30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/1

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1796/1999 (2) i augusti 1999 en antidumpningstull på 60,4 % på import av linor och kablar av stål (nedan kallade ”stållinor”) med ursprung i bland annat Folkrepubliken Kina.

(2)

Den 5 januari 2004 mottog kommissionen en begäran i enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen från sambandskommittén för stållineindustrin i Europeiska unionen (European Federation of Steel Wire Rope Industries) om att undersöka påstått kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina. Begäran ingavs för tillverkares räkning vilka svarar för en betydande del av gemenskapens produktion av stållinor.

(3)

I begäran gjordes det gällande och lämnades tillräcklig bevisning för att det efter införandet av åtgärder på import av stållinor med ursprung i Kina hade skett en betydande förändring i handelsmönstret för export av stållinor från Kina och Marocko till gemenskapen. Denna förändring i handelsmönstret påstods bero på att stållinor med ursprung i Kina omlastas i Marocko. Importen från Marocko till gemenskapen hade ökat väsentligt, samtidigt som importen från Kina hade minskat i ungefär lika stor omfattning.

(4)

Slutsatsen i begäran var att denna förändring inte hade någon annan grund eller något annat ekonomiskt berättigande än förekomsten av antidumpningstullen på stållinor med ursprung i Kina.

(5)

European Federation of Steel Wire Rope Industries lämnade också tillräcklig bevisning för att den positiva verkan av denna tull undergrävdes både i fråga om kvantitet och priser och att priserna på stållinor från Marocko dumpades i förhållande till tidigare fastställda normalvärden för stållinor med ursprung i Kina.

(6)

Genom förordning (EG) nr 275/2004 (3) (nedan kallad ”förordningen om inledande”) inledde kommissionen en undersökning av det påstådda kringgåendet och instruerade i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen tullmyndigheterna att registrera import av linor och kablar av stål som sänts från Marocko, oavsett om deras deklarerade ursprung är Marocko eller ej, från och med den 19 februari 2004. Kommissionen underrättade myndigheterna i Kina och Marocko om att undersökningen hade inletts.

(7)

Frågeformulär sändes både till importörer av stållinor i gemenskapen och exportörer i Kina och Marocko som nämndes i begäran samt till andra berörda parter som givit sig till känna inom föreskriven tid. Alla parter underrättades om att bristande samarbete skulle kunna leda till att artikel 18 i grundförordningen tillämpas. De informerades också om följderna av bristande samarbete.

(8)

Ett antal av importörerna i gemenskapen kontaktade skriftligen kommissionen och förklarade att de inte hade importerat några stållinor från Marocko.

(9)

Inga svar på frågeformuläret erhölls från exportörer och tillverkare i Kina.

(10)

Ett svar på frågeformuläret mottogs från en marockansk exporterande tillverkare, Remer Maroc SARL, Settat. Kommissionen utförde ett kontrollbesök på plats hos detta företag.

(11)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). För undersökningen av den påstådda förändringen i handelsmönstret inhämtades uppgifter för perioden från och med 1999 till och med undersökningsperiodens slut.

(12)

Såsom nämns i skäl 9 samarbetade inga tillverkare eller exportörer av stållinor i Kina. Uppgifter mottogs emellertid från en samarbetsvillig exportör i Marocko, Remer Maroc SARL, som tillverkade stållinor och exporterade en liten del av sin produktion till gemenskapen under undersökningsperioden. Enligt uppgifter från Eurostat stod detta företag för mindre än 5 % av den sammanlagda mängden importerade stållinor från Marocko till gemenskapen under undersökningsperioden. Avgörandena fattades därför delvis på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(13)

Den berörda produkten är såsom fastställdes i den undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna (nedan kallad ”den ursprungliga undersökningen”) linor och kablar av stål, inbegripet slutet tågvirke, med undantag av linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm (i branschen kallade ”stållinor”) med ursprung i Kina, i normala fall deklarerade enligt KN-nummer ex 7312 10 82, ex 7312 10 84, ex 7312 10 86, ex 7312 10 88 och ex 7312 10 99.

(14)

Av undersökningen framgick att de stållinor som exporteras till gemenskapen från Kina och de som sänds till gemenskapen från Marocko har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden, och följaktligen anses de utgöra likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Remer Maroc SARL, den samarbetsvilliga exportören, grundades 2001 som ett helägt dotterbolag till det italienska företaget Remer Italia Srl. Under undersökningsperioden exporterade Remer Maroc SARL endast en mycket liten mängd av den berörda produkten till gemenskapen vilken utgjorde mindre än 5 % av den samlade importen av stållinor från Marocko under samma period. Majoriteten av dess försäljning är avsedd för den marockanska marknaden.

(16)

Det har också konstaterats att Remer Maroc SARL både är tillverkare och exportör av stållinor. Företaget driver produktionsanläggningar som omfattar hela tillverkningsprocessen för den berörda produkten och använder sig av inköpta stållinor, kärnor av textilmaterial och fett. Det säljer bara sin egen och det italienska moderföretagets produktion och det har aldrig köpt några stållinor eller något annat material från Kina.

(17)

Mot bakgrund av detta har Remer Maroc SARL visat att dess export inte spelar någon roll för förändringen i handelsmönstret mellan Kina och gemenskapen. Undersökningen avseende stållinor som exporterats av Remer Maroc SARL bör därför avslutas.

(18)

De icke samarbetsvilliga exportörernas export till gemenskapen måste fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eurostats uppgifter på KN-nivå ansågs vara den bästa information som fanns att tillgå som grund för avgörandena rörande exporten till gemenskapen efter införandet av antidumpningstullen på import av stållinor med ursprung i Kina. I detta hänseende bör det noteras att gemenskapsindustrins begäran också grundar sig på uppgifter från Eurostat och att ingen annan oberoende uppgiftskälla var tillgänglig för kommissionen under den pågående undersökningen. Exportpriset från Marocko till EU fastställdes på grundval av exportens sammanlagda värde och vikt (i ton) som rapporterats av Eurostat på KN-nivå, med avdrag för de kvantiteter och det värde som motsvarade exporten från det samarbetsvilliga marockanska företaget. När det gäller uppgifter rörande perioden före införandet av åtgärderna ansågs Eurostats uppgifter på KN-nivå också vara den bästa information som fanns att tillgå i avsaknad av andra oberoende källor.

(19)

Det konstaterades att en markant övergång från import från Kina till gemenskapen till import från Marocko till gemenskapen ägde rum efter det att antidumpningsåtgärderna avseende stållinor med ursprung i Kina trädde i kraft i augusti 1999. Efter det att gemenskapen införde antidumpningsåtgärder minskade importen till gemenskapen av stållinor från Kina betydligt, från 14 057 ton 1998 till 364 ton 2000. Mellan 2000 och 2003 har den legat kvar på liknande låga nivåer. Under samma period ökade importen till gemenskapen av stållinor från Marocko från noll ton 1998 till 2 338 ton 2003.

(20)

För de icke-samarbetsvilliga företagen fastställdes därför en tydlig förändring i handelsmönstret efter det att gemenskapens antidumpningsåtgärder på stållinor med ursprung i Kina trätt i kraft i augusti 1999.

(21)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades att det inte fanns något eller åtminstone inte tillräckligt ekonomiskt berättigande för det förändrade handelsmönstret. För det första importerade den samarbetsvilliga marockanska tillverkaren inte några stållinor från Kina. För det andra har det enligt statistik från Kina, Marocko och Europeiska gemenskapen skett en ökning av exporten från Kina till Marocko som motsvarar ökningen av exporten från Marocko till gemenskapen under samma period. I marockansk och kinesisk handelsstatistik görs det visserligen ingen skillnad mellan stållinor och kardeler (halvfärdiga stållinor), vilket dock görs i Europeiska gemenskapens statistik. Mot bakgrund av den höga graden av bristande samarbetsvilja och i avsaknad av några tecken på att kardeler bearbetas till linor i Marocko, är det rimligt att anta att dessa statistiska uppgifter ger en adekvat bild av importen av stållinor från Kina till Marocko. Om en sådan bearbetning ägde rum skulle den dessutom inte vara omfattande. Ekonomiskt skulle det inte vara lönande att bearbeta kardeler till stållinor i någon annan anläggning än den där kardelerna tillverkas, eftersom mervärdet av denna process är relativt litet i förhållande till transportkostnaderna. Det konstateras också att ett marockanskt företag, som varken fyllde i frågeformuläret eller accepterade ett kontrollbesök, tillhandahöll motsägelsefulla uppgifter beträffande sin verksamhet när det genom att samarbeta i undersökningen enkelt hade kunnat klargöra situationen. Av det faktum att dessa två tendenser sammanfaller kan därför i avsaknad av samarbetsvilja från något annat företag än Remer Maroc SARL slutsatsen dras att importen från Kina till Marocko inte var avsedd för den marockanska marknaden utan för export till gemenskapen.

(22)

Denna slutsats förstärks av det faktum att den enda kända exportören av den berörda produkten från Marocko, vid sidan av den samarbetsvilliga exportören, är ett dotterbolag till en kinesisk exporterande tillverkare. Detta dotterbolag etablerades i Marocko 2001 samtidigt med att exporten av stållinor från Marocko till gemenskapen inleddes.

(23)

Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att den nämnda övergången från import från Kina till import från Marocko inträffade efter det att antidumpningstullarna införts, måste i brist på andra förklaringar slutsatsen dras att förändringen i handelsmönstret härrörde från införandet av tullen och inte från någon annan tillräcklig grund eller något annat ekonomiskt berättigande i enlighet med artikel 13.1 andra meningen i grundförordningen.

(24)

Mot bakgrund av ovanstående är det rimligt att dra slutsatsen att påståendet i klagomålet bekräftas, nämligen att exporten av stållinor från Kina till Marocko till övervägande del helt enkelt omlastades i Marocko för vidarebefordran till gemenskapen.

(25)

Av uppgifterna i skäl 19 framgår att det sedan åtgärderna infördes skett en tydlig kvantitativ förändring i gemenskapens importmönster avseende den berörda produkten. Den betydande mängd stållinor som exporterades från Kina till gemenskapen före införandet av åtgärderna ersattes delvis av en mindre men ändock betydande exportvolym från de icke samarbetsvilliga marockanska exportörerna. Denna motsvarar 20 %–25 % av de volymer som importerades från Kina under den ursprungliga undersökningens undersökningsperiod (1 januari 1997–31 mars 1998). Det anses därför att denna tydliga förändring i handelsflödet undergrävde åtgärdernas positiva verkningar i fråga om de kvantiteter som importerades till gemenskapsmarknaden.

(26)

När det gäller priserna användes, med beaktande av den låga samarbetsviljan, de bästa tillgängliga uppgifterna, dvs. Eurostats uppgifter på KN-nivå. Av dessa uppgifter framgick att exportpriserna cif från Marocko nominellt låg ungefär 3 % under de kinesiska exportpriserna cif i den ursprungliga undersökningen. Det måste följaktligen antas att priserna på den marockanska exporten ligger under den nivå för undanröjande av skada som i den ursprungliga undersökningen fastställdes för gemenskapens priser.

(27)

Följaktligen dras slutsatsen att den berörda importen undergrävde tullens positiva verkningar både i fråga om kvantiteter och i fråga om priser.

(28)

Kommissionen använde i enlighet med artikel 18 i grundförordningen Eurostats exportuppgifter på KN-nivå för att fastställa exportpriserna till gemenskapen och för att avgöra om det fanns några bevis för dumpning med avseende på de stållinor som de icke samarbetsvilliga exportörerna exporterade från Marocko till gemenskapen under undersökningsperioden.

(29)

Enligt artikel 13.1 i grundförordningen skall det normalvärde som fastställts i den ursprungliga undersökningen användas i en undersökning om kringgående.

(30)

I den ursprungliga undersökningen ansågs Polen vara ett lämpligt jämförbart tredjeland med marknadsekonomi för Kina och normalvärdet fastställdes på grundval av såväl priser som ett konstruerat normalvärde i detta jämförbara land. På grundval av detta fastställdes en landsomfattande dumpningsmarginal på 60,4 % för Kina.

(31)

I den pågående undersökningen om kringgående kunde dumpningsmarginalerna i avsaknad av samarbetsvilja inte beräknas per enskild produkttyp. Genom tillämpning av uppgifter från Eurostat kunde exportpriserna emellertid jämföras på grundval av KN-nummer med priserna i den ursprungliga undersökningen, vilket ger en tillräckligt detaljerad analys. Av jämförelsen framgick att exportpriserna cif från Marocko till gemenskapen under undersökningsperioden i genomsnitt var 3 % lägre än exportpriserna cif från Kina till gemenskapen under den ursprungliga undersökningen. Eftersom dessa exportpriser skall jämföras med samma landsomfattande normalvärden som användes för fastställandet av den ursprungliga dumpningsmarginalen på 60,4 % går det att dra slutsatsen att även dessa priser är dumpade på en nivå som ligger över 60 %.

(32)

Kommissionen har från en marockansk tillverkare, Remer Maroc SARL, mottagit en begäran om befrielse från registrering och från åtgärder. Så som anges i skäl 12 samarbetade detta företag i samband med undersökningen genom att besvara frågeformuläret och godta kontrollbesök.

(33)

Genom förordning (EG) nr 1699/2004 (4) ändrade kommissionen förordningen om inledande i syfte att upphöra med registrering av importen av stållinor från det marockanska företag för vilket det konstaterats att det inte kringgår antidumpningstullarna, dvs. Remer Maroc SARL.

(34)

Till följd av att det konstaterats att detta företag inte har kringgått gällande antidumpningsåtgärder bör det även befrias från utvidgningen av åtgärderna.

(35)

Mot bakgrund av ovanstående slutsats beträffande kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen bör de antidumpningsåtgärder som är i kraft för stållinor med ursprung i Kina i enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen utvidgas till att omfatta samma produkt som sänts från Marocko, oavsett om dess deklarerade ursprung är Marocko eller ej, med undantag av produkter som tillverkats av den samarbetsvilliga tillverkaren Remer Maroc SARL.

(36)

Antidumpningstullen på import av stållinor som sänts från Marocko, vilka i enlighet med förordningen om inledande registrerats vid införseln till gemenskapen, bör tas ut i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen, enligt vilken utvidgade åtgärder bör vidtas mot importen från och med dagen för registreringen, dock med undantag för stållinor som tillverkats av Remer Maroc SARL.

(37)

Slutsatsen att tullen inte bör utvidgas till att omfatta importen av stållinor som exporterats av Remer Maroc SARL grundas på resultaten av den aktuella undersökningen. Denna slutsats gäller således uteslutande importen av sådana stållinor som sänts från Marocko och tillverkats av denna juridiska enhet. Importerade stållinor som tillverkats eller sänts av ett företag som inte uttryckligen anges med namn och adress i den normativa delen av denna förordning, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen anges, omfattas inte av befrielsen och bör därför omfattas av den tullsats som införts genom förordning (EG) nr 1796/1999.

(38)

Kringgåendet äger rum utanför gemenskapen. Artikel 13 i grundförordningen har till syfte att motverka kringgående utan att detta inverkar på aktörer som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Den innehåller emellertid inte några bestämmelser rörande behandlingen av tillverkare som kan bevisa att de inte kringgår åtgärderna. Följaktligen förefaller det nödvändigt att införa en möjlighet för tillverkare som inte sålt den berörda produkten för export under undersökningsperioden, och som inte är närstående exportörer eller tillverkare som omfattas av den utvidgade antidumpningstullen, att begära befrielse från de åtgärder som gäller för denna import. Berörda tillverkare som överväger att inkomma med en begäran om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen måste besvara ett frågeformulär för att kommissionen skall kunna fastställa huruvida en befrielse är berättigad. En sådan befrielse kan beviljas på grundval av en bedömning av till exempel marknadssituationen för den berörda produkten, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet, inköp och försäljning, sannolikheten för verksamhet för vilken det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomiskt berättigande, samt bevis för dumpning. Kommissionen gör vanligen även ett kontrollbesök på plats. Begäran om befrielse måste omgående sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt avseende alla ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion och försäljning.

(39)

Importörer kan befrias från registrering eller åtgärder i den mån deras import härrör från exportörer som beviljats sådan befrielse och i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen.

(40)

I det fall en befrielse är berättigad kommer kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, att föreslå att förordningen ändras. I varje fall som befrielse beviljas kommer det sedan att kontrolleras att villkoren för befrielse fortsätter att uppfyllas.

(41)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka rådet avsåg att utvidga den slutgiltiga gällande antidumpningstullen och gavs tillfälle att lämna synpunkter och bli hörda. Det inkom inga synpunkter som kunde ändra dessa slutsatser.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

J-79 5/17

B-1049 Bryssel

Belgien

Fax (32-2) 295 65 05

Telex COMEU B 21877

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/7

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/9

(1)

I artikel 10 i förordning (EG) nr 1784/2003 föreskrivs att när de produkter som avses i artikel 1 i den förordningen importeras, skall de tullsatser som föreskrivs i den gemensamma tulltaxan tas ut. För de produkter som avses i punkt 2 i denna artikel skall emellertid importtullen vara lika med det interventionspris som gäller för dessa produkter vid importen ökat med 55 %, minskat med det cif-importpris som gäller för försändelsen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall cif-importpriserna beräknas på grundval av de representativa priserna för produkten i fråga på världsmarknaden.

(3)

I förordning (EG) nr 1249/96 fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1784/2003 vad avser importtullar inom spannmålssektorn.

(4)

Importtullarna skall tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

(5)

För att få systemet för importtullar att fungera normalt bör vid beräkningen av dessa tullar de representativa marknadskurser som fastställs under en referensperiod fortsätta att tillämpas.

(6)

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1249/96 medför att det skall fastställas importtullar enligt bilaga I i denna förordning.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/12

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan de noteringar eller priser som gäller på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Då exportbidraget för mjöl och krossgryn av vete och råg räknas ut, måste hänsyn tas till de kvantiteter spannmål som krävs för deras tillverkning. Dessa kvantiteter fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter med avseende på destination.

(5)

Bidraget måste fastställas en gång i månaden. Det kan ändras inom den mellanliggande perioden.

(6)

Tillämpningen av dessa närmare bestämmelser på den nuvarande marknadssituationen för spannmål, och särskilt på noteringarna eller priserna för spannmålsprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att exportbidragen bör fastställas till de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/14

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in, på begäran måste tillämpas för export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för de produkter som anges i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 1766/92. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination.

(4)

Korrektionsbeloppet skall fastställas enligt samma förfarande som exportbidraget. Det får ändras under tiden mellan två fastställelser.

(5)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/16

(1)

Genom förordning (EG) nr 1383/2003 införs gemensamma regler som har till syfte att förbjuda införsel, övergång till fri omsättning, utförsel, export, återexport, hänförande till ett suspensivt arrangemang eller uppläggning i en frizon eller ett frilager av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor och att effektivt bekämpa olaglig saluföring av sådana varor utan att för den skull hindra den lagliga handeln.

(2)

Eftersom förordning (EG) nr 1383/2003 har ersatt rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt (2) bör kommissionens förordning (EG) nr 1367/95 (3) om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 3295/94 ersättas.

(3)

För varje immateriell rättighet bör det fastställas vilka fysiska och juridiska personer som kan företräda rättighetshavaren eller varje annan person som är bemyndigad att använda denna rättighet.

(4)

Det bör fastställas vilka former av handlingar som styrker att sökanden är rättighetshavare till en immateriell rättighet som krävs enligt artikel 5.5 andra stycket i förordning (EG) nr 1383/2003.

(5)

I syfte att harmonisera och förenhetliga innehållet i och formen för formulären för ansökan om ingripande och de uppgifter som skall anges i formulären för de ansökningar om ingripande som avses i artikel 5.1 och 5.4 i förordning (EG) nr 1383/2003 bör en förlaga upprättas för dessa. Dessutom bör det närmare anges vilka språk som skall användas för den ansökan om ingripande som avses i artikel 5.4 i förordning (EG) nr 1383/2003.

(6)

I syfte att underlätta för tullmyndigheterna att identifiera varor som kan göra intrång på en immateriell rättighet bör det fastställas vilka uppgifter som skall anges i ansökan om ingripande.

(7)

Det bör fastställas vilken slags förklaring om rättighetshavarens ansvarsskyldighet som måste åtfölja ansökan om ingripande.

(8)

I syfte att skapa ett klart rättsläge bör det fastställas när de tidsfrister som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 1383/2003 börjar.

(9)

Förfaranden för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen bör fastställas dels för att göra det möjligt för kommissionen att övervaka tillämpningen av det förfarande som fastställs i förordning (EG) nr 1383/2003, vid lämplig tidpunkt utarbeta den rapport som avses i artikel 23 i den förordningen och försöka göra en kvantitativ och kvalitativ analys av de typer av bedrägerier som förekommer, dels för att medlemsstaterna skall kunna införa en lämplig riskanalys.

(10)

Denna förordning bör tillämpas från och med samma dag som förordning (EG) nr 1383/2003 träder i kraft.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

a)

För rättigheter som har registrerats eller för vilka det inlämnats en ansökan fordras ett registreringsbevis utfärdat av berörd myndighet eller bevis för att ansökan inlämnats.

b)

För upphovsrätter och därmed sammanhängande rättigheter och för mönsterskydd som inte registrerats eller för vilka det inte inlämnats någon ansökan fordras bevis för att den berörda personen är upphovsmannen eller den ursprunglige rättighetshavaren.

a)

Ett exemplar, märkt med nr 1, avsett för den medlemsstat i vilken ansökan lämnas in.

b)

Ett exemplar, märkt med nr 2, avsett för rättighetshavaren.

a)

Rättighetshavarens namn, varubeskrivning och, om detta är känt, ursprung, avsändarland och bestämmelseort för varorna och namnet på den immateriella rättighet som det gjorts intrång i.

b)

Antalet varor av varje produkt för vilka frigörandet uppskjutits eller som kvarhållits, dessa varors tullstatus, den typ av immateriell rättighet som det gjorts intrång i och transportsätt.

c)

Huruvida det rör sig om kommersiell trafik eller passagerartrafik, och huruvida det rör sig om ett förfarande som inletts till följd av en ansökan om ingripande eller ett förfarande som inletts på tullmyndigheternas initiativ.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/50

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 896/2001 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 404/93 när det gäller importsystemet för bananer i gemenskapen.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 838/2004 av den 28 april 2004 (3) innehåller de övergångsbestämmelser som krävs för att underlätta övergången från de ordningar som fanns i de nya medlemsstaterna före deras anslutning, till den importordning som fastställs i den gemensamma organisationen av marknaden för bananer för perioden 1 maj–31 december 2004. För att säkra marknadsförsörjningen, framför allt i de nya medlemsstaterna, har det i den förordningen som en övergångsåtgärd fastställts en tilläggskvantitet utöver de kvoter som enligt artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 404/93 öppnats för import av produkter från tredjeländer, med samma tullvillkor, för perioden 1 maj–31 december 2004.

(3)

Det är lämpligt att även för 2005 anta övergångsbestämmelser för att underlätta de nya medlemsstaternas övergång till den ordning som följer av den gemensamma organisationen av marknaden och som förberedelse inför övergången till en renodlad tullordning för import senast den 1 januari 2006, i enlighet med artikel 16 i förordning (EEG) nr 404/93.

(4)

För att säkra marknadsförsörjningen, framför allt i de nya medlemsstaterna, är det lämpligt att fastställa en tilläggskvantitet utöver de kvoter som enligt artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 404/93 öppnats för import av produkter från tredjeländer, med samma tullvillkor. Detta bör gälla under en övergångsperiod och inte påverka resultatet av pågående förhandlingar som förs inom Världshandelsorganisationen med anledning av de nya medlemsstaternas anslutning. Det bör inte heller utesluta en eventuell ökning för att tillgodose en ökad efterfrågan.

(5)

Denna tilläggskvantitet bör förvaltas med hjälp av de mekanismer och instrument som införts genom förordning (EG) nr 896/2001 för förvaltningen av befintliga tullkvoter. Eftersom det rör sig om övergångsbestämmelser bör dock denna tilläggskvantitet förvaltas separat från tullkvoterna.

(6)

Inom ramen för de mekanismer som införts genom förordning (EG) nr 896/2001 bör man fördela tilläggskvantiteten mellan de två kategorierna av aktörer i enlighet med artikel 2 i nämnda förordning. Det bör också antas bestämmelser om fastställandet av en särskild referenskvantitet för varje traditionell aktör och en särskild tilldelning till varje icke-traditionell aktör. Det bör framhållas att den fördelning som nämns ovan liksom fastställandet av referenskvantiteter och tilldelningar gäller aktörer som under åren före anslutningen försörjt marknaden i de nya medlemsstaterna.

(7)

För fastställandet av de traditionella aktörernas referenskvantiteter verkar det motiverat att behålla den referensperiod på de tre åren 2000, 2001 och 2002 som fastställs i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 838/2004 liksom den genomsnittliga primärimport under denna period, kontrollerad av de behöriga myndigheterna, som varje traditionell aktör som registrerats i enlighet med 2004 års övergångsbestämmelser svarat för. De bestämmelser som antas bör dock göra det möjligt att beakta ansökningar från traditionella aktörer som inte var registrerade 2004, förutsatt att dessa ansökningar uppfyller de villkor för registrering som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 414/2004 (4) och förordning (EG) nr 838/2004, framför allt när det gäller definitionen av primärimport och beviset för att importen försörjt de nya medlemsstaterna under den berörda perioden.

(8)

När det gäller nya icke-traditionella aktörer bör det fastställas att de skall registreras med hänsyn till sin kommersiella verksamhet under något av åren 2002, 2003 och 2004, i enlighet med artiklarna 6, 7 och 8 i förordning (EG) nr 896/2001.

(9)

För förvaltningen av denna tillgängliga kvantitet bör det fastställas justeringskoefficienter för de kvantiteter som medlemsstaterna meddelar.

(10)

För att säkra en tillräcklig marknadsförsörjning, framför allt ett kontinuerligt importflöde i de nya medlemsstaterna, bör det i övergångsbestämmelserna fastställas att licenserna skall utfärdas för övergång till fri omsättning i en ny medlemsstat. De säkerheter som ställts bör således frisläppas i proportion till de kvantiteter som övergått till fri omsättning i en ny medlemsstat.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för bananer.

a)

För vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002, de kvantiteter primärimport av bananer som sedan övergått till fri omsättning i de nya medlemsstaterna.

b)

De kvantiteter som har övergått till fri omsättning i de olika nya medlemsstaterna för vart och ett av de tre berörda åren.

—

Den totala kvantitet som omfattas av ansökningar om särskild tilldelning som lämnats in av icke-traditionella aktörer.

—

En förteckning över aktörer som lämnat in en ansökan om registrering och om förnyad registrering samt, när det gäller förnyad registrering, numren på de licenser och i förekommande fall dellicenser som utnyttjats och utfärdats.

a)

27 % av den särskilda referenskvantitet som meddelats enligt artikel 5.5, för en traditionell aktör,

b)

27 % av den särskilda tilldelning som meddelats enligt artikel 6.6, för en icke-traditionell aktör.

1)

Outnyttjade kvantiteter i en anslutningslicens skall efter ansökan på nytt tilldelas samma aktör, antingen innehavaren eller den som har övertagit licensen, för en senare period. Nytilldelningen skall göras för import av bananer inom ramen för tilläggskvantiteten.

2)

Fält 20 i ansökan om nytilldelning och på själva licensen skall innehålla texten ”nytilldelningslicens” och ”traditionell aktör” eller ”icke-traditionell aktör” samt ”Artikel 10 i förordning (EG) nr 1892/2004. Licensen endast giltig i en ny medlemsstat”.

—

mellan traditionella aktörer som avses i artikel 5,

—

från traditionella aktörer som avses i artikel 5 till icke-traditionella aktörer som avses i artikel 6,

—

mellan icke-traditionella aktörer som avses i artikel 6.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/55

(1)

Kommissionens beslut 2004/280/EG av den 19 mars 2004 om övergångsbestämmelser för saluföring av vissa produkter av animaliskt ursprung som framställts i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (1) (nedan kallade ”de nya medlemsstaterna”) gäller åtgärder som syftar till att underlätta övergången från det nuvarande systemet i de nya medlemsstaterna till det som följer av tillämpningen av gemenskapens veterinärlagstiftning. Enligt artikel 3 i det beslutet skall medlemsstaterna från och med den 1 maj till och med den 31 augusti 2004 tillåta handel med sådana produkter som har framställts före anslutningsdagen i de nya medlemsstaterna vid anläggningar med tillstånd att exportera mjölkprodukter till gemenskapen, under förutsättning att produkterna är försedda med gemenskapens exportkontrollmärke för de berörda anläggningarna, och att de åtföljs av ett dokument i vilket det intygas att de har tillverkats i enlighet med det beslutet.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 815/2004 (2) kan därför exportbidrag beviljas för sådana produkter som uppfyller kraven i artikel 3 i beslut 2004/280/EG och som får saluföras mellan den 1 maj och den 31 augusti 2004.

(3)

Enligt kommissionens beslut 2004/700/EG skall giltighetstiden för bestämmelserna i artikel 3 i beslut 2004/280/EG förlängas till och med den 30 april 2005. Giltighetstiden för bestämmelserna i artikel 1 i förordning (EG) nr 815/2004 bör därför förlängas.

(4)

Förordning (EG) nr 815/2004 bör följaktligen ändras.

(5)

För att aktörerna skall slippa motstridiga bestämmelser bör denna förordning tillämpas från och med den 1 september 2004.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

1.

I artikel 1 första stycket skall datumet ”31 augusti 2004” ersättas med datumet ”30 april 2005”.

2.

I artikel 2 andra stycket skall datumet ”31 augusti 2004” ersättas med datumet ”30 april 2005”.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/57

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag för frukt och grönsaker.

(2)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EG) nr 2200/96 får gemenskapens exportprodukter, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export, omfattas av ett exportbidrag som skall fastställas med hänsyn till de begränsningar som följer av de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(3)

Enligt artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2200/96 är det lämpligt att se till att de handelsflöden som härrör från det redan existerande bidragssystemet inte störs. Därför, och eftersom exporten av frukt och grönsaker är säsongsbunden, finns det anledning att fastställa de föreskrivna kvantiteterna per produkt på grundval av den exportbidragsnomenklatur som fastställs genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (3). Dessa kvantiteter bör fördelas med hänsyn till de aktuella produkternas begränsade hållbarhet.

(4)

Enligt artikel 35.4 i förordning (EG) nr 2200/96 skall bidragen fastställas med hänsyn till den aktuella situationen eller den förväntade utvecklingen dels för priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, dels för de priser som tillämpas inom internationell handel. Hänsyn bör också tas till kostnaderna för marknadsföring och transport, liksom till den ekonomiska aspekten av den planerade exporten.

(5)

Enligt artikel 35.5 i förordning (EG) nr 2200/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till de priser som är mest förmånliga ur exporthänseende.

(6)

Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra det nödvändigt att differentiera bidraget för en viss produkt beroende på dess destination.

(7)

Tomater, apelsiner, citroner, bordsdruvor och äpplen av klasserna Extra, I och II i gemenskapens handelsnormer får för närvarande exporteras i en ekonomiskt sett betydande omfattning.

(8)

För att möjliggöra ett maximalt utnyttjande av de tillgängliga resurserna, och med beaktande av gemenskapens exportstruktur, är det lämpligt att använda anbudsinfordringar och att fastställa vägledande bidragsbelopp och kvantiteter för den berörda perioden.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/60

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (2) fastställs bland annat tillämpningsföreskrifter för avsättning av de alkohollager som uppstått genom destillationer enligt artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 och som innehas av interventionsorganen.

(2)

Det bör, i enlighet med artiklarna 92 och 93 i förordning (EG) nr 1623/2000, anordnas offentliga auktioner av vinalkohol för användning inom gemenskapens bränslesektor och för att minska gemenskapslagren av vinalkohol och i viss mån försörja de godkända företag som avses i artikel 92 i förordning (EG) nr 1623/2000. Den vinalkohol som lagras av medlemsstaterna består av kvantiteter som framställts genom destillation i enlighet med artiklarna 35, 36 och 39 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (3) samt i enlighet med artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999.

(3)

Sedan den 1 januari 1999, och i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (4), måste försäljningspris och säkerheter uttryckas i euro och utbetalningarna göras i euro.

(4)

Eftersom det finns risk för bedrägerier genom utbyte av alkohol, förefaller det lämpligt att förstärka kontrollerna vid slutdestinationen för alkoholen, vilket gör det möjligt för interventionsorganen att ta hjälp av internationella kontrollorgan och att kontrollera den sålda alkoholen med hjälp av kärnmagnetisk resonans.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för jordbruk, enhet D-4

Rue de la Loi/Wetstraat 200

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 295 92 52

E-post: agri-d4@cec.eu.int

a)

i tillämpliga delar använda sig av bestämmelserna i artikel 102 i förordning (EG) nr 1623/2000,

b)

genomföra stickprovskontroller med hjälp av kärnmagnetisk resonans för att kontrollera arten av alkohol vid slutanvändningen.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/64

(1)

Till följd av att aviär influensa brutit ut i Belgien har de belgiska myndigheterna vidtagit åtgärder till stöd för marknaden för kläckägg. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1499/2004 (2), likställdes dessa åtgärder med extraordinära åtgärder för att stödja marknaden i den mening som avses i artikel 14 i förordning (EEG) nr 2771/75.

(2)

I artikel 1.1 i förordning (EG) nr 1499/2004 fastställs den period under vilken förädlingen av stödberättigande kläckägg borde ha ägt rum. En grundligare genomgång av situationen i april och maj 2003 har visat att det av veterinära och hälsomässiga skäl inte var möjligt att behålla denna period. Det är alltså nödvändigt att förlänga den.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för ägg och fjäderfäkött.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/65

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 2081/92 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Cartoceto” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Eftersom det inte framförts någon invändning enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2081/92 till kommissionen, bör detta namn tas upp i Registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/66

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EEG) nr 2081/92 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Terre Tarentine” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Eftersom det inte framförts någon invändning enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 2081/92 till kommissionen, bör detta namn tas upp i ”Registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar”.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/67

(1)

I artikel 42 i kommissionens förordning (EG) nr 2342/1999 (2) fastställs regler för tilldelningsår för de djur som bland annat omfattas av systemet för särskilt bidrag. I avvaktan på att medlemsstaterna genomför det system med samlat gårdsstöd som fastställs genom avdelning III i förordning (EG) nr 1782/2003 kan producenter bestämma sig för att i slutet av 2004 tidigarelägga tidpunkten för slakt för att beviljas det särskilda bidraget om det har beviljats vid tidpunkten för slakt enligt artikel 4.6 i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (3).

(2)

Tillströmningen till slakterierna i slutet av 2004 och den efterföljande minskningen av slakt i början av påföljande år kommer sannolikt att orsaka störningar på marknaden för nötkött. Därför bör det införas bestämmelser som gör det möjligt för producenterna att under en begränsad period lämna en särskild ansökan om bidrag för 2004 för djur som är bidragsberättigande den 31 december 2004 och kommer att slaktas i början av år 2005.

(3)

Risken för störningar på nötköttsmarknaden i samband med den ovanliga ökningen av slakterna är avhängig av den befintliga kapaciteten vid slakterierna i respektive medlemsstat. Därför kan den period under vilken djur kan slaktas variera mellan medlemsstaterna. Bestämmelser bör därför införas som innebär att medlemsstaterna avgör hur lång perioden med nödvändig slakt skall vara, inom perioden 1 januari–31 mars 2005.

(4)

Om medlemsstaterna beslutar att bevilja det särskilda stödet vid tidpunkten för slakt fastställs det i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1254/1999 att det ålderkriterium som avses i artikel 4.2 a i den förordningen skall ersättas med en lägsta slaktkroppsvikt när det gäller tjurar. Uppenbarligen blir det då inte längre möjligt att för ett djur som slaktas efter den 31 december 2004 avgöra om djuret uppfyllde villkoret om slaktvikt senast vid det datumet. För att undvika att sådana djur lämnas till slakt som omfattas av en ansökan om bidrag och som annars inte skulle ha uppfyllt viktkriteriet den 31 december 2004 bör viktkriteriet ersättas med ålderskriteriet om en sökande vill utnyttja denna åtgärd.

(5)

Förordning (EG) nr 2342/1999 bör därför ändras.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för direktstöd.

1.

I artikel 8.5 skall följande stycke läggas till:

”Oavsett vad som föreskrivs i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1254/1999, skall det i medlemsstater som beslutar att tillämpa systemet med samlat gårdsstöd enligt avdelning III i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (4) från och med den 1 januari 2005 för tjurar som slaktas under den period som avses i artikel 42 fjärde stycket gälla att de berättigar till det särskilda bidraget om de den 31 december 2004 uppfyllde ålderskriteriet enligt artikel 4.2 a i förordning (EG) nr 1254/1999. I slaktintyget skall djurets ålder anges.

2.

I artikel 42 skall följande stycke föras in efter tredje stycket:

”Oavsett första och andra stycket och artikel 35.1 får det i de medlemsstater som beslutar att tillämpa systemet med samlat gårdsstöd från och med den 1 januari 2005, enligt avdelning III i förordning (EG) nr 1782/2003, beviljas särskilt bidrag enligt de alternativ som fastställs i artikel 8.1 om djuret slaktas under en period mellan den 1 januari–31 mars 2005 som skall fastställas av medlemsstaten, och om bidragsansökan för djuret på producentens begäran lämnats senast den 15 april 2005 för kalenderåret 2004. Stutar skall vara bidragsberättigande den 31 december 2004 enligt artikel 4.2 b i förordning (EG) nr 1254/1999. I så fall skall tilldelningsåret vara 2004 och bidragsbeloppet skall vara det som gäller den 31 december 2004.”

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/69

(1)

Det marknadspris i gemenskapen för slaktkroppar av svin som avses i artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 2759/75 bör fastställas med hänsyn tagen till de priser som noterats i varje medlemsstat vägda genom koefficienter som avspeglar den relativa storleken på svinpopulationen i varje medlemsstat.

(2)

Koefficienterna bör bestämmas utifrån den uppskattning av svinpopulationerna som görs i början av december varje år i enlighet med rådets direktiv 93/23/EEG av den 1 juni 1993 om statistiska undersökningar av grisproduktionen (2).

(3)

På grundval av resultaten av den uppskattning som gjordes i december 2003 bör nya koefficienter fastställas för regleringsåret 2004/05 och kommissionens förordning (EG) nr 1075/2003 (3) bör upphävas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för griskött.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/71

(1)

Genom kommissionens förordning (EEG) nr 2123/89 (2) upprättades en förteckning över representativa marknader för griskött inom gemenskapen.

(2)

Till följd av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning till Europeiska unionen är det nödvändigt att fastställa de representativa marknaderna för dessa länder.

(3)

Med anledning av ändringar av de representativa marknaderna i flera medlemsstater bör bilagan till förordning (EEG) nr 2123/89 ersättas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för griskött.

30.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/73

(1)

De spanska myndigheterna har i enlighet med artikel 9 i förordning (EEG) nr 2081/92 begärt en ändring av det geografiska området för beteckningen ”Les Garrigues”, som genom kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (2), registrerats som skyddad ursprungsbeteckning.

(2)

Efter en genomgång av denna begäran har det konstaterats att det inte rör sig om mindre ändringar.

(3)

I enlighet med förfarandet i artikel 9 i förordning (EEG) nr 2081/92 och eftersom det inte rör sig om mindre ändringar, skall förfarandet i artikel 6 gälla i tillämpliga delar.

(4)

Det har bedömts att det i detta fall rör sig om ändringar i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92. Ingen invändning i enlighet med artikel 7 i den förordningen har inkommit till kommissionen efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning  (3) av ovannämnda beteckning.

(5)

Följaktligen bör dessa ändringar registreras och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.