31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 509/2006

av den 20 mars 2006

om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)	Produktion, förädling och distribution av jordbruksprodukter och livsmedel spelar en viktig roll i gemenskapens ekonomi.

(2)

Diversifiering av jordbruksproduktionen bör uppmuntras. Främjande av traditionella produkter med särskilda egenskaper kan vara till stort gagn för landsbygdens ekonomi, särskilt i mindre gynnade eller avlägset belägna områden, genom att jordbrukarnas inkomster förbättras och genom att avfolkning förebyggs i dessa områden.

(3)	För att den inre marknaden för livsmedel skall kunna fungera bra bör de ekonomiska aktörerna få instrument som gör det möjligt för dem att höja marknadsvärdet på sina produkter samtidigt som konsumenterna skyddas mot otillbörliga affärsmetoder och rättvis handel garanteras.

(4)

I rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel (2) definieras särartsskyddet, och beteckningen ”garanterad traditionell specialitet” infördes genom kommissionens förordning (EEG) nr 1848/93 (3), där tillämpningsföreskrifter fastställs för förordning (EEG) nr 2082/92. Särartsskyddet, som oftast hänvisas till som ”garanterade traditionella specialiteter”, gör det möjligt att tillgodose konsumenternas efterfrågan på traditionella produkter med särskilda egenskaper. Med den mångfald produkter som erbjuds på marknaden och det överflöd av information som lämnas om dem måste konsumenterna för att kunna träffa bättre val förses med klar och koncis information om dessa livsmedels särart.

(5)

För tydlighets skull bör ”särartsskydd” inte längre användas utan endast beteckningen ”garanterad traditionell specialitet” som är lättare att förstå, och för att klargöra syftet med förordningen för producenter och konsumenter bör särarten preciseras och en definition av termen ”traditionell” införas.

(6)

Vissa producenter önskar utvinna ett marknadsvärde ur sina traditionella jordbruksprodukter eller livsmedel vars egenskaper tydligt skiljer dem från andra liknande produkter. För att skydda konsumenten bör den garanterade traditionella specialiteten underkastas kontroll. Ett sådant frivilligt system som gör att producenterna kan göra en jordbruksprodukts eller ett livsmedels kvalitet känd inom hela gemenskapen bör innefatta garantier för att alla hänvisningar till kvalitén i handeln, verkligen är underbyggda.

(7)

Märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel är underkastad de allmänna regler som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (4). Med tanke på deras särskilda art bör särskilda kompletterande bestämmelser antas för garanterade traditionella specialiteter. För att göra det lättare att identifiera garanterade traditionella specialiteter som framställts inom gemenskapen bör det göras obligatoriskt att i märkningen använda beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”, eller den gemenskapssymbol som förknippas med detta, med reservation för en rimlig tidsfrist så att aktörerna hinner anpassa sig till detta krav.

(8)

För att kunna garantera överensstämmelse med och enhetlighet i fråga om garanterad traditionell specialitet bör grupper av producenter själva definiera specifika egenskaper i en produktspecifikation. Det finns möjlighet för producenter i tredjeländer att registrera en garanterad traditionell specialitet.

(9)

De garanterade traditionella specialiteter som åtnjuter skydd inom gemenskapen bör underkastas kontroll, grundad på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (5), och på ett kontrollsystem som säkerställer att producenterna uppfyller kraven i produktspecifikationen innan jordbruksprodukter och livsmedel saluförs.

(10)	För att bli omfattade av skyddet bör de garanterade traditionella specialiteterna registreras på gemenskapsnivå. Registreringen bör också ge information till dem som bedriver handel och till konsumenterna.

(11)

De nationella myndigheterna i den berörda medlemsstaten bör granska varje ansökning om registrering i enlighet med gemensamma minimiregler, inbegripet ett förfarande för invändningar på nationell nivå för att garantera att den berörda jordbruksprodukten eller det berörda livsmedlet verkligen är traditionellt och har de särskilda egenskaperna. Därefter bör kommissionen göra en granskning för att garantera ett enhetligt tillvägagångssätt för de ansökningar om registrering som lämnas av medlemsstaterna och av producenter i tredjeland.

(12)

För att göra registreringsförfarandet effektivare bör osakliga och ogrundade invändningar inte behandlas, och det bör anges kriterier enligt vilka kommissionen skall bedöma om inlämnade invändningar får tas upp till prövning eller inte. Medborgare i tredjeländer som har ett legitimt intresse bör ha rätt att göra invändningar enligt samma kriterier som gäller för gemenskapsproducenter. Kriterierna bör bedömas i förhållande till gemenskapens territorium. Erfarenheten har visat att tidsfristen för samråd i fall av invändningar bör anpassas.

(13)	Föreskrifter bör fastställas för att klargöra räckvidden av det skydd som beviljas enligt denna förordning i vilka det särskilt anges att denna förordning bör gälla utan att detta påverkar befintliga regler för varumärken och geografiska angivelser.

(14)

För att undvika att det skapas illojala konkurrensvillkor bör producenter, inbegripet producenter i tredjeland, kunna använda antingen en registrerad benämning tillsammans med en särskild beteckning och, i förekommande fall den gemenskapssymbol som förknippas med beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”, eller en benämning som har registrerats som sådan, i den mån som den jordbruksprodukt eller det livsmedel som produceras eller bearbetas uppfyller kraven i den tillämpliga produktspecifikationen och producenten anlitar kontrollmyndigheter eller kontrollorgan i enlighet med bestämmelserna i den här förordningen.

(15)	För att tilltala producenterna och bli trovärdig för konsumenterna bör beteckningen avseende särskilda egenskaper hos en jordbruksprodukt eller ett livsmedel vara rättsligt skyddad och underkastad kontroll.

(16)	Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en avgift för att täcka de kostnader som uppstår.

(17)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

(18)

Det bör fastställas vilka bestämmelser i den här förordningen som tillämpas på ansökningar om registrering som har kommit in till kommissionen innan den träder i kraft. Aktörerna bör få en rimlig tidsfrist för att anpassa såväl de privata organen för kontroll och märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel som saluförs med beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”.

(19)	Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör förordning (EEG) nr 2082/92 upphävas och ersättas av den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs reglerna för erkännande som garanterad traditionell specialitet för

a)	jordbruksprodukter avsedda som livsmedel som är förtecknade i bilaga I till fördraget, och

b)	livsmedel förtecknade i bilaga I till denna förordning.

Bilaga I till denna förordning får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 18.2.

2.   Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar andra särskilda gemenskapsbestämmelser.

3.   Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (7) skall inte tillämpas på de garanterade traditionella specialiteter som omfattas av den här förordningen.

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning avses med

a)   särart: den eller de egenskaper som klart skiljer en jordbruksprodukt eller ett livsmedel från liknande jordbruksprodukter eller livsmedel som hör till samma kategori,

b)   traditionell: som påvisats förekomma på gemenskapsmarknaden under en tidsperiod under vilken ett generationsskifte ägt rum. Tidsperioden skall motsvara den som allmänt betecknas som en generation, dvs. minst 25 år,

c)   garanterad traditionell specialitet: en traditionell jordbruksprodukt eller ett traditionellt livsmedel som på grund av sin särart har erkänts av gemenskapen genom registrering enligt denna förordning,

d)   grupp: en organisation av producenter av eller bearbetningsföretag eller samma livsmedel, oavsett gruppens juridiska form eller sammansättning.

2.   Den egenskap eller de egenskaper som avses i punkt 1 a kan vara förknippade med inre egenskaper hos produkten, t.ex. fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper, med en produkts produktionsmetod eller med särskilda förhållanden som föreligger vid produktionen.

En jordbruksprodukts eller ett livsmedels presentation skall inte anses vara en egenskap enligt punkt 1 a.

Den särart som avses i punkt 1 a får inte begränsas till en kvalitativ eller kvantitativ sammansättning, eller till ett framställningssätt enligt gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning, enligt standarder som är fastställda av standardiseringsorgan eller enligt frivilliga standarder. Denna bestämmelse skall emellertid inte tillämpas när denna lagstiftning eller standard har fastställts för att definiera en produkts särart.

Andra intressenter får ingå i grupper enligt punkt 1 d.

Artikel 3

Register

Kommissionen skall föra ett register över de garanterade traditionella specialiteter som erkänns i hela gemenskapen enligt denna förordning.

Registret skall innehålla två förteckningar över garanterade traditionella specialiteter beroende på om produktens eller livsmedlets benämning är förbehållen de producenter som följer produktspecifikationen eller inte.

Artikel 4

Krav på produkter och benämningar

1.   En jordbruksprodukt eller ett livsmedel som upptas i det register som avses i artikel 3 måste antingen framställas med traditionella råmaterial eller kännetecknas av en traditionell sammansättning, eller ha framställts och/eller bearbetats på ett sätt som återspeglar traditionellt bruk vad gäller produktion och/eller bearbetning.

En jordbruksprodukt eller ett livsmedel vars särart grundas på dess härkomst eller geografiska ursprung får inte registreras. Geografiska beteckningar får användas i ett namn utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1.

2.   För att registreras skall benämningen

a)	i sig ha en särart,

b)	uttrycka särarten hos jordbruksprodukten eller livsmedlet.

3.   Den särskilda benämning som avses i punkt 2 a skall vara traditionell och följa nationella bestämmelser eller ha vunnit hävd.

En benämning som anger särart på det sätt som avses i punkt 2 b får inte registreras om

a)	den avser endast allmänna påståenden om en kategori jordbruksprodukter eller livsmedel eller avser en kategori som omfattas av särskild gemenskapslagstiftning,

b)	den är vilseledande t.ex. genom att den refererar till en självklar egenskap hos produkten eller genom att den inte motsvarar produktspecifikationen och följaktligen kan förmodas vilseleda konsumenten när det gäller produktens egenskaper.

Artikel 5

Restriktioner för användning av benämningar

1.   Denna förordning skall tillämpas utan att det påverkar gemenskapsbestämmelser eller medlemsstaternas bestämmelser om immateriella rättigheter, särskilt de som gäller geografiska beteckningar och varumärken.

2.   En benämning på en växtsort eller en djurras får användas i benämningen på en garanterad traditionell specialitet på villkor att den inte är vilseledande när det gäller produktens egenskaper.

Artikel 6

Produktspecifikation

1.   För att beteckningen garanterad traditionell specialitet (GTS) skall få användas skall en jordbruksprodukt eller ett livsmedel överensstämma med en produktspecifikation.

2.   Produktspecifikationen skall innehålla

a)	den benämning som avses i artikel 4.2 på ett eller flera språk, med uppgift om gruppen ansöker om registrering med eller utan förebehåll för benämningen och om gruppen ansöker om att få använda sig av bestämmelserna i artikel 13.3,

b)	en beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet inbegripet dess viktigaste fysiska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaper,

c)	en beskrivning av den produktionsmetod som producenterna skall följa, inbegripet, när så är lämpligt, typ av råvaror och egenskaper hos råvarorna eller ingredienserna som används samt metoden för beredningen av jordbruksprodukten eller livsmedlet,

d)	de väsentliga delar som produkten kännetecknas av och, när så är lämpligt, det referenssystem som används,

e)	de väsentliga delar som styrker att produkten är traditionell enligt artikel 4.1 första stycket,

f)	de minimikrav och de kontrollförfaranden som gäller för särarten.

Artikel 7

Ansökan om registrering

1.   Endast en grupp skall ha rätt att ansöka om registrering av en garanterad traditionell specialitet.

Flera grupper från olika medlemsstater eller tredjeländer får lämna in en gemensam ansökan.

2.   En grupp får lämna in ansökan om registrering endast för jordbruksprodukter eller livsmedel som den själv producerar eller framställer.

3.   En ansökan om registrering skall åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)	Den ansökande gruppens namn och kontaktuppgifter.

b)	Den produktspecifikation som avses i artikel 6.

c)	Namn och kontaktuppgifter för de myndigheter eller organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspecifikationen samt deras särskilda uppgifter.

d)	Dokument som styrker produktens särskilda och traditionella karaktär.

4.   Om gruppen är etablerad i en medlemsstat skall ansökan lämnas in i den medlemsstaten.

Medlemsstaten skall granska ansökan på lämpligt sätt för att avgöra om den är motiverad och uppfyller villkoren i denna förordning.

5.   Medlemsstaten skall vid den granskning som avses i punkt 4 andra stycket inleda ett nationellt invändningsförfarande där det säkerställs att ansökan ifråga får tillräcklig offentlighet och där det föreskrivs en rimlig tidsfrist under vilken alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse och är etablerade eller bosatta inom den medlemsstatens territorium kan framföra invändningar mot ansökan.

Medlemsstaten skall undersöka om de invändningar som har inkommit uppfyller villkoren för att tas upp till prövning enligt de kriterier som avses i artikel 9.3 första stycket.

6.   Om medlemsstaten anser att de krav som anges i artiklarna 4–6 är uppfyllda skall den till kommissionen vidarebefordra följande uppgifter:

a)	Namn och kontaktuppgifter på den ansökande gruppen.

b)	Den produktspecifikation som avses i artikel 6.

c)	Namn och kontaktuppgifter på de myndigheter eller organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspecifikationen samt deras särskilda uppgifter.

d)	En förklaring från medlemsstaten att den anser att den ansökan som lämnats in av gruppen uppfyller villkoren i denna förordning och i de tillämpningsföreskrifter som fastställts.

7.   Om en ansökan för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel kommer från en grupp i ett tredjeland skall den sändas till kommissionen antingen direkt eller genom myndigheterna i tredjelandet, och den skall innehålla de uppgifter som anges i punkt 3.

8.   De handlingar som avses i den här artikeln och som översänts till kommissionen skall vara avfattade på ett av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner eller åtföljas av en styrkt översättning till ett av dessa språk.

Artikel 8

Kommissionens granskning

1.   Kommissionen skall på lämpligt sätt granska den ansökan som lämnats in i enlighet med artikel 7 för att avgöra om den är motiverad och uppfyller villkoren i denna förordning. Denna granskning bör slutföras inom tolv månader.

Kommissionen skall varje månad offentliggöra en förteckning över de beteckningar som är föremål för ansökan om registrering med uppgift om den dag de lämnats in till kommissionen.

2.   Om kommissionen, på grundval av den granskning som genomförts i enlighet med punkt 1 första stycket, anser att villkoren i denna förordning är uppfyllda skall den i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra den information som avses i artikel 7.3 a–c.

Om villkoren inte är uppfyllda skall kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 18.2 fatta beslut om att avslå ansökan.

Artikel 9

Invändningar

1.   Inom sex månader räknat från den dag då det offentliggörande som avses i artikel 8.2 första stycket har ägt rum i Europeiska unionens officiella tidning får medlemsstaterna eller tredjeländer göra invändningar mot den föreslagna registreringen genom att till kommissionen lämna in en motiverad förklaring.

2.   Alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse, är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den som har begärt registreringen eller i ett tredjeland, kan också göra invändningar mot den föreslagna registreringen genom att lämna in en motiverad förklaring.

Fysiska eller juridiska personer som är etablerade eller bosatta i en medlemsstat skall lämna in sina motiverade förklaringar i den medlemsstaten inom den tidsfrist för invändningar som fastställs i punkt 1.

För fysiska och juridiska personer som är etablerade eller bosatta i ett tredjeland skall förklaringen lämnas in till kommissionen antingen direkt eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet inom den tidsfrist som fastställs i punkt 1.

3.   De invändningar som har kommit in till kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i punkt 1 får tas upp till prövning endast om ett av följande villkor är uppfyllda:

a)	Invändningarna visar att de villkor som anges i artiklarna 2, 4 och 5 inte är uppfyllda.

b)	Invändningarna visar, om det rör sig om en ansökan enligt artikel 13.2, att benämningen används på ett lagligt, erkänt och ekonomiskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller livsmedel.

Kommissionen skall undersöka om invändningarna kan tas upp till prövning.

De kriterier som avses i första stycket skall bedömas med avseende på gemenskapens territorium.

4.   Om kommissionen inte får in någon invändning som kan tas upp till prövning enligt punkt 3, skall den registrera beteckningen.

Registreringen skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5.   Om en invändning kan tas upp till prövning enligt punkt 3 skall kommissionen inbjuda de berörda parterna till samråd av lämpligt slag.

Om en överenskommelse nås mellan de berörda parterna inom sex månader skall dessa till kommissionen anmäla alla faktorer som har möjliggjort överenskommelsen, inbegripet yttrandena från båda parter. Om de uppgifter som har offentliggjorts enligt bestämmelserna i artikel 8.2 inte har undergått några ändringar eller endast mindre ändringar, skall kommissionen förfara enligt punkt 4 i den här artikeln. I alla andra fall skall kommissionen på nytt utföra den granskning som avses i artikel 8.1.

Om ingen överenskommelse nås, skall kommissionen fatta beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.2, med beaktande av traditionell skälig praxis och av den faktiska risken för förväxling.

Beslutet skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

6.   De handlingar som avses i den här artikeln och som översänds till kommissionen skall vara avfattade på ett av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner eller åtföljas av en bestyrkt översättning till ett av dessa.

Artikel 10

Avregistrering

Om kommissionen, i överensstämmelse med de detaljerade bestämmelser som avses i artikel 19 f, anser att villkoren i produktspecifikationen för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som omfattas av garanterad traditionell specialitet inte längre är uppfyllda, skall den enligt det förfarande som avses i artikel 18.2 upphäva registreringen, vilket skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 11

Ändringar av produktspecifikationen

1.   En medlemsstat får begära en ändring av produktspecifikationen på begäran av en grupp av producenter som är etablerad inom medlemsstatens territorium eller av en grupp som är etablerad i ett i tredjeland. I det senare fallet skall ansökan skickas till kommissionen, antingen direkt eller genom myndigheterna i tredjelandet.

Det skall framgå av ansökan att det finns ett befogat ekonomiskt intresse och en beskrivning av de ändringar som begärs och en motivering till detta.

En ansökan om godkännande av en ändring skall handläggas enligt förfarandet i artiklarna 7–9.

Om de föreslagna ändringarna är mindre skall kommissionen besluta om godkännande utan att följa förfarandet i artikel 8.2 och artikel 9.

Kommissionen skall när så är lämpligt offentliggöra mindre ändringar i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Medlemsstaten skall se till att information om offentliggörandet ges till varje producent eller bearbetningsföretag som tillämpar den produktspecifikation som ansökan om ändring gäller. Utöver de invändningar som avses i artikel 9.3 skall sådana invändningar tas upp till prövning i vilka det påvisas ett ekonomiskt intresse av att producera den garanterade traditionella specialiteten.

3.   Om ändringen berör en tillfällig ändring av specifikationen till följd av obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder som har införts av offentliga myndigheter skall begäran överlämnas till kommissionen av medlemsstaten på begäran av en grupp av producenter eller av en grupp som är etablerad i ett tredjeland. Förfarandet i punkt 1 fjärde stycket skall tillämpas.

Artikel 12

Beteckningar, benämning och symbol

1.   Endast de producenter som följer produktspecifikationen får använda beteckningen garanterad traditionell specialitet i märkningen, reklamen eller dokumentationen av en jordbruksprodukt eller ett livsmedel.

2.   Om beteckningen ”garanterad traditionell specialitet” används i märkningen av en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som framställs inom gemenskapen skall den registrerade benämningen, tillsammans med antingen gemenskapssymbolen eller beteckningen garanterad traditionell specialitet, anges härpå.

3.   Det skall vara frivilligt att använda den beteckning som anges i punkt 2 i märkningen av garanterade traditionella specialiteter som produceras utanför gemenskapen.

Artikel 13

Närmare bestämmelser om benämningar som registreras

1.   Från och med dagen för offentliggörandet som avses i artikel 9.4 eller 9.5 får den benämning som har registrerats enligt artikel 3 endast användas för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som motsvarar produktspecifikationen för en garanterad traditionell specialitet enligt bestämmelserna i artikel 12. De benämningar som registrerats får dock fortsätta att användas i märkningen av produkter som inte motsvarar den registrerade specifikationen men beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”, förkortningen ”GTS” eller den därtill hörande gemenskapssymbolen får inte anges på dessa.

2.   En garanterad traditionell specialitet får dock registreras med förbehåll för en benämning som gäller för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som motsvarar en offentliggjord produktspecifikation, på villkor att gruppen har begärt detta vid ansökan om registrering och att det enligt förfarandet i artikel 9 inte framgår att benämningen används på ett lagligt, erkänt och ekonomiskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller livsmedel. Från dagen för offentliggörande enligt artikel 9.4 eller 9.5 får benämningen inte längre användas i märkningen av liknande jordbruksprodukter eller livsmedel som inte motsvarar en registrerad specifikation, även om den inte åtföljs av beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”, förkortningen ”GTS” eller den därtill hörande gemenskapssymbolen.

3.   För de benämningar för vilka ansökan om registrering görs på bara ett språk får gruppen i produktspecifikationen ange att produkten vid saluföringen, förutom produktbenämningen på ursprungsspråket, även på andra språk får märkas med en uppgift om att produkten har framställts enligt traditionen i den region, medlemsstat eller det tredjeland varifrån ansökan har sitt ursprung.

Artikel 14

Offentlig kontroll

1.   Medlemsstaterna skall utse den behöriga myndighet eller de behöriga myndigheter som skall ansvara för kontrollerna när det gäller de skyldigheter som fastställs i denna förordning i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

2.   Medlemsstaterna skall säkerställa att alla aktörer som iakttar förordningen har rätt att omfattas av ett system för offentlig kontroll.

3.   Kommissionen skall offentliggöra namn och adress på de myndigheter och organ som avses i punkt 1 eller i artikel 15 och skall regelbundet uppdatera uppgifterna.

Artikel 15

Kontroll av att produktspecifikationerna följs

1.   För jordbruksprodukter och livsmedel som framställs inom gemenskapen skall kontroll av att produktspecifikationerna följs, och före utsläppandet på marknaden, genomföras av

—	en eller flera behöriga myndigheter enligt artikel 14, och/eller

—	ett eller flera kontrollorgan enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 882/2004 fungerande som produktcertifieringsorgan.

Kostnaden för kontrollen av att produktspecifikationerna följs skall betalas av de producenter som kontrolleras.

2.   För jordbruksprodukter och livsmedel som framställs i ett tredjeland skall kontroll av att produktspecifikationerna följs, och före utsläppandet på marknaden, genomföras av

—	en eller flera offentliga myndigheter som utsetts av tredjelandet, och/eller

—	ett eller flera produktcertifieringsorgan.

3.   De produktcertifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 skall iaktta och, från och med den 1 maj 2010, vara ackrediterade enligt den europeiska standarden EN 45011 eller ISO/IEC-guide 65. (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram.)

4.   Om myndigheterna enligt punkterna 1 och 2 har valt att kontrollera att produktspecifikationerna följs skall de erbjuda lämpliga garantier på objektivitet och opartiskhet och till sitt förfogande ha den kvalificerade personal och de resurser som är nödvändiga för att utföra uppdragen.

Artikel 16

Förklaringar från producenter till utsedda myndigheter eller organ

1.   Producenter i en medlemsstat som avser att för första gången producera en garanterad traditionell specialitet skall, även om de tillhör den grupp som gjorde den ursprungliga ansökan, i förväg anmäla detta till de utsedda myndigheterna eller organen enligt artikel 14.3 i den medlemsstat där producenten är etablerad, enligt anvisningar från de behöriga myndigheter som avses i artikel 14.1.

2.   Producenter i ett tredjeland som avser att för första gången producera en garanterad traditionell specialitet skall, även om de tillhör den grupp som gjorde den ursprungliga ansökan, i förväg anmäla detta till de utsedda myndigheterna eller organen enligt artikel 14.3, vid behov efter instruktioner från producentgruppen eller myndigheten i tredjelandet.

Artikel 17

Skydd

1.   Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa lagligt skydd mot missbruk eller vilseledande bruk av beteckningen ”garanterad traditionell specialitet”, förkortningen ”GTS” och av den därtill hörande gemenskapssymbolen och mot andra imitationer av benämningar som är registrerade och skyddade enligt artikel 13.2.

2.   Registrerade benämningar skall skyddas mot allt bruk som sannolikt kommer att vilseleda konsumenten, bland annat bruk som antyder att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel är en ”garanterad traditionell specialitet” som har erkänts av gemenskapen.

3.   Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är lämpliga för att se till att de varubeteckningar som används på nationell nivå inte ger upphov till förväxling med benämningar som är registrerade och skyddade i enlighet med artikel 13.2.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av ständiga kommittén för garanterade traditionella specialiteter.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 19

Tillämpningsföreskrifter och övergångsbestämmelser

1.   Tillämpningsföreskrifter för den här förordningen skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.2. Dessa skall särskilt innehålla följande:

a)	Bestämmelser om de uppgifter som skall ingå i produktspecifikationen enligt artikel 6.2.

b)	Bestämmelser om ansökningsförfarandena enligt artikel 7.1 från grupper i olika medlemsstater eller tredjeländer.

c)	Bestämmelser om hur ansökningar om registrering enligt artikel 7.3, artikel 7.6 och 7.7 och ansökningar om ändring enligt artikel 11 skall lämnas in till kommissionen.

d)	Bestämmelser om registret över garanterade traditionella specialiteter enligt artikel 3.

e)	Bestämmelser om invändningar enligt artikel 9, inbegripet bestämmelser om lämpligt samråd mellan berörda parter.

f)	Bestämmelser om upphävande av registrering av en garanterad traditionell specialitet enligt artikel 10.

g)	Bestämmelser om benämning och symbol enligt artikel 12.

h)	Definition av mindre ändringar enligt artikel 11.1, tredje stycket.

i)	Bestämmelser om villkor för kontroll av efterlevnaden av produktspecifikationerna.

2.   De benämningar som redan finns registrerade enligt förordning (EEG) nr 2082/92 den dag då den här förordningen träder i kraft skall automatiskt föras in i det register som avses i artikel 3. De relevanta specifikationerna skall anses vara specifikationer enligt artikel 6.1.

3.   Följande skall gälla för icke avgjorda ansökningar, uttalanden och begäranden som kommissionen mottagit före dagen för denna förordnings ikraftträdande:

a)	Förfarandena i artikel 7 skall inte gälla.

b)	Om specifikationen innehåller delar som inte förtecknas i artikel 6 får kommissionen begära en ny version av produktspecifikationen som följer den artikeln, om detta är nödvändigt för att kunna fortsätta behandlingen av ansökningen.

Artikel 20

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut en avgift för att täcka sina omkostnader, inbegripet sådana som uppstår vid granskning av registreringsansökningar, invändningar och ansökningar om ändringar och framställningar om upphävande enligt denna förordning.

Artikel 21

Upphävande

Förordning (EEG) nr 2082/92 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

De bestämmelser som avses i artikel 12.2 skall dock tillämpas från och med den 1 maj 2009, men utan att det påverkar de produkter som släppts ut på marknaden före detta datum.

---

(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(3)  EGT L 168, 10.7.1993, s. 35. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2167/2004 (EUT L 371, 18.12.2004, s. 8).

(4)  EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/89/EG (EUT L 308, 25.11.2003, s. 15).

(5)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(6)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(7)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

---

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/12

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

av den 20 mars 2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)	Produktion, tillverkning och distribution av jordbruksprodukter och livsmedel spelar en viktig roll i gemenskapens ekonomi.

(2)

Diversifiering av jordbruksproduktionen bör främjas så att det blir en bättre balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden. Stimulerad efterfrågan på produkter med särskilda egenskaper kan vara till stort gagn för landsbygdens ekonomi, särskilt i mindre gynnade eller avlägset belägna områden, genom att jordbrukarnas inkomster förbättras och genom att avfolkning förebyggs i dessa områden.

(3)	Ett ständigt ökande antal konsumenter fäster större vikt vid livsmedlens kvalitet än deras kvantitet. Intresset för särskilda produkter skapar efterfrågan på jordbruksprodukter och livsmedel med känt geografiskt ursprung.

(4)	Med tanke på den mångfald produkter som saluförs och det överflöd av information som lämnas om dem bör konsumenterna för att kunna göra det bästa valet få klar och koncis information om produkternas ursprung.

(5)

Märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel är underkastad de allmänna regler som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (2). Med hänsyn till deras särskilda beskaffenhet bör speciella kompletterande regler införas för jordbruksprodukter och livsmedel från ett avgränsat geografiskt område vilka ålägger producenterna att använda lämpliga gemenskapssymboler eller gemenskapsbeteckningar på förpackningarna. Användningen av dessa symboler eller beteckningar bör göras obligatorisk när det gäller gemenskapsbeteckningar både för att skapa bättre kännedom hos konsumenterna om dessa produkter och de garantier som är förknippade med dem och för att göra det lättare att identifiera dem på marknaden och därigenom underlätta kontrollen. Det bör fastställas en rimlig tidsfrist för att aktörerna skall kunna anpassa sig till denna skyldighet.

(6)

Det bör fastställas en enhetlig strategi inom gemenskapen för användningen av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Ett gemensamt regelverk för skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar gör det möjligt att utveckla dessa, eftersom ett sådant regelverk genom sin enhetlighet säkerställer konkurrens på lika villkor för producenterna av produkter med sådana beteckningar och höjer konsumenternas tilltro till produkterna.

(7)	Reglerna bör gälla utan att påverka den befintliga gemenskapslagstiftningen om vin och spritdrycker.

(8)

Denna förordnings tillämpningsområde bör begränsas till vissa jordbruksprodukter och livsmedel där det finns ett samband mellan egenskaperna hos produkten eller livsmedlet och det geografiska ursprunget. Tillämpningsområdet kan dock utvidgas så att också andra jordbruksprodukter eller livsmedel omfattas.

(9)	Mot bakgrund av nuvarande praxis är det lämpligt att definiera två olika typer av geografiska beskrivningar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade ursprungsbeteckningar.

(10)	En jordbruksprodukt eller ett livsmedel som har en sådan beskrivning bör uppfylla vissa villkor som anges i en produktspecifikation.

(11)

För att en geografisk beteckning eller en ursprungsbeteckning skall åtnjuta skydd i alla medlemsstater bör den registreras på gemenskapsnivå. Registreringen bör också innebära att konsumenterna och de som bedriver handel får tillgång till information. För att säkerställa att de registrerade gemenskapsbeteckningarna uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning bör de nationella myndigheterna i den berörda medlemsstaten granska ansökningar om registrering med iakttagande av gemensamma minimiregler, inklusive ett nationellt invändningsförfarande. Kommissionen bör därefter genomföra en granskning för att säkerställa att ansökningarna uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning och garantera en enhetlig tillämpning i medlemsstaterna.

(12)

Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet, 1994, som ingår i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen) innehåller närmare bestämmelser om tillgång till immateriella rättigheter, deras förvärv, omfattning och upprätthållande samt om hur de skall efterlevas.

(13)	Skydd genom registrering enligt denna förordning bör beviljas också för tredjeländers geografiska beteckningar om dessa är skyddade i ursprungslandet.

(14)	Registreringsförfarandet bör ge varje fysisk eller juridisk person som har ett legitimt intresse i en medlemsstat eller ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättigheter genom att göra invändningar.

(15)

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen bör det finnas förfaranden som gör det möjligt att ändra produktspecifikationen på begäran av grupper som har ett legitimt intresse, efter det att registrering skett, eller att avregistrera den geografiska beteckningen eller ursprungsbeteckningen för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel, särskilt om produkten eller livsmedlet inte längre överensstämmer med den produktspecifikation som låg till grund när skyddet beviljades för beteckningen.

(16)

Det bör finnas ett övervakningssystem med offentlig kontroll av de geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar som åtnjuter skydd inom gemenskapen, baserat på ett kontrollsystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (3), samt ett kontrollsystem för att se till att kraven i produktspecifikationen för de berörda jordbruksprodukterna och livsmedlen uppfylls.

(17)	Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en avgift för att täcka de kostnader som uppstår.

(18)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(19)

De beteckningar som redan finns registrerade enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (5) den dag då den här förordningen träder i kraft bör få fortsatt skydd enligt den här förordningen och automatiskt införas i registret. Det bör antas övergångsbestämmelser för de ansökningar om registrering som har inkommit till kommissionen innan den här förordningen har trätt i kraft.

(20)	Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör förordning (EEG) nr 2081/92 upphävas och ersättas av den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning fastställs regler för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter avsedda som livsmedel enligt bilaga I till fördraget, för livsmedel enligt bilaga I till den här förordningen och för jordbruksprodukter enligt bilaga II till den här förordningen.

Denna förordning skall dock inte tillämpas på spritdrycker och vinprodukter, med undantag av vinättika. Den här punkten skall inte påverka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (6).

Bilagorna I och II till den här förordningen får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2.

2.   Denna förordning skall tillämpas utan att andra särskilda gemenskapsregler påverkas.

3.   Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (7) skall inte tillämpas på de ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som omfattas av denna förordning.

Artikel 2

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   ursprungsbeteckning: namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

som härstammar från regionen, orten eller landet i fråga,

vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den, och

som produceras, bearbetas och bereds i det avgränsade geografiska området.

b)   geografisk beteckning: namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

som härstammar från regionen, orten eller landet i fråga,

som har viss kvalitet, visst anseende eller viss annan egenskap som kan hänföras till detta geografiska ursprung, och

som produceras och/eller bearbetas och/eller bereds i det avgränsade geografiska området.

2.   Traditionella geografiska eller icke-geografiska namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel, som uppfyller de villkor som anges i punkt 1, skall också anses vara ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar.

3.   Genom undantag från punkt 1 a skall vissa geografiska beteckningar likställas med ursprungsbeteckningar, om råvarorna till produkterna kommer från ett vidare geografiskt område än det område där produkterna bearbetas eller från ett annat område, om följande villkor är uppfyllda:

a)	Det område där råvarorna framställs är avgränsat.

b)	Särskilda villkor gäller för produktionen av råvarorna.

c)	Det finns kontroll av att de villkor som avses i led b uppfylls.

De aktuella beteckningarna skall ha varit erkända som ursprungsbeteckningar i ursprungslandet före den 1 maj 2004.

Artikel 3

Generisk karaktär, konflikt med namnet på en växtsort eller en djurras, homonyma beteckningar och varumärken

1.   Beteckningar som har blivit generiska får inte registreras.

I denna förordning avses med en beteckning som har blivit generisk en beteckning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som visserligen har samband med den ort eller den region där produkten eller livsmedlet från början producerades eller salufördes, men som har blivit den allmänna benämningen på jordbruksprodukten eller livsmedlet i gemenskapen.

När det skall avgöras om en beteckning har blivit generisk, skall hänsyn tas till alla faktorer och särskilt till

a)	de nuvarande förhållandena i medlemsstaterna och i de områden där produkten konsumeras,

b)	den tillämpliga nationella lagstiftningen eller gemenskapslagstiftningen.

2.   En beteckning får inte registreras som ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning om den kommer i konflikt med namnet på en växtsort eller en djurras och därmed riskerar att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

3.   Vid registrering av en beteckning som är helt eller delvis homonym med en beteckning som redan har registrerats enligt denna förordning skall vederbörlig hänsyn tas till lokalt och traditionellt bruk samt till de faktiska riskerna för förväxling. Följande skall särskilt gälla:

a)	En homonym beteckning som felaktigt får konsumenten att tro att produkterna kommer från ett annat område får inte registreras, även om beteckningen är korrekt i fråga om det land, den region eller den ort där jordbruksprodukterna eller livsmedlen har sitt ursprung.

b)

Användning av en registrerad homonym beteckning får endast tillåtas om det i praktiken kan säkerställas att den senare registrerade homonyma beteckningen tillräckligt tydligt kan särskiljas från den beteckning som redan registrerats, med hänsyn till nödvändigheten av att de berörda producenterna behandlas lika och att konsumenten inte vilseleds.

4.   En ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning får inte registreras om detta med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé och den tid som det har använts är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet.

Artikel 4

Produktspecifikation

1.   För att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel skall kunna få en skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller en skyddad geografisk beteckning (SGB) skall produkten eller livsmedlet överensstämma med en produktspecifikation.

2.   Produktspecifikationen skall åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)	Produktens eller livsmedlets benämning, inklusive ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning.

b)	En beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet, med uppgift om råvarorna, i förekommande fall, och om de viktigaste fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska eller organoleptiska egenskaperna hos produkten eller livsmedlet.

c)	En avgränsning av det geografiska området och, i förekommande fall, uppgifter som visar att kraven i artikel 2.3 är uppfyllda.

d)	Uppgifter som styrker att jordbruksprodukten eller livsmedlet har sitt ursprung i det avgränsade geografiska område som avses i artikel 2.1 a respektive 2.1 b.

e)

En beskrivning av vilken metod som använts för framställning av jordbruksprodukten eller livsmedlet och, i förekommande fall, uppgift om de ursprungliga hävdvunna lokala metoderna samt uppgifter om förpackningen när den ansökande gruppen enligt artikel 5.1 fastställer och motiverar att emballeringen skall ske i det avgränsade geografiska området för att garantera kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll.

f)

Faktorer som styrker i) sambandet mellan kvaliteten eller egenskaperna hos jordbruksprodukten eller livsmedlet och den geografiska omgivning som avses i artikel 2.1 a eller, i förekommande fall, ii) sambandet mellan en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap hos jordbruksprodukten eller livsmedlet och det geografiska ursprung som avses i artikel 2.1 b.

g)	Namn och kontaktuppgifter för de myndigheter eller organ som kontrollerar efterlevnaden av bestämmelserna i produktspecifikationen samt deras särskilda uppgifter.

h)	De särskilda regler för märkning som gäller för jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga.

i)	De övriga uppgifter som föreskrivs av gemenskapen eller enligt nationella bestämmelser.

Artikel 5

Ansökan om registrering

1.   Endast en grupp skall ha rätt att ansöka om registrering.

I denna förordning avses med grupp en sammanslutning, oberoende av juridisk form och sammansättning, av producenter eller bearbetningsföretag som arbetar med samma jordbruksprodukt eller livsmedel. Andra intressenter får ingå i gruppen. En fysisk eller juridisk person får betraktas som en grupp enligt de närmare bestämmelser som anges i artikel 16 c.

I de fall då en beteckning anger ett geografiskt område som skär över nationella gränser eller då en traditionell beteckning är förknippad med ett geografiskt område som skär över nationella gränser, får flera grupper lämna in en gemensam ansökan enligt de närmare bestämmelser som anges i artikel 16 d.

2.   En grupp får lämna in en ansökan om registrering endast för jordbruksprodukter eller livsmedel som den själv producerar eller framställer.

3.   En ansökan om registrering skall åtminstone innehålla följande uppgifter:

a)	Den ansökande gruppens namn och kontaktuppgifter.

b)	Den produktspecifikation som avses i artikel 4.

c)

Ett sammanfattande dokument som innehåller följande uppgifter: i) De viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen: beteckningen, en beskrivning av produkten, inbegripet i förekommande fall de särskilda regler som gäller för förpackningen och märkningen, samt en kortfattad beskrivning av hur det geografiska området avgränsas. ii) En beskrivning av sambandet mellan produkten och den geografiska omgivningen eller det geografiska ursprung som avses i artikel 2.1 a eller 2.1 b, allt efter omständigheterna, och vid behov de särskilda egenskaper i produktbeskrivningen eller framställningsmetoden som motiverar en koppling till det geografiska området.

4.   Om ansökan om registrering berör ett geografiskt område beläget i en viss medlemsstat skall den ställas till den medlemsstaten.

Medlemsstaten skall granska ansökan på lämpligt sätt för att avgöra om den är motiverad och uppfyller villkoren i denna förordning.

5.   Medlemsstaten skall vid den granskning som avses i punkt 4 andra stycket inleda ett nationellt invändningsförfarande, där det säkerställs att ansökan i fråga får tillräcklig offentlighet och där det föreskrivs en rimlig tidsfrist under vilken alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse och är etablerade eller bosatta i den medlemsstaten kan framföra invändningar mot ansökan.

Medlemsstaten skall undersöka om de invändningar som har inkommit uppfyller villkoren för att tas upp till prövning enligt de kriterier som avses i artikel 7.3 första stycket.

Om medlemsstaten anser att kraven i denna förordning är uppfyllda skall den fatta ett positivt beslut och till kommissionen översända de handlingar som avses i punkt 7 för ett slutligt beslut. Om villkoren inte är uppfyllda skall medlemsstaten avslå ansökan.

Medlemsstaten skall se till att dess positiva beslut offentliggörs och att den fysiska eller juridiska person som har ett legitimt intresse har möjlighet att överklaga.

Medlemsstaten skall se till att den version av produktspecifikationen som ligger till grund för dess positiva beslut offentliggörs och säkerställa elektronisk tillgång till produktspecifikationen.

6.   Medlemsstaten får på nationell nivå, med giltighet från och med den dag då ansökan har inkommit till kommissionen, fatta beslut enligt denna förordning om ett tillfälligt skydd för en beteckning och i förekommande fall om en anpassningsperiod.

Den anpassningsperiod som avses i första stycket får endast beviljas på villkor att de berörda företagen har salufört produkterna i fråga enligt gällande lagstiftning och med kontinuerlig användning av de berörda beteckningarna under minst fem år före ansökan och har påpekat detta i det nationella invändningsförfarande som avses i punkt 5 första stycket.

Det nationella tillfälliga skyddet skall upphöra att gälla från och med den dag då ett beslut om registrering fattas med stöd av denna förordning.

Den berörda medlemsstaten skall bära hela ansvaret för följderna av ett sådant nationellt tillfälligt skydd för det fall beteckningen inte skulle bli registrerad i enlighet med denna förordning.

De åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna med stöd av första stycket skall endast ha verkan på det nationella planet och får inte påverka handeln inom gemenskapen eller den internationella handeln.

7.   Den berörda medlemsstaten skall för alla positiva beslut som den fattar enligt punkt 5 tredje stycket till kommissionen översända

a)	namn och kontaktuppgifter för den ansökande gruppen,

b)	det sammanfattande dokument som avses i punkt 3 c,

c)	en förklaring från medlemsstaten om att den anser att den ansökan som lämnats in av den grupp som är berättigad till skydd enligt det positiva beslutet uppfyller villkoren i den här förordningen och i tillämpningsföreskrifterna till den,

d)	en hänvisning till offentliggörandet av den produktspecifikation som avses i punkt 5 femte stycket.

8.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar eller andra författningar som är nödvändiga för att följa punkterna 4–7 senast den 31 mars 2007.

9.   I de fall en ansökan om registrering berör ett geografiskt område i ett tredjeland skall den innehålla de uppgifter som föreskrivs i punkt 3 och sådana uppgifter som styrker att beteckningen i fråga är skyddad i ursprungslandet.

Ansökan skall sändas till kommissionen antingen direkt eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet.

10.   De handlingar som avses i den här artikeln och som översänds till kommissionen skall vara avfattade på ett av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner eller åtföljas av en styrkt översättning till ett av dessa.

Artikel 6

Kommissionens granskning

1.   Kommissionen skall på lämpligt sätt granska den ansökan som lämnats in i enlighet med artikel 5 för att avgöra om den är motiverad och uppfyller villkoren i denna förordning. Denna granskning bör slutföras inom tolv månader.

Kommissionen skall varje månad offentliggöra en förteckning över de beteckningar som är föremål för ansökan om registrering, med uppgift om den dag de lämnats in till kommissionen.

2.   Om kommissionen, på grundval av den granskning som genomförts i enlighet med punkt 1 första stycket, anser att villkoren i denna förordning är uppfyllda skall den i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra det sammanfattande dokumentet med hänvisning till det offentliggörande av produktspecifikationen som avses i artikel 5.5 femte stycket.

Om villkoren inte är uppfyllda skall kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 15.2 fatta beslut om att avslå ansökan.

Artikel 7

Invändningar, beslut om registrering

1.   Inom sex månader räknat från den dag då det offentliggörande som avses i artikel 6.2 första stycket har ägt rum i Europeiska unionens officiella tidning får medlemsstaterna eller tredjeländer göra invändningar mot den föreslagna registreringen genom att till kommissionen lämna in en motiverad förklaring.

2.   Alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse, är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den som har begärt registreringen eller i ett tredjeland kan också göra invändningar mot den föreslagna registreringen genom att lämna in en motiverad förklaring.

Fysiska eller juridiska personer som är etablerade eller bosatta i en medlemsstat skall lämna in sina motiverade förklaringar i den medlemsstaten inom den tidsfrist för invändningar som fastställs i punkt 1.

För fysiska eller juridiska personer som är etablerade eller bosatta i ett tredjeland skall förklaringarna lämnas in till kommissionen, antingen direkt eller genom myndigheterna i det berörda tredjelandet inom den tidsfrist som fastställs i punkt 1.

3.   De invändningar som har kommit in till kommissionen inom den tidsfrist som fastställs i punkt 1 får tas upp till prövning endast om ett av följande villkor är uppfyllda:

a)	Invändningarna visar att de villkor som avses i artikel 2 inte är uppfyllda.

b)	Invändningarna visar att den registrering som ansökan gäller strider mot artikel 3.2–3.4.

c)	Invändningarna visar att den föreslagna registreringen av beteckningen skulle äventyra överlevnaden för ett identiskt eller snarlikt namn eller varumärke eller för produkter som lagligen har marknadsförts under minst fem år före det offentliggörande som anges i artikel 6.2.

d)	Invändningarna leder till slutsatsen att den beteckning som ansökan om registrering gäller är generisk enligt artikel 3.1.

Kommissionen skall undersöka om invändningarna kan tas upp till prövning.

De kriterier som avses i första stycket leden b, c och d skall bedömas med avseende på förhållandena inom gemenskapen, vilket när det gäller immateriella rättigheter endast avser det eller de territorier där nämnda rättigheter är skyddade.

4.   Om kommissionen inte får in någon invändning som kan tas upp till prövning enligt punkt 3, skall den registrera beteckningen.

Registreringen skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5.   Om en invändning kan tas upp till prövning enligt punkt 3 skall kommissionen inbjuda de berörda parterna till samråd av lämpligt slag.

Om en överenskommelse nås mellan de berörda parterna inom sex månader skall dessa till kommissionen anmäla vilka faktorer som har möjliggjort överenskommelsen, inklusive yttranden från båda parter. Om de uppgifter som har offentliggjorts enligt bestämmelserna i artikel 6.2 inte har undergått några ändringar, eller endast mindre ändringar i enlighet med artikel 16 h, skall kommissionen förfara enligt punkt 4 i denna artikel. I alla andra fall skall kommissionen på nytt utföra den granskning som avses i artikel 6.1.

Om ingen överenskommelse nås, skall kommissionen fatta beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2, med beaktande av traditionell skälig praxis och av den faktiska risken för förväxling.

Beslutet skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

6.   Kommissionen skall föra ett register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

7.   De handlingar som avses i den här artikeln och som översänds till kommissionen skall vara avfattade på ett av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner eller åtföljas av en styrkt översättning till ett av dessa.

Artikel 8

Beteckningar, benämningar och symboler

1.   En beteckning som har registrerats enligt den här förordningen får användas av alla aktörer som saluför jordbruksprodukter eller livsmedel som överensstämmer med motsvarande produktspecifikation.

2.   Benämningarna ”skyddad ursprungsbeteckning” och ”skyddad geografisk beteckning” eller de gemenskapssymboler som förknippas med dessa skall anges i märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel med ursprung i gemenskapen som saluförs under en beteckning som registrerats i enlighet med denna förordning.

3.   De beteckningar som anges i punkt 2 och de gemenskapssymboler som förknippas med dessa får även anges i märkningen av jordbruksprodukter och livsmedel med ursprung i tredjeländer som saluförs under registrerade beteckningar enligt denna förordning.

Artikel 9

Godkännande av ändringar av en produktspecifikation

1.   En grupp som uppfyller villkoren i artikel 5.1 och 5.2 och som har ett legitimt intresse får ansöka om en ändring av en produktspecifikation, till exempel för att ta hänsyn till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen eller för att revidera avgränsningen av det geografiska området enligt artikel 4.2 c.

I ansökan skall anges vilka ändringar som begärs och motivering för dessa.

2.   Om ändringen medför en eller flera ändringar i det sammanfattande dokumentet, skall en ansökan om godkännande göras enligt förfarandet i artiklarna 5–7. Om de ändringar som föreslås är mindre skall kommissionen besluta om godkännande av dessa utan att följa förfarandet enligt artikel 6.2 och artikel 7 och skall, om ansökan godkänns, offentliggöra uppgifterna enligt artikel 6.2.

3.   Om ändringen inte innebär någon ändring av det sammanfattande dokumentet skall följande regler gälla:

i)	Om det geografiska området är beläget i en viss medlemsstat skall denna besluta om eventuellt godkännande av ändringen och, om beslutet är positivt, offentliggöra den ändrade produktspecifikationen och anmäla ändringarna och motiveringarna för dessa till kommissionen.

ii)	Om det geografiska området är beläget i ett tredjeland skall kommissionen besluta om eventuellt godkännande av den föreslagna ändringen.

4.   Om ändringen gäller en tillfällig ändring i produktspecifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder, skall de förfaranden som anges i punkt 3 tillämpas.

Artikel 10

Offentlig kontroll

1.   Medlemsstaterna skall utse den eller de behöriga myndigheter som skall ansvara för kontrollerna när det gäller de skyldigheter som fastställs i denna förordning i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

2.   Medlemsstaterna skall säkerställa att alla aktörer som följer denna förordning har rätt att omfattas av ett system för offentlig kontroll.

3.   Kommissionen skall offentliggöra namn och kontaktuppgifter för de myndigheter och organ som avses i punkt 1 i denna artikel eller i artikel 11 och skall regelbundet uppdatera uppgifterna.

Artikel 11

Kontroll av att produktspecifikationerna följs

1.   När det gäller geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar som avser ett geografiskt område inom gemenskapen skall, innan produkten släpps ut på marknaden, kontroll av att produktspecifikationerna följs genomföras av

—	en eller flera behöriga myndigheter som avses i artikel 10, och/eller

—	ett eller flera kontrollorgan enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 882/2004 som utför produktcertifieringar.

Kostnaderna för sådana kontroller av att produktspecifikationerna följs skall bäras av de aktörer som omfattas av kontrollerna.

2.   När det gäller geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar som avser ett geografiskt område i ett tredjeland skall, innan produkten släpps ut på marknaden, kontroll av att produktspecifikationerna följs genomföras av

—	en eller flera offentliga myndigheter som utsetts av tredjelandet, och/eller

—	ett eller flera produktcertifieringsorgan.

3.   De produktcertifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 skall iaktta och, från och med den 1 maj 2010, vara ackrediterade enligt den europeiska standarden EN 45011 eller ISO/IEC Guide 65 (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringssystem).

4.   Om myndigheterna enligt punkterna 1 och 2 har valt att kontrollera att produktspecifikationerna följs skall de lämna tillfredsställande garantier för objektivitet och opartiskhet samt förfoga över den kvalificerade personal och de resurser som behövs för att utföra sina uppgifter.

Artikel 12

Avregistrering

1.   Om kommissionen, i överensstämmelse med de detaljerade bestämmelser som avses i artikel 16 k, anser att villkoren i produktspecifikationen för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel inte längre är uppfyllda skall den enligt det förfarande som avses i artikel 15.2 upphäva registreringen, vilket skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse får lämna en motiverad begäran om att registreringen skall upphävas.

De förfaranden som avses i artiklarna 5, 6 och 7 skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 13

Skydd

1.   Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

a)

Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen i den mån dessa produkter är jämförbara med de produkter som har registrerats under beteckningen i fråga eller detta bruk av den skyddade beteckningen innebär att dennas anseende utnyttjas.

b)	Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation” eller dylikt.

c)

Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.

d)	Annat beteende som är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

När det i en registrerad beteckning ingår en benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och denna benämning anses generisk, skall det inte anses strida mot bestämmelserna i första stycket led a eller b att använda denna generiska benämning om jordbruksprodukten eller livsmedlet i fråga.

2.   Skyddade beteckningar får inte bli generiska.

3.   När det gäller beteckningar för vilka ansökan om registrering görs enligt artikel 5, får en övergångsperiod på högst fem år fastställas inom ramen för artikel 7.5 endast om en invändning tas upp till prövning av det skälet att den föreslagna registreringen skulle äventyra överlevnaden för ett identiskt eller snarlikt namn eller för produkter som lagligen finns på marknaden sedan minst fem år före dagen för det offentliggörande som anges i artikel 6.2.

En övergångsperiod får även fastställas för företag som är verksamma i den medlemsstat eller i det tredjeland där det geografiska området är beläget, under förutsättning att dessa företag lagligen har salufört de aktuella produkterna med kontinuerlig användning av de berörda beteckningarna under åtminstone fem år före dagen för det offentliggörande som avses i artikel 6.2, och att problemet har påpekats i det nationella invändningsförfarandet enligt artikel 5.5 första och andra styckena eller gemenskapsförfarandet för invändningar enligt artikel 7.2. Den totala övergångsperioden enligt det här stycket och den anpassningsperiod som avses i artikel 5.6 får sammanlagt inte överstiga fem år. Om den anpassningsperiod som avses i artikel 5.6 överstiger fem år skall det inte beviljas någon övergångsperiod.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 får kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 15.2, besluta att en registrerad beteckning och en icke registrerad beteckning på en ort i en medlemsstat eller i ett tredjeland får existera samtidigt, när den icke registrerade beteckningen är likalydande med den registrerade beteckningen, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Den likalydande icke registrerade beteckningen har på grundval av skälig praxis varit i lagligt bruk under minst 25 år före den 24 juli 1993.

b)	Det kan styrkas att användningen inte syftar till att utnyttja den registrerade beteckningens anseende och att den inte kunnat eller kan riskera att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

c)	Problemet med beteckningarna har uppmärksammats innan beteckningen registrerades.

Den registrerade beteckningen och den likalydande icke registrerade beteckningen får inte existera samtidigt i mer än högst 15 år, efter vilken tid användningen av den icke registrerade beteckningen inte längre får tillåtas.

Användning av sådana icke registrerade geografiska beteckningar skall vara tillåten endast om ursprungslandet är klart och tydligt angivet i märkningen.

Artikel 14

Förhållande mellan varumärken, ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar

1.   När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning registreras i enlighet med denna förordning, skall en ansökan om registrering av ett varumärke som motsvarar något av de fall som avses i artikel 13, och som avser samma produktklass, avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning överlämnats till kommissionen.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke skall förklaras ogiltig.

2.   Med vederbörlig hänsyn till gemenskapslagstiftningen får ett varumärke, vars användning motsvarar något av de fall som avses i artikel 13, fortsätta att användas trots registreringen av ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen, om ansökan har lämnats in eller om varumärket har registrerats eller, i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen, i god tro har förvärvats genom användning inom gemenskapen före dagen för skyddet i ursprungslandet eller före den 1 januari 1996, såvida det inte finns skäl att ogiltigförklara eller häva varumärkesregistreringen enligt rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (8) eller rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (9).

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 16

Tillämpningsföreskrifter

Tillämpningsföreskrifter för den här förordningen skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2. Dessa skall särskilt innehålla följande:

a)	En förteckning över de råvaror som avses i artikel 2.3.

b)	Bestämmelser om uppgifter som skall ingå i produktspecifikationen enligt artikel 4.2.

c)	Villkor för hur en fysisk eller juridisk person kan betraktas som en grupp.

d)	Bestämmelser om ansökningsförfarandena vid ansökan om registrering av en beteckning för ett geografiskt område som skär över nationella gränser enligt artikel 5.1 tredje stycket.

e)	Bestämmelser om innehåll och metod för överföring till kommissionen av de handlingar som avses i artikel 5.7 och 5.9.

f)	Bestämmelser om invändningar enligt artikel 7, inbegripet om samråd av lämpligt slag mellan de berörda parterna.

g)	Bestämmelser om beteckningar och symboler enligt artikel 8.

h)	Bestämmelser om mindre ändringar enligt artikel 7.5 andra stycket och artikel 9.2 med hänsyn till att en mindre ändring inte får avse viktiga egenskaper hos produkten eller ändra den geografiska anknytningen.

i)	Bestämmelser om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar enligt artikel 7.6.

j)	Bestämmelser om villkoren för kontroll av att kraven i produktspecifikationen är uppfyllda.

k)	Bestämmelser om villkoren för att avföra en registrerad beteckning.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

1.   De beteckningar som den dag förordningen träder i kraft finns förtecknade i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (10) och de som finns förtecknade i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 (11) skall automatiskt införas i det register som avses i artikel 7.6 i den här förordningen. De produktspecifikationer som motsvarar dessa skall likställas med produktspecifikationer enligt artikel 4.1. Alla särskilda övergångsbestämmelser i samband med sådana registreringar skall fortsätta att gälla.

2.   Följande skall gälla för icke avgjorda ansökningar, förklaringar och framställningar som kommissionen mottagit före dagen för denna förordnings ikraftträdande:

a)	Förfarandena i artikel 5 skall inte gälla, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 13.3.

b)	Den sammanfattning av produktspecifikationen som utarbetats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 383/2004 (12) skall ersätta det sammanfattande dokument som avses i artikel 5.3 c.

3.   Kommissionen får vid behov anta andra övergångsbestämmelser i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2.

Artikel 18

Avgifter

Medlemsstaterna får ta ut en avgift för att täcka sina omkostnader, inbegripet de som uppstår vid granskning av registreringsansökningar, invändningar, ansökningar om ändringar och framställningar om upphävande enligt denna förordning.

Artikel 19

Upphävande

Förordning (EEG) nr 2081/92 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 20

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

De bestämmelser som avses i artikel 8.2 skall dock tillämpas från och med den 1 maj 2009 men utan att påverka de produkter som släppts ut på marknaden före detta datum.

---

(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/89/EG (EUT L 308, 25.11.2003, s. 15).

(3)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(4)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(5)  EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(6)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

(7)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

(8)  EGT L 40, 11.2.1989, s. 1.

(9)  EGT L 11, 14.1.1994, s. 1.

(10)  Kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 148, 21.6.1996, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 704/2005 (EUT L 118, 5.5.2005, s. 14).

(11)  Kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 av den 17 december 1996 om upptagandet av vissa namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. (EGT L 327, 18.12.1996, s. 11). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 417/2006 (EUT L 72, 11.3.2006, s. 8).

(12)  Kommissionens förordning (EG) nr 383/2004 av den 1 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2081/92 avseende sammanfattningen av de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationerna (EUT L 64, 2.3.2004, s. 16).

---

---

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/26

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 511/2006

av den 27 mars 2006

om ändring av förordning (EG) nr 1531/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung bland annat i Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 8 och 9,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖREGÅENDE FÖRFARANDE

(1)	I augusti 2002 införde rådet genom förordning (EG) nr 1531/2002 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare (nedan kallade ”den berörda produkten”) med ursprung bland annat i Folkrepubliken Kina.

(2)

Samtidigt godtog kommissionen genom beslut 2002/683/EG (3) ett gemensamt åtagande (nedan kallat ”åtagandet”) från Haier Electrical Appliances Corp., Ltd, Hisense Import & Export Co., Ltd, Konka Group Co., Ltd, Sichuan Changhong Electric Co., Ltd, Skyworth Multimedia International (Shenzen) Co, Ltd, TCL King Electrical Appliances (Hui Zhou) Co., Ltd och Xiamen Overseas Chinese Electronic Co., Ltd (nedan kallade ”företagen”) tillsammans med den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronics Products, nedan kallad ”CCCME”).

(3)	Detta beslut innebar att import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Kina som tillverkats av företagen och som hör till en produkttyp som omfattas av åtagandet (nedan kallad ”den produkt som omfattas av åtagandet”) befriades från den slutgiltiga antidumpningstullen.

B.   UNDERLÅTENHET ATT FULLGÖRA ÅTAGANDET

(4)

Det åtagande som företagen gjort innebär att de vid export till gemenskapen av den produkt som omfattas av åtagandet bland annat är skyldiga att hos första oberoende kund i gemenskapen ta ut ett pris som minst motsvarar vissa minimiimportpriser och respektera vissa kvantitativa begränsningar som fastställs i åtagandet. Dessa minimipriser och kvantitativa begränsningar tjänar till att undanröja de skadliga verkningarna av dumpningen.

(5)	För att kommissionen skall kunna se till att åtagandet efterlevs har CCCME och företagen även godtagit att lämna alla uppgifter som kommissionen anser vara nödvändiga och att tillåta kontroller på plats, så att den kan kontrollera trovärdigheten och äktheten hos uppgifterna i kvartalsrapporterna.

(6)

Såsom påpekas i skäl 239 i förordning (EG) nr 1531/2002 fastställs det särskilt i åtagandet att en överträdelse av något av företagen eller av CCCME skall betraktas som en överträdelse av åtagandet av alla som undertecknat det. Bristande samarbete med Europeiska kommissionen när det gäller övervakningen av åtagandet betraktas som en överträdelse av åtagandet.

(7)

Kommissionen begärde mot bakgrund av detta att få utföra kontroller på plats hos CCCME och de två företag som enligt uppgift volymmässigt hade den största försäljningen av den berörda produkten, nämligen Xiamen Overseas Chinese Electronic Co., Ltd och Konka Group Co., Ltd. Kommissionen sände brev, i vilka datumen för kontrollbesöken angavs, till CCCME, Xiamen Overseas Chinese Electronic Co., Ltd och Konka Group Co., Ltd. CCCME och Xiamen Overseas Chinese Electronic Co., Ltd bekräftade att de godtog de kontroller på plats som begärts av kommissionen. Konka Group Co. Ltd gick däremot inte med på en kontroll på plats och överträdde därmed åtagandet.

(8)	Den överträdelse som konstaterats beskrivs närmare i kommissionens beslut 2006/258/EG (4).

(9)

Med hänsyn till denna överträdelse har godtagandet av det åtagande som gjorts av företagen tillsammans med CCCME återkallats genom beslut 2006/258/EG. En slutgiltig antidumpningstull bör därför omgående införas på sådan import av den berörda produkten som exporteras till gemenskapen av de berörda företagen.

(10)

I enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen bör antidumpningstullsatsen fastställas på grundval av de faktiska omständigheter som konstaterats i samband med den undersökning som ledde till att åtagandet gjordes. Eftersom undersökningen i fråga ledde fram till att det i förordning (EG) nr 1531/2002 slutgiltigt fastställdes att det förekom dumpning och därav följande skada bör den slutgiltiga antidumpningstullsatsen uppgå till den nivå och ha den form som införs genom den förordningen, dvs. 44,6 % av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull.

C.   ÄNDRING AV FÖRORDNING (EG) nr 1531/2002

(11)	På grundval av ovanstående bör förordning (EG) nr 1531/2002 ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1531/2002 ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3, bilaga I och bilaga II skall upphöra att gälla.

2.	Artiklarna 4 och 5 skall betecknas artikel 3 respektive artikel 4.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2117/2005 (EUT L 340, 23.12.2005, s. 17).

(2)  EGT L 231, 29.8.2002, s. 1.

(3)  EGT L 231, 29.8.2002, s. 42.

(4)  Se sidan 63 i detta nummer av EUT.

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/28

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 512/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)	Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 386/2005 (EUT L 62, 9.3.2005, s. 3).

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/30

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 513/2006

av den 30 mars 2006

om tillfälliga bestämmelser för utfärdande av importlicenser för vilka en ansökan lämnats in i enlighet med förordning (EG) nr 565/2002 om förvaltningsbestämmelser för tullkvoter och om införande av ett system med ursprungsintyg för vitlök som importeras från tredjeland

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 31.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 565/2002 (2) skall medlemsstaterna varje måndag och torsdag informera kommissionen om ansökningar om importlicenser, och de skall utfärda licenserna den femte arbetsdagen efter den dag då en ansökan lämnades in, under förutsättning att kommissionen inte vidtar några åtgärder under den tidsfristen.

(2)	Torsdagen den 13, fredagen den 14 och måndagen den 17 april 2006 är helgdagar vid kommissionen. De licenser för vilka en ansökan lämnats in från måndagen den 10 till fredagen den 14 april 2006 bör därför utfärdas ett senare datum.

(3)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De importlicenser för vilka en ansökan lämnats in från måndagen den 10 till och med fredagen den 14 april 2006, i enlighet med förordning (EG) nr 565/2002, skall utfärdas fredagen den 21 april 2006, under förutsättning att kommissionen i enlighet med artikel 8.2 i samma förordning inte vidtar några åtgärder under den tidsfristen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 47/2003 (EGT L 7, 11.1.2003, s. 64).

(2)  EGT L 86, 3.4.2002, s. 11. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 537/2004 (EUT L 86, 24.3.2004, s. 9).

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/31

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 514/2006

av den 30 mars 2006

om undantag från förordning (EG) nr 824/2000 när det gäller sista dag för leverans av spannmål till intervention i vissa medlemsstater under regleringsåret 2005/06

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), särskilt artikel 6, och

av följande skäl:

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 824/2000 av den 19 april 2000 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål samt analysmetoderna för kvalitetsbestämning (2) skall aktörerna snarast möjligt underrättas om tidsplanen för leverans, om ett erbjudande godtas. Enligt artikel 4.3 i nämnda förordning skall slutleveransen till den interventionsort som anbudet avser göras före utgången av den fjärde månaden efter den månad då anbudet mottogs.

(2)	Regleringsåret 2005/06 är det andra regleringsår under vilket interventionsmekanismen för spannmål tillämpas i de medlemsstater som anslöts till Europeiska gemenskapen den 1 maj 2004.

(3)

På grund av goda väderförhållanden blev skörden i dessa medlemsstater, liksom under föregående år, mycket bra under 2005. Detta har lett till att priserna på de inhemska marknaderna har blivit lägre än interventionspriserna. Sedan interventionsperiodens början i november 2005 har därför relativt stora kvantiteter erbjudits till intervention. På grund av de stora kvantiteter som erbjudits till intervention och den geografiska spridningen kan inte leveranserna ske inom tidsfristen, dvs. senast den 31 mars 2006. För att möjliggöra ett tillräckligt övertagande av det erbjudna spannmålet bör leveransperioden förlängas, och det bör således göras ett undantag från förordning (EG) nr 824/2000.

(4)	Eftersom situationen på marknaden är akut och kräver omedelbara åtgärder, bör de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen börja tillämpas omedelbart.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

När det gäller regleringsåret 2005/06 skall slutleveransen av spannmål som erbjuds till intervention i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien, genom avvikelse från artikel 4.3 tredje stycket i förordning (EG) nr 824/2000, göras före utgången av den sjunde månaden efter den månad då anbudet mottogs, dock senast den 31 juli 2006.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 21. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1154/2005 (EUT L 187, 19.7.2005, s. 11).

(2)  EGT L 100, 20.4.2000, s. 31. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1068/2005 (EUT L 174, 7.7.2005, s. 65).

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/32

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 515/2006

av den 30 mars 2006

om en övergångsåtgärd för regleringsåret 2005/06 när det gäller finansieringen av lagring av spannmål som erbjuds till intervention i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av anslutningsfördraget för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien,

med beaktande av anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien, särskilt artikel 41 första stycket,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), och

av följande skäl:

(1)

På begäran av vissa medlemsstater förlängs med tre månader, genom kommissionens förordning (EG) nr 514/2006 (2), tidsfristen under regleringsåret 2005/06 för leverans av spannmål som erbjuds till intervention i de medlemsstater som anslöts till Europeiska gemenskapen den 1 maj 2004. Leveranserna måste dock ske senast den 31 juli 2006.

(2)

Denna åtgärd kan ge upphov till ytterligare lagringskostnader för spannmål som levereras inom denna nya tidsfrist, men efter utgången av den tidsfrist som fastställs i artikel 4.3 tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 824/2000 av den 19 april 2000 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål samt analysmetoderna för kvalitetsbestämning (3).

(3)

I enlighet med artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser för finansiering av interventioner genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (4) finansierar garantisektionen vid EUGFJ materiella åtgärder i samband med lagring. Medlemsstaternas utgifter för att ersätta sådana ytterligare lagringskostnader som nämns ovan bör betraktas som utgifter i samband med lagring som normalt sett bärs av interventionsorganen och det bör fastställas att dessa utgifter skall finansieras av garantisektionen vid EUGFJ på grundval av samma schablonbelopp, med hänsyn till den höjning av interventionspriset som sker varje månad i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1784/2003.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från EUGFJ-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

När spannmål som erbjuds till intervention i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien övertas av interventionsorganet efter utgången av den tidsfrist för leverans som fastställs i artikel 4.3 tredje stycket i förordning (EG) nr 824/2000, skall medlemsstaternas utgifter för lagring mellan utgången av denna tidsfrist och datumet för leverans till det lager som anges i planen för leverans, som skall ske före utgången av tidsfristen i förordning (EG) nr 514/2006, betraktas som utgifter av den typ som avses i artikel 6 i förordning (EEG) nr 1883/78.

Artikel 2

Schablonbeloppet i artikel 6.1 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall beräknas på grundval av det schablonbelopp som gemenskapen ger som ersättning till medlemsstaterna för lagring av spannmål uppköpt för intervention under regleringsåret 2005/06 och som fastställs i kommissionens beslut av den 12 oktober 2005 (5), dvs. 1,31 euro per ton och månad, från vilket dras den månatliga höjning som föreskrivs i artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1784/2003, dvs. 0,46 euro per ton och månad, och som lagts till interventionspriset för varje månad efter utgången av tidsfristen i artikel 4.3 tredje stycket i förordning (EG) 824/2000.

När det gäller de årsräkenskaper som avses i artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3492/90 (6) skall dessa utgifter betraktas som utgifter för fysiska åtgärder i samband med interventionsorganens uppköp av en produkt.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas under regleringsåret 2005/06.

---

(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1154/2005 (EUT L 187, 19.7.2005, s. 11).

(2)  Se sidan 31 i detta nummer av EUT.

(3)  EGT L 100, 20.4.2000, s. 31. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1068/2005 (EUT L 174, 7.7.2005, s. 65).

(4)  EGT L 216, 5.8.1978, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 695/2005 (EUT L 114, 4.5.2005, s. 1).

(5)  K(2005) 3752. Beslutet ej offentliggjort.

(6)  EGT L 337, 4.12.1990, s. 3.

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/34

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 516/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av de representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av melass inom sockersektorn från och med den 31 mars 2006

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 24.4., och

av följande skäl:

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1422/95 av den 23 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för import av melass inom sockersektorn och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 785/68 (2), skall cif-priset för import av melass, som fastställts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 785/68 (3), anses vara ”det representativa priset”. Detta pris avser den standardkvalitet som definieras i artikel 1 i förordning (EEG) nr 785/68.

(2)

Vid fastställandet av de representativa priserna bör hänsyn tas till all den information som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 785/68, utom i de fall som avses i artikel 4 i nämnda förordning, och i tillämpliga fall bör priserna beräknas enligt den metod som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 785/68.

(3)	Pris som inte avser standardkvaliteten bör höjas eller sänkas med hänsyn till den erbjudna melassens kvalitet, i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 785/68.

(4)

När det finns en skillnad mellan utlösningspriset för produkten i fråga och det representativa priset bör tilläggsbeloppen för import fastställas på de villkor som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 1422/95. Om importtullen upphävs tillfälligt i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1422/95 bör särskilda belopp fastställas för dessa tullar.

(5)	De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av produkterna bör fastställas i enlighet med artiklarna 1.2 och 3.1 i förordning (EG) nr 1422/95.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och de tilläggsbelopp som skall tillämpas vid import av den produkt som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1422/95 anges i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 16).

(2)  EGT L 141, 24.6.1995, s. 12. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 79/2003 (EGT L 13, 18.1.2003, s. 4).

(3)  EGT L 145, 27.6.1968, s. 12. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1422/95.

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/36

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 517/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av exportbidrag för vitsocker och råsocker som exporteras i obearbetat skick

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 27.5 andra stycket, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a i samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att när exportbidrag för vitsocker och råsocker som exporteras i odenaturerat och obearbetat skick fastställs måste hänsyn tas till sockersituationen i gemenskapen och på världsmarknaden, och särskilt till de pris- och kostnadsfaktorer som anges i artikel 28 i den förordningen. I samma artikel föreskrivs att hänsyn även skall tas till den ekonomiska aspekten av den föreslagna exporten.

(3)

Exportbidraget för råsocker måste fastställas i förhållande till standardkvaliteten. Denna definieras i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001. Dessutom bör detta exportbidrag fastställas i enlighet med artikel 28.4 i denna förordning. Kandisocker definieras i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2). Det exportbidrag som beräknas på detta sätt för socker som innehåller arom- eller färgtillsatser måste tillämpas på sackarosinnehållet och följaktligen fastställas per 1 % av innehållet.

(4)	I särskilda fall får exportbidraget fastställas genom andra rättsakter.

(5)	Exportbidraget måste fastställas varannan vecka. Det får ändras under mellantiden.

(6)	Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(7)	Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(8)	För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(9)	Med hänsyn till detta och till det nuvarande exportbidraget på sockermarknaderna, särskilt prisnoteringar eller priser på socker i gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidraget uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Exportbidragen för de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a i förordning (EG) nr 1260/2001 och som exporteras i odenaturerat och obearbetat skick skall vara de belopp som anges i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 16).

(2)  EGT L 214, 8.9.1995, s. 16.

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/38

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 518/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av exportbidrag för sirap och vissa andra sockerprodukter i obearbetat skick

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 27.5 andra stycket i denna, och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan skillnaderna mellan kurserna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i artikel 1.1 d i nämnda förordning och priserna på dessa produkter inom gemenskapen, täckas av ett exportbidrag.

(2)

I enlighet med artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2), skall bidraget för 100 kg av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 i samband med export vara lika med basbeloppet multiplicerat med sackarosinnehållet, i tillämpliga fall inklusive halten av andra sockerarter omräknade till sackaros. Den sackaroshalt som konstateras för produkten i fråga fastställs i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95.

(3)

I enlighet med artikel 30.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidrag för sorbos i obearbetat skick vara lika med basbeloppet för bidraget minskat med en hundradel av produktionsbidraget i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (3), när det gäller de produkter som avses i bilagan till den sistnämnda förordningen.

(4)

I enlighet med artikel 30.1 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidraget för de övriga produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning vid export i obearbetat skick vara lika med hundradelen av ett belopp som fastställs med hänsyn till skillnaden mellan interventionspriset för vitsocker inom områden inom gemenskapen utan underskott, under den månad för vilken basbeloppet fastställs och de kurser eller priser på vitsocker som noteras på världsmarknaden och behovet av att åstadkomma en balans mellan användningen av gemenskapens basprodukter vid export till tredje land av förädlingsprodukter och användningen av produkter importerade från dessa länder i förädlingssyfte.

(5)	I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan tillämpningen av basbeloppet begränsas till vissa av de produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning.

(6)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 får exportbidrag ges för de produkter som avses i artikel 1.1 f, 1.1 g och 1.1 h i den förordningen. Bidragets storlek skall fastställas per 100 kg torrvara med beaktande, framför allt, av de bidrag som gäller vid export av de produkter som omfattas av KN-nummer 1702 30 91, det bidrag som är tillämpligt vid export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 och de ekonomiska aspekter som gäller för denna export. För de produkter som avses i artikel 1.1 f och 1.1 g skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 5 i förordning (EG) nr 2135/95. För de produkter som avses i 1.1 h skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller villkoren i artikel 6 i förordning (EG) nr 2135/95.

(7)	De exportbidrag som avses ovan måste fastställas varje månad. De kan ändras däremellan.

(8)	Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(9)	Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(10)	För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(11)	Med hänsyn till detta bör exportbidragen för de ifrågavarande produkterna uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(12)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De exportbidrag som skall beviljas vid export i oarbetat skick av de produkter som avses i artikel 1.1 d, 1.1 f, 1.1 g och 1.1 h i förordning (EG) nr 1260/2001 skall fastställas i enlighet med bilagan til den här förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 6).

(2)  EGT L 214, 8.9.1995, s. 16.

(3)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 63.

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/41

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 519/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av det maximala exportbidraget för vitsocker till vissa tredjeländer med avseende på 22:e delanbudsinfordran som genomförs inom ramen för den stående anbudsinfordran som föreskrivs i förordning (EG) nr 1138/2005

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 27.5 andra stycket, och

av följande skäl:

(1)	I kommissionens förordning (EG) nr 1138/2005 av den 15 juli 2005 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2005/06 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) krävs att delanbudsinfordringar skall genomföras för export av detta socker till vissa tredjeländer.

(2)	I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1138/2005 skall ett maximalt exportbidrag fastställas för den aktuella delanbudsinfordran i förekommande fall, med hänsyn särskilt till situationen och den förutsebara utvecklingen i gemenskapen och på världsmarknaden i fråga om socker.

(3)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med avseende på 22:e delanbudsinfordran för vitsocker som genomförs i enlighet med förordning (EG) nr 1138/2005 skall det maximala beloppet för exportbidrag vara 27,260 EUR/100 kg.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 16).

(2)  EUT L 185, 16.7.2005, s. 3.

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/42

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 520/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av produktionsbidrag för vitsocker som används inom den kemiska industrin för perioden från den 1 till den 30 april 2006

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 7.5 femte strecksatseh, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 får beslut fattas om att bevilja produktionsbidrag för produkter som avses i artikel 1.1 a och 1.1 f i den förordningen, för sirap enligt artikel 1.1 d samt för kemiskt ren fruktos enligt KN-nummer 1702 50 00 i egenskap av mellanprodukt, när dessa produkter uppfyller kriterierna i artikel 23.2 i fördraget och används vid tillverkningen av vissa produkter inom den kemiska industrin.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (2) skall dessa bidrag fastställas med hänsyn till bidraget för vitsocker.

(3)	I artikel 9 i förordning (EG) nr 1265/2001 föreskrivs att produktionsbidraget för vitsocker skall fastställas en gång i månaden för de perioder som inleds den 1 i varje månad.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det produktionsbidrag för vitsocker som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1265/2001 skall fastställas till 23,731 EUR/100 kg nettovikt för perioden från den 1 till den 30 april 2006.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2006.

---

(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 39/2004 (EUT L 6, 10.1.2004, s. 16).

(2)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 63.

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/43

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 521/2006

av den 30 mars 2006

om fastställande av exportbidragen för spannmålsbaserade foderblandningar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), särskilt artikel 13.3, och

av följande skäl:

(1)	Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för de produkterna inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1517/95 av den 29 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 1784/2003 vad gäller systemet för import och export som tillämpas för foderblandningar baserade på spannmål och om ändring av förordning (EG) nr 1162/95 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris (2) definieras i artikel 2 de särskilda kriterier som det bör tas hänsyn till då exportbidraget för dessa produkter beräknas.

(3)

Denna beräkning bör också beakta spannmålsinnehållet. För att förenkla proceduren bör exportbidraget betalas för två kategorier av spannmålsprodukter, majs som är det mest använda spannmålsslaget för tillverkning av foderblandningar för export och produkter av majs å ena sidan, och å andra sidan andra spannmålsslag där de senare är bidragsberättigande spannmålsslag med undantag av majs och majsbaserade produkter. Exportbidrag bör beviljas för den kvantitet spannmålsprodukter som ingår i foderblandningar.

(4)	Exportbidragsbeloppet bör också beakta de möjligheter och förhållanden som råder på världsmarknaden, nödvändigheten att undvika störningar på gemenskapens marknad och exportens ekonomiska aspekt.

(5)	Den rådande situationen på spannmålsmarknaden, och i synnerhet utsikterna när det gäller försörjningen, medför att exportbidrag inte skall betalas ut.

(6)	Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Exportbidrag för foderblandningar i enlighet med förordning (EG) nr 1784/2003 och förordning (EG) nr 1517/95 skall fastställas enligt bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1154/2005 (EUT L 187, 19.7.2005, s. 11).

(2)  EGT L 147, 30.6.1995, s. 51.

---

---

31.3.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 93/45

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 522/2006

av den 30 mars 2006

om exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (1), särskilt artikel 31.3, och

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 31.1 i förordning (EG) nr 1255/1999 får skillnaden mellan världsmarknadspriserna på de produkter som förtecknas i artikel 1 i samma förordning och priserna på dessa produkter på gemenskapsmarknaden täckas av ett exportbidrag.

(2)	Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för mjölk och mjölkprodukter bör exportbidrag därför fastställas i enlighet med bestämmelserna och vissa kriterier i artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999.

(3)	Enligt artikel 31.3 andra stycket i förordning (EG) nr 1255/1999 kan världsmarknadssituationen eller de särskilda behoven på vissa marknader göra det nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort.

(4)

I enlighet med avtalsmemorandumet mellan Europeiska gemenskapen och Dominikanska republiken om importskydd för mjölkpulver i Dominikanska republiken (2) som godkänts genom rådets beslut 98/468/EG (3), får en viss kvantitet mjölkprodukter från gemenskapen som exporteras till Dominikanska republiken omfattas av nedsatt tull. Exportbidragen för produkter som exporteras inom ramen för den ordningen bör därför minskas med en viss procentsats.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Exportbidrag enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999 skall beviljas för de produkter och med de belopp som fastställs i bilagan till den här förordningen, om inte annat följer av villkoren i artikel 1.4 i kommissionens förordning (EG) nr 174/1999 (4).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006.

---

(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EGT L 218, 6.8.1998, s. 46.

(3)  EGT L 218, 6.8.1998, s. 45.

(4)  EGT L 20, 27.1.1999, s. 8.

---

---