaterna

3.1

Förbindelser på den danska öst-väst-axeln: Förbindelse mellan näten i västra (UCTE) och östra (NORDEL) Danmark

3.2

Förbindelse på den danska nord-syd-axeln

3.3

Nya förbindelser i norra Frankrike

3.4

Nya förbindelser i sydvästra Frankrike

3.5

Förbindelse Trino Vercellese (IT)–Lacchiarella (IT)

3.6

Förbindelse Turbigo (IT)–Rho (IT)–Bovisio (IT)

3.7

Förbindelse Voghera (IT)–La Casella (IT)

3.8

Förbindelse S. Fiorano (IT)–Nave (IT)–Gorlago (IT)

3.9

Förbindelse Venedig Nord (IT)–Cordignano (IT)

3.10

Förbindelse Redipuglia (IT)–Udine Ovest (IT)

3.11

Nya förbindelser på den italienska öst-väst-axeln

3.12

Förbindelse Tavarnuzze (IT)–Casallina (IT)

3.13

Förbindelse Tavarnuzze (IT)–S. Barbara (IT)

3.14

Förbindelse Rizziconi (IT)–Feroleto (IT)–Laino (IT)

3.15

Nya förbindelser på den italienska nord-syd-axeln

3.16

Ombyggnad av näten för att underlätta anslutning av förnybar energi i Italien

3.17

Nya anslutningar till vindkraftverk i Italien

3.18

Nya förbindelser på den spanska nord-axeln

3.19

Nya förbindelser på Medelhavsaxeln i Spanien

3.20

Nya förbindelser på Galicien (ES)–Centro (ES)-axeln

3.21

Nya förbindelser på Centro (ES)–Aragonien (ES)-axeln

3.22

Nya förbindelser på Aragonien (ES)–Levante (ES)-axeln

3.23

Nya förbindelser på den spanska syd-centrum-axeln (ES)

3.24

Nya förbindelser på den spanska öst-centrum-axeln (ES)

3.25

Nya förbindelser i Andalusien (ES)

3.26

Förbindelse Pedralva (PT)–Riba d'Ave (PT) och Pedralva-anläggningarna

3.27

Förbindelse Recarei (PT)–Valdigem (PT)

3.28

Förbindelse Picote (PT)–Pocinho (PT) (uppgradering)

3.29

Ombyggnad av den nuvarande förbindelsen Pego (PT)–Cedillo (ES)/Falagueira (PT) och Falagueira–anläggningarna

3.30

Förbindelse Pego (PT)–Batalha (PT) och Batalha-anläggningarna

3.31

I-förbindelse Sines (PT)–Ferreira do Alentejo (PT) (uppgradering)

3.32

Nya anslutningar till vindkraftverk i Portugal

3.33

Förbindelser Pereiros (PT)–Zêzere (PT)–Santarém (PT) och Zêzere-anläggningarna

3.34

I- och II-förbindelser Batalha (PT)–Rio Maior (PT) (uppgraderingar)

3.35

Förbindelse Carrapatelo (PT)–Mourisca (PT) (uppgradering)

3.36

Förbindelse Valdigem (PT)–Viseu (PT)–Anadia (PT)

3.37

Avledning av den nuvarande förbindelsen Rio Maior (PT)–Palmela (PT) till Ribatejo (PT) och Ribatejo-anläggningarna

3.38

Transformatorstationer och anslutningsledningar i Thessaloniki (EL), Lamia (EL) och Patras (EL)

3.39

Förbindelser mellan regionerna Evia (EL), Lakonia (EL) och Trakien (EL)

3.40

Förstärkning av befintliga förbindelser med randområden på det grekiska fastlandet

3.41

Förbindelse Tynagh (IE)–Cashla (IE)

3.42

Förbindelse Flagford (IE)–East Sligo (IE)

3.43

Förbindelser i nordöstra och västra Spanien, särskilt i syfte att ansluta vindkraftverken till nätet

3.44

Förbindelser i Baskien (ES), Aragonien (ES) och Navarra (ES)

3.45

Förbindelser i Galicien (ES)

3.46

Förbindelser i Mellansverige

3.47

Förbindelser i södra Sverige

3.48

Förbindelse Hamburg (DE)–Schwerin-regionen (DE)

3.49

Förbindelse Halle–Saale-regionen (DE)–Schweinfurt-regionen (DE)

3.50

Nya anslutningar till onshore- och offshore-vindkraftverk i Tyskland

3.51

Uppgradering av 380 kV-kraftledningsnätet i Tyskland för anslutningen av offshore-vindkraftsparker

3.52

Förbindelser i Nordirland i samband med samtrafik med Irland

3.53

Förbindelser i nordvästra Förenade kungariket

3.54

Förbindelser i Skottland och England med sikte på en ökad användning av förnybara energikällor för elproduktion

3.55

Nya anslutningar till offshore-vindkraftverk i Belgien, inklusive uppgradering av 380 kV-kraftledningsnätet.

3.56

Transformatorstationen i Borssele (NL)

3.57

Implementering av utrustning för kompensation av reaktiv effekt (NL)

3.58

Installation av fasändrare och/eller kondensatorbatterier i Belgien

3.59

Uppgradering av 380 kV-kraftledningsnätet i Belgien för att öka importkapaciteten

3.60

Förbindelse St. Peter (AT)–Tauern (AT)

3.61

Förbindelse Südburgenland (AT)–Kainachtal (AT)

3.62

Dunowo (PL)–Żydowo (PL)–Krzewina (PL)–Plewiska (PL)

3.63

Pątnów (PL)–Grudziądz (PL)

3.64

Ostrów (PL)–Plewiska (PL)

3.65

Ostrów (PL)–Trębaczew (Rogowiec) (PL)

3.66

Plewiska (PL)– Pątnów (PL)

3.67

Tarnów (PL)–Krosno (PL)

3.68

Ełk (PL)–Olsztyn Matki (PL)

3.69

Ełk (PL)–Narew (PL)

3.70

Mikułowa (PL)–Świebodzice–Dobrzeń (Groszowice) (PL)

3.71

Pątnów (PL)–Sochaczew (PL)–Warszawa (PL)

3.72

Krsko (SI)–Berevico (SI)

3.73

Uppgradering av det slovenska överföringssystemet från 220 kV till 400 kV

3.74

Medzibrod (SK)–Liptovská Mara (SK)

3.75

Lemešany (SK)–Moldava (SK)

3.76

Lemešany (SK)–Vel'ké Kapušany (SK)

3.77

Gabčikovo (SK)–Vel'ký Ďur (SK)

3.78

Förbindelser i norra Sverige

3.79

Försörjningen av Saaremaa (EE) överförd till 110 kV

3.80

Förbättrad strömförsörjning i Tartu (EE)

3.81

Ombyggnad av Eesti (EE) transformatorstation (330 kV)

3.82

Ombyggnad av Kiisa (EE), Püssi (EE) och Viljandi (EE) transformatorstationer (110 kV)

3.83

Nošovice (CZ)–Prosenice (CZ): ombyggnad av 400 kV enkel förbindelse till 400 kV dubbel krets

3.84

Krasíkov (CZ)–Horní Životice (CZ): ny 400 kV enkel förbindelse

3.85

Nya vindkraftsförbindelser i Malta (MT)

4.   Utbyggnad av elförbindelser med icke-medlemsstater

4.1

Ny sammanlänkning Italien–Schweiz

4.2

Förbindelse Filippi (EL)–Maritsa 3 (Bulgarien)

4.3

Förbindelse Amintaio (EL)–Bitola (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien)

4.4

Förbindelse Kardia (EL)–Elbasan (Albanien)

4.5

Förbindelse Elbasan (Albanien)–Podgorica (Montenegro)

4.6

Transformatorstation och anslutningsledningar i Mostar (Bosnien och Hercegovina)

4.7

Transformatorstation och anslutningsledningar i Ernestinovo (Kroatien)

4.8

Nya förbindelser mellan Grekland och Albanien, Bulgarien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

4.9

Förbindelse Filippi (EL)–Hamidabad (TR)

4.10

Undervattenskabel mellan nordöstra/östra England och södra Norge

4.11

Förbindelse Eemshaven (NL)–Feda (Norge)

4.12

Undervattenskabel mellan södra Spanien och Marocko (förstärkning av befintlig förbindelse)

4.13

Förbindelser inom Östersjöringen: Tyskland–Polen–Ryssland–Estland–Lettland–Litauen–Sverige–Finland–Danmark–Vitryssland

4.14

Förbindelser södra Finland–Ryssland

4.15

Nya förbindelser mellan norra Sverige och Nordnorge

4.16

Nya förbindelser mellan Mellansverige och mellersta Norge

4.17

Förbindelse Borgvik (SE)–Høsle (Norge)–Oslo-området (Norge)

4.18

Nya förbindelser mellan UCTE–CENTREL-systemen och länderna på Balkanhalvön

4.19

Förbindelser och gränssnitt mellan UCTE-systemet och Vitryssland, Ryssland och Ukraina, inklusive omlokalisering av omformarstationer för högspänd likström (HVDC) som tidigare varit i drift mellan Österrike och Ungern, Österrike och Tjeckien samt Tyskland och Tjeckien

4.20

Förbindelser i Svartahavsringen: Ryssland–Ukraina–Rumänien–Bulgarien–Turkiet–Georgien

4.21

Nya förbindelser i Svartahavsområdet i syfte att göra UCTE–systemet driftskompatibelt med näten i de länder som omfattas

4.22

Nya förbindelser i Medelhavsringen: Frankrike–Spanien–Marocko–Algeriet–Tunisien–Libyen–Egypten-länderna i Främre Orienten–Turkiet–Grekland–Italien

4.23

Undervattenskabel mellan södra Spanien och nordvästra Algeriet

4.24

Undervattenskabel mellan Italien och Nordafrika (Algeriet, Tunisien, Libyen)

4.25

Elförbindelse mellan Tunisien och Italien

4.26

Nya förbindelser i regionen/området kring Barents hav

4.27

Uppgradering av förbindelser mellan Danmark och Norge

4.28

Obermoorweiler (DE)–Meiningen (AT)–Bonaduz (CH): ytterligare kapacitetsökning

4.29

Békéscsaba (HU)–Oradea (RO)

4.30

Pécs (HU)–Sombor (Serbien)

4.31

Pécs (HU)–Ernestinovo (HR)

4.32

Vel'ké Kapušany (SK)–Ukrainas gräns

4.33

Andrall (ES)–Encamp (AD): kapacitetsökning till 220 kV

4.34

Spanien–Andorra–Frankrike: uppgradering av förbindelser

5.   Insatser för att förbättra funktionen hos de sammankopplade elnäten på den inre marknaden

(Ännu inga specifikationer fastställda)

GASNÄT

6.   Införande av naturgas i nya områden

6.1

Utveckling av gasnät som förbinder Belfast och nordvästra Nordirland (UK) och, om så är lämpligt, Irlands västkust

6.2

LNG-anläggning i Santa Cruz de Tenerife, Kanarieöarna (ES)

6.3

LNG-anläggning i Las Palmas de Gran Canaria (ES)

6.4

LNG-anläggning på Madeira (PT)

6.5

Utveckling av gasnät i Sverige

6.6

Förbindelse mellan Balearerna (ES) och det spanska fastlandet

6.7

Högtrycksgrenledning till Trakien (EL)

6.8

Högtrycksgrenledning till Korinth (EL)

6.9

Högtrycksgrenledning till nordvästra Grekland (EL)

6.10

Förbindelse mellan öarna Lolland (DK) och Falster (DK)

6.11

LNG-anläggning på ön Cypern, Vasilikos Energy Center

6.12

Förbindelse mellan Vasilikos (CY) LNG-anläggning och kraftverket i Moni (CY)

6.13

LNG-anläggning på ön Kreta (EL)

6.14

Högtrycksgrenledning till Patra (EL)

6.15

LNG-anläggning i Malta

7.   Utbyggnad av gasförbindelser för att täcka den inre marknadens behov eller öka försörjningstryggheten, inklusive anslutning av fristående naturgasnät

7.1

Kompletterande förbindelseledning mellan gasnäten i Irland och Skottland

7.2

Nord-sydlig sammankoppling, inklusive gasledning Dublin–Belfast

7.3

Kompressorstation i gasledningen Lacq (FR)–Calahorra (ES)

7.4

Gasledning Lussagnet (FR)–Bilbao (ES)

7.5

Gasledning Perpignan (FR)–Barcelona (ES)

7.6

Ökning av transportkapaciteten hos gasledningarna till Portugal genom södra Spanien och till Galicien och Asturien genom Portugal

7.7

Gasledning Purchkirchen (AT)–Burghausen (DE)

7.8

Gasledning Andorf (AT)–Simbach (DE)

7.9

Gasledning Wiener Neustadt (AT)–Sopron (HU)

7.10

Gasledning Bad Leonfelden (AT)–Linz (AT)

7.11

Gasledning nordvästra Grekland–Elbasan (AL)

7.12

Förbindelseledning mellan gasnäten i Grekland och Italien

7.13

Kompressorstation i huvudledningen i Grekland

7.14

Förbindelse mellan näten i Österrike och Tjeckien

7.15

Korridor för distribution av gas till sydöstra Europa via Grekland, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Slovenien och Österrike

7.16

Korridor för distribution av gas mellan Österrike och Turkiet genom Ungern, Rumänien och Bulgarien

7.17

Gasledningar mellan Förenade kungariket, Nederländerna och Tyskland för sammankoppling av de största gaskällorna och marknaderna i nordvästra Europa

7.18

Förbindelse mellan nordöstra Tyskland (Berlinområdet) och nordvästra Polen (Szczecin-området) med en grenledning från Schmölln till Lubmin (DE, Greifswald-området)

7.19

Gasledning Cieszyn (PL)–Ostrava (CZ)

7.20

Förlängning och sammankoppling av naturgasnät Görlitz (DE)–Zgorzelec (PL)

7.21

Förlängning Bernau (DE)–Szczecin (PL)

7.22

Förbindelse mellan offshoreanläggningar i Nordsjön eller från danska offshore- till brittiska onshoreanläggningar

7.23

Förstärkning av transportkapaciteten mellan Frankrike och Italien

7.24

Baltiska sammankopplingen för gas mellan Danmark, Tyskland och Sverige

7.25

Blandningsstation i Winksele (BE) på nord-syd-axeln

7.26

Uppgradering av kapaciteten hos förbindelsen Zeebrugge (BE)–Eynatten (BE)

7.27

Uppgradering av kapaciteten längs nord-väst-axeln: Zelzate (BE)–Zeebrugge (BE)

7.28

Byggande av en gasledning som förbinder Danmark och Nederländerna och sammankopplar befintliga produktionsanläggningar i Nordsjön

8.   Ökad kapacitet för att ta emot LNG och lagra naturgas

8.1

LNG–anläggning i Le Verdon–sur-Mer (FR, ny terminal) och gasledning till lagringsutrymme i Lussagnet (FR)

8.2

LNG-anläggning i Fos-sur-mer (FR)

8.3

LNG-anläggning i Huelva (ES), utbyggnad av befintlig terminal

8.4

LNG-anläggning i Cartagena (ES), utbyggnad av befintlig terminal

8.5

LNG-anläggning i Galicien (ES), ny terminal

8.6

LNG-anläggning i Bilbao (ES), ny terminal

8.7

LNG-anläggning i Valenciaregionen (ES), ny terminal

8.8

LNG-anläggning i Barcelona (ES), utbyggnad av befintlig terminal

8.9

LNG-anläggning i Sines (PT), ny terminal

8.10

LNG-anläggning i Revithoussa (EL), utbyggnad av befintlig terminal

8.11

LNG-anläggning på norra kusten av Adriatiska havet (IT)

8.12

LNG-anläggning utanför norra kusten av Adriatiska havet (IT)

8.13

LNG-anläggning på södra kusten av Adriatiska havet (IT)

8.14

LNG-anläggning på kusten av Joniska havet (IT)

8.15

LNG-anläggning på kusten av Tyrrenska havet (IT)

8.16

LNG-anläggning på kusten av Liguriska havet (IT)

8.17

LNG-anläggning i Zeebrugge (BE, andra etappen av kapacitetsökning)

8.18

LNG-anläggning på Isle of Grain, Kent (UK)

8.19

Konstruktion av en andra LNG–terminal på Greklands fastland

8.20

Utveckling av lagringsutrymmen för gas under jord i Irland

8.21

Förvaring i södra Kavala (EL), ombyggnad av nedlagt offshoregasfält

8.22

Lagring i Lussagnet (FR), utbyggnad av befintlig anläggning

8.23

Lagring i Pecorade (FR), ombyggnad av nedlagt oljefält

8.24

Lagring i Alsace-området (FR), utveckling av saltgruvor

8.25

Lagring i det centrala området (FR), utveckling avseende grundvatten

8.26

Lagring längs nord-syd-axeln i Spanien (nya anläggningar) i Kantabrien, Aragonien, Castilla y Léon, Kastilien–La Mancha och Andalusien

8.27

Lagring längs Medelhavsaxeln i Spanien (nya anläggningar) i Katalonien, Valencia och Murcia

8.28

Lagring i Carriço (PT), ny anläggning

8.29

Lagring i Loenhout (BE), utbyggnad av befintlig anläggning

8.30

Lagring i Stenlille (DK) och Lille Torup (DK), utbyggnad av befintlig anläggning

8.31

Lagring i Tønder (DK), ny anläggning

8.32

Lagring i Puchkirchen (AT), utbyggnad av befintlig anläggning, inklusive gasledning till Penta West-systemet nära Andorf (AT)

8.33

Lagring i Baumgarten (AT), ny anläggning

8.34

Lagring i Haidach (AT, ny anläggning), inklusive gasledning till det europeiska gasnätet

8.35

Utveckling av lagringsutrymmen för gas under jord i Italien

8.36

Lagring i Wierzchovice (PL), utbyggnad av befintlig anläggning

8.37

Lagring i Kossakowo (PL), utbyggnad av lagringsutrymmen under jord

8.38

Gasledning Malta (MT)–Sicilien (IT)

8.39

Lagring i Litauen (ny anläggning)

9.   Ökad gastransportkapacitet (genom försörjningsledningar)

9.1

Upprättande och utveckling av förbindelser i Nordiska gasnätet: Norge–Danmark–Tyskland–Sverige–Finland–Ryssland–de baltiska staterna–Polen

9.2

Mellannordiska gasledningen: Norge, Sverige, Finland

9.3

Nordeuropeiska gasledningen: Ryssland, Östersjön, Tyskland

9.4

Gasledning från Ryssland till Tyskland via Lettland, Litauen och Polen, inklusive utveckling av lagringsutrymmen för gas under jord i Lettland (”Amber-projektet”)

9.5

Gasledning Finland–Estland

9.6

Nya gasledningar från Algeriet till Spanien och Frankrike samt åtföljande kapacitetsökning av dessa länders inhemska nät

9.7

Ökning av transportkapaciteten i gasledning Algeriet–Marocko–Spanien (till Córdoba)

9.8

Gasledning Córdoba (ES)–Ciudad Real (ES)

9.9

Gasledning Ciudad Real (ES)–Madrid (ES)

9.10

Gasledning Ciudad Real (ES)–Medelhavskusten (ES)

9.11

Grenledningar Kastilien–La Mancha (ES)

9.12

Förlängning mot nordvästra Spanien

9.13

Undervattensledning Algeriet–Spanien och gasledningar för anslutning till Frankrike

9.14

Ökning av transportkapaciteten från de ryska källorna till Europeiska unionen via Ukraina, Slovakien och Tjeckien

9.15

Ökning av transportkapaciteten från de ryska källorna till Europeiska unionen via Vitryssland och Polen

9.16

Naturgasledning Jamal–Europa II

9.17

Gasledningen Yagal Sud (mellan STEGAL-gasledningen till Tyskland–Frankrike–Schweiz-triangeln)

9.18

Östra SUDAL-gasledningen (mellan MIDAL-gasledningen nära Heppenheim till Burghausen-anslutningen till PENTA-gasledningen i Österrike)

9.19

Ökning av STEGAL-gasledningens kapacitet för transport av ytterligare gas från den tjeckisk–tyska gränsen och från den polsk–tyska gränsen genom Tyskland till andra medlemsstater

9.20

Gasledning till Italien från källor i Libyen

9.21

Gasledning till Europeiska unionen från källor i länderna vid Kaspiska havet

9.22

Gasledning Grekland–Turkiet

9.23

Ökning av transportkapaciteten från de ryska källorna till Grekland och övriga länder på Balkanhalvön via Ukraina, Moldavien, Rumänien och Bulgarien

9.24

Gasledning St. Zagora (Bulgarien)–Ihtiman (Bulgarien)

9.25

Transadriatisk ledning – naturgasledning för transport av gas som importeras från området vid Kaspiska havet, Ryssland eller Mellanöstern för anslutning till Italien och energimarknaderna i Sydösteuropa

9.26

Anslutningsledningar mellan gasnäten i Tyskland, Tjeckien, Österrike och Italien

9.27

Gasledningar från ryska källor till Italien via Ukraina, Slovakien, Ungern och Slovenien

9.28

Ökning av transportkapaciteten hos TENP-gasledningen från Nederländerna till Italien via Tyskland

9.29

Gasledning Taisnieres (FR)–Oltingue (CH)

9.30

Gasledning från Danmark till Polen, eventuellt via Sverige

9.31

Nybro (DK)–Dragør (DK), gasledning inklusive förbindelseledning till lagerutrymmen i Stenlille (DK)

9.32

Gasnät från källorna i Barents hav till Europeiska unionen via Sverige och Finland

9.33

Gasledning från gasfältet i Corrib (IE), offshore

9.34

Gasledning från källor i Algeriet till Italien via Sardinien med en grenledning till Korsika

9.35

Gasnät från källorna i Mellanöstern till Europeiska unionen

9.36

Gasledning från Norge till Förenade kungariket

9.37

Anslutning Pécs (HU)–Kroatien

9.38

Anslutning Szeged (HU)–Oradea (RO)

9.39

Anslutning Vecsés (HU)–Slovakien

9.40

Kapacitetsökning Beregdaróc (HU)–Ukraina

10.   Insatser för att förbättra funktionen hos de sammankopplade gasnäten på den inre marknaden

(Ännu inga specifikationer fastställda)


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Rådet

22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/24


RÅDETS BESLUT

av den 24 juli 2006

om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

(2006/616/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 179 och 181a jämförda med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen förhandlade med rådets godkännande på gemenskapens vägnar om de frågor i protokollet som omfattas av gemenskapens behörighet.

(2)

Rådet gav kommissionen i uppdrag att förhandla om gemenskapens anslutning till den internationella överenskommelsen i fråga.

(3)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt, och protokollet undertecknades av gemenskapen den 12 december 2000 i enlighet med rådets beslut 2001/87/EG av den 8 december 2000 (2).

(4)

Några medlemsstater är redan parter i protokollet, medan ratificeringsprocessen pågår i andra.

(5)

Ingåendet av konventionen godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2004/579/EG av den 29 april 2004 (3), vilket är en förutsättning för att gemenskapen skall kunna bli part i protokollet enligt artikel 37.2 i konventionen.

(6)

De övriga förutsättningarna enligt artikel 36.3 i konventionen och artikel 21.3 i protokollet för att gemenskapen skall kunna deponera godkännandeinstrumentet är uppfyllda.

(7)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar.

(8)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar genom ett separat rådsbeslut (4).

(9)

Vid deponeringen av godkännandeinstrumentet bör gemenskapen också förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som omfattas av artikel 21.3 i människosmugglingsprotokollet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, sjö- och luftvägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som återges i bilaga I, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Gemenskapens instrument med formell bekräftelse skall innehålla en förklaring om behörighet i enlighet med artikel 21.3 i protokollet med den lydelse som framgår av bilaga II.

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att deponera instrumentet med formell bekräftelse så att protokollet blir bindande för gemenskapen.

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 2006.

På rådets vägnar

K. RAJAMÄKI

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 30, 1.2.2001, s. 44.

(3)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 69.

(4)  Se sidan 34 i detta nummer av EUT.


BILAGA I

PROTOCOL

against the Smuggling of Migrants by Land, Sea and Air, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

PREAMBLE

THE STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL,

DECLARING that effective action to prevent and combat the smuggling of migrants by land, sea and air requires a comprehensive international approach, including cooperation, the exchange of information and other appropriate measures, including socio-economic measures, at the national, regional and international levels,

RECALLING General Assembly resolution 54/212 of 22 December 1999, in which the Assembly urged Member States and the United Nations system to strengthen international cooperation in the area of international migration and development in order to address the root causes of migration, especially those related to poverty, and to maximize the benefits of international migration to those concerned, and encouraged, where relevant, interregional, regional and subregional mechanisms to continue to address the question of migration and development,

CONVINCED of the need to provide migrants with humane treatment and full protection of their rights,

TAKING INTO ACCOUNT the fact that, despite work undertaken in other international forums, there is no universal instrument that addresses all aspects of smuggling of migrants and other related issues,

CONCERNED at the significant increase in the activities of organised criminal groups in smuggling of migrants and other related criminal activities set forth in this Protocol, which bring great harm to the States concerned,

ALSO CONCERNED that the smuggling of migrants can endanger the lives or security of the migrants involved,

RECALLING General Assembly resolution 53/111 of 9 December 1998, in which the Assembly decided to establish an open-ended intergovernmental ad hoc committee for the purpose of elaborating a comprehensive international convention against transnational organised crime and of discussing the elaboration of, inter alia, an international instrument addressing illegal trafficking in and transporting of migrants, including by sea,

CONVINCED that supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime with an international instrument against the smuggling of migrants by land, sea and air will be useful in preventing and combating that crime,

HAVE AGREED AS FOLLOWS:

I.   GENERAL PROVISIONS

Article 1

Relation with the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

1.   This Protocol supplements the United Nations Convention against Transnational Organised Crime. It shall be interpreted together with the Convention.

2.   The provisions of the Convention shall apply, mutatis mutandis, to this Protocol unless otherwise provided herein.

3.   The offences established in accordance with article 6 of this Protocol shall be regarded as offences established in accordance with the Convention.

Article 2

Statement of purpose

The purpose of this Protocol is to prevent and combat the smuggling of migrants, as well as to promote cooperation among States Parties to that end, while protecting the rights of smuggled migrants.

Article 3

Use of terms

For the purposes of this Protocol:

(a)

‘smuggling of migrants’ shall mean the procurement, in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit, of the illegal entry of a person into a State Party of which the person is not a national or a permanent resident;

(b)

‘illegal entry’ shall mean crossing borders without complying with the necessary requirements for legal entry into the receiving State;

(c)

‘fraudulent travel or identity document’ shall mean any travel or identity document:

(i)

that has been falsely made or altered in some material way by anyone other than a person or agency lawfully authorised to make or issue the travel or identity document on behalf of a State; or

(ii)

that has been improperly issued or obtained through misrepresentation, corruption or duress or in any other unlawful manner; or

(iii)

that is being used by a person other than the rightful holder;

(d)

‘vessel’ shall mean any type of water craft, including non-displacement craft and seaplanes, used or capable of being used as a means of transportation on water, except a warship, naval auxiliary or other vessel owned or operated by a Government and used, for the time being, only on government non-commercial service.

Article 4

Scope of application

This Protocol shall apply, except as otherwise stated herein, to the prevention, investigation and prosecution of the offences established in accordance with article 6 of this Protocol, where the offences are transnational in nature and involve an organised criminal group, as well as to the protection of the rights of persons who have been the object of such offences.

Article 5

Criminal liability of migrants

Migrants shall not become liable to criminal prosecution under this Protocol for the fact of having been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 6

Criminalisation

1.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences, when committed intentionally and in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit:

(a)

the smuggling of migrants;

(b)

when committed for the purpose of enabling the smuggling of migrants:

(i)

producing a fraudulent travel or identity document;

(ii)

procuring, providing or possessing such a document;

(c)

enabling a person who is not a national or a permanent resident to remain in the State concerned without complying with the necessary requirements for legally remaining in the State by the means mentioned in subparagraph (b) of this paragraph or any other illegal means.

2.   Each State Party shall also adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences:

(a)

subject to the basic concepts of its legal system, attempting to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article;

(b)

participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) or (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 (b) (ii) of this article;

(c)

organising or directing other persons to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as aggravating circumstances to the offences established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) and (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, to the offences established in accordance with paragraph 2 (b) and (c) of this article, circumstances:

(a)

that endanger, or are likely to endanger, the lives or safety of the migrants concerned; or

(b)

that entail inhuman or degrading treatment, including for exploitation, of such migrants.

4.   Nothing in this Protocol shall prevent a State Party from taking measures against a person whose conduct constitutes an offence under its domestic law.

II.   SMUGGLING OF MIGRANTS BY SEA

Article 7

Cooperation

States Parties shall cooperate to the fullest extent possible to prevent and suppress the smuggling of migrants by sea, in accordance with the international law of the sea.

Article 8

Measures against the smuggling of migrants by sea

1.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel that is flying its flag or claiming its registry, that is without nationality or that, though flying a foreign flag or refusing to show a flag, is in reality of the nationality of the State Party concerned is engaged in the smuggling of migrants by sea may request the assistance of other States Parties in suppressing the use of the vessel for that purpose. The States Parties so requested shall render such assistance to the extent possible within their means.

2.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel exercising freedom of navigation in accordance with international law and flying the flag or displaying the marks of registry of another State Party is engaged in the smuggling of migrants by sea may so notify the flag State, request confirmation of registry and, if confirmed, request authorisation from the flag State to take appropriate measures with regard to that vessel. The flag State may authorise the requesting State, inter alia:

(a)

to board the vessel;

(b)

to search the vessel; and

(c)

if evidence is found that the vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea, to take appropriate measures with respect to the vessel and persons and cargo on board, as authorised by the flag State.

3.   A State Party that has taken any measure in accordance with paragraph 2 of this article shall promptly inform the flag State concerned of the results of that measure.

4.   A State Party shall respond expeditiously to a request from another State Party to determine whether a vessel that is claiming its registry or flying its flag is entitled to do so and to a request for authorisation made in accordance with paragraph 2 of this article.

5.   A flag State may, consistent with article 7 of this Protocol, subject its authorisation to conditions to be agreed by it and the requesting State, including conditions relating to responsibility and the extent of effective measures to be taken. A State Party shall take no additional measures without the express authorisation of the flag State, except those necessary to relieve imminent danger to the lives of persons or those which derive from relevant bilateral or multilateral agreements.

6.   Each State Party shall designate an authority or, where necessary, authorities to receive and respond to requests for assistance, for confirmation of registry or of the right of a vessel to fly its flag and for authorisation to take appropriate measures. Such designation shall be notified through the Secretary-General to all other States Parties within one month of the designation.

7.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea and is without nationality or may be assimilated to a vessel without nationality may board and search the vessel. If evidence confirming the suspicion is found, that State Party shall take appropriate measures in accordance with relevant domestic and international law.

Article 9

Safeguard clauses

1.   Where a State Party takes measures against a vessel in accordance with article 8 of this Protocol, it shall:

(a)

ensure the safety and humane treatment of the persons on board;

(b)

take due account of the need not to endanger the security of the vessel or its cargo;

(c)

take due account of the need not to prejudice the commercial or legal interests of the flag State or any other interested State;

(d)

ensure, within available means, that any measure taken with regard to the vessel is environmentally sound.

2.   Where the grounds for measures taken pursuant to article 8 of this Protocol prove to be unfounded, the vessel shall be compensated for any loss or damage that may have been sustained, provided that the vessel has not committed any act justifying the measures taken.

3.   Any measure taken, adopted or implemented in accordance with this chapter shall take due account of the need not to interfere with or to affect:

(a)

the rights and obligations and the exercise of jurisdiction of coastal States in accordance with the international law of the sea; or

(b)

the authority of the flag State to exercise jurisdiction and control in administrative, technical and social matters involving the vessel.

4.   Any measure taken at sea pursuant to this chapter shall be carried out only by warships or military aircraft, or by other ships or aircraft clearly marked and identifiable as being on government service and authorised to that effect.

III.   PREVENTION, COOPERATION AND OTHER MEASURES

Article 10

Information

1.   Without prejudice to articles 27 and 28 of the Convention, States Parties, in particular those with common borders or located on routes along which migrants are smuggled, shall, for the purpose of achieving the objectives of this Protocol, exchange among themselves, consistent with their respective domestic legal and administrative systems, relevant information on matters such as:

(a)

embarkation and destination points, as well as routes, carriers and means of transportation, known to be or suspected of being used by an organised criminal group engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(b)

the identity and methods of organisations or organised criminal groups known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(c)

the authenticity and proper form of travel documents issued by a State Party and the theft or related misuse of blank travel or identity documents;

(d)

means and methods of concealment and transportation of persons, the unlawful alteration, reproduction or acquisition or other misuse of travel or identity documents used in conduct set forth in article 6 of this Protocol and ways of detecting them;

(e)

legislative experiences and practices and measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; and

(f)

scientific and technological information useful to law enforcement, so as to enhance each other's ability to prevent, detect and investigate the conduct set forth in article 6 of this Protocol and to prosecute those involved.

2.   A State Party that receives information shall comply with any request by the State Party that transmitted the information that places restrictions on its use.

Article 11

Border measures

1.   Without prejudice to international commitments in relation to the free movement of people, States Parties shall strengthen, to the extent possible, such border controls as may be necessary to prevent and detect the smuggling of migrants.

2.   Each State Party shall adopt legislative or other appropriate measures to prevent, to the extent possible, means of transport operated by commercial carriers from being used in the commission of the offence established in accordance with article 6, paragraph 1 (a), of this Protocol.

3.   Where appropriate, and without prejudice to applicable international conventions, such measures shall include establishing the obligation of commercial carriers, including any transportation company or the owner or operator of any means of transport, to ascertain that all passengers are in possession of the travel documents required for entry into the receiving State.

4.   Each State Party shall take the necessary measures, in accordance with its domestic law, to provide for sanctions in cases of violation of the obligation set forth in paragraph 3 of this article.

5.   Each State Party shall consider taking measures that permit, in accordance with its domestic law, the denial of entry or revocation of visas of persons implicated in the commission of offences established in accordance with this Protocol.

6.   Without prejudice to article 27 of the Convention, States Parties shall consider strengthening cooperation among border control agencies by, inter alia, establishing and maintaining direct channels of communication.

Article 12

Security and control of documents

Each State Party shall take such measures as may be necessary, within available means:

(a)

to ensure that travel or identity documents issued by it are of such quality that they cannot easily be misused and cannot readily be falsified or unlawfully altered, replicated or issued; and

(b)

to ensure the integrity and security of travel or identity documents issued by or on behalf of the State Party and to prevent their unlawful creation, issuance and use.

Article 13

Legitimacy and validity of documents

At the request of another State Party, a State Party shall, in accordance with its domestic law, verify within a reasonable time the legitimacy and validity of travel or identity documents issued or purported to have been issued in its name and suspected of being used for purposes of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 14

Training and technical cooperation

1.   States Parties shall provide or strengthen specialised training for immigration and other relevant officials in preventing the conduct set forth in article 6 of this Protocol and in the humane treatment of migrants who have been the object of such conduct, while respecting their rights as set forth in this Protocol.

2.   States Parties shall cooperate with each other and with competent international organisations, non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society as appropriate to ensure that there is adequate personnel training in their territories to prevent, combat and eradicate the conduct set forth in article 6 of this Protocol and to protect the rights of migrants who have been the object of such conduct. Such training shall include:

(a)

improving the security and quality of travel documents;

(b)

recognizing and detecting fraudulent travel or identity documents;

(c)

Gathering criminal intelligence, relating in particular to the identification of organised criminal groups known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol, the methods used to transport smuggled migrants, the misuse of travel or identity documents for purposes of conduct set forth in article 6 and the means of concealment used in the smuggling of migrants;

(d)

improving procedures for detecting smuggled persons at conventional and non-conventional points of entry and exit; and

(e)

the humane treatment of migrants and the protection of their rights as set forth in this Protocol.

3.   States Parties with relevant expertise shall consider providing technical assistance to States that are frequently countries of origin or transit for persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. States Parties shall make every effort to provide the necessary resources, such as vehicles, computer systems and document readers, to combat the conduct set forth in article 6.

Article 15

Other prevention measures

1.   Each State Party shall take measures to ensure that it provides or strengthens information programmes to increase public awareness of the fact that the conduct set forth in article 6 of this Protocol is a criminal activity frequently perpetrated by organised criminal groups for profit and that it poses serious risks to the migrants concerned.

2.   In accordance with article 31 of the Convention, States Parties shall cooperate in the field of public information for the purpose of preventing potential migrants from falling victim to organised criminal groups.

3.   Each State Party shall promote or strengthen, as appropriate, development programmes and cooperation at the national, regional and international levels, taking into account the socio-economic realities of migration and paying special attention to economically and socially depressed areas, in order to combat the root socio-economic causes of the smuggling of migrants, such as poverty and underdevelopment.

Article 16

Protection and assistance measures

1.   In implementing this Protocol, each State Party shall take, consistent with its obligations under international law, all appropriate measures, including legislation if necessary, to preserve and protect the rights of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol as accorded under applicable international law, in particular the right to life and the right not to be subjected to torture or other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment.

2.   Each State Party shall take appropriate measures to afford migrants appropriate protection against violence that may be inflicted upon them, whether by individuals or groups, by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

3.   Each State Party shall afford appropriate assistance to migrants whose lives or safety are endangered by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

4.   In applying the provisions of this article, States Parties shall take into account the special needs of women and children.

5.   In the case of the detention of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol, each State Party shall comply with its obligations under the Vienna Convention on Consular Relations, (1) where applicable, including that of informing the person concerned without delay about the provisions concerning notification to and communication with consular officers.

Article 17

Agreements and arrangements

States Parties shall consider the conclusion of bilateral or regional agreements or operational arrangements or understandings aimed at:

(a)

establishing the most appropriate and effective measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; or

(b)

enhancing the provisions of this Protocol among themselves.

Article 18

Return of smuggled migrants

1.   Each State Party agrees to facilitate and accept, without undue or unreasonable delay, the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who is its national or who has the right of permanent residence in its territory at the time of return.

2.   Each State Party shall consider the possibility of facilitating and accepting the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who had the right of permanent residence in its territory at the time of entry into the receiving State in accordance with its domestic law.

3.   At the request of the receiving State Party, a requested State Party shall, without undue or unreasonable delay, verify whether a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol is its national or has the right of permanent residence in its territory.

4.   In order to facilitate the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and is without proper documentation, the State Party of which that person is a national or in which he or she has the right of permanent residence shall agree to issue, at the request of the receiving State Party, such travel documents or other authorisation as may be necessary to enable the person to travel to and re-enter its territory.

5.   Each State Party involved with the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol shall take all appropriate measures to carry out the return in an orderly manner and with due regard for the safety and dignity of the person.

6.   States Parties may cooperate with relevant international organisations in the implementation of this article.

7.   This article shall be without prejudice to any right afforded to persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol by any domestic law of the receiving State Party.

8.   This article shall not affect the obligations entered into under any other applicable treaty, bilateral or multilateral, or any other applicable operational agreement or arrangement that governs, in whole or in part, the return of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

IV.   FINAL PROVISIONS

Article 19

Saving clause

1.   Nothing in this Protocol shall affect the other rights, obligations and responsibilities of States and individuals under international law, including international humanitarian law and international human rights law and, in particular, where applicable, the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees and the principle of non-refoulement as contained therein.

2.   The measures set forth in this Protocol shall be interpreted and applied in a way that is not discriminatory to persons on the ground that they are the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. The interpretation and application of those measures shall be consistent with internationally recognised principles of non-discrimination.

Article 20

Settlement of disputes

1.   States Parties shall endeavour to settle disputes concerning the interpretation or application of this Protocol through negotiation.

2.   Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or application of this Protocol that cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of those States Parties, be submitted to arbitration. If, six months after the date of the request for arbitration, those States Parties are unable to agree on the organisation of the arbitration, any one of those States Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in accordance with the Statute of the Court.

3.   Each State Party may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval of or accession to this Protocol, declare that it does not consider itself bound by paragraph 2 of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph 2 of this article with respect to any State Party that has made such a reservation.

4.   Any State Party that has made a reservation in accordance with paragraph 3 of this article may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General of the United Nations.

Article 21

Signature, ratification, acceptance, approval and accession

1.   This Protocol shall be open to all States for signature from 12 to 15 December 2000 in Palermo, Italy, and thereafter at United Nations Headquarters in New York until 12 December 2002.

2.   This Protocol shall also be open for signature by regional economic integration organisations provided that at least one member State of such organisation has signed this Protocol in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   This Protocol is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. A regional economic integration organisation may deposit its instrument of ratification, acceptance or approval if at least one of its Member States has done likewise. In that instrument of ratification, acceptance or approval, such organisation shall declare the extent of its competence with respect to the matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

4.   This Protocol is open for accession by any State or any regional economic integration organisation of which at least one Member State is a Party to this Protocol. Instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. At the time of its accession, a regional economic integration organisation shall declare the extent of its competence with respect to matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

Article 22

Entry into force

1.   This Protocol shall enter into force on the 90th day after the date of deposit of the 40th instrument of ratification, acceptance, approval or accession, except that it shall not enter into force before the entry into force of the Convention. For the purpose of this paragraph, any instrument deposited by a regional economic integration organisation shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organisation.

2.   For each State or regional economic integration organisation ratifying, accepting, approving or acceding to this Protocol after the deposit of the 40th instrument of such action, this Protocol shall enter into force on the 30th day after the date of deposit by such State or organisation of the relevant instrument or on the date this Protocol enters into force pursuant to paragraph 1 of this article, whichever is the later.

Article 23

Amendment

1.   After the expiry of five years from the entry into force of this Protocol, a State Party to the Protocol may propose an amendment and file it with the Secretary-General of the United Nations, who shall thereupon communicate the proposed amendment to the States Parties and to the Conference of the Parties to the Convention for the purpose of considering and deciding on the proposal. The States Parties to this Protocol meeting at the Conference of the Parties shall make every effort to achieve consensus on each amendment. If all efforts at consensus have been exhausted and no agreement has been reached, the amendment shall, as a last resort, require for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

2.   Regional economic integration organisations, in matters within their competence, shall exercise their right to vote under this article with a number of votes equal to the number of their Member States that are Parties to this Protocol. Such organisations shall not exercise their right to vote if their member States exercise theirs and vice versa.

3.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article is subject to ratification, acceptance or approval by States Parties.

4.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article shall enter into force in respect of a State Party 90 days after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Nations of an instrument of ratification, acceptance or approval of such amendment.

5.   When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties which have expressed their consent to be bound by it. Other States Parties shall still be bound by the provisions of this Protocol and any earlier amendments that they have ratified, accepted or approved.

Article 24

Denunciation

1.   A State Party may denounce this Protocol by written notification to the Secretary-General of the United Nations. Such denunciation shall become effective one year after the date of receipt of the notification by the Secretary-General.

2.   A regional economic integration organisation shall cease to be a Party to this Protocol when all of its member States have denounced it.

Article 25

Depositary and languages

1.   The Secretary-General of the United Nations is designated depositary of this Protocol.

2.   The original of this Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned plenipotentiaries, being duly authorised thereto by their respective Governments, have signed this Protocol.


(1)  Ibid., vol. 596, Nos 8638 to 8640.


BILAGA II

Förklaring om Europeiska gemenskapens behörighet med avseende på frågor som faller under tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Enligt artikel 21.3 i protokollet skall en regional organisation för ekonomisk integration i sitt instrument avseende anslutning förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som faller under protokollet och i fråga om vilka organisationens medlemsstater som är parter i protokollet har överfört behörighet till organisationen.

Protokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen skall med avseende på frågor där behörighet har överförts till Europeiska gemenskapen gälla för de områden i vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas, på de villkor som anges i det fördraget, särskilt artikel 299 i detta och de protokoll som fogas till fördraget.

Denna förklaring skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar eller enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna förklaring skall inte heller påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

I enlighet med artikel 299 gäller denna förklaring inte för de områden i medlemsstaterna där nämnda fördrag inte gäller, och den påverkar inte tillämpningen av sådana rättsakter eller ståndpunkter som kan komma att antas enligt protokollet av de berörda medlemsstaterna på sådana områdens vägnar eller i dessas intresse. I enlighet med de bestämmelser som angivits ovan anges det i denna förklaring i vilka avseenden medlemsstaterna genom fördragen har överfört behörighet till gemenskapen i frågor som faller under protokollet. Omfattningen och utövandet av denna gemenskapens behörighet är genom sin natur i ständig utveckling eftersom gemenskapen fortsätter att anta tillämpliga regler och föreskrifter, och gemenskapen kommer vid behov att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 21.3 i protokollet.

Gemenskapen poängterar att den är behörig med avseende på åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det fastställs normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser och regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader. Gemenskapen är också behörig med avseende på åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkoren för inresa och bosättning och åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av personer som vistas olagligt i gemenskapen. Det kan dessutom krävas åtgärder för att säkerställa samarbete inom ovannämnda områden mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar samt mellan dessa enheter och kommissionen. Inom dessa områden har gemenskapen antagit regler och föreskrifter, och när den har gjort detta är det således endast gemenskapen som skall göra åtaganden gentemot tredjeländer eller behöriga internationella organisationer.

Dessutom är gemenskapspolitiken inom området utvecklingssamarbete ett komplement till medlemsstaternas politik på detta område och inbegriper bestämmelser för att hindra och bekämpa smuggling av migranter.


22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/34


RÅDETS BESLUT

av den 24 juli 2006

om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

(2006/617/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 62.2, 63.3 och artikel 66 jämförda med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen förhandlade med rådets godkännande på gemenskapens vägnar om de frågor i protokollet som omfattas av gemenskapens behörighet.

(2)

Rådet gav kommissionen i uppdrag att förhandla om gemenskapens anslutning till den internationella överenskommelsen i fråga.

(3)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt, och protokollet undertecknades av gemenskapen den 12 december 2000 i enlighet med rådets beslut 2001/87/EG av den 8 december 2000 (2).

(4)

Några medlemsstater är redan parter i protokollet, medan ratificeringsprocessen pågår i andra.

(5)

Detta beslut skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar eller enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Förenade kungariket och Irland är därför inte bundna av detta beslut, i den utsträckning det gäller gemenskapens utövande av en yttre behörighet inom områden där dess interna lagstiftning inte är bindande för Förenade kungariket och/eller Irland.

(6)

Detta beslut skall inte påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Därför deltar inte Danmark i antagandet och är inte bundet av beslutet.

(7)

Ingåendet av konventionen godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2004/579/EG av den 29 april 2004 (3), vilket är en förutsättning för att gemenskapen skall kunna bli part i protokollet enligt artikel 37.2 i konventionen.

(8)

De övriga förutsättningarna enligt artikel 36.3 i konventionen och artikel 21.3 i protokollet för att gemenskapen skall kunna deponera godkännandeinstrumentet är uppfyllda.

(9)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar.

(10)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget bör ingåendet av protokollet på gemenskapens vägnar godkännas genom ett separat rådsbeslut (4).

(11)

Vid deponeringen av godkännandeinstrumentet bör gemenskapen också förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som omfattas av artikel 21.3 i människosmugglingsprotokollet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, sjö- och luftvägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som återges i bilaga I, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Gemenskapens instrument med formell bekräftelse skall innehålla en förklaring om behörighet i enlighet med artikel 21.3 i protokollet med den lydelse som framgår av bilaga II.

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att deponera instrumentet med formell bekräftelse så att protokollet blir bindande för gemenskapen.

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 2006.

På rådets vägnar

K. RAJAMÄKI

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 30, 1.2.2001, s. 44.

(3)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 69.

(4)  Se sidan 24 i detta nummer av EUT.


BILAGA I

PROTOCOL

against the Smuggling of Migrants by Land, Sea and Air, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

PREAMBLE

THE STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL,

DECLARING that effective action to prevent and combat the smuggling of migrants by land, sea and air requires a comprehensive international approach, including cooperation, the exchange of information and other appropriate measures, including socio-economic measures, at the national, regional and international levels,

RECALLING General Assembly resolution 54/212 of 22 December 1999, in which the Assembly urged Member States and the United Nations system to strengthen international cooperation in the area of international migration and development in order to address the root causes of migration, especially those related to poverty, and to maximize the benefits of international migration to those concerned, and encouraged, where relevant, interregional, regional and subregional mechanisms to continue to address the question of migration and development,

CONVINCED of the need to provide migrants with humane treatment and full protection of their rights,

TAKING INTO ACCOUNT the fact that, despite work undertaken in other international forums, there is no universal instrument that addresses all aspects of smuggling of migrants and other related issues,

CONCERNED at the significant increase in the activities of organised criminal groups in smuggling of migrants and other related criminal activities set forth in this Protocol, which bring great harm to the States concerned,

ALSO CONCERNED that the smuggling of migrants can endanger the lives or security of the migrants involved,

RECALLING General Assembly resolution 53/111 of 9 December 1998, in which the Assembly decided to establish an open-ended intergovernmental ad hoc committee for the purpose of elaborating a comprehensive international convention against transnational organised crime and of discussing the elaboration of, inter alia, an international instrument addressing illegal trafficking in and transporting of migrants, including by sea,

CONVINCED that supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime with an international instrument against the smuggling of migrants by land, sea and air will be useful in preventing and combating that crime,

HAVE AGREED AS FOLLOWS:

I.   GENERAL PROVISIONS

Article 1

Relation with the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

1.   This Protocol supplements the United Nations Convention against Transnational Organised Crime. It shall be interpreted together with the Convention.

2.   The provisions of the Convention shall apply, mutatis mutandis, to this Protocol unless otherwise provided herein.

3.   The offences established in accordance with article 6 of this Protocol shall be regarded as offences established in accordance with the Convention.

Article 2

Statement of purpose

The purpose of this Protocol is to prevent and combat the smuggling of migrants, as well as to promote cooperation among States Parties to that end, while protecting the rights of smuggled migrants.

Article 3

Use of terms

For the purposes of this Protocol:

(a)

‘smuggling of migrants’ shall mean the procurement, in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit, of the illegal entry of a person into a State Party of which the person is not a national or a permanent resident;

(b)

‘illegal entry’ shall mean crossing borders without complying with the necessary requirements for legal entry into the receiving State;

(c)

‘fraudulent travel or identity document’ shall mean any travel or identity document:

(i)

that has been falsely made or altered in some material way by anyone other than a person or agency lawfully authorised to make or issue the travel or identity document on behalf of a State; or

(ii)

that has been improperly issued or obtained through misrepresentation, corruption or duress or in any other unlawful manner; or

(iii)

that is being used by a person other than the rightful holder;

(d)

‘vessel’ shall mean any type of water craft, including non-displacement craft and seaplanes, used or capable of being used as a means of transportation on water, except a warship, naval auxiliary or other vessel owned or operated by a Government and used, for the time being, only on government non-commercial service.

Article 4

Scope of application

This Protocol shall apply, except as otherwise stated herein, to the prevention, investigation and prosecution of the offences established in accordance with article 6 of this Protocol, where the offences are transnational in nature and involve an organised criminal group, as well as to the protection of the rights of persons who have been the object of such offences.

Article 5

Criminal liability of migrants

Migrants shall not become liable to criminal prosecution under this Protocol for the fact of having been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 6

Criminalisation

1.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences, when committed intentionally and in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit:

(a)

the smuggling of migrants;

(b)

when committed for the purpose of enabling the smuggling of migrants:

(i)

producing a fraudulent travel or identity document;

(ii)

procuring, providing or possessing such a document;

(c)

enabling a person who is not a national or a permanent resident to remain in the State concerned without complying with the necessary requirements for legally remaining in the State by the means mentioned in subparagraph (b) of this paragraph or any other illegal means.

2.   Each State Party shall also adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences:

(a)

subject to the basic concepts of its legal system, attempting to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article;

(b)

participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) or (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 (b) (ii) of this article;

(c)

organising or directing other persons to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as aggravating circumstances to the offences established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) and (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, to the offences established in accordance with paragraph 2 (b) and (c) of this article, circumstances:

(a)

that endanger, or are likely to endanger, the lives or safety of the migrants concerned; or

(b)

that entail inhuman or degrading treatment, including for exploitation, of such migrants.

4.   Nothing in this Protocol shall prevent a State Party from taking measures against a person whose conduct constitutes an offence under its domestic law.

II.   SMUGGLING OF MIGRANTS BY SEA

Article 7

Cooperation

States Parties shall cooperate to the fullest extent possible to prevent and suppress the smuggling of migrants by sea, in accordance with the international law of the sea.

Article 8

Measures against the smuggling of migrants by sea

1.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel that is flying its flag or claiming its registry, that is without nationality or that, though flying a foreign flag or refusing to show a flag, is in reality of the nationality of the State Party concerned is engaged in the smuggling of migrants by sea may request the assistance of other States Parties in suppressing the use of the vessel for that purpose. The States Parties so requested shall render such assistance to the extent possible within their means.

2.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel exercising freedom of navigation in accordance with international law and flying the flag or displaying the marks of registry of another State Party is engaged in the smuggling of migrants by sea may so notify the flag State, request confirmation of registry and, if confirmed, request authorisation from the flag State to take appropriate measures with regard to that vessel. The flag State may authorise the requesting State, inter alia:

(a)

to board the vessel;

(b)

to search the vessel; and

(c)

if evidence is found that the vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea, to take appropriate measures with respect to the vessel and persons and cargo on board, as authorised by the flag State.

3.   A State Party that has taken any measure in accordance with paragraph 2 of this article shall promptly inform the flag State concerned of the results of that measure.

4.   A State Party shall respond expeditiously to a request from another State Party to determine whether a vessel that is claiming its registry or flying its flag is entitled to do so and to a request for authorisation made in accordance with paragraph 2 of this article.

5.   A flag State may, consistent with article 7 of this Protocol, subject its authorisation to conditions to be agreed by it and the requesting State, including conditions relating to responsibility and the extent of effective measures to be taken. A State Party shall take no additional measures without the express authorisation of the flag State, except those necessary to relieve imminent danger to the lives of persons or those which derive from relevant bilateral or multilateral agreements.

6.   Each State Party shall designate an authority or, where necessary, authorities to receive and respond to requests for assistance, for confirmation of registry or of the right of a vessel to fly its flag and for authorisation to take appropriate measures. Such designation shall be notified through the Secretary-General to all other States Parties within one month of the designation.

7.   A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea and is without nationality or may be assimilated to a vessel without nationality may board and search the vessel. If evidence confirming the suspicion is found, that State Party shall take appropriate measures in accordance with relevant domestic and international law.

Article 9

Safeguard clauses

1.   Where a State Party takes measures against a vessel in accordance with article 8 of this Protocol, it shall:

(a)

ensure the safety and humane treatment of the persons on board;

(b)

take due account of the need not to endanger the security of the vessel or its cargo;

(c)

take due account of the need not to prejudice the commercial or legal interests of the flag State or any other interested State;

(d)

ensure, within available means, that any measure taken with regard to the vessel is environmentally sound.

2.   Where the grounds for measures taken pursuant to article 8 of this Protocol prove to be unfounded, the vessel shall be compensated for any loss or damage that may have been sustained, provided that the vessel has not committed any act justifying the measures taken.

3.   Any measure taken, adopted or implemented in accordance with this chapter shall take due account of the need not to interfere with or to affect:

(a)

the rights and obligations and the exercise of jurisdiction of coastal States in accordance with the international law of the sea; or

(b)

the authority of the flag State to exercise jurisdiction and control in administrative, technical and social matters involving the vessel.

4.   Any measure taken at sea pursuant to this chapter shall be carried out only by warships or military aircraft, or by other ships or aircraft clearly marked and identifiable as being on government service and authorised to that effect.

III.   PREVENTION, COOPERATION AND OTHER MEASURES

Article 10

Information

1.   Without prejudice to articles 27 and 28 of the Convention, States Parties, in particular those with common borders or located on routes along which migrants are smuggled, shall, for the purpose of achieving the objectives of this Protocol, exchange among themselves, consistent with their respective domestic legal and administrative systems, relevant information on matters such as:

(a)

embarkation and destination points, as well as routes, carriers and means of transportation, known to be or suspected of being used by an organised criminal group engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(b)

the identity and methods of organisations or organised criminal groups known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(c)

the authenticity and proper form of travel documents issued by a State Party and the theft or related misuse of blank travel or identity documents;

(d)

means and methods of concealment and transportation of persons, the unlawful alteration, reproduction or acquisition or other misuse of travel or identity documents used in conduct set forth in article 6 of this Protocol and ways of detecting them;

(e)

legislative experiences and practices and measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; and

(f)

scientific and technological information useful to law enforcement, so as to enhance each other's ability to prevent, detect and investigate the conduct set forth in article 6 of this Protocol and to prosecute those involved.

2.   A State Party that receives information shall comply with any request by the State Party that transmitted the information that places restrictions on its use.

Article 11

Border measures

1.   Without prejudice to international commitments in relation to the free movement of people, States Parties shall strengthen, to the extent possible, such border controls as may be necessary to prevent and detect the smuggling of migrants.

2.   Each State Party shall adopt legislative or other appropriate measures to prevent, to the extent possible, means of transport operated by commercial carriers from being used in the commission of the offence established in accordance with article 6, paragraph 1 (a), of this Protocol.

3.   Where appropriate, and without prejudice to applicable international conventions, such measures shall include establishing the obligation of commercial carriers, including any transportation company or the owner or operator of any means of transport, to ascertain that all passengers are in possession of the travel documents required for entry into the receiving State.

4.   Each State Party shall take the necessary measures, in accordance with its domestic law, to provide for sanctions in cases of violation of the obligation set forth in paragraph 3 of this article.

5.   Each State Party shall consider taking measures that permit, in accordance with its domestic law, the denial of entry or revocation of visas of persons implicated in the commission of offences established in accordance with this Protocol.

6.   Without prejudice to article 27 of the Convention, States Parties shall consider strengthening cooperation among border control agencies by, inter alia, establishing and maintaining direct channels of communication.

Article 12

Security and control of documents

Each State Party shall take such measures as may be necessary, within available means:

(a)

to ensure that travel or identity documents issued by it are of such quality that they cannot easily be misused and cannot readily be falsified or unlawfully altered, replicated or issued; and

(b)

to ensure the integrity and security of travel or identity documents issued by or on behalf of the State Party and to prevent their unlawful creation, issuance and use.

Article 13

Legitimacy and validity of documents

At the request of another State Party, a State Party shall, in accordance with its domestic law, verify within a reasonable time the legitimacy and validity of travel or identity documents issued or purported to have been issued in its name and suspected of being used for purposes of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 14

Training and technical cooperation

1.   States Parties shall provide or strengthen specialised training for immigration and other relevant officials in preventing the conduct set forth in article 6 of this Protocol and in the humane treatment of migrants who have been the object of such conduct, while respecting their rights as set forth in this Protocol.

2.   States Parties shall cooperate with each other and with competent international organisations, non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society as appropriate to ensure that there is adequate personnel training in their territories to prevent, combat and eradicate the conduct set forth in article 6 of this Protocol and to protect the rights of migrants who have been the object of such conduct. Such training shall include:

(a)

improving the security and quality of travel documents;

(b)

recognizing and detecting fraudulent travel or identity documents;

(c)

Gathering criminal intelligence, relating in particular to the identification of organised criminal groups known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol, the methods used to transport smuggled migrants, the misuse of travel or identity documents for purposes of conduct set forth in article 6 and the means of concealment used in the smuggling of migrants;

(d)

improving procedures for detecting smuggled persons at conventional and non-conventional points of entry and exit; and

(e)

the humane treatment of migrants and the protection of their rights as set forth in this Protocol.

3.   States Parties with relevant expertise shall consider providing technical assistance to States that are frequently countries of origin or transit for persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. States Parties shall make every effort to provide the necessary resources, such as vehicles, computer systems and document readers, to combat the conduct set forth in article 6.

Article 15

Other prevention measures

1.   Each State Party shall take measures to ensure that it provides or strengthens information programmes to increase public awareness of the fact that the conduct set forth in article 6 of this Protocol is a criminal activity frequently perpetrated by organised criminal groups for profit and that it poses serious risks to the migrants concerned.

2.   In accordance with article 31 of the Convention, States Parties shall cooperate in the field of public information for the purpose of preventing potential migrants from falling victim to organised criminal groups.

3.   Each State Party shall promote or strengthen, as appropriate, development programmes and cooperation at the national, regional and international levels, taking into account the socio-economic realities of migration and paying special attention to economically and socially depressed areas, in order to combat the root socio-economic causes of the smuggling of migrants, such as poverty and underdevelopment.

Article 16

Protection and assistance measures

1.   In implementing this Protocol, each State Party shall take, consistent with its obligations under international law, all appropriate measures, including legislation if necessary, to preserve and protect the rights of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol as accorded under applicable international law, in particular the right to life and the right not to be subjected to torture or other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment.

2.   Each State Party shall take appropriate measures to afford migrants appropriate protection against violence that may be inflicted upon them, whether by individuals or groups, by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

3.   Each State Party shall afford appropriate assistance to migrants whose lives or safety are endangered by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

4.   In applying the provisions of this article, States Parties shall take into account the special needs of women and children.

5.   In the case of the detention of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol, each State Party shall comply with its obligations under the Vienna Convention on Consular Relations, (1) where applicable, including that of informing the person concerned without delay about the provisions concerning notification to and communication with consular officers.

Article 17

Agreements and arrangements

States Parties shall consider the conclusion of bilateral or regional agreements or operational arrangements or understandings aimed at:

(a)

establishing the most appropriate and effective measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; or

(b)

enhancing the provisions of this Protocol among themselves.

Article 18

Return of smuggled migrants

1.   Each State Party agrees to facilitate and accept, without undue or unreasonable delay, the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who is its national or who has the right of permanent residence in its territory at the time of return.

2.   Each State Party shall consider the possibility of facilitating and accepting the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who had the right of permanent residence in its territory at the time of entry into the receiving State in accordance with its domestic law.

3.   At the request of the receiving State Party, a requested State Party shall, without undue or unreasonable delay, verify whether a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol is its national or has the right of permanent residence in its territory.

4.   In order to facilitate the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and is without proper documentation, the State Party of which that person is a national or in which he or she has the right of permanent residence shall agree to issue, at the request of the receiving State Party, such travel documents or other authorisation as may be necessary to enable the person to travel to and re-enter its territory.

5.   Each State Party involved with the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol shall take all appropriate measures to carry out the return in an orderly manner and with due regard for the safety and dignity of the person.

6.   States Parties may cooperate with relevant international organisations in the implementation of this article.

7.   This article shall be without prejudice to any right afforded to persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol by any domestic law of the receiving State Party.

8.   This article shall not affect the obligations entered into under any other applicable treaty, bilateral or multilateral, or any other applicable operational agreement or arrangement that governs, in whole or in part, the return of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

IV.   FINAL PROVISIONS

Article 19

Saving clause

1.   Nothing in this Protocol shall affect the other rights, obligations and responsibilities of States and individuals under international law, including international humanitarian law and international human rights law and, in particular, where applicable, the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees and the principle of non-refoulement as contained therein.

2.   The measures set forth in this Protocol shall be interpreted and applied in a way that is not discriminatory to persons on the ground that they are the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. The interpretation and application of those measures shall be consistent with internationally recognised principles of non-discrimination.

Article 20

Settlement of disputes

1.   States Parties shall endeavour to settle disputes concerning the interpretation or application of this Protocol through negotiation.

2.   Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or application of this Protocol that cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of those States Parties, be submitted to arbitration. If, six months after the date of the request for arbitration, those States Parties are unable to agree on the organisation of the arbitration, any one of those States Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in accordance with the Statute of the Court.

3.   Each State Party may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval of or accession to this Protocol, declare that it does not consider itself bound by paragraph 2 of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph 2 of this article with respect to any State Party that has made such a reservation.

4.   Any State Party that has made a reservation in accordance with paragraph 3 of this article may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General of the United Nations.

Article 21

Signature, ratification, acceptance, approval and accession

1.   This Protocol shall be open to all States for signature from 12 to 15 December 2000 in Palermo, Italy, and thereafter at United Nations Headquarters in New York until 12 December 2002.

2.   This Protocol shall also be open for signature by regional economic integration organisations provided that at least one member State of such organisation has signed this Protocol in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   This Protocol is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. A regional economic integration organisation may deposit its instrument of ratification, acceptance or approval if at least one of its Member States has done likewise. In that instrument of ratification, acceptance or approval, such organisation shall declare the extent of its competence with respect to the matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

4.   This Protocol is open for accession by any State or any regional economic integration organisation of which at least one Member State is a Party to this Protocol. Instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. At the time of its accession, a regional economic integration organisation shall declare the extent of its competence with respect to matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

Article 22

Entry into force

1.   This Protocol shall enter into force on the 90th day after the date of deposit of the 40th instrument of ratification, acceptance, approval or accession, except that it shall not enter into force before the entry into force of the Convention. For the purpose of this paragraph, any instrument deposited by a regional economic integration organisation shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organisation.

2.   For each State or regional economic integration organisation ratifying, accepting, approving or acceding to this Protocol after the deposit of the 40th instrument of such action, this Protocol shall enter into force on the 30th day after the date of deposit by such State or organisation of the relevant instrument or on the date this Protocol enters into force pursuant to paragraph 1 of this article, whichever is the later.

Article 23

Amendment

1.   After the expiry of five years from the entry into force of this Protocol, a State Party to the Protocol may propose an amendment and file it with the Secretary-General of the United Nations, who shall thereupon communicate the proposed amendment to the States Parties and to the Conference of the Parties to the Convention for the purpose of considering and deciding on the proposal. The States Parties to this Protocol meeting at the Conference of the Parties shall make every effort to achieve consensus on each amendment. If all efforts at consensus have been exhausted and no agreement has been reached, the amendment shall, as a last resort, require for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

2.   Regional economic integration organisations, in matters within their competence, shall exercise their right to vote under this article with a number of votes equal to the number of their Member States that are Parties to this Protocol. Such organisations shall not exercise their right to vote if their member States exercise theirs and vice versa.

3.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article is subject to ratification, acceptance or approval by States Parties.

4.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article shall enter into force in respect of a State Party 90 days after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Nations of an instrument of ratification, acceptance or approval of such amendment.

5.   When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties which have expressed their consent to be bound by it. Other States Parties shall still be bound by the provisions of this Protocol and any earlier amendments that they have ratified, accepted or approved.

Article 24

Denunciation

1.   A State Party may denounce this Protocol by written notification to the Secretary-General of the United Nations. Such denunciation shall become effective one year after the date of receipt of the notification by the Secretary-General.

2.   A regional economic integration organisation shall cease to be a Party to this Protocol when all of its member States have denounced it.

Article 25

Depositary and languages

1.   The Secretary-General of the United Nations is designated depositary of this Protocol.

2.   The original of this Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned plenipotentiaries, being duly authorised thereto by their respective Governments, have signed this Protocol.


(1)  Ibid., vol. 596, Nos 8638 to 8640.


BILAGA II

Förklaring om Europeiska gemenskapens behörighet med avseende på frågor som faller under tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Enligt artikel 21.3 i protokollet skall en regional organisation för ekonomisk integration i sitt instrument avseende anslutning förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som faller under protokollet och i fråga om vilka organisationens medlemsstater som är parter i protokollet har överfört behörighet till organisationen.

Protokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen skall med avseende på frågor där behörighet har överförts till Europeiska gemenskapen gälla för de områden i vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas, på de villkor som anges i det fördraget, särskilt artikel 299 i detta och de protokoll som fogas till fördraget.

Denna förklaring skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar eller enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna förklaring skall inte heller påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

I enlighet med artikel 299 gäller denna förklaring inte för de områden i medlemsstaterna där nämnda fördrag inte gäller, och den påverkar inte tillämpningen av sådana rättsakter eller ståndpunkter som kan komma att antas enligt protokollet av de berörda medlemsstaterna på sådana områdens vägnar eller i dessas intresse. I enlighet med de bestämmelser som angivits ovan anges det i denna förklaring i vilka avseenden medlemsstaterna genom fördragen har överfört behörighet till gemenskapen i frågor som faller under protokollet. Omfattningen och utövandet av denna gemenskapens behörighet är genom sin natur i ständig utveckling eftersom gemenskapen fortsätter att anta tillämpliga regler och föreskrifter, och gemenskapen kommer vid behov att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 21.3 i protokollet.

Gemenskapen poängterar att den är behörig med avseende på åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det fastställs normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser och regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader. Gemenskapen är också behörig med avseende på åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkoren för inresa och bosättning och åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av personer som vistas olagligt i gemenskapen. Det kan dessutom krävas åtgärder för att säkerställa samarbete inom ovannämnda områden mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar samt mellan dessa enheter och kommissionen. Inom dessa områden har gemenskapen antagit regler och föreskrifter, och när den har gjort detta är det således endast gemenskapen som skall göra åtaganden gentemot tredjeländer eller behöriga internationella organisationer.

Dessutom är gemenskapspolitiken inom området utvecklingssamarbete ett komplement till medlemsstaternas politik på detta område och inbegriper bestämmelser för att hindra och bekämpa smuggling av migranter.


22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/44


RÅDETS BESLUT

av den 24 juli 2006

om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

(2006/618/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 179 och 181a jämförda med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen förhandlade med rådets godkännande på gemenskapens vägnar om de frågor i protokollet som omfattas av gemenskapens behörighet.

(2)

Rådet gav kommissionen i uppdrag att förhandla om gemenskapens anslutning till den internationella överenskommelsen i fråga.

(3)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt, och protokollet undertecknades av gemenskapen den 12 december 2000 i enlighet med rådets beslut 2001/87/EG av den 8 december 2000 (2).

(4)

Några medlemsstater är redan parter i protokollet, medan ratificeringsprocessen pågår i andra.

(5)

Ingåendet av konventionen godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2004/579/EG av den 29 april 2004 (3), vilket är en förutsättning för att gemenskapen skall kunna bli part i protokollet enligt artikel 37.2 i konventionen.

(6)

De övriga förutsättningarna i artikel 36.3 i konventionen och artikel 16.3 i protokollet för att gemenskapen skall kunna deponera godkännandeinstrumentet är uppfyllda.

(7)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar.

(8)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar genom ett separat rådsbeslut (4).

(9)

Vid deponeringen av godkännandeinstrumentet bör gemenskapen också förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som omfattas av artikel 16.3 i människohandelsprotokollet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som återges i bilaga I, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Gemenskapens instrument med formell bekräftelse skall innehålla en förklaring om behörighet i enlighet med artikel 16.3 i protokollet med den lydelse som framgår av bilaga II.

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att deponera instrumentet med formell bekräftelse så att protokollet blir bindande för gemenskapen.

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 2006.

På rådets vägnar

K. RAJAMÄKI

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 30, 1.2.2001, s. 44.

(3)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 69.

(4)  Se sidan 51 i detta nummer av EUT.


BILAGA I

PROTOCOL

to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

PREAMBLE

THE STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL,

DECLARING that effective action to prevent and combat trafficking in persons, especially women and children, requires a comprehensive international approach in the countries of origin, transit and destination that includes measures to prevent such trafficking, to punish the traffickers and to protect the victims of such trafficking, including by protecting their internationally recognised human rights,

TAKING INTO ACCOUNT the fact that, despite the existence of a variety of international instruments containing rules and practical measures to combat the exploitation of persons, especially women and children, there is no universal instrument that addresses all aspects of trafficking in persons,

CONCERNED that, in the absence of such an instrument, persons who are vulnerable to trafficking will not be sufficiently protected,

RECALLING General Assembly resolution 53/111 of 9 December 1998, in which the Assembly decided to establish an open-ended intergovernmental ad hoc committee for the purpose of elaborating a comprehensive international convention against transnational organised crime and of discussing the elaboration of, inter alia, an international instrument addressing trafficking in women and children,

CONVINCED that supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime with an international instrument for the prevention, suppression and punishment of trafficking in persons, especially women and children, will be useful in preventing and combating that crime,

HAVE AGREED AS FOLLOWS:

I.   GENERAL PROVISIONS

Article 1

Relation with the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

1.   This Protocol supplements the United Nations Convention against Transnational Organised Crime. It shall be interpreted together with the Convention.

2.   The provisions of the Convention shall apply, mutatis mutandis, to this Protocol unless otherwise provided herein.

3.   The offences established in accordance with article 5 of this Protocol shall be regarded as offences established in accordance with the Convention.

Article 2

Statement of purpose

The purposes of this Protocol are:

(a)

to prevent and combat trafficking in persons, paying particular attention to women and children;

(b)

to protect and assist the victims of such trafficking, with full respect for their human rights; and

(c)

to promote cooperation among States Parties in order to meet those objectives.

Article 3

Use of terms

For the purposes of this Protocol:

(a)

‘trafficking in persons’ shall mean the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of persons, by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person, for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution of others or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs;

(b)

the consent of a victim of trafficking in persons to the intended exploitation set forth in subparagraph (a) of this article shall be irrelevant where any of the means set forth in subparagraph (a) have been used;

(c)

the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of a child for the purpose of exploitation shall be considered ‘trafficking in persons’ even if this does not involve any of the means set forth in subparagraph (a) of this article;

(d)

‘child’ shall mean any person under 18 years of age.

Article 4

Scope of application

This Protocol shall apply, except as otherwise stated herein, to the prevention, investigation and prosecution of the offences established in accordance with article 5 of this Protocol, where those offences are transnational in nature and involve an organised criminal group, as well as to the protection of victims of such offences.

Article 5

Criminalisation

1.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences the conduct set forth in article 3 of this Protocol, when committed intentionally.

2.   Each State Party shall also adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences:

(a)

subject to the basic concepts of its legal system, attempting to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article;

(b)

participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 of this article; and

(c)

organising or directing other persons to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article.

II.   PROTECTION OF VICTIMS OF TRAFFICKING IN PERSONS

Article 6

Assistance to and protection of victims of trafficking in persons

1.   In appropriate cases and to the extent possible under its domestic law, each State Party shall protect the privacy and identity of victims of trafficking in persons, including, inter alia, by making legal proceedings relating to such trafficking confidential.

2.   Each State Party shall ensure that its domestic legal or administrative system contains measures that provide to victims of trafficking in persons, in appropriate cases:

(a)

information on relevant court and administrative proceedings;

(b)

assistance to enable their views and concerns to be presented and considered at appropriate stages of criminal proceedings against offenders, in a manner not prejudicial to the rights of the defence.

3.   Each State Party shall consider implementing measures to provide for the physical, psychological and social recovery of victims of trafficking in persons, including, in appropriate cases, in cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society, and, in particular, the provision of:

(a)

appropriate housing;

(b)

counselling and information, in particular as regards their legal rights, in a language that the victims of trafficking in persons can understand;

(c)

medical, psychological and material assistance; and

(d)

employment, educational and training opportunities.

4.   Each State Party shall take into account, in applying the provisions of this article, the age, gender and special needs of victims of trafficking in persons, in particular the special needs of children, including appropriate housing, education and care.

5.   Each State Party shall endeavour to provide for the physical safety of victims of trafficking in persons while they are within its territory.

6.   Each State Party shall ensure that its domestic legal system contains measures that offer victims of trafficking in persons the possibility of obtaining compensation for damage suffered.

Article 7

Status of victims of trafficking in persons in receiving States

1.   In addition to taking measures pursuant to article 6 of this Protocol, each State Party shall consider adopting legislative or other appropriate measures that permit victims of trafficking in persons to remain in its territory, temporarily or permanently, in appropriate cases.

2.   In implementing the provision contained in paragraph 1 of this article, each State Party shall give appropriate consideration to humanitarian and compassionate factors.

Article 8

Repatriation of victims of trafficking in persons

1.   The State Party of which a victim of trafficking in persons is a national or in which the person had the right of permanent residence at the time of entry into the territory of the receiving State Party shall facilitate and accept, with due regard for the safety of that person, the return of that person without undue or unreasonable delay.

2.   When a State Party returns a victim of trafficking in persons to a State Party of which that person is a national or in which he or she had, at the time of entry into the territory of the receiving State Party, the right of permanent residence, such return shall be with due regard for the safety of that person and for the status of any legal proceedings related to the fact that the person is a victim of trafficking and shall preferably be voluntary.

3.   At the request of a receiving State Party, a requested State Party shall, without undue or unreasonable delay, verify whether a person who is a victim of trafficking in persons is its national or had the right of permanent residence in its territory at the time of entry into the territory of the receiving State Party.

4.   In order to facilitate the return of a victim of trafficking in persons who is without proper documentation, the State Party of which that person is a national or in which he or she had the right of permanent residence at the time of entry into the territory of the receiving State Party shall agree to issue, at the request of the receiving State Party, such travel documents or other authorisation as may be necessary to enable the person to travel to and re-enter its territory.

5.   This article shall be without prejudice to any right afforded to victims of trafficking in persons by any domestic law of the receiving State Party.

6.   This article shall be without prejudice to any applicable bilateral or multilateral agreement or arrangement that governs, in whole or in part, the return of victims of trafficking in persons.

III.   PREVENTION, COOPERATION AND OTHER MEASURES

Article 9

Prevention of trafficking in persons

1.   States Parties shall establish comprehensive policies, programmes and other measures:

(a)

to prevent and combat trafficking in persons; and

(b)

to protect victims of trafficking in persons, especially women and children, from revictimisation.

2.   States Parties shall endeavour to undertake measures such as research, information and mass media campaigns and social and economic initiatives to prevent and combat trafficking in persons.

3.   Policies, programmes and other measures established in accordance with this article shall, as appropriate, include cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society.

4.   States Parties shall take or strengthen measures, including through bilateral or multilateral cooperation, to alleviate the factors that make persons, especially women and children, vulnerable to trafficking, such as poverty, underdevelopment and lack of equal opportunity.

5.   States Parties shall adopt or strengthen legislative or other measures, such as educational, social or cultural measures, including through bilateral and multilateral cooperation, to discourage the demand that fosters all forms of exploitation of persons, especially women and children, that leads to trafficking.

Article 10

Information exchange and training

1.   Law enforcement, immigration or other relevant authorities of States Parties shall, as appropriate, cooperate with one another by exchanging information, in accordance with their domestic law, to enable them to determine:

(a)

whether individuals crossing or attempting to cross an international border with travel documents belonging to other persons or without travel documents are perpetrators or victims of trafficking in persons;

(b)

the types of travel document that individuals have used or attempted to use to cross an international border for the purpose of trafficking in persons; and

(c)

the means and methods used by organised criminal groups for the purpose of trafficking in persons, including the recruitment and transportation of victims, routes and links between and among individuals and groups engaged in such trafficking, and possible measures for detecting them.

2.   States Parties shall provide or strengthen training for law enforcement, immigration and other relevant officials in the prevention of trafficking in persons. The training should focus on methods used in preventing such trafficking, prosecuting the traffickers and protecting the rights of the victims, including protecting the victims from the traffickers. The training should also take into account the need to consider human rights and child- and gender-sensitive issues and it should encourage cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society.

3.   A State Party that receives information shall comply with any request by the State Party that transmitted the information that places restrictions on its use.

Article 11

Border measures

1.   Without prejudice to international commitments in relation to the free movement of people, States Parties shall strengthen, to the extent possible, such border controls as may be necessary to prevent and detect trafficking in persons.

2.   Each State Party shall adopt legislative or other appropriate measures to prevent, to the extent possible, means of transport operated by commercial carriers from being used in the commission of offences established in accordance with article 5 of this Protocol.

3.   Where appropriate, and without prejudice to applicable international conventions, such measures shall include establishing the obligation of commercial carriers, including any transportation company or the owner or operator of any means of transport, to ascertain that all passengers are in possession of the travel documents required for entry into the receiving State.

4.   Each State Party shall take the necessary measures, in accordance with its domestic law, to provide for sanctions in cases of violation of the obligation set forth in paragraph 3 of this article.

5.   Each State Party shall consider taking measures that permit, in accordance with its domestic law, the denial of entry or revocation of visas of persons implicated in the commission of offences established in accordance with this Protocol.

6.   Without prejudice to article 27 of the Convention, States Parties shall consider strengthening cooperation among border control agencies by, inter alia, establishing and maintaining direct channels of communication.

Article 12

Security and control of documents

Each State Party shall take such measures as may be necessary, within available means:

(a)

to ensure that travel or identity documents issued by it are of such quality that they cannot easily be misused and cannot readily be falsified or unlawfully altered, replicated or issued; and

(b)

to ensure the integrity and security of travel or identity documents issued by or on behalf of the State Party and to prevent their unlawful creation, issuance and use.

Article 13

Legitimacy and validity of documents

At the request of another State Party, a State Party shall, in accordance with its domestic law, verify within a reasonable time the legitimacy and validity of travel or identity documents issued or purported to have been issued in its name and suspected of being used for trafficking in persons.

IV.   FINAL PROVISIONS

Article 14

Saving clause

1.   Nothing in this Protocol shall affect the rights, obligations and responsibilities of States and individuals under international law, including international humanitarian law and international human rights law and, in particular, where applicable, the 1951 Convention (1) and the 1967 Protocol (2) relating to the Status of Refugees and the principle of non-refoulement as contained therein.

2.   The measures set forth in this Protocol shall be interpreted and applied in a way that is not discriminatory to persons on the ground that they are victims of trafficking in persons. The interpretation and application of those measures shall be consistent with internationally recognised principles of non-discrimination.

Article 15

Settlement of disputes

1.   States Parties shall endeavour to settle disputes concerning the interpretation or application of this Protocol through negotiation.

2.   Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or application of this Protocol that cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of those States Parties, be submitted to arbitration. If, six months after the date of the request for arbitration, those States Parties are unable to agree on the organisation of the arbitration, any one of those States Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in accordance with the Statute of the Court.

3.   Each State Party may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval of or accession to this Protocol, declare that it does not consider itself bound by paragraph 2 of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph 2 of this article with respect to any State Party that has made such a reservation.

4.   Any State Party that has made a reservation in accordance with paragraph 3 of this article may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General of the United Nations.

Article 16

Signature, ratification, acceptance, approval and accession

1.   This Protocol shall be open to all States for signature from 12 to 15 December 2000 in Palermo, Italy, and thereafter at United Nations Headquarters in New York until 12 December 2002.

2.   This Protocol shall also be open for signature by regional economic integration organisations provided that at least one member State of such organisation has signed this Protocol in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   This Protocol is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. A regional economic integration organisation may deposit its instrument of ratification, acceptance or approval if at least one of its member States has done likewise. In that instrument of ratification, acceptance or approval, such organisation shall declare the extent of its competence with respect to the matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

4.   This Protocol is open for accession by any State or any regional economic integration organisation of which at least one Member State is a Party to this Protocol. Instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. At the time of its accession, a regional economic integration organisation shall declare the extent of its competence with respect to matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

Article 17

Entry into force

1.   This Protocol shall enter into force on the 90th day after the date of deposit of the 40th instrument of ratification, acceptance, approval or accession, except that it shall not enter into force before the entry into force of the Convention. For the purpose of this paragraph, any instrument deposited by a regional economic integration organisation shall not be counted as additional to those deposited by Member States of such organisation.

2.   For each State or regional economic integration organisation ratifying, accepting, approving or acceding to this Protocol after the deposit of the 40th instrument of such action, this Protocol shall enter into force on the 30th day after the date of deposit by such State or organisation of the relevant instrument or on the date this Protocol enters into force pursuant to paragraph 1 of this article, whichever is the later.

Article 18

Amendment

1.   After the expiry of five years from the entry into force of this Protocol, a State Party to the Protocol may propose an amendment and file it with the Secretary-General of the United Nations, who shall thereupon communicate the proposed amendment to the States Parties and to the Conference of the Parties to the Convention for the purpose of considering and deciding on the proposal. The States Parties to this Protocol meeting at the Conference of the Parties shall make every effort to achieve consensus on each amendment. If all efforts at consensus have been exhausted and no agreement has been reached, the amendment shall, as a last resort, require for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

2.   Regional economic integration organisations, in matters within their competence, shall exercise their right to vote under this article with a number of votes equal to the number of their Member States that are Parties to this Protocol. Such organisations shall not exercise their right to vote if their Member States exercise theirs and vice versa.

3.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article is subject to ratification, acceptance or approval by States Parties.

4.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article shall enter into force in respect of a State Party 90 days after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Nations of an instrument of ratification, acceptance or approval of such amendment.

5.   When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties which have expressed their consent to be bound by it. Other States Parties shall still be bound by the provisions of this Protocol and any earlier amendments that they have ratified, accepted or approved.

Article 19

Denunciation

1.   A State Party may denounce this Protocol by written notification to the Secretary-General of the United Nations. Such denunciation shall become effective one year after the date of receipt of the notification by the Secretary-General.

2.   A regional economic integration organisation shall cease to be a Party to this Protocol when all of its Member States have denounced it.

Article 20

Depositary and languages

1.   The Secretary-General of the United Nations is designated depositary of this Protocol.

2.   The original of this Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned plenipotentiaries, being duly authorised thereto by their respective Governments, have signed this Protocol.


(1)  United Nations, Treaty Series, vol. 189, No 2545.

(2)  Ibid., vol. 606, No 8791.


BILAGA II

Förklaring om Europeiska gemenskapens behörighet med avseende på frågor som faller under tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Enligt artikel 16.3 i protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skall en regional organisation för ekonomisk integration i sitt instrument avseende ratifikation, godkännande eller godtagande förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som faller under protokollet och i fråga om vilka organisationens medlemsstater som är parter i protokollet har överfört behörighet till organisationen.

Protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skall med avseende på frågor där behörighet har överförts till Europeiska gemenskapen gälla för de områden i vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas, på de villkor som anges i det fördraget, särskilt artikel 299 i detta och de protokoll som fogas till fördraget.

Denna förklaring skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar eller enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna förklaring skall inte heller påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

I enlighet med artikel 299 gäller denna förklaring inte för de områden i medlemsstaterna där nämnda fördrag inte gäller, och den påverkar inte tillämpningen av sådana rättsakter eller ståndpunkter som kan komma att antas enligt protokollet av de berörda medlemsstaterna på sådana områdens vägnar eller i dessas intresse. I enlighet med de bestämmelser som angivits ovan anges det i denna förklaring i vilka avseenden medlemsstaterna genom fördragen har överfört behörighet till gemenskapen i frågor som faller under protokollet. Omfattningen och utövandet av denna gemenskapens behörighet är genom sin natur i ständig utveckling eftersom gemenskapen fortsätter att anta tillämpliga regler och föreskrifter, och gemenskapen kommer vid behov att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 16.3 i protokollet.

Gemenskapen poängterar att den är behörig med avseende på åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det fastställs normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser och regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader.

Gemenskapen är också behörig med avseende på åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkoren för inresa och bosättning och åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av personer som vistas olagligt i gemenskapen. Det kan dessutom krävas åtgärder för att säkerställa samarbete inom ovannämnda områden mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar samt mellan dessa enheter och kommissionen. Inom dessa områden har gemenskapen antagit regler och föreskrifter, och när den har gjort detta är det således endast gemenskapen som skall göra åtaganden gentemot tredjeländer eller behöriga internationella organisationer.

Dessutom är gemenskapspolitiken inom området utvecklingssamarbete ett komplement till medlemsstaternas politik på detta område och inbegriper bestämmelser för att hindra och bekämpa människohandel.


22.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/51


RÅDETS BESLUT

av den 24 juli 2006

om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

(2006/619/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 62.2 och 63.3 samt artikel 66 jämförda med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen förhandlade med rådets godkännande på gemenskapens vägnar om de frågor i protokollet som omfattas av gemenskapens behörighet.

(2)

Rådet gav kommissionen i uppdrag att förhandla om gemenskapens anslutning till den internationella överenskommelsen i fråga.

(3)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt, och protokollet undertecknades av gemenskapen den 12 december 2000 i enlighet med rådets beslut 2001/87/EG av den 8 december 2000 (2).

(4)

Några medlemsstater är redan parter i protokollet, medan ratificeringsprocessen pågår i andra.

(5)

Detta beslut skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar och enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Förenade kungariket och Irland är därför inte bundna av detta beslut, i den utsträckning det gäller gemenskapens utövande av en yttre behörighet inom områden där dess interna lagstiftning inte är bindande för Förenade kungariket och/eller Irland.

(6)

Detta beslut skall inte påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Därför deltar inte Danmark i antagandet och är inte bundet av beslutet.

(7)

Ingåendet av konventionen godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2004/579/EG av den 29 april 2004 (3), vilket är en förutsättning för att gemenskapen skall kunna bli part i protokollet enligt artikel 37.2 i konventionen.

(8)

De övriga förutsättningarna i artikel 36.3 i konventionen och artikel 16.3 i protokollet för att gemenskapen skall kunna deponera godkännandeinstrumentet är uppfyllda.

(9)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget bör ingåendet av protokollet godkännas på gemenskapens vägnar.

(10)

I den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget bör ingåendet av protokollet på gemenskapens vägnar godkännas genom ett separat rådsbeslut (4).

(11)

Vid deponeringen av godkännandeinstrumentet bör gemenskapen också förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som omfattas av artikel 16.3 i människohandelsprotokollet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som återges i bilaga I, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Gemenskapens instrument med formell bekräftelse skall innehålla en förklaring om behörighet i enlighet med artikel 16.3 i protokollet med den lydelse som framgår av bilaga II.

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas i den utsträckning som bestämmelserna i protokollet omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att deponera instrumentet med formell bekräftelse så att protokollet blir bindande för gemenskapen.

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 2006.

På rådets vägnar

K. RAJAMÄKI

Ordförande


(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 30, 1.2.2001, s. 44.

(3)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 69.

(4)  Se sidan 44 i detta nummer av EUT.


BILAGA I

PROTOCOL

to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

PREAMBLE

THE STATES PARTIES TO THIS PROTOCOL,

DECLARING that effective action to prevent and combat trafficking in persons, especially women and children, requires a comprehensive international approach in the countries of origin, transit and destination that includes measures to prevent such trafficking, to punish the traffickers and to protect the victims of such trafficking, including by protecting their internationally recognised human rights,

TAKING INTO ACCOUNT the fact that, despite the existence of a variety of international instruments containing rules and practical measures to combat the exploitation of persons, especially women and children, there is no universal instrument that addresses all aspects of trafficking in persons,

CONCERNED that, in the absence of such an instrument, persons who are vulnerable to trafficking will not be sufficiently protected,

RECALLING General Assembly resolution 53/111 of 9 December 1998, in which the Assembly decided to establish an open-ended intergovernmental ad hoc committee for the purpose of elaborating a comprehensive international convention against transnational organised crime and of discussing the elaboration of, inter alia, an international instrument addressing trafficking in women and children,

CONVINCED that supplementing the United Nations Convention against Transnational Organised Crime with an international instrument for the prevention, suppression and punishment of trafficking in persons, especially women and children, will be useful in preventing and combating that crime,

HAVE AGREED AS FOLLOWS:

I.   GENERAL PROVISIONS

Article 1

Relation with the United Nations Convention against Transnational Organised Crime

1.   This Protocol supplements the United Nations Convention against Transnational Organised Crime. It shall be interpreted together with the Convention.

2.   The provisions of the Convention shall apply, mutatis mutandis, to this Protocol unless otherwise provided herein.

3.   The offences established in accordance with article 5 of this Protocol shall be regarded as offences established in accordance with the Convention.

Article 2

Statement of purpose

The purposes of this Protocol are:

(a)

to prevent and combat trafficking in persons, paying particular attention to women and children;

(b)

to protect and assist the victims of such trafficking, with full respect for their human rights; and

(c)

to promote cooperation among States Parties in order to meet those objectives.

Article 3

Use of terms

For the purposes of this Protocol:

(a)

‘trafficking in persons’ shall mean the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of persons, by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person, for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution of others or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs;

(b)

the consent of a victim of trafficking in persons to the intended exploitation set forth in subparagraph (a) of this article shall be irrelevant where any of the means set forth in subparagraph (a) have been used;

(c)

the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of a child for the purpose of exploitation shall be considered ‘trafficking in persons’ even if this does not involve any of the means set forth in subparagraph (a) of this article;

(d)

‘child’ shall mean any person under 18 years of age.

Article 4

Scope of application

This Protocol shall apply, except as otherwise stated herein, to the prevention, investigation and prosecution of the offences established in accordance with article 5 of this Protocol, where those offences are transnational in nature and involve an organised criminal group, as well as to the protection of victims of such offences.

Article 5

Criminalisation

1.   Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences the conduct set forth in article 3 of this Protocol, when committed intentionally.

2.   Each State Party shall also adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences:

(a)

subject to the basic concepts of its legal system, attempting to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article;

(b)

participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 of this article; and

(c)

organising or directing other persons to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article.

II.   PROTECTION OF VICTIMS OF TRAFFICKING IN PERSONS

Article 6

Assistance to and protection of victims of trafficking in persons

1.   In appropriate cases and to the extent possible under its domestic law, each State Party shall protect the privacy and identity of victims of trafficking in persons, including, inter alia, by making legal proceedings relating to such trafficking confidential.

2.   Each State Party shall ensure that its domestic legal or administrative system contains measures that provide to victims of trafficking in persons, in appropriate cases:

(a)

information on relevant court and administrative proceedings;

(b)

assistance to enable their views and concerns to be presented and considered at appropriate stages of criminal proceedings against offenders, in a manner not prejudicial to the rights of the defence.

3.   Each State Party shall consider implementing measures to provide for the physical, psychological and social recovery of victims of trafficking in persons, including, in appropriate cases, in cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society, and, in particular, the provision of:

(a)

appropriate housing;

(b)

counselling and information, in particular as regards their legal rights, in a language that the victims of trafficking in persons can understand;

(c)

medical, psychological and material assistance; and

(d)

employment, educational and training opportunities.

4.   Each State Party shall take into account, in applying the provisions of this article, the age, gender and special needs of victims of trafficking in persons, in particular the special needs of children, including appropriate housing, education and care.

5.   Each State Party shall endeavour to provide for the physical safety of victims of trafficking in persons while they are within its territory.

6.   Each State Party shall ensure that its domestic legal system contains measures that offer victims of trafficking in persons the possibility of obtaining compensation for damage suffered.

Article 7

Status of victims of trafficking in persons in receiving States

1.   In addition to taking measures pursuant to article 6 of this Protocol, each State Party shall consider adopting legislative or other appropriate measures that permit victims of trafficking in persons to remain in its territory, temporarily or permanently, in appropriate cases.

2.   In implementing the provision contained in paragraph 1 of this article, each State Party shall give appropriate consideration to humanitarian and compassionate factors.

Article 8

Repatriation of victims of trafficking in persons

1.   The State Party of which a victim of trafficking in persons is a national or in which the person had the right of permanent residence at the time of entry into the territory of the receiving State Party shall facilitate and accept, with due regard for the safety of that person, the return of that person without undue or unreasonable delay.

2.   When a State Party returns a victim of trafficking in persons to a State Party of which that person is a national or in which he or she had, at the time of entry into the territory of the receiving State Party, the right of permanent residence, such return shall be with due regard for the safety of that person and for the status of any legal proceedings related to the fact that the person is a victim of trafficking and shall preferably be voluntary.

3.   At the request of a receiving State Party, a requested State Party shall, without undue or unreasonable delay, verify whether a person who is a victim of trafficking in persons is its national or had the right of permanent residence in its territory at the time of entry into the territory of the receiving State Party.

4.   In order to facilitate the return of a victim of trafficking in persons who is without proper documentation, the State Party of which that person is a national or in which he or she had the right of permanent residence at the time of entry into the territory of the receiving State Party shall agree to issue, at the request of the receiving State Party, such travel documents or other authorisation as may be necessary to enable the person to travel to and re-enter its territory.

5.   This article shall be without prejudice to any right afforded to victims of trafficking in persons by any domestic law of the receiving State Party.

6.   This article shall be without prejudice to any applicable bilateral or multilateral agreement or arrangement that governs, in whole or in part, the return of victims of trafficking in persons.

III.   PREVENTION, COOPERATION AND OTHER MEASURES

Article 9

Prevention of trafficking in persons

1.   States Parties shall establish comprehensive policies, programmes and other measures:

(a)

to prevent and combat trafficking in persons; and

(b)

to protect victims of trafficking in persons, especially women and children, from revictimisation.

2.   States Parties shall endeavour to undertake measures such as research, information and mass media campaigns and social and economic initiatives to prevent and combat trafficking in persons.

3.   Policies, programmes and other measures established in accordance with this article shall, as appropriate, include cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society.

4.   States Parties shall take or strengthen measures, including through bilateral or multilateral cooperation, to alleviate the factors that make persons, especially women and children, vulnerable to trafficking, such as poverty, underdevelopment and lack of equal opportunity.

5.   States Parties shall adopt or strengthen legislative or other measures, such as educational, social or cultural measures, including through bilateral and multilateral cooperation, to discourage the demand that fosters all forms of exploitation of persons, especially women and children, that leads to trafficking.

Article 10

Information exchange and training

1.   Law enforcement, immigration or other relevant authorities of States Parties shall, as appropriate, cooperate with one another by exchanging information, in accordance with their domestic law, to enable them to determine:

(a)

whether individuals crossing or attempting to cross an international border with travel documents belonging to other persons or without travel documents are perpetrators or victims of trafficking in persons;

(b)

the types of travel document that individuals have used or attempted to use to cross an international border for the purpose of trafficking in persons; and

(c)

the means and methods used by organised criminal groups for the purpose of trafficking in persons, including the recruitment and transportation of victims, routes and links between and among individuals and groups engaged in such trafficking, and possible measures for detecting them.

2.   States Parties shall provide or strengthen training for law enforcement, immigration and other relevant officials in the prevention of trafficking in persons. The training should focus on methods used in preventing such trafficking, prosecuting the traffickers and protecting the rights of the victims, including protecting the victims from the traffickers. The training should also take into account the need to consider human rights and child- and gender-sensitive issues and it should encourage cooperation with non-governmental organisations, other relevant organisations and other elements of civil society.

3.   A State Party that receives information shall comply with any request by the State Party that transmitted the information that places restrictions on its use.

Article 11

Border measures

1.   Without prejudice to international commitments in relation to the free movement of people, States Parties shall strengthen, to the extent possible, such border controls as may be necessary to prevent and detect trafficking in persons.

2.   Each State Party shall adopt legislative or other appropriate measures to prevent, to the extent possible, means of transport operated by commercial carriers from being used in the commission of offences established in accordance with article 5 of this Protocol.

3.   Where appropriate, and without prejudice to applicable international conventions, such measures shall include establishing the obligation of commercial carriers, including any transportation company or the owner or operator of any means of transport, to ascertain that all passengers are in possession of the travel documents required for entry into the receiving State.

4.   Each State Party shall take the necessary measures, in accordance with its domestic law, to provide for sanctions in cases of violation of the obligation set forth in paragraph 3 of this article.

5.   Each State Party shall consider taking measures that permit, in accordance with its domestic law, the denial of entry or revocation of visas of persons implicated in the commission of offences established in accordance with this Protocol.

6.   Without prejudice to article 27 of the Convention, States Parties shall consider strengthening cooperation among border control agencies by, inter alia, establishing and maintaining direct channels of communication.

Article 12

Security and control of documents

Each State Party shall take such measures as may be necessary, within available means:

(a)

to ensure that travel or identity documents issued by it are of such quality that they cannot easily be misused and cannot readily be falsified or unlawfully altered, replicated or issued; and

(b)

to ensure the integrity and security of travel or identity documents issued by or on behalf of the State Party and to prevent their unlawful creation, issuance and use.

Article 13

Legitimacy and validity of documents

At the request of another State Party, a State Party shall, in accordance with its domestic law, verify within a reasonable time the legitimacy and validity of travel or identity documents issued or purported to have been issued in its name and suspected of being used for trafficking in persons.

IV.   FINAL PROVISIONS

Article 14

Saving clause

1.   Nothing in this Protocol shall affect the rights, obligations and responsibilities of States and individuals under international law, including international humanitarian law and international human rights law and, in particular, where applicable, the 1951 Convention (1) and the 1967 Protocol (2) relating to the Status of Refugees and the principle of non-refoulement as contained therein.

2.   The measures set forth in this Protocol shall be interpreted and applied in a way that is not discriminatory to persons on the ground that they are victims of trafficking in persons. The interpretation and application of those measures shall be consistent with internationally recognised principles of non-discrimination.

Article 15

Settlement of disputes

1.   States Parties shall endeavour to settle disputes concerning the interpretation or application of this Protocol through negotiation.

2.   Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or application of this Protocol that cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of those States Parties, be submitted to arbitration. If, six months after the date of the request for arbitration, those States Parties are unable to agree on the organisation of the arbitration, any one of those States Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in accordance with the Statute of the Court.

3.   Each State Party may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval of or accession to this Protocol, declare that it does not consider itself bound by paragraph 2 of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph 2 of this article with respect to any State Party that has made such a reservation.

4.   Any State Party that has made a reservation in accordance with paragraph 3 of this article may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary-General of the United Nations.

Article 16

Signature, ratification, acceptance, approval and accession

1.   This Protocol shall be open to all States for signature from 12 to 15 December 2000 in Palermo, Italy, and thereafter at United Nations Headquarters in New York until 12 December 2002.

2.   This Protocol shall also be open for signature by regional economic integration organisations provided that at least one member State of such organisation has signed this Protocol in accordance with paragraph 1 of this article.

3.   This Protocol is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. A regional economic integration organisation may deposit its instrument of ratification, acceptance or approval if at least one of its member States has done likewise. In that instrument of ratification, acceptance or approval, such organisation shall declare the extent of its competence with respect to the matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

4.   This Protocol is open for accession by any State or any regional economic integration organisation of which at least one Member State is a Party to this Protocol. Instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. At the time of its accession, a regional economic integration organisation shall declare the extent of its competence with respect to matters governed by this Protocol. Such organisation shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

Article 17

Entry into force

1.   This Protocol shall enter into force on the 90th day after the date of deposit of the 40th instrument of ratification, acceptance, approval or accession, except that it shall not enter into force before the entry into force of the Convention. For the purpose of this paragraph, any instrument deposited by a regional economic integration organisation shall not be counted as additional to those deposited by Member States of such organisation.

2.   For each State or regional economic integration organisation ratifying, accepting, approving or acceding to this Protocol after the deposit of the 40th instrument of such action, this Protocol shall enter into force on the 30th day after the date of deposit by such State or organisation of the relevant instrument or on the date this Protocol enters into force pursuant to paragraph 1 of this article, whichever is the later.

Article 18

Amendment

1.   After the expiry of five years from the entry into force of this Protocol, a State Party to the Protocol may propose an amendment and file it with the Secretary-General of the United Nations, who shall thereupon communicate the proposed amendment to the States Parties and to the Conference of the Parties to the Convention for the purpose of considering and deciding on the proposal. The States Parties to this Protocol meeting at the Conference of the Parties shall make every effort to achieve consensus on each amendment. If all efforts at consensus have been exhausted and no agreement has been reached, the amendment shall, as a last resort, require for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

2.   Regional economic integration organisations, in matters within their competence, shall exercise their right to vote under this article with a number of votes equal to the number of their Member States that are Parties to this Protocol. Such organisations shall not exercise their right to vote if their Member States exercise theirs and vice versa.

3.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article is subject to ratification, acceptance or approval by States Parties.

4.   An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article shall enter into force in respect of a State Party 90 days after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Nations of an instrument of ratification, acceptance or approval of such amendment.

5.   When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties which have expressed their consent to be bound by it. Other States Parties shall still be bound by the provisions of this Protocol and any earlier amendments that they have ratified, accepted or approved.

Article 19

Denunciation

1.   A State Party may denounce this Protocol by written notification to the Secretary-General of the United Nations. Such denunciation shall become effective one year after the date of receipt of the notification by the Secretary-General.

2.   A regional economic integration organisation shall cease to be a Party to this Protocol when all of its Member States have denounced it.

Article 20

Depositary and languages

1.   The Secretary-General of the United Nations is designated depositary of this Protocol.

2.   The original of this Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned plenipotentiaries, being duly authorised thereto by their respective Governments, have signed this Protocol.


(1)  United Nations, Treaty Series, vol. 189, No 2545.

(2)  Ibid., vol. 606, No 8791.


BILAGA II

Förklaring om Europeiska gemenskapens behörighet med avseende på frågor som faller under tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Enligt artikel 16.3 i protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skall en regional organisation för ekonomisk integration i sitt instrument avseende ratifikation, godkännande eller godtagande förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som faller under protokollet och i fråga om vilka organisationens medlemsstater som är parter i protokollet har överfört behörighet till organisationen.

Protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skall med avseende på frågor där behörighet har överförts till Europeiska gemenskapen gälla för de områden i vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas, på de villkor som anges i det fördraget, särskilt artikel 299 i detta och de protokoll som fogas till fördraget.

Denna förklaring skall inte påverka Förenade kungarikets och Irlands ställning enligt protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar eller enligt protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Denna förklaring skall inte heller påverka Danmarks ställning enligt protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

I enlighet med artikel 299 gäller denna förklaring inte för de områden i medlemsstaterna där nämnda fördrag inte gäller, och den påverkar inte tillämpningen av sådana rättsakter eller ståndpunkter som kan komma att antas enligt protokollet av de berörda medlemsstaterna på sådana områdens vägnar eller i dessas intresse. I enlighet med de bestämmelser som angivits ovan anges det i denna förklaring i vilka avseenden medlemsstaterna genom fördragen har överfört behörighet till gemenskapen i frågor som faller under protokollet. Omfattningen och utövandet av denna gemenskapens behörighet är genom sin natur i ständig utveckling eftersom gemenskapen fortsätter att anta tillämpliga regler och föreskrifter, och gemenskapen kommer vid behov att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 16.3 i protokollet.

Gemenskapen poängterar att den är behörig med avseende på åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det fastställs normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser och regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader.

Gemenskapen är också behörig med avseende på åtgärder som avser invandringspolitiken när det gäller villkoren för inresa och bosättning och åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och olaglig bosättning, inbegripet återsändande av personer som vistas olagligt i gemenskapen. Det kan dessutom krävas åtgärder för att säkerställa samarbete inom ovannämnda områden mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar samt mellan dessa enheter och kommissionen. Inom dessa områden har gemenskapen antagit regler och föreskrifter, och när den har gjort detta är det således endast gemenskapen som skall göra åtaganden gentemot tredjeländer eller behöriga internationella organisationer.

Dessutom är gemenskapspolitiken inom området utvecklingssamarbete ett komplement till medlemsstaternas politik på detta område och inbegriper bestämmelser för att hindra och bekämpa människohandel.