4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/1

(1)

Skattefusk inom Europeiska unionen har allvarliga konsekvenser för de nationella budgetarna och kan framkalla snedvridningar av konkurrensen i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor. De påverkar således den inre marknadens funktion.

(2)

För att bekämpa fusk med punktskatter krävs det ett nära samarbete mellan de administrativa myndigheter som i varje medlemsstat ansvarar för tillämpningen av bestämmelserna inom detta område.

(3)

Det är därför väsentligt att fastställa regler enligt vilka medlemsstaternas administrativa myndigheter måste ge varandra ömsesidigt bistånd och samarbeta med kommissionen, så att reglerna för flyttning av punktskattepliktiga varor och uppbörd av punktskatter tillämpas korrekt.

(4)

Bestämmelserna om ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete i fråga om punktskatter faller under rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning, vissa punktskatter och skatter på försäkringspremier (3). Ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt regleras av förordning (EG) nr 1798/2003 (4).

(5)

Denna rättsakt har visat sig vara effektiv men motsvarar inte längre de nya behov av administrativt samarbete som har uppstått till följd av den ökande ekonomiska integrationen inom den inre marknaden.

(6)

Genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (5) har det inrättats ett antal instrument för informationsutbyte. Dessa förfaranden bör fastställas närmare inom ramen för en allmän rättsakt som avser administrativt samarbete i fråga om punktskatter.

(7)

Det behövs också tydligare och mer bindande regler för samarbetet mellan medlemsstaterna, eftersom rättigheterna och skyldigheterna för alla berörda parter inte anges tillräckligt klart.

(8)

Det förekommer för få direkta kontakter mellan lokala eller nationella kontor för skattekontroll, eftersom kommunikationen normalt sker mellan centrala kontaktkontor. Detta leder till bristande effektivitet, underutnyttjande av instrumenten för det administrativa samarbetet och alltför långa dröjsmål i kommunikationen. Det bör därför införas bestämmelser om mer direkta kontakter mellan organen, för att förstärka och påskynda samarbetet.

(9)

Vidare behövs det närmare samarbete, eftersom det med undantag för de kontroller av flyttning som avses i artikel 15b i direktiv 92/12/EEG knappast finns något automatiskt eller spontant informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Informationsutbytet mellan de nationella myndigheterna och mellan dessa och kommissionen bör bli intensivare och snabbare, så att skattefusk kan bekämpas mer effektivt.

(10)

På punktskatteområdet behövs det följaktligen ett särskilt instrument som omfattar bestämmelserna i direktiv 77/799/EEG på detta område. Instrumentet bör också koncentreras på sådana områden där samarbetet mellan medlemsstaterna kan förbättras genom inrättande och förbättring av system för att överföra information om förflyttning av punktskattepliktiga varor. Detta instrument skall inte påverka tillämpningen av konventionen av den 18 december 1997 om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (6).

(11)

Denna förordning bör inte verka hämmande på andra gemenskapsåtgärder för att bekämpa fusk med punktskatter.

(12)

I denna förordning bör det införas och definieras de system i direktiv 92/12/EEG som syftar till att underlätta det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna. Dessa system omfattar registret över berörda näringsidkare och platser och systemet för kontroll av flyttning. Vidare bör det i denna förordning föreskrivas inrättandet av ett system för tidig varning mellan medlemsstaterna.

(13)

I denna förordning bör det föreskrivas att vissa av de rättigheter och skyldigheter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (7) begränsas i syfte att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet.

(14)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8).

(15)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förenkla och förstärka det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna, vilket kräver en harmoniserad strategi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, på grund av den enhetlighet och effektivitet som krävs, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med samma princip går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

a)

en fysisk person,

b)

en juridisk person eller,

c)

om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning,

a)

utbyte av uppgifter som lagrats i det elektroniska register som avses i artikel 22,

b)

det system för tidig varning som avses i artikel 23,

c)

de framställningar om kontroll till eller från andra medlemsstater som avses i artikel 24.

1.

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen har förekommit eller misstänks ha förekommit i den andra medlemsstaten.

2.

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen som har förekommit eller misstänks ha förekommit i en medlemsstat kan få återverkningar i en annan medlemsstat.

3.

När det finns en risk för fusk med eller förlust av punktskatt i den andra medlemsstaten.

1.

De exakta kategorierna av information som skall utbytas.

2.

Hur ofta informationsutbytet skall äga rum.

3.

De praktiska formerna för informationsutbytet.

a)

Ett register över personer som är godkända lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregistrering i enlighet med artikel 4 a och d i direktiv 92/12/EEG.

b)

Ett register över platser som godkänts som skatteupplag.

a)

Det registreringsnummer som den behöriga myndigheten utfärdat för de berörda personerna eller platserna.

b)

Namn och adress för de berörda personerna och platserna.

c)

Kategori av och kombinerad nomenklatur rörande punktskattepliktiga varor för varor som får lagras eller mottas av personen i fråga eller som får lagras eller mottas på platsen i fråga.

d)

Uppgift om det centrala kontaktkontor eller det punktskattekontor där ytterligare information kan fås.

e)

Dag för utfärdande och ändring av auktorisationen som godkänd lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregistrering och, i förekommande fall, dag då den upphör att gälla.

f)

Den information som krävs för att identifiera personer som är ansvariga i enlighet med artikel 15.3 i direktiv 92/12/EEG.

g)

Den information som krävs för att identifiera personer som tillfälligt är involverade i flyttning av punktskattepliktiga varor om sådan information finns tillgänglig.

a)

antalet och arten av de framställningar om information som görs av den begärande myndigheten inom en viss period inte innebär en oproportionerlig administrativ börda för den tillfrågade myndigheten,

b)

den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den alltefter omständigheterna och utan att riskera det önskade resultatet kan använda för att skaffa den begärda informationen.

a)

säkerställa en effektiv intern samordning mellan de behöriga myndigheter som avses i artikel 3,

b)

upprätta ett direkt samarbete mellan de myndigheter som särskilt bemyndigats för denna samordning,

c)

se till att det system för informationsutbyte som föreskrivs i denna förordning fungerar på ett smidigt sätt.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/11

(1)

I januari 1997 införde rådet genom förordning (EG) nr 119/97 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i bl.a. Kina (nedan kallat ”det berörda landet”). Den slutgiltiga tullsatsen fastställdes till 32,5 % av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för World Wide Stationery Mfg (nedan kallat ”WWS”) som är ett företag som beviljades individuell behandling och till 39,4 % för alla andra företag i Kina. Dessa tullsatser var tillämpliga på andra ringpärmsmekanismer än sådana med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100011, 8305100012 och 8305100019), under det att mekanismer med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100021, 8305100022 och 8305100029) omfattades av en tull motsvarande skillnaden mellan minimiimportpriset på 325 euro per 1 000 styck och priset fritt gemenskapens gräns, före tull, när detta sistnämnda var lägre än minimiimportpriset.

(2)

Efter en begäran om en antiabsorptionsundersökning av åtgärderna i fråga ingiven i enlighet med artikel 12 i grundförordningen företogs genom rådets förordning (EG) nr 2100/2000 (3) i september 2000 en korrigering uppåt av den tull som var tillämplig på andra ringpärmsmekanismer än dem med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100011, 8305100012 och 8305100019) till 51,2 % för WWS och till 78,8 % för alla andra företag i Kina.

(3)

Sedan juni 2002 omfattas import av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i Indonesien av antidumpnings- och utjämningsåtgärder. Dessa åtgärder som inte berörs av den nu aktuella översynen infördes genom rådets förordningar (EG) nr 976/2002 och (EG) nr 977/2002 av den 4 juni 2002 (4).

(4)

Efter en undersökning av påstått kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 119/97 genom import av vissa ringpärmsmekanismer som avsänts från Vietnam utvidgades åtgärderna genom rådets förordning (EG) nr 1208/2004 (5) till att omfatta import som avsänts från Vietnam.

(5)

I april 2004 inleddes en undersökning av det påstådda kringgåendet av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 119/97 genom import av ringpärmsmekanismer avsända från Thailand, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung i Thailand eller ej (6).

(6)

Båda de undersökningar som avses i de två föregående skälen genomfördes oberoende av resultaten av den nu aktuella undersökningen.

(7)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart skulle komma att löpa ut för de gällande antidumpningsåtgärderna rörande import av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina (7), mottog kommissionen den 23 oktober 2001 en begäran om översyn av åtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(8)

Begäran ingavs av två gemenskapstillverkare, nämligen Koloman Handler AG och Krause Ringbuchtechnik GmbH (nedan kallade ”de sökande”), som svarade för en betydande del av den sammanlagda tillverkningen av vissa ringpärmsmekanismer i gemenskapen. Begäran ingavs med anledning av att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till högre volymer av skadevållande dumpning med ursprung i Kina.

(9)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen inleddes, och en översyn påbörjades (8).

(10)

Kommissionen underrättade officiellt alla exporterande tillverkare, importörer och användare som såvitt var känt var berörda, företrädare för exportlandet, de sökande gemenskapstillverkarna och den andra kända gemenskapstillverkaren om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Alla parter som så begärde inom den angivna tidsfristen och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Frågeformulär sändes till alla parter som officiellt hade underrättats om inledandet av översynen och till dem som inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande hade begärt ett frågeformulär. Dessutom kontaktades en tillverkare i Indien (det jämförbara landet) och fick sig ett frågeformulär tillsänt.

(13)

Frågeformuläret besvarades av två sökande gemenskapstillverkare, en exporterande tillverkare i det berörda landet, en tillverkare i det jämförbara landet och två icke-närstående importörer i gemenskapen.

(14)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa slutgiltiga antidumpningstullar. Parterna beviljades en tidsperiod efter denna underrättelse inom vilken de kunde lämna uppgifter. Parternas synpunkter beaktades och i tillämpliga fall ändrades undersökningsresultaten i enlighet därmed.

(15)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och samt gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(16)

Undersökningen beträffande sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2001 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1998 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(17)

Den produkt som berörs är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. vissa ringpärmsmekanismer bestående av två rektangulära stålplattor eller ståltrådar på vilka åtminstone fyra halvringar gjorda av ståltråd är fastsatta och som hålls samman av ett stålomslag. De kan öppnas antingen genom att man drar isär halvringarna eller med hjälp av en liten öppningsmekanism i stål som är fastsatt på ringpärmsmekanismen. Ringarna kan ha olika former, men de vanligaste är runda, rektangulära eller D-formade. Ringpärmsmekanismer klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 8305 10 00 (Taricnummer 8305100011, 8305100012 och 8305100019 för andra mekanismer än sådana med 17 och 23 ringar och Taricnummer 8305100021, 8305100022 och 8305100029 för mekanismer med 17 och 23 ringar). Spakmekanismer enligt samma KN-nummer omfattas inte av undersökningen.

(18)

Ringpärmsmekanismer används till pappers-, papp- och plastöverdragna kontorspärmar, presentationspärmar och bindningspärmar.

(19)

Det såldes många olika typer av ringpärmsmekanismer i gemenskapen under undersökningsperioden. De olika typerna skilde sig åt genom olikheter i bredd på basplattan, typ av mekanism, antal ringar, öppningssystem, nominell kapacitet att lagra papper, ringdiameter, ringarnas form och mellanrum mellan ringarna. Eftersom alla dessa typer har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, och i viss grad kan ersätta varandra, fastställdes det att alla ringpärmsmekanismer utgör en och samma produkt i samband med den nu aktuella undersökningen.

(20)

Det konstaterades att ringpärmsmekanismer som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet (dvs. Indien) och de som exporterades till gemenskapen från Kina hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden.

(21)

Det konstaterades även att det inte fanns några skillnader i fråga om grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden mellan de ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina som importerades till gemenskapen och de ringpärmsmekanismer som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden.

(22)

Följaktligen drogs slutsatsen att ringpärmsmekanismer som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet, ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina som exporterades till gemenskapen och ringpärmsmekanismer som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden alla vara att anse som likadan produkt i enlighet med artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning.

(24)

Av de tre kinesiska exporterande tillverkare som angavs i klagomålet var endast WWS, som beviljats individuell behandling både i den ursprungliga undersökningen och i antiabsorptionsundersökningen, samarbetsvilligt. De två andra exporterande företagen uppgav att de inte hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden. Ett av dessa företag föreföll dock kringgå åtgärderna genom import från Thailand, vilket har undersökts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (se skälen 42 och 43).

(25)

Exportförsäljningen från det enda samarbetsvilliga företaget svarade enligt Eurostat volymmässigt för all import med ursprung i Kina under undersökningsperioden. Denna volym står för 1,9 % av den totala förbrukningen i gemenskapen under undersökningsperioden för den nu aktuella undersökningen, vilket är att jämföra med 45 % under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen, dvs. från och med den 1 oktober 1994 till och med den 30 september 1995.

(26)

Metoden för beräkning av dumpningsmarginalen är densamma som i den ursprungliga undersökningen, med undantag för valet av jämförbart land.

(27)

Eftersom Kina är ett land med övergångsekonomi fastställdes normalvärdet på grundval av uppgifter från ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat ”det jämförbara landet”) som valts ut i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(28)

I den ursprungliga undersökningen valdes Malaysia som jämförbart land. Eftersom tillverkningen i Malaysia har upphört och flyttats till bl.a. Indien har ett annat land valts som jämförbart land. I begäran om översyn vid giltighetstidens utgång föreslogs Indien som jämförbart land för fastställande av normalvärdet. Det gjordes inga invändningar mot detta val. Det konstaterades även att skälen till att välja Indien, dvs. att dess inhemska marknad var stor och öppen och det fanns god tillgång till råmaterial, garanterade normala konkurrensförhållanden. Den indiska tillverkare som kontaktats var villig att samarbeta och hade en representativ inhemsk försäljning. Detta företag var två samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare närstående, men det kunde inte konstateras några skäl till att anta att detta skulle inverka på fastställandet av normalvärdet. I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ansågs Indien därför vara ett lämpligt tredjeland för fastställande av normalvärdet.

(29)

Den inhemska försäljningen av den likadana produkten i det jämförbara landet konstaterades vara lönsam och representativ under undersökningsperioden. Följaktligen fastställdes normalvärdet på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder vid normal handel i det jämförbara landet, dvs. Indien.

(30)

Eftersom den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av det exportpris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(31)

I syfte att göra en rättvis jämförelse, och i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, togs det vederbörlig hänsyn i form av justeringar till olikheter i inrikes fraktkostnader och i rabatter, uppskjutna rabatter, hanterings-, lastnings-, transport-, försäkrings- och kreditkostnader och provisioner vilka påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(32)

I detta sammanhang är det emellertid att märka att efter införandet av antidumpningsåtgärder minskade både antalet typer av ringpärmsmekanismer och den volym som exporterades till gemenskapen markant. De typer av den likadana produkten som såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet under undersökningsperioden var således jämförbara endast med 10 % av de typer som exporterades direkt från Kina av den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. I den ursprungliga undersökningen byggde jämförelsen däremot på 75 % av den totala försäljningsvolymen. Huvuddelen av den direkta exporten från Kina under undersökningsperioden för den nu aktuella undersökningen avsåg nischsegment såsom mekanismer med 17 och 23 ringar som omfattas av minimiimportpriset.

(33)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset i samma handelsled. Jämförelsen visade att det inte förekom dumpning.

(34)

När det gäller dumpning konstaterades det att WWS, som var den enda samarbetsvilliga exporterande kinesiska tillverkaren, inte dumpade sina priser. WWS:s direkta exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden var i den nu aktuella undersökningen volymmässigt avsevärt lägre än i den ursprungliga undersökningen. WWS:s direkta export från Kina var inriktad på ringpärmsmekanismer i de högre segmenten, särskilt mekanismer med 17 och 23 ringar som omfattades av en tull i form av ett minimiimportpris (se skäl 32). Detta innebär att nästan inga antidumpningstullar betalades för denna import. Detta resultat kan inte jämföras med den dumpningsmarginal som beräknades i den ursprungliga undersökningen, eftersom det inte var möjligt att beräkna en dumpningsmarginal för de typer av ringpärmsmekanismer som omfattades av antidumpningstullen, vilka var de mest sålda typerna på gemenskapsmarknaden och som inte exporterades direkt från Kina under undersökningsperioden för den nu aktuella undersökningen. Även när det gäller försäljningsvolym var det endast möjligt att göra en jämförelse mellan den likadana produkten som såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet och de typer som utgjorde 10 % av försäljningen från Kina till gemenskapen. Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att det inte var möjligt att dra en tydlig slutsats rörande sannolikheten för fortsatt dumpning.

(35)

Eftersom någon tydlig slutsats inte kunnat dras rörande sannolikheten för fortsatt dumpning undersöktes frågan om sannolikheten för återkommande dumpning.

(36)

I detta hänseende undersöktes följande aspekter; a) de kinesiska exporterande tillverkarnas outnyttjade kapacitet och investeringar, b) den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarens beteende på marknader i tredjeland och c) strukturen när det gäller volymer och priser för de icke samarbetsvilliga företagens export av den berörda produkten till tredjeland.

(37)

Det faktum att endast en exporterande tillverkare, nämligen WWS, varit samarbetsvillig gjorde att det inte fanns några tillgängliga uppgifter rörande produktionen i Kina, outnyttjad produktionskapacitet och försäljning på den kinesiska marknaden annat än just för denna samarbetsvilliga tillverkare.

(38)

Det samarbetsvilliga företagets produktionskapacitet låg på en stabil nivå från 1999 till undersökningsperioden. Eftersom produktionen av den berörda produkten minskade med 28 % mellan 1999 och undersökningsperioden är det sannolikt att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har en betydande outnyttjad produktionskapacitet, dvs. motsvarande en tredjedel av företagets totala kapacitet. Denna tillverkare skulle således snabbt kunna öka sin produktion och lägga om sin export till vilken exportmarknad som helst, även gemenskapsmarknaden, om åtgärderna tilläts upphöra. Det bör också observeras att den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens outnyttjade produktionskapacitet motsvarar på ett ungefär halva gemenskapsförbrukningen. Det är även rimligt att anta att även andra kinesiska tillverkare har betydande outnyttjad kapacitet, eftersom den kinesiska exporten minskat totalt sett och det inte finns några uppgifter om att kapaciteten i Kina minskat.

(39)

Det samarbetsvilliga företagets investeringar i maskiner och utrustning låg på en fortsatt hög nivå från 1999 till undersökningsperioden, om än i avtagande omfattning.

(40)

Det samarbetsvilliga företagets exportförsäljning till tredjeland (utom gemenskapen) minskade volymmässigt med 8 % från 2000 till undersökningsperioden. Företagets genomsnittliga exportpris till tredjeland minskade med 12 % under samma period.

(41)

Undersökningsresultaten för de företag som inte samarbetade i den nu aktuella undersökningen fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eftersom inga företag samarbetade användes amerikansk och kinesisk statistik vid fastställandet av volymer och priser för den kinesiska exporten till andra länder. Även om uppgifterna om den kinesiska exportvolymen skilde sig åt enligt källan, bekräftar både den amerikanska och den kinesiska statistiken att exporten från Kina av ringpärmsmekanismer minskade väsentligt i hela världen mellan 1999 och undersökningsperioden. Enligt den kinesiska statistiken uppgick exporten till världsmarknaden av ringpärmsmekanismer till 662 miljoner styck 1999, vilket minskade till 523 miljoner styck under undersökningsperioden. Under samma period låg det genomsnittliga exportpriset kvar på mer eller mindre samma nivå, trots att det omfattade olika produkttyper till vitt skilda priser. Såsom nämns i skäl 38, är det eftersom det saknas uppgift om den hypotetiska minskningen av de icke samarbetsvilliga kinesiska tillverkarnas produktionskapacitet, sannolikt att dessa tillverkare fortfarande har en betydande outnyttjad kapacitet. Under dessa omständigheter är det rimligt att anta att om antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra skulle gemenskapsmarknaden bli ett mycket attraktivt mål för dessa kinesiska exportörer som då åter skulle återuppta sin export till gemenskapsmarknaden i betydande kvantiteter.

(42)

Det är dessutom viktigt att notera att OLAF genomförde en undersökning för att fastställa huruvida importerade ringpärmsmekanismer som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand faktiskt hade sitt ursprung i det landet eller om de, såsom påståtts, i stället faktiskt hade sitt ursprung i Kina.

(43)

Det framgår av undersökningar som genomförts av OLAF och av medlemsstaterna att ringpärmsmekanismerna inte hade sitt ursprung i Thailand. Det framgick vidare av dessa undersökningar att en betydande del av denna handel var av kinesiskt ursprung som inte medförde förmånsbehandling och således omfattades av antidumpningstull.

(44)

I detta sammanhang är det att märka att bland de produkttyper som exporteras via Thailand ingick i högre grad de mest sålda ringpärmsmodellerna på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden än de modeller med 17 och 23 ringar som såldes direkt från Kina. Detta möjliggjorde en jämförelse på grundval av de mest sålda modellerna på gemenskapsmarknaden. En jämförelse gjordes mellan de ringpärmsmekanismer som exporterades från Thailand till gemenskapen och ett antal jämförbara produkttyper som såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet. Detta resultat måste ses med försiktighet, eftersom det inte gjorts en fullständig undersökning av importen av ringpärmsmekanismer från Thailand och beräkningen kunde därför endast ske på grundval av ett pris fob Bangkok som erbjudits av gemenskapsindustrin för produkttyper som exporteras från Thailand till gemenskapen under och efter undersökningsperioden. Det föreföll emellertid framgå av beräkningen att exportpriserna för de ringpärmsmekanismer som exporterades från Thailand var lägre än priserna på den inhemska marknaden i Indien och det kan därför inte uteslutas att dessa ringpärmsmekanismer såldes till gemenskapen till dumpade priser.

(45)

Efter den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av en tull på 32,5 % för WWS och 39,4 % för alla andra kinesiska företag ledde en antiabsorptionsundersökning i oktober 2000 till en ökning av tullen för WWS till 51,2 % och till en ökning för alla andra företag till 78,8 %.

(46)

Inga tredjeländer tillämpar handelspolitiska skyddsåtgärder på importen av ringpärmsmekanismer från Kina.

(47)

Det framgick av undersökningen att både den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, och högst sannolikt även de två andra kinesiska exporterande tillverkarna, har betydande outnyttjad kapacitet till följd av att deras export minskat väsentligt från 1999 till undersökningsperioden. Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens outnyttjade produktionskapacitet motsvarar dessutom på ett ungefär halva gemenskapsförbrukningen.

(48)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen uppgick till ca 270 miljoner styck under undersökningsperioden, varav endast 5 miljoner styck uppgavs ha sitt ursprung i Kina. Under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (1 oktober 1994–30 september 1995) exporterade de kinesiska exporterande tillverkarna 126 miljoner styck till gemenskapen. Detta jämte de kinesiska exporterande tillverkarnas outnyttjade kapacitet gör att det är sannolikt att importen från Kina till gemenskapsmarknaden skulle kunna återkomma i betydande kvantiteter om antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra. Förutom att den stora outnyttjade kapaciteten pressar de kinesiska företagen att exportera så kommer denna export dessutom sannolikt att ske till dumpade priser. När det gäller det samarbetsvilliga företaget visade jämförelsen visserligen inte på förekomst av dumpning, men det bör hållas i åtanke att jämförelsen grundade sig på ett litet stickprov och inte var jämförbar med dumpningsberäkningen i den ursprungliga undersökningen. Ett av de icke-samarbetsvilliga kinesiska företagen som inte samarbetade i den nu aktuella undersökningen exporterade dock ringpärmsmekanismer till gemenskapsmarknaden genom ett närstående företag i Thailand. Det framgår av beräkningarna att det är möjligt att denna försäljning kan ha skett till dumpade priser. Det kan därför inte uteslutas att det förekom dumpning endast ett år efter antiabsorptionsundersökningen.

(49)

Dessa undersökningsresultat och omständigheter visar att det är sannolikt att de kinesiska exportörernas export till gemenskapen skulle komma att ske till priser under normalvärdet om den återupptogs. Följaktligen kan man förvänta sig att utan de gällande tullarna skulle dumpningen från Kina återkomma.

(50)

Under undersökningsperioden tillverkade följande företag ringpärmsmekanismer i gemenskapen:

(51)

De två första tillverkarna är de sökande och de samarbetade i undersökningen. De två samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna svarade för mer än 90 % av den sammanlagda tillverkningen av ringpärmsmekanismer i gemenskapen under undersökningsperioden. Dessa tillverkare anses därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. Efter undersökningsperioden kom dessa två företag att ingå i samma koncern men behöll dock sin tillverkning i gemenskapen. Denna koncern var inte de kinesiska exporterande tillverkarna närstående.

(52)

Gemenskapsindustrins försäljning av ringpärmsmekanismer på gemenskapsmarknaden fastställdes på grundval av de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarnas frågeformulärssvar. Vid beräkningen av försäljningen för den gemenskapstillverkare som inte ingick i definitionen av gemenskapsindustrin användes även andra tillgängliga uppgifter.

(53)

När det gäller import med ursprung i Kina och imports som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand användes statistik från Eurostat, dock med undantag för uppgifterna rörande den import under undersökningsperioden som deklarerats ha sitt ursprung i Kina där i stället de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren användes.

(54)

När det gäller importen med ursprung i andra tredjeländer användes för importen från Indien och Indonesien, med undantag för den import som skedde under undersökningsperioden, de uppgifter som erhölls i samband med antidumpningsförfarandet avseende dessa båda länder. Statistik från Eurostat användes vid beräkningen av de importvolymer som inte angavs i frågeformulärssvaren eller i det tidigare förfarandet. När det gäller Ungern användes frågeformulärsvaret från en samarbetsvillig gemenskapstillverkare. För andra tredjeländer än Ungern och de länder som avses i detta skäl användes statistik från Eurostat. Eurostatstatistiken fick omräknas från ton till antal styck.

(55)

Beräknat på denna grundval minskade den synbara förbrukningen i gemenskapen med 9 % under skadeundersökningsperioden, från 297 miljoner styck (avrundat till närmaste miljon) 1998 till 270 miljoner styck under undersökningsperioden. Siffrorna för 1999 och 2000 var 306 miljoner styck respektive 316 miljoner styck.

(56)

Den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina minskade kraftigt, från 44 miljoner styck 1998 till 24 miljoner styck 1999, till 10 miljoner styck 2000 och till 5 miljoner styck under undersökningsperioden. Marknadsandelen för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina minskade årligen under skadeundersökningsperioden, från 14,8 % 1998 till 7,8 % 1999, till 3 % 2000 och till 1,9 % under undersökningsperioden.

(57)

Det genomsnittliga priset för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina ökade med 96 % mellan 1998 (141 euro) och undersökningsperioden (278 euro). De ökande priserna för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina är snarare en följd av fler dyrare produkttyper som omfattas av minimiimportpriser (ringpärmsmekanismer med 17 och 23 ringar) än av äkta prisökningar.

(58)

Såsom angivits ovan och i enlighet med resultaten av OLAF:s undersökning hade en betydande del av den import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand i själva verket sitt ursprung i Kina. Den import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand ökade från 1 miljon styck 1998 till 16 miljoner styck 1999, till 17 miljoner styck 2000 och till 20 miljoner styck under undersökningsperioden. Marknadsandelen för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand ökade årligen under skadeundersökningsperioden, från 0,3 % 1998 till 5,2 % 1999, till 5,3 % 2000 och till 7,4 % under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand minskade med 9 % under samma period, från 100 euro till 91 euro. De mer detaljerade prisuppgifter som finns tillgängliga för import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand rör de återförsäljningspriser som togs ut av en europeisk distributör för ringpärmsmekanismer exporterade via Thailand. Det konstaterades att dessa återförsäljningspriser i genomsnitt var 12 % lägre än gemenskapsindustrins priser.

(59)

Gemenskapsindustrins tillverkning minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden, från 100 (index) under 1998 till 91 under 1999, till 89 under 2000 och till 83 under undersökningsperioden. Koloman Handler AG:s beslut att flytta en del av sin tillverkning till Ungern 2000 förklarar minskningen av tillverkningen för det året. Koloman Handler AG inlämnade under undersökningsperioden en konkursansökan och dess tillverkning minskade markant under andra halvåret av 2001.

(60)

Gemenskapsindustrins produktionskapacitet minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Den ökade till 107 (index) under 1999 och minskade därefter till 93 under 2000 till följd av Koloman Handler AG:s beslut att flytta en del av sin tillverkning till Ungern. Produktionskapaciteten stabiliserades under undersökningsperioden.

(61)

Kapacitetsutnyttjandet minskade från mer än 80 % under 1998 till 70–75 % under 1999 och ökade till 76–80 % under 2000, varefter den minskade till 70–75 % under undersökningsperioden.

(62)

Gemenskapsindustrins utgående lager minskade med 37 % under skadeundersökningsperioden och denna minskning fördelade sig över periodens samtliga år. Den viktigaste orsaken till denna minskning var Koloman Handler AG:s minskade tillverkning efter konkursansökan. Den period under vilken produkterna ligger i lager innan de säljs vidare minskade med 10 dagar under skadeundersökningsperioden.

(63)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden, från 119 miljoner styck 1998 till 109 miljoner styck under undersökningsperioden. Försäljningen minskade 1999 till 115 miljoner styck och låg kvar på nästan samma nivå 2000.

(64)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade något under skadeundersökningsperioden, från 40,1 % 1998 till 40,4 % under undersökningsperioden, under det att den minskade markant 1999 och 2000 till 37,6 % respektive 36,2 %.

(65)

Förbrukningen i gemenskapen minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden och gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med 8 %. Den samlade importen som deklarerats ha sitt ursprung i Kina och Thailand minskade å andra sidan volymmässigt med 44 % under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrin ökade således sin marknadsandel en aning, under det att marknadsandelen för den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina minskade och andelen för den import som deklarerats hade sitt ursprung i Thailand ökade.

(66)

Det vägda genomsnittliga försäljningspriset för ringpärmsmekanismer som såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarkanden till icke-närstående kunder minskade årligen under skadeundersökningsperioden, från 206 euro per tusen styck 1998 till 190 euro under 1999, till 177 euro under 2000 och till 174 euro under skadeundersökningsperioden, dvs. med 16 % under skadeundersökningsperioden. Antidumpningsåtgärder beträffande import från Indonesien infördes först i juni 2002, vilket innebär att det inte kan uteslutas att dumpade ringpärmsmekanismer från Indonesien kan ha inverkat på prisutvecklingen under skadeundersökningsperioden.

(67)

Försäljningspriset för de viktigaste råmaterialen (bandstål och ståltråd) uppvisade däremot inte en negativ utveckling. Arbetskostnaden per enhet, som svarade för mer än två femtedelar av den totala kostanden per enhet, minskade dock markant under skadeundersökningsperioden.

(68)

Eftersom inverkan av faktorer som inte avser den ordinarie affärsverksamheten (särskilt avskrivning av goodwill efter förvärv) var betydande, ansågs rörelsevinstmarginalen före avskrivning av goodwill vara en bättre indikator än vinstmarginalen före skatt för bedömning av gemenskapsindustrins lönsamhet. Gemenskapsindustrin har genomgående uppvisat en dålig rörelsevinstmarginal på sin försäljning till icke-närstående kunder i gemenskapen. Lönsamheten förbättrades från 0–3 % under 1998 till 3,1–6 % under 1999 och minskade därefter plötsligt till mellan 0 och -3 % under 2000, varefter den var lägre än -3 % under undersökningsperioden. Denna negativa utveckling bidrog förvisso till att de båda berörda företagen gick i konkurs. Koloman Handler AG i juli 2001 och Krause Ringbuchtechnik GmbH (dvs. strax efter undersökningsperiodens slut).

(69)

Investeringsanalysen avsåg investeringar i anläggningar och maskiner, vilka svarade för mer än 90 % av de totala investeringarna under undersökningsperioden. Investeringar i goodwill beaktades inte, eftersom dessa inte avser gemenskapsindustrins ordinarie resultat under flera år i och med att investeringen var en följd av ett engångsförvärv. Investeringarna i anläggningar och maskiner minskade med 65 % under skadeundersökningsperioden. De minskade från 52 (index) under 1999 till 48 under 2000 och till 35 under undersökningsperioden.

(70)

Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital försämrades genom dess konsekvent dåliga lönsamhet.

(71)

Eftersom det egna kapitalet övergick till att bli negativt 2000 och båda gemenskapstillverkarna därefter inlämnade en konkursansökan användes avkastningen på det totala kapitalet för att mäta avkastningen på investeringarna. Avkastningen på totalt kapital låg 1998 och 1999 på en stabil nivå av mellan 0 och 3 % och föll därefter hastigt till mellan 0 och -5 % under 2000, varefter den låg på en nivå under -10 % under undersökningsperioden.

(72)

En analys av ett förenklat nettokassaflöde för den löpande verksamheten, dvs. rörelsevinstmarginalen jämte avskrivningar (utom avskrivning av goodwill) visade på en liknande utveckling som för rörelsevinstmarginalen. Kassaflödet ökade från 100 (index) under 1998, till 126 under 1999 och minskade därefter kraftigt till 62 under 2000 och till -65 under undersökningsperioden.

(73)

Sysselsättningen (heltidsanställda) minskade årligen under skadeundersökningsperioden, från 100 (index) under 1998, till 86 under 1999, till 82 under 2000 och till 77 under undersökningsperioden.

(74)

Produktiviteten, mätt i tusen styck per anställd, förbättrades med 8 % under skadeundersökningsperioden, under det att arbetskraftskostnaden per tillverkad enhet, mätt i euro per kilogram, minskade med 12 % under samma period.

(75)

Någon faktisk dumpning konstaterades inte förekomma under undersökningsperioden för import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina, eftersom undersökningsresultaten för denna import endast avsåg ett litet och icke representativt urval av ringpärmsmekanismer. Det var dessutom inte heller möjligt att göra ett fullständigt fastställande av dumpning när det gäller import som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand, eftersom det inte gjorts någon undersökning beträffande dumpning (OLAF:s undersökning avsåg fastställande av ursprung och behandlade inte frågan om dumpning). Någon slutsats kunde följaktligen inte dras beträffande storleken på den faktiska dumpningsmarginalen.

(76)

Gemenskapsindustrins situation var fortsatt svår under skadeundersökningsperioden. Detta framgår av dess minskande lönsamhet (eller med andra ord dess ökande förluster efter 1999) på lägre försäljningsvolymer till minskande kostnader per enhet.

(77)

Gemenskapsindustrins svåra situation under undersökningsperioden berodde på olika tidigare händelser såsom i) dumpning av import med ursprung i Kina fram till införandet av åtgärder i januari 1997, ii) absorption av dessa åtgärder enligt fastställandet i oktober 2000, iii) dumpning av import med ursprung i Indonesien fram till införandet av antidumpningsåtgärder i juni 2002 och iv) kringgående via Thailand (OLAF:s undersökning). Efter en undersökning rörande kringgående utvidgades dessutom de antidumpningsåtgärder som införts genom rådets förordning (EG) nr 119/97 till att omfatta även import som avsänts från Vietnam (se skäl 4). Detta visar att gemenskapsindustrin led skada av dumpning under hela skadeundersökningsperioden och inte hade möjlighet att återhämta sig. Minskningen av förbrukningen på gemenskapsmarknaden var begränsad och kan således inte i sig förklara gemenskapsindustrins svåra situation.

(78)

Under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. perioden från och med den 1 oktober 1994 till och med den 30 september 1995) sålde de kinesiska exporterande tillverkarna 126 miljoner styck på gemenskapsmarknaden (varvid WWS:s försäljning svarade för mer än två femtedelar av denna volym). Under 2001, dvs. undersökningsperioden för den nu aktuella undersökningen, sålde detta företag 5 miljoner styck som deklarerats ha sitt ursprung i Kina. Det faktum att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina (samtidigt som den kinesiska exporten till tredjeland minskar volymmässigt) och att de kinesiska exporterande tillverkarnas beteende genomgående visat att de är beredda att sälja till dumpade och skadevållande priser i syfte att vinna marknadsandelar visar tydligt att det finns sannolikhet för att den skadevållande importen till dumpade priser från Kina skulle återkomma om antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra.

(79)

Gemenskapen är den enda marknad där de kinesiska exporterande tillverkarna fortfarande skulle kunna öka sin marknadsandel, eftersom övriga marknader redan försörjs av kinesiska tillverkare eller tillverkare i tredjeland som kontrolleras av kinesiska tillverkare. På de flesta marknader utanför gemenskapsmarknaden är inte gemenskapsindustrin någon betydande aktör, eftersom nästan alla ringpärmsmekanismer som säljs på dessa marknader är tillverkade i Kina eller av företag som kontrolleras av kinesiska exporterande tillverkare. Den prispress som denna import utövar skulle sannolikt öka väsentligt om de gällande antidumpningsåtgärderna tilläts upphöra i enlighet med vad som antyds i den analys som företogs i samband med antiabsorptionsundersökningen. Eftersom WWS kunde absorbera en betydande del av sin antidumpningstull på 32,5 % och de andra kinesiska företagen kunde absorbera sin tull på 39,4 % skulle dessa företag om det inte fanns några antidumpningsåtgärder högst sannolikt kunna öka sitt kraftiga tryck nedåt på priserna för de ringpärmsmekanismer som säljs i gemenskapen.

(80)

Det genomsnittliga priset för ringpärmsmekanismer som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden och en jämförelse mellan det genomsnittliga försäljningspriset hos en europeisk distributör av ringpärmsmekanismer som deklarerats ha sitt ursprung i Thailand och gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris visade att det förstnämnda var ungefär 12 % lägre än det sistnämnda.

(81)

När det gäller import från andra tredjeländer är det att märka att Ungern är medlem i gemenskapen sedan den 1 maj 2004. När det gäller Indien och Indonesien kontrolleras de exporterande tillverkarna i båda dessa länder av kinesiska exporterande tillverkare. Om åtgärderna beträffande import med ursprung i Kina upphör att gälla finns det mindre skäl att exportera ringpärmsmekanismer till gemenskapen från Indien och Indonesien, eftersom det i detta fall sannolikt skulle ske en kraftig ökning av den dumpade importen direkt från Kina.

(82)

Med hänsyn till den redan svåra situationen för gemenskapsindustrin skulle en sådan kraftig ökning av importen från Kina till dumpade priser tillsammans med ett betydande prisunderskridande otvivelaktigen få allvarliga följder för gemenskapsindustrin. Med hänsyn till erfarenheterna i samband med tidigare antidumpnings- och antisubventionsundersökningar rörande ringpärmsmekanismer skulle gemenskapsindustrins situation sannolikt förvärras ytterligare och väsentligt om de gällande åtgärderna beträffande import av ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina tilläts upphöra.

(83)

På denna grundval dras slutsatsen att det är sannolikt att importen till gemenskapen av ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina skulle öka kraftigt i volym och försäljningspriserna minska väsentligt om antidumpningsåtgärderna beträffande denna import tilläts upphöra. Det stora flertalet av de ringpärmsmekanismer som finns på marknaden är standardmodeller och konkurrensen sker därför främst genom priset.

(84)

I detta sammanhang och med hänsyn till undersökningsresultaten rörande situationen på gemenskapsmarknaden är det således sannolikt att en ökning av importvolymen till låga och dumpade priser skulle leda till att gemenskapsindustrins priser sjönk. Detta skulle i sin tur leda till en ytterligare försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Påföljden för gemenskapsindustrin skulle sannolikt vara konkurs och stängning av dess kvarvarande anläggning.

(85)

Om åtgärderna tilläts upphöra innebär detta att det största hindret för de kinesiska exporterande tillverkarna att sälja till skadevållande dumpade priser på gemenskapsmarknaden försvinner.

(86)

Därför dras slutsatsen att det är sannolikt att skadan orsakad av dumpad import med ursprung i Kina återkommer.

(87)

Det undersöktes om det fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att förlänga de gällande antidumpningsåtgärderna. För detta ändamål och i enlighet med artikel 21 i grundförordningen beaktades verkningarna av en förlängning av åtgärderna för alla berörda parter i detta förfarande och verkningarna av åtgärdernas upphörande på grundval av all bevisning som lämnats.

(88)

För att bedöma verkningarna av ett eventuellt bibehållande av åtgärderna gavs alla berörda parter tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen. Endast den samarbetsvilliga gemenskapstillverkaren och två icke-närstående importörer besvarade frågeformuläret. Tre användare lämnade synpunkter. De besvarade dock inte frågeformuläret och lämnade ingen bevisning till stöd för sina synpunkter.

(89)

I artikel 21.7 i grundförordningen fastställs det att uppgifter endast skall beaktas när faktisk bevisning stöder deras tillförlitlighet. I detta sammanhang kunde inte den slutsatsen dras på grundval av de synpunkter som lämnats av användarna att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att bibehålla antidumpningsåtgärderna, eftersom dessa synpunkter inte stöddes av någon bevisning.

(90)

När det gäller verkningarna av de tidigare införda antidumpningsåtgärderna konstaterades en kraftig minskning av den import som deklarerats ha sitt ursprung i Kina, särskilt efter den tullhöjning som skedde till följd av undersökningsresultaten rörande absorption, samt en kraftig ökning av den import som deklarerats ha sitt ursprung i andra tredjeländer.

(91)

Den koncern som de sökande tillhör är den enda gemenskapstillverkaren av ringpärmsmekanismer med någon större tillverkning. Den verkar i en svår miljö där lågprisimport, ofta dumpad och subventionerad skadevållande import från tredjeland fortsätter att utgör ett hot. Koncernen omstrukturerade sin verksamhet efter konkursansökan, vilket dock inte var nog för att undvika att konkursförfarandet gick vidare under det sista kvartalet 2003. Gemenskapsindustrin anstränger sig för att skapa en sund verksamhet som kan konkurrera med de kinesiska exporterande tillverkarna på världsmarknaden. Om antidumpningsåtgärderna beträffande import med ursprung i Kina tillåts upphöra skulle detta allvarligt undergräva denna strategi, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna tidigare har visat att de i så fall skulle sänka sina priser till en dumpad nivå för att vinna marknadsandelar. Med hänsyn till att verkningarna av de gällande åtgärderna delvis har undergrävts genom absorption och import av ringpärmsmekanismer till dumpade eller subventionerade priser från Indonesien skulle gemenskapsindustrins pågående omstruktureringsinsatser sannolikt omintetgöras om åtgärderna tilläts upphöra.

(92)

Gemenskapsindustrin har visserligen funnits länge men skulle sannolikt gå under om den pågående omstruktureringen misslyckas. Robert Krause GmbH & Co. KG lämnade in en konkursansökan i januari 1998. Företagets efterträdare, dvs. Krause Ringbuchtechnik GmbH, som sedan juni 1998 ägdes av Wilhelm vom Hoffe Drahtwerke GmbH inlämnade en konkursansökan i april 2002. Efter att ha förvärvat tillgångarna och övertagit personalen från det sistnämnda företaget kommer Ringbuchtechnik Produktionsgesellschaft GmbH sannolikt inte att återuppta tillverkningen, eftersom företaget inlett ett konkursförfarande. SX Bürowaren Produktions- und Handels GmbH fortsätter traditionen från Koloman Handler AG. Ytterligare en konkurs skulle sannolikt innebära slutet för gemenskapsindustrin. När gemenskapsindustrin väl upphört med sin tillverkning av ringpärmsmekanismer kommer det kunnande som förvärvats under mer än ett århundrade att gå förlorat och de kvarvarande arbetstillfällena att försvinna.

(93)

En förlängning av åtgärderna skulle sannolikt göra det möjligt för gemenskapsindustrin att öka sin marknadsandel, minska sin tillverkningskostnad per enhet och öka sin lönsamhet. Priserna skulle troligen inte ändras nämnvärt, under det att försäljningsvolymen eventuellt skulle kunna komma att öka väsentligt. Omstruktureringen av gemenskapsindustrin har till syfte att förstärka dess konkurrenskraft, förbättra planeringen av vilka typer av ringpärmsmekanismer som skall tillverkas, förbättra industrins förhandlingsläge gentemot dess leverantörer och effektivisera försäljningsverksamheten. Alla dessa åtgärder bör bidra till att minska kostnaderna. Gemenskapsindustrin är bärkraftig, eftersom den fortfarande efter flera konkurser är i stånd att försörja en betydande del av gemenskapsmarknaden, särskilt tack vare produktionsanläggningen i Ungern som ingår i gemenskapstillverkningen sedan den 1 maj 2004.

(94)

SX Bürowaren Produktions- und Handels GmbH:s förvärv av Bensons, som sedan länge handlar med ringpärmsmekanismer och har företag i Förenade kungariket, Förenta staterna, Nederländerna och Singapore, visar tydligt att gemenskapsindustrin önskar förbättra sitt tillträde till världsmarknaden och att den tar sin omstrukturering på allvar.

(95)

Efter utlämnandet av uppgifter togs två viktiga frågor upp. Den första frågan rörde gemenskapsindustrins eventuella missbruk av dominerande ställning. Kommissionen känner inte till något förfarande rörande konkurrensbegränsande samverkan för de berörda företagen.

(96)

Den andra frågan rörde påståendet att gemenskapsindustrin nu är en kinesisk tillverkare närstående och att Bensons, dvs. den importör som nu ingår i gemenskapsindustrin, är ensam distributör av de produkter som säljs av WWS (en kinesisk exportör som även kontrollerar produktionen i Indien).

(97)

Det konstaterades att det fanns ett leveransavtal mellan Bensons och WWS i vilket det angavs att de immateriella rättigheterna skulle överföras från WWS till Bensons och att en del av aktierna i Bensons skulle överföras till WWS. Dessa överföringar har emellertid inte ägt rum. I leveransavtalet anges inte att WWS skall ge Bensons ensamrätt utan endast att detta företag skall ha företräde som ensam distributör om en viss leverantör ställer in sin verksamhet. Det är därför inte möjligt att bekräfta förekomsten av en sådan förbindelse.

(98)

De enda två samarbetsvilliga icke-närstående importörerna förvärvades av SX Bürowaren Produktions- und Handels GmbH i augusti 2002, varvid dessa blev närstående företag till gemenskapsindustrin efter undersökningsperioden. Normalt sett beaktas inte händelser som inträffar under undersökningsperioden. Eftersom detta förvärv är betydande och varaktigt bör dock ett undantag göras i detta särskilda fall. Dessa importörers intresse är nu detsamma som gemenskapsindustrins intresse, eftersom de alla är närstående företag.

(99)

Ingen annan oberoende importör samarbetade i undersökningen. Detta tyder på att det visserligen funnits åtgärder, men att de andra oberoende importörerna inte i nämnvärd utsträckning påverkats av dessa.

(100)

Inga användare samarbetade i undersökningen. Detta tyder på att det visserligen funnits åtgärder, men att användarna inte i nämnvärd utsträckning påverkats av dessa. Det är således inte sannolikt att användarnas situation kommer att försämras till följd av att antidumpningsåtgärderna bibehålls.

(101)

Under skadeundersökningsperioden minskade några tillverkare av ringpärmar sin tillverkning eller lade ner sina anläggningar i gemenskapen. I vissa fall flyttade de eller ökade sin produktionskapacitet utanför gemenskapen, främst till Östeuropa. Användarna fattade dessa beslut huvudsakligen på grund av de lägre arbetskraftskostnaderna och dessa länders närhet till gemenskapsmarknaden samt dessa länders anslutning till Europeiska unionen den 1 maj 2004. Priserna för de ringpärmsmekanismer som såldes av gemenskapsindustrin har utvecklats negativt och importen av lågprisringpärmsmekanismer som avsänts från Indien, Indonesien och Thailand och som omfattas av antidumpningstullar har funnits tillgängliga under skadeundersökningsperioden.

(102)

Det bör understrykas att om gemenskapsindustrin lades ned skulle användarna bli nästan helt beroende av import med ursprung i Kina eller import från kinesiska företags utländska dotterbolag. Detta skulle ge de kinesiska exporterande tillverkarna skäl att öka sina priser betydligt på marknader utanför Kina, vilket i sin tur allvarligt skulle äventyra användarnas konkurrenskraft. Gemenskapsindustrin har inget intresse av att föra en prispolitik som kan bidra till att ringpärmstillverkare i gemenskapen läggs ned, eftersom den då skulle hamna i en mycket svagare ställning när den konkurrerar utanför gemenskapen med kinesiska exporterande tillverkare och deras dotterbolag.

(103)

Om åtgärderna förlängs kommer det att finnas alternativa försörjningskällor. Det är att märka att de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import med ursprung i Kina inte har lett till någon brist på importerade ringpärmsmekanismer på gemenskapsmarknaden.

(104)

Leverantörer av ståltråd och bandstål säljer endast en försumbar del av sin tillverkning till gemenskapsindustrin och påverkas således inte av resultatet av detta förfarande. Ingen av dem har givit sig till känna som berörd part.

(105)

När det gäller verkningarna av ett eventuellt upphörande av åtgärderna för konkurrensen i gemenskapen bör det påpekas att det endast finns ett fåtal tillverkare av ringpärmsmekanismer i världen, var de flesta är kinesiska eller kontrollerade av kinesiska exporterande tillverkare. Om de få kvarvarande tillverkare som inte kontrolleras av kinesiska företag försvann skulle detta följaktligen få negativa verkningar för konkurrensen i gemenskapen.

(106)

Mot bakgrund av dessa faktorer och överväganden drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl till att inte bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(107)

Mot denna bakgrund dras i enlighet med artikel 11.2 och 11.6 i grundförordningen den slutsatsen att de antidumpningsåtgärder beträffande import av ringpärmsmekanismer med ursprung i Kina som införts genom rådets förordning (EG) nr 119/97, senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2100/2000, bör bibehållas.

(108)

Eftersom undersökningen pågått så länge anses det lämpligt att begränsa åtgärdernas giltighetstid till fyra år.

a)

För mekanismer med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100021, 8305100022 och 8305100029) skall tullen motsvara skillnaden mellan ett minimiimportpris på 325 euro per 1 000 enheter och nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull.

b)

För andra mekanismer än sådana med 17 och 23 ringar (Taricnummer 8305100011, 8305100012 och 8305100019) gäller följande tullsatser:

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/23

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/25

(1)

I artikel 3 i förordning (EG) nr 2003/2003 föreskrivs att ett gödselmedel som tillhör en av de gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I till förordningen och som överensstämmer med villkoren i förordningen i fråga får betecknas ”EG-gödselmedel”.

(2)

Bland de fosforhaltiga gödselmedel som förtecknas i tabell A.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 finns trippelsuperfosfat och ett av kriterierna för dess märkning är ”fosfor uttryckt som P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat varav minst 93 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig”.

(3)

Ju högre vattenlöslighet ett trippelsuperfosfatgödselmedel har desto större är dess verkan i jordbruket. Tidigare led europeiska jordarter i allmänhet av fosforbrist och ett högt värde där minst 93 % var vattenlösliga var motiverat för att rätta till denna brist.

(4)

Läget är i dag annorlunda då många jordarter inte längre lider av fosforbrist och även om det finns jordartsvillkor eller grödor där ett trippelsuperfosfat, som till minst 93 % är vattenlösligt, fortfarande är önskvärt, kommer trippelsuperfosfat, där minst 85 % är vattenlösliga, att få lika stor verkan på många europeiska jordarter och grödor.

(5)

För att möta lokala jordarts- och avkastningskrav bör användare av trippelsuperfosfat därför tillåtas välja mellan ett trippelsuperfosfat med en lägsta vattenlöslighet av 85 % och ett med en högre löslighet. Avsnittet om trippelsuperfosfat i tabell A.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 bör anpassas i enlighet härmed.

(6)

Natriumsalt av EDDHSA och dess kondensationsprodukter (EDDHSA) har använts, i synnerhet i Spanien, Frankrike och Italien, under 15 år som en organisk kelatbildare för mikronäringsämnen. Erfarenheten visar att det är ett effektivt gödselmedel och att det inte medför några risker för miljön.

(7)

Järnkelaterad EDDHSA används i synnerhet för att uppväga järnbrist och motverka järnkloros. Det rekommenderas för ett stort antal växtsorter, särskilt fruktträd som citrusfrukter, aprikos, avokado, plommon och päron; det används också till vinrankor, småbuskar och jordgubbar.

(8)

Bekämpningen av järnkloros och dess symtom medför grönt lövverk med god tillväxt och fruktbildning inför skörden.

(9)

När det gäller verkningarna på jordmån och miljö undergår EDDHSA en kemisk nedbrytningsprocess i jorden som går jämförelsevis sakta och som inte bildar några skadliga ämnen. Det förorsakar heller inga problem med salthalten i jorden.

(10)

EDDHSA bör därför införas i förteckningen över godkända organiska kelatbildare för mikronäringsämnen i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003.

(11)

Förordning (EG) nr 2003/2003 bör därför ändras i enlighet härmed.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 32 i förordning (EG) nr 2003/2003.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/28

(1)

Med hänsyn till ny information och teknisk utveckling, som panelen för teknisk och ekonomisk utvärdering redogör för i sin lägesrapport från april 2002 (2) om kontrollerade ämnen som används som kemiska agens i tillverkningsprocessen, bör bilaga VI till förordning (EG) nr 2037/2000 modifieras till följd av beslut X/14 (3) och beslut XV/6 (4) antagna vid det tionde (1998) respektive femtonde (2003) mötet med parterna i Montrealprotokollet.

(2)

Beslut XV/6 innebär närmare bestämt att användning av koltetraklorid som agens för framställning av Cyclodime (ett lösningsmedel) läggs till i förteckningen; vidare stryks användningen av CFC-113 som ett agens för framställning av vinorelbin (ett läkemedel) samt användningen av koltetraklorid som agens för framställning av tralometrin (ett insektsmedel).

(3)

Förordning (EG) nr 2037/2000 bör därför ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/30

(1)

För kampen mot fusk med punktskatter krävs ett förstärkt samarbete på grundval av gemensamma principer mellan skatteförvaltningarna i gemenskapen och mellan dessa och kommissionen.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter (3) sammanförs alla bestämmelser som syftar till att underlätta det administrativa samarbetet i fråga om punktskatter och som ingår i direktiven 77/799/EEG (4) och 92/12/EEG (5), med undantag för det ömsesidiga bistånd som avses i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (6).

(3)

Enligt direktiv 2004/56/EG om ändring av direktiv 77/799/EEG (7) skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det direktivet före den 1 januari 2005. Dessa bestämmelser är tillämpliga i fråga om direkt beskattning, viss punktbeskattning och beskattning av försäkringspremier. Eftersom direktiv 77/799/EEG enligt det här direktivet inte kommer att vara tillämpligt på punktskatter från och med den 1 juli 2005 är det inte lämpligt att medlemsstaterna är skyldiga anta bestämmelser som inom kort skall upphöra att gälla. Det är därför nödvändigt att tillåta medlemsstaterna att inte anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv 2004/56/EG när det gäller punktskatter utan att det påverkar skyldigheten att anta sådana bestämmelser för andra skatter för vilka direktiv 77/799/EG är tillämpligt.

(4)

Direktiven 77/799/EEG och 92/12/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Titeln skall ersättas med följande:

2.

Artikel 1.1 skall ersättas med följande:

”1.   I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaternas behöriga myndigheter utbyta all information som kan göra det möjligt för dem att korrekt fastställa skatt på inkomst och kapital samt all information som avser fastställande av skatt på försäkringspremier enligt artikel 3 sjätte strecksatsen i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (8).”

1.

Artikel 15a skall utgå.

2.

Artikel 15b skall utgå.

3.

Artikel 19.6 skall utgå.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/32

(1)

Den 16 oktober 2001 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Andorra om ett lämpligt avtal för att se till att Andorra inför åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som tillämpas inom gemenskapen i syfte att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

(2)

Texten till det avtal som är resultatet av förhandlingarna överensstämmer med de förhandlingsdirektiv som antagits av rådet. Texten åtföljs av ett samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Andorra.

(3)

Med förbehåll för att det senare ingås ett beslut om ingående av avtalet bör de två dokument som paraferades den 1 juli 2004 undertecknas och rådets godkännande av samförståndsavtalet bekräftas.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/54

(1)

Rådet antog den 22 januari 2002 beslut 2002/60/EG om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén (1).

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att Alejandro FONT de MORA y TURÓNs mandat har upphört, vilket meddelades rådet den 26 oktober 2004.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/55

(1)

Genom förordning (EG) nr 2164/98 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av vissa bredspektrumantibiotika, nämligen trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin, som inte föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nedan kallade ”den berörda produkten”) enligt KN-nummer ex 2941 10 10, ex 2941 10 20 och ex 2941 90 00 och med ursprung i Indien. Åtgärderna hade formen av en värdetull på mellan 0 % och 12 % för individuella exportörer och en övrig tull på 14,6 % för icke-samarbetsvilliga exportörer.

(2)

Efter införandet av slutgiltiga åtgärder mottog kommissionen en begäran om inledande av en påskyndad översyn av rådets förordning (EG) nr 2164/98 enligt artikel 20 i grundförordningen från en indisk tillverkare av den berörda produkten, nämligen Nestor Pharmaceuticals Limited (nedan kallad ”den sökande”). Den sökande hävdade att företaget inte var någon annan exportör av den berörda produkten i Indien närstående. Den sökande hävdade vidare att företaget inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (dvs. 1 juli 1996–30 juni 1997) och att dess export till gemenskapen av den berörda produkten ägt rum först efter denna period. Mot denna bakgrund begärde den sökande att en individuell tullsats skulle fastställas för företaget om det konstaterades att subventionering förekommit.

(3)

Kommissionen undersökte den bevisning som lämnats av den sökande och fann att denna var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn i enlighet med artikel 20 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att lämna synpunkter inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) en påskyndad översyn av rådets förordning (EG) nr 2164/98 med avseende på den sökande.

(4)

Den produkt som är föremål för denna översyn är samma produkt som den berörda produkten i rådets förordning (EG) nr 2164/98.

(5)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden 1 april 2002–31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och de indiska myndigheterna om inledandet av undersökningen. Den gav dessutom andra berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid varken några sådana synpunkter eller någon sådan begäran.

(7)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande vilket denna besvarade till fullo inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga för sin undersökning och gjorde kontrollbesök hos den sökande i New Delhi och i Hyderabad.

(8)

Eftersom den sökande inte begärt någon översyn av avgörandena beträffande skada begränsades översynen till att endast omfatta subventionering.

(9)

Kommissionen undersökte samma subventionsordningar som i den ursprungliga undersökningen. Den undersökte även huruvida den sökande hade använt sig av några andra subventionsordningar eller hade fått särskilda subventioner för den berörda produkten.

(10)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt påvisa att företaget inte var närstående, vare sig direkt eller indirekt, någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(11)

Undersökningen bekräftade att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden, dvs. från och med den 1 juli 1996 till och med den 30 juni 1997, och att företaget hade börjat exportera till gemenskapen först efter denna period.

För övrigt var det andra orsaker än vägran att samarbeta med kommissionen som låg till grund för att den sökande inte undersöktes individuellt i den ursprungliga undersökningen.

Följaktligen bekräftas det att den sökande är att anse som en ny exportör. I enlighet med artikel 20 i grundförordningen undersökte kommissionen därför möjligheterna till att fastställa en individuell utjämningstull för den sökande.

(12)

På grundval av de uppgifter som den sökande lämnat i sitt svar på kommissionens frågeformulär och de uppgifter som inhämtats under undersökningen undersöktes följande ordningar:

(13)

Det fastställdes att den sökande fått förmåner enligt tullkreditsystemet som beviljas efter export. En närmare beskrivning av denna ordning finns i avsnitt 4.3 i dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 och i kapitel 4 i den därtill hörande handboken över förfaranden volym I 2002–2007 (4). Dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 grundar sig på lagen om utrikeshandel (utveckling och reglering) från 1992 (nr 22 från 1992).

(14)

Alla tillverkare-exportörer och handlare-exportörer kan komma i fråga för denna ordning. De kan ansöka om krediter inom ramen för tullkreditsystemet vilka beräknas som en procentsats av värdet av de produkter som exporteras enligt denna ordning. Sådana procentsatser (nedan kallade ”tullkreditprocentsatser”) har fastställts av de indiska myndigheterna för de flesta produkter, bl.a. den berörda produkten. Beräkningen av dessa satser grundar sig på standardnormer för input/output, med hänsyn tagen till den mängd importerad insatsvara exportprodukten antas innehålla och tullsatsen för denna förmodade import, oavsett om sådan tull faktiskt har erlagts eller ej.

(15)

För att komma i fråga för denna ordning måste ett företag exportera. Vid exporttillfället måste exportören lämna en förklaring till de indiska myndigheterna med uppgift om att exporten sker inom ramen för tullkreditsystemet. För att varorna skall kunna exporteras utfärdar de indiska myndigheterna en exporthandling i samband med att varorna avsänds. Detta dokument skall innehålla uppgift om bl.a. storleken på krediten inom ramen för tullkreditsystemet för exporttransaktionen i fråga. Vid denna tidpunkt vet exportören hur stor kredit han kommer att erhålla. Så snart tullmyndigheterna utfärdat en exporthandling kan de indiska myndigheterna inte längre påverka beviljandet av krediter inom ramen för tullkreditsystemet. Vid beräkningen av krediten inom ramen för tullkreditsystemet skall den tullkreditprocentsats användas som var tillämplig vid den tidpunkt då exportanmälan gjordes. Det finns således inget utrymme för ändringar i efterhand av kreditens storlek.

(16)

Det konstaterades även att enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen när exportåtagandet uppfylls.

(17)

Sådana krediter kan användas för betalning av tull för efterföljande import av alla slags varor som får införas utan begränsning, med undantag för kapitalvaror. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter kan säljas på den inhemska marknaden (och belastas med omsättningsskatt) eller användas på annat sätt.

Krediter inom ramen för tullkreditsystemet kan fritt överföras och gäller i en tolvmånadersperiod från och med utfärdandet.

(18)

En ansökan om krediter inom ramen för tullkreditsystemet får omfatta upp till 25 exporttransaktioner eller, om den lämnas på elektronisk väg, ett obegränsat antal transaktioner. Det finns i praktiken inga fasta tidsfrister för ansökningar, eftersom de tidsfrister som avses i kapitel 4.47 i handboken över förfaranden volym I 2002–2007 alltid räknas från och med den senaste exporttransaktion som ingår i en viss ansökan om kredit inom ramen för tullkreditsystemet.

(19)

Huvuddragen i tullkreditsystemet har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen och systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till ett exportresultat. Det fastställdes därför i den ursprungliga undersökningen att detta system är att anse som selektivt och utjämningsbart i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

(20)

I den ursprungliga undersökningen fastställdes subventionens storlek inom ramen för tullkreditsystemet på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen och tullkreditprocentsatsen låg till grund för subventionssatsen pro rata temporis. Eftersom den sökandes samarbetsvilja anses utgöra en förändring av omständigheterna i enlighet med artikel 22.4 i grundförordningen skall denna metod inte tillämpas så att den är till förfång för den sökande.

(21)

I enlighet med artikel 2.2 och artikel 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den fördel som konstaterats för mottagaren under undersökningsperioden. I detta avseende anses mottagaren erhålla förmånen då exporttransaktionen enligt denna ordning sker. Vid denna tidpunkt kan de indiska myndigheterna avstå från att driva in tullen, eftersom denna utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Såsom anges i skäl 15 så kan de indiska myndigheterna inte längre påverka beviljandet av eller storleken på subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på krediten inom ramen för tullkreditsystemet för exporttransaktionen i fråga. Vidare anges det i skäl 15 att eventuella ändringar av tullkreditprocentsatsen som sker mellan det faktiska exporttillfället och utfärdandet av en tullkreditlicens inte kan inverka i efterhand på kreditens storlek. Dessutom kan företag enligt vad som anges i skäl 16 enligt indiska redovisningsprinciper periodisera krediter inom ramen för tullkreditsystemet och bokföra dem som inkomster när exportåtagandet uppfylls. Enbart det faktum att ett företag känner till att det kommer att ta emot en subvention inom ramen för tullkreditsystemet och förmåner enligt andra system gör dessutom att ett företag får en konkurrensfördel, eftersom det kan erbjuda lägre priser tack vare subventionerna.

(22)

Syftet med att införa en utjämningstull är emellertid att råda bot på illojalt handelsbruk som bygger på en otillbörlig konkurrensfördel. Mot bakgrund av ovanstående bör förmånerna inom ramen för tullkreditsystemet beräknas som summan av alla krediter som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för denna ordning under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs alla avgifter som är nödvändiga för att erhålla subventionen av.

(23)

Den sökande hävdade att endast krediter som beviljats inom ramen för tullkreditsystemet med avseende på exporttransaktioner rörande den berörda produkten är relevanta för beräkningen av subventionsmarginalen i den nu aktuella undersökningen. Enligt tullkreditsystemet finns det emellertid ingen skyldighet att begränsa användningen av krediter till att enbart omfatta tullfria insatsvaror som är knutna till en särskild produkt. Krediter inom ramen för tullkreditsystemet kan tvärtom fritt överföras och till och med säljas och användas för import av alla slags varor som får importeras utan begränsningar (insatsvarorna för den berörda produkten hör till denna kategori), med undantag för kapitalvaror. Den berörda produkten kan således komma i fråga för av alla krediter inom ramen för tullkreditsystemet.

(24)

Den sökande hävdade vidare att omsättningsskatten vid överföring av krediter inom ramen för tullkreditsystemet bör dras av som en kostnad vid fastställandet av subventionens storlek. Omsättningsskatten är emellertid inte nödvändigtvis en kostnad för att bli berättigad till eller för att erhålla subventioner i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. Omsättningsskatten är endast följden av ett rent affärsbeslut att avyttra en redan erhållen kredit inom ramen för tullkreditsystemet genom att sälja den, i stället för att använda den utan omsättningsskatt för att kompensera för tull på efterföljande import. Ansökningsavgifter för att erhålla krediter inom ramen för tullkreditsystemet är emellertid att anse som nödvändiga kostnader och får därför dras av.

(25)

Den sammanlagda subventionens värde (täljare) har fördelats på den sammanlagda exportförsäljningen under undersökningsperioden avseende översynen (nämnaren) i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, eftersom subventionen inte beviljats för den producerade, exporterade eller transporterade volymen. Subventionsmarginalen för den sökande inom ramen för denna ordning uppgick till 3,3 %.

(26)

Det konstaterades att den sökande använt sig av ett system för partiell befrielse från inkomstskatt på vinst av exportförsäljning under undersökningsperioden avseende översynen. Den rättsliga grunden för detta undantag finns i avsnitt 80HHC i lagen om inkomstskatt från 1961.

(27)

Avsnitt 80HHC i lagen om inkomstskatt från 1961 upphörde att vara tillämplig från och med beskattningsåret 2005–2006 (dvs. räkenskapsåret 1 april 2004–31 mars 2005). Den sökande kommer således inte att kunna få några fördelar av denna ordning efter den 31 mars 2004. I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen skall denna ordning därför inte utjämnas.

(28)

Det konstaterades att den sökande inte hade använt sig av Passbooksystemet, vilket avskaffades den 1 april 1997 och ersattes av tullkreditsystemet.

(29)

Det konstaterades att den sökande inte hade importerat kapitalvaror med hjälp av förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och således inte hade använt sig av denna ordning.

(30)

Det konstaterades att den sökande varken var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export eller drev sin verksamhet som ett exportorienterat företag och således inte hade använt sig av denna ordning.

(31)

Det konstaterades att den sökande använt sig av denna ordning under undersökningsperioden avseende översynen. Denna ordning beskrivs närmare i avsnitten 4.1.1–4.1.7 i dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 och i kapitel 4.1–4.30 i den därtill hörande handboken över förfaranden volym I 2002–2007.

(32)

Endast tillverkare-exportörer och handlare-exportörer som är knutna till tillverkare kan komma i fråga för denna ordning.

(33)

Systemet med förhandslicenser för fysisk import gör det möjligt för företag att tullfritt importera insatsvaror som skall införlivas fysiskt i exportvaran. För att det skall vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har exportören laglig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av importerade varor per licens (se kapitel 4.30 och tillägg 18 i handboken över förfaranden volym I 2002–2007), dvs. ett register över den faktiska förbrukningen. Både den tillåtna importen och den obligatoriska exportskyldigheten fastställs volym- och värdemässigt av de indiska myndigheterna och anges i en licens. Dessutom skall myndigheterna föra in transaktionerna i licensen vid import- och exporttillfället. Den tillåtna importvolymen inom ramen för denna ordning fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, vilka anses bäst visa vilken mängd insatsvara som krävs för att tillverka en referenskvantitet av exportprodukten. Standardnormer för input/output finns för de flesta produkter, även den berörda produkten, och offentliggörs i handboken över förfaranden volym II 2002–2007. Importerade insatsvaror kan inte överföras och måste användas för att tillverka exportprodukten. Den obligatoriska exportskyldigheten måste uppfyllas inom en viss tidsfrist (18 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera).

(34)

Under undersökningen avseende översynen fastställdes det att de insatsvaror som den sökande importerat tullfritt inom ramen för denna ordning och för den tillåtna importmängden enligt standardnormen för input/output överskred den mängd material som behövdes för att tillverka exportprodukten. Standardnormen för input/output för den berörda produkten var således inte tillräckligt exakt. Den sökandes förbrukningsregister överensstämde dessutom inte med företagets faktiska förbrukning. Den sökande hade nämligen i sitt register, felaktigt, använt sig av de indiska myndigheternas mer generösa standardnormer för input/output, fastän företaget i själva verket förbrukat färre insatsvaror för tillverkningen av referenskvantiteten av exportprodukten. Varken den sökande eller de indiska myndigheterna kunde påvisa att befrielsen från importtull inte ledde till en alltför stor avskrivning.

(35)

Befrielsen från importtull utgör en subvention i enlighet med artikel 2.1 a ii och 2.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna som gav den sökande en förmån. Systemet med förhandslicenser för fysisk export är dessutom rättsligt knutet till ett exportresultat och anses därför vara selektivt och utjämningsbart i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

(36)

Denna ordning kan inte anses utgöra ett tillåtet tullrestitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Den uppfyller inte de strikta reglerna i bilaga I i, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter subvention) i grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte sitt kontrollsystem eller förfarande effektivt för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se bilaga II.II.4 i grundförordningen och när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution bilaga III.II.2 i grundförordningen). Standardnormerna för input/output för den berörda produkten var inte tillräckligt exakta och kan därför inte anses utgöra ett kontrollsystem för den faktiska förbrukningen. Det förekom ingen effektiv kontroll som byggde på ett korrekt fört register över den faktiska förbrukningen. De indiska myndigheterna företog inte heller några ytterligare granskningar som grundade sig på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt kontrollsystem (se bilaga II.II.5 och bilaga III.II.3 i grundförordningen), och de kunde inte heller påvisa att det inte förekom någon alltför stor avskrivning.

(37)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den sökande att systemet med förhandslicenser för fysisk export fungerade som ett tillåtet restitutionssystem respektive restitutionssystem som tillåter subventioner. Den sökande hävdade utan att lämna någon ny faktisk bevisning eller några underbyggda påståenden att de indiska myndigheterna hade infört en tillräcklig kontroll i överensstämmelse med grundförordningen. I detta sammanhang hänvisade den sökande till följande kontrollmöjligheter som står till förfogande för de indiska myndigheterna, nämligen enligt påstående exakta standardnormer för input/output för den berörda produkten, kvantitativa upplysningar om insatsvaror och de färdiga produkterna i import- och exportdokumenten (export- och importhandlingarna), ett register över tullgarantier vid import och export inom ramen för systemet med förhandslicenser för fysisk export, ett register över den faktiska förbrukningen (se skäl 33), ett DEECB-register (Duty Entitlement Export Certification book) och ytterligare kontrollmekanismer som de indiska myndigheterna använder sig av i samband med förvaltningen av punktskatter (för att säkerställa att det inte felaktigt begärs punktskattekrediter (s.k. CENVAT-krediter) för material till insatsvaror som importeras tullfritt inom ramen för systemet med förhandslicenser. Den sökande ansåg vidare att kommissionen borde kvantifiera hur inexakt standardnormen för input/output var. Den sökande hävdade dessutom att det inte var nödvändigt att kontrollsystemet klarade att fastställa ett samband mellan det importerade materialet och den färdiga produkten för varje enskild sändning för att det skulle kunna anses överensstämma med grundförordningen. Slutligen påstod den sökande att kommissionen inte kunde införa utjämningsåtgärder avseende systemet med förhandslicenser för fysisk export, eftersom den är bunden av resultaten av tidigare undersökningar.

(38)

Den sökandes ståndpunkt, som sammanfattas i skäl 37, ändrar inte kommissionens slutsats rörande systemet med förhandslicenser för fysisk export. Den sökande har inte nekat till att de indiska myndigheterna i det nu aktuella fallet i praktiken, om än inte rättsligt, inte använt sig av ett effektivt system för kontroll av den faktiska förbrukningen. Det fastställdes vid undersökningen på grundval av uppgifter om den faktiska förbrukningen från den sökande att standardnormen för input/output för den berörda produkten inte är tillräckligt exakt (se skäl 34). Den sökande är medveten om detta och bekräftade detta till kontrollgruppen under undersökningen. Kommissionen har inte till uppgift att fastställa hur inexakt standardnormen för input/output är, utan den skall endast på grundval av tillräcklig bevisning avvisa påståendet att standardnormerna var exakta. Den sökande lämnade dessutom inte heller någon bevisning för att den förde något register eller hade någon annan dokumentation som gjorde det möjligt för de indiska myndigheterna att kontrollera den faktiska förbrukningen, och inte enbart förbrukningen enligt standardnormerna, i samband med systemet med förhandslicenser för fysisk export. De indiska myndigheterna var således tvungna att förlita sig på de inexakta standardnormerna när det gällde kontrollen av de kvantiteter som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten. Kommissionen anser att detta inte är tillräckligt för att kraven på ett effektivt kontrollsystem i enlighet med bilagorna II och III till grundförordningen skall anses vara uppfyllda.

(39)

Den sökande kunde inte påvisa att punktskattekontrollerna av CENVAT-krediter gav några upplysningar om sambandet mellan insatsvaror och exporterade produkter. Kommissionen anser därför att dessa kontroller inte är att anse som kontrollsystem i enlighet med bilagorna II och III till grundförordningen. DEECB-registret upphävdes dessutom genom dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 och utgör i motsats till vad den sökande hävdar inte längre ett relevant kontrollinstrument. Det kunde dessutom inte heller påvisas att de uppgifter som den sökande infört i DEECB-registret avsåg den faktiska förbrukningen. Det lämnades heller ingen bevisning för att de indiska myndigheterna tillämpade något annat effektivt system som tillräckligt exakt kunde fastställa ett samband mellan importerade insatsvaror och exporterade produkter, dvs. annat än på grundval av överdrivet generösa standardnormer. I detta sammanhang är det att märka att ett kontrollsystem måste tillämpas för varje enskild sändning för att det skall överensstämma den norm som fastställs i dokumentet om export och importpolitiken 2002–2007 (se skäl 33). Det är dessutom endast med hjälp av en sådan norm som kontrollmyndigheterna kan kontrollera att de strikta regler för restitutionssystem respektive restitutionssystem som tillåter substitution uppfylls. I enlighet med bilaga I punkt i i grundförordningen är restitutionssystem som tillåter substitution endast tillåtna i särskilda fall och under förutsättning att importen av substitutionsimporten och motsvarande exporttransaktion sker inom högts två år.

(40)

När det gäller systemet med förhandslicenser för fysisk export är kommissionen inte bunden av tidigare undersökningar. Detta system har aldrig undersökts på grundval av fakta liknande dem som fastställts under den nu aktuella undersökningen, särskilt inte med hänvisning till de inexakta standardnormerna för input/output för den berörda produkten.

(41)

Eftersom det inte finns något tillåtet tullrestitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter subvention och med hänsyn till att kontrollsystemet inte är effektivt för på sitt ändamål i detta fall utgörs den utjämningsbara förmånen följaktligen av avskrivningen av de samlade importtullar som normalt sett skulle tagits ut vid införseln.

(42)

Subventionsbeloppet beräknades på grundval av uteblivna importtullar (grundläggande tull jämte tilläggstull) på det material som importerats inom ramen för systemet med förhandslicenser för fysisk export under undersökningsperioden avseende översynen, med avdrag för avgifter som är nödvändiga för att erhålla subventionen i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen (täljare). Detta belopp har fördelats i proportion till den exportomsättning som den berörda produkten gav upphov till under undersökningsperioden avseende översynen i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen (nämnare), eftersom subventionen inte beviljats för den producerade, exporterade eller transporterade volymen. På denna grundval fastställdes subventionen till 22 %.

(43)

Med hänsyn till undersökningsresultaten rörande de nämnda ordningarna fastställs det utjämningsbara subventionsbeloppet för den sökande till följande:

(44)

I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen bör storleken på utjämningstullen understiga det sammanlagda utjämningsbara subventionsbeloppet om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållas gemenskapsindustrin. I den ursprungliga undersökningen fastställdes en genomsnittlig nivå för undanröjande av skada på 14,6 %. Den sökande begärde inte någon översyn av undersökningsresultaten beträffande skada. Således får inte den utjämningstull som fastställs i den nu aktuella undersökningen överstiga den nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(45)

På grundval av resultaten av denna undersökning avseende översynen fastställs det att import till gemenskapen av den berörda produkten, som tillverkats och exporterats av den sökande, bör fortsätta att omfattas av en utjämningstull motsvarande den nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(46)

Med hänsyn till att denna tullsats redan är tillämplig på alla företag som inte nämns individuellt i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 2164/98 bör den förordningen inte ändras. Den påskyndade översynen avseende den sökande bör därför avslutas.

(47)

Den sökande och de indiska myndigheterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att föreslå att den påskyndade översynen skulle avslutas. De gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en skälig tidsfrist. De indiska myndigheterna lämnade inga synpunkter. Den sökandes synpunkter rörande meddelandet av uppgifter, vilka endast avser systemet med förhandslicenser för fysisk export, beaktades (se skälen 37–40).

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/61

(1)

På grund av utbrotten av klassisk svinpest i vissa medlemsstater antog kommissionen beslut 2003/526/EG av den 18 juli 2003 om skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i vissa medlemsstater (2). I det beslutet föreskrivs vissa ytterligare skyddsåtgärder för att bekämpa sjukdomen.

(2)

Situationen i fråga om klassisk svinpest i Nordrhein-Westfalen i Tyskland har förbättrats avsevärt. De bestämmelser som antogs genom beslut 2003/526/EG avseende Nordrhein-Westfalen bör därför inte längre tillämpas.

(3)

I Slovakien har ett fall av klassisk svinpest nyligen konstaterats bland viltlevande svin i distriktet Vel’ký Krtíš, som tidigare inte berörts av sjukdomen. Därför bör beslut 2003/526/EG ändras för att ta hänsyn till den epidemiologiska situationen i denna medlemsstat.

(4)

Med tanke på den allmänna sjukdomssituationen i Frankrike, Tyskland och Luxemburg när det gäller klassisk svinpest bör giltigheten för beslut 2003/526/EG förlängas.

(5)

Beslut 2003/526/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 11 skall ”31 oktober 2004” ersättas med ”30 april 2005”.

2.

Bilagan till beslut 2003/526/EG skall ändras på följande sätt:

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/62

(1)

År 2002 bekräftades utbrott av klassisk svinpest i den vildlevande svinpopulationen i departementen Moselle och Meurthe-et-Moselle i Frankrike. Vid den tidpunkten förekom sjukdomen endast i området kring Thionville i norra delen av Moselle. I detta område tycks sjukdomen nu vara helt under kontroll.

(2)

Genom kommissionens beslut 2002/626/EG (2) godkändes den plan som lagts fram av Frankrike för utrotning av klassisk svinpest hos vildlevande svin i departementen Moselle och Meurthe-et-Moselle.

(3)

Frankrike införde också ett kraftfullt program för övervakning av svinpest bland vildlevande svin i departementen Ardennes, Meurthe-et-Moselle, Moselle och Bas-Rhin och i angränsande områden i Belgien, Tyskland och Luxemburg. Detta program pågår fortfarande.

(4)

Utbrott av klassisk svinpest bekräftades senare också bland vildlevande svin i Bas-Rhin och sjukdomen spred sig till nordöstra delen av Moselle i norra Vogeserna. Det konstaterades att denna andra epidemi orsakades av en annan virusstam och utvecklades på ett sätt som skilde sig från den som konstaterats i området kring Thionville.

(5)

Frankrike har följaktligen nu lagt fram en plan för utrotning av klassisk svinpest bland vildlevande svin i området norra Vogeserna. Dessutom har medlemsstaten, då den har för avsikt att inleda vaccinering av de vildlevande svinen i detta område, lagt fram en plan för nödvaccinering.

(6)

De franska myndigheterna har godkänt användning av ett försvagat levande vaccin mot klassisk svinpest (stam C) i form av oralt vaccin som de vildlevande svinen får i sig genom utlagd åtel.

(7)

Planerna för utrotning av klassisk svinpest bland vildlevande svin och för nödvaccinering av sådana svin i området norra Vogeserna, vilka lagts fram av Frankrike, har undersökts och befunnits uppfylla kraven i direktiv 2001/89/EG.

(8)

Det är för öppenhetens skull lämpligt att i detta beslut ange de geografiska områden där planerna för utrotning respektive nödvaccinering skall genomföras.

(9)

De åtgärder som föreskrivs genom detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/65

(1)

Den mycket stora och okontrollerade anhopningen och spridningen av handeldvapen och lätta vapen utgör ett hot mot fred och säkerhet och minskar utsikterna till hållbar utveckling, något som särskilt är fallet i Västafrika.

(2)

För att uppnå målen i artikel 1 i gemensam åtgärd 2002/589/GUSP avser Europeiska unionen att verka inom berörda internationella forum för att främja förtroendeskapande åtgärder. Genom detta beslut genomförs ovanstående gemensamma åtgärd.

(3)

Europeiska unionen anser att ekonomiskt bidrag och tekniskt bistånd skulle stärka Ecowas (Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap) initiativ när det gäller handeldvapen och lätta vapen.

(4)

Europeiska unionen avser således att ge ekonomiskt stöd och tekniskt bistånd till Ecowas i enlighet med avdelning II i gemensam åtgärd 2002/589/GUSP.