8.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/1

(1)

Animalieproduktionen spelar en mycket viktig roll inom gemenskapens jordbrukssektor. Tillfredsställande resultat av denna verksamhet beror i stor utsträckning på användningen av säkert foder av god kvalitet.

(2)

Genomförandet av en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa är ett av de grundläggande målen med livsmedelslagstiftningen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3). I den förordningen fastställs också andra gemensamma principer och definitioner för medlemsstaternas och gemenskapens livsmedelslagstiftning, inklusive syftet att uppnå fri rörlighet för foder inom gemenskapen.

(3)

I rådets direktiv 95/69/EG (4) fastställs villkor och förfaranden för vissa kategorier av anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn för att ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet. Erfarenheten har visat att dessa villkor och förfaranden utgör en god grund för att garantera fodersäkerhet. I det direktivet fastställs även villkor för godkännandet av anläggningar som tillverkar vissa ämnen som upptas i rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (5).

(4)

I kommissionens direktiv 98/51/EG av den 9 juli 1998 om vissa genomförandeåtgärder avseende rådets direktiv 95/69/EG om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn (6) fastställdes vissa åtgärder som inbegrep förfaranden för import från tredjeländer.

(5)

Erfarenheten har också visat att det är nödvändigt att garantera att alla foderföretag, inklusive vattenbruk, verkar i överensstämmelse med harmoniserade säkerhetskrav och att det är nödvändigt att genomföra en allmän översyn för att beakta behovet av att garantera ett bättre skydd av människors och djurs hälsa och av miljön.

(6)

Huvudsyftet med de nya hygienbestämmelserna i denna förordning är att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet med avseende på livsmedels- och fodersäkerhet med särskild hänsyn till följande principer:

(7)

För att kunna säkerställa att systemet med registrering och godkännande verkligen tillämpas på alla foderföretagare och följaktligen kunna garantera full spårbarhet, är det lämpligt att se till att foderföretagarna hämtar och använder foder endast från företag som är registrerade och/eller godkända i enlighet med denna förordning.

(8)

Fodersäkerhet från och med primärproduktion av foder till och med utsläppandet på marknaden eller export kräver ett integrerat synsätt. Primärproduktion av foder inbegriper produkter som endast genomgår enkel fysisk behandling, t.ex. rengöring, förpackning, lagring, naturlig torkning eller ensilering.

(9)

I enlighet med proportionalitets- respektive subsidiaritetsprincipen bör gemenskapslagstiftningen inte tillämpas på vissa fall av privat enskild produktion av foder och utfodring av vissa djur eller för direktförsäljning av små mängder av primärproducerat foder på lokalnivå eller detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur.

(10)

Faror med foder i alla nivåer inom primärproduktionen av foder bör identifieras och kontrolleras på ett korrekt sätt för att målen i denna förordning skall kunna uppnås. De grundläggande principerna i denna förordning bör därför vara tillämpliga på jordbruksföretag som tillverkar foder uteslutande för att bemöta behoven inom den egna produktionen och på jordbruksföretag som släpper ut foder på marknaden. Det bör beaktas att risken är mindre om foder produceras och ges till djur som endast används för enskild konsumtion, eller till djur som inte används i livsmedelsproduktion. Handel med små mängder av foderprodukter på lokal nivå och detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur skall behandlas särskilt inom ramen för denna förordning.

(11)

Tillämpningen av HACCP-principerna på primärproduktion av foder är ett mål på medellång sikt för den europeiska hygienlagstiftningen. Riktlinjerna för god praxis bör emellertid redan uppmuntra uppfyllandet av lämpliga hygienkrav.

(12)

Fodersäkerheten är beroende av ett antal faktorer. Lagstiftningen bör fastställa minimikrav för hygien. Offentlig kontroll bör genomföras för att kontrollera att foderföretagarna följer bestämmelserna. Dessutom bör foderföretagarna vidta åtgärder eller anta förfaranden för att uppnå en hög fodersäkerhetsnivå.

(13)

Med hjälp av HACCP-principerna kan foderföretagarna uppnå en högre standard av fodersäkerhet. HACCP-systemet bör inte betraktas som en metod för självreglering och ersätter inte officiell kontroll.

(14)

Genomförandet av HACCP-principerna kräver att anställda i foderföretag samarbetar och engagerar sig fullt ut.

(15)

HACCP-principerna bör ta hänsyn till principerna i Codex Alimentarius, men bör samtidigt ge utrymme för den flexibilitet som kan behövas i olika situationer. I vissa foderföretag är det inte möjligt att fastställa kritiska styrpunkter, och god praxis kan i vissa fall ersätta övervakningen av kritiska styrpunkter. På samma sätt innebär kravet att fastställa ”kritiska gränsvärden” i enlighet med Codex Alimentarius inte att det är nödvändigt att alltid fastställa ett numerärt gränsvärde. Kravet på att bevara dokument i enlighet med samma codex behöver dessutom vara flexibelt så att bördorna inte blir för stora för mycket små företag. Det är lämpligt att se till att när ett foderföretag hanterar primärproducerat foder, inklusive därmed sammanhängande hantering samt blandning av foder med kompletteringsfoder uteslutande för den egna djurhållningen, är det inte skyldigt att följa HACCP-principerna.

(16)

Flexibilitet är också nödvändigt för att tillgodose behoven hos foderföretag i regioner med särskilda geografiska begränsningar eller när det gäller strukturella krav. Flexibiliteten bör dock inte äventyra målen för foderhygien. Ett förfarande för diskussion i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa bör vid behov införas.

(17)

Ett system genom vilket medlemsstatens behöriga myndighet registrerar och godkänner alla foderföretag är lämpligt för att säkra spårbarheten från tillverkare till användare och för att underlätta genomförandet av effektiva offentliga kontroller. De befintliga systemen för insamling av uppgifter om foderföretag får användas av den behöriga myndigheten i medlemsstaterna för att inleda och genomföra det system som föreskrivs i denna förordning.

(18)

Det är lämpligt att upprätthålla ett godkännandesystem för foderföretag för verksamhet som kan medföra en större risk vid fodertillverkning. Förfaranden bör införas för att utvidga den nuvarande räckvidden för det godkännandesystem som föreskrivs i direktiv 95/69/EG.

(19)

För att godkännas eller registreras bör foderföretagen uppfylla ett flertal krav för verksamheten, avseende lokaler, utrustning, personal, produktion, kvalitetskontroll, lagring och dokumentation, för att kunna garantera såväl fodersäkerheten som produkternas spårbarhet. Förfaranden bör införas för att dessa villkor skall kunna varieras i syfte att säkerställa deras lämplighet för olika typer av foderföretag. Medlemsstaterna bör tillåtas att bevilja ett villkorat godkännande av anläggningar, om det vid besök på plats visar sig att anläggningen uppfyller alla krav på infrastruktur och utrustning. Det är emellertid också lämpligt att fastställa en längsta tid för ett sådant villkorat godkännande.

(20)

Det bör införas förfaranden för att tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla registrering eller godkännande när anläggningar ändrar eller upphör med sin verksamhet eller inte längre uppfyller villkoren för den.

(21)

Spårbarhet av foder och foderingredienser genom foderkedjan är väsentligt för fodersäkerheten. Förordning (EG) nr 178/2002 innehåller regler för att garantera att foder och foderingredienser kan spåras samt fastställer ett förfarande för att anta tillämpningsföreskrifter för specifika sektorer.

(22)

Ett antal på varandra följande foderkriser har visat att brister i något led av foderkedjan kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Foderproduktionens särdrag och den komplexa foderdistributionskedjan innebär att det är svårt att återkalla foder från marknaden. Kostnaderna för att rätta till ekonomisk skada inom foder- och livsmedelskedjan tas ofta från offentliga medel. Man skulle bättre kunna rätta till denna ekonomiska konsekvens till en låg samhällskostnad om den företagare vars verksamhet orsakar ekonomisk skada inom fodersektorn tvingas bära det ekonomiska ansvaret. Att fastställa ett allmänt obligatoriskt system för ekonomiskt ansvar och finansiella garantier, exempelvis genom försäkringar för alla foderföretagare, kanske dock inte är möjligt eller lämpligt. Kommissionen bör därför mer ingående överväga denna fråga och samtidigt ta hänsyn till bestämmelser i befintlig lagstiftning med avseende på skadeståndsansvar på andra områden samt befintliga system och metoder i medlemsstaterna. I detta syfte bör kommissionen lägga fram en rapport, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag.

(23)

Foder som importeras till gemenskapen måste uppfylla de allmänna kraven i förordning (EG) nr 178/2002, och importvillkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (7). För att undvika handelsstörningar är det lämpligt att import i avvaktan på att genomförandeåtgärderna avslutas fortsatt skall vara tillåten enligt de villkor som föreskrivs i direktiv 98/51/EG.

(24)

Gemenskapsprodukter som exporteras till tredjeland måste uppfylla de allmänna kraven i förordning (EG) nr 178/2002.

(25)

Det är lämpligt att vidga räckvidden för systemet för snabb varning för livsmedel och foder enligt förordning (EG) nr 178/2002 till att inbegripa risker för djurs hälsa eller för miljön orsakade av foder som getts till icke-livsmedelsproducerande djur.

(26)

Gemenskapslagstiftningen om foderhygien måste bygga på vetenskaplig rådgivning. Därför bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid behov alltid rådfrågas.

(27)

Kommissionen och medlemsstaterna bör ha ett nära och effektivt samarbete inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för att hänsyn skall kunna tas till tekniska och vetenskapliga framsteg.

(28)

Denna förordning tar hänsyn till de internationella åtaganden som föreskrivs i WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära frågor samt internationella normer för livsmedelssäkerhet i Codex Alimentarius.

(29)

Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och se till att de tillämpas. Påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(30)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8).

(31)

Det är lämpligt att skjuta upp datum för tillämpningen av förordningen för att de foderföretag som påverkas av den skall få tid att anpassa sig.

(32)

Av ovan anförda skäl bör direktiven 95/69/EG och 98/51/EG upphävas.

a)

allmänna bestämmelser om foderhygien,

b)

villkor och förfaranden som säkerställer spårbarhet av foder,

c)

villkor och förfaranden för registrering och godkännande av anläggningar.

a)

verksamhet som bedrivs av foderföretagare i alla led från och med primärproduktion av foder till och med utsläppande av foder på marknaden,

b)

utfodring av livsmedelsproducerande djur,

c)

import och export av foder från och till tredjeländer.

a)

privat enskild produktion av foder

b)

utfodring av livsmedelsproducerande djur för konsumtion inom privathushåll eller för de verksamheter som anges i artikel 1.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (9),

c)

utfodring av icke-livsmedelsproducerande djur,

d)

producentens direktförsäljning av små mängder primärproducerat foder till lokala jordbruksföretag för användning inom dessa jordbruksföretag,

e)

detaljhandel med foder för sällskapsdjur.

a)

foderhygien: de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bemästra faror och säkerställa att ett djurfoder är tjänligt med hänsyn till dess avsedda användningsområde.

b)

foderföretagare: de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i denna förordning uppfylls i det foderföretag de driver.

c)

fodertillsatser: ämnen eller mikroorganismer som är tillåtna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (10).

d)

anläggning: varje enhet i ett foderföretag.

e)

behörig myndighet: myndigheten i en medlemsstat eller ett tredjeland som utsetts att utföra offentliga kontroller.

f)

primärproduktion av foder: produktion av jordbruksprodukter, särskilt odling, skörd, mjölkning, uppfödning av djur (före slakt) eller fiske som enbart resulterar i produkter som inte genomgår någon hantering efter det att de har skördats, insamlats eller fångats, med undantag av enkel fysisk behandling.

a)

transport, lagring och hantering av primärprodukter på produktionsplatsen,

b)

transport för att leverera primärprodukter från produktionsplatsen till en anläggning,

c)

blandning av foder uteslutande avsedd för den egna djurhållningen utan användning av tillsatser eller förblandningar av tillsatser med undantag för tillsatser vid ensilering,

a)

uppfylla särskilda mikrobiologiska kriterier,

b)

vidta åtgärder eller anta förfaranden som är nödvändiga för att uppnå särskilda mål.

a)

Identifiera de faror som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå.

b)

Identifiera kritiska styrpunkter i det steg eller de steg där kontroll är nödvändig för att förebygga eller eliminera en fara eller för att reducera den till en acceptabel nivå.

c)

Fastställa kritiska gränser vilka skiljer acceptabelt från icke-acceptabelt i de kritiska styrpunkterna i syfte att förebygga, eliminera eller reducera identifierade faror.

d)

Upprätta och genomföra effektiva förfaranden för att övervaka de kritiska styrpunkterna.

e)

Fastställa vilka korrigerande åtgärder som skall vidtas när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är under kontroll.

f)

Upprätta förfaranden för att kontrollera att de åtgärder som avses i leden a–e är fullständiga och effektiva. Kontrollförfarandena skall genomföras regelbundet.

g)

Upprätta dokumentation och journaler avpassade för foderföretagens storlek och art för att visa att de åtgärder som avses i leden a–f tillämpas effektivt.

a)

visa den behöriga myndigheten att de uppfyller kraven i artikel 6, i den form som den behöriga myndigheten kräver,

b)

se till att all dokumentation som beskriver de förfaranden som utarbetats i enlighet med artikel 6 alltid är aktuell.

a)

till lämplig behörig myndighet anmäla alla anläggningar som de ansvarar för och som är verksamma inom något steg av produktionen, bearbetningen, lagringen, transporten eller distributionen av foder, på det sätt som den behöriga myndigheten begär med tanke på registreringen,

b)

tillhandahålla den behöriga myndigheten aktuella uppgifter om de anläggningar de ansvarar för enligt led a samt anmäla till den behöriga myndigheten alla större ändringar i verksamheten och eventuell nedläggning av befintlig anläggning.

1.

Sådana anläggningar bedriver någon av följande verksamheter:

2.

Godkännande krävs enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där anläggningen finns.

3.

Godkännande krävs enligt en förordning som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

a)

att vara registrerade enligt artikel 9,

eller

b)

godkännande, när detta krävs i enlighet med artikel 10.

a)

anläggningen upphör med en eller flera av sina verksamheter,

b)

det påvisas att anläggningen under ett år inte har uppfyllt de villkor som gäller för dess verksamhet,

c)

den konstaterar allvarliga brister eller vid upprepade tillfällen varit tvungen att stoppa produktionen vid en anläggning och foderföretagaren fortfarande inte kan lämna tillräckliga garantier för den framtida produktionen.

a)

i samråd med företrädare för särskilt berörda parter, t.ex. behöriga myndigheter och användargrupper,

b)

med beaktande av relevanta handlingsregler i Codex Alimentarius,

och

c)

när det gäller primärproduktion av foder, med beaktande av kraven i bilaga I.

a)

riktlinjerna har utarbetats i enlighet med punkt 1,

b)

innehållet i riktlinjerna är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna,

och

c)

riktlinjerna är ett lämpligt stöd för att se till att artiklarna 4, 5 och 6 följs för de sektorer och/eller de foder som omfattas.

a)

av eller i samråd med lämpliga företrädare för den europeiska foderbranschen och andra berörda parter, t.ex. konsumentgrupper,

b)

i samarbete med särskilt berörda parter, även behöriga myndigheter.

a)

relevanta handlingsregler i Codex Alimentarius,

och

b)

kraven i bilaga I när det gäller primärproduktion av foder.

a)

riktlinjerna har utarbetats i enlighet med punkterna 2 och 3,

b)

innehållet i riktlinjerna är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna i hela gemenskapen,

och

c)

riktlinjerna är ett lämpligt stöd för att se till att artiklarna 4, 5 och 6 följs inom de sektorer och/eller för de foder som omfattas.

a)

Det avsändande tredjelandet är upptaget på en förteckning över tredjeländer från vilka foder får importeras, som upprättats i enlighet med artikel 48 i förordning (EG) nr 882/2004.

b)

Den avsändande anläggningen är upptagen på en förteckning över anläggningar från vilka foder får importeras, som upprättats och uppdateras av tredjelandet i enlighet med artikel 48 i förordning (EG) nr 882/2004.

c)

Fodret har producerats av den avsändande anläggningen eller av en annan anläggning som finns upptagen på den förteckning som avses i led b, eller i gemenskapen.

d)

Fodret uppfyller

a)

utvecklingen av regler för god praxis,

b)

erfarenheter från genomförandet av HACCP-baserade system enligt artikel 6,

c)

tekniska framsteg,

d)

vetenskapliga utlåtanden, särskilt ny riskvärdering,

e)

uppställandet av mål för fodersäkerhet,

och

f)

utarbetandet av krav som rör särskilda verksamheter.

a)

Rådets direktiv 95/69/EG.

b)

Kommissionens direktiv 98/51/EG.

8.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 35/23

(1)

Enligt fördraget skall kommissionen för rådet lägga fram rapporter för att rådet skall kunna övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom gemenskapen samt den ekonomiska politikens överensstämmelse med vissa allmänna riktlinjer.

(2)

Enligt fördraget skall kommissionen lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken skall genomföras och rådet skall bemyndiga kommissionen att inleda nödvändiga förhandlingar.

(3)

Genomförandet och översynen av handelsavtal, bl.a. Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) (3) och Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) (4), samt pågående och framtida förhandlingar om ytterligare avtal gör att relevant statistik behöver ställas till förfogande.

(4)

Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (5) (ENS 95) innehåller referensramen för de gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och räkenskapsregler som är avsedda att användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper för gemenskapens statistikbehov i syfte att få jämförbara resultat mellan medlemsstaterna.

(5)

Enligt handlingsplanen för statistikkrav avseende EMU, som lades fram för rådet i september 2000, och den tredje, fjärde och femte lägesrapporten, som rådet också ställde sig bakom, skall kvartalsvisa europeiska räkenskaper tillhandahållas efter institutionell sektor inom 90 dagar. Det är nödvändigt att kvartalsvisa betalningsbalanssiffror tillhandahålls inom fastställd tid för att dessa kvartalsvisa europeiska räkenskaper skall kunna sammanställas.

(6)

Genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 58/97 av den 20 december 1996 om statistik rörande företagsstrukturer (6) upprättas en gemensam ram för insamling, sammanställning, leverans och utvärdering av gemenskapsstatistik rörande struktur, verksamhet, konkurrenskraft och effektivitet hos företagen inom gemenskapen och där föreskrivs vilka variabler som skall samlas in på detta område.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den 19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro (7) fick direkta konsekvenser för insamlingen av statistik. En höjning av den gräns som fastställts i den förordningen skulle ha stor inverkan på såväl den börda som företagen åläggs genom sin rapporteringsskyldighet som kvaliteten på medlemsstaternas betalningsbalansstatistik, särskilt i de medlemsstater vars insamlingssystem baseras på betalningsrapportering.

(8)

I Internationella valutafondens betalningsbalansmanual, Europeiska centralbankens (ECB) riktlinje av den 2 maj 2003 om Europeiska centralbankens krav på rapportering av statistik över betalningsbalansen och utlandsställningen samt likviditeten i utländsk valuta (8), FN:s manual för statistik över internationell handel med tjänster och OECD:s benchmarkdefinition av utländska direktinvesteringar beskrivs de generella reglerna för sammanställning av statistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar.

(9)

ECB och kommissionen samordnar i förekommande fall insamlingen av statistik över betalningsbalansen. I denna förordning fastställs i synnerhet de statistiska uppgifter som kommissionen behöver från medlemsstaterna för att kunna framställa gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar. Vid framställningen och spridningen av denna gemenskapsstatistik samråder kommissionen och medlemsstaterna med varandra om frågor kring kvaliteten på de tillhandahållna uppgifterna och spridningen av dem.

(10)

I rådets förordning (Euratom, EEG) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor (9) föreskrivs att nationella regler om statistiskt insynsskydd inte får åberopas för att hindra utlämnandet av insynsskyddade uppgifter till EG:s statistikkontor (Eurostat) i de fall då någon gemenskapsrättsakt om gemenskapsstatistik föreskriver utlämnande av sådana uppgifter.

(11)

I rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (10) fastställs föreskrifter om insynsskydd som gäller insynsskyddade statistiska uppgifter som lämnats till ECB.

(12)

Framställningen av specifik gemenskapsstatistik omfattas av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik (11).

(13)

Det finns ett klart behov att framställa gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar som följer gemensamma statistiska kvalitetsstandarder.

(14)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen upprättandet av gemensamma statistiska kvalitetsstandarder för framställningen av jämförbar statistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen enligt samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(15)

För att garantera att de skyldigheter som fastställs i denna förordning uppfylls kan de nationella institutioner som ansvarar för uppgiftsinsamlingen i medlemsstaterna behöva få tillgång till administrativa datakällor, t.ex. företagsregister som förs av andra offentliga institutioner, och till andra databaser med information om gränsöverskridande transaktioner och positioner, om dessa uppgifter är nödvändiga för framställningen av gemenskapsstatistik.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

a)

Betalningsbalansens euroindikatorer.

b)

Kvartalsstatistik över betalningsbalansen.

c)

Internationell handel med tjänster.

d)

Utländska direktinvesteringar, flöden.

e)

Direktinvesteringar, stockar.

a)

uppdatering av definitionerna (bilaga II),

b)

uppdatering av uppgiftskrav, inklusive tidsfrister för inlämning samt revidering, utvidgning och eliminering av dataflöden (bilaga I).

a)

uppgifter om kvaliteten på den statistik som framställts,

b)

en utvärdering av vilka fördelar den framställda statistiken medför för gemenskapen, medlemsstaterna och leverantörerna och användarna av statistik i förhållande till kostnaderna,

c)

en kartläggning av områden som kan förbättras och ändringar som anses nödvändiga med hänsyn till de resultat som erhållits,

d)

en översyn av kommitténs verksamhet och rekommendationer om huruvida genomförandeåtgärdernas räckvidd bör ändras.