1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/1

(1)

I rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (3) ingår det bestämmelser om centrumets organisation, särskilt dess styrelse. Dessa bestämmelser har ändrats ett antal gånger efter varje anslutning av nya medlemsstater, då nya styrelseledamöter tillkommit.

(2)

En extern utvärdering av Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (nedan kallat ”centrumet”) genomfördes 2001. I kommissionens svar och i den handlingsplan som styrelsen upprättade med ledning av detta svar betonas behovet att anpassa bestämmelserna i förordning (EEG) nr 337/75 för att bibehålla effektiviteten och slagkraften i centrumet och dess ledningsstrukturer.

(3)

Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att se över organens sammansättning och arbetsmetoder och lägga fram lämpliga förslag.

(4)

En gemensam ståndpunkt om de framtida styrelseformerna och arbetet i styrelserna för Europeiska arbetsmiljöbyrån, av centrumet och av Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor har lämnats av respektive styrelser till kommissionen.

(5)

Den trepartssammansatta styrelseformen för Europeiska arbetsmiljöbyrån, centrumet och Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor med företrädare för regeringar, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer är grundläggande för dessa organs framgång.

(6)

Deltagandet av arbetsmarknadens parter i styrelserna för dessa tre gemenskapsorgan ger dem en särskild karaktär som kräver att de följer gemensamma regler i sitt arbete.

(7)

Det har visat sig avgörande att det inom den trepartssammansatta styrelsen finns tre grupper, från regeringar, arbetsgivare och arbetstagare, och att man utser en samordnare för arbetsgivar- och arbetstagargrupperna. Detta system bör därför formaliseras och även utvidgas till regeringsgruppen.

(8)

Bibehållandet av den trepartssammansatta representation från varje medlemsstat garanterar att alla viktiga aktörer engageras och att man beaktar den mångfald av system och tillvägagångssätt som kännetecknar yrkesutbildningsfrågor.

(9)

Det är nödvändigt att förutse de praktiska konsekvenserna av den kommande EU-utvidgningen för centrumet. Styrelsens sammansättning och arbete bör anpassas för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning.

(10)

Byrån, som föreskrivs i styrelsens arbetsordning, måste stärkas för att garantera kontinuitet i centrumets arbete och effektivitet i dess beslutsfattande. Byråns sammansättning bör även i fortsättningen återspegla styrelsens trepartssammansättning.

(11)

Enligt artikel 3 i fördraget skall gemenskapen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är därför lämpligt att införa föreskrifter om en jämn könsfördelning i styrelsens och byråns sammansättning.

(12)

Förordning (EEG) nr 337/75 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

För antagandet av denna förordning innehåller fördraget inte några andra befogenheter än dem i artikel 308.

1.

Artikel 3.2 skall ersättas med följande:

”2.   Centrumet skall när det utför sina uppgifter knyta lämpliga kontakter, särskilt med specialiserade organ, såväl offentliga som privata, nationella eller internationella, med offentliga myndigheter och utbildningsanstalter samt med organisationer för arbetstagare och arbetsgivare. I synnerhet skall centrumet se till att det finns lämpligt samarbete med Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, utan att detta inverkar på dess egna mål.”

2.

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

1.   Centrumet skall inbegripa

2.   Styrelsen skall bestå av

De ledamöter som avses i leden a, b och c i första stycket skall utses av rådet på grundval av den förteckning över kandidater som lämnats in av medlemsstaterna, arbetsgivarnas organisationer och arbetstagarnas organisationer.

Kommissionen skall utse de ledamöter som skall företräda den.

Rådet skall offentliggöra förteckningen över styrelseledamöterna i Europeiska unionens officiella tidning och på centrumets webbplats.

3.   Ledamöterna skall utses för en period på tre år. Mandatperioden skall kunna förlängas. Efter periodens utgång eller om de avgår skall ledamöterna sitta kvar tills deras mandat har förlängts eller tills de har ersatts.

4.   Styrelsen skall välja sin ordförande och tre vice ordförande bland de tre grupper som avses i punkt 5 och kommissionen, för en tvåårsperiod som kan förlängas.

5.   Företrädarna för regeringar, arbetstagarnas organisationer samt arbetsgivarnas organisationer skall bilda var sin grupp inom styrelsen. Varje grupp skall utse en samordnare. Samordnarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas grupper skall vara företrädare för sina respektive organisationer på europeisk nivå och delta i styrelsens möten utan rösträtt.

6.   Ordföranden skall sammankalla styrelsen en gång om året. Ytterligare möten skall sammankallas av ordföranden på begäran av minst en tredjedel av styrelseledamöterna.

7.   Styrelsens beslut skall fattas med absolut majoritet.

8.   Styrelsen skall inrätta en byrå. Byrån skall bestå av styrelsens ordförande och tre vice ordförande, en samordnare per grupp enligt vad som anges i punkt 5 samt ytterligare en företrädare för kommissionens avdelningar.

9.   Medlemsstaterna, de organisationer som avses i punkt 2, rådet, kommissionen och styrelsen skall, var och en i enlighet med sina befogenheter, sträva efter en jämn könsfördelning när det gäller de kandidaturer och utnämningar som avses i punkt 2, det val som avses i punkt 4 samt de utnämningar som avses i punkt 8.

10.   Utan att detta inverkar på direktörens uppgifter enligt artiklarna 7 och 8, skall byrån, enligt vad som delegeras till den av styrelsen, övervaka genomförandet av styrelsens beslut och vidta alla nödvändiga åtgärder för centrumets förvaltning mellan styrelsemötena, med undantag för dem som nämns i artikel 6.1, artikel 8.1 och artikel 11.1.

11.   Styrelsen skall besluta om den årliga tidsplanen för byråns möten. Ordföranden skall sammankalla ytterligare möten för byrån på begäran av dess ledamöter.

12.   Byrån skall fatta beslut genom samförstånd. Om inget samförstånd uppnås skall byrån hänskjuta ärendet till styrelsen för beslut.”

3.

Artikel 7.1 och 7.2 skall ersättas med följande:

”1.   Direktören skall ansvara för centrumets förvaltning och verkställa styrelsens och byråns beslut. Han skall vara centrumets juridiske företrädare.

2.   Han skall förbereda och organisera styrelsens och byråns arbete och tillhandahålla sekretariatstjänster för deras möten.”

4.

Artikel 8.1 skall ersättas med följande:

”1.   På grundval av ett förslag som framlagts av direktören skall styrelsen anta prioriteringarna på medellång sikt och det årliga arbetsprogrammet i samråd med kommissionens avdelningar. I programmet skall hänsyn tas till de prioriterade behov som anges av gemenskapens institutioner.”

5.

(Påverkar ej den svenska versionen.)

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/4

(1)

Efter en översyn av vissa antidumpningsåtgärder vars giltighetstid höll på att löpa ut införde rådet genom förordning (EG) nr 964/2003 (2) (nedan kallad ”den ursprungliga förordningen”) bl.a. en slutgiltig antidumpningstull på 58,6 % på import av rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm (av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål) enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931199), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931999), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993098) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999098) med ursprung i Kina.

(2)

Kommissionen förfogar sedan en tid tillbaka över tillräcklig, påtaglig bevisning för att antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa rördelar med ursprung i Kina har kringgåtts genom omlastning i Indonesien och felaktig ursprungsdeklarering. Den erhöll tillräcklig bevisning för att kunna inleda ett förfarande beträffande Indonesien från tullmyndigheterna i en av medlemsstaterna, vilka hade utfört undersökningar som visade att de berörda varorna inte hade sitt ursprung i Indonesien. Kommissionen beslutade därför att på eget initiativ inleda en undersökning enligt artikel 13 i grundförordningen.

(3)

Tullmyndigheterna i medlemsstaten i fråga hade nämligen under 2003 utfört undersökningar i samband med vilka det beträffande importen till den medlemsstaten av de berörda varorna framkom påtaglig bevisning för att sändningar av dessa hade deklarerats utgöras av varor med ursprung i Indonesien medan det i själva verket rörde sig om varor som hade avsänts från Kina och hade sitt ursprung där. Enligt uppgifter från Eurostat utgjorde den import av de berörda varorna som deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien till medlemsstaten i fråga två tredjedelar av den samlade importen till gemenskapen under 2003 av den typen av varor med deklarerat ursprung i Indonesien. Den betydande ökning av importen från Indonesien till gemenskapen som konstaterats efter införandet av antidumpningsåtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina föreföll utgöra en förändring i handelsmönstret för vilken det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än antidumpningstullen på rördelar med ursprung i Kina.

(4)

Det föreföll även som om de positiva verkningarna av den gällande antidumpningstullen på import av rördelar med ursprung i Kina undergrävdes såväl i fråga om kvantiteter som i fråga om priser och som om det förelåg dumpning i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts för rördelar med ursprung i Kina.

(5)

Genom förordning (EG) nr 396/2004 (3) (nedan kallad ”förordningen om inledande”) inledde kommissionen därför på eget initiativ en undersökning av det föregivna kringgåendet av de antidumpningsåtgärder som införts beträffande import av rördelar med ursprung i Kina genom import av rördelar som avsänts från Indonesien, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien eller ej, och ålade i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen tullmyndigheterna att från och med den 4 mars 2004 registrera import av rördelar enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931193), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931993), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993093) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999093) som avsänts från Indonesien, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien eller ej. Kommissionen underrättade myndigheterna i Kina och Indonesien om inledandet av undersökningen.

(6)

Frågeformulär sändes till de tillverkare/exportörer i Kina (kommissionen kände inte till några tillverkare i Indonesien) och importörer i gemenskapen som var kommissionen bekanta från den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina (nedan kallad ”den förra undersökningen”). Berörda parter gavs tillfälle att inom den i förordningen om inledande angivna tidsfristen skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Ingen tillverkare/exportör i Kina ingav ett svar på frågeformuläret och ingen tillverkare/exportör i Indonesien gav sig till känna eller ingav ett svar på frågeformuläret. Tre tillverkare/exportörer icke närstående importörer i gemenskapen ingav svar på frågeformuläret. En av dessa importörer samarbetade inte i samband med den fortsatta undersökningen.

(8)

Undersökningsperioden utgjordes av perioden från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Uppgifter för perioden från och med början av år 2000 fram till undersökningsperioden användes i syfte att undersöka förändringen i handelsmönstret.

(9)

Ingen tillverkare/exportör av rördelar med ursprung i Indonesien samarbetade vid undersökningen. Myndigheterna i Indonesien lämnade inga upplysningar. De gjordes uppmärksamma på att bristande samarbete kan leda till att artikel 18 i grundförordningen tillämpas. Tre tillverkare/exportörer icke närstående importörer i gemenskapen ingav svar på frågeformuläret. En av dessa importörer ingav ett frågeformulärsvar i vilket sådana uppgifter som kommissionen behövde för att kunna fastställa huruvida det förelåg kringgående saknades och inkom på kommissionens skriftliga anmodan inte med några förtydliganden. Kommissionen ansåg därför denne importör som icke samarbetsvillig. De två andra importörernas import utgjorde 5,5 % av den samlade importen till gemenskapen under undersökningsperioden av rördelar som deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien. Sammantaget dras därför slutsatserna att tillverkarna inte var samarbetsvilliga och att importörerna visade prov på en mycket låg grad av samarbetsvilja.

(10)

Ingen tillverkare/exportör i Kina samarbetade vid undersökningen.

(11)

De berörda icke samarbetsvilliga företagen gjordes uppmärksamma på att bristande samarbete kan leda till att artikel 18 i grundförordningen tillämpas.

(12)

Den produkt som berörs av det föregivna kringgåendet är rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm (av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931193), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931993), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993093) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999093).

(13)

Med hänsyn till den mycket låga graden av samarbetsvilja är det nödvändigt att dra den slutsatsen att de rördelar som exporteras till gemenskapen från Kina och de som avsänds från Indonesien har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. De bör därför anses som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(14)

Såsom nämnts ovan fanns det påtaglig bevisning för att förändringen i handelsmönstret härrörde från omlastning och felaktig ursprungsdeklarering av varor: importvaror deklarerades ha sitt ursprung i Indonesien men det förelåg bevis för att de hade sitt ursprung i Kina.

(15)

Eftersom inget indonesiskt företag samarbetade vid undersökningen, fastställdes exporten från Indonesien till gemenskapen på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eurostatuppgifter utgör de mest lämpliga tillgängliga uppgifterna i en sådan situation och sådana användes därför för att fastställa priserna på de varor som exporterats från Indonesien till gemenskapen och exportkvantiteterna.

(16)

Importen av rördelar som deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien till gemenskapen ökade från 0 ton under år 2000 till 866 ton under undersökningsperioden. Importen från Indonesien började i januari 2002, när den förra undersökningen pågick. Importen av rördelar från Kina till gemenskapen ökade från 44 ton under år 2000 till 287 ton under undersökningsperioden. Denna ökning av exporten från Kina bör dock betraktas mot bakgrund av exportvolymen under den period som granskades i samband med den ursprungliga undersökningen (4). Volymen av exporten från Kina under undersökningsperioden var mindre än 10 % av exportvolymen under den period som granskades i samband med den ursprungliga undersökningen. Mot bakgrund av det som anges ovan och i brist på bevis på motsatsen dras den slutsatsen att importen från Indonesien utgjorde en ersättning för en del av den import som tidigare skett från Kina.

(17)

Med anledning av att ingen part i Indonesien eller Kina samarbetade vid undersökningen och i brist på bevis på motsatsen dras den slutsatsen att förändringen i handelsmönstret med tanke på att denna sammanföll tidsmässigt med den förra undersökningen (som ledde till införandet av de gällande åtgärderna) härrörde från införandet av antidumpningstullen snarare än från någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, i den mening som avses i artikel 13.1 tredje meningen i grundförordningen.

(18)

Följaktligen dras slutsatsen att det inte har kunnat fastställas något annat rimligt skäl till den konstaterade förändringen i handelsmönstret än undvikande av den gällande antidumpningstullen på import av rördelar med ursprung i Kina.

(19)

Det har på grundval av den ovan redovisade analysen av handelsflödena fastställts att förändringen i mönstret för importen till gemenskapen hängde samman med att det hade införts antidumpningsåtgärder. Fram till januari 2002 hade det inte importerats några rördelar som deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien till gemenskapsmarknaden. Varor som deklarerats ha sitt ursprung i Indonesien började därefter importeras till gemenskapen i betydande omfattning och denna import uppgick under undersökningsperioden till 866 ton. Denna importvolym motsvarar 1,7 % av förbrukningen i gemenskapen under undersökningsperioden i den förra undersökningen.

(20)

Vad beträffar priserna på de produkter som avsändes från Indonesien framgår det av de Eurostatuppgifter som på grund av bristande samarbete från exportörers sida och i brist på andra bevis lades till grund för avgörandena att det genomsnittliga exportpriset för de produkter som importerades från Indonesien under undersökningsperioden var ännu lägre än det genomsnittliga exportpris som fastställdes för Kina i samband med den förra undersökningen och därmed lägre än gemenskapsindustrins priser. Det har fastställts att det genomsnittliga priset för exportvarorna från Indonesien under undersökningsperioden var ungefär 34 % lägre än det genomsnittliga priset för exportvarorna från Kina.

(21)

På grundval av det som anges ovan dras slutsatsen att förändringen i handelsflödena i kombination med de onormalt låga priserna på exportvarorna från Indonesien har undergrävt de positiva verkningarna av antidumpningsåtgärderna, i fråga om priserna på och kvantiteterna av likadana produkter.

(22)

I syfte att fastställa huruvida det fanns bevis för dumpning vad gällde exporten av den berörda produkten från Indonesien till gemenskapen under undersökningsperioden användes, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, exportpriser som fastställts på grundval av Eurostatuppgifter.

(23)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen måste det bevisas att det föreligger dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts för likadana eller liknande produkter. I den förra undersökningen befanns Thailand vara ett lämpligt jämförbart land med marknadsekonomi när det gällde att fastställa normalvärdet för Kina.

(24)

För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna togs det hänsyn i form av justeringar till de olikheter som inverkade på priserna och prisernas jämförbarhet. Dessa justeringar gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, beträffande transport- och försäkringskostnader. I brist på andra uppgifter rörande dessa faktorer användes de uppgifter som använts i samband med den förra undersökningen.

(25)

En jämförelse enligt artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställdes under den förra undersökningen och det vägda genomsnittliga exportpriset under undersökningsperioden visade på dumpning i samband med importen av rördelar som avsänts från Indonesien. Den konstaterade dumpningsmarginalen uttryckt i procent av priset cif gemenskapens gräns, före tull, var 60,5 %.

(26)

Med beaktande av konstaterandet ovan av kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen bör de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina utvidgas till att omfatta import av rördelar av samma slag som avsänts från Indonesien, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung där eller ej.

(27)

Den utvidgade tullen bör vara den som fastställs i artikel 1.2 i den ursprungliga förordningen.

(28)

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, av vilka det framgår att utvidgade åtgärder skall tillämpas gentemot registrerad import från och med dagen för registreringen, bör antidumpningstullen tas ut på import av från Indonesien avsända rördelar som i enlighet med förordningen om inledande registrerats vid införseln till gemenskapen.

(29)

Kringgåendet äger rum utanför gemenskapen. Artikel 13 i grundförordningen har till syfte att motverka kringgående utan att detta inverkar på aktörer som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Den innehåller emellertid inte några bestämmelser rörande behandlingen av tillverkare som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Följaktligen förefaller det nödvändigt att införa en möjlighet för tillverkare som inte sålt den berörda produkten för export under undersökningsperioden och inte är tillverkare/exportörer som omfattas av den utvidgade antidumpningstullen närstående att begära befrielse från åtgärderna. Berörda tillverkare som överväger att inge en begäran om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen måste besvara ett frågeformulär, så att kommissionen kan avgöra om en befrielse är berättigad. En sådan befrielse kan beviljas på grundval av en bedömning t.ex. av marknadssituationen för den berörda produkten, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet, inköpen och försäljningen, sannolikheten för förfaranden för vilka det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering samt bevisen för dumpning. Kommissionen gör vanligen även ett kontrollbesök på plats. Begäran om befrielse måste sändas till kommissionen omgående, tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt avseende alla ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion och försäljning.

(30)

Importörer kan fortfarande komma i åtnjutande av befrielse från registreringen eller från åtgärderna, om de varor som de importerar härrör från exportörer som beviljats sådan befrielse och i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen.

(31)

Om en befrielse är berättigad, bör kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén föreslå att den här förordningen ändras på lämpligt sätt. Alla befrielser som beviljas bör följas upp, i syfte att se till att de i befrielserna angivna villkoren iakttas.

(32)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka rådet avsåg att utvidga den gällande slutgiltiga antidumpningstullen och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Det inkom inga synpunkter som var av den arten att de gav anledning till ändring av de ovan angivna slutsatserna,

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

J-79 5/16

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 295 65 05

Telex COMEU B 21877

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/9

(1)

Efter en översyn av vissa antidumpningsåtgärder vars giltighetstid höll på att löpa ut införde rådet genom förordning (EG) nr 964/2003 (2) (nedan kallad ”den ursprungliga förordningen”) bl.a. en slutgiltig antidumpningstull på 58,6 % på import av rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm (av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål) enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931199), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931999), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993098) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999098) med ursprung i Kina.

(2)

Kommissionen mottog den 20 januari 2004 en begäran enligt artikel 13.3 i grundförordningen om undersökning av eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av rördelar med ursprung i Kina. Begäran hade ingivits av Defence Committee of the Steel Butt-Welding Fittings Industry of the European Union, för fyra gemenskapstillverkares räkning.

(3)

I begäran gjordes gällande att det hade skett en förändring i handelsmönstret efter införandet av antidumpningsåtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina, nämligen en betydande ökning av importen från Sri Lanka av samma typ av produkter.

(4)

Förändringen i handelsmönstret påstods härröra från omlastning i Sri Lanka av rördelar med ursprung i Kina. I begäran hävdades att det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för detta förfarande än antidumpningstullen på rördelar med ursprung i Kina.

(5)

Den sammanslutning som ingivit begäran gjorde även gällande att de positiva verkningarna av den gällande antidumpningstullen på rördelar med ursprung i Kina undergrävdes såväl i fråga om kvantiteter som i fråga om priser och att det förelåg dumpning i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts för rördelar med ursprung i Kina.

(6)

Genom förordning (EG) nr 395/2004 (3) (nedan kallad ”förordningen om inledande”) inledde kommissionen en undersökning av eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts beträffande import av rördelar med ursprung i Kina genom import av rördelar som avsänts från Sri Lanka, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung i Sri Lanka eller ej, och ålade i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen tullmyndigheterna att från och med den 4 mars 2004 registrera import av rördelar enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931194), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931994), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993094) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999094) som avsänts från Sri Lanka, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung i Sri Lanka eller ej. Kommissionen underrättade myndigheterna i Kina och Sri Lanka om inledandet av undersökningen.

(7)

Frågeformulär sändes till de tillverkare/exportörer i Kina (kommissionen kände inte till några tillverkare i Sri Lanka) och importörer i gemenskapen som angivits i begäran eller var kommissionen bekanta från den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina (nedan kallad ”den förra undersökningen”). Berörda parter gavs tillfälle att inom den i förordningen om inledande angivna tidsfristen skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Ingen tillverkare/exportör i Kina eller importör i gemenskapen ingav ett svar på frågeformuläret. Ingen tillverkare/exportör i Sri Lanka gav sig till känna eller ingav ett svar på frågeformuläret.

(9)

Undersökningsperioden utgjordes av perioden från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Uppgifter för perioden från och med början av år 2000 till och med slutet av undersökningsperioden användes i syfte att undersöka förändringen i handelsmönstret.

(10)

Ingen tillverkare/exportör av rördelar med ursprung i Sri Lanka samarbetade vid undersökningen. Myndigheterna i Sri Lanka meddelade kommissionen att inga srilankesiska företag var registrerade som tillverkare av rördelar i den mening som avses i förordningen om inledande. Från importörer ingick inga andra svar än uttalanden om att de inte importerade rördelar från Sri Lanka. Importörerna och myndigheterna i Sri Lanka gjordes uppmärksamma på att bristande samarbete kan leda till att artikel 18 i grundförordningen tillämpas. Dessa parter underrättades även om följderna av bristande samarbete.

(11)

Ingen tillverkare/exportör i Kina samarbetade vid undersökningen.

(12)

De berörda företagen gjordes uppmärksamma på att bristande samarbete kan leda till att artikel 18 i grundförordningen tillämpas. Dessa parter underrättades även om följderna av bristande samarbete.

(13)

Den produkt som berörs av det påstådda kringgåendet är rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm (av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 93 11 (Taric-nummer 7307931194), ex 7307 93 19 (Taric-nummer 7307931994), ex 7307 99 30 (Taric-nummer 7307993094) och ex 7307 99 90 (Taric-nummer 7307999094).

(14)

Med hänsyn till att ingen part i Sri Lanka samarbetade och med beaktande av den nedan beskrivna förändringen i handelsmönstret är det, i brist på bevis på motsatsen, nödvändigt att dra den slutsatsen att de rördelar som exporteras till gemenskapen från Kina och de som avsänds från Sri Lanka har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. De bör därför anses som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Förändringen i handelsmönstret påstods, såsom nämnts i skäl 4, härröra från omlastning i Sri Lanka.

(16)

Eftersom inget srilankesiskt företag samarbetade vid undersökningen, fastställdes exporten från Sri Lanka till gemenskapen på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eurostatuppgifter utgjorde de mest lämpliga tillgängliga uppgifterna och användes därför för att fastställa priserna på de varor som exporterats från Sri Lanka till gemenskapen och exportkvantiteterna.

(17)

Importen av rördelar från Sri Lanka till gemenskapen ökade från 0 ton under år 2000 till 302 ton under undersökningsperioden. Importen från Sri Lanka började i juli 2002, när den förra undersökningen pågick. Importen av rördelar från Kina till gemenskapen ökade från 44 ton under år 2000 till 287 ton under undersökningsperioden. Denna ökning av exporten från Kina bör dock betraktas mot bakgrund av exportvolymen under den period som granskades i samband med den ursprungliga undersökningen enligt förordning (EG) nr 584/96 (4). Volymen av exporten från Kina under undersökningsperioden var mindre än 10 % av exportvolymen under den period som granskades i samband med den ursprungliga undersökningen. Mot bakgrund av det som anges ovan och i brist på bevis på motsatsen dras den slutsatsen att importen från Sri Lanka utgjorde en ersättning för en del av den import som tidigare skett från Kina.

(18)

Av siffrorna ovan framgår att det har skett en tydlig förändring i handelsmönstret vilken inleddes i samband med den förra undersökningen – som ledde till införandet av de gällande åtgärderna beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina – och snabbt tilltog i omfattning efter införandet av de gällande åtgärderna.

(19)

Med anledning av att ingen part i Sri Lanka eller Kina samarbetade vid undersökningen och i brist på bevis på motsatsen dras den slutsatsen att förändringen i handelsmönstret med tanke på att denna sammanföll tidsmässigt med den förra undersökningen (som ledde till införandet av de gällande åtgärderna) härrörde från införandet av antidumpningstullen på import av den berörda produkten med ursprung i Kina snarare än från någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen.

(20)

Följaktligen dras slutsatsen att det inte kan fastställas något annat rimligt skäl till den konstaterade förändringen i handelsmönstret än undvikande av den gällande antidumpningstullen på import av rördelar med ursprung i Kina.

(21)

Det har på grundval av den ovan redovisade analysen av handelsflödena fastställts att förändringen i mönstret för importen till gemenskapen hängde samman med att det hade införts antidumpningsåtgärder. Fram till slutet av juni 2002 hade det inte importerats några rördelar som deklarerats ha sitt ursprung i Sri Lanka till gemenskapsmarknaden. Varor som deklarerats ha sitt ursprung i Sri Lanka började därefter importeras till gemenskapen i betydande omfattning och denna import uppgick under undersökningsperioden till 302 ton. Denna importvolym motsvarar 0,6 % av förbrukningen i gemenskapen under undersökningsperioden i den förra undersökningen. Det bör noteras att importen till gemenskapen av den berörda produkten härrör från ett stort antal exporterande länder. Exporten från Sri Lanka till gemenskapen utgjorde 2,5 % av den totala importen av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden, medan exporten från det viktigaste exportlandet (Slovakien) utgjorde 12 % av den totala importen under den perioden. Bland de 36 länder som exporterade den berörda produkten till gemenskapen var Sri Lanka det tolfte viktigaste exportlandet.

(22)

Vad beträffar priserna på de produkter som avsändes från Sri Lanka framgår det av de Eurostatuppgifter som på grund av bristande samarbete från berörda parters sida och i brist på andra bevis lades till grund för avgörandena att det genomsnittliga exportpriset för de produkter som importerades från Sri Lanka under undersökningsperioden var lägre än i) det genomsnittliga exportpris som fastställdes för Kina i samband med den förra undersökningen och ii) gemenskapsindustrins priser. Det har fastställts att det genomsnittliga priset för exportvarorna från Sri Lanka under undersökningsperioden var mer än 12 % lägre än det genomsnittliga priset för exportvarorna från Kina.

(23)

På grundval av det som anges ovan dras slutsatsen att förändringen i handelsflödena i kombination med de onormalt låga priserna på exportvarorna från Sri Lanka har undergrävt de positiva verkningarna av antidumpningsåtgärderna, i fråga om priserna på och kvantiteterna av likadana produkter.

(24)

I syfte att fastställa huruvida det fanns bevis för dumpning vad gällde exporten av den berörda produkten från Sri Lanka till gemenskapen under undersökningsperioden användes, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, exportpriser som fastställts på grundval av Eurostatuppgifter.

(25)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen måste det bevisas att det föreligger dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts för likadana eller liknande produkter. I den förra undersökningen befanns Thailand vara ett lämpligt jämförbart land med marknadsekonomi när det gällde att fastställa normalvärdet för Kina.

(26)

För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna togs det hänsyn i form av justeringar till de olikheter som inverkade på priserna och prisernas jämförbarhet. Dessa justeringar gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen beträffande transport- och försäkringskostnader. I brist på andra uppgifter rörande dessa faktorer användes de uppgifter som fanns i begäran om undersökning.

(27)

En jämförelse enligt artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställdes under den förra undersökningen och det vägda genomsnittliga exportpriset under undersökningsperioden visade på dumpning i samband med importen av rördelar som avsänts från Sri Lanka. Den konstaterade dumpningsmarginalen uttryckt i procent av priset cif gemenskapens gräns, före tull, var 34,3 %.

(28)

Med beaktande av konstaterandet ovan av kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen bör de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av rördelar med ursprung i Kina utvidgas till att omfatta import av rördelar av samma slag som avsänts från Sri Lanka, oavsett om de deklarerats ha sitt ursprung där eller ej.

(29)

Den utvidgade tullen bör vara den som fastställs i artikel 1.2 i den ursprungliga förordningen.

(30)

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, av vilka det framgår att utvidgade åtgärder skall tillämpas gentemot registrerad import från och med dagen för registreringen, bör antidumpningstullen tas ut på import av från Sri Lanka avsända rördelar som i enlighet med artikel 2 i förordningen om inledande registrerats vid införseln till gemenskapen.

(31)

Kringgåendet äger rum utanför gemenskapen. Artikel 13 i grundförordningen har till syfte att motverka kringgående utan att detta inverkar på aktörer som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Den innehåller emellertid inte några bestämmelser rörande behandlingen av tillverkare som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Följaktligen förefaller det nödvändigt att införa en möjlighet för tillverkare som inte sålt den berörda produkten för export under undersökningsperioden och inte är tillverkare/exportörer som omfattas av den utvidgade antidumpningstullen eller närstående att begära befrielse från åtgärderna. Berörda tillverkare som överväger att inge en begäran om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen måste besvara ett frågeformulär, så att kommissionen kan avgöra om en befrielse är berättigad. En sådan befrielse kan beviljas på grundval av en bedömning t.ex. av marknadssituationen för den berörda produkten, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet, inköpen och försäljningen, sannolikheten för förfaranden för vilka det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering samt bevisen för dumpning. Kommissionen gör vanligen även ett kontrollbesök på plats. Begäran om befrielse måste sändas till kommissionen omgående, tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt avseende alla ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion och försäljning.

(32)

Importörer kan fortfarande komma i åtnjutande av befrielse från registreringen eller från åtgärderna, om de varor som de importerar härrör från exportörer som beviljats sådan befrielse och i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen.

(33)

Om en befrielse är berättigad, kommer kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén att föreslå att den här förordningen ändras på lämpligt sätt. Alla befrielser som beviljas kommer att följas upp, i syfte att se till att de i befrielserna angivna villkoren iakttas.

(34)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka rådet avsåg att utvidga den gällande slutgiltiga antidumpningstullen och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Det inkom inga synpunkter som var av den arten att de gav anledning till ändring av de ovan angivna slutsatserna.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

J-79 5/16

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 295 65 05

Telex COMEU B 21877

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/14

(1)

I förordning (EG) nr 998/2003 fastställs de djurhälsovillkor som skall vara uppfyllda vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte samt de regler som skall gälla för kontroll av sådana transporter. Del C i bilaga II till den förordningen innehåller en förteckning över tredjeländer för vilka det har konstaterats att risken att rabies förs in till gemenskapen som en följd av transporter av sällskapsdjur från deras territorier inte är högre än riskerna i samband med transporter mellan medlemsstaterna.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 998/2003 skulle en förteckning upprättas över tredjeländer före den 3 juli 2004. För att kunna upptas i förteckningen skulle ett tredjeland styrka sin rabiesstatus samt att det uppfyller vissa bestämmelser rörande anmälan, övervakning, veterinärmyndigheter, förebyggande och kontroll av rabies samt föreskrifter gällande vacciner.

(3)

För att inte i onödan störa transporterna av sällskapsdjur och för att ge tredjeländer tid att lämna ytterligare garantier, där detta är nödvändigt, är det lämpligt att upprätta en provisorisk förteckning över tredjeländer. Förteckningen bör baseras på uppgifter från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE), resultat från inspektioner utförda av kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor i de berörda tredjeländerna och information som samlats in av medlemsstaterna.

(4)

Förteckningen bör även baseras på uppgifter från Världshälsoorganisationen (WHO), WHO:s samarbetscentrum för övervakning av och forskning om rabies i Wusterhausen samt från Rabies Bulletin Europe.

(5)

Den provisoriska förteckningen över tredjeländer bör omfatta länder som är rabiesfria och länder för vilka det har konstaterats att risken att rabies förs in till gemenskapen som en följd av transporter från deras territorier inte är högre än riskerna i samband med transporter mellan medlemsstaterna.

(6)

På grundval av begäran från behöriga myndigheter i Ryssland att upptas i förteckningen i del C i bilaga II till förordning (EG) nr 998/2003 bör den provisoriska förteckning som upprättats enligt artikel 10 ändras.

(7)

För att uppnå tydlighet i gemenskapslagstiftningen bör bilaga II till förordning (EG) nr 998/2003 ersättas i sin helhet.

(8)

Förordning (EG) nr 998/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/18

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/20

(1)

I artikel 10 i förordning (EG) nr 1784/2003 föreskrivs att när de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen importeras, skall de tullsatser som föreskrivs i den gemensamma tulltaxan tas ut. För de produkter som avses i punkt 2 i denna artikel skall emellertid importtullen vara lika med det interventionspris som gäller för dessa produkter vid importen ökat med 55 %, minskat med det cif-importpris som gäller för försändelsen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall cif-importpriserna beräknas på grundval av de representativa priserna för produkten i fråga på världsmarknaden.

(3)

I förordning (EG) nr 1249/96 fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1784/2003 vad avser importtullar inom spannmålssektorn.

(4)

Importtullarna skall tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

För att få systemet för importtullar att fungera normalt bör vid beräkningen av dessa tullar de representativa marknadskurser som fastställs under en referensperiod fortsätta att tillämpas.

(6)

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1249/96 medför att det skall fastställas importtullar enligt bilaga I i denna förordning.

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/23

(1)

Enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 får beslut fattas om att bevilja produktionsbidrag för produkter som avses i artikel 1.1 a och 1.1 f i den förordningen, för sirap enligt artikel 1.1 d samt för kemiskt ren fruktos enligt KN-nummer 1702 50 00 i egenskap av mellanprodukt, när dessa produkter uppfyller kriterierna i artikel 23.2 i fördraget och används vid tillverkningen av vissa produkter inom den kemiska industrin.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (2) skall dessa bidrag fastställas med hänsyn till bidraget för vitsocker.

(3)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1265/2001 föreskrivs att produktionsbidraget för vitsocker skall fastställas en gång i månaden för de perioder som inleds den 1 i varje månad.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

1.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 355/24

(1)

Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall ett världsmarknadspris på orensad bomull fastställas regelbundet på grundval av det världsmarknadspris som konstaterats för rensad bomull med hänsyn till det förhållande som tidigare har konstaterats mellan priset för rensad bomull och det pris som beräknas för orensad bomull. Detta tidigare förhållande har fastställts i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (3). Om världsmarknadspriset inte kan fastställas på detta sätt skall priset fastställas på grundval av det senast fastställda priset.

(2)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall världsmarknadspriset på orensad bomull bestämmas för en produkt med vissa egenskaper och med hänsyn till de mest fördelaktiga anbuden och prisnoteringarna på världsmarknaden mellan dem som anses vara representativa för den verkliga marknadstendensen. För att bestämma detta pris har det fastställts ett medeltal av de anbud och de priser som noterats på en eller flera representativa europeiska börser för en produkt som levererats cif till en hamn inom gemenskapen och som kommer från olika leverantörsländer vilka anses vara de mest representativa för den internationella handeln. Det föreskrivs justeringar av kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset för orensad bomull för att ta hänsyn till motiverade skillnader när det gäller den levererade produktens kvalitet eller anbudens och prisnoteringarnas karaktär. Dessa justeringar fastställs i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1591/2001.

(3)

Tillämpningen av ovanstående kriterier innebär att världsmarknadspriset på orensad bomull bör fastställas på nedan angiven nivå.