8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1038/2006

av den 7 juli 2006

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)	Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 8 juli 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

J. L. DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 386/2005 (EUT L 62, 9.3.2005, s. 3).

BILAGA

till kommissionens förordning av den 7 juli 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	052	56,5
	204	28,7
	999	42,6
0707 00 05	052	105,9
0707 00 05	999	105,9
0709 90 70	052	85,1
0709 90 70	999	85,1
0805 50 10	388	56,2
	528	54,9
	999	55,6
0808 10 80	388	91,6
	400	99,8
	404	94,7
	508	84,5
	512	78,0
	524	54,1
	528	67,4
	720	116,2
	800	145,8
	804	96,9
	999	92,9
0808 20 50	388	107,4
	512	95,8
	528	88,8
	720	32,4
	999	81,1
0809 10 00	052	182,4
0809 10 00	999	182,4
0809 20 95	052	318,7
	068	95,0
	608	218,2
	999	210,6
0809 40 05	624	146,3
0809 40 05	999	146,3

(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 750/2005 (EUT L 126, 19.5.2005, s. 12). Koden ”999” betecknar ”övrig ursprung”.

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/3

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1039/2006

av den 7 juli 2006

om inledande av en stående anbudsinfordran för försäljning på gemenskapsmarknaden av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Sverige

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 40.2 d, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 39.1 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (2) får interventionsorganen endast sälja socker efter det att kommissionen har fattat ett beslut om detta.

(2)	Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Sverige har interventionslager av socker. För att tillgodose marknadens behov, bör dessa lager göras tillgängliga på den inre marknaden.

(3)	I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastställa ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)	Interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Sverige bör underrätta kommissionen om sina anbud. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

Enligt artikel 59 andra stycket i förordning (EG) nr 952/2006 skall kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (3) fortsätta att gälla för socker som godtagits för intervention före den 10 februari 2006. I fråga om försäljning av interventionssocker är den här distinktionen emellertid inte nödvändig, och tillämpningen av den skulle orsaka administrativa svårigheter för medlemsstaterna. Förordning (EG) nr 1262/2001 bör därför inte tillämpas på försäljning av interventionssocker.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Sverige skall inleda försäljning genom stående anbudsinfordran på gemenskapens inre marknad av en total kvantitet av 1 370 636,672 ton socker som tillåtits för intervention och är tillgänglig för försäljning på den inre marknaden. Kvantiteterna per medlemsstat anges i bilaga I.

Artikel 2

1. Anbudstiden för den första delanbudsinfordringen skall inledas den 19 juli 2006 och löpa ut den 26 juli 2006 kl. 15.00 (lokal tid Bryssel).

Anbudstiden för den andra delanbudsinfordringen och de följande skall inledas den första arbetsdagen efter föregående inlämningsperiod. De skall löpa ut kl. 15.00 (lokal tid Bryssel) den

—	9 och 30 augusti 2006,

—	13 och 27 september 2006,

—	4 och 18 oktober 2006,

—	8 och 22 november 2006,

—	6 och 20 december 2006,

—	10 och 24 januari 2007,

—	7 och 21 februari 2007,

—	7 och 28 mars 2007,

—	18 och 25 april 2007,

—	9 och 23 maj 2007,

—	13 och 27 juni 2007,

—	11 och 18 juli 2007,

—	8 och 29 augusti 2007,

—	12 och 26 september 2007.

2. Anbuden skall lämnas in till det interventionsorgan som innehar sockret i enlighet med bilaga I.

Artikel 3

De berörda interventionsorganen skall informera kommissionen om inlämnade anbud inom två timmar från det att den tidsfrist som anges i artikel 2.1 har löpt ut.

Anbudsgivarna skall inte kunna identifieras.

Meddelandena om inlämnade anbud skall sändas i elektronisk form enligt formuläret i bilaga II.

Om inga anbud lämnats in skall medlemsstaten meddela kommissionen detta inom samma tidsfrist.

Artikel 4

1. Kommissionen skall för varje berörd medlemsstat fastställa ett lägsta försäljningspris eller besluta att inte godta anbuden i enlighet med det förfarande som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006.

2. Om en tilldelning till ett lägsta försäljningspris i enlighet med punkt 1 skulle resultera i att den kvantitet som är tillgänglig för varje medlemsstat överskrids, skall tilldelningen begränsas till den kvantitet som ännu finns tillgänglig.

Om tilldelningar för en medlemsstat till alla anbudsgivare som erbjuder samma pris skulle resultera i att kvantiteten för den medlemsstaten överskrids, skall den tillgängliga kvantiteten tilldelas

a)	genom en fördelning mellan anbudsgivarna, i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)	genom en fördelning mellan anbudsgivarna, med hänsyn till en största kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)	genom lottning.

Artikel 5

Genom undantag från artikel 59 andra stycket i förordning (EG) nr 952/2006 skall den förordningen gälla för den försäljning, enligt artikel 1 i den här förordningen, av socker som godtagits för intervention före den 10 februari 2006.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 58, 28.2.2006, s. 1.

(2) EUT L 178, 1.7.2006, s. 39.

(3) EGT L 178, 30.6.2001, s. 48. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 952/2006.

BILAGA I

Medlemsstater som innehar interventionssocker

Medlemsstat

Interventionsorgan

Kvantiteter som innehas av interventionsorganet och som är tillgängliga för försäljning på den inre marknaden

(ton)

Belgien

Bureau d'intervention et de restitution belge,

rue de Trèves, 82

B-1040 Bruxelles

Tfn (32-2) 287 24 11

Fax (32-2) 287 25 24

30 648,00

Tjeckien

Státní zemědělský intervenční fond

oddělení pro cukr a škrob

Ve Smečkách 33

CZ-11000 Praha 1

Tfn (420) 222 87 14 27

Fax (420) 222 87 18 75

48 937,72

Tyskland

Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung

Deichmanns Aue 29

D-53179 Bonn

Tfn (49-228) 68 45-35 12/38 50

Fax (49-228) 68 45 – 3624

17 500,00

Spanien

Fondo Español de Garantía Agraria

C/ Beneficencia, 8

E-28004 Madrid

Tfn (34) 913 47 64 66

Fax (34) 913 47 63 97

110 800,00

Irland

Intervention Section

On Farm Investment

Subsidies & Storage Division

Department of Agriculture & Food

Johnstown Castle Estate

Wexford

Tfn (353) 536 34 37

Fax (353) 914 28 43

12 000,00

Italien

AGEA — Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura

Ufficio ammassi pubblici e privati e alcool

Via Torino, 45

I-00184 Roma

Tfn (39) 06 49 499 558

Fax (39) 06 49 499 761

636 648,70

Ungern

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal (MVH), Budapest

(Agricultural and Rural Development Agency)

Soroksári út 22-24.

HU-1095 Budapest

Tfn 36/1/219-6213

Fax 36/1/219-8905 or 36/1/219-6259

224 037,90

Polen

Agencja Rynku Rolnego

Biuro Cukru

Dział Dopłat i Interwencji

Nowy Świat 6/12

00-400 Warszawa

Tfn (48 22) 661 71 30

Fax (48 22) 661 72 77

172 326,26

Slovenien

Agencija RS za kmetijske trge in razvoj podeželja;

Dunajska 160

1000 Ljubljana

Tfn +386 1 580 77 92

Fax +386 1 478 920

9 700,00

Slovakien

Pôdohospodarská platobná agentúra

Oddelenie cukru a ostatných komodít

Dobrovičova 12

815 26 Bratislava

Slovenská republika

Tfn (421-2) 58 24 32 55

Fax (421-2) 53 41 26 65

49 000,00

Sverige

Statens jordbruksverk

Vallgatan 8

S-55182 Jönköping

Tfn (46-36) 15 50 00

Fax (46-36) 19 05 46

59 038,00

BILAGA II

Förlaga till det meddelande till kommissionen som avses i artikel 3

Formulär (1)

Stående anbudsinfordran för försäljning av socker som innehas av interventionsorganen

Förordning (EG) nr 1039/2006

1	2	3	4	5
Medlemsstat som säljer interventionssocker	Anbudsgivarnas ordningsföljd	Parti nr	Kvantitet (t)	Anbudspris (euro/100 kg)
	1
	2
	3
	etc.

(1) Skall sändas per fax till följande nummer: (32-2) 292 10 34.

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/10

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1041/2006

av den 7 juli 2006

om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 med avseende på övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier hos får

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (1), särskilt artikel 23 första stycket, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) hos får.

(2)

Den 8 mars 2006 bekräftade en panel bestående av experter på TSE hos mindre idisslare, som leddes av gemenskapens referenslaboratorium för TSE, med anledning av resultaten av den andra fasen av särskiljande testning av hjärnprover från två får i Frankrike och ett får i Cypern att bovin spongiform encefalopati (BSE) inte kan uteslutas hos dessa djur. Det krävs ytterligare tester för att utesluta förekomst av BSE hos dessa djur.

(3)

I april 2002 antog Europeiska kommissionens dåvarande vetenskapliga styrkommitté ett yttrande om säker källbestämning av material från mindre idisslare om man kan anta att BSE förekommer hos mindre idisslare. I sitt yttrande från november 2003 stöder den vetenskapliga panelen för biologiska faror vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) de rekommendationer som gavs vetenskapliga styrkommitténs yttrande om säkerhet avseende TSE hos vissa produkter från mindre idisslare.

(4)

Betydelsen av de TSE-fall i Frankrike och Cypern där förekomst av BSE inte kan uteslutas bör granskas. För att kunna göra det är det ytterst viktigt att ha tillgång till resultaten av en intensivare övervakning av TSE hos får. Därför och i enlighet med de ovan nämnda yttrandena från vetenskapliga styrkommittén och EFSA bör övervakningen av får utvidgas för att förstärka gemenskapens utrotningsprogram. Genom dessa program stärks även konsumentskyddet, även om säker källbestämning av produkter från får redan ingår i nuvarande åtgärder, särskilt genom bestämmelserna om avlägsnande av specificerat riskmaterial i förordning (EG) nr 999/2001.

(5)	Den mera omfattande övervakningen bör bygga på en statistiskt representativ undersökning för att man så snabbt som möjligt skall kunna fastställa den troliga förekomsten av BSE hos får och få mera kunskap om sjukdomens geografiska spridning.

(6)	Med hänsyn till den höga förekomsten av TSE hos får och getter i Cypern kan den mera omfattande övervakningen av får begränsas till icke-smittade besättningar.

(7)	Programmet för övervakning av får bör ses över efter minst sex månaders övervakning.

(8)	Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	För att genom en bedömning av den eventuella förekomsten av BSE hos får kunna garantera konsumenterna en så hög skyddsnivå som möjligt bör de ändringar som genomförs genom denna förordning träda i kraft omedelbart.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 skall ändras enligt bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 688/2006 (EUT L 120, 5.5.2006, s. 10).

BILAGA

I kapitel A del II i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 skall punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2. Övervakning av får och getter som slaktats för att användas som livsmedel

a) Får

Medlemsstaterna skall ta stickprov på friska slaktade får i enlighet med de minsta urvalsstorlekar som anges i tabell A i denna punkt och reglerna för provtagning i punkt 4.

Tabell A

Medlemsstat	Minsta urvalsstorlek för friska slaktade får (1)
Tyskland	37 500
Grekland	23 000
Spanien	41 800
Frankrike	42 400
Irland	40 500
Italien	43 700
Nederländerna	23 300
Österrike	14 300
Polen	23 300
Portugal	14 300
Förenade kungariket	44 000
Övriga medlemsstater	samtliga

Genom avvikelse från de minsta urvalsstorlekar som förtecknas i tabell A får Cypern besluta att endast testa minst två får som sänts för slaktning för att användas som livsmedel från varje besättning där inga TSE-fall har anmälts.

b) Getter

Medlemsstaterna skall ta stickprov på friska slaktade getter i enlighet med de minsta urvalsstorlekar som anges i tabell B i denna punkt och reglerna för provtagning i punkt 4.

Tabell B

Medlemsstat	Minsta urvalsstorlek för friska slaktade getter (2)
Grekland	20 000
Spanien	125 500
Frankrike	93 000
Italien	60 000
Cypern	5 000
Österrike	5 000
Övriga medlemsstater	samtliga

c) Om en medlemsstat har svårt att samla in ett tillräckligt antal friska slaktade får eller getter för att nå den fastställda minsta urvalsstorleken i punkterna a och b, kan den välja att ersätta högst 50 % av den minsta urvalsstorleken genom att testa döda får och getter äldre än 18 månader i förhållandet ett till ett och utöver den minsta urvalsstorlek som anges i punkt 3. Därutöver kan medlemsstaten välja att ersätta högst 10 % av den minsta urvalsstorleken genom att testa får och getter äldre än 18 månader som avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning i förhållandet ett till ett.

3. Övervakning av får och getter som inte slaktats för att användas som livsmedel

Med tillämpning av provtagningsreglerna i punkt 4 och de minsta urvalsstorlekar som föreskrivs i tabellerna C och D skall medlemsstaterna ta prov på får och getter som har självdött eller avlivats men som inte har

—	avlivats i samband med en kampanj för sjukdomsutrotning, eller

—	slaktats för att användas som livsmedel.

Tabell C

Population av tackor och betäckta tacklamm i medlemsstaten	Minsta urvalsstorlek för döda får (3)
> 750 000	20 000
100 000–750 000	3 000
40 000–100 000	100 % upp till 1 000
< 40 000	100 % upp till 200

Tabell D

Population av getter som redan fått killingar och getter som parat sig i medlemsstaten	Minsta urvalsstorlek för döda getter (4)
> 750 000	10 000
250 000–750 000	3 000
40 000–250 000	100 % upp till 1 000
< 40 000	100 % upp till 200

(1) De minsta urvalsstorlekarna har fastställts så att man har tagit hänsyn till antalet friska slaktade får, dock så att de skall vara uppnåeliga mål. Med minsta urvalsstorlekar på mer än 30 000 djur skall det vara möjligt att med 95 % konfidens påvisa en prevalens på 0,003 %.

(2) De minsta urvalsstorlekarna har fastställts så att man har tagit hänsyn till antalet friska slaktade getter och prevalensen av BSE i de enskilda medlemsstaterna. Syftet är även att de skall ligga som grund för mål som är uppnåeliga. Med minsta urvalsstorlekar på mer än 60 000 djur skall det vara möjligt att med 95 % konfidens påvisa en prevalens på 0,0017 %.

(3) De minsta urvalsstorlekarna har fastställts så att man har tagit hänsyn till får- och getpopulationernas storlek i de enskilda medlemsstaterna, så att de skall vara uppnåeliga mål.

(4) De minsta urvalsstorlekarna har fastställts så att man har tagit hänsyn till får- och getpopulationernas storlek i de enskilda medlemsstaterna, så att de skall vara uppnåeliga mål.”

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/14

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1042/2006

av den 7 juli 2006

om fastställande av närmare bestämmelser för tillämpning av artikel 28.3–4 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 28.6, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 28.6 i förordning (EG) nr 2371/2002 sägs att närmare bestämmelser för tillämpningen av artikel 28.3–4 i den förordningen skall antas.

(2)	Det är nödvändigt att fastställa villkoren för medlemsstaternas tillstånd att inspektera fiskefartyg i gemenskapens vatten utanför vatten som faller under deras överhöghet och i internationella vatten, i enlighet med artikel 28.3 i förordning (EG) nr 2371/2002.

(3)

I artikel 28.4 i förordning (EG) nr 2371/2002 fastställs att kommissionen skall upprätta en förteckning över de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg och inspektionsflygplan samt andra inspektionsmedel som har tillstånd att genomföra inspektioner inom ramen för kapitel V i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg. Det är lämpligt att dessa gemenskapsinspektörer utses för tillämpningen av de specifika kontroll- och inspektionsprogram som antagits i enlighet med artikel 34c i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2).

(4)	Det är nödvändigt att fastställa villkoren för gemenskapsinspektörernas inspektioner i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg i enlighet med artikel 28.4 i förordning (EG) nr 2371/2002.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

MEDLEMSSTATERNAS INSPEKTIONER

Artikel 1

Inspektioner av fartyg som för den inspekterande medlemsstatens flagg

1. En medlemsstat som har för avsikt att inspektera fiskefartyg från gemenskapen som för medlemsstatens flagg (”inspekterande medlemsstat”) i gemenskapsvatten under en annan medlemsstats jurisdiktion (”kustmedlemsstat”) i enlighet med artikel 28.3 första stycket i förordning (EG) nr 2371/2002 skall meddela den berörda kustmedlemsstaten sina avsikter.

2. Meddelandet skall innehålla följande uppgifter:

a)	Inspektionsfartygets namn och anropssignal.

b)	Den uppskattade platsen och tidpunkten för insegling i de vatten som ligger under kustmedlemsstatens jurisdiktion.

3. För att samordna verksamheten skall kustmedlemsstaten, när den mottagit meddelandet, informera den inspekterande medlemsstaten om eventuella inspektioner som sker i det berörda området.

Artikel 2

Inspektioner av fartyg som för en annan medlemsstats flagg eller tredjelands flagg

1. En medlemsstat, som har för avsikt att inspektera fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg eller ett tredjelands flagg i gemenskapsvatten under en annan medlemsstats jurisdiktion, i enlighet med artikel 28.3 andra stycket led a i förordning (EG) nr 2371/2002, skall begära tillstånd från den berörda medlemsstaten. En sådan begäran skall innehålla den information som anges i artikel 1.2 i den här förordningen.

2. Den berörda kustmedlemsstaten skall inom 24 timmar efter begäran fatta beslut om inspektionen skall godkännas eller inte och skall omedelbart informera den inspekterande medlemsstaten om resultatet. Besluten skall också skickas till kommissionen eller det organ som kommissionen utsett för det syftet.

3. De villkor som skall gälla för en medlemsstats inspektion av fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg eller ett tredjelands flagg i gemenskapsvatten under en annan medlemsstats jurisdiktion, i enlighet med artikel 28.3 andra stycket led b i förordning (EG) nr 2371/2002, skall fastställas i reglerna för antagande av det berörda specifika kontroll- och inspektionsprogrammet.

Artikel 3

Kontaktpunkter

1. Medlemsstaterna skall utse den behöriga myndighet som skall fungera som kontaktpunkt med följande uppgifter:

a)	Utfärdande och mottagande av meddelanden i enlighet med artikel 1.

b)	Utfärdande och mottagande av begäran och beslut i enlighet med artikel 2.

2. Kontaktpunkten skall vara tillgänglig dygnet runt.

3. Kontaktuppgifter om den utsedda behöriga myndigheten skall skickas till kommissionen och övriga medlemsstater.

4. Kommissionen skall utse sin kontaktpunkt som skall ansvara för de kommunikationsuppgifter som den här förordningen medför.

Artikel 4

Rapporteringskrav

1. Den inspekterande medlemsstaten skall till den berörda kustmedlemsstaten lämna in en daglig rapport om sin verksamhet när den utfört inspektioner i gemenskapsvatten under en annan medlemsstats jurisdiktion i enlighet med artiklarna 1 och 2.

2. Om en inspektion som utförts i enlighet med artiklarna 1 och 2 visar att överträdelser begåtts, skall den inspekterande medlemsstaten omedelbart skicka en kortfattad inspektionsrapport till kustmedlemsstaten. En komplett inspektionsrapport skall skickas till kustmedlemsstaten och flaggmedlemsstaten inom sju dagar efter inspektionen.

3. En inspektionsrapport som upprättats efter inspektion av ett av gemenskapens fiskefartyg i internationella vatten i enlighet med artikel 28.3 tredje stycket i förordning (EG) nr 2371/2002 skall skickas till fiskefartygets flaggmedlemsstat inom sju dagar efter inspektionen. Om en inspektion visar att en överträdelse begåtts, skall den inspekterande medlemsstaten omedelbart skicka en kortfattad inspektionsrapport till flaggmedlemsstaten för det inspekterade fartyget.

4. Punkt 3 skall inte påverka tillämpningen av reglerna i internationella fiskeriavtal.

5. De dagliga rapporterna och inspektionsrapporterna skall på begäran skickas till kommissionen eller det organ som kommissionen utsett för det syftet.

KAPITEL II

GEMENSKAPENS INSPEKTÖRER OCH INSPEKTIONSMEDEL

Artikel 5

Utnämning av gemenskapens inspektörer och fastställande av inspektionsmedel

1. Medlemsstaterna skall utse de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg, inspektionsflygplan och andra inspektionsmedel som skall ingå i den förteckning som fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 28.4 i förordning (EG) nr 2371/2002.

2. Medlemsstaterna ansvarar för att de utsedda gemenskapsinspektörerna

a)	är fiskeriinspektörer i medlemsstaten,

b)	har gedigen erfarenhet av fiskerikontroll och -inspektion,

c)	har djupa kunskaper i gemenskapens fiskerilagstiftning,

d)	har goda kunskaper i ett av gemenskapens officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ett andra,

e)	uppfyller kraven på fysisk lämplighet för arbetsuppgifterna,

f)	har fått nödvändig sjösäkerhetsutbildning.

Artikel 6

Förteckning över gemenskapsinspektörer och inspektionsmedel

1. Medlemsstaterna skall senast den 31 oktober 2006 på elektronisk väg skicka en förteckning över de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg, inspektionsflygplan och andra inspektionsmedel de utsett.

2. Med medlemsstaternas anmälningar som underlag skall kommissionen senast den 31 december 2006 anta en förteckning över de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg, inspektionsflygplan och andra inspektionsmedel som har tillstånd att genomföra inspektioner i enlighet med artikel 28.4 i förordning (EG) nr 2371/2002.

3. När den ursprungliga förteckningen fastställts, måste medlemsstaterna senast den 31 oktober till kommissionen anmäla eventuella ändringar av förteckningen de vill ha gjorda för nästa kalenderår. Senast den 31 december varje år skall kommissionen ändra förteckningen i enlighet med medlemsstaternas önskemål.

4. Förteckningen med ändringar skall offentliggöras på kommissionens officiella webbplats, eller på den officiella webbplatsen för det organ som kommissionen utsett för det syftet.

Artikel 7

Gemenskapsinspektörernas uppgifter

1. Gemenskapsinspektörerna skall utföra inspektioner i enlighet med kapitel V i förordning (EG) nr 2371/2002 i gemenskapsvatten och på gemenskapsfartyg, vilket dock inte skall påverka kustmedlemsstaternas primära ansvar.

2. Gemenskapsinspektörerna kan avdelas för att

a)	genomföra de specifika kontroll- och inspektionsprogram som antagits i enlighet med artikel 34c i förordning (EEG) nr 2847/93,

b)	genomföra de internationella fiskerikontroll- och inspektionsprogram där det åligger gemenskapen att utföra inspektioner och kontroller, eller

c)	genomföra de inspektionsprogram som utvecklats mellan medlemsstaterna enligt artikel 34.b 2 i förordning (EEG) nr 2847/93.

Artikel 8

Gemenskapsinspektörernas befogenheter och skyldigheter

1. För att kunna utföra sina uppgifter och om inte annat följer av punkt 2 skall gemenskapsinspektörerna ha samma befogenheter som fiskeriinspektörerna i den medlemsstat där inspektioner sker, framförallt i fråga om tillgång till alla utrymmen ombord på gemenskapens fiskefartyg och andra fartyg som utför verksamhet som är kopplad till den gemensamma fiskeripolitiken.

2. Gemenskapsinspektörer skall inte ha några polisiära eller verkställande befogenheter utanför de territorier eller gemenskapsvatten som ligger under deras medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion.

3. Gemenskapsinspektörerna skall kunna uppvisa skriftliga fullmakter. De skall därför från kommissionen, eller det organ som kommissionen utsett för det syftet, erhålla en legitimation som anger deras identitet och behörighet.

4. Medlemsstaterna skall vara kommissionens inspektörer behjälpliga på det sätt som krävs för att deras uppgifter skall kunna utföras.

Artikel 9

Inspektions- och kontrollrapporter

1. Gemenskapsinspektörerna skall skriva en daglig rapport till den berörda kustmedlemsstaten om sin verksamhet; rapporten skall innehålla namn och identifieringsnummer på de fartyg som inspekterats samt information om vilken typ av inspektion det rör sig om.

2. Om en överträdelse upptäcks, skall gemenskapsinspektörerna omedelbart skicka en kortfattad inspektionsrapport till kustmedlemsstaten, eller till flaggmedlemsstaten för det inspekterade fartyget om inspektionen utförts utanför gemenskapens vatten. Senast sju dagar efter inspektionen skall de skicka en fullständig inspektionsrapport.

3. Gemenskapsinspektörerna skall senast sju dagar efter inspektionen skicka en kopia av den fullständiga inspektionsrapporten till flaggmedlemsstaten för det inspekterade fartyget.

4. Dessa dagliga rapporter och inspektionsrapporter skall på begäran skickas till kommissionen eller det organ kommissionen utsett för det syftet.

Artikel 10

Uppföljning av rapporterna

1. Medlemsstaterna skall beakta de rapporter från gemenskapsinspektörerna som skickats in i enlighet med artikel 9.2 och vidta åtgärder mot bakgrund av rapporterna på samma sätt som om rapporterna vore från deras egna inspektörer.

2. För att underlätta rättsliga eller administrativa processer skall gemenskapsinspektörens ursprungsmedlemsstat samarbeta med den medlemsstat som vidtar åtgärder mot bakgrund av en rapport från en gemenskapsinspektör.

3. På begäran skall en gemenskapsinspektör bistå vid och avlägga vittnesmål vid överträdelseförfaranden från en medlemsstats sida.

KAPITEL III

TILLGÅNG TILL INFORMATION

Artikel 11

Tillgång till information

1. Inom ramen för de inspektioner som utförts enligt artikel 28.3–4 i förordning (EG) nr 2371/2002, skall medlemsstaternas inspektörer och gemenskapsinspektörerna utan dröjsmål få tillgång till all information och alla dokument, framförallt till övervakningsuppgifter, inklusive uppgifter från det satellitbaserade övervakningssystemet, som behövs för att de skall kunna utföra sina uppgifter. Detta skall ske i samma utsträckning och på samma villkor som för inspektörerna från den medlemsstat där inspektionen sker.

2. Denna tillgång till information skall begränsas till inspektionens syfte, tidsperiod och geografiska område.

3. De uppgifter som tas emot inom ramen för denna artikel skall behandlas konfidentiellt och får bara användas för de syften de tillhandahålls för.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 12

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Joe BORG

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(2) EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 768/2005 (EUT L 128, 21.5.2005, s. 1).

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/18

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1043/2006

av den 7 juli 2006

om fastställande av den faktiska olivoljeproduktionen och enhetsbeloppet för produktionsstöd för regleringsåret 2004/05

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

med beaktande av rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (1), särskilt artikel 5,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för producenter av olivolja (2) särskilt artikel 17a.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 5 i förordning nr 136/66/EEG skall enhetsbeloppet för produktionsstödet justeras i en medlemsstat om den faktiska produktionen överskrider den garanterade nationella kvantiteten enligt punkt 3 i samma artikel. Vid bedömningen av överskridandet bör det beträffande Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal tas hänsyn till den beräknade produktionen av bordsoliver, uttryckt i olivoljeekvivalenter, som fastställs på grundval av de bearbetningskoefficienter som för Grekland anges i kommissionens beslut 2001/649/EG (3), för Spanien i kommissionens beslut 2001/650/EG (4), för Frankrike i kommissionens beslut 2001/648/EG (5), för Italien i kommissionens beslut 2001/658/EG (6), och för Portugal i kommissionens beslut 2001/670/EG (7).

(2)

I artikel 17a.1 i förordning (EEG) nr 2261/84 föreskrivs att det skall fastställas hur stor produktionen beräknas bli under det aktuella regleringsåret så att det enhetsbelopp för produktionsstöd för olivolja som får betalas ut i förskott kan fastställas. Beloppet bör fastställas till en sådan nivå att varje risk för felaktig utbetalning till olivoljeproducenter undviks. Beloppet gäller också för produktionen av bordsoliver uttryckt i olivoljeekvivalenter. I kommissionens förordning (EG) nr 1709/2005 (8) fastställs den beräknade produktionen och det enhetsbelopp för produktionsstöd som får betalas ut i förskott för regleringsåret 2004/05.

(3)

För att den faktiska produktionen för vilken rätt till stöd har erkänts skall kunna fastställas, skall de berörda medlemsstaterna senast den 15 maj efter varje regleringsår meddela kommissionen den kvantitet som är stödberättigande i respektive medlemsstat, enligt bestämmelserna i artikel 14.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2366/98 (9). Av dessa uppgifter framgår att den kvantitet som är stödberättigande för regleringsåret 2004/05 uppgår till 484 598 ton i Grekland, 1 107 906 ton i Spanien, 3 107 ton i Frankrike, 951 528 ton i Italien, 45 296 ton i Portugal och 26 ton i Slovenien.

(4)

Rätten till stöd för dessa kvantiteter i medlemsstaterna förutsätter att de kontroller som avses i förordningarna (EEG) nr 2261/84 och (EG) nr 2366/98 har verkställts. Fastställandet av den faktiska produktionen enligt de uppgifter om stödberättigande kvantiteter som medlemsstaterna lämnar, skall dock inte påverka de slutsatser som kan dras vid kontrollen av dessa uppgifters riktighet i samband med granskningen och godkännandet av räkenskaperna.

(5)	Med hänsyn till den faktiska produktionen måste även det enhetsbelopp för produktionsstöd som avses i artikel 5.1 i förordning nr 136/66/EEG fastställas och betalas ut för den kvantitet av den faktiska produktionen som är stödberättigande.

(6)

För Sloveniens del följer det enhetsbelopp för produktionsstöd som fastställs i den här förordningen av tillämpningen under 2005 av den procentsats som avses i artikel 143a i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (10), i vilken det upprättas gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken, liksom vissa stödsystem för jordbrukare.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för olivolja och bordsoliver.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. För regleringsåret 2004/05 uppgår den faktiska produktion som ger rätt till stöd för olivolja enligt artikel 5 i förordning nr 136/66/EEG till

—	484 598 ton för Grekland,

—	1 107 906 ton för Spanien,

—	3 107 ton för Frankrike,

—	951 528 ton för Italien,

—	45 296 ton för Portugal,

—	26 ton för Slovenien.

2. För regleringsåret 2004/05 skall det enhetsbelopp för produktionsstöd som avses i artikel 5 i förordning nr 136/66/EEG och som betalas ut för den stödberättigande kvantiteten av den faktiska produktionen vara

—	130,27 euro/100 kg för Grekland,

—	90,53 euro/100 kg för Spanien,

—	132,25 euro/100 kg för Frankrike,

—	73,93 euro/100 kg för Italien,

—	132,25 euro/100 kg för Portugal,

—	39,68 euro/100 kg för Slovenien.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 172, 30.9.1966, s. 3025/66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 97). Rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37.

(2) EGT L 208, 3.8.1984, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1639/1998 (EGT L 210, 28.7.1998, s. 38).

(3) EGT L 229, 25.8.2001, s. 16. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/607/EG (EUT L 274, 24.8.2004, s. 13).

(4) EGT L 229, 25.8.2001, s. 20. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/607/EG.

(5) EGT L 229, 25.8.2001, s. 12. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/607/EG.

(6) EGT L 231, 29.8.2001, s. 16. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/607/EG.

(7) EGT L 235, 4.9.2001, s. 16. Beslutet senast ändrat genom beslut 2004/607/EG.

(8) EUT L 274, 20.10.2005, s. 11.

(9) EGT L 293, 31.10.1998, s. 50. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1795/2005 (EUT L 288, 29.10.2005, s. 40).

(10) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 319/2006 (EUT L 58, 28.2.2006, s. 32).

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/24

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2006/41/EG

av den 7 juli 2006

om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa klotianidin och petoxamid som verksamma ämnen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (1) särskilt artikel 6.1, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG mottog Belgien den 26 september 2001 en begäran från Sumitomo Chemical Takeda Agro Company Ltd. London om att det verksamma ämnet klotianidin skall tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Genom kommissionens beslut 2002/305/EG (2) bekräftades det att dokumentationen var fullständig och således i princip kunde anses uppfylla uppgiftskraven i bilagorna II och III till direktiv 91/414/EEG.

(2)

I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG mottog Tyskland en begäran den 16 oktober 2000 från Stähler Agrochemie GmbH & Co. KG (numera Stähler International GmbH & Co. KG) (på uppdrag av Taskforce Stähler Agrochemie GmbH & Co. KG, Tokuyama Europe GmbH and Tomen France SA) om att det aktiva ämnet petoxamid skall tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Genom kommissionens beslut 2001/626/EG (3) bekräftades det att dokumentationen var fullständig och således i princip kunde anses uppfylla uppgiftskraven i bilagorna II och III till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Dessa verksamma ämnens effekter på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med artikel 6.2 och 6.4 i direktiv 91/414/EEG för de användningsområden som har föreslagits i företagens ansökningar. De utnämnda rapporterande medlemsstaterna överlämnade utkasten till bedömningsrapporter om dessa ämnen till kommissionen den 4 juni 2003 (klotianidin) och den 27 augusti 2002 (petoxamid).

(4)	Utkasten till bedömningsrapporter har granskats av medlemsstaterna och kommissionen i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. Resultatet av denna granskning presenterades den 27 januari 2006 i form av kommissionens granskningsrapport om klotianidin och petoxamid.

(5)	Granskningen av klotianidin och petoxamid visade inte på några olösta frågor eller problem som skulle ha krävt samråd med vetenskapliga kommittén för växter eller med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som har tagit över kommitténs roll.

(6)

De olika undersökningar som gjorts har visat att de växtskyddsmedel som innehåller dessa verksamma ämnen i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b och artikel 5.3 i direktiv 91/414/EEG, särskilt vad gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapporter. Klotianidin och petoxamid bör därför införas i bilaga I till det direktivet, så att de växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen kan godkännas i alla medlemsstater i enlighet med det nämnda direktivet.

(7)

Utan att det påverkar de förpliktelser som enligt direktiv 91/414/EEG följer av att ett verksamt ämne införs i bilaga I, bör medlemsstaterna ges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att granska befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller klotianidin eller petoxamid för att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt de i artikel 13 och de relevanta kraven i bilaga I, är uppfyllda. Medlemsstaterna bör omvandla befintliga provisoriska godkännanden till fullständiga godkännanden, ändra dem eller återkalla dem i enlighet med bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Trots ovanstående tidsfrist bör en längre period avsättas för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i enlighet med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(8)	Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras.

(9)	Åtgärderna i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till direktiv 91/414/EEG skall ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall anta och senast den 31 januari 2007 offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 februari 2007.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat skall själv utfärda närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av det här direktivet.

Artikel 3

1. Om så krävs skall medlemsstaterna i enlighet med direktiv 91/414/EEG ändra eller återkalla befintliga godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller klotianidin eller petoxamid som verksamt ämne senast den 31 januari 2007. Senast detta datum skall medlemsstaterna särskilt kontrollera att de villkor i bilaga I till direktiv 91/414/EEG som rör klotianidin och petoxamid har uppfyllts, dock inte villkoren i del B om dessa verksamma ämnen, samt att innehavaren av godkännandet innehar eller har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet i enlighet med villkoren i artikel 13 i samma direktiv.

2. Oavsett vad som sägs i punkt 1 skall medlemsstaterna för varje godkänt växtskyddsmedel som innehåller klotianidin eller petoxamid antingen som enda verksamma ämne eller som ett av flera verksamma ämnen, som alla senast den 31 juli 2006 förtecknats i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, ta upp medlet till ny prövning i överensstämmelse med de enhetliga principer som föreskrivs i bilaga VI till direktiv 91/414/EEG, på grundval av dokumentation som uppfyller kraven i bilaga III till det direktivet och med hänsyn till del B i den post som rör klotianidin eller petoxamid i bilaga I i samma direktiv. På grundval av den utvärderingen skall de fastställa om produkten uppfyller villkoren i artikel 4.1 b–e i direktiv 91/414/EEG.

Efter detta fastställande skall medlemsstaterna,

a)	om en produkt innehåller klotianidin eller petoxamid som enda verksamma ämne, om nödvändigt ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 januari 2008, eller

om en produkt innehåller klotianidin eller petoxamid som ett av flera verksamma ämnen, om nödvändigt ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 januari 2008 eller vid ett datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv genom vilket/vilka det berörda ämnet/de berörda ämnena infördes i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är senast.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft den 1 augusti 2006.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 7 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 230, 19.8.1991, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/45/EG (EUT L 130, 18.5.2006, s. 27).

(2) EGT L 104, 20.4.2002, s. 42.

(3) EGT L 217, 11.8.2001, s. 14.

BILAGA

I bilaga I till direktiv 91/414/EEG skall följande läggas till i slutet av tabellen:

Nummer

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt IUPAC

Renhetsgrad (1)

Ikraftträdande

Införande till och med

Särskilda bestämmelser

”123

Klotianidin

CAS-nr 210880-92-5

CIPAC-nr 738

(E)-1-(2-kloro-1,3-tiazol-5-ylmetyl)-3-metyl-2-nitroguanidin

≥ 960 g/kg

1 augusti 2006

31 juli 2016

DEL A

Får endast godkännas för användning som insekticid.

DEL B

Vid genomförandet av de enhetliga principerna i bilaga VI skall hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om klotianidin, särskilt tillläggen I och II till denna, i den form den slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 27 januari 2006.

Vid denna allmänna bedömning skall medlemsstaterna

—	särskilt se till att skydda grundvattnet när det verksamma ämnet används i områden med känsliga jordmåns- eller klimatförhållanden,

—	särskilt uppmärksamma risken för fröätande fåglar och däggdjur när ämnet används som utsädesbetning.

Villkoren för användning skall vid behov inbegripa riskreducerande åtgärder.

124

Petoxamid

CAS-nr 106700-29-2

CIPAC-nr 655

2-kloro-N-(2-etoxyetyl)-N-(2-methyl-1-fenylprop-1-enyl)acetamid

≥ 940 g/kg

1 augusti 2006

31 juli 2016

DEL A

Får endast godkännas för användning som herbicid.

DEL B

Vid genomförandet av de enhetliga principerna i bilaga VI skall hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om petoxamid, särskilt tillläggen I och II till denna, i den form som den slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 27 januari 2006.

Vid denna allmänna bedömning skall medlemsstaterna

—	särskilt se till att skydda grundvattnet när det verksamma ämnet används i områden med känsliga jordmåns- eller klimatförhållanden.

—	särskilt ge akt på skyddet av vattenmiljön, särskilt högre vattenväxter.

Villkoren för användning skall vid behov inbegripa riskreducerande åtgärder.

Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 13.5 underrätta kommissionen om specifikationen av det tekniska material som framställts handelsmässigt.

(1) Närmare upplysningar om de aktiva ämnenas identitet och specifikationer lämnas i granskningsrapporten.”

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/28

RÅDETS BESLUT

av den 29 maj 2006

om avslutande av samrådsförfarandet med Islamiska republiken Mauretanien i enlighet med artikel 96 i det ändrade Cotonouavtalet

(2006/470/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av AVS–EG-partnerskapsavtalet, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (1) (nedan kallat ”AVS–EG-avtalet”), ändrat genom avtalet som undertecknats i Luxemburg den 25 juni 2005 (2), särskilt artikel 96,

med beaktande av det interna avtalet angående åtgärder och förfaranden för genomförande av AVS–EG-avtalet (3), särskilt artikel 3,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Grundsatserna i artikel 9 i AVS–EG-avtalet har kränkts.

(2)

I enlighet med artikel 96 i AVS–EG-avtalet inleddes samråd den 30 november 2005 med AVS-länderna och Islamiska republiken Mauretanien, vid vilket de mauretanska myndigheterna gjorde särskilda åtaganden i syfte att avhjälpa de problem som påpekats av Europeiska unionen och genomföra dessa åtaganden inom ramen för en fördjupad dialog på 120 dagar.

(3)	Efter utgången av denna period visade det sig att vissa av dessa åtaganden har lett till konkreta initiativ och att vissa andra har fullgjorts. Flera viktiga åtgärder som rör grundsatserna i AVS–EG-avtalet har emellertid ännu inte genomförts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det samråd som inletts med Islamiska republiken Mauretanien i enlighet med artikel 96 i AVS–EG-avtalet skall avslutas.

Artikel 2

De åtgärder som anges i den bifogade skrivelsen skall antas som lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 96.2 c i AVS–EG-avtalet.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Detta beslut skall upphöra att gälla den 29 november 2007. Det skall ses över regelbundet, åtminstone var sjätte månad.

Artikel 4

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2006.

På rådets vägnar

M. BARTENSTEIN

Ordförande

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.

(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 376.

BILAGA

Herr premiärminister!

Europeiska unionen (EU) fäster stor vikt vid bestämmelserna i artikel 9 i det ändrade Cotonouavtalet. Respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten, vilka ligger till grund för AVS–EG-partnerskapet, utgör grundsatser i det avtalet och därigenom grunden för våra förbindelser.

Den europeiska parten påminde därför i sina uttalanden av den 3 augusti 2005 med anledning av statskuppen i Mauretanien om att den fördömer alla försök att ta makten med våld. Den uppmanade vidare till respekt för demokratin och författningen.

Med tillämpning av artikel 96 i det ändrade Cotonouavtalet och med beaktande av att den statskupp som ägde rum den 3 augusti 2005 innebär en kränkning av vissa grundsatser som beskrivs i denna artikel inbjöd Europeiska unionen Mauretanien till samråd i syfte att, i enlighet med avtalet, grundligt undersöka situationen och vid behov avhjälpa den.

Samrådet inleddes i Bryssel den 30 november 2005. Den mauretanska parten fick då tillfälle att på grundval av ett samförståndsavtal av den 24 november 2005 visa hur situationen i landet hade utvecklats sedan statskuppen den 3 augusti och lägga fram myndigheternas program för övergångsperioden.

EU noterade med tillfredsställelse att den mauretanska parten hade bekräftat vissa åtaganden som tidigare ingåtts och redan hade kunnat lägga fram konstruktiva förslag för att förverkliga dem.

Närmare bestämt ingick den mauretanska parten under mötet 23 särskilda åtaganden som återges i bilagan, i fråga om respekt för de demokratiska principerna, de grundläggande rättigheterna och friheterna, rättsstaten och ett gott styre. Den åtog sig också att före mitten av januari 2006 lägga fram en rapport för den europeiska parten om genomförandet av dessa åtaganden och att därefter en gång i kvartalet lämna in en rapport om hur situationen utvecklas.

På grundval av de rapporter som lades fram i mitten av januari och i mitten av april kunde den europeiska parten bekräfta att det gjorts betydande framsteg. Utöver de framsteg som noterades när samrådet inleddes har man kunnat konstatera en viss utveckling, framför allt när det gäller följande:

—	Det har fastställts förfaranden för en administrativ folkräkning som syftar till upprättandet av en tillförlitlig och överskådlig röstlängd samt inledande av folkräkningen.

—	Ministerrådet har antagit ett lagförslag som motsvarar de ändringar i författningen som skall bli föremål för folkomröstning den 25 juni 2006.

—	Det har utsetts nya regionala guvernörer (walis) och prefekter (hakems) och sänts ut en skrivelse där det fastställs att den centrala och territoriella förvaltningen kommer att vara neutral i förhållande till de nya regionala och lokala myndigheterna så snart som dessa blir verksamma.

—	Den 26 januari 2006 antogs en förordning om ändring av kommunlagen och införande av principen om oberoende kandidaturer.

—	Det har inletts ett samråd med de politiska partierna om de bestämmelser som skall antas om ändring av omröstningssystemen, bland annat när det gäller kvinnors valbarhet och införandet av en enhetlig röstsedel.

—	Det har upprättats program för upplysning och utbildning av medborgarna och lanserats kampanjer för dessa program med deltagande av förvaltningarna, den oberoende nationella valkommissionen, de politiska partierna, det civila samhällets organisationer samt pressen.

—	Det har inrättats en arbetsgrupp vid justitieministeriet som skall undersöka om de lagar som rör de demokratiska rättigheterna och friheterna är förenliga med författningen samt lägga fram nödvändiga ändringsförslag.

—	Det har genom dekret fastställts och inrättats en nationell rådgivande kommission som har till uppgift att reformera pressen och den audiovisuella sektorn och denna har lämnat en preliminär rapport till premiärministern.

—	Ett förslag till förordning om inrättandet av en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna har överlämnats till regeringen.

—

Justitieministern och inrikesministern har sänt skrivelser till samtliga åklagarmyndigheter och territoriella myndigheter med en uppmaning om att spåra upp, undersöka och genast rättsligt pröva samtliga fall som kan inbegripa direkt eller indirekt utnyttjande av personer, och ett seminarium har anordnats för att kartlägga vilka åtgärder som skulle kunna få alla efterverkningar av slaveriet att försvinna.

—	Ministerrådet har antagit förslag till förordningar om godkännande av landets anslutning till Förenta nationernas konvention mot korruption och landets ratificering av den afrikanska konventionen om korruptionsbekämpning.

—	Det har inrättats en nationell kommitté för initiativet EITI (Extractive Industries Transparency Initiative), och en förordning om inrättande av en nationell fond för inkomster som härrör från kolväten samt om förvaltning av dessa inkomster har godkänts.

Övergångsmyndigheternas initiativ kommer tveklöst att bidra till att stärka de demokratiska principerna, de grundläggande rättigheterna och friheterna och rättsstaten samt ett gott styre i Ert land. De flesta av de åtaganden som ingicks när samrådet inleddes kommer emellertid att fullgöras under en längre tidsperiod och måste därför följas över tiden.

EU förväntar sig i detta sammanhang särskilt att det vidtas konkreta åtgärder på följande områden:

—	Förberedelse och genomförande av fria och öppna val på grundval av tillförlitliga och fullständiga röstlängder och på grundval av en korrekt valförrättning och korrekt upprättade valkretsar som fastställts i samråd med de politiska partierna.

—	Respekt för mångfalden på det audiovisuella området, särskilt upprättande av fria radiostationer på landsbygden och översyn av presslagstiftningen.

—	Främjande av de mänskliga rättigheterna, särskilt fortsatt arbete med att upprätta en oberoende nationell kommission för de mänskliga rättigheterna samt åtgärder för att flyktingar lättare skall kunna återvända och återfå sina rättigheter.

—	Tillämpning av lagstiftningen om förbud av slavhandel och lämplig behandling av samtliga problem som härrör från slavhandeln.

—	Reform av rättsväsendet.

—	Fortsatt förbättring av styrelseformerna, bland annat offentliggörande av den senaste statistiken på ekonomi- och budgetområdet.

—	Faktiskt genomförande av initiativet EITI inom gruvsektorn och sektorn för utvinning av kolväten samt tillämpning av samma principer för ett gott styrelseskick inom övriga sektorer som rör förvaltning av naturresurser, framför allt fiske.

EU hade i den partnerskapsanda som ligger till grund för Cotonouavtalet förklarat sig redo att stödja genomförandet av den mauretanska partens åtaganden. Efter samrådet har man, med beaktande av de hittills genomförda åtagandena och med hänsyn till de åtgärder som fortfarande återstår att genomföra, beslutat att vidta följande lämpliga åtgärder enligt artikel 96.2 c i det ändrade Cotonouavtalet:

—	Samarbetet inom nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och tidigare europeiska utvecklingsfonder kommer att fortsätta så länge som de särskilda villkoren i de nuvarande finansieringsöverenskommelserna respekteras.

—	Utarbetandet och genomförandet av projekt med institutionellt stöd till övergångsprocessen, som det fattades beslut om när samrådet inleddes, kommer att fortsätta.

—	Även utarbetandet och genomförandet av de åtgärder som planeras inom nionde Europeiska utvecklingsfonden och tidigare europeiska utvecklingsfonder på andra områden för gemenskapssamarbetet kommer att fortsätta.

—

Programplaneringen för tionde Europeiska utvecklingsfonden kommer att inledas enligt de tidsplaner som antagits av behöriga avdelningar inom kommissionen. Förutsättningen för slutförandet av de olika etapperna i programplaneringsprocessen är att folkomröstningen om författningen och valen genomförs under goda förhållanden och inom de tidsfrister som fastställts av övergångsmyndigheterna.

—

Tionde Europeiska utvecklingsfondens landstrategidokument för Mauretanien kan inte undertecknas förrän landet har återgått till ett författningsenligt styre till följd av fria och öppna val till den lagstiftande församlingen och presidentval och förrän de nya demokratiskt valda organen har inrättats.

Det bör regelbundet göras översyner under medverkan av företrädare för EU:s ordförandeskap och Europeiska kommissionen, varav den första inom sex månader.

EU kommer att fortsätta att noggrant följa situationen i Mauretanien. Er regering uppmanas att inleda en förstärkt politisk dialog inom ramen för artikel 8 i Cotonouavtalet under en uppföljningsperiod på 18 månader i syfte att återupprätta demokratin och rättsstaten, särskilt genom fria och öppna lokalval, val till den lagstiftande församlingen, val till senaten och presidentval samt i syfte att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Om genomförandet av de mauretanska myndigheternas åtaganden skulle gå snabbare, eller om det tvärtom skulle avbrytas, förbehåller sig EU rätten att ändra de lämpliga åtgärderna.

Högaktningsfullt

Utfärdat i Bryssel den

På kommissionens vägnar

På rådets vägnar

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/33

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 4 juli 2006

om fastställande för 2006 av en definitiv fördelning mellan medlemsstaterna av medel från Gemenskapens tobaksfond som skall beviljas för de åtgärder som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning (EG) nr 2182/2002

[delgivet med nr K(2006) 3030]

(Endast de franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska texterna är giltiga)

(2006/472/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (1), särskilt artikel 14a, och

av följande skäl:

(1)

I artiklarna 13 och 14 i kommissionens förordning (EG) nr 2182/2002 av den 6 december 2002 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2075/92 beträffande Gemenskapens tobaksfond (2) föreskrivs åtgärder för att främja omställningen av tobaksproduktionen. Dessa åtgärder skall finansieras av Gemenskapens tobaksfond som inrättades genom artikel 13 i förordning (EEG) nr 2075/92.

(2)

Det totala belopp som finns anslaget för Gemenskapens tobaksfond för 2006 uppgår till 29,2 miljoner euro, en aning avvikande från det tidigarenämnda beloppet, varav hälften bör gå till att finansiera särskilda åtgärder för att hjälpa tobaksodlarna att ställa om till andra grödor eller till annan ekonomisk verksamhet som skapar arbetstillfällen eller för att finansiera studier på området.

(3)	I enlighet med artikel 17.4 i förordning (EG) nr 2182/2002 bör de medel som är tillgängliga för 2006 alltså före den 30 juni 2006 fördelas mellan de berörda medlemsstaterna på grundval av de preliminära finansieringsplaner som medlemsstaterna överlämnat för åtgärder som omfattas av stödansökningar.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för tobak.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den definitiva fördelningen mellan medlemsstaterna för 2006 av medel från Gemenskapens tobaksfond som skall beviljas för de åtgärder som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning (EG) nr 2182/2002 fastställs i bilagan.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Österrike och Republiken Portugal.

Utfärdat i Bryssel den 4 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 215, 30.7.1992, s. 70. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1679/2005 (EUT L 271, 15.10.2005, s. 1).

(2) EGT L 331, 7.12.2002, s. 16. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1881/2005 (EUT L 301, 18.11.2005, s. 3).

BILAGA

Definitiv fördelning mellan medlemsstaterna för 2006 av medel från Gemenskapens tobaksfond som skall beviljas för de åtgärder som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning (EG) nr 2182/2002

(euro)
	Definitiv fördelning
Grund	100 % på grundval av den nationella garantitröskeln
Medlemsstat	Värde
Belgien	62 350
Tyskland	499 597
Grekland	5 255 417
Spanien	1 853 806
Frankrike	1 127 090
Italien	5 542 586
Österrike	0
Portugal	259 154
Totalt	14 600 000

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/35

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 5 juli 2006

om erkännande av vissa tredjeländer och vissa regioner i tredjeländer som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus), Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus)

[delgivet med nr K(2006) 3024]

(2006/473/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1), särskilt bilaga IV del A avsnitt I punkterna 16.2, 16.3 och 16.4, och

av följande skäl:

(1)

För att frukter av Citrus L., Fortunella Swingle, Poncirus Raf. och hybrider av dessa i överensstämmelse med direktiv 2000/29/EG skall få föras in från tredjeländer till gemenskapen eller transporteras inom gemenskapen, erkänns vissa tredjeländer och vissa områden i tredjeländer genom kommissionens beslut 98/83/EG av den 8 januari 1998 om erkännande av vissa tredje länder och vissa regioner i tredje länder som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus), Cercospora angolensis Carv. & Mendes eller Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus) (2) som fria från dessa skadegörare.

(2)	Beslut 98/83/EG har ändrats flera gånger sedan det antogs. Av tydlighetsskäl och effektivitetsskäl bör beslut 98/83/EG därför upphävas och ersättas.

(3)	Nya Zeeland har lämnat officiella uppgifter som visar att landets territorium är fritt från Xanthomonas campestris och Guignardia citricarpa. Nya Zeeland bör därför erkännas som fritt från dessa skadegörare.

(4)	Sydafrika har lämnat officiella uppgifter som visar att de administrativa distrikten Hartswater och Warrenton i Norra Kapprovinsen är fria från Guignardia citricarpa. Dessa distrikt i Sydafrika bör därför erkännas som fria från denna skadegörare.

(5)	Australien har lämnat uppgifter som visar att Queensland inte längre är fritt från Xanthomonas campestris. Queensland bör därför inte längre erkännas som fritt från denna skadegörare.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Vid tillämpningen av punkt 16.2 i del A avsnitt I i bilaga IV skall följande tredjeländer erkännas som fria från alla stammar av Xanthomonas campestris som är patogena på Citrus:

a)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Europa samt Algeriet, Egypten, Israel, Libyen, Marocko, Tunisien och Turkiet.

b)	Afrika: Gambia, Ghana, Guinea, Kenya, Sudan, Swaziland, Sydafrika och Zimbabwe.

c)	Central- och Sydamerika och Karibien: Bahamas, Belize, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Honduras, Jamaica, Kuba, Mexiko, Nicaragua, Peru, Saint Lucia, Surinam och Venezuela.

d)	Oceanien: Nya Zeeland.

2. Vid tillämpningen av punkt 16.2 i del A avsnitt I i bilaga IV skall följande områden erkännas som fria från alla stammar av Xanthomonas campestris som är patogena på Citrus:

a)	Australien: delstaterna New South Wales, South Australia och Victoria.

b)	Brasilien utom delstaterna Rio Grande do Sul, Santa Catarina, Paraná, São Paulo, Minas Gerais och Mato Grosso do Sul.

c)	Förenta staterna: Amerikanska Jungfruöarna, Amerikanska Samoa, Arizona, Guam, Hawaii, Kalifornien, Louisiana, Nordmarianerna, Puerto Rico och Texas.

d)	Uruguay utom departementen Paysandu (norr om floden Chapicuy), Rivera och Salto.

Artikel 2

Vid tillämpningen av punkt 16.3 i del A avsnitt I i bilaga IV skall följande tredjeländer erkännas som fria från Cercospora angolensis Carv. et Mendes:

a)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Asien utom Jemen, Europa, Karibien, Nord-, Central- och Sydamerika och Oceanien.

b)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Afrika, utom Angola, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Gabon, Guinea, Kamerun, Kenya, Moçambique, Nigeria, Uganda, Zambia och Zimbabwe.

Artikel 3

1. Vid tillämpningen av punkt 16.4 i del A avsnitt I i bilaga IV skall följande tredjeländer erkännas som fria från alla stammar av Guignardia citricarpa Kiely som är patogena på Citrus:

a)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Europa, Karibien samt Nord-, Central- och Sydamerika utom Argentina och Brasilien.

b)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Asien, utom Bhutan, Filippinerna, Indonesien, Kina och Taiwan.

c)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Afrika, utom Kenya, Moçambique, Swaziland, Sydafrika, Zambia och Zimbabwe.

d)	Alla citrusfruktproducerande tredjeländer i Oceanien, utom Australien och Vanuatu.

2. Vid tillämpningen av punkt 16.4 i del A avsnitt I i bilaga IV skall följande områden erkännas som fria från alla stammar av Guignardia citricarpa Kiely som är patogena på Citrus:

a)	Sydafrika: Västra Kapprovinsen, Norra Kapprovinsen: de administrativa distrikten (magisterial districts) Hartswater och Warrenton.

b)	Australien: Northern Territory, South Australia och Western Australia.

c)	Kina: hela Kina utom Guangdong, Fujian, Sichuan, Yunnan och Zhejiang.

d)	Brasilien: hela Brasilien utom delstaterna Rio de Janeiro, Rio Grande do Sul och São Paulo.

Artikel 4

Beslut 98/83/EG skall upphöra att gälla.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 5 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/35/EG (EUT L 88, 25.3.2006, s. 9).

(2) EGT L 15, 21.1.1998, s. 41. Beslutet senast ändrat genom beslut 2003/129/EG (EUT L 51, 26.2.2003, s. 21).

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/37

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 6 juli 2006

om åtgärder för att förhindra spridning av högpatogen aviär influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 till fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum i medlemsstaterna samt om upphävande av beslut 2005/744/EG

[delgivet med nr K(2006) 3054]

(Text av betydelse för EES)

(2006/474/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (1), särskilt artikel 10.4,

med beaktande av rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (2), särskilt artiklarna 56.3, 57.2, 63.3 och 66.2, och

av följande skäl:

(1)	Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fjäderfä och fåglar, som orsakar dödlighet och störningar som snabbt kan anta epizootiska proportioner, vilket i sin tur kan utgöra ett allvarligt hot mot djur- och folkhälsan och starkt minska lönsamheten inom fjäderfäuppfödningen.

(2)

Genom kommissionens beslut 2005/744/EG av den 21 oktober 2005 om krav för att förebygga högpatogen aviär influensa orsakad av aviärt influensavirus A av subtyp H5N1 hos mottagliga fåglar som hålls i djurparker i medlemsstaterna (3) antogs vissa krav när det gäller biosäkerhet och vaccinering av djurparksfåglar mot bakgrund av riskerna med högpatogent aviärt influensavirus A av subtyp H5N1. I det beslutet föreskrivs också att medlemsstaterna skall lämna in sina vaccinationsprogram för fåglar som hålls i djurparker till kommissionen.

(3)

I direktiv 2005/94/EG fastställs regler för införande av förebyggande vaccinering mot aviär influensa av bland annat fåglar i fångenskap, t.ex. fåglar som hålls i djurparker, och där föreskrivs att kommissionen skall fastställa närmare bestämmelser för detta. I det direktivet föreskrivs också att medlemsstaterna skall lämna in sina planer för förebyggande vaccinering av fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap till kommissionen för godkännande.

(4)	I rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker (4), ges en definition av de djurparker som omfattas av det direktivet. Den definitionen bör beaktas i detta beslut.

(5)

I rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (5) fastställs regler för handel med djur mellan godkända organ, institut eller centrum.

(6)

Fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum kan, eftersom de är instängda, normalt sett inte komma i kontakt med fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap, och de utgör därför ingen smittorisk för fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap. Med tanke på djurparksfåglarnas värde kan därför förebyggande vaccinering av sådana fåglar vara en lämplig extra skyddsåtgärd. Det är därför lämpligt att på gemenskapsnivå fastställa närmare bestämmelser om förebyggande vaccinering av fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum som medlemsstaterna skall följa, om de anser att det är lämpligt att vaccinera sådana fåglar.

(7)

För att skydda den vilda faunan och bevara den biologiska mångfalden är det också lämpligt att på gemenskapsnivå fastställa närmare bestämmelser om biosäkerhetsåtgärder för att förebygga högpatogen aviär influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 hos fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum i medlemsstaterna.

(8)	De vaccinationsplaner som har lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med beslut 2005/744/EG och direktiv 2005/94/EG bör godkännas.

(9)	För tydlighetens skull bör beslut 2005/744/EG upphävas och ersättas med detta beslut.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I detta beslut fastställs närmare bestämmelser

a)	som skall tillämpas för att förhindra spridning av aviär influensa orsakad av högpatogent influensavirus A av subtyp H5N1 (nedan kallat ”HPAI H5N1”) från viltlevande fåglar till fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum,

b)	för vaccinering av fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum.

2. Genom detta beslut godkänns vissa vaccinationsprogram för fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum som lämnats in till kommissionen i enlighet med artikel 5.1 i beslut 2005/744/EG samt planerna för förebyggande vaccinering enligt artikel 56.2 i direktiv 2005/94/EG.

Artikel 2

I detta beslut skall de definitioner som fastställs i direktiv 2005/94/EG gälla.

Dessutom skall definitionen av djurparker i artikel 2 i direktiv 1999/22/EG och definitionen av godkända organ, institut och centrum i artikel 2.1 c i direktiv 92/65/EEG gälla.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga och genomförbara åtgärder för att minska risken för överföring av HPAI H5N1 från viltlevande fåglar till fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum, med beaktande av de kriterier och riskfaktorer som anges i bilaga I.

Beroende på den specifika epidemiologiska situationen skall dessa åtgärder särskilt inriktas på att förhindra direkt och indirekt kontrakt mellan viltlevande fåglar, särskilt sjöfåglar, och fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum.

Artikel 4

De planer för förebyggande vaccinering mot HPAI H5N1 som lämnats in i enlighet med artikel 56.2 i direktiv 2005/94/EG skall, mot bakgrund av en riskbedömning, inriktas på fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum.

De planer för förebyggande vaccinering mot HPAI H5N1 som medlemsstaterna lämnar in i enlighet med artikel 56.2 i direktiv 2005/94/EG och som är inriktade på fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum, skall

a)	upprättas i enlighet med kraven i bilaga II till detta beslut och

b)	utöver den information som föreskrivs i artikel 56.2 i direktiv 2005/94/EG dessutom ange exakt adress och belägenhet för de djurparker och godkända organ, institut och centrum där den förebyggande vaccineringen skall genomföras.

Artikel 5

1. De planer för förebyggande vaccinering som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 56.2 i direktiv 2005/94/EG och som finns förtecknade i bilaga III till detta beslut skall godkännas.

2. De vaccinationsprogram för fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med beslut 2005/744/EG och som finns förtecknade i bilaga III till detta beslut skall anses vara godkända i den mening som avses i punkt 1 i denna artikel.

3. Kommissionen skall offentliggöra de planer för förebyggande vaccinering av fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum som förtecknas i bilaga III.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall omedelbart vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta beslut. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 7

Beslut 2005/744/EG skall upphöra att gälla.

Artikel 8

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 6 juli 2006.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG (EGT L 315, 19.11.2002, s. 14).

(2) EUT L 10, 14.1.2006, s. 16.

(3) EUT L 279, 22.10.2005, s. 75.

(4) EGT L 94, 9.4.1999, s. 24.

(5) EGT L 268, 14.9.1992, s. 52. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/68/EG (EUT L 226, 25.6.2004, s. 128).

BILAGA I

Kriterier och riskfaktorer som skall beaktas vid tillämpningen av åtgärderna I artikel 3 vid enskilda djurparker eller godkända organ, institut eller centrum

1.	Djurparkens eller det godkända organets, institutets eller centrumets belägenhet längs med flyttfåglars sträckled, särskilt om fåglarna kommer från Afrika, centrala och östra Asien samt områdena kring Kaspiska havet och Svarta havet.

2.	Djurparkens eller det godkända organets, institutets eller centrumets avstånd till våtmarker, exempelvis dammar, kärr, sjöar eller floder där flyttande sjöfåglar kan samlas.

3.	Djurparkens eller det godkända organets, institutets eller centrumets belägenhet i områden med hög täthet av flyttfåglar, särskilt sjöfåglar.

BILAGA II

Krav för förebyggande vaccinering

1.	Omfattning av den vaccinering som skall genomföras	Endast fåglar som hålls i djurparker eller vid godkända organ, institut eller centrum skall vaccineras.
2.	Fågelarter som skall vaccineras	En förteckning över alla de fåglar som skall vaccineras skall utarbetas tillsammans med individuella identifikationer och bevaras i minst tio år från vaccinationsdatumet.
3.	Vaccinationskampanjens längd	Alla fåglar som skall vaccineras i en djurpark eller vid godkända organ, institut eller centrum skall vaccineras så fort som möjligt. Varje vaccinering i en djurpark skall i alla händelser vara avslutad så snart som möjligt inom en vecka.
4.	Särskilt förflyttningsförbud för vaccinerade fåglar och produkter av vaccinerade fåglar	Förflyttning av vaccinerade fåglar inom samma medlemsstat eller till andra medlemsstater mellan godkända organ, institut och centrum enligt definitionen i direktiv 92/65/EEG skall tillåtas, förutsatt att fåglarna kommer från djurparker eller godkända organ, institut eller centrum belägna i ett område där det inte finns några restriktioner av djurhälsoskäl på grund av HPAI. Följande text skall läggas till hälsointyget i del 3 i bilaga E till direktiv 92/65/EEG: ”fåglar i enlighet med beslut 2006/474/EG vaccinerade mot aviär influensa den … … … Vaccin … … … …” Om dessa villkor inte uppfylls får handel med eller förflyttning av vaccinerade fåglar endast ske mellan djurparker inom samma medlemsstat under officiell övervakning, eller till en annan medlemsstat om särskilt tillstånd ges av den medlemsstaten. Alla förflyttningar av vaccinerade fåglar mellan medlemsstater skall anmälas i Traces av den behöriga myndigheten i ursprungslandet till den behöriga myndigheten i destinationslandet. Produkter av sådana fåglar får inte komma in i livsmedelskedjan.
5.	Särskild identifikation och särskild registrering av vaccinerade fåglar	Vaccinerade fåglar skall kunna identifieras individuellt och det måste finnas tydliga uppgifter om dessa fåglars identitet. Fåglar som vaccineras skall vid vaccineringen om möjligt förses med en outplånlig identifikation som anger att de har vaccinerats.
6.	Genomförande av vaccinationskampanjen	Vaccineringen skall genomföras under övervakning av en officiell veterinär från de behöriga myndigheterna. Nödvändiga åtgärder skall ha vidtagits för att undvika eventuell spridning av viruset. Eventuella vaccinrester skall återlämnas till det ställe där vaccinet lämnades ut, tillsammans med en skriftlig uppgift om det antal fåglar som vaccinerats och det antal doser som använts. Om möjligt skall blodprov tas före och senast 30 dagar efter vaccineringen för ett serologiskt test för aviär influensa. Resultaten från testerna måste bevaras i minst tio år.
7.	Vaccin som skall användas	Det inaktiverade vaccin som skall användas måste ha lämplig sammansättning och vara effektivt mot den virustyp som är i omlopp. Det skall användas i enlighet med tillverkarens och/eller veterinärmyndigheternas instruktioner.
8.	Information till kommissionen om genomförande av denna vaccinationsplan	En utförlig rapport om genomförandet av vaccinationsplanen tillsammans med resultatet av genomförda tester skall lämnas till kommissionen och till medlemsstaterna genom ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

BILAGA III

Förteckning över godkända planer för förebyggande vaccinering av fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut och centrum i medlemsstaterna

Landskod	Medlemsstat	Datum då planen lämnats in
AT	Österrike	21 april 2006
BE	Belgien	10 februari 2006
CZ	Tjeckien	21 mars 2006
DE	Tyskland	31 mars 2006
DK	Danmark	20 februari 2006
EE	Estland	6 mars 2006
ES	Spanien	27 februari 2006
FR	Frankrike	20 februari 2006
HU	Ungern	1 mars 2006
IE	Irland	6 mars 2006
IT	Italien	6 mars 2006
LT	Litauen	6 mars 2006
LV	Lettland	28 februari 2006
NL	Nederländerna	16 november 2005
PT	Portugal	29 november 2005
SE	Sverige	28 februari 2006
UK	Förenade kungariket	4 april 2006

Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen

8.7.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 187/42

RÅDETS BESLUT 2006/475/GUSP

av den 12 juni 2006

om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 24,

med beaktande av rekommendationen från ordförandeskapet, och

av följande skäl:

(1)

Den 25 april 2006 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1671 (2006) där en temporär utplacering av en EU-styrka (EUFOR RD Congo) för att stödja Monuc under valprocessen i Demokratiska republiken Kongo bemyndigades. Förenta nationernas säkerhetsråd uppmanade vidare alla Förenta nationernas medlemsstater, i synnerhet staterna i Demokratiska republiken Kongos grannskap, att ge allt stöd som krävs för att underlätta en snabb utplacering av EUFOR RD Congo samt att särskilt garantera fri, obehindrad och snabb förflyttning till Demokratiska republiken Kongo av styrkans personal samt utrustning, livsmedel, förnödenheter och andra varor, inklusive fordon och reservdelar, som enbart skall användas i dess officiella kapacitet.

(2)	Den 27 april 2006 antog rådet gemensam åtgärd 2006/319/GUSP om Europeiska unionens militära insats till stöd för Förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc) under valprocessen (1) (Operation EUFOR RD Congo).

(3)	Efter en begäran av generalsekreteraren/den höge representanten av den 27 april 2006 meddelade Republiken Gabons regeringen i ett brev av den 18 maj 2006 sitt samtycke till utplaceringen av EU-ledda styrkor på Republiken Gabons territorium för denna operation.

(4)

Efter bemyndigande från rådet den 23 maj 2005 i enlighet med artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, förhandlade ordförandeskapet, som biträddes av generalsekreteraren/den höge representanten, fram ett avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon.

(5)	Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som skall ha rätt att underteckna avtalet med bindande verkan för Europeiska unionen.

Artikel 3

Beslutet får verkan samma dag som det antas.

Artikel 4

Beslutet skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2006.

På rådets vägnar

J. PRÖLL

Ordförande

(1) EUT L 116, 29.4.2006, s. 98.

ÖVERSÄTTNING

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad ”EU”,

å ena sidan, och

REPUBLIKEN GABON, nedan kallat ”värdlandet”,

å andra sidan,

tillsammans nedan kallade ”parterna”,

SOM BEAKTAR

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde och definitioner

1. Detta avtal skall tillämpas på de EU-ledda styrkorna och deras personal.

2. Detta avtal skall endast tillämpas inom värdlandets territorium.

3. I detta avtal avses med

a) EU-ledda styrkor (Eufor): EU:s militära högkvarter och nationella kontingenter som bidrar till operationen, deras utrustning och transportmedel,

b) operation: förberedelse, inrättande, genomförande och understödjande av det militära uppdraget enligt det mandat som följer av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution av den 25 april 2006,

c) EU-styrkans befälhavare: befälhavaren i stridsområdet eller i värdlandet,

d) EU:s militära högkvarter: militära högkvarter och delar av dessa i de förläggningar som är placerade under ledning av EU:s militära befälhavare som leder operationen militärt,

e) nationella kontingenter: enheter och trupper som tillhör Europeiska unionens medlemsstater och andra stater som deltar i operationen,

f) Eufors personal: civil och militär personal som tillhör Eufor samt personal som utplacerats för att förbereda operationen och personal på uppdrag av en sändande stat eller en EU-institution inom ramen för operationen som, om det inte föreskrivs något annat i detta avtal, vistas inom värdlandets territorium, med undantag av lokalt anställd personal och personal som anställts av internationella kommersiella entreprenörer,

g) lokalt anställd personal: personal som är medborgare i eller varaktigt bosatta i värdlandet,

h) anläggningar: alla fastigheter, förläggningar och all mark som krävs för Eufor och Eufors personal,

i) sändande stat: en stat som tillhandahåller en nationell kontingent för Eufor.

Artikel 2

Allmänna bestämmelser

1. Eufor och Eufors personal skall respektera värdlandets lagar och andra författningar och avhålla sig från alla åtgärder eller all verksamhet som strider mot operationens mål.

2. Eufor skall regelbundet informera värdlandets regering om hur många personer i Eufors personal som är stationerade inom värdlandets territorium.

Artikel 3

Identifiering

1. Eufors personal måste alltid bära pass eller militära identitetshandlingar.

2. Eufors fordon, luftfartyg, fartyg och andra transportmedel skall vara försedda med Eufors särskiljande identifikationsmärkning och/eller registreringsskyltar som skall anmälas till myndigheterna i det berörda värdlandet.

3. Eufor får använda Europeiska unionens flagga och förevisa markeringar som militära insignier, titlar och officiella symboler på sina anläggningar, fordon och andra transportmedel. Uniformer som används av Eufors personal skall vara märkta med ett särskiljande Eufor-emblem. Nationella flaggor eller insignier för de nationella kontingenter som ingår i operationen får förevisas på Eufors anläggningar, fordon och andra transportmedel och uniformer enligt beslut av EU-styrkans befälhavare.

Artikel 4

Gränspassage och förflyttning inom värdlandets territorium

1. Eufors personal skall resa in på värdlandets territorium endast efter uppvisande av de handlingar som föreskrivs i artikel 3.1 eller, om det är den första inresan, en enskild eller kollektiv reseorder som utfärdats av Eufor. Personalen skall följaktligen inte omfattas av pass- och viseringsbestämmelser, invandrings- och tullkontroller vid inresa på, utresa från eller inom värdlandets territorium.

2. Eufors personal skall vara befriad från värdlandets bestämmelser om registrering och kontroll av utlänningar, men skall inte förvärva någon rätt till varaktig bosättning eller hemvist inom värdlandets territorium.

3. Eufors tillgångar och transportmedel som införs på, transiteras genom eller förs ut från värdlandets territorium för operationens räkning skall vara befriade från att åtföljas av inventarieförteckningar eller andra tullhandlingar samt från alla kontroller.

4. Eufors personal får framföra motorfordon, fartyg och luftfartyg inom värdlandets territorium förutsatt att de innehar giltiga nationella, internationella eller militära körkort, skepparintyg eller pilotlicenser i förekommande fall.

5. För operationens genomförande skall värdlandet bevilja Eufor och Eufors personal fri rörlighet och frihet att resa inom dess territorium, inklusive territorialvatten och luftrum. Fri rörlighet inom värdlandets territorialvatten skall under alla förhållanden omfatta möjligheten att stoppa och ankra.

6. För operationens genomförande får Eufor inom värdlandets territorium, inklusive dess territorialvatten och luftrum, genomföra varje övning eller bruka vapen samt starta, landa eller ta ombord luftfartyg eller militära anordningar.

7. För operationens genomförande krävs det inte att Eufors ubåtar framförs i övervattensläge och för flagg inom värdlandets territorialvatten.

8. För operationens genomförande får Eufor använda allmänna vägar, broar, färjor, flygplatser och hamnar utan att betala tullar, avgifter och liknande pålagor. Eufor skall inte vara befriat från rimliga avgifter för begärda och mottagna tjänster.

Artikel 5

Privilegier och immunitet som värdlandet beviljar Eufor

1. Eufors anläggningar skall vara okränkbara. Företrädarna för värdlandet får inte bereda sig tillträde dit utan medgivande från EU-styrkans befälhavare.

2. Eufors anläggningar, inredning och andra tillgångar i dessa, liksom transportmedel, får inte bli föremål för husrannsakan, rekvisition, beslag eller exekutiva åtgärder.

3. Eufor, dess egendom och tillgångar skall överallt och för alla åtnjuta immunitet från varje form av rättsligt förfarande.

4. Eufors arkiv och handlingar skall alltid vara okränkbara, var de än finns.

5. Eufors officiella korrespondens skall vara okränkbar. Med uttrycket ”officiell korrespondens” förstås all korrespondens som äger samband med operationen och dess åligganden.

6. När det gäller varor som inköps och importeras, tjänster som tillhandahålls och anläggningar som används för operationens syfte skall Eufor vara befriad från alla statliga, regionala och kommunala skatter och liknande avgifter. Eufor skall inte vara befriat från skatter eller avgifter som utgör ersättning för lämnade tjänster.

7. Värdlandet skall meddela införseltillstånd för föremål till operationen och medge befrielse från andra tullar, avgifter och liknande pålagor än sådana som uttas för magasinering, transporter och andra lämnade tjänster.

Artikel 6

Privilegier och immunitet som värdlandet beviljar Eufors personal

1. Eufors personal får inte underkastas någon form av anhållande eller annat frihetsberövande.

2. Eufors personals handlingar, korrespondens och egendom skall åtnjuta okränkbarhet, utom när det är fråga om de exekutiva åtgärder som anges under punkt 6.

3. Eufors personal skall under alla förhållanden åtnjuta immunitet i värdlandet i vad avser utövandet av dess domsrätt i straffrättsligt hänseende.

Eufors personals immunitet i vad avser utövandet av värdlandets domsrätt i straffrättsligt hänseende får hävas av den sändande staten eller den berörda EU-institutionen allt efter omständigheterna. Ett sådant hävande måste alltid vara uttryckligt.

4. Eufors personal skall åtnjuta immunitet i vad avser utövandet av värdlandets domsrätt i tvistemål och administrativa mål när det gäller i tjänsten gjorda muntliga eller skriftliga uttalanden samt alla i tjänsten utförda handlingar. Om en civilrättslig åtgärd vidtas mot Eufors personal inför ett värdlands domstol, skall EU-styrkans befälhavare och den sändande statens behöriga myndighet eller EU-institutionen omedelbart underrättas.

Före inledande av rättsligt förfarande skall EU-styrkans befälhavare och den sändande statens behöriga myndighet eller EU-institutionen inför domstolen intyga huruvida handlingen i fråga utfördes av Eufors personal i tjänsten.

Om handlingen utfördes i tjänsten skall rättsligt förfarande inte inledas och bestämmelserna i artikel 15 skall tillämpas. Om handlingen inte utfördes i tjänsten får det rättsliga förfarandet fortsätta. Intyget från EU-styrkans befälhavare och den sändande statens behöriga myndighet eller EU-institutionen är bindande för värdlandet och kan inte bestridas.

Om Eufors personal inleder rättsligt förfarande utesluter detta att de åberopar immunitet mot rättsligt förfarande när det gäller alla slags genkäromål som står i direkt samband med huvudkäromålet.

5. Eufors personal är inte skyldig att avlägga vittnesmål.

6. Exekutiva åtgärder får inte vidtas med avseende på Eufors personal utom när det är fråga om ett civilrättsligt förfarande som inte står i samband med deras tjänsteutövning och som inleds mot dem. Egendom som tillhör Eufors personal och som av EU-styrkans befälhavare intygas vara nödvändig för deras tjänsteutövning, skall vara fri från beslag för att tillgodose anspråken i en dom eller ett beslut. Vid civilrättsliga förfaranden skall Eufors personal inte underkastas några begränsningar av sin personliga frihet eller några andra tvångsåtgärder.

7. Eufors personals immunitet i vad avser utövandet av värdlandets domsrätt undantar honom inte från respektive sändande staters domsrätt.

8. Eufors personal skall vad avser tjänster hos Eufor inte vara underkastad de bestämmelser om socialförsäkring som kan gälla i värdlandet.

9. Eufors personal skall i värdlandet vara befriad från all slags beskattning av lön och ersättningar som utbetalas till dem av Eufor eller de sändande staterna samt på alla inkomster som inte härrör från värdlandet.

10. Värdlandet skall i överensstämmelse med de lagar och andra författningar, som det kan anta, meddela införseltillstånd och medge befrielse från andra tullar, avgifter och liknande pålagor än sådana som uttas för magasinering, transporter och likartade tjänster beträffande föremål avsedda för Eufors personals personliga bruk.

Eufors personal är fritagen från visitation av sitt personliga resgods såvida det inte finns välgrundad anledning till antagande att det innehåller föremål som inte är avsedda för Eufors personals personliga bruk, eller föremål som inte får införas eller utföras enligt värdlandets lag eller är underkastade värdlandets karantänföreskrifter. Sådan visitation får företas endast i närvaro av Eufors berörda personal eller Eufors behöriga ombud.

Artikel 7

Lokalt anställd personal

Lokalt anställd personal skall åtnjuta privilegier och immunitet endast i den utsträckning värdlandet medger. Värdlandet skall emellertid utöva sin domsrätt över sådan personal på sådant sätt att fullgörandet av operationens uppgifter inte onödigtvis hindras.

Artikel 8

Domsrätt i straffrättsligt hänseende

De behöriga myndigheterna i en sändande stat skall ha rätt att på värdlandets territorium utöva all domsrätt i straffrättsligt hänseende och alla disciplinära åtgärder som lagstiftningen i den sändande staten ger dem när det gäller all Eufors personal som omfattas av den sändande statens relevanta lagstiftning.

Artikel 9

Uniformer och vapen

1. Bärandet av uniform skall underställas bestämmelser som EU-styrkans befälhavare har utfärdat.

2. Eufors militära personal får bära vapen och ammunition på villkor att de har tillstånd till detta.

Artikel 10

Värdlandets stöd och upphandling

1. Värdlandet skall vid behov bistå Eufor med att finna lämpliga anläggningar.

2. Värdlandet skall så långt det är möjligt utan kostnad ställa sina egna anläggningar till förfogande i den utsträckning som sådana anläggningar krävs för genomförande av Eufors administrativa och operativa verksamhet.

3. Värdlandet skall, så långt dess medel och resurser medger, bistå förberedelse, inrättande, genomförande och understödjande av operationen.

4. Den lag som är tillämplig på avtal som Eufor ingår i värdlandet skall fastställas i avtalet.

5. I avtalet får det fastställas att det förfarande för tvistlösning som avses i artikel 15.3 och 15.4 skall tillämpas på tvister som uppstår vid tillämpning av avtalet.

Artikel 11

Ändring av anläggningar

1. Eufor skall ha tillåtelse att bygga, bygga om eller på annat sätt ändra anläggningar i den mån det krävs av operativa skäl.

2. Värdlandet skall inte kräva någon ersättning av Eufor för dessa anläggningar, ombyggnader eller ändringar.

Artikel 12

Eufors personal som avlidit

1. EU-styrkans befälhavare skall ha rätt att vidta lämpliga arrangemang för hemsändning av avliden Eufor-personal och av den avlidnes personliga egendom.

2. Obduktion skall endast utföras på avliden personal i Eufor efter medgivande av den berörda staten och i närvaro av en företrädare för Eufor och/eller den berörda staten.

3. Värdlandet och Eufor skall samarbeta så långt det är möjligt för snarast möjliga hemsändning av avliden Eufor-personal.

Artikel 13

Säkerheten för Eufor och militärpolisen

1. Eufor har rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av sina anläggningar, inbegripet de som används för utbildning, mot anfall eller intrång av obehöriga.

2. EU-styrkans befälhavare får inrätta en militärpolisenhet för att upprätthålla ordningen inom Eufors anläggningar.

3. Militärpolisenheten får även, i samråd och samarbete med värdlandets militärpolis eller polis, agera utanför anläggningarna för att säkerställa god ordning och disciplin bland Eufors personal.

Artikel 14

Kommunikationer

1. Eufor får installera och använda radiostationer för sändning och mottagning samt satellitsystem. Eufor skall samarbeta med värdlandets behöriga myndigheter beträffande lämpliga frekvenser för att undvika konflikter. Värdlandet skall utan kostnad ge tillgång till frekvensspektrumet.

2. Eufor skall ha rätt till obegränsad radiokommunikation (inbegripet via satellit, mobil och bärbar radio), telefon, telegraf, fax och andra medel, samt rätt att för operationens genomförande installera den utrustning som krävs för att upprätthålla sådana kommunikationer inom och mellan Eufors anläggningar, inklusive kabelläggning och markledningar.

3. Eufor kan inom sina egna anläggningar vidta nödvändiga arrangemang för att befordra post adresserad till eller avsänd från Eufor och/eller Eufors personal.

Artikel 15

Skadestånd vid dödsfall, skador och förlust

1. Eufor och Eufors personal skall inte vara ansvariga för någon skada på eller förlust av civil eller statlig egendom som är en följd av verksamhet i samband med skydd av Eufor.

2. För att nå en uppgörelse i godo skall skadeståndsanspråk i samband med skada på eller förlust av civil eller statlig egendom som inte omfattas av punkt 1 liksom skadeståndsanspråk vid dödsfall eller personskada och vid skada på eller förlust av Eufors egendom framföras till Eufor via värdlandets behöriga myndigheter när det gäller skadeståndsanspråk från juridiska eller fysiska personer i värdlandet eller till de behöriga myndigheterna i värdlandet när det gäller skadeståndsanspråk från Eufor.

3. Om en uppgörelse i godo inte kan nås skall skadeståndsanspråket läggas fram för en skadeståndskommission bestående av företrädare för Eufor och värdlandet på lika villkor. Skaderegleringen skall ske i samförstånd.

4. Om en uppgörelse inte kan nås inom skadeståndskommissionen skall tvisten

a)	vid skadeståndsanspråk upp till och med 40 000 EUR avgöras på diplomatisk väg av värdlandet och EU:s företrädare,

b)	vid skadeståndsanspråk som är högre än det belopp som anges i led a lämnas till en skiljedomstol vars beslut skall vara bindande.

5. Skiljedomstolen skall bestå av tre skiljedomare varvid en skiljedomare skall utses av värdlandet, en av Eufor och den tredje skall utses gemensamt av värdlandet och Eufor. Om någon av parterna inte utser en skiljedomare inom två månader eller om en överenskommelse inte kan nås mellan värdlandet och Eufor om att utse den tredje skiljedomaren skall skiljedomaren i fråga utses av ordföranden i Europeiska gemenskapernas domstol.

6. Ett administrativt arrangemang skall ingås mellan Eufor och värdlandets administrativa myndigheter för att fastställa skadeståndskommissionens och domstolens mandat, det förfarande som skall tillämpas inom dessa organ och enligt vilka villkor skadeståndsanspråk kan lämnas.

Artikel 16

Kontakter och tvister

1. Alla frågor i samband med tillämpningen av detta avtal skall behandlas gemensamt av företrädare för Eufor och värdlandets behöriga myndigheter.

2. Om inga tidigare avgöranden finns skall tvister som gäller tolkning eller tillämpning av detta avtal avgöras enbart på diplomatisk väg av värdlandet och EU:s företrädare.

Artikel 17

Övriga bestämmelser

1. Närhelst det i detta avtal hänvisas till de privilegier, den immunitet och de rättigheter som Eufor och dess personal åtnjuter, skall värdlandets regering vara ansvarig för tillämpningen och uppfyllandet av dessa genom lämpliga lokala myndigheter i värdlandet.

2. Ingenting i detta avtal är avsett att medge avsteg från eller kunna tolkas som avsteg från några rättigheter som en EU-medlemsstat eller en annan stat som bidrar till Eufor åtnjuter enligt andra avtal.

Artikel 18

Arrangemang för tillämpningen

För tillämpningen av detta avtal kommer operativa, administrativa och tekniska frågor att behandlas enligt särskilda arrangemang som skall fastställas mellan EU-styrkans befälhavare och värdlandets administrativa myndigheter.

Artikel 19

Ikraftträdande och upphörande

1. Detta avtal träder i kraft vid undertecknandet och skall förbli i kraft tills Eufors alla enheter och all personal har lämnat landet, efter meddelande från Eufor.

2. Utan hinder av punkt 1 skall bestämmelserna i artiklarna 4.8, 5.1–3, 5.6, 5.7, 6.1, 6.3, 6.4, 6.6, 6.8–10 och 10.2 samt artiklarna 11 och 15 tillämpas från och med det datum när Eufors första personal utplaceras om denna tidpunkt infaller före det datum då avtalet träder i kraft.

3. Detta avtal kan ändras på grundval av en skriftlig överenskommelse mellan parterna.

4. Avtalets upphörande skall inte påverka de rättigheter och skyldigheter som härrör från genomförandet av detta avtal innan det upphör.

Utfärdat i Libreville, den 16 juni 2006 i fyra originalexemplar på franska.

På Europeiska unionens vägnar

På värdlandets vägnar

(1) EUT L 116, 29.4.2006, s. 98.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 187

Svensk utgåva	Lagstiftning	49 årgången 8 juli 2006

Innehållsförteckning		I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk	Sida
		Kommissionens förordning (EG) nr 1038/2006 av den 7 juli 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1039/2006 av den 7 juli 2006 om inledande av en stående anbudsinfordran för försäljning på gemenskapsmarknaden av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Sverige	3
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1040/2006 av den 7 juli 2006 om ändring av förordningarna (EG) nr 2204/2002, (EG) nr 70/2001 och (EG) nr 68/2001 vad avser tillämpningsperioden	8
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1041/2006 av den 7 juli 2006 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 med avseende på övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier hos får ( 1 )	10
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1042/2006 av den 7 juli 2006 om fastställande av närmare bestämmelser för tillämpning av artikel 28.3–4 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken	14
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1043/2006 av den 7 juli 2006 om fastställande av den faktiska olivoljeproduktionen och enhetsbeloppet för produktionsstöd för regleringsåret 2004/05	18
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1044/2006 av den 7 juli 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1019/2002 om saluföringsnormer för olivolja	20
		Kommissionens förordning (EG) nr 1045/2006 av den 7 juli 2006 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp som skall tillämpas för import av vissa produkter inom sockersektorn, som fastställs genom förordning (EG) nr 1002/2006, för regleringsåret 2006/2007	21
		Kommissionens förordning (EG) nr 1046/2006 av den 7 juli 2006 om utfärdande av exportlicens för vin	23
	*	Kommissionens direktiv 2006/41/EG av den 7 juli 2006 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa klotianidin och petoxamid som verksamma ämnen ( 1 )	24

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	32,97	1,40
1701 11 90 (1)	32,97	5,05
1701 12 10 (1)	32,97	1,26
1701 12 90 (1)	32,97	4,72
1701 91 00 (2)	38,36	6,05
1701 99 10 (2)	38,36	2,83
1701 99 90 (2)	38,36	2,83
1702 90 99 (3)	0,38	0,29

”Avstånd mellan rekryteringsort och tjänstgöringsort (km)	Belopp i euro
0–150	0
> 150	73,98
> 300	131,52
> 500	213,73
> 800	345,26
> 1 300	542,55
> 2 000	649,43”.

	II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk
	Rådet
*	Rådets beslut av den 29 maj 2006 om avslutande av samrådsförfarandet med Islamiska republiken Mauretanien i enlighet med artikel 96 i det ändrade Cotonouavtalet	28
*	Rådets beslut av den 27 juni 2006 om anpassning av ersättningar enligt beslut 2003/479/EG om anställningsvillkoren för nationella experter och militärer som är utstationerade vid rådets generalsekretariat	32
	Kommissionen
*	Kommissionens beslut av den 4 juli 2006 om fastställande för 2006 av en definitiv fördelning mellan medlemsstaterna av medel från Gemenskapens tobaksfond som skall beviljas för de åtgärder som avses i artiklarna 13 och 14 i förordning (EG) nr 2182/2002 [delgivet med nr K(2006) 3030]	33
*	Kommissionens beslut av den 5 juli 2006 om erkännande av vissa tredjeländer och vissa regioner i tredjeländer som fria från Xanthomonas campestris (alla stammar som är patogena på Citrus), Cercospora angolensis Carv. & Mendes och Guignardia citricarpa Kiely (alla stammar som är patogena på Citrus) [delgivet med nr K(2006) 3024]	35
*	Kommissionens beslut av den 6 juli 2006 om åtgärder för att förhindra spridning av högpatogen aviär influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 till fåglar som hålls i djurparker och vid godkända organ, institut eller centrum i medlemsstaterna samt om upphävande av beslut 2005/744/EG [delgivet med nr K(2006) 3054] ( 1 )	37

	Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen
*	Rådets beslut 2006/475/GUSP av den 12 juni 2006 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon	42
	Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Gabon om status för de EU-ledda styrkorna i Republiken Gabon	43