ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 215

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

49 årgången
5 augusti 2006


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1190/2006 av den 4 augusti 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1191/2006 av den 4 augusti 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1458/2003 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för griskött

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1192/2006 av den 4 augusti 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 i fråga om förteckningar över godkända anläggningar i medlemsstaterna ( 1 )

10

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1193/2006 av den 4 augusti 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1990/2004 om övergångsbestämmelser för vinproduktion med anledning av Ungerns anslutning till Europeiska unionen

12

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1194/2006 av den 4 augusti 2006 om krisdestillation av bordsviner i Portugal enligt artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999

13

 

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

 

 

Rådet

 

*

Rådets beslut av den 8 november 2005 om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter

15

Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter

17

 

*

Rådets beslut av den 18 juli 2006 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

26

 

*

Rådets beslut av den 18 juli 2006 om likvärdighet hos den officiella sortundersökning som genomförts i Kroatien ( 1 )

28

 

 

Medlemsstaternas regeringsföreträdares konferens

 

*

Beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 6 juli 2006 om utnämning av en domare vid Europeiska gemenskapernas domstol

30

 

 

Kommissionen

 

*

Kommissionens beslut av den 1 augusti 2006 om inledande av en undersökning enligt artikel 4.3 i rådets förordning (EEG) nr 2408/92 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen [delgivet med nr K(2006) 3516]

31

 

*

Kommissionens beslut av den 2 augusti 2006 om ändring av beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom

38

 

 

Europeiska centralbanken

 

*

Europeiska centralbankens riktlinje av den 24 juli 2006 om växling av sedlar efter den oåterkalleliga låsningen av växelkurserna i samband med införandet av euron (ECB/2006/10)

44

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1190/2006

av den 4 augusti 2006

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 5 augusti 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 386/2005 (EUT L 62, 9.3.2005, s. 3).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 4 augusti 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

052

44,8

999

44,8

0707 00 05

052

65,5

999

65,5

0709 90 70

052

48,9

999

48,9

0805 50 10

388

70,6

524

50,3

528

56,3

999

59,1

0806 10 10

052

109,1

204

174,2

220

190,2

508

31,3

999

126,2

0808 10 80

388

87,1

400

104,7

508

86,3

512

89,0

524

66,4

528

124,2

720

81,3

804

98,1

999

92,1

0808 20 50

052

125,6

388

98,3

512

83,4

528

73,7

720

31,1

804

186,4

999

99,8

0809 20 95

052

246,5

400

293,8

404

365,2

999

301,8

0809 30 10, 0809 30 90

052

133,4

999

133,4

0809 40 05

068

110,8

093

50,3

098

56,5

624

124,4

999

85,5


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 750/2005 (EUT L 126, 19.5.2005, s. 12). Koden ”999” betecknar ”övrig ursprung”.


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1191/2006

av den 4 augusti 2006

om ändring av förordning (EG) nr 1458/2003 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för griskött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött (1), särskilt artiklarna 8.2 och 11.1, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1458/2003 (2) avser öppnande och förvaltning av tullkvoter för griskött.

(2)

I det avtal genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater enligt artikel XXIV:6 och artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994 (3), som godkänns genom rådets beslut 2006/333/EG (4), föreskrivs en ökning av den årliga importtullkvoten för griskött med 1 430 ton griskött.

(3)

Den hänvisning som måste göras i ansökningar om importlicens bör göras på gemenskapens samtliga officiella språk.

(4)

Med tanken på Bulgariens och Rumäniens eventuella anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 2007 bör det föreskrivas en särskild ansökningsperiod för importlicenser under första kvartalet 2007.

(5)

Förordning (EG) nr 1458/2003 bör ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för griskött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1458/2003 skall ändras på följande sätt:

1.

I artikel 4 skall leden d och e ersättas med följande:

”d)

I fält 20 i ansökningarna och i licenserna skall en av de texter som förtecknas i bilaga Ia anges.

e)

I fält 24 i licenserna skall en av de texter som förtecknas i bilaga Ib anges.”

2.

I artikel 5.1 skall följande stycke läggas till:

”Avseende perioden 1 januari–31 mars 2007 får licensansökningarna emellertid lämnas in under de första femton dagarna i januari 2007.”

3.

Bilagorna I–IV skall ersättas med bilagorna till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EUT L 208, 19.8.2003, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 341/2005 (EUT L 53, 26.2.2005, s. 28).

(3)  EUT L 124, 11.5.2006, s. 15.

(4)  EUT L 124, 11.5.2006, s. 13.


BILAGA

BILAGA I

Löpnummer

Gruppnummer

KN-nummer

Varubeskrivning

Tullar

(euro/ton)

Kvantiteter i ton produktvikt från och med den 1 juli 2006

09.4038

G2

ex 0203 19 55

ex 0203 29 55

Rygg och skinka, benfritt, färskt, kylt eller fryst

250

35 265

09.4039

G3

ex 0203 19 55

ex 0203 29 55

Fläskfilé, färsk, kyld eller fryst

300

5 000

09.4071

G4

1601 00 91

Rå korv, torr eller bredbar

747

3 002

1601 00 99

Annat

502

09.4072

G5

1602 41 10

Andra produkter av svin i form av kött, slaktbiprodukter och blod, beredda eller konserverade

784

6 161

1602 42 10

646

1602 49 11

784

1602 49 13

646

1602 49 15

646

1602 49 19

428

1602 49 30

375

1602 49 50

271

09.4073

G6

0203 11 10

0203 21 10

Hela eller halva slaktkroppar, färska, kylda eller frysta

268

15 067

09.4074

G7

0203 12 11

Styckningsdelar med eller utan ben, färska, kylda eller frysta, utom fläskfilé som presenteras separat

389

5 535

0203 12 19

300

0203 19 11

300

0203 19 13

434

0203 19 15

233

ex 0203 19 55

434

0203 19 59

434

0203 22 11

389

0203 22 19

300

0203 29 11

300

0203 29 13

434

0203 29 15

233

ex 0203 29 55

434

0203 29 59

434

BILAGA IA

Texter enligt artikel 4 d

Reglamento (CE) no 1458/2003

Nařízení (ES) č. 1458/2003

Forordning (EF) nr. 1458/2003

Verordnung (EG) Nr. 1458/2003

Määrus (EÜ) nr 1458/2003

Κανονισμός (ΕΚ) αριθ. 1458/2003

Regulation (EC) No 1458/2003

Règlement (CE) no 1458/2003

Regolamento (CE) n. 1458/2003

Regula (EK) Nr. 1458/2003

Reglamentas (EB) Nr. 1458/2003

1458/2003/EK rendelet

Regolament (KE) Nru 1458/2003

Verordening (EG) nr. 1458/2003

Rozporządzenie (WE) nr 1458/2003

Regulamento (CE) n.o 1458/2003

Nariadenie (ES) č. 1458/2003

Uredba (ES) št. 1458/2003

Asetus (EY) N:o 1458/2003

Förordning (EG) nr 1458/2003

BILAGA IB

Texter enligt artikel 4 e

Derecho de aduana fijado en … en aplicación del Reglamento (CE) no 1458/2003

clo ve výši … podle Nařízení (ES) č. 1458/2003

toldsats fastsat til … i henhold til Forordning (EF) nr. 1458/2003

Zollsatz, festgesetzt auf … in Anwendung der Verordnung (EG) Nr. 1458/2003

Tollimaks … vastavalt määrusele (EÜ) nr 1458/2003

δασμός καθοριζόμενος σε … κατ'εφαρμογή του Κανονισμού (ΕΚ) αριθ. 1458/2003

Duty of … pursuant to Regulation (EC) No 1458/2003

droit de douane fixé à … en application du Règlement (CE) no 1458/2003

Dazio doganale fissato in … in applicazione del Regolamento (CE) n. 1458/2003

Nodoklis … pamatojoties uz Regula (EK) Nr. 1458/2003

… muitas pagal Reglamentas (EB) Nr. 1458/2003

… összegű vám a következő jogszabály értelmében 1458/2003/EK rendelet

Obbligu ta’ … konformi ma’ Regolament (KE) Nru 1458/2003

douanerecht … op grond van Verordening (EG) nr. 1458/2003

Stawka celna … zgodnie z Rozporządzenie (WE) nr 1458/2003

direito aduaneiro fixado em … nos termos do Regulamento (CE) n.o 1458/2003

clo … podľa Nariadenie (ES) č. 1458/2003

Carina … v skladu z Uredba (ES) št. 1458/2003

tulliksi vahvistettu … seuraavan mukaisesti Asetus (EY) N:o 1458/2003

tullavgift fastställd i … med tillämpning samt något av följande Förordning (EG) nr 1458/2003

BILAGA II

Tillämpning av förordning (EG) nr 1458/2003

Europeiska gemenskapernas kommission – GD Jordbruk och landsbygdsutveckling

Enhet D.2 – Genomförande av marknadsåtgärder

Grisköttssektorn

Ansökan om licens för import med nedsatt tull

GATT

Datum:

Period:


 

Medlemsstat:

 

Avsändare:

 

Kontaktperson:

 

Tfn:

 

Fax:

 

Mottagare: AGRI.D.2

 

Fax: +32 2 292 17 39

 

E-post: AGRI-IMP-PORK@ec.europa.eu


Löpnummer

Gruppnummer

Begärd kvantitet

(kg produktvikt)

09.4038

G2

 

09.4039

G3

 

09.4071

G4

 

09.4072

G5

 

09.4073

G6

 

09.4074

G7

 

BILAGA III

Tillämpning av förordning (EG) nr 1458/2003

Europeiska gemenskapernas kommission – GD Jordbruk och landsbygdsutveckling

Enhet D.2 – Genomförande av marknadsåtgärder

Grisköttssektorn

Ansökan om licens för import med nedsatt tull

GATT

Datum:

Period:


Medlemsstat:


Löpnummer

Gruppnummer

KN-nummer

Sökande

(namn och adress)

Kvantitet

(kg produktvikt)

Ursprungsland

09.4038

G2

 

 

 

 

Totalt

 

 

09.4039

G3

 

 

 

 

Totalt

 

 

09.4071

G4

 

 

 

 

Totalt

 

 

09.4072

G5

 

 

 

 

Totalt

 

 

09.4073

G6

 

 

 

 

Totalt

 

 

09.4074

G7

 

 

 

 

Totalt

 

 

BILAGA IV

Tillämpning av förordning (EG) nr 1458/2003

Europeiska gemenskapernas kommission – GD Jordbruk och landsbygdsutveckling

Enhet D.2 – Genomförande av marknadsåtgärder

Grisköttssektorn

MEDDELANDE OM FAKTISK IMPORT

 

Medlemsstat:

 

Tillämpning av artikel 5.11 i förordning (EG) nr 1458/2003

 

Produktkvantiteter (i kg produktvikt) som faktiskt importerats:

 

Mottagare: AGRI.D.2

 

Fax: +32 2 292 17 39

 

E-post: AGRI-IMP-PORK@ec.europa.eu


Löpnummer

Gruppnummer

Kvantiteter som faktiskt övergått till fri omsättning

Ursprungsland

09.4038

G2

 

 

09.4039

G3

 

 

09.4071

G4

 

 

09.4072

G5

 

 

09.4073

G6

 

 

09.4074

G7

 

 


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/10


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1192/2006

av den 4 augusti 2006

om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 i fråga om förteckningar över godkända anläggningar i medlemsstaterna

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (1), särskilt artikel 26.5, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 1774/2002 fastställs särskilda krav rörande bestämmelser om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1774/2002 skall animaliska biprodukter bearbetas, lagras och hållas avskilda i godkända och övervakade anläggningar som den berörda medlemsstaten utsett, eller bortskaffas på lämpligt sätt, så att man eliminerar risken för att patogener och/eller restsubstanser av ämnen sprids. I kapitlen III och IV i den förordningen fastställs krav rörande godkännandet av sådana anläggningar.

(3)

Enligt artikel 26.4 i förordning (EG) nr 1774/2002 skall medlemsstaterna upprätta förteckningar över anläggningar som godkänts i enlighet med den förordningen.

(4)

Det är därför nödvändigt att fastställa genomförandebestämmelser för dessa förteckningar över godkända anläggningar, även när det gäller hur man skall presentera uppgifterna i sådana förteckningar på nationella webbplatser som kommissionen och allmänheten har tillgång till. När det gäller dessa förteckningar är det också nödvändigt att inrätta en webbplats som kommissionen skall ansvara för.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilagan till denna förordning fastställs genomförandebestämmelser för förteckningar över godkända anläggningar, enligt artikel 26.4 i förordning (EG) nr 1774/2002.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 208/2006 (EUT L 36, 8.2.2006, s. 25).


BILAGA

FÖRTECKNINGAR ÖVER GODKÄNDA ANLÄGGNINGAR ENLIGT ARTIKEL 26.4 I FÖRORDNING (EG) NR 1774/2002

1.   TILLGÅNG TILL FÖRTECKNINGAR ÖVER GODKÄNDA ANLÄGGNINGAR

För att bistå medlemsstaterna i deras arbete med att upprätta aktuella förteckningar över godkända anläggningar enligt artikel 26.4 i förordning (EG) nr 1774/2002 (nedan kallade ”godkända anläggningar”) och göra dem tillgängliga för medlemsstaterna och allmänheten, skall kommissionen tillhandahålla en webbplats med länkar till de nationella webbplatser, enligt punkt 2.1 a i denna bilaga, som varje medlemsstat ansvarar för.

2.   DE NATIONELLA WEBBPLATSERNAS UTFORMNING

2.1   Huvudförteckningar på nationella webbplatser

a)

Varje medlemsstat skall meddela kommissionen en länkadress till en enda nationell webbplats där det finns en huvudförteckning över förteckningarna över alla godkända anläggningar inom statens territorium (nedan kallad ”huvudförteckning”).

b)

En huvudförteckning skall uppta en sida och vara ifylld på ett eller flera av gemenskapens officiella språk.

2.2   De nationella webbplatsernas struktur

a)

De nationella webbplatser som avses i punkt 2.1 a i denna bilaga skall tas fram av de centrala behöriga myndigheterna eller, i tillämpliga fall, någon av de andra myndigheter som avses i artikel 2.1 i) i förordning (EG) nr 1774/2002.

b)

De huvudförteckningar som avses i punkt 2.1 a skall omfatta länkar till andra webbsidor som ligger på samma webbplats och som innehåller förteckningar över de godkända anläggningarna.

I de fall då den centrala behöriga myndighet som avses i punkt 2.2 a inte ansvarar för vissa förteckningar över godkända anläggningar, skall huvudförteckningen istället omfatta länkar till andra webbplatser som innehåller förteckningar och som någon annan behörig myndighet eller enhet eller, i tillämpliga fall, något annat organ ansvarar för.

3.   LAYOUT OCH KODER FÖR NATIONELLA FÖRTECKNINGAR ÖVER GODKÄNDA ANLÄGGNINGAR

Layouten för nationella förteckningar, inklusive relevanta uppgifter och koder, skall fastställas så att uppgifterna om godkända anläggningar blir lättillgängliga och de nationella förteckningarna är lättlästa.

4.   TEKNISKA SPECIFIKATIONER

De uppgifter och den verksamhet som anges i punkterna 2 och 3 skall utföras i enlighet med de tekniska specifikationer som kommissionen offentliggjort på Internet.


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/12


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1193/2006

av den 4 augusti 2006

om ändring av förordning (EG) nr 1990/2004 om övergångsbestämmelser för vinproduktion med anledning av Ungerns anslutning till Europeiska unionen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av anslutningsfördraget för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien,

med beaktande av anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien, särskilt artikel 41 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 27.3 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1) föreskrivs att fysiska och juridiska personer eller sammanslutningar av sådana personer, som har framställt vin, skall vara skyldiga att leverera samtliga biprodukter från denna vinframställning till destillation.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (2), fastställs tillämpningsföreskrifter för denna skyldighet att destillera samt, i artikel 49, vissa undantagsmöjligheter.

(3)

Ungern har antagit de åtgärder som krävs för att tillämpa skyldigheten att destillera. Destillerierna i Ungern har dock för närvarande inte tillräcklig kapacitet för att destillera samtliga biprodukter.

(4)

Genom kommissionens förordning 1990/2004 (3) ges Ungern tillstånd att för vinåret 2004/2005 undanta vissa kategorier av producenter från skyldigheten att destillera biprodukter från vinframställningen. Detta tillstånd har förlängts till att gälla vinåret 2005/2006. Mot bakgrund av den situation som beskrivs ovan bör detta tillstånd förlängas på nytt för vinåret 2006/2007.

(5)

Förordning (EG) nr 1990/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 1 i förordning (EG) nr 1990/2004 skall ”för vinåren 2004/2005 och 2005/2006” ersättas med ”för vinåren 2004/2005, 2005/2006 och 2006/2007”.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2165/2005 (EUT L 345, 28.12.2005, s. 1).

(2)  EGT L 194, 31.7.2000, s. 45. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1820/2005 (EUT L 293, 9.11.2005, s. 8).

(3)  EUT L 344, 20.11.2004, s. 8. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1215/2005 (EUT L 199, 29.7.2005, s. 31).


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/13


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1194/2006

av den 4 augusti 2006

om krisdestillation av bordsviner i Portugal enligt artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1), särskilt artikel 33.1, andra stycket, punkt f, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 får krisdestillation ske om det uppstår en störning på marknaden till följd av ovanligt stora överskott. Åtgärden får begränsas till vissa kategorier vin eller till vissa produktionsområden, och får på begäran av den berörda medlemsstaten även tillämpas på kvalitetsviner fso.

(2)

Portugal har begärt att krisdestillation av portugisiska bordsviner skall inledas.

(3)

På marknaden för bordsvin i Portugal råder ett ovanligt stort överskott, vilket lett till sjunkande priser och en oroande ökning av lagren i slutet av vinåret 2005/2006. För att vända den negativa utvecklingen och åtgärda den svåra situationen på marknaden bör lagren av bordsvin minskas till en nivå som är lämplig för att täcka marknadsbehoven.

(4)

Eftersom villkoren i artikel 30.5 i förordning (EG) nr 1493/1999 är uppfyllda bör en krisdestillation inledas av en högsta volym på 200 000 hektoliter bordsvin.

(5)

Den krisdestillation som inleds genom denna förordning skall uppfylla kraven i kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (2) när det gäller destillation i enlighet med artikel 30 i förordning (EG) nr 1493/1999. Övriga krav i förordning (EG) nr 1623/2000 bör också gälla, särskilt bestämmelserna om leverans av alkohol till interventionsorganet och bestämmelserna om utbetalning av förskott.

(6)

Det pris som destillatören skall betala producenten måste ligga på en nivå som gör det möjligt att avhjälpa störningarna på marknaden, samtidigt som producenterna kan dra fördel av åtgärden.

(7)

Genom krisdestillation får endast råalkohol och neutral alkohol framställas och för att det inte skall uppstå störningar på marknaden för spritdrycker, som i första hand får sina leveranser genom destillation enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1493/1999, får alkoholen endast levereras till interventionsorganet.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

En krisdestillation enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 skall inledas för en kvantitet på högst 200 000 hektoliter bordsvin i Portugal, i enlighet med förordning (EG) nr 1623/2000 som behandlar denna typ av destillation.

Artikel 2

Varje producent får skriva på ett sådant leveransavtal som avses i artikel 65 i förordning (EG) nr 1623/2000 (nedan kallat ”avtal”), från och med den 16 augusti 2006 till och med den 15 september 2006.

I samband därmed skall det styrkas att en säkerhet på 5 euro per hektoliter har ställts.

Avtalen får inte överlåtas.

Artikel 3

1.   Om den totala kvantiteten i de avtal som lämnas in till interventionsorganet överstiger den kvantitet som fastställs i artikel 1 skall medlemstaten fastställa vilken nedsättning som skall tillämpas.

2.   Medlemsstaten skall utfärda de administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att avtalen skall kunna godkännas senast den 31 oktober 2006. I godkännandet skall det också anges vilken nedsättning som eventuellt skall tillämpas och den volym vin som varje avtal får omfatta; det skall också finnas en redogörelse för producentens möjlighet att säga upp avtalet om nedsättning görs.

Medlemsstaten skall före den 15 november 2006 meddela kommissionen vilka volymer som de godkända avtalen omfattar.

3.   Medlemsstaten får fastställa ett högsta antal avtal som en enskild producent får ingå.

Artikel 4

1.   Leverans till destilleri av de kvantiteter vin som omfattas av de godkända avtalen skall ske senast den 15 februari 2007. Den framställda alkoholen skall levereras till interventionsorganet i enlighet med artikel 6.1 senast den 15 maj 2007.

2.   Säkerheten skall frisläppas i proportion till de levererade kvantiteterna när producenten lägger fram bevis för att leverans till ett destilleri har skett.

Säkerheten skall vara förverkad om leverans inte sker inom fastställda tidsfrister enligt punkt 1.

Artikel 5

Det lägsta priset för vin som levereras till destillation enligt den här förordningen skall vara 1,914 euro per volymprocent och hektoliter.

Artikel 6

1.   Destillatören skall leverera den framställda produkten till interventionsorganet. Produkten skall ha en alkoholhalt på lägst 92 volymprocent.

2.   För levererad råalkohol skall interventionsorganet betala destillatören 2,281 euro per volymprocent och hektoliter. Betalningen skall ske i enlighet med artikel 62.5 i förordning (EG) nr 1623/2000.

Destillatören kan få ett förskott på 1,122 euro per volymprocent och per hektoliter. Förskottet skall då dras av i slutbetalningen. Artiklarna 66 och 67 i förordning (EG) nr 1623/2000 skall tillämpas.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 16 augusti 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2165/2005 (EUT L 345, 28.12.2005, s. 1).

(2)  EGT L 194, 31.7.2000, s. 45. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1820/2005 (EUT L 293, 9.11.2005, s. 8).


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Rådet

5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/15


RÅDETS BESLUT

av den 8 november 2005

om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter

(2006/543/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 5 juni 2003 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(2)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter, i enlighet med mekanismerna och förhandlingsdirektiven i bilagan till rådets beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(3)

Med förbehåll för att det eventuellt ingås vid en senare tidpunkt bör det avtal som kommissionen har förhandlat fram undertecknas och tillämpas provisoriskt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter godkänns härmed på gemenskapens vägnar, med förbehåll för rådets beslut om ingående av avtalet.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som skall ha rätt att underteckna avtalet på gemenskapens vägnar, med förbehåll för att det ingås.

Artikel 3

I avvaktan på att avtalet träder i kraft skall det tillämpas provisoriskt från och med den första dagen i den månad som följer på den dag då parterna har underrättat varandra om att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts.

Artikel 4

Rådets ordförande bemyndigas härmed att överlämna det meddelande som avses i artikel 8.2 i avtalet.

Utfärdat i Bryssel den 8 november 2005.

På rådets vägnar

G. BROWN

Ordförande


AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon om vissa luftfartsaspekter

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

å ena sidan, och

REPUBLIKEN LIBANON,

å andra sidan,

nedan kallade ”parterna”, som

KONSTATERAR att bilaterala luftfartsavtal har slutits mellan flera medlemsstater i Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon med bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten,

KONSTATERAR att endast Europeiska gemenskapen är behörig i fråga om många av de aspekter som kan omfattas av bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstater i Europeiska gemenskapen och tredjeländer,

KONSTATERAR att enligt EG-rätten har lufttrafikföretag från gemenskapen som är etablerade i en medlemsstat rätt till icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och tredjeländer,

BEAKTAR de avtal som har slutits mellan Europeiska gemenskapen och vissa tredjeländer som innebär att medborgare i dessa tredjeländer får förvärva äganderätt i lufttrafikföretag som har tillstånd utfärdade i enlighet med EG-rätten,

INSER att de bestämmelser i de bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon som står i strid med EG-rätten måste ändras så att de blir fullt förenliga med denna för att en sund rättslig grund skall kunna skapas för flygtrafiken mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon och för att kontinuiteten i denna flygtrafik skall kunna upprätthållas,

KONSTATERAR att Europeiska gemenskapen inte har som mål att, som ett led i de här förhandlingarna, påverka totalvolymen för flygtrafiken mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Libanon eller påverka balansen mellan lufttrafikföretag från gemenskapen och lufttrafikföretag från Republiken Libanon, eller förhandla fram förändringar i de befintliga bilaterala luftfartsavtalen när det gäller trafikrättigheter,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Allmänna bestämmelser

1.   I det här avtalet avses med ”medlemsstat” en medlemsstat i Europeiska gemenskapen.

2.   Hänvisningar i något av de avtal som ingår i förteckningen i bilaga I till medborgare i medlemsstater som är avtalsslutande parter i det avtalet skall innebära hänvisningar till medborgare i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen.

3.   Hänvisningar i något av de avtal som ingår i förteckningen i bilaga I till lufttrafikföretag i en medlemsstat som är avtalsslutande part i det avtalet skall innebära hänvisningar till lufttrafikföretag som har utsetts av den medlemsstaten.

Artikel 2

Lufttrafikföretag utsedda av en medlemsstat

1.   Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i den här artikeln skall äga företräde framför motsvarande bestämmelser i de artiklar som förtecknas i bilaga II a respektive II b, när det gäller den berörda medlemsstatens utseende av ett lufttrafikföretag, godkännande och tillstånd som Republiken Libanon beviljat för det företaget samt avslag, återkallande, tillfälligt upphävande eller begränsning av godkännande eller tillstånd för lufttrafikföretaget.

2.   När Republiken Libanon har underrättats om att ett lufttrafikföretag har utsetts av en medlemsstat, skall Republiken Libanon utfärda de tillämpliga godkännandena och tillstånden med så kort handläggningstid som möjligt under förutsättning att

i)

lufttrafikföretaget i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är etablerat i den medlemsstat där det har utsetts och har en giltig operativ licens i enlighet med EG-rätten,

ii)

den medlemsstat som utfärdar drifttillstånd (AOC) utövar tillsyn över lufttrafikföretaget och att dess luftfartsmyndighet finns tydligt angiven i den handling där lufttrafikföretaget utses, och

iii)

lufttrafikföretaget ägs och skall fortsätta att ägas direkt eller genom majoritetsägande av medlemsstater eller medborgare i medlemsstater eller av andra stater som är förtecknade i bilaga III eller av medborgare i sådana andra stater och att det alltid står under kontroll av dessa stater eller dessa medborgare.

3.   Republiken Libanon får vägra, återkalla, tillfälligt upphäva eller begränsa godkännande och tillstånd för ett lufttrafikföretag som har utsetts av en medlemsstat om

i)

lufttrafikföretaget i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte är etablerat i den medlemsstat där det har utsetts eller inte har en giltig operativ licens i enlighet med EG-rätten,

ii)

den medlemsstat som utfärdar drifttillstånd (AOC) inte utövar tillsyn över lufttrafikföretaget eller om dess luftfartsmyndighet inte är tydligt angiven i den handling där lufttrafikföretaget utses eller

iii)

lufttrafikföretaget inte ägs eller står under kontroll direkt eller genom majoritetsägande av medlemsstater eller medborgare i medlemsstater eller av andra stater som är förtecknade i bilaga III eller av medborgare i sådana andra stater.

När Republiken Libanon fattar beslut enligt den här punkten skall Republiken Libanon inte diskriminera mellan lufttrafikföretag från gemenskapen på grundval av nationalitet.

Artikel 3

Rättigheter i fråga om tillsyn

1.   Bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln skall komplettera de artiklar som förtecknas i bilaga II c.

2.   Om en medlemsstat har utsett ett lufttrafikföretag, för vilket tillsynen utövas av en annan medlemsstat, skall Republiken Libanons rättigheter enligt säkerhetsbestämmelserna i avtalet mellan den medlemsstat som har utsett lufttrafikföretaget och Republiken Libanon tillämpas på samma sätt som för den andra medlemsstaten, när det gäller att anta och tillämpa säkerhetsnormerna och när det gäller att ge tillstånd till det lufttrafikföretagets trafik.

Artikel 4

Beskattning av flygbränsle

1.   Bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln skall komplettera de artiklar som förtecknas i bilaga II d.

2.   Utan hinder av eventuella andra bestämmelser med annat innehåll, skall inget av de avtal som förtecknas i bilaga II d innebära att en medlemsstat hindras från att beskatta eller tull- eller avgiftsbelägga flygbränsle, som tillhandahålls på dess territorium och som är avsett för luftfartyg som tillhör ett lufttrafikföretag, som har utsetts av Republiken Libanon och som går i trafik mellan en ort i den medlemsstaten och en annan ort i den medlemsstaten eller i en annan medlemsstat.

Artikel 5

Priser för transporter inom Europeiska gemenskapen

1.   Bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln skall komplettera de artiklar som förtecknas i bilaga II e.

2.   De priser som tas ut av lufttrafikföretag, som utses av Republiken Libanon enligt ett avtal i förteckningen i bilaga I med en bestämmelse som finns förtecknad i bilaga II e för transport helt och hållet inom Europeiska gemenskapen, skall vara förenliga med EG-rätten.

Artikel 6

Bilagor till avtalet

Bilagorna till detta avtal utgör en integrerad del av detta.

Artikel 7

Översyn och ändring

De avtalsslutande parterna får när som helst genom ömsesidigt medgivande se över eller ändra avtalet.

Artikel 8

Ikraftträdande och provisorisk tillämpning

1.   Avtalet skall träda i kraft när parterna skriftligen har underrättat varandra om att de respektive interna förfaranden som krävs för ikraftträdandet har slutförts.

2.   Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 skall parterna vara överens om att provisoriskt tillämpa avtalet från och med den första dagen i den månad som följer på den dag då parterna har underrättat varandra om att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts.

3.   Avtal och andra överenskommelser mellan medlemsstaterna och Republiken Libanon som ännu inte har trätt i kraft när det här avtalet undertecknas och som inte provisoriskt tillämpas förtecknas i bilaga I b. Det här avtalet skall tillämpas på alla sådana avtal och överenskommelser när de har trätt i kraft eller tillämpas provisoriskt.

Artikel 9

Upphörande

1.   Om ett avtal som förtecknas i bilaga I upphör att gälla, skall alla bestämmelser i det här avtalet som avser det avtal som förtecknas i bilaga I upphöra att gälla vid samma tidpunkt.

2.   Om alla de avtal som förtecknas i bilaga I upphör att gälla skall det här avtalet upphöra att gälla vid samma tidpunkt.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Upprättat i Beirut i två exemplar den sjunde juli tjugohundrasex på tjeckiska, danska, nederländska, engelska, estniska, finska, franska, tyska, grekiska, ungerska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska och arabiska språken.

Por la Comunidad Europea

Za Evropské společenství

For Det Europæiske Fællesskab

Für die Europäische Gemeinschaft

Euroopa Ühenduse nimel

Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα

For the European Community

Pour la Communauté européenne

Per la Comunità europea

Eiropas Kopienas vārdā

Europos bendrijos vardu

Az Európai Közösség részéről

Għall-Komunità Ewropea

Voor de Europese Gemeenschap

W imieniu Wspólnoty Europejskiej

Pela Comunidade Europeia

Za Európske spoločenstvo

Za Evropsko skupnost

Euroopan yhteisön puolesta

För Europeiska gemenskapen

Image

Image

Image

Por la República Libanesa

Za Libanonskou republiku

For Den Libanesiske Republik

Für die Libanesische Republik

Liibanoni Vabariigi nimel

Για τη Δημοκρατία του Λιβάνου

For the Republic of Lebanon

Pour la République libanaise

Per la Repubblica del Libano

Libānas Republikas vārdā

Libano Respublikos vardu

A Libanoni Köztársaság részéről

Għar-repubblika tal-Libanu

Voor de Republiek Libanon

W imieniu Republiki Libańskiej

Pela República do Líbano

Za Libanonskú republiku

Za Republiko Libanon

Libanonin tasavallan puolesta

För Republiken Libanon

Image

Image

BILAGA I

Förteckning över avtal som det hänvisas till i artikel 1 i det här avtalet

a)

Luftfartsavtal mellan Republiken Libanon och medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen som har slutits, undertecknats eller tillämpas provisoriskt den dag det här avtalet undertecknas:

Avtal mellan Österrikes förbundsregering och Republiken Libanons regering om luftfart mellan och utanför deras respektive territorier, upprättat i Beirut den 2 april 1969, i dess ändrade lydelse (nedan kallat Libanon–Österrikeavtalet).

Avtal mellan Belgiens regering och Libanons regering om luftfart mellan och utanför deras respektive territorier, upprättat i Beirut den 24 december 1953, i dess ändrade lydelse (nedan kallat Libanon–Belgienavtalet).

Luftfartsavtal mellan Republiken Cyperns regering och Republiken Libanons regering, paraferat den 23 maj 1996 (nedan kallat utkastet till Libanon–Cypernavtal).

Luftfartsavtal mellan Republiken Tjeckiens regering och Republiken Libanons regering, upprättat den 22 september 2003 (nedan kallat Libanon–Tjeckienavtalet).

Luftfartsavtal mellan Danmark och Libanon, upprättat i Beirut den 21 oktober 1955 (nedan kallat Libanon–Danmarkavtalet).

Utkast till luftfartsavtal mellan Republiken Frankrikes regering och Republiken Libanons regering, paraferat och fogat som bilaga till det godkända protokollet från överläggningarna mellan Frankrikes och Libanons delegationer, undertecknat i Paris den 24 juni 1998 (nedan kallat utkastet till Libanon–Frankrikeavtal).

Luftfartsavtal mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Libanon, upprättat i Beirut den 15 mars 1961, i dess ändrade lydelse (nedan kallat Libanon–Tysklandavtalet).

Utkast till luftfartsavtal mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Republiken Libanons regering, paraferat och fogat som bilaga till det godkända protokoll som undertecknades i Bonn den 16 januari 2002 (nedan kallat utkastet till det reviderade Libanon–Tysklandavtalet).

Avtal mellan Konungariket Greklands regering och Republiken Libanons regering om att upprätta lufttrafik mellan deras respektive territorier, upprättat i Beirut den 6 september 1948 (nedan kallat Libanon–Greklandavtalet).

Avtal mellan Folkrepubliken Ungerns regering och Republiken Libanon om civil luftfart, upprättat i Beirut den 15 januari 1966 (nedan kallat Libanon–Ungernavtalet).

Luftfartsavtal mellan Italiens regering och Republiken Libanons regering, upprättat i Beirut den 24 januari 1949, i dess ändrade lydelse (nedan kallat Libanon–Italienavtalet).

Luftfartsavtal mellan Republiken Libanons regering och Storhertigdömet Luxemburgs regering, paraferat och fogat som bilaga B till det konfidentiella samförståndsavtal som undertecknades i Beirut den 23 oktober 1998 (nedan kallat utkastet till Libanon–Luxemburgavtal).

Utkast till luftfartsavtal mellan Maltas regering och Republiken Libanons regering, paraferat och fogat som bilaga B till det godkända protokoll som undertecknades i Beirut den 30 april 1999 (nedan kallat utkastet till Libanon–Maltaavtal).

Luftfartsavtal mellan Konungariket Nederländerna och Republiken Libanon, upprättat i Beirut den 20 september 1949 (nedan kallat Libanon–Nederländernaavtalet).

Luftfartsavtal mellan Folkrepubliken Polens regering och Republiken Libanons regering, upprättat i Beirut den 25 april 1966 (nedan kallat Libanon–Polenavtalet).

Luftfartsavtal mellan Sverige och Libanon, upprättat i Beirut den 23 mars 1953 (nedan kallat Libanon–Sverigeavtalet).

Avtal mellan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Republiken Libanons regering om luftfart mellan och utanför deras respektive territorier, upprättat i Beirut den 15 augusti 1951, i dess ändrade lydelse (nedan kallat Libanon–UK-avtalet).

b)

Luftfartsavtal och andra överenskommelser som har paraferats eller undertecknats mellan Republiken Libanon och medlemsstater i Europeiska gemenskapen och som den dag det här avtalet undertecknas ännu inte har trätt i kraft eller ännu inte tillämpas provisoriskt:

Utkast till luftfartsavtal mellan Konungariket Spanien och Republiken Libanon, paraferat i Madrid den 21 augusti 1997 (nedan kallat utkastet till Libanon–Spanienavtal).

BILAGA II

Förteckning över artiklar i de avtal som förtecknas i bilaga I och som det hänvisas till i artiklarna 2–5 i det här avtalet

a)

Lufttrafikföretag utsedda av en medlemsstat:

Artikel 3 i Libanon–Österrikeavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Belgienavtalet,

Artikel 4 i utkastet till Libanon–Cypernavtal,

Artikel 3 i Libanon–Tjeckienavtalet,

Artikel 3 i utkastet till Libanon–Frankrikeavtal,

Artikel 3 i Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Ungernavtalet,

Artikel 3 i utkastet till Libanon–Luxemburgavtal,

Artikel 6 i utkastet till Libanon–Maltaavtal,

Artikel 3 i Libanon–Polenavtalet,

Artikel 3 i utkastet till Libanon–Spanienavtal,

Artikel 4 i Libanon–UK-avtalet.

b)

Vägran, återkallande, tillfälligt upphävande eller begränsning av godkännanden och tillstånd:

Artikel 4 i Libanon–Österrikeavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Belgienavtalet,

Artikel 5 i utkastet till Libanon–Cypernavtal,

Artikel 4 i Libanon–Tjeckienavtalet,

Artikel 5 i Libanon–Danmarkavtalet,

Artikel 4 i utkastet till Libanon–Frankrikeavtal,

Artikel 4 i Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 6 i Libanon–Greklandavtalet,

Artikel 4 i Libanon–Ungernavtalet,

Artikel 6 i Libanon–Italienavtalet,

Artikel 4 i utkastet till Libanon–Luxemburgavtal,

Artikel 7 i utkastet till Libanon–Maltaavtal,

Artikel 6 i Libanon–Nederländernaavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Polenavtalet,

Artikel 4 i utkastet till Libanon–Spanienavtal,

Artikel 5 i Libanon–Sverigeavtalet,

Artikel 4 i Libanon–UK-avtalet.

c)

Tillsyn:

Artikel 7a i Libanon–Österrikeavtalet,

Artikel 7 i Libanon–Tjeckienavtalet,

Artikel 8 i utkastet till Libanon–Frankrikeavtal,

Artikel 7 i utkastet till Libanon–Luxemburgavtal,

Artikel 6 i utkastet till det reviderade Libanon–Tysklandavtalet.

d)

Beskattning av flygbränsle:

Artikel 5 i Libanon–Österrikeavtalet,

Artikel 4 i Libanon–Belgienavtalet,

Artikel 7 i utkastet till Libanon–Cypernavtal,

Artikel 8 i Libanon–Tjeckienavtalet,

Artikel 9 i Libanon–Danmarkavtalet,

Artikel 10 i utkastet till Libanon–Frankrikeavtal,

Artikel 6 i Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 10 i utkastet till det reviderade Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Greklandavtalet,

Artikel 14 i Libanon–Ungernavtalet,

Artikel 3 i Libanon–Italienavtalet,

Artikel 8 i utkastet till Libanon–Luxemburgavtal,

Artikel 9 i utkastet till Libanon–Maltaavtal,

Artikel 6 i Libanon–Polenavtalet,

Artikel 5 i utkastet till Libanon–Spanienavtal,

Artikel 9 i Libanon–Sverigeavtalet,

Artikel 5 i Libanon–UK-avtalet.

e)

Priser för transporter inom Europeiska gemenskapen:

Artikel 9 i Libanon–Österrikeavtalet,

Artikel 7 i Libanon–Belgienavtalet,

Artikel 16 i utkastet till Libanon–Cypernavtal,

Artikel 12 i Libanon–Tjeckienavtalet,

Artikel 7 i Libanon–Danmarkavtalet,

Artikel 14 i utkastet till Libanon–Frankrikeavtal,

Artikel 9 i Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 14 i utkastet till det reviderade Libanon–Tysklandavtalet,

Artikel 7 i Libanon–Ungernavtalet,

Artikel 13 i utkastet till Libanon–Luxemburgavtal,

Artikel 14 i utkastet till Libanon–Maltaavtal,

Artikel 10 i Libanon–Polenavtalet,

Artikel 7 i utkastet till Libanon–Spanienavtal,

Artikel 7 i Libanon–Sverigeavtalet,

Artikel 7 i Libanon–UK-avtalet.

BILAGA III

Förteckning över andra stater som det hänvisas till i artikel 2 i det här avtalet

a)

Republiken Island (enligt EES-avtalet).

b)

Furstendömet Liechtenstein (enligt EES-avtalet).

c)

Konungariket Norge (enligt EES-avtalet).

d)

Schweiziska edsförbundet (enligt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport).


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/26


RÅDETS BESLUT

av den 18 juli 2006

om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

(2006/544/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 128.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

efter att ha hört Regionkommittén,

med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande (3), och

av följande skäl:

(1)

I reformen av Lissabonstrategin under 2005 lades tonvikten på tillväxt och sysselsättning. De riktlinjer för sysselsättningen (4) som ingår i den europeiska sysselsättningsstrategin och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (5) antogs som ett integrerat paket, vilket betyder att den europeiska sysselsättningsstrategin har den viktigaste rollen i genomförandet av de sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska målen i Lissabonstrategin.

(2)

Europeiska unionen måste mobilisera alla lämpliga nationella resurser och gemenskapsresurser – inbegripet sammanhållningspolitiken – inom Lissabonstrategins tre dimensioner (den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga) för att bättre kunna utnyttja synergin inom en allmän ram för hållbar utveckling.

(3)

Riktlinjerna för sysselsättningen och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör ses över i sin helhet endast vart tredje år, medan uppdateringen av dem under de mellanliggande åren till och med 2008 fortfarande bör vara strikt begränsad för att garantera den grad av stabilitet som är nödvändig för ett effektivt genomförande.

(4)

Granskningen av medlemsstaternas nationella reformprogram i kommissionens årliga lägesrapport och i den gemensamma sysselsättningsrapporten visar att medlemsstaterna bör fortsätta att göra allt för att ta itu med följande prioriterade områden:

Att få in och behålla fler människor på arbetsmarknaden, öka utbudet av arbetskraft och modernisera systemen för socialt skydd.

Att förbättra arbetstagares och företags anpassningsförmåga.

Att öka investeringarna i humankapital genom bättre utbildning och färdigheter.

(5)

Europeiska rådet framhöll vid mötet den 23 och 24 mars 2006 den centrala roll som sysselsättningspolitiken spelar inom ramen för Lissabonagendan och att det är nödvändigt att öka sysselsättningstillfällena för prioriterade kategorier inom ramen för en livscykelstrategi. I detta sammanhang godkände Europeiska rådet den europeiska jämställdhetspakten, som ytterligare bör förstärka jämställdhetsperspektivets profil och påskynda förbättringen av kvinnors utsikter och möjligheter på en bred front.

(6)

Undanröjandet av hinder för arbetstagares rörlighet i enlighet med fördragen, inbegripet anslutningsfördragen, bör förstärka den inre marknadens funktion och stödja dess tillväxt- och sysselsättningspotential.

(7)

Mot bakgrund av såväl kommissionens granskning av de nationella reformprogrammen som Europeiska rådets slutsatser bör ett effektivt och skyndsamt genomförande sättas i fokus med särskilt beaktande av överenskomna kvantitativa mål i enlighet med riktlinjerna för sysselsättningen för 2005–2008 och i linje med Europeiska rådets slutsatser.

(8)

Medlemsstaterna bör beakta riktlinjerna för sysselsättningen när de planerar sitt utnyttjande av gemenskapens finansiering, särskilt genom Europeiska socialfonden.

(9)

Med hänsyn till att riktlinjerna utgör ett integrerat paket bör medlemsstaterna fullt ut genomföra de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik enligt bilagan till beslut 2005/600/EG skall fortsätta att gälla under 2006 och skall beaktas av medlemsstaterna i deras sysselsättningspolitik.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 18 juli 2006.

På rådets vägnar

J. KORKEAOJA

Ordförande


(1)  Yttrande av den 4 april 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrande av den 17 maj 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  Yttrande av den 27 april 2006.

(4)  Rådets beslut 2005/600/EG av den 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 205, 6.8.2005, s. 21).

(5)  Rådets rekommendation 2005/601/EG av den 12 juli 2005 om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (2005–2008) (EUT L 205, 6.8.2005, s. 28).


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/28


RÅDETS BESLUT

av den 18 juli 2006

om likvärdighet hos den officiella sortundersökning som genomförts i Kroatien

(Text av betydelse för EES)

(2006/545/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (1), särskilt artikel 22.1 a,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2002/53/EG får rådet avgöra om de officiella sortundersökningar som utförts i ett tredjeland ger samma garantier som de som utförs i medlemsstaterna.

(2)

Enligt bestämmelserna för de officiella sortundersökningar som utförts i Kroatien av vete, korn och majs skall ett godkännande i fråga om särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet baseras på resultaten från officiella undersökningar, i synnerhet odlingsförsök, avseende ett tillräckligt antal egenskaper för att beskriva sorten.

(3)

En granskning av dessa bestämmelser och hur de tillämpats i Kroatien för de tre ovannämnda arterna har visat att de ger samma garantier som undersökningar som utförts i medlemsstaterna, förutsatt att vissa ytterligare villkor är uppfyllda.

(4)

Detta beslut utesluter inte att gemenskapens avgöranden om likvärdighet återkallas om de villkor som de bygger på inte uppfylls eller inte längre uppfylls.

(5)

Eftersom de tekniska bestämmelserna i bilagorna kan behöva ändras ofta bör detta ske i enlighet med förfarandet i artikel 4 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De officiella undersökningar av särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet för sorter av arterna i bilaga I som utförts i Kroatien av den i bilaga I angivna myndigheten skall anses ge samma garantier som undersökningar utförda i medlemsstaterna, förutsatt att de uppfyller villkoren i bilaga II.

Artikel 2

Ändringar i bilagorna skall antas enligt förfarandet i artikel 3.2.

Artikel 3

1.   Kommissionen skall biträdas av ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk, nedan kallad ”kommittén”, inrättad genom artikel 1 i rådets beslut 66/399/EEG (3).

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG vara tillämpliga.

3.   Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

4.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 juli 2006.

På rådets vägnar

J. KORKEAOJA

Ordförande


(1)  EGT L 193, 20.7.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).

(2)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrad genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(3)  EGT 125, 11.7.1966, s. 2289/66.


BILAGA I

Myndighet

Arter

Institutet för utsäde och plantor, Osijek

Hordeum vulgare L.

Triticum aestivum L.

Zea mays L.


BILAGA II

VILLKOR

1.

Godkännande av sorter med avseende på särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet skall göras mot bakgrund av resultaten från officiella undersökningar.

2.

För att särskiljbarhet skall kunna fastställas skall odlingsförsök omfatta minst de tillgängliga, jämförbara sorter

som är upptagna i den gemensamma sortlistan över arter av lantbruksväxter eller

som, om de inte är upptagna i ovannämnda lista, har godkänts eller för vilken ansökan om godkännande har inlämnats i en av EU:s medlemsstater, antingen för certifiering och saluföring eller för certifiering avsett för andra länder.

3.

De egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter skall vara de som anges i kommissionens direktiv 2003/90/EG (1).


(1)  EUT L 254, 8.10.2003, s. 7. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 2005/91/EG (EUT L 331, 17.12.2005, s. 24).


Medlemsstaternas regeringsföreträdares konferens

5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/30


BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

av den 6 juli 2006

om utnämning av en domare vid Europeiska gemenskapernas domstol

(2006/546/EG, Euratom)

FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 223,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 139, och

av följande skäl:

I enlighet med bestämmelserna i fördragen skall en del av tjänsterna för ledamöter av Europeiska gemenskapernas domstol nytillsättas vart tredje år för en mandattid på sex år. För perioden 7 oktober 2006–6 oktober 2012 skall medlemsstaternas regeringar utnämna ytterligare en domare för att komplettera den utnämning av tolv domare och fyra generaladvokater som ägde rum den 6 april 2006.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Thomas VON DANWITZ utnämns till domare vid Europeiska gemenskapernas domstol för perioden 7 oktober 2006–6 oktober 2012.

Artikel 2

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 6 juli 2006.

E. KOSONEN

Ordförande


Kommissionen

5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/31


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 1 augusti 2006

om inledande av en undersökning enligt artikel 4.3 i rådets förordning (EEG) nr 2408/92 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen

[delgivet med nr K(2006) 3516]

(2006/547/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2408/92 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (1) av den 23 juli 1992, särskilt artikel 4.3 och artikel 12, och

av följande skäl:

I   Bakgrund

(1)

Den 27 januari och den 28 februari 2006 vidarebefordrade Italien till kommissionen infrastruktur- och transportministeriets dekret nr 35 och 36 av den 29 december 2005 (offentliggjorda i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana den 11 januari 2006) som inför allmän trafikplikt på sammanlagt 16 flyglinjer mellan Sardinien och de viktigaste nationella flygplatserna och uppmanade kommissionen att offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 4.1 a i förordning (EEG) nr 2408/92.

(2)

Den 24 mars 2006 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om den allmänna trafikplikt som införts genom dekret nr 35 (”Meddelandet av den 24 mars 2006”) (2) om följande sex linjer:

Alghero–Rom och Rom–Alghero,

Alghero–Milano och Milano–Alghero,

Cagliari–Rom och Rom–Cagliari,

Cagliari–Milano och Milano–Cagliari,

Olbia–Rom och Rom–Olbia,

Olbia–Milano och Milano–Olbia,

(3)

Den 21 april 2006 offentliggjorde kommissionen ett annat meddelande om den allmänna trafikplikt som införts genom dekret nr 36 (”Meddelandet av den 21 april 2006”) (3) om följande tio linjer:

Alghero–Bologna och Bologna–Alghero,

Alghero–Turin och Turin–Alghero,

Cagliari–Bologna och Bologna–Cagliari,

Cagliari–Turin och Turin–Cagliari,

Cagliari–Florens och Florens–Cagliari,

Cagliari–Verona och Verona–Cagliari,

Cagliari–Neapel och Neapel–Cagliari,

Cagliari–Palermo och Palermo–Cagliari,

Olbia–Bologna och Bologna–Olbia,

Olbia–Verona och Verona–Olbia.

(4)

De viktigaste kännetecknen för den allmänna trafikplikten som offentliggjordes i de två meddelandena är följande:

Var och en av de 10 linjer som offentliggjorts i meddelandet av den 21 april 2006 och den allmänna trafikplikten på dessa linjer måste godtas var för sig, och i sin helhet, av det berörda lufttrafikföretaget.

De två linjerna Alghero–Rom och Alghero–Milano (tillsammans) samt de två linjerna Olbia–Rom och Olbia–Milano (tillsammans) utgör ett enda paket, som i sin helhet måste godtas av de berörda trafikföretagen utan någon som helst ersättning. Linjerna Cagliari–Rom och Cagliari–Milano skall däremot godtas var för sig i sin helhet av de berörda trafikföretagen utan någon som helst ersättning.

Varje enskilt trafikföretag (eller ledande trafikföretag) som godtar att uppfylla den allmänna trafikplikten skall ställa en säkerhet för att garantera att trafiken bedrivs korrekt och utan avbrott. Denna säkerhet skall uppgå till minst 5 % av den uppskattade totala omsättningen, enligt luftfartsmyndigheten ENAC:s (Ente Nazionale dell’Aviazione Civile) beräkningar, när det gäller den planerade trafiken i det berörda paketet med flyglinjer. Säkerheten skall utfärdas till förmån för ENAC, som skall använda den för att garantera fullgörandet av den allmänna trafikplikten i händelse av omotiverade indragningar, och den skall utgöras till 50 % av en bankgaranti som skall infrias vid anfordran och till 50 % av en försäkringsgaranti. För att undvika överkapacitet som kan uppstå till följd av att flera lufttrafikföretag godtagit trafikplikten för samma linje, och med tanke på de berörda flygplatsernas begränsade infrastruktur, har ENAC efter samråd med den autonoma regionen Sardinien fått i uppdrag att i allmänhetens intresse anpassa de berörda lufttrafikföretagens verksamhet så att den står i proportion till kravet på fri rörlighet. Denna åtgärd bör syfta till en rättvis fördelning av linjer och turtäthet mellan de företag som godtagit trafikplikten, på grundval av trafikvolymen på de berörda linjerna (eller paketen med linjer), som fastställts för varje företag under de två föregående åren.

Minsta antal flygningar, flygtiderna och tillhandahållen kapacitet för varje linje anges i punkt ”2. DEN ALLMÄNNA TRAFIKPLIKTEN INNEBÄR FÖLJANDE” i meddelandena från den 24 mars 2006 och den 21 april 2006.

Flygplanens minsta kapacitet anges i punkt ”3. TYP AV FLYGPLAN SOM SKALL ANVÄNDAS PÅ VARJE LINJE” i meddelandena av den 24 mars 2006 och den 21 april 2006.

Prisstrukturen för samtliga berörda linjer anges i punkt ”4. BILJETTPRISER” i meddelandena av den 24 mars 2006 och den 21 april 2006. Enligt punkt 4.8 i båda meddelandena är lufttrafikföretag som bedriver verksamhet på de berörda linjerna enligt lag bundna att tillämpa förmånliga priser (som anges i punkt ”4. BILJETTPRISER”) för åtminstone personer som är födda på Sardinien, även om de inte bor där.

Enligt dekret nr 35 som skickades till kommissionen den 29 december 2005 och offentliggjordes i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana den 11 januari 2006 och i Europeiska unionens officiella tidning den 24 mars 2006, var start- och slutdatumen för införandet av allmän trafikplikt på de berörda linjerna den 31 mars 2006 och den 30 mars 2009. Den 28 februari 2006 informerade de italienska myndigheterna kommissionen om att ett dekret antagits den 23 februari 2006 (skrivelse från ständiga representationen med protokollnummer 2321) genom vilket dessa datum ändras till den 2 maj 2006 och den 1 maj 2009. Dessa datum offentliggjordes därefter i EUT.

Enligt dekret nr 36 som skickades till kommissionen den 29 december 2005 och offentliggjordes i Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana den 11 januari 2006 och i Europeiska unionens officiella tidning den 21 april 2006, skall start- och slutdatumen för införandet av allmän trafikplikt på de berörda linjerna fastställas i framtiden. Den information som offentliggjordes i EUT innehöll därför inte några definitiva start- och slutdatum för införandet.

De trafikföretag som avser att godta den allmänna trafikplikten måste inom 30 dagar från meddelandets offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning lägga fram ett formellt godtagande inför den behöriga italienska myndigheten.

(5)

Redan före införandet av den trafikplikt som är föremål för detta beslut hade Italien genom dekret från den 1 augusti 2000 och den 21 december 2000 infört trafikplikt på sex linjer mellan flygplatserna på Sardinien och Rom respektive Milano. Dessa trafikplikter offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 7 oktober 2000 (4) (”Meddelandet av den 7 oktober 2000”). I enlighet med artikel 4.1 d i förordning (EEG) nr 2408/92 genomfördes ett anbudsförfarande för de berörda linjerna. Syftet var att välja ut de trafikföretag som skulle få tillstånd att ensamma och mot ekonomisk ersättning bedriva lufttrafik på linjerna (5).

(6)

Följande lufttrafikföretag fick då tillstånd att bedriva lufttrafik i enlighet med den allmänna trafikplikten:

Alitalia: Cagliari–Rom.

Air One: Cagliari–Milano, Alghero–Milano och Alghero–Rom.

Meridiana: Olbia–Rom och Olbia–Milano.

(7)

Dessa bestämmelser ersattas av den allmänna trafikplikt som införts genom det italienska dekretet av den 8 november 2004 och som offentliggjordes i Europeiska unionen officiella tidning av den 10 december 2004 (”Meddelandet av den 10 december 2004”) (6). Efter ett beslut i Lazios regiondomstol av den 17 mars 2005 genom vilket dekretet av den 8 november 2004 delvis upphävdes informerade de italienska myndigheterna kommissionen att de hade ”hävt” denna trafikplikt. Ett meddelande om detta offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning av den 1 juli 2005 (7). Den 6 december 2005 informerade de italienska myndigheterna kommissionen att dekretet av den 8 november 2004 hade upphävts från och med den 15 november 2004.

(8)

Den 28 februari 2006 informerade de italienska myndigheterna kommissionen att de hade antagit ett dekret den 23 februari 2006 om ändring av dekret nr 35 av den 29 december 2005 genom vilket dekreten av den 1 augusti 2000 och den 21 december 2000 upphävdes från och med den 2 maj 2006.

(9)

I ett meddelande till kommissionen från den 22 mars 2005 uppgav de italienska myndigheterna att den allmänna trafikplikt som offentliggjorts i meddelandet av den 7 oktober 2000 tillämpades ”på frivillig bas”. Detta var första gången som de italienska myndigheterna informerade kommissionen om att denna allmänna trafikplikt fortfarande tillämpades.

II   De viktigaste grunddragen vad gäller reglerna för den allmänna trafikplikten

(10)

Reglerna för den allmänna trafikplikten fastställs i förordning (EEG) nr 2408/92 (”förordningen”), där villkoren för tillämpningen av principen om friheten att tillhandahålla tjänster definieras för luftfartssektorn.

(11)

Den allmänna trafikplikten är definierad som ett undantag från förordningens princip som säger att ”om inte annat följer av denna förordning skall de berörda medlemsstaterna tillåta EG-flygtrafikföretag att utöva trafikrättigheter på flyglinjer inom gemenskapen” (8).

(12)

Villkoren för införandet av allmän trafikplikt fastställs i artikel 4. Den allmänna trafikplikten måste ges en strikt tolkning med hänsyn till principerna om icke-diskriminering och proportionalitet. Den måste på ett tillfredsställande sätt motiveras på grundval av de kriterier som nämns i samma artikel.

(13)

Enligt reglerna för den allmänna trafikplikten gäller följande: En medlemsstat får inom sitt territorium införa allmän trafikplikt med avseende på regelbunden lufttrafik till ett ytterområde eller ett utvecklingsområde eller på en flyglinje med låg trafikintensitet till en regional flygplats, om flyglinjen anses väsentlig för den ekonomiska utvecklingen i den region där flygplatsen är belägen. Detta får göras i den utsträckning som är nödvändig för att på denna flyglinje säkerställa ett adekvat utbud av regelbunden lufttrafik som uppfyller fastställda normer för kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och prissättning. Detta är normer som lufttrafikföretagen inte skulle uppfylla om de enbart tog hänsyn till sina kommersiella intressen.

(14)

Frågan om vilket utbud av regelbunden lufttrafik som är adekvat skall bedömas av medlemsstaterna med beaktande av bland annat allmänhetens intresse, möjligheten att anlita andra transportmedel och dessas ändamålsenlighet när det gäller att tillgodose de aktuella transportbehoven samt det samlade resultatet av insatserna från alla lufttrafikföretag som utövar eller avser att utöva lufttrafik på förbindelsen.

(15)

I artikel 4 fastställs ett förfarande i två steg: Enligt artikel 4.1 a får den berörda medlemsstaten i ett första steg införa allmän trafikplikt på en eller flera flyglinjer som är öppna för alla EG-lufttrafikföretag under förutsättning att de uppfyller kraven. Om inget lufttrafikföretag anmäler sig för att utöva regelbunden lufttrafik på den flyglinje för vilken den allmänna trafikplikten gäller, får medlemsstaten enligt artikel 4.1 d i ett andra steg begränsa tillträdet till flyglinjen till endast ett lufttrafikföretag för en förnybar period på högst tre år. Lufttrafikföretaget måste väljas ut inom ramen för ett EU-täckande anbudsförfarande. Det valda företaget kan sedan få ekonomisk ersättning för att det uppfyller den allmänna trafikplikten.

(16)

På begäran av en medlemsstat, eller på eget initiativ, har kommissionen enligt artikel 4.3 behörighet att efter en undersökning bestämma om den allmänna trafikplikten skall fortsätta att gälla. Kommissionen måste underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut. På en medlemsstats begäran får rådet med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut.

III   Faktorer som allvarligt ifrågasätter överensstämmelsen mellan artikel 4 i förordning (EEG) nr 2408/92 och den allmänna trafikplikt som har införts mellan flygplatser på Sardinien och Italiens större nationella flygplatser

(17)

Enligt artikel 4.1 a i förordningen skall trafikplikten bland annat uppfylla följande kumulativa kriterier:

Tillåtna flyglinjer: Medlemsstaten får inom sitt territorium införa trafikplikt med avseende på flyglinjer till ett ytterområde eller ett utvecklingsområde eller på flyglinjer med låg trafikintensitet till en regional flygplats.

För varje flyglinje måste det visas att den är väsentlig för den ekonomiska utvecklingen i den region där den trafikerade flygplatsen är belägen.

Lufttrafiksutbudet måste vara adekvat. Denna princip måste beaktas med hänsyn till bland annat förekomsten av andra transportformer eller möjligheten att ersätta linjen med andra linjer.

(18)

Vidare måste trafikplikten uppfylla de grundläggande principerna om icke-diskriminering och proportionalitet (se exempelvis domstolens dom av den 20 februari 2001 i mål C-205/99, Asociación Profesional de Empresas Navieras de Líneas Regulares [Analir] m.fl. mot Administración General del Estado, REG 2001, s. I-01271).

(19)

I föreliggande fall innehåller de meddelanden om införande av trafikplikt som på Italiens begäran har offentliggjorts i EUT flera bestämmelser som allvarligt ifrågasätter trafikpliktens överensstämmelse med artikel 4 i förordningen. Särskilt följande:

Ingen adekvat förklaring har tillhandahållits för att motivera om trafikplikten är lämplig och står i proportion till det mål som skall uppnås.

Det är inte klart huruvida de flyglinjer på vilka den allmänna trafikplikten har införts är väsentliga för den ekonomiska utvecklingen i de regioner på Sardinien där de berörda flygplatserna är belägna, bland annat på grund av följande:

Antalet och typ av berörda flyglinjer.

Existensen av alternativa flyglinjer som kan säkerställa en adekvat och regelbunden trafik till de berörda flygplatserna via Italiens viktigaste knutpunkter, som har tillfredsställande förbindelser till Sardinien.

Förhållandet mellan den allmänna trafikplikten och trafiken mellan de olika flygplatser som påverkats av de nya flyglinjerna.

(20)

Kravet på att intresserade lufttrafikföretag skall bedriva lufttrafik på sex av de linjer som den allmänna trafikplikten tillämpas för eftersom paketet med flyglinjer i hög grad kan begränsa friheten att tillhandahålla tjänster. Det verkar inte ha någon grund i artikel 4.1 i förordningen och kan vara ett brott mot principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. bland annat på grund av följande:

Det har inte fastställts att en sammanslagning av dessa flyglinjer är väsentligt för den ekonomiska utvecklingen i de regioner på Sardinien där de berörda flygplatserna är belägna.

Det verkar inte finnas någon självklar rättslig bas eller operativ motivering för dessa sammanslagningar (t.ex. vad gäller den geografiska lokaliseringen av de berörda flygplatserna) med tanke på att det rör sig om allmän trafikplikt utan ersättning.

Eftersom bara de största företagen kan bedriva trafik på dessa villkor finns det risk för en oskälig diskriminering av lufttrafikföretag.

(21)

Den möjlighet som nämns i punkt 1.6 i båda meddelandena, nämligen att om flera lufttrafikföretag godtar att bedriva trafik på en flyglinjer som är föremål för allmän trafikplikt skall ENAC ”anpassa””fördelningen av flyglinjer och turtäthet” för att undvika ”överkapacitet” bland de berörda lufttrafikföretagen, verkar det inte finnas någon grund för i artikel 4.1 i förordningen och den kan strida mot artikel 3.1 om dessa åtgärder begränsar friheten för varje lufttrafikföretag att välja vilka flyglinjer de vill bedriva trafik på och vilken turtäthet denna trafik skall ha. Dessutom verkar det som att förekomsten av ”överkapacitet” tyder på att det inte finns något behov av regleringsåtgärder för att säkerställa att transportoperatörerna uppfyller det grundläggande behovet.

(22)

Det verkar inte finnas någon välgrundad motivering för kravet i punkt 4.8 i båda meddelandena om att rabatterade priser skall tillämpas för vissa passagerare bara på grund av deras födelseort (i detta fallet Sardinien) och det kan utgöra olaglig indirekt diskriminering på grund av nationalitet (se exempelvis mål C-388/01, kommissionen mot Italien, REG 2003, s. I-00721).

(23)

Ingen adekvat förklaring har getts för att motivera att

prisstrukturerna är så olika jämfört med den allmänna trafikplikt som offentliggjorts i meddelandet av den 10 december 2004. Det anges nu att hänvisningar till Rom och Milano bör tolkas som hänvisningar till deras respektive flygplatssystem, vilket innebär att de lufttrafikföretag som inte godtar den allmänna trafikplikten inte får bedriva trafik från någon flygplats inom dessa system,

50 % av förbindelserna mellan flygplatser på Sardinien och i Rom och Milano måste gå från och till Fiumicino och från och till Milano-Linate.

IV   Förfarande

(24)

Trots att kommissionen har försökt att göra de italienska myndigheterna uppmärksamma på dessa problem och att den gett uttryck för tvivel om huruvida meddelandena genom vilka den allmänna trafikplikten införs överensstämmer med förordningen beslöt Italien att offentliggöra dem.

(25)

Sedan offentliggörandet har flera berörda parter tagit kontakt med kommissionen för att informellt ge uttryck för sin oro och sina klagomål vad gäller trafikpliktens oproportionella och diskriminerande karaktär.

(26)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 4.3 i förordningen får kommissionen genomföra en undersökning för att fastställa om utvecklingen av en eller flera flyglinjer på ett orimligt sätt begränsas av införandet av trafikplikten i syfte att besluta om trafikplikten bör fortsätta att gälla för de berörda flyglinjerna.

(27)

I enlighet med artikel 12 i förordningen uppmanade kommissionen de italienska myndigheterna den 9 mars 2006 att tillhandahålla viss information avseende den berörda allmänna trafikplikten. De italienska myndigheternas svar från den 22 mars 2006 var ofullständigt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen beslutar härmed att genomföra den undersökning som avses i artikel 4.3 i förordning (EEG) nr 2408/92 för att avgöra om den allmänna trafikplikt mellan flygplatser på Sardinien och Italiens större nationella flygplatser som på Italiens begäran har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning C 72 av den 24 mars 2006, skall fortsätta att gälla för de berörda flyglinjerna.

Artikel 2

1.   Inom en månad efter det att beslutet har meddelats skall Italien till kommissionen lämna alla uppgifter som krävs för en bedömning av att den allmänna trafikplikt som avses i artikel 1 är förenlig med artikel 4 i förordning (EEG) nr 2408/92.

2.   Bland annat skall följande överlämnas:

En detaljerad förklaring av de socioekonomiska mål som eftersträvas genom införandet av den allmänna trafikplikt som avses i artikel 1 och en motivering till varför en sådan trafikplikt är adekvat och proportionell för att uppnå dessa mål – särskilt vad gäller de nya tio flyglinjer som inte omfattas av meddelandet av den 7 oktober 2000.

En detaljerad förklaring av hur åtgärderna i punkt 1.6 i de två meddelanden som avses i artikel 1 i syfte att undvika ”överkapacitet” om flera lufttrafikföretag godtar en flyglinje som är föremål för allmän trafikplikt kommer att fungera i praktiken och en motivering till dessa åtgärder i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 2408/92.

En rättslig analys, avseende gemenskapslagstiftningen, som motiverar de olika villkor i den allmänna trafikplikten som avses i artikel 1, särskilt följande:

Motiveringen för att tillämpa förmånliga priser för personer som är födda på Sardinien, även om de inte bor på Sardinien, särskilt med tanke på de rabatter som redan finns för studenter som omfattas av denna passagerarkategori.

En förklaring till hur kravet på att man måste var född på Sardinien för att vara kvalificerad för ett förmånligt pris kommer att tillämpas i praktiken.

Motiveringen för kravet på att tillhandahålla en säkerhet avseende fullgörandet och metoden för att fastställa beloppet för denna.

Motiveringen för skillnaderna mellan de nya prisstrukturerna och de som infördes genom den allmänna trafikplikt som offentliggjordes den 10 december 2004.

En förklaring till varför den allmänna trafikplikten tillämpas med avseende på flygplatssystemen i Rom och Milano i stället för med avseende på de enskilda flygplatserna inom de systemen och skälen till att 50 % av förbindelserna mellan flygplatser på Sardinien och i Rom och Milano måste gå från och till Fiumicino och från och till Milano-Linate.

Den rättsliga grunden och motiveringen för sammanslagning av följande två grupper av flyglinjer till paket:

Alghero–Rom, Rom–Alghero, Alghero–Milano och Milano–Alghero och

Olbia–Rom, Rom–Olbia, Olbian–Milano och Milano–Olbia.

En ingående analys av de ekonomiska förbindelserna mellan de regioner på Sardinien och i övriga Italien där de flygplatser som berörs av den allmänna trafikplikt som avses i artikel 1 är belägna.

En ingående analys av det nuvarande utbudet av lufttrafik mellan flygplatserna på Sardinien och i övriga Italien som berörs av den allmänna trafikplikt som avses i artikel 1, inklusive utbudet av indirekta flygningar, samt en uppgift om när dekret nr 36 trädde i kraft.

En ingående analys av möjligheten att anlita andra transportmedel samt deras kapacitet att tillgodose de aktuella transportbehoven.

En analys av den nuvarande efterfrågan på lufttrafik för varje flyglinje som berörs av denna trafikplikt, inbegripet verksamhetsprognoser (passagerar- och godstrafik, finansiella prognoser osv.) från lufttrafikföretaget/lufttrafikföretagen.

En noggrann beskrivning av den restid och turtäthet som behövs för vägförbindelser mellan de olika flygplatser på Sardinien som berörs av denna trafikplikt.

En beskrivning av den rådande situationen den dag då detta beslut meddelas när det gäller uppfyllandet av trafikplikten och identiteten på den eller de lufttrafikföretag som bedriver trafiken i enlighet med ordningen för den allmänna trafikplikten.

Förekomsten av en eventuell talan vid nationell domstol och det rättsliga läget i fråga om införandet av allmän trafikplikt den dag då beslutet meddelas.

En förklaring om huruvida den allmänna trafikplikt som offentliggjordes i meddelandet av den 7 oktober 2000 fortsatte att gälla efter det att de skyldigheter som offentliggjordes i meddelandet av den 10 december 2004 hade hävts och upphävts och i så fall, på vilken rättslig grund, samt skälen till att de italienska myndigheterna inte omgående informerade kommissionen om detta.

Artikel 3

1.   Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

2.   Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 1 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Jacques BARROT

Vice ordförande


(1)  EGT L 240, 24.8.1992, s. 8. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(2)  EUT C 72, 24.3.2006, s. 4.

(3)  EUT C 93, 21.4.2006, s. 13.

(4)  EGT C 284, 7.10.2000, s. 16.

(5)  EGT C 51, 16.2.2001, s. 22.

(6)  EUT C 306, 10.12.2004, s. 6.

(7)  EUT C 161, 1.7.2005. s. 10.

(8)  Artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 2408/92.


5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/38


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 2 augusti 2006

om ändring av beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom

(2006/548/EG, Euratom)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT FÖLJANDE BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 218.2,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 131,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 28 och artikel 41.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2.1 i kommissionens bestämmelser om säkerhet i bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (1) skall den ledamot av kommissionen som ansvarar för säkerhetsfrågor vidta lämpliga åtgärder för att se till att kommissionens säkerhetsbestämmelser iakttas inom kommissionen och av leverantörer utanför kommissionen när sekretessbelagda EU-uppgifter hanteras.

(2)

Enligt artikel 2.2 i kommissionens säkerhetsbestämmelser skall medlemsstaterna, andra institutioner, organ och kontor som upprättats genom eller på grundval av fördragen ha tillåtelse att ta emot sekretessbelagda EU-uppgifter under förutsättning att de ser till att motsvarande bestämmelser följs i deras enheter och lokaler, särskilt av medlemsstaternas externa leverantörer.

(3)

Kommissionens säkerhetsbestämmelser omfattar för närvarande inte några inslag om hur de grundläggande principerna och miniminormerna skall tillämpas när kommissionen, genom kontrakt eller bidragsöverenskommelser, tilldelar externa leverantörer uppdrag som innebär, medför eller innehåller sekretessbelagda EU-uppgifter.

(4)

Därför är det nödvändigt att i detta sammanhang införa särskilda miniminormer i kommissionens säkerhetsbestämmelser och i säkerhetsreglerna till dessa.

(5)

Dessa gemensamma miniminormer skall också efterlevas av medlemsstaterna när det gäller åtgärder som vidtas inom ramen för nationella arrangemang, där medlemsstaterna genom kontrakt eller bidragsöverenskommelser tilldelar sådana externa leverantörer som avses i artikel 2.2 i kommissionens säkerhetsbestämmelser uppdrag som innebär, medför eller innehåller sekretessbelagda EU-uppgifter.

(6)

Dessa gemensamma miniminormer skall tillämpas utan att de påverkar tillämpliga rättsakter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenad, varor och tjänster (2), rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3) samt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (4) om genomförandebestämmelser för rådets förordning och de multilaterala kontrakt som avses i artiklarna 106 och 107 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Säkerhetsbestämmelserna i bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom skall ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2.1 skall följande punkt läggas till:

”När ett kontrakt eller en bidragsöverenskommelse mellan kommissionen och en leverantör eller bidragsmottagare utanför kommissionen inbegriper hantering av sekretessbelagda EU-uppgifter i leverantörens eller bidragsmottagarens byggnader, skall det framgå av kontraktet eller bidragsöverenskommelsen att lämpliga åtgärder skall vidtas av nämnda externa leverantör eller bidragsmottagare för att se till att de bestämmelser som avses i artikel 1 efterlevs när sekretessbelagda EU-uppgifter hanteras.”

2.

Säkerhetsbestämmelserna i bilagan till kommissionens säkerhetsförslag skall ändras på följande sätt:

a)

I avsnitt 5.1 i del I skall följande mening läggas till:

”Dessa miniminormer skall också tillämpas när kommissionen, genom kontrakt eller bidragsöverenskommelser, tilldelar uppdrag som innebär, medför eller innehåller sekretessbelagda EU-uppgifter; dessa gemensamma miniminormer finns i avsnitt 27 i del II.”

b)

I del II skall texten i bilagan till detta beslut läggas till som avsnitt 27.

c)

I tillägg 6 skall följande förkortningar läggas till:

”VSM

:

Verkställande säkerhetsmyndighet

FSC

:

Intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe

FSO

:

Skyddsansvarig

PSC

:

Intyg om säkerhetsprövning

SAL

:

Dokument om säkerhetsskydd

SCG

:

Klassningsmanual”

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 2 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Siim KALLAS

Vice ordförande


(1)  EGT L 317, 3.12.2001, s. 1. Beslutet senast ändrat genom beslut 2006/70/EG, Euratom (EUT L 34, 7.2.2006, s. 32).

(2)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005 (EUT L 333, 20.12.2005, s. 28).

(3)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1261/2005 (EUT L 201, 2.8.2005, s. 3).


BILAGA

”27.   GEMENSAMMA MINIMINORMER FÖR INDUSTRISÄKERHET

27.1   Inledning

I detta avsnitt behandlas säkerhetsskyddsaspekter av företagsverksamhet som endast gäller för förhandling om och tilldelning av kontrakt där arbetsuppgifter som innebär, medför eller innehåller sekretessbelagda EU-uppgifter överlåts till och utförs av företag eller andra enheter, inbegripet utlämnande av eller tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter under det offentliga upphandlingsförfarandet (anbudsperiod och förhandlingar innan kontrakt ingås).

27.2   Definitioner

Vid tillämpningen av dessa gemensamma miniminormer avses med:

a)   sekretessbelagt kontrakt: varje kontrakt eller bidragsöverenskommelse avseende leverans av varor, utförande av arbete eller tillhandahållande av byggnader eller tjänster där genomförandet kräver eller innebär tillgång till eller framställning av sekretessbelagda EU-uppgifter.

b)   sekretessbelagt underleverantörskontrakt: ett kontrakt som ingås av en leverantör med en annan leverantör (dvs. underleverantör) om leverans av varor, utförande av arbete eller tillhandahållande av byggnader eller tjänster där genomförandet kräver eller innebär tillgång till eller framställande av sekretessbelagda EU-uppgifter.

c)   leverantör: en fysisk eller juridisk person som har rättskapacitet att ingå kontrakt eller ta emot bidrag.

d)   verkställande säkerhetsmyndighet (VSM): en myndighet som är ansvarig inför en EU-medlemsstats nationella säkerhetsmyndighet (NSM) och som ansvarar för att informera företag eller andra enheter om den nationella politiken i alla frågor rörande säkerhetsskydd och för att ge ledning och bistånd vid dess genomförande. Den verkställande säkerhetsmyndighetens verksamhet får utföras av den nationella säkerhetsmyndigheten.

e)   intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe: ett av en NSM/VSM utfärdat administrativt beslut för att en verksamhet kan ge lämpligt säkerhetsskydd för sekretessbelagda EU-uppgifter med en specificerad sekretessgrad, och för att den personal i verksamheten som behöver tillgång till sekretessbelagda EU-uppgifter har säkerhetsprövats på lämpligt sätt och informerats om de säkerhetsskyddskrav som gäller för att få tillgång till och skydda sekretessbelagda EU-uppgifter.

f)   företag eller annan enhet: en enhet som är verksam med att leverera varor, utföra arbeten eller tillhandahålla tjänster; detta får inbegripa industriella och kommersiella enheter och enheter inom sektorerna för tjänster, vetenskap, forskning, utbildning eller utveckling.

g)   säkerhetsskydd vid företag: tillämpningen av säkerhetsskyddsåtgärder och förfaranden för att förhindra, upptäcka och avhjälpa förlust av eller skada på sekretessbelagda EU-uppgifter som handhas av en leverantör eller underleverantör vid kontraktsförhandlingarna eller under kontraktstiden.

h)   nationell säkerhetsmyndighet (NSM): den statliga myndighet i en EU-medlemsstat som har det yttersta ansvaret för skyddet av sekretessbelagda EU-uppgifter.

i)   övergripande sekretessgrad för ett kontrakt: fastställande av sekretessgraden för hela kontraktet på grundval av klassningen av den information eller det material som skall eller kan komma att framställas, lämnas ut eller ges tillgång till inom varje del av kontraktet i sin helhet. Den övergripande sekretessgraden för ett kontrakt får inte vara lägre än den högsta klassningen av någon av dess delar, men kan bli högre på grund av helheten.

j)   dokument om säkerhetsskydd (säkerhetsskyddsplan, SAL): en uppsättning särskilda kontraktsvillkor som utfärdas av upphandlingsmyndigheten och som utgör en integrerad del av ett sekretessbelagt kontrakt som innebär tillgång till eller framställande av sekretessbelagda EU-uppgifter och i vilken säkerhetsskyddskraven eller de delar av kontraktet som kräver säkerhetsskydd fastställs.

k)   klassningsmanual: ett dokument som beskriver de delar av ett program eller kontrakt som är sekretessbelagda och fastställer de tillämpliga sekretessgraderna. Klassningsmanual kan utvidgas under hela program- eller kontraktstiden, och delar av informationen kan omklassas eller ges en lägre sekretessgrad. Klassningsmanual skall utgöra en del av säkerhetsskyddsplanen.

27.3   Organisation

a)

Kommissionen får genom kontrakt överlåta arbetsuppgifter som innebär, medför eller innehåller sekretessbelagda EU-uppgifter till företag eller andra enheter som är registrerade i en medlemsstat.

b)

Kommissionen skall vid tilldelning av sekretessbelagda kontrakt se till att alla krav som följer av dessa miniminormer uppfylls.

c)

Kommissionen skall se till att de nationella säkerhetsmyndigheterna (NSM) har lämpliga strukturer för att tillämpa dessa miniminormer för företagssekretess. Dessa kan inbegripa en eller flera verkställande säkerhetsmyndigheter (VSM).

d)

Det yttersta ansvaret för skyddet av sekretessbelagda EU-uppgifter hos företag eller andra enheter ligger hos deras ledning.

e)

Vid tilldelningen av ett kontrakt eller ett underleverantörskontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för dessa miniminormer skall kommissionen eller den nationella respektive den verkställande säkerhetsmyndigheten omedelbart meddela den nationella eller den verkställande säkerhetsmyndigheten i den medlemsstat där leverantören eller underleverantören är registrerad.

27.4   Sekretessbelagda kontrakt och beslut om bidrag

a)

Vid säkerhetsklassificeringen av kontrakt eller överenskommelser om bidrag skall följande principer beaktas:

Kommissionen skall vid behov fastställa vilka delar av kontraktet som kräver skydd och den lämpliga informationssäkerhetsklassen och skall därvid beakta den ursprungliga informationssäkerhetsklassning som upphovsmannen har fastställt för uppgifter som framställts innan kontraktet tilldelades.

Den övergripande sekretessgraden för ett kontrakt får inte vara lägre än den högsta klassningen av någon av dess delar.

Sekretessbelagda EU-uppgifter som har framställts under kontraktsstyrd verksamhet skall klassas enligt klassningsmanual.

I förekommande fall skall kommissionen, i samråd med upphovsmannen, ansvara för ändring av den övergripande sekretessgraden för kontraktet eller säkerhetsklassningen av någon av dess delar, och för informationen om detta till alla berörda parter.

Sekretessbelagda uppgifter som lämnas ut till leverantören eller underleverantören eller som framställs under kontraktsstyrd verksamhet får inte användas i några andra syften än de som fastställs i det sekretessbelagda kontraktet och får inte lämnas ut till tredje man utan föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen.

b)

Kommissionen och medlemsstaternas NSM eller VSM skall ansvara för att leverantörer och underleverantörer som tilldelas sekretessbelagda kontrakt med uppgifter som klassats CONFIDENTIEL UE eller högre vidtar alla lämpliga åtgärder för att, i enlighet med nationella lagar och andra författningar, skydda sådana sekretessbelagda EU-uppgifter som lämnats ut till eller framställts av dem vid genomförandet av det sekretessbelagda kontraktet. Bristande iakttagande av säkerhetskraven kan leda till att kontraktet hävs.

c)

Alla företag eller andra enheter som deltar i sekretessbelagda kontrakt som innebär tillgång till uppgifter som klassats CONFIDENTIEL UE eller högre måste inneha ett nationellt intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe. Detta bevis beviljas av NSM eller VSM i en medlemsstat för att bekräfta att en verksamhet kan ge och garantera tillräckligt säkerhetsskydd för sekretessbelagda EU-uppgifter med den berörda sekretessgraden.

d)

När ett kontrakt tilldelas är en tjänsteman med ansvar för säkerheten vid verksamhetsstället, som utsetts av leverantören eller underleverantören ansvarig för att bevilja ett intyg om säkerhetsprövning för alla personer som är anställda vid företag och andra enheter som är registrerade i den medlemsstaten, och vilkas arbetsuppgifter inom ramen för ett sekretessbelagt kontrakt kräver tillgång till EU-uppgifter som klassats CONFIDENTIEL UE eller högre.

e)

Sekretessbelagda kontrakt måste inbegripa ett dokument om säkerhetsskydd (säkerhetsskyddsplan) enligt punkt 27.2 j. Denna förklaring skall innehålla en klassningsmanual.

f)

Innan kommissionen påbörjar förhandlingarna om ett sekretessbelagt kontrakt skall det ta kontakt med NSM eller VSM i de medlemsstater där de berörda företagen eller andra enheterna är registrerade för att få bekräftelse på att de innehar ett intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe för den sekretessgrad som gäller för kontraktet.

g)

Upphandlingsmyndigheten skall inte ingå ett sekretessbelagt kontrakt med den valde anbudsgivaren innan ett giltigt intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe har lämnats.

h)

Om inte annat fastställs i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar krävs inget intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe för uppgifter som klassats RESTREINT EU.

i)

När det gäller anbud avseende sekretessbelagda kontrakt skall anbudsinfordran innehålla en bestämmelse om att den anbudsgivare som underlåter att lämna ett anbud eller inte väljs ut skall vara skyldig att inom en bestämd tid återlämna alla handlingar.

j)

Det kan visa sig nödvändigt för en leverantör att förhandla om sekretessbelagda underleverantörskontrakt med underleverantörer på olika nivåer. Leverantören är ansvarig för att se till att all underleverantörskontraktsverksamhet sker i enlighet med de gemensamma miniminormerna i detta avsnitt. Entreprenören får dock inte lämna ut sekretessbelagda EU-uppgifter eller sekretessbelagt material till en underleverantör utan föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen.

k)

De villkor på vilka leverantören kan anlita underleverantörer skall fastställas i anbudsinfordran och i kontraktet. Endast med ett uttryckligt skriftligt tillstånd från kommissionen kan underleverantörskontrakt tilldelas enheter som är registrerade i en stat utanför EU.

l)

Under kontraktets hela löptid skall efterlevnaden av alla dess säkerhetsbestämmelser övervakas av den berörda NSM eller VSM i samordning med kommissionen. Anmälan om incidenter rörande säkerhetsskyddet skall ske i enlighet med bestämmelserna i del II avsnitt 24 i dessa säkerhetsbestämmelser. Ändring eller återkallande av ett intyg om godkännande av verksamhetsställe skall omedelbart meddelas kommissionen och varje annan NSM eller VSM till vilken intyget har anmälts.

m)

När ett sekretessbelagt kontrakt eller underkontrakt har avslutats skall kommissionen eller NSM eller VSM omedelbart underrätta den NSM eller VSM i de medlemsstater där leverantören eller underleverantören är registrerad.

n)

Efter det att det sekretessbelagda kontraktet eller underkontraktet har avslutats eller upphört skall leverantörerna och underleverantörerna fortsätta att iaktta de gemensamma miniminormerna i detta avsnitt och bibehålla sekretessen för de sekretessbelagda uppgifterna.

o)

Särskilda bestämmelser om hur sekretessbelagda uppgifter skall hanteras efter det att kontraktet har upphört skall fastställas i dokumentet om säkerhetsskydd (säkerhetsskyddsplanen) eller i andra relevanta bestämmelser om säkerhetskrav.

p)

De skyldigheter och villkor som avses i detta avsnitt, gäller i tillämpliga delar förfaranden där bidrag beviljas genom beslut och särskilt då stödmottagarna. Alla mottagarens skyldigheter skall framgå av bidragsbeslutet.

27.5   Besök

Besök av personal från kommissionen hos företag eller andra enheter i medlemsstaterna som fullgör sekretessbelagda EU-kontrakt skall arrangeras med den berörda NSM eller VSM. Besök av anställda vid företag eller andra enheter inom ramen för sekretessbelagda EU-kontrakt skall arrangeras mellan de berörda NSM eller VSM. De NSM eller VSM som är inbegripna i ett sekretessbelagt EU-kontrakt får dock enas om ett förfarande genom vilket besök av anställda vid företag eller andra enheter kan arrangeras direkt.

27.6   Överlämnande och transport av sekretessbelagda EU-uppgifter

a)

När det gäller överlämnande av sekretessbelagda EU-uppgifter skall bestämmelserna i del II avsnitt 21 i dessa säkerhetsbestämmelser tillämpas. I syfte att komplettera dessa bestämmelser skall alla befintliga förfaranden som är i kraft i medlemsstaterna tillämpas.

b)

Internationell transport av sekretessbelagda EU-uppgifter avseende sekretessbelagda kontrakt skall ske i enlighet med medlemsstaternas nationella förfaranden. Följande principer skall gälla vid granskningen av säkerhetsarrangemangen för internationell transport:

Säkerheten skall garanteras i alla skeden av transporten och under alla omständigheter skall säkerheten garanteras från ursprungsplatsen till slutdestinationen.

Den skyddsnivå som skall ges en leverans avgörs i förhållande till den högsta sekretessgraden för det material som leveransen innehåller.

Vid behov skall intyg om säkerhetsgodkännande av verksamhetsställe erhållas för företag som sköter transporten. I sådana fall skall den personal som sköter leveransen säkerhetsprövas i enlighet med de gemensamma miniminormerna i detta avsnitt.

Resorna skall i möjligaste mån ske utan avbrott och genomföras så snabbt som omständigheterna medger.

När så är möjligt skall resorna endast ske genom EU:s medlemsstater. Resvägar genom stater utanför EU får endast användas efter tillstånd från NSM eller VSM i både den avsändande och den mottagande medlemsstaten.

Innan några sekretessbelagda EU-uppgifter förflyttas skall en transportplan upprättas av avsändaren och godkännas av de berörda NSM/VSM.”


Europeiska centralbanken

5.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 215/44


EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE

av den 24 juli 2006

om växling av sedlar efter den oåterkalleliga låsningen av växelkurserna i samband med införandet av euron

(ECB/2006/10)

(2006/549/EG)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA RIKTLINJE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 106.1,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 52 och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 52 i stadgan skall ECB-rådet vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att sedlar utställda i valutor med oåterkalleligen låsta växelkurser växlas av de nationella centralbankerna i deltagande medlemsstater till parivärdet. Sådana åtgärder inbegriper växling av sedlar utgivna av en ny deltagande medlemsstat a) till eurosedlar och euromynt, eller b) att beloppet krediteras ett konto. I de fall då en ny deltagande medlemsstat har en övergångsperiod, skall åtgärderna under denna period i stället omfatta växling av sedlar a) till den nya deltagande medlemsstatens nationella valuta, eller b) att beloppet krediteras ett konto.

(2)

Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron (1) förutser olika möjliga metoder för övergången till eurokontanter för de medlemsstater som inför euron. Denna riktlinje skall säkerställa att växling av sedlar från nya deltagande medlemsstater kan äga rum oavsett vilken metod för övergången till eurokontanter som en medlemsstat väljer.

(3)

Vissa kategorier av sedlar, särskilt svårt skadade sedlar samt sedlar som märkts inom ramen för ett nationellt märkningsprogram ämnat att underlätta och skydda indragningen av nationella sedlar får normalt inte växlas in och kan därför inte heller växlas in inom ramen för denna riktlinje.

(4)

I de fall då en ny deltagande medlemsstat har en övergångsperiod skall varaktigheten på de åtgärder som föreskrivs i denna riktlinje förlängas eftersom de tar hänsyn till övergångsperioden i den medlemsstaten, en sådan övergångsperiod bör emellertid inte förlänga perioden för växling av sedlar från andra nya deltagande medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I denna riktlinje avses med

—   deltagande medlemsstat: en medlemsstat som har infört euron,

—   ny deltagande medlemsstat: en deltagande medlemsstat som har infört euron men i vilken eurosedlar och euromynt inte är de enda lagliga betalningsmedlen,

—   dagen för införandet av euron: den dag då upphävandet av en viss medlemsstats undantag enligt artikel 122.2 i fördraget träder i kraft,

—   period då både den nationella valutan och euron är i omlopp: perioden mellan dagen för övergången till eurokontanter i en viss ny deltagande medlemsstat och den sista dagen då den nationella valutan i denna nya deltagande medlemsstat utgör lagligt betalningsmedel parallellt med euron,

—   dagen för övergången till eurokontanter: den dag då eurosedlar och euromynt blir lagliga betalningsmedel i en viss ny deltagande medlemsstat,

—   nationell valuta: en ny deltagande medlemsstats sedlar och mynt som getts ut av behörig myndighet i denna medlemsstat före dagen för införandet av euron,

—   ny deltagande medlemsstats sedlar: sådana sedlar som getts ut av den nationella centralbanken i en ny deltagande medlemsstat som var lagliga betalningsmedel dagen före dagen för införandet av euron och som inges för växling till en annan nationell centralbank eller till den banken utsett,

—   övergångsperiod: en period om högst tre år som börjar klockan 00.00 (lokal tid) dagen för införandet av euron och slutar klockan 00.00 (lokal tid) dagen för övergången till eurokontanter,

—   nationell centralbank i Eurosystemet: en nationell centralbank i en deltagande medlemsstat (även en nationell centralbank i en ny deltagande medlemsstat),

—   parivärde: det värde som följer av de omräkningskurser som fastställts av EU-rådet enligt artikel 123.4 i fördraget, utan någon kursdifferens mellan köp- och säljkurser,

—   märkning: att sedlar förses med ett särskiljande och tydligt tecken, exempelvis stansade hål, som ett led i ett nationellt märkningsprogram för att underlätta och skydda indragningen av en ny deltagande medlemsstats sedlar som getts ut av behörig myndighet i den medlemsstaten före dagen för införandet av euron.

Artikel 2

Skyldighet att växla till parivärdet

1.   Eurosystemets nationella centralbanker skall på minst en ort inom sitt nationella territorium – själva eller genom den som banken utsett – se till att en ny deltagande medlemsstats sedlar kan antingen i) växlas till sedlar eller mynt i euro, eller ii) på kundens begäran krediteras ett konto hos det institut som genomför växlingen, om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där växlingen sker förutser denna möjlighet. I båda fallen skall växling ske till respektive parivärde.

2.   Om en övergångsperiod tillämpas i en ny deltagande medlemsstat skall under denna period punkt 1 gälla den nationella centralbanken i den nya deltagande medlemsstaten, dock med den skillnaden att sådan växling som avses i punkt 1 i) skall ske till den medlemsstatens nationella valuta i stället för till sedlar och mynt i euro.

3.   Eurosystemets nationella centralbanker får begränsa antalet och/eller det sammanlagda värdet av sedlar utgivna av nya deltagande medlemsstater som de är beredda att ta emot från en och samma part

i)

i en given transaktion, eller

ii)

under en given dag

till en summa som får fastställas i enlighet med nationell praxis till mellan 500 och 2 500 euro.

4.   Eurosystemets nationella centralbanker är ansvariga för återsändningen av de sedlar från en ny deltagande medlemsstat som de löser in enligt denna riktlinje till den nationella centralbanken i den medlemsstat där sedlarna gavs ut.

Artikel 3

Sedlar som inte uppfyller kraven för växling

Svårt skadade sedlar som getts ut av en ny deltagande medlemsstat skall inte omfattas av växling enligt den här riktlinjen. Exempelvis får sedlar som består av fler än två sammanfogade delar av samma sedel eller sedlar som skadats av stöldskyddsutrustning inte växlas. Vidare skall ingen sedel kunna växlas som har märkts eller som har skadats på ett sätt som gör det omöjligt att kontrollera om den försetts med märkning.

Artikel 4

Varaktigheten av vad som föreskrivs i denna riktlinje

1.   När det gäller sådana sedlar från en ny deltagande medlemsstat som kan växlas in skall bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 gälla

a)

från och med dagen för införandet av euron i den nya deltagande medlemsstaten,

b)

tills alla de sedlar växlats in som lämnats in före utgången av en tvåmånadersperiod efter dagen för övergången till eurokontanter i den nya deltagande medlemsstaten.

2.   Om den period då både euro och den nationella valutan är i omlopp i en viss ny deltagande medlemsstat är längre än två månader skall den period som anges i punkt 1 b istället vara den längsta av de perioder då både euro och den nationella valutan är i omlopp som gäller i någon av de nya deltagande medlemsstater som har samma dag för införandet av euron som den nya deltagande medlemsstaten.

3.   Varaktigheten av vad som föreskrivs i denna riktlinje skall vara densamma för alla de nya deltagande medlemsstater som har samma dag för införandet av euron. Denna varaktighet skall vara den längsta period som framgår vid tillämpning av punkterna 1 och 2. Förekomsten av en övergångsperiod i en ny deltagande medlemsstat skall inte förlänga perioden för växling av sedlar från andra nya deltagande medlemsstater.

Artikel 5

Ikraftträdande

Denna riktlinje träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till de nationella centralbankerna i de deltagande medlemsstaterna.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 24 juli 2006.

På ECB-rådets vägnar

Jean-Claude TRICHET

ECB:s ordförande


(1)  EGT L 139, 11.5.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2169/2005 (EUT L 346, 29.12.2005, s. 1).