ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 165

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

48 årgången
25 juni 2005


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 971/2005 av den 24 juni 2005 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 972/2005 av den 24 juni 2005 om i vilken utsträckning de ansökningar om importrättigheter kan beviljas som lämnats in för den kvot för fryst nötkött som fastställs i förordning (EG) nr 715/2005

3

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 973/2005 av den 24 juni 2005 om i vilken utsträckning ansökningar om importavgifter som lämnats in under juni 2005 för fruset nötkött för bearbetning kan godkännas

4

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 974/2005 av den 24 juni 2005 om den utsträckning i vilken ansökningar om importlicens som inlämnas i juni 2005 skall beviljas för vissa produkter inom grisköttssektorn inom ramen för den ordning som fastställs genom rådets förordning (EG) nr 774/94 om öppnande och förvaltning av vissa gemenskapstullkvoter för griskött och vissa andra jordbruksprodukter

5

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 975/2005 av den 24 juni 2005 om den utsträckning i vilken ansökningar om importlicens som inlämnas i juni 2005 skall beviljas inom ramen för tullkvoterna för import av vissa grisköttsprodukter under perioden 1 juli–30 september 2005

7

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 976/2005 av den 24 juni 2005 om fastställande av det högsta exportbidraget för helt slipat ångbehandlat (parboiled) långkornigt B-ris till vissa tredje länder inom ramen för det anbudsförfarande som avses i förordning (EG) nr 2032/2004

9

 

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

 

 

Rådet

 

*

Beslut nr 1/2004 av associeringsrådet EU–Marocko av den 19 april 2004 om antagande av nödvändiga regler för genomförandet av konkurrensbestämmelserna

10

 

*

Information om ikraftträdandet av ett tilläggsprotokoll till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Bulgarien, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

14

 

 

Kommissionen

 

*

Kommissionens beslut av den 19 maj 2004 om det statliga stöd som Belgien planerar att genomföra till förmån för SIOEN Fibres SA [delgivet med nr K(2004) 1622]  ( 1 )

15

 

*

Kommissionens beslut av den 30 juni 2004 om stödordning som Sverige genomfört för en befrielse från skatt på energi från den 1 januari 2002 till den 30 juni 2004 [delgivet med nr K(2004) 2210]  ( 1 )

21

 

*

Kommissionens beslut av den 24 juni 2005 om ändring för tredje gången av beslut 2004/614/EG med avseende på tillämpningsperioden för skyddsåtgärderna mot aviär influensa i Republiken Sydafrika [delgivet med nr K(2005) 1863]  ( 1 )

31

 

*

Kommissionens beslut av den 24 juni 2005 om avslutande av undersökningsförfarandet beträffande piratkopiering i Thailand av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen och de verkningar denna har på gemenskapshandeln med ljudinspelningar

32

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till kommissionens beslut 2005/465/EG av den 22 juni 2005 om utsläppande på marknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av en rapsprodukt (Brassica napus L., linje GT73) som modifierats genetiskt för tolerans mot herbiciden glyfosat (EUT L 164 av den 24.6.2005)

34

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 971/2005

av den 24 juni 2005

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 25 juni 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1947/2002 (EGT L 299, 1.11.2002, s. 17).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 24 juni 2005 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

052

62,6

204

35,2

999

48,9

0707 00 05

052

85,7

999

85,7

0709 90 70

052

89,1

999

89,1

0805 50 10

388

66,5

528

56,5

624

71,1

999

64,7

0808 10 80

388

93,3

400

102,8

508

107,1

512

67,0

524

46,4

528

63,7

720

47,6

804

93,7

999

77,7

0809 10 00

052

187,8

624

188,8

999

188,3

0809 20 95

052

266,1

068

148,4

400

325,6

999

246,7

0809 30 10, 0809 30 90

052

157,0

999

157,0

0809 40 05

624

166,0

999

166,0


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 750/2005 (EUT L 126, 19.5.2005, s. 12). Koden ”999” betecknar ”övriga ursprung”.


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 972/2005

av den 24 juni 2005

om i vilken utsträckning de ansökningar om importrättigheter kan beviljas som lämnats in för den kvot för fryst nötkött som fastställs i förordning (EG) nr 715/2005

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 715/2005 av den 12 maj 2005 om öppnande och förvaltning av en tullkvot för fryst nötkött med KN-nummer 0202 och produkter med KN-nummer 0206 29 91 (1 juli 2005–30 juni 2006) (2), särskilt artikel 5 i denna, och

av följande skäl:

Enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 715/2005 får gemenskapens importörer ansöka om importrättigheter för en kvot med en sammanlagd kvantitet på 53 000 ton på grundval av de kvantiteter nötkött med KN-nummer 0201, 0202, 0206 10 95 eller 0206 29 91 som importerats av honom/henne eller å hans/hennes vägnar i enlighet med relevanta tullbestämmelser under perioden 1 maj 2004–30 april 2005. Eftersom ansökningarna om importrättigheter överskrider den tillgängliga kvantitet som anges i artikel 1 bör det enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 715/2005 fastställas en motsvarande nedsättningskoefficient.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ansökningar om importrättigheter som lämnats in i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 715/2005 skall beviljas upp till 18,363334 % av de begärda importrättigheterna.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 25 juni 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1899/2004 (EUT L 328, 31.10.2004, s. 67).

(2)  EUT L 121, 13.5.2005, s. 48.


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/4


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 973/2005

av den 24 juni 2005

om i vilken utsträckning ansökningar om importavgifter som lämnats in under juni 2005 för fruset nötkött för bearbetning kan godkännas

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 716/2005 av den 12 maj 2005 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för import av fryst nötkött avsett för bearbetning (1 juli 2005–30 juni 2006) (2), särskilt artikel 5.4 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 3.1 i förordning (EG) nr 716/2005 fastställs vilka kvantiteter fryst nötkött avsett för bearbetning som får importeras på särskilda villkor under perioden 1 juli 2005 till 30 juni 2006.

(2)

I artikel 5.4 i förordning (EG) nr 716/2005 föreskrivs att de begärda kvantiteterna får minskas. De ansökningar som lämnats in gäller sammanlagt kvantiteter som överstiger de tillgängliga kvantiteterna. Under dessa förutsättningar och i syfte att säkerställa en rättvis fördelning av de tillgängliga kvantiteterna bör de begärda kvantiteterna minskas proportionellt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Varje ansökan om importavgifter som lämnats in i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 716/2005 för perioden 1 juli 2005–30 juni 2006 skall beviljas upp till följande kvantiteter, uttryckta i kött med ben:

a)

5,166817 % av den ansökta kvantiteten för kött som skall användas i konservtillverkning enligt artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 716/2005.

b)

32,725815 % av den ansökta kvantiteten för kött som skall användas i produkttillverkning enligt artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 716/2005.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 25 juni 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1899/2004 (EUT L 328, 30.10.2004, s. 67).

(2)  EUT L 121, 13.5.2005, s. 53.


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/5


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 974/2005

av den 24 juni 2005

om den utsträckning i vilken ansökningar om importlicens som inlämnas i juni 2005 skall beviljas för vissa produkter inom grisköttssektorn inom ramen för den ordning som fastställs genom rådets förordning (EG) nr 774/94 om öppnande och förvaltning av vissa gemenskapstullkvoter för griskött och vissa andra jordbruksprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1432/94 av den 22 juni 1994 om tillämpningsföreskrifter för griskött till den importordning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 774/94 om öppnande och förvaltning av vissa gemenskapstullkvoter för griskött och vissa andra jordbruksprodukter (1), särskilt artikel 4.4 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Vissa ansökningar om importlicens som lämnats in för tredje kvartalet 2005 är mindre än de tillgängliga kvantiteterna och kan därför godkännas i sin helhet.

(2)

Det är nödvändigt att fastställa hur mycket gränsen får överskridas under följande period.

(3)

Det är lämpligt att göra aktörerna uppmärksamma på att licenserna bara får användas för produkter som uppfyller alla de veterinärmedicinska bestämmelser som för närvarande är i kraft i gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   De ansökningar om importlicens som inlämnas under perioden 1 juli–30 september 2005 beviljas i enlighet med förordning (EG) nr 1432/94 och i den utsträckning som anges i bilaga I.

2.   Under perioden 1 oktober–31 december 2005 kan ansökningar om importlicens inlämnas för den kvantitet som anges i bilaga II i denna förordning, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1432/94.

3.   Licenserna får bara användas för produkter som uppfyller alla de veterinärmedicinska bestämmelser som för närvarande är i kraft i gemenskapen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EGT L 156, 23.6.1994, s. 14. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 341/2005 (EUT L 53, 26.2.2005, s. 28).


BILAGA I

Grupp

Andel beviljade ansökningar om importlicens som inlämnats för perioden 1 juli–30 september 2005

1

100,00


BILAGA II

(t)

Gruppnummer

Total tillgänglig kvantitet för perioden 1 oktober–31 december 2005

1

7 000,0


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/7


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 975/2005

av den 24 juni 2005

om den utsträckning i vilken ansökningar om importlicens som inlämnas i juni 2005 skall beviljas inom ramen för tullkvoterna för import av vissa grisköttsprodukter under perioden 1 juli–30 september 2005

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1458/2003 av den 18 augusti 2003 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för griskött (1), särskilt artikel 5.6 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Vissa ansökningar om importlicens som lämnats in för tredje kvartalet 2005 gäller kvantiteter som är mindre än de tillgängliga kvantiteterna och kan därför godkännas i sin helhet.

(2)

Det är nödvändigt att fastställa hur mycket gränsen får överskridas under följande period.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   De ansökningar om importlicens som inlämnas under perioden 1 juli–30 september 2005 beviljas i enlighet med förordning (EG) nr 1458/2003 och i den utsträckning som anges i bilaga I.

2.   För perioden 1 oktober–31 december 2005 kan ansökningar om importlicens inlämnas för den kvantitet som anges i bilaga II, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1458/2003.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 208, 19.8.2003, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 341/2005 (EUT L 53, 26.2.2005, s. 28).


BILAGA I

Gruppnummer

Andel beviljade ansökningar om importlicens som inlämnas för perioden 1 juli–30 september 2005 (i procent)

G2

100

G3

100

G4

100

G5

100

G6

100

G7

100


BILAGA II

(t)

Gruppnummer

Total disponibel kvantitet för perioden 1 oktober–31 december 2005

G2

15 875,0

G3

2 500,0

G4

1 500,0

G5

3 050,0

G6

7 500,0

G7

2 750,0


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/9


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 976/2005

av den 24 juni 2005

om fastställande av det högsta exportbidraget för helt slipat ångbehandlat (parboiled) långkornigt B-ris till vissa tredje länder inom ramen för det anbudsförfarande som avses i förordning (EG) nr 2032/2004

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1785/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (1), särskilt artikel 14.3 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2032/2004 (2) ges möjlighet för ett anbudsförfarande för exportbidrag för ris.

(2)

På grundval av lämnade anbud kan kommissionen i enlighet med artikel 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 584/75 (3), och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 26.2 i förordning (EG) nr 1785/2003 besluta om fastställande av ett högsta exportbidrag. Vid fastställandet bör de kriterier som föreskrivs i artikel 14.4 i förordning (EG) nr 1785/2003 särskilt beaktas. Anbudsförfarandet beviljas varje anbudsgivare vars anbud är lika med eller lägre än det högsta exportbidraget.

(3)

Tillämpningen av de ovannämnda kriterierna på den nuvarande marknadssituationen för ifrågavarande ris medför att det högsta exportbidraget fastställs till det belopp som anges i artikel 1.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det högsta exportbidraget för helt slipat ångbehandlat (parboiled) långkornigt B-ris avsett för vissa tredje länder, skall på grundval av anbud som lämnats in från och med den 20 till den 23 juni 2005 fastställas till 57,00 EUR/t inom ramen för det anbudsförfarande som avses i förordning (EG) nr 2032/2004.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 25 juni 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 96.

(2)  EUT L 353, 27.11.2004, s. 6.

(3)  EGT L 61, 7.3.1975, s. 25. Förordningen senast ändrad genom (EG) nr 1948/2002 (EGT L 299, 1.11.2002, s. 18).


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Rådet

25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/10


BESLUT nr 1/2004 AV ASSOCIERINGSRÅDET EU–MAROCKO

av den 19 april 2004

om antagande av nödvändiga regler för genomförandet av konkurrensbestämmelserna

(2005/466/EG)

ASSOCIERINGSRÅDET EU–MAROCKO HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och medlemsstaterna, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (1) (nedan kallat ”avtalet”), och

av följande skäl:

(1)

Ett frihandelsområde skall upprättas mellan EU och Marocko senast den 28 februari 2012.

(2)

Enligt artikel 36.3 i avtalet skall det finnas administrativa bestämmelser för samarbetet mellan parterna för att underlätta genomförandet av punkterna 1 och 2 i den artikeln och skall åtgärder för tekniskt samarbete kunna antas.

(3)

I artikel 36.3 i avtalet föreskrivs det att associeringsrådet inom fem år efter avtalets ikraftträdande skall anta nödvändiga regler för genomförandet av konkurrensbestämmelserna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

1.   Ett förfarande för samarbete mellan parternas respektive myndigheter med ansvar för att genomföra konkurrensbestämmelser inrättas genom bilagan.

2.   Parternas konkurrensmyndigheter skall underrätta associeringskommitténs underkommitté för den inre marknaden om genomförandet och om det samarbete som upprättas inom ramen för det förfarande som avses i punkt 1.

3.   Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 19 april 2004.

På associeringsrådets vägnar

B. COWEN


(1)  EGT L 70, 18.3.2000, s. 2. Avtalet senast ändrat genom skriftväxlingen av den 30 december 2003 (EUT L 345, 31.12.2003, s. 119).


BILAGA

ASSOCIERINGSAVTAL MELLAN EU OCH MAROCKO

Förfarande för samarbete mellan parternas respektive myndigheter med ansvar för genomförandet av konkurrensbestämmelser

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1.   Mål

1.1

De fall där praxis skiljer sig från artikel 36.1 a och b i avtalet skall regleras i överensstämmelse med tillämplig lagstiftning på så sätt att varje skadlig inverkan på handeln och den ekonomiska utvecklingen samt den negativa inverkan som sådan praxis kan ha på den andra partens väsentliga intressen undviks.

1.2

Behörigheten hos parternas konkurrensmyndigheter att reglera dessa fall skall följa av de bestämmelser som finns i deras respektive konkurrenslagstiftning, även när dessa bestämmelser tillämpas på företag som befinner sig utanför respektive parts territorium.

1.3

Syftet med bestämmelserna i denna bilaga är att främja samarbetet och samordningen mellan parterna vid tillämpningen av deras konkurrenslagstiftning för att undvika att konkurrensbegränsningar hindrar eller omintetgör de positiva effekter som borde följa av den gradvisa liberaliseringen av handeln mellan Europeiska gemenskapen och Marocko.

2.   Definitioner

I dessa bestämmelser används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)

konkurrenslagstiftning:

i)

För Europeiska gemenskapen (nedan kallad ”gemenskapen”), artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (1) och därmed sammanhängande sekundärlagstiftning som antagits av gemenskapen.

ii)

För Marocko, lag nr 06/99 om fri prissättning och konkurrens av den 2 rabii I 1421 (den 5 juni 2000) och därmed sammanhängande sekundärlagstiftning.

b)

konkurrensmyndighet:

i)

För gemenskapen, Europeiska gemenskapernas kommission när den utövar den behörighet som den erhållit genom gemenskapens konkurrenslagstiftning.

ii)

För Marocko, ministeriet med ansvar för ekonomiska frågor, allmänna frågor och modernisering av ekonomin.

c)

tillämpningsåtgärder: varje tillämpning av konkurrenslagstiftningen genom undersökningar eller förfaranden som genomförs av en parts konkurrensmyndighet och som kan leda till påföljder eller korrigerande åtgärder.

d)

konkurrensbegränsande verksamhet samt uppförande och metoder som begränsar konkurrensen: uppförande eller transaktioner som inte är tillåtna enligt en parts konkurrenslagstiftning och som kan leda till påföljder eller korrigerande åtgärder.

KAPITEL II

SAMARBETE OCH SAMORDNING

3.   Anmälan

3.1

Varje parts konkurrensmyndighet skall till den andra partens konkurrensmyndighet anmäla vilka tillämpningsåtgärder den vidtar om

a)

den anmälande parten anser att de är av intresse för den andra partens tillämpningsåtgärder,

b)

de i betydande omfattning kan påverka den andra partens väsentliga intressen,

c)

de hänför sig till konkurrensbegränsningar som kan ha en direkt och betydande effekt på den andra partens territorium, och

d)

de rör konkurrensbegränsande verksamhet som huvudsakligen sker på den andra partens territorium,

e)

de gör att en viss åtgärd på den andra partens territorium underkastas vissa villkor eller förbjuds.

3.2

I den utsträckning som det är möjligt, och förutsatt att det inte står i strid med parternas konkurrenslagstiftning och inte negativt påverkar någon pågående undersökning, skall anmälan göras under förfarandets inledande skede för att göra det möjligt för den konkurrensmyndighet till vilken anmälan inges att redogöra för sina synpunkter. Den anmälande konkurrensmyndigheten skall i vederbörlig ordning beakta dessa synpunkter vid sitt beslut.

3.3

Anmälningarna enligt punkt 3.1 skall vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en bedömning av inverkan på den andra partens intressen.

3.4

Parterna skall göra sådana anmälningar i den utsträckning som det är möjligt och inom ramen för befintliga administrativa resurser.

4.   Informationsutbyte och konfidentialitet

4.1

Parterna skall utbyta information för att underlätta en korrekt tillämpning av respektive parts konkurrenslagstiftning och för att främja en bättre ömsesidig förståelse av respektive parts regelverk.

4.2

Informationsutbytet skall omfattas av de normer beträffande konfidentialitet som tillämpas av de båda parterna. Konfidentiell information, vars spridning är uttryckligen förbjuden eller som om den sprids skulle kunna påverka parterna negativt, skall inte lämnas ut utan uttryckligt medgivande från den som lämnat informationen. Båda konkurrensmyndigheterna skall i den utsträckning det är möjligt se till att konfidentiell information som de erhållit från den andra konkurrensmyndigheten inom ramen för bestämmelserna förblir konfidentiell och skall i samma utsträckning avvisa varje begäran från tredje part om utlämnande till vilket den konkurrensmyndighet som tillhandahållit informationen inte gett sitt tillstånd.

5.   Samordning av tillämpningsåtgärder

5.1

Varje konkurrensmyndighet får till den andra anmäla sin önskan att samordna tillämpningsåtgärderna i ett visst ärende. Denna samordning skall inte hindra parterna från att fatta självständiga beslut.

5.2

För att fastställa graden av samordning skall konkurrensmyndigheterna beakta

a)

de resultat som samordningen sannolikt kan medföra,

b)

huruvida ytterligare information måste inhämtas,

c)

kostnadsminskningen för konkurrensmyndigheterna och berörda ekonomiska aktörer, och

d)

tillämpliga tidsfrister enligt respektive lagstiftning.

6.   Samråd när den ena partens väsentliga intressen påverkas negativt på den andra partens territorium

6.1

Varje part skall i den utsträckning det är möjligt och i enlighet med sin egen lagstiftning ta hänsyn till den andra partens väsentliga intressen i samband med sina tillämpningsåtgärder. En konkurrensmyndighet som anser att en tillämpningsåtgärd som vidtagits av den andra partens konkurrensmyndighet i enlighet med denna parts konkurrenslagstiftning kan påverka den partens väsentliga intressen negativt skall lämna sina synpunkter till eller begära samråd med den andra konkurrensmyndigheten. Utan att det påverkar fullföljandet av någon åtgärd enligt dess konkurrenslagstiftning och dess fullständiga frihet att fatta ett slutgiltigt beslut skall den konkurrensmyndighet som begäran riktar sig till noggrant och välvilligt beakta sådana synpunkter från den konkurrensmyndighet som lämnat begäran, i synnerhet förslag om alternativa sätt att tillmötesgå behoven eller uppfylla målen för tillämpningsåtgärden.

6.2

En parts konkurrensmyndighet som anser att partens intressen allvarligt påverkas i negativ riktning genom konkurrensbegränsande åtgärder, oavsett ursprung, som vidtas eller har vidtagits av ett eller flera företag som är belägna på en parts territorium, kan begära samråd med den andra partens konkurrensmyndighet utan att detta samråd påverkar någon åtgärd inom ramen för dess konkurrenslagstiftning eller den berörda konkurrensmyndighetens fulla frihet att fatta slutgiltiga beslut. Den konkurrensmyndighet som erhållit en sådan begäran skall vidta lämpliga korrigerande åtgärder i kraft av gällande lagstiftning.

7.   Tekniskt samarbete

7.1

Parterna skall vara öppna för det tekniska samarbete som krävs för att kunna dra nytta av varandras erfarenhet och för att stärka tillämpningen av konkurrenslagstiftningen och konkurrenspolitiken, inom ramen för tillgängliga resurser.

7.2

Samarbete i följande avseenden skulle kunna övervägas i samband med programmet till stöd för genomförandet av avtalet:

a)

Utbildningsåtgärder som gör det möjligt för de offentliganställda tjänstemännen att skaffa sig praktisk erfarenhet.

b)

Seminarier, i synnerhet för offentliganställda tjänstemän.

c)

Undersökningar om konkurrenslagstiftning och konkurrenspolitik i syfte att främja utvecklingen.

8.   Förvaltning av genomförandebestämmelserna

Uppföljningen och utvärderingen av detta samarbete skall ombesörjas av den underkommitté för den inre marknaden som inrättats inom ramen för avtalet genom beslut av associeringsrådet av den 24 februari 2003.

9.   Ändring och uppdatering av bestämmelserna

Associeringsrådet kan efter samråd med konkurrensmyndigheterna ändra dessa bestämmelser.


(1)  EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/97 (EGT L 180, 9.7.1997, s. 1).


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/14


Information om ikraftträdandet av ett tilläggsprotokoll till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Bulgarien, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

Tilläggsprotokollet till Europaavtalet med Bulgarien, med anledning av de tio nya medlemsstaternas anslutning till Europeiska unionen, vilket rådet och kommissionen beslöt att ingå den 18 april 2005 (1), träder i kraft den 1 juli 2005, eftersom anmälningarna om avslutandet av förfarandena enligt artikel 10 i protokollet hade gjorts den 13 juni 2005.


(1)  EUT L 155, 17.6.2005, s. 1.


Kommissionen

25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/15


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 19 maj 2004

om det statliga stöd som Belgien planerar att genomföra till förmån för SIOEN Fibres SA

[delgivet med nr K(2004) 1622]

(Endast den franska och den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2005/467/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om upprättandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar (1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I   FÖRFARANDET

(1)

Genom en skrivelse av den 20 december 2002 anmäldes planer om stöd till företaget Sioen Fibres SA (nedan kallat ”Sioen”) för investeringar i en produktionsanläggning för industrifilamentgarn av polyester. Kommissionen begärde kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 12 februari 2002, som de belgiska myndigheterna svarade på genom en skrivelse av den 11 mars 2003.

(2)

Genom en skrivelse av den 2 maj 2003 informerade kommissionen Belgien om sitt beslut att för det stödet inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fördraget.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Kommissionen tog emot synpunkterna från Belgien den 8 juli 2003. Comité international de la rayonne et des fibres synthétiques (CIRFS) och l’Association espagnole des producteurs de fibres chimiques (Profibra) lämnade sina synpunkter den 10 respektive den 15 juli 2003. Synpunkterna från berörda tredje parter har överlämnats till Belgien, som lämnade sina synpunkter den 8 oktober 2003. Ett möte hölls den 7 november 2003 mellan de belgiska myndigheterna och Sioen. Den 27 november 2003 godtog CIRFS att vissa uppgifter som CIRFS lämnat den 10 juli 2003, som ursprungligen klassificerats som strikt konfidentiella, överlämnades till de belgiska myndigheterna. Dessa uppgifter sändes till de belgiska myndigheterna den 1 december 2003. Belgien lämnade sina synpunkter den 19 januari 2004.

II   NÄRMARE BESKRIVNING

(5)

Sioen är ett stort företag som verkar inom syntetfibersektorn. Det ägs till 99,99 % av Sioen Industries SA, som under 2001 hade en omsättning på 226,02 miljoner euro och ungefär 3 900 anställda.

(6)

Sioen framhåller att ett belopp på 19,46 miljoner euro är stödberättigat för investeringar som gjordes under perioden maj 2001–juni 2003. Investeringen syftar till att utveckla företagets produktionskapacitet för industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester (3). Garnet är avsett för tillverkning av belagd väv (tissus enduits) för användning i slutprodukter som lastbilspresenningar (bâche de camion), tältduk (toile de tente) eller luftkuddar. Enligt Belgien är det inte avsett för användning i textilsektorn (produktion av kläder eller mattor). Investeringen förväntas skapa ytterligare 39 arbetstillfällen.

(7)

Investeringen ökar produktionskapaciteten från 8 500 ton per år 2002 till 14 850 ton per år från 2003 (4). De belgiska myndigheterna bekräftar att utrustningen inte med lätthet och till låg kostnad kan anpassas för att producera andra slags fibrer. Den faktiska årsproduktionen uppgick till 7 650 ton under 2002 och ökades till 13 543 ton från 2003. Hela produktionsvolymen inom Sioen Industries vertikala integrationsstruktur är enbart avsedd för intern användning inom gruppen.

(8)

Det planerade stödet om ett belopp på 2,86 miljoner euro skall beviljas inom ramen för en godkänd stödordning (5), som dock inte omfattar syntetfiberindustrin. Stödansökan lämnades till de vallonska myndigheterna den 18 maj 2001 och godkändes av dessa den 29 augusti 2002, under förutsättning att den godkändes av kommissionen. Det stödtak som är tillämpligt enligt gemenskapens regler för Hainaut-området (artikel 87.3 c i fördraget) uppgår till 17,5 % nettobidragsekvivalent för stora företag.

(9)

I beslutet om att inleda granskningsförfarandet uttryckte kommissionen, med tanke på situationen på marknaden och investeringens effekt på produktionskapaciteten, tvivel beträffande stödets överensstämmelse med de kriterier för förenlighet med den gemensamma marknaden som anges i gemenskapsreglerna om stöd till syntetfiberindustrin (6) (nedan kallade ”riktlinjerna”).

III   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(10)

Synpunkterna från CIRFS kan sammanfattas enligt följande:

(11)

CIRFS påpekar att syntetfiberindustrin är särskilt känslig för de snedvridningar av konkurrensen som uppstår till följd av statligt stöd. I denna sektor, där industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester ingår, kan statligt stöd, om det inte kontrolleras mycket strikt, i väsentlig utsträckning påverka handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(12)

Beträffande frågan om det förekommer någon strukturell brist på utbudssidan noterar CIRFS att de belgiska myndigheternas beräkningar inte tyder på att det finns någon sådan brist om man grundar sig på de årliga genomsnitten för de två år som föregår anmälan. Denna hypotes överensstämmer med CIRFS konfidentiella uppgifter som fastställts på grundval av medlemmarnas deklarationer och uppskattningar av icke-medlemmar, enligt vilka gemenskapens kapacitetsutnyttjande uppgick till 91,45 % 2000, 88,06 % 2001 och 88,23 % 2002.

(13)

Beträffande effekten på marknaden påpekar CIRFS att Sioens investeringar, som enligt planerna skall omfattas av stöd, kommer att leda till en betydande kapacitetsökning, både för Sioen självt och för sektorn i sin helhet. I detta avseende noterar CIRFS att ingen av producenterna bland dess medlemmar för närvarande har en tillfredsställande avkastning på vare sig kapital eller försäljning, vilket medför att det statliga stödet skulle påverka deras konkurrensmässiga ställning mycket negativt. Vidare förklarar CIRFS att en konkurrerande producent nyss kommit tillbaka efter ett konkursförfarande och att dess insolvensplan allvarligt skulle kunna komma att påverkas om statligt stöd beviljas en konkurrent. Andra gemenskapsproducenter har investerat ett belopp som uppskattas till 59 miljoner euro i denna verksamhet under de fem senaste åren, utan att ha tagit emot något investeringsstöd, också producenter i stödregioner. Slutligen förväntar sig CIRFS att konkurrensen på marknaden kommer att fortsätta att vara hård och marginalerna små under många år, inte bara på grund av konkurrensen mellan gemenskapsproducenterna, utan också på grund av dumpning i samband med import.

(14)

Synpunkterna från Profibra kan sammanfattas enligt följande.

(15)

Profibra har genom en skrivelse av den 15 juli 2003 uttryckt sin inställning vad gäller stödet till Sioen. Det finns inga omständigheter som motiverar Sioens ansökan om stöd. Profibra påpekar att den kapacitetsökning som Sioen planerar utgör 74,4 % av dess årskapacitet, vilket motsvarar 3,5 % av den totala europeiska kapaciteten. Stödansökan kan, under nuvarande sysselsättningsvillkor, i en global miljö och utan begränsningar av tillträdet till den europeiska marknaden, inte motiveras ur företagarsynpunkt eller ekonomisk synpunkt. Profibra bestrider även påståendet om ett utbudsunderskott, med tanke på att kapacitetsutnyttjandet var 86,7 % 2000 och 89,5 % 2001. Profibra nämner också en kraftig importökning och påpekar att ett företag som i denna sektor inte når ett kapacitetsutnyttjande på minst 85–90 % sannolikt kommer att få erfara förluster.

IV   SYNPUNKTER FRÅN BELGIEN

(16)

Synpunkterna från Belgien avseende de tvivel kommissionen gav uttryck för i beslutet om att inleda granskningsförfarandet och synpunkterna från tredje parter sammanfattas i nedanstående punkter.

(17)

Belgien påpekar att CIRFS och Profibra är branschorganisationer som företräder de största producenterna av industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester. Sioen är inte medlem i dessa organisationer. De belgiska myndigheterna ifrågasätter opartiskheten i deras synpunkter, som de anser vara ogrundade, inkorrekta och tvetydiga. De uppmanar kommissionen att bedöma dessa synpunkter med försiktighet, särskilt som det inte finns någon officiell statistik för marknaden i fråga.

(18)

Beträffande frågan om det finns någon strukturell brist på utbudssidan, påpekar de belgiska myndigheterna att det inte finns någon officiell statistik för industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester. Sioen har samlat in uppgifter om produktionskapacitet och förbrukning hos de största producenterna på marknaden för att få fram bästa möjliga värdering av kapacitetsutnyttjandet. På grundval av dessa uppgifter som lämnats in tempore non suspecto, förklarar Belgien att kapacitetsutnyttjandet för industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester överstiger 90 %. De belgiska myndigheterna drar slutsatsen att sektorn karakteriserades av en strukturell brist på utbudssidan under perioden 2000–2002, vilket skall ha bekräftats av flera experter.

(19)

I detta avseende förklarar Sioen att det garn företaget producerar innehåller ett högt mervärde och att marknaden karakteriserats av en betydande prisstabilitet sedan 1999. Företaget avvisar även CIRFS påståenden om att vinstmarginalerna i sektorn är mycket pressade. Sioen hävdar att medlemmarna i CIRFS är verksamma på marknader som är mindre lönsamma än den för industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester, medan Sioens goda resultat beror på dess betydande FoU-verksamhet som inriktas på en ständig förbättring av kvaliteten och närvaron på mycket lönsamma nischmarknader.

(20)

De belgiska myndigheterna anser att Sioens kapacitetsökning är förenlig med gemenskapsreglerna. För att fastställa om en ändring av kapaciteten är betydande eller ej, bör kommissionen i enlighet med gemenskapsreglerna ta hänsyn till flera inslag.

(21)

För det första påpekar de belgiska myndigheterna att produktionsökningen till följd av Sioens kapacitetsökning helt kommer att förbrukas inom själva gruppen. Sioens förbrukning kommer inte att påverka priserna eller vinstmarginalerna för andra producenter av industrifilamentgarn av hög styrka baserat på polyester.

(22)

För det andra avser stödet ett högteknologiskt investeringsprojekt, som gör det möjligt för Sioen att leverera en produkt med mycket speciella egenskaper till sin grupp. Detta industrifilamentgarn baserat på polyester som utvecklats internt och som ständigt förbättras finns inte tillgängligt på marknaden. Sioens kapacitetsökning beror således på dess vertikala integration, och produktionen kommer helt att förbrukas inom gruppen.

(23)

För det tredje understryker Belgien att kapacitetsökningen på 3,5 % inte är betydande i förhållande till den europeiska marknaden och att den understiger 5 %, vilket är en nivå som inte betraktas som en betydande ökning i kommissionens beslut från 1999 avseende Sioen (7). Om kommissionen i detta ärende beslutade sig för att bedöma kapacitetsökningen på verksamhetsnivå och inte i förhållande till den europeiska marknaden, skulle det strida mot dess beslut från 1999.

(24)

Slutligen understryker de belgiska myndigheterna att en bedömning av kapaciteten på verksamhetsnivå skulle vara diskriminerande gentemot små producenter med tanke på att en given kapacitetsökning skulle leda till en förhållandevis mindre ökning i ett stort företag vars produktionskapacitet redan är hög.

V   BEDÖMNING AV STÖDET

1.   Förekomsten av stöd

(25)

I artikel 87.1 i fördraget fastställs att, om inte annat föreskrivs i fördraget, stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion är oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(26)

Det stöd som planeras för Sioen består av ett bidrag som finansieras genom offentliga medel. Det kommer att göra det möjligt för företaget att genomföra investeringen i fråga utan att behöva bära hela kostnaden. Sioen är verksamt inom en sektor där handeln mellan medlemsstaterna är betydande och där konkurrensförhållandena är svåra, vilket framgår av de sektorsspecifika gemenskapsregler som gällde fram till den 31 december 2002 (8). Det bidrag som planeras för Sioen utgör följaktligen ett stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

2.   Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden

(27)

I artikel 87.2 i fördraget anges det slags stöd som är förenligt med fördraget. Med hänsyn tagen till det planerade stödets art och syfte samt företagets geografiska lokalisering är inte punkterna a, b och c i artikel 87.2 tillämpliga på projektet i fråga. I artikel 87.3 i fördraget anges andra former av stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden. Kommissionen konstaterar att projektet är beläget i området Blanc Ballot i Mouscron (regionen Hainaut), ett stödberättigat område i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget. Den högsta tilllåtna stödnivån uppgår till 17,5 % nettobidragsekvivalent för stora företag. De belgiska myndigheterna har för avsikt att bevilja en stödnivå motsvarande 50 % av taket för regionalstöd.

(28)

Sedan 1977 har de villkor som styr beviljandet av stöd till producenter av syntetfiber, vilket främjar sådan verksamhet, fastställts genom rambestämmelser vilkas lydelse och tillämpningsområde har ändrats flera gånger, senast under 1996 (9). Sedan den 1 januari 2003 gäller inte rambestämmelserna, och inget stöd till syntetfiberindustrin tillåts (10). I punkt 39 sista meningen i kommissionens meddelande om sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (11), ”anmälningar som registrerats av kommissionen före den 1 januari 2003 för (…) syntetfibersektorn kommer emellertid att granskas mot bakgrund av de kriterier som gällde vid tidpunkten för anmälan” Eftersom stödet anmäldes den 20 december 2002 skall det bedömas mot bakgrund av rambestämmelserna.

(29)

Enligt de gällande gemenskapsreglerna skall medlemsstaterna anmäla alla förslag om beviljande av stöd till syntetfibertillverkare, oavsett stödets form och oberoende av huruvida kommissionen har godkänt ordningen i fråga, om de inte uppfyller kriteriet för stöd av mindre betydelse som utgör ett direkt stöd, och om de gäller

extrudering eller texturering av alla generiska typer av fibrer och garn baserade på polyester, polyamid, akryl eller polypropylen, oberoende av deras slutanvändning, eller

polymerisering (inbegripet polykondensering), då den är integrerad med extrudering med avseende på de maskiner som används, eller

varje biprocess som är förbunden med samtidig installation av kapacitet för extrudering eller texturering av den potentiella stödmottagaren eller av något annat företag inom den grupp den tillhör och som, i den specifika affärsverksamheten i fråga, normalt är integrerad med sådan kapacitet med avseende på de maskiner som används.

(30)

Stödet är avsett att stödja produktion av syntetfiber som omfattas av rambestämmelserna, dvs. införandet av en ny anläggning för extrudering av industrifilamentgarn av polyester. Det har därmed korrekt anmälts till kommissionen.

(31)

I rambestämmelserna räknas de kriterier upp som kommissionen skall använda vid undersökningen av de förslag som omfattas av dess kontroll. Här anges bl.a. att det grundläggande övervägandet i bedömningen av förenligheten hos föreslagna stöd är den effekt som stödet får på marknaderna för de relevanta produkterna, dvs. de fibrer eller garn vars tillverkning omfattas av stödet i fråga. Enligt riktlinjerna godkänns investeringsstöd till större företag, dvs. företag som inte omfattas av definitionen på små och medelstora företag, endast upp till 50 % av det tillämpliga stödtaket om stödet leder till en betydande minskning av den relevanta kapaciteten eller om marknaden för de relevanta produkterna kännetecknas av en strukturell brist på utbudssidan och stödet inte leder till en betydande ökning av den relevanta kapaciteten. Sioen är ett stort företag med tanke på att den grupp som det tillhör har över 250 anställda och en omsättning som överstiger 40 miljoner euro (12).

(32)

Kommissionen anser att kapacitetsökningen skall bedömas på verksamhetsnivå. För att bedöma variationerna i kapacitet som är kopplade till projekt som tar emot stöd, är det lämpligt att jämföra mottagarens kapacitet före och efter beviljandet av stöd (genom att lägga till den extra kapacitet som följer av projektet och genom att dra av den kapacitet som läggs ned).

(33)

I sina synpunkter hänvisade de belgiska myndigheterna till beslutet från kommissionen av den 28 juli 1999 (13), i vilket kommissionen inte gjort några invändningar mot ett stöd till Sioen. De belgiska myndigheterna påpekar att Sioens kapacitetsökning hade bedömts i förhållande till den totala marknadskapaciteten och att den därav följande kapacitetsökningen på 5 % inte bedömdes som betydande. Kommissionen anser dock att man i detta ärende befann sig i en exceptionell och helt annorlunda situation än den som råder i föreliggande ärende, då företaget vid denna tidpunkt inte förfogade över någon kapacitet för extrudering innan investeringen. Bedömningen av den nya kapaciteten i förhållande till den totala marknadskapaciteten var berättigad i detta ärende eftersom Sioen var ett nytt företag på marknaden, som inte förfogade över någon produktionskapacitet för produkten i fråga. Om kommissionen hade bedömt kapaciteten på verksamhetsnivå skulle varje ny kapacitet för nytillkomna företag på marknaden, per definition, ha inneburit en ”betydande” ökning. En sådan strategi skulle ha varit diskriminerande gentemot nya aktörer på marknaden. Sioen är för närvarande en etablerad producent som förfogar över en redan befintlig produktionskapacitet, och det finns därför inte någon grund till att avvika från kommissionens ständiga praxis att bedöma kapaciteten på verksamhetsnivå.

(34)

Beträffande Belgiens argument enligt vilket en kapacitetsökning vid ett strukturellt underskott på utbudssidan skall bedömas i förhållande till marknadens samlade kapacitet noterar kommissionen att rambestämmelserna inte innehåller olika åtgärder beroende på om det finns ett strukturellt underskott på utbudssidan eller ej. Rambestämmelserna fastställer redan mindre strikta villkor om det förekommer en strukturell brist på utbudssidan då det inte för stora företag krävs att stödet skall leda till ”en betydande nedskärning av kapaciteten” utan bara att den inte leder till ”en betydande ökning av kapaciteten”. De föreskriver inte som en extra fördel att en kapacitetsökning vid en strukturell brist på utbudssidan skall bedömas på verksamhetsnivå, utan i förhållande till den totala kapaciteten på marknaden. Oavsett om marknaden präglas av en strukturell brist på utbudssidan får stödet under inga omständigheter leda till en betydande kapacitetsökning.

(35)

Efter inledningen av förfarandet har Belgien på grundval av dokument från producenter av maskiner för kommissionen bekräftat och förklarat att särskilda maskiner inte med lätthet kan anpassas för produktion av olika slags fibrer. På denna grundval godtar kommissionen den metod som använts för att bedöma kapaciteten. Enligt Belgien ökar investeringen produktionskapaciteten för industrifilamentgarn av polyester från 8 500 ton per år 2002 till 14 850 ton per år från 2003 (på basis av ett genomsnittligt decitex på 1 100 dtex), vilket är en betydande ökning på ungefär 75 % för verksamheten.

(36)

Kommissionen anser att det faktum att Sioen ökar sin kapacitet betydligt innebär att man i detta ärende inte behöver ta ställning till om det förekommer en strukturell brist på marknaden.

(37)

Kommissionen godtar inte Sioens argument enligt vilket den produktion som är en följd av kapacitetsökningen helt skulle förbrukas av Sioen-gruppen själv, varför den inte skulle påverka priser eller överskottsmarginaler för andra producenter av industrifilamentgarn av polyester. Även om den nya produktionen helt förbrukas inom Sioen-gruppen på grund av dess vertikala integrationsstruktur kan det inte uteslutas att garnet under andra förhållanden skulle kunna levereras av andra producenter, vilket också framgår av reaktionerna från de två berörda parterna.

(38)

Då den investering som stödet skall bidra till får följder för produktionskapaciteten anser kommissionen att stödet inte uppfyller de viktigaste kriterierna för förenlighet med den gemensamma marknaden som anges i rambestämmelserna, då det kommer att leda till en betydande ökning av produktionskapaciteten. Det är därför inte nödvändigt att bedöma de två andra kriterier som specificeras i rambestämmelserna (situationen på den berörda produktmarknaden och den berörda produktens innovativa karaktär). Kommissionen noterar att det inte klart fastslagits att marknaden för den berörda produkten karakteriseras av en strukturell brist på utbudssidan mot bakgrund av de uppgifter som tagits emot från berörda parter (CIRFS och Profibra) om kapaciteten i gemenskapen och de uppgifter som Belgien lämnat i den ursprungliga anmälan om de två år som föregår anmälan (kapacitetsutnyttjandegrad på under 90 %).

(39)

Inga av undantagen i artikel 87.3 i fördraget är tillämpliga i detta ärende. Investeringen görs inte i ett område som omfattas av artikel 87.3 a i fördraget. Det är tydligt att stödet inte är avsett att främja genomförandet av ett viktigt projekt av gemensamt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi såsom anges i artikel 87.3 b i fördraget. Slutligen har de belgiska myndigheterna inte gjort gällande, och kommissionen har inte konstaterat, att stödet skulle kunna vara avsett att förverkliga ett annat horisontellt eller sektorspecifikt mål i enlighet med artikel 87.3 c eller 87.3 d i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Belgien planerar att genomföra till förmån för SIOEN Fibres SA, om ett belopp på 2,86 miljoner euro, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Detta stöd kan av denna orsak inte genomföras.

Artikel 2

Inom två månader från och med den dag då Belgien underrättats om detta beslut skall kommissionen meddelas vilka åtgärder som vidtagits för att efterleva detta beslut.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien.

Utfärdat i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Mario MONTI

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 141, 17.6.2003, s. 4.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Den berörda produktens KN-nummer är 5402 20 00.

(4)  Kapaciteten för textuering har beräknats på grundval av en genomsnittlig decitex på 1 100 dtex.

(5)  Stöd N 226/2000, Belgien, Regional stödordning enligt lag av den 31 december 1970 rörande ekonomisk expansion (regionen Vallonien) (EGT C 37, 3.2.2001, s. 48).

(6)  EGT C 94, 30.3.1996, s. 11. Förlängning i EGT C 24, 29.1.1999, s. 18 och i EGT C 368, 22.12.2001, s. 10.

(7)  Stöd N 118/99 (EGT C 340, 27.11.1999, s. 5).

(8)  Se fotnot 6.

(9)  Se fotnot 6.

(10)  Meddelanden från kommissionen – Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt (EGT C 70, 19.3.2002, s. 8), särskilt punkterna 30 och 39 för år 2003, och kommissionens meddelande om ändring av de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (2002) för att upprätta en lista över sektorer med strukturella problem och ett förslag om lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget avseende motorfordons- och syntetfibersektorn (EUT C 263, 1.11.2003, s. 3), särskilt andra stycket.

(11)  Se fotnot 10.

(12)  Se kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om definitionen på små och medelstora företag (EGT L 107, 30.4.1996, s. 4).

(13)  Se fotnot 7.


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/21


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 juni 2004

om stödordning som Sverige genomfört för en befrielse från skatt på energi från den 1 januari 2002 till den 30 juni 2004

[delgivet med nr K(2004) 2210]

(Endast den svenska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2005/468/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med fördragets artikel 88.2 första stycket ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1), och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 11 juni 2003 informerade kommissionen Sverige om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget avseende undantaget från energiskatt på el till förmån för tillverkningsindustrin.

(2)

Genom en skrivelse av den 9 juli 2003, som registrerades av kommissionen samma dag (A/34842), gav Sverige sina synpunkter på inledandet av förfarandet.

(3)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 9 augusti 2003 (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna sina synpunkter på stödet.

(4)

Kommissionen tog emot synpunkter från Svenskt näringsliv den 29 september 2003.

(5)

Synpunkterna från Svenskt näringsliv mottogs inom fastställd tidsfrist (3) och överlämnades av kommissionen till den svenska regeringen, som gavs möjlighet att kommentera dem. Sverige lämnade inga kommentarer.

II   NÄRMARE BESKRIVNING AV STÖDÅTGÄRDEN

(6)

Lagen om skatt på energi infördes i Sverige 1957. Enligt lagen skall energiskatt tas ut på fossila bränslen och el. Skatten har positiva miljömässiga styreffekter vad gäller energibesparing och energieffektivitet.

(7)

Skatten på el betalas i sin helhet av hushåll och tjänsteföretag samt av tillverkningsföretag när det gäller el som används för uppvärmning som inte utgör ett led i tillverkningsprocessen.

(8)

Enligt 11 kap. 3 § lagen om skatt på energi befrias el som används vid tillverkningsprocesser inom industrin (NACE Rev. 1 avdelningarna C och D) helt från energiskatt (4). Skattebefrielsen infördes i sin nuvarande form den 1 januari 1993, dvs. innan Sverige anslöt sig till EES och EU. Den har inte ändrats sedan dess.

(9)

Skattesatsen på elkraft uppgick under den period som granskas till mellan 0,198 och 0,241 svenska kronor per kWh.

(10)

De svenska myndigheterna uppskattar att den fullständiga nedsättningen leder till en förlust av skatteintäkter på ca 11 000 miljoner svenska kronor per år (ca 1 190 miljoner euro).

(11)

Kommissionen inledde förfarandet på grund av dess betänkligheter gällande åtgärdens art såsom statsstöd och det eventuella stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen ansåg att systemet med skattebefrielse utgjorde statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen ifrågasatte det påstådda stödets förenlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (5) (nedan kallade ”riktlinjerna”).

III   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(12)

Svenskt näringsliv anser att skatten på el och koldioxidutsläpp bör betraktas som två komponenter i samma energiskattesystem. Orsaken till detta är att det finns en nära koppling mellan de två skatterna: för att inte skapa en alltför hög efterfrågan på el, måste en höjning av koldioxidskatten uppvägas av en motsvarande höjning av skatten på el.

(13)

Sammanlagt ökade energiskatten från 1993 till 2004 med 27 000 miljoner svenska kronor (ca 3 000 miljoner euro). Den ökningen skulle inte ha varit möjlig utan ett fullständigt undantag från energiskatt för tillverkningssektorn. Därmed leder den fullständiga skattebefrielsen från skatt på el inte till en förlust av statliga inkomster, dvs. åtgärden finansieras inte genom statliga medel.

(14)

Svenskt näringsliv anser att det ligger i systemets logik att undanta den svenska tillverkningsindustrin, eftersom industrin har tillräckliga skäl för elbesparingar på grund av att el utgör en stor kostnadsandel för dessa företag. För att behålla den svenska industrins konkurrenskraft medan energiskatten i sin helhet höjs, måste industrin undantas från skatten på el.

(15)

Av de orsaker som den svenska regeringen anger (se skäl 21) anser Svenskt näringsliv att åtgärderna varken snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen eller att de gynnar viss produktion.

(16)

Av följande orsaker bestrider Svenskt näringsliv att ett återkrav kan göras i något av fallen.

(17)

För det första kan enligt artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (6) återkrav bara göras av olagligt stöd, som i artikel 1 f i samma förordning definieras som ”nytt stöd som införs i strid med artikel 93.3 i fördraget”. Eftersom kommissionen i punkt 2.2 i sitt beslut om att inleda granskningsförfarandet drar slutsatsen att åtgärden utgör befintligt stöd kan inget återkrav göras ex tunc.

(18)

För det andra kan inget återkrav göras på grund av stödmottagarnas berättigade förväntningar. Lagen i fråga föreslogs av den svenska regeringen och antogs av den svenska riksdagen. Företag skall inte behöva ifrågasätta beslut från sin egen riksdag. Detta gäller än mer då det finns tidigare kommissionsbeslut (7) i vilka åtgärder till förmån för tillverkningssektorn har godkänts såsom allmänna åtgärder. Vidare gör rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (8) det möjligt att behålla nollskattesatsen på el för de stora elförbrukarna från den 1 januari 2004. En försiktig näringsidkare skall ha rätt till en berättigad förväntning om att så är fallet också två år före det datumet.

(19)

För det tredje skulle ett återkrav strida mot proportionalitetsprincipen. Syftet med återkravet är att återställa den påstådda snedvridningen av konkurrensen. Då Svenskt näringsliv inte anser att åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, finns inget berättigat och allmänt intresse av ett återkrav. Dessutom skulle många av de berörda företagen ha svårigheter att återbetala stödet, och risken för konkurs kan inte uteslutas för vissa företag.

(20)

Slutligen delar Svenskt näringsliv den svenska regeringens åsikt (se skäl 28) att kommissionen inte har uppfyllt den skyldighet som anges i artikel 17.2 i förordning (EG) nr 659/1999.

IV   SYNPUNKTER FRÅN DEN SVENSKA REGERINGEN

(21)

Den svenska tillverkningsindustrin använder en hög andel el jämfört med konkurrenter i andra länder, som i stället använder kol eller naturgas. Då dessa energikällor i många medlemsstater varit skattebefriade anser Sverige det vara rimligt att undanta den svenska tillverkningsindustrin från skatten på el. Vidare är den svenska skattenivån på energiområdet allmänt hög jämfört med motsvarande nivå i flertalet andra medlemsstater. Det skulle inte ha varit möjligt att nå dessa nivåer utan en befrielse från skatten på el för vissa sektorer.

(22)

Den svenska regeringen instämmer därför inte i att skattebefrielsen ger den svenska industrin en fördel jämfört med andra medlemsstater.

(23)

Genom en skrivelse av den 16 mars 2001 godtog den svenska regeringen de åtgärder som föreslogs i punkterna 75–77 i riktlinjerna.

(24)

Den 8 november 2001 klargjordes genom domstolens avgörande i fråga om Österrikes energiskatterabatt att befrielse för en viss näringsgren från energiskatt utgör statligt stöd, mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline (9).

(25)

Den svenska regeringen hävdar att det vid den tidpunkt när Sverige godtog de föreslagna åtgärderna enligt riktlinjerna inte klart framgick huruvida åtgärden utgjorde statligt stöd. Efter domen i målet Adria-Wien Pipeline blev det klart för den svenska regeringen att åtgärden innehöll inslag som förorsakar problem på området statligt stöd. Sverige hävdar dock att eftersom energiskatten är tekniskt komplicerad krävdes en rimlig tidsfrist från regeringsbeslutet fram till dess att ändrade regler kunde träda i kraft. Man planerar att från och med den 1 juli 2004 ta ut en energiskatt på el för tillverkningsindustrin, som överensstämmer med miniminivåerna i det nya energidirektivet 2003/96/EG.

(26)

I Sverige tas en energiskatt ut på fossila bränslen och el och en koldioxidskatt tas ut på fossila bränslen. Den svenska regeringen betraktar skatterna som delar av samma skattesystem, som syftar till att höja energieffektiviteten och minska koldioxidutsläppen. Den svenska regeringen hävdar därför att kommissionen i sin bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden skall ta hänsyn till skattebördan från alla delar i skattesystemet tillsammans i stället för att bedöma undantaget från skatten på el som en isolerad företeelse.

(27)

Den svenska regeringen lämnade vid upprepade tillfällen uppgifter till kommissionen där stödordningen i fråga framstår i sin helhet (10). Sverige anser därmed att dess skyldighet enligt artikel 17.1 i förordning (EG) nr 659/1999 att lämna alla nödvändiga uppgifter för kommissionens granskning av befintliga stödordningar har uppfyllts.

(28)

Den svenska regeringen hävdar att kommissionen har brutit mot artikel 17.2 i förordning (EG) nr 659/1999, vilken kräver att kommissionen skall informera medlemsstaten om den anser att en åtgärd har blivit oförenlig med den gemensamma marknaden innan den föreslår lämpliga åtgärder. Kommissionen föreslog utan att lämna sådan information åtgärder inte för enskilda ordningar, utan för samtliga ordningar som gällde vid den tidpunkt när de nya miljöriktlinjerna trädde i kraft.

(29)

Till följd av det formellt felaktiga förfarandet är stödet inte olagligt och kan således inte återkrävas.

(30)

Enligt 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen får skatt inte tas ut om den inte grundas på en föreskrift som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt.

(31)

Eftersom den svenska lagen om skatt på energi inte innehåller regler enligt vilka företag i tillverkningsindustrin är skyldiga att betala skatt på el skulle en ändring av lagen utgöra en sådan retroaktiv beskattning, som är olaglig enligt svensk grundlag.

V   BEDÖMNING AV STÖDET

(32)

I sitt beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget fann kommissionen att åtgärden utgjorde befintligt stöd enligt definitionen i artikel 1 b i i förordning (EG) nr 659/1999 vid tidpunkten för Sveriges anslutning till Europeiska unionen och fram till den 1 januari 2002. Sverige har uttryckligen accepterat de av kommissionen föreslagna åtgärderna, enligt vilka samtliga befintliga miljöstödsordningar skulle ha anpassats till riktlinjerna (punkt 77). Kommissionen fann att detta inte hade gjorts i det föreliggande ärendet. Sverige ombads därför att lämna alla synpunkter som kunde vara av relevans för undersökningen för perioden den 1 januari 2002 till den 31 december 2005.

(33)

De synpunkter som erhölls från den svenska regeringen genom en skrivelse av den 9 juli 2003 täcker uttryckligen den period som kommissionen begärt upplysningar om. Den svenska regeringen har utövat sin rätt till försvar avseende den fullständiga perioden.

(34)

Tredje parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på tillämpningen av stödordningen avseende samma period. Svenskt näringsliv lämnade sina synpunkter på befrielsen från energiskatt genom en skrivelse av den 29 september 2003. Tredje parters rätt att lämna synpunkter har därmed iakttagits.

(35)

Genom lagen om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi (11) kommer ett nytt elskattesystem att införas. Lagen planeras träda i kraft den 1 juli 2004 och anmäldes till kommissionen genom en skrivelse av den 1 april 2004 (12). Kommissionen kommer därför att fatta ett separat beslut för den åtgärden.

(36)

Följaktligen avser bedömningen av förenligheten med den gemensamma marknaden perioden den 1 januari 2002 till dess det nuvarande systemet upphör att gälla.

(37)

För att en åtgärd skall betraktas som statligt stöd enligt innebörden i artikel 87.1 i fördraget måste fyra kriterier samtidigt vara uppfyllda. Åtgärden måste gynna vissa företag, den måste vara selektiv, den måste finansieras genom statliga medel och den måste påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(38)

Vid sin bedömning av huruvida åtgärden gynnar stödmottagarna skall kommissionen jämföra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation (13). Kommissionen kan därför inte bedöma den svenska tillverkningsindustrins ställning i förhållande till annan europeisk tillverkningsindustri utan måste bedöma den svenska tillverkningsindustrins fördelar jämfört med situationen för andra företag i Sverige. I detta avseende ger det faktum att åtgärden befriar företag i tillverkningssektorn från en kostnad som de annars skulle ha fått bära de företagen en fördel jämfört med andra sektorer i den svenska industrin. Genom att bevilja en befrielse från skatt bara till vissa företag, gynnar åtgärden dem i förhållande till andra företag, vilket potentiellt kan snedvrida konkurrensen.

(39)

Befrielsen är begränsad till företag inom tillverkningssektorn (NACE Rev. 1 avdelningarna C och D). EG-domstolen har fastställt (14) att ”varken det förhållandet att det är ett stort antal företag som åtnjuter stöd eller den omständigheten att dessa företag tillhör olika och betydande sektorer medför att ett statligt initiativ kan anses vara en allmän ekonomisk-politisk åtgärd”. Svenskt näringsliv hänvisar till att kommissionen i besluten N 255/96 och NN 72a/2000 godkände den svenska koldioxidskatteordningen som en allmän åtgärd. Detta är inte korrekt. I det förstnämna beslutet bedöms koldioxidskatteordningen utgöra statligt stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden. Det andra beslutet avser en förlängning av samma ordning och godkänns enligt samma bestämmelser. Tvärtom är det kommissionens vedertagna praxis (15), vilken bekräftats i EG-domstolens rättspraxis (16), att betrakta undantag för den energiintensiva industrin eller för en given sektor av ekonomin som en selektiv åtgärd. Därmed drar kommissionen slutsatsen att befrielsen från skatt är selektiv.

(40)

Kommissionen anser att åtgärdens selektivitet inte berättigas av logiken i systemet eftersom den inte överensstämmer med skattens underliggande logik. Tvärtom utgör befrielsen en klar avvikelse från skattens övergripande struktur och funktion. Syftet med skatten är att styra företagen att vidta energisparande åtgärder. Även om de berörda företagen redan i stor utsträckning vidtar energisparande åtgärder för att minska energikostnaderna, har energiskatten en kompletterande styreffekt. Energiförbrukningen är generellt sett beroende av teknik och endast fastställd på kort sikt. På lång sikt är det normalt sett möjligt att, bland annat genom tekniska framsteg och innovation, uppnå ytterligare effektivitetsvinster. I detta avseende kan en befrielse från energiskatt för företag inom tillverkningssektorn, vilka per definition också är förorenare då energiförbrukningen i alla sektorer är lika skadlig för miljön, inte ingå i systemets logik.

(41)

Åtgärden ligger staten till last och finansieras genom statliga medel eftersom staten accepterar en förlust av skatteintäkter. Kommissionen håller inte med Svenskt näringsliv om att det inte förekommer något bortfall av skatteintäkter till följd av att de skatter på el och koldioxid som faktiskt betalas har ökat. Tvärtom leder en höjd skattesats till ett ännu högre bortfall av skatteintäkter till följd av befrielsen.

(42)

Åtminstone några av stödmottagarna är verksamma inom sektorer där handel mellan medlemsstaterna förekommer. Åtgärden kan således påverka sådan handel och snedvrida konkurrensen.

(43)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att åtgärden utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget.

(44)

Kommissionen vidhåller sin ståndpunkt att energiskatten på el inte kan bedömas tillsammans med energiskatten på koldioxid. Såsom anges i beslutet om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 finns det två orsaker till detta. För det första tas koldioxidskatten inte ut på elförbrukningen. För det andra har energiskatten på el inte samma styreffekt på koldioxidutsläpp som koldioxidskatten, eftersom 90 % av elektriciteten i Sverige produceras i kärnkrafts- och vattenkraftsanläggningar. Energiskatten på el måste därför bedömas separat.

(45)

Fram till den 31 december 2001 utgjorde stödordningen befintligt statligt stöd enligt innebörden i artikel 1 b i i förordning (EG) nr 659/1999. Enligt punkt 77 i riktlinjerna och som en följd av Sveriges accepterande av de lämpliga åtgärderna skulle emellertid allt statligt stöd för skydd av miljön senast den 1 januari 2002 ha anpassats så att det blev förenligt med riktlinjerna.

(46)

Den svenska regeringen hävdar att det krävs en rimlig tidsperiod för att införa ett nytt energiskattesystem som är förenligt med riktlinjerna. För det första har 2,5 år förflutit mellan tidsfristen för att anpassa stödordningen så att den blir förenlig med riktlinjerna och ikraftträdandet av ett omarbetat energiskattesystem. Även om kommissionen medger att energibeskattning är komplicerad till sin natur, anser den en period på 2,5 år vara orimligt lång. För det andra utnyttjade inte den svenska regeringen möjligheten att förlänga tidsfristen för genomförandet av riktlinjerna för vissa åtgärder, vilket både Frankrike och Tyskland gjorde (17). Tvärtom godtog de svenska myndigheterna, genom en skrivelse av den 16 mars 2001, de åtgärder som kommissionen föreslog. Om den svenska regeringen hade problem med att ändra stödordningen inom fastställd tidsfrist kunde den ha godtagit de föreslagna åtgärderna med undantag för deras tillämpning på ordningen i fråga.

(47)

Till följd härav har kommissionen bedömt stödets förenlighet enligt riktlinjerna. I beslutet om att inleda ett förfarande uttryckte kommissionen åsikten att inga andra undantag som anges i artikel 87.2 eller 87.3 i EG-fördraget föreföll tillämpliga. Denna ståndpunkt måste bekräftas efter genomfört förfarande enligt artikel 88.2. Under detta förfarande har inga nya omständigheter presenterats som skulle kunna mildra de farhågor som kommissionen uttryckte i sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet. Kommissionen drar därför följande slutsatser:

(48)

I punkt 51.2 i riktlinjerna anges att bestämmelserna i punkt 51.1 kan tillämpas i det fall en skatt har en betydande positiv effekt när det gäller miljöskydd och där befrielsen blivit nödvändig på grund av en betydande förändring av de ekonomiska betingelserna, som försätter företagen i en särskilt svår konkurrenssituation. Energiskatten syftar till att styra mot energisparande och energieffektivitet. Det nuvarande svenska energiskattesystemet har behållits oförändrat sedan 1993. I detta avseende jämställs åtgärden med ett undantag från en befintlig skatt som beslutades när skatten antogs. Den omfattas därför av punkt 51.2 i riktlinjerna som hänvisar till kriterierna om förenlighet i punkt 51.1.

(49)

För perioden 1 januari 2002 till 31 december 2003 är punkt 51.1.b, andra strecksatsen, i riktlinjerna tillämplig, eftersom skatten avser en nationell skatt som införts i avsaknad av en gemenskapsavgift. Enligt den bestämmelsen skall de företag som beviljas nedsättningen likväl betala en betydande del av den nationella avgiften. Anledningen till detta är att bibehålla ett incitament för dessa företag att förbättra sina miljöprestanda. Detta framgår av ordalydelsen i första strecksatsen i punkt 51.1 b, som tillåter en nedsättning från en harmoniserad skatt om den skatt som företagen som åtnjuter nedsättningen faktiskt betalar är högre än gemenskapens minimibelopp ”för att uppmuntra företagen att vidta åtgärder för att förbättra miljöskyddet”. Den aktuella befrielsen leder till en nollskattesats på el som tillverkningssektorn använder vid tillverkningsprocessen. Kommissionen kan således dra slutsatsen att företagen inte betalade en betydande del av den nationella avgiften. Åtgärden kan därför i sin nuvarande form inte för perioden den 1 januari 2002 till den 31 december 2003 förklaras förenlig med riktlinjerna. Eftersom den inte heller är förenlig enligt någon annan grund, måste åtgärden förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

(50)

Som nämns i skäl 18 trädde direktiv 2003/96/EG i kraft den 1 januari 2004. I det direktivet tas uttryckligen hänsyn till målet att skydda miljön (se särskilt skälen 3, 6, 7 och 12). Kommissionen anser därför att iakttagandet av de minimiskattenivåer som fastställs i direktiv 2003/96/EG förser företagen med ett incitament att förbättra skyddet av miljön. Av denna orsak kan kommissionen acceptera iakttagandet av minimiskattenivåerna också som likvärdiga med en betydande andel av den nationella avgiften som begärs i andra strecksatsen i punkt 51.1 b i riktlinjerna. Därför kan den svenska åtgärden för perioden 1 januari 2002 till 31 december 2003 förklaras förenlig med den gemensamma marknaden endast i den utsträckning som den skatt som stödmottagarna har att betala uppfyller de minimisatser som fastställs i direktiv 2003/96/EG. Oförenligt stöd uppgår således till det belopp som blir resultatet av en tillämpning av miniminivåerna i direktiv 2003/96/EG.

(51)

För perioden från den 1 januari 2004 till dess det nuvarande systemet upphör att gälla är skatten i fråga harmoniserad genom direktiv 2003/96/EG. Punkt 51.1 b första strecksatsen i riktlinjerna är därför tillämplig. Enligt den bestämmelsen kan en nedsättning godkännas om det belopp som företagen faktiskt betalar efter nedsättningen förblir högre än gemenskapens minimibelopp. Enligt artikel 10 i direktiv 2003/96/EG är minimiskattesatsen för elektricitet fastställd till 0,5 euro per MWh för yrkesmässig användning. Den fastställda minimiskattesatsen har således inte respekterats i detta fall. Enligt artikel 17.2 och 17.4 i samma direktiv är skattenivåer ned till noll tillåtna för energiintensiva företag som ingått avtal eller motsvarande i vilka de åtar sig att genomföra åtgärder för att nå miljömål eller ökad energieffektivitet motsvarande vad som skulle ha uppnåtts om gemenskapens minimiskattesatser hade iakttagits. I detta fall är villkoren för att tillämpa en nollskattesats inte uppfyllda. För perioden efter den 1 januari 2004 gäller därför också att den svenska åtgärden kan förklaras förenlig endast i den utsträckning stödmottagarna är skyldiga att betala de minimisatser som fastställs i direktiv 2003/96/EG.

(52)

Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att åtgärden under perioden från den 1 januari 2002 till dess undantaget i sin nuvarande form upphör att gälla inte är förenlig med riktlinjerna och direktiv 2003/96/EG. Det oförenliga stödet motsvarar det belopp som blir resultatet av en tillämpning av den miniminivå som fastställs i direktiv 2003/96/EG.

(53)

När olagligt beviljat statligt stöd befinns vara oförenligt med den gemensamma marknaden måste det enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 återkrävas från stödmottagaren. Genom återkrav av stödet återställs så långt det är möjligt den konkurrenssituation som rådde innan stödet beviljades. Det faktum att stödet beviljas i enlighet med nationell lag, vilket normalt är fallet, påverkar inte ett återkrav, eftersom gemenskapens lagstiftning har företräde framför nationell lagstiftning.

(54)

Det anges dock i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 att ”kommissionen skall inte återkräva stödet om detta skulle stå i strid med en allmän princip i gemenskapsrätten”. I EG-domstolens rättspraxis (18) och kommissionens egen beslutspraxis har det fastställts att när stödmottagaren, till följd av kommissionens åtgärder, har berättigade förväntningar om att stödet har beviljats i enlighet med gemenskapens lagstiftning strider en begäran om att återkräva stödet mot en allmän princip i gemenskapsrätten.

(55)

Det åligger medlemsstaterna att ta ansvar för att nationella åtgärder görs förenliga med gemenskapens regler om statligt stöd för att förhindra snedvridningar av konkurrensen, att anmäla allt statligt stöd till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget och att avstå från att genomföra det i väntan på att det undersöks. I princip kan företag inte kräva skydd för berättigade förväntningar när det gäller olagligt statligt stöd. Om företag med framgång kunde stödja sig på nationell lagstiftning – även när den antagits i god tro – som inte är förenlig med reglerna om statligt stöd och därför snedvrider konkurrensen, skulle inte syftet med gemenskapens kontroll av statligt stöd uppfyllas.

(56)

I domen i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens BV mot kommissionen (19), fastställde domstolen att ”[…] alla näringsidkare som av en institution givits berättigade förhoppningar kan förlita sig på principen om skydd för berättigade förväntningar. Om en försiktig och omdömesgill näringsidkare å andra sidan kunde ha förutsett att en gemenskapsåtgärd som sannolikt skulle påverka hans intressen skulle komma att vidtas, kan han inte åberopa den principen om åtgärden vidtas” (icke-officiell svensk översättning).

(57)

De svenska myndigheterna hävdar att stödet inte skall återkrävas eftersom kommissionen inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 659/1999. I det hänseendet föreslog kommissionen medlemsstaterna att de, för att anpassa befintligt stöd till de nya riktlinjerna, skulle ändra sina befintliga miljöstödsordningar så att de senast den 1 januari 2002 blev förenliga med riktlinjerna. I rättspraxis (20) har det bekräftats att ett sådant förslag som framförs i riktlinjer utgör ett sätt att genomföra ett fast och regelbundet samarbete där kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande skall granska existerande stödprogram och lämna dem förslag på lämpliga åtgärder som bör vidtas. En överenskommelse om en komplett förteckning över alla befintliga stödordningar mellan kommissionen och varje medlemsstat skulle vara opraktisk, och det är rimligt att överlämna ansvaret för anpassningen av stödordningarna till medlemsstaterna. Detta särskilt eftersom de är inblandade i utarbetandet av nya riktlinjer och är väl medvetna innan dessa träder i kraft om hur de kommer att påverka befintliga stödordningar. I detta ärende hävdar de svenska myndigheterna att Sverige har informerat kommissionen om stödordningen, till exempel genom att lämna den kompletta svenska lagen om skatt på energi till kommissionen. Kommissionen anser att dessa uppgifter sändes och användes i andra sammanhang och att lämnandet av dessa upplysningar i varje fall inte kan ersätta den formella anmälan som krävs enligt artikel 88.3 i EG-fördraget.

(58)

Svenskt näringsliv gör gällande att stödet utgör befintligt stöd och att något återkrav därför inte kan begäras. Kommissionen anser att åtgärden bara utgjorde befintligt stöd fram till den 31 december 2001. Från den 1 januari 2002 blev stödet nytt stöd eftersom det skulle ha anpassats till riktlinjerna. Kommissionen instämmer därför inte i argumentet från Svenskt näringsliv.

(59)

Sammanfattningsvis anser kommissionen inte att Sveriges argument lämnar någon grund för ett beslut utan återkrav. Det framgår dock av EG-domstolens rättspraxis att kommissionen på eget initiativ skall beakta exceptionella omständigheter som i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 motiverar att den avstår från att återkräva stöd som olagligt beviljats, om återkrav står i strid med en allmän princip i gemenskapsrätten, såsom respekten för mottagarnas berättigade förväntningar.

(60)

Enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 659/1999 blir medlemsstaten bunden att genomföra de lämpliga åtgärderna endast genom sitt godtagande av de föreslagna åtgärderna. Detta har bekräftats i rättspraxis (21). Därmed gäller att ändringen i åtgärdens status från befintligt stöd till nytt stöd var en följd av den svenska regeringens godtagande av de lämpliga åtgärder som föreslogs i riktlinjerna.

(61)

På grundval av artikel 26.1 i förordning (EG) nr 659/1999 är det tänkbart att det faktum att kommissionen inte offentliggjorde den svenska regeringens godtagande av riktlinjerna kan ha lett till att vissa mottagare i god tro antagit att den nationella åtgärden fortfarande betraktades som befintligt stöd. I artikel 26 anges att kommissionen skall offentliggöra ”en sammanfattning av de beslut som den har fattat enligt artikel 18 […] jämförd med artikel 19.1”. I artikel 18 i samma förordning anges att ”om kommissionen […] finner att den befintliga stödordningen inte är eller inte längre är förenlig med den gemensamma marknaden, skall den utfärda en rekommendation för den berörda medlemsstaten med förslag till lämpliga åtgärder”. I artikel 19.1 i förordningen anges att när medlemsstaten godtar de föreslagna åtgärderna skall kommissionen ”notera detta förhållande” och underrätta medlemsstaten om detta.

(62)

Kommissionen offentliggjorde inte varje medlemsstats godtagande av kommissionens föreslagna åtgärder för genomförandet av riktlinjerna. Det är därför svårt för kommissionen att bevisa att mottagarna var korrekt informerade om den svenska regeringens godtagande och om den därav följande ändringen i stödets status från befintligt till nytt stöd. Det måste dock vid tidpunkten för offentliggörandet av kommissionens beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 ha stått klart för mottagarna att åtgärden inte längre var befintligt stöd och att den kunde vara oförenlig med riktlinjerna. Offentliggörandet i detta ärende ägde rum den 9 augusti 2003.

(63)

Med beaktande av alla dessa överväganden drar kommissionen i detta ärende slutsatsen att återkrav av stöd som beviljats före dagen för offentliggörandet av beslutet om att inleda granskningsförfarandet skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar. Kommissionen beslutar därför enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999 att inte begära återkrav för perioden den 1 januari 2002 till den 8 augusti 2003.

(64)

Stöd som lämnats genom stödordningen sedan den 9 augusti 2003 skall dock återkrävas.

VI   SLUTSATS

(65)

Kommissionen anser att Sverige olagligt upprätthållit lagen (1994:1776) om skatt på energi utan ändring sedan den 1 januari 2002 i strid med den skyldighet som härrör från dess accepterande av de lämpliga åtgärder som föreslagits av kommissionen och med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(66)

Stödordningen utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget.

(67)

Stödet är sedan den 1 januari 2002 oförenligt med riktlinjerna, särskilt punkt 51.1 b i dessa, och alla andra undantag som anges i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget. Eftersom det inte finns några andra orsaker till förenlighet för stödordningen som sådan, är denna oförenlig med den gemensamma marknaden.

(68)

Det olagligt utbetalade stödet bör återkrävas i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999. I detta fall bör perioden för återkrav inledas på dagen för offentliggörandet av kommissionens beslut om att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 avseende ärendet och upphöra på dagen när det nya energiskattesystemet träder i kraft, dvs. det stöd som lämnats under perioden 9 augusti 2003 till 30 juni 2004 bör återkrävas.

(69)

Detta beslut avser stödordningen i fråga och måste genomföras genast, särskilt vad gäller återkravet av allt enskilt stöd som beviljats genom ordningen. Kommissionen noterar också att ett beslut avseende en stödordning inte påverkar möjligheten att enskilt stöd kan bedömas, helt eller delvis, förenligt med den gemensamma marknaden på dess egna kvalifikationer, till exempel på grund av att det individuella stödet täcks av de minimis-reglerna eller i samband med ett framtida beslut av kommissionen eller till följd av en undantagsförordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den skattebefrielse som Sverige sedan den 1 januari 2002 beviljat enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi är en statlig stödordning som Sverige olagligt tillämpat i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Sådant stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden till den del stödmottagarna inte är skyldiga att betala de minimiskattesatser som fastställs i rådets direktiv 2003/96/EG. Eftersom ingen annan grund för förenlighet är tillämpbar, måste detta stöd förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Sverige skall upphäva den stödordning som avses i artikel 1 i den mån den fortfarande har effekter.

Artikel 3

1.   Sverige skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagarna återkräva det stöd som avses i artikel 1.

2.   Sverige skall inställa utbetalningen av det stöd som ännu inte utbetalats från dagen för ikraftträdandet av föreliggande beslut.

3.   Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut.

4.   Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarnas förfogande till den dag det har återbetalats.

5.   Räntan skall beräknas på grundval av de bestämmelser som anges i artiklarna 9–11 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (22).

Artikel 4

Sverige skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som planeras och som redan har vidtagits för att följa beslutet. Sverige skall lämna dessa uppgifter genom att använda det formulär som bifogas i bilagan.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Konungariket Sverige.

Utfärdat i Bryssel den 30 juni 2004.

På kommissionens vägnar

Mario MONTI

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 189, 9.8.2003, s. 6.

(2)  Se fotnot 1.

(3)  Enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, 8.6.1971, s. 1), särskilt dess artikel 3, gick tidsfristen för att lämna synpunkter ut den 10 september 2003. Genom en skrivelse av den 15 augusti 2003 begärde Svenskt näringsliv en förlängning av tidsfristen fram till den 30 september 2003, vilket kommissionen godkände genom en skrivelse av den 9 september 2003.

(4)  Undantaget gäller också växthusföretag. Kommissionen kommer att fatta ett separat beslut om undantaget för sådana företag.

(5)  EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.

(6)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

(7)  Exempelvis stöd nr N 255/96 – Sverige – Lag om punktskatt på energi (EGT C 71, 7.3.1997, s. 10) och NN 72a/2000 – Sverige – Förlängning av koldioxidskatteordningen (EGT C 117, 21.4.2001, s. 19).

(8)  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 100).

(9)  Domstolens dom av den 8 november 2001 i mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline GmbH och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke GmbH mot Finanzlandesdirektion für Kärnten, REG 2001, s. I-8365.

(10)  Till exempel överlämnade de svenska myndigheterna i sitt svar på kommissionens skrivelse av den 7 maj 1996 (D/50485) den fullständiga texten till lagen om skatt på energi från vilken den fullständiga befrielsen från skatt på el för tillverkningssektorn klart framgick. Vidare bifogades sammanfattande beskrivningar av åtgärden i breven av den 15 april 1998 och den 31 maj 1999, som de svenska myndigheterna sände till kommissionen.

(11)  Svensk författningssamling (SFS) 2003:810.

(12)  Se N 156/04 – Sverige – ”Energiskatt på el som används av tillverkningssektorn” (ännu ej offentliggjort i EUT).

(13)  Se till exempel domen i mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline (se fotnot 9).

(14)  Mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline, punkt 48 (se fotnot 9).

(15)  Kommissionens beslut 2002/676/EG, EKSG av den 3 april 2002 om undantaget för bränsle för blandad användning som Förenade kungariket planerar att genomföra genom klimatförändringsskatten och en utvidgning av undantaget till att omfatta vissa konkurrerande bearbetningsprocesser (EGT L 229, 27.8.2002, s. 15), stöd nr N 449/01 – Tyskland – ”Fortsättning på ekologisk skattereform efter den 31 mars 2002” (EGT C 137, 8.6.2002, s. 24), stöd nr N 74/A/02 – Finland – ”Stöd till energiintensiva företag” (EUT C 104, 30.4.2003, s. 9) och stöd nr C 33/03 (ex NN 34/03) – Österrike – ”Återbetalning av energiskatt under 2002 och 2003” (ännu ej offentliggjort i EUT).

(16)  Mål C-143/99, Adria-Wien Pipeline (se fotnot 9).

(17)  EGT C 34, 7.2.2002, s. 13.

(18)  Domstolens dom av den 24 november 1987 i mål 223/85, Rijn-Schelde-Verolme (RSV) Machinefabrieken en Scheepswerven NV mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1987, s. 4617.

(19)  Domstolens dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens BV och Van Dijk Food Products (Lopik) BV mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1987, s. 1155, särskilt punkt 44.

(20)  Domstolens dom av den 18 juni 2002 i mål C-242/00, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 2002, s. I-5603, särskilt punkt 28.

(21)  Mål C-242/00, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen (se fotnot 20), domstolens dom av den 15 oktober 1996 i mål C-311/94, IJssel-Vliet Combinatie BV mot Minister van Economische Zaken, REG 1996, s. I-5023, särskilt punkterna 36 och 37, samt domstolens dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-8237, särskilt punkterna 62–65.

(22)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.


BILAGA

Uppgifter om genomförandet av kommissionens beslut 2005/468/EG

1.   Antal stödmottagare och det totala stödbelopp som skall återvinnas

1.1

Ange utförligt hur det stödbelopp som skall återvinnas från de enskilda stödmottagarna beräknas:

Kapital.

Ränta.

1.2

Ange det totala olagliga stödbelopp som skall återvinnas (bruttobidragsekvivalent, … års priser) och som beviljats enligt stödordningen.

1.3

Ange det totala antalet stödmottagare från vilka sådant stöd skall återvinnas som olagligen beviljats inom ramen för den berörda ordningen.

2.   Åtgärder som planeras eller redan vidtagits för att återvinna stödet

2.1

Ange utförligt vilka åtgärder som planeras och vilka åtgärder som redan vidtagits för att omedelbart och effektivt återvinna stödet. Ange också där det är relevant den rättsliga grunden för de åtgärder som vidtagits eller som planeras att vidtas.

2.2

Senast vilket datum skall återvinningen vara slutförd?

3.   Uppgifter om de enskilda stödmottagarna

I nedanstående tabell skall uppgifter lämnas om de stödmottagare från vilka man skall återvinna stöd som olagligen beviljats inom ramen för stödordningen.

Stödmottagarens identitet

Olagligen beviljat stödbelopp (1)

Valuta:

Återbetalt belopp (2)

Valuta:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


(1)  Det stödbelopp som ställts till stödmottagarens förfogande (uttryckt i bruttobidragsekvivalent, … års priser).

(2)  Bruttobelopp som återbetalts (inklusive ränta).


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/31


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 24 juni 2005

om ändring för tredje gången av beslut 2004/614/EG med avseende på tillämpningsperioden för skyddsåtgärderna mot aviär influensa i Republiken Sydafrika

[delgivet med nr K(2005) 1863]

(Text av betydelse för EES)

(2005/0000/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (1), särskilt artikel 18.7 i detta,

med beaktande av rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (2), särskilt artikel 22.6 i detta, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens beslut 2004/614/EG av den 24 augusti 2004 om skyddsåtgärder mot kraftigt patogen aviär influensa i Republiken Sydafrika (3) antogs skyddsåtgärder mot aviär influensa i ratitflockar i Sydafrika.

(2)

I december 2004 överlämnade Sydafrika uppgifter till kommissionen som visade att sjukdomssituationen i ratitflockar hade förbättrats. Kommissionen kunde dock inte av uppgifterna dra slutsatsen att man verkligen hade kunnat få kontroll över sjukdomen. Sydafrika har inte överlämnat några nya uppgifter och den aktuella sjukdomssituationen verkar oklar.

(3)

Under rådande omständigheter bör beslut 2004/614/EG tillämpas i ytterligare sex månader. Beslutet kan emellertid ses över före utgången av sexmånadersperioden på grundval av eventuella ytterligare uppgifter som lämnas in av Sydafrika.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 7 i beslut 2004/614/EG skall den ”30 juni 2005” ersättas med den ”31 december 2005”.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

Markos KYPRIANOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 268, 24.9.1991, s. 56. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(2)  EGT L 24, 30.1.1998, s. 9. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1); rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(3)  EUT L 275, 25.8.2004, s. 20. Beslutet senast ändrat genom beslut 2005/210/EG (EUT L 68, 15.3.2005, s. 43).


25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/32


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 24 juni 2005

om avslutande av undersökningsförfarandet beträffande piratkopiering i Thailand av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen och de verkningar denna har på gemenskapshandeln med ljudinspelningar

(2005/0000/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (1), särskilt artikel 11.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Den 5 juni 1991 tog kommissionen emot ett klagomål, enligt rådets förordning (EEG) nr 2641/84 av den 17 september 1984 om att stärka den gemensamma handelspolitiken särskilt när det gäller skydd mot otillåtet handelsbruk (2), från det europeiska kontoret för IFPI (International Federation of the Phonographic Industry), såsom företrädare för praktiskt taget alla tillverkare av ljudinspelningar i gemenskapen.

(2)

I klagomålet hävdades det att piratkopiering av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen förekom i stor skala i Thailand, vilket vållade gemenskapsindustrin skada, i synnerhet genom att det påverkade exporten av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen till Thailand och marknader i andra tredjeländer.

(3)

Kommissionen fastslog att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att motivera inledandet av ett undersökningsförfarande. Ett tillkännagivande om detta offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (3).

(4)

När förfarandet hade inletts genomförde kommissionen en undersökning av de faktiska och rättsliga omständigheterna och lade den 20 februari 1992 fram sin undersökningsrapport för den rådgivande kommittén. Av denna framgick det att omfattningen av piratkopiering av ljudinspelningar (internationell repertoar) under referensperioden sannolikt uppgick till 90 %, i hög grad beroende på att de thailändska myndigheterna misslyckats med att genomföra den då gällande thailändska lagstiftningen om upphovsrätt. Kommissionen ansåg att denna situation vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada, särskilt i form av utebliven försäljning på den thailändska marknaden (och på marknader i andra tredjeländer).

(5)

Kommissionen samrådde därefter med de thailändska myndigheterna, vilket ledde till att Thailands regering i september 1992 förband sig att få ned piratkopieringen av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen till minimala nivåer på kortaste möjliga tid och att, i ett första skede, nå en betydande minskning inom ett år. Den nya thailändska lagen om upphovsrätt trädde i kraft den 21 mars 1995. Den innehåller ett stort antal bestämmelser avsedda att förenkla genomförandet av åtgärder mot piratkopierarna och har också en nödvändig avskräckande effekt gentemot både potentiella och nuvarande lagöverträdare, framför allt i form av mycket strängare påföljder än tidigare. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen genom sitt beslut 96/40/EG (4) att avbryta undersökningsförfarandet men att fortsätta att noggrant följa händelseutvecklingen.

(6)

Kommissionen genomförde en ytterligare undersökning av de faktiska och rättsliga omständigheterna och lade den 29 maj 2002, den 13 oktober 2003 och den 29 juni 2004 fram tre undersökningsrapporter för den rådgivande kommittén. Av dessa framgick det att Thailand har vidtagit åtgärder för att effektivt minska piratkopieringen av ljudinspelningar. Bland annat har det thailändska parlamentet antagit en lagstiftning på området för optiska medier, de brottsbekämpande åtgärderna mot personer som sysslar med piratkopiering av musik har intensifierats, det har etablerats en närmare samordning mellan de olika thailändska myndigheter som deltar i bekämpningen av piratkopiering av musik liksom mellan de thailändska myndigheterna och intresseorganisationerna för musikindustrin, och offentliga kampanjer har genomförts för att få kunder medvetna om piratkopieringens negativa verkningar.

(7)

Trots dessa initiativ fortsätter piratkopiering av ljudinspelningar (internationell repertoar) att vara ett allvarligt problem i Thailand, och ett betydande antal piratkopierade ljudinspelningar exporteras fortfarande till Europeiska unionen. Dessa ihållande problem kan emellertid lösas bättre i andra sammanhang än genom en undersökning enligt förordning (EG) nr 3286/94.

(8)

Ytterligare framsteg när det gäller att minska den thailändska piratkopieringen av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen torde snarare uppnås inom ramen för permanenta bilaterala och regionala samarbetsarrangemang mellan Thailand och gemenskapen.

(9)

För att ta itu med piratkopieringen kan åtgärder också vidtas inom ramen för ett bilateralt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Thailand och gemenskapen.

(10)

Gemenskapen kan genom ekonomiska stödprogram också fortsätta att stödja de ansträngningar som görs för att förstärka de thailändska myndigheternas tekniska förmåga att bekämpa piratkopieringen av ljudinspelningar.

(11)

Thailands ansträngningar för att lösa problemen med piratkopiering av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen kan övervakas inom ramen för de mekanismer som anges i meddelandet om strategin för säkerställande av skyddet av immaterialrätt i tredjeländer (5).

(12)

Undersökningsförfarandet bör därför avslutas.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Undersökningsförfarandet beträffande piratkopiering i Thailand av ljudinspelningar gjorda i gemenskapen och de verkningar denna har på gemenskapshandeln med ljudinspelningar skall avslutas.

Utfärdat i Bryssel den 24 juni 2005.

På kommissionens vägnar

Peter MANDELSON

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 349, 31.12.1994, s. 71. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 356/95 (EGT L 41, 23.2.1995, s. 3).

(2)  EGT L 252, 20.9.1984, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT L 66, 10.3.1994, s. 10).

(3)  EGT C 189, 20.7.1991, s. 26.

(4)  EGT L 11, 16.1.1996, s. 7.

(5)  EGT C 129, 26.5.2005, s. 3.


Rättelser

25.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/34


Rättelse till kommissionens beslut 2005/465/EG av den 22 juni 2005 om utsläppande på marknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av en rapsprodukt (Brassica napus L., linje GT73) som modifierats genetiskt för tolerans mot herbiciden glyfosat

( Europeiska unionens officiella tidning L 164 av den 24 juni 2005 )

Publiceringen av beslut 2005/465/EG skall betraktas som ogiltig.