4.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 117/1

(1)

Förordningarna (EEG) nr 1408/71 (3) och nr 574/72 (4) bör ändras för att ta hänsyn till EG-domstolens senaste rättspraxis, underlätta tillämpningen av dessa förordningar och beakta ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet.

(2)

Vid beaktandet av den senaste rättspraxisen bör man dra slutsatser av domarna, främst i målen Johann Franz Duchon mot Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (5) och Office national de l'emploi mot Calogero Spataro (6).

(3)

Domarna i målen Friedrich Jauch mot Pensionsversicherungsanstalt der Arbeiter samt Ghislain Leclere och Alina Deaconescu mot Caisse nationale des prestations familiales (7), om klassificeringen av särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner, kräver för rättssäkerhetens skull att de två kumulativa kriterier som skall beaktas preciseras så att dessa förmåner kan förtecknas i bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71. Med anledning av detta bör bilagan ses över med beaktande av de lagändringar som införts i medlemsstaterna rörande denna typ av förmåner och som är föremål för en särskild samordning eftersom de är blandade. Dessutom bör övergångsbestämmelserna om den förmån som domen i målet Jauch handlade om preciseras för att skydda förmånstagarnas rättigheter.

(4)

Mot bakgrund av den rättspraxis som gäller förhållandet mellan förordning (EEG) nr 1408/71 och bestämmelserna i de bilaterala konventionerna om social trygghet, är det nödvändigt att ändra bilaga III till förordningen. Anteckningar i bilaga III del A är motiverade endast i två fall: när de är förmånligare för de migrerande arbetstagarna (8) och när det rör sig om särskilda och exceptionella förhållanden, som vanligen är av historisk art. Inga anteckningar bör tillåtas i del B utom när objektiva, exceptionella förhållanden motiverar ett undantag från artikel 3.1 i förordningen, och artiklarna 12, 39 och 42 i fördraget (9).

(5)

För att underlätta tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 bör vissa bestämmelser föreskrivas om dels offentligt anställda personer och personer som behandlas som sådana, dels den resande eller flygande personalen hos företag som bedriver internationell befordran av passagerare eller gods med järnväg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart, och likaså bör man fastställa regler för att bestämma det genomsnittsbelopp som skall beaktas inom ramen för artikel 23 i förordningen.

(6)

Översynen av bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71 kommer att leda till att vissa befintliga punkter utgår, och att vissa nya punkter införs i överensstämmelse med ändringar av lagstiftningen i några medlemsstater. I det senare fallet åligger det dessa medlemsstater att överväga behovet av övergångsbestämmelser eller bilaterala lösningar för att reglera situationen för de personer vars förvärvade rättigheter kan komma att påverkas som en följd av detta.

1)

Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

2)

Artikel 4.2a skall ersättas med följande:

”2a.   Denna artikel skall tillämpas på särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som utges enligt sådan lagstiftning som genom de personer som omfattas, mål och/eller villkor för berättigande har drag av både den lagstiftning om social trygghet som avses i punkt 1 och av socialt stöd.

Vid tillämpningen av detta kapitel avses med ’särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner’ sådana förmåner

3)

Artikel 7.2 c skall ersättas med följande:

4)

Artikel 9a skall ersättas med följande:

”Artikel 9a

Förlängning av referensperioden

Om rätten till förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av att en minsta försäkringsperiod har fullgjorts under en viss period före det försäkringsfall för vilket försäkring gäller (referensperiod) och om denna lagstiftning föreskriver att perioder under vilka förmåner har utgetts enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom denna medlemsstats territorium medför att referensperioden förlängs, skall perioder under vilka invalid- eller ålderspensioner, sjukförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner, förmåner vid olycksfall i arbetet eller vid arbetssjukdom har beviljats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat och perioder som har ägnats åt barnuppfostran inom en annan medlemsstats territorium medföra att den nämnda referensperioden förlängs.”

5)

Artikel 10a.1 skall ersättas med följande:

”1.   Bestämmelserna i artikel 10 och avdelning III skall inte tillämpas på de särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som avses i artikel 4.2a. De personer för vilka denna förordning gäller skall erhålla dessa förmåner uteslutande inom den medlemsstats territorium där de är bosatta i enlighet med lagstiftningen i den staten, under förutsättning att förmånerna är förtecknade i bilaga IIa. Förmånerna skall utges och bekostas av institutionen på bosättningsorten.”

6)

I artikel 23 skall följande punkt införas:

”2a.   Punkterna 1 och 2 skall också vara tillämpliga när det i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen föreskrivs en viss referensperiod och denna period i tillämpliga fall helt eller delvis motsvarar de perioder som har fullgjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater.”

7)

Artikel 35.2 skall utgå.

8)

Artikel 69.4 skall utgå.

9)

Följande artiklar skall införas:

”Artikel 95f

Övergångsbestämmelser avseende bilaga II avsnitt I under rubrikerna ’D. TYSKLAND’ och ’R. ÖSTERRIKE’.

1.   Del ’D. TYSKLAND’ och ’R. ÖSTERRIKE’ i avsnitt I i bilaga II, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (10), ger inte rätt till förmåner för tiden före den 1 januari 2005.

2.   Alla försäkringsperioder och, i förekommande fall, alla anställningsperioder, perioder av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning före den 1 januari 2005 skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna förordning.

3.   Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rättigheter enligt denna förordning förvärvas även om rättigheten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den 1 januari 2005.

4.   Varje förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort, skall på dennes begäran beviljas eller på nytt utges från och med den 1 januari 2005, under förutsättning att de rättigheter som tidigare beviljats inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

5.   Rättigheter för personer som beviljats pension eller livränta före den 1 januari 2005 kan på deras begäran omprövas enligt bestämmelserna i denna förordning. Denna bestämmelse skall även gälla andra förmåner som avses i artikel 78.

6.   Om den begäran som avses i punkt 4 eller punkt 5 lämnas in inom två år från och med den 1 januari 2005, skall rättigheter som förvärvats enligt denna förordning ha verkan från och med denna dag, och bestämmelser i någon medlemsstats lagstiftning om förverkande eller preskription av rättigheter får inte åberopas mot berörda personer.

7.   Om den begäran som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av två år från och med den 1 januari 2005, skall rättigheter som inte förverkats eller preskriberats, gälla från den dag begäran lämnas in, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt någon medlemsstats lagstiftning.

Artikel 95g

Övergångsbestämmelser angående upphävandet av punkten om österrikiska vårdförmåner i bilaga IIa (Pflegegeld).

För alla ansökningar om vårdförmåner enligt den österrikiska lagen om vårdförmåner (Bundespflegegeldgesetz) som gjorts senast den 8 mars 2001 med stöd av artikel 10a.3 i denna förordning skall denna bestämmelse tillämpas så länge som mottagaren av vårdförmånerna är bosatt i Österrike efter den 8 mars 2001.

10.

Bilagorna II, IIa, III, IV och VI skall ändras i överensstämmelse med bilaga I till denna förordning.

1)

Artikel 4.11 skall utgå.

2)

Följande artikel skall införas:

”Artikel 10c

Förfarande enligt artikel 13.2 d i förordningen om offentligt anställda personer och personer som behandlas som sådana.

För tillämpningen av artikel 13.2 d skall den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig utfärda ett intyg om att den offentligt anställde personen eller en person som behandlas som sådan omfattas av dess lagstiftning.”

3)

Artikel 12a skall ändras på följande sätt:

4)

Artikel 32a skall utgå.

5)

Bilagorna skall ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

4.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 117/13

(1)

I förordning (EEG) nr 2913/92 (3) fastställs bestämmelser för tullbehandling av varor som importeras eller skall exporteras.

(2)

Det är nödvändigt att skapa en likvärdig skyddsnivå i form av tullkontroller för alla varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde. För att kunna uppnå detta mål är det nödvändigt att fastställa en likvärdig nivå för alla tullkontroller i gemenskapen och att se till att medlemsstaterna, som har det huvudsakliga ansvaret för tillämpningen av dessa kontroller, tillämpar kontrollerna på ett harmoniserat sätt. Dessa kontroller bör baseras på gemensamt överenskomna normer och riskkriterier för urval av varor och ekonomiska aktörer, så att riskerna för gemenskapen och dess medborgare och för gemenskapens handelspartner minimeras. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför skapa en ram för riskhantering på gemenskapsnivå som stöd för ett gemensamt tillvägagångssätt så att prioriteringar kan fastställas och resurser allokeras på ett effektivt sätt i syfte att bibehålla en lämplig balans mellan tullkontrollernas omfattning och underlättandet av den legitima handeln. Denna ram för riskhantering bör även innehålla gemensamma kriterier och harmoniserade krav på godkända ekonomiska aktörer och garantera att dessa kriterier och krav tillämpas på ett harmoniserat sätt. Inrättandet av en för alla medlemsstater gemensam ram för riskhantering bör inte hindra medlemsstaterna från att kontrollera varor genom stickprov.

(3)

Medlemsstaterna bör bevilja status som godkänd ekonomisk aktör till varje ekonomisk aktör som uppfyller gemensamma kriterier med avseende på aktörernas kontrollsystem, ekonomiska solvens och tidigare efterlevnad av tullens krav. Status som godkänd ekonomisk aktör som beviljas av en medlemsstat bör erkännas av de andra medlemsstaterna, men ger ingen rätt att automatiskt omfattas av förenklingar enligt tullagstiftningen i dessa medlemsstater. De andra medlemsstaterna bör emellertid bevilja godkända ekonomiska aktörer tillstånd att använda förenklingar under förutsättning att de uppfyller alla särskilda krav för användningen av förenklingarna i fråga. När de behandlar en begäran om att använda förenklingar behöver de andra medlemsstaterna inte göra om den utvärdering av aktörens kontrollsystem, ekonomiska solvens och tidigare efterlevnad av tullens krav som redan genomförts av den medlemsstat som beviljade aktören status som godkänd ekonomisk aktör, men de bör se till att eventuella andra särskilda krav för användning av enskilda förenklingar är uppfyllda. Användningen av förenklingar i andra medlemsstater kan också samordnas genom en överenskommelse mellan de berörda tullmyndigheterna.

(4)

Förenklingar enligt tullagstiftningen bör inte heller fortsättningsvis påverka de tullkontroller som fastställs i gemenskapens tullkodex, särskilt när det gäller skydd och säkerhet. Sådana kontroller är tullmyndigheternas ansvar, och denna kontrollrätt bör bibehållas även om dessa myndigheter bör erkänna status som godkänd ekonomisk aktör som en faktor i samband med riskanalysen och beviljandet av eventuella lättnader för den ekonomiska aktören när det gäller kontroller som rör skydd och säkerhet.

(5)

Riskrelaterade uppgifter om import- och exportvaror bör utbytas mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. I detta syfte bör ett gemensamt och säkert system inrättas, genom vilket de behöriga myndigheterna kan få tillgång till, överföra och utbyta dessa uppgifter i tid och på ett effektivt sätt. Sådana uppgifter får även utbytas med tredjeländer i de fall bestämmelser om detta anges i ett internationellt avtal.

(6)

Det bör fastställas på vilka villkor uppgifter som lämnas av ekonomiska aktörer till tullen får lämnas ut till andra myndigheter i samma medlemsstat, andra medlemsstater, kommissionen eller myndigheter i tredjeländer. Därför bör det klart anges att Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (5) är tillämpliga på den behandling av personuppgifter som genomförs av de behöriga myndigheterna liksom av varje annan myndighet som erhåller uppgifter enligt gemenskapens tullkodex.

(7)

För att lämpliga riskbaserade kontroller skall kunna göras är det nödvändigt att införa ett krav på att uppgifter måste lämnas före ankomst eller avgång för samtliga varor som förs in till eller ut från gemenskapens tullområde, utom i fråga om varor som befordras med flyg eller fartyg utan att göra uppehåll inom detta område. Sådana uppgifter bör vara tillgängliga innan varorna förs in till eller ut från gemenskapens tullområde. Olika tidsfrister och regler kan anges beroende på typ av varor, transporter eller ekonomiska aktörer eller då särskilda säkerhetsarrangemang föreskrivs i internationella avtal. För att det inte skall kunna uppstå luckor i säkerhetssystemet bör detta krav också införas beträffande varor som förs in till eller ut från en frizon.

(8)

Förordning (EEG) nr 2913/92 bör därför ändras i enlighet med detta.

1)

Artikel 4 skall ändras på följande sätt:

2)

Följande avsnitt och artikel skall införas.

”Avsnitt 1A

Godkända ekonomiska aktörer

Artikel 5a

1.   Tullmyndigheterna skall, vid behov efter samråd med andra behöriga myndigheter och med förbehåll för de kriterier som anges i punkt 2, bevilja status som ’godkänd ekonomisk aktör’ till varje ekonomisk aktör som är etablerad inom gemenskapens tullområde.

En godkänd ekonomisk aktör skall omfattas av lättnader i fråga om säkerhets- och skyddsrelaterade tullkontroller och/eller förenklingar enligt tullagstiftningen.

Med förbehåll för de bestämmelser och villkor som fastställs i punkt 2 skall status som godkänd ekonomisk aktör erkännas av tullmyndigheterna i alla medlemsstater utan att det påverkar tullkontroller. På grundval av erkännandet av statusen som godkänd ekonomisk aktör och under förutsättning att kraven för en särskild form av förenkling enligt gemenskapens tullagstiftning har uppfyllts skall tullmyndigheterna låta aktören omfattas av denna förenkling.

2.   Kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör skall innefatta

Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa bestämmelserna för

och de villkor enligt vilka

3)

Artikel 13 skall ersättas med följande:

”Artikel 13

1.   Tullmyndigheterna får i enlighet med villkoren i gällande bestämmelser genomföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att se till att tullagstiftningen och annan lagstiftning om dels införsel, utförsel, transitering, förflyttning och användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan gemenskapens tullområde och tredje land, dels närvaron av varor som inte har gemenskapsstatus tillämpas korrekt. Tullkontroller som gäller korrekt tillämpning av gemenskapslagstiftningen får genomföras i tredje land om detta föreskrivs i ett internationellt avtal.

2.   Andra tullkontroller än stickprovskontroller skall baseras på riskanalys med användning av automatiserad databehandling, i syfte att identifiera och kvantifiera riskerna och utarbeta nödvändiga åtgärder för att bedöma dem, på grundval av kriterier som utarbetats på nationell nivå, gemenskapsnivå och, när så är möjligt, på internationell nivå.

En gemensam ram för riskhantering, gemensamma kriterier och prioriterade kontrollområden skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet.

Medlemsstaterna skall i samarbete med kommissionen inrätta ett elektroniskt system för riskhanteringen.

3.   När kontroller genomförs av andra myndigheter än tullmyndigheterna, skall dessa kontroller genomföras i nära samordning med tullmyndigheterna, om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats.

4.   I samband med de kontroller som avses i denna artikel får tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter, till exempel veterinär- och polismyndigheter, sinsemellan, till medlemsstaternas tullmyndigheter och till kommissionen meddela uppgifter som de mottagit i samband med införsel, utförsel, transitering, förflyttning och användning för särskilda ändamål av varor som befordras mellan gemenskapens tullområde och tredje land och i samband med närvaron av varor som inte har gemenskapsstatus, när detta krävs för att minimera riskerna.

Konfidentiella uppgifter får endast meddelas till tredjeländers tullförvaltningar eller andra organ (t.ex. säkerhetsmyndigheter) inom ramen för ett internationellt avtal, förutsatt att gällande bestämmelser om skydd av uppgifter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7) iakttas.

4)

Artikel 15 skall ersättas med följande:

”Artikel 15

Alla uppgifter som är av konfidentiell natur eller som överlämnas på konfidentiell grund skall omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller den myndighet som överlämnat dem. Det skall dock vara tillåtet att meddela uppgifter om de behöriga myndigheterna är tvungna att göra detta enligt gällande bestämmelser, särskilt i samband med rättsliga förfaranden. Om uppgifter röjs eller meddelas skall det ske med fullt iakttagande av gällande bestämmelser om skydd av uppgifter, i synnerhet direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.”

5)

I artikel 16 skall orden ”att tullmyndigheterna skall kunna kontrollera dem” ersättas med ordet ”tullkontroller”.

6)

I kapitel 1 i avdelning III skall följande artiklar införas:

”Artikel 36a

1.   Varor som förs in till gemenskapens tullområde skall omfattas av en summarisk deklaration, med undantag för varor som befordras med transportmedel som endast passerar genom gemenskapens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll.

2.   Den summariska deklarationen skall inges till införseltullkontoret.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska deklarationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att detta kontor omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna eller gör dem tillgängliga på elektronisk väg för införseltullkontoret.

Tullmyndigheterna får medge att ingivande av den summariska deklarationen ersätts med ingivande av en anmälan och tillgång till uppgifterna i den summariska deklarationen i den ekonomiska aktörens elektroniska system.

3.   Den summariska deklarationen skall inges innan varorna förs in till gemenskapens tullområde.

4.   Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa

under särskilda omständigheter och med tillämpning på vissa typer av varutransporter, transportmedel eller ekonomiska aktörer eller då särskilda säkerhetsarrangemang föreskrivs i internationella avtal.

Artikel 36b

1.   Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa en gemensam uppsättning uppgifter och en gemensam utformning för den summariska deklarationen, som skall innehålla de nödvändiga uppgifterna för riskanalys och vederbörlig tillämpning av tullkontroller, främst av skydds- och säkerhetsskäl och, när så är lämpligt, med användning av internationella normer och handelsbruk.

2.   Den summariska deklarationen skall göras med hjälp av databehandling. Kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter får användas om de innehåller de nödvändiga uppgifterna.

Tullmyndigheter får vid exceptionella omständigheter godta pappersbaserade summariska deklarationer, under förutsättning att samma riskhanteringsnivå tillämpas som för summariska deklarationer som görs med hjälp av databehandling.

3.   Den summariska deklarationen skall inges av den person som för in varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas befordran till gemenskapens tullområde.

4.   Utan hinder av de skyldigheter som åligger den person som avses i punkt 3 får den summariska deklarationen i stället inges av

5.   Om den person som avses i punkterna 3 och 4 så begär, skall han tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i den summariska deklarationen efter det att den har ingivits. Ingen ändring skall emellertid vara möjlig efter det att tullmyndigheterna

Artikel 36c

1.   Införseltullkontoret får frångå kravet på ingivande av en summarisk deklaration när det gäller varor för vilka en tulldeklaration har ingivits innan den tidsfrist som anges i artikel 36a.3 eller 36a.4 löper ut. I det fallet skall tulldeklarationen innehålla minst de uppgifter som krävs för en summarisk deklaration, och till dess att den tas emot i enlighet med artikel 63 skall tulldeklarationen anses vara en summarisk deklaration.

Tullmyndigheterna får medge att tulldeklarationen inges till ett importtullkontor som inte är införseltullkontoret under förutsättning att detta kontor omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna eller gör dem tillgängliga på elektronisk väg för införseltullkontoret.

2.   Om tulldeklarationen inges på annat sätt än med hjälp av databehandling, skall tullmyndigheterna tillämpa samma riskhanteringsnivå för uppgifterna som för tulldeklarationer som görs med hjälp av databehandling.”

7)

I artikel 37.1 skall orden ”tullmyndigheternas kontroll” ersättas med ordet ”tullkontroller”, och i artikel 38.3 skall orden ”kontroll av en medlemsstats tullmyndighet” ersättas med orden ”en medlemsstats tullkontroller”.

8)

Artikel 38.5 skall ersättas med följande:

”5.   Punkterna 1 — 4 samt artiklarna 36a — 36c och 39 — 53 skall inte gälla varor som tillfälligt har lämnat gemenskapens tullområde under förflyttning mellan två platser inom detta område sjövägen eller med flyg, under förutsättning att denna befordran har genomförts via en direkt rutt med reguljär luft- eller sjöfartsförbindelse utan något uppehåll utanför gemenskapens tullområde.”

9)

Artikel 40 skall ersättas med följande:

”Artikel 40

Varor som införs till gemenskapens tullområde skall visas upp för tullen av den person som inför dem till det området eller, i tillämpliga fall, av den person som tar på sig ansvaret för varornas befordran efter införseln, utom när det gäller varor som befordras med transportmedel som endast passerar genom gemenskapens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll. Den person som visar upp varorna skall hänvisa till den summariska deklaration eller tulldeklaration som tidigare ingivits för varorna.”

10)

Rubriken till kapitel 3 i avdelning III skall ändras till ”Lossning av varor som visats upp för tullen”.

11)

Artiklarna 43 — 45 skall utgå.

12)

Artikel 170.2 skall ersättas med följande:

”2.   Varor skall visas upp för tullmyndigheterna och underkastas de föreskrivna tullformaliteterna i följande fall:

13)

Artikel 176.2 skall ersättas med följande:

2.   ” Om varor omlastas inom en frizon skall de därmed sammanhängande handlingarna hållas tillgängliga för tullmyndigheterna. En kortvarig förvaring av varor i samband med denna omlastning skall anses utgöra en del av omlastningen.

I fråga om varor som direkt förs in i en frizon från en plats utanför gemenskapens tullområde eller ut ur en frizon direkt från gemenskapens tullområde skall en summarisk deklaration inges i enlighet med artiklarna 36a — 36c eller artiklarna 182a — 182d.”

14)

Artikel 181 skall ersättas med följande:

”Artikel 181

Tullmyndigheterna skall förvissa sig om att bestämmelserna om export, passiv förädling, återexport, suspensiva arrangemang eller det interna transiteringsförfarandet och bestämmelserna i avdelning V iakttas när varor skall föras ut från gemenskapens tullområde från en frizon eller ett frilager.”

15)

I första meningen i artikel 182.3 skall orden ”Återexport eller” utgå.

16)

I avdelning V (Varor som förs ut från gemenskapens tullområde) skall följande artiklar införas:

”Artikel 182a

1.   Varor som förs ut från gemenskapens tullområde, med undantag för varor som befordras med transportmedel som endast passerar genom gemenskapens territorialvatten eller luftrum utan att göra uppehåll, skall omfattas av antingen en tulldeklaration eller, då en tulldeklaration inte krävs, en summarisk deklaration.

2.   Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa

under särskilda omständigheter och med tillämpning på vissa typer av varutransporter, transportmedel eller ekonomiska aktörer eller då särskilda säkerhetsarrangemang föreskrivs i internationella avtal.

Artikel 182b

1.   När varor som förs ut från gemenskapens tullområde har hänförts till en godkänd tullbehandling för vilken en tulldeklaration krävs enligt tullagstiftningen, skall denna tulldeklaration inges vid exporttullkontoret innan varorna förs ut från gemenskapens tullområde.

2.   Om exporttullkontoret och utfartstullkontoret inte är detsamma skall de uppgifter som utfartstullkontoret kräver på elektronisk väg omedelbart överföras till eller göras tillgängliga för utfartstullkontoret.

3.   Tulldeklarationen skall innehålla minst de uppgifter som krävs för den summariska deklarationen enligt artikel 182d.1.

4.   Om tulldeklarationen görs på annat sätt än med hjälp av databehandling, skall tullmyndigheterna tillämpa samma riskhanteringsnivå för uppgifterna som för de tulldeklarationer som gjorts med hjälp av databehandling.

Artikel 182c

1.   När varor som förs ut från gemenskapens tullområde inte har hänförts till en godkänd tullbehandling som kräver en tulldeklaration skall en summarisk deklaration inges vid utfartstullkontoret innan varorna förs ut från gemenskapens tullområde.

2.   Tullmyndigheterna får medge att den summariska deklarationen inges till ett annat tullkontor under förutsättning att detta kontor omedelbart överför de nödvändiga uppgifterna eller gör dem tillgängliga på elektronisk väg för utfartstullkontoret.

3.   Tullmyndigheterna får medge att den summariska deklarationen som skall inges ersätts av att en anmälan inges och uppgifterna i den summariska deklarationen finns tillgängliga via den ekonomiska aktörens elektroniska system.

Artikel 182d

1.   Kommittéförfarandet skall användas för att fastställa en gemensam uppsättning uppgifter och en gemensam utformning för den summariska deklarationen, som skall innehålla de nödvändiga uppgifterna för riskanalys och vederbörlig tillämpning av tullkontroller, främst av skydds- och säkerhetsskäl, och när så är lämpligt med användning av internationella normer och handelsbruk.

2.   Den summariska deklarationen skall göras med hjälp av databehandling. Kommersiella uppgifter, hamnuppgifter eller transportuppgifter får användas, om de innehåller de nödvändiga uppgifterna.

Tullmyndigheterna får vid exceptionella omständigheter godta pappersbaserade summariska deklarationer förutsatt att samma riskhanteringsnivå tillämpas som för summariska deklarationer som görs med hjälp av databehandling.

3.   Den summariska deklarationen skall inges av

4.   Om den person som avses i punkt 3 så begär, skall han tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i den summariska deklarationen efter det att den har ingivits. Ingen ändring är emellertid möjlig efter det att tullmyndigheterna

4.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 117/20

(1)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1419/1999/EG av den 25 maj 1999 om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2005 till 2019 (3) syftar till att framhäva de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och deras gemensamma drag samt bidra till att Europas medborgare får ökad kunskap om varandra.

(2)

I bilaga I till beslut nr 1419/1999/EG anges den kronologiska ordning enligt vilken medlemsstaterna kan lägga fram förslag till värdstäder för detta evenemang. Denna bilaga är begränsad till de stater som var medlemmar när beslutet antogs den 25 maj 1999.

(3)

I artikel 6 i beslut nr 1419/1999/EG fastställs det att det finns möjlighet till översyn av detta beslut, särskilt inför den framtida utvidgningen av unionen.

(4)

Med tanke på utvidgningen 2004 är det viktigt att även de nya medlemsstaterna inom en snar framtid får möjlighet att lägga fram förslag inom ramen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad, utan att rubba den turordning som fastställts för de andra medlemsstaterna, så att från och med 2009 och fram till slutet av denna gemenskapsåtgärd två Europeiska kulturhuvudstäder kan utses varje år i medlemsstaterna.

(5)

Beslut nr 1419/1999/EG bör därför ändras.

1)

Följande skäl skall läggas till.

2)

Artikel 2.1 skall ersättas med följande:

”1.   Städer i medlemsstaterna skall utses till ’Europeisk kulturhuvudstad’ enligt den turordning som anges i förteckningen i bilaga I. Till och med 2008 skall man utse en stad i den medlemsstat som anges i förteckningen. Från och med 2009 skall man utse en stad i var och en av de medlemsstater som anges i förteckningen. Den kronologiska ordning som föreskrivs i bilaga I kan ändras i samförstånd mellan berörda medlemsstater. Varje medlemsstat skall i tur och ordning till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Regionkommittén lägga fram förslag till en eller flera städer. Förslagen skall anmälas senast fyra år innan evenemanget börjar och får åtföljas av en eventuell rekommendation från den berörda medlemsstaten.”

3)

Bilaga I skall ersättas av texten i bilagan till det här beslutet.

4.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 117/22

4.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 117/22