16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/1

(1)

Den 15 mars 2005 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 426/2005 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av vissa appreterade polyesterfilamentvävnader med ursprung i Kina.

(2)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2003–31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP” i tabeller). Undersökningen av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att det införts en preliminär antidumpningstull på import av vissa appreterade polyesterfilamentvävnader från Kina underrättades samtliga parter om de omständigheter och överväganden som låg till grund för förordningen om preliminär tull. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa uppgifter.

(4)

Några parter lämnade skriftliga synpunkter. De parter som så begärde gavs också möjlighet att höras muntligen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin undersökning. Parternas skriftliga och muntliga synpunkter prövades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa synpunkter.

(5)

Kommissionen underrättade vidare parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. Det fastställdes även en tidsfrist inom vilken de berörda parterna kunde lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter. Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande, och förslaget om en slutgiltig antidumpningstull ändrades vid behov i enlighet med dessa synpunkter.

(6)

I skäl 11 i förordningen om preliminär tull definieras den berörda produkten som appreterade klädtyger av polyesterfilament, som är vävda av syntetiska filamentgarn innehållande minst 85 viktprocent texturerade eller otexturerade polyesterfilament, färgade eller tryckta. Det bör förtydligas att även om den berörda produkten vanligtvis används för klädapplikationer, t.ex. för tillverkning av foder till kläder och tillverkning av anoraker, sportkläder, skidkläder, underkläder och modeplagg, kan den även, om än i en mer ringa utsträckning, användas för andra applikationer. Följaktligen omfattas alla appreterade polyesterfilamentvävnader enligt denna beskrivning av produktdefinitionen, oavsett deras slutliga användning. Oavsett vilken applikation den berörda produkten används för har den samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och skillnaderna i fråga om användningsområde inverkar därför inte på definitionen av den berörda produkten.

(7)

Det bekräftas också att även vävnader som färgats vita omfattas av produktdefinitionen. Dessa vävnader är emellertid att skilja från oblekta vävnader av syntetiska filamentgarn (även kallade gråa vävnader), som är en redan vävd men ännu inte färgad produkt, vilken utgör råmaterialet för den berörda produkten. Den senare produkten omfattas därför inte av produktdefinitionen. Eftersom vävnader som färgats vita enligt definitionen ovan omfattas av KN-nummer ex 5407 51 00, ex 5407 61 10 och ex 5407 69 10 har dessa KN-nummer fått läggas till i denna förordnings artikeldel.

(8)

Slutligen bekräftas det även att den berörda produkten bör särskiljas från vävnader av polyesterfilament av olikfärgade garner, där färgat garn vävs till tyger och mönstret skapas genom vävning. Den senare produkten har andra grundläggande fysiska och kemiska egenskaper, eftersom det används ett annat råmaterial (färgat garn) och mönstret erhålles genom vävning och inte genom tryck eller färgning. Dessutom används sådana typer av appreterade vävnader normalt till mjuka möbeltyger, medan den berörda produkten nästan uteslutande används för tillverkning av kläder.

(9)

Flera berörda parter hävdade att antidumpningsåtgärderna inte borde omfatta appreterade polyesterfilamentvävnader som används som möbeltyg eller för prydnadsändamål. En berörd part som importerade vävnader av polyester avsedda för paraplyer hävdade dessutom att den vävnad som detta företag importerade användes för andra ändamål och inte var lämpad för beklädnadsindustrin på grund av skillnader i fråga om vikt.

(10)

Det framgick faktiskt av undersökningen att den berörda produkten även, om än i en mer ringa utsträckning, används som möbeltyg och för prydnadsändamål. Dessa produkter har dock trots skillnader i fråga om flera faktorer, såsom färg, garnstorlek och slutbehandling, samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som de produkter som används som klädtyg. Därför dras slutsatsen att produkterna i fråga inte bör undantas från produktdefinitionen.

(11)

En berörd part hävdade att priset och kvaliteten skiljer sig väsentligt beroende på användningsområde, t.ex. foder till kläder av låg kvalitet eller som tyg till kläder av hög kvalitet, och att produkter för olika användningsområden därför inte bör ses som en och samma produkt.

(12)

När det gäller skillnaderna i fråga om typer och priser har dessa beaktats genom de produktkontrollnummer som fastställts för undersökningen, vilket säkerställer att de olika produkttyperna jämförs med likadana produkter.

(13)

I skäl 15 i förordningen om preliminär tull angavs att kommissionen kommit fram till att de appreterade polyesterfilamentvävnader som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden och de som tillverkades i de berörda länderna och exporterades till gemenskapen var likadana produkter, eftersom de befintliga olika typerna av appreterade polyesterfilamentvävnader hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden.

(14)

Eftersom det inte lämnats några ytterligare synpunkter på definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas innehållet och de preliminära slutsatserna i skälen 11–16 i förordningen om preliminär tull.

(15)

En berörd part begärde att uppgifterna rörande de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen skulle offentliggöras i syfte att ge de berörda parterna möjlighet att bedöma om de gällande kraven för att ingå i gemenskapsindustrin är uppfyllda. Såsom anges i skäl 8 a i förordningen om preliminär tull begärde gemenskapstillverkarna i enlighet med artikel 19 i grundförordningen att deras uppgifter inte skulle offentliggöras, eftersom detta skulle få betydande negativa verkningar för dem. Eftersom vissa av dem köper polyestergarn (deras huvudsakliga råmaterial) från kinesiska leverantörer finns det risk för vedergällning. Begäran konstaterades vara tillräckligt väl underbyggd och beviljades därför.

(16)

I den nu aktuella undersökningen gav sig 49 exporterande tillverkare i Kina till känna och begärde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. För varje ansökan om marknadsekonomisk status undersöktes det om de fem kriterier som anges i den artikeln var uppfyllda.

(17)

På denna grundval beviljades 25 företag marknadsekonomisk status, eftersom de kunde påvisa att de uppfyllde de fem härför relevanta kriterierna (se skäl 23 i förordningen om preliminär tull). Övriga företag kunde inte beviljas marknadsekonomisk status. När det gäller 10 av dem berodde detta på att de inte samarbetat i undersökningen i tillräcklig utsträckning i och med att de inte lämnat de nödvändiga uppgifter som begärts, under det att 14 av dem inte uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen (av de orsaker som anges i tabellen nedan).

(18)

De berörda företagen och den klagande gavs tillfälle att lämna synpunkter på detta undersökningsresultat. I de följande skälen redovisas resultatet av analysen av de synpunkter som inkom från de olika berörda parterna.

(19)

Det bör allmänt sett erinras om att enligt artikel 2.7 c i grundförordningen ligger bevisbördan på de exporterande tillverkare som begär marknadsekonomisk status, eftersom det i denna artikel föreskrivs att det åligger företagen att lämna tillräcklig bevisning för att de är verksamma under marknadsmässiga förhållanden. Om det skulle råda tvivel, t.ex. på grund av att det berörda företaget eller de berörda företagen inte lämnat eller varit i stånd att lämna nödvändiga uppgifter eller om dessa uppgifter är otillräckliga, kan marknadsekonomisk status inte beviljas.

(20)

Vidare måste ett företag till fullo uppfylla alla de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen för att det skall kunna beviljas marknadsekonomisk status. Med andra ord kan marknadsekonomisk status inte beviljas om något av villkoren är endast delvis uppfyllt. Gemenskapsinstitutionerna har dessutom som praxis att undersöka huruvida en grupp av närstående företag i sin helhet uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status, vilket innebär att vart och ett av de närstående företag som tillverkar eller säljer den berörda produkten skall påvisa att det uppfyller de kriterier som krävs för att beviljas marknadsekonomisk status.

(21)

I detta sammanhang hävdade företagen 4, 5, 9 och 14 att bedömningen av om de bör beviljas marknadsekonomisk status måste ske med hänsyn till helheten och att de borde beviljas marknadsekonomisk status, eftersom kommissionen konstaterat att det endast var vissa aspekter av kriterierna i fråga som inte var uppfyllda. Denna begäran avvisades på grundval av de orsaker som anges i skäl 20.

(22)

Företagen 4 och 5 hävdade dessutom att kommissionens undersökningsresultat inte var tillräckliga för att det skulle vara möjligt att dra slutsatsen att de inte uppfyllde det första kriteriet. När det gäller båda företagen framkom det emellertid vid kontrollbesöken att de i sina ansökningar om marknadsekonomisk status antingen lämnat vilseledande uppgifter eller helt utelämnat viktiga uppgifter. Ett av företagen hade uppgivit att en viktig råvaruleverantör var ett privat företag fastän det vid kontrollbesöket kunde konstateras att det rörde sig om ett statsägt företag. Företaget hävdade att det inte kan förväntas känna till de exakta ägarförhållandena när det gäller dess leverantörer, vilket dock inte kunde godtas med hänvisning till att företaget i sin ansökan om marknadsekonomisk status uttryckligen uppgivit att denna leverantör var ett privatägt företag, vilket det dessutom uttryckligen bekräftade vid kontrollbesöket. När det gäller det andra företaget konstaterades det vid kontrollbesöket att det inte hade uppgivit sina inköp av det viktigaste råmaterialet trots att detta uttryckligen begärs i ansökningsblanketten för marknadsekonomisk status, vilket innebär att inga uppgifter lämnades om leverantörerna i fråga. Detta hindrade kontrollen i betydande mån och det var således inte möjligt att kontrollera om kostnaderna i fråga grundade sig på beslut som fattats som svar på marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande. Företagens påståenden avvisades därför.

(23)

Företagen 3, 9 och 14 hävdade att det faktum att revisorerna gjort ett yttrande i revisionsberättelsen om att årsredovisningen inte stämmer med god redovisningssed i sig inte är tillräckligt för att det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen inte skall anses vara uppfyllt. Företag 2 ifrågasatte kommissionens slutsatser att företaget inte kunde anses ha en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision och som tillämpas för alla ändamål. Företagen 4 och 5 hävdade att de kunde anses ha uppfyllt det andra kriteriet eftersom de hade en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision.

(24)

Det bör allmänt sett erinras om att enligt det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen åligger det de berörda företagen att påvisa att de har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer i syfte att bedöma dessa räkenskapers tillförlitlighet och säkerställa en korrekt dumpningsbedömning. Beräkningen av dumpning grundar sig huvudsakligen på uppgifter från företagens räkenskaper, t.ex. i fråga om intäkter, kostnader, vinst och lager, vilket innebär att dessa uppgifter måste vara tillförlitliga. Meningen med ett kontrollbesök inom ramen för ett antidumpningsförfarande är just att kontrollera dessa poster. Det bör vidare erinras om att vilket yttrande revisorerna avger (godkännande med eller utan förbehåll eller ett negativt yttrande) beror på hur allvarliga bristerna i räkenskaperna är. Det faktum att revisorerna inte avger ett negativt yttrande innebär inte i sig att räkenskaperna är korrekta, eftersom detta endast kan intygas genom ett godkännande utan förbehåll från revisorerna.

(25)

Det är att märka att revisorernas förbehåll när det gäller företagen 3, 9 och 14 var ganska betydande. När det gäller ett av företagen kunde revisorerna inte kontrollera om uppgifterna rörande den utgående lagerbalansen och försäljningskostnaderna för året var korrekta. När det gäller ett annat företag angav revisorerna i sin revisionsberättelse att de inte kunnat kontrollera den utgående lagerbalansen på grund av ”begränsat tillträde”. Det bör noteras att lagervärdet svarade för mer än 10 % av detta företags balansomslutning. Inte heller stämde de räkenskaper som företaget lämnat med dem som det hänvisas till i revisionsberättelsen, vilket ledde till misstanken att det inte var de riktiga reviderade räkenskaperna som lämnats. När det gäller det sista företaget hänförde sig de betydande förbehållen till årsredovisningen för 2002. Trots att företaget inte synbarligen ändrat sina redovisningsprinciper eller företagit några justeringar till följd av frågor som tagits upp tidigare år medförde räkenskaperna för 2003 inte samma förbehåll som tidigare, vilket väckte misstanken om att dessa räkenskaper inte varit föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Dessa räkenskaper hade dessutom inte godkänts av aktieägarna. Företagens påståenden avvisades därför.

(26)

När det gäller företag 2 är det att märka att de betydande justeringar som begärts av revisorerna och som innebär en halvering av vinsten endast förekom i årsredovisningen men inte i företagets räkenskaper. Detta förklaras av att företaget ville visa en högre vinst i sina räkenskaper för andra ändamål. Räkenskaperna överensstämde således inte med de reviderade räkenskaperna, vilket torde ha haft direkta och betydande verkningar för beräkningen av dumpning. Detta ledde till slutsatsen att företaget inte hade en enda uppsättning räkenskaper som tillämpas för alla ändamål. Eftersom inga ytterligare uppgifter lämnats av företaget bekräftas dessa undersökningsresultat och påståendet avvisas.

(27)

När det gäller företagen 4 och 5 konstaterades allvarliga brister i räkenskaperna vid kontrollbesöket. Företagen hävdade att dessa brister berodde på skriv- eller räknefel och att kommissionen inte hade gjort en tillräckligt grundlig analys och missförstått situationen. Det bör dock påpekas att det åligger företagen att klargöra och undanröja alla oklarheter som konstateras vid kontrollbesöket. Inte heller hade företagen lämnat vissa dokument inom den tid som fastställts för granskning av ansökan om marknadsekonomisk status, vilket gjorde att dessa vare sig kunde kontrolleras eller beaktas. De brister som konstaterades var av ett sådant slag att räkenskapernas tillförlitlighet allvarligt ifrågasattes och det bekräftas därför att dessa räkenskaper inte varit föremål för en revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer. Eftersom inga ytterligare uppgifter lämnats av företagen bekräftas dessa undersökningsresultat och påståendena avvisas.

(28)

Företagen 4, 5 och 6 hävdade att slutsatsen att de inte skulle uppfylla det tredje kriteriet var ogrundad.

(29)

Företag 4 hävdade att kommissionen inte hade någon rimlig grund för att dra slutsatsen att det pris som betalats av aktieägarna i samband med privatiseringsprocessen varit rabatterat. Det framgick emellertid av undersökningen att företaget endast värderades till 25 % av sitt bokföra värde (efter av- eller nedskrivningar) vid tidpunkten för privatiseringen, vilket ledde till misstanken att värderingen inte varit korrekt. Framför allt föreföll det som om endast en del av detta pris för äganderätten till företaget hade betalats av de nya aktieägarna. Den resterande delen hade betalats av ett tredje företag, men företag 4 hade inte velat lämna ut några närmare uppgifter om detta företag, särskilt inte om ägarförhållandena. Därför kunde inte misstanken om att detta tredje företag var statsägt undanröjas. Påståendet att det inte var möjligt att lämna ut de närmare uppgifterna av sekretesskäl kan inte godtas, eftersom alla konfidentiella dokument som lämnas vid ett kontrollbesök i samband med en antidumpningsundersökning alltid behandlas konfidentiellt av myndigheterna i enlighet med artikel 19.1 i grundförordningen, vilket innebär att uppgifterna under alla omständigheter inte kommer att lämnas ut. Påståendet avvisades således.

(30)

Företag 5 ifrågasatte kommissionens negativa avgörande beträffande marknadsekonomisk status, vilket grundade sig på att det tredje kriteriet inte skulle vara uppfyllt, och hävdade att det hade köpt sin viktigaste utrustning från ett närstående privatägt företag och att tillgångarna således hade överförts till marknadspris. I just detta fall grundade sig kommissionens slutsatser på det faktum att företaget i sin ansökan om marknadsekonomisk status uppgivit att alla dess tillgångar hade köpts på den öppna marknaden, vilket dock i samband med det efterföljande kontrollbesöket konstaterades vara ett oriktigt påstående. Det konstaterades att alla tillgångar hade överförts från företagets aktieägare. Företaget kunde inte klargöra vare sig hur tillgångarna ursprungligen köpts in av dess aktieägare eller till vilket pris. Företaget kunde således inte påvisa att tillgångarna hade överförts till marknadspriser och därmed inte heller att dess tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte var föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Genom att lämna vilseledande uppgifter rörande ursprunget för sina anläggningstillgångar hindrade företaget kontrollarbetet i betydande mån. Eftersom inga ytterligare uppgifter lämnats bekräftas dessa slutsatser och påståendet avvisas.

(31)

Företag 6 hävdade att det faktum att det avskriver alla tillgångar med tillämpning av en schablonsats inte bör leda till slutsatsen att företagets ekonomiska situation är föremål för snedvridningar. Trots att kommissionen konstaterat att förvärvspriset för nyttjanderätten till marken var onormalt lågt hävdade företaget att det rörde sig om en marknadstransaktion utan statlig inblandning. Dessa påståenden avvisades med motiveringen att det faktum att detta tidigare kollektivägda företag avskriver alla tillgångar med tillämpning av en schablonsats inte återspeglar den ekonomiska verkligheten och innebär en betydande snedvridning både av företagets tillverkningskostnader och av dess ekonomiska situation. När det gäller förvärvet av den statsägda marken låg det i sakens natur att staten var berörd och företaget kunde inte påvisa att förvärvspriset, som föreföll vara onormalt lågt i jämförelse med den normala årliga hyra som företaget tidigare betalade, var marknadsmässigt.

(32)

Några exporterande tillverkare hävdade dessutom att kommissionens beslut att inte bevilja dem marknadsekonomisk status grundade sig på felaktiga undersökningsresultat. De kunde emellertid inte lämna några ytterligare uppgifter i detta hänseende och deras påstående avvisades därför. Endast ett företag kunde lämna godtagbara klargöranden, under det att de andra företagens påståenden avvisades.

(33)

Företag 9 hävdade att det faktum att det inte varit föremål för ett kontrollbesök innebar att det missgynnats och diskriminerats i förhållande till de andra företag som mottagit ett sådant besök. Två andra företag hävdade att de missgynnats av att kontrollbesöket avseende ansökan om marknadsekonomisk status och besöket för att kontrollera dess svar på frågeformuläret avseende dumpning skett samtidigt samt av det faktum att kommissionen inte fattat sitt beslut om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen inom den fastställda tidsfristen på tre månader.

(34)

Det bör emellertid erinras om att kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen inte är obligatoriska och endast skall utföras om det anses lämpligt. I detta fall avvisades ansökan om marknadsekonomisk status från företag 9 redan vid den första genomgången, eftersom företaget inte kunde påvisa att det uppfyllde alla kriterier, trots att det mottagit en skrivelse med en begäran om detta. När det gäller de andra företagens påståenden förklaras det faktum att kontrollbesöken hade skett samtidigt och att tidsfristen på tre månader inte hade iakttagits av att ett stort antal exporterande tillverkare berördes av undersökningen och att stickprovsförfarandet endast var tillämpligt i samband med fastställandet av dumpning. Undersökningen medförde således en omfattande och tidskrävande genomgång av varje enskild ansökan om marknadsekonomisk status. Hur som helst ansågs inte det faktum att kontrollbesöken hade skett samtidigt och att tidsfristen på tre månader inte hade iakttagits medföra några uppenbara rättsliga konsekvenser eller negativa följder och i enlighet med vad som fastställts i tidigare undersökningar var det därför möjligt att fatta ett giltigt beslut om marknadsekonomisk status under dessa omständigheter. Dessa påståenden avvisades därför.

(35)

Den klagandes påstående att alla berörda företag borde ha blivit föremål för ett kontrollbesök i samband med ansökan om marknadsekonomisk status avvisades av de orsaker som anges i skäl 34.

(36)

Av de 18 företag som beviljats individuell behandling, med motiveringen att alla de kriterier för individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen var uppfyllda, hade 13 fått sin ansökan om marknadsekonomisk status avslagen.

(37)

Tre företag som inte beviljats individuell behandling hävdade att de antingen inte getts tillräcklig tid för att lämna in en ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling för sina dotterbolags räkning eller att deras dotterbolag hade en så begränsad verksamhet att det inte fordrades någon sådan ansökan.

(38)

När det gäller dessa tre företag är det att märka att inget av dem hade lämnat någon ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling inom den ursprungliga tidsfrist som fastställts för alla företag. Efter en första genomgång av ansökningarna ombads dessa företag genom en skrivelse att inom en viss tidsfrist lämna en ansökan avseende sådana dem närstående företag som också deltog i tillverkningen eller försäljningen av den berörda produkten. Inga sådana ansökningar inkom emellertid och inte heller kunde någon ytterligare tidsfrist beviljas, eftersom detta skulle ha inneburit att de företag som lämnat begärda uppgifter i tid diskriminerades. Det rör sig om ett komplicerat ärende som berör ett stort antal företag. Det var därför nödvändigt med en individuell behandling av ansökningarna om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Dessutom tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av dumpning. Med hänsyn till detta hade det inte varit lämpligt att förlänga tidsfristen, eftersom detta hade gjort det omöjligt att avsluta undersökningen i tid. Ett företag är dessutom inte befriat från kravet att bevisa att det uppfyller kriterierna i fråga bara för att dess verksamhet är begränsad. Påståendena avvisades därför.

(39)

En exporterande tillverkare hävdade att urvalet inte var rättvist, eftersom det endast grundade sig på exportvolymer. Företaget ansåg att det borde ha ingått i urvalet med hänsyn till att de produkter som det exporterade till gemenskapen hade ett högt mervärde.

(40)

Denna begäran avvisades, eftersom urvalet gjorts i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen, dvs. på grundval av den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(41)

En annan exporterande tillverkare ifrågasatte slutsatsen att det inte skulle anses vara samarbetsvilligt, eftersom det uttryckligen vägrat att ingå i urvalet. Företaget hävdade att urvalet skall göras med parternas samtycke enligt artikel 17.2 i grundförordningen, vilket innebär att de har möjlighet att välja att inte ingå i urvalet. Det hävdade vidare att enligt artikel 2.7 i grundförordningen fordras det inget kontrollbesök för att bevisa att ett företag uppfyller de fem kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status och att det därför borde ha varit möjligt att bevilja företaget sådan status. Som bevis härför framförde det att marknadsekonomisk status beviljats för 22 företag, under det att kontrollbesök på plats endast skett hos 7 företag. Slutligen hävdade företaget att det borde ha underrättats om konsekvenserna av bristande samarbete i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(42)

När det gäller det första påståendet är det att märka att parternas samtycke inte är en nödvändig förutsättning enligt artikel 17.2 i grundförordningen, eftersom det i den artikeln anges att det är kommissionen som ansvarar för det slutliga urvalet, även om urvalet helst skall göras i samråd med de berörda parterna och med deras samtycke. I detta fall gjordes för övrigt urvalet i samråd med de kinesiska myndigheterna och det berörda företaget uppgav även i samband med denna process att det inte önskade ingå i urvalet, av det skälet att det skulle vara svårt för företaget att ta emot ett kontrollbesök. Det är även att märka att företaget inte hade begärt individuell behandling i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(43)

Det andra påståendet ansågs vara ogrundat, eftersom vägran att ge tillgång till nödvändiga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen är att anse som bristande samarbete, vilket gäller även i samband med uppfyllandet av kriterierna för marknadsekonomisk status. Det gjordes klart för företaget att ett samtycke till att ingå i urvalet innebär att det måste besvara ett frågeformulär och gå med på att dess svar kontrolleras på platsen, vilket det dock vägrade. Även om företaget hade beviljats marknadsekonomisk status skulle bestämmelserna i artikel 18 i grundförordningen likväl ha varit tillämpliga, eftersom företaget hade vägrat att ingå i urvalet, inte hade besvarat frågeformuläret i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen samt hade vägrat att ta emot ett kontrollbesök. Slutligen bör även det sista påståendet avvisas, eftersom konsekvenserna av bristande samarbete klargjorts i punkt 8 i tillkännagivandet om inledande av förfarandet.

(44)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den allmänna metod som använts för fastställandet av normalvärdet och som beskrivs i skälen 31–40 i förordningen om preliminär tull.

(45)

De exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status hävdade antingen att beräkningen av normalvärdet innehöll vissa skriv- eller räknefel eller så ifrågasatte de den metod som använts för fastställandet av de justeringar som ansetts vara nödvändiga. Dessa frågor undersöktes på nytt och nödvändiga ändringar vidtogs.

(46)

Några berörda parter hävdade att det hade skett ett brott mot artikel 2.7 i grundförordningen, eftersom de inte före införandet av de provisoriska åtgärderna underrättats om att ett annat land än det som föreslagits i tillkännagivandet om inledande hade valts som jämförbart land. De hävdade vidare att eftersom de inte känt till att tillverkarna i Mexiko, dvs. det land som ursprungligen föreslagits som jämförbart land, inte var samarbetsvilliga hade de inte kunnat bistå kommissionen vid valet av ett alternativt land.

(47)

I detta hänseende är det för det första att märka att det i artikel 2.7 a i grundförordningen föreskrivs att parterna snarast efter det att undersökningen inletts skall underrättas om vilket tredjeland med marknadsekonomi som kommer att användas. I detta fall var det strax efter inledandet av undersökningen fortfarande aktuellt med Mexiko som jämförbart land och det var således lämpligheten av valet av detta land som parterna hade uppmanats att lämna synpunkter på. I början av undersökningen fanns det inget som tydde på att de mexikanska tillverkarna inte skulle komma att samarbeta. Det var först senare i undersökningen som det visade sig att det på grund av bristande samarbetsvilja var nödvändigt att välja ett annat land.

(48)

Dessutom föreskrivs det inte i artikel 2.7 a i grundförordningen att parterna skall bistå kommissionen vid valet av ett lämpligt tredjeland.

(49)

De berörda parterna hade slutligen underrättats om de preliminära undersökningsresultaten, bl.a. att Turkiet preliminärt valts som jämförbart land, och givits möjlighet att lämna synpunkter på dessa. Det inkom inga synpunkter om att Turkiet inte skulle vara ett lämpligt tredjeland i detta fall. Följaktligen anses det inte ha skett något brott mot artikel 2.7 a i grundförordningen och undersökningsresultaten i skälen 44–48 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(50)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den allmänna metod som använts för fastställandet av normalvärdet och som beskrivs i skälen 49 och 50 i förordningen om preliminär tull.

(51)

Två exporterande tillverkare hävdade att de villkor som anges i artikel 2.9 i grundförordningen för konstruktion av exportpriset inte var uppfyllda och att det i stället var bestämmelserna i artikel 2.10 i grundförordningen som borde ha tillämpats för alla justeringar av exportpriset i de fall försäljningen hade skett till gemenskapen genom närstående företag etablerade i ett tredjeland.

(52)

I detta avseende bekräftas det att det faktiskt var bestämmelserna i artikel 2.10 i grundförordningen, särskilt punkt i i denna, som hade tillämpats (se skäl 53 i förordningen om preliminär tull).

(53)

De exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status hävdade antingen att beräkningen av exportpriset innehöll vissa skriv- eller räknefel eller så ifrågasatte de den metod som använts för fastställandet av de justeringar som ansetts vara nödvändiga. Dessa frågor undersöktes på nytt och nödvändiga ändringar vidtogs.

(54)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet och som beviljats marknadsekonomisk status hävdade att de justeringar som företagits i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen med avseende på dess försäljning till gemenskapen genom ett dotterbolag etablerat i ett tredjeland inte var berättigade, eftersom detta dotterbolag endast hade fyllt rollen av en exportförsäljningsavdelning. Företaget hävdade vidare att om en justering trots allt företas borde denna dock begränsas till den provision som normalt sett betalas till icke-närstående agenter. Två andra exporterande tillverkare hävdade vidare att justeringen borde begränsas till att avse de direkta försäljningskostnaderna.

(55)

Det framgick av undersökningen att försäljningsdotterbolagets uppgifter gick utöver dem som normalt sett utförs av en exportförsäljningsavdelning och snarare var att jämföra med dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis (se artikel 2.10 i i grundförordningen).

(56)

Det ansågs därför att den närstående parten ådrog sig kostnader som faktiskt minskade de belopp som exportörerna erhöll och att det pris som betalades av första oberoende kund i gemenskapen därför borde minskas med dessa kostnader.

(57)

Även de två andra exporterande tillverkarna, som var i samma situation som den exporterande tillverkaren i fråga, delade kommissionens uppfattning att en rättvis jämförelse fordrade en justering i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen (se skäl 51).

(58)

Slutligen ansågs storleken på justeringen enligt artikel 2.10 i i grundförordningen ha beräknats på ett korrekt sätt, dvs. på grundval av det närstående företagets pålägg. I detta fall beräknades pålägget som de närstående företagens faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader jämte en skälig vinstmarginal och bör inte begränsas till enbart de direkta försäljningskostnaderna. De berörda exporterande tillverkarnas påståenden avvisades därför.

(59)

Ett antal berörda parter hävdade att justeringen avseende den icke återbetalningsbara mervärdesskatten inte var berättigad utan grundade sig på en misstolkning av systemet. Några andra exporterande tillverkare, bl.a. en av dem som ansåg att det var berättigat med en justering, ifrågasatte den metod som använts för beräkningen av justeringen och begärde att denna i stället skulle fastställas på grundval av den faktiska icke återbetalningsbara mervärdesskatten.

(60)

Det första påståendet avvisades, eftersom det inte var underbyggt och inga ytterligare uppgifter lämnats som kunde bekräfta att justeringen verkligen hade fastställts på grundval av en misstolkning.

(61)

När det gäller påståendet att de faktiska beloppen borde ha använts hade dessa belopp dock i många fall inte uppgivits av de berörda exporterande tillverkarna eller så var de inte tillräckligt väl underbyggda och kunde därför inte beaktas. Påståendena avvisades därför.

(62)

Med anledning av påpekanden från flera parter bör det klargöras att priserna för de likadana produkttyper som såldes på hemmamarknaden i Turkiet, vilka användes för fastställandet av normalvärdet, vid behov justerats i syfte att säkerställa en rättvis jämförelse med de produkttyper som exporterades till gemenskapen av de berörda kinesiska tillverkarna i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen. Dessa justeringar skedde på grundval av en rimlig uppskattning av olikheternas marknadsvärde. När det gäller två företag fick den justering som företagits i det preliminära skedet ändras så att den bättre motsvarade situationen för dessa enskilda företag, varvid även de relevanta marginalerna ändrades.

(63)

Två av de tre företag som beviljats marknadsekonomisk status hävdade att det band som fanns dem emellan under undersökningsperioden inte längre förelåg, eftersom aktieägarbandet mellan alla tre företag hade upphört strax efter undersökningsperiodens slut i och med att alla berörda aktier hade sålts till oberoende personer. Företagen hävdade således att denna nya situation borde beaktas och att det faktum att de inte längre kunde anses vara varandra närstående gjorde att det borde fastställas en individuell dumpningsmarginal för vart och ett av dem för att ta hänsyn till varje företags särskilda situation.

(64)

Det framgick dock av undersökningen att bandet mellan de berörda företagen under undersökningsperioden utgjordes av mer än enbart ett aktieägarsamband. Det fastställdes nämligen att samma personer förekom i de tre olika företagens styrelser. Detta faktum förstärkte ytterligare det band som skapats genom aktieägarsambandet.

(65)

Av dessa orsaker konstaterades det att företagen var att anse som närstående under undersökningsperioden. Även om situationen skulle ha ändrats strax efter undersökningsperioden såsom påståtts hade det hur som helst ändå varit för tidigt för att fastställa om dessa förändringar var bestående. Med hänsyn till karaktären på det band som fanns under undersökningsperioden kunde det inte uteslutas att det fanns en risk för kringgående genom det företag som skulle få den lägsta tullen. Eftersom det är undersökningsresultaten för undersökningsperioden som kan ha påverkats av förekomsten av detta band är dessutom sådana ändringar som inträffat efter undersökningsperioden inte av intresse.

(66)

Därför dras slutsatsen att företagens påståenden bör avvisas.

(67)

Ett antal berörda parter hävdade dessutom att bestämmelserna om stickprovsförfarande tillämpats på ett oriktigt sätt. Eftersom de tre av företagen som ingick i urvalet som beviljats marknadsekonomisk status konstaterats vara varandra närstående hävdades det att de borde anses utgöra en enda enhet och att den genomsnittliga dumpningsmarginalen för dessa därför inte kunde anses vara ett giltigt genomsnitt i den mening som avses i artikel 9.6 i grundförordningen. Detta skulle grunda sig på det faktum att det i denna artikel hänvisas till en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal som fastställts för parterna i urvalet, vilket innebär att det rör sig om en dumpningsmarginal som med nödvändighet grundar sig på undersökningsresultaten för mer än ett företag. Det hänvisades till rapporten från WTO:s överprövningsorgan inom ramen för tvisten mellan EG och Indien om sänglinne (3) i vilken det drogs slutsatsen att ett vägt genomsnitt avser ett genomsnitt för fler än ett företag.

(68)

Det bör dock noteras att överprövningsorganets slutsats dragits med stöd av en annan rättslig grund, dvs. artikel 2.2.2 ii i WTO-antidumpningsavtalet, och i samband med ett annat ärende och därför inte är direkt tillämplig i detta ärende. Dessutom bör påståendet avvisas, eftersom det vägda genomsnittet för urvalet i detta ärende grundar sig på varje företags eget normalvärde och exportpriser och dessa företag inte utgör en enda enhet. Det vägda genomsnittet för de tre varandra närstående företagen beräknades dessutom först efter det att de tre individuella dumpningsmarginalerna fastställts i syfte att undvika att företagen gör bruk av det band som finns mellan dem för att styra all export via det öretag som får den lägsta dumpningsmarginalen. Enligt artikel 9.6 i grundförordningen är det dessutom inte uttryckligen förbjudet att använda de dumpningsmarginaler som fastställts för närstående parter i urvalet. Påståendena avvisades därför.

(69)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den metod som använts för fastställandet av dumpningsmarginalerna för de företag som beviljats individuell behandling och som beskrivs i skäl 57 i förordningen om preliminär tull.

(70)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes till följande:

(71)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten i skälen 59–61 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande den totala tillverkningen i gemenskapen i skälen 62 och 63 i förordningen om preliminär tull.

(73)

En berörd part hävdade att det inte fanns stöd för förfarandet från en betydande del av gemenskapens tillverkning. Den hävdade att ett företag gått i konkurs under undersökningen och därför inte borde ingå i definitionen av gemenskapsindustrin. Den hävdade vidare att en tillverkare importerat den berörda produkten under skadeundersökningsperioden och därför inte borde ingå i gemenskapsindustrin i enlighet med artikel 4.1 a i grundförordningen.

(74)

Det är att märka att en gemenskapstillverkare visserligen genomgår en företagsrekonstruktion under en domstols översyn men att detta företag hade tillverkning under undersökningsperioden, vilket det för övrigt fortfarande har. Detta företag togs därför med i definitionen av gemenskapsindustrin. Undersökningen bekräftade att inget företag som ingick i gemenskapsindustrin hade importerat den berörda produkten under undersökningsperioden. De hade dock importerat gråa vävnader, dvs. råmaterialet till appreterade polyesterfilamentvävnader. Påståendena bör därför avvisas.

(75)

Eftersom inga ytterligare synpunkter lämnats bekräftas den definition av gemenskapsindustrin som anges i skäl 64 i förordningen om preliminär tull.

(76)

Eftersom inga synpunkter lämnats, bekräftas den beräkning av förbrukningen i gemenskapen som anges i skälen 65 och 66 i förordningen om preliminär tull.

(77)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den beräkning av volym och marknadsandel för den berörda importen som anges i skälen 67 och 68 i förordningen om preliminär tull.

(78)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den beräkning av priser och prisunderskridande för den berörda importen som anges i skälen 69–71 i förordningen om preliminär tull.

(79)

Det erinras om att kommissionen i skäl 98 i förordningen om preliminär tull drog den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(80)

Ingen berörd part ifrågasatte vare sig de siffror rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 72–98 i förordningen om preliminär tull eller tolkningen av dessa siffror. Följaktligen bekräftas dessa undersökningsresultat i förordningen om preliminär tull och slutsatsen dras att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(81)

Förutom de andra faktorer som undersöktes i förordningen om preliminär tull undersöktes även gemenskapsindustrins exportresultat. Det konstaterades att gemenskapsindustrins exportförsäljning hade legat på en stabil nivå, dvs. runt cirka 25 miljoner löpmeter, under hela perioden. Denna export avsåg den produkt som används till foder, vilken säljs till väsentligt lägre priser. Samtidigt såldes den produktmix som exporterades av hela EU-25-industrin under undersökningsperioden till ett pris som var 270 % högre än priset för importen från Kina. Hur som helst beaktades endast försäljningen på gemenskapsmarknaden vid fastställandet av lönsamhetstalen, vilket innebär att dessa inte är påverkade av exportresultatet. Av dessa orsaker dras slutsatsen att gemenskapens export inte hade vållat gemenskapsindustrin skada. När det gäller den sammanlagda importen från alla andra tredjeländer låg priserna för denna i genomsnitt på en högre nivå än priserna för importen från Kina. Mot denna bakgrund och eftersom inga synpunkter lämnats rörande orsakssamband bekräftas slutsatserna i skälen 99–111 i förordningen om preliminär tull.

(82)

Eftersom inga synpunkter lämnats rörande gemenskapsindustrins och övriga gemenskapstillverkares intressen bekräftas undersökningsresultaten i skälen 112–118 i förordningen om preliminär tull.

(83)

Det inkom ett antal synpunkter från icke-närstående importörer och importörer/användare. Dessutom hördes de parter som så begärt. Importörerna och användarna framförde samma argument och dessa diskuteras i skälen 87–90. Den sammanlagda kvantitet som importerades från Kina av de importörer som gav sig till känna var försumbar och svarade endast för cirka 2 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden. De återstående 98 % reagerade inte på åtgärderna.

(84)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats rörande de icke-närstående importörernas intresse bekräftas undersökningsresultaten i skälen 119–121 i förordningen om preliminär tull.

(85)

Eftersom inga synpunkter lämnats rörande leverantörers i gemenskapen intresse bekräftas undersökningsresultaten i skälen 122–125 i förordningen om preliminär tull.

(86)

Nio användare besvarade frågeformuläret, varav dock endast en importerade den berörda produkten (se skäl 127 i förordningen om preliminär tull). Efter införandet av de provisoriska åtgärderna inkom emellertid synpunkter från fyra användare som inte tidigare givit sig till känna i undersökningen. Två av dessa tillverkade vävnader för prydnadsändamål. Samtliga importerade den berörda produkten från Kina. Eftersom det rör sig om en fragmenterad sektor uppskattades deras representativitet till mindre än 2 %.

(87)

De användare som tillverkade kläder hävdade att deras verksamhet redan var allvarligt hotad, eftersom importen till gemenskapsmarknaden av färdiga kläder från Kina skedde till mycket låga priser, under det att de själva tillverkade till mycket högre kostnader. De var dessutom tvungna att betala höga antidumpningstullar för importen av den berörda produkten som är råmaterialet för deras tillverkning. De hävdade att de kan sälja sina färdiga produkter till aningen högre priser till sina kunder, eftersom de är mycket flexiblare och kan leverera små kvantiteter med kort varsel. De hävdade dock att de rådande marknadsvillkoren med lågpriskläder som kommer in på marknaden och antidumpningstullar på råmaterialet gör att de inte kommer att kunna behålla sin tillverkning i gemenskapen, vilket i sin tur innebär att de kommer att bli tvungna att lägga ner sina produktionsanläggningar.

(88)

Det är att märka att dessa klädtillverkare är små och medelstora företag. De är under stort tryck på grund av importen av färdiga produkter, vilken ökat kraftigt, bl.a. till följd av avskaffandet av textilkvoter den 1 januari 2005. Dessutom ökar råmaterialkostnaderna på grund av tullarna. Även om det visserligen är sant att beklädnadssektorns redan svåra situation skulle förvärras ytterligare genom införandet av antidumpningstullar på appreterade polyesterfilamentvävnader står det klart att det är importen av kläder från Kina som svarar för det största trycket på dessa företag.

(89)

Några användare hävdade att även tryck- och färgningsindustrin skulle komma att påverkas om importen av textilier till gemenskapen upphörde på grund av tullarna. De hävdade vidare att leverantörerna av högteknologiska textilmaskiner i gemenskapen skulle påverkas, eftersom tullen skulle leda till en minskad textiltillverkning i Kina.

(90)

Såsom anges i skäl 128 i förordningen om preliminär tull är det dock sannolikt att importen från Kina skulle fortsätta att komma in på gemenskapsmarknaden, fastän till rättvisa icke-dumpade priser, och att övriga icke-dumpade leveranskällor fortfarande skulle vara tillgängliga med hänsyn till att mer än 30 % av förbrukningen i gemenskapen utgörs av import från tredjeland (med undantag för Kina). Med tanke på att många exporterande tillverkare har tilldelats en antidumpningstullsats på 14,1 % och att appreterade polyesterfilamentvävnader endast utgör en del av användarnas tillverkningskostnad, skulle kostnadsökningen sannolikt inte heller bli betydande. Den svåra situation som påstås föreligga för vissa företag förefaller dessutom huvudsakligen ha orsakats av importen av färdiga kläder från Kina, vilket är ett problem som man inte löser genom att avstå från att införa antidumpningsåtgärder. Det bör även erinras om att de användare som gav sig till känna endast svarade för en mycket liten kvantitet av importen, under det att det stora flertalet användare inte lämnade några synpunkter i samband med undersökningen.

(91)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats rörande användarnas intresse bekräftas slutsatserna i skälen 126–128 i förordningen om preliminär tull.

(92)

Mot bakgrund av de slutsatser som drogs i skälen 129–131 i förordningen om preliminär tull och med hänsyn till de synpunkter som lämnats av de olika parterna dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa slutgiltiga antidumpningsåtgärder beträffande dumpad import av appreterade polyesterfilament-vävnader med ursprung i Kina.

(93)

I syfte att fastställa nivån på åtgärderna beräknades nivån för undanröjande av skada, varvid den metod som beskrivs i skälen 132–135 i förordningen om preliminär tull användes.

(94)

Vid beräkningen av skademarginalen i förordningen om preliminär tull sattes en vinstmarginal på 8 % som mål för gemenskapsindustrin, vilket är en nivå som en industri av denna typ rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, det vill säga i en situation utan dumpad import, och som också uppnåddes 1998 och 1999 innan den kinesiska exporten började vålla problem (se skäl 134 i förordningen om preliminär tull).

(95)

En berörd part hävdade att den vinst på 8 % som satts som mål på grundval av de vinster som uppnåddes 1998 och 1999 inte var lämplig. Denna part hävdade att eftersom vinstmarginalerna hade minskat betydligt redan från och med 2000, dvs. det första året av skadeundersökningsperioden och då verkningarna av den dumpade importen inte var så kännbara, borde dessa vinstmarginaler ha använts som mål i stället. Det bör emellertid påpekas att 2000 hade importen från Kina redan en betydande marknadsandel, dvs. 18,2 % (se skäl 67 i förordningen om preliminär tull) och gemenskapsindustrins situation var redan svår. Av denna orsak ansågs det lämpligt att använda en mer stabil och tidigare period för fastställandet av den vinstmarginal som gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna uppnå i en situation utan dumpad import.

(96)

Eftersom inga nya synpunkter lämnats bekräftas den metod som anges i skälen 132–135 i förordningen om preliminär tull.

(97)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på samma nivå som de konstaterade dumpningsmarginalerna eller som skademarginalerna i fall då dessa beräknats vara lägre än dumpningsmarginalerna.

(98)

Mot denna bakgrund fastställs följande slutgiltiga tullar:

(99)

De individuella antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De återspeglar således den situation som konstaterats för företagen i fråga under undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan omfattas av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(100)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. efter en ändring av företagets namn eller ett inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör snarast inges till kommissionen (4) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt om eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller tillverkning, inhemsk försäljning eller försäljning på export med anknytning till exempelvis namnförändringen eller förändringen av tillverknings- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(101)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut till den slutgiltiga tullsatsen. I de fall de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts upp till nivån för den preliminära tullen tas ut slutgiltigt, under det att de belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga satsen för antidumpningstullen bör frisläppas.

—

inte exporterade den produkt som beskrivs i artikel 1.1 till gemenskapen under undersökningsperioden (1 april 2003–31 mars 2004),

—

inte är ett närstående företag till någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna eller genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen,

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

J-79 5/16

B-1049 Bryssel

16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/17

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/19

(1)

I artikel 10 i förordning (EG) nr 1784/2003 föreskrivs att när de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen importeras, skall de tullsatser som föreskrivs i den gemensamma tulltaxan tas ut. För de produkter som avses i punkt 2 i denna artikel skall emellertid importtullen vara lika med det interventionspris som gäller för dessa produkter vid importen ökat med 55 %, minskat med det cif-importpris som gäller för försändelsen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall cif-importpriserna beräknas på grundval av de representativa priserna för produkten i fråga på världsmarknaden.

(3)

I förordning (EG) nr 1249/96 fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1784/2003 vad avser importtullar inom spannmålssektorn.

(4)

Importtullarna skall tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

För att få systemet för importtullar att fungera normalt bör vid beräkningen av dessa tullar de representativa marknadskurser som fastställs under en referensperiod fortsätta att tillämpas.

(6)

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1249/96 medför att det skall fastställas importtullar enligt bilaga I i denna förordning.

16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/22

(1)

Exportbidragen för vitsocker och råsocker i obearbetat skick fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1462/2005 (2).

(2)

Eftersom kommissionen nu har tillgång till andra uppgifter än de som fanns då förordning (EG) nr 1462/2005 antogs, bör dessa bidrag ändras.

16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/24

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1138/2005 av den 15 juli 2005 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2005/06 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) krävs att delanbudsinfordringar skall genomföras för export av detta socker till vissa tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1138/2005 skall ett maximalt exportbidrag fastställas för den aktuella delanbudsinfordran i förekommande fall, med hänsyn särskilt till situationen och den förutsebara utvecklingen i gemenskapen och på världsmarknaden i fråga om socker.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

16.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 240/25

(1)

I artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att skillnaden mellan priserna i den internationella handeln på de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna på dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag inom ramen av avtal enligt artikel 300 i Anslutningsakten.

(2)

I förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att då exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning, exporterade i naturligt tillstånd, slås fast skall hänsyn tas till följande:

(3)

Artikel 31.5 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställer att när priser inom gemenskapen bestäms skall hänsyn tas till de gällande priser som är mest förmånliga ur exportsynpunkt och att när priser i den internationella handeln fastställs skall särskild hänsyn tas till

(4)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att situationen på världsmarknaden eller de särskilda kraven på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning beroende på produkternas destinationer.

(5)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att förteckningen över produkter för vilka exportbidrag beviljas och bidragsbeloppen skall fastställas minst en gång var fjärde vecka. Bidragsbeloppet får emellertid förbli på samma nivå i mer än fyra veckor.

(6)

I enlighet med artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 174/1999 av den 26 januari 1999 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 804/68 i fråga om exportlicenser och exportbidrag inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (2) skall bidraget som beviljas för mjölkprodukter med tillsats av socker vara lika med summan av två delar. Den ena skall avse kvantiteten mjölkprodukter och skall beräknas genom att basbeloppet multipliceras med den aktuella produktens innehåll av mjölkprodukter. Den andra skall avse kvantiteten tillsatt sackaros och skall beräknas genom att helproduktens sackarosinnehåll multipliceras med basbeloppet för det exportbidrag som gäller dagen för export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (3). Den andra delen skall dock endast beräknas om den tillsatta sackarosen är framställd av sockerbetor eller -rör som skördats i gemenskapen.

(7)

I kommissionens förordning (EEG) nr 896/84 (4) fastställs ytterligare bestämmelser om beviljandet av exportbidrag vid övergången från ett regleringsår till ett annat. De bestämmelserna ger möjlighet att variera exportbidragen enligt produkternas framställningsdag.

(8)

För beräkningen av exportbidraget för bearbetad ost måste det fastställas att då kasein eller kaseinater tillsätts bör den kvantiteten inte beaktas.

(9)

Vid fastställande av de produkter och destinationer vilka berättigar till exportersättningar, bör hänsyn tas till å ena sidan att den konkurrensmässiga situationen för vissa av Gemenskapens produkter inte rättfärdigar till uppmuntrad export av dessa, och å andra sidan att den geografiska närheten av vissa territorier riskerar underlätta diversifiering av handel samt missbruk.

(10)

Till följd av att de bestämmelser som anges ovan tillämpas på den nuvarande situationen på marknaden för mjölk och särskilt på noteringar eller priser för mjölkprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden bör exportbidraget vara det som anges i bilagan till denna förordning.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.