4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/3

(1)

I artikel 1.3 b i förordning (EG) nr 1201/2004 fastställs det antal levande nötkreatur till 86 500 som omfattas av KN-nummer 0102 90 05, med en vikt på högst 80 kg och med ursprung i Bulgarien eller Rumänien, vilka får importeras på särskilda villkor under perioden 1 januari–31 mars 2005. De kvantiteter som omfattas av ansökningar om importlicens är sådana att importlicenser kan beviljas för hela den kvantitet som ansökningarna gäller.

(2)

De kvantiteter för vilka det kan ansökas om licenser från och med den 1 april 2005 bör fastställas inom ramarna för den totala kvantiteten på 178 000 djur, i enlighet med artikel 1.4 i förordning (EG) nr 1201/2004.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/4

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 anges de personer, grupper och enheter som omfattas av det spärrande av tillgångar och ekonomiska resurser som införs genom den förordningen.

(2)

Den 28 januari 2005 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att ändra förteckningen över de personer, grupper och enheter som bör omfattas av spärrandet av tillgångar och ekonomiska resurser. Bilaga I bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning skall vara verkningsfulla måste denna förordning träda i kraft omedelbart.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/6

(1)

I rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (4) föreskrivs i artikel 70.1 b att medlemsstaterna får besluta att från systemet med samlat gårdsstöd undanta direktstöd som under referensperioden beviljas jordbrukare i de franska utomeuropeiska departementen, på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Enligt artikel 147 i den förordningen får direktstödet till jordbrukarna i dessa regioner ändras med tillämpning av artikel 70. Tillämpningsföreskrifter bör fastställas för det ifrågavarande stödet.

(2)

Spanien, Frankrike och Portugal har underrättat kommissionen om att de har beslutat att från ordningen med samlat gårdsstöd undanta direktstöd till jordbrukare på Kanarieöarna, i de franska utomeuropeiska departementen och på Azorerna och Madeira.

(3)

I artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1452/2001, artikel 13.1 och artikel 22.3 i förordning (EG) nr 1453/2001 samt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1454/2001 föreskrivs att de berörda medlemsstaterna skall lägga fram ett stödprogram för traditionella verksamheter som hänger samman med produktionen av nötkött och får- och getkött samt åtgärder för att förbättra produkternas kvalitet inom ramen för de konsumtionsbehov som finns i de yttersta randområdena utom Azorerna. Innehållet i dessa program bör fastställas.

(4)

Gemenskapen finansierar dessa program genom att ett bidrag fastställs årligen enligt artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1452/2001, artikel 13.2 och artikel 22.3 i förordning (EG) nr 1453/2001 samt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1454/2001.

(5)

Detta bidrag utgörs av summan av de bidrag som 2003 betalas ut enligt artiklarna 4, 6, 11, 13 och 14 i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (5), enligt artiklarna 4, 5 och 11 i rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den 19 december 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för får- och getkött (6) och de kompletterande stöd som beviljas enligt förordningarna (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001. På grundval av detta bör de årsbelopp fastställas som skall gälla för medlemsstaterna i fråga för kalenderåret 2005.

(6)

De faktorer bör fastställas, som gör det möjligt att mäta utvecklingen av den lokala produktion som avses i artikel 9.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1452/2001, i artikel 13.2 andra stycket och artikel 22.3 andra stycket i förordning (EG) nr 1453/2001 samt artikel 5.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1454/2001.

(7)

De berörda medlemsstaterna skall varje år för kommissionen lägga fram en rapport om genomförandet av programmen enligt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 1452/2001, i artikel 13.4 och artikel 22.5 i förordning (EG) nr 1453/2001 samt artikel 5.4 i förordning (EG) nr 1454/2001. Innehållet i dessa rapporter bör fastställas.

(8)

Stödprogrammen skall från och med den 1 januari 2005 ersätta de bidragsordningar som nu är i kraft inom nötköttssektorn med tillämpningsföreskrifter enligt kommissionens förordning (EG) nr 170/2002 (7).

(9)

Enligt artikel 22.9 i förordning (EG) nr 1453/2001 inrättas ett stöd för avsättning i en annan region i gemenskapen av unga handjur av nötkreatur som fötts på Azorerna. Tillämpningsföreskrifterna för detta stöd anges också i förordning (EG) nr 170/2002. Av praktiska skäl är det lämpligt att i en text föra samman de bestämmelser som avser stöd inom nötköttssektorn riktat till de yttersta randområdena.

(10)

Förordning (EG) nr 170/2002 bör därför upphävas.

(11)

Eftersom de stödprogram som avses i förordning (EG) nr 1452/2001, förordning (EG) nr 1453/2001 och förordning (EG) nr 1454/2001 skall tillämpas från den 1 januari 2005, är det lämpligt att föreskriva att den här förordningen skall tillämpas från detta datum.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

a)

att tillämpa samma program för alla de berörda regionerna, eller

b)

att vid behov tillämpa olika program för var och en eller för grupper av de berörda regionerna.

a)

En beskrivning av de befintliga konsumtionsbehoven i den berörda regionen eller gruppen av regioner när programmet utarbetas.

b)

En ingående beskrivning av varje planerad insats och de mål som skall uppfyllas för den insatsen.

c)

Objektivt mätbara indikatorer, vars mätvärden skall avläsas vid början och slutet av programmets tillämpningsår och som skall göra det möjligt att mäta graden av måluppfyllelse och effekt av varje insats.

d)

Det sätt på vilket varje insats skall genomföras, särskilt kvaliteten och det uppskattade antalet stödmottagare, kriterierna för att bevilja stöd, de uppskattade beloppen per djur eller per hektar, villkor för stödberättigande, djurkategorier, den berörda arealen, fördelat enligt en tidsplan för genomförandet.

e)

En ekonomisk beskrivning av varje planerad insats.

f)

Det kontroll- och påföljdssystem som har inrättats med syftet att säkerställa ett gott genomförande av varje planerad insats och korrekta motsvarande utbetalningar, för vilka, när detta är tillämpligt, de relevanta bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 (8) skall gälla, och dessa bestämmelser skall särskilt omnämnas.

a)

Uppgift om graden av måluppfyllelse för var och en av de insatser som ingår i programmet, mätt med hjälp av de indikatorer som avses i artikel 2.2 c.

b)

Årsuppgifter om försörjningsbalansen för den berörda regionen när det gäller konsumtionen, utvecklingen av besättningarna, produktionen och handeln.

c)

Uppgifter om de belopp som har beviljats för att genomföra insatserna i programmet på grundval av de kriterier som medlemsstaterna har fastställt, t.ex. antalet stödmottagare, antalet djur för vilka stöd utbetalas, stödberättigande arealer, eller antalet anläggningar som berörs.

d)

Uppgifter om det ekonomiadministrativa genomförandet av var och en av insatserna i programmet.

e)

Statistikuppgifter om de kontroller som har genomförts av de behöriga myndigheterna och vilka påföljder som har tillämpats.

f)

De kommentarer som medlemsstaterna gör med anledning av genomförandet av programmet.

a)

Djurets identifieringsnummer.

b)

Uppgift från avsändaren om djurets bestämmelseort.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/10

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1422/95 av den 23 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för import av melass inom sockersektorn och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 785/68 (2), skall cif-priset för import av melass, som fastställts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 785/68 (3), anses vara ”det representativa priset”. Detta pris avser den standardkvalitet som definieras i artikel 1 i förordning (EEG) nr 785/68.

(2)

Vid fastställandet av de representativa priserna bör hänsyn tas till all den information som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 785/68, utom i de fall som avses i artikel 4 i nämnda förordning, och i tillämpliga fall bör priserna beräknas enligt den metod som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 785/68.

(3)

Pris som inte avser standardkvaliteten bör höjas eller sänkas med hänsyn till den erbjudna melassens kvalitet, i enlighet med artikel 6 i förordning (EEG) nr 785/68.

(4)

När det finns en skillnad mellan utlösningspriset för produkten i fråga och det representativa priset bör tilläggsbeloppen för import fastställas på de villkor som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 1422/95. Om importtullen upphävs tillfälligt i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1422/95 bör särskilda belopp fastställas för dessa tullar.

(5)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av produkterna bör fastställas i enlighet med artiklarna 1.2 och 3.1 i förordning (EG) nr 1422/95.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/12

(1)

I artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som räknas upp i artikel 1.1 a i samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att när exportbidrag för vitsocker och råsocker som exporteras i odenaturerat och obearbetat skick fastställs måste hänsyn tas till sockersituationen i gemenskapen och på världsmarknaden, och särskilt till de pris- och kostnadsfaktorer som anges i artikel 28 i den förordningen. I samma artikel föreskrivs att hänsyn även skall tas till den ekonomiska aspekten av den föreslagna exporten.

(3)

Exportbidraget för råsocker måste fastställas i förhållande till standardkvaliteten. Denna definieras i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 1260/2001. Dessutom bör detta exportbidrag fastställas i enlighet med artikel 28.4 i denna förordning. Kandisocker definieras i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2). Det exportbidrag som beräknas på detta sätt för socker som innehåller arom- eller färgtillsatser måste tillämpas på sackarosinnehållet och följaktligen fastställas per 1 % av innehållet.

(4)

I särskilda fall får exportbidraget fastställas genom andra rättsakter.

(5)

Exportbidraget måste fastställas varannan vecka. Det får ändras under mellantiden.

(6)

Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(7)

Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(8)

För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(9)

Med hänsyn till detta och till det nuvarande exportbidraget på sockermarknaderna, särskilt prisnoteringar eller priser på socker i gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidraget uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/14

(1)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan skillnaderna mellan kurserna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i artikel 1.1 d i nämnda förordning och priserna på dessa produkter inom gemenskapen, täckas av ett exportbidrag.

(2)

I enlighet med artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (2), skall bidraget för 100 kg av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 i samband med export vara lika med basbeloppet multiplicerat med sackarosinnehållet, i tillämpliga fall inklusive halten av andra sockerarter omräknade till sackaros. Den sackaroshalt som konstateras för produkten i fråga fastställs i enlighet med bestämmelserna i artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95.

(3)

I enlighet med artikel 30.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidrag för sorbos i obearbetat skick vara lika med basbeloppet för bidraget minskat med en hundradel av produktionsbidraget i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (3), när det gäller de produkter som avses i bilagan till den sistnämnda förordningen.

(4)

I enlighet med artikel 30.1 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall basbeloppet för bidraget för de övriga produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning vid export i obearbetat skick vara lika med hundradelen av ett belopp som fastställs med hänsyn till skillnaden mellan interventionspriset för vitsocker inom områden inom gemenskapen utan underskott, under den månad för vilken basbeloppet fastställs och de kurser eller priser på vitsocker som noteras på världsmarknaden och behovet av att åstadkomma en balans mellan användningen av gemenskapens basprodukter vid export till tredje land av förädlingsprodukter och användningen av produkter importerade från dessa länder i förädlingssyfte.

(5)

I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EG) nr 1260/2001 kan tillämpningen av basbeloppet begränsas till vissa av de produkter som avses i artikel 1.1 d i denna förordning.

(6)

I enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 får exportbidrag ges för de produkter som avses i artikel 1.1 f, 1.1 g och 1.1 h i den förordningen. Bidragets storlek skall fastställas per 100 kg torrvara med beaktande, framför allt, av de bidrag som gäller vid export av de produkter som omfattas av KN-nummer 1702 30 91, det bidrag som är tillämpligt vid export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 och de ekonomiska aspekter som gäller för denna export. För de produkter som avses i artikel 1.1 f och 1.1 g skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 5 i förordning (EG) nr 2135/95. För de produkter som avses i 1.1 h skall bidrag beviljas endast för de produkter som uppfyller villkoren i artikel 6 i förordning (EG) nr 2135/95.

(7)

De exportbidrag som avses ovan måste fastställas varje månad. De kan ändras däremellan.

(8)

Enligt artikel 27.5 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 kan världsmarknadssituationen eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget för de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen, beroende på produkternas destination.

(9)

Den avsevärda och snabba ökningen av å ena sidan förmånsimport av socker från länderna på västra Balkan sedan början av år 2001 och å andra sidan av sockerexporten från gemenskapen till dessa länder tycks vara synnerligen konstlad.

(10)

För att undvika missbruk i form av återimport till Europeiska unionen av sockerprodukter för vilka det beviljats exportbidrag bör det inte finnas något bidrag för de produkter som avses i den här förordningen när det gäller länderna på västra Balkan.

(11)

Med hänsyn till detta bör exportbidragen för de ifrågavarande produkterna uppgå till de belopp som anses lämpliga.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/17

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1327/2004 av den 19 juli 2004 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2004/05 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) krävs att delanbudsinfordringar skall genomföras för export av detta socker till vissa tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1327/2004 skall ett maximalt exportbidrag fastställas för den aktuella delanbudsinfordran i förekommande fall, med hänsyn särskilt till situationen och den förutsebara utvecklingen i gemenskapen och på världsmarknaden i fråga om socker.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/18

(1)

De exportbidragssatser som från och med den 1 februari 2005 gäller för de produkter som förtecknas i bilagan, och som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 167/2005 (2).

(2)

Tillämpningen av de bestämmelser och kriterier som fastställs i förordning (EG) nr 167/2005 på den information som kommissionen för närvarande har tillgång till, medför att de exportbidrag som för närvarande gäller bör ändras i enlighet med vad som anges i bilagan till denna förordning.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/20

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan de noteringar eller priser som gäller på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Då exportbidraget för mjöl och krossgryn av vete och råg räknas ut, måste hänsyn tas till de kvantiteter spannmål som krävs för deras tillverkning. Dessa kvantiteter fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter med avseende på destination.

(5)

Bidraget måste fastställas en gång i månaden. Det kan ändras inom den mellanliggande perioden.

(6)

Tillämpningen av dessa närmare bestämmelser på den nuvarande marknadssituationen för spannmål, och särskilt på noteringarna eller priserna för spannmålsprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att exportbidragen bör fastställas till de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/22

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in, på begäran måste tillämpas för export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för de produkter som anges i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1766/92 (3). Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination.

(4)

Korrektionsbeloppet skall fastställas enligt samma förfarande som exportbidraget. Det får ändras under tiden mellan två fastställelser.

(5)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/24

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmålsrespektive rissektorn (3) fastställs villkoren för beviljande av produktionsbidrag. Beräkningsmetoden fastställs i artikel 3 i den förordningen. Bidrag som beräknas på detta sätt, vid behov differentierat för potatisstärkelse, bör fastställas en gång i månaden och kan ändras om priserna på majs och/eller vete ändras betydligt.

(2)

Det finns anledning att använda koefficienterna i bilaga II till förordning (EEG) nr 1722/93 på de produktionsbidrag som skall fastställas genom denna förordning för att fastställa det exakta belopp som skall betalas.

(3)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

a)

0,00 EUR/t för stärkelse av majs, vete, korn, havre, ris eller brutet ris, och

b)

11,60 EUR/t för potatisstärkelse.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/25

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av korn till vissa tredje länder har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 1757/2004 (2).

(2)

Enligt artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (3) kan kommissionen på grundval av de meddelade anbuden besluta att fastställa ett högsta exportbidrag, varvid hänsyn tas till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95. I detta fall tilldelas kontraktet den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller lägre än det högsta bidraget.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmål medför att det högsta exportbidraget fastställs.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/26

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av havre som producerats i Finland och Sverige för export från Finland eller Sverige till alla tredjeländer utom Bulgarien, Norge, Rumänien och Schweiz har inletts genom förordning (EG) nr 1565/2004.

(2)

Särskilt med hänsyn till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95 är det inte uppenbart att ett högsta exportbidrag skall fastställas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/27

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av vanligt vete till vissa tredje länder har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 115/2005 (2).

(2)

Enligt artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (3) kan kommissionen på grundval av de meddelade anbuden besluta att fastställa ett högsta exportbidrag, varvid hänsyn tas till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95. I detta fall tilldelas kontraktet den eller de anbudsgivare vars anbud är på samma nivå eller lägre än det högsta bidraget.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmål medför att det högsta exportbidraget fastställs.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/28

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för sorghum till Spanien från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 2275/2004 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3), kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1839/95. Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmålsslag medför att den största sänkningen av importtullar fastställs till det belopp som anges i artikel 1.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/29

(1)

En anbudsinfordran om den största sänkningen av importtullar för majs till Spanien från tredjeland har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 2277/2004 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 (3) kan kommissionen, enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 25 i förordning (EG) nr 1784/2003, besluta att fastställa den största sänkningen av importtullar. Vid fastställande av denna måste särskild hänsyn tas till kriterierna i artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1839/95. Kontrakt tilldelas alla anbudsgivare vars anbud ligger på samma nivå som den största sänkningen av importtullar eller på en lägre nivå.

(3)

Tillämpningen av ovannämnda kriterier på det nuvarande marknadsläget för ifrågavarande spannmålsslag medför att den största sänkningen av importtullar fastställs till det belopp som anges i artikel 1.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/30

(1)

Rådet bemyndigade den 10 februari 2004 kommissionen att på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar inleda förhandlingar med Egypten i syfte att anpassa Europa–Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, med anledning av de nya medlemsstaternas anslutning till EU.

(2)

Förhandlingarna har slutförts på ett för kommissionen tillfredsställande sätt.

(3)

Enligt artikel 12.2 i det protokoll som förhandlats fram med Egypten skall protokollet kunna tillämpas provisoriskt innan det träder i kraft.

(4)

Protokollet bör undertecknas på gemenskapens vägnar och tillämpas provisoriskt, med förbehåll för att det senare ingås.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/44

(1)

Efter uppgifter i pressen om att Frankrike hade vidtagit finansiella åtgärder för att stödja verksamhet på området fartygsreparation i hamnen i Le Havre, begärde kommissionen förklaringar av Frankrike genom en skrivelse av den 21 december 2001. Genom en skrivelse av den 15 mars 2002, som registrerades den 19 mars 2002, informerade Frankrike kommissionen om att myndigheterna hade gett ekonomiskt stöd till ett företag som reparerar fartyg, nämligen Société de réparation navale et industrielle (SORENI). Åtgärden registrerades som icke anmält stöd (NN 53/2002) eftersom den redan hade genomförts när uppgifterna lämnades och ett belopp på 1 720 000 euro hade betalats ut redan i december 2001.

(2)

Genom en skrivelse av den 4 april 2001 begärde kommissionen ytterligare upplysningar av Frankrike. Frankrike svarade genom en skrivelse av den 3 juni 2002, som registrerades dagen därpå.

(3)

Genom en skrivelse av den 12 augusti 2002 underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende denna åtgärd. Ärendet registrerades som nummer C 55/2002. Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (2) och berörda parter uppmanades att inkomma med sina synpunkter.

(4)

Frankrike inkom med sina synpunkter genom en skrivelse av den 1 oktober 2002, som registrerades dagen därpå. Förenade kungariket inkom med sina synpunkter genom en skrivelse av den 16 oktober 2002, som registrerades den 24 oktober 2002. Förenade kungarikets synpunkter översändes till Frankrike så att Frankrike skulle kunna bemöta dem.

(5)

Kommissionen ställde ytterligare frågor till Frankrike genom en skrivelse av den 4 november 2002. Frankrike inkom med sina svar och synpunkter genom en skrivelse av den 14 januari 2003, som registrerades samma dag. Frankrike inkom med ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 2 oktober 2003, som registrerades dagen därpå, och genom en skrivelse av den 10 oktober 2003, som registrerades samma dag. Kommissionen ställde ytterligare kompletterande frågor till Frankrike genom en skrivelse av den 21 november 2003, som Frankrike svarade på genom en skrivelse av den 29 december 2003, som registrerades den 8 januari 2004, och genom en skrivelse av den 29 januari 2004, som registrerades samma dag.

(6)

Mottagaren av det ekonomiska stödet är SORENI, ett företag som reparerar fartyg och är beläget i Le Havre, det vill säga i en region som är berättigad till stöd enligt artikel 87.3 c i fördraget. SORENI bildades den 1 november 2001 för att överta tillgångarna från tre olika företag som reparerade fartyg, vilket förklaras nedan.

(7)

Varvet Ateliers et chantiers du Havre – Construction navale (ACH-CN), som låg i Le Havre stängdes år 2000 efter att ha försatts i konkurs. ACH-CN mottog nedläggningsstöd som kommissionen hade godkänt genom sitt beslut 2002/132/EG (3). Tre dotterföretag till ACH-CN som reparerade fartyg (SIREN, TMTM och MECA HELIX, nedan kallade ”de tre dotterföretagen”) klarade sig ifrån nedläggning men fick snart ekonomiska problem efter att ha gått miste om sina underleverantörsavtal med ACH-CN och förlorat rederiernas förtroende.

(8)

Under 2001 beslutade tolv lokala underleverantörer till de tre dotterföretagen att gemensamt bilda ett nytt företag, SORENI, för att överta de tre dotterföretagens fartygsreparationsverksamhet.

(9)

De tolv lokala underleverantörerna lade fram sitt uppköpsbud den 24 augusti 2001. SORENI bildades den 1 november 2001 och förvärvade tillgångarna i de tre dotterföretagen den 9 november 2001. För uppköpet betalade SORENI 1 001 euro (1 000 euro för aktierna och en symbolisk euro för tillgångarna). Enligt Frankrike var SORENI:s bud det enda efter ett sammanbrott i förhandlingarna med en utländsk investerare, som hade dykt upp på arenan tidigare samma år.

(10)

Först hade Frankrike uppgett för kommissionen att de tre dotterföretagen var föremål för en ackordsuppgörelse vid tidpunkten för övertagandet. Frankrike korrigerade denna uppgift i sin skrivelse av den 29 december 2003 där man uppgav att övertagandet av tillgångarna inte skedde inom ramen för en ackordsuppgörelse och att de tre dotterföretagen i december 2003 bara var tomma skal utan någon ekonomisk verksamhet, mot bakgrund av de pågående tvisterna och fordringarna.

(11)

Enligt den franska sociallagstiftningen om överlåtelse av företag (artikel L 122-12 andra stycket i arbetslagen) var SORENI tvunget att ta över samtliga anställningsavtal från de tre dotterföretagen utan några ändringar vad gäller arbetsuppgifter, löner och tjänsteår. Följaktligen tog SORENI enligt Frankrike över 127 arbetstagare från de tre dotterföretagen. Samtidigt tvingades SORENI ta på sig lönekostnader till ett belopp på 318 164 euro för förtidspensionering av arbetstagare som exponerats för asbest. Denna förtida pensionsavgång hade avtalats före övertagandet.

(12)

Kommissionen noterar att arbetsstyrkan den 14 januari 2003 hade minskat till 117, varav 99 arbetade inom produktion. Frankrike har uppgett att antalet anställda inom produktionen föll med 47 procent under de sex åren före övertagandet, från totalt 188 arbetstagare hos de tre dotterföretagen 1997 till 99 hos SORENI 2002.

(13)

Affärsplanen upprättades 2001. SORENI:s lönsamhet skulle säkras genom en femårig affärsplan. Enligt Frankrike berodde SORENI:s problem i första hand på de problem som dess aktieägare drabbats av genom att de som underleverantörer tidigare varit beroende av de tre dotterföretagen. För det andra hade SORENI ”ärvt” kostnader och problem som var förknippade med de övertagna tillgångarna, nämligen övertagandet av alla anställningsavtal, finansieringen av förtidspensioner för arbetstagare som exponerats för asbest samt nödvändigheten att anpassa produktionsapparaten och rationalisera verksamheten. Eftersom SORENI övertog fartygsreparationsverksamheten var det högst sannolikt att företaget skulle drabbas av liknande problem som de tre dotterföretagen: svårigheter att få underleverantörsavtal med ett varvsföretag i Le Havre (som ACH-CN), en allmänt krympande marknad och ett allmänt minskat förtroende för fartygsreparationer som utförs i Le Havre.

(14)

Enligt Frankrike syftade den femåriga affärsplanen, som Frankrike kallar omstruktureringsplanen, till att lösa dessa problem genom att man antog tre åtgärdspaket. Det första innebar anpassning av produktionsapparaten genom investeringar i upprustning av byggnader, transportmedel och redskap (investeringar som anges i del 1 i tabell 1). Det andra åtgärdspaketet innebar omorganisation av företagets affärspolicy. Enligt Frankrike skulle företagets affärspolicy riktas in på lokala rederier och de nationella och internationella marknaderna samtidigt. Denna policy syftade rent allmänt till att återvinna förtroendet hos de kunder som tidigare anlitat de tre dotterföretagen. SORENI planerade att nå detta mål dels genom att rekrytera nya chefstjänstemän, dels genom att förvärva ny teknik som gör det möjligt att diversifiera verksamheten och därmed att tillgodose fler behov. Kostnaderna för detta andra åtgärdspaket beskrivs i del 2 i tabell 1. Det tredje åtgärdspaketet var inriktat på en omorganisation av produktionen på två nivåer: förvaltning av material, lager och beställningar (rationalisering och datorisering) samt personalutbildning. Kostnaderna för det tredje åtgärdspaketet anges i del 3 i tabell 1.

(15)

Som omstruktureringskostnader betraktar Frankrike dessutom dels de kostnader som övertagits för förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest, dels lönekostnaderna under de tre första månaderna efter övertagandet. Enligt Frankrike motsvarar dessa tre månader den tid det tar att få de första kontrakten. Dessa kostnader beskrivs i del 4 i tabell 1.

TABELL 1

Åberopade kostnader för att omstrukturera SORENI

(16)

De totala kostnader som anses vara nödvändiga för att få igång SORENI:s verksamhet uppgår följaktligen till 6 495 164 euro.

(17)

Enligt Frankrike grundar sig denna plan på realistiska antaganden om omsättningen som återspeglar den befintliga och potentiella efterfrågan på fartygsreparationer i Le Havre. Frankrike hävdar att de tre dotterföretagen hade en erkänd kompetens på området fartygsreparationer och att deras anställda, som nu har övertagits av SORENI, har kunskaper som är mycket värdefulla för företaget. Frankrike påpekar också att SORENI och den potentiella utländska investeraren hade liknande affärsplaner, vilket tyder på att uppskattningen är realistisk. De personliga förbindelser som SORENI:s ordförande har bör utgöra en fördel för företagets affärsutsikter. Enligt Frankrike måste man betrakta SORENI:s verksamhet på området fartygsreparationer mot bakgrund av utvecklingen av hamnen i Le Havre.

(18)

Enligt Frankrike skall det belopp på 6 495 164 euro som SORENI behöver finansieras med stöd och lån som beviljas av de offentliga och privata aktörer som anges i tabell 2. Frankrike antog ett preliminärt beslut om att bevilja ett offentligt stöd till SORENI den 28 september 2001, det vill säga efter det att budet om övertagande av de tre dotterföretagen lagts fram men innan SORENI bildades och övertagandet var ett faktum. Ett rättsligt bindande beslut om beviljande av stödet fattades den 29 november 2001.

(19)

Den franska staten har beviljat SORENI ett stöd på 3 430 000 euro. Av detta belopp hade två delar, det ena på 1 720 000 euro och det andra på 730 000 euro, redan betalats ut till SORENI i september 2003.

(20)

Regionrådet i Haute-Normandie, regionrådet i Seine-Maritime och staden Le Havre har vart och ett beviljat SORENI ett stöd på 380 000 euro. Av det totala beloppet på 1 140 000 euro hade 1 070 997 euro redan betalats ut till SORENI i september 2003.

(21)

De privata bidragen beskrivs som ett kapitaltillskott från SORENI:s aktieägare (462 000 euro) och banklån (1 300 000 euro) med en säkerhet i form av en överlåtelse av rörelsekapital.

TABELL 2

Finansiella åtgärder i samband med omstruktureringen av SORENI

(22)

Enligt Frankrike förutsätter utvecklingen av hamnen i Le Havre verksamhet på området fartygsreparationer som garanterar hamnen en stabil verksamhetsnivå. Frankrike hävdar att de aktuella åtgärderna på grund av tre faktorer skulle få begränsade effekter på konkurrensen. För det första innehåller omstruktureringsplanen personalnedskärningar. För det andra pekar Frankrike ut ARNO i Dunkerque och SOBRENA i Brest som SORENI:s viktigaste kunder (5) på de nationella och internationella marknaderna. Dessa båda företag konkurrerar däremot inte med SORENI om lokala kunder. Mot denna bakgrund förklarar Frankrike att de lokala kunderna står för 40–45 procent av SORENI:s omsättning. Följaktligen sammanfaller SORENI:s och dess viktigaste konkurrenters kundkretsar endast i begränsad omfattning. För det tredje hör SORENI till kategorin små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 2 b i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (6).

(23)

I beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet (nedan kallat ”beslutet att inleda förfarandet”) bedömdes de aktuella åtgärderna utifrån rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin (7) (nedan kallad ”förordningen om stöd till varvsindustrin”) samt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (8) (nedan kallade ”riktlinjerna för omstrukturering”).

(24)

I beslutet att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida de aktuella finansiella åtgärderna kunde godkännas som omstruktureringsstöd. Tvivlen berodde dels på att SORENI föreföll vara ett nybildat företag som uppstått genom likvidation av de tre dotterföretagen, och dels på att det i punkt 7 i riktlinjerna för omstrukturering anges att ett nybildat företag inte har rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag.

(25)

Kommissionen uttryckte också tvivel om huruvida SORENI:s affärsplan kunde göra företaget långfristigt lönsamt inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden, vilket föreskrivs i riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen påpekade särskilt att den affärsplan som Frankrike lagt fram varken innehöll någon marknadsundersökning eller några prognoser om försäljningen och kostnaderna under kommande år.

(26)

Kommissionen noterade dessutom att den utländska investerare som nämns i skäl 9 hade beslutat att avstå från att förvärva reparationsverksamheten på grundval av en liknande plan. Slutligen tog kommissionen upp frågan huruvida det finansiella bidraget från de offentliga källorna var begränsat till vad som var absolut nödvändigt för att genomföra affärsplanen och huruvida stödmottagarens bidrag var väsentligt, vilket krävs enligt riktlinjerna för omstrukturering.

(27)

Förenade kungariket har inkommit med följande synpunkter. För det första uppger man sig ha svårt att förstå hur det planerade åtgärdspaketet skulle kunna betraktas som ett undsättningsstöd när skeppsvarvet fortsätter att bedriva samma verksamhet som sina företrädare, uppenbarligen utan någon nämnvärd minskning av kapaciteten eller personalen. För det andra anser Förenade kungariket att vissa investeringar och kostnader inte kan komma i fråga för omstruktureringsstöd. För det tredje noterar landet att SORENI är en direkt konkurrent till brittiska fartygsreparatörer.

(28)

I sina reaktioner på beslutet att inleda förfarandet lämnade Frankrike ytterligare upplysningar och kom med följande kommentarer.

(29)

I frågan huruvida SORENI är ett företag som kan få omstruktureringsstöd hävdar Frankrike att även om företaget är en ny juridisk enhet, så utgör SORENI i praktiken en fortsättning av den tidigare reparationsverksamheten och bör därmed kunna få omstruktureringsstöd. Som motiv för denna ståndpunkt hävdar Frankrike att övertagandet av de tre dotterföretagens tillgångar, verksamheter och affärsrörelser liksom deras materiella och mänskliga resurser, särskilt de kostnader som stadgas av socialförsäkringslagstiftningen (förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest) innebär att man kan likställa SORENI med de tre dotterföretagen, det vill säga med ett befintligt företag.

(30)

Dessutom hävdar Frankrike att även om SORENI skulle betraktas som ett nytt företag, så är det ändå ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för omstrukturering på grund av de kostnader (för anställningsavtal och förtidspensioner till arbetstagare som exponerats för asbest) och problem (nödvändigheten att anpassa produktionsapparaten och rationalisera verksamheten) som är förknippade med tillgångarna.

(31)

När det gäller tvivlen kring affärsplanen, särskilt bristen på marknadsinformation, beskriver Frankrike den marknad som SORENI verkar på som innefattande följande verksamheter: reparationer av mindre skador på fartyg som anlöper hamnen, förebyggande underhållsarbete och stora reparationsarbeten. SORENI:s största konkurrenter, ARNO i Dunkerque och SOBRENA i Brest, konkurrerar med SORENI om nationella och internationella kunder, men inte om lokala kunder, som svarar för mellan 40 och 45 procent av SORENI:s omsättning. Frankrike hävdar också att verksamhet på området fartygsreparationer i en hamn av Le Havres storlek är en förutsättning för att hamnen i sin helhet skall fungera. SORENI är det enda företaget som reparerar fartyg i Le Havre, och det är enligt Frankrike mycket viktigt för hamnen att företaget finns där.

(32)

För att illustrera att affärsplanen är hållbar har Frankrike lämnat en prognos om omsättningen och kostnaderna för den femårsperiod under vilken omstruktureringsplanen skall genomföras. Dessa uppgifter presenteras i tabell 3.

TABELL 3

Uppskattning av SORENI:s omsättning och kostnader

(33)

Frankrike förklarar också att anledningen till att den utländska investeraren beslutade sig för att inte överta verksamheten från de tre dotterföretagen inte hade att göra med affärsplanens kvalitet. Anledningen var problemen med att nå en överenskommelse med arbetstagarna och hamnmyndigheterna samt att investeraren själv drabbades av ekonomiska problem.

(34)

När det gäller de aktuella åtgärdernas proportionerlighet menar Frankrike att beloppet inte är större än vad som krävs för att återuppta fartygsreparationsverksamheten i Le Havre. Frankrike påpekar att man bör ta hänsyn till att SORENI:s aktieägare själva befinner sig i en ekonomiskt besvärlig situation när man bedömer deras bidrag.

(35)

Dessutom har Frankrike begärt att kommissionen skall undersöka de aktuella finansiella åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden direkt på grundval av artikel 87.3 c i fördraget i den händelse att stödet inte skulle vara förenligt med tillämpningen av riktlinjerna för omstrukturering. Frankrike hävdar att reparationsverksamheten är mycket viktig för att Le Havres hamn skall fungera smidigt eftersom den är nödvändig för att man skall kunna ta emot fartyg, för underhåll av fartyg som är nödvändiga för hamnens verksamhet samt för tjänster som hänger samman med sjösäkerhet och turism (reparation av fritidsbåtar). Frankrike hävdar vidare att en fortsatt reparationsverksamhet i Le Havre ligger i gemenskapens intresse eftersom den bidrar till den gemensamma transportpolitiken, som skall främja sjötransporter. Slutligen understryker Frankrike de historiska och strategiska skäl som motiverar en fortsatt fartygsreparationsverksamhet i Le Havres hamn.

(36)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(37)

För det första utgör det stöd på 3 430 000 euro som den franska staten har beviljat SORENI en ekonomisk fördel som uppstår med hjälp av statliga medel. Dessutom är kriteriet för statliga medel också tillämpligt på ekonomiska fördelar som beviljas av regionala eller lokala myndigheter i medlemsstaterna. Följaktligen är det första kriteriet för tillämpning av artikel 87.1 i fördraget också uppfyllt när det gäller de stöd (på vardera 380 000 euro) som SORENI beviljats av regionrådet i Haute-Normandie, regionrådet i Seine-Maritime och staden Le Havre.

(38)

För det andra, eftersom stöden i fråga gavs till ett särskilt företag, SORENI, är det selektivitetskriterium som är en förutsättning för att artikel 87.1 i EG-fördraget skall vara tillämplig uppfyllt.

(39)

För det tredje ger de finansiella åtgärderna SORENI en ekonomisk fördel som företaget inte skulle ha fått genom den privata sektorn. Dessa åtgärder kan därmed per definition förmodas snedvrida konkurrensen.

(40)

För det fjärde är kriteriet att åtgärden skall påverka handeln uppfyllt när stödmottagaren bedriver en ekonomisk verksamhet som omfattas av handel mellan medlemsstaterna. Detta är definitivt fallet med den verksamhet på området fartygsreparationer som SORENI bedriver. Detta bestrids inte av Frankrike, som bara hävdar att SORENI:s viktigaste konkurrenter är franska. Det påtalas också tydligt av Förenade kungariket, som noterar att SORENI är en direkt konkurrent till brittiska fartygsreparatörer.

(41)

Kommissionen konstaterar därför att samtliga subventioner som beviljats SORENI, och som beskrivs i avsnitt II, utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(42)

Kommissionen noterar också att Frankrike inte har uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 88.3 i EG-fördraget att underrätta kommissionen i så god tid att den kunde yttra sig om landets planer på att vidta stödåtgärder. Stödet skall följaktligen betraktas som olagligt.

(43)

Eftersom SORENI är verksamt inom sektorn för fartygsreparationer omfattas det stöd som företaget har beviljats till stöd för sin verksamhet av de särskilda reglerna för statligt stöd till varvsindustrin. Sedan den 1 januari 2004 ingår dessa regler i rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin (9), som har ersatt förordningen om stöd till varvsindustrin. Enligt kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (10), skall dock olagligt stöd, det vill säga stöd som genomförts i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget, bedömas utifrån de materiella kriterier som fastställs i något av de instrument som gällde när stödet beviljades. Förordningen om stöd till varvsindustrin är följaktligen tillämplig. För fullständighetens skull bör det – oavsett om kommissionen tillämpar förordningen om stöd till varvsindustrin eller rambestämmelserna för statligt stöd till varvsindustrin, som nyligen ersatt förordningen – klargöras att detta inte har någon som helst betydelse för slutsatserna i bedömningen av stödets förenlighet med den gemensamma marknaden, eftersom de väsentliga kriterierna för att bedöma stöd till undsättning och omstrukturering, regionalstöd och stöd till utbildning är identiska (11).

(44)

I artikel 2 i förordningen om stöd till varvsindustrin anges att stöd till reparation av fartyg skall betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden endast om de överensstämmer med bestämmelserna i förordningen.

(45)

Enligt Frankrike syftar det aktuella stödet till omstrukturering av SORENI:s verksamhet. Stöd till omstrukturering av företag som verkar inom sektorn för fartygsreparationer kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden förutsatt att det uppfyller bestämmelserna i artikel 5 i förordningen om stöd till varvsindustrin, där man samtidigt hänvisar till riktlinjerna för omstrukturering och anger särskilda villkor som är tillämpliga inom varvsindustrin.

(46)

Kommissionen har följaktligen undersökt om de kriterier som anges i riktlinjerna för omstrukturering är uppfyllda.

(47)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall det berörda företaget, för att ha rätt till omstruktureringsstöd, kunna anses befinna sig i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna. Även om det inte finns någon gemenskapsdefinition för detta anser kommissionen att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripande från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt (punkt 4 i riktlinjerna för omstrukturering). Ett företags svårigheter visar sig normalt som ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna.

(48)

I punkt 7 i riktlinjerna för omstrukturering anges dock att ett nybildat företag inte har rätt till omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag. Detta gäller i synnerhet när ett nytt företag uppstått genom likvidation av ett befintligt företag eller övertagande av detta företags tillgångar.

(49)

Syftet med att utesluta nybildade företag från rätten till omstruktureringsstöd är att bildandet av ett nytt företag rent principiellt bör grunda sig på ett marknadsmässigt beslut. Ett företag bör med andra ord bara bildas om det har möjlighet att bedriva sin verksamhet på den aktuella marknaden eller, med andra ord, är kapitaliserat och lönsamt redan från början.

(50)

Ett nytt företag kan inte ges omstruktureringsstöd eftersom det – även om det med all tydlighet kan råka ut för svårigheter i inledningsfasen – inte kan råka ut för de svårigheter som beskrivs i riktlinjerna för omstrukturering. Dessa svårigheter, som beskrivs i skäl 47, hänger samman med företagets historia eftersom de har sitt ursprung i dess sätt att fungera. Ett nytt företag kan därför per definition inte råka ut för denna typ av svårigheter.

(51)

Ett nytt företag kan däremot gå med förlust under inledningsfasen eftersom det skall finansiera investeringar och bära driftskostnader som inledningsvis kanske inte täcks av intäkterna från verksamheten. Dessa kostnader är emellertid kopplade till ett företags inledande fas och inte till omstruktureringen av det. De kan följaktligen inte finansieras genom omstruktureringsstöd utan att man berövar dem deras särskilda mål och begränsade varaktighet.

(52)

Denna begränsning av tillämpningsområdet för riktlinjerna för omstrukturering gäller nya företag som uppstått genom likvidation av ett befintligt företag eller övertagande av detta företags tillgångar. I sådana typfall tar det nya företaget i princip inte över företrädarnas skulder, vilket innebär att det inte konfronteras med de svårigheter som beskrivs i riktlinjerna för omstrukturering.

(53)

I beslutet att inleda förfarandet tog kommissionen upp frågan huruvida SORENI var ett nytt företag.

(54)

Kommissionen noterade här att Frankrike medgav att SORENI utgjorde en ny juridisk enhet och en annan juridisk person än de tre dotterföretagen. Frankrike hävdade dock att även om det utgör en juridisk enhet som skiljer sig från sina företrädare, så utgör SORENI i praktiken en fortsättning av de tre dotterföretagens ekonomiska verksamhet eftersom deras verksamheter, tillgångar och affärsrörelser, även de kostnader som hänger samman med socialförsäkringslagstiftningen, förts över till SORENI, som därmed inte kan betraktas som ett nytt företag. Frankrike hävdar också att även om SORENI skulle betraktas som ett nytt företag, så utgör det ändå ett företag i svårigheter eftersom det bedriver samma typ av verksamhet som de tre dotterföretagen och är bundet av de ekonomiska skyldigheter som följer av socialförsäkringslagstiftningen.

(55)

Kommissionen delar inte Frankrikes ståndpunkt att SORENI utgör en fortsättning av de tre dotterföretagens ekonomiska verksamhet. Det bör noteras att även om SORENI har tagit över de tre dotterföretagens verksamheter, tillgångar och affärsrörelser liksom deras personal och vissa kostnader som följer av socialförsäkringslagstiftningen (för förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest), så utgjorde övertagandet en brytpunkt mellan den gamla och den nya verksamheten. Om detta vittnar det faktum att de tre dotterföretagens fordringsägare har ersatts med intäkter från överlåtelsen och inte har några som helst rättigheter gentemot SORENI i dess egenskap av köpare av tillgångarna.

(56)

När det gäller Frankrikes argument att de anställningsavtal som SORENI har övertagit och de sociala avgifterna för dessa (förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest) utgör skyldigheter som innebär att man kan likställa SORENI och de tre dotterföretagen, anser kommissionen att dessa sociala avgifter bara är en rättslig konsekvens av den franska socialförsäkringslagstiftningen (som är jämförbar med den i många andra länder) och att de både var kända av investeraren och kunde kvantifieras. Investeraren skulle därmed ha tagit alla kostnader som var förknippade med de förvärvade tillgångarna i beaktande när man bestämde överlåtelsepriset.

(57)

Vad gäller Frankrikes argument att SORENI är ett företag i svårigheter även om det skulle betraktas som ett nytt företag, noterar kommissionen att SORENI inte har de egenskaper som kännetecknar ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för undsättning, och som beskrivs i skäl 47. Företaget står helt enkelt inför normala etableringskostnader och normala förluster i samband med den inledande fasen, vilka beror på att investeringsprojektet befinner sig i sin linda.

(58)

Kostnaderna för att inleda en affärsverksamhet är oundvikliga och har ingen koppling till företagets förflutna. SORENI skulle ha behövt bära samma typ av kostnader även om dess aktieägare hade beslutat att bilda ett företag som var helt och hållet oberoende av tidigare verksamhet på området fartygsreparationer, något som oundvikligen skulle ha medfört startkostnader för bland annat inköp av maskiner, rekrytering och personalutbildning.

(59)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att kostnaderna för att förtidspensionera arbetstagare som exponerats för asbest, vilka är de enda finansiella skyldigheterna som övertagits från de tre dotterföretagen, inte är av det slag att de gör SORENI till ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för omstrukturering.

(60)

Slutligen representerar den personal som SORENI har övertagit en kompetens som enligt Frankrike utgör en av förutsättningarna för att SORENI:s affärsplan skall vara hållbar. Denna personal kan följaktligen betraktas som en del av de tillgångar som SORENI har tagit över och inte som en finansiell börda. Övertagandet av personalen bör i själva verket underlätta SORENI:s inträde på marknaden eftersom företaget slipper de merkostnader som är förknippade med att rekrytera och utbilda ny personal.

(61)

Sammanfattningsvis noterar kommissionen att SORENI inte har övertagit några finansiella skyldigheter från de tre dotterföretagen som skulle innebära att företaget fortsätter den gamla fartygsreparationsverksamheten. SORENI är ett nybildat företag som inte i övrigt befinner sig i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna för omstrukturering.

(62)

Enligt kommissionens praxis sedan riktlinjerna för omstrukturering trädde i kraft 1999 skall ett företag betraktas som nytt under de två första åren efter det att det bildades. Kommissionen anser att SORENI bildades som ett nytt företag den 1 november 2001. Det kan följaktligen inte ges omstruktureringsstöd under en period på två år räknat från det att det bildades, det vill säga fram till den 1 november 2003. Eftersom det rättsligt bindande beslutet att ge SORENI stöd fattades den 29 november 2001 är företaget att betrakta som nytt.

(63)

Kommissionen konstaterar att SORENI inte kan ges omstruktureringsstöd.

(64)

I följande undersöker kommissionen om de upplysningar som lämnats av Frankrike kan skingra övriga tvivel som kommissionen uttryckte i beslutet att inleda förfarandet när det gäller stödets förenlighet med de villkor som är tillämpliga på omstruktureringsstöd.

(65)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall stöd endast beviljas under förutsättning att företaget genomför en omstruktureringsplan som skall möjliggöra ett återställande av företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten, så att företaget kan stå på egna ben. Detta mål skall i huvudsak uppnås med hjälp av interna åtgärder, bland annat genom att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen.

(66)

Kommissionens tvivel på denna punkt grundar sig på att den utländska investeraren avböjde att överta den aktuella fartygsreparationsverksamheten och framför allt på de otillräckliga upplysningar som kommissionen förfogar över om marknadsundersökningen och uppskattningen av omsättningen och kostnaderna för de verksamhetsår som SORENI:s affärsplan omfattar.

(67)

Frankrike förklarar att den utländska investeraren hade dragit tillbaka sitt bud på grund av svårigheter som inte hängde samman med omstruktureringsplanen, utan med finansiella problem som denne själv drabbats av.

(68)

Framför allt har Frankrike gett kommissionen detaljerade prognoser om villkoren för genomförandet av planen, bland annat omsättning och kostnader under den avgörande perioden.

(69)

Dessa upplysningar har skingrat kommissionens tvivel kring affärsplanens hållbarhet.

(70)

Enligt riktlinjerna för omstrukturering skall stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som företaget har. Stödmottagarna skall i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel eller genom extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

(71)

Enligt Frankrike uppgår kostnaderna för omstruktureringen till 6 495 164 euro. Detta belopp kan delas in i tre delar. Den första delen uppgår till […] euro och avser investeringar och renoveringsarbete samt den affärsmässiga omstruktureringen och omstruktureringen av produktionen. Den andra delen uppgår till ett belopp på […] euro och syftar till att täcka löner under SORENI:s tre första verksamhetsmånader. Den tredje delen avser förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest och uppgår till ett belopp på […] euro.

(72)

Kommissionen anser att lönekostnaderna under SORENI:s tre första verksamhetsmånader och kostnaderna för förtidspensioneringen av arbetstagare som exponerats för asbest, vilka avtalats före övertagandet, inte kan betraktas som omstruktureringskostnader. Det rör sig i stället om driftskostnader som företaget bör finansiera med egna medel.

(73)

Följaktligen betraktar kommissionen endast de kostnader som är förknippade med den egentliga omstruktureringsplanen, det vill säga 3 900 000 euro, som omstruktureringskostnader.

(74)

SORENI har beviljats ett belopp på 4 570 000 euro från olika offentliga källor.

(75)

Kommissionen anser att proportionalitetskriteriet inte är uppfyllt eftersom stödbeloppet överstiger de stödberättigande kostnaderna för omstruktureringen. Även om SORENI hade rätt till omstruktureringsstöd skulle det aktuella stödet följaktligen inte vara förenligt med riktlinjerna för omstrukturering.

(76)

I beslutet att inleda förfarandet granskade kommissionen åtgärderna utifrån de riktlinjer för omstrukturering som antogs 1999. Frankrike invände inte mot detta i sitt svar på beslutet. Det bör dock noteras att man i artikel 5 i förordningen om stöd till varvsindustrin hänvisar till gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter från 1994 (12) (nedan kallade ”1994 års riktlinjer för omstrukturering”), som 1999 ersattes av riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen konstaterar dock att resonemanget ovan inte skulle ha sett annorlunda ut även om 1994 års riktlinjer för omstrukturering hade tillämpats. För det första kan ett nytt företag per definition inte vara ett företag i svårigheter. Även om 1994 års riktlinjer för omstrukturering inte är lika uttryckliga avser de, bland annat vad gäller definitionen av ett företag i svårigheter, tydligt undsättning och omstrukturering av befintliga företag och inte nybildade företag. För det andra fanns kriteriet att stödet skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt redan i 1994 års riktlinjer för omstrukturering (13), och detta kriterium är inte uppfyllt i detta ärende.

(77)

Stödet skulle följaktligen inte vara förenligt med 1994 års riktlinjer för omstrukturering.

(78)

I beslutet att inleda förfarandet lanserade kommissionen tanken att de aktuella åtgärderna skulle kunna betraktas som regionalt investeringsstöd.

(79)

Villkoren för att regionalt investeringsstöd skall vara förenligt med den gemensamma marknaden anges i artikel 7 i förordningen om stöd till varvsindustrin. För det första skall åtgärderna avse en sådan region som avses i artikel 87.3 a eller c i EG-fördraget. För det andra får stödnivån inte överstiga det tak som fastställs i nämnda förordning. För det tredje skall det röra sig om åtgärder som syftar till att stödja investeringar för att förbättra eller modernisera varv för att öka produktiviteten i befintliga anläggningar. För det fjärde får stödet inte vara kopplat till en finansiell omstrukturering av varvet. För det femte skall stödet vara begränsat till stödberättigande kostnader så som dessa definieras i de tillämpliga gemenskapsriktlinjerna för regionalstöd (14).

(80)

Le Havre ligger i en region som är berättigad till stöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Enligt förordningen om stöd till varvsindustrin och den regionalstödskarta som kommissionen har godkänt får stödnivån i denna region inte överstiga 12,5 procent netto (15).

(81)

Enligt punkt 4.5 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål skall de stödberättigande kostnaderna uttryckas som en enhetlig kostnadshelhet (typberäkningsunderlag), som motsvarar följande delar i investeringen: mark, byggnader och inventarier. Enligt punkt 4.6 i riktlinjerna kan de stödberättigande kostnaderna också omfatta vissa former av immateriella investeringar.

(82)

De totala kostnader som SORENI redovisar som omstruktureringskostnader anges i tabell 1. Efter att ha undersökt dessa kostnader på nytt, denna gång utifrån deras eventuella berättigande till regionalt investeringsstöd, konstaterar kommissionen att endast de kostnader som anges i tabell 4 uppfyller kriterierna i skäl 81.

TABELL 4

Kostnader som berättigar till regionalt investeringsstöd

(83)

Kommissionen medger att dessa investeringar bidrar till att målen för SORENI:s affärsplan kan uppnås såsom målen beskrivs i skäl 14, och därmed till förbättringen och moderniseringen av varvet i syfte att öka dess produktivitet. Dessa investeringar motsvarar dessutom den enhetliga kostnadshelheten: investeringar i byggnader (punkterna 1 och 2 i tabell 4) och investeringar i inventarier (punkterna 3–8 i tabell 4). Punkterna 9 och 10 i tabell 4 motsvarar immateriella investeringar (förvärv av patent och programvara).

(84)

Kommissionen noterar att övriga kostnader i tabell 1 inte berättigar till regionalt investeringsstöd eftersom de helt enkelt utgör driftskostnader eller utbildningskostnader. När det gäller kostnadsposten organisation och datorisering ([…] euro, se tabell 1) kan kommissionen utifrån de upplysningar som den har fått av Frankrike inte dra slutsatsen att det rör sig om kostnader som uppfyller kriterierna för berättigande till regionalt investeringsstöd.

(85)

Sammanfattningsvis uppgår de totala kostnader som berättigar till regionalt investeringsstöd till 1 550 000 euro (1 412 560 i diskonterat värde där basåret är 2001 och diskonteringsräntan uppgår till 6,33 procent).

(86)

Den högsta tillåtna stödnivån uppgår till 12,5 procent netto (vilket i detta fall motsvarar 18,9 procent brutto (16)). Den tillåtna stödnivån uppgår följaktligen till 266 691 euro.

(87)

Kommissionen drar slutsatsen att stödet till SORENI delvis kan godkännas som regionalt investeringsstöd upp till ett belopp på 266 691 euro.

(88)

Kommissionen har noterat att vissa av de kostnader som SORENI har tagit upp i sin affärsplan avser utbildning. Stödet har beviljats efter det att kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (17) (nedan kallad ”förordningen om stöd till utbildning”) trädde i kraft.

(89)

Förordningen om stöd till utbildning antogs av kommissionen, som hade befogenhet att göra det enligt rådets förordning (EG) nr 994/98 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (18). Som en senare lag ändrade förordningen om stöd till utbildning förordningen om stöd till varvsindustrin, i vilken man inte hade föreskrivit någon möjlighet att bevilja stöd till utbildning inom varvsindustrin. I artikel 1 i förordningen om stöd till utbildning anges att förordningen gäller för statligt stöd till utbildning inom alla sektorer, vilket innebär att den även gäller varvsindustrin.

(90)

I förordningen om stöd till utbildning anges att enskilda stöd är förenliga med den gemensamma marknaden om de uppfyller samtliga villkor i förordningen, det vill säga inte överstiger den högsta tillåtna stödnivån och täcker kostnader som är stödberättigande enligt artikel 4.7 i förordningen.

(91)

De utbildningskostnader som berättigar till stöd till utbildning redovisas i tabell 5 och uppgår till 700 000 euro. De uppfyller de villkor som anges i artikel 4.7 i förordningen om stöd till utbildning.

TABELL 5

Kostnader som berättigar till utbildningsstöd

(92)

Enligt artikel 4 i förordningen om stöd till utbildning får stödnivån för särskild utbildning inte överstiga 40 procent för små och medelstora företag i områden som är berättigade till regionalstöd enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. I detta ärende har de franska myndigheterna i själva verket inte preciserat vilken del av utbildningen som kan betraktas som allmän i den mening som avses i artikel 2 e i förordningen om stöd till utbildning.

(93)

Följaktligen uppgår stödet till utbildning till totalt 280 000 euro.

(94)

Kommissionen drar slutsatsen att stödet till SORENI delvis kan godkännas som stöd till utbildning upp till ett belopp på 280 000 euro.

(95)

Frankrike har begärt att kommissionen undersöker de aktuella finansiella åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden direkt på grundval av artikel 87.3 c i EG-fördraget genom att hävda att reparation av fartyg är en mycket viktig verksamhet för att en hamn av Le Havres storlek skall fungera.

(96)

För det första noterar kommissionen att i den mån som de reparationstjänster som SORENI erbjuder verkligen är mycket viktiga för att hamnen skall fungera, så bör denna verksamhet i princip säkras med hamnens egna medel, utan att statligt stöd skall behövas. Dessutom godkänner kommissionen en del av stödet som regionalt investeringsstöd och tar på så sätt hänsyn till rådande regionala problem.

(97)

Vidare utgör förordningen om stöd till varvsindustrin en särskild helhet och innehåller uttömmande regler för varvssektorn, i det här fallet reparation av fartyg, som därmed ges en särställning gentemot EG-fördraget. Att godkänna stödet genom att direkt tillämpa EG-fördraget skulle därför strida mot de mål man eftersträvade genom att fastställa särskilda och restriktiva regler för denna sektor.

(98)

Kommissionen kan följaktligen inte bedöma det aktuella stödet direkt utifrån EG-fördraget.

(99)

Kommissionen konstaterar att Frankrike i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget har beviljat ett stöd på 4 570 000 euro. Utifrån bedömningen av detta stöd konstaterar kommissionen att stödet som stöd till omstrukturering av SORENI är oförenligt med den gemensamma marknaden eftersom det inte uppfyller de villkor som anges i förordningen om stöd till varvsindustrin och riktlinjerna för omstrukturering. Kommissionen anser emellertid att stödet delvis är förenligt med den gemensamma marknaden som regionalt investeringsstöd i den mening som avses i artikel 7 i förordningen om stöd till varvsindustrin och som stöd till utbildning i den mening som avses i förordningen om stöd till utbildning. Skillnaden mellan det belopp som redan har betalats ut (3 520 997 euro) och det belopp som är förenligt med den gemensamma marknaden (266 691 euro + 280 000 euro = 546 691 euro) skall återkrävas (2 974 306 euro). Skillnaden mellan det oförenliga beviljade beloppet (4 023 309 euro) och det belopp som skall återkrävas (2 974 306 euro) får inte betalas ut (1 049 003 euro).

a)

är ett belopp på 266 691 euro förenligt med den gemensamma marknaden som regionalt investeringsstöd enligt artikel 87.3 e i EG-fördraget,

b)

är ett belopp på 280 000 euro förenligt med den gemensamma marknaden som stöd till utbildning enligt artikel 87.3 e i EG-fördraget,

c)

är ett belopp på 4 023 309 euro oförenligt med den gemensamma marknaden. Av detta belopp har 1 049 003 euro ännu inte betalats ut, medan 2 974 306 euro har ställts till SORENI:s förfogande.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/61

(1)

I förordning (EG) nr 998/2003 fastställs de djurhälsovillkor som skall vara uppfyllda vid transporter utan kommersiellt syfte av hundar, katter och illrar samt de regler som skall gälla för kontroll av sådana transporter.

(2)

I den förordningen föreskrivs att sällskapsdjuret skall åtföljas av ett pass som visar att giltig vaccination, i förekommande fall förnyad vaccination, mot rabies har utförts på djuret, i överensstämmelse med rekommendationerna från det laboratorium där vaccinet framställts.

(3)

I rekommendationerna från vaccintillverkaren anges tydligt slutet på immunitetsperioden och det datum före vilket den förnyade vaccinationen måste utföras.

(4)

I förordning (EG) nr 998/2003 anges inte den nödvändiga perioden för att utveckla immunitet mot rabies. För att göra gemenskapslagstiftningen tydlig är det lämpligt att fastställa en tidsperiod efter vilken vaccination eller förnyad vaccination mot rabies bör anses giltig.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 31/62