6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/1

(1)

I bilagorna till förordning (EG) nr 1346/2000 förtecknas benämningarna i medlemsstaternas nationella lagstiftning på de förfaranden och de förvaltare som denna förordning är tillämplig på. I bilaga A till nämnda förordning förtecknas de insolvensförfaranden som avses i artikel 2 a i den förordningen. I bilaga B till nämnda förordning förtecknas de likvidationsförfaranden som avses i artikel 2 c i den förordningen och i bilaga C förtecknas de förvaltare som avses i artikel 2 b i den förordningen.

(2)

Bilagorna A, B och C till förordning (EG) nr 1346/2000 ändrades genom 2003 års anslutningsakt för att även omfatta insolvensförfaranden, likvidationsförfaranden och förvaltare i de nya medlemsstaterna och genom rådets förordning (EG) nr 603/2005 (3) för att ändra de nämnda bilagorna när det gäller flera medlemsstater.

(3)

Den 29 november 2005 underrättade republiken Frankrike i enlighet med artikel 45 i förordning (EG) nr 1346/2000 kommissionen om ändringar av förteckningarna i bilagorna A och C till den förordningen.

(4)

Den 6 mars 2006 underrättade Republiken Slovakien i enlighet med artikel 45 i förordning (EG) nr 1346/2000 rådets generalsekretariat om ändringar av förteckningarna i bilagorna A, B och C till den förordningen.

(5)

Förenade kungariket och Irland har, i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(6)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

(7)

Förordning (EG) nr 1346/2000 bör därför ändras.

1.

Bilaga A skall ersättas med texten i denna förordnings bilaga I.

2.

Bilaga B skall ersättas med texten i denna förordnings bilaga II.

3.

Bilaga C skall ersättas med texten i denna förordnings bilaga III.

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/14

(1)

Genom förordning (EG) nr 397/2004 (2) (nedan kallad ”förordningen om slutgiltig tull”) införde rådet en slutgiltig antidumpningstullsats på 13,1 % på import av sänglinne av bomull, ren eller blandad med konstfibrer eller lin (där lin inte är den dominerande fibern), blekt, färgat eller tryckt, med ursprung i Pakistan.

(2)

Åtgärden infördes på grundval av tillgängliga uppgifter, eftersom det till följd av de nedan angivna omständigheterna var omöjligt att på plats kontrollera de högst osannolika uppgifter som lämnats i svaren på frågeformulären från de sex företag som ingick i urvalet. Under kontrollbesöket hos det andra företaget mottog kommissionen ett brev i vilket de tjänstemän som utförde kontrollen hotades till livet. Eftersom brevet var ställt till kommissionens tjänstemän personligen ansåg kommissionen att de nödvändiga villkoren för genomförandet av kontrollbesöken inte var uppfyllda och att denna omständighet väsentligen hindrade undersökningen. Följaktligen avbröts kontrollbesöken.

(3)

Under den period som följde på införandet av antidumpningsåtgärderna mottog kommissionen tillräckliga uppgifter som tydde på att säkerhetsvillkoren hade förändrats, dvs. att det ovan nämnda hindret för genomförandet av kontrollbesöken hade avlägsnats. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen inleda en interimsöversyn, begränsad till dumpningsaspekterna, i syfte att se över slutsatserna på grundval av uppgifter som till fullo kontrollerats och bättre återspeglar de pakistanska exportörernas situation.

(4)

Efter samråd med rådgivande kommittén meddelade kommissionen den 3 augusti 2004 (3) att den på eget initiativ skulle inleda en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, begränsad till dumpningsaspekterna, av de antidumpningsåtgärder som införts genom förordningen om slutgiltig tull.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare och importörer som den visste var berörda samt kända intresseorganisationer för dessa, de pakistanska myndigheterna och intresseorganisationer för tillverkare i gemenskapen om inledandet av översynen. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Skriftliga synpunkter lämnades av ett antal exporterande tillverkare, av Pakistan Bedwear Exporters Association, som är en av flera intresseorganisationer för tillverkare av sänglinne i Pakistan, och av kommittén för bomullsindustrier och närstående textilindustrier i Europeiska gemenskapen (Eurocoton), som var klagande i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen hörde alla parter som inom den angivna tidsfristen begärt att bli hörda och visat att det fanns skäl att höra dem.

(7)

Eftersom det antal exporterande tillverkare och importörer som berördes av undersökningen var stort angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle komma att tillämpas i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades alla exporterande tillverkare, importörer och företrädare för dem att inom 15 dagar efter det att tillkännagivandet om inledande offentliggjorts ge sig till känna hos kommissionen och, enligt vad som angavs i tillkännagivandet, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten. Även de pakistanska myndigheterna och den intresseorganisation för tillverkare/exportörer som givit sig till känna hördes av kommissionen beträffande urvalet av exportörer för stickprovsförfarandet.

(9)

Efter det att de inlämnade uppgifterna hade granskats beslutades att ett stickprovsförfarande var nödvändigt endast avseende exportörerna. Sammanlagt 110 företag besvarade stickprovsfrågeformuläret inom tidsfristen och lämnade de begärda uppgifterna. Av dessa var det emellertid 11 företag som varken tillverkade eller exporterade den berörda produkten, och de kunde därför inte betraktas som berörda parter i undersökningen. Dessutom var ett företag endast delvis samarbetsvilligt, eftersom det inte lämnade några uppgifter om tillverkningsvolymer. Sammanlagt ansågs 98 företag vara samarbetsvilliga.

(10)

Urvalet gjordes i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen och grundades alltså på den största representativa exportvolym från Pakistan till gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(11)

Kommissionen underrättade de pakistanska myndigheterna och intresseorganisationerna för tillverkare/exportörer om sin avsikt att göra ett urval bestående av åtta företag som stod för 31 % av den pakistanska exporten till gemenskapen. De pakistanska myndigheterna och en intresseorganisation för exportörer motsatte sig dock detta förslag och begärde att urvalet skulle begränsas till sex företag, dvs. samma urval som i den tidigare undersökningen.

(12)

För att urvalet skulle vara så representativt som möjligt beslutade kommissionen slutligen efter detta samråd och i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen att urvalet skulle omfatta åtta företag, eftersom detta möjliggjorde en täckning av en större exportvolym, inbegripet från företag som också hade inhemsk försäljning, och det var möjligt att undersöka dessa åtta företag inom den tid som stod till förfogande.

(13)

22 företag som inte ingick i urvalet ansökte om fastställande av en individuell dumpningsmarginal. Med hänsyn till det stora antalet ansökningar och den mängd uppgifter som skulle behöva undersökas (bl.a. till följd av det stora antalet berörda produkttyper) ansågs det att sådana enskilda undersökningar skulle bli orimligt betungande i den mening som avses i artikel 17.3 i grundförordningen och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Ansökningarna om fastställande av individuella dumpningsmarginaler beaktades därför inte.

(14)

Kommissionen sände frågeformulär till de företag som ingick i urvalet. Svar på frågeformuläret mottogs från samtliga åtta exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter den bedömde som nödvändiga för sin undersökning. På grund av vissa säkerhetsproblem beslutades det dock att kontrollbesöken på plats hos företagen inte skulle utföras. Kontrollen av de inlämnade uppgifterna skedde därför i ett tredjeland, i detta särskilda fall Förenade Arabemiraten, varvid kontakten med de undersökta företagens huvudkontor skedde med hjälp av kommunikationssystem. På detta sätt fick man tillgång till varje begärt dokument utan fördröjningar i överföringen. De uppgifter som lämnats av följande företag kontrollerades:

(15)

Gemenskapsindustrin anmärkte att undersökningen borde ha avslutats eftersom säkerhetssituationen i Pakistan inte hade förändrats. Ett kontrollbesök i Förenade Arabemiraten borde alltså inte ha ägt rum. I detta avseende bör det noteras att de uppgifter som lämnats i samband med dessa kontroller var tillräckliga för att fastställa dumpningens nivå. Gemenskapsindustrins synpunkter beaktades emellertid vid bedömningen av huruvida de ändrade omständigheterna var av bestående karaktär (se skäl 64).

(16)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004.

(17)

Den produkt som är föremål för översyn är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. sänglinne av bomull, som är ren eller blandad med konstfibrer eller lin (där lin inte är den dominerande fibern), blekt, färgat eller tryckt, som har ursprung i Pakistan och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 6302 21 00 (TARIC-nummer 6302210081, 6302210089), ex 6302 22 90 (TARIC-nummer 6302229019), 6302 31 00 (TARIC-nummer 6302310090) och ex 6302 32 90 (TARIC-nummer 6302329019) (nedan kallad ”den berörda produkten”). Sänglinne inkluderar lakan (lakan med resårband eller vanliga), påslakan och örngott, vilka är förpackade för försäljning antingen separat eller i set.

(18)

De vävnader av bomull som används för att tillverka sänglinne identifieras med hjälp av två tvåsiffriga nummer. Det första anger antalet (eller vikten av) garner använda i varpen respektive väften. Det andra anger antalet trådar per centimeter eller per tum i varpen respektive väften.

(19)

Tygerna bleks, färgas eller trycks. Därefter klipps de till och sys ihop till vanliga lakan, lakan med resårband, påslakan eller örngott i olika storlekar. Den slutliga produkten packas för försäljning antingen separat eller i set.

(20)

Trots alla olika produkttyper som är möjliga genom olika bindning, slutbehandling av tyget, utseende och storlek, förpackning osv. utgör de en enda produkt i denna översyn, eftersom de har samma fysiska egenskaper och i grunden samma användning.

(21)

Denna definition ifrågasattes av ett flertal samarbetsvilliga exportörer, som emellertid inte på något sätt underbyggde sina påståenden. Dessa påståenden avvisades följaktligen.

(22)

Liksom i den ursprungliga undersökningen konstaterades att den berörda produkten och det sänglinne som tillverkades i Pakistan och såldes på detta lands inhemska marknad har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

Flera samarbetsvilliga exportörer hävdade att den berörda produkten och det sänglinne som såldes på Pakistans inhemska marknad var olika produkter, eftersom de inte hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. De framlade dock ingen bevisning för att styrka sina påståenden, som följaktligen avvisades.

(24)

Normalvärdet beräknades i enlighet med artikel 2 i grundförordningen. Det fastställdes därför först för varje exporterande tillverkare som ingick i urvalet huruvida dess totala inhemska försäljning av den likadana produkten var representativ i förhållande till dess totala exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen. För ett av de företag som ingick i urvalet konstaterades försäljningen på den inhemska marknaden av den likadana produkten vara representativ i enlighet med artikel 2.2 första meningen i grundförordningen, eftersom företagets inhemska försäljningsvolym motsvarade mer än 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(25)

Förutom denna exportör med en representativ inhemsk försäljning som översteg 5 % av företagets exportförsäljningsvolym till gemenskapen hade tre andra exportörer som ingick i urvalet viss inhemsk försäljning av den berörda produkten, som emellertid bara motsvarade 2,2 %, 0,5 % respektive 0,2 % av respektive företags exportförsäljningsvolym till gemenskapen. Efter en undersökning av den inhemska marknadens särdrag och de berörda företagens försäljningsorganisation drogs till sist slutsatsen att dessa företags försäljningsvolymer var försumbara och inte kunde anses vara representativa enligt artikel 2.2 i grundförordningen.

(26)

För den exporterande tillverkare som hade en inhemsk försäljning som totalt sett var representativ undersöktes vidare huruvida de typer av sänglinne som såldes på den inhemska marknaden var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när den inhemska försäljningsvolymen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala volym av identiska och direkt jämförbara produkttyper som såldes för export till gemenskapen.

(27)

Därefter undersöktes huruvida företagets inhemska försäljning kunde anses ha ägt rum vid normal handel. För de produkttyper vars vägda genomsnittliga pris minst motsvarade tillverkningskostnaden fastställdes normalvärdet på grundval av det vägda genomsnittliga pris som faktiskt betalats för all försäljning av den typen på den inhemska marknaden, oavsett om denna försäljning var lönsam. För de produkttyper vars vägda genomsnittliga pris underskred tillverkningskostnaden ansågs det att normalvärdet måste konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(28)

Företaget bestred att dess försäljning skulle ha ägt rum vid normal handel och hävdade att de kvarvarande produkter som såldes på den inhemska marknaden inte var jämförbara med de produkter som såldes för export. Under undersökningens gång fastställdes det dock att dessa kvarvarande produkter utgjorde överskottskvantiteter av sänglinne som tillverkats för export, vilket innebär att de produkter som sålts på den inhemska marknaden och de som sålts för export är jämförbara. Företagets inhemska försäljning bedöms således vara representativ och ha ägt rum vid normal handel.

(29)

Normalvärdet konstruerades genom att tillverkningskostnaderna för exporterade produkttyper adderades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och för vinst, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(30)

I detta hänseende begärde företaget att försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten borde fastställas på grundval av samtliga transaktioner, eftersom det till följd av de många olika produktvarianterna (företaget lämnade uppgifter om fler än 500 olika produkttyper) inte med säkerhet kunde fastställas huruvida en viss transaktion varit lönsam eller ej. Det är riktigt att den berörda produkten består av en mängd olika typer med olika storlekar, utformningar, färger, tygmaterial osv. Företagets metoder för att fördela de allmänna omkostnaderna vid fastställandet av tillverkningskostnaderna för de olika produkttyperna var klart mer oprecisa än vad som är normalt i fråga om komplicerade produkter. Därför gjordes bedömningen att de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och den vinst som låg till grund för konstrueringen av normalvärdet borde fastställas på grundval av samtliga inhemska försäljningstransaktioner avseende den berörda produkten.

(31)

Gemenskapsindustrin ifrågasatte den metod som använts för detta företag och begärde att endast lönsamma transaktioner skulle läggas till grund för fastställandet av den procentuella vinst som företaget uppnått vid normal handel. Denna begäran avvisades, eftersom det av de orsaker som anges i skäl 30 inte med säkerhet kan fastställas huruvida en viss transaktion varit lönsam eller ej. Dessutom kunde det fastställas att transaktionerna i det stora hela ägde rum vid normal handel.

(32)

För de andra sju exporterande tillverkare som ingick i urvalet måste normalvärdena konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, eftersom ingen av dessa tillverkare hade representativ inhemsk försäljning. För dessa exportörer konstruerades normalvärdet därför genom att tillverkningskostnaden för varje typ som exporterades till gemenskapen, korrigerad vid behov enligt skäl 36, adderades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst. Försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten kunde inte fastställas i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen, eftersom endast ett företag hade representativ inhemsk försäljning. Kostnaderna och vinsten kunde inte heller fastställas i enlighet med artikel 2.6 b i grundförordningen, eftersom de berörda exportörerna inte hade någon representativ försäljning vid normal handel av produkter inom samma allmänna produktkategori.

(33)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten beräknades således i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen på grundval av det vägda genomsnittet av de kostnader och den vinst som noterats för det enda företag som hade representativ inhemsk försäljning och för de två företag vars inhemska försäljning motsvarande 2,2 % respektive 0,2 % av deras export. Det bedömdes att de två senare nämnda företagens inhemska försäljning, även om den inte var så representativ att priserna för den kunde användas för beräkning av företagens egna normalvärden, ändå var tillräckligt stor för att försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten i samband med den kunde betraktas som tillförlitliga för tillämpning av artikel 2.6 c i grundförordningen. Försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten för det tredje företag enligt skäl 25 som inte hade representativ inhemsk försäljning beaktades inte, eftersom detta företag hade rapporterat att denna försäljning gick med stor förlust.

(34)

Ett företag begärde att kommissionen skulle tillämpa artikel 2.6 b i grundförordningen vid fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för företaget. Företaget anförde att försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för samtliga produkter som företaget sålt på den inhemska marknaden borde användas, eftersom dessa produkter liknade den berörda produkten och tillhörde samma allmänna produktkategori. Denna begäran avvisades eftersom de produkter som sades tillhöra samma allmänna produktkategori som sänglinne i själva verket till största delen utgjordes av råväv, dvs. en mellanprodukt som säljs till industriella användare och som inte utgör en konsumentprodukt, såsom sänglinne.

(35)

Företaget argumenterade vidare för att även om artikel 2.6 c i grundförordningen tillämpades borde åtminstone de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och den vinst som företaget självt noterat användas. Företaget anförde att de kostnader och den vinst som använts vid konstrueringen av normalvärdet till stor del hade hämtats från ett företag med en annorlunda struktur, som enligt företaget var jämförlig med ett varuhus struktur. Det måste emellertid noteras att företagets försäljning består av produkter som inte ens tillhör samma allmänna produktkategori och dessutom är ganska begränsad till omfattningen. Det är således inte rimligt att använda försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och en vinst som fastställts på grundval av sådana irrelevanta uppgifter.

(36)

Ett antal företag som ingick i urvalet hade i sina uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader tagit med kostnadsposter som borde ha ingått i tillverkningskostnaderna. Dessa kostnadsposter omfördelades således till tillverkningskostnaderna. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen skall vidare kostnader normalt beräknas på grundval av de räkenskaper som förs av den part som är föremål för undersökning, förutsatt att dessa räkenskaper överensstämmer med god redovisningssed i det berörda landet och att det visas att räkenskaperna på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna för att tillverka och sälja den berörda produkten. Hänsyn skall även tas till annan bevisning som inlämnas beträffande en riktig fördelning av kostnader, under förutsättning att företaget kan visa att det har använt en sådan fördelning tidigare. Fem företag som ingick i urvalet hade i sina svar på frågeformuläret använt en kostnadsfördelning som inte använts tidigare utan enbart upprättats för denna undersöknings syften. Denna kostnadsfördelning kunde inte betraktas som rimlig, eftersom den inte överensstämde med företagens reviderade räkenskaper. De inlämnade uppgifterna justerades därför för att fastställa tillverkningskostnaderna på ett sätt som bättre stämde överens med de berörda företagens reviderade räkenskaper.

(37)

För dessa fem företag identifierades de olika kostnadsposter som ingick i tillverkningskostnaderna. Därefter fastställdes den berörda produktens procentandel av företagets totala omsättning. För fastställandet av tillverkningskostnaden för den berörda produkten tillämpades denna procentandel antingen på värdet av respektive kostnadspost eller på de totala kostnader som rapporterats i de reviderade räkenskaperna, beroende på vilka uppgifter som var tillgängliga och som kunde kontrolleras.

(38)

För ett företag gjordes den justering som avses i skäl 37 med hänsyn till att det rådde en mycket stor skillnad mellan kostnadsstrukturen för sänglinne och kostnadsstrukturen för den andra större produkt som företaget sålde, dvs. garner. Detta företag hade i svaret på frågeformuläret lämnat kontrollerbara uppgifter som medgav en tydligare fördelning av kostnader mellan dessa två produktkategorier, vilket gjorde det möjligt att precisera kostnadsfördelningen på grundval av omsättningen och att fördela tillverkningskostnaderna mera korrekt.

(39)

Gemenskapsindustrin ifrågasatte den metod som använts för detta företag och hävdade att företagets kostnadsfördelningssystem inte hade använts tidigare. Detta påstående avvisades emellertid, eftersom den kostnadsfördelning som nämns i skäl 38 inte baserades på en metod som företaget tillhandahållit utan på kontrollerade, av företaget regelbundet utarbetade räkenskapsuppgifter.

(40)

I fråga om ett företag gjordes ytterligare en justering. Företaget bedrev tillverkning på två olika platser, men sänglinne tillverkades bara på en av dem. Därför ansågs det lämpligt att utgå från uppgifterna avseende den plats där sänglinne tillverkades.

(41)

Flera andra företag begärde ytterligare justeringar av gemenskapsinstitutionernas kostnadsfördelning. Metoden att fördela kostnader på grundval av omsättningen medger emellertid inte att man använder en specifik och annorlunda metod för blott ett fåtal kostnadsposter, om det inte visas att en sådan annorlunda och specifik metod kan tillämpas exklusivt på dessa få kostnadsposter. Eftersom detta inte var fallet och eftersom de uppgifter och den bevisning som dessa företag lämnat beträffande tillverkningskostnader inte ansågs tillförlitliga (se skäl 32), avvisades deras begäran.

(42)

För ett annat företag erhölls tillverkningskostnaderna genom att vinsten samt försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna, enligt vad som fastställts vid kontrollbesöket, drogs av från omsättningen.

(43)

För de två återstående företagen konstaterades uppgifterna om tillverkningskostnaderna överlag vara tillförlitliga, men vissa korrigeringar måste göras på grundval av de uppgifter som erhållits vid kontrollbesöket.

(44)

Några av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet påstod att de kostnader för råvara (främst råväv) som de upptagit som tillverkningskostnader redan inbegrep vissa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Eftersom dessa företag inte var helt integrerade företag, utan en del av deras bearbetningssteg lagts ut på entreprenad, begärde de att dessa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle dras av från tillverkningskostnaderna för att de inte skulle räknas två gånger. Det bör dock noteras att normalvärdena måste konstrueras på grundval av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för det enda företag som hade representativ inhemsk försäljning och för de två företag vars inhemska försäljning motsvarade 2,2 % respektive 0,2 % av exporten och att dessa tre exportörer själva köpte in största delen av råväven. Vidare bör det noteras att det vid varje råvaruinköp ingår vissa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i det pris som betalas, men dessa utgör kostnader för leverantören och inte försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den berörda exportören. Begäran avvisades därför.

(45)

För sju av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet skedde hela exportförsäljningen till gemenskapen direkt till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen fastställdes deras exportpriser därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av dessa oberoende kunder i gemenskapen.

(46)

Den åttonde exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade en närstående importör i gemenskapen. För denna tillverkares export konstruerades priserna enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare.

(47)

På flera företags begäran bortsågs dock vid beräkningen av dumpningen från sådan exportförsäljning som härrörde från utgående varor i lagret eller som levererats med flyg (på cif- eller cfr-basis), eftersom denna försäljning inte skett vid normal handel. Denna försäljning utgjorde en försumbar del (mindre än 2 %) av all den redovisade exportförsäljningen.

(48)

Gemenskapsindustrin ifrågasatte tillämpningen av denna metod beträffande försäljning som härrörde från utgående varor i lagret eller som levererats med flyg, anförde att ett fastställande av huruvida försäljning äger rum vid normal handel inte kunde baseras på vilket transportsätt som använts och begärde att denna försäljning skulle beaktas om den är en relativt vanlig företeelse i den berörda sektorn. Denna begäran avvisades, eftersom denna typ av försäljning inte är en relativt vanlig företeelse i sektorn. De volymer som levereras med flyg och volymerna av utgående varor är nämligen extremt begränsade (se skäl 47), även om flertalet företag har sådan försäljning.

(49)

I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärden och exportpriser gjordes justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar för importavgifter och indirekta skatter, rabatter och avdrag, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, provisioner, räntesatser och valutaomräkning beviljades i de fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning. En justering för olika handelsled gjordes också för att ta hänsyn till det faktum att den inhemska försäljningen skedde direkt till slutkonsumenterna, medan exporten skedde till handlare, detaljhandlare och distributörer.

(50)

En exportör invände mot justeringen för provisioner och anförde att den närstående handlare som konstaterats ha funktioner liknande dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis i själva verket bara utgjorde en del av företagets egen exportavdelning och inte bedrev egen verksamhet. Detta påstående avvisades dock och justeringen bekräftades, eftersom det konstaterades att den närstående handlaren faktiskt bedrev egen försäljningsverksamhet (t.ex. att erhålla och förvalta en del av kvoten) som inte hade kunnat utföras av exportören och att agenten hade betydande utgifter för denna verksamhet. Den närstående handlaren mottog också ett betydande pålägg för sin verksamhet när det gäller att sälja den berörda produkten till gemenskapen, ett pålägg som inte skiljer sig från en provision.

(51)

Flera exportörer begärde ytterligare justeringar för bankavgifter och kreditkostnader. De gjorde gällande att slutanvändarna på den inhemska marknaden vanligtvis använde kreditkort som betalningsform. Undersökningen visade emellertid att för de företag som hade inhemsk försäljning skedde försäljningen till slutanvändarna på kontantbasis. Dessa framställningar avvisades således.

(52)

Ett företag begärde en justering för ökade bomullspriser under undersökningsperioden. De ökade bomullspriserna berodde dock på en uppgång av världsmarknadspriserna och utgjorde således inte ett isolerat pakistanskt fenomen. Ökningen av bomullspriserna påverkade som högst tre månader av undersökningsperioden, medan försäljningen av den berörda produkten ägde rum under hela undersökningsperioden. Uppgången i priserna var dessutom endast tillfällig, vilket är normalt för denna typ av råmaterial vars världsmarknadspriser är lättrörliga. Sådana förändringar av råmaterialpriserna måste betraktas som normala inslag i en affärsverksamhet. Uppgifter från företaget (om inköpspriserna för bomull under perioden 1997–2005 i pakistanska rupier) visade vidare en nedåtgående pristrend och att de högsta priserna noterades under 1997. Om priset för en insatsvara varierar avsevärt kan detta i normalfallet hanteras genom en månatlig eller kvartalsvis jämförelse av normalvärde och exportpriser. En sådan jämförelse begärdes dock inte i detta fall. Företagets begäran avvisades således.

(53)

Alla företag begärde en justering för tullrestitution enligt artikel 2.10 b i grundförordningen. Kommissionen godtog justeringen i den ursprungliga undersökningen i den utsträckning de angivna beloppen faktiskt hade tagits ut för den likadana produkten och för de material som fysiskt införlivats i denna när den var avsedd för konsumtion på den inhemska marknaden och när beloppen hade återbetalats för de produkter som exporterades till gemenskapen. Det konstaterades att de belopp i den nuvarande undersökningen som återbetalats av de pakistanska myndigheterna var betydligt större än de importavgifter eller indirekta skatter som företagen faktiskt betalat för det material som införlivats i den berörda produkten.

(54)

De exportörer som ingick i urvalet anförde att de pakistanska myndigheterna hade infört ett nytt system för beräkning av återbetalningen av de importtullar som betalats av de exporterande tillverkarna. I det nya systemet skulle enligt exportörerna vissa standarder tillämpas för att fastställa det belopp som skall återbetalas.

(55)

Det nya systemet undersöktes i syfte att klargöra om det kunde fastställas ett direkt samband mellan den tull som betalas av den exporterande tillverkaren och det material som fysiskt införlivats i den likadana produkt som är avsedd för konsumtion på den inhemska marknaden. I de fall de exportörer som ingick i urvalet kunde visa att importtullarna hade återbetalats godtog gemenskapsinstitutionerna begäran om en justering av normalvärdet, när det var tillämpligt och i den utsträckning de angivna beloppen faktiskt hade tagits ut för den likadana produkten och för de material som fysiskt införlivats i denna när den var avsedd för konsumtion på den inhemska marknaden och när beloppen hade återbetalats för de produkter som exporterades till gemenskapen.

(56)

För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen individuella dumpningsmarginaler på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(57)

Uttryckta i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, uppgår dumpningsmarginalerna till följande:

(58)

I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen konstateras att dumpningsmarginalen för Fairdeal Textiles (Pvt) Ltd understiger miniminivån, eftersom företagets dumpningsmarginal är lägre än 2 %.

(59)

För de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet fastställdes i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen dumpningsmarginalen på grundval av den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de företag som ingick i urvalet. Uttryckt i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, uppgår denna dumpningsmarginal till 5,8 %.

(60)

Flera samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet hävdade att de var diskriminerade, eftersom de inte hade tilldelats den lägsta tullsatsen utan den vägda genomsnittliga tullsatsen för de företag som ingick i urvalet. Det bör i detta fall noteras att åtta exportörer hade valts ut att ingå i urvalet i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. De undersökningsresultat som fastställs på grundval av uppgifterna från dessa exportörer anses vara representativa för sänglinneindustrin i Pakistan. När det gäller frågan om vilken tullsats som skall tillämpas på exportörer som inte ingår i urvalet skulle det strida mot syftet med ett stickprovsförfarande att tillämpa den lägsta tullsats som fastställts för någon av exportörerna i urvalet och inte den vägda genomsnittliga tullsatsen för hela urvalet, som helt klart är mera representativ för industrin som helhet. Under alla omständigheter föreskrivs i artikel 9.6 i grundförordningen att den antidumpningstullsats som skall tillämpas på import från exportörer som har givit sig till känna men som inte väljs ut att ingå i ett urval inte får överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i urvalet, och det är gemenskapsinstitutionernas praxis att tillämpa den vägda genomsnittliga marginalen. Mot bakgrund av detta avvisades dessa framställningar.

(61)

För att den övriga dumpningsmarginalen skulle kunna fastställas bestämdes först graden av samarbetsvilja. En jämförelse mellan uppgifter från Eurostat rörande import med ursprung i Pakistan och svaren på stickprovsfrågeformuläret visade att graden av samarbetsvilja var hög (över 80 %). Av denna anledning, och eftersom det inte fanns något som tydde på att de återstående företagens dumpning skulle ligga på en lägre nivå, ansågs det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de återstående företagen, dvs. de som inte samarbetat i undersökningen, till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för de företag som ingick i urvalet. Detta tillvägagångssätt överensstämmer med gemenskapsinstitutionernas rådande praxis och ansågs även vara nödvändigt för att inte belöna bristande samarbete. Dumpningsmarginalen för övriga företag fastställdes således till 8,5 %.

(62)

Ett antal företag som hade betraktats som icke-samarbetsvilliga hävdade att de hade besvarat stickprovsfrågeformuläret inom den fastställda tidsfristen, antingen via respektive intresseorganisation eller direkt till kommissionen. Företagen ombads att lämna bevisning för att svaren hade skickats inom den begärda tidsfristen. Inget av företagen kunde lämna tillräcklig bevisning till stöd för sitt påstående, som därför avvisades.

(63)

Syftet med översynen inom ramen för den nuvarande undersökningen var att fastställa slutsatser på grundval av kontrollerade uppgifter, vilket i princip hade blivit möjligt efter de ändrade omständigheterna när det gäller säkerhetssituationen. Det finns ingenting som tyder på att de nya kontrollerade undersökningsresultaten inte skulle vara av bestående karaktär.

(64)

Det bör emellertid erinras om att kontrollerna, på grund av vissa kvarstående säkerhetsproblem, ägde rum i Förenade Arabemiraten. Trots de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas ansträngningar motsvarar en kontroll i ett tredjeland inte normal praxis, eftersom kommissionens utredare inte har haft ett obegränsat direkt tillträde till exportörernas bokföringsregister och bokföringssystem. Även om undersökningsresultaten är tillräckligt tillförlitliga för att motivera en ändring av antidumpningstullarnas nivå, kan gemenskapsinstitutionerna därför på eget initiativ eller på begäran av berörda parter komma att genomföra en översyn av de ändrade antidumpningstullarna om tillgängliga uppgifter skulle tyda på en förändring av eller annan felaktighet i de undersökningsresultat som kontrollerats i tredjeland.

(65)

Mot bakgrund av ovanstående bör de nuvarande antidumpningsåtgärderna beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Pakistan ändras så att de återspeglar de nya dumpningsmarginaler som konstaterats.

(66)

Enligt artikel 9.4 i grundförordningen får storleken på tullarna inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen, men de bör ligga under denna marginal om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin. Med hänsyn till att den nuvarande interimsöversynen endast omfattar undersökning av dumpningsaspekterna bör de tullar som införs inte vara högre än de nivåer för undanröjande av skada som konstaterats i den ursprungliga undersökningen.

(67)

Såsom anges i skäl 134 i förordningen om slutgiltig tull var den ursprungliga dumpningsmarginalen lägre än den slutgiltigt fastställda nivån för undanröjande av skada, och den slutgiltiga antidumpningstullsatsen grundades därför på den lägre dumpningsmarginalen, nämligen 13,1 %. Eftersom de dumpningsmarginaler som konstaterats i den nuvarande interimsöversynen fortfarande är lägre än nivån för undanröjande av skada, bör de ändrade antidumpningstullsatserna grundas på dessa lägre dumpningsmarginaler.

(68)

Tullsatserna bör därför fastställas till nivån för de konstaterade dumpningsmarginalerna enligt följande, utom när det gäller det företag för vilket en dumpningsmarginal som understiger miniminivån fastställts i enlighet med skäl 58:

(69)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter på grundval av vilka man avsåg att rekommendera att de gällande åtgärderna ändras och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Synpunkter lämnades, och dessa beaktades när detta ansågs lämpligt. Alla berörda parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter det att de hade underrättats.

(70)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet, som anges i bilagan till denna förordning, bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

(71)

En pakistansk exporterande tillverkare gjorde ett prisåtagande. Sänglinne kännetecknas dock av att det finns hundratals olika produkttyper och att vissa egenskaper inte med lätthet kan urskiljas vid importen. Detta gör det praktiskt taget omöjligt att för varje produkttyp fastställa ett meningsfullt minimiimportpris som på lämpligt sätt skulle kunna övervakas av kommissionen och kontrolleras av medlemsstaternas tullmyndigheter. Under dessa omständigheter ansågs ett prisåtagande vara ogenomförbart och kunde således inte godtas.

(72)

Den översyn som genomförts påverkar inte frågan om vilken dag förordningen om slutgiltig tull kommer att upphöra att gälla enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

1.

Artikel 1.2 skall ersättas med följande:

”2.   Följande slutgiltiga antidumpningstullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter som tillverkats av nedanstående företag:

2.

Texten i bilagan till denna förordning skall utgöra bilaga till förordning (EG) nr 397/2004.

3.

Följande punkt 4 skall läggas till artikel 1:

”4.   Om en ny exporterande tillverkare lämnar tillräcklig bevisning till kommissionen för att

får rådet, på förslag av kommissionen och efter samråd med rådgivande kommittén, med enkel majoritet besluta att ändra punkt 2 genom att lägga till den nya exporterande tillverkaren i förteckningen över de företag som omfattas av den vägda genomsnittliga tullsatsen på 5,8 %.”

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/27

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/29

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 343/2006 (3) fastställs en förteckning över medlemsstater i vilka uppköp av smör har inletts i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1255/1999.

(2)

På grundval av de senaste underrättelserna från Belgien och Luxemburg i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 2771/1999 har kommissionen konstaterat att marknadspriserna på smör har legat under 92 % av interventionspriset under två på varandra följande veckor. Följaktligen bör interventionsuppköp inledas i dessa medlemsstater. Belgien och Luxemburg bör därför läggas till i den förteckning som fastställs i förordning (EG) nr 343/2006.

(3)

Förordning (EG) nr 343/2006 bör därför ändras.

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/30

(1)

Förordning (EG) nr 530/1999 genomfördes genom kommissionens förordningar (EG) nr 452/2000 (2) och (EG) nr 72/2002 (3) som fastställer innehållet och utvärderingskriterierna i den kvalitetsrapport som efter varje referensperiod skall sändas till kommissionen (Eurostat).

(2)

Den information som lämnas i kvalitetsrapporten måste avse vissa variabler. Dessa variabler definieras i kommissionens förordning (EG) nr 1726/1999 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 1916/2000 (5).

(3)

En ändring av åtgärderna för kvalitetsutvärdering av strukturstatistiken över löner och arbetskraftskostnader är nödvändig till följd av de ändringar som gjorts i förordningarna (EG) nr 1726/1999 och (EG) nr 1916/2000 genom förordningarna (EG) nr 1737/2005 respektive (EG) nr 1738/2005. För tydlighetens skull och för att minska de nationella statistikkontorens rapporteringsbörda är det också nödvändigt att harmonisera kvalitetsutvärderingen av statistiken över arbetskraftskostnader och löner.

(4)

Förordningarna (EG) nr 452/2000 och (EG) nr 72/2002 bör därför ersättas av den här förordningen.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det statistiska programmet.

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/36

(1)

Enligt de principer som styr det ekologiska jordbrukets produktionsmetoder bör djuren när väderleksförhållandena tillåter ha tillgång till betesmarker utomhus.

(2)

När gemenskapen eller en medlemsstat i samband med särskilda djurhälsoproblem ställer upp krav som leder till att däggdjur inte har möjlighet att vistas utomhus, medger gällande regler för ekologisk produktion undantag från denna princip. Inget undantag medges emellertid när det gäller ekologisk uppfödning av fjäderfä.

(3)

Mot bakgrund av den oro som råder för att fågelinfluensan skall spridas, bör försiktighetsåtgärder beaktas. Dessa kan medföra att fjäderfä måste hållas inomhus. Av konsekvens- och tydlighetsskäl, och för att upprätthålla den ekologiska fjäderfäproduktionen, bör producenterna kunna hålla sina fjäderfän inomhus utan att mista sin status som ekologiska producenter när restriktioner (såsom veterinärrestriktioner) vidtas mot bakgrund av gemenskapslagstiftningen för att skydda människors eller djurs hälsa.

(4)

Att begränsa tillgången till rastgårdar utomhus för fjäderfä som är vana att alltid ha tillgång till utomhusvistelse kan innebära risker för deras välbefinnande. För att minska de negativa konsekvenserna av sådana åtgärder, bör djuren ha ständig tillgång till tillräckliga mängder grovfoder och passande material, som gör det möjligt för alla fåglar att inta grovfoder, sprätta och ströbada allt efter behov.

(5)

Förordning (EEG) nr 2092/91 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Det finns ett akut behov av åtgärderna i denna förordning, eftersom restriktioner redan har införts i vissa medlemsstater. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 14 i förordning (EEG) nr 2092/91.

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/38

(1)

Medlemsstaterna var skyldiga att genomföra direktiv 2000/76/EG före den 28 december 2002 och måste rapportera om genomförandet i enlighet med ett frågeformulär som utarbetas av kommissionen.

(2)

Det allmänna syftet med detta frågeformulär är att, med hjälp av medlemsstaternas svar, samla in information om genomförandet av direktiv 2000/76/EG och undersöka vilka tillvägagångssätt medlemsstaterna använder för att reglera förbrännings- och samförbränningsanläggningar.

(3)

Rapporteringsperioden måste omfatta den första hela treårsperioden efter den 28 december 2002 och fastställas med beaktande av rapporteringskraven i direktiv 94/67/EG och 96/61/EG. Direktiv 2000/76/EG tillämpas fullt ut för alla befintliga anläggningar från och med den 28 december 2005 och framåt, och det stora flertalet anläggningar som drivs i EU tillhör gruppen befintliga anläggningar. Direktiv 94/67/EG upphör att gälla den 28 december 2005, och rapporteringen enligt 96/61/EG omfattar perioden 2006–2008. Den lämpligaste första hela rapporteringsperioden är därför 1 januari 2006–31 december 2008.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 6 i direktiv 91/692/EEG (2).

6.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/43

(1)

I rådets beslut 79/542/EEG av den 21 december 1976 om upprättande av en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer, och om villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött (3) fastställs djurhälsovillkoren för import till gemenskapen av levande djur, utom hästdjur, och färskt kött, utom köttberedningar, av sådana djur.

(2)

I kommissionens beslut 2005/432/EG (4) fastställs djur- och folkhälsobestämmelser för import till gemenskapen av sändningar innehållande vissa köttprodukter och upprättas förteckningar över tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka import av sådana produkter skall tillåtas. I det beslutet finns också mallar för folkhälsointyg och djurhälsointyg och bestämmelser om behandling av sådana produkter.

(3)

Den eventuella regionindelningen av tredjeländer, särskilt Brasilien, Namibia och Sydafrika, bör beaktas vid import av färskt kött till gemenskapen, för att garantera att kött som används i köttprodukter inte kommer från djur från anläggningar som omfattas av restriktioner på grund av sjukdom, att klargöra användningen av slaktbiprodukter i vissa köttprodukter och att fastställa tydliga krav för sådant kött av hägnat fågelvilt som används i köttprodukter.

(4)

Serbien och Montenegro är republiker med egna tullterritorier som tillsammans bildar en statsunion. De bör därför behandlas separat på förteckningen över tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka import av köttprodukter bör tillåtas.

(5)

Beslut 2005/432/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

Djurhälsovillkor avseende köttprodukternas ursprung och behandling

Under förutsättning att villkoren avseende köttprodukternas ursprung och behandling i bilaga I punkterna 1 och 2 uppfylls skall medlemsstaterna tillåta import av köttprodukter med ursprung i följande tredjeländer och delar av tredjeländer:

2.

Bilagorna I, II och III skall ersättas med texten i bilagan till detta beslut.