11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/1

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 2603/2000 (2) en slutgiltig utjämningstull på import av sådant polyetentereftalat som har en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g enligt DIN (Deutsche Industrienorm) 53728 och sitt ursprung bl.a. i Indien (nedan kallat ”den berörda produkten”), vilket vanligtvis deklareras enligt KN-nummer 3907 60 20. Åtgärderna visavi exportörerna i Indien tar formen av en särskild tull på mellan 0 och 41,3 EUR/ton för de enskilda samarbetsvilliga exportörerna och en tull på 41,3 EUR/ton för de andra exportörerna i det landet.

(2)

Kommissionen mottog efter införandet av de slutgiltiga åtgärderna en begäran från en indisk tillverkare av den berörda produkten – South Asian Petrochem Limited (nedan kallad ”den sökande” eller ”företaget”) – om inledande av en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen av förordning (EG) nr 2603/2000. Den sökande gjorde i sin begäran gällande att företaget inte var någon annan exportör av den berörda produkten närstående. Den sökande gjorde också gällande att företaget inte hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden (1 oktober 1998–30 september 1999) och att det hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden.

(3)

Kommissionen undersökte den bevisning som den sökande ingivit och fann att denna var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 20 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin hade givits tillfälle att lämna synpunkter inledde kommissionen därför genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 2603/2000 med avseende på den sökande.

(4)

Den produkt som omfattas av denna översyn är samma produkt som den som utgör den berörda produkten i förordning (EG) nr 2603/2000 (se. skäl 1).

(5)

Undersökningen av subventioneringen omfattade perioden 1 oktober 2003–30 september 2004 (nedan kallad ”översynsundersökningsperioden”).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och den indiska staten om inledandet av undersökningen. Vidare gav den andra berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid varken några sådana synpunkter eller någon sådan begäran.

(7)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande och fick ett fullständigt svar på detta inom den fastställda tidsfristen. Den inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningens syften och genomförde kontrollbesök vid den sökandes anläggningar i Calcutta och Haldia.

(8)

Kommissionen undersökte samma subventionssystem som i den ursprungliga undersökningen. Den undersökte även huruvida den sökande hade utnyttjat några andra subventionssystem eller erhållit några särskilt anpassade subventioner för den berörda produkten.

(9)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt visa att företaget inte var någon av de exporterande tillverkare som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna beträffande den berörda produkten direkt eller indirekt närstående.

(10)

Undersökningen bekräftade att företaget inte hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden, dvs. från och med den 1 oktober 1998 till och med den 30 september 1999, och att det hade börjat exportera till gemenskapen efter den perioden. Företaget hade inte undersökts individuellt i samband med den ursprungliga undersökningen, men detta hade inte något att göra med en vägran från företagets sida att samarbeta med kommissionen.

(11)

I enlighet med detta bekräftas det att den sökande bör anses vara en ny exportör. I enlighet med artikel 20 i grundförordningen bör det därför fastställas en individuell utjämningstullsats för den sökande.

(12)

På grundval av de uppgifter som den sökande lämnat i sitt svar på kommissionens frågeformulär och sådana uppgifter som inhämtades under loppet av undersökningen undersöktes följande subventionssystem:

(13)

Dessa system grundar sig på utrikeshandelslagen från 1992 (Foreign Trade [Development and Regulation] Act 1992, lag nr 22 från det året), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom denna lag bemyndigas indiska staten att utfärda tillkännagivanden (notifications) om handelspolitiken (tidigare benämnda ”Export- och importpolitiken” och sedan den 1 september 2004 benämnda ”Utrikeshandelspolitiken”). Utrikeshandelspolitiken 2004–2009 (nedan kallad ”Utrikeshandelspolitiken”), vilken innefattar Export- och importpolitiken 2002–2007, är relevant för översynsundersökningsperioden. Indiska staten har dessutom fastlagt förfarandena för Utrikeshandelspolitiken i en handbok, Förfarandehandbok volym I (Handbook of Procedures Volume I  (4), nedan kallad ”Förfarandehandboken”).

(14)

Systemet för exportorienterade företag och systemet för särskilda ekonomiska zoner beskrivs närmare i kapitel 6 respektive 7 i Utrikeshandelspolitiken och Förfarandehandboken.

(15)

Med undantag av rena handelsföretag kan alla företag som i princip åtar sig att exportera hela sin produktion av varor eller tjänster inrättas inom ramen för systemet för exportorienterade företag eller systemet för särskilda ekonomiska zoner. Industriföretag måste dock till skillnad från företag i tjänste- eller jordbrukssektorn uppnå ett visst tröskelvärde i fråga om investeringar i anläggningstillgångar (10 miljoner indiska rupier) för att få omfattas av systemet för exportorienterade företag.

(16)

Systemet för särskilda ekonomiska zoner efterträder ett tidigare system, det för industriella frizoner för bearbetning på export (Export Processing Zones Scheme). De särskilda ekonomiska zonerna utgörs av särskilt avgränsade tullfria områden och betraktas i Utrikeshandelspolitiken som utländskt territorium för handels-, tull- och skattesyften. De indiska myndigheterna har godkänt 35 särskilda ekonomiska zoner.

(17)

Exportorienterade företag, å andra sidan, får etableras var som helst i Indien. Systemet för exportorienterade företag utgör ett komplement till systemet för särskilda ekonomiska zoner.

(18)

En ansökan om att bedriva verksamhet inom ramen för dessa system måste innehålla uppgifter bl.a. om den planerade produktionsvolymen, det beräknade värdet på exportvarorna, importbehoven och de inhemska behoven under de närmaste fem åren. Om myndigheterna godtar ett företags ansökan, underrättas detta om de villkor som är förbundna med godtagandet. Ett avtal genom vilket ett företag erkänns såsom företag som är verksamt inom ramen för systemet för exportorienterade företag eller systemet för särskilda ekonomiska zoner är giltigt under en femårsperiod. Avtalet kan förlängas med ytterligare perioder.

(19)

En väsentlig skyldighet för ett exportorienterat företag eller ett företag i en särskild ekonomisk zon är enligt Utrikeshandelspolitiken att uppnå nettoinkomster av utländsk valuta, dvs. det totala värdet på exportvarorna under en referensperiod (5 år) måste vara högre än det totala värdet på importvarorna.

(20)

Exportorienterade företag och företag i särskilda ekonomiska zoner är berättigade till följande förmåner:

(21)

Även om förmånerna inom ramen för de båda systemen till stor del är jämförbara finns det några skillnader. Exempelvis kan endast ett exportorienterat företag erhålla en sänkning på 50 % av de tullar och skatter som skall betalas vid försäljning på den inhemska marknaden, medan ett företag i en särskild ekonomisk zon vid sådan försäljning måste betala 100 % av tullarna och skatterna. Ett exportorienterat företag får sälja upp till 50 % av sin omsättning på den inhemska marknaden med en sådan reducerad sats.

(22)

Företag som bedriver verksamhet inom ramen för dessa system utgör slutna enheter under övervakning av tulltjänstemän, i enlighet med avsnitt 65 i Indiens tullag (Customs Act).

(23)

De är rättsligt förpliktade att hålla bokföring i specificerad form över all import, över förbrukningen och användningen av alla importerade material och över all export. Dessa handlingar måste lämnas in regelbundet till de behöriga myndigheterna, enligt deras önskemål (kvartals- och årsrapporter).

(24)

Enligt punkterna 6.11.2 och 7.13.2 i Förfarandehandboken är ett exportorienterat företag eller ett företag i en särskild ekonomisk zon emellertid aldrig skyldigt att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och företagets export, överföringar till andra enheter, försäljning på den inhemska marknaden eller lager.

(25)

Produkter som säljs på den inhemska marknaden avsänds och registreras på självcertifieringsbasis, utan föregående tillkännagivande av specifika transaktioner. Ett exportorienterat företags avsändning av exportprodukter övervakas av en tull- och punktskattetjänsteman som är permanent stationerad i företaget. Företaget är skyldigt att ersätta indiska staten för den lön den betalar tjänstemannen.

(26)

Enligt punkt 7.29 i Förfarandehandboken skall all verksamhet, inbegripet export och återimport av varor, som ett företag i en särskild ekonomisk zon bedriver inom zonen ske på grundval av självcertifieringsförfarandet, om inte annat anges. Tullmyndigheterna utför således inga rutinundersökningar av exportsändningarna från ett företag i en särskild ekonomisk zon.

(27)

Den sökande i det aktuella ärendet använde sig av systemet för exportorienterade företag. Eftersom systemet för särskilda ekonomiska zoner inte användes, är det inte nödvändigt att undersöka huruvida detta system är utjämningsbart. Den sökande använde sig av systemet för exportorienterade företag för att importera råmaterial och kapitalvaror tullfritt, för att köpa varor på den inhemska marknaden punktskattefritt, för att erhålla återbetalning av försäljningsskatt och skatterestitution på brännolja och för att sälja en del av sin produktion på den inhemska marknaden. Företaget utnyttjade följaktligen de förmåner som beskrivs i leden i–v i skäl 20. Det utnyttjade inte de förmåner som bestämmelserna om befrielse från inkomstskatt inom ramen för systemet för exportorienterade företag erbjuder (se skäl 53).

(28)

Befrielsen från importtullar (närmare bestämt från två typer av sådana, kallade grundläggande tull [basic customs duty] och särskild tilläggstull [special additional customs duty]), återbetalningen av försäljningsskatt och skatterestitutionen på brännolja utgör finansiella bidrag från staten i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Staten avstår från intäkter som skulle ha uppstått i avsaknad av detta system och ger dessutom företaget en förmån i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, eftersom det sparar pengar genom att inte behöva betala de normalt sett tillämpliga tullarna och genom att erhålla återbetalning av försäljningsskatt och skatterestitution på brännolja.

(29)

Befrielsen från punktskatt och från dess importtullmotsvarighet (kallad tilläggstull [additional customs duty]) innebär dock inte att staten avstår från intäkter som annars skulle ha uppstått. Punktskatten och tilläggstullen kan om de betalats användas som en kredit för ett företags framtida skatteskulder (den s.k. CENVAT-mekanismen). De är således inte slutgiltiga. Med CENVAT-kredit bär enbart ett mervärde en slutgiltig skatt för företaget, inte insatsvarorna.

(30)

Följaktligen utgör enbart befrielsen från grundläggande tull och särskild tilläggstull, återbetalningen av försäljningsskatt och skatterestitutionen på brännolja subventioner i den mening som avses i artikel 2 i grundförordningen. De är rättsligt knutna till exportresultatet och betraktas därför på grundval av artikel 3.4 a i grundförordningen som selektiva och utjämningsbara. Ett exportorienterat företags exportmål enligt punkt 6.1 i Utrikeshandelspolitiken är ett oeftergivligt villkor för erhållandet av incitamenten.

(31)

Dessa subventioner kan inte betraktas som tillåtliga restitutionssystem eller tillåtliga restitutionssystem för ersättningsinsatsvaror i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. De är inte förenliga med de strikta reglerna i punkterna h och i i bilaga I till grundförordningen samt i bilagorna II (definition och regler rörande restitution) och III (definition och regler rörande restitution för ersättningsinsatsvaror) till denna.

(32)

I den mån bestämmelserna om återbetalning av försäljningsskatt och befrielse från importtullar tillämpas på inköp av kapitalvaror strider de mot reglerna för tillåtna restitutionssystem, eftersom sådana varor inte, i enlighet med vad som krävs i punkt h (återbetalning av försäljningsskatt) och punkt i (befrielse från importtullar) i bilaga I till grundförordningen, förbrukas vid tillverkningen av exportvarorna.

(33)

Vidare visade det sig, även i fråga om de andra förmåner som är tillgängliga inom ramen för systemet för exportorienterade företag, att indiska staten inte förfogar över något effektivt system eller förfarande för att kontrollera huruvida och i vilken utsträckning insatsvaror som köps tull- eller skattefritt eller insatsvaror som omfattas av återbetalningen av försäljningsskatt eller skatterestitutionen på brännolja förbrukas vid tillverkningen av exportvarorna (se avsnitt II punkt 4 i bilaga II till grundförordningen och när det gäller restitutionssystem för ersättningsinsatsvaror avsnitt II punkt 2 i bilaga III till grundförordningen).

(34)

Ett exportorienterat företag får sälja en betydande andel av sin produktion, upp till 50 % av årsomsättningen, på den inhemska marknaden. Det finns alltså ingen rättslig skyldighet att exportera alla produkter som framställts. Som en följd av självcertifieringsförfarandet äger försäljningen på den inhemska marknaden dessutom rum utan övervakning och kontroll från en statstjänstemans sida. Ett exportorienterat företags anläggningar är följaktligen åtminstone till viss del inte föremål för någon fysisk kontroll från de indiska myndigheternas sida. Detta ökar emellertid betydelsen av att det finns ytterligare kontrollelement, i synnerhet kontroll av sambandet mellan de tull- och skattefria insatsvarorna och de exportprodukter som framställts, för att ett system för kontroll av restitution skall kunna anses föreligga.

(35)

Vad beträffar ytterligare kontrollelement bör det erinras om att ett exportorienterat företag inte har någon rättslig skyldighet att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och de produkter som framställs med hjälp av dessa (se skäl 24). Endast sådana kontroller av sändningar skulle emellertid ge de indiska myndigheterna tillräckligt mycket information om den slutliga destinationen för insatsvarorna för att kunna kontrollera att befrielsen från tullar, återbetalningen av försäljningsskatt och skatterestitutionen på brännolja inte går utöver de tullar och skatter som svarar mot de insatsvaror som används vid tillverkningen av exportvarorna. Det räcker inte med de månatliga skattedeklarationer om försäljningen på den inhemska marknaden som upprättas av företagen själva och granskas regelbundet av de indiska myndigheterna. Sådana företagsinterna system som företag upprätthåller utan att ha någon rättslig skyldighet enligt Utrikeshandelspolitiken att göra detta (t.ex. ett s.k. batch sheets system) räcker inte heller till som ersättning för ett på kontroll (enligt ovan) av varje enskild sändning baserat system för kontroll av restitution. Ett system för kontroll av restitution måste utformas av statliga myndigheter som också kontrollerar efterlevnaden av systemet: det går inte att överlåta åt ledningen i varje enskilt företag att inrätta ett informationssystem. På grundval av det som anges ovan fastställs det att indiska staten med hänsyn till att Utrikeshandelspolitiken inte uttryckligen ålägger exportorienterade företag att registrera sambandet mellan insatsvarorna och de produkter som framställs inte kan anses ha inrättat något effektivt kontrollsystem för att fastställa vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportprodukter och vilka mängder insatsvaror som förbrukas i samband därmed.

(36)

Indiska staten företog inte heller någon ytterligare granskning grundad på faktiskt förbrukade insatsvaror (se. avsnitt II punkt 5 i bilaga II och avsnitt II punkt 3 i bilaga III till grundförordningen), trots att detta normalt sett skall göras om det inte finns något effektivt kontrollsystem, och den kunde inte heller visa att restitutionen inte hade varit alltför stor.

(37)

Den sökande gjorde efter det att företaget hade underrättats om resultatet av översynsundersökningen gällande att kommissionen inte hade använt sig av samma metod – i den mening som avses i artikel 22.4 i grundförordningen – i översynsundersökningen som i den ursprungliga undersökningen för att bedöma systemet för exportorienterade företag. Det bör noteras att vissa exportörer i samband med den ursprungliga undersökningen kunde påvisa att restitutionen inte hade varit alltför stor. Av den anledningen utjämnades inte tullbefrielsen för inköp av råmaterial inom ramen för systemet för exportorienterade företag för de exportörerna i samband med den ursprungliga undersökningen.

(38)

Den sökande kunde emellertid inte påvisa att restitutionen inte hade varit alltför stor. Det bör i detta sammanhang noteras att företaget sålde den berörda produkten även på den inhemska marknaden, dvs. alla tull- och skattefritt inköpta insatsvaror förbrukades inte nödvändigtvis i produktionen av exportvaror. Det bör även noteras att den omständigheten att exportorienterade företag enligt indisk rätt inte är skyldiga att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och de produkter som framställs med hjälp av dessa utgör en omständighet som inte fastställdes i samband med den ursprungliga undersökningen. I samband med översynsundersökningen prövades systemet för exportorienterade företag därför på grundval av bestämmelserna i artikel 22.4 i grundförordningen, i enlighet med vilka förändrade omständigheter måste beaktas. På grundval av det som anges ovan bekräftas därför den slutsatsen att systemet för exportorienterade företag inte utgör ett tillåtet restitutionssystem eller ett tillåtet restitutionssystem för ersättningsinsatsvaror.

(39)

Eftersom restitutionssystemet eller restitutionssystemet för ersättningsinsatsvaror inte kan anses som tillåtligt, utgörs den utjämningsbara förmånen av den totala befrielsen från de normalt sett tillämpliga importtullarna (den grundläggande tullen och den särskilda tilläggstullen) under översynsundersökningsperioden och av återbetalningen av försäljningsskatt och skatterestitutionen på brännolja under den perioden.

(40)

Den sökande gjorde efter det att företaget hade underrättats om resultatet av översynsundersökningen gällande att storleken på subventionerna, inbegripet räntejusteringar för icke återkommande subventioner, borde beräknas enbart på grundval av de sju månader av översynsundersökningsperioden under vilka företaget var kommersiellt verksamt. Som ett alternativ begärde den sökande att enbart en tiomånadersperiod som även omfattade företagets testproduktionsperiod skulle beaktas.

(41)

Enligt artikel 5 i grundförordningen skall storleken på utjämningsbara subventioner beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstateras få under den tid som subventionsundersökningen avser. I enlighet med samma artikel och praxis inom kommissionen valdes en tolvmånadersperiod som översynsundersökningsperiod och undersökningsresultaten grundar sig på den perioden. Det finns inga bestämmelser i grundförordningen om att företags igångsättningsfas inte skall beaktas. Den sökandes framställning avvisades därför.

(42)

Storleken på subventionerna för den sökande beräknades på grundval av de icke uttagna importtullarna (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på importerade råmaterial under översynsundersökningsperioden och av återbetalningen av försäljningsskatt och skatterestitutionen på brännolja under den perioden. Sådana kostnader som den sökande hade varit tvungen att ådra sig för att erhålla subventionerna drogs i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen av från det beräknade beloppet för att få fram storleken på subventionerna, dvs. subventionsbeloppet (täljare). I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen (nämnare), eftersom subventionerna var knutna till exportresultatet och inte beviljades på grundval av de framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteterna. Den på detta sätt beräknade subventionsmarginalen uppgick till 12,6 %.

(43)

Den sökande gjorde gällande att endast den del av subventionsbeloppet som direkt kunde tillskrivas den berörda produkten borde användas som täljare. Företaget tillverkar även en liten mängd polyetentereftalat som har en lägre viskositetskoefficient än den för den berörda produkten och dessutom en liten mängd av en intermediär produkt, amorfa polyetentereftalatchips. De båda produkterna faller inte inom ramen för översynsundersökningen. Den sökande föreslog att subventionsbeloppet skulle fastställas på grundval av omsättningen för den berörda produkten i förhållande till den totala omsättningen.

(44)

Det bör emellertid noteras att de olika insatsvarorna i sig inte kan kopplas vare sig till den berörda produkten, polyetentereftalatet med lägre viskositetskoefficient eller den intermediära produkten, eftersom insatsvarorna i fråga kan användas för tillverkning av alla dessa produkttyper. Såsom framgår av skälen 33–38 fanns det inte heller något lämpligt system för att kontrollera den slutliga destinationen för insatsvarorna. För att bestämma subventionsbeloppet för den berörda produkten fastställdes därför i linje med artikel 7.2 i grundförordningen såväl täljaren som nämnaren på grundval av den sökandes hela produktsortiment. Den sökande kunde inte påvisa att någon annan metod skulle ge ett mer exakt resultat. Det bör särskilt noteras att om den sökandes förslag hade godtagits skulle nämnaren ha reducerats proportionellt, vilket sammantaget leder till samma resultat.

(45)

Till skillnad från råmaterial ingår kapitalvaror inte fysiskt i de färdiga varorna. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades förmånen för företaget på grundval av beloppet för obetalda tullar på importerade kapitalvaror fördelat över en period som avspeglar den normala avskrivningsperioden för sådana varor i den berörda industrin (18,465 år, vilket ger en årlig avskrivning på 5,42 %, avrundat uppåt). Det på detta vis för översynsundersökningsperioden beräknade beloppet justerades genom tillägg av ränta för den perioden, i syfte att avspegla utvecklingen av värdet av förmånen och därigenom fastställa det fulla värdet av förmånen för företaget. Det räntebelopp som lades till var baserat på marknadsräntan i Indien under översynsundersökningsperioden. Sådana kostnader som den sökande hade varit tvungen att ådra sig för att erhålla subventionerna drogs i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen av från det beräknade beloppet för att få fram storleken på subventionerna, dvs. subventionsbeloppet (täljare). I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen under översynsundersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionerna var knutna till exportresultatet och inte beviljades på grundval av de framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteterna. Den på detta sätt beräknade subventionsmarginalen uppgick till 0,9 %.

(46)

Den sökande gjorde efter det att företaget hade underrättats om resultatet av översynsundersökningen gällande att en avskrivningsperiod på 18,93 år (dvs. företagets egen specifika avskrivningsperiod) borde användas i stället för avskrivningsperioden 18,465 år (dvs. genomsnittet av den ursprungligen fastställda avskrivningsperioden, 18 år, och den företagsspecifika avskrivningsperioden, 18,93 år). Den sökande hävdade också att den företagsspecifika avskrivningsperioden återspeglar standardavskrivningsperioden nuförtiden i Indien för den berörda industrin.

(47)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen skall beräkningarna emellertid grunda sig på den normala (dvs. genomsnittliga) avskrivningsperioden för den berörda industrin, inte på en företagsspecifik avskrivningsperiod. Den sökande kunde för övrigt inte påvisa att standardavskrivningsperioden för den berörda industrin hade blivit längre. Den sökandes framställning avvisades därför.

(48)

Den sökande ansåg dessutom att den årliga avskrivningen inte borde ha avrundats uppåt i samband med beräkningen av storleken på subventionerna.

(49)

Det bör emellertid noteras att avrundningen inte har någon inverkan på resultatet.

(50)

Den sammanlagda subventionsmarginalen för företaget inom ramen för systemet för exportorienterade företag uppgår till 13,5 %.

(51)

Den sökande utnyttjade inte förmånerna inom ramen för tullkreditsystemet.

(52)

Det fastställdes att den sökande inte hade importerat kapitalvaror inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror: företaget utnyttjade alltså inte förmånerna inom ramen för detta system.

(53)

Det fastställdes att den sökande under översynsundersökningsperioden i brist på beskattningsbar vinst inte kom i åtnjutande av inkomstskattebefrielse enligt avsnitt 10B i lagen om inkomstskatt från 1961.

(54)

Exportkreditsystemet är baserat på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilka Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner när det gäller exportkrediter.

(55)

Exportkreditsystemet beskrivs närmare i den indiska centralbankens cirkulärskrivelse IECD nr 35/04.02.02/2004–05 (exportkrediter i utländsk valuta) och cirkulärskrivelse IECD nr 27/04.02.02/2004–05 (exportkrediter i rupier) som riktar sig till samtliga affärsbanker i Indien.

(56)

Tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(57)

Enligt detta system fastställer Indiens centralbank de maximala räntesatser för exportkrediter, både i indiska rupier och i utländsk valuta, som affärsbanker får ta ut av en exportör. Syftet är att krediter skall göras tillgängliga för exportörer till internationellt konkurrenskraftiga räntesatser. Exportkreditsystemet består av två delsystem, dels systemet med exportkredit före sändning som omfattar krediter till en exportör för finansiering av inköp, bearbetning, tillverkning, förpackning och avsändning av varor före exporten, dels systemet med exportkredit efter sändning, som innebär att rörelsekapitallån kan tillhandahållas för finansiering av exportfordringar. Centralbanken fastställer också i cirkulärskrivelserna att en viss del av bankernas nettokredit skall gå till exportfinansiering.

(58)

Dessa cirkulärskrivelser från centralbanken innebär att exportörer kan få exportkrediter till räntesatser som är mera förmånliga än de räntesatser som gäller för vanliga affärskrediter (”kontantkrediter”) och som fastställs på rent marknadsmässiga villkor. I detta avseende noteras i cirkulärskrivelsen om exportkrediter i rupier att ”de maximala räntesatser för krediter till exportörer som föreskrivs i denna cirkulärskrivelse är lägre än den maximala utlåningsränta som normalt tas ut av andra låntagare och anses således som förmånliga i detta avseende”.

(59)

Med stöd av bestämmelserna i centralbankens cirkulärskrivelser åtnjöt den sökande räntesatser inom ramen för exportkreditsystemet som var mera förmånliga än de räntesatser som gällde för företagets kontantkrediter.

(60)

För det första medförde de förmånliga räntesatser inom ramen för exportkreditsystemet som fastställs i de i skäl 55 nämnda cirkulärskrivelserna från centralbanken att den sökande fick lägre räntekostnader än om företaget hade behövt betala ränta på marknadsmässiga villkor. Detta innebär att företaget beviljades en förmån enligt artikel 2.2 i grundförordningen. För det andra, och trots det faktum att de förmånliga räntesatserna inom ramen för exportkreditsystemet beviljas av affärsbanker, bör denna förmån anses utgöra ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.1 a iv i grundförordningen. I detta sammanhang bör det noteras att vare sig artikel 2.1 a iv i grundförordningen eller WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder föreskriver att det måste föreligga en utgift i de offentliga räkenskaperna, t.ex. att indiska staten ersätter affärsbankerna för deras utgifter, för att en subvention skall anses föreligga, utan endast att det måste föreligga instruktioner från de offentliga myndigheterna om att någon eller några av de funktioner som räknas upp i artikel 2.1 a i–iii i grundförordningen skall utföras. Indiens centralbank är ett offentligt organ och omfattas därför av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 1.3 i grundförordningen. Den ägs till 100 % av staten, eftersträvar mål för den offentliga politiken, t.ex. penningpolitiken, och dess ledning utses av indiska staten. Centralbanken ger instruktioner till privata organ, i det att affärsbankerna är bundna av vissa villkor, däribland i) de obligatoriska maximala räntesatserna för exportkrediter enligt centralbankens cirkulärskrivelser och ii) kravet på att en viss del av affärsbankernas nettokredit skall gå till exportfinansiering. Dessa instruktioner innebär att affärsbankerna måste utföra sådana funktioner som nämns i artikel 2.1 a i i grundförordningen, i detta fall ge lån i form av förmånlig exportfinansiering. En sådan direkt överföring av medel i form av lån på vissa villkor skulle i normala fall vara en uppgift för myndigheterna och skiljer sig rent faktiskt inte från de offentliga myndigheternas normala praxis (se artikel 2.1 a iv i grundförordningen). Denna subvention anses vidare vara selektiv och utjämningsbar, eftersom de förmånliga räntesatserna bara är tillgängliga för finansiering av exporttransaktioner, och subventionen anses därför vara knuten till exportresultat (se artikel 3.4 a i grundförordningen).

(61)

Subventionens storlek beräknades på grundval av skillnaden mellan den upplupna räntan för exportkrediter under översynsundersökningsperioden och det räntebelopp som skulle ha betalats om samma räntesatser skulle ha tilllämpats som de som gällde för normala affärskrediter till den sökande. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) på den totala exportomsättningen under översynsundersökningsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den sålunda framräknade subventionsnivån inom ramen för exportkreditsystemet uppgår till 0,4 %.

(62)

En detaljerad beskrivning av Västbengalens incitamentsystem finns i tillkännagivande nr 588-CI/H av den 22 juni 1999 utfärdat av det västbengaliska ministeriet för handel och industri. Det har senast ersatts genom tillkännagivande nr 134-CI/O/Incentive/17/03/I av den 24 mars 2004. Det konstaterades i undersökningen att den förmån som den sökande beviljats var obetydlig. Västbengalens incitamentsystem undersöktes därför inte ytterligare.

(63)

Med hänsyn till de slutgiltiga undersökningsresultaten när det gäller de ovan nämnda systemen fastställs nivån på de utjämningsbara subventionerna för den sökande till följande:

(64)

I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen bör storleken på utjämningstullen understiga det sammanlagda utjämningsbara subventionsbeloppet om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållas gemenskapsindustrin. I den ursprungliga undersökningen fastställdes den allmänna nivån för undanröjande av skada till 44,3 %, vilket är högre än den subventionsnivå som fastställts för den sökande.

(65)

På grundval av resultaten av översynsundersökningen görs bedömningen att import till gemenskapen av den berörda produkten som tillverkats och exporterats av den sökande bör omfattas av en utjämningstull på nivån för den individuella subventionsnivå som fastställts för detta företag, dvs. 13,9 %. Eftersom den tull som infördes genom förordning (EG) nr 2603/2000 fick formen av ett specifikt belopp per ton, har också den ovannämnda tullsatsen för den sökande omräknats till ett specifikt belopp: 106,5 EUR/ton.

(66)

Förordning (EG) nr 2603/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

(67)

Den sökande har gjort ett prisåtagande i enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen beträffande sin export till gemenskapen av den berörda produkten.

(68)

Kommissionen har undersökt åtagandet och anser det vara godtagbart eftersom det skulle undanröja de skadliga effekterna av subventionering. Dessutom kommer de detaljerade rapporter som den sökande åtagit sig att regelbundet lämna till kommissionen att möjliggöra en effektiv översyn. Produktens karaktär och företagets försäljningsstruktur är vidare sådana att kommissionen bedömer risken för kringgående som begränsad.

(69)

I syfte att tillse att åtagandet faktiskt efterlevs och övervakas bör, när ansökan om övergång till fri omsättning enligt åtagandet inges, tullbefrielse endast beviljas under förutsättning att en giltig faktura, som innehåller de i bilagan till förordning (EG) nr 2603/2000 avsedda uppgifterna och som utfärdats av den sökande, uppvisas för den berörda medlemsstatens tullmyndigheter. Om en sådan faktura inte uppvisas eller den inte avser den produkt som uppvisas för tullen, bör utjämningstull enligt den tillämpliga satsen tas ut i syfte att tillse att åtagandet efterlevs.

(70)

I händelse av överträdelse eller återtagande av åtagandet får i enlighet med vad som anges i artikel 13.9 och 13.10 i grundförordningen en utjämningstull införas.

(71)

Den sökande och den indiska staten underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka det togs i beaktande att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 2603/2000 samt gavs tillfälle att lämna synpunkter. Enbart den sökande inkom med synpunkter, huvudsakligen rörande systemet för exportinriktade företag. Dessa synpunkter behandlas i slutsatserna i avsnitt 2.1.1 d.

a)

I artikel 1.3 skall följande införas efter företagen i Indien i tabellen:

b)

I artikel 2.3 skall följande införas i tabellen:

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/10

(1)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat ”PET”) med en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g enligt DIN (Deutsche Industrienorm) 53728 (nedan kallat ”den berörda produkten”), som normalt klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i bland annat Indien. Åtgärderna består av en specifik tullsats på 181,7 EUR per ton med undantag av import från flera särskilt angivna företag för vilka individuella tullsatser gäller.

(2)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (3) införde rådet samtidigt en slutgiltig utjämningstull på 41,3 EUR per ton på import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien med undantag av import från flera särskilt angivna företag för vilka individuella tullsatser gäller.

(3)

Efter det att de slutgiltiga åtgärderna införts mottog kommissionen en begäran om inledande av en översyn avseende en ny exportör när det gäller förordning (EG) nr 2604/2000 enligt artikel 11.4 i grundförordningen från en indisk exporterande tillverkare, nämligen South Asian Petrochem Limited (nedan kallat ”företaget”). Företaget hävdade att det inte var närstående någon av de exporterande tillverkare i Indien som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna för den berörda produkten. Det gjorde vidare gällande att det inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 oktober 1998–30 september 1999) utan hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden.

(4)

Kommissionen granskade den bevisning som lagts fram av företaget och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att lämna synpunkter inledde kommissionen genom förordning (EG) nr 33/2005 (4) en översyn av förordning (EG) nr 2604/2000 med avseende på företaget och påbörjade en undersökning.

(5)

Enligt förordning (EG) nr 33/2005 upphävdes den antidumpningstull som införts genom förordning (EG) nr 2604/2000 för sådan import av den berörda produkten som tillverkas och exporteras till gemenskapen av företaget. I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen fick tullmyndigheterna samtidigt instruktioner om att vidta lämpliga åtgärder för att registrera sådan import.

(6)

Samtidigt och på samma grunder inledde kommissionen till följd av en begäran från företaget en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 2603/2000 i enlighet med artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (5).

(7)

Kommissionen underrättade officiellt företaget och företrädarna för Indien (nedan kallat ”exportlandet”) om att översynen avseende en ny exportör hade inletts. Dessutom gav den andra parter som var direkt berörda tillfälle att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Ingen sådan begäran inkom emellertid till kommissionen.

(8)

Kommissionen sände ett frågeformulär till företaget och fick svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade också alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Ett kontrollbesök på plats gjordes hos företaget.

(9)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2003–30 september 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(10)

Undersökningen bekräftade att företaget inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden, och att det hade börjat exportera till gemenskapen först efter den perioden.

(11)

Företaget kunde dessutom på ett tillfredsställande sätt visa att det inte hade några direkta eller indirekta band till någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna för den berörda produkten.

(12)

I enlighet därmed bekräftas att det berörda företaget bör anses som en ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen, och att det därför bör fastställas en individuell dumpningsmarginal för företaget.

(13)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida företagets sammanlagda försäljning av PET på hemmamarknaden var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. Eftersom den inhemska försäljningen uppgick till mer än motsvarande 5 % av företagets sammanlagda export till gemenskapen ansågs den vara representativ.

(14)

Kommissionen fastställde därefter vilka av de typer av PET, som företaget sålde på hemmamarknaden, som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(15)

Det framgick av undersökningen att bara två produkttyper som exporteras till gemenskapen är identiska eller direkt jämförbara med de produkter som säljs på hemmamarknaden. Därefter undersöktes det för var och en av dessa två produkttyper huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i förhållande till den motsvarande exportförsäljningen. Eftersom den inhemska försäljningen av var och en av produkttyperna med god marginal låg över tröskeln på 5 % ansågs båda produkttyperna vara representativa.

(16)

Kommissionen undersökte också huruvida den inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel genom att fastställa hur stor andel av försäljningsvolymen för den likadana produkten som såldes till ett nettoförsäljningspris motsvarande minst den beräknade produktionskostnaden (”lönsam försäljning”) och till oberoende kunder. Eftersom volymen lönsam försäljning av den berörda produkten utgjorde mindre än 80 % men minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen för varje enskild produkttyp.

(17)

Eftersom all exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen skedde till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(18)

I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(19)

Alla de justeringar som företaget begärde i samband med sin exportförsäljning godtogs. Justeringarna rörde provisioner, landtransport, sjötransport, försäkrings- och hanteringskostnader, förpackningskostnader samt bankavgifter.

(20)

När det gäller den inhemska försäljningen godtogs justeringar för provisioner, landtransport, försäkrings- och förpackningskostnader samt bankavgifter. De justeringar som företaget begärt för indirekta skatter och importavgifter på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen och för filialer på grundval av artikel 2.10 k i grundförordningen avslogs emellertid av nedan angivna skäl.

(21)

Den justering som begärdes för indirekta skatter motiverades med att företagets inhemska kunder betalade en punktskatt inte kan återkrävas när de köpte den berörda produkten på hemmamarknaden, medan företagets exportkunder inte omfattades av någon sådan skatt. Man krävde att normalvärdet justerades för denna punktskatt som inte kan återkrävas. Det normalvärde som jämfördes med exportpriset fastställdes emellertid på grundval av det obeskattade nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden. Därför omfattade normalvärdet inte någon punktskatt som påverkade priserna och deras jämförbarhet i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen. Dessutom ansågs det att den exporterande tillverkarens inhemska kunders skyldighet att betala skatt inte motiverar en justering enligt artikel 2.10 b i grundförordningen, eftersom sådan skatt inte ”tas ut för den likadana produkten, och för material som fysiskt ingår i denna”. Den punktskatt som betalas av företagets inhemska kunder läggs till företagets nettoförsäljningspris och har ingen inverkan på företagets produktionskostnader och prissättning. Eftersom alla skillnader när det gäller indirekta skatter på hemmamarknaden och exportmarknaden redan till fullo har beaktats genom att företagets nettoförsäljningspriser på hemmamarknaden har jämförts med dess nettoförsäljningspriser för exportförsäljningen avslogs företagets begäran om justering.

(22)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade företaget att det var irrelevant huruvida jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på grundval av nettopriser, dvs. utan alla indirekta skatter. Det hävdade vidare att punktskatten togs ut för den likadana produkten och att den påverkade prisjämförbarheten, eftersom de inhemska kunderna inte skulle få full återbetalning och i sista hand var tvungna att betala en del av punktskatten. Därför betalade dess kunder ett högre pris på hemmamarknaden än kunderna på exportmarknaden. Som redan nämnts ingick punktskatten emellertid inte i det inhemska pris som användes som normalvärde och därför kunde prisjämförbarheten inte ha påverkats. Dessutom lämnade företaget inte in några uppgifter eller någon bevisning som visade att jämförbarheten mellan normalvärdet och exportpriset påverkats på något annat sätt. Följaktligen avvisades dessa argument.

(23)

Den justering som begärdes för befrielse från importtull grundades på argumentet att när än företaget säljer den berörda produkten på hemmamarknaden tas importtullar på råmaterial ut i form av en ”höjd” punktskatt. Begreppet ”höjd” punktskatt avser en annan skatteordning som är tillämplig på företaget eftersom det är ett exportorienterat företag sett i förhållande till övriga (icke exportorienterade) indiska företag. Enligt denna ordning var exportorienterade företag befriade från alla importtullar på råmaterial, men omfattades i gengäld av högre punktskatter i den händelse varor som tillverkats av dessa företag såldes på hemmamarknaden. Eftersom det inte finns någon sådan punktskatt för försäljning på export begärde företaget att normalvärdet skulle justeras i enlighet med detta. Begäran avslogs eftersom företaget köpte råmaterial tullfritt oavsett om slutprodukten såldes på hemmamarknaden eller exporteras. Därför togs inga importtullar ut för den likadana produkten och för material som fysiskt ingick i denna när produkten var avsedd för förbrukning på hemmamarknaden, och inga importtullar togs ut eller återbetalades för den produkt som exporterades till gemenskapen i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. Följaktligen påverkades inte jämförbarheten mellan priserna på hemmamarknaden och exportmarknaden. Det kan också noteras att företaget inte kunde bevisa att det betalat någon annan tilläggstull eller indirekt skatt utöver den punktskatt på försäljning av slutprodukten som beskrivs i skäl 21. Slutligen var det under alla omständigheter inte möjligt att klart fastställa huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, det importerade eller lokalt inköpta råmaterialet användes vid tillverkningen av slutprodukten.

(24)

Företaget begärde också en justering för utgifterna för sina lokala filialer som ansvarade för försäljningen på hemmamarknaden. Begäran avslogs eftersom utgifterna för dessa filialer också omfattade försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för försäljning av andra produkter än den berörda produkten och dessutom inte direkt kunde knytas till försäljningen av den berörda produkten på hemmamarknaden. Företaget visade således inte huruvida filialernas utgifter påverkade priserna eller prisjämförbarheten. Efter meddelandet om uppgifter hävdade företaget att det bara tillverkade en produkt, nämligen den berörda produkten. Detta stod emellertid i strid med undersökningsresultaten. Dessutom är det enligt artikel 2.1 i grundförordningen filialernas försäljningspris till den första oberoende kunden som är relevant för att fastställa normalvärdet. Eftersom filialerna utgör en del av samma rättsliga enhet och företagsstruktur avvisades företagets argument och begäran om justering ansågs inte motiverad.

(25)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(26)

Jämförelsen visade att dumpning förekom. Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för företaget fastställdes till 25,5 %, uttryckt i procent av priset cif gemenskapens gräns.

(27)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten bör en slutgiltig antidumpningstull i nivå med den konstaterade dumpningsmarginalen införas, men denna bör i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen inte vara högre än den landsomfattande skademarginal som konstaterades för Indien i den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna.

(28)

Det är inte möjligt att fastställa någon individuell skademarginal i samband med en översyn avseende en ny exportör, eftersom undersökningen i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen endast rör den individuella dumpningsmarginalen. Dumpningsmarginalen jämfördes därför med den landsomfattande skademarginal som fastställts för Indien i förordningen om slutgiltig antidumpningstull. Eftersom skademarginalen var högre än dumpningsmarginalen bör åtgärderna fastställas till en nivå motsvarande dumpningsmarginalen.

(29)

I enlighet med artikel 14.1 i grundförordningen och artikel 24.1 i förordning (EG) nr 2026/97 skall ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

(30)

I den parallella påskyndade översynen av förordning (EG) nr 2603/2000 fastställdes en individuell utjämningstull för företaget på 106,5 EUR per ton, vilket motsvarade en utjämningstull i form av en värdetull på 13,9 %.

(31)

Eftersom samtliga subventioner i den parallella påskyndade översynen konstaterades vara exportsubventioner måste antidumpningstullen justeras så att den återspeglar den faktiska dumpningsmarginal som kvarstår efter införandet av de utjämningstullar som syftar till att undanröja effekten av dessa subventioner.

(32)

Med beaktande av resultaten av det parallella antisubventionsförfarandet bör därför följande antidumpningstullsats tillämpas på priset cif gemenskapens gräns:

(33)

Eftersom översynen ledde till ett konstaterande av dumpning beträffande företaget bör den för företaget tillämpliga antidumpningstullen tas ut retroaktivt på sådan import av den berörda produkten som registrerats i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 33/2005.

(34)

Företaget gjorde ett prisåtagande rörande sin export till gemenskapen av den berörda produkten i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(35)

Kommissionen undersökte åtagandet och ansåg det vara godtagbart, eftersom det skulle undanröja de skadliga verkningarna av dumpningen. De regelbundna och detaljerade rapporter som företaget åtog sig att lämna till kommissionen kommer dessutom att möjliggöra en effektiv övervakning. Dessutom är produktens karaktär och företagets försäljningsstruktur sådana att kommissionen anser att risken för kringgående av åtagandet är begränsad.

(36)

I syfte att sörja för att åtagandet faktiskt efterlevs och övervakas i samband med ansökan om övergång till fri omsättning enligt åtagandet bör tullbefrielse endast beviljas under förutsättning att en giltig faktura utfärdad av företaget och innehållande de uppgifter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 2604/2000 uppvisas för den berörda medlemsstatens tullmyndighet. Om en sådan faktura inte uppvisas eller inte avser den produkt som uppvisas för tullen, bör antidumpningstull enligt den tillämpliga satsen tas ut, i syfte att sörja för en effektiv tillämpning av åtagandet.

(37)

Om åtagandet bryts eller återtas får en utjämningstull införas i enlighet med artikel 8.9 och 8.10 i grundförordningen.

(38)

Företaget underrättades om de omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på dess import till gemenskapen och gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(39)

Denna översyn har ingen inverkan på den tidpunkt då förordning (EG) nr 2604/2000 i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen upphör att gälla.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/15

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/17

(1)

Belgien förfogar över interventionslager av vitsocker. För att behoven på marknaden skall kunna uppfyllas bör de lager av vitsocker som det belgiska interventionsorganet köpt upp under perioden 1 april–30 juni 2005 göras tillgängliga på den inre marknaden.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (2) bör tillämpas vid sådan försäljning. Det är lämpligt att när så krävs göra undantag från den förordningen och att fastställa särskilda förfarandebestämmelser.

(3)

I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastslå ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Det belgiska interventionsorganet bör informera kommissionen om anbuden. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

—

9 och 23 november 2005,

—

7 och 21 december 2005.

Bureau d’intervention et de restitution belge

Rue de Trèves 82

B-1040 Bryssel

Tfn (32-2) 287 24 11

Fax (32-2) 287 25 24

a)

i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)

med tilldelning av den högsta kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/20

(1)

Polen förfogar över interventionslager av vitsocker. För att behoven på marknaden skall kunna uppfyllas bör de lager av vitsocker som det polska interventionsorganet köpt upp under perioden 1 april–30 juni 2005 göras tillgängliga på den inre marknaden.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (2) bör tillämpas vid sådan försäljning. Det är lämpligt att när så krävs göra undantag från den förordningen och att fastställa särskilda förfarandebestämmelser.

(3)

I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastslå ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Det polska interventionsorganet bör informera kommissionen om anbuden. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

—

9 och 23 november 2005,

—

7 och 21 december 2005.

Agencja Rynku Rolnego

Biuro Cukru

Dział Dopłat i Interwencji

Nowy Świat 6/12

PL-00-400 Warszawa

Tfn (48-22) 661 71 30

Fax (48-22) 661 72 77

a)

i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)

med tilldelning av den högsta kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/23

(1)

Italien förfogar över interventionslager av vitsocker. För att behoven på marknaden skall kunna uppfyllas bör de lager av vitsocker som det italienska interventionsorganet köpt upp under perioden 1 april–30 juni 2005 göras tillgängliga på den inre marknaden.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (2) bör tillämpas vid sådan försäljning. Det är lämpligt att när så krävs göra undantag från den förordningen och att fastställa särskilda förfarandebestämmelser.

(3)

I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastslå ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Det italienska interventionsorganet bör informera kommissionen om anbuden. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

—

9 och 23 november 2005,

—

7 och 21 december 2005.

AGEA — Agenzia per le erogazioni in Agricoltura

Ufficio ammassi pubblici e privati e alcool

Via Torino, 45

I-00185 Roma

Tfn (39-06) 49 49 95 58

Fax (39-06) 49 49 97 61

a)

i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)

med tilldelning av den högsta kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/26

(1)

Ungern förfogar över interventionslager av vitsocker. För att behoven på marknaden skall kunna uppfyllas bör de lager av vitsocker som det ungerska interventionsorganet köpt upp under perioden 1 april–30 juni 2005 göras tillgängliga på den inre marknaden.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (2) bör tillämpas vid sådan försäljning. Det är lämpligt att när så krävs göra undantag från den förordningen och att fastställa särskilda förfarandebestämmelser.

(3)

I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastslå ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Det ungerska interventionsorganet bör informera kommissionen om anbuden. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

—

9 och 23 november 2005,

—

7 och 21 december 2005.

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal (MVH)

(Agricultural and Rural Developement Agency)

Alkotmány utca 29

HU-1054 Budapest

Tfn (36-1) 219-4514

Fax (36-1) 219-4511 eller (36-1) 219-4512

a)

i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)

med tilldelning av den högsta kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/29

(1)

Frankrike förfogar över interventionslager av vitsocker. För att behoven på marknaden skall kunna uppfyllas bör de lager av vitsocker som det franska interventionsorganet köpt upp under perioden 1 april 2005–30 juni 2005 göras tillgängliga på den inre marknaden.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (2) bör tillämpas vid sådan försäljning. Det är lämpligt att när så krävs göra undantag från den förordningen och att fastställa särskilda förfarandebestämmelser.

(3)

I syfte att beakta situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ges möjlighet att fastslå ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Det franska interventionsorganet bör informera kommissionen om anbuden. Anbudsgivarna bör förbli anonyma.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

—

9 och 23 november 2005,

—

7 och 21 december 2005.

Fonds d’intervention et de régularisation du marché du sucre

Bureau de l’intervention

21, Avenue Bosquet

F-75007 Paris

Tfn (33-1) 44 18 23 37

Fax (33-1) 44 18 20 08

a)

i proportion till den totala kvantiteten i varje anbud, eller

b)

med tilldelning av den högsta kvantitet som fastställts för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/32

(1)

Rådet godkände genom sitt beslut av den 18 juli 2005 (2) Europa–Medelhavsavtalet beträffande upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Algeriet, å andra sidan (nedan kallat ”avtalet”).

(2)

Enligt handelsbestämmelserna i avtalet skall för vissa bearbetade jordbruksprodukter ömsesidiga medgivanden tillämpas när det gäller importtullar. Gemenskapens medgivanden kan ges i form av tullfri import inom årliga tullkvoter.

(3)

De tullkvoter som fastställs i avtalet för import av vissa bearbetade jordbruksprodukter med ursprung i Algeriet är årliga och bör gälla på obestämd tid. De bör öppnas för 2005 och därpå följande år.

(4)

För 2005 bör de nya tullkvoternas volym beräknas som en andel av de basvolymer som anges i avtalet motsvarande den del av det året som återstår vid dagen för avtalets ikraftträdande.

(5)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) fastställs regler för förvaltning av de tullkvoter som skall användas i kronologisk ordning efter tulldeklarationernas datum. De tullkvoter som öppnas genom denna förordning bör förvaltas i enlighet med dessa bestämmelser.

(6)

Eftersom avtalet tillämpas från och med den 1 september 2005 bör denna förordning tillämpas från den dagen och träda i kraft så snart som möjligt.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för horisontella frågor beträffande handel med bearbetade jordbruksprodukter som inte finns förtecknade i bilaga I till fördraget.

11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/35

(1)

Förordning (EG) nr 733/2002 genomförs genom kommissionens förordning (EG) nr 874/2004 (3) i vilken de allmänna riktlinjerna för inrättandet och driften av toppdomänen .eu och de allmänna principerna för registrering fastställs.

(2)

Genom artikel 8 i förordning (EG) nr 874/2004 tillämpas de allmänna riktlinjerna avseende geografiska begrepp genom ett förfarande varigenom medlemsstater, kandidatländer och medlemmarna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får begära att registrering eller reservation av landets namn skall göras av den nationella regeringen. Den bestämmelsen tryggar inte helt och hållet den geopolitiska och språkliga mångfalden i Europeiska unionen, och inte heller både medlemsstaternas och de europeiska medborgarnas intressen. Därför bör kommissionen ändra förordning (EG) nr 874/2004.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommunikationskommitté som inrättats genom artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (4)

1.

Artikel 8 skall ersättas av följande:

”Artikel 8

Länders namnreservation och tvåbokstavskoder för länder

1.   Namnen i förteckningen i bilagan till denna förordning får endast reserveras eller registreras som huvuddomännamn direkt under toppdomänen .eu av de länder som anges i förteckningen.

2.   Tvåbokstavskoder för länder skall inte registreras som huvuddomännamn direkt under toppdomänen .eu.”

2.

I artikel 12.1 skall första stycket ersättas med följande:

”Den stegvisa registreringen skall inledas först när kravet i artikel 6 första stycket uppfylls.”

3.

Bilagan till denna förordning har bifogats.