ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 84

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

49 årgången
23 mars 2006


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 469/2006 av den 22 mars 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 470/2006 av den 22 mars 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1063/2005 när det gäller den kvantitet vete som omfattas av en stående anbudsinfordran för export och som innehas av det tjeckiska interventionsorganet

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 471/2006 av den 22 mars 2006 om undantag för år 2006 från förordning (EG) nr 1445/95 när det gäller datum för utfärdande av exportlicenser inom nötköttssektorn

4

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 472/2006 av den 22 mars 2006 om undantag för år 2006 från förordning (EG) nr 1518/2003 när det gäller datum för utfärdande av exportlicenser inom sektorn för griskött

6

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 473/2006 av den 22 mars 2006 om genomförandebestämmelser för gemenskapsförteckningen enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen ( 1 )

8

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 474/2006 av den 22 mars 2006 om upprättande av en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen ( 1 )

14

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 475/2006 av den 22 mars 2006 om utfärdande av importlicenser för rörsocker inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal

29

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 476/2006 av den 21 mars 2006 om fastställande av enhetsvärdena för tullvärdesbestämmelse när det gäller vissa lättfördärvliga varor

31

 

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

 

 

Kommissionen

 

*

Kommissionens beslut av den 22 juni 2005 om den stödåtgärd som Nederländerna beviljat till förmån för AVR för hantering av farligt avfall [delgivet med nr K(2005) 1789]  ( 1 )

37

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000 (EUT L 307 av den 24.11.2003)

60

 

*

Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 1048/2005 av den 13 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 2032/2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EUT L 178 av den 9.7.2005)

61

 


 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 469/2006

av den 22 mars 2006

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 23 mars 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

J. L. DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 386/2005 (EUT L 62, 9.3.2005, s. 3).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 22 mars 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

052

94,2

204

53,3

212

102,0

624

101,8

999

87,8

0707 00 05

052

134,8

999

134,8

0709 10 00

624

103,6

999

103,6

0709 90 70

052

110,8

204

48,5

999

79,7

0805 10 20

052

71,7

204

42,8

212

53,8

220

43,2

400

60,8

448

37,8

624

57,1

999

52,5

0805 50 10

052

42,2

624

73,8

999

58,0

0808 10 80

388

77,0

400

121,8

404

103,9

508

82,7

512

84,8

524

62,5

528

88,1

720

82,6

999

87,9

0808 20 50

388

80,8

512

73,3

524

58,2

528

83,8

720

122,5

999

83,7


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 750/2005 (EUT L 126, 19.5.2005, s. 12). Koden ”999” betecknar ”övrig ursprung”.


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 470/2006

av den 22 mars 2006

om ändring av förordning (EG) nr 1063/2005 när det gäller den kvantitet vete som omfattas av en stående anbudsinfordran för export och som innehas av det tjeckiska interventionsorganet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), särskilt artikel 6, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1063/2005 (2) inleds en stående anbudsinfordran för export av 275 911 ton vete som innehas av det tjeckiska interventionsorganet.

(2)

Tjeckien har informerat kommissionen om att landets interventionsorgan har för avsikt att öka kvantiteten i anbudsinfordringen för export med 120 000 ton. Med tanke på tillgängliga kvantiteter och situationen på marknaden bör Tjeckiens begäran bifallas.

(3)

Förordning (EG) nr 1063/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 2 i förordning (EG) nr 1063/2005 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Anbudsinfordran får gälla en maximal kvantitet på 395 911 ton vete för export till tredjeländer, med undantag av Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Liechtenstein, Rumänien, Serbien och Montenegro (3) samt Schweiz.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1154/2005 (EUT L 187, 19.7.2005, s. 11).

(2)  EUT L 174, 7.7.2005, s. 36. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1535/2005 (EUT L 247, 23.9.2005, s. 3).

(3)  Inbegripet Kosovo, enligt definitionen i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999.”


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/4


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 471/2006

av den 22 mars 2006

om undantag för år 2006 från förordning (EG) nr 1445/95 när det gäller datum för utfärdande av exportlicenser inom nötköttssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1), särskilt artikel 29.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 10.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1445/95 av den 26 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn och om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/80 (2) skall exportlicenserna utfärdas den femte arbetsdagen efter den dag då ansökningen om licens lämnades in, förutsatt att kommissionen inte vidtagit någon särskild åtgärd under tiden.

(2)

Med tanke på helgdagarna under år 2006 och den oregelbundna utgivningen av Europeiska unionens officiella tidning under dessa dagar, är denna tidsfrist på fem arbetsdagar för kort för att ge garantier för en god förvaltning av marknaden och bör därför förlängas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1445/95 skall för 2006 gälla att de licenser för vilka en ansökan lämnas in under de perioder som anges i bilagan till den här förordningen skall utfärdas på respektive motsvarande datum enligt bilagan.

Undantaget skall gälla under förutsättning att det före dessa utfärdandedatum inte har vidtagits någon särskild åtgärd enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1445/95.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EGT L 143, 27.6.1995, s. 35. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1118/2004 (EUT L 217, 17.6.2004, s. 10).


BILAGA

Perioder för inlämnande av licensansökningar

Datum för utfärdande

10 — 13 april 2006

21 april 2006

22 — 24 maj 2006

1 juni 2006

17 — 18 juli 2006

26 juli 2006

30 — 31 oktober 2006

8 november 2006

21 december 2006

29 december 2006

28 — 29 december 2006

8 januari 2007


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/6


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 472/2006

av den 22 mars 2006

om undantag för år 2006 från förordning (EG) nr 1518/2003 när det gäller datum för utfärdande av exportlicenser inom sektorn för griskött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött (1), särskilt artikel 8.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1518/2003 av den 28 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom grisköttssektorn (2) skall exportlicenserna utfärdas den onsdag som följer på den vecka under vilken ansökningarna om licens lämnades in, under förutsättning att kommissionen inte vidtagit någon särskild åtgärd under tiden.

(2)

Med tanke på helgdagarna under år 2006 och den oregelbundna publiceringen av Europeiska unionens officiella tidning under dessa dagar har det visat sig att perioden mellan inlämnandet av ansökningarna och dagen för utfärdandet av licenserna är för kort för att garantera god förvaltning av marknaden. Denna period bör följaktligen förlängas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för griskött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1518/2003 skall licenserna för år 2006 utfärdas de datum som anges i bilagan till den här förordningen.

Detta undantag skall gälla under förutsättning att ingen av de särskilda åtgärder som avses i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1518/2003 har vidtagits före nämnda utfärdandedatum.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 282, 1.11.1975, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (EUT L 307, 25.11.2005, s. 2).

(2)  EUT L 217, 29.8.2003, s. 35. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1361/2004 (EUT L 253, 29.7.2004, s. 9).


BILAGA

Perioder för inlämnande av licensansökningar

Datum för utfärdande

10–14 april 2006

20 april 2006

24–28 april 2006

4 maj 2006

1–5 maj 2006

11 maj 2006

29 maj–2 juni 2006

8 juni 2006

7–11 augusti 2006

17 augusti 2006

23–27 oktober 2006

3 november 2006

18–22 december 2006

28 december 2006

25–29 december 2006

5 januari 2007


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/8


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 473/2006

av den 22 mars 2006

om genomförandebestämmelser för gemenskapsförteckningen enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv 2004/36/EG (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artikel 8, och

av följande skäl:

(1)

I kapitel II i grundförordningen fastställs förfaranden för hur gemenskapsförteckningen över lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen skall uppdateras och för hur medlemsstaterna under vissa förhållanden kan vidta undantagsåtgärder för att införa verksamhetsförbud på sitt eget territorium.

(2)

Det är lämpligt att anta genomförandebestämmelser med detaljerade regler för dessa förfaranden.

(3)

Bland annat bör det specificeras vilka uppgifter medlemsstaterna måste tillhandahålla när de begär att kommissionen i enlighet med artikel 4.2 i grundförordningen skall besluta att uppdatera gemenskapsförteckningen genom att införa ett nytt verksamhetsförbud, upphäva ett befintligt verksamhetsförbud eller ändra villkoren i ett verksamhetsförbud.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa hur lufttrafikföretagen kan utöva sin rätt att försvara sig när de berörs av kommissionens beslut om att uppdatera gemenskapsförteckningen.

(5)

I samband med förteckningens uppdatering skall kommissionen enligt förordningen ta vederbörlig hänsyn till att beslut måste kunna fattas snabbt och skall vid behov se till att det finns ett brådskande förfarande.

(6)

Kommissionen bör få tillgång till adekvat information om alla verksamhetsförbud som medlemsstaterna inför som undantagsåtgärder enligt artikel 6.1 och 6.2 i grundförordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från flygsäkerhetskommittén (2),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs detaljerade regler för de förfaranden som avses i kapitel II i grundförordningen.

Artikel 2

Begäran från medlemsstaterna om att uppdatera gemenskapsförteckningen

1.   En medlemsstat som begär att kommissionen skall uppdatera gemenskapsförteckningen i enlighet med artikel 4.2 i grundförordningen skall till kommissionen lämna de uppgifter som anges i bilaga A till denna förordning.

2.   Begäran enligt punkt 1 skall skriftligen ställas till kommissionens generalsekretariat. Samtidigt skall dessutom uppgifterna enligt bilaga A meddelas kommissionens generaldirektorat för energi och transport i elektronisk form. Om inget lämpligt elektroniskt format finns att tillgå, skall uppgifterna lämnas på snabbast möjliga sätt.

3.   Kommissionen skall informera både de andra medlemsstaterna, via deras företrädare i flygsäkerhetskommittén och i enlighet med förfarandena i kommitténs arbetsordning, och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Artikel 3

Samråd med de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över det berörda lufttrafikföretaget

1.   En medlemsstat som har för avsikt att till kommissionen lämna in en begäran enligt artikel 4.2 i grundförordningen skall erbjuda kommissionen och de andra medlemsstaterna att delta i alla samråd med de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över det berörda lufttrafikföretaget.

2.   Beslut enligt artikel 4.2 eller artikel 5 i grundförordningen skall, där så är lämpligt och praktiskt möjligt, föregås av samråd med de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över det berörda lufttrafikföretaget. När så är möjligt skall kommissionen och medlemsstaterna hålla samråden gemensamt.

3.   I brådskande fall får samråden hållas efter det att besluten enligt punkt 2 har fattats. I så fall skall den berörda myndigheten underrättas om att ett beslut enligt artikel 4.2 eller artikel 5.1 kommer att fattas.

4.   Samråden kan genomföras med hjälp av korrespondens och i samband med besök på plats för att vid behov möjliggöra upptagande av bevis.

Artikel 4

Utövande av lufttrafikföretagens rätt att försvara sig

1.   Inför beslut enligt artikel 4.2 eller artikel 5 i grundförordningen skall kommissionen delge det berörda lufttrafikföretaget de centrala fakta och skäl som ligger till grund för sådana beslut. Det berörda lufttrafikföretaget skall ges tillfälle att inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen inom tio arbetsdagar från delgivningsdagen.

2.   Kommissionen skall informera de andra medlemsstaterna, via deras företrädare i flygsäkerhetskommittén och i enlighet med förfarandena i kommitténs arbetsordning. På begäran skall lufttrafikföretaget tillåtas att lämna en muntlig redogörelse för sin ståndpunkt innan något beslut fattas. Där så är lämpligt bör redogörelsen hållas inför flygsäkerhetskommittén. På begäran kan lufttrafikföretaget vid detta tillfälle bistås av de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över lufttrafikföretaget.

3.   Kommissionen behöver i brådskande fall inte följa punkt 1 innan den vidtar provisoriska åtgärder i enlighet med artikel 5.1 i grundförordningen.

4.   Lufttrafikföretaget och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över det berörda lufttrafikföretaget skall genast underrättas om de beslut som kommissionen fattar i enlighet med artikel 4.2 eller artikel 5 i grundförordningen.

Artikel 5

Verkställighet

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla åtgärder som de vidtar för att verkställa de beslut som kommissionen fattar i enlighet med artikel 4.2 eller artikel 5 i grundförordningen.

Artikel 6

Undantagsåtgärder vidtagna av en medlemsstat

1.   När en medlemsstat på sitt eget territorium har belagt ett lufttrafikföretag med ett omedelbart verksamhetsförbud i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen, skall den genast underrätta kommissionen om detta och lämna de uppgifter som nämns i bilaga B.

2.   När en medlemsstat på sitt eget territorium har infört eller behåller i kraft ett verksamhetsförbud mot ett lufttrafikföretag i enlighet med artikel 6.2 i grundförordningen, skall den genast underrätta kommissionen om detta och lämna de uppgifter som nämns i bilaga C.

3.   Uppgifterna enligt punkterna 1 och 2 skall skriftligen lämnas till kommissionens generalsekretariat. Samtidigt skall dessutom uppgifterna enligt bilagorna B respektive C meddelas kommissionens generaldirektorat för energi och transport i elektronisk form. Om inget lämpligt elektroniskt format finns att tillgå, skall uppgifterna lämnas på snabbast möjliga sätt.

4.   Kommissionen skall informera de andra medlemsstaterna, via deras företrädare i flygsäkerhetskommittén och i enlighet med förfarandena i kommitténs arbetsordning.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Jacques BARROT

Vice ordförande


(1)  EUT L 344, 27.12.2005, s. 15.

(2)  Inrättad genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EGT L 373, 31.12.1991, s. 4).


BILAGA A

Uppgifter som medlemsstaterna skall lämna i samband med en begäran enligt artikel 4.2 i grundförordningen

En medlemsstat som i enlighet med artikel 4.2 i grundförordningen begär en uppdatering av gemenskapsförteckningen skall lämna följande uppgifter till kommissionen:

 

Medlemsstat som lämnar in begäran

Den officiella kontaktpersonens namn och befattning.

Kontaktpersonens e-postadress eller telefonnummer.

 

Lufttrafikföretag och luftfartyg

Berört lufttrafikföretag, med uppgift om företagets namn som juridisk person (såsom det anges i drifttillstånd eller motsvarande), firmanamn (om det avviker), drifttillståndsnummer (om det finns tillgängligt), ICAO-flygbolagskod (om den är känd) och fullständiga kontaktuppgifter.

Namn och fullständiga kontaktuppgifter för de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över de berörda lufttrafikföretagen.

Uppgifter om luftfartygstyp(er), registreringsstat(er), registreringsnummer och, om det finns tillgängligt, det berörda luftfartygets serienummer.

 

Begärt beslut

Typ av beslut som begärs: införande eller upphävande av verksamhetsförbud eller ändring av villkoren i ett verksamhetsförbud.

Det begärda beslutets tillämpningsområde (vissa lufttrafikföretag eller alla lufttrafikföretag som lyder under en särskild tillsynsmyndighet, vissa luftfartyg eller typer av luftfartyg).

 

Begäran om införande av verksamhetsförbud

Detaljerad redogörelse för de säkerhetsproblem (t.ex. inspektionsresultat) som föranleder begäran om ett totalt eller partiellt förbud (i samma ordning som de relevanta gemensamma kriterier i bilagan till grundförordningen som de syftar till).

Ingående redogörelse för de villkor på vilka det föreslagna förbudet bör kunna upphävas/åsidosättas och som skall läggas till grund för utarbetandet av en plan för avhjälpande åtgärder i samråd med de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över de berörda lufttrafikföretagen.

 

Begäran om upphävande av ett verksamhetsförbud eller ändring av villkor i ett verksamhetsförbud

I förekommande fall, datum och närmare redogörelse för godkänd plan för avhjälpande åtgärder.

I förekommande fall, bevis på att den godkända planen för avhjälpande åtgärder följs.

Ett uttryckligt, skriftligt intyg på att den godkända planen för avhjälpande åtgärder har genomförts, utfärdat av de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över de berörda lufttrafikföretagen.

 

Offentliggörande

Uppgift om ett eventuellt offentliggörande av medlemsstatens begäran.


BILAGA B

Anmälan av undantagsåtgärder enligt artikel 6.1 i grundförordningen som en medlemsstat vidtar för att utfärda ett verksamhetsförbud i det egna territoriet

En medlemsstat som anmäler att den i sitt eget territorium har belagt ett lufttrafikföretag med ett verksamhetsförbud i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen skall lämna följande uppgifter till kommissionen:

 

Anmälande medlemsstat

Den officiella kontaktpersonens namn och befattning.

Kontaktpersonens e-postadress eller telefonnummer.

 

Lufttrafikföretag och luftfartyg

Berört lufttrafikföretag, med uppgift om företagets namn som juridisk person (såsom det anges i drifttillstånd eller motsvarande), firmanamn (om det avviker), drifttillståndsnummer (om det finns tillgängligt), ICAO-flygbolagskod (om den är känd) och fullständiga kontaktuppgifter.

Namn och fullständiga kontaktuppgifter för de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över de berörda lufttrafikföretagen.

Uppgifter om luftfartygstyp(er), registreringsstat(er), registreringsnummer och, om det finns tillgängligt, det berörda luftfartygets serienummer.

 

Beslut

Datum, klockslag och varaktighet för beslutet.

Redogörelse för beslut om att avslå begäran om, eller upphäva, dra in eller begränsa, ett verksamhetstillstånd eller tekniskt tillstånd.

Beslutets tillämpningsområde (vissa lufttrafikföretag eller alla lufttrafikföretag som lyder under en särskild tillsynsmyndighet, vissa luftfartyg eller typer av luftfartyg).

Redogörelse för de villkor på vilka det är möjligt att upphäva/åsidosätta beslutet om att avslå begäran om, eller upphäva, dra in eller begränsa det verksamhetstillstånd eller tekniska tillstånd som medlemsstaten har utfärdat.

 

Säkerhetsproblem

Detaljerad redogörelse för de säkerhetsproblem (dvs. inspektionsresultat) som föranleder beslut om ett totalt eller partiellt förbud (i samma ordning som de gemensamma kriterier i bilagan till grundförordningen som de syftar till).

 

Offentliggörande

Uppgift om ett eventuellt offentliggörande av verksamhetsförbudet.


BILAGA C

Anmälan av undantagsåtgärder enligt artikel 6.2 i grundförordningen som en medlemsstat vidtar för att utfärda eller behålla i kraft ett verksamhetsförbud i det egna territoriet, när kommissionen har beslutat att inte ta med verksamhetsförbudet i gemenskapsförteckningen

En medlemsstat som anmäler att den i sitt eget territorium har infört eller behållit i kraft ett verksamhetsförbud mot ett lufttrafikföretag i enlighet med artikel 6.2 i grundförordningen skall lämna följande uppgifter till kommissionen:

 

Anmälande medlemsstat

Den officiella kontaktpersonens namn och befattning.

Kontaktpersonens e-postadress eller telefonnummer.

 

Lufttrafikföretag och luftfartyg

Berört lufttrafikföretag, med uppgift om företagets namn som juridisk person (såsom det anges i drifttillstånd eller motsvarande), firmanamn (om det avviker), drifttillståndsnummer (om det finns tillgängligt) och ICAO-flygbolagskod (om den är känd).

 

Hänvisning till kommissionens beslut

Datum för och hänvisning till alla relevanta dokument från kommissionen.

Datum för kommissionens/flygsäkerhetskommitténs beslut.

 

Säkerhetsproblem som särskilt berör medlemsstaten


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/14


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 474/2006

av den 22 mars 2006

om upprättande av en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv 2004/36/EG (1), särskilt artikel 3, och

av följande skäl:

(1)

I kapitel II i förordning (EG) nr 2111/2005 (nedan kallad ”grundförordningen”) fastställs förfaranden för hur gemenskapsförteckningen över lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen skall upprättas och för hur medlemsstaterna under vissa förhållanden kan vidta undantagsåtgärder för att införa verksamhetsförbud på sitt eget territorium.

(2)

I enlighet med artikel 3.3 i grundförordningen har alla medlemsstater meddelat kommissionen vilka lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud på deras territorium och angett orsakerna till att sådana förbud beslutats samt lämnat all annan relevant information.

(3)

Kommissionen har informerat alla berörda lufttrafikföretag, antingen direkt eller, om detta inte var praktiskt möjligt, via de relevanta tillsynsmyndigheterna, och meddelat de centrala fakta och skäl som kommer att läggas till grund för beslut om att belägga dem med verksamhetsförbud i gemenskapen.

(4)

I enlighet med artikel 7 i grundförordningen har kommissionen gett lufttrafikföretagen möjlighet att ta del av den dokumentation som medlemsstaterna har lämnat, att inkomma med skriftliga synpunkter och att inom tio arbetsdagar lämna en muntlig redogörelse inför kommissionen och flygsäkerhetskommittén (2).

(5)

De gemensamma kriterierna för att på gemenskapsnivå överväga ett införande av verksamhetsförbud på grund av säkerhetsskäl fastställs i bilagan till grundförordningen.

(6)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos ett visst luftfartyg i Air Bangladeshs flotta. Bristerna fastställdes vid rampinspektioner som Tyskland genomförde inom ramen för Safa-programmet (3).

(7)

Air Bangladesh har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på en förfrågan från Tysklands civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats. Tyskland har till dags dato inte haft någon möjlighet att förvissa sig om att säkerhetsbristerna har korrigerats.

(8)

Bangladeshs myndigheter med ansvar för tillsynen över Air Bangladesh har inte utövat någon adekvat tillsyn över ett av lufttrafikföretagets luftfartyg i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(9)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Air Bangladesh bör beläggas med stränga driftsrestriktioner och införas i bilaga B.

(10)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Air Koryo. Bristerna fastställdes av Frankrike och Tyskland vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (4).

(11)

Fortlöpande underlåtelse av Air Koryo att ta itu med de brister som tidigare hade förelagts företaget av Frankrike fastställdes vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (5).

(12)

Styrkt information om allvarliga incidenter har förelagts företaget av Frankrike och tyder på latenta, systematiska säkerhetsbrister hos Air Koryo.

(13)

Air Koryo har visat bristande förmåga att ta itu med säkerhetsbristerna.

(14)

Air Koryo har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på förfrågan från Frankrikes civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att en begäran från medlemsstaten inte har besvarats.

(15)

Den plan för avhjälpande åtgärder som Air Koryo ingav som svar på Frankrikes begäran var varken lämpad eller tillräcklig för att korrigera de allvarliga säkerhetsbrister som fastställts.

(16)

Demokratiska folkrepubliken Koreas myndigheter med ansvar för tillsynen över Air Koryo har inte utövat någon adekvat tillsyn över detta lufttrafikföretag i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(17)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Air Koryo inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(18)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos vissa av Ariana Afghan Airlines luftfartyg. Bristerna fastställdes av Tyskland vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (6).

(19)

Ariana Afghan Airlines har visat bristande förmåga att ta itu med säkerhetsbrister.

(20)

Ariana Afghan Airlines har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på en förfrågan från Tysklands civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats på ett adekvat sätt.

(21)

De ansvariga myndigheterna i Afghanistan, där de luftfartyg som används av Ariana Afghan Airlines har registrerats, har inte utövat någon adekvat tillsyn över lufttrafikföretagets luftfartyg i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(22)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Ariana Afghan inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna för sina luftfartyg, utom för A310 med registreringsnummer F-GYYY, som har registrerats i Frankrike och över vilket de franska myndigheterna utövar tillsynen.

(23)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos BGB Air. Bristerna fastställdes av Italien vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (7).

(24)

BGB Air har visat bristande förmåga eller vilja att ta itu med säkerhetsbrister, vilket tar sig uttryck i att företaget har lämnat in en självbedömning med ICAO-normer på grundval av en kontrollista för utländska operatörer som Italien tillhandahöll och som inte befanns stämma överens med resultaten från de efterföljande Safa-inspektionerna.

(25)

BGB Air har inte inkommit med något adekvat svar på förfrågan från Italiens civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att en del av medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(26)

Det finns inget som styrker att BGB Air skulle ha genomfört någon plan för avhjälpande åtgärder för att korrigera de allvarliga säkerhetsbristerna som svar på Italiens begäran.

(27)

Kazakstans myndigheter med ansvar för tillsynen över BGB Air har visat prov på bristande samarbete med Italiens civila luftfartsmyndighet, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av BGB Air, som godkänts i den aktuella staten, vilket tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(28)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att BGB Air inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(29)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Buraq Airs lastnings- och lossningsarbete. Bristerna fastställdes av Sverige och Nederländerna vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (8).

(30)

Buraq Air har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på en förfrågan från Tysklands civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets lastnings- och lossningsarbete, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(31)

Libyens myndigheter med ansvar för tillsynen över Buraq Air har inte utövat någon adekvat tillsyn över lufttrafikföretagets lastnings- och lossningsarbete i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(32)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Buraq Air bör beläggas med stränga driftsrestriktioner och införas i bilaga B.

(33)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Air Service Comores. Bristerna fastställdes av Frankrike vid en rampinspektion som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (9).

(34)

Det finns inget som styrker att Air Service Comores skulle ha genomfört någon plan för avhjälpande åtgärder för att som svar på Frankrikes begäran korrigera de allvarliga säkerhetsbrister som fastställts.

(35)

Myndigheterna med ansvar för tillsynen över Air Service Comores har visat bristande förmåga att ta itu med säkerhetsbrister.

(36)

Komorernas tillsynsmyndigheter samarbetade inte med Frankrikes civila luftfartsmyndighet inom utsatt tid, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av ett lufttrafikföretag, som licensierats eller godkänts i den aktuella staten.

(37)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Air Service Comores inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(38)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos GST Aero Air Company. Bristerna fastställdes av Italien vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (10).

(39)

GST Aero Air Company har visat bristande förmåga eller vilja att ta itu med säkerhetsbrister.

(40)

GST Aero Air Company har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på förfrågan från Italiens civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(41)

Det finns inget som styrker att GST Aero Air Company som svar på Italiens begäran skulle ha genomfört någon plan för avhjälpande åtgärder för att korrigera de allvarliga säkerhetsbristerna.

(42)

Kazakstans myndigheter med ansvar för tillsynen över GST Aero Air Company har visat prov på bristande samarbete med Italiens civila luftfartsmyndighet, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av ett lufttrafikföretag, som licensierats eller godkänts i den aktuella staten, vilket tar sig uttryck i att Italiens korrespondens inte har besvarats.

(43)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att GST Aero Air Company inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(44)

Kirgizistans tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna i fråga om Phoenix Aviation. Phoenix Aviations drifttillstånd (AOC) har utfärdats av Kirgizistan. I strid mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen finns det emellertid uppgifter om att flygbolaget har sitt huvudsakliga driftställe i Förenade Arabemiraten. I en lägesrapport från Förenta staternas trafiksäkerhetsverk (National Transportation Safety Board) (11) om en olycka rörande Kam Air flight 904, som trafikeras av Phoenix Aviation, fastställs att Phoenix Aviation har sitt säte i Förenade Arabemiraten.

(45)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Phoenix Aviation inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(46)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Phuket Airlines. Bristerna fastställdes av medlemsstater (Förenade kungariket och Nederländerna) vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (12).

(47)

Phuket Airlines har visat bristande förmåga att ta itu med säkerhetsbristerna inom utsatt tid och på ett adekvat sätt.

(48)

Thailands tillsynsmyndigheter har visat prov på bristande samarbete med Nederländernas civila luftfartsmyndighet, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av Phuket Airlines, som godkänts i den aktuella staten, vilket tar sig uttryck i att det inte har inkommit några relevanta svar på medlemsstatens korrespondens.

(49)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Phuket Airlines inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(50)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Reem Air. Bristerna fastställdes första gången av Nederländerna vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (13).

(51)

Att Reem Air fortlöpande har underlåtit att ta itu med bristerna bekräftades av Nederländerna vid senare rampinspektioner på ett specifikt luftfartyg som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (14).

(52)

Reem Air har visat bristande förmåga eller vilja att ta itu med säkerhetsbrister.

(53)

Reem Air har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på förfrågan från Nederländernas civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(54)

Det finns inget som styrker att Reem Air skulle ha genomfört någon plan för avhjälpande åtgärder för att som svar på Nederländernas begäran korrigera de allvarliga säkerhetsbrister som fastställts.

(55)

Kirgizistans myndigheter med ansvar för tillsynen över Reem Air har inte utövat någon adekvat tillsyn över lufttrafikföretaget i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen, vilket framgår av den fortsatta förekomsten av allvarliga säkerhetsbrister. De uppgifter som Reem Air lämnade till kommissionen vid en utfrågning visar dessutom att Reem Airs AOC visserligen har utfärdats av Kirgizistan, men att flygbolaget, i strid mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen, har sitt huvudsakliga driftställe Förenade Arabemiraten.

(56)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Reem Air inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(57)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Silverback Cargo Freighters. Bristerna fastställdes av Belgien vid en rampinspektion som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (15).

(58)

Silverback Cargo Freighters, som också står för underhållet (A- och B-kontroller) av de egna luftfartygen, har inte inkommit med något adekvat svar på en förfrågan från medlemsstatens civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att det inte har inkommit några relevanta svar på medlemsstatens begäran.

(59)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Silverback Cargo Freighters inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(60)

Trots gjorda ansträngningar har Demokratiska republiken Kongos civila luftfartsmyndigheter visat att de har fortlöpande svårigheter med att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna, vilket framgår av ICAO-USOAP – Audit Report of the Directorate of Civil Aviation of the Democratic Republic of Congo (”ICAO-USOAP-rapport – granskning av Demokratiska republiken Kongos civila luftfartsstyrelse”) (Kinshasa den 11-18 juni 2001). Bland annat saknas för närvarande ett system för certifiering av lufttrafikföretag.

(61)

Demokratiska republiken Kongos tillsynsmyndigheter har därför visat bristande förmåga att utöva adekvat tillsyn.

(62)

Central Air Express har belagts med verksamhetsförbud på grund av styrkta brister med avseende på internationella säkerhetsnormer och företagets bristande samarbete med en medlemsstat.

(63)

Belgien (16) och Hewa Bora Airways (HBA) har lämnat uppgifter som för HBA:s del visar att de brister som tidigare hade uppdagats av de belgiska myndigheterna har korrigerats i fråga om vissa luftfartyg i avsevärd omfattning. Belgien har dessutom informerat kommissionen om att landet har för avsikt att genomföra systematiska rampinspektioner med avseende på HBA. Det anses därför att lufttrafikföretaget bör tillåtas att fortsätta med sin nuvarande verksamhet.

(64)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att alla lufttrafikföretag som har godkänts i Demokratiska republiken Kongo bör införas i bilaga A, med undantag för Hewa Bora Airways (HBA), som bör införas i bilaga B.

(65)

Ekvatorialguineas tillsynsmyndigheter har visat prov på bristande samarbete med Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av lufttrafikföretag, som licensierats eller godkänts i den aktuella staten. I en skrivelse från Förenade kungariket av den 27 mars 2002 (17) uppmanades Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse att klargöra följande:

Det har konstaterats en avsevärd ökning av antalet luftfartyg som har registrerats i Ekvatorialguinea, och det finns anledning att tro att det är myndigheten för flygplansregistrering (Aircraft Registration Bureau, ARB) eller något liknande organ som sköter registret.

Ett antal operatörer med drifttillstånd (AOC) som har utfärdats av Ekvatorialguinea har inte sina huvudsakliga driftställen i Ekvatorialguinea.

I skrivelsen underrättas Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse dessutom om att Förenade kungariket inte längre kan tillåta kommersiell trafik till sitt territorium av flygbolag från Ekvatorialguinea, så länge de brittiska myndigheterna inte är övertygade om att tillsynen över flygbolagen i fråga är tillfredsställande. Ekvatorialguinea svarade inte på skrivelsen.

(66)

Ekvatorialguineas tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna, vilket bland annat framgår av de revisioner och därav följande planer för avhjälpande åtgärder som har utarbetats inom ramen för ICAO:s allmänna program för granskning av säkerhetstillsynen (Universal Safety Oversight Audit Programme, USOAP). En sådan USOAP-granskning av Ekvatorialguinea ägde rum i maj 2001. Av granskningsrapporten (18) framgår att Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse vid tidpunkten för granskningen varken kunde utöva någon adekvat tillsyn över sina flygbolag eller se till att de följde ICAO-normerna. Granskningen uppdagade bland annat följande:

Det finns ingen organisation som kan utöva tillsynsverksamhet. Framför allt saknas specialiserad personal i fråga om licenser, flygplanstrafik och luftvärdighet.

Det är inte möjligt att fastställa hur många luftfartyg som har registrerats eller hur många giltiga luftfärdighetsbevis som har utfärdats.

Det finns inget strukturerat system för certifiering av och tillsyn över lufttrafikföretag.

Det har inte antagits några luftfartsbestämmelser.

Det har inte utövats någon tillsyn över godkända operatörer.

Det har inte införts något system för att en myndighet för övervakning av luftvärdigheten skall kunna utöva sina grundläggande skyldigheter.

Dessutom har Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse till dags dato inte överlämnat någon plan till ICAO för att avhjälpa de brister som upptäcktes vid granskningen (19), och granskningen har därför ännu inte följts upp.

(67)

Ekvatorialguineas tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen. I strid mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen (20) har nämligen några av operatörerna med ekvatorialguineanska drifttillstånd (AOC) inte sina huvudsakliga driftställen i Ekvatorialguinea.

(68)

Ekvatorialguineas myndigheter med ansvar för tillsynen över följande lufttrafikföretag har visat bristande förmåga att utöva adekvat tillsyn över företagen: Air Consul SA, Avirex Guinée Equatoriale, COAGE – Compagnie Aeree de Guinée Equatorial, Ecuato Guineana de Aviación, Ecuatorial Cargo, GEASA – Guinea Ecuatorial Airlines SA, GETRA – Guinea Ecuatorial de Transportes Aéreos, Jetline Inc., King Transavia Cargo, Prompt Air GE SA, UTAGE – Unión de Transporte Aéreo de Guinea Ecuatorial.

(69)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att alla lufttrafikföretag som har godkänts i Ekvatorialguinea bör beläggas med verksamhetsförbud och införas i bilaga A.

(70)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos International Air Services, som har godkänts i Liberia. Bristerna fastställdes av Frankrike vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (21).

(71)

Liberias tillsynsmyndigheter har visat prov på bristande samarbete med Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet, när de underrättades om de allvarliga säkerhetsbrister som Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet fastställde vid en rampinspektion på ett i Liberia registrerat luftfartyg den 5 mars 1996 (22). Det uppstod genast tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av lufttrafikföretag som licensierats eller godkänts i Liberia, när Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet den 12 mars 1996 underrättade Liberias civila luftfartsstyrelse om att alla ansökningar om tillstånd för i Liberia registrerade luftfartyg att bedriva kommersiell trafik till Förenade kungariket skulle vägras till det att de liberianska myndigheterna kunde visa att det införts ett effektivt tillsynssystem som säkerställer luftvärdigheten av i Liberia registrerade luftfartyg. De liberianska myndigheterna svarade aldrig på detta. De liberianska myndigheterna har också visat prov på bristande samarbete med Frankrikes civila luftfartsmyndighet genom att vägra svara när Frankrike framförde farhågor om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av ett lufttrafikföretag som licensierats eller godkänts i Liberia.

(72)

Liberias tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna. Liberias regering erkände själv 1996 (23) att den på grund av inre oroligheter inte kunde upprätthålla tillsynen över i Liberia registrerade luftfartyg. Ett övergripande fredsavtal undertecknades visserligen 2003, och FN och Liberias nationella övergångsregering vidtar åtgärder som långsamt förbättrar säkerheten, men det är ändå osannolikt att regeringen sedan 1996 skulle ha blivit bättre på att sköta sitt register. På grund av det osäkra läget har ICAO ännu inte genomfört någon USOAP-granskning av Liberia.

(73)

Liberias myndigheter med ansvar för tillsynen över följande lufttrafikföretag har visat bristande förmåga att utöva adekvat tillsyn över företagen: International Air Services Inc., Satgur Air Transport Corp., Weasua Air Transport Co. Ltd.

(74)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att alla lufttrafikföretag som har godkänts i Liberia bör beläggas med verksamhetsförbud och införas i bilaga A.

(75)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Air Universal Ltd. Bristerna fastställdes av Sverige vid en rampinspektion som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (24).

(76)

Sierra Leones tillsynsmyndigheter har visat prov på bristande samarbete med Sveriges civila luftfartsmyndighet, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av Air Universal Ltd., som godkänts i den aktuella staten, vilket tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(77)

Verksamhetstillståndet eller det tekniska tillståndet för det lufttrafikföretag som står under Sierra Leones tillsyn har tidigare vägrats eller dragits in av Förenade kungariket.

(78)

Drifttillståndet (AOC) för Air Universal Ltd. har utfärdats av Sierra Leone. I strid mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen finns det emellertid uppgifter om att flygbolaget för närvarande har sitt huvudsakliga driftställe i Jordanien.

(79)

Sierra Leones myndigheter med ansvar för tillsynen över Air Universal Ltd. har inte utövat någon adekvat tillsyn över detta lufttrafikföretag i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen.

(80)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Air Universal Ltd. inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(81)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos lufttrafikföretag som har godkänts i Sierra Leone. Bristerna fastställdes av tre medlemsstater, Förenade kungariket, Malta och Sverige, vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (25).

(82)

Sierra Leones tillsynsmyndigheter har visat prov på bristande samarbete med Sveriges och Maltas civila luftfartsmyndigheter, när det rådde tvivel om säkerheten i den verksamhet som bedrivs av Air Universal Ltd, som godkänts i den aktuella staten, vilket tar sig uttryck i att medlemsstaternas korrespondens inte har besvarats.

(83)

Sierra Leones tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna i överensstämmelse med sina skyldigheter enligt Chicagokonventionen. Sierra Leone har inget system som lämpar sig för att utöva tillsyn över sina operatörer eller luftfartyg och saknar den tekniska kapacitet och de resurser som krävs för detta. I strid mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen hade några av operatörerna med sierraleonska drifttillstånd (AOC) inte sina huvudsakliga driftställen i Sierra Leone.

(84)

Den plan för avhjälpande åtgärder som Sierra Leone har lagt fram anses vara olämplig (eller otillräcklig) för att korrigera de allvarliga säkerhetsbrister som har upptäckts. Sierra Leones luftfartsstyrelse anlitar ett privat företag, International Aviation Surveyors (IAS), som utövar vissa tillsynsverksamheter på landets vägnar. Arrangemangen i samförståndsavtalet (26) mellan de båda parterna sörjer emellertid inte för någon adekvat tillsyn över luftfartyg i Sierra Leones register. Bland annat fastställdes följande:

De luftfartyg/flygbolag som omfattades av samförståndsavtalet var inte baserade i Sierra Leone, och IAS personal var varken baserad i Sierra Leone eller i det land där flygbolagen var baserade.

IAS verkade inte ha någon befogenhet att ingripa.

IAS fick ansvar för rutininspektioner av de berörda flygbolagen, men inspektionernas nivå specificerades inte.

Samförståndsavtalet gav IAS ett avtalsförhållande med flygbolagen i fråga.

Samförståndsavtalet medförde inte någon adekvat tillsyn över flygtrafiken.

(85)

Sierra Leones myndigheter med ansvar för tillsynen över följande lufttrafikföretag har visat bristande förmåga att utöva adekvat tillsyn över företagen: Aerolift Co. Ltd, Afrik Air Links, Air Leone Ltd, Air Rum Ltd, Air Salone Ltd, Air Universal Ltd, Destiny Air Services Ltd, First Line Air (SL) Ltd, Heavylift Cargo, Paramount Airlines Ltd, Star Air Ltd, Teebah Airways, West Coast Airways Ltd.

(86)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att alla lufttrafikföretag som har godkänts i Sierra Leone bör beläggas med verksamhetsförbud och införas i bilaga A.

(87)

Det finns bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Jet Africa, ett lufttrafikföretag som har godkänts i Swaziland. Bristerna fastställdes av Nederländerna vid en rampinspektion som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (27).

(88)

Jet Africa har inte i rätt tid inkommit med något adekvat svar på förfrågan från Nederländernas civila luftfartsmyndighet när det gäller säkerhetsaspekterna av företagets verksamhet, vilket visar bristande öppenhet eller brist på information som tar sig uttryck i att medlemsstatens korrespondens inte har besvarats.

(89)

Det finns inget som styrker att Jet Africa har lagt fram någon plan för avhjälpande åtgärder för att korrigera de allvarliga säkerhetsbristerna som svar på Nederländernas begäran.

(90)

Swazilands tillsynsmyndigheter har visat bristande förmåga att genomföra och tillämpa de relevanta säkerhetsföreskrifterna, vilket bland annat framgår av en USOAP-revision i mars 1999. Av granskningsrapporten (28) framgår att Swaziland vid granskningstidpunkten inte kunde utöva någon tillfredsställande tillsyn över sina flygbolag och sitt flygplansregister. Enligt rapporten var det inte heller möjligt att fastställa det faktiska antalet luftfartyg i registret, eftersom redovisningen var bristfällig. Granskningsgruppen kunde inte heller avgöra hur många av de licenser som Swaziland hade utfärdat fortfarande verkligen var giltiga, eftersom det inte fanns någon redovisning. USOAP-granskningen har inte följts upp, eftersom Swaziland inte har informerat ICAO om sina framsteg med planen för att avhjälpa de brister som upptäcktes vid granskningen.

(91)

Swazilands myndigheter med ansvar för tillsynen över följande lufttrafikföretag har visat bristande förmåga att utöva adekvat tillsyn över företagen: Aero Africa (Pty) Ltd, African International Airways (Pty) Ltd, Airlink Swaziland Ltd, Northeast Airlines (Pty) Ltd, Scan Air Charter Ltd, Swazi Express Airways, Jet Africa.

(92)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att alla lufttrafikföretag som har godkänts i Swaziland bör beläggas med verksamhetsförbud och införas i bilaga A.

(93)

Eftersom det inte skulle äventyra säkerheten, kan samtliga ovan nämnda lufttrafikföretag tillåtas att utöva trafikrättigheter genom att använda luftfartyg som hyrts in med besättning (”wet-leased”) från ett lufttrafikföretag som inte har verksamhetsförbud, förutsatt att gällande säkerhetsnormer är uppfyllda.

(94)

Gemenskapsförteckningen måste uppdateras regelbundet och så snart det är nödvändigt med hänsyn till hur säkerheten hos de berörda lufttrafikföretagen utvecklas och på grundval av nya uppgifter om avhjälpande åtgärder.

(95)

Mot bakgrund av de uppgifter som Tuninter och Tunisiens tillsynsmyndigheter har lämnat, och som har bekräftats av Italien, görs bedömningen att det finns bevis för att lufttrafikföretaget har korrigerat de säkerhetsbrister som de italienska myndigheterna uppdagade vid två inspektioner på plats.

(96)

På grundval av de uppgifter som har lämnats av Tyskland, görs bedömningen att det inte längre finns bevis för bristande förmåga eller vilja hos Tadzjikistans myndigheter med ansvar för tillsynen över de lufttrafikföretag som har godkänts i denna stat.

(97)

Uppgifter från Belgien visar att de brister som gjorde att I.C.T.T.P.W. och South Airlines belades med ett nationellt verksamhetsförbud har åtgärdats fullt ut. Därför görs bedömningen att det inte längre finns bevis för fortlöpande, allvarliga säkerhetsbrister hos dessa lufttrafikföretag.

(98)

Uppgifter från Tyskland visar att det luftfartyg som gjorde att Atlant Soyuz belades med driftsrestriktioner inte längre ingår i företagets flotta. Därför görs bedömningen att det inte längre finns bevis för fortlöpande, allvarliga säkerhetsbrister hos detta lufttrafikföretag.

(99)

På grundval av tillgängliga uppgifter görs bedömningen att det inte finns bevis för icke korrigerade, allvarliga säkerhetsbrister hos Air Mauritanie. Förmågan hos Mauretaniens myndigheter med ansvar för tillsynen över detta lufttrafikföretag måste dock granskas ytterligare. Kommissionen bör därför, med bistånd från alla berörda medlemsstaters myndigheter, inom 2 månader granska Mauretaniens myndigheter med ansvar för tillsynen över detta lufttrafikföretag och över företagen under dess ansvar.

(100)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från flygsäkerhetskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning upprättas en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i grundförordningen över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen.

Artikel 2

Verksamhetsförbud

1.   De lufttrafikföretag som förtecknas i bilaga A beläggs med totalt verksamhetsförbud i gemenskapen.

2.   De lufttrafikföretag som förtecknas i bilaga B beläggs med driftsrestriktioner i gemenskapen. Driftsrestriktionerna består i förbud mot användning av de specifika luftfartyg respektive luftfartygstyper som anges i bilaga B.

Artikel 3

Verkställighet

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla åtgärder som de vidtar i enlighet med artikel 3.1 i grundförordningen för att på sitt territorium se till att verksamhetsförbuden i gemenskapsförteckningen följs av de lufttrafikföretag som har belagts med sådana förbud.

Artikel 4

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Jacques BARROT

Vice ordförande


(1)  EUT L 344, 27.12.2005, s. 15.

(2)  Inrättad genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EGT L 373, 31.12.1991, s. 4).

(3)  LBA-D-2005-0003

LBA-D-2005-0004

LBA-D-2005-0004

(4)  DGAC/F 2000-210

Ref. nr för en annan Safa-inspektion som har genomförts av Tyskland.

(5)  DGAC/F-2000-895

(6)  LBA-D-2004-269

LBA-D-2004-341

LBA-D-2004-374

LBA-D-2004-597

(7)  ENAC-IT-2005-237

(8)  LFV-S-2004-2004-52

CAA-NL-2005-47

(9)  DGAC/F-2005-1222

(10)  ENAC-IT-2005-170

ENAC-IT-2005-370

(11)  Lägesrapport om luftfarten (Factual Aviation Report), Förenta staternas trafiksäkerhetsverk (National Transportation Safety Board) den 2 mars 2005, (NTSB ID: DCA05RA033).

(12)  CAA-UK-2005-40

CAA-UK-2005-41

CAA-UK-2005-42

CAA-UK-2005-46

CAA-UK-2005-47

CAA-UK-2005-48

CAA-NL-2005-49

CAA-NL-2005-51

CAA-NL-2005-54

CAA-NL-2005-55

CAA-NL-2005-56

(13)  CAA-NL-2005-119

CAA-NL-2005-122

CAA-NL-2005-128

CAA-NL-2005-171

CAA-NL-2005-176

CAA-NL-2005-177

CAA-NL-2005-191

CAA-NL-2005-195

CAA-NL-2005-196

(14)  CAA-NL-2005-230

CAA-NL-2005-234

CAA-NL-2005-235

(15)  BCAA-2005-36

(16)  SAFA-rampinspektioner som Belgiens myndigheter genomförde den 11 mars 2006 i Bryssel.

(17)  Korrespondens mellan det brittiska transportministeriet och Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse beträffande Ekvatorialguineas flygplansregister (27 mars 2002).

(18)  ICAO-USOAP Summary Report – Audit of the Directorate of Civil Aviation of the Republic of Equatorial Guinea (”Sammanfattande ICAO-USOAP-rapport – granskning av Ekvatorialguineas civila luftfartsstyrelse”) (Malabo den 14-18 maj 2001).

(19)  ICAO-styrelsens arbetsdokument C-WP/12471.

(20)  Korrespondens mellan det brittiska transportministeriet och ECAC om problemet med flygplansdokumentation från icke-godkända företag (6 augusti 2003).

(21)  DGAC/F-2004 nummer 315 och 316.

(22)  UK-CAA Regulation Group – Aircraft Survey Report (”Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet – utlåtande från granskningsutskottet”) av den 5 mars 1996 (referensnr: 223).

(23)  Korrespondens mellan Liberias transportministerium och Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet om att inre oroligheter omöjliggör upprätthållandet av tillsynen över i Liberia registrerade luftfartyg, 28 augusti 1996.

(24)  LFV-S-04-0037

(25)  CAA-UK-2003-103

CAA-UK-2003-111

CAA-UK-2003-136

CAA-UK-2003-198

CAA-MA-2003-4

LFV-S-2004-37

(26)  Samförståndsavtal mellan Sierra Leones luftfartsstyrelse och FAST International Aviation Surveyors om inspektion och övervakning av samt tillsyn över utomregionala lufttrafikföretag (IAS/SL DCA MOA 201101).

(27)  CAA/NL-2004-98

(28)  ICAO-USOAP Summary Report – Audit of the Directorate of Civil Aviation of Swaziland (”ICAO-USOAP-rapport – granskning av Swazilands civila luftfartsstyrelse”) (Mbabane, 9-12 mars 1999).


BILAGA A

FÖRTECKNING ÖVER DE LUFTTRAFIKFÖRETAG SOM ÄR BELAGDA MED TOTALT VERKSAMHETSFÖRBUD I GEMENSKAPEN (1)

Luftföretagets namn som juridisk person såsom det anges i företagets drifttillstånd (AOC) (plus eventuellt avvikande firmanamn)

Nummer på drifttillstånd (AOC) eller operativ licens

ICAO-flygbolagskod

Operatörens hemmastat

Air Koryo

Okänt

KOR

Demokratiska folkrepubliken Korea

Air Service Comores

Okänt

Okänt

Komorerna

Ariana Afghan Airlines (2)

009

AFG

Afghanistan

BGB Air

AK-0194-04

Okänt

Kazakstan

GST Aero Air Company

AK 0203-04

BMK

Kazakstan

Phoenix Aviation

02

PHG

Kirgizistan

Phuket Airlines

07/2544

VAP

Thailand

Reem Air

07

REK

Kirgizistan

Silverback Cargo Freighters

Okänt

VRB

Rwanda

Alla lufttrafikföretag som godkänts av Demokratiska republiken Kongos tillsynsmyndigheter, inklusive

Okänt

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

Africa One

409/CAB/MIN/TC/017/2005

CFR

Demokratiska republiken Kongo

AFRICAN COMPANY AIRLINES

409/CAB/MIN/TC/017/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

AIGLE AVIATION

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

AIR BOYOMA

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

AIR KASAI

409/CAB/MIN/TC/010/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

AIR NAVETTE

409/CAB/MIN/TC/015/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

AIR TROPIQUES s.p.r.l.

409/CAB/MIN/TC/007/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

ATO – Air Transport Office

Okänt

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

BLUE AIRLINES

409/CAB/MIN/TC/038/2005

BUL

Demokratiska republiken Kongo

BUSINESS AVIATION s.p.r.l.

409/CAB/MIN/TC/012/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

BUTEMBO AIRLINES

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

CAA – Compagnie Africaine d’Aviation

409/CAB/MIN/TC/016/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

CARGO BULL AVIATION

409/CAB/MIN/TC/032/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

CENTRAL AIR EXPRESS

409/CAB/MIN/TC/011/2005

CAX

Demokratiska republiken Kongo

CETRACA AVIATION SERVICE

409/CAB/MIN/TC/037/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

CHC STELAVIA

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

COMAIR

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

COMPAGNIE AFRICAINE D’AVIATION

409/CAB/MIN/TC/016/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

C0-ZA AIRWAYS

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

DAS AIRLINES

Okänt

RKC

Demokratiska republiken Kongo

DOREN AIRCARGO

409/CAB/MIN/TC/0168/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

ENTERPRISE WORLD AIRWAYS

409/CAB/MIN/TC/031/2005

EWS

Demokratiska republiken Kongo

FILAIR

409/CAB/MIN/TC/014/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

FREE AIRLINES

409/CAB/MIN/TC/MNL/CM/014/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

GALAXY CORPORATION

409/CAB/MIN/TC/0002/MNL/CM/014/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

GR AVIATION

409/CAB/MIN/TC/0403/TW/TK/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

GLOBAL AIRWAYS

409/CAB/MIN/TC/029/2005

BSP

Demokratiska republiken Kongo

GOMA EXPRESS

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

GREAT LAKE BUSINESS COMPANY

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

I.T.A.B. – International Trans Air Business

409/CAB/MIN/TC/0022/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

JETAIR – Jet Aero Services, s.p.r.l.

Okänt

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

KINSHASA AIRWAYS, s.p.r.l

Okänt

KNS

Demokratiska republiken Kongo

KIVU AIR

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

LAC – Lignes Aériennes Congolaises

Okänt

LCG

Demokratiska republiken Kongo

MALU AVIATION

409/CAB/MIN/TC/013/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

Malila Airlift

409/CAB/MIN/TC/008/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

MANGO MAT

Underskrift från regeringen

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

RWABIKA ”BUSHI EXPRESS”

Okänt

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

SAFARI LOGISTICS

409/CAB/MIN/TC/0760/V/KK//2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

SERVICES AIR

409/CAB/MIN/TC/034/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

TEMBO AIR SERVICES

409/CAB/VC-MIN/TC/0405/2006

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

THOM’S AIRWAYS

409/CAB/MIN/TC/0033/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

TMK AIR COMMUTER

409/CAB/MIN/TC/020/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

TRACEP

Okänt

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

TRANS AIR CARGO SERVICES

409/CAB/MIN/TC/035/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

TRANSPORTS AERIENNES CONGOLAIS (TRACO)

409/CAB/MIN/TC/034/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

UHURU AIRLINES

409/CAB/MIN/TC/039/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

VIRUNGA AIR CHARTER

409/CAB/MIN/TC/018/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

WALTAIR AVIATION

409/CAB/MIN/TC/036/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

WIMBI DIRI AIRWAYS

409/CAB/MIN/TC/005/2005

Okänt

Demokratiska republiken Kongo

Alla lufttrafikföretag som godkänts av Ekvatorialguineas tillsynsmyndigheter, inklusive

Okänt

Okänt

Ekvatorialguinea

Air Consul SA

Okänt

RCS

Ekvatorialguinea

Avirex Guinee Equatoriale

Okänt

AXG

Ekvatorialguinea

COAGE – Compagnie Aeree de Guinee Equatorial

Okänt

COG

Ekvatorialguinea

Ecuato Guineana de Aviacion

Okänt

ECV

Ekvatorialguinea

Ecuatorial Cargo

Okänt

EQC

Ekvatorialguinea

GEASA – Guinea Ecuatorial Airlines SA

Okänt

GEA

Ekvatorialguinea

GETRA – Guinea Ecuatorial de Transportes Aereos

Okänt

GET

Ekvatorialguinea

Jetline Inc.

Okänt

JLE

Ekvatorialguinea

KNG Transavia Cargo

Okänt

VCG

Ekvatorialguinea

Prompt Air GE SA

Okänt

POM

Ekvatorialguinea

UTAGE – Union de Transport Aereo de Guinea Ecuatorial

Okänt

UTG

Ekvatorialguinea

Alla lufttrafikföretag som godkänts av Liberias tillsynsmyndigheter, inklusive

Okänt

Okänt

Liberia

International Air Services

Okänt

IAX

Liberia

SATGUR AIR TRANSPORT, Corp.

Okänt

TGR

Liberia

WEASUA AIR TRANSPORT, Co. Ltd

Okänt

WTC

Liberia

Alla lufttrafikföretag som godkänts av Sierra Leones tillsynsmyndigheter, inklusive

Okänt

Okänt

Sierra Leone

AEROLIFT, Co. Ltd

Okänt

LFT

Sierra Leone

AFRIK AIR LINKS

Okänt

AFK

Sierra Leone

AIR LEONE, Ltd

Okänt

RLL

Sierra Leone

AIR RUM, Ltd

Okänt

RUM

Sierra Leone

AIR SALONE, Ltd

Okänt

RNE

Sierra Leone

AIR UNIVERSAL, Ltd

00007

UVS

Sierra Leone

DESTINY AIR SERVICES, Ltd

Okänt

DTY

Sierra Leone

FIRST LINE AIR (SL), Ltd

Okänt

FIR

Sierra Leone

HEAVYLIFT CARGO

Okänt

Okänt

Sierra Leone

PARAMOUNT AIRLINES, Ltd

Okänt

PRR

Sierra Leone

STAR AIR, Ltd

Okänt

SIM

Sierra Leone

TEEBAH AIRWAYS

Okänt

Okänt

Sierra Leone

WEST COAST AIRWAYS Ltd

Okänt

WCA

Sierra Leone

Alla lufttrafikföretag som godkänts av Swazilands tillsynsmyndigheter, inklusive

Okänt

Okänt

Swaziland

AFRICAN INTERNATIONAL AIRWAYS, (Pty) Ltd

Okänt

AIA

Swaziland

AIRLINK SWAZILAND, Ltd

Okänt

SZL

Swaziland

Jet Africa

Okänt

OSW

Swaziland

NORTHEAST AIRLINES, (Pty) Ltd

Okänt

NEY

Swaziland

SCAN AIR CHARTER, Ltd

Okänt

Okänt

Swaziland

SWAZI EXPRESS AIRWAYS

Okänt

SWX

Swaziland


(1)  Lufttrafikföretagen i bilaga A skulle kunna tillåtas att utöva trafikrättigheter genom att använda luftfartyg som hyrts in med besättning (”wet-leased”) från ett lufttrafikföretag som inte har verksamhetsförbud, förutsatt att gällande säkerhetsnormer är uppfyllda.

(2)  Ariana Afghan Airlines verksamhetsförbud gäller samtliga luftfartyg som detta lufttrafikföretag flyger med, utom följande: A310 med registreringsnummer F-GYYY.


BILAGA B

FÖRTECKNING ÖVER DE LUFTTRAFIKFÖRETAG SOM ÄR BELAGDA MED DRIFTSRESTRIKTIONER I GEMENSKAPEN (1)

Luftföretagets namn som juridisk person såsom det anges i företagets drifttillstånd (AOC) (plus eventuellt avvikande firmanamn)

Drifttillståndsnummer (AOC-nummer)

ICAO-flygbolagskod

Operatörens hemmastat

Luftfartygstyp

Registreringsnummer och, om det finns tillgängligt, serienummer

Registreringsstat

Air Bangladesh

17

BGD

Bangladesh

B747-269B

S2-ADT

Bangladesh

Buraq Air

002/01

BRQ

Libyen

IL-76

UN-76007 (serienr 0003426765)

5a-DNA (serienr 0023439140)

5A-DMQ (serienr 73479392)

UN-76008 (serienr 0033448404)

Libyen

Buraq Air

002/01

BRQ

Libyen

Let L-410

5A-DMT (serienr 871928)

Libyen

HBA (2)

416/dac/tc/sec/087/2005

ALX

Demokratiska republiken Kongo

Hela flottan utom: L-101

Hela flottan utom: 9Q-CHC (serienr 193H-1206

Demokratiska republiken Kongo


(1)  Lufttrafikföretagen i bilaga B skulle kunna tillåtas att utöva trafikrättigheter genom att använda luftfartyg som hyrts in med besättning (”wet-leased”) från ett lufttrafikföretag som inte har verksamhetsförbud, förutsatt att gällande säkerhetsnormer är uppfyllda.

(2)  Hewa Bora Airways får bara använda det angivna luftfartyget för sin nuvarande trafik i Europeiska gemenskapen.


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/29


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 475/2006

av den 22 mars 2006

om utfärdande av importlicenser för rörsocker inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1095/96 av den 18 juni 1996 om genomförande av medgivandena i lista CXL som fastställts sedan förhandlingarna enligt GATT artikel XXIV.6 avslutats (2),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1159/2003 av den 30 juni 2003 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2003/04, 2004/05 och 2005/06 vid import av rörsocker inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal och om ändring av förordningarna (EG) nr 1464/95 och (EG) nr 779/96 (3), särskilt artikel 5.3 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(2)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av tullfria kvoter för produkter med KN-nummer 1701 11 10, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(3)

Genom artikel 22 i förordning (EG) nr 1159/2003 öppnas tullkvoter med en tull på 98 euro per ton för produkter med KN-nummer 1701 11 10, för import med ursprung i Brasilien, Kuba och andra tredjeländer.

(4)

Under veckan den 13 till och med den 17 mars 2006, har, i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003, ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en sammanlagd kvantitet som överstiger det leveranskrav för det berörda landet som fastställts i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 för förmånssocker AV-Indien.

(5)

Under rådande omständigheter bör kommissionen fastställa en nedsättningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela att den gällande gränsen har uppnåtts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För de ansökningar om importlicenser som lämnats in mellan den 13 till och med den 17 mars 2006 i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003 skall licenser utfärdas inom de kvantiteter som anges i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 23 mars 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 mars 2006.

På kommissionens vägnar

J. L. DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 987/2005 (EUT L 167, 29.6.2005, s. 12).

(2)  EGT L 146, 20.6.1996, s. 1.

(3)  EUT L 162, 1.7.2003, s. 25. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 568/2005 (EUT L 97, 15.4.2005, s. 9).


BILAGA

Förmånssocker AVS–INDIEN

Avdelning II i förordning (EG) nr 1159/2003

Regleringsåret 2005/06

Land

Procent som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan den 13.3.2006–17.3.2006

Gräns

Barbados

100

 

Belize

100

 

Kongo

100

 

Fiji

100

 

Guyana

100

 

Indien

100

 

Elfenbenskusten

100

 

Jamaica

100

 

Kenya

100

 

Madagaskar

100

 

Malawi

59,6537

Uppnådd

Mauritius

100

 

Moçambique

100

 

Saint Christopher och Nevis

100

 

Swaziland

0

Uppnådd

Tanzania

100

 

Trinidad och Tobago

100

 

Zambia

100

 

Zimbabwe

100

 


Särskilt förmånssocker

Avdelning III i förordning (EG) nr 1159/2003

Regleringsåret 2005/06

Land

Procent som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan den 13.3.2006–17.3.2006

Gräns

Indien

0

Uppnådd

AVS

100

 


Socker enligt CXL-medgivande

Avdelning IV i förordning (EG) nr 1159/2003

Regleringsåret 2005/06

Land

Procent som skall beviljas av de kvantiteter som omfattas av ansökningar under veckan den 13.3.2006–17.3.2006

Gräns

Brasilien

0

Uppnådd

Kuba

100

 

Övriga tredjeländer

0

Uppnådd


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/31


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 476/2006

av den 21 mars 2006

om fastställande av enhetsvärdena för tullvärdesbestämmelse när det gäller vissa lättfördärvliga varor

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om upprättandet av en tullkodex för gemenskapen (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (2) om fastställande av tillämpningsföreskrifter till förordning (EEG) nr 2913/92, särskilt artikel 173.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I artiklarna 173–177 i förordning (EEG) nr 2454/93 fastställer kommissionen kriterier för bestämmande av de periodiska enhetsvärdena för de produkter som avses i klassificeringen i bilaga 26 i den förordningen.

(2)

Genom tillämpningen av de regler och kriterier som fastställs i ovannämnda artiklar på de uppgifter som meddelats kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 173.2 i den förordningen kan enhetsvärdena för de avsedda produkterna fastställas i enlighet med vad som föreskrivs i bilagan till den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De enhetsvärden som avses i artikel 173.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall fastställas i enlighet med vad som anges i tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 24 mars 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 mars 2006.

På kommissionens vägnar

Günter VERHEUGEN

Vice ordförande


(1)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 648/2005 (EUT L 117, 4.5.2005, s. 13).

(2)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 883/2005 (EUT L 148, 11.6.2005, s. 5).


BILAGA

Nr

Varuslag

Belopp per enhet à 100 kg netto

Art, sort, KN-nr

EUR

LTL

SEK

CYP

LVL

GBP

CZK

MTL

DKK

PLN

EEK

SIT

HUF

SKK

1.10

Färskpotatis

0701 90 50

40,08

23,06

1 144,09

299,08

627,17

10 387,56

138,40

27,90

17,21

153,79

9 601,13

1 496,31

374,36

27,84

 

 

 

 

1.30

Lök (annan än sättlök)

0703 10 19

45,11

25,95

1 287,57

336,59

705,82

11 690,26

155,76

31,40

19,37

173,07

10 805,20

1 683,96

421,31

31,33

 

 

 

 

1.40

Vitlök

0703 20 00

176,06

101,29

5 025,18

1 313,66

2 754,69

45 625,04

607,89

122,55

75,58

675,48

42 170,81

6 572,19

1 644,30

122,27

 

 

 

 

1.50

Purjolök

ex 0703 90 00

75,26

43,30

2 148,16

561,56

1 177,57

19 503,76

259,86

52,39

32,31

288,75

18 027,15

2 809,47

702,90

52,27

 

 

 

 

1.60

Blomkål

0704 10 00

1.80

Vitkål och rödkål

0704 90 10

46,72

26,88

1 333,53

348,61

731,01

12 107,49

161,31

32,52

20,06

179,25

11 190,84

1 744,06

436,35

32,45

 

 

 

 

1.90

Broccoli (Brassica oleracea L. convar. botrytis (L.) Alef var. italica Plenck)

ex 0704 90 90

 

 

 

 

1.100

Salladskål

ex 0704 90 90

97,14

55,88

2 772,67

724,82

1 519,91

25 173,83

335,40

67,62

41,70

372,70

23 267,94

3 626,24

907,25

67,46

 

 

 

 

1.110

Huvudsallad

0705 11 00

1.130

Morötter

ex 0706 10 00

40,79

23,47

1 164,27

304,36

638,22

10 570,73

140,84

28,39

17,51

156,50

9 770,43

1 522,69

380,96

28,33

 

 

 

 

1.140

Rädisor

ex 0706 90 90

75,69

43,54

2 160,42

564,77

1 184,29

19 615,06

261,34

52,69

32,49

290,40

18 130,03

2 825,51

706,91

52,57

 

 

 

 

1.160

Ärter (Pisum sativum)

0708 10 00

335,80

193,19

9 584,86

2 505,64

5 254,20

87 023,68

1 159,47

233,75

144,16

1 288,38

80 435,20

12 535,57

3 136,28

233,22

 

 

 

 

1.170

Bönor:

 

 

 

 

 

 

1.170.1

Bönor (Vigna spp., Phaseolus spp.)

ex 0708 20 00

183,01

105,29

5 223,79

1 365,58

2 863,56

47 428,31

631,91

127,40

78,57

702,17

43 837,56

6 831,95

1 709,29

127,10

 

 

 

 

1.170.2

Bönor (Phaseolus spp., vulgaris var. compressus Savi)

ex 0708 20 00

202,00

116,21

5 765,69

1 507,24

3 160,61

52 348,30

697,47

140,61

86,72

775,01

48 385,06

7 540,66

1 886,60

140,29

 

 

 

 

1.180

Bondbönor

ex 0708 90 00

1.190

Kronärtskockor

0709 10 00

1.200

Sparris:

 

 

 

 

 

 

1.200.1

grön

ex 0709 20 00

283,28

162,97

8 085,57

2 113,70

4 432,32

73 411,18

978,10

197,19

121,61

1 086,85

67 853,29

10 574,72

2 645,69

196,74

 

 

 

 

1.200.2

annan

ex 0709 20 00

498,42

286,74

14 226,44

3 719,02

7 798,60

129 165,88

1 720,95

346,95

213,97

1 912,29

119 386,85

18 606,07

4 655,06

346,15

 

 

 

 

1.210

Auberginer (äggplantor)

0709 30 00

149,51

86,01

4 267,38

1 115,56

2 339,28

38 744,79

516,22

104,07

64,18

573,61

35 811,46

5 581,10

1 396,34

103,83

 

 

 

 

1.220

Stjälkselleri (Apium graveolens L., var. dulce (Mill.) Pers.)

ex 0709 40 00

64,31

37,00

1 835,59

479,85

1 006,23

16 665,83

222,05

44,77

27,61

246,74

15 404,08

2 400,68

600,63

44,66

 

 

 

 

1.230

Kantareller

0709 59 10

334,34

192,35

9 543,07

2 494,71

5 231,28

86 644,21

1 154,41

232,73

143,53

1 282,76

80 084,46

12 480,91

3 122,60

232,20

 

 

 

 

1.240

Paprika

0709 60 10

177,10

101,88

5 054,87

1 321,43

2 770,96

45 894,64

611,48

123,28

76,03

679,47

42 420,00

6 611,02

1 654,01

122,99

 

 

 

 

1.250

Fänkål

0709 90 50

1.270

Sättpotatis, hela, färska (avsedda som livsmedel)

0714 20 10

117,16

67,40

3 344,09

874,20

1 833,15

30 361,91

404,53

81,55

50,30

449,51

28 063,24

4 373,57

1 094,22

81,37

 

 

 

 

2.10

Kastanjer (Castanea spp.), färska

ex 0802 40 00

2.30

Ananas, färsk

ex 0804 30 00

61,76

35,53

1 762,93

460,86

966,40

16 006,11

213,26

42,99

26,52

236,97

14 794,31

2 305,65

576,85

42,90

 

 

 

 

2.40

Guava och mango, färska

ex 0804 40 00

165,20

95,04

4 715,40

1 232,68

2 584,87

42 812,49

570,41

115,00

70,92

633,84

39 571,19

6 167,05

1 542,93

114,73

 

 

 

 

2.50

Guava och mango, färska

ex 0804 50

2.60

Apelsiner, färska:

 

 

 

 

 

 

2.60.1

Blod och halvblodapelsiner

ex 0805 10 20

 

 

 

 

2.60.2

Navels, Navelines, Navelates, Salustianas, Vernas, Valencia Lates, Maltese, Shamoutis, Ovalis, Trovita, Hamlins

ex 0805 10 20

 

 

 

 

2.60.3

Andra

ex 0805 10 20

 

 

 

 

2.70

Mandariner, (inbegripet tangeriner och satsumas) färska; klementiner, wilkings och liknande citrushybrider, färska:

 

 

 

 

 

 

2.70.1

Klementiner

ex 0805 20 10

141,64

81,49

4 042,87

1 056,87

2 216,21

36 706,39

489,06

98,60

60,81

543,44

33 927,39

5 287,48

1 322,87

98,37

 

 

 

 

2.70.2

Monreales och satsumas

ex 0805 20 30

130,26

74,94

3 718,01

971,95

2 038,13

33 756,88

449,76

90,67

55,92

499,77

31 201,18

4 862,61

1 216,58

90,47

 

 

 

 

2.70.3

Mandariner och wilkings

ex 0805 20 50

75,41

43,38

2 152,34

562,66

1 179,86

19 541,67

260,36

52,49

32,37

289,31

18 062,19

2 814,94

704,27

52,37

 

 

 

 

2.70.4

Tangeriner och andra

ex 0805 20 70

ex 0805 20 90

54,22

31,19

1 547,46

404,53

848,28

14 049,87

187,19

37,74

23,27

208,01

12 986,17

2 023,85

506,35

37,65

 

 

 

 

2.85

Limefrukter (Citrus aurantifolia, Citrus latifolia), färska

0805 50 90

79,86

45,95

2 279,56

595,91

1 249,60

20 696,78

275,75

55,59

34,29

306,41

19 129,85

2 981,33

745,90

55,47

 

 

 

 

2.90

Grapefrukter, färska:

 

 

 

 

 

 

2.90.1

blonda

ex 0805 40 00

78,85

45,36

2 250,65

588,36

1 233,75

20 434,26

272,26

54,89

33,85

302,53

18 887,20

2 943,51

736,44

54,76

 

 

 

 

2.90.2

blod

ex 0805 40 00

80,62

46,38

2 301,26

601,59

1 261,49

20 893,76

278,38

56,12

34,61

309,33

19 311,91

3 009,70

753,00

55,99

 

 

 

 

2.100

Bordsdruvor

0806 10 10

154,83

89,07

4 419,35

1 155,29

2 422,58

40 124,56

534,60

107,78

66,47

594,04

37 086,77

5 779,86

1 446,06

107,53

 

 

 

 

2.110

Vattenmeloner

0807 11 00

51,85

29,83

1 479,95

386,88

811,28

13 436,93

179,03

36,09

22,26

198,93

12 419,63

1 935,56

484,26

36,01

 

 

 

 

2.120

Meloner (andra än vattenmeloner):

 

 

 

 

 

 

2.120.1

Amarillo, Cuper, Honey Dew (inbegripet Cantalene), Onteniente, Piel de Sapo (inbegripet Verde Liso), Rochet, Tendral, Futuro

ex 0807 19 00

59,86

34,44

1 708,72

446,69

936,68

15 513,91

206,70

41,67

25,70

229,68

14 339,37

2 234,75

559,11

41,58

 

 

 

 

2.120.2

andra slag

ex 0807 19 00

60,83

35,00

1 736,32

453,90

951,81

15 764,51

210,04

42,34

26,12

233,39

14 570,99

2 270,84

568,14

42,25

 

 

 

 

2.140

Päron:

 

 

 

 

 

 

2.140.1

Päron – Nashi (Pyrus pyrifolia),

Päron – Ya (Pyrus bretscheideri)

ex 0808 20 50

 

 

 

 

2.140.2

Andra

ex 0808 20 50

 

 

 

 

2.150

Aprikoser

0809 10 00

149,08

85,77

4 255,19

1 112,38

2 332,60

38 634,08

514,74

103,77

64,00

571,98

35 709,13

5 565,16

1 392,35

103,54

 

 

 

 

2.160

Körsbär

0809 20 05

0809 20 95

137,39

79,04

3 921,52

1 025,15

2 149,69

35 604,62

474,38

95,64

58,98

527,12

32 909,03

5 128,77

1 283,17

95,42

 

 

 

 

2.170

Persikor

0809 30 90

128,47

73,91

3 666,92

958,59

2 010,12

33 293,00

443,58

89,43

55,15

492,90

30 772,42

4 795,79

1 199,86

89,22

 

 

 

 

2.180

Nektariner

ex 0809 30 10

153,26

88,17

4 374,41

1 143,54

2 397,95

39 716,47

529,16

106,68

65,79

588,00

36 709,58

5 721,07

1 431,36

106,44

 

 

 

 

2.190

Plommon

0809 40 05

223,25

128,43

6 372,08

1 665,76

3 493,03

57 853,94

770,82

155,40

95,84

856,52

53 473,87

8 333,74

2 085,02

155,04

 

 

 

 

2.200

Jordgubbar

0810 10 00

179,40

103,21

5 120,51

1 338,58

2 806,94

46 490,53

619,42

124,88

77,01

688,29

42 970,77

6 696,86

1 675,49

124,59

 

 

 

 

2.205

Hallon

0810 20 10

828,71

476,76

23 653,91

6 183,51

12 966,51

214 760,53

2 861,37

576,87

355,77

3 179,52

198 501,22

30 935,79

7 739,83

575,54

 

 

 

 

2.210

Bär av arten Vaccinium myrtillus

0810 40 30

1 053,49

606,07

30 069,64

7 860,69

16 483,47

273 010,82

3 637,48

733,33

452,26

4 041,91

252 341,43

39 326,62

9 839,14

731,65

 

 

 

 

2.220

Kiwifrukter (Actinidia chinensis Planch.)

0810 50 00

178,63

102,77

5 098,64

1 332,87

2 794,95

46 291,96

616,77

124,34

76,69

685,35

42 787,24

6 668,26

1 668,33

124,06

 

 

 

 

2.230

Granatäpplen

ex 0810 90 95

384,47

221,19

10 973,93

2 868,76

6 015,65

99 635,40

1 327,50

267,63

165,05

1 475,10

92 092,10

14 352,27

3 590,80

267,01

 

 

 

 

2.240

Kaki/persimoner (inbegripet sharonfrukter)

ex 0810 90 95

181,58

104,46

5 182,86

1 354,88

2 841,12

47 056,69

626,96

126,40

77,95

696,67

43 494,07

6 778,41

1 695,89

126,11

 

 

 

 

2.250

Litchiplommon

ex 0810 90


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Kommissionen

23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/37


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 22 juni 2005

om den stödåtgärd som Nederländerna beviljat till förmån för AVR för hantering av farligt avfall

[delgivet med nr K(2005) 1789]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2006/237/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och efter att ha beaktat de yttranden som inkommit (1), och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

1   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 7 januari 2003 (registrerad den 10 januari 2003 under nummer A/30189) anmälde Nederländerna driftstöd till förmån för AVR Nutsbedrijf Gevaarlijk Afval BV (nedan kallat ”AVR”) för hantering i Nederländerna av farligt avfall avsett för bortskaffande. Den största delen av stödet gällde förbränning av denna typ av avfall i två roterugnar (rotating drum furnace). Nederländerna åberopade tillämpning av artikel 86.2 i fördraget och bad kommissionen om att besluta att åtgärden inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, eftersom stödet är en lämplig kompensation för skyldigheten att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i fördraget. Ärendet registrerades som stödåtgärd nr N 43/2003.

(2)

Genom skrivelser av den 7 februari (referensnr D/50847) och av den 22 april 2003 (referensnr D/52566) begärde kommissionen kompletterande upplysningar. Nederländerna inkom med kompletterande information i skrivelser av den 24 mars 2003 (registrerad den 28 mars 2003 under nummer A/32279) och den 19 juni 2003 (registrerad 25 juni under nummer A/34394). Företrädare för Nederländerna och för kommissionens tjänsteenheter sammanträdde den 21 maj 2003. Två konkurrenter lämnade i en skrivelse av den 2 maj 2003 (registrerad den 5 maj 2003 under nummer A/33155) in ett gemensamt klagomål. Genom en skrivelse av den 20 maj 2003 (registrerad samma dag under nummer A/33548) meddelade de kommissionen att ett dotterföretag till en av dem anslutit sig till klagomålet.

(3)

Genom beslut C(2003) 1763 av den 24 juni 2003 inledde kommissionen förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget med anledning av den anmälda stödåtgärden. Ärendet registrerades som stödåtgärd nr C 43/2003. Nederländerna delgavs beslutet genom en skrivelse av den 26 juni 2003 (referensnr D/230250). Detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 20 augusti 2003 (2). Kommissionen har mottagit synpunkter från fyra berörda parter (registrerade under nummer A/36309, A/36463, A/36645, A/36679, A/36870, A/37077, A/37480 och A/37569), bland annat också från en av de båda konkurrenter som tidigare i maj hade lämnat in ett klagomål. Bakom detta klagomål stod även ytterligare ett företag som ingår i den koncern som en av de båda ursprungliga klagande konkurrenterna tillhör (nedan kallas dessa fyra entiteter för ”de två gemensamt agerande konkurrenterna”). Kommissionen vidarebefordrade dessa synpunkter till Nederländerna genom skrivelser av den 1 oktober (referensnr D/56129), 29 oktober (referensnr D/56898), 7 november (referensnr D/57120) och 12 november 2003 (referensnr D/57185). Dessa skrivelser innehöll även ett antal ytterligare frågor från kommissionen.

(4)

Genom en skrivelse av den 13 augusti 2003 (registrerad den 14 augusti 2003 under nummer A/35706) meddelade de två gemensamt agerande konkurrenterna kommissionen att en del av stödet till AVR Nuts utbetalats, och de bad kommissionen fatta beslut på grundval av artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3), för att ålägga Nederländerna att skjuta upp ytterligare utbetalningar och att preliminärt återkräva det redan utbetalda stödet. Efter en begäran från kommissionen av den 20 augusti 2003 (referensnr D/55321) bekräftade Nederländerna genom en skrivelse av den 25 september 2003 (registrerad den 30 september 2003 under nummer A/36690) att det anmälda stödet för år 2002 och det första kvartalet av 2003 utbetalats till AVR Nuts. Genom en skrivelse av den 20 oktober 2003 (referensnr D/56735) meddelade kommissionen de två gemensamt agerande konkurrenterna att den inte avsåg att fatta de begärda besluten. De två gemensamt agerande konkurrenterna upprepade sin begäran i en skrivelse av den 14 november 2003 (registrerad den 17 november 2003 under nummer A/37909) och genom en skrivelse av den 1 december 2003 (registrerad den 2 december 2003 under nummer A/38325). Dessa sista skrivelser och svaret från kommissionen av den 24 november 2003 (referensnr D/57541)gick om varandra under postbefordran. I den sistnämnda skrivelsen återupprepade kommissionen sin ståndpunkt.

(5)

Efter en ansökan om uppskov (genom en skrivelse av den 14 juli 2003, registrerad den 18 juli 2003 under nummer A/35109, och genom en skrivelse av den 29 oktober 2003, registrerad den 5 november 2003 under nummer A/37568), som beviljades genom en skrivelse av den 23 juli 2003 (referensnr D/54737), inkom Nederländerna genom en skrivelse av den 18 december 2003 (registrerad den 8 januari 2004 under nummer A/30088) med synpunkter på kommissionens beslut. Nederländerna kommenterade de synpunkter som mottagits från berörda parter genom en skrivelse av den 23 december 2003 (registrerad den 8 januari 2004 under nummer A/30090), av den 23 januari 2004 (registrerad den 29 januari 2004 under nummer A/30621), av den 25 februari 2004 (registrerad den 27 februari 2004 under nummer A/31451) och av den 23 april 2004 (registrerad den 30 april 2004 under nummer A/33118). Med dessa båda sista skrivelser informerade Nederländerna även kommissionen om den löpande utvecklingen vid AVR Nuts. Eftersom de tilltagande underskotten skulle påkalla ständigt högre stödbelopp beslöt man att lägga ned en av de båda roterugnarna från och med den 1 juli 2004. En eventuell nedläggning av den andra roterugnen diskuterades fortfarande. Det föreföll som om det ursprungliga stödavtalet innehöll bestämmelser enligt vilka Nederländerna skulle bevilja en viss ersättning för nedläggningskostnaderna.

(6)

Med beaktande av den nya informationen fattade kommissionen definitivt beslut C(2004) 2640 den 14 juli 2004 om att utvidga förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget till att omfatta ersättningen för kostnaderna för den (eventuella) nedläggningen av roterugnarna. Detta beslut tillställdes Nederländerna den 16 juli 2004, som begärde en förlängning av tidsfristen för att lämna in synpunkter på detta beslut, samt ett möte för att diskutera den löpande utvecklingen (genom en skrivelse av den 30 juli 2003, registrerad den 4 augusti 2004 under nummer A/35996). Den 23 augusti 2004 ägde ett möte rum mellan företrädare för Nederländerna och för kommissionen. Den 26 augusti 2004 ägde ett ytterligare möte rum mellan kommissionens tjänsteenheter och de två gemensamt agerande konkurrenterna. Advokatkontoret företrädde för övrigt ännu en konkurrent. Nederländerna inkom med sina synpunkter på kommissionens beslut i en skrivelse av den 10 september 2004 (registrerad den 17 september 2004 under nummer A/36999). Kommissionen begärde ytterligare information i en skrivelse av den 30 september 2004 (referensnr D/56902), som Nederländerna lämnade i en skrivelse av den 22 oktober 2004 (registrerad den 27 oktober 2004 under nummer A/38271). I denna skrivelse bekräftade Nederländerna att ytterligare stöd för återstoden av 2003, de tre första kvartalen av 2004 samt nedläggningen av en av anläggningarna utbetalats till stödmottagaren.

(7)

Beslutet att utvidga förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 9 oktober 2004 (4). Kommissionen mottog synpunkter från de två gemensamt agerande konkurrenterna (skrivelser av den 16 och den 19 november 2004, registrerade under nummer A/38860 och A/38978). Kommissionen vidarebefordrade dessa synpunkter till Nederländerna i en skrivelse av den 22 november 2004 (referensnr D/58307). Nederländerna kommenterade dessa synpunkter och besvarade kommissionens frågor i skrivelser av den 22 december 2004 (registrerad den 5 januari 2005 under nummer A/30171) och den 12 januari 2005 (registrerad den 17 januari 2005 under nummer A/30525). I dessa skrivelser informerade Nederländerna kommissionen inte bara angående beslutet om att lägga ned den kvarvarande roterugnen, utan också om den därmed korresponderande ersättningen för nedläggningskostnader.

(8)

Slutligen bekräftade de två gemensamt agerande konkurrenterna sin opposition mot stödet genom skrivelser av den 25 april 2005 (registrerad samma dag under nummer A/33476) och den 2 maj 2005 (registrerad den 12 maj 2005 under nummer A/33884). Efter dessa skrivelser ägde ett möte rum den 26 maj 2005 mellan kommissionens enheter och de två gemensamt agerande konkurrenterna. Även denna gång företrädde advokatkontoret också den tredje konkurrenten (nedan kallas denna konkurrent och de två övriga konkurrenterna tillsammans för ”de tre gemensamt agerande konkurrenterna”). Vid detta möte överlämnades ett dokument med uppgifter om att ytterligare stöd år 2004 utbetalats till AVR Nuts.

2   DETAILJERAD BESKRIVNING AV DEN BERÖRDA STÖDÅTGÄRDEN

2.1   Bakgrund och syfte

(9)

I artikel 5.1 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (5) föreskrivs: ”Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder, genom samarbete mellan medlemsstater när detta är nödvändigt eller tillrådligt, för att upprätta ett gemensamt, ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar eller andra inrättningar för bortskaffandet, med beaktande av bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader. Nätverket måste utformas så att gemenskapen som helhet kan ta hand om sitt avfall och så att medlemsstaterna var för sig närmar sig detta mål, med hänsyn tagen både till geografiska förhållanden och till behovet av specialiserade anläggningar för vissa typer av avfall”. I artikel 5.2, i detta direktiv föreskrivs: ”Nätverket måste även utformas så att det blir möjligt att ta hand om avfallet vid någon av de närmast belägna lämpliga anläggningarna med användning av de bäst anpassade metoderna och den bästa tekniken, så att en hög nivå för miljö- och hälsoskyddet säkerställs”.

(10)

Med tanke på detta mål tog Nederländerna i början av 1990-talet i bruk ett speciellt upplag (nedan kallat ”C2-deponin”) samt roterugnar. C2-deponin används för att på lämpligt sätt bortskaffa farligt avfall som inte kan förbrännas (nedan kallat ”C2-avfall”). Roterugnarna används som ett lämpligt sätt att bortskaffa farligt avfall som, trots sitt låga förbränningsvärde, ändå kan destrueras genom förbränning (6) (nedan kallat ”RDF-avfall” (rotating drum furnace). För denna förbränning krävs sameldning och i praktiken är det mest kostnadseffektiva bränslet farligt avfall med högt värmevärde.

(11)

Medlemsstaterna kan i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 75/442/EG och artikel 4.3 i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (7) förbjuda export av ”avfall för bortskaffande”. Endast efter diverse kontroller får handel bedrivas med sådant avfall. Medlemsstaterna får dock generellt inte förbjuda export av ”avfall för återvinning” till andra medlemsstater. (8) Begreppen ”avfall för bortskaffande” och ”avfall för återvinning” har förtydligats i ett antal domar från EG-domstolen. (9) Som en följd härav måste, i jämförelse med Nederländernas hittillsvarande tolkning, en mindre volym farligt avfall betraktas som ”avfall för bortskaffande” och mer avfall som ”avfall för återvinning”. Denna skillnad beror inte på avfallets värmevärde, utan snarare på det primära syftet med den anläggning där avfallet destrueras samt typen av avfall.

(12)

C2- och RDF-avfall kommer från företag inom alla ekonomiska sektorer. Viktiga sektorer är bland annat metallsektorn, kommersiella och offentliga tjänster, (petro-)kemiska sektorn, transport och mineralutvinning. Det mesta avfallet hämtas av specialiserade mellanhänder vars tjänster oftast täcker ett företags olika typer av avfall: C2- och RDF-avfall, övrigt farligt avfall samt ofarligt avfall. Dessa tjänster är givetvis till största delen bundna till den plats där avfallet produceras, men de mer specifika typerna av avfall transporteras långa sträckor. En del stora industriella avfallsföretag verkar internationellt, med filialer i flera länder.

(13)

De senaste åren har möjligheterna till återvinning av farligt avfall ytterligare utvecklats. Allt större volymer används i cementindustrin (framförallt i Belgien) eller för att fylla igen nedlagda gruvor (framförallt i Tyskland). Domstolens strikta tolkning av begreppet ”avfall för bortskaffande” har främjat denna utveckling. Samtidigt har producenterna ytterligare begränsat produktionen av avfall. Inom lagens gränser kan de, åtminstone i viss mån, blanda ut en del av det med mindre farligt avfall, vilket möjliggör billigare bortskaffning eller återvinning. På så sätt har volymen RDF-avfall sjunkit från cirka 80 000/100 000 ton år 1995 till cirka 34 000 ton år 2002. År 2002 förväntades årsproduktion på omkring 38 500 ton. I mitten av 2004 uppskattade AVR Nuts att företaget endast skulle få ta emot 16 000 ton RDF-avfall per år (10). Volymen C2-avfall sjönk från cirka 6 000 ton år 2000 till cirka 4 000 ton år 2002. Exporten av farligt avfall producerat i Nederländerna har stigit till cirka 36 000 ton, varav cirka 4 000 ton är RDF-avfall, vilket medförde överkapacitet i bortskaffningsanläggningarna. Detta fenomen har spritt sig och drabbar exempelvis även Förenade kungariket, Tyskland och Belgien.

2.2   Stödmottagare

(14)

C2-deponin och de olika roterugnarna igångsattes inledningsvis av AVR Chemie CV (nedan kallat ”AVR Chemie”), där staten innehar en andel på 30 % och Holding AVR Bedrijven NV (nedan kallat ”AVR Holding” eller förkortat ”AVR”) en andel på 70 %. AVR är en viktig aktör på den nederländska avfallsmarknaden. För närvarande är AVS helägt av Rotterdams stad, som dock nyligen meddelat sin avsikt att försälja sina aktier i AVR. Från och med mitten på 1990-talet gick AVR Chemie med förlust (10,9 miljoner euro år 2000 och 7,2 miljoner euro år 2001). Därför ville AVR lägga ned de tre roterugnar som var i drift vid den tidpunkten. Nederländerna åstadkom emellertid en överenskommelse om omstrukturering. AVR Chemie delades därvid upp. AVR Nuts bildades för att efter nedläggningen av en av de tre roterugnarna fortsätta destruktionen av C2- och RDF-avfall. AVR-Industrial Waste Services Rotterdam BV (nedan kallat ”AVR IW”) bildades för de resterande verksamheterna på marknaderna för (farligt) avfall där AVR av egna kommersiella skäl ville börja verka. Båda företagen kontrolleras helt av AVR. Den enda kvarvarande verksamheten i AVR Chemie är uthyrningen av faciliteterna till AVR Nuts. AVR Nuts och AVR IW samarbetar nära. Ett tjänsteavtal fastställer att den största delen av AVR Nuts ledning och kommersiella uppgifter utförs av AVR IW.

(15)

Kapaciteten hos de båda roterugnarna som AVR har tillstånd för uppgår till 100 000 ton farligt avfall per år. Den teoretiskt tillgängliga kapaciteten är på 80–85 % av den tillåtna kapaciteten. AVR destruerade 84 880 ton farligt avfall (RDF-avfall och annat) år 2001, 81 274 ton år 2002 och 78 297 ton år 2003. För förbränning av RDF-avfall behövs mer eller mindre samma mängd av annat farligt avfall som bränsle. Volymen RDF-avfall som faktiskt destruerats i roterugnarna uppgick uppskattningsvis till 19 000 ton år 2002 och 23 000 ton år 2003. Bestämda typer av RDF-avfall kan för övrigt även destrueras i förbränningsanläggningar för hushållsavfall som fungerar på en lägre eldningstemperatur.

(16)

AVR Nuts är skyldigt att föra en separat redovisning i enlighet med kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (11).

2.3   Stödet

2.3.1   Rörelseunderskotten

(17)

Stödet och de verksamheter för vilka det beviljas, finns beskrivna i ett koncessionsbeslut från ministern för bostäder, fysisk planering och miljö av den 3 juli 2002 och i ett koncessionsavtal mellan Nederländerna, AVR Holding, AVR Nuts, AVR IW och några andra dotterföretag som undertecknades den 10 juli 2002. Med koncessionsbeslutet ger staten ”AVR Nuts den exklusiva rätten att för en period av fem år att bedriva deponi för C2-avfall och destruktion av farligt avfall i roterugnar med skyldighet att erbjuda deponi för C2-avfall och destruktion av farligt avfall i roterugnar som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse till allmänheten till rimliga, transparenta och icke-diskriminerande villkor och socialt godtagbara avgifter, under iakttagande av villkor och bestämmelser som närmare fastställs i koncessionsavtalet”. Avtalet fastställer i detalj villkoren för ledningen av AVR Nuts. Avtalet skall löpa från den 1 januari 2002 och till och med den 31 december 2006.

(18)

Stödet uppgår till 100 % av det förhandsfastställda rörelseunderskottet, som beräknas på basis av en metod som tagits fram av en oberoende revisor. Om det på förhand fastställs att driftsöverskott kommer att uppstå, skall 70 % av detta användas för att återbetala stöd som beviljats de föregående åren. Det förhandsfastställda rörelseunderskottet uppgick till 1,5 miljoner euro år 2002 och 2,8 miljoner euro år 2003. I bilaga I till föreliggande beslut återfinns en sammanfattning av metoden och dess tillämpning för 2002, 2003 och 2004. Det mesta stödet avser roterugnarna. För C2-deponin uppgick till exempel år 2003 det på förhand beräknade underskottet till 370 000 euro.

(19)

Enligt tjänsteavtalet sköter AVR IW den största delen av AVR Nuts administrativa och operationella uppgifter. För detta får företaget en ersättning som inkluderas i det förhandsfastställda underskottet. Detta sker på basis av självkostnadspriset (”activity based costing”). I praktiken betyder detta att i genomsnitt 30 % av AVR:s allmänna omkostnader för perioden 2002–2004 omfördelades till AVR Nuts.

(20)

Ytterligare en kostnadspost som tas upp i den förhandsfastställda budgeten, och för vilken AVR Nuts får stöd som sedan vidarebefordras till AVR IW, avser förvärv av avfall. Med tanke på den stora andelen fasta kostnader är det nödvändigt att aktivt förvärva avfall för att utnyttja kapaciteten maximalt och sålunda hålla driftskostnaderna så låga som möjligt. De förhandsfastställda och de faktiska kostnaderna återfinns i tabell 1.

Tabell 1:

Förhandsfastställda och faktiska förvärvskostnader

 

2002

2003

2004

Förhandsfastställda ytterligare kostnader

514 000

532 000

550 000

Förhandsfastställda start up-kostnader för förvärv på de den internationella marknaden

400 000

400 000

Sammanlagda förhandsfastställda kostnader

914 000

932 000

550 000

Faktiska kostnader

875 000

900 000

930 000

(21)

Till en början förväntades underskottet stiga till 3,8 miljoner euro år 2006, men marknads- och driftsvillkoren visade sig vara mycket svårare än förväntat, och förhoppningarna om förbättringar är små. Under perioden 2002–2003 hade AVR Nuts, förutom det förhandsfastställda underskottet, en förlust på 12 miljoner euro. Det förhandsfastställda underskottet för 2004 och åren därefter förväntades skulle bli mycket högre än vad som prognostiseras, och mycket riktigt uppgick det förhandsfastställda underskottet till 8,898 miljoner euro för år 2004 (12). Vid denna beräkning togs hänsyn till beslutet att lägga ned roterugnarna.

2.3.2   Ersättningen för nedläggningskostnader

(22)

Med tanke på de ökande rörelseunderskotten har Nederländerna, såsom redan angivits i punkterna 5 och 7, sett över sin politik. I slutet av 2003 beslöt man att lägga ned en av de båda roterugnarna fr.o.m. den 1 juli 2004. Sommaren 2004 fattades beslut om att lägga ned den andra roterugnen fr.o.m. den 1 januari 2005. För de återstående åren förväntas de förhandsfastställda förlusterna bli små för insamlingen av C2-avfall.

(23)

Enligt koncessionsavtalet skulle staten finansiellt kompensera AVR för det resterande bokförda värdet av ännu inte avskrivna investeringar som med statens godkännande gjorts i AVR Nuts under avtalets löptid. Genom att i förväg tillämpa denna klausul räknade de nederländska myndigheterna fram en ersättning på 8 670 108 euro i nedläggningskostnader för den första roterugnen. Detta belopp avser olika investeringar som bokfördes med 50 % om de avsåg båda roterugnarna och med 100 % om de gjorts specifikt för den roterugn som lades ned. De viktigaste posterna i detta belopp är 1,9 miljoner euro för investeringar i brandskydd, 3,3 miljoner euro för en homogeniseringsanläggning, 1,5 miljoner euro för utbyte av kokstrattar och 0,5 miljoner euro för ett slutstycke för en trumma och en Stefferson-ring. För nedläggningen av den andra roterugnen ingår i beräkningen 11 151 000 euro för resterande bokfört värde för anläggningar och materiella anläggningstillgångar. I detta belopp ingår övriga 50 % av det resterande bokförd värdet av ovannämnda investeringar, som gjorts med statens medgivande, och 100 % av det resterande bokförda värdet för med statens medgivande gjorda investeringar, som bara gäller den andra roterugnen. Den sista delen innefattar särskilt investeringar i den totala översynen av den kvarvarande roterugnen, som genomfördes under 2004. Denna översyn kostade 3 273 000 euro, vilket var mer än beräknat. I efterhand förefaller detta ha varit en oturlig investering.

(24)

Eftersom Nederländerna dessutom genom koncessionsavtalet i princip var skyldigt att kompensera budgetunderskotten till och med 2006, måste staten förhandla med AVR om en ersättning för de ytterligare kostnaderna vid nedläggningen av den andra roterugnen fr.o.m. den 1 januari 2004 – i stället för vid den ursprungliga tidpunkt då avtalet skulle ha löpt ut. På så sätt omfattar kompensationen följande tillkommande belopp:

1,75 miljoner euro för att redan år 2004 kompensera de negativa effekterna av att kunderna redan (stegvis) skulle vara tvungna att föra över sina avfallsflöden till andra anläggningar.

5,843 miljoner euro för löpande fasta kostnader 2005–2006. Detta avser kostnader i samband med exempelvis ICT-infrastruktur, hyra av kontorslokaler, bevakningskontrakt, kostnader för gemensamma lokaler som matsal etc. AVR hade beräknat ett högre totalbelopp för detta, nämligen 8,208 miljoner euro.

7,868 miljoner euro för extra uppsägningskostnader på grund av den förtida nedläggningen av den återstående roterugnen Detta belopp beräknas som saldot av de uppskattade uppsägningskostnaderna vid en omedelbar nedläggning och de uppskattade uppsägningskostnaderna när stödavtalet löper ut två år senare. Det godtagna beloppet bygger på en ingående beräkning som avser cirka 244 arbetstagare och som tar hänsyn till att de flesta av dessa kan omplaceras internt.

Andra kostnader, som t.ex. resterande bokfört värde för vissa tillgångar i andra AVR-företag som förvärvats för att tillhandhålla tjänster i enlighet med tjänsteavtalet, kostnader för platsförvaltning och kostnader på grund av att AVR IW inte fick de täckningsbidrag (dekkingsbijdrage) som företaget skulle ha fått om förbränningen i roterugnarna hade fortsatt åren 2005 och 2006, de ej budgeterade nedläggningskostnaderna samt kostnader för annullering av fleråriga kontrakt. AVR hade uppskattat dessa kostnader till totalt 29,567 miljoner euro, vilket exempelvis även innefattar ett belopp på 11,716 miljoner euro för de ytterligare förluster som AVR Nuts drabbades av åren 2002 och 2003. Under förhandlingarna kom staten och AVR överens om ett belopp på endast 1,238 miljoner euro.

(25)

Vid dessa förhandlingar biträddes Nederländerna av en oberoende revisor, vars rapport ställts till kommissionens förfogande. Totalt uppgick den överenskomna ersättningen för nedläggningen av den andra roterugnen till 27,85 miljoner euro. Detta ligger långt under AVR:s egna uppskattningar, som hamnade på 58,544 miljoner euro (eller 46,828 miljoner euro om AVR Nuts ytterligare förluster 2002 och 2003 inte medtas). Nederländerna förklarade att om den kvarvarande roterugnen hade varit i drift till slutet av 2006, skulle summan för de uppskattade rörelseunderskotten för 2005 och 2006 och ersättningen för kostnaderna för nedläggningen i slutet av 2006 ha uppgått till 31 miljoner euro. Avtalet om den förtida nedläggningen sänkte alltså statens kostnader.

(26)

Genom denna ersättning för nedläggningen hamnar det sammanlagda stödet för perioden 2002–2004 på 49 718 108 euro, såsom framgår av översikten i tabell 2.

Tabell 2:

Översikt över ersättningen för AVR

Förhandsfastställt budgetunderskott 2002

1 500 000

Förhandsfastställt budgetunderskott 2003

2 800 000

Förhandsfastställt budgetunderskott 2004

8 898 000

Ersättning för resterande bokfört värde för den första roterugnen

8 670 108

Ersättning för resterande bokfört värde för den andra roterugnen

11 151 000

Ersättning för ytterligare nedläggningskostnader

ytterligare driftskostnader 2004

1 750 000

löpande fasta kostnader 2005-2006

5 843 000

ytterligare uppsägningskostnader

7 868 000

övriga kostnader

1 238 000

 

16 699 000

Totalt stöd

49 718 108

(27)

Nederländerna medgav att stöd på 19 543 608 euro utbetalats till AVR. Den ersättning som var kopplad till nedläggningen av den andra roterugnen har satts in på ett spärrat konto.

2.3.3   Garanti för rivnings- och eftersaneringskostnader

(28)

Koncessionsavtalet innefattar även en garanti som går ut på att staten, om AVR Chemie skulle gå i likvidation, skall betala högst 30 % av de rivnings- och eftersaneringskostnader som uppstår vid borttagandet och rengöring av anläggningarna. Denna procentandel är lika med statens andel i AVR Chemie.

2.4   Operationella aspekter

(29)

Innan koncessionsavtalet slöts hade AVR Chemie redan höjt sina mottagningsavgifter till 700 nederländska gulden/ton (317,6 euro/ton). Ännu högre avgifter skulle, enligt Nederländerna, leda till att kunderna skulle försöka undvika kostnaderna, t.ex. genom att blanda in farligt avfall i andra avfallsflöden och genom olagliga avfallsdeponier, och skulle därför inte vara effektiva för att minska rörelseunderskottet. Mottagningsavgifterna är höga i jämförelse med de i grannländerna, vilket möjliggörs genom den nederländska politiken att förbjuda export av avfall som är bestämt för bortskaffande. Syftet med stödåtgärden var att hålla avgifterna på befintlig nivå – inte att sänka dem. Därför innehåller koncessionsavtalet bilagan med ramarna för avgiftsstrukturen, vad avgifterna gäller samt beräkningen av brukaravgifter. De nederländska myndigheterna har kontroll över storleken på avgifterna eftersom de i förväg måste godkänna det förhandsfastställda budgetunderskottet, och avgifterna därvid givetvis är ett avgörande element i uträkningen.

(30)

Mottagningsavgifterna för farligt avfall med högt värmevärde som används som bränsle är mycket lägre än de för RDF-avfall. AVR Nuts köper upp den första kategorin avfall till marknadspris, dvs. avgifter som skulle uttas exempelvis vid behandling i roterugnar utomlands eller i cementindustrin.

(31)

De fasta kostnaderna ligger mycket högt i jämförelse med de rörliga och därför försöker AVR Nuts utnyttja sin kapacitet maximalt för att hålla sina förluster så låga som möjligt. Därför sänks de mottagningsavgifter som tas ut av leverantörer av farligt avfall när det årliga levererade volymen är större. Dessa ”volymrabatter” fastställs på förhand och gäller när RDF-avfallet levereras tillsammans med minst 75 % av samma volym avfall med högt värmevärde.

(32)

Alla avgifter är fastställda i förväg för hela koncessionsperioden (13) och de gäller såväl för AVR:s konkurrenter som för AVR IW. Från och med att koncessionsavtalet började gälla var avgifterna för C2- och RDF-avfall offentliga och gällde för alla leverantörer. Från och med början av 2004 var detta också fallet för farligt avfall med högt värmevärde.

(33)

För att kunna planera sitt kapacitetsutnyttjande ber AVR IW sina leverantörer årligen att uppge hur mycket avfall de ämnar leverera och under loppet av året beräknas mottagningsavgifterna på basis av den överenskomna volymrabatten. I det fall den faktiskt levererade volymen i slutet av året är högre eller lägre än vad som uppgavs, görs en återbetalning eller så beräknas en kompletterande avgift, så att man på basis av den faktiskt levererade volymen får fram den korrekta volymrabatten. Avtalen omfattar som regel inte någon skyldighet att leverera de överenskomna mängderna.

3   SKÄLEN TILL ATT INLEDA ETT FÖRFARANDE ENLIGT ARTIKEL 88.2

(34)

I sitt beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget uttryckte kommissionen tvivel i fråga om följande punkter.

(35)

Till att börja med betvivlade kommissionen att AVR Nuts verksamheter verkligen kunde betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i fördraget, eftersom det exempelvis inte tydligt framgick om AVR var det enda företag som var i stånd att erbjuda denna typ av tjänster på samma jämförbara villkor. Dessutom betvivlade kommissionen att Nederländerna hade följt ett korrekt förfarande när AVR Nuts valdes ut. Kommissionen hyste vidare tvivel om huruvida en kränkning av principen ”förorenaren betalar” under alla omständigheter undveks, eftersom producenterna av det berörda avfallet måste betala mottagningsavgifter som kan betraktas som normala kostnader.

(36)

För det andra hyste kommissionen tvivel angående en eventuell ”överkompensationen” som skulle kunna få en spill-overeffekt till andra segment av avfallsmarknaden. Kommissionen befarade nämligen att överkompensation även kunde vara resultatet av att stödet byggde på en på förhand uppgjord kalkyl, varigenom AVR Nuts fick behålla en del av den eventuellt positiva skillnaden mellan faktiska och förhandsfastställda överskott eller underskott.

(37)

För det tredje betvivlade kommissionen att gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (14) (nedan kallade ”miljöriktlinjerna”) kan ge någon grund för att förklara stödet vara förenligt med den gemensamma marknaden om åtgärden skulle prövas mot artikel 87.

(38)

I sitt beslut om att utvidga förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget förklarade kommissionen sig hysa liknade tvivel angående det avsevärt högre stödbeloppet för 2004 och ersättningen för den förtida nedläggningen av roterugnarna.

4   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(39)

Fyra berörda parter inlämnade synpunkter efter det att kommissionen fattat beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget.

(40)

Den första berörda parten hävdade att åtgärden skulle snedvrida konkurrensen på den irländska marknaden, eftersom AVR – via sin 50-procentiga andel i ett gemensamt företag med det irländska företaget Safeway Warehousing/South Coast Transport – skulle kunna ta ut avgifter under självkostnadspris och avsevärt under de normala marknadspriserna på den irländska marknaden.

(41)

Även den andra berörda parten pekar på den orättvisa konkurrensfördel som innehas av AVR:s och Safeways gemensamma företag. Stora mängder farligt avfall importeras från Irland. Denna berörda part hävdade även att åtgärden förvred konkurrensen på den internationella marknaden för ”totalsaneringsprojekt” av PCB, pesticider och annat farligt organiskt avfall.

(42)

Den tredje berörda parten, Edelchemie, riktade uppmärksamheten på hemmamarknaden. Detta företag har tagit fram egen teknik för bearbetning av avfall från galvaniseringsföretag och fotografiska processer (”eco-option”) och för återvinning av värdefulla material ur detta avfall (bl.a. ädelmetaller och obsidian). Åtgärderna till förmån för AVR skulle inte bara skada företaget kommersiellt, utan också bromsa den tekniska utvecklingen. Synpunkterna från Edelchemie avser AVR Nuts, AVR Chemie och dess föregångare till år 1963; därvid lämnas närmare uppgifter om den nederländska politiken i fråga om farligt avfall under alla dessa år.

(43)

Slutligen har de tre gemensamt agerande konkurrenterna pekat på hemmamarknaden för RDF-avfall. Både i Nederländerna och i andra medlemsstater skulle det finnas kapacitet som är likvärdig den i AVR:s roterugnar. Utvidgningen av AVR:s verksamheter har, anser de, förorsakat överkapacitet på den nederländska marknaden för RDF-avfall och uppgifterna om RDF-avfall ger inte någon fullständig och rättvisande bild. I mitten av 1990-talet lade AVR ned en av sina roterugnar och redan då kunde man vänta sig att utbudet av farligt avfall skulle sjunka ytterligare. Mot bakgrund av detta hade det varit lämpligt att lägga ned en av de båda kvarvarande roterugnarna. Under mötet den 26 maj 2005 förklarade en företrädare ordagrant att ”det riktiga beslutet [år 2002] hade varit att lägga ned en roterugn”. Dessutom anser de att AVR missbrukar sin maktposition genom att tillämpa höga avgifter, genom att kräva att roterugnarna samtidigt även får leveranser av avfall med högt värmevärde samt genom avgiftsstrukturen som inte var transparent och offentlig. Därigenom skulle AVR IW även för vissa typer av RDF-avfall kunna ta ut avgifter och därefter kunna destruera detta avfall i rosterugnar i förbränningsanläggningar för hushållsavfall, vilket skulle medföra lägre driftskostnader, eftersom dessa ugnar fungerar vid lägre temperatur.

(44)

Åtgärden utgör oförenligt driftstöd enligt de berörda parterna. Tjänsten utgör inte någon tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och de fyra kriterierna i Altmarkdomen som skall fastställa om en kompensation är statligt stöd eller ej (15) är inte uppfyllda. Om kommissionen skulle godkänna (en del av) stödet, måste detta ske på ett antal villkor som hindrar korssubventionering, kopplingsförbehåll (tying) och prisdiskriminering. Vidare borde Nederländerna inte få förlänga åtgärden med tio år.

(45)

De två gemensamt agerande konkurrenterna sände också in synpunkter efter kommissionens beslut om att utvidga förfarandet. De vidhåller alla punkterna i sin första förklaring och lägger fram kompletterande dokument för att visa att det rör sig om korssubventionering. Därtill togs även följande punkter upp.

(46)

För det första är det förvånande att det förhandsfastställda rörelseunderskottet, trots nedläggningen av en av roterugnarna, ligger så mycket högre än vad som inledningsvis förutsågs. Om det fjärde kriteriet i Altmarkdomen (effektivitet) hade uppfyllts, borde rörelseunderskottet ha sjunkit.

(47)

För det andra besvärar de sig mot stödet till ersättning för nedläggningen av roterugnarna. Till denna finns inte någon motprestation kopplad från AVR:s sida. De anser inte att denna ersättning kan kallas skadeersättning och att den inte är motiverad, bland annat eftersom investeringarna gjordes för att användas i tio år, under det att de användes i mindre än tre år. De ställer även frågor angående enskildheter i beräkningarna, framför allt vad gäller avskrivningsbeloppet, uppsägningskostnaderna samt de löpande fasta kostnaderna. Totalbeloppet är mycket högt och ligger även mycket högre än de 2 miljoner euro det talas om i artikel 21.2 i koncessionsavtalet. Vidare angavs det i dokument från parlamentet att ”vid fastställandet av den till Afvalverwerking Rijnmond tillerkända skadeersättningen för nedläggningen av de roterugnarna uppnåddes även en överenskommelse om en ännu utestående fordran som ministeriet för bostäder, fysisk planering och miljö har på AVR gällande nedsmutsning av Lickebaertpolder med dioxin”. Till följd av detta har ministeriet mottagit 2,5 miljoner euro, som inte fanns med i uppskattningen för 2004. De tre gemensamt agerande konkurrenterna befarar att avslutningen av denna tvist möjligen har ”kontaminerat” beräkningen av kompensationen. Det ger dem känslan av att ”saker och ting sopas under mattan”.

(48)

För det tredje besvärar de sig mot övriga fördelar som tillerkänns AVR enligt artikel 21.5 i koncessionsavtalet, framför att staten, om AVR Chemie skulle gå i likvidation, skulle betala 30 % av rivningskostnaderna och kostnaderna för borttagandet av föroreningarna i anläggningarna. Med tanke på reglerna för statligt stöd borde staten aldrig ha tagit på sig en sådan förpliktelse.

(49)

För det fjärde anser de inte att de handlar om någon tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, framför allt eftersom en dylik tjänst inte behövs med tanke på olika existerande alternativ, t.ex. pyrolys, destruktion i cementindustrin, dumpning i saltgruvor eller bortskaffande i energianläggningar och utländska roterugnar. De aktuella verksamheterna ansågs endast vara en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för att de blev förlustbringande. Koncessionsavtalet ingicks uteslutande för att finansiera investeringarna i de roterugnar för vilka AVR Nuts hade fått exklusiv rätt för. Vidare betvivlar de två gemensamt agerande konkurrenterna att stödet garanterar rimliga priser för dessa tjänster, eftersom AVR:s mottagningsavgifter ligger högre än de i grannländerna. De höga avgifterna skulle kunna förklaras genom AVR:s praxis att använda sig av kopplingsförbehåll (tying) och korssubventionering för avfall med högt värmevärde som används som bränsle. Avgifterna är inte transparenta och heller inte offentliga. Vinsterna bokförs hos AVR IW och förlusterna hos AVR Nuts. Därigenom kan AVR IW ta ut högre mottagningsavgifter för RDF-avfall. Vidare påstås AVR vägra att acceptera RDF-avfall om inte avfall med högt värmevärde samtidigt levereras och därigenom bryta mot sina skyldigheter enligt koncessionsavtalet genom att inte erbjuda sina tjänster till alla kunder. Slutligen behålls eller förbättras, i motsats till andra alternativ, inte kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls.

(50)

För det femte uppfyller stödet inte Altmarkkriterierna. Något offentligt anbudsförfarande ägde inte rum innan koncessionen tilldelades och stödet är inte bestämt på grundval av kostnaderna för ett genomsnittligt och välskött företag. Stödet bestäms inte på grundval av kriterier som i förväg fastställts på ett objektivt och öppet sätt. Det är högre än nödvändigt och spill-overeffekter fanns till andra marknader. Roterugnar i utlandet kan – utan statligt stöd – ta ut lägre avgifter. Billigare bortskaffningsmetoder beaktas heller inte. Vidare får AVR behålla en del av vinsten om företaget fungerar bättre än väntat.

(51)

Slutligen påstod de två gemensamt agerande konkurrenterna att Nederländerna avser att fortsätta att bryta mot reglerna för statligt stöd, eftersom de nederländska myndigheterna, om kommissionens beslut går AVR emot, kommer att föra diskussioner med företaget och söka en lösning för de finansiella problem som AVR kan uppleva.

5   KOMMENTARER FRÅN NEDERLÄNDERNA

5.1   Tillämplig lagstiftning

(52)

Eftersom medlemsstaterna enligt gemenskapens lagstiftning har rätt att förbjuda export av avfall avsett att bortskaffas, skulle stödet inte förvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna.

5.2   Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse

(53)

Nederländerna hävdade att stödet uteslutande beviljas för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som utförs av AVR Nuts. Ett offentlig anbudsförfarande ansågs inte vara lämpligt, eftersom AVR Nuts var det enda företag i Nederländerna som kunde och var villigt att destruera allt berört C2- och RDF-avfall. Koncessionen offentliggjordes dock i Staatscourant, varvid eventuella berörda parter hade möjlighet att besvära sig. Detta skedde inte. Vidare hade de nederländska myndigheterna, redan före sitt beslut att lägga ned roterugnarna, vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att kunna anordna ett eventuellt offentligt anbudsförfarande för en förlängning.

(54)

Enligt de nederländska myndigheterna uppfyller åtgärden Altmarkkriterierna och bör därför inte betraktas som statligt stöd. Staten biträddes exempelvis vid förhandsberäkningen av underskotten av ett oberoende revisorskontor. Åtgärden bryter inte mot principen om att förorenaren skall betala, eftersom avgifterna är högre än i grannländerna.

(55)

Det är helt felaktigt att AVR Nuts bara skulle acceptera RDF-avfall som levereras samtidigt med avfall med högt värmevärde. Det är också uttryckligen fastställt att de avgifter som tas ut av övriga AVR-företag för bearbetning av annat avfall skall vara desamma som tas ut av tredje part (16). Nederländerna har rådfrågat ett revisorskontor om möjligheterna att öka insynen i avtalen mellan AVR Nuts och AVR IW. De rekommendationer som mottogs har accepterats och genomförts.

(56)

Vad gäller AVR Nuts resultat påpekade Nederländerna att inte någon som helst vinstmarginal medtas vid beräkningen av rörelseunderskottet. Vid ett osannolikt förhandsfastställt rörelseöverskott skulle vinsten vara begränsad till blott 30 % av överskottet till dess att alla tidigare mottagna stöd återbetalats.

5.3   Kommentarer gällande synpunkterna från berörda parter

(57)

Nederländerna påpekade att det i synpunkterna saknas belägg som styrker hur stöd kan påverka AVR:s och Safeways gemensamma företags självkostnadspris. Detta företag är tvunget att betala samma avgifter för destruktion i Rotterdam som de som gäller för inhemska leverantörer av avfall. Dessutom destrueras bara en tredjedel av det genom det gemensamma företaget insamlade avfallet i Rotterdam och vidare är endast en liten del av detta avfall C2- och RDF-avfall i den mening som avses i koncessionsavtalet. Konkurrerande priser kan förklaras med ett antal olika faktorer: 1) Safeway är det enda företaget på Irland som förfogar över en omlastningsstation där avfall effektivt sorteras och separeras innan den skickas vidare till den lämpligaste destruktionsanläggningen, 2) det finns en direkt koppling till transportföretaget Southcoast, vilket ger logistiska fördelar och kostnadsbesparingar, och 3) på Irland var avgiftsnivån tidigare relativt hög på grund av avsaknaden av konkurrens.

(58)

För destruktion av avfall som härrör från totalsaneringsprojekt påstås AVR ta ut högre avgifter än vad det tar ut av inhemska leverantörer. Den genomsnittliga avgiften för alla avfallsflöden från andra länder skulle ligga något högre än den genomsnittliga avgift som beräknas inom landet. Vidare skulle lägre avgifter inte resultera i mer stöd, eftersom stödet är beroende av det förhandsfastställda rörelseunderskottet.

(59)

Vid den tidpunkt koncessionsavtalet undertecknandes arbetade båda roterugnarna för full kapacitet. Med tanke på de stora lagren förväntades ett maximalt utnyttjande av kapaciteten. Det nuvarande kapacitetsöverskottet förorsakades sannolikt inte av en växande marknadsandel av konkurrenter, utan snarare av en ökande återanvändning av avfall, exempelvis efter laglig utblandning med andra avfallstyper.

(60)

Vad gäller pyrolys påpekade Nederländerna att AVR:s avgifter ligger högre än de som tas ut av det enda företag i Nederländerna som förfogar över pyrolysanläggningar.

(61)

Nederländerna förklarade att en del av stödet utbetalades på grund av AVR Nuts finansiella problem, i ljuset av Altmarkdomen och med tanke på den tid som behövs för att slutföra det formella granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i fördraget.

(62)

Nederländerna påpekade att Edelchemie primärt sysslar med farligt avfall från fotografiska processer, som av effektivitetsskäl inte kan destrueras av AVR. Företaget har olika faciliteter, av vilka pyrolysugnen är mest relevant i detta ärende. I motsats till AVR:s anläggningar skulle denna teknik dock inte lämpa sig för alla typer av RDF-avfall. Enligt miljötillståndet får endast upp till 10 000 ton avfall destrueras i denna ugn, vilket är helt otillräckligt för de flöden av farligt avfall som finns i Nederländerna. Nederländerna ser inte hur stödet kan skada Edelchemies intressen, eftersom AVR inte destruerar något avfall från fotografiska processer och tar ut marknadsanpassade avgifter. Den tekniska utvecklingen uppmuntras genom exempelvis specifika stimuleringsprogram och genom föreskrifter om användning av bästa tillgängliga teknik vid beviljandet av miljötillstånd. Giltighetstiden för dessa tillstånd begränsar sig till fem år. Eventuellt tidigare stöd faller utanför tioårsfristen i artikel 15 i förordning (EG) nr 659/1999, och eftersom anläggningarna avskrivits i tio år skulle det i varje fall inte ha någon effekt på beräkningen av AVR:s förväntade rörelseunderskott.

(63)

Nederländerna hävdade att någon överkompensation inte skett vare sig till förmån för AVR Nuts eller till förmån för AVR IW. AVR IW fungerade som mellanhand, men kunde inte och använda sig inte av denna position för att bli överkompenserad. Exempelvis beaktades inte det avfall som konkurrenterna levererade till AVR Nuts (även om det på papperet mottogs av AVR IW för AVR Nuts räkning) vid beräkningen av volymrabatterna på avgifterna för avfall som förvärvats av AVR IW självt. Detta avfall levererades direkt till roterugnarna – inte till den plats där AVR IW är beläget – eftersom detta inte skulle vara värt de extra logistiska kostnaderna.

(64)

Stödet för att ersätta kostnaderna för förvärv av avfall är korrekt. RDF-avfall måste förvärvas aktivt eftersom möjligheterna att blanda ut denna typ av avfall eller anpassa förpackningen av det – varefter denna avfallstyp inte längre är att betrakta som RDF-avfall – används i växande omfattning. Utan dylika förvärv skulle AVR Nuts få se sin marknadsandel krympa och skulle förlora den till alternativa destruktionsalternativ, framför allt i utlandet. Detta skulle minska kapacitetsutnyttjandet och öka förlusterna. Ersättningen till AVR IW för förvärvskostnader av farligt avfall med högt värmevärde förklarades av nödvändigheten att förfoga över tillräckliga mängder av denna avfallstyp som bränsle. Fördelningen av förvärvskostnaderna mellan AVR Nuts och AVR IW bygger på detta. Genom nedläggningen av roterugnarna skulle de sju arbetsplaster som motsvarar de beräknade kostnaderna gå förlorade. Detta skulle bevisa att dessa sju arbetsplatser utgör de ytterligare förvärvskostnaderna som endast ådragits i AVR Nuts intresse.

(65)

De nederländska myndigheterna har överlämnat en studie över den framtida utvecklingen av alternativ för bortskaffning och återvinning av det aktuella avfallet i Nederländerna och i grannländerna. Studien åberopas i punkt 13. Av studien framgår att tillräckliga alternativ planeras för framtiden för att garantera en säker och lämplig bortskaffning och återvinning av denna typ av avfall.

(66)

Nederländerna har även lämnat en ekonomisk analys som en konsult, på begäran av AVR, gjort av koncessionsavtalet och av den potentiella överkompensationen. I studien noteras bl.a. för det första att alla AVR:s viktiga konkurrenter kunde komma i åtnjutande av högre volymrabatter, men att de uppenbarligen föredrog att leverera en del av det insamlade avfallet till utländska alternativ för bortskaffning eller återvinning. För det andra är den ersättning som Nederländerna faktiskt skall bevilja för nedläggningen av roterugnarna avsevärt lägre än de kostnader på 45 miljoner euro som AVR självt räknade fram och än de kostnader på nära 40 miljoner euro som en oberoende revisor beräknat. Den viktigaste skillnaden härrör från de skilda kostnadskalkylerna för uppsägningen av personalen.

(67)

Nederländerna överlämnade en ingående beräkning av budgetunderskottet för 2004. Det är trots nedläggningen av en roterugn högre än de föregående åren eftersom situationen på marknaden försämrats, framför allt på grund av att avgifterna för farligt avfall med högt värmevärde sjunkit.

(68)

Om betalningen för nedmontering och uppföljning efter en likvidation av AVR Chemie måste diskussioner föras mellan staten och AVR, eftersom staten har en 30-procentig andel i AVR Chemie. Vid ett eventuellt negativt beslut av kommissionen i fråga om det anmälda stödet skulle naturligtvis samtal också äga rum för att hitta lösningar, men innehållet i kommissionens beslut skulle dock beaktas.

6   BEDÖMNING

6.1   Förekomst av statligt stöd

(69)

Enligt artikel 87.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(70)

Driftstödet och ersättningen till förmån för AVR Nuts för kostnader i samband med nedläggningen av roterugnarna i enlighet med vad som beskrivs i punkterna 17–27 beviljas av staten och finansieras direkt med statsmedel. Dessa åtgärder är selektiva eftersom de i första rummet inverkar på AVR, AVR Nuts och AVR IW. Dessa företag bjuder ut sina tjänster på marknaden för avfall för bortskaffande och den för avfall för återvinning. Detsamma gäller för statens betalning av rivnings- och eftersaneringskostnaderna för vilka staten lämnat en garanti på upp till 30 %.

(71)

Åtgärderna måste anses påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt. Marknaderna för avfall för bortskaffande och de för avfall för återvinning är sinsemellan oupplösligen sammanlänkade och, trots regelverk och stränga kontroller av avfall som skall destrueras är handel mellan medlemsstater allmänt förekommande på dessa båda marknader. Som en illustration må följande nämnas: efter offentliggörandet av nedläggningen av roterugnarna ökade antalet ansökningar om tillstånd att exportera avfall till andra medlemsstater starkt. Härav drar kommissionen slutsatsen att stöd för att hålla roterugnarna kvar i drift inverkat begränsande på handeln mellan medlemsstaterna.

(72)

Åtgärderna gynnar inte någon av leverantörerna av farligt avfall. Mottagningsavgifterna för avfall med högt värmevärde som användes som bränsle sattes, i jämförelse med avgifterna i Nederländerna och grannländerna, på marknadsnivå. Mottagningsavgifterna för C2- och RDF-avfall fastställdes av politiska skäl på en socialt godtagbar nivå, men låg högre än motsvarande avgifter i grannländerna. Detta var möjligt med hjälp av exportbegränsningarna på avfall för bortskaffande. Att höja avgifterna skulle under normala marknadsomständigheter inte ha varit något hållbart och realistiskt alternativ, eftersom mer avfall skulle exporteras, blandas i andra avfallsflöden, eller bortskaffats på andra lagliga eller olagliga sätt, vilket alltså inte hade inneburit någon ökning av AVR Nuts inkomster. Genom nedläggningen av roterugnarna blev det nämligen enklare för leverantörerna att dra nytta av de lägre mottagningsavgifterna i Belgien och Tyskland. Utan stödet skulle roterugnarna ha stängts tidigare och då skulle det snabbare ha uppstått större möjligheter att exportera avfall för bortskaffande i överensstämmelser med förordning (EEG) nr 259/93. Detta bekräftas av pris- och volymutvecklingen efter nedläggningen av den andra roterugnen. Av dessa skäl anser kommissionen att åtgärden inte befriat leverantörerna av farligt avfall från kostnader som de normalt måste stå för.

(73)

Utan att det påverkar bedömningen av åtgärden i förhållande till artikel 86.2 i fördraget anser kommissionen inte att det fjärde kriteriet i Altmarkdomen är uppfyllt. För det första valdes inte AVR Nuts ut efter ett offentligt anbudsförfarande och offentliggörandet av koncessionsbeslut i Staatscourant – varefter berörda parter under en period av sex veckor kunde överklaga – kan inte ersätta ett öppet och transparent anbudsförfarande. För det andra har kompensationen inte fastställts på basis av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag, vederbörligen utrustat med avfallsdestruktionskapacitet, skulle ha gjort. Med tanke på C2-deponins och roterugnarnas unika ställning i landet förefaller ett sådant genomsnittligt företag inte existera i Nederländerna. Det förhandsfastställda budgetunderskottet avspeglar snarare de speciella villkor under vilka AVR Nuts driver dessa anläggningar och kostnaderna för jämförbara anläggningar i utlandet har inte tagits i beaktande. Det är tydligt att AVR inte hade tillräcklig destruktionskapacitet: överkapaciteten resulterade i att roterugnarna underutnyttjades och ytterst i en nedläggning. Detta återspeglas i stödåtgärderna, särskilt underskottet under 2004 och nedläggningsersättningen. Under sådana omständligheter måste åtgärderna anses medföra en selektiv förmån för AVR Nuts och inte endast en kompensation som andra företag i en likartad situation skulle ha fått på jämförbara villkor om de skulle ha tilldelats uppdraget att stå för denna allmännyttiga skyldighet.

(74)

En selektiv förmån uppstår inte bara i och med rörelseunderskotten och ersättningen för nedläggningskostnaderna, utan även genom statsgarantin avseende 30 % av rivnings- och eftersaneringskostnaderna för anläggningarna. Att dessa kostnader överensstämmer med statens andel i AVR Chemie förändrar inte bedömningen att det rör sig om statligt stöd, eftersom staten i egenskap av passiv delägare i AVR Chemie endast skulle vara ansvarig för ett belopp som motsvarar dess andel – och inte för ytterligare anspråk som går ut över denna andel. Garantin förefaller härröra från statens politiska mål att undvika en situation där – efter AVR Nuts och AVR Chemies likvidation – inget annat företag kan göras ansvarigt för att sköta en adekvat rivning och eftersanering. Garantin kan möjligen ha medfört fördelar under hela koncessionsavtalets löptid, eftersom ett företag – utan garantin – skulle (hade tvingats) ha byggt upp erforderliga reserver under anläggningarnas driftslivstid, för att – utan stöd – på så sätt kunna betala rivnings- och eftersaneringskostnaderna.

(75)

Följaktligen utgör de anmälda åtgärderna statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(76)

Kommissionen beklagar att Nederländerna har genomfört en avsevärd del av de berörda stödåtgärderna i strid med artikel 88.3 i fördraget.

6.2   Bedömning i förhållande till artikel 86.2 i fördraget

(77)

Medlemsstater har frihet att definiera vad de betraktar som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på grundval av verksamheternas specifika särdrag och kontrollen av denna definition kan uteslutande röra uppenbara felaktigheter (17). I grönboken (2003) och vitboken (2004) om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (18) har kommissionen klargjort grundprincipen för sitt tillvägagångssätt. I punkt 3.4 i vitboken fastslås följande: ”I linje med unionens politik för en hållbar utveckling har tjänster av allmänt intresse också ställts i relation till miljöskyddet och de speciella särdragen i tjänster av allmänt intresse som är direkt kopplade till miljöområdet, exempelvis inom vatten- och avfallssektorerna”. Detta överensstämmer med rättspraxis i EG-domstolen, som förklarat att ”[d]et kan tänkas att hanteringen av visst avfall kan utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, i synnerhet när syftet med denna tjänst är att bemästra ett miljöproblem”. (19)

(78)

Av följande skäl är kommissionen enig med Nederländerna om att tjänsten enligt beskrivningen i koncessionsbeslutet och koncessionsavtalet utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

(79)

För det första är det av uppenbart allmänt intresse att farligt avfall, som skall bortskaffas, behandlas på lämpligt sätt. Det är likaledes av allmänt intresse och av gemenskapsintresse att tillse att tillräcklig nationell kapacitet finns för detta, eftersom medlemsstaterna, i enlighet med det mål som formulerats i artikel 5.1 i direktiv 75/442/EG, bör sträva efter att själva kunna sköta denna hantering.

(80)

För det andra var myndighetsåtgärder nödvändiga för att säkerställa detta allmänna intresse. Eftersom driften av roterugnarna var förlustbringande hade AVR – under stödet – lagt ned roterugnarna och C2-deponin redan i slutet av 2001.

(81)

För det tredje var detta allmänna intresse reellt. Under perioden 2002–2004 bortskaffades avsevärda mängder C2- och RDF-avfall som producerats i Nederländerna, även om dessa mängder låg långt under vad som förväntats, bland annat på grund av följderna av en dom från EG-domstolen där begreppen ”avfall för bortskaffande” och ”avfall avsett återvinning” klargörs. Nederländerna anpassade sig till utvecklingen av marknaden genom att justera kapaciteten till de nya analyserna av det förväntade behovet och ytterst genom att ge upp sin politik och lägga ned den enda kvarvarande roterugnen. Detta är dock inte oförenligt med det allmänna intresset när det gäller de faktiskt bortskaffade mängderna C2- och RDF-avfall. Mängderna avfall för bortskaffande hade möjligen varit mindre om Nederländerna från första början tillämpat de riktiga definitionerna, men det är osannolikt att allt C2- och RDF-avfall för återvinning skulle ha kommit till användning. Detta bekräftas av de mängder C2- och RDF-avfall som år 2004 levererades till AVR Nuts och av de mängder RDF-avfall som exporterades för att bortskaffas i roterugnar i utlandet. De berörda parterna har kanske rätt när de menar att allt farligt avfall som producerades i Nederländerna under den aktuella perioden hade kunnat bortskaffas eller återvinnas inom landet eller utomlands också utan AVR:s roterugnar hade. Men de har dock inte påvisat att inget avfall för bortskaffande utan AVR:s roterugnar hade behövt exporteras till utlandet på grund av otillräcklig kapacitet. Det är precis på denna punkt som Nederländerna med rätta kan basera sin politik som avser att försvara det allmänna intresset i linje med målen i artikel 5.1 i direktiv 75/442/EG.

(82)

För det fjärde bryter åtgärderna inte mot principen ‘förorenaren betalar’. Såsom konkluderas i punkt 72 befrias avfallsleverantörerna inte från kostnader som de under normala skulle ha fått stå för.

(83)

För det femte kringgår man med klassificeringen ”tjänst av allmänt ekonomiskt intresse” inte de normalt tillämpliga reglerna. Åtgärden avser att skydda miljön, eftersom man därmed garanterar att farligt avfall bearbetas på lämpligt sätt i närheten av sin källa. Miljöriktlinjerna innehåller regler för driftstöd till avfallshantering (punkt E.3.1). Dessa regler skrevs dock i främsta rummet för driftstöd som beviljas företag som själva producerar det berörda avfallet.

(84)

För det sjätte levereras den största delen av C2- och RDF-avfallet av företag, men det finns även system för att hämta farligt avfall i hushållen, så att allt eventuellt farligt avfall säkert och enkelt kan bortskaffas. En del av det på så sätt insamlade farliga avfallet kan därefter bortskaffas i roterugnarna. Den tjänst som stödet beviljades för hade alltså en allmän karaktär och stödet gynnade inte någon begränsad grupp av brukare av tjänsterna.

(85)

De två gemensamt agerande konkurrenterna hävdar att det inte föreligger något marknadsmisslyckande som kan motivera en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom skulle det i vissa medlemsstater överhuvudtaget inte finnas några roterugnar. Målen i direktiv 75/442/EEG – att medlemsstaterna själva skall bortskaffa avfall och att detta skall ske nära den källa där avfallet producerades (närhetsprincipen) – kanske inte överensstämmer med en marknadslösning, men de är inte mindre legitima av den anledningen.

(86)

Offentliga uppdrag måste beskrivas tydligt och uttryckligen åläggas någon genom myndighetsbeslut. Av koncessionsbeslutet och koncessionsavtalet framgår att företaget på ett korrekt sätt ålagts att utföra denna tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Definitionen av det offentliga uppdraget är tillräckligt exakt i dessa dokument. Det är strikt kopplat till avfallet för C2-deponin och avfallet med lågt värmevärde som skall förbrännas i roterugnarna. Stödåtgärder till kostnaderna för att kompensera tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse beskrivs tillräckligt ingående. Härvid bör dock följande noteras.

(87)

För det första har brister förekommit i fråga om insynen. Det har kanske inte alltid stått klart för konkurrenterna om AVR IW handlade för egen eller för AVR Nuts räkning. Även avgifts- och rabattsystemet, framför allt vad avser avfall med högt värmevärde som används som bränsle för roterugnarna, var till en början otillräckligt tydligt. För AVR och staten, och för oberoende kontrollanter, var dessa frågor dock tillräckligt tydliga på basis av koncessionsavtalet, vilket möjliggjorde lämplig kontroll.

(88)

Kommissionen anser att den metod som beskrivs i bilaga I är tillräckligt transparent för kontrolländamål och menar att de kompletterande åtgärderna för att öka insynen vid fullgörandet av denna tjänst av allmänt ekonomiskt intresse är tillräckliga, såsom de utförs efter mottagandet av synpunkterna från berörda parter.

(89)

För det andra är begreppet ”socialt godtagbara avgifter” för bortskaffandet av RDF-avfall vid första anblick tämligen vagt. I praktiken har detta dock inte inneburit några problem. Avgifterna stannade på den nivå som de höjts till under de föregående åren. I överensstämmelse med principen ”förorenaren betalar” var avgifterna högre än de för bortskaffande i utlandet. Samtidigt har varken berörda parter eller Nederländerna hävdat att lägre avgifter var nödvändiga för att undvika illegala tillvägagångssätt som skulle kunna vara skadliga för miljön. Tydligen fann Nederländerna att avgifterna inte var för höga, eftersom landet gick med på de förhandsfastställda budgetunderskotten som byggde på exaktare antaganden om de avgifter som skulle tillämpas.

(90)

Överkompensation måste undvikas för alla stödinslag i systemet. I detta sammanhang bedömer kommissionen var och en av de följande punkterna separat: 1) ersättningen för budgetunderskotten åren 2002 och 2003, 2) ersättningen för budgetunderskotten åren 2004, 2005 och 2006, 3) ersättningen för nedläggningskostnaderna bestående av a) ersättning för nedläggningskostnader i samband med de överenskomna investeringarna för såvitt dessa ännu inte är avskrivna och b) nedläggningskostnader p.g.a. den förtida nedläggningen av roterugnarna, och 4) stödet som ingår i garantin.

(91)

Vad gäller budgetunderskotten för 2002 och 2003 anser kommissionen att beräkningsmetoden för förväntade underskott som skall beviljas som stöd är lämplig och tillräckligt restriktiv. Alla element, utom ersättningen för förvärvskostnader (se punkterna 108–113) är direkt relaterade till uppfyllandet av den offentliga tjänsteplikten. Det finns inte några skäl att anta att kostnadsposterna är artificiellt uppblåsta, och tack vare att Nederländerna anlitat en oberoende konsult har man kunnat beräkna stödet restriktivt. Metoden innefattar en detaljerad analys av AVR Nuts ingående balansräkning, som erbjuder en god utgångspunkt för en uppskattning av AVR Nuts kostnader och inkomster i den nya situationen. Rörliga kostnader, direkta fasta kostnader och kostnader som tagits ut av andra AVR-företag har fastställts på basis av en detaljerad uppdelning. Investeringar och avskrivningar har vederbörligen beaktats i form av en detaljerad investeringsplan för 2002-2016 och genom avskrivningar av nya investeringar under 7,24 år. Detta säkerställde att kostnaderna inte uppblåstes artificiellt med hjälp av enskilda investeringar eller oproportionerliga avskrivningar. Synpunkterna från de berörda parterna lyfte fram olika frågor, men några bevis på överkompensation lämnas inte. Dessutom förorsakade tillbud och tekniska problemen år 2002 och 2003 förluster för totalt 12 miljoner euro utöver de förhandsfastställda förlusterna. Därmed är all överkompensation till förmån för AVR Nuts utesluten för denna period.

(92)

För perioden 2004–2006 bygger stödet på samma metod. Därför förväntar sig kommissionen inte a priori någon överkompensation. Det förhandsfastställda budgetunderskottet för år 2004 bygger helt och hållet på samma metod och ökningen av det förhandsfastställda underskottet, trots nedläggningen av en av roterugnarna, förklaras helt genom metodens olika kostnadsposter (se sifferuppgifterna i bilaga I). Med tanke på de höga förlusterna utöver de förhandsfastställda underskotten för 2002 och 2003 är det inte förvånansvärt att det förhandsfastställda underskottet för 2004 blev högre. Även om nedläggningen av den första roterugnen kan ha minskat de rörliga kostnaderna, blev dess effekter på de fasta kostnaderna, som utgör en viktig del av de totala kostnaderna, begränsade. I enlighet med kommissionens generella politik måste dock överkompensation för kostnaderna för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse uteslutas inte bara i förväg utan också i efterhand. Därför kräver kommissionen att Nederländerna kontrollerar de faktiska kostnaderna och vid behov anpassar stödnivån, för att undvika att kompensationen gör att AVR Nuts når en vinstmarginal för sin verksamhet som ligger högre än vad som är brukligt för denna typ av verksamhet i denna sektor.

(93)

Kommissionen godtar att stöd kan beviljas som ersättning för nedläggningskostnader relaterade till överenskomna investeringar för såvitt dessa ännu inte är avskrivna. Utan tillräckliga garantier kan man inte förvänta sig att en operatör skulle sluta ett femårigt tjänsteavtal som kräver ansenliga investeringar. En avskrivning av investeringarna under en period som överensstämmer med avtalets löptid (fem år) skulle likaså ha varit orimligt. Det skulle avsevärt ha ökat de förhandsfastställda förlusterna för denna period – och sålunda också stödet. På denna punkt utgör villkoren i koncessionsavtalet en nödvändig och verksam följd av ersättningssystemet. Att dessa bestämmelser tillämpades före slutdatumet i koncessionsavtalet förändrar inte denna bedömning. På basis av den av Nederländerna insända informationen förväntar sig kommissionen inte att någon överkompensation kommer att ske. Ett begränsat antal punkter är dock inte tillräckligt tydliga, framför allt om man på behörigt sätt kommer att beakta eventuella inkomster från försäljningen av tillgångarna eller fördelar av en fortsatt användning för andra ändamål. Kommissionen kräver följaktligen att Nederländerna även kontrollerar de faktiska kostnader för denna del och vid behov justerar stödbeloppet.

(94)

Kommissionen kan också godta att ersättning ges för ytterligare kostnader som en följd av att roterugnarna läggs ned tidigare än planerat. En medlemsstat kan inte förpliktigas att fortsätta ett sådant avtal, i synnerhet när medlemsstaten på så sätt betalar mindre än vad som varit fallet om verksamheten hade fortsatt. De uppgifter som Nederländerna insänt om dessa ytterligare kostnader är tämligen detaljerade. En del element bygger dock på uppskattningar som förefaller ha en ganska stor osäkerhetsmarginal. Dessutom kan endast de kostnader som ovillkorligen kan kopplas till tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och den tidigarelagda nedläggningen tas upp, och den tillgängliga informationen ger inte tillräcklig klarhet i om detta verkligen är fallet. Kommissionen kräver följaktligen att Nederländerna även för denna del kontrollerar de faktiska kostnaderna och vid behov justerar stödbeloppet.

(95)

Slutligen kan kommissionen godta att stöd beviljas i form av en garanti som täcker 30 % av rivnings- och rengöringskostnaderna. Hade garantin inte funnits skulle rörelseunderskotten och driftstödet sannolikt ha varit högre eftersom man varit tvungen att hålla ett motsvarande belopp i reserv. Kostnaderna i sig har en direkt koppling till de ursprungliga politiska målen om att i Nederländerna erbjuda den aktuella tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. De faktiska kostnaderna är dock ännu inte kända, varför kommissionen kräver en lämplig efterhandskontroll.

(96)

Sammanfattningsvis finner kommissionen att någon överkompensation för rörelseunderskottenen för 2002 och 2003 inte har skett, men att de resterande stödinslagen endast kan godkännas på villkor att Nederländerna garanterar att – räknat över hela perioden – någon överkompensation inte sker i efterhand, varvid hänsyn tas till större underskott och överskott under alla år som omfattas av koncessionens löptid. Stödet får ge AVR Nuts möjlighet att uppnå en någorlunda vinstmarginal för de aktuella verksamheterna. Risken för AVR var begränsad inom ramen för avtalet eftersom de förhandsfastställda förlusterna helt skulle täckas av stödet. Den operationella risken låg däremot till största del kvar hos AVR (20). Verksamheterna var alltså inte riskfria, vilket också framgått av det som skedde. Med tanke på marknadsomständigheterna och AVR:s riskprofil kan kommissionen helt klart godta en vinstnivå upp till avkastningen för nederländska statsobligationer, plus 2 procentenheter. Om vinsten i praktiken förefaller överskrida denna övre gräns måste Nederländerna justera stödnivån retroaktivt och i enlighet med artikel 88.3 i fördraget anmäla alla stöd som gör att AVR Nuts kan överskrida denna vinstprocentandel. Efterhandskontrollen måste behörigen fastställa att någon överkompensation inte skett. Kommissionen önskar därför få ingående övervakningsrapporter och i dessa rapporter måste allra minst de punkter som anges i bilaga II till detta beslut tas upp.

(97)

Kommissionen kontrollerar åtgärdens proportionalitet så att de medel som används för att uppfylla en uppgift av allmänt intresse inte leder till onödiga störningar av handeln. Närmare bestämt måste man se till att begränsningarna av EG-fördragets regler, och framför allt begränsningarna av konkurrensen och av den inre marknadens friheter inte går längre än vad som är nödvändigt för en att ändamålsenligt utföra uppdraget.

(98)

Kommissionen anser att de av Nederländerna vidtagna åtgärderna till största del uppfyller kraven på proportionalitet. Det är vanskligt att föreställa sig med vilka andra medel Nederländerna skulle ha kunnat garantera att tillräcklig nationell kapacitet för bortskaffande av farligt avfall. Ingen av de berörda parterna har hävdat att det fanns mindre snedvridande alternativ för att uppnå detta mål. Följande delar av ansågs också vara åtgärden proportionerliga.

(99)

Mottagningsavgiftssystem baserat på volymrabatter: Eftersom målet för detta system är att behålla en tillräcklig kapacitet för att på behörigt sätt bortskaffa RDF-avfall är den självklara följden att man siktar in sig på ett maximalt kapacitetsutnyttjande för att så mycket som möjligt begränsa kostnaderna. Liksom Nederländerna har visat, kunde alla leverantörerna göra anspråk på dessa rabatter, antingen direkt eller genom leveranser via mellanpersoner. Det på volymrabatter baserade mottagningsavgiftssystemet är därför motiverat. Systemet med icke-diskriminerande avgifter och volymrabatter för alla leverantörer – dvs. även för AVR IW – har begränsat den snedvridning av konkurrensen som förorsakades genom åtgärderna. Även om det i praktiken kan ha förelegat förvirring hade dock systemets icke-diskriminerande karaktär kunnat vara klart för alla berörda parter. Nederländerna har vidtagit tillräckliga kompletterande åtgärder för att öka insynen när det föreföll föreligga förvirring. Genom att fastställa avgiften för avfall med högt värmevärde på samma nivå som de konkurrerande bortskaffningsalternativen har man begränsat snedvridningen av konkurrensen på marknaden för denna typ av avfall. Noteras bör att inte ett enda företag i Nederländerna var skyldigt att leverera RDF-avfall eller farligt avfall med högt värmevärde till AVR Nuts eller AVR IW. Däremot är AVR Nuts på grund av koncessionsavtalet skyldigt att acceptera allt levererat C2- och RDF-avfall, oavsett om det levereras tillsammans med avfall med högt värmevärde eller ej. På denna punkt finner kommissionen vid första anblick inte tillräckliga bevis på att det skulle vara fråga om missbruk av maktställning av AVR och koncessionsavtalet utgör säkerligen inte någon grundval för ett dylikt missbruk.

(100)

Ersättning för nedläggning: Bestämmelserna i koncessionsavtalet som rör ersättningen – om avtalet inte förlängs – för det resterande bokförda värdet av ännu inte avskrivna investeringar som med statens godkännande utförts av AVR under avtalets löptid, måste också anses vara proportionella. Utan en sådan garanti hade man rimligtvis inte kunnat räkna med AVR:s godkännande. Detsamma gäller för statens garanti om att stå för upp till 30 % av rivnings- och rengöringskostnaderna om anläggningarna skulle gå i likvidation. En ordentlig rivning och rengöring ligger självklart i det allmännas intresse. Med tanke på sitt 30-procentiga intresse i AVR Chemie, är det godtagbart att staten tar ansvar för sin andel, medan resterande ansvar kvarstår hos den andra aktieägaren, AVR Holding.

(101)

Det inledande beslutet att behålla två roterugnar: kommissionen har undersökt om Nederländerna borde ha beviljat stöd för att bara behålla en roterugn. Frågan är om det bidrag, som skulle förverkliga Nederländernas målsättningar genom ett bibehållande av den andra roterugnen, uppväger det stöd som krävs och de ogynnsamma följderna för konkurrensen som uppstår.

(102)

Kommissionen medger på denna punkt att det är ett befogat mål för Nederländerna att vilja förfoga över tillräcklig nationell kapacitet för destruktion av RDF-avfall så att ett kapacitetsunderskott kan förebyggas, vilket skulle tvinga staten att tillåta export av detta avfall. En viss flexibilitet kan inte undvikas vid bedömningen av detta med tanke på att flödena av C2- och RDF-avfall som skulle produceras inte säkert kunde förutses och på grund av riskerna i fråga om anläggningarnas tillgänglighet. Dessa risker tydliggjordes även då en av roterugnarna till följd av tillbud år 2002 stängdes för en viss tid. Den tillgängliga kapaciteten uppgick år 2002 endast till 73 % och år 2003 endast till 75 % av den tillåtna kapaciteten på 100 000 ton. Därför var de nederländska myndigheterna tvungna att, i strid med sin målsättning, tillåta export av RDF-avfall.

(103)

Vid en jämförelse av de förväntade volymerna av RDF-avfall och kapaciteten i de båda roterugnarna bör följande noteras. Då koncessionsavtalet i utarbetades slutet av 2001/mitten av 2002 uppskattade man de förväntade leveranserna av RDF-avfall till cirka 38 500 ton per år. Denna uppskattning byggde på tidigare erfarenheter. För bearbetning krävs minst samma volym av avfall med högt värmevärde. En roterugn skulle helt klart ha varit otillräcklig för att på behörigt sätt destruera denna mängd avfall. Till denna siffra måste dock tre kritiska anmärkningar göras. För det första var en del av det förväntade tillflödet av RDF-avfall till AVR Nuts möjligen en följd av Nederländernas restriktiva tillämpning av definitionen av ”avfall för bortskaffande” fram till början av 2003. För det andra har berörda parter pekat på alternativ nationell kapacitet för destruktionen av RDF-avfall. För det tredje skulle man i samband med denna uppskattning inte ha beaktat möjligheten för AVR att destruera en del av avfallet i sina rosterugnar för hushållsavfall (21). Å andra sidan tog man dock i uppskattningen uttryckligen hänsyn till de pågående förändringarna. Dessutom varierar leveranserna av RDF-avfall för export årligen och den är avhängig av situationen på den internationella marknaden. Situationen växlar även för de skilda kategorierna av avfall. Dessutom fanns det i början av 2002 ännu ett avsevärt lager av RDF-avfall, så att utbudet i början av perioden var tillräckligt garanterat. Om de nederländska myndigheterna vidare år 2002 baserat det uppskattade flödet av RDF-avfall på hypotesen av en korrekt tillämpning av definitionen av avfall för återvinning, hade uppskattningen kunnat vara lägre, men det förefaller mindre sannolikt att, på basis av de då tillgängliga uppgifterna, en sådan uppskattning skulle ha varit så låg att de nederländska myndigheterna med tillförsikt hade kunnat besluta att endast en roterugn hade varit tillräcklig. Detta bekräftas av det faktum att Nederländerna år 2003, då EG-domstolen redan hade klargjort den exakta definitionen av ”avfall för bortskaffande”, på grund av kapacitetsproblemen i AVR ännu var nödsakad att ge tillstånd till faktisk export av RDF-avfall. Att flödet av RDF-avfall till AVR faktiskt avtagit, förklaras i stor utsträckning av andra faktorer än ökningen av exporten. Vad gäller den övriga kapaciteten i Nederländerna konstaterar kommissionen att en avsevärd del av denna fortfarande var tillgänglig i slutet av 2003 efter det att de nödvändiga tillstånden till den viktigaste konkurrerande pyrolysanläggningen hade lämnats. De berörda parterna har inte kunnat visa att de nederländska myndigheterna redan år 2002 borde ha tagit med tillräcklig alternativ nationell destruktionskapacitet i beräkningen för alla typer av RDF-avfall som produceras i Nederländerna och som levereras för bortskaffning.

(104)

Beslutet att hålla två roterugnar i drift – i stället för en – ökade stödvolymen, framför allt p.g.a. de investeringar som föreföll nödvändiga och som därefter måste gottgöras vid nedläggningen. En del av dessa investeringar var dock inte planerade vid tidpunkten för undertecknandet av koncessionsavtalet. Effekterna på de förhandsfastställda rörelseunderskotten var relativt begränsade eftersom de fasta kostnaderna har ett tämligen tungt genomslag. Kommissionen förväntar sig att effekterna också på konkurrenterna förblivit relativt begränsade: det finns inte något som tyder på att bibehållandet av två roterugnar lett till att större volymer av RDF-avfall och annat farligt avfall förbränts. Användningen av roterugnskapaciteten för andra typer av avfall – för vilket några bevis inte lämnats – är relativt ineffektivt och kan inte anses ha haft en starkt negativ effekt på konkurrenterna.

(105)

I ljuset av det ovan anförda förefaller det kommissionen att det ursprungliga beslutet om att driva två roterugnar kan anses vara proportionerligt och att besluten om att lägga ned roterugnarna inte fattades omotiverat sent.

(106)

AVR IW:s roll: AVR IW skötte en stor del av AVR Nuts administration och var samtidigt konkurrent till övriga leverantörer av farligt avfall. På så sätt fick AVR IW information om de planerade och faktiskt levererade avfallsvolymerna. Eftersom inga leverantörer var skyldiga att till AVR Nuts leverera de mängder som de först uppgivit och eftersom de faktiska avgifterna och rabatterna ytterst endast byggde på de faktiskt levererade avfallsvolymerna är det svårt att se hur AVR IW hade kunnat uppnå en finansiell eller strategisk fördel genom sin centrala position. Nederländerna har förklarat att AVR IW inte hade någon möjlighet att missbruka denna position och kommissionen kan, på basis bl.a. av synpunkterna från de berörda parterna, heller inte komma till en någon sådan slutsats. Möjligen har AVR IW, å egna vägnar, erbjudit sig att destruera avfall mot avgifter som låg under AVR Nuts avgifter, men detta kan inte anses bero på stödåtgärderna och förefaller motsvara normalt konkurrensbeteende. Det stod eventuella konkurrenter fritt att agera på liknande sätt. Även om AVR IW skulle leda om en del av RDF-avfallet till sina förbränningsanläggningar för hushållsavfall (vilket inte bevisats) förefaller detta inte resultera i en oproportionerlig snedvridning, eftersom alla leverantörer med kunskap om avfallet skulle ha kunnat få jämförbara marginaler genom att helt enkelt leverera sitt avfall direkt till andra – av AVR:s eller övriga företags – förbränningsanläggningar för hushållsavfall. Eftersom stödet vidare fastställdes på basis av en på förhand bestämd budget, förväntar sig kommissionen att AVR valde effektiva lösningar och inte ledde om avfallet när detta p.g.a. underutnyttjandet av anläggningarna skulle ha lett till högre faktiska förluster. Måhända måste man snarare betrakta en dylik omledning av avfall som en ändamålsenlig avfallshantering som överensstämmer med gemenskapsprincipen.

(107)

Teknisk utveckling: Kommissionen förväntar sig inte att åtgärderna kommer att få en stark negativ effekt på utvecklingen av alternativa tekniker för bortskaffande och återvinning. Såsom Nederländerna förklarat, finns det andra instrument för att uppmuntra denna typ av utveckling. Så gavs exempelvis år 2003 tillstånd till en innovativ pyrolysanläggning. De avgifter som uttogs av AVR låg avsevärt högre än de avgifter som operatörerna av denna anläggning tog ut, och därför måste den snedvridande effekten av stödet vad denna punkt anbelangar anses vara begränsad.

(108)

Stöd till förvärv av avfall: I motsats till ovan angivna aspekter kan åtgärderna inte anses vara proportionerliga när det gäller förvärv av avfall som görs av AVR IW och för vilket AVR Nuts betalar en ersättning med hjälp av stödet från staten. Kommissionen accepterar att en minimering av kostnaderna för systemet kräver en maximering av avfallsvolymen, framför allt volymen RDF-avfall för vilka mottagningsavgifterna ligger som högst. Liksom angavs i punkt 99 kan systemet med icke-diskriminerande volymrabatter av dessa skäl godtas. Däremot utgör ersättningen till AVR för förvärv av avfall en oproportionerlig snedvridning av konkurrensen, eftersom AVR IW är det enda företag som gynnas. Konkurrenterna får inte någon jämförbar ersättning för förvärvskostnader som de måste dra på sig. Vad gäller farligt avfall med högt värmevärde hade lösningen i en ihållande bristsituation kunnat bestå i att mottagningsavgifterna sänktes på ett icke-diskriminerande sätt. Även för RDF-avfall bör ersättningen för förvärvskostnader betraktas som oproportionerlig. Den ger AVR IW en diskriminerande fördel till förmån för en specifik verksamhet som konkurrerar direkt med andra avfallshanteringsföretag. Denna typ av förvärv omfattas inte direkt av det allmänna intresse som motiverar stödet, i synnerhet inte när det rör sig om RDF-avfall som förvärvas i utlandet. Men också i fråga om RDF-avfall från nederländska källor kan förvärven stimulera till att de bortskaffas i Nederländerna, i stället för att de återvinns i Nederländerna eller annorstädes. Under specifika omständigheter kan detta även strida mot principen om att avfallet skall destrueras nära sin källa. Det belopp på 2,4 miljoner euro för förvärv som ingick i stödet till AVR Nuts och som byggde på den förhandsfastställda budgeten och därefter överfördes till AVR IW kan följaktligen inte motiveras på grundval av artikel 86.2 i fördraget. I punkt 6.3 prövas denna del av åtgärden är förenlig med artikel 87.2 och 87.3 i fördraget.

6.3   Bedömning av ersättningen för förvärv på grundval av artikel 87 i fördraget

(109)

Kommissionen undersökte om undantagen i artikel 87.2 och 87.3 i fördraget kan tillämpas på ersättningen till AVR IW för förvärvskostnader. Undantaget i artikel 87.2 i fördraget skulle kunna tjäna som grund för att betrakta stödet som förenligt med den gemensamma marknaden. Emellertid är stödet: a) inte är av social karaktär och det ges inte till enskilda konsumenter, b) det ges inte för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, och c) det är inte nödvändigt för att kompensera de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning.

(110)

Inte heller är undantagen enligt artikel 87.3 a, b och d i fördraget tillämpliga. De avser stöd som främjar den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi samt stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet. Nederländerna har inte försökt motivera stödet på en av dessa grunder.

(111)

Vad avser den första delen av undantaget i artikel 87.3 c i fördraget, framför allt stödåtgärder för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, noterar kommissionen att stödet inte riktas till forskning och utveckling, investeringar i små och medelstora företag eller en undsättning eller omstrukturering av AVR IW. Inte heller avser stödet regional utveckling, och AVR IW är inte beläget i en region där initiala investeringar för regionala stöd kan komma i fråga. Därför kan stödet inte förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av att det skulle underlätta utvecklingen i vissa regioner.

(112)

Kommissionen har undersökt om stödåtgärden på någon annan grund kan omfattas av ett undantag enligt artikel 87.3 c i fördraget, och särskilt om miljöriktlinjerna är tillämpliga i detta ärende. Eftersom stödet utgör driftstöd har kommissionen prövat stödet mot punkt E.3.1 i miljöriktlinjerna. Stödet förefaller dock inte vara nödvändigt och är heller inte strikt begränsat till merkostnaderna för produktionen i förhållande till marknadspriset för de aktuella produkterna eller tjänsterna.

(113)

Eftersom inget av dessa undantag är tillämpligt, drar kommissionen slutsatsen att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden och måste återkrävas av stödmottagaren, AVR IW, enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999, i överensstämmelse med bestämmelserna som anges i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (22).

7   SLUTSATS

(114)

Kommissionen drar slutsatsen att följande åtgärder utgör statligt stöd till förmån för AVR Nuts: 1) ersättningen för budgetunderskotten åren 2002 och 2003, 2) ersättningen för budgetunderskotten år 2004 och för den resterande perioden 2005–2006, 3) ersättningen för nedläggningskostnader som består av a) ersättning för nedläggningskostnader i samband med de överenskomna investeringarna för såvitt de ännu inte är avskrivna och b) nedläggningskostnaderna för det tidigarelagda inställelse av avfallsdestruktionen i roterugnarna samt 4) det stöd som ingår i garantin. Stödet kan, förutom för den del som avser ersättning av kostnaderna för förvärv av avfall, förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det utgör en ersättning för kostnader för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i fördraget, dock på villkor att stödet inte överskrider de faktiska förlusterna under perioden och inte ger utrymme annat än för en rimlig vinst. Därför begär kommissionen att Nederländerna skall lämna in årliga rapporter om den faktiska användningen av stödet och om lönsamheten för verksamheten under det aktuella året. Nederländerna bör även kontrollera ersättningen för nedläggningskostnader och vid denna kontroll ta upp de punkter som anges i bilaga II. En deltidsrapport om denna kontroll måste lämnas in till kommissionen senast våren 2006 och en slutrapport senast våren 2007. Nederländerna bör vidare anmäla alla stöd till AVR Nuts som ger företaget möjlighet att uppnå en vinstmarginal som är högre än avkastningen på nederländska statsobligationer, plus 2 procentenheter. Stödet får inte utbetalas innan det har godkänts av kommissionen i enlighet med artiklarna 4 eller 7 i förordning (EG) nr 659/1999.

(115)

Däremot kan ersättningen på 2,396 miljoner euro som överförts till AVR IW för kostnader för förvärv av avfall inte förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom den inte kan betraktas som en proportionerlig ersättning för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Det rör sig snarare om en ersättning till AVR IW för kostnader som normalt måste tas upp i ett avfallshanteringsföretags budget. Inte något av undantagen från förbudet mot statligt stöd i artikel 87.1 i fördraget är tillämpligt. Följaktligen måste denna del av stödet återkrävas direkt av AVR IW. Kommissionen ålägger därför Nederländerna att begära att AVR IW skall återbetala stödet med ränta enligt de villkor som anges nedan.

(116)

Kommissionen begär att Nederländerna skall lämna de begärda uppgifterna med hjälp av frågelistan som återfinns i bilaga III till detta beslut, och därvid tydligt ange vilka åtgärder som planeras och som redan vidtagits för att stödet skall återkrävas omedelbart och effektivt. Kommissionen begär att Nederländerna inom två månader från och med delgivningen av detta beslut skall inkomma med samtliga handlingar som styrker att ett återkravsförfarande inletts mot AVR IW (t.ex. föreläggande om återkrav osv.),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

De av Nederländerna delvis utbetalda ersättningarna för rörelseunderskott, nedläggningskostnaderna för roterugnar samt dessutom statens garanti om att stå för upp till 30 % av rivnings- och rengöringskostnaderna i enlighet med koncessionsavtalet mellan Nederländerna och AVR Nuts utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

Artikel 2

På de villkor som ställts upp i artikel 3 är det statliga stöd som avses i artikel 1, med undantag för det stöd till AVR IW som anges i artikel 4, förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det kompenserar stödmottagarna för kostnader för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i fördraget.

Artikel 3

1.   Stödet till förmån för AVR Nuts får inte överstiga det totala beloppet för förhandsfastställda underskott och faktiska ytterligare förluster som AVR Nuts drabbas av samt en rimlig vinstmarginal under koncessionsavtalets löptid. Om vinstmarginalen under den period som stöd beviljas i praktiken överstiger avkastningen på nederländska statsobligationer, plus två procentenheter, skall Nederländerna justera ned stödbeloppet med retroaktiv verkan.

2.   Nederländerna skall inkomma med en rapport om genomförandet av åtgärderna år 2004 samt årliga rapporter om genomförandet av garantin för rivnings- och rengöringskostnader och om genomförandet av åtgärderna avseende C2-deponin för den resterande löptiden. Senast våren 2006 skall Nederländerna inkomma med en deltidsrapport om kontrollen av ersättningen för nedläggningskostnaderna och senast våren 2007 med en slutrapport. I dessa rapporter skall ersättningen motiveras, varvid behörig hänsyn skall tas till de punkter som anges i bilaga II.

Artikel 4

Stödet till förmån för AVR IW, bestående av ersättning för förvärvskostnader till ett belopp av 2,396 miljoner euro, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 5

1.   Nederländerna skall vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att från AVR IW återkräva det stöd som avses i artikel 4.

2.   Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut.

3.   Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag det har återbetalats.

4.   Räntorna skall beräknas på grundval av de bestämmelser som anges i kapitel V i förordning (EG) nr 794/2004.

Artikel 6

1.   Nederländerna skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som redan har vidtagits och som planeras för att återkräva det stöd som avses i artikel 4. Dessa uppgifter skall lämnas i det formulär som återfinns i bilaga III till detta beslut.

2.   Nederländerna skall inom två månader från delgivningen av detta beslut inkomma med alla handlingar som bevisar att ett återkravsförfarande inletts mot AVR IW.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 22 juni 2005.

För kommissionen

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT C 196, 20.8.2003, s. 5 och EGT C 250, 9.10.2004, s. 6.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen ändrad genom anslutningsakten från 2003.

(4)  Se fotnot 1.

(5)  EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EGT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(6)  Koncessionsavtalet beskriver RDF-avfall som den ”del av avfallsflödet för vilken förbränning betraktas som bortskaffning, nämligen farligt avfall med ett värmevärde på mindre än 11,5 MJ/kg (=1% klorin) eller 15MJ/kg (>1% klorin), förpackat farligt avfall, specifikt sjukhusavfall och avfall som innehåller PCB”.

(7)  EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 (EGT L 349, 31.12.2001, s. 1).

(8)  Se framför allt EG-domstolens dom av den 25 juni 1998, mål C-203/96, Chemische Afvalstoffen Dusseldorp BV m.fl./ministern för bostäder, fysisk planering och miljö, REG. 1998, s. I-4075.

(9)  Se framförallt EG-domstolens dom av den 13 februari 2003, mål C-228/00, kommissionen/Tyskland, REG. 2003, s. I-1439.

(10)  Källa: Toekomst verbranden specifiek gevaarlijk afval, AOO-2004-12, utarbetad av Afval Overleg Orgaan, juli 2004, www.aoo.nl.

(11)  EGT L 195, 29.7.1980, s. 35. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2000/52/EG (EGT L 193, 29.7.2000, s. 75).

(12)  Stödet minskas dock med 75 000 euro för varje månad som provinsen Zuid-Holland beviljar peakshaving av CO-utsläpp. När rörelseunderskottet fastställdes var detta ännu inte känt. Beloppet respresenterar den förväntade månatliga kostnadsbesparing i det fall dessa peakshavings beviljas.

(13)  För farligt avfall med högt värmevärde fanns till en början enstaka undantag till följd av löpande avtal.

(14)  EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.

(15)  Dom av den 24 juli 2003, mål C-280/00, Altmark Trans GmbH, Regierungspräsidium Magdeburg / Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, REG. 2003, s. I-7747.

(16)  Artikel 5.3 i koncessionsavtalet och artikel 5.2 i tjänsteavtalet för AVR-företag (bilaga 7.2.A till koncessionsavtalet).

(17)  Meddelande från kommissionen – Tjänster i allmänhetens intresse i Europa, EGT C 17, 19.1.2001, s. 4, punkt 22.

(18)  Grönbok om tjänster i allmänhetens intresse, KOM(2003) 270 slutlig, 21.5.2003, och Vitbok om tjänster av allmänt intresse, KOM(2004) 374 slutligt 12.5.2004.

(19)  Dom av den 23 maj 2000, mål C 209/98, Entreprenørforeningens Affalds/Miljøsektion (FFAD) / Københavns Kommune, REG. 2000, s. I-3743, punkt 75. För ett exempel på ett ärende där kommissionen ansett att hanteringen av visst avfall utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, se stödåtgärd nr N 638/2002 - Nederländerna – Stöd för uppsamling av CFC och halon, EU. Se i samband med detta domen i mål 240/83, Procureur de la République / Association de défense des bruleurs d'huiles usagées (ADBHU), Rec. 1985, s. 531.

(20)  Dessutom innehåller koncessionsavtalet en bestämmelse om en interimsjustering uppåt om myndigheternas policyåtgärder skulle ändras eller vid olyckor som inte beror på AVR. En liknande bestämmelse möjliggör en nedjustering av stödet om förlusten blir avsevärt lägre än vad som fastställts i förväg.

(21)  De tre gemensamt agerande konkurrenterna hävdade särskilt att figur 3.2 om den teoretiska och faktiska tillgängligheten och tillförseln av farligt avfall i studien Toekomst verbranden specifiek gevaarlijk afval (bifogad både till deras synpunkter och till Nederländernas skrivelse) ger en alltför hög uppskattning av utbudet av RDF-avfall, eftersom man vid uppskattningen inte skulle ha beaktat AVR:s möjlighet att destruera en del av avfallet i sina rosterugnar för hushållsavfall. AVR:s praxis beskrivs dock uttryckligen i punkt 3.1.2 i studien.

(22)  EGT L 140, 30.4.2004, s. 1.


BILAGA I

METOD FÖR ATT FASTSTÄLLA RÖRELSEBUDGETUNDERSKOTTEN

Metoden för att förhandsfastställa budgetunderskotten har tagits fram av en oberoende konsult på begäran av ministeriet för bostäder, fysisk planering och miljö. Den är daterad den 16 april 2002.

Metoden bygger på en ingående analys av budgetarna för 2002, varefter siffrorna extrapolerats för 2003, under beaktande av alla kända faktorer som kan förväntas påverka det faktiska resultatet för 2003. För åren därefter sker samma beräkning ånyo, varje gång för en tvåårsperiod. Senare enades AVR och de nederländska myndigheterna, till följd av den oväntade utvecklingen och den möjliga nedläggningen av den andra roterugnen, om att för 2004 bara utarbeta en ettårig budget.

Budgeten för 2002 bygger på inkomstuppskattningar, tidigare siffror för rörliga kostnader och uppskattningar av övriga kostnader. Hänsyn tas även till investerings-budgeten för 2002–2016 samt specifika investeringar planerade för 2002.

På basis av denna budget framtogs en prognosmodell, som även omfattar resultaträkningar, balansräkningar och kassaflödesanalyser. De viktigaste antaganden som ligger till grund för denna prognosmodell är de följande:

I det utvalda scenariot antar man att cirka 85 000 ton per år kan destrueras (varvid hänsyn tas till enstaka driftstopp p.g.a. återkommande exceptionella händelser), vilket ger en uppskattad inkomst på 30,5 miljoner euro.

Exceptionella händelser behandlas inte separat i denna modell, eftersom man antar att de utgör en del av de förmodade återkommande exceptionella händelserna.

För avskrivningar och kostnadsfördelning skiljer sig uppskattningarna för 2003 från dem för 2002. Från och med 2003 kommer inkomster och kostnader att stiga med 3,5 %. Hänsyn tas även till en effektivisering.

De gamla materiella anläggningstillgångarna värderas till 0, eftersom de utan stöd inte är ekonomiskt livsdugliga. De upptas därefter inte i AVR Chemies hyra till AVR Nuts. Denna hyra skall omfatta AVR Chemies alla övriga kostnader, med undantag av tilläggen till C2-reserven (eftersom de avser det förflutna), dock inklusive en 5-procentig höjning för skatteändamål.

AVR Holding skall finansiera AVR Chemie och AVR Nuts i avsevärd omfattning och för detta skall en ränta på 4,891 % (åren 2002 och 2003) uttas.

Fördelningen av kostnader från AVR Holding är medräknad; för 2002 uppgår de till 4,3 miljoner euro. För 2002 och 2003 omfattar de även ett belopp på 400 000 euro för kommersiella kostnader, som inte längre återkommer efter 2003.

I ett tjänsteavtal fastställs villkoren för tillhandahållandet av tjänster mellan de olika AVR-dotterföretagen. Internprissättningen beräknas mestadels på basis av självkostnadspriser som tas fram med activity based costing-metoden, och dessutom på grundval av marknadspriserna.

Inga reserver finns för rivningskostnader, eftersom betalningen av dessa utgifter garanteras av AVR (70 %) och staten (30 %).

Inga reserver finns för personaluppsägningar, eftersom verksamheten fortsätter och de finansiella riskerna för eventuella framtida uppsägningar kvarstår inom företaget. Staten kan aldrig ställas ansvarig för framtida kostnader i samband med personaluppsägningar om AVR Nuts verksamhet läggs ned. Staten kan aldrig ställas ansvarig för avgångsvederlag som eventuellt måste utbetalas vid framtida uppsägningar till följd av att verksamheten läggs ned och/eller avtalet med AVR avslutas.

AVR Holding är ansvarigt för negativa resultat och eventuella effekter av att vissa kvalitets-, säkerhets- och miljökrav inte fullgörs, varvid hänsyn tas till förändrade miljökrav (ett väldefinierat undantag gjordes och över vilket diskussioner kan föras med staten).

Speciella bestämmelser fanns för en möjlig uppjustering av stödet vid tre specifika omständigheter i samband med: 1) den tillåtna temperaturen i efterbrännkammaren, 2) möjliga besparingar genom insats av sekundära bränslen varvid experiment först måste göras, och 3) den juridiska frågan om punktskatter måste betalas för oljehaltigt avfall.

Resultat

2002 fastställt på förhand

2003 fastställt på förhand

2003 reellt

2004 fastställt på förhand

Inkomster från RDF-avfall

29,3

30,4

22,8

15,9

Inkomster från C2-avfall

0,5

0,5

1,2

1,2

Inkomster från ånga

0,6

0,7

0,7

0,4

Sammanlagda inkomster

30,5

31,6

24,7

17,5

Råvaror, tillsatsmaterial och energi

3,8

3,9

3,0

2,4

Dumpning av restprodukter

2,0

2,1

1,2

1,0

Destruktion/deponi

2,0

2,1

1,8

0,5

Transportkostnader

0,2

0,2

0,3

0,2

Sammanlagda rörliga kostnader

8,0

8,2

6,4

4,1

Personalkostnader

3,8

4,0

4,2

3,6

Personal tredje part

0,3

0,3

0,7

0,4

Underhåll

7,8

8,1

7,0

6,0

Reserv uppsägningar

0,7

0,2

Operationella reserver

Allmänna kostnader

0,6

0,6

2,4

0,8

Sammanlagda direkta fasta kostnader

12,5

12,9

15,0

11,0

Av AVR Holding beräknade kostnader

4,3

4,0

2,8

3,6

Indirekta kostnader övrigt

5,4

5,6

3,9

3,8

Sammanlagda indirekta fasta kostnader

9,8

9,6

6,7

7,4

Av AVR Chemie beräknad hyra

2,0

3,5

3,7

3,1

Avskrivning

0,1

0,2

0,2

0,5

Räntekostnader

0,2

0,0

0,6

0,3

Rörelseunderskott

1,6

2,9

7,8

8,9

AVR Holdings kostnader som delvis ingår i budgeten, är bland annat kostnader för bevakning, personalmatsal, administration, gemensamma faciliteter, ledning och ICT. De av AVR Holding beräknade kostnaderna bygger på detaljerade uppskattningar.


BILAGA II

PUNKTER SOM SKALL INGÅ VID EFTERHANDSKONTROLLEN AV ATT ÖVERKOMPENSATION INTE FÖRELIGGER

Driftsbudget 2004, 2005 och 2006

Reella inkomster och reella kostnader

Ersättning för överenskomna investeringar såvida dessa ännu inte är avskrivna

Kontroll av att alla investeringar har direkt koppling till tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse

Eventuella inkomster från försäljning av de berörda tillgångarna och avkastning från en fortsatt användning för andra ändamål.

Nedläggningsersättning till följd av förtida nedläggning

Faktiska kostnader för förtidsavskedanden: angivelse av hel- eller deltidsanställda sysselsatta med den aktuella tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, faktiska utbetalningar avseende de berörda arbetstagarna, faktisk längd på utbetalningarna i samband med omplacering inom och utanför AVR.

Löpande fasta kostnader: allmänna kostnader för roterugn: kontroll av om den saknade täckningen är korrekt och inte täckts på annat sätt; kontroll av faktiska bokföringskostnader, juridiska kostnader och bankkostnader; kontroller av faktiska kostnader för andra beståndsdelar.

Löpande fasta kostnader: bevakning, personalmatsal, inköp, administrativa utrymmen på Professor Gerbrandyweg: faktiska kostnader för elöverföring på basis av de reella datumen för nedläggning eller friköp av faciliteten hos Eneco; uteblivna kostnader för hyra av kontor osv., med hänsyn tagen till inkomster från faktisk annan användning; kontroll av om den saknade täckningen för inköpsfunktionen för restaurant, lagerutrymmen och bevakning är korrekt och inte täcks på annat sätt.

Löpande fasta kostnader: ICT-infrastruktur: kontroll av om den saknade täckningen för ICT-infrastruktur som inte täcks på annat sätt.

Löpande fasta kostnader: personalkostnader: faktiska kostnader för telefonväxel och hyrda förbindelser.

Löpande fasta kostnader: hyra/leasing av utrustning: faktiskt saknad täckning för speciallastbilar och gaffeltruckar och faktiska inkomster från försäljning eller alternativ användning inom AVR.

Löpande fasta kostnader: övriga allmänna kostnader: faktiska kostnader och faktisk kostnadssänkning i samband med underhålls- och rengöringskontrakt.

Löpande fasta kostnader:

Garanti

Kontroll av faktiska rivnings- och eftersaneringskostnader för rivningen och rengöringen av de anläggningar som direkt använts för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse.

Kontrollen skall innefatta en beräkning som visar att stödet inte medför en avkastning som är högre än avkastningen från nederländska statsobligationer, plus två procentenheter.


BILAGA III

Uppgifter om genomförandet av kommissionens beslut i ärende C 43/2003 - Nederländerna, driftstöd till förmån för AVR för hantering av farligt avfall

1   Beräkning av det belopp som skall återkrävas

1.1

Ge följande uppgifter om det belopp olagligt statligt stöd som ställts till stödmottagarens förfogande:

Datum för utbetalningen (1)

Stödbelopp (2)

Valuta

Stödmottagarens identitet

 

 

 

AVR IW

 

 

 

 

 

 

 

 

Anmärkningar:

1.2

Redogör noggrant för hur räntan skall beräknas på det belopp som kommer att krävas tillbaka.

2   Åtgärder som planeras eller redan genomförts för att återkräva stödet

2.1

Beskriv i detalj vilka åtgärder som redan vidtagits och vilka åtgärder som planeras för att omedelbart och effektivt återvinna stödet. Ange dessutom vilka alternativa åtgärder att återkräva stödet den nationella lagstiftningen innehåller. Ange också den rättsliga grunden för de vidtagna eller planerade åtgärderna, där så är relevant.

2.2

När kommer återbetalningen att vara gjord?

3   Redan återkrävda belopp

3.1

Följande detaljuppgifter önskas om de stödbelopp som stödmottagaren redan har betalat tillbaka.

Datum när stödet återbetalades

Återbetalt stödbelopp

Valuta

Stödmottagarens identitet

 

 

 

AVR IW

 

 

 

 

 

 

 

 

3.2

Lämna handlingar som styrker att de stödbelopp som anges i tabellen under punkt 3.1 har återbetalats.


(1)  

(°)

Datum när (delar av) stödet ställdes till stödmottagarens förfogande (använd flera rader om åtgärden innebär flera enskilda utbetalningar och återbetalningar)

(2)  Belopp som ställts till stödmottagarens förfogande (i bruttostödsekvivalenter)


Rättelser

23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/60


Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000

( Europeiska unionens officiella tidning L 307 av den 24 november 2003 )

På sidan 32 i bilaga I, raden som avser ”5-Kloro-2-(4-klorfenoxi)fenol”, skall det i andra kolumnen under EG-numret

i stället för:

”418-890-8”

vara:

”429-290-0”.


23.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/61


Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 1048/2005 av den 13 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 2032/2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden

( Europeiska unionens officiella tidning L 178 av den 9 juli 2005 )

1.

I bilaga II

i)

på sidan 24, raden som avser ”5-kloro-2-(4-klorfenoxi)fenol”, skall EG-numret ersättas med ”429-290-0”,

ii)

på sidan 25, skall raden som avser ”Cyklohexylhydroxidiazen-1-oxid, kaliumsalt” ersättas med följande:

Namn (EINECS-namn eller andra namn)

EG-nummer

CAS-nummer

PT01

PT02

PT03

PT04

PT05

PT06

PT07

PT08

PT09

PT10

PT11

PT12

PT13

PT14

PT15

PT16

PT17

PT18

PT19

PT20

PT21

PT22

PT23

”Cyklohexylhydroxidiazen-1-oxid, kaliumsalt

 

66603-10-9

 

 

 

 

 

6

7

8

9

10

11

12

13”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.

I bilaga IV på alla rader som avser ”5-kloro-2-(4-klorfenoxi)fenol”, skall EG-numret ersättas med ”429-290-0”.