BILAGA

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 19 I KONVENTIONEN OM TILLGÅNG TILL INFORMATION, ALLMÄNHETENS DELTAGANDE I BESLUTSPROCESSER OCH TILLGÅNG TILL RÄTTSLIG PRÖVNING I MILJÖFRÅGOR

Europeiska gemenskapen förklarar att den i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta, är behörig att ingå internationella avtal och fullgöra de skyldigheter som följer av avtalen när detta bidrar till att följande mål uppnås:

—	Att bevara, skydda och förbättra miljön.

—	Att skydda människors hälsa.

—	Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

—	Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

Europeiska gemenskapen förklarar vidare att den redan har antagit flera rättsakter som är bindande för medlemsstaterna för att genomföra bestämmelserna i denna konvention, och att den i enlighet med artikel 10.2 och artikel 19.5 i konventionen kommer att lämna och vid behov uppdatera en förteckning över dessa rättsakter hos depositarien. Europeiska gemenskapen förklarar särskilt även att de gällande rättsakterna inte helt täcker genomförandet av de skyldigheter som följer av artikel 9.3 i konventionen, eftersom de avser administrativa och rättsliga förfaranden för prövning av handlingar och underlåtenheter av enskilda personer och andra myndigheter än Europeiska gemenskapens institutioner, så som avses i artikel 2.2 d i konventionen, och att följaktligen dess medlemsstater ansvarar för att fullgöra dessa skyldigheter vid tidpunkten för Europeiska gemenskapens godkännande av konventionen och kommer att fortsätta med detta fram till dess att gemenskapen i utövandet av sina befogenheter enligt EG-fördraget eventuellt antar gemenskapsrättsliga bestämmelser som täcker genomförandet av dessa skyldigheter.

Slutligen upprepar gemenskapen sin förklaring i samband med undertecknandet av konventionen att gemenskapens institutioner kommer att tillämpa konventionen inom ramen för sina befintliga och framtida regler om tillgång till handlingar och andra relevanta gemenskapsrättsliga regler på det område som omfattas av konventionen.

Europeiska gemenskapen ansvarar för genomförandet av de skyldigheter enligt konventionen som omfattas av gällande gemenskapsrätt.

Utövandet av gemenskapens behörighet är till sin natur i ständig utveckling.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN OM VISSA SÄRSKILDA BESTÄMMELSER ENLIGT DIREKTIV 2003/4/EG

Avseende artikel 9 i Århuskonventionen uppmanar Europeiska gemenskapen parterna i konventionen att notera artikel 2.2 och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation. Dessa bestämmelser ger medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen möjlighet att i undantagsfall och under noga definierade villkor utesluta vissa institutioner och organ från reglerna om domstolsprövning av beslut om begäran om information.

Därför innefattar Europeiska gemenskapens ratificering av Århuskonventionen alla eventuella reservationer av en medlemsstat i Europeiska gemenskapen i den mån en sådan reservation är förenlig med artikel 2.2 och artikel 6 i direktiv 2003/4/EG.

KONVENTION OM TILLGÅNG TILL INFORMATION, ALLMÄNHETENS DELTAGANDE I BESLUTSPROCESSER OCH TILLGÅNG TILL RÄTTSLIG PRÖVNING I MILJÖFRÅGOR

Utfärdad i Århus, Danmark, den 25 juni 1998.

Parterna i denna konvention,

som erinrar om den första principen i Stockholmsdeklarationen om den mänskliga miljön,

som även erinrar om princip 10 i Riodeklarationen om miljö och utveckling,

som dessutom erinrar om generalförsamlingens resolutioner 37/7 av den 28 oktober 1982 om World Charter for Nature och 45/94 av den 14 december 1990 om behovet att säkerställa en hälsosam miljö för det personliga välbefinnandet,

som erinrar om Europeiska stadgan om miljö och hälsa antagen vid Världshälsoorganisationens första europeiska konferens om miljö och hälsa i Frankfurt am Main, Tyskland, den 8 december 1989,

som bekräftar behovet att skydda, bevara och förbättra tillståndet i miljön och säkerställa en hållbar och miljömässigt sund utveckling,

som erkänner att ett tillfredsställande miljöskydd är väsentligt för människornas välbefinnande och åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet rätten till själva livet,

som även erkänner att var och en har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hälsa och välbefinnande och att var och en har skyldighet att, både ensam och tillsammans med andra, skydda och förbättra miljön för nuvarande och kommande generationer,

som beaktar att medborgarna för att kunna utöva denna rättighet och fullgöra denna skyldighet måste ha tillgång till information, rätt att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, och som i detta hänseende erkänner att medborgarna kan behöva hjälp att utöva sina rättigheter,

som erkänner att en förbättrad tillgång till information och allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet förbättrar beslutens kvalitet och genomförandet av dem, bidrar till allmänhetens medvetenhet om miljöfrågor, ger allmänheten tillfälle att ge uttryck för sin oro och gör det möjligt för myndigheterna att ta vederbörlig hänsyn till denna oro,

som därmed syftar till att gynna ansvarstagande och öppenhet i beslutsprocesser och att stärka allmänhetens stöd för beslut om miljön,

som erkänner att det är önskvärt med öppenhet i all statlig verksamhet och som uppmanar de lagstiftande organen att tillämpa principerna i denna konvention i sina förfaranden,

som även erkänner att allmänheten behöver känna till förfarandena för deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet, ha fri tillgång till dem och veta hur de skall användas,

som dessutom erkänner den viktiga roll enskilda medborgare, icke‐statliga organisationer och den privata sektorn kan spela på miljöskyddsområdet,

som önskar främja utbildning i miljöfrågor för att öka förståelsen för miljön och den hållbara utvecklingen och för att stimulera en bred allmän medvetenhet om, och deltagande i, beslutsprocesser som påverkar miljön och den hållbara utvecklingen,

som konstaterar att det är viktigt att i detta hänseende använda sig av medierna och elektroniska eller andra framtida kommunikationsformer,

som erkänner vikten av att regeringarna till fullo integrerar miljöhänsyn i sitt beslutsfattande och att myndigheterna följaktligen behöver förfoga över exakt, uttömmande och aktuell miljöinformation,

som erkänner att myndigheterna innehar miljöinformation i det allmännas intresse,

som är angelägna om att allmänheten, organisationer inbegripna, bör ha tillgång till effektiva rättsliga mekanismer så att deras berättigade intressen skyddas och lagen följs,

som anser att det är viktigt att konsumenterna får tillfredsställande produktinformation så att de kan göra välgrundade miljöval,

som erkänner allmänhetens oro för avsiktliga utsläpp av genetiskt modifierade organismer i miljön och behovet av ökad insyn och större deltagande av allmänheten i beslutsprocesser på detta område,

som är övertygade om att tillämpningen av denna konvention kommer att bidra till att stärka demokratin inom det geografiska område som omfattas av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE),

som är medvetna om den roll som ECE har i detta hänseende och som bland annat erinrar om ECE:s riktlinjer för tillgång till miljöinformation och allmänhetens deltagande i beslut om miljön, som godkändes i den ministerdeklaration som antogs vid den tredje ministerkonferensen ”Miljö för Europa” i Sofia, Bulgarien, den 25 oktober 1995,

som tar hänsyn till de tillämpliga bestämmelserna i konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, upprättad i Esbo, Finland, den 25 februari 1991, samt konventionen om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor och konventionen om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, båda upprättade i Helsingfors den 17 mars 1992, och andra regionala konventioner,

som är medvetna om att antagandet av denna konvention kommer att bidra till att ytterligare stärka processen ”Miljö för Europa” och till att den fjärde ministerkonferensen i Århus, Danmark, i juni 1998, kommer att bli framgångsrik,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Syften

För att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande skall varje part garantera rätten att få tillgång till information, allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser och rätten att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 2

Definitioner

I denna konvention används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.	part: en fördragsslutande part i denna konvention, om inte annat anges i texten.

2.

myndighet: a) statlig eller annan offentlig förvaltning, b) fysiska eller juridiska personer som har offentliga förvaltningsuppgifter enligt nationell rätt, inbegripet särskilda uppgifter, verksamheter eller tjänster som rör miljön, c) fysiska eller juridiska personer som har offentligt ansvar eller offentliga uppgifter eller som tillhandahåller offentliga tjänster som har samband med miljön under överinseende av ett organ eller en person som avses i a eller b, d) institutioner i sådana regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 17 och som är parter i denna konvention. Beteckningen myndighet omfattar inte organ eller institutioner när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet.

3.

miljöinformation: all information i skriftlig form, bild‐ eller ljudform, elektronisk form eller annan materiell form om a) tillståndet för olika delar av miljön, som luft och atmosfär, vatten, jord, mark, landskap och naturområden, biologisk mångfald och dess delar, inbegripet genetiskt modifierade organismer, och samspelet mellan dessa delar, b) faktorer som substanser, energi, buller och strålning samt verksamheter eller åtgärder, inbegripet förvaltningsåtgärder, miljöavtal, riktlinjer, lagstiftning, planer och program, som påverkar eller troligtvis påverkar de delar av miljön som anges i a, samt kostnads‐ och nyttoanalys och andra ekonomiska analyser och antaganden som används i beslutsfattandet på miljöområdet, c) tillståndet för människors hälsa och säkerhet, livsvillkor, kulturmiljöer och byggnadsverk, i den mån de påverkas eller kan påverkas av tillståndet för miljöns beståndsdelar eller, genom dessa beståndsdelar, av de faktorer, verksamheter eller åtgärder som avses i b,

4.	allmänhet: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, föreningar, organisationer eller grupper bestående av fysiska eller juridiska personer,

5.	berörd allmänhet: den allmänhet som berörs eller kan beröras av eller som har intresse av ett beslut på miljöområdet; i denna konvention skall icke‐statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt anses ha ett sådant intresse.

Artikel 3

Allmänna bestämmelser

1.   Varje part skall införa nödvändiga lagar och andra författningar och vidta andra nödvändiga åtgärder – inbegripet åtgärder avsedda att se till att de bestämmelser som införlivar bestämmelserna om information, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i denna konvention är sinsemellan förenliga, och lämpliga genomförandeåtgärder – för att fastställa och upprätthålla tydliga, öppna och enhetliga ramar för införlivandet av bestämmelserna i denna konvention.

2.   Varje part skall bemöda sig om att se till att tjänstemän och myndigheter bistår allmänheten och ger vägledning i hur man får tillgång till information, lättare deltar i beslutsprocesser och får tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

3.   Varje part skall främja allmänhetens utbildning och medvetenhet i miljöfrågor, särskilt i hur man får tillgång till information, deltar i beslutsprocesser och får tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

4.   Varje part skall ge det erkännande och stöd som behövs till föreningar, organisationer eller grupper som främjar miljöskydd och se till att det nationella rättssystemet är förenligt med denna skyldighet.

5.   Bestämmelserna i denna konvention skall inte inverka på en parts rätt att behålla eller införa åtgärder som ger en bredare tillgång till information, en mera omfattande möjlighet för allmänheten att delta i beslutsprocesser eller en mera omfattande tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor än vad som krävs i denna konvention.

6.   Ingenting i denna konvention innebär ett krav att göra undantag från befintliga rättigheter i fråga om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser eller tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

7.   Varje part skall verka för att principerna i denna konvention tillämpas i internationella beslutsprocesser som rör miljön och inom ramen för internationella organisationer när miljöfrågor behandlas.

8.   Varje part skall se till att personer som utövar sina rättigheter i enlighet med bestämmelserna i denna konvention inte på något sätt bestraffas, förföljs eller trakasseras för detta. Denna bestämmelse skall inte inverka på de nationella domstolarnas befogenheter att besluta om rimlig ersättning för kostnader i samband med rättsliga förfaranden.

9.   Inom ramen för denna konvention skall allmänheten ha tillgång till information, möjlighet att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor utan att bli diskriminerad på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist eller, när det gäller juridiska personer, var personen har sitt registrerade säte eller sin huvudsakliga verksamhet.

Artikel 4

Tillgång till miljöinformation

1.	a) utan att skälen för begäran behöver anges, b) i den form som begärs, utom när i) det är rimligt att myndigheten gör den tillgänglig i annan form, varvid skälen för detta skall anges, eller ii) informationen redan finns tillgänglig i annan form.

2.   Den miljöinformation som avses i punkt 1 skall lämnas ut så snart som möjligt, dock senast en månad efter det att begäran lämnades in, om inte informationen är så omfattande och komplicerad att tidsfristen bör förlängas till högst två månader. Sökanden skall informeras om förlängningen och om skälen till den.

3.

a) informationen inte finns hos den myndighet som begäran har ställts till, b) begäran är uppenbart orimlig eller för allmänt hållen, eller c) begäran avser material som ännu inte färdigställts eller myndigheters interna meddelanden, om sådana undantag är föreskrivna i nationell rätt eller enligt sedvana, varvid hänsyn skall tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut.

4.   En begäran om miljöinformation får avslås om utlämnandet skulle få negativa följder för följande:

a)	Sekretess som omfattar myndigheters verksamhet, då sådan sekretess gäller enligt nationell rätt.

b)	Internationella förbindelser, det nationella försvaret eller allmän säkerhet.

c)	Domstolsförfaranden, personers möjlighet att få en rättvis rättegång eller en myndighets möjligheter att genomföra en undersökning av straffrättslig eller disciplinär art.

d)	Sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information, där sådan sekretess skyddas i lag i syfte att skydda legitima ekonomiska intressen. Denna punkt skall inte hindra utlämnande av information om utsläpp som är av betydelse i miljöskyddshänseende.

e)	Immateriella rättigheter.

f)	Sekretess som omfattar personuppgifter eller akter om en fysisk person, om denna person inte har gett sitt medgivande till att informationen lämnas ut till allmänheten, om sådan sekretess gäller enligt nationell rätt.

g)	Tredje parts intressen, om den parten har tillhandahållit den begärda informationen frivilligt utan att vara skyldig att göra det enligt lag eller utan att kunna åläggas att göra det enligt lag, såvida inte parten i fråga har gett sitt medgivande till att informationen lämnas ut.

h)	Skydd av den miljö som informationen avser, till exempel parningsplatser för sällsynta arter.

Ovannämnda grunder för avslag skall tolkas restriktivt, varvid hänsyn skall tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön.

5.   Om den begärda miljöinformationen inte finns hos den myndighet som sökanden vänt sig till skall myndigheten så snart som möjligt meddela sökanden hos vilken myndighet informationen kan sökas eller vidarebefordra begäran till den myndigheten och meddela sökanden att så skett.

6.   Om det är möjligt att särskilja information som enligt punkterna 3 c och 4 inte behöver lämnas ut utan att den undantagna informationens sekretess påverkas, skall varje part se till att myndigheterna lämnar ut resten av den begärda informationen.

7.   Beslut om avslag på en begäran skall vara skriftligt om begäran var skriftlig eller om sökanden begär det. Beslutet skall innehålla en motivering till avslaget och upplysningar om det prövningsförfarande som föreskrivs i artikel 9. Beslutet skall lämnas så snart som möjligt, dock senast en månad efter det att begäran lämnades in, om inte informationen är så komplicerad att tidsfristen bör förlängas till högst två månader. Sökanden skall informeras om förlängningen och om skälen till den.

8.   Varje part får ge sina myndigheter tillstånd att ta ut en avgift för att lämna ut information, men denna avgift får inte vara högre än vad som är rimligt. Myndigheter som avser att ta ut en sådan avgift skall tillhandahålla sökandena en förteckning över avgifterna och ange i vilka fall de kommer att tas ut eller inte tas ut, och i vilka fall avgiften skall betalas i förskott.

Artikel 5

Insamling och spridning av miljöinformation

1.

a) att myndigheterna innehar och uppdaterar miljöinformation som är relevant för deras verksamhet, b) att obligatoriska system införs som fortlöpande förser myndigheterna med nödvändig information om föreslagna och befintliga verksamheter som kan påverka miljön väsentligt, c) att, vid omedelbart hot mot människors hälsa eller miljön oberoende av om hotet kommer från mänsklig verksamhet eller har naturliga orsaker, all information som gör det möjligt för allmänheten att förebygga eller begränsa skador och som finns hos en myndighet, omedelbart sprids till de delar av allmänheten som riskerar att drabbas.

2.

a) ge allmänheten tillräcklig information om arten och omfattningen av den miljöinformation som finns hos myndigheten, hur miljöinformationen lämnas ut och görs tillgänglig och hur man kan gå till väga för att få tag på den, b) vidta och upprätthålla praktiska åtgärder, t.ex. att i) ha förteckningar, register eller kartotek som är tillgängliga för allmänheten, ii) se till att tjänstemännen ger allmänheten stöd när den begär att få tillgång till information enligt denna konvention och iii) utse kontaktställen, och c) ge kostnadsfri tillgång till den miljöinformation som finns i de förteckningar, register eller kartotek som avses i b i.

3.

a) sådana rapporter om tillståndet i miljön som avses i punkt 4, b) lagar och andra författningar om eller med anknytning till miljön, c) i förekommande fall riktlinjer, planer och program om eller med anknytning till miljön, och d) övrig information, i den mån tillgängligheten av sådan information i denna form skulle underlätta tillämpningen av den nationella lagstiftning som införlivar denna konvention, under förutsättning att denna information redan finns tillgänglig i elektronisk form.

4.   Varje part skall med jämna mellanrum som inte överstiger tre eller fyra år offentliggöra och sprida en nationell rapport om tillståndet i miljön, inbegripet information om miljöns kvalitet och miljöbelastningen.

5.

a) dokument om lagstiftning och politik, såsom dokument om strategier, riktlinjer, program och åtgärdsplaner rörande miljön samt sådana lägesrapporter om hur dessa genomförs som framställts på olika förvaltningsnivåer, b) internationella fördrag, konventioner och avtal om miljöfrågor, och c) i förekommande fall andra viktiga internationella dokument om miljöfrågor.

6.   Varje part skall stimulera dem som utövar verksamheter som har en betydande påverkan på miljön att regelbundet informera allmänheten om sina verksamheters och produkters miljöpåverkan, i förekommande fall genom frivillig miljömärkning eller miljörevision eller på annat sätt.

7.

a) offentliggöra alla fakta och analyser av fakta som parten anser relevanta och viktiga för utformningen av större miljöpolitiska förslag, b) offentliggöra, eller på annat sätt göra åtkomligt, tillgängligt material som förklarar hur parten kommunicerar med allmänheten i frågor som omfattas av denna konvention, och c) i lämplig form tillhandahålla information om hur förvaltningen på alla nivåer fullgör sina offentliga uppgifter eller tillhandahåller offentliga tjänster åt allmänheten med avseende på miljön.

8.   Varje part skall se till att den produktinformation som behövs görs tillgänglig för allmänheten på ett sådant sätt att konsumenterna kan göra välgrundade miljöval.

9.   Varje part skall vidta åtgärder för att gradvis införa, med hänsyn till internationella processer där så är möjligt, ett enhetligt landsomfattande system för inventering eller registrering av föroreningar i en strukturerad databas som är åtkomlig för allmänheten och sammanställd genom standardiserad inrapportering. Ett sådant system kan omfatta tillförsel, utsläpp och överföring av vissa angivna ämnen och produkter, inbegripet vatten‐, energi‐ och resursanvändning, från vissa angivna verksamheter till olika miljöer och till platser för behandling och omhändertagande på den ursprungliga platsen eller på annan plats.

10.   Ingenting i denna artikel påverkar parternas rätt att vägra att lämna ut viss miljöinformation i enlighet med artikel 4.3 och 4.4.

Artikel 6

Allmänhetens deltagande i beslut om vissa verksamheter

1.

a) skall tillämpa bestämmelserna i denna artikel i fråga om beslut om huruvida sådana föreslagna verksamheter som anges i bilaga I skall tillåtas, b) skall i enlighet med sin nationella rätt även tillämpa bestämmelserna i denna artikel på beslut om föreslagna verksamheter som inte anges i bilaga I och som kan ha betydande påverkan på miljön. Parten skall för detta ändamål avgöra om den föreslagna verksamheten omfattas av dessa bestämmelser, och c) kan, om det är föreskrivet i den nationella rätten, i varje enskilt fall besluta att inte tillämpa bestämmelserna i denna artikel på föreslagna verksamheter som tjänar det nationella försvarets syften, om parten anser att en sådan tillämpning skulle inverka menligt på dessa syften.

2.

a) den föreslagna verksamheten och den ansökan om vilken beslut skall fattas, b) vilka slags beslut som kan komma att fattas eller om förslaget till beslut, c) vilken myndighet som ansvarar för beslutet, d) den tänkta beslutsprocessen, inbegripet, om sådan information kan lämnas, information om i) när beslutsprocessen påbörjas, ii) allmänhetens möjligheter att delta, iii) tid och plats för planerad offentlig utfrågning, iv) till vilken myndighet man kan vända sig för att få relevant information och var sådan information finns tillgänglig för allmänhetens granskning, v) vilken berörd myndighet eller annat offentligt organ som tar emot synpunkter eller frågor samt inom vilken tid synpunkterna eller frågorna tas emot, vi) vilken miljöinformation av betydelse om den föreslagna verksamheten som finns tillgänglig, och e) huruvida verksamheten är föremål för en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning.

3.   Varje etapp i förfarandet för allmänhetens deltagande i beslutsprocessen skall innehålla rimliga tidsfrister som är tillräckligt långa för att allmänheten skall kunna informeras i enlighet med punkt 2 och i praktiken kunna förbereda sig och delta på ett meningsfullt sätt.

4.   Varje part skall sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt.

5.   Varje part bör i förekommande fall uppmuntra potentiella sökande att innan de ansöker om tillstånd göra klart för sig vilken allmänhet som berörs, inleda diskussioner med den och informera om syftet med sin ansökan.

6.

a) en beskrivning av den föreslagna verksamhetens lokalisering samt fysiska och tekniska egenskaper, inbegripet en uppskattning av förväntade restprodukter och utsläpp, b) en beskrivning av den föreslagna verksamhetens betydande påverkan på miljön, c) en beskrivning av planerade åtgärder avsedda att förebygga eller minska miljöpåverkan, utsläppen inbegripna, d) en icke‐teknisk sammanfattning av ovanstående, e) en översikt över de huvudalternativ som sökanden överväger, f) i enlighet med den nationella lagstiftningen, de viktigaste rapporter och yttranden som hade lämnats till myndigheten vid den tidpunkt då den berörda allmänheten skall informeras i enlighet med punkt 2.

7.   Allmänhetens deltagande i beslutsprocessen skall innefatta en möjlighet att skriftligen eller, i förekommande fall, vid en offentlig utfrågning eller ett offentligt möte med sökanden lämna alla synpunkter, upplysningar, analyser eller åsikter som den anser vara av betydelse för den föreslagna verksamheten.

8.   Varje part skall se till att det i beslutet tas vederbörlig hänsyn till vad som framkommit vid allmänhetens deltagande.

9.   Varje part skall se till att allmänheten informeras på föreskrivet sätt om beslutet så snart det har fattats av myndigheten. Varje part skall göra beslutstexten tillgänglig för allmänheten tillsammans med de skäl och överväganden som beslutet är grundat på.

10.   Varje part skall se till att bestämmelserna i punkterna 2–9 i denna artikel också tillämpas när en myndighet omprövar eller uppdaterar villkoren för den verksamhet som avses i punkt 1.

11.   Varje part skall inom ramen för sin nationella rätt i möjlig och lämplig utsträckning tillämpa bestämmelserna i denna artikel på beslut om huruvida den skall tillåta avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.

Artikel 7

Allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer, program och riktlinjer avseende miljön

Varje part skall, sedan den har försett allmänheten med nödvändig information, vidta praktiska eller andra åtgärder för att allmänheten inom öppna och rimliga ramar skall kunna delta i utarbetandet av planer och program avseende miljön. Inom dessa ramar skall artikel 6.3, 6.4 och 6.8 tillämpas. Den behöriga myndigheten skall med beaktande av syftet med denna konvention fastställa vilken allmänhet som får delta. Varje part skall i lämplig utsträckning bemöda sig om att ge allmänheten möjlighet att delta i utarbetandet av riktlinjer avseende miljön.

Artikel 8

Allmänhetens deltagande i utarbetandet av lagar och andra författningar

Varje part skall sträva efter att främja ett effektivt deltagande från allmänhetens sida på ett lämpligt stadium medan det fortfarande finns alternativ när myndigheterna utarbetar lagar och andra författningar som kan ha en betydande miljöpåverkan. För det ändamålet bör följande åtgärder vidtas:

a)	Tillräcklig tid för ett effektivt deltagande bör fastställas.

b)	Förslag till regler bör offentliggöras eller på annat sätt göras tillgängliga för allmänheten.

c)	Allmänheten bör ges tillfälle att yttra sig direkt eller genom representativa rådgivande organ.

Vad som framkommit under allmänhetens deltagande skall i möjligaste mån beaktas.

Artikel 9

Tillgång till rättslig prövning

1.   Varje part skall inom ramen för sin nationella lagstiftning se till att den som anser att hans eller hennes begäran om information enligt artikel 4 har lämnats utan avseende, felaktigt avslagits helt eller delvis, besvarats otillräckligt eller på annat sätt inte har behandlats i enlighet med bestämmelserna i den artikeln, kan få detta prövat av domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag.

I de fall en part föreskriver en sådan domstolsprövning skall den se till att den berörda personen även har rätt till ett snabbt, lagstadgat förfarande, avgiftsfritt eller till en låg avgift, för att få sin sak omprövad av myndigheten eller prövad av ett annat oberoende och opartiskt organ än en domstol.

Slutgiltiga beslut enligt denna punkt skall vara bindande för den myndighet som förvarar informationen. Motiveringen skall vara skriftlig, åtminstone när tillgång till information nekas enligt denna punkt.

2.   Varje part skall inom ramen för sin nationella lagstiftning se till att den berörda allmänhet

a)	som har ett tillräckligt intresse, eller

b)

som hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en parts förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning, har rätt att få den materiella och formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 6 eller, om detta föreskrivs i nationell rätt och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3, andra tillämpliga bestämmelser i denna konvention prövad av domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag.

Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet skall avgöras i enlighet med nationell rätt och i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande tillgång till rättslig prövning inom ramen för denna konvention. Icke‐statliga organisationer som uppfyller de krav som avses i artikel 2.5 skall för detta ändamål anses ha ett sådant tillräckligt intresse som avses i a. Sådana organisationer skall även anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i b.

Bestämmelserna i denna punkt skall inte utesluta möjligheten att en förvaltningsmyndighet gör en preliminär prövning, och skall inte heller påverka kravet att saken får prövas i domstol först efter det att de administrativa prövningsförfarandena är uttömda, om den nationella rätten innehåller ett sådant krav.

3.   Varje part skall dessutom, utan att det påverkar tillämpningen av de prövningsförfaranden som avses i punkterna 1 och 2, se till att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

4.   De förfaranden som avses i punkterna 1–3 skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, erbjuda tillräckliga och effektiva rättsmedel, inbegripet förelägganden där så är lämpligt, och vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma. Beslut som fattas enligt denna artikel skall meddelas eller registreras skriftligen. Beslut av domstol och, när så är möjligt, av andra organ, skall vara tillgängliga för allmänheten.

5.   För att göra bestämmelserna i denna artikel ännu effektivare skall varje part se till att allmänheten informeras om tillgången till prövning i domstol eller i administrativ ordning, och överväga att införa lämpliga stödåtgärder som kan undanröja eller minska ekonomiska och andra hinder för utnyttjandet av tillgången till rättslig prövning.

Artikel 10

Parternas möten

1.   Parterna skall kallas till ett första möte senast ett år efter dagen för ikraftträdandet av denna konvention. Därefter skall parterna hålla ett ordinarie möte minst en gång vartannat år, om inte parterna beslutar annat, eller på skriftlig begäran av en part, under förutsättning att denna begäran stöds av minst en tredjedel av parterna inom sex månader efter det att begäran har delgivits alla parter av exekutivsekreteraren i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa.

2.

a) granska riktlinjer, lagar och metoder för tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i syfte att ytterligare förbättra dessa, b) utbyta information om den erfarenhet som vunnits vid slutande och genomförande av bilaterala och multilaterala avtal eller andra överenskommelser som är tilllämpliga för syftet med denna konvention och där en eller flera av parterna är part, c) när det är lämpligt anlita tillämpliga organ i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa och andra behöriga internationella organ och särskilda kommittéer i alla frågor som är av betydelse för att uppnå denna konventions syften, d) inrätta biträdande organ om det anses nödvändigt, e) vid behov utarbeta protokoll till denna konvention, f) överväga och anta förslag till ändringar i denna konvention i enlighet med bestämmelserna i artikel 14, g) överväga och vidta varje ytterligare åtgärd som kan behövas för att uppnå denna konventions syften, h) vid sitt första möte överväga och enhälligt anta en arbetsordning för sina möten och för de biträdande organens möten, i) vid sitt första möte gå igenom erfarenheterna från genomförandet av bestämmelserna i artikel 5.9 och överväga vilka åtgärder som krävs för att ytterligare utveckla det system som avses i den punkten, med beaktande av internationella processer och framsteg, inbegripet utarbetandet av ett lämpligt instrument för upprättande av register eller förteckningar över utsläpp och överföring av föroreningar som skulle kunna bifogas denna konvention.

3.   Parterna får vid sina möten om nödvändigt överväga att med enhällighet fatta ekonomiska beslut.

4.   Förenta nationerna, dess fackorgan och Internationella atomenergiorganet samt varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration som enligt artikel 17 har rätt att underteckna denna konvention, men som inte är part i konventionen, och varje mellanstatlig organisation som har behörighet på de områden som avses i denna konvention skall ha rätt att delta som observatör vid parternas möten.

5.   Varje enskild organisation som har behörighet på de områden som avses i denna konvention och som har meddelat exekutivsekreteraren i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa att den önskar vara representerad vid ett av parternas möten skall ha rätt att delta som observatör om inte minst en tredjedel av de parter som är närvarande vid mötet invänder mot detta.

6.   För punkterna 4 och 5 skall de procedurregler som avses i punkt 2 h innehålla praktiska föreskrifter om tillträdesförfarandet och andra dit hörande villkor.

Artikel 11

Rösträtt

1.   Med undantag av bestämmelserna i punkt 2 skall varje part i denna konvention ha en röst.

2.   Regionala organisationer för ekonomisk integration skall i frågor inom sina behörighetsområden utöva sin rösträtt med det antal röster som motsvarar antalet medlemsstater i organisationen som är parter i denna konvention. Sådana organisationer skall inte utöva sin rösträtt om deras medlemsstater utövar sin, och vice versa.

Artikel 12

Sekretariat

a)	Sammankalla till och förbereda parternas möten.

b)	Till parterna översända rapporter och annan information som erhålls i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

c)	Utföra andra uppgifter som parterna kan komma att bestämma.

Artikel 13

Bilagor

Bilagorna till denna konvention skall utgöra en integrerande del av konventionen.

Artikel 14

Ändringar i konventionen

1.   Varje part får föreslå ändringar i denna konvention.

2.   Texten till varje föreslagen ändring i denna konvention skall skriftligen meddelas exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall vidarebefordra den till samtliga parter minst 90 dagar före det möte vid vilket parterna föreslås anta ändringen.

3.   Parterna skall göra sitt yttersta för att uppnå enhällighet om varje föreslagen ändring i denna konvention. Om alla ansträngningar att uppnå enhällighet har uttömts och ingen överenskommelse har träffats, skall ändringen som en sista utväg antas med tre fjärdedelars röstmajoritet bland de vid mötet närvarande och röstande parterna.

4.   Ändringar i denna konvention som antas i enlighet med punkt 3 skall av depositarien delges alla parter för ratifikation, godkännande eller godtagande. Andra ändringar i denna konvention än ändringar i en bilaga träder i kraft för de parter som har ratificerat, godkänt eller godtagit dem 90 dagar efter det att depositarien underrättades om att de har ratificerats, godkänts eller godtagits av minst tre fjärdedelar av dessa parter. De träder därefter i kraft för varje annan part 90 dagar efter det att denna part deponerade sitt ratifikations‐, godkännande‐ eller godtagandeinstrument rörande ändringarna.

5.   Varje part som inte kan godkänna en ändring i en bilaga till denna konvention skall skriftligen meddela depositarien detta inom tolv månader från den dag då meddelandet om antagandet översändes. Depositarien skall utan dröjsmål meddela alla parter varje sådant meddelande som mottagits. En part kan när som helst ersätta sitt tidigare meddelande med ett godtagande, och ändringarna i en sådan bilaga träder i kraft för den parten när ett godtagandeinstrument deponeras hos depositarien.

6.   Efter utgången av en period om tolv månader från den dag då depositarien översände ändringen i en bilaga enligt punkt 4 träder den i kraft för de parter som inte har lämnat något meddelande till depositarien i enlighet med bestämmelserna i punkt 5, under förutsättning att högst en tredjedel av parterna har lämnat ett sådant meddelande.

7.   I denna artikel avses med närvarande och röstande parter de parter som är närvarande och som avger en ja‐ eller en nejröst.

Artikel 15

Övervakning av efterlevnaden

Parterna skall vid sitt möte med enhällighet fastställa valfria icke‐konfronterande, icke‐rättsliga och rådgivande former för övervakning av efterlevnaden av bestämmelserna i denna konvention. Dessa åtgärder skall göra det möjligt för allmänheten att delta och får omfatta möjligheten att ta hänsyn till meddelanden från allmänheten i frågor som rör denna konvention.

Artikel 16

Tvistlösning

1.   Om tvist uppstår mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, skall de försöka lösa den genom förhandling eller varje annan form av tvistlösning som är godtagbar för parterna i tvisten.

2.	a) Hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen. b) Skiljedom i enlighet med det förfarande som anges i bilaga II.

3.   Om parterna i tvisten har godtagit de båda sätt att lösa tvisten som anges i punkt 2, får tvisten hänskjutas endast till Internationella domstolen, om inte parterna kommer överens om något annat.

Artikel 17

Undertecknande

Denna konvention skall stå öppen för undertecknande i Århus (Danmark) den 25 juni 1998 och därefter i Förenta nationernas högkvarter i New York till och med den 21 december 1998, av stater som är medlemmar i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa och stater som har rådgivande status vid Ekonomiska kommissionen för Europa enligt punkterna 8 och 11 i Ekonomiska och sociala rådets resolution 36 (IV) av den 28 mars 1947 samt av regionala organisationer för ekonomisk integration sammansatta av suveräna stater som är medlemmar i Ekonomiska kommissionen för Europa, till vilka dess medlemsstater har överlåtit behörigheten i de frågor som regleras i denna konvention, inbegripet behörigheten att sluta avtal i dessa frågor.

Artikel 18

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna konvention.

Artikel 19

Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning

1.   Denna konvention skall vara föremål för ratifikation, godtagande eller godkännande av signatärstater och regionala organisationer för ekonomisk integration.

2.   Denna konvention skall stå öppen för anslutning från och med den 22 december 1998 av de stater och regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 17.

3.   Alla andra stater än de som avses i punkt 2 som är medlemmar i Förenta nationerna får ansluta sig till konventionen efter godkännande vid parternas möte.

4.   Varje organisation som avses i artikel 17 och som blir part i denna konvention utan att någon av dess medlemsstater är part skall vara bunden av alla förpliktelser enligt denna konvention. Om en eller flera av en sådan organisations medlemsstater är part i denna konvention, skall organisationen och dess medlemsstater besluta om vilket ansvar var och en skall ha för att fullgöra sina åtaganden enligt konventionen. I sådana fall skall organisationen och medlemsstaterna inte ha rätt att samtidigt utöva sina rättigheter enligt denna konvention.

5.   De regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 17 skall i sina ratifikations‐, godtagande‐, godkännande‐ eller anslutningsinstrument uppge omfattningen av sin behörighet i de frågor som regleras i denna konvention. Dessa organisationer skall även informera depositarien om varje väsentlig ändring i omfattningen av deras behörighet.

Artikel 20

Ikraftträdande

1.   Denna konvention träder i kraft 90 dagar från den dag då det 16:e ratifikations‐, godtagande‐, godkännande‐ eller anslutningsinstrumentet deponerades.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett instrument som deponeras av en regional organisation för ekonomisk integration inte medräknas utöver dem som deponeras av de stater som är medlemmar i denna organisation.

3.   För varje stat eller organisation som avses i artikel 17 och som ratificerar, godtar eller godkänner denna konvention eller ansluter sig till den efter det att det 16:e ratifikations‐, godtagande‐, godkännande‐ eller anslutningsinstrumentet har deponerats, träder konventionen i kraft 90 dagar från den dag då en sådan stat eller organisation deponerade sitt ratifikations‐, godtagande‐, godkännande‐ eller anslutningsinstrument.

Artikel 21

Frånträde

En part kan när som helst efter utgången av tre år räknat från den dag då denna konvention trädde i kraft för parten frånträda konventionen genom ett skriftligt meddelande till depositarien. Ett sådant frånträde träder i kraft 90 dagar från den dag då depositarien tog emot meddelandet.

Artikel 22

Autentiska texter

Originalet till denna konvention, vars engelska, franska och ryska texter är lika giltiga, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Århus, Danmark, den 25 juni 1998.

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM AVSES I ARTIKEL 6.1 a

1.	Energisektorn:

—	Mineralolje- och gasraffinaderier.

—	Anläggningar för förgasning eller kondensering.

—	Värmekraftverk och andra förbränningsanläggningar med en tillförd effekt på 50 megawatt (MW) eller mer.

—

Koksverk.

—	Kärnkraftverk och andra kärnreaktorer, inbegripet demontering och avveckling av sådana kärnreaktorer eller reaktorer (1) (utom forskningsanläggningar som producerar och omvandlar klyvbara och fertila material och vilkas maximala kapacitet inte överstiger 1 kW kontinuerlig termisk last).

—	Anläggningar för upparbetning av utbränt kärnbränsle.

—

Anläggningar som är avsedda — för framställning eller anrikning av kärnbränsle, — för behandling av utbränt kärnbränsle eller högradioaktivt avfall, — för slutförvaring av utbränt kärnbränsle, — enbart för slutförvaring av radioaktivt avfall, — enbart för lagring (planerad för mer än tio år) av utbränt kärnbränsle eller radioaktivt avfall på annan plats än produktionsplatsen.

2.	Produktion och omvandling av metaller:

—	Anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet svavelhaltig malm.

—	Anläggningar för framställning av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme.

—

Anläggningar för behandling av järnbaserade metaller: i) Genom varmvalsning med en kapacitet som överstiger 20 bruttoton stål per timme. ii) Genom hammarsmide där slagkraften per hammare överstiger 50 kJ och där den använda värmeeffekten överstiger 20 MW. iii) Genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 bruttoton stål per timme.

—	Järn‐ och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per dygn.

—

Anläggningar i) för produktion av icke‐järnmetaller utifrån malmer, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer, ii) för smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke‐järnmetaller, inklusive återvinningsprodukter (färskning, formgjutning, etc.), med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller.

—	Anläggningar för ytbehandling av metaller och plaster som använder en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m3.

3.	Mineralindustri:

—

Anläggningar för framställning av klinker (cement) i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dygn eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn, eller av klinker (cement) eller kalk i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn.

—	Anläggningar för produktion av asbest och för tillverkning av asbestbaserade produkter.

—	Anläggningar för tillverkning av glas, inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn.

—	Anläggningar för smältning av mineraler, inklusive sådana för framställning av mineralull med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn.

—

Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin, med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn och/eller med en ugnskapacitet som överstiger 4 m3 och med en satsningstäthet på mer än 300 kg per m3.

4.	Kemisk industri: Med produktion enligt de verksamhetskategorier som ingår i denna punkt avses tillverkning av de ämnen eller ämnesgrupper som förtecknas i a–g, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner och sker i industriell skala.

a)

Fabriker för framställning av organiska ämnen, som t.ex. i) kolväten (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska), ii) organiska syreföreningar, särskilt alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, acetater, etrar, peroxider, epoxihartser, iii) organiska svavelföreningar, iv) organiska kväveföreningar, särskilt aminer, amider, nitrosoföreningar, nitro‐ eller nitratföreningar, nitriler, cyanater, isocyanater, v) fosfororganiska föreningar, vi) halogenerade kolväten, vii) metallorganiska föreningar, viii) plaster och andra polymerer (polymerer, syntetfibrer och regenererad cellulosa), ix) syntetgummi, x) färgämnen och pigment, xi) ytaktiva ämnen.

b)

Kemiska fabriker för framställning av oorganiska baskemikalier och andra organiska ämnen, såsom i) gaser, såsom t.ex. ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, väte, svaveldioxid, karbonylklorid (fosgen), ii) syror, såsom kromsyra, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet, iii) baser, såsom ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid, iv) salter, såsom ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat, silvernitrat, v) icke‐metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar, såsom kalciumkarbid, kisel, kiselkarbid.

c)	Anläggningar för framställning av gödningsmedel baserade på fosfor, kväve eller kalium (enkla eller sammansatta gödningsmedel).

d)	Anläggningar för framställning av lantbruks‐ eller skogsbrukskemiska och bekämpningsmedel.

e)	Anläggningar för eller biologisk tillverkning av läkemedel genom kemiska eller biologiska processer.

f)	Anläggningar för framställning av sprängämnen.

g)	Anläggningar där kemisk eller biologisk bearbetning används för framställning av fodertillsatser innehållande protein, fermentationsprodukter och andra proteinprodukter.

5.	Avfallshantering:

—	Anläggningar för förbränning, återvinning, kemisk behandling eller deponering av farligt avfall.

—	Anläggningar för förbränning av kommunalt avfall med en kapacitet som överstiger 3 ton per timme.

—	Anläggningar för omhändertagande av icke‐farligt avfall med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn.

—	Deponier som tar emot mer än 10 ton avfall per dygn eller med en total kapacitet som överstiger 25 000 ton, med undantag för deponier för inert avfall.

6.	Anläggningar för rening av avloppsvatten med en kapacitet som överstiger 150 000 personekvivalenter.

7.	Industriella anläggningar för

a)	framställning av pappersmassa av trä eller liknande fibrösa material,

b)	framställning av papper och kartong där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dygn.

8.

a) Anläggning av järnvägslinjer för fjärrtrafik samt flygplatser (2) med en banlängd av 2 100 m eller mer. b) Anläggning av motorvägar och motortrafikleder (3). c) Anläggning av en ny väg med fyra eller fler filer, eller uträtning och/eller breddning av befintlig väg med två eller färre filer för att få fyra eller fler filer, där en sådan väg, eller ett uträtat och/eller breddat avsnitt, skulle bli en sammanhängande vägsträcka på 10 km eller mer.

9.	a) Inre vattenvägar och insjöhamnar som medger trafik med fartyg på mer än 1 350 ton. b) Hamnar, kajer för lastning och lossning med landförbindelse och uthamnar (utom färjelägen) som kan ta fartyg på över 1 350 ton.

10.	System för avledning eller artificiell tillförsel av grundvatten, där den årliga avledda eller tillförda vattenmängden uppgår till eller överstiger 10 miljoner kubikmeter.

11.

a) Anläggningar för överföring av vattenresurser mellan flodområden, där denna överföring syftar till att förhindra eventuell vattenbrist och där den överförda vattenmängden överstiger 100 miljoner kubikmeter per år. b) I alla andra fall anläggningar för överföring av vattenresurser mellan flodområden, när den genomsnittliga genomströmningen i avledningsområdet över flera år överstiger 2 000 miljoner kubikmeter per år och den överförda vattenmängden överstiger 5 procent av denna genomströmning. I båda fallen är överföring av dricksvatten i vattenledningar undantagen.

12.	Utvinning av råolja och naturgas för kommersiella ändamål, när den utvunna mängden överstiger 500 ton per dygn för olja och 500 000 kubikmeter per dygn för gas.

13.	Dammar och andra anläggningar avsedda för uppdämning eller permanent lagring av vatten, där den nya eller tillkomna uppdämda eller lagrade vattenmängden överstiger 10 miljoner kubikmeter.

14.	Rörledningar för transport av gas, olja eller kemikalier med en diameter av mer än 800 mm och en längd av mer än 40 km.

15.	Anläggningar för djurhållning av fjäderfä eller svin med mer än a) 40 000 platser för fjäderfä, b) 2 000 platser för slaktsvin avsedda för produktion (> 30 kg), eller c) 750 platser för suggor.

16.	Stenbrott eller dagbrott vars yta överstiger 25 hektar, eller torvutvinning, när utvinningsplatsens yta överstiger 150 hektar.

17.	Anläggning av luftledningar för elektrisk energi med en spänning av minst 220 kV och en längd av mer än 15 km.

18.	Anläggningar för lagring av olja, petrokemiska och kemiska produkter med en kapacitet av minst 200 000 ton.

19.

Andra verksamheter: — Anläggningar för förbehandling (tvättning, blekning, mercerisering) eller för färgning av fibrer eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. — Garverier för en produktion av mer än 12 ton produkter per dygn. a) Slakterier för en produktion baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn. b) Behandling och framställning, avsedd för produktion av livsmedel av i) animaliska råvaror (förutom mjölk) för en produktion av mer än 75 ton slutprodukter per dygn, ii) vegetabiliska råvaror för en produktion av mer än 300 ton slutprodukter per dygn (kvartalsmedelvärde). c) Behandling och framställning av mjölkprodukter baserad på en invägning av mer än 200 ton per dygn (årsmedelvärde). — Anläggningar för destruering eller återvinning av slaktkroppar och animaliskt avfall med en produktion baserad på mer än 10 ton per dygn. — Anläggningar för ytbehandling av material, föremål eller produkter och som använder organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsbehandling, limning, målning, rengöring eller impregnering, med en förbrukning av lösningsmedel på mer än 150 kg per timme eller mer än 200 ton per år. — Anläggningar för framställning av kol (hårdbränd kol) eller av grafitelektroder genom förbränning eller grafitisering.

20.	All verksamhet som inte anges i punkterna 1–19, men där allmänhetens deltagande är föreskrivet enligt ett förfarande för bedömning av miljöpåverkan i enlighet med den nationella lagstiftningen.

21.

Bestämmelsen i artikel 6.1 a i denna konvention gäller inte något av ovanstående projekt som bedrivs uteslutande eller huvudsakligen för att forska, utveckla och prova nya metoder eller produkter under mindre än två år, om de inte kan antas medföra betydande skadliga verkningar på miljön eller hälsan.

22.	Varje förändring eller utökning av verksamheter som i sig uppfyller de kriterier eller gränsvärden som anges i denna bilaga skall omfattas av artikel 6.1 a i denna konvention. Varje annan förändring eller utökning av verksamheter skall omfattas av artikel 6.1 b i denna konvention.

---

(1)  Kärnkraftverk och andra kärnreaktorer upphör att vara sådana anläggningar när allt kärnbränsle och alla andra radioaktivt nedsmittade delar har avlägsnats slutgiltigt från anläggningsområdet.

(2)  I denna konvention avses med flygplats en flygplats som överensstämmer med definitionen i 1944 års Chicagokonvention om upprättandet av Internationella civila luftfartsorganisationen (bilaga 14).

(3)  I denna konvention avses med motortrafikled en väg som överensstämmer med definitionen i Europeisk överenskommelse om huvudleder för internationell trafik (AGR) av den 15 november 1975.

BILAGA II

SKILJEDOM

1.

Om en tvist hänskjuts till skiljedom i enlighet med artikel 16.2 i denna konvention, skall en part eller parterna meddela sekretariatet vilken fråga som är föremål för skiljedom och särskilt ange de artiklar i denna konvention vilkas tolkning och tillämpning tvisten gäller. Sekretariatet skall vidarebefordra den sålunda erhållna informationen till alla parter i denna konvention.

2.

Skiljedomstolen skall bestå av tre ledamöter. Kärandeparten eller kärandeparterna och den andra parten eller parterna i tvisten skall utse en skiljedomare, och de två skiljedomare som utsetts på detta sätt skall gemensamt utse den tredje skiljedomaren, som skall vara skiljedomstolens ordförande. Den senare får inte vara medborgare i något land som är part i tvisten och inte heller ha fast hemvist inom något av dessa parters områden, vara anställd av någon av dem eller ha befattat sig med målet i någon annan egenskap.

3.	Om skiljedomstolens ordförande inte har utsetts inom två månader efter det att den andra skiljedomaren har utsetts, skall exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa på begäran av en av parterna i tvisten utse ordföranden inom ytterligare två månader.

4.

Om en av parterna i tvisten inte utnämner en skiljedomare inom två månader efter mottagandet av anmodan, får den andra parten underrätta exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall utse skiljedomstolens ordförande inom ytterligare två månader. Efter utnämningen skall skiljedomstolens ordförande anmoda den part som inte utsett någon skiljedomare att göra detta inom två månader. Om den parten inte gör detta inom den tiden, skall ordföranden underrätta exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall göra denna utnämning inom ytterligare två månader.

5.	Skiljedomstolen skall meddela sitt beslut i enlighet med internationell rätt och bestämmelserna i denna konvention.

6.	En skiljedomstol tillsatt enligt bestämmelserna i denna bilaga skall upprätta sin egen arbetsordning.

7.	Skiljedomstolens beslut både vad gäller processordning och innehåll skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.

8.	Domstolen får vidta alla lämpliga åtgärder för att fastställa fakta.

9.

Parterna i tvisten skall underlätta skiljedomstolens arbete och skall särskilt med alla tillgängliga medel a) förse den med alla nödvändiga handlingar, ge den allt nödvändigt bistånd och alla nödvändiga upplysningar, b) göra det möjligt för domstolen att vid behov inkalla vittnen eller experter och uppta deras vittnesmål.

10.	Parterna och skiljedomarna skall skydda alla konfidentiella uppgifter som de får i förtroende under skiljedomstolens förhandlingar.

11.	Skiljedomstolen kan, på begäran av någon av parterna, rekommendera tillfälliga skyddsåtgärder.

12.

Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig inför skiljedomstolen eller att föra sin talan, kan den andra parten begära att skiljedomstolen fortsätter förfarandet och avger sitt slutliga beslut. Om någon av parterna uteblir eller underlåter att föra sin talan, skall detta inte utgöra något hinder för förfarandet.

13.	Skiljedomstolen kan pröva och besluta om motyrkanden som direkt härrör från den sak som är föremål för tvist.

14.	Om inte skiljedomstolen beslutar annat på grund av särskilda omständigheter i målet, skall domstolens kostnader, innefattande ersättning till ledamöterna, bäras till lika delar av parterna i tvisten. Domstolen skall bokföra alla sina utgifter och tillställa parterna slutredovisning av dessa.

15.	Varje part i denna konvention som har ett rättsligt intresse i tvistens sakfråga och som kan påverkas av ett beslut i målet får med domstolens samtycke intervenera i förhandlingarna.

16.	Skiljedomstolen skall meddela sitt utslag inom fem månader från den dag då den upprättades, såvida den inte finner det nödvändigt att utsträcka tidsgränsen med en period som ej bör överstiga ytterligare fem månader.

17.

Skiljedomstolens utslag skall åtföljas av en redogörelse för skälen. Det skall vara slutligt och bindande för alla parter i tvisten. Utslaget skall av skiljedomstolen översändas till parterna i tvisten och till sekretariatet. Sekretariatet skall vidarebefordra den erhållna informationen till alla parter i denna konvention.

18.

Varje tvist som uppstår mellan parterna om tolkningen eller verkställandet av utslaget kan av endera parten hänskjutas till den skiljedomstol som meddelat utslaget eller, om denna inte kan ta upp saken till behandling, till en annan domstol som tillsatts för detta ändamål på samma sätt som den första.

AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Albanien om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

DE HÖGA AVTALSSLUTANDE PARTERNA,

EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”, och

REPUBLIKEN ALBANIEN, nedan kallad ”Albanien”,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att förstärka sitt samarbete i syfte att effektivare bekämpa illegal invandring,

SOM ÖNSKAR att genom detta avtal och på grundval av ömsesidighet fastställa snabba och effektiva förfaranden för identifiering och återsändande under säkra och ordnade förhållanden av personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till eller vistelse eller bosättning på Albaniens eller en av Europeiska unionens medlemsstaters territorium, och som i en anda av samarbete önskar underlätta dessa personers transitering,

SOM UNDERSTRYKER att detta avtal inte skall påverka gemenskapens, Europeiska unionens medlemsstaters och Albaniens rättigheter, skyldigheter och ansvar enligt folkrätten, särskilt Europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna, konventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning samt internationella konventioner om utlämning,

SOM BEAKTAR att de bestämmelser i detta avtal som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte gäller för Konungariket Danmark enligt det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta avtal används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)	medlemsstat: alla medlemsstater i Europeiska unionen, med undantag av Danmark.

b)	medborgare i en medlemsstat: alla personer som enligt gemenskapens definition innehar medborgarskap i en medlemsstat.

c)	albansk medborgare: alla personer som innehar albanskt medborgarskap.

d)	medborgare i tredjeland: alla personer som innehar medborgarskap i ett annat land än Albanien eller än i en av EU: s medlemsstater.

e)	statslös person: alla personer som inte innehar medborgarskap i något land.

f)

uppehållstillstånd: alla typer av tillstånd utfärdade av Albanien eller av en av medlemsstaterna, som ger en person rätt att uppehålla sig på dess territorium. Detta skall inte inbegripa tillfälliga tillstånd att stanna på dess territorium i samband med behandlingen av en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd.

g)	visering: ett tillstånd utfärdat eller ett beslut fattat av Albanien eller av en av medlemsstaterna, och som krävs för inresa till eller transitering genom dess territorium. Detta tillstånd skall inte inbegripa transitvisering för flygplatser.

AVSNITT I

ALBANIENS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 2

Återtagande av egna medborgare

1.   Albanien skall, på begäran av en medlemsstat och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan antas att dessa personer är albanska medborgare.

Detsamma skall gälla för personer som efter inresan till en medlemsstats territorium har fråntagits eller avsagt sig medborgarskap i Albanien, såvida inte dessa personer åtminstone har utlovats medborgarskap av denna medlemsstat.

2.   Albanien skall, vid behov och utan dröjsmål, för den person vars återtagande har godtagits utfärda det resedokument som är nödvändigt för hans eller hennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall Albanien inom 14 kalenderdagar förlänga resedokumentets giltighetstid eller, vid behov, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om Albanien inte har utfärdat resedokumentet, förlängt dess giltighetstid eller, vid behov, förnyat det inom 14 kalenderdagar, skall landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resedokument används för utvisning (1).

Artikel 3

Återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   Albanien skall, på begäran av en medlemsstat och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla medborgare i tredjeland eller statslösa personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan antas att dessa personer

a)	innehar eller vid tidpunkten för inresan innehade en giltig visering eller ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av Albanien, eller

b)	inrest till medlemsstaternas territorium efter att ha vistats på eller transiterat genom Albaniens territorium.

2.   Återtagandeskyldigheten i punkt 1 skall inte gälla om

a)	medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen endast har transiterat genom en internationell flygplats i Albanien, eller

b)

den begärande medlemsstaten för medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen före eller efter inresan till dess territorium har utfärdat en visering eller ett uppehållstillstånd, såvida inte — denna person innehar en visering eller ett uppehållstillstånd med en längre giltighetstid som utfärdats av Albanien, eller — den visering eller det uppehållstillstånd som utfärdats av den begärande medlemsstaten erhållits med hjälp av falska eller förfalskade handlingar.

3.   Albanien skall, vid behov och utan dröjsmål, för den person vars återtagande har godtagits utfärda det resedokument som är nödvändigt för hans eller hennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall Albanien inom 14 kalenderdagar förlänga resedokumentets giltighetstid eller, vid behov, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om Albanien inte har utfärdat resedokumentet, förlängt dess giltighetstid eller, vid behov, förnyat det inom 14 kalenderdagar, skall landet anses ha godtagit att EU:s enhetligt utformade resedokument används för utvisning.

AVSNITT II

GEMENSKAPENS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 4

Återtagande av egna medborgare

1.   En medlemsstat skall, på begäran av Albanien och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på Albaniens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan antas att dessa personer är medborgare i den medlemsstaten.

Detsamma skall gälla för personer som efter inresan till Albaniens territorium har fråntagits eller avsagt sig medborgarskap i en medlemsstat, såvida inte dessa personer åtminstone har utlovats medborgarskap av Albanien.

2.   En medlemsstat skall, vid behov och utan dröjsmål, för den person vars återtagande har godtagits utfärda det resedokument som är nödvändigt för hans eller hennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall den berörda medlemsstaten inom 14 kalenderdagar förlänga resedokumentets giltighetstid eller, vid behov, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om den berörda medlemsstaten inte har utfärdat resedokumentet, förlängt dess giltighetstid eller, vid behov, förnyat det inom 14 kalenderdagar, skall den anses ha godtagit att ett albanskt tillstånd används för utvisning (2).

Artikel 5

Återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   En medlemsstat skall, på begäran av Albanien och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla medborgare i tredjeland och statslösa personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på Albaniens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan antas att dessa personer

a)	innehar eller vid tidpunkten för inresan innehade en giltig visering eller ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade medlemsstaten, eller

b)	inrest till Albaniens territorium efter att ha vistats på eller transiterat genom den anmodade medlemsstatens territorium.

2.   Återtagandeskyldigheten i punkt 1 skall inte gälla om

a)	medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen endast har transiterat genom en internationell flygplats i den anmodade medlemsstaten, eller

b)

Albanien för medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen före eller efter inresan till dess territorium har utfärdat en visering eller ett uppehållstillstånd, såvida inte — denna person innehar en visering eller ett uppehållstillstånd med en längre giltighetstid som utfärdats av den anmodade medlemsstaten, eller — den visering eller det uppehållstillstånd som utfärdats av Albanien erhållits med hjälp av falska eller förfalskade handlingar.

3.   Återtagandeskyldigheten i punkt 1 skall avse den medlemsstat som utfärdat viseringen eller uppehållstillståndet. Om två eller flera medlemsstater har utfärdat en visering eller ett uppehållstillstånd skall återtagandeskyldigheten i punkt 1 avse den medlemsstat som utfärdade dokumentet med en längre giltighetstid, eller, om ett eller flera av dem redan har upphört att gälla, det dokument som fortfarande är giltigt. Om samtliga dokument redan har upphört att gälla skall återtagandeskyldigheten i punkt 1 avse den medlemsstat som utfärdade dokumentet med den senaste förfallodagen. Om det inte finns några sådana dokument skall återtagandeskyldigheten i punkt 1 avse den medlemsstat från vilken den senaste utresan skedde.

4.   En medlemsstat skall, vid behov och utan dröjsmål, för den person vars återtagande har godtagits utfärda det resedokument som är nödvändigt för hans eller hennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall den berörda medlemsstaten inom 14 kalenderdagar förlänga resedokumentets giltighetstid eller, vid behov, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om den berörda medlemsstaten inte har utfärdat resedokumentet, förlängt dess giltighetstid eller, vid behov, förnyat det inom 14 kalenderdagar, skall den anses ha godtagit att ett albanskt tillstånd används för utvisning.

AVSNITT III

ÅTERTAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 6

Princip

1.   Om inte annat följer av punkt 2 skall för överföring av en person som skall återtas på grundval av någon av de skyldigheter som anges i artiklarna 2–5 erfordras att en begäran om återtagande inges till den behöriga myndigheten i den anmodade staten.

2.   Begäran om återtagande får ersättas med ett skriftligt meddelande till den behöriga myndigheten i den anmodade staten inom en rimlig tid före den berörda personens återsändande, förutsatt att den person som skall återtas innehar ett giltigt resedokument och, i tillämpliga fall, en giltig visering eller ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade staten.

Artikel 7

Begäran om återtagande

1.   Begäran om återtagande skall om möjligt innehålla följande upplysningar:

a)	Uppgifter om den person som skall återtas (t.ex. förnamn, efternamn, födelsedatum och, om möjligt, födelseort, faderns och moderns namn samt senaste bostadsadress).

b)	Angivande av på vilket sätt bevis eller tillräcklig bevisning för medborgarskap, transitering, villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer samt olovlig inresa och olovligt uppehälle kommer att tillhandahållas.

2.   Begäran om återtagande skall om möjligt också innehålla följande upplysningar:

a)	Uppgift om att den person som skall överföras kan vara i behov av hjälp eller vård, förutsatt att den berörda personen uttryckligen har gett sitt samtycke till uppgiften.

b)	Alla andra skydds‐ eller säkerhetsåtgärder som kan bli nödvändiga i samband med det enskilda överföringsfallet.

3.   Ett gemensamt formulär som skall användas för begäran om återtagande åtföljer som bilaga 5 till detta avtal.

Artikel 8

Bevisning beträffande medborgarskap

1.   Bevis för medborgarskap enligt artiklarna 2.1 och 4.1 kan särskilt lämnas med hjälp av något av de dokument som förtecknas i bilaga 1 till detta avtal, även om deras giltighetstid har löpt ut. Om sådana dokument uppvisas skall medlemsstaterna och Albanien ömsesidigt erkänna medborgarskapet utan att kräva ytterligare undersökning. Bevis för medborgarskap kan inte lämnas med hjälp av falska dokument.

2.   Tillräcklig bevisning för medborgarskap enligt artiklarna 2.1 och 4.1 kan särskilt lämnas med hjälp av något av de dokument som förtecknas i bilaga 2 till detta avtal, även om deras giltighetstid har löpt ut. Om sådana dokument uppvisas skall medlemsstaterna och Albanien anse att medborgarskapet är fastställt, såvida de inte kan bevisa annat. Tillräcklig bevisning för medborgarskap kan inte lämnas med hjälp av falska dokument.

3.   Om inget av de dokument som förtecknas i bilagorna 1 och 2 kan uppvisas skall Albaniens eller den berörda medlemsstatens behöriga diplomatiska och konsulära representationer på begäran vidta åtgärder för att utan onödigt dröjsmål intervjua den person som skall återtas i syfte att fastställa hans eller hennes medborgarskap.

Artikel 9

Bevismedel beträffande medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   Bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer enligt artiklarna 3.1 och 5.1 skall särskilt lämnas med hjälp av något av de bevismedel som anges i bilaga 3 till detta avtal; det kan inte lämnas med hjälp av falska dokument. Medlemsstaterna och Albanien skall ömsesidigt erkänna sådana bevis utan att kräva ytterligare undersökning.

2.   Tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer enligt artiklarna 3.1 och 5.1 skall lämnas med hjälp av något av de bevismedel som anges i bilaga 4 till detta avtal; de kan inte lämnas med hjälp av falska dokument. När sådan tillräcklig bevisning uppvisas skall medlemsstaterna och Albanien anse att villkoren är uppfyllda, såvida de inte kan bevisa annat.

3.   Olovlig inresa, vistelse eller bosättning skall fastställas med hjälp av den berörda personens resedokument, i vilka nödvändig visering eller annat uppehållstillstånd för den begärande statens territorium saknas. En förklaring av den begärande staten om att den berörda personen befunnits sakna nödvändiga resedokument eller nödvändigt visum eller uppehållstillstånd skall också utgöra tillräcklig bevisning för olovlig inresa, vistelse eller bosättning.

Artikel 10

Tidsfrister

1.   Begäran om återtagande skall inges till den anmodade statens behöriga myndighet inom högst ett år efter det att den begärande statens behöriga myndighet har fått kännedom om att en medborgare i tredjeland eller en statslös person inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa, vistelse eller bosättning. I de fall där det finns rättsliga eller faktiska hinder för att begäran skall kunna inges i tid skall tidsfristen på den begärande statens begäran förlängas, men endast till dess att hindren har upphört att existera.

2.   En begäran om återtagande skall besvaras utan onödigt dröjsmål, och i alla händelser inom högst 14 kalenderdagar; skäl för avslag av en begäran om återtagande skall anges. Den angivna tidsfristen skall börja löpa samma dag som begäran om återtagande mottas. Om inget svar erhållits inom denna tidsfrist, skall samtycke till överföringen anses vara lämnat.

3.   Sedan samtycke lämnats eller, i förekommande fall, efter det att tidsfristen på 14 kalenderdagar har löpt ut, skall den berörda personen överföras utan onödigt dröjsmål, dock inom högst tre månader. Denna tidsfrist kan på den begärande statens begäran förlängas med den tid som krävs för att handlägga rättsliga eller praktiska hinder.

Artikel 11

Överföringsvillkor och transportsätt

1.   Innan en person återsänds skall de behöriga myndigheterna i Albanien och den berörda medlemsstaten i förväg skriftligen komma överens om dag för överföring, ort för inresa, eventuell eskort och andra uppgifter av betydelse för överföringen.

2.   Alla transportmedel, inbegripet flygtransport, landtransport eller sjötransport, skall vara tillåtna. Återsändande med flyg skall inte begränsas till Albaniens eller medlemsstaternas nationella flygbolag utan kan ske med utnyttjande av reguljärt flyg eller charterflyg. Vid återsändande med eskort skall eskorten inte begränsas till personer bemyndigade av den begärande staten, förutsatt att de är bemyndigade av Albanien eller en medlemsstat.

Artikel 12

Återtagande av misstag

Albanien skall utan dröjsmål ta tillbaka en person som återtagits av en medlemsstat, och en medlemsstat skall utan dröjsmål ta tillbaka en person som återtagits av Albanien, om det inom tre månader efter den berörda personens överföring konstateras att villkoren i artiklarna 2–5 i detta avtal inte var uppfyllda. I sådana fall skall de behöriga myndigheterna i Albanien och den berörda medlemsstaten även utbyta all tillgänglig information om den berörda personens faktiska identitet, medborgarskap och transiteringsväg.

AVSNITT IV

TRANSITERINGAR

Artikel 13

Principer

1.   Medlemsstaterna och Albanien bör begränsa transiteringen av medborgare i tredjeland eller statslösa personer till de fall där dessa personer inte kan återsändas direkt till bestämmelsestaten.

2.   Albanien skall tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om en medlemsstat begär detta, och en medlemsstat skall tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om Albanien begär detta, om den fortsatta resan i eventuella andra transiteringsstater och återtagandet av bestämmelsestaten garanteras.

3.   Albanien eller en medlemsstat kan vägra transitering

a)

om medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen löper verklig risk för att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, dödsstraff eller förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet i en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse i bestämmelsestaten eller någon annan transiteringsstat, eller

b)	om medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen är föremål för straffrättslig lagföring eller straffrättsliga påföljder i den anmodade staten eller i någon annan transiteringsstat, eller

c)	av folkhälsoskäl eller av skäl som rör inre säkerhet, allmän ordning eller andra nationella intressen i den anmodade staten.

4.   Albanien eller en medlemsstat kan återkalla ett utfärdat tillstånd, om det senare uppkommer eller uppdagas sådana omständigheter som avses i punkt 3, vilka lägger hinder i vägen för transiteringen, eller om den fortsatta resan i eventuella transiteringsstater eller återtagandet från bestämmelsestatens sida inte längre garanteras. I sådana fall skall den begärande staten, vid behov och utan dröjsmål, ta tillbaka medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen.

Artikel 14

Transiteringsförfarande

1.   En begäran om transitering skall inges skriftligen till den behöriga myndigheten i den anmodade staten och skall innehålla följande upplysningar:

a)	Typ av transitering (med flyg eller till lands eller sjöss), eventuella andra transiteringsstater och avsedd slutlig bestämmelse.

b)	Närmare uppgifter beträffande den berörda personen (t.ex. förnamn, efternamn, flicknamn, andra namn eller pseudonymer, födelsedatum, kön och, om möjligt, födelseort, medborgarskap, språk, typ av och nummer på resedokument).

c)	Avsedd ort för inresa, tid för överföring och eventuell eskort.

d)	En förklaring om att villkoren enligt artikel 13.2 är uppfyllda ur den begärande statens synvinkel, och att det inte finns några kända skäl för en vägran enligt artikel 13.3. Ett gemensamt formulär som skall användas för begäran om transitering åtföljer som bilaga 6 till detta avtal.

2.   Den anmodade staten skall inom fem kalenderdagar skriftligen underrätta den begärande staten om inresetillståndet och bekräfta ort och beräknad tidpunkt för inresan eller underrätta den om avslag på begäran om inresetillstånd och om skälen för detta.

3.   Om transiteringen görs med flyg skall den person som skall återtas jämte eventuell eskort undantas från kravet på att skaffa transitvisering för flygplats.

4.   Den anmodade statens behöriga myndigheter skall efter ömsesidigt samråd understödja transiteringen, framför allt genom att övervaka de berörda personerna och genom att tillhandahålla lämpliga anordningar för detta.

AVSNITT V

KOSTNADER

Artikel 15

Transport‐ och transiteringskostnader

Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas rätt att från den person som skall återtas eller av tredje part kräva återbetalning av de kostnader som är förbundna med återtagandet skall alla transportkostnader som uppkommer i samband med återtagande och transitering enligt detta avtal fram till den slutliga bestämmelsestatens gräns bäras av den begärande staten.

AVSNITT VI

UPPGIFTSSKYDD OCH ICKE-PÅVERKANSKLAUSUL

Artikel 16

Uppgiftsskydd

Överlämnande av personuppgifter skall endast äga rum om detta är nödvändigt för genomförandet av detta avtal och skall göras av de behöriga myndigheterna i Albanien eller en medlemsstat, beroende på omständigheterna. Bearbetning och behandling av personuppgifter i ett särskilt fall skall vara underställda den nationella lagstiftningen i Albanien och, i de fall där kontrollenheten är en behörig myndighet i en medlemsstat, bestämmelserna i direktiv 95/46/EG (3) och i den nationella lagstiftning i den berörda medlemsstaten som antagits till följd av det direktivet. Dessutom skall följande principer gälla:

a)	Personuppgifter skall behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt.

b)	Personuppgifter skall insamlas i det specifika, uttryckliga och legitima syftet att genomföra detta avtal och får inte vidare bearbetas av den underrättande eller mottagande myndigheten på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.

c)

Personuppgifter skall vara adekvata, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de insamlas eller bearbetas ytterligare; meddelade personuppgifter får endast röra följande: — Uppgifter om den person som skall överföras (t.ex. förnamn, efternamn, eventuella tidigare namn, andra namn eller pseudonymer, kön, civilstånd, födelsedatum och födelseort, samt nuvarande och eventuellt tidigare medborgarskap). — Pass, identitetskort eller körkort (nummer, giltighetstid, datum för utfärdande, utfärdande myndighet, ort för utfärdande). — Anhalter och resvägar. — Andra upplysningar som är nödvändiga för att identifiera den person som skall överföras eller för att undersöka villkoren för återtagande enligt detta avtal.

d)	Personuppgifter skall vara exakta och, vid behov, uppdaterade.

e)	Personuppgifter skall bevaras på ett sätt som gör det möjligt att identifiera personerna i fråga under en period som inte är längre än vad som är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna insamlades eller för vilket de bearbetas ytterligare.

f)

Både den underrättande myndigheten och den mottagande myndigheten skall vidta alla åtgärder som är rimliga för att vid behov säkerställa rättelse, utplåning eller blockering av personuppgifter, när behandlingen inte överensstämmer med bestämmelserna i denna artikel, framför allt om dessa uppgifter inte är adekvata, relevanta, exakta eller om de är överdrivet omfattande i förhållande till bearbetningens syfte. Detta skall inbegripa anmälan till den andra parten av eventuell rättelse, utplåning eller blockering.

g)	Den mottagande myndigheten skall på begäran meddela den underrättande myndigheten hur meddelade uppgifter har använts och om de resultat som uppnåtts av detta.

h)	Personuppgifter får endast meddelas de behöriga myndigheterna. För vidarebefordran av uppgifterna till andra organ krävs att den underrättande myndigheten i förväg ger sitt samtycke.

i)	De underrättande och de mottagande myndigheterna skall skriftligen registrera meddelandet och mottagandet av personuppgifter.

Artikel 17

Icke‐påverkansklausul

1.   Detta avtal skall inte påverka gemenskapens, Europeiska unionens medlemsstaters och Albaniens rättigheter, skyldigheter och ansvar enligt folkrätten, särskilt Europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna, konventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning samt internationella konventioner om utlämning.

2.   Inget i detta avtal skall förhindra att en person återsänds inom ramen för andra formella eller informella arrangemang.

AVSNITT VII

GENOMFÖRANDE OCH TILLÄMPNING

Artikel 18

Gemensam kommitté för återtagande

1.   De avtalsslutande parterna skall bistå varandra vid tillämpningen och tolkningen av detta avtal. För detta ändamål skall de inrätta en gemensam kommitté för återtagande (nedan kallad ”kommittén”) som bland annat skall ha till uppgift

a)	att övervaka tillämpningen av detta avtal,

b)	att besluta om genomförandearrangemang som är nödvändiga för en enhetlig tillämpning av avtalet,

c)	att ha regelbundna informationsutbyten om alla genomförandeprotokoll som i enlighet med artikel 19 upprättas av enskilda medlemsstater och Albanien,

d)	att besluta om ändringar av bilagorna till detta avtal, och

e)	att rekommendera ändringar av detta avtal.

2.   Kommitténs beslut skall vara bindande för de avtalsslutande parterna.

3.   Kommittén skall vara sammansatt av företrädare för gemenskapen och Albanien; gemenskapen skall företrädas av kommissionen, som skall biträdas av experter från medlemsstaterna.

4.   Kommittén skall sammanträda när så är nödvändigt på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

5.   Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 19

Genomförandeprotokoll

1.   Albanien och en medlemsstat får upprätta genomförandeprotokoll som skall innefatta bestämmelser om

a)	utseende av behöriga myndigheter, gränspasseringsställen och utbyte av information om kontaktställen,

b)	villkor för återsändande med eskort, inbegripet transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer under eskort, och

c)	andra bevismedel och dokument än de som anges i bilagorna 1–4 till detta avtal.

2.   De genomförandeprotokoll som avses i punkt 1 skall träda i kraft först efter det att den gemensamma kommitté som avses i artikel 18 har underrättats.

3.   Albanien samtycker till att tillämpa alla bestämmelser i ett genomförandeprotokoll som upprättas med en medlemsstat även i dess förbindelser med en annan medlemsstat, på denna medlemsstats begäran.

Artikel 20

Förhållande till medlemsstaternas bilaterala avtal eller ordningar om återtagande

Bestämmelserna i detta avtal skall ha företräde framför bestämmelserna i alla de bilaterala avtal eller ordningar om återtagande av personer utan uppehållstillstånd som enligt artikel 19 har ingåtts eller kan komma att ingås mellan enskilda medlemsstater och Albanien.

AVSNITT VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 21

Territoriell tillämpning

1.   Om inte annat följer av punkt 2 skall detta avtal vara tillämpligt på det territorium där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och på Albaniens territorium.

2.   Detta avtal skall inte vara tillämpligt på Danmarks territorium.

Artikel 22

Ikraftträdande, giltighetstid och upphörande

1.   Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive förfaranden.

2.   Om inte annat följer av punkt 3 träder avtalet i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de förfaranden som avses i punkt 1 har avslutats.

3.   Artiklarna 3 och 5 i detta avtal skall träda i kraft två år efter den dag som avses i punkt 2.

4.   Detta avtal skall ingås på obestämd tid.

5.   Var och en av de avtalsslutande parterna kan säga upp detta avtal genom att officiellt underrätta den andra avtalsslutande parten. Avtalet skall upphöra att gälla sex månader efter dagen för en sådan underrättelse.

Artikel 23

Bilagor

Bilagorna 1–6 skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

---

(1)  Rådets rekommendation av den 30 november 1994 om antagande av ett enhetligt utformat resedokument för avlägsnande av medborgare i tredje land (EGT C 274, 19.9.1996, s. 18).

(2)  Godkänt genom tillförordnade utrikesministerns kungörelse nr 553 av den 19 november 2003 beträffande albanska representationers utfärdande av identitetshandlingar för återsändande till Albanien.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

BILAGA 1

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses vara bevis för medborgarskap

(Artiklarna 2.1, 3.1, 4.1. och 5.1)

—	Pass av alla slag (nationella pass, diplomatpass, tjänstepass, kollektiva pass och ersättningspass, inbegripet pass för barn).

—	Identitetskort av alla slag (inbegripet tillfälliga och provisoriska).

—	Tjänsteböcker och militära identitetshandlingar.

—	Sjöfartsböcker och tjänstgöringsbevis för skeppare.

—	Intyg om medborgarskap eller andra officiella dokument i vilka medborgarskap nämns eller anges.

BILAGA 2

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses vara tillräcklig bevisning för medborgarskap

(Artiklarna 2.1, 3.1, 4.1. och 5.1)

—	Fotokopior av vart och ett av de dokument som anges i bilaga 1 till detta avtal.

—	Körkort eller fotokopior av körkort.

—	Födelseattester eller fotokopior av födelseattester.

—	Tjänstekort från företag eller fotokopior av sådana tjänstekort.

—	Vittnesutsagor.

—	Förklaringar av den berörda personen samt det språk som han eller hon talar, även fastställt genom ett officiellt testresultat.

—	Alla övriga dokument som kan hjälpa till att fastställa den berörda personens medborgarskap.

BILAGA 3

Gemensam förteckning över dokument vilka anses utgöra bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 3.1 och 5.1)

—	Inrese- och avresestämplar eller liknande påteckning i den berörda personens resedokument eller annan bevisning för inresa/avresa (t.ex. fotografi).

—	Dokument, intyg och räkningar av alla slag (t.ex. hotellräkningar, besökskort hos läkare och sjukhus, inträdeskort till offentliga och privata inrättningar, biluthyrningskontrakt, kreditkortkvitton osv.) som klart utvisar att den berörda personen vistats på den anmodade statens territorium.

—	Flyg-, tåg-, buss- eller båtbiljetter eller passagerarlistor som visar att den berörda personen vistats på den anmodade statens territorium och den berörda personens resväg.

—	Upplysningar som visar att den berörda personen har använt sig av en researrangörs eller resebyrås tjänster.

—	Officiella förklaringar, särskilt av gränsmyndighetens personal och av andra vittnen som kan intyga den berörda personens gränspassage.

—	Officiella förklaringar av den berörda personen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

BILAGA 4

Gemensam förteckning över dokument vilka anses utgöra tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 3.1. och 5.1)

—	Beskrivning av den plats där och de omständigheter under vilka den berörda personen stoppades efter inresan till den begärande statens territorium, författad av de behöriga myndigheterna i den staten.

—	Upplysningar beträffande en persons identitet eller vistelse som lämnats av en internationell organisation.

—	Rapporter, eller bekräftelse av upplysningar, som lämnats av familjemedlemmar, medresenärer, etc.

—	Förklaring av den berörda personen.

BILAGA 5

BILAGA 6

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE FÖRHÅLLANDET TILL FRAMTIDA STABILISERINGS‐ OCH ASSOCIERINGSAVTAL

Parterna noterar att förhandlingar inleddes den 31 januari 2003 i syfte att ingå ett stabiliserings‐ och associeringsavtal mellan Albanien, å ena sidan, och gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, vilket även kommer att innehålla bestämmelser om förhindrande och kontroll av illegal invandring och återtagande. Parterna är därför överens om att till fullo beakta detta avtal i de relevanta bestämmelserna i stabiliserings‐ och associeringsavtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE ARTIKEL 3

Parterna noterar att återtagandeskyldigheten gentemot medborgare i tredjeland och statslösa personer som innehar en giltig visering som utfärdats av Albanien (artikel 3.1 a i detta avtal) endast skall gälla om viseringen har använts för inresa till Albaniens territorium.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE ARTIKEL 18

Möten i den gemensamma återtagandekommittén skall om möjligt hållas parallellt med mötena i den berörda underkommitté som inrättas inom ramen för ett kommande stabiliserings‐ och associeringsavtal.

Den skall hålla underkommittén underrättad om sitt arbete.

Den gemensamma återtagandekommitténs arbetsordning skall överensstämma med underkommitténs arbetsordning.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE DANMARK

De avtalsslutande parterna noterar att detta avtal inte gäller Konungariket Danmarks territorium eller medborgare i Konungariket Danmark. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Albanien och Danmark ingår ett återtagandeavtal med motsvarande innehåll som detta avtal.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE ISLAND OCH NORGE

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Island och Norge, särskilt i kraft av avtalet av den 18 maj 1999 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter är det lämpligt att Albanien ingår ett återtagandeavtal med Island och Norge med motsvarande innehåll som detta avtal.

AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”,

och

DEMOKRATISKA SOCIALISTISKA REPUBLIKEN SRI LANKA, nedan kallad ”Sri Lanka”,

nedan kallade ”de avtalsslutande parterna”,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att stärka sitt samarbete i syfte att mer effektivt bekämpa illegal invandring,

SOM ÄR OROADE över att organiserade kriminella gruppers aktivitet avsevärt ökat inom smugglingen av migranter och i annan besläktad brottslig verksamhet,

SOM ÖNSKAR att genom detta avtal och på grundval av ömsesidighet fastställa snabba och effektiva förfaranden för identifiering och återsändande under säkra och ordnade förhållanden av personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för inresa till eller vistelse eller bosättning på Sri Lankas eller en av Europeiska unionens medlemsstaters territorium, och som i en anda av samarbete önskar underlätta dessa personers transitering,

SOM UNDERSTRYKER att detta avtal inte skall påverka gemenskapens, Europeiska unionens medlemsstaters och Sri Lankas rättigheter, skyldigheter och ansvar enligt internationell rätt,

SOM BEAKTAR att bestämmelserna i detta avtal, vilket omfattas av tillämpningsområdet för avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inte gäller för Konungariket Danmark, i enlighet med det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta avtal används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)	medlemsstat: alla medlemsstater i Europeiska unionen, med undantag av Danmark.

b)	medborgare i en medlemsstat: alla personer som enligt gemenskapens definition innehar medborgarskap i en medlemsstat.

c)	srilankesisk medborgare: alla personer som innehar srilankesiskt medborgarskap.

d)	medborgare i tredjeland: alla personer som innehar medborgarskap i ett annat land än Sri Lanka eller en medlemsstat.

e)

statslös person: alla personer som inte innehar medborgarskap i något land. Detta skall inte omfatta personer som fråntagits eller avsagt sig sitt medborgarskap efter inresan på Sri Lankas eller en medlemsstats territorium såvida inte dessa personer åtminstone har utlovats naturalisering av den staten.

f)

uppehållstillstånd: alla typer av tillstånd utfärdade av Sri Lanka eller av en av medlemsstaterna, som ger en person rätt att uppehålla sig på dess territorium. Detta skall inte inbegripa tillfälliga tillstånd att uppehålla sig på dess territorium i samband med handläggningen av en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd.

g)	visum: ett tillstånd som utfärdats eller ett beslut som fattats av Sri Lanka eller en av medlemsstaterna och som krävs för inresa i eller transitering genom dess territorium. Detta tillstånd skall inte inbegripa transitvisum för flygplatser.

AVSNITT I

SRI LANKAS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 2

Återtagande av egna medborgare

1.   Sri Lanka skall efter ansökan av en medlemsstat och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal återta alla personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan fastställas att dessa personer är srilankesiska medborgare.

2.   Efter ansökan av en medlemsstat skall Sri Lanka, vid behov och utan dröjsmål, till den person som skall återtas utfärda det resedokument som är nödvändigt för dennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall Sri Lanka förlänga resedokumentets giltighet eller vid behov utan dröjsmål, vanligen inom 14 kalenderdagar och senast inom 30 kalenderdagar, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om Sri Lanka inte bekräftat att det mottagit en medlemsstats ansökan inom 30 kalenderdagar, skall landet anses ha godtagit att det gemensamma provisoriska resedokumentet enligt bilaga 7 till detta avtal används för återsändande.

Artikel 3

Återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   Sri Lanka skall efter ansökan av en medlemsstat och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal återta alla medborgare i tredjeland eller statslösa personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på den begärande medlemsstatens territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan fastställas att dessa personer

a)	vid tidpunkten för inresan innehade ett giltigt visum eller uppehållstillstånd utfärdat av Sri Lanka, eller

b)	reste in olovligen på medlemsstaternas territorium direkt från Sri Lankas territorium. En person kommer direkt från Sri Lanka enligt detta stycke om han eller hon reser in på medlemsstaternas territorium med flyg eller båt utan att däremellan ha rest in i något annat land.

2.   Återtagandeskyldigheten i punkt 1 skall inte gälla om

a)	medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen endast befunnit sig i transitering på flygplatsen Colombo International Airport, eller

b)

den begärande medlemsstaten till medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen utfärdat ett visum eller uppehållstillstånd före eller efter inresan på dess territorium, såvida personen inte innehar ett visum eller uppehållstillstånd som utfärdats av Sri Lanka och som har en längre giltighetstid.

3.   Efter ansökan av en medlemsstat skall Sri Lanka, vid behov och utan dröjsmål, till den person som skall återtas utfärda det resedokument som är nödvändigt för dennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall Sri Lanka utan dröjsmål, vanligen inom 14 kalenderdagar och senast inom 30 kalenderdagar, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om Sri Lanka inte bekräftat att det mottagit en medlemsstats ansökan inom 30 kalenderdagar, skall landet anses ha godtagit att det gemensamma provisoriska resedokumentet enligt bilaga 7 till detta avtal används för återsändande.

AVSNITT II

GEMENSKAPENS ÅTERTAGANDESKYLDIGHETER

Artikel 4

Återtagande av egna medborgare

1.   En medlemsstat skall, efter ansökan av Sri Lanka och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal, återta alla personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på Sri Lankas territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan fastställas att dessa personer är medborgare i den medlemsstaten.

2.   Efter ansökan av Sri Lanka skall en medlemsstat, vid behov och utan dröjsmål, till den person som skall återtas utfärda det resedokument som är nödvändigt för dennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall medlemsstaten i fråga förlänga resedokumentets giltighet eller vid behov utan dröjsmål, vanligen inom 14 kalenderdagar och senast inom 30 kalenderdagar, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om medlemsstaten i fråga inte bekräftat att den mottagit en ansökan från Sri Lanka inom 30 kalenderdagar, skall den anses ha godtagit att det gemensamma provisoriska resedokumentet enligt bilaga 7 till detta avtal används för återsändande.

Artikel 5

Återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   En medlemsstat skall på Sri Lankas ansökan och utan andra formaliteter än de som anges i detta avtal återta alla medborgare i tredjeland och statslösa personer som inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa till eller vistelse eller bosättning på Sri Lankas territorium, förutsatt att det bevisas eller på grundval av tillräcklig bevisning skäligen kan fastställas att dessa personer

a)	vid tidpunkten för inresan innehade ett giltigt visum eller uppehållstillstånd utfärdat av den anmodade medlemsstaten, eller

b)

olovligen rest in på Sri Lankas territorium direkt från den anmodade medlemsstatens territorium. En person kommer direkt från den anmodade medlemsstatens territorium enligt detta stycke om han eller hon reser in på Sri Lankas territorium med flyg eller båt utan att däremellan ha rest in i något annat land.

2.   Återtagandeskyldigheten i punkt 1 skall inte gälla om

a)	medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen endast befunnit sig i transitering på en internationell flygplats i den anmodade medlemsstaten, eller

b)

Sri Lanka till medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen utfärdat ett visum eller uppehållstillstånd före eller efter inresan på dess territorium, såvida inte personen innehar ett visum eller uppehållstillstånd som utfärdats av den anmodade medlemsstaten och som har en längre giltighetstid.

3.   Om två eller flera medlemsstater har utfärdat ett visum eller uppehållstillstånd skall återtagandeskyldigheten i punkt 1 avse den medlemsstat som utfärdat dokumentet med den längsta giltighetstiden, eller, om ett eller flera av dem redan har upphört att gälla, det dokument som fortfarande är giltigt. Om samtliga dokument redan upphört att gälla skall återtagandeskyldigheten i punkt 1 avse den medlemsstat som utfärdat dokumentet med den senaste förfallodagen.

4.   Efter ansökan av Sri Lanka skall en medlemsstat, vid behov och utan dröjsmål, för den person som skall återtas utfärda det resedokument som är nödvändigt för dennes återresa; dokumentet skall ha en giltighetstid av minst sex månader. Om den berörda personen av rättsliga eller faktiska skäl inte kan överföras inom giltighetstiden för det ursprungligen utfärdade resedokumentet, skall medlemsstaten i fråga utan dröjsmål, vanligen inom 14 kalenderdagar och senast inom 30 kalenderdagar, utfärda ett nytt resedokument med samma giltighetstid. Om medlemsstaten i fråga inte bekräftat att den mottagit en ansökan från Sri Lanka inom 30 kalenderdagar, skall den anses ha godtagit att det gemensamma provisoriska resedokumentet enligt bilaga 7 till detta avtal används för återsändande.

AVSNITT III

ÅTERTAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 6

Princip

1.   Om inte annat följer av punkt 2 skall det för överföring av en person som skall återtas på grundval av någon av skyldigheterna enligt artiklarna 2 — 5 erfordras att en ansökan om återtagande inges till den behöriga myndigheten i den anmodade staten.

2.   Ansökan om återtagande får ersättas med ett skriftligt meddelande till den anmodade avtalsslutande parten inom en rimlig tid före återsändandet av den berörda personen, förutsatt att

a)	den person som skall återtas innehar ett giltigt resedokument och, i tillämpliga fall, ett giltigt visum eller uppehållstillstånd utfärdat av den anmodade staten, och

b)	den person som skall återtas är villig att återvända till den anmodade staten.

Artikel 7

Ansökan om återtagande

1.   I den utsträckning det är möjligt skall ansökan om återtagande innehålla följande upplysningar:

a)

Närmare uppgifter om den person som skall återtas (t.ex. förnamn, efternamn, flicknamn, tidigare namn, smeknamn eller pseudonymer, födelsedatum och födelseort, kön, fysisk beskrivning, faderns och moderns namn, nuvarande och eventuellt tidigare medborgarskap, språk, civilstånd, namn på make/maka och eventuella barn eller andra närmast anhöriga, senaste bostadsort, nummer på pass eller identitetshandling, körkort, skolor personen gått i).

b)	Angivande av hur bevis eller tillräcklig bevisning för medborgarskap, transitering samt olovlig inresa och olovligt uppehälle kommer att tillhandahållas.

2.   I den utsträckning det är möjligt skall ansökan om återtagande också innehålla följande upplysningar:

a)	Uppgift om att den person som skall överföras kan vara i behov av hjälp eller vård, förutsatt att den berörda personen uttryckligen har gett sitt samtycke till uppgiften.

b)	Andra skydds- eller säkerhetsåtgärder som kan vara nödvändiga i samband med det enskilda överföringsfallet.

3.   Ett gemensamt formulär som skall användas för ansökan om återtagande åtföljer som bilaga 5 detta avtal.

Artikel 8

Bevismedel rörande medborgarskap

1.   Bevis för medborgarskap enligt artiklarna 2.1 och 4.1 får i synnerhet lämnas i form av de dokument som förtecknas i bilaga 1 till detta avtal, även om deras giltighetstid har löpt ut. Om sådana dokument läggs fram skall medlemsstaterna och Sri Lanka utan att kräva ytterligare efterforskningar ömsesidigt erkänna medborgarskapet. Bevis för medborgarskap får inte lämnas i form av falska dokument.

2.   Tillräcklig bevisning för medborgarskap enligt artiklarna 2.1 och 4.1 får i synnerhet lämnas i form av de dokument som förtecknas i bilaga 2 till detta avtal, även om deras giltighetstid har löpt ut. Tillräcklig bevisning för medborgarskap får inte lämnas i form av falska dokument.

3.   Utom i de fall där autentiska dokument föreligger enligt bilaga 1 får Sri Lankas eller den berörda medlemsstatens behöriga beskickningar, vid behov och efter ansökan, vidta åtgärder för att utan onödigt dröjsmål intervjua den person som skall återtas i syfte att fastställa dennes medborgarskap.

Artikel 9

Bevismedel rörande medborgare i tredjeland och statslösa personer

1.   Bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer enligt artiklarna 3.1 och 5.1 skall i synnerhet lämnas i form av de bevismedel som anges i bilaga 3 till detta avtal; det får inte lämnas i form av falska dokument. Bevisningen skall ömsesidigt erkännas av de avtalsslutande parterna utan krav på ytterligare efterforskningar.

2.   Tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer enligt artiklarna 3.1 och 5.1 skall i synnerhet lämnas i form av de bevismedel som förtecknas i bilaga 4 till detta avtal; det får inte lämnas i form av falska dokument. När sådan tillräcklig bevisning uppvisas skall medlemsstaterna och Sri Lanka anse att villkoren är uppfyllda, såvida de inte kan bevisa annat. I tveksamma fall skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra för att utan onödigt dröjsmål intervjua den person som skall återtas.

3.   Olovlig inresa, vistelse eller bosättning skall fastställas med hjälp av den berörda personens resedokument, i vilka nödvändigt visum eller annat uppehållstillstånd för den begärande statens territorium saknas. En förklaring av den begärande staten om att den berörda personen befunnits sakna nödvändiga resedokument eller nödvändigt visum eller uppehållstillstånd skall också utgöra tillräcklig bevisning för olovlig inresa, vistelse eller bosättning.

Artikel 10

Tidsfrister

1.   Ansökan om återtagande skall inges till den anmodade statens behöriga myndighet senast inom ett år efter det att den begärande statens behöriga myndighet har fått kännedom om att en medborgare i tredjeland eller en statslös person inte uppfyller eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa, vistelse eller bosättning. Om det föreligger rättsliga eller faktiska hinder för att ansökan skall kunna inges i tid skall tidsfristen efter ansökan förlängas, men endast till dess att hindren upphör att existera.

2.   Ansökan om återtagande skall besvaras utan onödigt dröjsmål, vanligen inom 15 kalenderdagar och senast inom 30 kalenderdagar; skäl för avslag av en ansökan om återtagande skall anges. Den angivna tidsfristen skall börja löpa samma dag som ansökan om återtagande mottas. Om inget mottagningsbevis erhålls inom denna tidsfrist, skall samtycke till överföringen anses ha getts.

3.   Sedan samtycke getts eller, i förekommande fall, om inget mottagningsbevis erhållits inom tidsfristen på 30 kalenderdagar, skall den berörda personen överföras utan onödigt dröjsmål, dock senast inom tre månader. Denna tidsfrist får efter ansökan förlängas med den tid det tar att undanröja rättsliga eller praktiska hinder.

Artikel 11

Överföringsvillkor och transportsätt

1.   Innan en person återsänds skall de behöriga myndigheterna på Sri Lanka och i den berörda medlemsstaten i förväg skriftligen komma överens om dag för överföring, ort för inresa, eventuell eskort och andra uppgifter av betydelse för överföringen.

2.   Inga transportsätt, oavsett om det rör sig om flyg-, land- eller sjötransport, skall vara förbjudna. Återsändande med flyg skall inte begränsas till de avtalsslutande parternas nationella flygbolag och får ske med både reguljärt flyg och charterflyg. Vid återsändande med eskort skall eskorten inte begränsas till personer bemyndigade av den begärande staten, förutsatt att de är bemyndigade av Sri Lanka eller en medlemsstat. Sri Lanka och den berörda medlemsstaten skall i förväg samråda om villkoren för charterflygningarna.

AVSNITT IV

TRANSITERINGAR

Artikel 12

Principer

1.   Medlemsstaterna och Sri Lanka skall transitera medborgare i tredjeland eller statslösa personer endast när dessa personer inte kan återsändas direkt till bestämmelsestaten.

2.   Sri Lanka skall tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om en medlemsstat begär detta, och en medlemsstat skall tillåta transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer om Sri Lanka begär detta, om den fortsatta resan i eventuella andra transiteringsstater och återtagandet av bestämmelsestaten garanteras.

3.   Sri Lanka eller en medlemsstat får vägra transitering

a)	om medborgaren i tredjeland eller den statslösa personen löper risk för förföljelse eller skulle kunna bli föremål för straffrättslig lagföring eller sanktioner i en annan transiteringsstat eller i bestämmelsestaten, eller hotas av straffrättslig lagföring på den anmodade statens territorium, eller

b)	av folkhälsoskäl eller av skäl som rör nationell säkerhet, allmän ordning eller andra nationella intressen i den anmodade staten.

4.   Sri Lanka eller en medlemsstat får återkalla ett utfärdat tillstånd, om det senare uppkommer eller uppdagas sådana omständigheter som avses i punkt 3 och som lägger hinder i vägen för transiteringen, eller om den fortsatta resan i eventuella transiteringsstater eller återtagandet från bestämmelsestatens sida inte längre garanteras.

Artikel 13

Transiteringsförfarande

1.   En ansökan om transitering måste inges skriftligen till de behöriga myndigheterna och innehålla följande upplysningar:

a)	Typ av transitering (med flyg, till lands eller till sjöss), eventuella andra transiteringsstater och avsedd slutlig bestämmelseort.

b)	Närmare uppgifter beträffande den berörda personen (t.ex. förnamn, efternamn, flicknamn, smeknamn eller pseudonymer, födelsedatum, kön och, om möjligt, födelseort, medborgarskap, språk, typ av och nummer på resedokument).

c)	Avsedd ort för inresa, tid för överföring och eventuell eskort.

d)	En förklaring om att villkoren enligt artikel 12.2 är uppfyllda ur den begärande statens synvinkel och att det inte finns några kända skäl för ett avslag enligt artikel 12.3.

Ett gemensamt formulär som skall användas för ansökan om transitering åtföljer som bilaga till 6 detta avtal.

2.   Den anmodade staten skall utan onödigt dröjsmål skriftligen underrätta den begärande staten om inresetillståndet och bekräfta ort och beräknad tidpunkt för inresan eller underrätta den om avslag efter ansökan om inresetillstånd och om skälen för detta.

3.   Om transiteringen görs med flyg skall den person som återtas jämte eventuell eskort undantas från kravet på att skaffa transitvisum för flygplats.

4.   Den anmodade statens behöriga myndigheter skall efter ömsesidigt samråd hjälpa till med transiteringen, framför allt genom att övervaka de berörda personerna och genom att tillhandahålla lämpliga anordningar för detta.

AVSNITT V

KOSTNADER

Artikel 14

Transport- och transiteringskostnader

Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas rätt att av den person som skall återtas eller av tredje part kräva återbetalning av de kostnader som är förbundna med återtagandet skall alla transportkostnader som uppkommer i samband med återtagande och transitering enligt detta avtal fram till den slutliga bestämmelsestatens gräns bäras av den begärande staten.

AVSNITT VI

UPPGIFTSSKYDD OCH ICKE-PÅVERKANSKLAUSUL

Artikel 15

Uppgiftsskydd

Överlämnande av personuppgifter skall äga rum endast om detta är nödvändigt för genomförandet av detta avtal och skall göras av de behöriga myndigheterna på Sri Lanka eller i en medlemsstat, beroende på omständigheterna. Bearbetningen och behandlingen av personuppgifter i ett särskilt fall skall omfattas av den nationella lagstiftningen på Sri Lanka och, i de fall där kontrollenheten är en behörig myndighet i en medlemsstat, bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31) och i den nationella lagstiftning i den berörda medlemsstaten som antagits till följd av det direktivet. Dessutom skall följande principer gälla:

a)	Personuppgifter skall behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt.

b)	Personuppgifter skall insamlas i det specifika, uttryckliga och legitima syftet att genomföra detta avtal och får inte bearbetas ytterligare av den meddelande eller mottagande myndigheten på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.

c)

Personuppgifter skall vara adekvata, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de insamlas eller bearbetas ytterligare; meddelade personuppgifter får endast röra följande: — Närmare uppgifter om den person som skall överföras (t.ex. förnamn, efternamn, eventuella tidigare namn, smeknamn eller pseudonymer, kön, faderns och moderns namn, födelsedatum och födelseort, nuvarande och eventuellt tidigare medborgarskap, senaste bostadsadress, skolor personen gått i, civilstånd, namn på make/maka, eventuella barn och andra närmast anhöriga). — Pass, identitetskort eller körkort (nummer, giltighetstid, datum för utfärdande, utfärdande myndighet, ort för utfärdande). — Anhalter och resvägar. — Andra upplysningar som är nödvändiga för att identifiera den person som skall överföras eller för att undersöka villkoren för återtagande enligt detta avtal.

d)	Personuppgifterna skall vara exakta och, vid behov, hållas uppdaterade.

e)	Personuppgifter skall vara i sådan form som gör det möjligt att identifiera personerna i fråga endast så länge som detta är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna insamlades eller för vilket de bearbetas ytterligare.

f)

Både den meddelande myndigheten och den mottagande myndigheten skall vidta alla åtgärder som är rimliga för att vid behov säkerställa rättelse, utplåning eller blockering av personuppgifter, när behandlingen inte överensstämmer med bestämmelserna i denna artikel, framför allt om dessa uppgifter inte är adekvata, relevanta, exakta eller om de är överdrivet omfattande i förhållande till bearbetningens syfte. Detta skall inbegripa anmälan till den andra parten av eventuell rättelse, utplåning eller blockering.

g)	Den mottagande myndigheten skall efter ansökan för den meddelande myndigheten uppge hur meddelade uppgifter har använts och om de resultat som uppnåtts härigenom.

h)	Personuppgifter får meddelas endast de behöriga myndigheterna. För vidarebefordran av uppgifterna till andra organ krävs att den meddelande myndigheten i förväg ger sitt samtycke.

i)	De meddelande och mottagande myndigheterna är skyldiga att skriftligen registrera meddelandet och mottagandet av personuppgifter.

Artikel 16

Icke-påverkansklausul

1.   Detta avtal skall inte påverka gemenskapens, medlemsstaternas och Sri Lankas rättigheter, skyldigheter och ansvar som följer av internationell rätt och, framför allt, av gällande internationella konventioner eller avtal i vilka de är parter.

2.   Inget i detta avtal skall förhindra att en person återsänds inom ramen för andra formella eller informella ordningar.

AVSNITT VII

GENOMFÖRANDE OCH TILLÄMPNING

Artikel 17

Gemensam kommitté för återtagande

1.   De avtalsslutande parterna skall bistå varandra vid tillämpningen och tolkningen av detta avtal. För detta ändamål skall de inrätta en gemensam kommitté för återtagande (nedan kallad ”den gemensamma kommittén”) som bland annat skall ha till uppgift

a)	att övervaka tillämpningen av detta avtal,

b)	att besluta om genomförandearrangemang som är nödvändiga för ett enhetligt genomförande av avtalet,

c)	att regelbundet utbyta information om alla genomförandeprotokoll som upprättas av enskilda medlemsstater och Sri Lanka i enlighet med artikel 18,

d)	att besluta om särskilda genomförandearrangemang som syftar till en ordnad förvaltning av återsändandena,

e)	att besluta om ändringar av bilagorna till detta avtal, och

f)	att rekommendera ändringar av detta avtal.

2.   Den gemensamma kommitténs beslut skall vara bindande för parterna.

3.   Den gemensamma kommittén skall bestå av företrädare för gemenskapen och Sri Lanka; gemenskapen skall företrädas av Europeiska gemenskapernas kommission, som skall biträdas av experter från medlemsstaterna.

4.   Den gemensamma kommittén skall sammanträda vid behov efter ansökan av en av de avtalsslutande parterna.

5.   Den gemensamma kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 18

Genomförandeprotokoll

1.   Sri Lanka och en medlemsstat får upprätta genomförandeprotokoll som skall innefatta bestämmelser om

a)	utseende av behöriga myndigheter, gränspasseringsställen och utbyte av kontaktpunkter,

b)	villkor för återsändande med eskort, inbegripet transitering av medborgare i tredjeland och statslösa personer under eskort, och

c)	andra bevismedel och dokument än de som anges i bilagorna 1–4 till detta avtal.

2.   De genomförandeprotokoll som avses i punkt 1 skall träda i kraft först efter det att den gemensamma kommittén för återtagande (artikel 17) har underrättats.

3.   Sri Lanka samtycker till att tillämpa alla bestämmelser i genomförandeprotokoll som upprättas med en medlemsstat även i dess förbindelser med en annan medlemsstat, på denna medlemsstats begäran.

Artikel 19

Förhållande till medlemsstaternas bilaterala åtagandeavtal

Bestämmelserna i detta avtal skall ha företräde framför bestämmelserna i alla de bilaterala avtal eller ordningar om återtagande av personer utan uppehållstillstånd som har ingåtts eller kan komma att ingås mellan enskilda medlemsstater och Sri Lanka enligt artikel 18, såvitt bestämmelserna i dessa är oförenliga med bestämmelserna i detta avtal.

AVSNITT VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 20

Territoriell tillämpning

1.   Om inte annat följer av punkt 2 skall detta avtal vara tillämpligt på det territorium där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och på Sri Lankas territorium.

2.   Detta avtal skall inte vara tillämpligt på Danmarks territorium.

Artikel 21

Ikraftträdande, giltighetstid och upphörande

1.   Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive förfaranden.

2.   Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmäler att de förfaranden som avses i första stycket är avslutade.

3.   Detta avtal ingås på obestämd tid.

4.   Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp detta avtal genom att officiellt underrätta den andra avtalsslutande parten. Detta avtal skall upphöra att gälla sex månader efter dagen för en sådan underrättelse.

Artikel 22

Bilagor

Bilagorna 1–7 skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

BILAGA 1

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses vara bevis för medborgarskap

(Artiklarna 2.1, 3.1, 4.1 och 5.1)

—	Giltiga eller utgångna pass av alla slag, utfärdade av behöriga myndigheter i medlemsstaterna eller på Sri Lanka (nationella pass, diplomatpass, tjänstepass och, i förekommande fall, kollektiva pass och ersättningspass, inbegripet pass för barn).

—	Giltiga identitetshandlingar av alla slag, utfärdade av de officiella myndigheterna i medlemsstaterna eller på Sri Lanka (inbegripet tillfälliga och provisoriska identitetshandlingar).

—	Intyg om medborgarskap eller andra officiella dokument i vilka medborgarskap nämns eller anges.

—	Tjänsteböcker och militära identitetshandlingar.

—	Sjöfartsböcker och tjänstgöringsbevis för skeppare.

BILAGA 2

Gemensam förteckning över dokument vilkas uppvisande anses vara tillräcklig bevisning för medborgarskap

(Artiklarna 2.1, 3.1, 4.1 och 5.1)

—	Fotokopior (1) av något dokument som anges i bilaga 1 till detta avtal.

—	Fotokopior (1) av intyg om medborgarskap och andra officiella handlingar i vilka medborgarskap nämns eller anges.

—	Körkort eller fotokopior (1) av körkort.

—	Födelseattester eller fotokopior (1) av födelseattester.

—	Andra slags officiella dokument som utfärdats av myndigheterna i den anmodade staten.

—	Tjänstekort från företag eller fotokopior (1) av sådana tjänstekort.

—	Vittnesutsagor.

—	Förklaringar av den berörda personen och språk som talas av denne.

---

(1)  I denna bilaga avses med ”fotokopior” officiella fotokopior som framställts av Sri Lankas eller medlemsstaternas myndigheter.

BILAGA 3

Gemensam förteckning över dokument som anses utgöra bevis för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 3.1 och 5.1)

—	Inrese- och avresestämplar eller liknande påteckning i den berörda personens resedokument eller annan bevisning för inresa/avresa (t.ex. fotografi).

—	Officiella dokument såsom intyg om inskrivning på och utskrivning från sjukhus, vilka tydligt visar att den berörda personen vistats på den anmodade statens territorium.

—	Flyg- eller båtbiljetter eller passagerarlistor som visar att den berörda personen vistats på den anmodade statens territorium.

—	Upplysningar som visar att den berörda personen har använt sig av en researrangörs eller resebyrås tjänster.

—	Officiella förklaringar, särskilt av gränsmyndighetens personal och av andra vittnen som kan intyga den berörda personens gränspassage.

—	Officiella förklaringar av den berörda personen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

BILAGA 4

Gemensam förteckning över dokument som anses utgöra tillräcklig bevisning för uppfyllande av villkoren för återtagande av medborgare i tredjeland och statslösa personer

(Artiklarna 3.1 och 5.1)

—	Beskrivning av den plats där och de omständigheter under vilka den berörda personen stoppades efter inresan till den begärande medlemsstatens territorium, författad av de behöriga myndigheterna i den staten.

—	Upplysningar beträffande en persons identitet eller vistelse vilka lämnats av en internationell organisation.

—	Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar.

—	Inofficiella dokument, såsom hotellräkningar, avtal om förhyrning av bil eller kvitton på kreditköp, på vilka det klart och tydligt anges den berörda personens namn och passnummer eller andra särskilda kännetecken.

BILAGA 5

BILAGA 6

BILAGA 7

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 2.1

Parterna noterar att en srilankesisk medborgare enligt Sri Lankas konstitution och gällande lagar om medborgarskap (Citizenship Act nr 18 från 1948) inte får fråntas sitt srilankesiska medborgarskap om inte han eller hon förvärvar medborgarskap i någon annan stat. Om en srilankesisk medborgare avsäger sig sitt srilankesiska medborgarskap äger detta beslut på samma sätt laga kraft endast om han eller hon förvärvat medborgarskap i en annan stat.

Parterna är eniga om att samråda med varandra i sinom tid om denna rättsliga situation förändras.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKLARNA 3.1 b OCH 5.1 b

Parterna kommer överens om att vistelse i tredjeland enkom i samband med transitering på flygplats inte är att betrakta som ”däremellan ha rest in i något annat land” i den mening som avses i de två bestämmelserna.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE DANMARK

De avtalsslutande parterna noterar att detta avtal inte gäller Konungariket Danmarks territorium. Under dessa omständigheter bör Sri Lanka och Danmark ingå ett återtagandeavtal med motsvarande innehåll som i detta avtal.

GEMENSAM FÖRKLARING BETRÄFFANDE ISLAND OCH NORGE

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Island och Norge, särskilt i kraft av avtalet av den 18 maj 1999 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. Under dessa omständigheter bör Sri Lanka, Island och Norge ingå ett återtagandeavtal med motsvarande innehåll som i detta avtal.

GEMENSAM FÖRKLARING OM UNDERLÄTTANDE AV SAMARBETET MELLAN RÄTTSVÅRDANDE MYNDIGHETER

Gemenskapens och Sri Lankas delegationer åtar sig att göra en gemensam insats för att bekämpa den illegala invandringen. De är överens om att effektiva samarbetsåtgärder måste inrättas om problemet med den illegala invandringen från Sri Lanka skall hanteras på ett fullständigt sätt.

Båda parterna erkänner dessutom behovet av att vidta åtgärder mot den organiserade brottsligheten, t.ex. mot människohandel, migrantsmuggling och finansiering av terrorism, företeelser som väcker allt större oro.

Europeiska gemenskapen kommer följaktligen, i överensstämmelse med alla relevanta internationella instrument, inbegripet Palermoprotokollen mot människohandel och smuggling av migranter, och inom ramen för sin behörighet att uppmuntra och underlätta samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter, migrationsmyndigheter och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna, allt efter omständigheterna, och deras motsvarigheter på Sri Lanka, i överensstämmelse med inhemsk lag.