1.

Syftet med denna standard är att precisera hur prospekteringen efter samt utvärderingen av mineraltillgångar skall redovisas.

2.

Standarden uppställer följande särskilda krav:

3.

Ett företag skall tillämpa standarden på de prospekterings- och utvärderingsutgifter som det ådrar sig.

4.

Denna standard behandlar inte andra aspekter av redovisning av företag som sysslar med prospekteringen efter samt utvärderingen av mineraltillgångar.

5.

Ett företag skall inte tillämpa denna standard på utgifter det ådrar sig

6.

När ett företag som redovisar prospekterings- och utvärderingstillgångar tar fram sina redovisningsprinciper skall det tillämpa punkt 10 i IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel.

7.

I punkterna 11 och 12 i IAS 8 anges ursprung till myndighetskrav och vägledning som företagsledningen skall beakta vid framtagande av en redovisningsprincip för en post om ingen standard särskilt tillämpas på denna post. Med beaktande av punkterna 9 och 10 nedan, undantar denna standard ett företag från att tillämpa dessa punkter på sina redovisningsprinciper för redovisningen och värderingen av prospekterings- och utvärderingstillgångar.

8.

Prospekterings- och utvärderingstillgångar skall värderas till anskaffningsvärde.

9.

Ett företag skall fastställa en princip som anger vilka utgifter som redovisas som prospekterings- och utvärderingstillgångar och tillämpa denna princip på ett konsekvent sätt. Vid detta fastställande beaktar företaget i vilken grad utgiften kan kopplas till att hitta särskilda mineraltillgångar. Följande är exempel på utgifter som kan innefattas i den första värderingen av prospekterings- och utvärderingstillgångar (listan är inte fullständig):

10.

Utgifter som är hänförliga till utvecklingen av mineraltillgångar skall inte redovisas som prospekterings- och utvärderingstillgångar. I föreställningsramen och IAS 38 Immateriella tillgångar finns vägledning om redovisningen av tillgångar som uppkommer vid utveckling.

11.

I enlighet med IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar redovisar ett företag de förpliktelser för bortforslande och återställande som det ådrar sig under en viss period som följd av att ha genomfört prospektering efter samt utvärdering av mineraltillgångar.

12.

Efter det första redovisningstillfället skall ett företag tillämpa antingen anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden påprospekterings- och utvärderingstillgångarna. Om omvärderingsmetoden tillämpas (metoden i IAS 16 Anläggningstillgångar eller metoden i IAS 38) skall det ske i överensstämmelse med klassificeringen av tillgångarna (se punkt 15).

13.

14.

För att motivera ett byte av redovisningsprinciper för prospekterings- och utvärderingsutgifter skall ett företag visa att bytet innebär att de finansiella rapporterna i högre grad uppfyller kriterierna i IAS 8, men bytet behöver inte leda till fullständig överensstämmelse med dessa kriterier.

15.

Ett företag skall klassificera prospekterings- och utvärderingstillgångar som materiella eller immateriella enligt de förvärvade tillgångarnas karaktär och tillämpa klassificeringen på ett konsekvent sätt.

16.

Vissa prospekterings- och utvärderingstillgångar behandlas som immateriella (såsom borrningsrättigheter) medan andra är materiella (såsom fordon och bor-riggar). Till den del en materiell tillgång förbrukas vid utveckling av en immateriell tillgång, är det belopp som återspeglar denna förbrukning del av den immateriella tillgångens anskaffningsvärde. Användande av en materiell tillgång för att utveckla en immateriell tillgång innebär emellertid inte att den materiella tillgången omvandlas till en immateriell tillgång.

17.

En prospekterings- och utvärderingstillgång skall inte längre klassificeras som sådan när den tekniska möjligheten och den kommersiella genomförbarheten av att utvinna en mineraltillgång kan påvisas. Prospekterings- och utvärderingstillgångar skall prövas för nedskrivning och eventuella nedskrivningar redovisas, innan omklassificering sker.

18.

19.

Endast vad det gäller prospekterings- och utvärderingstillgångar skall punkt 20 i denna standard tillämpas i stället för punkterna 8–17 i IAS 36 vid identifiering av en prospekterings- och utvärderingstillgång som kan behöva skrivas ned. I punkt 20 används begreppet ”tillgångar” men detta gäller såväl prospekterings- och utvärderingstillgångar var för sig som en kassagenererande enhet.

20.

En eller flera av följande fakta och omständigheter indikerar att ett företag bör pröva prospekterings- och utvärderingstillgångars nedskrivningsbehov (listan är inte fullständig):

I varje sådant fall, eller liknande fall, skall företag pröva nedskrivningsbehovet i enlighet med IAS 36. Varje nedskrivning redovisas som en kostnad i enlighet med IAS 36.

21.

22.

Den nivå som identifieras av företaget vad gäller prövning av prospekterings- och utvärderingstillgångars nedskrivningsbehov kan innehålla en eller flera kassagenererande enheter.

23.

24.

För att uppfylla punkt 23 skall ett företag lämna upplysning om

25.

Ett företag skall behandla prospekterings- och utvärderingstillgångar som ett eget tillgångsslag och följa upplysningskraven i IAS 16 eller IAS 38 utifrån hur tillgångarna klassificeras.

26.

27.

Om det är praktiskt ogenomförbart att tillämpa ett visst krav i punkt 18 på jämförande information som rör räkenskapsår som börjar före den 1 januari 2006, skall företaget lämna upplysning om detta. I IAS 8 förklaras begreppet ”praktiskt ogenomförbart”.

a)

aktuariella förluster som hänför sig till andra företag i planen, till följd av att varje företag i planen har del i alla övriga deltagande företags aktuariella risker, eller

b)

varje skyldighet att enligt planens villkor finansiera eventuella underskott i planen om andra företag lämnar denna.

a)

Avtal eller angiven policy för debitering av den förmånsbestämda kostnaden eller det faktum att en sådan policy inte finns.

b)

Den policy som används för att fastställa den avgift företaget skall betala.

c)

Om företaget redovisar en fördelning av den förmånsbestämda nettokostnaden i enlighet med punkt 34A, all information om planen i sin helhet i enlighet med punkterna 120–121.

d)

Om ett företag redovisar den avgift som skall betalas för perioden i enlighet med punkt 34A, information om planen i sin helhet enligt vad som krävs i enlighet med punkterna 120A b–e, j, n, o, q och 121. De övriga upplysningskraven i punkt 120A tillämpas inte.

a)

Kostnader avseende tjänstgöring under innevarande period (se punkterna 63–91).

b)

Räntekostnader (se punkt 82).

c)

Den förväntade avkastningen på eventuella förvaltningstillgångar (se punkterna 105–107) och på varje rätt till ersättning (se punkt 104A).

d)

Aktuariella vinster och förluster, enligt vad som krävs i enlighet med företagets redovisningsprinciper (se punkterna 92–93D).

e)

Kostnader avseende tjänstgöring under tidigare perioder (se punkt 96).

f)

Effekten av eventuella reduceringar eller regleringar (se punkterna 109 och 110).

g)

Effekten av begränsningsregeln i punkt 58 b, såvida den inte redovisas utanför resultaträkningen i enlighet med punkt 93C.

a)

10 % av nuvärdet av den förmånsbestämda förpliktelsen vid den tidpunkten (före avdrag av förvaltningstillgångar), och

b)

10 % av det verkliga värdet av eventuella förvaltningstillgångar vid den tidpunkten.

a)

samtliga dess förmånsbestämda planer, och

b)

samtliga dess aktuariella vinster och förluster.

a)

Företagets redovisningsprincip för aktuariella vinster och förluster.

b)

En allmän beskrivning av typ av plan.

c)

En avstämning av ingående och utgående balanser av nuvärdet av den förmånsbestämda förpliktelsen i vilken det separat framgår, i tillämpliga fall, de av periodens effekter som är hänförliga till var och en av följande:

d)

En analys av den förmånsbestämda förpliktelsen i belopp som uppkommer från planer som är helt ofonderade och belopp som uppkommer från planer som är helt eller delvis fonderade.

e)

En avstämning av ingående och utgående balanser av verkligt värde för förvaltningstillgångar och ingående och utgående balanser för varje rätt till ersättning som redovisas som en tillgång i enlighet med punkt 104A, i vilken det separat framgår, i tillämpliga fall, de av periodens effekter som är hänförliga till var och en av följande:

f)

En avstämning av nuvärdet av den förmånsbestämda förpliktelsen i c och det verkliga värdet av förvaltningstillgångarna i e jämfört med de tillgångar och skulder som redovisas i balansräkningen, i vilken det som minimum framgår

g)

Den totala kostnad som redovisas i resultaträkningen för vardera av följande kategorier, och de poster i vilka de ingår:

h)

Sammanlagt belopp som redovisas i redogörelsen över redovisade intäkter och kostnader för var och en av följande:

i)

För företag som redovisar aktuariella vinster och förluster i redogörelsen över redovisade intäkter och kostnader i enlighet med punkt 93A, det ackumulerade beloppet avseende de aktuariella vinster och förluster som redovisas i redogörelsen över redovisade intäkter och kostnader.

j)

För varje viktigare kategori förvaltningstillgångar, som skall innefatta, men inte begränsas till, egetkapitalinstrument, skuldinstrument, fastigheter och alla andra tillgångar, den procentuella andel eller det belopp som varje viktigare kategori utgör av förvaltningstillgångarnas verkliga värde.

k)

De belopp som har innefattats i förvaltningstillgångarnas verkliga värde för

l)

En beskrivning av den grund som använts för att fastställa den totala förväntade avkastningen på tillgångarna, inklusive effekten av de viktigare kategorierna förvaltningstillgångar.

m)

Den faktiska avkastningen på förvaltningstillgångar och den faktiska avkastningen på varje rätt till ersättning vilken har redovisats som en tillgång i enlighet med punkt 104A.

n)

De viktigaste aktuariella antaganden som har använts på balansdagen, inklusive, i förekommande fall,

o)

Effekten av en ökning med en procentenhet och effekten av en minskning med en procentenhet på antagna sjukvårdskostnader för

p)

Beloppen för det aktuella räkenskapsåret och de fyra föregående räkenskapsåren avseende

q)

Arbetsgivarens bästa uppskattning, så snart den kan beräknas med rimlig precision, av de avgifter som väntas bli betalda till planen under det räkenskapsår som påbörjas efter balansdagen.

I punkt 29 (b) ändras ” punkt 120 ” till ” punkt 120A ”.

I punkt 60, ändras ”Punkt 120 c vi” till ”Punkt 120A f iii”.

I exemplet till punkt 60, ändras ” punkt 120 c vi ” till ” punkt 120A f iii ”.

I punkt 104C, ändras ”punkt 120 c vii” till ”punkt 120A f iv”.

I punkt 159 b

ändras ” punkterna 120 c vii, 120 f iv, 120 g och 120 h iii ”

till

” punkterna 120A f iv, 120A g iv, 120A m och 120A n iii ”.

1.

Ett företag kan ingå ett avtal, bestående av en transaktion eller ett antal sammanhängande eller relaterade transaktioner, som inte har ett leasingavtals rättsliga form men som överlåter rätten att använda en tillgång (exempelvis en materiell anläggningstillgång) i utbyte mot en betalning eller en serie av betalningar. Exempel på avtal i vilka ett företag (leverantören) kan överlåta en sådan rätt att använda en tillgång till ett annat företag (köparen), ofta tillsammans med tjänster med anknytning till tillgången, innefattar:

2.

Denna tolkning innehåller vägledning om fastställande av huruvida sådana avtal är, eller innehåller, leasingavtal som skall redovisas i enlighet med IAS 17. Den innehåller inte vägledning om fastställande av hur ett sådant avtal skall klassificeras enligt den standarden.

3.

I vissa avtal är den underliggande tillgång som är föremål för leasingavtalet en del av en större tillgång. Denna tolkning behandlar inte hur ett företag fastställer när en del av en större tillgång i sig är den underliggande tillgången när det gäller tillämpning av IAS 17. Icke desto mindre, omfattas avtal i vilka den underliggande tillgången skulle motsvara en beräkningsenhet av antingen IAS 16 eller IAS 38 av denna tolknings tillämpningsområde.

4.

Denna tolkning är inte tillämplig på avtal som är, eller innehåller, leasingavtal som undantas från tillämpningsområdet för IAS 17.

5.

De frågeställningar som behandlas i denna tolkning är

6.

Fastställande av huruvida ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal skall baseras på avtalets innebörd och kräver en bedömning av huruvida

7.

Även om en särskild tillgång uttryckligen kan identifieras i ett avtal, omfattas den inte av ett leasingavtal om fullföljandet av avtalet inte är beroende av användandet av den särskilda tillgången. Om exempelvis leverantören är förpliktigad att leverera en angiven kvantitet varor och tjänster och har rätten och förmågan att tillhandahålla dessa varor eller tjänster genom användande av andra tillgångar som inte är angivna i avtalet, är fullföljandet av avtalet inte beroende av den särskilda tillgången och avtalet innehåller inte ett leasingavtal. En garantiförpliktelse som tillåter eller kräver ersättning av samma eller liknande tillgångar när den särskilda tillgången inte fungerar som den skall utesluter inte redovisning som leasingavtal. Dessutom utesluter inte ett avtalsvillkor (villkorat eller annat) som tillåter eller kräver att leverantören skall ersätta andra tillgångar oavsett orsak på eller efter ett angivet datum redovisning som leasingavtal före tidpunkten för ersättning.

8.

En tillgång har implicit blivit angiven om, exempelvis, leverantören äger eller leasar endast en tillgång med vilken förpliktelsen skall fullföljas och det inte är ekonomiskt möjligt eller praktiskt genomförbart för leverantören att fullfölja sin förpliktelse genom användande av andra tillgångar.

9.

Ett avtal överlåter rätten att använda tillgången om avtalet till köparen (leasetagaren) överlåter rätten att kontrollera användandet av den underliggande tillgången. Rätten att kontrollera användandet av den underliggande tillgången överlåts om något av följande villkor uppfylls:

10.

Bedömningen om huruvida ett avtal innehåller ett leasingavtal skall göras vid avtalets början, som är det tidigare av avtalsdatum och den tidpunkt då parterna har ett åtagande till varandra rörande de viktigaste villkoren i avtalet, baserat på alla fakta och omständigheter. En ny bedömning om huruvida avtalet innehåller ett leasingavtal efter avtalets början skall endast göras om ett av följande villkor uppfylls:

11.

En ny bedömning av ett avtal skall baseras på fakta och omständigheter per tidpunkten för den nya bedömningen, inklusive avtalets återstående löptid. Förändringar i uppskattningar och bedömningar (exempelvis den uppskattade mängd produktion som skall levereras till köparen eller andra potentiella köpare) skulle inte utlösa en ny bedömning. Om ett avtal får en ny bedömning och det fastställs att det innehåller ett leasingavtal (eller att det inte innehåller ett leasingavtal), skall redovisning som leasingavtal tillämpas (eller upphöra att tillämpas) från

12.

Om ett avtal innehåller ett leasingavtal skall avtalsparterna tillämpa kraven i IAS 17 på avtalets leasingdel, såvida denna del inte är undantagen från de kraven i enlighet med punkt 2 i IAS 17. I enlighet med detta, om ett avtal innehåller ett leasingavtal, skall detta leasingavtal klassificeras som ett finansiellt leasingavtal eller ett operationellt leasingavtal i enlighet med punkterna 7–19 i IAS 17. Andra delar i avtalet som inte omfattas av tillämpningsområdet för IAS 17 skall redovisas i enlighet med andra standarder.

13.

När det gäller tillämpningen av kraven i IAS 17 skall betalningar och annan ersättning som krävs enligt avtalet vid avtalets början eller vid en ny bedömning av avtalet delas upp i dem för leasingavtalet och dem för andra delar baserat på deras relativa verkliga värden. Minimileaseavgifter enligt definition i punkt 4 i IAS 17 innefattar endast betalningar för leasingavtalet (det vill säga rätten att använda tillgången) och exkluderar betalningar för andra delar av avtalet (exempelvis för tjänster och kostnaden för produktion).

14.

I vissa fall kommer avskiljandet av betalningar för leasingavtal från betalningar för andra delar i avtalet att kräva att köparen använder en uppskattningsteknik. Exempelvis kan en köpare uppskatta leasingavgifterna genom hänvisning till ett leasingavtal för en jämförbar tillgång som inte innehåller några andra delar, eller genom att uppskatta betalningarna för de andra delarna i avtalet genom hänvisning till jämförbara avtal och sedan dra ifrån dessa betalningar från de sammanlagda betalningarna enligt avtalet.

15.

Om en köpare kommer fram till att det är praktiskt ogenomförbart att skilja betalningarna åt på ett tillförlitligt sätt skall köparen

16.

Ett företag skall tillämpa denna tolkning för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2006 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras. Om ett företag tillämpar denna tolkning för en period som börjar före den 1 januari 2006, skall företaget lämna upplysning om detta.

17.

IAS 8 anger hur ett företag tillämpar ett byte av redovisningsprincip som är följden av den första tillämpningen av en tolkning. Det är inget krav att ett företag iakttar dessa krav när det första gången tillämpar denna tolkning. Om ett företag använder detta undantag, skall det tillämpa punkterna 6–9 i tolkningen på avtal som är befintliga vid ingången av den tidigaste period för vilken jämförande information enligt IFRS presenteras baserat på de fakta och omständigheter som råder vid denna periods början.

IAS 8

Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel

IAS 27

Koncernredovisning och separata finansiella rapporter

IAS 28

Innehav i intresseföretag

IAS 31

Andelar i joint ventures

IAS 37

Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar

IAS 39

Finansiella instrument: Redovisning och värdering (enligt omarbetning 2003)

SIC-12

När skall ett företag för särskilt ändamål, ett SPE, omfattas av koncernredovisningen? (enligt omarbetning 2004)

1.

Syftet med fonder för nedläggning, återställande samt miljöåterställande åtgärder, nedan kallade ”nedläggningsfonder” eller ”fonder”, är att avskilja tillgångar för att finansiera vissa eller alla kostnader för att lägga ned en anläggning (såsom ett kärnkraftverk) eller viss utrustning (såsom bilar) eller för miljöåterställande åtgärder (såsom att rena förorenat vatten eller återställa mark där gruvdrift bedrivits), tillsammans kallat ”nedläggning”.

2.

Tillskott till dessa fonder kan vara frivilliga eller krävas enligt föreskrift eller lag. Fonderna kan ha en av följande strukturer:

3.

En sådan fond har i allmänhet följande egenskaper:

4.

Denna tolkning tillämpas på redovisning i de finansiella rapporterna för en tillskottsgivare när det gäller intressen som uppkommer på grund av nedläggningsfonder som har båda följande egenskaper:

5.

En kvarstående rätt i en fond som går utöver rätten till ersättning, såsom avtalad rätt till utdelning när alla nedläggningsåtgärder är fullföljda eller vid avveckling av fonden, kan vara ett egetkapitalinstrument som faller inom tillämpningsområdet för IAS 39 och omfattas inte av tillämpningsområdet för denna tolkning.

6.

De frågeställningar som behandlas i denna tolkning är

7.

Tillskottsgivaren skall redovisa sin förpliktelse att betala nedläggningskostnader som en skuld och redovisa intresset i fonden separat såvida inte tillskottsgivaren slipper betala nedläggningskostnader även om fonden underlåter att betala.

8.

Tillskottsgivaren skall fastställa huruvida det har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över fonden genom hänvisning till IAS 27, IAS 28, IAS 31 och SIC-12. Om det har det skall tillskottsgivaren redovisa sitt intresse i fonden i enlighet med dessa standarder.

9.

Om en tillskottsgivare inte har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över fonden, skall tillskottsgivarens redovisa rätten att erhålla ersättning från fonden som en ersättning i enlighet med IAS 37. Denna ersättning skall värderas till det lägsta av

Förändringar i redovisat värde för rätten att erhålla ersättning som inte beror på avgifter till och betalningar från fonden skall redovisas i resultaträkningen i den period då dessa förändringar inträffar.

10.

När en tillskottsgivare har en potentiell förpliktelse att göra ytterligare tillskott, exempelvis i händelse av annan tillskottsgivares konkurs eller om värdet på de tillgångar som fonden innehar minskar i en sådan omfattning att de inte räcker till för att fullgöra fondens ersättningsskyldighet, är denna förpliktelse en eventualförpliktelse som omfattas av tillämpningsområdet för IAS 37. Tillskottsgivaren skall redovisa en skuld endast om det är sannolikt att ytterligare tillskott kommer att göras.

11.

En tillskottsgivare skall lämna upplysning om karaktären på sitt intresse i en fond och alla begränsningar vad gäller åtkomst till tillgångarna i fonden.

12.

När en tillskottsgivare har en potentiell förpliktelse att göra ytterligare tillskott som inte redovisas som en skuld (se punkt 10) skall tillskottsgivaren lämna de upplysningar som krävs i punkt 86 i IAS 37.

13.

När en tillskottsgivare redovisar sitt intresse i fonden i enlighet med punkt 9 skall tillskottsgivaren lämna de upplysningar som krävs i punkt 85 c) i IAS 37.

14.

Ett företag skall tillämpa denna tolkning för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2006 eller senare. Tidigare tillämpning uppmuntras. Om ett företag tillämpar denna tolkning för en period som börjar före den 1 januari 2006, skall företaget lämna upplysning om detta.

15.

Byten av redovisningsprinciper skall redovisas i enlighet med kraven i IAS 8.