ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 183

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

47 årgången
20 maj 2004


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

Sida

 

*

Rådets förordning (EG) nr 997/2004 av den 17 maj 2004 om ändring av beslut nr 2730/2000/EKSG om import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm med ursprung i Folkrepubliken Kina och om avslutning av den interimsöversyn av antidumpningsåtgärderna som skall göras enligt det beslutet

1

 

*

Rådets förordning (EG) nr 998/2004 av den 17 maj 2004 om ändring av förordning (EG) nr 950/2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryssland

4

 

*

Rådets förordning (EG) nr 999/2004 av den 17 maj 2004 om tillämpningen av förordning (EG) nr 1531/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea, Malaysia och Konungariket Thailand, och om avslutande av förfarandet avseende import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Republiken Singapore

7

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1000/2004 av den 18 maj 2004 om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av vissa kornorienterade elektroplåtar och band av kisellegerat elektrostål med en bredd av mer än 500 mm med ursprung i Ryska federationen och om registrering av import av dessa elektroplåtar

10

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1001/2004 av den 18 maj 2004 om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryska federationen och Ukraina och om registrering av sådan import

13

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1002/2004 av den 18 maj 2004 om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kaliumklorid med ursprung i Republiken Vitryssland, Ryska federationen och Ukraina och om registrering av import av kaliumklorid med ursprung i Republiken Vitryssland och Ryska federationen

16

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1003/2004 av den 19 maj 2004 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

20

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1004/2004 av den 18 maj 2004 om fastställande av enhetsvärdena för tullvärdesbestämmelse när det gäller vissa lättfördärvliga varor

22

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1005/2004 av den 19 maj 2004 om en särskild interventionsåtgärd för havre i Finland och Sverige

28

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1006/2004 av den 19 maj 2004 om i vilken utsträckning de ansökningar om importlicens kan beviljas som lämnats in för den delkvot II för fryst nötkött som fastställs i förordning (EG) nr 780/2003

31

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1007/2004 av den 19 maj 2004 om ändring av importtullar inom rissektorn

32

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1008/2004 av den 19 maj 2004 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien

35

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1009/2004 av den 19 maj 2004 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien

61

 

 

II   Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

 

 

Rådet

 

*

2004/496/EG:Rådets beslut av den 17 maj 2004 om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security

83

Avtal mellan europeiska gemenskapen och amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till bureau of customs and border protection inom förenta staternas department of homeland security

84

 

 

Kommissionen

 

*

2004/497/EG:Kommissionens beslut av den 17 maj 2004 om upphävande av kommissionens beslut nr 303/96/EKSG rörande godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med import till gemenskapen av vissa kornorienterade elektroplåtar med ursprung i Ryssland

86

 

*

2004/498/EG:Kommissionens beslut av den 18 maj 2004 om godtagande av ett åtagande som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kiselkarbid med ursprung i bland annat Ukraina

88

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 997/2004

av den 17 maj 2004

om ändring av beslut nr 2730/2000/EKSG om import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm med ursprung i Folkrepubliken Kina och om avslutning av den interimsöversyn av antidumpningsåtgärderna som skall göras enligt det beslutet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 9 och 11.3 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Föregående förfarande

(1)

Kommissionen införde genom beslut nr 2730/2000/EKSG (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm, enligt KN-nummer ex 2704 00 19 (TARIC-nummer 2704001910), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”det berörda landet” eller ”Kina”). Antidumpningstullen utgår med ett fast belopp på 32,6 euro per ton nettotorrvikt.

(2)

Mot bakgrund av att Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde att gälla den 23 juli 2002, beslutade rådet genom förordning (EG) nr 963/2002 (3) att antidumpningsåtgärder som antagits i enlighet med beslut nr 2277/96/EKSG och som fortfarande gällde den 23 juli 2002 skulle fortsätta och därvid omfattas av bestämmelserna i grundförordningen från och med den 24 juli 2002.

2.   Nuvarande förfarande

(3)

Den 11 december 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (4) att den, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, skulle inleda en interimsöversyn av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av koks av stenkol i bitar med en diameter av mer än 80 mm (nedan kallat ”koks 80+” eller ”den berörda produkten”) med ursprung i Kina. En undersökning påbörjades därför.

(4)

Förfarandet inleddes på begäran av Eucoke-EEIG (nedan kallad ”sökanden”) på de producenters vägnar vilka svarar för en betydande del av den totala gemenskapsproduktionen av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm. Sökanden hävdade att dumpningen från Kina fortsatt, och till och med ökat, och att de befintliga åtgärderna inte längre var tillräckliga för att motverka de skadevållande effekterna av dumpningen. Bevisningen i begäran om översyn ansågs tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare, exportörer, importörer och användare som den visste var berörda, liksom företrädarna för det berörda exportlandet, den sökande gemenskapsindustrin och övriga kända tillverkare i gemenskapen, om att interimsöversynen hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande.

3.   Tillfälligt upphävande av åtgärder

(6)

Det erinras om att ett antal berörda parter, i samband med denna undersökning, lämnade upplysningar om ändrade marknadsförhållanden efter undersökningsperiodens slut (1 oktober 2001 till 30 september 2002). Villkoren i artikel 14.4 i grundförordningen för att motivera ett tillfälligt upphävande av de gällande åtgärderna var således uppfyllda.

(7)

Undersökningen visade att samtliga krav för att upphäva antidumpningsåtgärderna var uppfyllda. Genom kommissionens beslut 2004/264/EG (5) upphävdes därför tillfälligt den antidumpningstull som tillämpades på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm med ursprung i Kina under en period av nio månader.

4.   Återkallelse av ansökan

(8)

Eucoke-EEIG återkallade formellt sin ansökan i en skrivelse av den 15 december 2003 till kommissionen.

(9)

Med tanke på att det under undersökningen inte har framkommit någon omständighet som tyder på att ett sådant avslutande inte skulle ligga i gemenskapens intresse bör förfarandet avslutas i enlighet med artikel 9.1 i grundförordningen.

5.   Åtgärdernas form

(10)

Under undersökningens gång konstaterades det emellertid att de befintliga åtgärdernas tillämpningsområde behövde klargöras, eftersom en ekonomisk aktör hade svårigheter när det gäller att tillämpa de gällande åtgärderna. Faktum är att det konstaterades att antidumpningstullar togs ut av tullmyndigheterna i en medlemsstat på partier av koks avsedd att användas i masugnar. Denna typ av koks omfattas dock inte av antidumpningsåtgärderna och utgör bara en liten del av den berörda produkten. För att åtgärderna skall genomföras på ett mera effektivt och enhetligt sätt ersätts det undantag som föreskrivs i beslut nr 2730/2000/EKSG för export av blandningar av koks av stenkol i bitar av mindre storlek än den berörda produkten och koks av stenkol i bitar med en storlek av högst 100 mm med ett undantag som omfattar blandningar i vilka andelen koks överstigande 80 mm inte utgör mer än 20 % av det blandade partiet. ISO-standarden bör dessutom användas som mätmetod.

6.   Sammanfattning

(11)

Interimsöversynen bör avslutas. De befintliga åtgärdernas tillämpningsområde bör klargöras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som genom beslut nr 2730/2000/EKSG införts på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm, som omfattas av KN-nummer ex 2704 00 19 (TARIC-nummer 2704001910) och har ursprung i Folkrepubliken Kina avslutas härmed.

Artikel 2

Artikel 1 i beslut nr 2730/2000/EKSG skall ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm, som omfattas av KN-nummer ex 2704 00 19 (TARIC-nummer 2704001910) och har ursprung i Folkrepubliken Kina. Bitarnas diameter skall fastställas i enlighet med ISO-standard 728:1995.

2.   Antidumpningstullen skall utgå med ett fast belopp på 32,6 euro per ton nettotorrvikt.

3.   Antidumpningstullen skall även tillämpas på koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm som försänds i blandade partier innehållande både koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm och koks av stenkol i bitar av mindre storlekar, såvida det inte kan fastställas att mängden koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm inte utgör mer än 20 % av det blandade partiets nettotorrvikt. Mängden koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm som ingår i blandningar kan fastställas på grundval av prover i enlighet med artiklarna 68–70 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (6). I de fall mängden koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm fastställs på grundval av prover skall dessa prover väljas ut i enlighet med ISO-standard 2309:1980.

4.   Mot bakgrund av klargörandet ovan och efter att ha mottagit en vederbörligen styrkt begäran från importörerna kan medlemsstaternas tullmyndigheter göra en ny bedömning av den import av den berörda produkten som skett mellan den 16 december 2000 och den 21 maj 2004.

Artikel 3

Denna förordning skall träda i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 maj 2004.

På rådets vägnar

B. COWEN

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2)  EGT L 316, 15.12.2000, s. 30.

(3)  EGT L 149, 7.6.2002, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/2002 (EGT L 192, 20.7.2002, s. 9).

(4)  EGT C 308, 11.12.2002, s. 2.

(5)  EUT L 81, 19.3.2004, s. 89.

(6)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 60/2004 (EUT L 9, 15.1.2004, s. 8).”


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/4


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 998/2004

av den 17 maj 2004

om ändring av förordning (EG) nr 950/2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 8, 11.3 och 22 c i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och,

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 950/2001 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av viss aluminiumfolie (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung i bl.a. Ryssland. Genom kommissionens beslut 2001/381/EG av den 16 maj 2001 (3) godtogs ett åtagande från den ryske exporterande tillverkaren United Company Siberian Aluminium.

(2)

Den tullsats som är tillämplig på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställdes genom förordning (EG) nr 950/2001 till 14,9 % för import av den berörda produkten med ursprung i Ryssland.

2.   Undersökning

(3)

Den 20 mars 2004 offentliggjorde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4), att ett antal partiella översyner av de gällande antidumpningsåtgärderna för import av vissa produkter med ursprung i Kina, Ryssland, Ukraina och Vitryssland enligt artiklarna 11.3 och 22 c i grundförordningen skulle inledas. Den antidumpningsåtgärd som infördes på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland är en av den åtgärder som blev föremål för en översyn (nedan kallade ”åtgärderna”).

(4)

Översynen inleddes på initiativ av kommissionen i syfte att undersöka huruvida det till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) är nödvändigt att anpassa åtgärderna.

(5)

Eftersom en viss bestämd mängd av importen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland för närvarande omfattas av ett prisåtagande, inleddes översynen av åtgärderna i syfte att undersöka huruvida detta åtagande, som fastställts för en gemenskap med 15 medlemsstater, bör anpassas för att ta hänsyn till utvidgningen.

3.   Parter som berörs av undersökningen

(6)

Alla berörda parter som var kända av kommissionen, inbegripet gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare och användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i de berörda länderna, importörerna och deras intresseorganisationer och berörda myndigheter i de berörda länderna samt berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”) underrättades om att undersökningen hade inletts och gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter samt att lämna upplysningar och bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen hörde alla berörda parter som begärt detta och kunde visa att det fanns särskilda skäl att höra dem.

(7)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

a)

Gemenskapstillverkarnas intresseorganisation:

Eurometaux, Bryssel, Belgien

b)

Exporterade tillverkare:

JSC ”United Company Siberian Aluminium”, Moskva, Ryssland

B.   BERÖRD PRODUKT

(8)

Den produkt som berörs är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,009 mm men högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, på rullar med en bredd av högst 650 mm, och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 10. Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(9)

Hushållsfolie av aluminium framställs genom att aluminiumgöt eller band för vidare valsning (foil-stock) valsas till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess så att den blir böjlig. Efter valsning och glödgning rullas folien på rullar med en bredd av högst 650 mm. Rullens storlek är avgörande för foliens användning, eftersom användarna av denna produkt (spoolers eller rewinders, nedan kallade (”hushållsfolietillverkarna”) rullar över hushållsfolien på mindre rullar avsedda för detaljhandelsförsäljning. Sedan hushållsfolien rullats upp på sådana mindre rullar används den som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål (huvudsakligen inom hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel).

C.   UNDERSÖKNINGSRESULTAT

1.   De berörda parternas påståenden

(10)

Den ryska exporterande tillverkare som gjort ett prisåtagande hävdade att den importvolym som prisåtagandet avser hade fastställts på grundval av företagets försäljning till en gemenskap med 15 medlemsstater och att det därför borde beräknas på nytt för en gemenskap med 25 medlemsstater. Företaget hävdade att en sådan översyn var nödvändig för att undvika diskriminering till förmån för de andra exportörerna av den berörda produkten till EU.

2.   Medlemsstaternas synpunkter

(11)

Medlemsstaterna har lämnat sina synpunkter och flertalet av dem ställer sig positiva till en anpassning av åtgärderna för att ta hänsyn till utvidgningen av Europeiska unionen.

3.   Bedömning

(12)

En undersökning av tillgängliga uppgifter bekräftade att importen av den berörda produkten från Ryssland till EU-10 var betydande volymmässigt. Den importvolym som det gällande prisåtagandet avser har fastställts på grundval av importen till en gemenskap med 15 medlemsstater, vilket innebär att den ökade importvolym som utvidgningen medför inte beaktas i prisåtagandet.

4.   Slutsats

(13)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att det på grund av utvidgningen är lämpligt att anpassa åtgärderna för att ta hänsyn till den ökade importvolym till EU-10-marknaden.

(14)

Den ursprungliga importvolymen i prisåtagandet, vilket gällde för gemenskapen med 15 medlemsstater, beräknades på grundval av exporten till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden för den ryska exportör från vilken ett åtagande godtagits. Ökningen av importvolymen i prisåtagandet har beräknats enligt samma metod.

(15)

Kommissionen får därför godta ett förslag om ett ändrat åtagande som återspeglar situationen efter utvidgningen och som grundas på den metod som anges i skäl 14.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen får godta ett förslag till ett ändrat åtagande som ökar importvolymen i det prisåtagande som godtogs genom beslut 2001/381/EG om import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland. En sådan ökning skall beräknas med hjälp av samma beräkningsmetod som användes för fastställandet av det ursprungliga prisåtagande som gällde för en gemenskap med 15 medlemsstater, dvs. på grundval av exporten till gemenskapen från den ryske exportör från vilken ett åtagande godtagits.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 maj 2004.

På rådets vägnar

B. COWEN

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2)  EGT L 134, 17.5.2001, s. 1.

(3)  EGT L 134, 17.5.2001, s. 67.

(4)  EUT C 70, 20.3.2004, s. 15.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/7


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 999/2004

av den 17 maj 2004

om tillämpningen av förordning (EG) nr 1531/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea, Malaysia och Konungariket Thailand, och om avslutande av förfarandet avseende import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Republiken Singapore

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 8, 11.3 och 22 c i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 1531/2002 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av färgtelevisionsmottagare (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung bland annat i Kina. Genom kommissionens beslut 2002/683/EG av den 29 juli 2002 (3) godtogs ett åtagande från sju exportörer i Kina: Haier Electrical Appliances Corporation Ltd, Hisense Import & Export Co., Ltd, Konka Group Co., Ltd, Sichuan Changhong Electric Co. Ltd, Skyworth Multimedia International (Shenzhen) Co., Ltd, TCL King Electrical Appliances (HuiZhou) Co., Ltd och Xiamen Overseas Chinese Electronic Co, Ltd.

(2)

I förordning nr 1531/2002 fastställdes tullsatsen på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, till 44,6 % för import av den berörda produkten från Kina.

2.   Undersökning

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) om inledande av ett antal partiella interimsöversyner av antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa produkter med ursprung i Kina, Ryssland, Ukraina och Vitryssland enligt artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen. Den antidumpningsåtgärd som införts på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Kina är en av de åtgärder som omfattats av översynen (nedan kallade ”åtgärderna”).

(4)

Översynen inleddes på initiativ av kommissionen i syfte att undersöka om åtgärderna bör anpassas till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”).

(5)

Eftersom en viss mängd av importen av den berörda produkten med ursprung i Kina för närvarande omfattas av ett prisåtagande för en särskild volym, inleddes översynen av åtgärderna för att undersöka om detta åtagande, som utformats på grundval av uppgifter som avser gemenskapen med 15 medlemsstater, bör anpassas med hänsyn till utvidgningen.

3.   Parter som berörs av undersökningen

(6)

Alla berörda parter som var kända av kommissionen, inbegripet gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i de berörda länderna, importörer och deras intresseorganisationer samt behöriga myndigheter i de berörda länderna och berörda parter i de tio nya medlemsstater som den 1 maj 2004 ansluter sig till Europeiska unionen underrättades om att undersökningen inletts och gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa, inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(7)

Följande berörda parter lämnade synpunkter:

a)

Tillverkare i gemenskapen:

Royal Philips Electronics, Eindhoven, Nederländerna.

b)

Exporterande tillverkare:

China Chamber of Commerce, Peking, Kina, som ombud för följande exporterande tillverkare:

Haier Electrical Appliances Corporation Ltd,

Hisense Import & Export Co., Ltd,

Konka Group Co., Ltd,

Sichuan Changhong Electric Co. Ltd,

Skyworth Multimedia International (Shenzhen) Co., Ltd,

TCL King Electrical Appliances (HuiZhou) Co., Ltd,

Xiamen Overseas Chinese Electronic Co., Ltd.

B.   BERÖRD PRODUKT

(8)

Den berörda produkten är färgtelevisionsmottagare med en bildskärm med ett diagonalmått på över 15,5 cm, även med inbyggd rundradiomottagare eller klocka. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN nummer ex 8528 12 52, 8528 12 54, 8528 12 56, 8528 12 58, ex 8528 12 62 och 8528 12 66.

C.   RESULTAT AV UNDERSÖKNINGEN

1.   Berörda parters påståenden

(9)

Den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (CCCME), som företräder de företag som tillsammans med CCCME gjorde det prisåtagande som godtogs, hävdade att volymen på den import som omfattas av prisåtagandet fastställts på grundval av en andel av den synbara förbrukningen i EU med 15 medlemsstater. Den hävdade därför att åtagandet borde ses över för att vederbörlig hänsyn skulle kunna tas till marknaden i EU med 25 medlemsstater. Den hävdade att en sådan översyn var av största vikt för undvikande av diskriminering i förhållande till de andra exportörerna av den berörda produkten till EU.

2.   Synpunkter från medlemsstater

(10)

Medlemsstaterna har lämnat synpunkter och majoriteten av dem förespråkar en anpassning av åtgärderna med hänsyn till utvidgningen.

3.   Bedömning

(11)

En analys av de tillgängliga uppgifterna utfördes, vilken bekräftade att volymen på importen av den berörda produkten från Kina till de tio nya medlemsstaterna var betydande. Mot bakgrund av att volymen på den import som omfattas av det gällande prisåtagandet fastställts på grundval av uppgifter som avser EU med 15 medlemsstater har inte verkningarna beaktats av att marknaden utökas till följd av utvidgningen.

4.   Slutsats

(12)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att åtgärderna bör anpassas med hänsyn till utvidgningen för att beakta volymen på den ytterligare importen till marknaden i de tio nya medlemsländerna.

(13)

Den ursprungliga importvolym som omfattades av prisåtagandet för EU med 15 medlemsstater beräknades som en stigande mängd som skulle uppnå en viss andel av den synbara förbrukningen i EU under det femte åtagandeåret. Ökningen av den importvolym som prisåtagandet omfattar får beräknas enligt samma beräkningsmetod.

(14)

Det är därför lämpligt att kommissionen godtar ett förslag om att åtagandet ändras för med hänsyn till situationen efter utvidgningen, på grundval av den metod som anges i skäl 13.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen får godta ett förslag om ändring av åtagandet i form av en ökning av volymen på den import som omfattas av det prisåtagande som godtogs genom beslut 2002/683/EG avseende import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Kina. Ökningen skall beräknas enligt samma beräkningsmetod som användes för att fastställa det ursprungliga prisåtagandet för EU med 15 medlemsstater, dvs. som en stigande mängd som skall uppnå en viss andel av den synbara förbrukningen i EU under det femte åtagandeåret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 maj 2004.

På rådets vägnar

B. COWEN

Ordförande


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2)  EGT L 231, 29.8.2002, s. 1.

(3)  EGT L 231, 29.8.2002, s. 42.

(4)  EGT C 70, 20.3.2004, s. 15.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/10


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1000/2004

av den 18 maj 2004

om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av vissa kornorienterade elektroplåtar och band av kisellegerat elektrostål med en bredd av mer än 500 mm med ursprung i Ryska federationen och om registrering av import av dessa elektroplåtar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (2), särskilt artiklarna 8, 11.3, 21 och 22 c i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 990/2004 (3) ändrade rådet förordning (EG) nr 151/2003 (4) angående införande av antidumpningsåtgärder på import av vissa kornorienterade elektroplåtar (nedan kallade ”den berörda produkten”) med ursprung i Ryssland. Den tullsats som tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställs vid import till 40,1 % när den berörda produkten har tillverkats av Novolipetsk Iron & Steel Corporation och till 14,7 % när den har tillverkats av OOO Viz Stal.

2.   Undersökning

(2)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (5) att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artiklarna 11.3 och 22 c i grundförordningen.

(3)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(4)

De berörda parterna, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade EU-10), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

3.   Undersökningsresultat

(5)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 990/2004 drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

4.   Åtaganden

(6)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 990/2004 föreslog kommissionen i enlighet med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ryssland (Novolipetsk Iron & Steel Corporation) tillsammans med ett företag i Schweiz (Stinol A.G.) och ii) en annan exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ryssland (OOO Viz Stal) tillsammans med dess närstående företag Duferco S.A. i Schweiz.

(7)

Eftersom dessa åtaganden inte direkt motsvarar någon antidumpningstull är de att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och slutsatserna i förordning (EG) nr 990/2004.

(8)

I enlighet med förordning (EG) nr 990/2004 förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att försäljningsmönsterna förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(9)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar istället införs.

(10)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(11)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 990/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer istället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(12)

Mot bakgrund av detta anses de gjorda åtagandena vara godtagbara.

(13)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på sex månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Åtagandena skall löpa ut efter denna period om inte kommissionen anser att det är lämpligt att förlänga tillämpningsperioden för särskilda åtgärder med ytterligare sex månader.

B.   IMPORTREGISTRERING

(14)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risken för överträdelser av åtaganden, som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(15)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(16)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De åtaganden skall godtas som gjorts av nedan angivna exporterande tillverkare i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kornorienterade, kallvalsade plåtar och band av kisellegerat elektrostål med en bredd av mer än 500 mm med ursprung i Ryssland.

Land

Företag

Taric-tilläggsnummer

Ryssland

Tillverkad av Novolipetsk Iron & Steel Corporation, Lipetsk, Ryssland och såld av Stinol A.G., Lugano, Schweiz till den första kund i gemenskapen som fungerar som importör

A524

Ryssland

Tillverkad av OOO Viz Stal, Ekaterinburg, Ryssland och såld av Duferco S.A., Lugano, Schweiz till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A525

Artikel 2

Tullmyndigheterna åläggs i enlighet med artikel 14.5 i förordning (EG) nr 384/96 att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen till gemenskapen av sådana kornorienterade, kallvalsade plåtar och band av kisellegerat elektrostål med en bredd av mer än 500 mm med ursprung i Ryssland som omfattas av KN-numren 7225 11 00 (plåtar med en bredd av minst 600 mm) och ex 7226 11 00 (plåtar med en bredd av mer än 500 mm men mindre än 600 mm) och som tillverkas eller säljs av de företag som anges i artikel 1 och för vilka befrielse från den antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 990/2004 har sökts.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den skall förbli i kraft i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EUT L 122, 19.5.2004, s. 5.

(4)  EUT L 25, 30.1.2003, s. 7.

(5)  EUT C 70, 20.3.2004, s. 15.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/13


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1001/2004

av den 18 maj 2004

om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryska federationen och Ukraina och om registrering av sådan import

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (2), särskilt artikel 8, artikel 11.3, artikel 21 och artikel 22 c i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång och en interimsöversyn införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (3) en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat (nedan kallad ”den berörda produkten”) med ursprung i Ryssland. Genom förordning (EG) nr 132/2001 (4) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina. Genom förordning (EG) nr 993/2004 (5) ändrade rådet förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001.

(2)

Åtgärderna består av en specifik tull på 47,07 euro/ton för Ryssland och 33,25 euro/ton för Ukraina.

2.   Undersökning

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (6) att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(5)

De berörda parterna, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

3.   Undersökningsresultat

(6)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 993/2004 drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

4.   Åtaganden

(7)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 993/2004 föreslog kommissionen i överensstämmelse med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ukraina (OJSC Azot), ii) en exporterande tillverkare i Ryssland (CJSC MCC Eurochem när det gäller varor som tillverkats på dess produktionsanläggningar vid JSC Nak Azot, Ryssland) tillsammans med ett närstående företag (Cumberland Sound Ltd, Brittiska Jungfruöarna), iii) två närstående exporterande tillverkare i Ryssland var för sig (OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat och JSC Azot) samt iv) två närstående exporterande tillverkare i Ryssland gemensamt (Joint Stock Company Acron och Joint Stock Company Dorogobuzh).

(8)

Genom de uppgifter som har lämnats in av OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat och offentliga uppgifter på Internet har kommissionen fått kännedom om att JSC Azot och OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat är knutna till varandra genom Agrochemical Corporation Azot, som äger betydligt mer än 5 % av vart och ett av företagens kapital. Därför anser kommissionen, i enlighet med artikel 2 i grundförordningen och den definition av närstående parter som ges i artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (7), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2286/2003 (8), att JSC Azot och OAO Kirovo – Chepetsky Chimkombinat är närstående parter. Det bör noteras att den osedvanliga ökning av en av dessa båda exporterande tillverkares exportvolymer till EU-10 som konstaterades under de första månaderna av 2004 översteg båda företagens sammanlagda traditionella exportvolym till EU-10. Det åtagande som lämnats in av de båda exporterande tillverkarna avvisas, eftersom taket för åtagandet är negativt för dessa båda exporterande tillverkare tillsammans. Taket har beräknats i traditionella exportvolymer till EU-10 under 2001 och 2002 minus den osedvanliga ökningen av exportvolymer till EU-10 som konstaterades under de första månaderna 2004.

(9)

Åtaganden som godtas genom denna förordning är att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och slutsatserna i förordning (EG) nr 993/2004 och motsvarar därmed inte någon antidumpningstull.

(10)

I enlighet med förordning (EG) nr 993/2004 förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera lägsta importpris inom ramen för importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att försäljningsmönsterna förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(11)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar i stället införs.

(12)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(13)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 993/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer i stället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(14)

Mot bakgrund av detta anses följande åtaganden vara godtagbara: de som gjorts av OJSC Azot, CJSC MCC Eurochem (när det gäller varor som tillverkats på dess produktionsanläggningar vid JSC Nak Azot, Ryssland) och Joint Stock Company Acron tillsammans med Joint Stock Company Dorogobuzh.

(15)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på sex månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Sex månader efter det att åtagandena godtagits kommer kommissionen emellertid att genomföra en utvärdering i fråga om ett fortsatt godtagande för att klargöra om de extraordinära och negativa förhållanden som ledde till att åtagandet godtogs fortfarande råder för slutanvändarna inom EU-10. Eftersom dessa åtaganden är kortvariga och godtas under exceptionella omständigheter får kommissionen efter samråd med den rådgivande kommittén anpassa vissa av villkoren för åtagandena om det efter en rimlig tidsperiod fastställs att syftet med åtagandena, dvs. att de traditionella exportflödena till EU-10 tillåts fortsätta, inte uppfylls. Villkoren måste emellertid även efter anpassningen leda till att skada undanröjs.

B.   IMPORTREGISTRERING

(16)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risken för överträdelser av åtaganden, som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(17)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Ukraina och Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(18)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De åtaganden som gjorts av nedan angivna exporterande tillverkare i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina och Ryska federationen skall godtas.

Land

Företag

Taric-tilläggsnummer

Ukraina

Tillverkat och exporterat av OJSC Azot, Tjerkassy, Ukraina till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A521

Ryssland

Tillverkat av OJSC MCC Eurochem, Moskva, Ryssland på dess produktionsanläggning vid JSC Nak Azot, Novomoskovsk, Ryssland och sålt av Cumberland Sound Ltd, Tortala, Brittiska Jungfruöarna till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A522

Ryssland

Tillverkat och exporterat av Joint Stock Company Acron, Velikij Novgorod, Ryssland eller Joint Stock Company Dorogobuzh Verkhnedneprovsky, Smolenskregionen, Ryssland till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

 

Artikel 2

Tullmyndigheterna åläggs i enlighet med artikel 14.5 i förordning (EG) nr 384/96 att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen till gemenskapen av sådant ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina och Ryska federationen som omfattas av KN-numren 3102 30 90 och 3102 40 90 och som säljs eller tillverkas och exporteras av de företag som anges i artikel 1 och för vilka befrielse från den antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 993/2004 har sökts.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den skall förbli i kraft i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 maj 2004

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EGT L 102, 18.4.2002, s. 1.

(4)  EGT L 23, 25.1.2001, s. 1.

(5)  EUT L 182, 19.5.2004, s. 28.

(6)  EUT C 70, 20.3.2004, s. 15.

(7)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(8)  EUT L 343, 31.12.2003, s. 1.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/16


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1002/2004

av den 18 maj 2004

om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kaliumklorid med ursprung i Republiken Vitryssland, Ryska federationen och Ukraina och om registrering av import av kaliumklorid med ursprung i Republiken Vitryssland och Ryska federationen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (2), särskilt artikel 8, artikel 11.3, artikel 21 och artikel 22 c i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 969/2000 (3), ändrade och utvidgade rådet de åtgärder som införts genom förordning (EG) nr 3068/92 (4), ändrad genom förordningarna (EG) nr 643/94 (5) och (EG) nr 449/98 (6), rörande import till gemenskapen av kaliumklorid (nedan kallad ”den berörda produkten”) ursprung i Vitryssland, Ryssland och Ukraina. Genom förordning (EG) nr 992/2004 (7), ändrade rådet förordning (EG) nr 969/2000.

(2)

Åtgärderna består av fasta tullsatser, fastställda allt efter produktens kategori och kvalitet, på mellan 19,51 och 48,19 euro/ton för Vitryssland, mellan 19,61 och 40,63 euro/ton för Ryssland och mellan 19,61 och 48,19 euro/ton för Ukraina.

2.   Undersökning

(3)

Den 20 mars 2004, meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (8), att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(5)

Alla de berörda parter som kommissionen kände till, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade ”EU-10”), underrättades om att undersökningen skulle inledas och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

3.   Undersökningsresultat

(6)

Enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 992/2004, drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

4.   Åtaganden

(7)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 992/2004, föreslog kommissionen i överensstämmelse med artikel 8.2 i grundförordningen åtaganden för de berörda företagen. Åtaganden gjordes därefter av i) en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Vitryssland (Republican Unitary Enterprise Production Amalgamation Belaruskali) tillsammans med närstående företag i Ryssland (JSC International Potash Company), Österrike (Belurs Handelsgesellschaft m.b.H.) och Litauen (UAB Baltkalis), ii) en exporterande tillverkare i Ryssland (JSC Silvinit) tillsammans med närstående företag i Ryssland (JSC International Potash Company) och Österrike (Belurs Handelsgesellschaft m.b.H.), och iii) en annan exporterande tillverkare i Ryssland (JSC Uralkali) tillsammans med ett företag i Cypern (Fertexim Ltd).

(8)

Eftersom dessa åtaganden inte direkt motsvarar någon antidumpningstull är de att betrakta som särskilda åtgärder i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och i enlighet med slutsatserna i förordning (EG) nr 992/2004.

(9)

I enlighet med förordning (EG) nr 992/2004, förpliktas icke desto mindre varje enskild exporterande tillverkare genom åtagandena att respektera lägsta importpris inom ramen för importtaken. För att åtagandena skall kunna följas upp har dessa tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. De exporterande tillverkarna är också medvetna om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av deras åtaganden om det konstateras att dessa traditionella försäljningsmönster förändras betydligt eller att åtagandena på något sätt blir svåra eller omöjliga att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(10)

Åtagandena har också gjorts på villkor att kommissionen, om de på något sätt överträds, har rätt att dra tillbaka godtagandet av dem, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar i stället införs.

(11)

Företagen kommer också regelbundet att överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena.

(12)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företagen efterlever sina åtaganden kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 992/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandena föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer i stället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(13)

Mot bakgrund av detta anses de gjorda åtagandena vara godtagbara.

(14)

Godtagandet av åtagandena är begränsat till en inledande period på tolv månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Sex månader efter det att åtagandena godtagits kommer kommissionen emellertid att genomföra en utvärdering i fråga om ett fortsatt godtagande för att klargöra om de extraordinära och negativa förhållanden som ledde till att åtagandet godtogs fortfarande råder för slutanvändarna inom EU-10.

B.   IMPORTREGISTRERING

(15)

På grund av de ovanliga omständigheterna kring detta fall och den inneboende risk för överträdelser av åtagandena som orsakas av prisskillnaderna mellan EU-10 och EU-15 och av att skillnaderna endast är kortvariga, finns det tillräckliga skäl att göra viss import av produkten i fråga till föremål för registrering under en period på högst nio månader i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(16)

Tullmyndigheterna uppmanas därför att vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Vitryssland och Ryssland som har exporterats av de företag som gjort godtagbara åtaganden och för vilka befrielse från antidumpningstull har sökts.

(17)

Om en överträdelse av åtagandena konstateras kan tullar retroaktivt från och med dagen för överträdelsen påläggas varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De åtaganden som gjorts av nedan angivna exporterande tillverkare i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kaliumklorid med ursprung i Vitryssland och Ryssland skall godtas.

Land

Företag

TARIC-tilläggsnummer

Vitryssland

Tillverkad av Republican Unitary Enterprise Production Amalgamation Belaruskali, Soligorsk, Vitryssland, och såld av JSC International Potash Company, Moskva, Ryssland, eller Belurs Handelsgesellschaft m.b.H., Wien, Österrike, eller UAB Baltkalis, Vilnius, Litauen, till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A518

Ryssland

Tillverkad av JSC Silvinit, Solikamsk, Ryssland, och såld av JSC International Potash Company, Moskva, Ryssland, eller Belurs Handelsgesellschaft m.b.H., Wien, Österrike, till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A519

Ryssland

Tillverkad av JSC Uralkali, Berezniki, Ryssland, och såld av Fertexim Ltd, Limassol, Cypern, till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A520

Artikel 2

Tullmyndigheterna åläggs i enlighet med artikel 14.5 i förordning (EG) nr 384/96 att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen till gemenskapen av sådan kaliumklorid med ursprung i Vitryssland och Ryssland som omfattas av KN-numren 3104 20 10 (TARIC-nummer 3104201010 och 3104201090), 3104 20 50 (TARIC-nummer 3104205010 och 3104205090), 3104 20 90 (TARIC-nummer 3104209000), ex 3105 20 10 (TARIC-nummer 3105201010 och 3105201020), ex 3105 20 90 (TARIC-nummer 3105209010 och 3105209020), ex 3105 60 90 (TARIC-nummer 3105609010 och 3105609020), ex 3105 90 91 (TARIC-nummer 3105909110 och 3105909120), ex 3105 90 99 (TARIC-nummer 3105909910 och 3105909920), och som säljs eller tillverkas och exporteras av de företag som anges i artikel 1 och för vilka befrielse från den antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 992/2004 har sökts.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den skall förbli i kraft i tolv månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EGT L 112, 11.5.2000, s. 4.

(4)  EGT L 308, 24.10.1992, s. 41.

(5)  EGT L 80, 24.3.1994, s. 1.

(6)  EGT L 58, 27.2.1998, s. 15.

(7)  EUT L 182, 19.5.2004, s. 23.

(8)  EUT C 70, 20.3.2004, s. 15.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/20


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1003/2004

av den 19 maj 2004

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk


(1)  EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1947/2002 (EGT L 299, 1.11.2002, s. 17).


BILAGA

till kommissionens förordning av den 19 maj 2004 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nr

Kod för tredje land (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

052

97,3

204

64,3

212

89,5

999

83,7

0707 00 05

052

106,9

096

64,5

999

85,7

0709 90 70

052

93,6

204

54,4

999

74,0

0805 10 10, 0805 10 30, 0805 10 50

052

55,0

204

45,7

220

39,6

388

49,5

400

35,9

624

58,5

999

47,4

0805 50 10

388

73,7

528

51,4

999

62,6

0808 10 20, 0808 10 50, 0808 10 90

388

81,0

400

125,2

404

105,0

508

60,7

512

69,7

524

68,7

528

71,8

720

101,4

804

96,6

999

86,7


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2081/2003 (EGT L 313, 28.11.2003, s. 11). Koden ”999” betecknar ”övriga ursprung”.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/22


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1004/2004

av den 18 maj 2004

om fastställande av enhetsvärdena för tullvärdesbestämmelse när det gäller vissa lättfördärvliga varor

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om upprättandet av en tullkodex för gemenskapen (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om fastställande av tillämpningsföreskrifter till förordning (EEG) nr 2913/92 (2), särskilt artikel 173.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

I artiklarna 173-177 i förordning (EEG) nr 2454/93 fastställer kommissionens kriterier för bestämmande av de periodiska enhetsvärdena för de produkter som avses i klassificeringen i bilaga 26 i den förordningen.

(2)

Genom tillämpningen av de regler och kriterier som fastställs i ovannämnda artiklar på de uppgifter som meddelats kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 173.2 i den förordningen kan enhetsvärdena för de avsedda produkterna fastställas i enlighet med vad som föreskrivs i bilagan till den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De enhetsvärden som avses i artikel 173.1 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall fastställas i enlighet med vad som anges i tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 21 maj 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Erkki LIIKANEN

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordning senast ändrad genom förordning (EG) nr 2700/2000 (EGT L 311, 12.12.2000, s. 17).

(2)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordning senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2286/2003 (EUT L 343, 31.12.2003, s. 1).


BILAGA

Nr

Varuslag

Belopp per enhet à 100 kg netto

Art, sort, KN-nr

EUR

LTL

SEK

CYP

LVL

GBP

CZK

MTL

DKK

PLN

EEK

SIT

HUF

SKK

1.10

Färskpotatis

0701 90 50

49,70

29,13

1 587,72

369,80

777,61

12 745,21

171,61

32,41

21,15

236,92

11 868,03

1 997,64

455,44

33,49

 

 

 

 

1.30

Lök (annan än sättlök)

0703 10 19

35,83

21,00

1 144,54

266,58

560,56

9 187,63

123,71

23,37

15,25

170,79

8 555,30

1 440,03

328,31

24,14

 

 

 

 

1.40

Vitlök

0703 20 00

131,69

77,20

4 207,20

979,90

2 060,55

33 772,70

454,74

85,89

56,05

627,81

31 448,31

5 293,40

1 206,84

88,75

 

 

 

 

1.50

Purjolök

ex 0703 90 00

50,52

29,61

1 613,96

375,91

790,47

12 955,85

174,45

32,95

21,50

240,84

12 064,18

2 030,65

462,97

34,05

 

 

 

 

1.60

Blomkål

0704 10 00

1.80

Vitkål och rödkål

0704 90 10

59,17

34,69

1 890,32

440,28

925,82

15 174,30

204,32

38,59

25,18

282,08

14 129,94

2 378,36

542,24

39,88

 

 

 

 

1.90

Broccoli (Brassica oleracea L. convar. botrytis (L.) Alef var. italica Plenck)

ex 0704 90 90

61,43

36,01

1 962,50

457,09

961,17

15 753,72

212,12

40,06

26,14

292,85

14 669,48

2 469,18

562,94

41,40

 

 

 

 

1.100

Salladskål

ex 0704 90 90

75,36

44,18

2 407,53

560,74

1 179,13

19 326,07

260,22

49,15

32,07

359,26

17 995,97

3 029,10

690,60

50,79

 

 

 

 

1.110

Huvudsallad

0705 11 00

1.130

Morötter

ex 0706 10 00

33,81

19,82

1 080,08

251,56

528,99

8 670,22

116,74

22,05

14,39

161,17

8 073,49

1 358,94

309,82

22,78

 

 

 

 

1.140

Rädisor

ex 0706 90 90

44,01

25,80

1 405,99

327,47

688,61

11 286,36

151,97

28,70

18,73

209,80

10 509,59

1 768,98

403,31

29,66

 

 

 

 

1.160

Ärter (Pisum sativum)

0708 10 00

438,55

257,08

14 010,49

3 263,19

6 861,88

112 467,20

1 514,33

286,02

186,65

2 090,68

104 726,72

17 627,68

4 018,91

295,54

 

 

 

 

1.170

Bönor:

 

 

 

 

 

 

1.170.1

Bönor (Vigna spp., Phaseolus spp.)

ex 0708 20 00

119,25

69,91

3 809,80

887,34

1 865,91

30 582,61

411,78

77,78

50,75

568,51

28 477,78

4 793,40

1 092,84

80,37

 

 

 

 

1.170.2

Bönor (Phaseolus spp., vulgaris var. Compressus Savi)

ex 0708 20 00

240,35

140,89

7 678,46

1 788,40

3 760,66

61 637,76

829,93

156,76

102,29

1 145,80

57 395,58

9 660,87

2 202,57

161,97

 

 

 

 

1.180

Bondbönor

ex 0708 90 00

1.190

Kronärtskockor

0709 10 00

1.200

Sparris:

 

 

 

 

 

 

1.200.1

grön

ex 0709 20 00

363,83

213,28

11 623,28

2 707,19

5 692,71

93 304,25

1 256,31

237,29

154,85

1 734,45

86 882,65

14 624,15

3 334,14

245,19

 

 

 

 

1.200.2

annan

ex 0709 20 00

330,76

193,89

10 566,93

2 461,15

5 175,34

84 824,56

1 142,13

215,72

140,77

1 576,82

78 986,56

13 295,08

3 031,13

222,90

 

 

 

 

1.210

Auberginer (äggplantor)

0709 30 00

104,96

61,53

3 353,04

780,96

1 642,21

26 916,04

362,41

68,45

44,67

500,35

25 063,56

4 218,72

961,82

70,73

 

 

 

 

1.220

Stjälkselleri (Apium graveolens L., var. dulce (Mill.) Pers.)

ex 0709 40 00

101,77

59,66

3 251,25

757,25

1 592,35

26 098,92

351,41

66,37

43,31

485,16

24 302,68

4 090,65

932,62

68,58

 

 

 

 

1.230

Kantareller

0709 59 10

994,91

583,22

31 784,39

7 402,93

15 566,96

255 144,67

3 435,42

648,88

423,43

4 742,93

237 584,51

39 990,41

9 117,36

670,47

 

 

 

 

1.240

Paprika

0709 60 10

203,04

119,02

6 486,66

1 510,81

3 176,95

52 070,71

701,11

132,43

86,42

967,95

48 486,98

8 161,37

1 860,70

136,83

 

 

 

 

1.250

fänkal

0709 90 50

1.270

Sättpotatis, hela, färska (avsedda som livsmedel)

0714 20 10

111,23

65,20

3 553,45

827,64

1 740,36

28 524,81

384,08

72,54

47,34

530,25

26 561,60

4 470,87

1 019,31

74,96

 

 

 

 

2.10

Kastanjer (Castanea spp.), färska

ex 0802 40 00

2.30

Ananas, färsk

ex 0804 30 00

98,90

57,98

3 159,65

735,92

1 547,50

25 363,67

341,51

64,50

42,09

471,49

23 618,04

3 975,41

906,35

66,65

 

 

 

 

2.40

Guava och mango, färska

ex 0804 40 00

133,44

78,22

4 263,04

992,91

2 087,90

34 220,94

460,77

87,03

56,79

636,14

31 865,71

5 363,66

1 222,85

89,93

 

 

 

 

2.50

Guava och mango, färska

ex 0804 50

2.60

Apelsiner, färska:

 

 

 

 

 

 

2.60.1

Blod och halvblodapelsiner

0805 10 10

48,60

28,49

1 552,62

361,62

760,42

12 463,47

167,82

31,70

20,68

231,69

11 605,68

1 953,48

445,37

32,75

 

 

 

 

2.60.2

Navels, Navelines, Navelates, Salustianas, Vernas, Valencia Lates, Maltese, Shamoutis, Ovalis, Trovita, Hamlins

0805 10 30

36,77

21,55

1 174,68

273,60

575,32

9 429,62

126,97

23,98

15,65

175,29

8 780,63

1 477,96

336,96

24,78

 

 

 

 

2.60.3

Andra

0805 10 50

48,60

28,49

1 552,62

361,62

760,42

12 463,47

167,82

31,70

20,68

231,69

11 605,68

1 953,48

445,37

32,75

 

 

 

 

2.70

Mandariner, (inbegripet tangeriner och satsumas) färska; klementiner, wilkings och liknande citrushybrider, färska:

 

 

 

 

 

 

2.70.1

Klementiner

ex 0805 20

86,45

50,68

2 761,82

643,26

1 352,65

22 170,10

298,51

56,38

36,79

412,12

20 644,26

3 474,86

792,23

58,26

 

 

 

 

2.70.2

Monreales och satsumas

ex 0805 20

75,02

43,98

2 396,70

558,22

1 173,82

19 239,14

259,05

48,93

31,93

357,64

17 915,01

3 015,47

687,49

50,56

 

 

 

 

2.70.3

Mandariner och wilkings

ex 0805 20 50

71,22

41,75

2 275,27

529,93

1 114,35

18 264,37

245,92

46,45

30,31

339,52

17 007,34

2 862,69

652,66

48,00

 

 

 

 

2.70.4

Tangeriner och andra

ex 0805 20 70

ex 0805 20 90

34,35

20,13

1 097,29

255,57

537,57

8 808,34

118,60

22,40

14,62

163,74

8 202,11

1 380,59

314,76

23,15

 

 

 

 

2.85

Limefrukter (Citrus aurantifolia, Citrus latifolia), färska

0805 50 90

109,86

64,40

3 509,70

817,45

1 718,94

28 173,65

379,35

71,65

46,76

523,73

26 234,62

4 415,83

1 006,76

74,03

 

 

 

 

2.90

Grapefrukter, färska:

 

 

 

 

 

 

2.90.1

blonda

ex 0805 40 00

58,01

34,01

1 853,23

431,64

907,65

14 876,51

200,31

37,83

24,69

276,54

13 852,64

2 331,69

531,60

39,09

 

 

 

 

2.90.2

blod

ex 0805 40 00

58,94

34,55

1 882,97

438,56

922,22

15 115,24

203,52

38,44

25,08

280,98

14 074,94

2 369,11

540,13

39,72

 

 

 

 

2.100

Bordsdruvor

0806 10 10

165,36

96,93

5 282,67

1 230,39

2 587,28

42 405,85

570,80

107,85

70,38

788,29

39 487,30

6 646,53

1 515,33

111,43

 

 

 

 

2.110

Vattenmeloner

0807 11 00

50,05

29,34

1 598,95

372,41

783,11

12 835,32

172,82

32,64

21,30

238,60

11 951,94

2 011,76

458,66

33,73

 

 

 

 

2.120

Meloner (andra än vattenmeloner):

 

 

 

 

 

 

2.120.1

Amarillo, Cuper, Honey Dew (inbegripet Cantalene), Onteniente, Piel de Sapo (inbegripet Verde Liso), Rochet, Tendral, Futuro

ex 0807 19 00

49,91

29,26

1 594,56

371,39

780,96

12 800,09

172,35

32,55

21,24

237,94

11 919,13

2 006,24

457,40

33,64

 

 

 

 

2.120.2

andra slag

ex 0807 19 00

89,70

52,58

2 865,60

667,43

1 403,48

23 003,21

309,73

58,50

38,18

427,61

21 420,03

3 605,44

822,00

60,45

 

 

 

 

2.140

Päron:

 

 

 

 

 

 

2.140.1

Päron — Nashi (Pyrus pyrifolia),

Päron — Ya (Pyrus bretscheideri)

ex 0808 20 50

54,31

31,84

1 735,11

404,13

849,80

13 928,34

187,54

35,42

23,12

258,92

12 969,73

2 183,07

497,72

36,60

 

 

 

 

2.140.2

Andra

ex 0808 20 50

79,81

46,78

2 549,61

593,83

1 248,71

20 466,61

275,57

52,05

33,97

380,46

19 058,01

3 207,86

731,36

53,78

 

 

 

 

2.150

Aprikoser

0809 10 00

608,11

356,47

19 427,29

4 524,82

9 514,85

155 949,81

2 099,80

396,61

258,81

2 898,98

145 216,67

24 442,98

5 572,72

409,81

 

 

 

 

2.160

Körsbär

0809 20 95

0809 20 05

338,62

2 519,74

3 097,80

228,13

228,13

228,13

2.170

Persikor

0809 30 90

172,94

101,38

5 524,83

1 286,79

2 705,88

44 349,77

597,15

112,79

73,60

824,43

41 297,43

6 951,21

1 584,80

116,54

 

 

 

 

2.180

Nektariner

ex 0809 30 10

209,78

122,97

6 701,93

1 560,95

3 282,39

53 798,82

724,38

136,82

89,28

1 000,08

50 096,16

8 432,22

1 922,45

141,37

 

 

 

 

2.190

Plommon

0809 40 05

129,50

75,91

4 137,02

963,56

2 026,18

33 209,35

447,15

84,46

55,11

617,34

30 923,74

5 205,11

1 186,71

87,27

 

 

 

 

2.200

Jordgubbar

0810 10 00

890,35

521,92

28 444,01

6 624,92

13 930,95

228 330,26

3 074,38

580,69

378,93

4 244,48

212 615,58

35 787,62

8 159,17

600,01

 

 

 

 

2.205

Hallon

0810 20 10

304,95

178,76

9 742,24

2 269,07

4 771,43

78 204,43

1 052,99

198,89

129,79

1 453,76

72 822,06

12 257,47

2 794,56

205,51

 

 

 

 

2.210

Bär av arten Vaccinium myrtillus

0810 40 30

1 605,61

941,21

51 294,42

11 947,34

25 122,34

411 758,68

5 544,17

1 047,18

683,35

7 654,26

383 419,67

64 537,49

14 713,81

1 082,02

 

 

 

 

2.220

Kiwifrukter (Actinidia chinensis Planch.)

0810 50 00

124,51

72,99

3 977,84

926,48

1 948,22

31 931,54

429,95

81,21

52,99

593,58

29 733,87

5 004,83

1 141,04

83,91

 

 

 

 

2.230

Granatäpplen

ex 0810 90 95

241,37

141,49

7 711,05

1 795,99

3 776,62

61 899,34

833,45

157,42

102,73

1 150,66

57 639,16

9 701,87

2 211,91

162,66

 

 

 

 

2.240

Kaki/persimoner (inbegripet sharonfrukter)

ex 0810 90 95

246,31

144,38

7 868,74

1 832,74

3 853,85

63 165,22

850,50

160,64

104,83

1 174,19

58 817,92

9 900,28

2 257,15

165,99

 

 

 

 

2.250

Litchiplommon

ex 0810 90


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/28


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1005/2004

av den 19 maj 2004

om en särskild interventionsåtgärd för havre i Finland och Sverige

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (1), särskilt artikel 6 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Havre räknas till de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. Det utgör dock inte en del av det basspannmål som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92 och som får köpas upp för intervention.

(2)

Havre är en viktig och traditionell produkt i Finland och Sverige och är väl anpassad till klimatförhållandena i dessa länder. Produktionen överstiger med råge behoven i dessa länder, vilket har lett till att man har varit tvungen att avsätta överskottet till tredjeland. Anslutningen till gemenskapen har inte förändrat den tidigare situationen.

(3)

En eventuell minskning av havreodlingen i Finland och Sverige skulle gynna produktionen av andra spannmål som omfattas av interventionssystemet, särskilt korn. Situationen för korn kännetecknas av en överproduktion, såväl i dessa två länder som i övriga gemenskapen. Om man skulle börja odla korn i stället för havre skulle detta endast leda till ökad överskottsproduktion. Det bör därför säkerställas att exporten av havre till tredjeland kan fortsätta.

(4)

Havre kan få det exportbidrag som avses i artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92. Finlands och Sveriges geografiska placering är mindre gynnsam ur exportsynpunkt än övriga medlemsstaters. Fastställandet av ett exportbidrag på grundval av nämnda artikel 13 gynnar främst exporten från dessa andra länder. Det kan antas att havreproduktionen i Finland och Sverige mer och mer kommer att ersättas av kornproduktion. Man kan därför vänta sig att betydande kvantiteter korn, som endast kan avsättas genom export till tredjeland, under de kommande regleringsåren kommer att interventionslagras i Finland och Sverige i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92. Export från interventionslagren är mer kostsam för gemenskapsbudgeten än direkt export.

(5)

En särskild interventionsåtgärd enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1766/92 gör det möjligt att undvika extra kostnader. Denna interventionsåtgärd kan utformas som en åtgärd avsedd att lätta havremarknaden i Finland och Sverige. Beviljandet av exportbidrag på grundval av en anbudsinfordran som endast tillämpas på havre som producerats och exporterats från dessa två länder utgör den bästa åtgärden i detta sammanhang.

(6)

Denna åtgärds utformning och mål gör det lämpligt att i tillämpliga delar för detta syfte tillämpa artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92 samt de förordningar som antagits för tillämpningen av denna, särskilt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (2).

(7)

I förordning (EG) nr 1501/95 föreskrivs, förutom anbudgivarnas åtaganden, förpliktelsen att lämna in en ansökan om exportlicens och att ställa en säkerhet. Storleken på denna säkerhet bör fastställas.

(8)

Spannmålen i fråga bör exporteras från medlemsstater för vilka en särskild interventionsåtgärd har vidtagits. Det är därför nödvändigt att begränsa användandet av exportlicenser, dels för exporter från en medlemsstat där ansökan om exportlicens lämnats in, dels för havre som har producerats i Finland och Sverige.

(9)

För att garantera att alla berörda parter behandlas lika är det nödvändigt att fastställa att giltighetstiden för alla de utfärdade licenserna skall vara densamma.

(10)

För att garantera att anbudsförfarandet fungerar smidigt är det lämpligt att föreskriva en minsta kvantitet som anbuden skall avse, samt tidsfristen och formen för anmälan av de anbud som lämnats in till de behöriga myndigheterna.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En särskild interventionsåtgärd, i form av ett exportbidrag, skall vidtas för 100 000 ton havre som har producerats i Finland och Sverige, och som är avsedd att exporteras från Finland och Sverige till tredjeland förutom Bulgarien och Rumänien.

Artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92, samt bestämmelser för tillämpningen av denna artikel, gäller i tillämpliga delar för detta bidrag.

2.   De finska och svenska interventionsorganen skall genomföra den åtgärd som föreskrivs i punkt 1.

Artikel 2

1.   För att bestämma beloppet för det bidrag som föreskrivs i artikel 1.1, skall ett anbudsförfarande äga rum.

2.   Anbudsförfarandet gäller de kvantiteter havre som avses i artikel 1.1 för export till tredjeland förutom Bulgarien och Rumänien.

3.   Anbudsförfarandet pågår till och med den 15 juli 2004. Under denna tid skall fördelningar göras veckovis, för vilka sista dag för inlämning av anbud skall fastställas i tillkännagivandet om anbudsinfordran.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1501/95 skall tidsfristen för inlämnande av anbud för det första anbudsförfarandet gå ut den 27 maj 2004.

4.   Anbuden skall lämnas in till ett finskt eller svenskt interventionsorgan, till de adresser som anges i tillkännagivandet om anbudsinfordran.

5.   Anbudsförfarandet äger rum i enlighet med bestämmelserna i denna förordning samt de i förordning (EG) nr 1501/95.

Artikel 3

Ett anbud är endast giltigt om

a)

det gäller en kvantitet på minst 1 000 ton,

b)

det åtföljs av ett skriftligt åtagande från anbudsgivaren i vilket det specificeras att anbudet endast avser havre som har producerats i Finland och Sverige och som skall exporteras från Finland eller Sverige.

Om det åtagande som avses i punkt b inte uppfylls skall säkerheten enligt artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 (3) vara förverkad, utom i fall av force majeure.

Artikel 4

Inom ramen för det anbudsförfarande som avses i artikel 2 skall ansökan och exportlicensen, i fält 20, bära en av följande påskrifter:

”Asetus (EY) N:o ..../2004 — Todistus on voimassa ainoastaan Suomessa ja Ruotsissa”.

”Förordning (EG) nr ..../2004 – Licensen giltig endast i Finland och Sverige”.

Artikel 5

Bidraget är endast giltigt för export som verkställs från Finland och Sverige.

Artikel 6

Den säkerhet som avses i artikel 5.1 punkt a i förordning (EG) nr 1501/95 är på [12] euro per ton.

Artikel 7

1.   Genom undantag från bestämmelserna i artikel 23.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 (4) anses de exportlicenser som utfärdas i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1501/95, när deras giltighetstid skall bestämmas, utfärdade den dag då anbudet lämnats in.

2.   De exportlicenser som utfärdas inom ramen för detta anbudsförfarande, enligt artikel 2, är giltiga från och med den dag de utfärdas, enligt punkt 1 i denna artikel, och under fyra månader framåt.

3.   Genom undantag från artikel 11 i förordning (EG) nr 1291/2000 är de exportlicenser som utfärdas inom ramen för detta anbudsförfarande, enligt artikel 2 i denna förordning, endast giltiga i Finland och Sverige.

Artikel 8

De anbud som lämnats in skall anlända till kommissionen genom de finska eller de svenska interventionsorganens förmedling senast en och en halv timme efter det att tidsfristen har löpt ut för veckovisa inlämnanden av anbud som föreskrivs i tillkännagivandet om anbudsinfordran. Anbudet måste skickas i enlighet med den förlaga som återfinns i bilagan.

Om det inte inkommer några anbud skall de finska och svenska interventionsorganen underrätta kommissionen om detta inom den tidsfrist som föreskrivs i första stycket.

De klockslag som fastställts för inlämnande av anbud avser belgisk tid.

Artikel 9

Förordning (EG) nr 1814/2003 upphör att gälla.

Artikel 10

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 181, 1.7.1992, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1104/2003 (EUT L 158, 27.6.2003, s. 1).

(2)  EGT L 147, 30.6.1995, s. 7. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 777/2004 (EUT L 123, 27.4.2004, s. 50).

(3)  EGT L 189, 29.7.2003, s. 12.

(4)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1.


BILAGA

Anbud avseende exportbidrag för export av havre från Finland och Sverige

(Förordning (EG) nr 1005/2004 (1))

(Sista inlämningsdag för anbud)

1

2

3

Antal anbudsgivare

Kvantitet i ton

Exportbidrag i euro/ton

1

 

 

2

 

 

3

 

 

etc.

 

 


(1)  Skickas till följande e-postadress: agri-c1-revente-marche-ue@cec.eu.int


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/31


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1006/2004

av den 19 maj 2004

om i vilken utsträckning de ansökningar om importlicens kan beviljas som lämnats in för den delkvot II för fryst nötkött som fastställs i förordning (EG) nr 780/2003

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2341/2003 av den 29 december 2003 om undantag från förordning (EG) nr 780/2003 beträffande en delkvot för fryst nötkött med KN-nummer 0202 och produkter med KN-nummer 0206 29 91 (2), särskilt artikel 1.3 i denna, och

av följande skäl:

I artikel 1.2 a ii i kommissionens förordning (EG) nr 2341/2003 fastställs den tillgängliga kvantiteten för delkvot II för vilken godkända aktörer får lämna in en ansökan om importlicens under perioden 3–7 maj 2004 till 5 742 ton. Genom artikel 1 i förordning (EG) nr 385/2004 minskades denna kvantitet till 5 708,65929 ton. Eftersom ansökningarna om importlicens överskrider den tillgängliga kvantiteten bör det enligt artikel 1.3 i förordning (EG) nr 2341/2003 fastställas en nedsättningskoefficient.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ansökningar om importlicens som lämnats in i enlighet med bestämmelserna i artikel 12.2 första stycket i förordning (EG) nr 780/2003 (3) under perioden 3–7 maj 2004 skall beviljas upp till 3,67984 % av de begärda kvantiteterna.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk


(1)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 21. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1782/2003 EUT L 270. 21.10.2003, s. 1).

(2)  EUT L 346, 31.12.2003, s. 33. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 385/2004 (EUT L 64, 2.3.2004, s. 24).

(3)  EUT L 114, 8.5.2003, s. 8.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/32


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1007/2004

av den 19 maj 2004

om ändring av importtullar inom rissektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3072/95 av den 22 december 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1503/96 av den 29 juli 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 3072/95 vad avser importtullar inom rissketorn (2), särskilt artikel 4.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Importtullarna inom rissektorn fastställs av kommissionens förordning (EG) nr 963/2004 (3).

(2)

I artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1503/96 föreskrivs att om genomsnittet av de beräknade importtullarna under den period då de tillämpas skiljer sig med 10 euro/ton från den fastställda tullen skall en justering som motsvarar denna göras. Denna skillnad har uppstått. Det är därför nödvändigt att justera de importtullar som fastställts i förordning (EG) nr 963/2004.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I och II till förordning (EG) nr 963/2004 skall ersättas med bilagorna I och II till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 maj 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 329, 30.12.1995, s. 18. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 411/2002 (EGT L 62, 5.3.2002, s. 27).

(2)  EGT L 189, 30.7.1996, s. 71. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2294/2003 (EUT L 340, 24.12.2003, s. 12).

(3)  EUT L 178, 13.5.2004, s. 8.


BILAGA I

Importtullar vad gäller ris och brutet ris

(EUR/t)

KN-nummer

Importtull (5)

Tredje land

(undantaget AVS och Bangladesh) (3)

AVS (1)  (2)  (3)

Bangladesh (4)

Basmati

från Indien och Pakistan (6)

Egypten (8)

1006 10 21

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 23

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 25

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 27

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 92

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 94

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 96

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 10 98

 (7)

69,51

101,16

 

158,25

1006 20 11

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 13

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 15

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 17

203,91

67,03

97,61

0,00

152,93

1006 20 92

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 94

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 96

247,13

82,16

119,23

 

185,35

1006 20 98

203,91

67,03

97,61

0,00

152,93

1006 30 21

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 23

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 25

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 27

 (7)

133,21

193,09

 

312,00

1006 30 42

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 44

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 46

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 48

 (7)

133,21

193,09

 

312,00

1006 30 61

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 63

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 65

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 67

 (7)

133,21

193,09

 

312,00

1006 30 92

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 94

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 96

402,53

128,49

186,36

 

301,90

1006 30 98

 (7)

133,21

193,09

 

312,00

1006 40 00

 (7)

41,18

 (7)

 

96,00


(1)  För import av ris med ursprung i och som kommer från AVS-länderna skall importtull tillämpas inom ramen för den ordning som fastställs genom rådets ändrade förordning (EG) nr 2286/2002 (EGT L 348, 21.12.2002, s. 5) och kommissionens förordning (EG) nr 638/2003 (EGT L 93, 10.4.2003, s. 3).

(2)  I enlighet med förordning (EEG) nr 1706/98, skall importtull inte tillämpas på produkter som har sitt ursprung i länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och som direktimporteras till det franska utomeuropeiska departementet Réunion.

(3)  I artikel 11.3 i förordning (EG) nr 3072/95 fastställs importtullen för import av ris till det franska utomeuropeiska departementet Réunion.

(4)  För import av ris, undantaget brutet ris (KN-nummer 1006 40 00), med ursprung i Bangladesh skall importtull tillämpas inom ramen för den ordning som fastställs genom rådets förordning (EEG) nr 3491/90 (EGT L 337, 4.12.1990, s. 1) och kommissionens ändrade förordning (EEG) nr 862/91 (EGT L 88, 9.4.1991, s. 7).

(5)  Import av produkter med ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT) skall befrias från importtull enligt artikel 101.1 i rådets ändrade beslut 91/482/EEG (EGT L 263, 19.9.1991, s. 1).

(6)  Importtullen för råris av sorten Basmati med ursprung i Indien och Pakistan skall nedsättas med 250 EUR/t (artikel 4a i förordning (EG) nr 1503/96, ändrad).

(7)  Tull som fastställts i den Gemensamma tulltaxan.

(8)  För import av ris med ursprung i och som kommer från Egypten skall importtull tillämpas inom ramen för den ordning som fastställs genom rådets förordning (EG) nr 2184/96 (EGT L 292, 15.11.1996, s. 1) och kommissionens förordning (EG) nr 196/97 (EGT L 31, 1.2.1997, s. 53).


BILAGA II

Beräkning av importtull inom rissektorn

 

Paddyris

Indicaris

Japonicaris

Brutet ris

Råris

Helt slipat ris

Råris

Helt slipat ris

1.

Importtull (EUR/ton)

 (1)

203,91

416,00

247,13

402,53

 (1)

2.   

Beräkningsfaktorer:

a)

Cif-pris ARAG (EUR/ton)

340,32

227,43

321,29

404,74

b)

Pris fritt ombord (EUR/ton)

296,25

379,70

c)

Sjöfrakt (EUR/ton)

25,04

25,04

d)

Källa

USDA och operatörer

USDA och operatörer

Operatörer

Operatörer


(1)  Tull som fastställts i den Gemensamma tulltaxan.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/35


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1008/2004

av den 19 maj 2004

om införande av en provisorisk utjämningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 av den 8 mars 2004 (2), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   INLEDNING

(1)

Den 21 augusti 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) i Europeiska unionens officiella tidning (3) att den inledde ett antisubventionsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i juli 2003 av European Carbon and Graphite Association (ECGA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa grafitelektrodsystem. Klagomålet innehöll sådan bevisning om subventionering av den nämnda produkten och om därav vållad väsentlig skada som ansågs vara tillräcklig för att motivera inledandet av ett antisubventionsförfarande.

(3)

Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.9 i grundförordningen, Indiens myndigheter om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål i vilket det påstods att subventionerad import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada. Indiens myndigheter inbjöds till samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller påståendena i klagomålet och i syfte att nå fram till en ömsesidigt godtagbar lösning. Indiens myndigheter begärde inte samråd, men deras skriftliga synpunkter rörande påståendena i klagomålet vad beträffar subventionerad import och väsentlig skada för gemenskapsindustrin beaktades.

(4)

Samma dag meddelades genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att det inleddes ett parallellt antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien.

(5)

Kommissionen meddelade officiellt den klagande samt andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare och leverantörer som den visste var berörda om att förfarandet inletts. De direkt berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(6)

De två exporterande tillverkarna i Indien, Indiens myndigheter samt tillverkare, användare, importörer och handlare i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som inom ovannämnda tidsfrist begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem beviljades möjlighet till detta.

2.   STICKPROVSFÖRFARANDE

(7)

Med tanke på det stora antalet icke-närstående importörer i gemenskapen ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 27 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla kända icke-närstående importörer att, i enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen, ge sig till känna inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande beträffande perioden 1 april 2002–31 mars 2003. Endast två icke-närstående importörer samtyckte till att ingå i stickprovet och lämnade de begärda grundläggande uppgifterna inom tidsfristen. Följaktligen ansågs stickprovsförfarande inte vara nödvändigt i detta förfarande.

3.   FRÅGEFORMULÄR

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda, till de två icke-närstående importörer som nämns ovan, till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i tillkännagivandet om inledande och till Indiens myndigheter.

(9)

Svar på frågeformuläret mottogs från två indiska exporterande tillverkare, de två klagande gemenskapstillverkarna, åtta användarföretag och de två icke-närstående importörer som nämns ovan. Utöver detta lämnade ett användarföretag en skriftlig inlaga innehållande vissa kvantitativa uppgifter och två intresseorganisationer för användare lämnade också skriftliga inlagor till kommissionen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

 

Gemenskapstillverkare:

SGL Carbon GmbH, Wiesbaden och Meitingen, Tyskland

SGL Carbon SA, La Coruña, Spanien

UCAR SNC, Notre Dame de Briançon, Frankrike (inbegripet dess närstående företag, UCAR SA, Etoy, Schweiz)

UCAR Electrodos Ibérica SL, Pamplona, Spanien

Graftech SpA, Caserta, Italien.

 

Icke-närstående importörer i gemenskapen:

Promidesa SA, Madrid, Spanien

AGC-Matov allied graphite & carbon GmbH, Berlin, Tyskland.

 

Användare:

ISPAT Hamburger Stahlwerke GmbH, Hamburg, Tyskland

ThyssenKrupp Nirosta GmbH, Krefeld, Tyskland

Lech-Stahlwerke, Meitingen, Tyskland

Ferriere Nord, Osoppo, Italien.

 

Exporterande tillverkare i Indien:

Graphite India Limited (GIL), Kolkatta

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited, Bhopal.

(11)

Undersökningen av subventionering och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   BERÖRD PRODUKT

(12)

Den berörda produkten är grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat. En grafitelektrod är en keramikinfattad eller pressad grafitstav. På båda ändar av denna cylinder maskinbearbetas koniska rörmuffar så att två eller flera elektroder kan förenas till en stav. En anslutande del, även den av grafit, används för att förbinda två muffar. Denna del kallas ”nippel”. Både grafitelektroden och nippeln levereras vanligtvis sammankopplade som ett ”grafitelektrodsystem”.

(13)

Grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder tillverkas av petroleumkoks, som är en biprodukt från oljeindustrin, och stenkolstjärbeck. Tillverkningsprocessen omfattar sex steg, närmare bestämt formning, bakning, impregnering, ombakning, grafitering och maskinbearbetning. Vid grafiteringen hettas produkten upp elektriskt till över 3000 °C och övergår fysiskt till grafit, som är en kristallin form av kol och ett unikt material med låg elektrisk men hög termisk ledningsförmåga samt stor styrka och betydande prestanda vid hög temperatur, vilket gör den lämplig för användning i elektriska ljusbågsugnar. Tillverkningstiden för ett grafitelektrodsystem är omkring två månader. Det finns inga produkter som kan ersätta grafitelektrodsystem.

(14)

Grafitelektrodsystem används av ståltillverkare i elektriska ljusbågsugnar, även kallade ministålverk, som strömförande ledare för att tillverka stål från återvunnet skrot. Endast de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder som har en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ.m omfattas av denna undersökning. Grafitelektrodsystem som motsvarar dessa tekniska parametrar kan tåla en mycket hög strömbelastning.

(15)

En indisk exportör hävdade att han i vissa fall tillverkade den berörda produkten utan att använda ”premium needle coke”, en petroleumkoks av mycket hög kvalitet, och enligt denna exportör skulle de klagande anse att denna typ av koks var oumbärlig för att tillverka produkten med de specifikationer som nämns i skälen 12–14. Denna exportör begärde således att de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder vilka inte tillverkats av ”premium needle coke” skulle undantas från undersökningens räckvidd. Det är riktigt att olika kvaliteter av petroleumkoks kan användas för att tillverka grafitelektrodsystem. Produktdefinitionen avgörs emellertid av slutproduktens grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutliga användningsområden, oavsett vilka råmaterial som använts. Om grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder med ursprung i Indien importeras till gemenskapen och motsvarar de grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som beskrivs i produktdefinitionen, anses de utgöra den berörda produkten. Begäran avvisades således.

2.   LIKADAN PRODUKT

(16)

Den produkt som exporterades till gemenskapen från Indien, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien och den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

C.   SUBVENTIONERING

1.   INLEDNING

(17)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande fem system som påstods innefatta exportsubventioner från Indiens myndigheter:

i)

Tullkreditsystemet

ii)

Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

iii)

Systemet med förhandslicenser

iv)

Industriella frizoner för bearbetning på export/exportorienterade företag

v)

Befrielse från inkomstskatt

(18)

Systemen i, ii, iii och iv grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22), som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken, vilka sammanfattas i dokument om export- och importpolitiken vilka publiceras av handelsministeriet vart femte år och uppdateras med regelbundna mellanrum. Det dokument om export- och importpolitiken som är relevant för undersökningsperioden i detta fall är femårsplanen för perioden 1 april 2002–31 mars 2007. De förfaranden som Indiens myndigheter tillämpar i landets utrikeshandelspolitik beskrivs också närmare i deras handbok för förfaranden för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 (volym 1), vilken uppdateras även den med regelbundna mellanrum.

(19)

Av dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 framgår det tydligt att licenser, certifikat och tillstånd som utfärdats innan denna politik trädde i kraft skall fortsätta att gälla, även under undersökningsperioden, för det ändamål för vilket licensen, certifikatet och tillståndet utfärdades, såvida annat inte föreskrivs.

(20)

Hänvisningar till den rättsliga grunden för ovannämnda undersökta system (i–v) avser hädanefter dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 samt handboken för förfaranden för perioden 1 april 2002–31 mars 2007 (volym 1).

(21)

Det system med befrielse från inkomstskatt (v) som anges ovan grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(22)

I artikel 14.5 b i grundförordningen föreskrivs att det subventionströskelvärde på 3 % av värdet som skall gälla för import från vissa utvecklingsländer, dvs. de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som nämns i bilaga VII till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder samt de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO och som fullständigt har undanröjt exportsubventioner, skall upphöra att gälla åtta år WTO-avtalets ikraftträdande. Eftersom detta avtal trädde i kraft den 1 januari 1995 är detta tröskelvärde inte längre tillämpligt. Det tröskelvärde som skall tillämpas på import från samtliga utvecklingsländer är numera 2 % enligt vad som föreskrivs i artikel 14.5 a i grundförordningen. Parallellt med tillämpningen av tröskelvärdet på 3 % på de länder som nämns i bilaga VII till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder har EG haft som praxis att på dessa länder även tillämpa ett tröskelvärde på 0,3 % för varje enskilt subventionssystem. Eftersom det särskilda tröskelvärde som gällt för länder som nämns i bilaga VII till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte längre tillämpas, anses det att tröskelvärdet för enskilda subventionssystem inte heller borde tillämpas hädanefter.

2.   TULLKREDITSYSTEMET

a)   Rättslig grund

(23)

Tullkreditsystemet trädde i kraft den 1 april 1997 genom tullkungörelse nr 34/97. En utförlig beskrivning av systemet ges i punkterna 4.3.1–4.3.4 i dokumentet om export- och importpolitiken och i punkterna 4.37–4.53 i handboken för förfaranden. Tullkreditsystemet ersätter det ”passbook”-system som upphörde att gälla den 31 mars 1997. Från början fanns det två olika typer, systemet med tullkredit före export och systemet med tullkredit efter export.

(24)

Indiens myndigheter anförde att systemet med tullkredit före export avskaffades den 1 april 2000 och att systemet därför inte var relevant för undersökningsperioden. Kommissionen fastställde att inget företag hade fått någon förmån inom ramen för systemet med tullkredit före export och följaktligen är det inte nödvändigt att fastställa huruvida systemet med tullkredit före export är utjämningsbart. Följande analys av detta system gäller således endast systemet med tullkredit efter export.

b)   Stödberättigade företag och verksamheter

(25)

Systemet med tullkredit efter export är tillgängligt för exporterande tillverkare eller exporterande köpmän (dvs. handlare).

c)   Praktiskt genomförande av systemet med tullkredit efter export

(26)

Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en viss procentsats av värdet på exporterade färdiga produkter. Indiens myndigheter har fastställt sådana tullkreditsatser för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av de s.k. standardnormerna för input/output. Vid mottagande av en ansökan utfärdas automatiskt en licens i vilken det beviljade tullkreditbeloppet anges.

(27)

Enligt systemet med tullkredit efter export får sådana krediter användas för betalning av tillämpliga tullar på all slags efterföljande import, med undantag av varor vars import är begränsad eller förbjuden. Varor som importeras med hjälp av sådana krediter får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på annat sätt.

(28)

Licenser enligt systemet med tullkredit efter export får överföras fritt, och är följaktligen ofta föremål för försäljning. Licenser, för vilka en ansökningsavgift på 0,5 % av den beviljade krediten måste betalas, är giltiga under tolv månader från utfärdandedagen. Licenser som utfärdades under tvåårsperioden 1.4.2001–31.3.2003 kunde således under undersökningsperioden antingen säljas eller användas för betalning av importtullar.

(29)

Fram till och med den 31 mars 2002, dvs. före undersökningsperioden, kunde en licens inom ramen för systemet med tullkredit efter export användas för betalning av normal importtull upp till licensens nominella värde. Licensen möjliggjorde också befrielse från en annan tull, den särskilda tilläggstullen. De särskilda tilläggstullarna uppgår till 4 % av tullvärdet inklusive tullen på flertalet varor som importeras till Indien, däribland den berörda produkten. Även om befrielsen från särskild tilläggstull enligt detta system förutsatte att licensen uppvisades, drogs beloppet av den insparade särskilda tilläggstullen inte av från den tullkredit som beviljats i licensen. Detta innebär att systemet med tullkredit efter export innefattade en ytterligare förmån som inte inbegreps i licensens nominella värde.

(30)

Från och med början av undersökningsperioden, dvs. den 1 april 2002, avskaffade Indiens myndigheter befrielsen från särskild tilläggstull inom ramen för systemet med tullkredit. All betalning av särskild tilläggstull under undersökningsperioden drogs således direkt av från krediten i den licens som uppvisades av importören. I syfte att beakta denna förändring av systemet och i praktiken kompensera exportörerna för de förmåner som tidigare erhölls genom befrielsen från särskild tilläggstull höjde Indiens myndigheter den 1 april 2002 tullkreditsatserna inom ramen för systemet, genom en ändring av standardnormerna för input/output avseende den berörda produkten. På begäran beviljade Indiens myndigheter även ytterligare krediter för befintliga licenser som utfärdats före den 1 april 2002, i syfte att höja den beviljade krediten till nivån för den reviderade kreditsatsen inom ramen för systemet med tullkredit efter export.

d)   Slutsatser om systemet med tullkredit efter export

(31)

När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som antingen kan användas för betalning av tull på framtida import av olika varor eller som helt enkelt kan säljas på den öppna marknaden.

(32)

Krediten beräknas automatiskt enligt en formel som utgår från standardnormerna för input/output, oberoende av om insatsvarorna har importerats, om tull har betalats för dem eller om insatsvarorna verkligen har använts för tillverkning på export och i så fall i vilka mängder. Ett företag kan alltså ansöka om licens på grundval av tidigare export, oberoende av om det faktiskt genomför någon import eller köper varor från andra källor. Krediterna enligt systemet med tullkredit efter export anses vara ett finansiellt bidrag eftersom de utgör ett icke-återbetalningspliktigt tillskott. De innefattar en direkt överföring av medel, eftersom de antingen kan säljas och omvandlas till kontanter eller användas för betalning av importtullar, vilket gör att Indiens myndigheter förlorar intäkter som de annars skulle ha fått.

(33)

Enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen medges ett undantag bl.a. för de restitutionssystem och de restitutionssystem som tillåter substitution vilka uppfyller de strikta reglerna i punkt i i bilaga I samt i bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen.

(34)

I föreliggande fall är exportören inte skyldig att faktiskt förbruka de varor som importeras tullfritt i tillverkningsprocessen och krediten beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används.

(35)

Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en för stor återbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i punkt i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen.

(36)

Dessutom är exportörer berättigade till förmåner enligt tullkreditsystemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvud taget. En exportör erhåller förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importeras. Exportörer som köper alla sina insatsvaror på den inhemska marknaden och inte importerar varor som kan användas som insatsvaror är således ändå berättigade till förmåner enligt systemet. Systemet med tullkredit efter export uppfyller följaktligen inte kriterierna i bilagorna I–III till grundförordningen.

(37)

I avsaknad av dels ett krav på att importerade insatsvaror måste förbrukas i tillverkningsprocessen, dels ett kontrollsystem enligt bilaga II till grundförordningen kan systemet med tullkredit efter export inte anses vara ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution (bilaga III) enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen.

(38)

Eftersom det i skäl 33 nämnda undantaget när det gäller definitionen på subventioner enligt restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution inte är tillämpligt, uppkommer inte frågan huruvida eftergiften är för stor, och den utjämningsbara subventionen motsvarar all eftergift av importtullar vilka normalt tillämpas på all import.

(39)

Eftersom det finansiella bidraget från Indiens myndigheter innebär att licensinnehavaren inom ramen för tullkreditsystemet beviljas en förmån och statliga intäkter som annars skulle erhållits uteblir, utgör systemet i fråga en subvention. Det är en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat i den betydelse som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den enligt vad som sägs ovan endast kan erhållas genom export. Systemet anses därför vara selektivt och därmed utjämningsbart.

e)   Beräkning av subventionens storlek när det gäller systemet med tullkredit efter export

(40)

Förmånen för företagen beräknades på grundval av det beviljade kreditbeloppet i de licenser som utnyttjats eller överförts (sålts) under undersökningsperioden. För att så exakt som möjligt fastställa beloppet av uteblivna statliga intäkter måste man skilja mellan de licenser som utfärdats och utnyttjats under undersökningsperioden, de licenser som utfärdats och överförts under undersökningsperioden, de licenser som utfärdats före undersökningsperioden och utnyttjats under undersökningsperioden och de licenser som utfärdats före undersökningsperioden och överförts under undersökningsperioden.

(41)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats och utnyttjats under undersökningsperioden av en samarbetsvillig exporterande tillverkare i syfte att importera varor utan betalning av tillämplig tull (inbegripet särskild tilläggstull) beräknades förmånen på grundval av det totala beloppet av uteblivna importtullar, så som det dragits av från kreditsaldot på licensen i fråga.

(42)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats och överförts (sålts) under undersökningsperioden beräknades förmånen på grundval av det kreditbelopp som beviljats i licensen (det nominella värdet) oavsett försäljningspriset för licensen, eftersom försäljningen av en licens är ett rent kommersiellt beslut som inte ändrar beloppet av de förmåner (som motsvarar överföringen av medel från Indiens myndigheter) som mottagits enligt systemet.

(43)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats före undersökningsperioden och utnyttjats under undersökningsperioden av en samarbetsvillig exporterande tillverkare i syfte att importera varor utan betalning av tillämplig tull beräknades förmånen på grundval av det totala beloppet uteblivna importtullar (inbegripet särskild tilläggstull), så som det dragits av från kreditsaldot på licensen i fråga. De ytterligare licenser som utfärdats för de höjda krediterna inom ramen för tullkreditsystemet, enligt vad som beskrivs ovan, beaktades också vid fastställandet av det belopp av intäkter som Indiens myndigheter avstått från, i den utsträckning som dessa licenser utnyttjats för betalning av tull.

(44)

I de fall en licens inom ramen för tullkreditsystemet utfärdats före undersökningsperioden och överförts (sålts) under undersökningsperioden konstaterades det att sådana licenser hade sålts till ett pris som översteg deras nominella värde. Detta påslag förklaras av den ytterligare befrielse från särskild tilläggstull som dessa licenser medgav, enligt vad som sägs ovan. Om man inte känner till vilka produkter som importerats av de företag som köpt dessa licenser kan man inte fastställa det totala belopp av intäkter som Indiens myndigheter avstått från. En försiktig bedömning ger dock vid handen att detta belopp minst måste motsvara licensens försäljningspris, eftersom det är oekonomiskt att köpa en licens för ett pris som överstiger dess riktiga värde. Förmånen beräknades således på grundval av licensernas försäljningspris.

(45)

Enligt vad som sägs i skäl 26 baseras förmånen inom ramen för tullkreditsystemet på värdet på exporterade färdiga produkter och beviljas inte på grundval av framställda, tillverkade, exporterade eller transporterade volymer. Det beräknade subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Vid beräkningen av förmånen drogs de avgifter av som var nödvändiga för att erhålla subventionen, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen.

(46)

Företagen begärde att kostnader för att betala specialiserade agenter, försäljningsprovisioner och diverse andra utgifter skulle dras av vid beräkningen av förmånen enligt detta system. Det bör i detta avseende noteras att användningen av tredje part vid köp och försäljning av licenser är ett rent kommersiellt beslut som inte ändrar det kreditbelopp som beviljats i licenserna. Under alla omständigheter får enligt artikel 7.1 a i grundförordningen endast sådana kostnader dras av som är nödvändiga för att erhålla en subvention. Eftersom kostnaderna i fråga inte är nödvändiga för att det berörda företaget skall vara berättigat till subventionen, avvisades denna begäran.

(47)

Företagen hävdade också att förmånerna av deras licenser enligt tullkreditsystemet genererade ytterligare inkomster, vilket höjde det belopp som de måste betala i skatt, framför allt bolagsinkomstskatt. Följaktligen begärde de att förmånerna inom ramen för tullkreditsystemet skulle reduceras med den inkomstskatt som faktiskt påförts.

(48)

Hur ett företag väljer att utnyttja en förmån som beviljats inom ramen för ett subventionssystem, i detta fall genom att antingen utnyttja licenserna för betalning av importtull eller sälja licenserna, kan få olika effekter för företagets skattesituation. Den undersökande myndigheten har inte till uppgift att utröna de möjliga verkningarna av sådana förmåner för ett företags skattesituation. Begäran avvisades därför.

(49)

Båda de samarbetsvilliga företagen utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 14,5 % och 20,4 %.

3.   FÖRMÅNSTULLAR I EXPORTFRÄMJANDE SYFTE VID IMPORT AV KAPITALVAROR

a)   Rättslig grund

(50)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kungjordes den 1 april 1992. Under undersökningsperioden reglerades systemet av tullkungörelserna nr 28/97 och 29/97 som trädde i kraft den 1 april 1997. Närmare uppgifter om systemet finns i kapitel 5 i dokumentet om export- och importpolitiken för perioden 2002–2007 och i kapitel 5 i handboken för förfaranden.

b)   Stödberättigade företag och verksamheter

(51)

Systemet står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för exporterande handlare som har anknytning till tillverkare.

c)   Praktiskt genomförande

(52)

För att kunna utnyttja detta system måste ett företag ge de berörda myndigheterna uppgifter om det slag av och värdet på kapitalvaror som avses importeras. Beroende på omfattningen av det exportåtagande som företaget är berett att göra får företaget tillstånd att importera kapitalvaror till antingen nolltullsats eller en nedsatt tullsats. För att exportåtagandet skall fullgöras måste de importerade kapitalvarorna användas för tillverkning av exportvaror. På ansökan från en exportör utfärdas en licens som tillåter import till förmånliga tullsatser. Företaget måste betala en ansökningsavgift för att få licensen.

(53)

Innehavaren av en licens enligt detta system kan också anskaffa kapitalvarorna på den inhemska marknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av delar som behövs för att tillverka sådana kapitalvaror. Alternativt kan den inhemska tillverkaren ta i anspråk förmånen av den export som anses ha ägt rum till följd av leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(54)

För att bli berättigad till förmåner enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror måste företaget göra ett exportåtagande. Detta exportåtagande måste fullgöras genom export av varor som framställts eller tillverkats med hjälp av kapitalvarorna, och värdet på denna export måste överstiga det genomsnittliga exportvärde för samma produkt som företaget uppnått under de tre föregående licensåren.

(55)

Systemets villkor i fråga om beräkning av exportskyldigheterna ändrades nyligen. Enligt de nya reglerna har företagen åtta år på sig att fullgöra sin exportskyldighet (exportens värde måste vara minst sex gånger högre än värdet på den totala tullbefrielsen för importerade kapitalvaror). Denna ändring inverkar dock inte på systemets grundläggande funktion.

d)   Slutsats om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(56)

Genom att exportören får en nedsatt importtull eller kan importera till nolltullsats får han ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter, eftersom intäkter som annars skulle tillfallit staten bortfaller, och mottagaren får en förmån genom lägre importtullar eller inga importtullar alls. Licens kan inte erhållas utan ett åtagande att exportera varor. Detta innebär att systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat enligt artikel 3.4 a i grundförordningen, varför det anses vara selektivt och därmed utjämningsbart.

e)   Beräkning av subventionens storlek

(57)

Förmånen för företagen beräknades på grundval av det belopp som inte behövde betalas i tull på de importerade kapitalvarorna, fördelat över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för kapitalvarorna i fråga inom den industri som tillverkar den berörda produkten, i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen. I enlighet med etablerad praxis justerades det förmånsbelopp som skall hänföras till undersökningsperioden genom tillägg av ränta under undersökningsperioden, så att värdet över tiden på förmånen kunde avspeglas och hela förmånen av detta system för mottagaren kunde fastställas. Med hänsyn till att denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag ansågs den marknadsränta som gällde för företaget under undersökningsperioden vara lämplig. Enligt vad som sägs i skäl 54 är förmånen inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beroende av det ökade värdet på exporterade färdiga produkter och beviljas inte på grundval av framställda, tillverkade, exporterade eller transporterade volymer. Subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(58)

Båda de samarbetsvilliga exportörerna utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 0,1 % och 0,3 %.

4.   SYSTEMET MED FÖRHANDSLICENSER

a)   Rättslig grund

(59)

Systemet med förhandslicenser har tillämpats sedan 1977–78. Systemet beskrivs närmare i punkterna 4.1.1–4.1.7 i dokumentet om export- och importpolitiken och i delar av kapitel 4 i handboken för förfaranden.

b)   Stödberättigade företag och verksamheter

(60)

Förhandslicenser är tillgängliga för exportörer, exporterande tillverkare och exporterande handlare som har anknytning till tillverkare och syftar till att dessa tullfritt skall kunna importera insatsvaror som används i produktionen av varor för export.

c)   Praktiskt genomförande

(61)

Den tillåtna importvolymen enligt detta system fastställs som en procentandel av volymen exporterade färdiga produkter. I förhandslicenserna anges mängden tillåten import både som en viss kvantitet och som ett visst värde. I båda fallen fastställs mängden tillåten tullfri import för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av standardnormerna för input/output. De insatsvaror som anges i förhandslicenserna är artiklar som används i tillverkningen av de relevanta färdiga produkterna.

(62)

Förhandslicenser kan användas i följande fall:

i)

Fysisk export: Förhandslicenser kan utfärdas till en exporterande tillverkare eller en exporterande handlare med anknytning till tillverkare för import av insatsvaror som behövs för att tillverka produkter för export.

ii)

Mellanliggande leverans: Förhandslicenser kan utfärdas för mellanliggande leverans till en exporterande tillverkare av insatsvaror som krävs för tillverkning av varor som skall levereras till en slutgiltig exportör/ett företag som är likställt med exportör som innehar en annan förhandslicens. En innehavare av en förhandslicens som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem har möjlighet att göra detta med hjälp av en förhandslicens för mellanliggande leverans. De kvantiteter som köpts på den inhemska marknaden räknas i så fall av från förhandslicensen och en förhandslicens för mellanliggande leverans, utställd på den inhemska leverantören, utfärdas. Innehavaren av en förhandslicens för mellanliggande leverans får tullfritt importera de varor som behövs för att tillverka de insatsvaror som levereras till den slutgiltiga exportören.

iii)

Leverans likställd med export: Förhandslicenser kan utfärdas för leverans som är likställd med export till huvudleverantören för import av insatsvaror som behövs för tillverkning av varor som skall levereras till de kategorier som anges i punkt 8.2 i dokumentet om export- och importpolitiken. Enligt Indiens myndigheter avses med leverans som är likställd med export sådana transaktioner där de levererade varorna inte lämnar landet. Ett antal leveranser anses vara likställda med export förutsatt att varorna tillverkas i Indien, t.ex. leverans av varor till exportorienterade enheter och leverans av kapitalvaror till innehavare av licenser enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

iv)

Dokument för förhandsbefrielse: En innehavare av en förhandslicens som avser att anskaffa insatsvaror från inhemska källor i stället för att direktimportera dem har möjlighet att göra detta med hjälp av dokument för förhandsbefrielse. I sådana fall godkänns förhandslicenserna som dokument för förhandsbefrielse och överlåts på leverantören vid leverans av de varor som anges i dessa. Godkännande av dokument för förhandsbefrielse berättigar leverantören till förmånerna av restitution för leverans likställd med export och återbetalning av slutlig punktskatt. Systemet med dokument för förhandsbefrielse innebär på sätt och vis att skatter och tullar återbetalas till den tillverkare som levererar produkten i stället för att de återbetalas till exportören i form av restitution eller återbetalning av tullar. Återbetalningen av skatter och tullar är tillgänglig såväl för inhemska insatsvaror som importerade insatsvaror.

(63)

Vid kontrollen fastställdes att endast det system med förhandslicenser som beskrivs i led i ovan (fysisk export) hade använts av en exporterande tillverkare under undersökningsperioden. I denna undersökning är det således inte nödvändigt att fastställa huruvida kategorierna ii, iii och iv av systemet med förhandslicenser är utjämningsbara.

d)   Slutsatser om systemet

(64)

Licenser utfärdas endast till exporterande företag och de kan använda licenserna för att avräkna tull på import. I detta avseende är systemet knutet till exportresultat.

(65)

Som det nämnts ovan fastställdes det att fysisk export inom ramen för systemet med förhandslicenser hade använts av ett undersökt företag under undersökningsperioden. Företaget använde systemet med förhandslicenser för att tullfritt importera insatsvaror för exporterade varor.

(66)

Indiens myndigheter gjorde gällande att systemet med förhandslicenser är ett mängdbaserat system och att mängden insatsvaror som får importeras med stöd av licensen fastställs i förhållande till exportkvantiteten. De hävdade också att oavsett vilka insatsvaror som importeras inom ramen för systemet med förhandslicenser måste samma insatsvaror användas antingen för att tillverka produkter som kommer att exporteras eller för att fylla på lagren av insatsvaror som använts för produkter som redan exporterats. Enligt Indiens myndigheter måste de importerade insatsvarorna användas av exportören och de får inte säljas eller överlåtas.

(67)

Det noterades emellertid att det inte hade införts något system eller förfarande som gjorde att man kunde avgöra huruvida insatsvaror förbrukats vid tillverkningen av exporterade varor och vilka insatsvaror som förbrukats. Systemet visar endast att varor som importerats tullfritt har använts i tillverkningen, utan åtskillnad mellan varornas destination (den inhemska marknaden eller exportmarknaden).

(68)

Enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen medges ett undantag bl.a. för de restitutionssystem och de restitutionssystem som tillåter substitution vilka uppfyller de strikta reglerna i punkt i i bilaga I samt i bilaga II (definition av och regler för restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler för restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen.

(69)

I avsaknad av ett system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en för stor återbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i punkt i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen kan systemet med förhandslicenser inte betraktas som ett tillåtet restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen.

(70)

Eftersom det i skäl 68 nämnda undantaget när det gäller definitionen på subventioner enligt restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution inte är tillämpligt, uppkommer inte frågan huruvida eftergiften är för stor, och den utjämningsbara subventionen motsvarar all eftergift av importtullar som normalt tillämpas på all import.

e)   Beräkning av subventionens storlek

(71)

Förmånen för företaget beräknades på grundval av det beviljade kreditbeloppet i de licenser som utnyttjats under undersökningsperioden. Enligt vad som sägs i skäl 61 baseras förmånen inom ramen för systemet med förhandslicenser både på volymen av och värdet på exporterade färdiga produkter. Det beräknade subventionsbeloppet fördelades därför över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Vid beräkningen av förmånen drogs de avgifter av som var nödvändiga för att erhålla subventionen, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. Så beräknad uppgick den erhållna subventionen till 0,2 %.

5.   INDUSTRIELLA FRIZONER FÖR BEARBETNING PÅ EXPORT/EXPORTORIENTERADE FÖRETAG

(72)

Det bekräftades att ingen av de exporterande tillverkarna var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export eller utgjorde ett exportorienterat företag. I denna undersökning behövde således detta system inte undersökas ytterligare.

6.   BEFRIELSE FRÅN INKOMSTSKATT

a)   Rättslig grund

(73)

Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961. I denna lag, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag är de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen, vilka avser befrielse från inkomstskatt på vinster från exportförsäljning.

b)   Praktiskt genomförande

(74)

Indiens myndigheter uppgav att systemet med befrielse från inkomstskatt avskaffades den 31 mars 2003 och tillhandahöll bevisning för detta. Även om de berörda exportörerna kan ha fått förmåner av systemet under undersökningsperioden, kommer exporterande företag inte att få några förmåner av systemet efter den dagen. Under dessa omständigheter är det i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen inte nödvändigt att fastställa om systemet med befrielse från inkomstskatt är utjämningsbart.

7.   DE UTJÄMNINGSBARA SUBVENTIONERNAS STORLEK

(75)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för de undersökta exporterande tillverkarna 14,6 % respektive 20,9 %. Eftersom den samlade samarbetsviljan för Indien var hög (de samarbetsvilliga företagen representerade 100 % av exporten av den berörda produkten från Indien till gemenskapen), fastställdes den övriga subventionsmarginalen för alla andra företag till nivån för företaget med den största individuella marginalen, dvs. 20,9 %.

Subventionstyp

Tullkreditsystemet

Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

Systemet med förhandslicenser

Frizoner/export-orienterade företag

Befrielse från inkomstskatt

TOTALT

 

 

 

 

 

 

 

Graphite India Limited (GIL)

14,5 %

0,1 %

 

 

 

14,6 %

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited

20,4 %

0,3 %

0,2 %

 

 

20,9 %

Alla andra företag

 

 

 

 

 

20,9 %

D.   GEMENSKAPSINDUSTRIN

1.   SAMMANLAGD PRODUKTION I GEMENSKAPEN

(76)

I gemenskapen tillverkas den likadana produkten av SGL AG (”SGL”) och flera dotterbolag till UCAR SA (”UCAR”), nämligen UCAR SNC, UCAR Electrodos Ibérica SL och Graftech SpA, på vilkas vägnar klagomålet ingavs. SGL och UCAR har tillverkningsanläggningar i Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.

(77)

Utöver de två klagande gemenskapstillverkarna, SGL och UCAR, fanns det två andra tillverkare i gemenskapen av den likadana produkten under perioden 1999–undersökningsperioden. En av dessa två övriga tillverkare kom på obestånd och måste ansöka om rättsligt skydd enligt tysk konkurslag. Detta företag upphörde att tillverka den likadana produkten i november 2002. De två företagen uttryckte stöd för klagomålet men avböjde kommissionens inbjudan att samarbeta aktivt i undersökningen. Slutsatsen dras att samtliga ovannämnda fyra tillverkare utgör tillverkningen i gemenskapen enligt artikel 9.1 i grundförordningen.

2.   DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(78)

De två klagande gemenskapstillverkarna besvarade frågeformulären och samarbetade till fullo i undersökningen. Under undersökningsperioden stod de för mer än 80 % av tillverkningen i gemenskapen.

(79)

De anses utgöra gemenskapsindustrin enligt artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

E.   SKADA

1.   INLEDANDE ANMÄRKNING

(80)

Eftersom det bara finns två indiska exporterande tillverkare av den berörda produkten och gemenskapsindustrin likaså bara består av två tillverkare, måste antingen uppgifterna avseende importen av den berörda produkten till gemenskapen med ursprung i Indien eller uppgifterna avseende gemenskapsindustrin indexeras, så att konfidentiella uppgifter skyddas i enlighet med artikel 29 i grundförordningen.

2.   FÖRBRUKNING I GEMENSKAPEN

(81)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden, övriga gemenskapstillverkares försäljning på gemenskapsmarknaden enligt en uppskattning på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, de två indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning på gemenskapsmarknaden, de försäljningsvolymer som enligt uppgifter som erhållits inom ramen för samarbetet med SGL importerats från Polen samt uppgifter från Eurostat om den övriga importen till gemenskapen, vid behov justerade.

(82)

På denna grundval ökade förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen med 9 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 14 % mellan 1999 och 2000, minskade med 7 procentenheter 2001 och med ytterligare 1 procentenhet 2002 för att sedan öka med 3 procentenheter under undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten i huvudsak används inom elektrostålindustrin måste förbrukningsutvecklingen ses mot bakgrund av de ekonomiska utvecklingstendenserna för den särskilda sektorn, vilka pekade kraftigt uppåt 2000 men sedan började peka nedåt från och med 2001.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Total förbrukning i gemenskapen (ton)

119 802

136 418

128 438

126 623

130 615

Index 1999 = 100

100

114

107

106

109

3.   IMPORT FRÅN DET BERÖRDA LANDET

a)   Volym

(83)

Importen av den berörda produkten från Indien till gemenskapen ökade med 76 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 45 % mellan 1999 och 2000 och med ytterligare 31 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Subventionerad import (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

145

176

176

176

Marknadsandel för den subventionerade importen

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

127

164

166

161

b)   Marknadsandel

(84)

Marknadsandelen för exportörerna i det berörda landet ökade med 3,4 procentenheter (eller med 61 %) under skadeundersökningsperioden och var mellan 8 och 10 % under undersökningsperioden. Den ökade först med 1,5 procentenheter mellan 1999 och 2000 och sedan med ytterligare 2 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden sammanföll ökningen av importen från det berörda landet och av den importens marknadsandel med en förbrukningsökning på 9 %.

c)   Priser

i)   Prisutveckling

(85)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade det genomsnittliga priset på den berörda produkten med ursprung i Indien med 2 % 2000 och med ytterligare 8 procentenheter 2001 varefter det minskade med 9 procentenheter 2002 för att sedan stabiliseras på den nivån under undersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i Indien var under undersökningsperioden 1 % högre än under 1999.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Priser för den subventionerade importen

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

102

110

101

101

ii)   Prisunderskridande

(86)

Det gjordes en jämförelse, för jämförbara modeller av den berörda produkten, mellan de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, efter avdrag och skatter, jämfördes med de indiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för kostnader efter import. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkt med ursprung i Indien som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 6,5 % och 12,2 %.

(87)

Dessa marginaler för prisunderskridande belyser inte till fullo vilka effekter den subventionerade importen fick på gemenskapsindustrins priser, eftersom priserna både sjönk och hölls nere. Detta visas av den förhållandevis låga lönsamheten under undersökningsperioden inom gemenskapsindustrin som, om det inte hade förekommit någon subventionering, borde ha kunnat uppnå en rimligt högre vinst.

4.   GEMENSKAPSINDUSTRINS SITUATION

(88)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

a)   Inledande anmärkningar

(89)

För att bedömningen av vissa skadeindikatorer skulle bli meningsfull måste vissa uppgifter avseende UCAR slås samman med uppgifter från företagets producerande dotterbolag i gemenskapen (se skäl 76).

(90)

Kommissionen ägnade särskild uppmärksamhet åt hur de båda klagande gemenskapstillverkarnas tidigare konkurrensbegränsade beteende skulle ha kunnat påverka skadeindikatorerna. Framför allt kontrollerade den att några konkurrensbegränsande metoder inte hade tillämpats det år (1999) som fungerade som utgångsår för bedömningen av skada (se skälen 121, 122 och 125). När det gällde att fastställa gemenskapsindustrins kostnader och lönsamhet begärde kommissionen vidare uttryckligen att de direkta kostnaderna för betalningar med anledning av de böter som utdömts av konkurrensmyndigheterna, liksom alla indirekta kostnader (inklusive finansieringskostnader) för sådana betalningar, klart och tydligt skulle uteslutas så att man skulle få en uppfattning om vinst utan någon av dessa extraordinära utgifter. Kommissionen kontrollerade också att kostnaderna hade uteslutits i enlighet med denna begäran.

b)   Produktion

(91)

Gemenskapsindustrins produktion ökade med 14 % 2000, minskade med 16 procentenheter 2001, minskade med ytterligare 4 procentenheter 2002 och ökade med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Den kraftiga ökningen 2000 berodde på det gynnsamma ekonomiska klimatet, som också ledde till ett ökat kapacitetsutnyttjande det året.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktion (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

114

98

94

99

c)   Kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(92)

Produktionskapaciteten minskade 2000 med omkring 2 % och låg sedan kvar på den nivån 2001. Under 2002 och undersökningsperioden minskade den ytterligare med 5 respektive 2 procentenheter. Produktionskapaciteten var under undersökningsperioden 9 % lägre än 1999, framför allt beroende på att en anläggning som tillhörde en av gemenskapstillverkarna var avställd (”låg i malpåse”) under hela undersökningsperioden.

(93)

Kapacitetsutnyttjandet var 70 % 1999 men ökade till 81 % 2000 till följd av stark efterfrågan, särskilt från elektrostålindustrin. Under 2001 och 2002 föll det tillbaka till 70 % för att sedan öka till 76 % under undersökningsperioden.

(94)

Undersökningen visade att det fanns flera orsaker till de ekonomiska problem som den avställda anläggningen (se ovan) brottades med. De två viktigaste var höga produktionskostnader på grund av elpriset i landet samt konkurrens från subventionerad import med ursprung i Indien. Eftersom det var svårt att hålla de olika orsakerna isär undersökte kommissionen hur tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle ha utvecklats 2002 och under undersökningsperioden om anläggningen inte hade varit avställd. Produktionsvolymen förändrades inte i denna simulering, eftersom tillverkningen i gemenskapstillverkarens övriga produktionsanläggningar ökades för att kompensera bortfallet. Om anläggningen inte hade varit avställd skulle, som framgår av tabellen nedan, under undersökningsperioden både nivån för produktionskapacitet och nivån för kapacitetsutnyttjande i gemenskapsindustrin som helhet ha legat mycket nära 1999 års nivå.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktionskapacitet (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

98

98

93

91

Kapacitetsutnyttjande

70 %

81 %

70 %

70 %

76 %

Index (1999 = 100)

100

115

99

100

108


 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktionskapacitet (ton) utan en anläggning avställd

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

98

98

100

101

Kapacitetsutnyttjande utan en anläggning avställd

70 %

81 %

70 %

65 %

69 %

Index (1999 = 100)

100

115

99

93

98

d)   Lager

(95)

Färdiga produkter i lager motsvarade under undersökningsperioden omkring 3 % av gemenskapsindustrins totala produktion. Gemenskapsindustrins utgående lager ökade totalt sett under skadeundersökningsperioden och dess nivå var ungefär fem gånger så hög under undersökningsperioden som 1999. Det framgick emellertid av undersökningen att lagerutvecklingen inte ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Tillverkarna i gemenskapen tillverkar nämligen i regel på beställning och lagren utgörs därför normalt av varor som skall levereras till kunder.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Utgående lager (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

235

700

663

515

e)   Försäljning

(96)

Gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning på gemenskapsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 1 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt kraftigt 2000 med 16 %, minskade med 17 procentenheter 2001 och med ytterligare 5 procentenheter 2002 för att sedan öka igen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Försäljningsutvecklingen avspeglar nära den ekonomiska utvecklingen inom elektrostålindustrin, som efter ett kraftigt uppsving 2000 fick vidkännas en nedgång 2001 och 2002.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

116

99

94

99

f)   Marknadsandel

(97)

Efter att inledningsvis ha ökat något med 1 procentenhet 2000 minskade gemenskapsindustrins marknadsandel avsevärt fram till och med 2002. Gemenskapsindustrin tappade 6,5 procentenheter i marknadsandelar 2001 och ytterligare 2,8 procentenheter 2002 innan man lyckades återvinna 1,9 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med 1999 var gemenskapsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden 6,3 procentenheter lägre, eller 9 % lägre uttryckt i indexerad form.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Gemenskapsindustrins marknadsandel

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

102

93

89

91

g)   Tillväxt

(98)

Mellan 1999 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade, som framgår ovan, 6,3 procentandelar i marknadsandel, medan den subventionerade importen ökade sin marknadsandel med 3,4 procentenheter under samma period.

h)   Sysselsättning

(99)

Antalet anställda inom gemenskapsindustrin sjönk med omkring 17 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Antalet anställda minskade med 1 % 2000 och med 5 procentenheter 2001. År 2002 och under undersökningsperioden gick antalet anställda ned med 9 respektive 3 procentenheter. Anledningen var framför allt den ovannämnda avställningen av en anläggning tillhörande en av gemenskapstillverkarna och att en del av arbetsstyrkan omfördelades till mera lönsamma affärssegment.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Antal anställda

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

99

95

86

83

i)   Produktivitet

(100)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion per sysselsatt person och år, ökade först kraftigt med 15 % mellan 1999 och 2000, sjönk med 12 procentenheter 2001, steg igen med 5 procentenheter 2002 och ökade sedan med ytterligare 11 procentenheter under undersökningsperioden. I slutet av skadeundersökningsperioden var produktiviteten 19 % högre än vid periodens början, vilket speglar gemenskapsindustrins rationaliseringsansträngningar för att förbli konkurrenskraftig. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga tillväxten i arbetsproduktivitet i gemenskapsekonomin (samtliga ekonomiska sektorer) var endast 1,5 % per år under samma period.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktivitet (ton per anställd)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

115

103

108

119

j)   Löner

(101)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 13 %. Detta är något mindre än den ökning i genomsnittlig nominell ersättning per anställd (14 %) som noterades under samma period i hela gemenskapsekonomin (samtliga sektorer).

 

1999

2000

2001

2002

UP

Årlig arbetskostnad per anställd (i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

104

105

111

113

k)   Försäljningspriser

(102)

Priset per enhet för gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder i gemenskapen minskade med 6 % mellan 1999 och 2000, ökade med 9 procentenheter 2001, minskade med 12 procentenheter 2002 och ökade med 1 procentenhet under undersökningsperioden. Den sammanlagda nedgången i försäljningspriset per enhet var 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Denna tämligen ojämna utveckling förklaras av följande.

(103)

Priset påverkas framför allt av följande två faktorer: produktionskostnad samt utbuds- och efterfrågesituation på marknaden. Medan försäljningspriset per enhet minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, ökade produktionskostnaden per enhet med 2 %. Bakom den relativt blygsamma kostnadsutvecklingen döljer sig en kraftig ökning med 10 procentenheter 2001 som var en försenad konsekvens av råvaruprisökningarna under 2000. De två huvudråvarorna för tillverkning av grafitelektrodsystem, nämligen petroleumkoks och tjära, svarar för ungefär 34 % av de totala produktionskostnaderna. Energi, vars pris likaså i hög grad är beroende av fluktuationerna i priset på olja, svarar för ytterligare 13 %. Dessa tre kostnadsposter, som är av avgörande betydelse och vars priser direkt påverkas av svängningarna i oljepriset, svarar tillsammans för närmare 50 % av totala produktionskostnader för den likadana produkten. Eftersom gemenskapsindustrins priser inte kunde hålla jämna steg med de ökade produktionskostnaderna därför att priserna hölls nere på grund av den subventionerade importen, minskade gemenskapsindustrins lönsamhet.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Pris per enhet på gemenskapsmarknaden (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

94

103

91

92

Produktionskostnader per enhet (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

101

111

101

102

l)   Faktorer som påverkar priserna i gemenskapen

(104)

Undersökningen visade att priserna för den subventionerade importen underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga, minskade försäljningspris med i genomsnitt 6–12 % under undersökningsperioden (se skäl 86). Det konstaterades emellertid när man analyserade varje produkttyp för sig att de priser som erbjöds av de berörda exporterande tillverkarna i vissa fall t.o.m. var betydligt lägre än det genomsnittliga underskridandet av gemenskapsindustrins priser enligt ovan. Detta, på grundval av enskilda produkttyper fastställda, prisunderskridande i kombination med den subventionerade importens växande marknadsandel påverkade helt klart gemenskapsindustrins priser på hemmamarknaden.

m)   Lönsamhet och räntabilitet

(105)

Lönsamheten på gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden, uttryckt i vinst på nettoförsäljning före skatt, minskade med 50 % 2000, med ytterligare 3 procentenheter 2001 och med ytterligare 18 procentenheter 2002 för att så slutligen återhämta sig med 4 procentenheter under undersökningsperioden. Lönsamhetsnedgången mellan 1999 och undersökningsperioden var 66 %: från att ha legat i intervallet 12–15 % 1999 sjönk lönsamheten till intervallet 3–6 % under undersökningsperioden.

(106)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Den sjönk med 34 % 2000, med 23 procentenheter 2001, med 26 procentenheter 2002 och med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med läget 1999 hade räntabiliteten sjunkit med omkring 90 % fram till och med undersökningsperioden, dvs. från att ha legat i intervallet 45–55 % 1999 hade den minskat till intervallet 3–10 % under undersökningsperioden.

(107)

Kommissionen isolerade effekterna för gemenskapsindustrins samlade lönsamhet under undersökningsperioden av att en anläggning var avställd (se skäl 94). Det konstaterades att gemenskapsindustrins lönsamhet utan avställningen skulle ha varit 0,8 procentenhet högre 2002 och 0,5 procentenhet högre under undersökningsperioden, vilket inte skulle ha ändrat lönsamhetstendensen sedan 1999 i någon större utsträckning.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Lönsamhet på gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen till icke-närstående kunder (i % av nettoförsäljning)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

51

48

30

34

Räntabilitet (avkastning i % av investeringarnas bokförda värde netto)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

66

43

17

9

Lönsamhet på gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen till icke-närstående kunder (i % av nettoförsäljning) utan en anläggning avställd

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

51

48

35

39

n)   Kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital

(108)

Kassaflödet (netto) från rörelsen minskade 2000 med 40 %, återhämtade sig med 24 procentenheter 2001, minskade igen med 12 procentenheter 2002 och sjönk med ytterligare 7 procentenheter under undersökningsperioden. Kassaflödet var under undersökningsperioden 35 % lägre än vid skadeundersökningsperiodens början.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Kassaflöde (i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

60

84

72

65

(109)

De båda klagande gemenskapstillverkarna har ålagts böter av olika nationella och regionala konkurrensmyndigheter i världen för att de fastställt priser och fördelat marknader under 1990-talet. Utöver dessa böter har de två klagande gemenskapstillverkarna haft ytterligare kostnader med anknytning till dels uppgörelser med kunder och aktieägare i Förenta staterna och Kanada i samband med rättsprocesser med grupptalan, dels finansieringen av dessa extraordinära kostnader. Skuldsättningen i de båda koncernerna har därför ökat dramatiskt och både deras kreditvärdighet och deras kapitalanskaffningsförmåga har försämrats. Den praktiska konsekvensen av detta är att det när det gäller förmågan att skaffa kapital inte är möjligt att göra någon separat bedömning som bara gäller den sektor som tillverkar och säljer den likadana produkten och där man bortser helt från kartellbakgrunden. Lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet enligt uppgifterna ovan och investeringarna enligt uppgifterna nedan, som endast avser den likadana produkten med de eventuella effekterna av företagens konkurrensbegränsande åtgärder noggrant frånräknade, kan emellertid helt klart ses som försvårande omständigheter som förvärrade den ovannämnda redan pressade ekonomiska situationen.

o)   Investeringar

(110)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i den berörda produkten sjönk med ca 50 % mellan 1999 och undersökningsperioden. De minskade närmare bestämt med 27 % 2000, återhämtade sig med 4 procentenheter 2001, sjönk på nytt med 18 procentenheter 2002 och minskade med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Investeringar (netto, i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

73

77

59

51

p)   Subventionsmarginalens storlek

(111)

Verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska subventionsmarginalens storlek kan med hänsyn till volymen av och priserna för importen från det berörda landet inte anses vara försumbara.

q)   Återhämtning från verkningarna av tidigare subventionering eller dumpning

(112)

Det finns inga uppgifter om att det skulle ha förekommit någon subventionering eller dumpning innan den situation som bedöms i det här förfarandet uppkom. Denna fråga är därför irrelevant.

5.   SLUTSATS OM SKADA

(113)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade volymen av subventionerad import av den berörda produkten med ursprung i Indien väsentligt, med 76 %, och den subventionerade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med 3,4 procentenheter. Genomsnittspriserna för den subventionerade importen från Indien var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred dessutom priserna på importen från det berörda landet gemenskapsindustrins priser. På vägd genomsnittlig grundval uppgick prisunderskridandet under undersökningsperioden till omkring 6–12 %. Prisunderskridandet var i vissa fall väsentligt högre om man ser till enskilda produkttyper.

(114)

Det har konstaterats att gemenskapsindustrins situation försämrades under skadeundersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden utvecklades så gott som samtliga skadeindikatorer negativt: produktionsvolymen sjönk med 1 %, produktionskapaciteten med 9 % och försäljningsvolymen i gemenskapen med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade 6,3 procentenheter i marknadsandel. Försäljningspriset per enhet minskade med 8 % medan produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, lönsamheten sjönk med 66 % och räntabiliteten samt kassaflödet från rörelsen följde samma negativa trend. Antalet anställda minskade med 17 % och investeringarna föll med 50 %.

(115)

Några indikatorer utvecklades till synes positivt: lönerna ökade under skadeundersökningsperioden med 13 %, vilket kan anses som en normal ökning, och produktiviteten steg med 19 %. Tillsammans med den nämnda minskningen av antalet anställda belyser det sistnämnda gemenskapsindustrins ansträngningar i syfte att förbli konkurrenskraftig trots konkurrensen från subventionerad import från Indien.

(116)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen.

F.   ORSAKSSAMBAND

1.   INLEDNING

(117)

I enlighet med artikel 8.6 och 8.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den subventionerade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Undersökningen omfattade även andra kända faktorer utöver den subventionerade importen vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att säkra att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den subventionerade importen.

2.   VERKNINGAR AV DEN SUBVENTIONERADE IMPORTEN

(118)

Den kraftiga ökningen med 76 % av volymen subventionerad import mellan 1999 och undersökningsperioden och med omkring 3,5 procentenheter av denna imports andel av gemenskapsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (med genomsnittligt ca 6–12 % under undersökningsperioden) sammanföll med försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Under samma period fick gemenskapsindustrin vidkännas minskad försäljning (-1 % uttryckt i volym), minskade marknadsandelar (-6,3 procentenheter) och försämrad lönsamhet (-8,7 procentenheter). Utvecklingen bör ses mot bakgrund av tillväxten på gemenskapsmarknaden under åren 1999 till och med undersökningsperioden. De subventionerade priserna understeg vidare gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden och utövade en press på dem. Det prisfall på 8 % för gemenskapsindustrins varor som detta ledde till, samtidigt som produktionskostnaderna ökade med nästan 2 %, utlöste den konstaterade lönsamhetsnedgången. Den subventionerade importen anses därför preliminärt ha haft en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

3.   VERKNINGAR AV ANDRA FAKTORER

a)   Minskad efterfrågan på grund av avmattningen på stålmarknaden

(119)

Två berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin hängde samman med den avmattning som den viktigaste förbrukaren av den likadana produkten, dvs. stålindustrin, drabbades av 2001 och i början av 2002.

(120)

Nedgången inom stålindustrin 2001–2002 erkänns och bekräftas också av förbrukningsutvecklingen för den berörda produkten och den likadana produkten: förbrukningen nådde en topp 2000 och minskade sedan både 2001 och 2002. Det är också ett faktum att lönsamheten inom gemenskapsindustrin minskade stadigt under åren 2000–2002. Argumentet saknar emellertid relevans i fråga om år 2000, då gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den kraftiga uppgången på stålmarknaden det året. Detta visas av det kraftiga fallet i försäljningspriser och lönsamhet det året. Däremot ökade importen från Indien kraftigt, med 45 % uttryckt i volym, samma år och dess marknadsandel ökade med 1,5 procentenheter. Det noteras också att förbrukningen under perioden från och med 2000 till och med undersökningsperioden låg väsentligt över 1999 års nivå. Nedgången inom stålindustrin tog sig alltså inte uttryck i en totalt sett minskad efterfrågan på den berörda produkten och den likadana produkten, även om den exceptionella nivån år 2000 av naturliga skäl inte nåddes under de följande åren. Därför dras preliminärt slutsatsen att minskad efterfrågan på grund av avmattningen på stålmarknaden inte tillfredsställande förklarar den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att denna faktor endast bidrog i mycket begränsad utsträckning, om ens alls, till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Effekterna av den minskade efterfrågan ändrar följaktligen inte den preliminära slutsatsen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den subventionerade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

b)   Återgång till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen upplösts

(121)

Flera berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin endast var en följd av återgången till normala konkurrensförhållanden på gemenskapsmarknaden för grafitelektrodsystem. De ansåg att nedgången i gemenskapsindustrins priser och den lägre lönsamheten från och med 1999 berodde på att utgångspunkten var konstlat hög, på grund av kartellen.

(122)

Kommissionen konstaterade i sitt beslut 2002/271/EG av den 18 juli 2001 (5) att de två klagande gemenskapstillverkarna hade ingått i en kartell tillsammans med andra tillverkare mellan maj 1992 och mars 1998. Undersökningsperioden i detta antisubventionsförfarande omfattar perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003. Perioden för bedömning av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden. Både undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden ligger alltså väsentligt längre fram i tiden än den period under vilken kartellen var verksam. Det framkom vidare vid undersökningen att, även om det finns olika slags avtal och kontrakt, de största transaktionsvolymerna normalt täcks av årskontrakt enligt vilka ett visst antal leveranser till ett visst pris garanteras under året. Förhandlingar om sådana årskontrakt brukar äga rum i oktober och november månad året före det år då kontraktet börjar gälla. För perioden 1998–1999 visade undersökningen att omkring 40 % av transaktionerna omfattades av årskontrakt, ungefär 35 % av sexmånaderskontrakt och omkring 25 % av tremånaderskontrakt eller enstaka order. Långtidskontrakt (t.ex. treårskontrakt) har ökat i omfattning under senare tid men förekom under åren 1997–1998 endast marginellt, om ens alls, vilket kan förväntas på en marknad som utmärktes av höga priser. Det konstaterades därför att praktiskt taget samtliga transaktioner som faktiskt fakturerades och betalades 1999 samt de priser som dessa transaktioner innefattade och som granskas i skälen 102 och 103 är en följd av avtal mellan säljare och köpare som ingåtts efter den period under vilken uppgörelser om marknader och priser konstaterats förekomma.

(123)

För att understödja sina synpunkter uppmärksammade samma berörda parter kommissionen på prisutvecklingen för elektroder med stor diameter (dvs. med en diameter som överstiger 700 mm), ett marknadssegment där, hävdade de, de indiska exporterande tillverkarna inte var verksamma. Undersökningen visade att de båda indiska exporterande tillverkarna visserligen inte exporterade detta produktsortiment till gemenskapen under undersökningsperioden, men att de utvecklade sin tekniska kapacitet att kunna tillverka det. Det framkom också vid undersökningen att gemenskapsindustrins priser för detta särskilda produktsortiment hade sjunkit förhållandevis mer mellan 1999 och undersökningsperioden än dess genomsnittliga priser för den likadana produkten som helhet. Produktsortimentet i fråga representerar en begränsad andel, omkring 8 %, av gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden för den likadana produkten. Detta särskilda marknadssegment har ytterligare två kännetecken. Det utgör för det första en förhållandevis ny och växande marknad, vilket betyder att marknaden blev allt mer konkurrenspräglad under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Det utmärks, för det andra, av att det finns ett mycket litet antal stora kunder som också köper elektroder med en mindre diameter. Som kan förväntas utnyttjar dessa kunder, som alltså är större än genomsnittskunden, sin förhållandevis starkare position som köpare till att utverka större rabatter än vad en ”normal” kund skulle kunna få. Pristendensen för detta särskilda marknadssegment förvrängs alltså genom dessa stora kunders tilltagande dominans. Även, slutligen, om de indiska tillverkarna inte exporterade detta produktsortiment regelbundet under undersökningsperioden, konstaterades det vid undersökningen att det omfattas av indiska priserbjudanden som kunder i gemenskapen utnyttjat som ytterligare argument i sina förhandlingar med gemenskapsindustrin.

(124)

Kommissionen begärde från gemenskapsindustrin in, och erhöll, långa prisserier (sedan mitten av 1980-talet) som var representativa för den likadana produkten på gemenskapsmarknaden. Prisserierna visar att priserna ökade undan för undan under 1990-talet och nådde en topp 1998. Mellan 1998 och 1999 noterades en kraftig nedgång med 14 %, vilket tydligt avspeglar att perioden med marknads- och prisuppgörelser hade upphört.

(125)

Argumentet om återgång till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp förklarar vidare inte den förlust av marknadsandelar som gemenskapsindustrin fick vidkännas under perioden 1999 till och med undersökningsperioden, medan den subventionerade importen i gengäld ökade sin marknadsandel i motsvarande mån. Av det ovanstående följer att återgången till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp bara till liten del kan förklara den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att verkningarna av återgången alltså inte kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den subventionerade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

c)   De övriga gemenskapstillverkarnas resultat

(126)

Ingen annan gemenskapstillverkare som inte ingick i gemenskapsindustrin samarbetade vid undersökningen. Det bör emellertid noteras att en av de två övriga kända tillverkarna i gemenskapen blev konkursmässig och upphörde med sin tillverkning i november 2002 (se skäl 77). Enligt tillgängliga uppgifter ökade de två övriga tillverkarnas försäljning i gemenskapen från omkring 15 000 ton 1999 till omkring 21 000 ton 2002 för att sedan minska till ca 19 000 ton under undersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade från 12,5 % 1999 till 16,6 % 2002 och minskade sedan till 14,4 % under undersökningsperioden. Om undersökningen hade omfattat hela 2003 skulle marknadsandelen för den enda återstående övriga tillverkaren i gemenskapen ha varit 9,7 %. Det förhåller sig visserligen så att de två övriga tillverkarna i gemenskapen ökade sin marknadsandel med 1,9 procentenheter mellan 1999 och undersökningsperioden, men det faktum att den ena av dem blev konkursmässig tyder emellertid, liksom för gemenskapsindustrin, på att det förelåg en situation där företagen led skada. Därför dras preliminärt slutsatsen att de övriga gemenskapstillverkarnas resultat endast i mycket begränsad omfattning, om ens alls, bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit och att deras resultat inte fick sådana verkningar att det kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den subventionerade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

d)   Import från andra tredjeländer

(127)

Enligt tillgängliga uppgifter ökade den totala importen (i volym) av den likadana produkten med ursprung i andra tredjeländer än Indien med 20 %, från omkring 13 000 ton 1999 till omkring 15 000 ton under undersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade från 10,7 % 1999 till 11,8 % under undersökningsperioden. Det vägda genomsnittliga priset cif för denna import minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, från omkring 2 400 euro per ton 1999 till omkring 2 200 euro per ton under undersökningsperioden. Det bör noteras att priserna för importen från andra tredjeländer än Indien under hela skadeundersökningsperioden låg betydligt över priserna för import från det berörda landet.

(128)

Det konstaterades vidare att endast import med ursprung i tre andra länder än Indien, nämligen Japan, Polen och Förenta staterna, hade en andel av gemenskapsmarknaden på mer än 1 % under undersökningsperioden. Fram till och med undersökningsperioden ökade marknadsandelen för importen från Japan från 2,1 % 1999 till 2,6 %, för importen från Polen från 3,3 % 1999 till 4,4 % och för importen från Förenta staterna sjönk andelen från 5,3 % 1999 till 4,7 %. När det gäller import med ursprung i dessa tre länder förefaller priserna cif för importen från Japan och från Förenta staterna ha underskridit gemenskapsindustrins priser, medan priserna för importen med ursprung i Polen var högre än gemenskapsindustrins priser. Priserna cif för importen från dessa tre länder har vidare alltid legat över priserna för importen från det berörda landet. Dessutom finns ingen bevisning tillgänglig som tyder på att denna import skulle ha skett till subventionerade priser.

(129)

Det konstaterades i undersökningen att de två anläggningar som tillverkar den likadana produkten i Polen och exporterar den till gemenskapen bägge är dotterbolag till en av de klagande gemenskapstillverkarna. Importen från Polen under undersökningsperioden företogs därför uteslutande för den nämnda gemenskapstillverkarens räkning. Det konstaterades också i undersökningen att omkring 40 % av de volymer av den likadana produkten som importerades från Förenta staterna i själva verket importerades av den andra klagande gemenskapstillverkaren för att slutligt säljas i gemenskapen. Det framkom inget som tydde på att denna återförsäljning vållade andra gemenskapstillverkare skada eller att importen skedde på bekostnad av den egna tillverkningen i gemenskapen. De båda klagande gemenskapstillverkarna äger också anläggningar i andra tredjeländer där den likadana produkten tillverkas. Det konstaterades emellertid i undersökningen att importen från dessa anläggningar, både var för sig och sammantaget, var försumbar, dvs. den motsvarade mindre än 1 % av förbrukningen i gemenskapen.

(130)

De båda klagande gemenskapstillverkarna är stora, globalt verksamma företag. Deras verksamhetsfält begränsar sig alltså inte till gemenskapen. Förutom att de importerar vissa mindre mängder av den likadana produkten för slutlig försäljning i gemenskapen exporterar de också en betydande del av sin tillverkning i gemenskapen till länder utanför gemenskapen. Förklaringen till dessa internationella varurörelser är att företagen i ökande utsträckning tenderar att specialinrikta de olika anläggningarna på vissa dimensioner och kvaliteter av den likadana produkten. Den direkta konsekvensen av detta är att de båda klagande gemenskapstillverkarna måste importera vissa dimensioner och kvaliteter från anläggningar utanför gemenskapen som kompletterar det produktsortiment de önskar kunna erbjuda kunderna i gemenskapen.

(131)

Med tanke på de genomsnittliga priserna och små mängderna för denna import och på dess begränsade marknadsandel samt med hänsyn till vad som anförts ovan när det gäller produktsortimentet finns det inget som tyder på att denna import från tredjeland, vare sig den kommer från anläggningar som de två klagande gemenskapstillverkarna äger i tredjeländer eller ej, bidrog till att det förelåg en situation där gemenskapsindustrin led skada avseende bland annat marknadsandelar, försäljningsvolym, antal anställda, investeringar, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde.

(132)

Det gjordes också gällande att detta förfarande skulle vara diskriminerande, eftersom man i förfarandet hade bortsett från att det förekom import av den likadana produkten med ursprung i Kina, vilket anfördes det, visades av de förhållandevis stora importkvantiteter från Kina som redovisades enligt KN-undernummer 8545 11 00. Det bör för det första uppmärksammas att KN-undernummer 8545 11 00 inte bara omfattar den berörda produkten och den likadana produkten utan också andra varor. Därför bör man inte dra slutsatser endast på grundval av detta KN-undernummer. Denna aspekt uppmärksammades emellertid särskilt vid kontrollbesöken hos de samarbetsvilliga användarna. Flera användare hade i sitt svar på frågeformuläret redovisat import av den likadana produkten från Kina, men det visade sig vid kontrollerna på platsen att ingen av dessa kinesiska elektroder uppfyllde de parametrar som användes för att definiera den berörda produkten. Den ena av de två intresseorganisationerna för användare av produkten framhöll vidare i en skriftlig inlaga att Kina inte var i stånd att tillverka och till gemenskapen exportera den likadana produkten under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Argumentet avvisas därför.

e)   Gemenskapsindustrins exportresultat

(133)

En berörd part hänvisade till den stora nedgången i gemenskapsindustrins exportpriser och hävdade dels att detta var ett tecken på att det inte fanns något orsakssamband mellan subventionerad import och den skada som gemenskapsindustrin lidit på gemenskapsmarknaden, dels att skadan kunde betraktas som självförvållad.

(134)

Som framhållits redan i det föregående är de båda klagande gemenskapstillverkarna globalt verksamma. Det framgick av undersökningen att gemenskapsindustrin exporterar ungefär 15 % mer än vad den säljer i gemenskapen, uttryckt i volym. Från en nivå i utgångsläget på omkring 100 000 ton 1999 ökade gemenskapsindustrins exportvolym med 12 % 2000, sjönk med 20 procentenheter 2001, ökade med 2 procentenheter 2002 och fortsatte sedan att öka med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Exporten låg under undersökningsperioden mycket nära 1999 års nivå och en eventuell förlust av stordriftsfördelar kan därför inte anses bero på exportverksamheten. Det framgick av undersökningen att priserna på exporten sjönk med omkring 14 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Beaktat separat från andra faktorer som kan spela en roll på världsmarknadsnivå är konstaterandet irrelevant i detta förfarande, som gäller gemenskapsmarknaden och inte världsmarknaden. Det bör också noteras att analysen av lönsamhetsutvecklingen i samband med bedömningen av skada uteslutande avsåg försäljning i gemenskapen av gemenskapsindustrins egen tillverkning. Även om lönsamhetsutvecklingen var något sämre för exporten än för försäljningen i gemenskapen anses även detta sakna betydelse i samband med detta förfarande. Exporten anses därför inte på något sätt ha kunnat bidra till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Export (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

112

91

93

99

Pris per enhet för exporten (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 80)

Index (1999 = 100)

100

96

102

88

86

4.   SLUTSATS OM ORSAKSSAMBAND

(135)

Sammanfattningsvis bekräftas att den väsentliga skadan för gemenskapsindustrin, som framför allt utmärks av nedgången mellan 1999 och undersökningsperiodens slut i marknadsandel och i försäljningspris per enhet (-8 %) samtidigt som produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, av därav följande försämring av lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde från rörelsen och av minskade investeringar och minskat antal anställda, vållades av den berörda subventionerade importen.

(136)

Verkningarna av minskad efterfrågan beroende på avmattningen på stålmarknaden, av återgången till normala konkurrensförhållanden efter kartellens upplösning, av de övriga gemenskapstillverkarnas resultat, av importen från andra tredjeländer och av gemenskapsindustrins exportresultat var obefintliga eller endast mycket begränsade och kan därför inte ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den subventionerade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(137)

Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att subventionerad import med ursprung i Indien har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.6 i grundförordningen.

G.   GEMENSKAPENS INTRESSE

(138)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om subventionering, skada och orsakssamband, finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde för detta ändamål, i enlighet med artikel 31.1 i grundförordningen, vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de parter som berördes.

1.   GEMENSKAPSINDUSTRINS INTRESSE

(139)

Gemenskapsindustrin utgörs av två företagskoncerner med totalt nio produktionsanläggningar i olika länder i gemenskapen och med 1 800 personer direkt engagerade i produktion, försäljning och administrativa uppgifter som gäller den likadana produkten. Som en följd av att det införs åtgärder väntas både gemenskapsindustrins försäljning av den berörda produkten, uttryckt i volym, på gemenskapsmarknaden och dess försäljningspriser på den marknaden komma att öka. Gemenskapsindustrins priser skulle emellertid med all säkerhet inte öka med den eventuella utjämningstullens fulla belopp, eftersom det fortfarande skulle förekomma konkurrens mellan gemenskapstillverkare, import med ursprung i det berörda landet till icke-subventionerade priser och import med ursprung i andra tredjeländer. Sammanfattningsvis väntas ökningen av produktions- och försäljningsvolym, å ena sidan, och den fortsatta minskningen av kostnaderna per enhet, å andra sidan, i kombination med en måttlig prisökning, göra det möjligt för gemenskapsindustrin att förbättra sin ekonomiska situation.

(140)

Om det inte införs antisubventionsåtgärder är det däremot sannolikt att den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin skulle komma att fortsätta. Gemenskapsindustrin kommer sannolikt att fortsätta att förlora marknadsandelar och att få vidkännas en försämrad lönsamhet. Detta kommer med all sannolikhet att leda till nedskärningar i produktion och investeringar, nedläggning av viss produktionskapacitet samt ytterligare sysselsättningsminskning i gemenskapen.

(141)

Om det införs antisubventionsåtgärder skulle gemenskapsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadevållande subventioneringen.

2.   INTRESSET HOS ICKE-NÄRSTÅENDE IMPORTÖRER OCH HANDLARE I GEMENSKAPEN

(142)

De båda samarbetsvilliga importörerna svarade under undersökningsperioden för omkring 20 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. Av uppgifter från de två samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna att döma svarar importörer och handlare i gemenskapen (dvs. de två ovannämnda samarbetsvilliga importörerna plus de icke-samarbetsvilliga importörerna och handlarna) för omkring 40 % av den totala importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien.

(143)

Om det införs utjämningsåtgärder är det möjligt att importvolymen med ursprung i det berörda landet kommer att minska. Det kan vidare inte uteslutas att det kan leda till att priserna på den berörda produkten i gemenskapen ökar något, vilket skulle påverka importörernas och handlarnas ekonomiska situation. För de båda samarbetsvilliga importörerna svarar verksamheten med anknytning till handel med den berörda produkten med ursprung i Indien för omkring 40 % av deras totala omsättning. Av deras totalt 10 anställda är 4 direkt verksamma med uppgifter som gäller handel med den berörda produkten med ursprung i Indien. Vilka verkningar ökade importpriser för den berörda produkten kommer att få för importörerna kommer också att bero på deras förmåga att överföra prisökningarna på kunderna. Den berörda produkten svarar för en liten andel av användarnas sammanlagda kostnader (se skäl 147), vilket kan göra det lättare för importörerna att överföra eventuella prisökningar på användarna.

(144)

Därför dras preliminärt slutsatsen att införandet av antisubventionsåtgärder sannolikt inte kommer att påverka situationen för importörerna i gemenskapen negativt i någon betydande utsträckning.

3.   ANVÄNDARINDUSTRINS INTRESSE

(145)

Den viktigaste användarindustrin, med omkring 80 % av den totala förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten och den likadana produkten, är elektrostålindustrin. De åtta samarbetsvilliga slutliga användarna var under undersökningsperioden avnämare av omkring 27 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. De kvantiteter som de förbrukade importerades antingen direkt från de två indiska exporterande tillverkarna eller via importörer och handlare. Av uppgifter från de båda samarbetsvilliga exporterande indiska tillverkarna att döma svarar de slutliga användarna i gemenskapen (dvs. de åtta ovannämnda samarbetsvilliga användarna plus de icke-samarbetsvilliga användarna) för omkring 56 % av den totala direkta importvolymen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien. Den återstående delen (4 %) importeras av gemenskapsindustrin.

(146)

De samarbetsvilliga användarna gör gällande att deras ekonomiska situation skulle påverkas negativt av att det införs antisubventionsåtgärder, dels direkt genom högre priser för de varor de köper från Indien, dels indirekt genom de prishöjningar som sannolikt kommer att göras när det gäller den del av deras förbrukning som tillgodoses genom köp från gemenskapstillverkarna.

(147)

Undersökningen visade att förbrukningen av den berörda produkten och den likadana produkten genomsnittligt representerar 1 % av de samarbetsvilliga användarnas produktionskostnader. De möjliga kostnadskonsekvenserna för användarna är som följer: Om det införs utjämningsåtgärder kan användarnas produktionskostnader komma att öka med mellan 0,15 % (i det mest ogynnsamma fallet, där priserna på både den berörda produkten och den likadana produkten skulle öka med tullens belopp, oavsett produktens ursprung) och 0,03 % (i det fall då endast de varor som köps från Indien skulle drabbas av prisökningen). Sammantaget väntas det faktiska resultatet ligga någonstans mellan dessa två scenarier, detta av följande skäl: Gemenskapsindustrin kan komma att höja sina priser i viss mån, men den kommer sannolikt också att utnyttja läget med lägre prispress för att genom konkurrenskraftig prissättning i förhållande till de indiska priserna återta förlorade marknadsandelar. Ledig produktionskapacitet finns, och återgången till rättvisa marknadsvillkor som möjliggör en mera lönsam verksamhet skulle med all sannolikhet öka det potentiella utbudet oavsett ursprung och främja nya investeringar. Vidare köps ungefär 15 % av de varor som förbrukas i gemenskapen från andra leverantörer (dvs. de köps från andra tillverkare i gemenskapen eller importeras från andra tredjeländer än Indien). Det är därför osannolikt att det kommer att bli någon generell prisökning. Det är slutligen möjligt att åtminstone en del av de enligt ovan mycket begränsade sannolika verkningarna för användarnas produktionskostnader kan överföras på kunderna i senare led, vilket skulle innebära att den slutliga påverkan på användarnas vinst blir ännu mindre.

(148)

De samarbetsvilliga användarna motsätter sig att det införs utjämningsåtgärder även av det skälet att det skulle utgöra ett hinder för konkurrens på marknaden och i själva verket bidra till att den kartell som kommissionen konstaterade 2001 återuppstår.

(149)

De båda klagande gemenskapstillverkarna, som samarbetade i en kartell mellan maj 1992 och mars 1998, ålades böter av kommissionen 2001. Det bekräftades vid undersökningen i det här förfarandet att de två tillverkare som utgjorde gemenskapsindustrin hade upphört med att fördela marknader och fastställa priser. Detta ifrågasätts inte av någon part. Vad det nu handlar om är att återupprätta lika villkor på marknaden efter den snedvridning som de indiska exportörernas illojala handelsmetoder lett till. Syftet med antisubventionsåtgärder är inte att hindra import från det berörda landet från att komma in i gemenskapen utan att undanröja verkningarna av den snedvridning av marknadsvillkoren som uppstått på grund av subventionerad import. Inte bara gemenskapstillverkarna utan också alternativa försörjningskällor, till exempel icke-subventionerad import, kommer att ha fördel av att det återupprättas rättvisa marknadsvillkor. Det faktum att gemenskapsindustrin samarbetade i en kartell åren 1992–1998 bör inte innebära att den fråntas rätten att inom ramen för grundförordningen skyddas mot illojala handelsmetoder.

(150)

Med hänsyn till dessa undersökningsresultat kan preliminärt slutsatsen dras att införandet av antisubventionsåtgärder sannolikt inte kommer att allvarligt påverka användarnas ekonomiska situation och sannolikt inte kommer att få några negativa verkningar för konkurrensen totalt sett på gemenskapsmarknaden.

4.   SLUTSATS BETRÄFFANDE GEMENSKAPENS INTRESSE

(151)

Införandet av åtgärder kan förväntas leda till att gemenskapsindustrin får möjlighet att hämta igen utebliven försäljning, återta förlorade marknadsandelar och förbättra sin lönsamhet. Om det inte införs åtgärder är det däremot, med tanke på gemenskapsindustrins försämrade läge, risk för att vissa gemenskapstillverkare kommer att lägga ned produktionsanläggningar och friställa en del av sin arbetsstyrka. Även om åtgärderna sannolikt får vissa negativa verkningar i form av minskade importvolymer och måttliga prisökningar för importörer, handlare och användare, kan deras omfattning begränsas genom att prisökningen övervältras på kunder i senare led i förädlingskedjan. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det inte skulle strida mot gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

H.   FÖRSLAG TILL PROVISORISKA UTJÄMNINGSÅTGÄRDER

(152)

Med hänsyn till slutsatserna avseende subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas för att förhindra att subventionerad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

1.   NIVÅ FÖR UNDANRÖJANDE AV SKADA

(153)

De provisoriska utjämningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade subventionsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den skada som den subventionerade importen vållar gemenskapsindustrin. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande subventioneringen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon subventionerad import.

(154)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det preliminärt att en vinstmarginal på 9,4 % av omsättningen kunde betraktas som den nivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå i avsaknad av skadevållande subventionering. De klagande gemenskapstillverkarna framförde att den vinstmarginal som de rimligen kunde förväntas uppnå om det inte förekom någon subventionerad import var 10–15 %. Undersökningen visade att gemenskapsindustrins vinst låg i intervallet 12–15 % av omsättningen 1999 (se skäl 105), när marknadsandelen för den subventionerade importen var som lägst. Kommissionen undersökte om marknadsvillkoren år 1999 kunde betraktas som representativa för de normala villkoren på marknaden för den berörda produkten. Det framgick att återgången till normala konkurrensvillkor efter perioden med pris- och marknadsuppgörelser fick en effekt på priserna och att priset på de viktigaste råvarorna hade ökat avsevärt mellan 1999 och undersökningsperioden. Under dessa omständigheter bedöms det som osannolikt att gemenskapsindustrin skulle ha haft en lönsamhet i intervallet 12–15 % under undersökningsperioden. Kommissionen undersökte vidare sektoriell statistik från företags balansräkningar sammanställd av centralbankerna i Tyskland, Frankrike, Italien, Japan och Förenta staterna. Den databas i vilken dessa data sammanställts handhas av kommissionen. Undersökningen visade att vinsten, före extraordinära poster, i företag i den mest näraliggande sektorn, för vilken uppgifter fanns tillgängliga, i de nämnda största industriländerna genomsnittligt uppgick till 9,4 % 2002. Med beaktande av samtliga omständigheter och faktorer anser kommissionen att 9,4 % är den vinst som gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna uppnå om det inte förekom någon subventionerad import.

(155)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes sedan på grundval av en jämförelse, transaktion för transaktion, mellan det vägda genomsnittliga importpriset, sådant detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som gemenskapsindustrin sålt på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(156)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

Graphite India Limited (GIL)

20,3 %

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited

12,8 %

2.   PROVISORISKA ÅTGÄRDER

(157)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att en provisorisk utjämningstull bör införas på nivån för den subventionsmarginal som konstaterats. Tullen bör dock, i enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen, inte vara högre än den skademarginal som beräknats ovan.

3.   SLUTBESTÄMMELSE

(158)

Av förvaltningsskäl bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att de undersökningsresultat när det gäller införandet av tullar som redovisas i denna förordning är preliminära och kan komma att behöva ses över i samband med fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En provisorisk utjämningstull skall införas på import av grafitelektroder av det slag som används för elektrougnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ.m, enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (TARIC-nummer 8545110010), och av nipplar som används för sådana elektroder, enligt KN-nummer ex 8545 90 90 (TARIC-nummer 8545909010) oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien.

2.   Följande provisoriska utjämningstullsats skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter som tillverkats av nedanstående företag i Indien:

Företag

Provisorisk tull

TARIC-tilläggsnummer

Graphite India Limited (GIL), 31 Chowringhee Road, Kolkatta – 700016, West Bengal

14,6 %

A530

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited, Bhilwara Towers, A-12, Sector-1, Noida – 201301, Uttar Pradesh

12,8 %

A531

Alla andra företag

14,6 %

A999

3.   Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4.   För att den produkt som avses ovan skall få övergå till fri omsättning i gemenskapen skall det ställas en säkerhet som motsvarar den provisoriska tullens belopp.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter inom femton dagar efter denna förordnings ikraftträdande begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för antagandet av denna förordning, lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen.

Berörda parter får enligt artikel 31.4 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 lämna synpunkter på tillämpningen av denna förordning inom en månad efter dess ikraftträdande.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EUT C 197, 21.8.2003, s. 5.

(4)  EUT C 197, 21.8.2003, s. 2.

(5)  EGT L 100, 16.4.2002, s. 1.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/61


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1009/2004

av den 19 maj 2004

om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Republiken Indien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (2), (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artikel 7 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   INLEDNING

(1)

Den 21 augusti 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i juli 2003 av European Carbon and Graphite Association (ECGA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa grafitelektrodsystem. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav vållad väsentlig skada. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

(3)

Inledandet av ett parallellt antisubventionsförfarande beträffande import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien offentliggjordes samma dag genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4).

(4)

Kommissionen meddelade officiellt den klagande samt andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare och leverantörer som den visste var berörda samt företrädare för Indien om att förfarandet hade inletts. De direkt berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(5)

De båda exporterande tillverkarna i Indien, Indiens myndigheter samt tillverkare, användare, importörer och handlare i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som inom den ovannämnda tidsfristen begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem beviljades möjlighet till detta.

2.   STICKPROVSFÖRFARANDE

(6)

Med tanke på det stora antalet icke-närstående importörer i gemenskapen ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla kända icke-närstående importörer att, i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen, ge sig till känna inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande beträffande perioden 1 april 2002–31 mars 2003. Endast två icke-närstående importörer samtyckte till att ingå i stickprovet och lämnade de begärda grundläggande uppgifterna inom tidsfristen. Följaktligen ansågs stickprovsförfarande inte vara nödvändigt i detta förfarande.

3.   FRÅGEFORMULÄR

(7)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda, till de två icke-närstående importörer som nämns ovan och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Svar på frågeformuläret mottogs från två indiska exporterande tillverkare, de två klagande gemenskapstillverkarna, åtta användarföretag och de två icke-närstående importörer som nämns ovan. Utöver detta lämnade ett användarföretag en skriftlig inlaga innehållande vissa kvantitativa uppgifter, och två intresseorganisationer för användare lämnade också skriftliga inlagor till kommissionen.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

 

Gemenskapstillverkare:

SGL Carbon GmbH, Wiesbaden och Meitingen, Tyskland

SGL Carbon SA, La Coruña, Spanien

UCAR SNC, Notre Dame de Briançon, Frankrike och dess närstående företag UCAR SA, Etoy, Schweiz

UCAR Electrodos Ibérica SL, Pamplona, Spanien

Graftech SpA, Caserta, Italien.

 

Icke-närstående importörer i gemenskapen:

Promides SA, Madrid, Spanien

AGC-Matov allied graphite & carbon GmbH, Berlin, Tyskland.

 

Användare:

ISPAT Hamburger Stahlwerke GmbH, Hamburg, Tyskland

ThyssenKrupp Nirosta GmbH, Krefeld, Tyskland

Lech-Stahlwerke, Meitingen, Tyskland

Ferriere Nord, Osoppo, Italien.

 

Exporterande tillverkare i Indien:

Graphite India Limited (GIL), Kolkatta och Nasik

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited, Bhopal.

(10)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   BERÖRD PRODUKT

(11)

Den berörda produkten är grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat. En grafitelektrod är en keramikinfattad eller pressad grafitstav. På båda ändar av denna cylinder maskinbearbetas koniska rörmuffar så att två eller flera elektroder kan förenas till en stav. En anslutande del, även den av grafit, används för att förbinda två muffar. Denna del kallas ”nippel”. Både grafitelektroden och nippeln levereras vanligtvis sammankopplade som ett ”grafitelektrodsystem”.

(12)

Grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder tillverkas av petroleumkoks, som är en biprodukt från oljeindustrin, och stenkolstjärbeck. Tillverkningsprocessen omfattar sex steg, närmare bestämt formning, bakning, impregnering, ombakning, grafitering och maskinbearbetning. Vid grafiteringen hettas produkten upp elektriskt till över 3000 oC och övergår fysiskt till grafit, som är en kristallin form av kol och ett unikt material med låg elektrisk men hög termisk ledningsförmåga samt stor styrka och betydande prestanda vid hög temperatur, vilket gör den lämplig för användning i elektriska ljusbågsugnar. Tillverkningstiden för ett grafitelektrodsystem är omkring två månader. Det finns inga produkter som kan ersätta grafitelektrodsystem.

(13)

Grafitelektrodsystem används av ståltillverkare i elektriska ljusbågsugnar, även kallade ministålverk, som strömförande ledare för att tillverka stål från återvunnet skrot. Endast de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder som har en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ m omfattas av denna undersökning. Grafitelektrodsystem som motsvarar dessa tekniska parametrar kan överföra kraft i mycket hög grad.

(14)

En indisk exportör hävdade att han i vissa fall tillverkade den berörda produkten utan att använda ”premium needle coke”, en petroleumkoks av mycket hög kvalitet, och enligt denna exportör skulle de klagande anse att denna typ av koks var oumbärlig för att tillverka produkten med de specifikationer som nämns i skäl 13. Denna exportör begärde därför att grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder vilka inte tillverkats av ”premium needle coke” skulle undantas från undersökningens räckvidd. Det är riktigt att olika kvaliteter av petroleumkoks kan användas för att tillverka grafitelektrodsystem. Produktdefinitionen avgörs emellertid av slutproduktens grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutliga användningsområden, oavsett vilka råmaterial som använts. Om grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder med ursprung i Indien importeras till gemenskapen och motsvarar de grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som beskrivs i produktdefinitionen, anses de utgöra den berörda produkten. Begäran avvisades således.

2.   LIKADAN PRODUKT

(15)

Den produkt som exporterades till gemenskapen från Indien, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien och den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C.   DUMPNING

1.   NORMALVÄRDE

(16)

För att bestämma normalvärdet fastställde kommissionen först, för varje exporterande tillverkare, huruvida dess sammanlagda försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(17)

Kommissionen fastställde därefter vilka av de typer av grafitelektroder, sålda på den inhemska marknaden av de företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ, som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. De faktorer som beaktades vid avgränsningen av de olika produkttyperna av grafitelektroder var i) huruvida de såldes med nippel eller inte, ii) deras diameter och iii) deras längd. De olika produkttyperna för nipplar som såldes separat fastställdes på grundval av diameter och längd.

(18)

Det undersöktes sedan för var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och för var och en av produkttyperna om försäljningen på hemmamarknaden var representativ, dvs. om försäljningen på den marknaden motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produktttyp. För dessa produkttyper undersöktes sedan, för var och en av de exporterande tillverkarna, huruvida försäljningen ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(19)

Prövningen av huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp som sålts i representativa volymer kunde anses ha ägt rum vid normal handel gjordes genom att man fastställde andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. För bägge exporterande tillverkare fastställdes det att, i samtliga fall då försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ägde rum i tillräckliga mängder, mer än 80 % av de försålda mängderna såldes med vinst på den inhemska marknaden och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset på produkttypen i fråga översteg den vägda genomsnittliga kostnaden per enhet för produkttypen. För dessa produkttyper fastställdes normalvärdet därför på grundval av det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på den marknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(20)

För de återstående produkttyperna, för vilka försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerade genom att man till tillverkningskostnaden för de exporterade typerna, vid behov justerade, lade en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal, baserade på faktiska uppgifter om de exporterande tillverkarnas produktion och försäljning av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen.

2.   EXPORTPRIS

(21)

Undersökningen visade att de båda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarnas exportförsäljning uteslutande gjordes direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen.

(22)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

3.   JÄMFÖRELSE

(23)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörlig hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(24)

Således gjordes, där så var tillämpligt och olikheterna kunde styrkas av bevisning, justeringar för olikheter i landtransport-, oceanfrakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader samt provisioner och rabatter.

(25)

Båda företagen begärde med stöd av artikel 2.10 b i grundförordningen en justering för tullrestitution, med motiveringen att importavgifter, hävdade de, togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades eller betalades inte när produkten såldes för export till gemenskapen. Företagen utnyttjade av det skälet systemet med tullkredit efter export. I detta avseende framgick det av undersökningen att det inte kunde fastställas någon direkt koppling mellan de krediter som Indiens myndigheter beviljat exporterande tillverkare inom ramen för tullkreditsystemet och inköpta råvaror, eftersom krediterna kunde användas för att betala tullar på alla slags importerade varor utom kapitalvaror och varor som omfattades av importbegränsningar eller importförbud. Krediterna kunde dessutom säljas på den inhemska marknaden eller användas på något annat sätt och det fanns inget som hindrade att de användes för import av råvaror som sedan införlivades i den exporterade produkten. Företagens begäran avvisades därför.

(26)

Alternativt begärde de båda företagen samma justering enligt artikel 2.10 k. Justeringen kunde emellertid inte beviljas, eftersom företagen inte kunde bevisa att systemet med tullkredit efter export påverkade prisernas jämförbarhet och i synnerhet att konsumenterna, till följd av de förmåner som systemet ger, genomgående betalade olika priser på den inhemska marknaden.

(27)

Båda företagen begärde en justering för olikheter i handelsled. Eftersom båda företagen endast sålde till slutliga användare på den inhemska marknaden, medan deras försäljning till gemenskapen gjordes både till slutliga användare och till handlare, begärde de en särskild justering i enlighet med artikel 2.10 d ii) i grundförordningen. Det ena företaget grundade sin begäran på det förhållandet att dess priser på försäljningen i gemenskapen till distributörer var lägre än de priser som det tog ut av slutliga användare. Detta skulle enligt företaget berättiga till en särskild justering. I detta avseende konstaterades att företaget inte kunde bevisa att det svarade för olika funktioner för olika kundkategorier. Det fastställdes vidare att de priser som företaget tog ut av distributörerna inte genomgående var lägre än de priser som det tog ut av de slutliga användarna. Justeringen kunde därför inte beviljas.

(28)

Den andra företaget hävdade att distributörernas pålägg när de sålde den berörda produkten vidare till slutliga användare på gemenskapsmarknaden berättigade till en justering för olikheter i handelsled. Det bör noteras att exportpriset, så som nämns i skälen 21 och 22, fastställdes på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas. De återförsäljningspriser som, enligt företaget, distributörerna tillämpade i gemenskapen ansågs därför irrelevanta. Företagets begäran avvisas därför.

4.   DUMPNINGSMARGINAL

(29)

Det justerade vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp jämfördes med det justerade vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(30)

Jämförelsen visade att dumpning förekommit. De preliminära dumpningsmarginalerna utryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår till följande:

Graphite India Limited (GIL)

34,3 %

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited

24,0 %

(31)

Eftersom samarbetsviljan var stor (de samarbetsvilliga företagen representerade 100 % av exporten av den berörda produkten från Indien till gemenskapen) fastställdes den övriga preliminära dumpningsmarginalen till nivån för den högsta dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag, dvs. till 34,3 %.

D.   GEMENSKAPSINDUSTRIN

1.   SAMMANLAGD PRODUKTION I GEMENSKAPEN

(32)

I gemenskapen tillverkas den likadana produkten av SGL AG (”SGL”) och flera dotterbolag (UCAR SNC, UCAR Electrodos Ibérica SL och Graftech SpA) till UCAR SA (”UCAR”), på vilkas vägnar klagomålet ingavs. SGL och UCAR har tillverkningsanläggningar i Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.

(33)

Utöver de två klagande gemenskapstillverkarna, SGL och UCAR, fanns det två andra tillverkare i gemenskapen av den likadana produkten under perioden 1999–undersökningsperioden. En av dessa två övriga tillverkare kom på obestånd och måste ansöka om rättsligt skydd enligt tysk konkurslag. Detta företag upphörde att tillverka den likadana produkten i november 2002. De två företagen uttryckte stöd för klagomålet men avböjde kommissionens inbjudan att samarbeta aktivt i undersökningen. Slutsatsen dras att samtliga ovannämnda fyra tillverkare utgör tillverkningen i gemenskapen enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

2.   DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(34)

De tre klagande gemenskapstillverkarna besvarade frågeformulären och samarbetade till fullo i undersökningen. Under undersökningsperioden stod de för mer än 80 % av tillverkningen i gemenskapen.

(35)

De anses därför utgöra gemenskapsindustrin enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

E.   SKADA

1.   INLEDANDE ANMÄRKNING

(36)

Eftersom det bara finns två indiska exporterande tillverkare av den berörda produkten och gemenskapsindustrin likaså bara består av två tillverkare, måste antingen uppgifterna avseende importen av den berörda produkten till gemenskapen med ursprung i Indien eller uppgifterna avseende gemenskapsindustrin indexeras, så att konfidentiella uppgifter skyddas i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

2.   FÖRBRUKNING I GEMENSKAPEN

(37)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden, övriga gemenskapstillverkares försäljning på gemenskapsmarknaden enligt en uppskattning på grundval av tillgängliga uppgifter, de två indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning på gemenskapsmarknaden, de försäljningsvolymer som enligt uppgifter som erhållits inom ramen för samarbetet med SGL importerats från Polen samt uppgifter från Eurostat om den övriga importen till gemenskapen, vid behov justerade.

(38)

På denna grundval ökade förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen med 9 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 14 % mellan 1999 och 2000, minskade med 7 procentenheter 2001 och med ytterligare 1 procentenhet 2002 för att sedan öka med 3 procentenheter under undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten i huvudsak används inom elektrostålindustrin måste förbrukningsutvecklingen ses mot bakgrund av de ekonomiska utvecklingstendenserna för den särskilda sektorn, vilka pekade kraftigt uppåt 2000 men sedan började peka nedåt från och med 2001.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Total förbrukning i gemenskapen (ton)

119 802

136 418

128 438

126 623

130 615

Index (1999 = 100)

100

114

107

106

109

3.   IMPORT FRÅN DET BERÖRDA LANDET

a)   Volym

(39)

Importen av den berörda produkten från Indien till gemenskapen ökade med 76 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 45 % mellan 1999 och 2000 och med ytterligare 31 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Dumpad import (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

145

176

176

176

Marknadsandel för den dumpade importen

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

127

164

166

161

b)   Marknadsandel

(40)

Marknadsandelen för exportörerna i det berörda landet ökade med 3,4 procentenheter (eller med 61 %) under skadeundersökningsperioden och var mellan 8 och 10 % under undersökningsperioden. Den ökade först med 1,5 procentenheter mellan 1999 och 2000 och sedan med ytterligare 2 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden sammanföll ökningen av importen från det berörda landet och av den importens marknadsandel med en förbrukningsökning på 9 %.

c)   Priser

i)   Prisutveckling

(41)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade det genomsnittliga priset på den berörda produkten med ursprung i Indien med 2 % 2000 och med ytterligare 8 procentenheter 2001 varefter det minskade med 9 procentenheter 2002 för att sedan stabiliseras på den nivån under undersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i Indien var under undersökningsperioden 1 % högre än under 1999.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Priser för den dumpade importen

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

102

110

101

101

ii)   Prisunderskridande

(42)

Det gjordes en jämförelse, för jämförbara modeller av den berörda produkten, mellan de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, efter avdrag och skatter, jämfördes med de indiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för kostnader efter import. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkt med ursprung i Indien som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 6,5 % och 12,2 %.

(43)

Dessa marginaler för prisunderskridande belyser inte till fullo vilka effekter den dumpade importen fick på gemenskapsindustrins priser, eftersom priserna både sjönk och hölls nere. Detta visas av den förhållandevis låga lönsamheten under undersökningsperioden inom gemenskapsindustrin som, om det inte hade förekommit någon dumpning, borde ha kunnat uppnå en rimligt högre vinst.

4.   GEMENSKAPSINDUSTRINS SITUATION

(44)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

a)   Inledande anmärkningar

(45)

För att bedömningen av vissa skadeindikatorer skulle bli meningsfull måste vissa uppgifter avseende UCAR slås samman med uppgifter från företagets producerande dotterbolag i gemenskapen (se skäl 32).

(46)

Kommissionen ägnade särskild uppmärksamhet åt hur de båda klagande gemenskapstillverkarnas tidigare konkurrensbegränsade beteende skulle ha kunnat påverka skadeindikatorerna. Framför allt kontrollerade den att några konkurrensbegränsande metoder inte hade tillämpats det år (1999) som fungerade som utgångsår för bedömningen av skada (se skälen 77, 78, 80 och 81). När det gällde att fastställa gemenskapsindustrins kostnader och lönsamhet begärde kommissionen vidare uttryckligen att de direkta kostnaderna för betalningar med anledning av de böter som utdömts av konkurrensmyndigheterna, liksom alla indirekta kostnader (inklusive finansieringskostnader) för sådana betalningar, klart och tydligt skulle uteslutas så att man skulle få en uppfattning om vinst, räntabilitet och kassaflöde utan någon av dessa extraordinära utgifter. Kommissionen kontrollerade också att kostnaderna hade uteslutits i enlighet med denna begäran.

b)   Produktion

(47)

Gemenskapsindustrins produktion ökade med 14 % 2000, minskade med 16 procentenheter 2001, minskade med ytterligare 4 procentenheter 2002 och ökade med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Den kraftiga uppgången 2000 berodde på det gynnsamma ekonomiska klimatet, som också ledde till ett ökat kapacitetsutnyttjande det året.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktion (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

114

98

94

99

c)   Kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(48)

Produktionskapaciteten minskade 2000 med omkring 2 % och låg sedan kvar på den nivån 2001. Under 2002 och undersökningsperioden minskade den ytterligare med 5 respektive 2 procentenheter. Produktionskapaciteten var under undersökningsperioden 9 % lägre än 1999, framför allt beroende på att en anläggning som tillhörde en av gemenskapstillverkarna var avställd (”låg i malpåse”) under hela undersökningsperioden.

(49)

Kapacitetsutnyttjandet var 70 % 1999 men ökade till 81 % 2000 till följd av stark efterfrågan, särskilt från elektrostålindustrin. Under 2001 och 2002 föll det tillbaka till 70 % för att sedan öka till 76 % under undersökningsperioden.

(50)

Undersökningen visade att det fanns flera orsaker till de ekonomiska problem som den avställda anläggningen (se ovan) brottades med. De två viktigaste var höga produktionskostnader på grund av elpriset i landet samt konkurrens från dumpad import med ursprung i Indien. Eftersom det var svårt att hålla de olika orsakerna isär undersökte kommissionen hur tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle ha utvecklats 2002 och under undersökningsperioden om anläggningen inte hade varit avställd. Produktionsvolymen förändrades inte i denna simulering, eftersom tillverkningen i gemenskapstillverkarens övriga produktionsanläggningar ökades för att kompensera bortfallet. Om anläggningen inte hade varit avställd skulle, som framgår av tabellen nedan, under undersökningsperioden både nivån för produktionskapacitet och nivån för kapacitetsutnyttjande i gemenskapsindustrin som helhet ha legat mycket nära 1999 års nivå.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktionskapacitet (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

98

98

93

91

Kapacitetsutnyttjande

70 %

81 %

70 %

70 %

76 %

Index (1999 = 100)

100

115

99

100

108


 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktionskapacitet (ton) utan en anläggning avställd

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

98

98

100

101

Kapacitetsutnyttjande utan en anläggning avställd

70 %

81 %

70 %

65 %

69 %

Index (1999 = 100)

100

115

99

93

98

d)   Lager

(51)

Färdiga produkter i lager motsvarade under undersökningsperioden omkring 3 % av gemenskapsindustrins totala produktion. Gemenskapsindustrins utgående lager ökade totalt sett under skadeundersökningsperioden och dess nivå var ungefär fem gånger så hög under undersökningsperioden som 1999. Det framgick emellertid av undersökningen att lagerutvecklingen inte ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Tillverkarna i gemenskapen tillverkar nämligen i regel på beställning och lagren utgörs därför normalt av varor som skall levereras till kunder.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Utgående lager (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

235

700

663

515

e)   Försäljning

(52)

Gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning på gemenskapsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 1 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt kraftigt 2000 med 16 %, minskade med 17 procentenheter 2001 och med ytterligare 5 procentenheter 2002 för att sedan öka igen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Försäljningsutvecklingen avspeglar nära den ekonomiska utvecklingen inom elektrostålindustrin, som efter ett kraftigt uppsving 2000 fick vidkännas en nedgång 2001 och 2002.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

116

99

94

99

f)   Marknadsandel

(53)

Efter att inledningsvis ha ökat något med 1 procentenhet 2000 minskade gemenskapsindustrins marknadsandel avsevärt fram till och med 2002. Gemenskapsindustrin tappade 6,5 procentenheter i marknadsandelar 2001 och ytterligare 2,8 procentenheter 2002 innan man lyckades återvinna 1,9 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med 1999 var gemenskapsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden 6,3 procentenheter lägre, eller 9 % lägre uttryckt i indexerad form.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Gemenskapsindustrins marknadsandel

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

102

93

89

91

g)   Tillväxt

(54)

Mellan 1999 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade, som framgår ovan, 6,3 procentandelar i marknadsandel, medan den dumpade importen ökade sin marknadsandel med 3,4 procentenheter under samma period.

h)   Sysselsättning

(55)

Antalet anställda inom gemenskapsindustrin sjönk med omkring 17 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Arbetsstyrkan minskade med 1 % 2000 och med 5 procentenheter 2001. År 2002 och under undersökningsperioden gick antalet anställda ned med 9 respektive 3 procentenheter. Anledningen var framför allt den ovannämnda avställningen av en anläggning tillhörande en av gemenskapstillverkarna och att en del av arbetsstyrkan omfördelades till mera lönsamma affärssegment.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Antal anställda

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

99

95

86

83

i)   Produktivitet

(56)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion per sysselsatt person och år, ökade först kraftigt med 15 % mellan 1999 och 2000, sjönk med 12 procentenheter 2001, steg igen med 5 procentenheter 2002 och ökade sedan med ytterligare 11 procentenheter under undersökningsperioden. I slutet av skadeundersökningsperioden var produktiviteten 19 % högre än vid periodens början, vilket speglar gemenskapsindustrins rationaliseringsansträngningar för att förbli konkurrenskraftig. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga tillväxten i arbetsproduktivitet i gemenskapsekonomin (samtliga ekonomiska sektorer) var endast 1,5 % per år under samma period.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Produktivitet (ton per anställd)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

115

103

108

119

j)   Löner

(57)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 13 %. Detta är något mindre än den ökning i genomsnittlig nominell ersättning per anställd (14 %) som noterades under samma period i hela gemenskapsekonomin (samtliga sektorer).

 

1999

2000

2001

2002

UP

Årlig arbetskostnad per anställd (i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

104

105

111

113

k)   Försäljningspriser

(58)

Priset per enhet för gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder i gemenskapen minskade med 6 % mellan 1999 och 2000, ökade med 9 procentenheter 2001, minskade med 12 procentenheter 2002 och ökade med 1 procentenhet under undersökningsperioden. Den sammanlagda nedgången i försäljningspriset per enhet var 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Denna tämligen ojämna utveckling förklaras av följande:

(59)

Priset påverkas framför allt av följande två faktorer: produktionskostnad samt utbuds- och efterfrågesituation på marknaden. Medan försäljningspriset per enhet minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, ökade produktionskostnaden per enhet med 2 %. Bakom den relativt blygsamma kostnadsutvecklingen döljer sig en kraftig ökning med 10 procentenheter 2001 som var en försenad konsekvens av råvaruprisökningarna under 2000. De två huvudråvarorna för tillverkning av grafitelektrodsystem, nämligen petroleumkoks och tjära, svarar för ungefär 34 % av de totala produktionskostnaderna. Energi, vars pris likaså i hög grad är beroende av fluktuationerna i priset på olja, svarar för ytterligare 13 %. Dessa tre kostnadsposter, som är av avgörande betydelse och vars priser direkt påverkas av svängningarna i oljepriset, svarar tillsammans för närmare 50 % av totala produktionskostnader för den likadana produkten. Eftersom gemenskapsindustrins priser inte kunde hålla jämna steg med de ökade produktionskostnaderna därför att priserna hölls nere på grund av den dumpade importen, minskade gemenskapsindustrins lönsamhet.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Pris per enhet på gemenskapsmarknaden (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

94

103

91

92

Produktionskostnad per enhet (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

101

111

101

102

l)   Faktorer som påverkar priserna i gemenskapen

(60)

Undersökningen visade att priserna för den dumpade importen underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga, minskade försäljningspris med i genomsnitt 6–12 % under undersökningsperioden (se skäl 42). Det konstaterades emellertid när man analyserade varje produkttyp för sig att de priser som erbjöds av de berörda exporterande tillverkarna i vissa fall t.o.m. var betydligt lägre än det genomsnittliga underskridandet av gemenskapsindustrins priser enligt ovan. Detta, på grundval av enskilda produkttyper fastställda, prisunderskridande i kombination med den dumpade importens växande marknadsandel påverkade helt klart gemenskapsindustrins priser på hemmamarknaden.

m)   Lönsamhet och räntabilitet

(61)

Lönsamheten på gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden, uttryckt i vinst på nettoförsäljning före skatt, minskade med 50 % 2000, med ytterligare 3 procentenheter 2001 och med ytterligare 18 procentenheter 2002 för att så slutligen återhämta sig med 4 procentenheter under undersökningsperioden. Lönsamhetsnedgången mellan 1999 och undersökningsperioden var 66 %: från att ha legat i intervallet 12–15 % 1999 sjönk lönsamheten till intervallet 3–6 % under undersökningsperioden.

(62)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Den sjönk med 34 % 2000, med 23 procentenheter 2001, med 26 procentenheter 2002 och med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med läget 1999 hade räntabiliteten sjunkit med omkring 90 % fram till och med undersökningsperioden, dvs. från att ha legat i intervallet 45–55 % 1999 hade den minskat till intervallet 3–10 % under undersökningsperioden.

(63)

Kommissionen isolerade effekterna för gemenskapsindustrins samlade lönsamhet under undersökningsperioden av att en anläggning var avställd (se skäl 50). Det konstaterades att gemenskapsindustrins lönsamhet utan avställningen skulle ha varit 0,8 procentenhet högre 2002 och 0,5 procentenhet högre under undersökningsperioden, vilket inte skulle ha ändrat lönsamhetstendensen sedan 1999 i någon större utsträckning.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Lönsamhet på gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen till icke-närstående kunder (i % av nettoförsäljning)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

51

48

30

34

Räntabilitet (avkastning i % av investeringarnas bokförda värde netto)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

66

43

17

9

Lönsamhet på gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen till icke-närstående kunder (i % av nettoförsäljning) utan en anläggning avställd

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

51

48

35

39

n)   Kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital

(64)

Kassaflödet (netto) från rörelsen minskade 2000 med 40 %, återhämtade sig med 24 procentenheter 2001, minskade igen med 12 procentenheter 2002 och sjönk med ytterligare 7 procentenheter under undersökningsperioden. Kassaflödet var under undersökningsperioden 35 % lägre än vid skadeundersökningsperiodens början.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Kassaflöde (i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

60

84

72

65

(65)

De båda klagande gemenskapstillverkarna har ålagts böter av olika nationella och regionala konkurrensmyndigheter i världen för att de fastställt priser och fördelat marknader under 1990-talet. Utöver dessa böter har de två klagande gemenskapstillverkarna haft ytterligare kostnader med anknytning till dels uppgörelser med kunder och aktieägare i Förenta staterna och Kanada i samband med rättsprocesser med grupptalan, dels finansieringen av dessa extraordinära kostnader. Skuldsättningen i de båda koncernerna har därför ökat dramatiskt och både deras kreditvärdighet och deras kapitalanskaffningsförmåga har försämrats. Den praktiska konsekvensen av detta är att det när det gäller förmågan att skaffa kapital inte är möjligt att göra någon separat bedömning som bara gäller den sektor som tillverkar och säljer den likadana produkten och där man bortser helt från kartellbakgrunden. Lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet enligt uppgifterna ovan och investeringarna enligt uppgifterna nedan, som endast avser den likadana produkten med de eventuella effekterna av företagens konkurrensbegränsande åtgärder noggrant frånräknade, kan emellertid helt klart ses som försvårande omständigheter som förvärrade den ovannämnda redan pressade ekonomiska situationen.

o)   Investeringar

(66)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i den berörda produkten sjönk med ca 50 % mellan 1999 och undersökningsperioden. De minskade närmare bestämt med 27 % 2000, återhämtade sig med 4 procentenheter 2001, sjönk på nytt med 18 procentenheter 2002 och minskade med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Investeringar (netto, i tusen euro)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

73

77

59

51

p)   Dumpningsmarginalens storlek

(67)

Den faktiska dumpningsmarginalen är så hög att dess verkningar för gemenskapsindustrin inte kan anses försumbara, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

q)   Återhämtning från verkningarna av tidigare dumpning eller subventionering

(68)

Det finns inga uppgifter om att det skulle ha förekommit någon dumpning eller subventionering innan den situation som bedöms i det här förfarandet uppkom. Denna fråga är därför irrelevant.

5.   SLUTSATS OM SKADA

(69)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Indien ökade väsentligt, med 76 %, och den dumpade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med 3,4 procentenheter. Genomsnittspriserna för den dumpade importen från Indien var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred dessutom priserna på importen från det berörda landet gemenskapsindustrins priser. På vägd genomsnittlig grundval uppgick prisunderskridandet under undersökningsperioden till omkring 6–12 %. Prisunderskridandet var i vissa fall väsentligt högre om man ser till enskilda produkttyper.

(70)

Det har konstaterats att gemenskapsindustrins situation försämrades under skadeundersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden utvecklades så gott som samtliga skadeindikatorer negativt: produktionsvolymen sjönk med 1 %, produktionskapaciteten med 9 % och försäljningsvolymen i gemenskapen med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade 6,3 procentenheter i marknadsandelar. Försäljningspriset per enhet minskade med 8 % medan produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, lönsamheten sjönk med 66 %. Räntabiliteten samt kassaflödet från rörelsen följde samma negativa trend. Antalet anställda minskade med 17 % och investeringarna föll med 50 %.

(71)

Några indikatorer utvecklades till synes positivt: lönerna ökade under skadeundersökningsperioden med 13 %, vilket kan anses som en normal ökning, och produktiviteten steg med 19 %. Tillsammans med den nämnda minskningen av antalet anställda belyser det sistnämnda gemenskapsindustrins ansträngningar i syfte att förbli konkurrenskraftig trots konkurrensen från dumpad import från Indien.

(72)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

F.   ORSAKSSAMBAND

1.   INLEDNING

(73)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Undersökningen omfattade även andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att säkra att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

2.   VERKNINGAR AV DEN DUMPADE IMPORTEN

(74)

Den kraftiga ökningen med 76 % av volymen dumpad import mellan 1999 och undersökningsperioden och med omkring 3,5 procentenheter av denna imports andel av gemenskapsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (med genomsnittligt ca 6–12 % under undersökningsperioden) sammanföll med försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Under samma period fick gemenskapsindustrin vidkännas minskad försäljning (-1 % uttryckt i volym), minskade marknadsandelar (-6,3 procentenheter) och försämrad lönsamhet (-8,7 procentenheter). Utvecklingen bör ses mot bakgrund av tillväxten på gemenskapsmarknaden under åren 1999 till och med undersökningsperioden. De dumpade priserna understeg vidare gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden och utövade en press på dem. Det prisfall på 8 % för gemenskapsindustrins varor som detta ledde till, samtidigt som produktionskostnaderna ökade med nästan 2 %, utlöste den konstaterade lönsamhetsnedgången. Den dumpade importen anses därför preliminärt ha haft en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

3.   VERKNINGAR AV ANDRA FAKTORER

a)   Minskad efterfrågan på grund av avmattningen på stålmarknaden

(75)

Två berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin hängde samman med den avmattning som den viktigaste förbrukaren av den likadana produkten, dvs. stålindustrin, drabbades av 2001 och i början av 2002.

(76)

Nedgången inom stålindustrin 2001–2002 erkänns och bekräftas också av förbrukningsutvecklingen för den berörda produkten och den likadana produkten: förbrukningen nådde en topp 2000 och minskade sedan både 2001 och 2002. Det är också ett faktum att lönsamheten inom gemenskapsindustrin minskade stadigt under åren 2000–2002. Argumentet saknar emellertid relevans i fråga om år 2000, då gemenskapsindustrin inte till fullo kunde dra nytta av den kraftiga uppgången på stålmarknaden det året. Detta visas av det kraftiga fallet i försäljningspriser och lönsamhet det året. Däremot ökade importen från Indien kraftigt, med 45 % uttryckt i volym, samma år och dess marknadsandel ökade med 1,5 procentenheter. Det noteras också att förbrukningen under perioden från och med 2000 till och med undersökningsperioden låg väsentligt över 1999 års nivå. Nedgången inom stålindustrin tog sig alltså inte uttryck i en totalt sett minskad efterfrågan på den berörda produkten och den likadana produkten, även om den exceptionella nivån år 2000 av naturliga skäl inte nåddes under de följande åren. Därför dras preliminärt slutsatsen att minskad efterfrågan på grund av avmattningen på stålmarknaden inte tillfredsställande förklarar den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att denna faktor endast bidrog i mycket begränsad utsträckning, om ens alls, till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Effekterna av den minskade efterfrågan ändrar följaktligen inte slutsatsen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

b)   Återgång till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen upplösts

(77)

Flera berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin endast var en följd av återgången till normala konkurrensförhållanden på gemenskapsmarknaden för grafitelektrodsystem. De ansåg att nedgången i gemenskapsindustrins priser och den lägre lönsamheten från och med 1999 berodde på att utgångspunkten var konstlat hög, på grund av kartellen.

(78)

Kommissionen konstaterade i sitt beslut 2002/271/EG av den 18 juli 2001 (5) att de två klagande gemenskapstillverkarna hade ingått i en kartell tillsammans med andra tillverkare mellan maj 1992 och mars 1998. Undersökningsperioden i detta antidumpningsförfarande omfattar perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003. Perioden för bedömning av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden. Både undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden ligger alltså väsentligt längre fram i tiden än den period under vilken kartellen var verksam. Det framkom vidare vid undersökningen att, även om det finns olika slags avtal och kontrakt, de största transaktionsvolymerna normalt täcks av årskontrakt enligt vilka ett visst antal leveranser till ett visst pris garanteras under året. Förhandlingar om sådana årskontrakt brukar äga rum i oktober och november månad året före det år då kontraktet börjar gälla. För perioden 1998–1999 visade undersökningen att omkring 40 % av transaktionerna omfattades av årskontrakt, ungefär 35 % av sexmånaderskontrakt och omkring 25 % av tremånaderskontrakt eller enstaka order. Långtidskontrakt (t.ex. treårskontrakt) har ökat i omfattning under senare tid men förekom under åren 1997–1998 endast marginellt, om ens alls, vilket kan förväntas på en marknad som utmärktes av höga priser. Det konstaterades därför att praktiskt taget samtliga transaktioner som faktiskt fakturerades och betalades 1999 samt de priser som dessa transaktioner innefattade och som granskas i skälen 58 och 59 är en följd av avtal mellan säljare och köpare som ingåtts efter den period under vilken uppgörelser om marknader och priser konstaterats förekomma.

(79)

För att understödja sina synpunkter uppmärksammade samma berörda parter kommissionen på prisutvecklingen för elektroder med stor diameter (dvs. med en diameter som överstiger 700 mm), ett marknadssegment där, hävdade de, de indiska exporterande tillverkarna inte var verksamma. Undersökningen visade att de båda indiska exporterande tillverkarna visserligen inte exporterade detta produktsortiment till gemenskapen under undersökningsperioden, men att de utvecklade sin tekniska kapacitet att kunna tillverka det. Det framkom också vid undersökningen att gemenskapsindustrins priser för detta särskilda produktsortiment hade sjunkit förhållandevis mer mellan 1999 och undersökningsperioden än dess genomsnittliga priser för den likadana produkten som helhet. Produktsortimentet i fråga representerar en begränsad andel, omkring 8 %, av gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden för den likadana produkten. Detta särskilda marknadssegment har ytterligare två kännetecken. Det utgör för det första en förhållandevis ny och växande marknad, vilket betyder att marknaden blev allt mer konkurrenspräglad under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Det utmärks, för det andra, av att det finns ett mycket litet antal stora kunder som också köper elektroder med en mindre diameter. Som kan förväntas utnyttjar dessa kunder, som alltså är större än genomsnittskunden, sin förhållandevis starkare position som köpare till att utverka större rabatter än vad en ”normal” kund skulle kunna få. Pristendensen för detta särskilda marknadssegment förvrängs alltså genom dessa stora kunders tilltagande dominans. Även, slutligen, om de indiska tillverkarna inte exporterade detta produktsortiment regelbundet under undersökningsperioden, konstaterades det vid undersökningen att det omfattas av indiska priserbjudanden som kunder i gemenskapen utnyttjat som ytterligare argument i sina förhandlingar med gemenskapsindustrin.

(80)

Kommissionen begärde från gemenskapsindustrin in, och erhöll, långa prisserier (sedan mitten av 1980-talet) som var representativa för den likadana produkten på gemenskapsmarknaden. Prisserierna visar att priserna ökade undan för undan under 1990-talet och nådde en topp 1998. Mellan 1998 och 1999 noterades en kraftig nedgång med 14 %, vilket tydligt avspeglar att perioden med marknads- och prisuppgörelser hade upphört.

(81)

Argumentet om återgång till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp förklarar vidare inte den förlust av marknadsandelar som gemenskapsindustrin fick vidkännas under perioden 1999 till och med undersökningsperioden, medan den dumpade importen i gengäld ökade sin marknadsandel i motsvarande mån. Av det ovanstående följer att återgången till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp bara till liten del kan förklara den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att verkningarna av återgången alltså inte kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

c)   De övriga gemenskapstillverkarnas resultat

(82)

Ingen annan gemenskapstillverkare som inte ingick i gemenskapsindustrin samarbetade vid undersökningen. Det bör emellertid noteras att en av de två övriga kända tillverkarna i gemenskapen blev konkursmässig och upphörde med sin tillverkning i november 2002 (se skäl 33). Enligt tillgängliga uppgifter ökade de två övriga tillverkarnas försäljning i gemenskapen från omkring 15 000 ton 1999 till omkring 21 000 ton 2002 för att sedan minska till ca 19 000 ton under undersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade från 12,5 % 1999 till 16,6 % 2002 och minskade sedan till 14,4 % under undersökningsperioden. Om undersökningen hade omfattat hela 2003 skulle marknadsandelen för den enda återstående övriga tillverkaren i gemenskapen ha varit 9,7 %. Det förhåller sig visserligen så att de två övriga tillverkarna i gemenskapen ökade sin marknadsandel med 1,9 procentenheter mellan 1999 och undersökningsperioden, men det faktum att den ena av dem blev konkursmässig tyder emellertid, liksom för gemenskapsindustrin, på att det förelåg en situation där företagen led skada. Därför dras preliminärt slutsatsen att de övriga gemenskapstillverkarnas resultat endast i mycket begränsad omfattning, om ens alls, bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit och att deras resultat inte fick sådana verkningar att det kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

d)   Import från andra tredjeländer

(83)

Enligt tillgängliga uppgifter ökade den totala importen (i volym) av den likadana produkten med ursprung i andra tredjeländer än Indien med 20 %, från omkring 13 000 ton 1999 till omkring 15 000 ton under undersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade från 10,7 % 1999 till 11,8 % under undersökningsperioden. Det vägda genomsnittliga priset cif för denna import minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, från omkring 2 400 euro per ton 1999 till omkring 2 200 euro per ton under undersökningsperioden. Det bör noteras att priserna för importen från andra tredjeländer än Indien under hela skadeundersökningsperioden låg betydligt över priserna för import från det berörda landet.

(84)

Det konstaterades vidare att endast import med ursprung i tre andra länder än Indien, nämligen Japan, Polen och Förenta staterna, hade en andel av gemenskapsmarknaden på mer än 1 % under undersökningsperioden. Från 1999 till och med undersökningsperioden ökade marknadsandelen för importen från Japan från 2,1 % till 2,6 % och för importen från Polen från 3,3 % till 4,4 %. För importen från Förenta staterna sjönk den från 5,3 % till 4,7 %. När det gäller import med ursprung i dessa tre länder förefaller priserna cif för importen från Japan och från Förenta staterna ha underskridit gemenskapsindustrins priser, medan priserna för importen med ursprung i Polen var högre än gemenskapsindustrins priser. Priserna cif för importen från dessa tre länder har vidare alltid legat över priserna för importen från det berörda landet. Dessutom finns ingen bevisning tillgänglig som tyder på att denna import skulle ha skett till dumpade priser.

(85)

Det konstaterades i undersökningen att de två anläggningar som tillverkar den likadana produkten i Polen och exporterar den till gemenskapen bägge är dotterbolag till en av de klagande gemenskapstillverkarna. Importen från Polen under undersökningsperioden företogs därför uteslutande för den nämnda gemenskapstillverkarens räkning. Det konstaterades också i undersökningen att omkring 40 % av de volymer av den likadana produkten som importerades från Förenta staterna i själva verket importerades av den andra klagande gemenskapstillverkaren för att slutligt säljas i gemenskapen. Det framkom inget som tydde på att denna återförsäljning vållade andra gemenskapstillverkare skada eller att importen skedde på bekostnad av den egna tillverkningen i gemenskapen. De båda klagande gemenskapstillverkarna äger också anläggningar i andra tredjeländer där den likadana produkten tillverkas. Det konstaterades emellertid i undersökningen att importen från dessa anläggningar, både var för sig och sammantaget, var försumbar, dvs. den motsvarade mindre än 1 % av förbrukningen i gemenskapen.

(86)

De båda klagande gemenskapstillverkarna är stora, globalt verksamma företag. Deras verksamhetsfält begränsar sig alltså inte till gemenskapen. Förutom att de importerar vissa mindre mängder av den likadana produkten för slutlig försäljning i gemenskapen exporterar de också en betydande del av sin tillverkning i gemenskapen till länder utanför gemenskapen. Förklaringen till dessa internationella varurörelser är att företagen i ökande utsträckning tenderar att specialinrikta de olika anläggningarna på vissa dimensioner och kvaliteter av den likadana produkten. Den direkta konsekvensen av detta är att de båda klagande gemenskapstillverkarna måste importera vissa dimensioner och kvaliteter från anläggningar utanför gemenskapen som kompletterar det produktsortiment de önskar kunna erbjuda kunderna i gemenskapen.

(87)

Med tanke på de genomsnittliga priserna och små mängderna för denna import och på dess begränsade marknadsandel samt med hänsyn till vad som anförts ovan när det gäller produktsortimentet finns det inget som tyder på att denna import, vare sig den kommer från anläggningar som de två klagande gemenskapstillverkarna äger i tredjeländer eller ej, bidrog till att det förelåg en situation där gemenskapsindustrin led skada avseende bland annat marknadsandelar, försäljningsvolym, sysselsättning, investeringar, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde.

(88)

Det gjordes också gällande att detta förfarande skulle vara diskriminerande, eftersom man i förfarandet hade bortsett från att det förekom import av den likadana produkten med ursprung i Kina, vilket anfördes det, visades av de förhållandevis stora importkvantiteter från Kina som redovisades enligt KN-undernummer 8545 11 00. Det bör för det första uppmärksammas att KN-undernummer 8545 11 00 inte bara omfattar den berörda produkten och den likadana produkten utan också andra varor. Därför bör man inte dra slutsatser endast på grundval av detta KN-undernummer. Denna aspekt uppmärksammades emellertid särskilt vid kontrollbesöken hos de samarbetsvilliga användarna. Flera användare hade i sitt svar på frågeformuläret redovisat import av den likadana produkten från Kina, men det visade sig vid kontrollerna på platsen att ingen av dessa kinesiska elektroder uppfyllde de parametrar som användes för att definiera den berörda produkten. Den ena av de två intresseorganisationerna för användare av produkten framhöll vidare i en skriftlig inlaga att Kina inte var i stånd att tillverka och till gemenskapen exportera den likadana produkten under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Argumentet avvisas därför.

e)   Gemenskapsindustrins exportresultat

(89)

En berörd part hänvisade till den stora nedgången i gemenskapsindustrins exportpriser och hävdade dels att detta var ett tecken på att det inte fanns något orsakssamband mellan dumpad import och den skada som gemenskapsindustrin lidit på gemenskapsmarknaden, dels att skadan kunde betraktas som självförvållad.

(90)

Som framhållits redan i det föregående är de båda klagande gemenskapstillverkarna globalt verksamma. Det framgick av undersökningen att gemenskapsindustrin exporterar ungefär 15 % mer än vad den säljer i gemenskapen, uttryckt i volym. Från en nivå i utgångsläget på omkring 100 000 ton 1999 ökade gemenskapsindustrins exportvolym med 12 % 2000, sjönk med 20 procentenheter 2001, ökade med 2 procentenheter 2002 och fortsatte sedan att öka med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Exporten låg under undersökningsperioden mycket nära 1999 års nivå och en eventuell förlust av stordriftsfördelar kan därför inte anses bero på exportverksamheten. Det framgick av undersökningen att priserna på exporten sjönk med omkring 14 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Beaktat separat från andra faktorer som kan spela en roll på världsmarknadsnivå är konstaterandet irrelevant i detta förfarande, som gäller gemenskapsmarknaden och inte världsmarknaden. Det bör också noteras att analysen av lönsamhetsutvecklingen i samband med bedömningen av skada uteslutande avsåg försäljning i gemenskapen av gemenskapsindustrins egen tillverkning. Även om lönsamhetsutvecklingen var något sämre för exporten än för försäljningen i gemenskapen anses även detta sakna betydelse i samband med detta förfarande. Exporten anses därför inte på något sätt ha kunnat bidra till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

 

1999

2000

2001

2002

UP

Export (ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

112

91

93

99

Pris per enhet för exporten (euro per ton)

Uppgifterna kan inte röjas (se skäl 36)

Index (1999 = 100)

100

96

102

88

86

4.   SLUTSATS OM ORSAKSSAMBAND

(91)

Sammanfattningsvis bekräftas att den väsentliga skadan för gemenskapsindustrin, som framför allt utmärks av nedgången mellan 1999 och undersökningsperiodens slut i marknadsandel och i försäljningspris per enhet (-8 %) samtidigt som produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, av därav följande försämring av lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde från rörelsen samt av minskade investeringar och nedgång i sysselsättningen, vållades av den berörda dumpade importen.

(92)

Verkningarna av minskad efterfrågan beroende på avmattningen på stålmarknaden, av återgången till normala konkurrensförhållanden efter kartellens upplösning, av de övriga gemenskapstillverkarnas resultat, av importen från andra tredjeländer och av gemenskapsindustrins exportresultat var obefintliga eller endast mycket begränsade och kan därför inte ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(93)

Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att dumpad import med ursprung i Indien har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

G.   GEMENSKAPENS INTRESSE

(94)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde för detta ändamål, i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen, vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de parter som berördes.

1.   GEMENSKAPSINDUSTRINS INTRESSE

(95)

Gemenskapsindustrin utgörs av två företagskoncerner med totalt nio produktionsanläggningar i olika länder i gemenskapen och med 1 800 personer direkt engagerade i produktion, försäljning och administrativa uppgifter som gäller den likadana produkten. Som en följd av att det införs åtgärder väntas både gemenskapsindustrins försäljning av den berörda produkten, uttryckt i volym, på gemenskapsmarknaden och dess försäljningspriser på den marknaden komma att öka. Gemenskapsindustrins priser skulle emellertid med all säkerhet inte öka med den eventuella antidumpningstullens fulla belopp, eftersom det fortfarande skulle förekomma konkurrens mellan gemenskapstillverkare, import med ursprung i det berörda landet till icke-dumpade priser och import med ursprung i andra tredjeländer. Sammanfattningsvis väntas ökningen av produktions- och försäljningsvolym, å ena sidan, och den fortsatta minskningen av kostnaderna per enhet, å andra sidan, i kombination med en måttlig prisökning, göra det möjligt för gemenskapsindustrin att förbättra sin ekonomiska situation.

(96)

Om det inte införs antidumpningsåtgärder är det däremot sannolikt att den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin skulle komma att fortsätta. Gemenskapsindustrin kommer sannolikt att fortsätta att förlora marknadsandelar och att få vidkännas en försämrad lönsamhet. Detta kommer med all sannolikhet att leda till nedskärningar i produktion och investeringar, nedläggning av viss produktionskapacitet samt ytterligare sysselsättningsminskning i gemenskapen.

(97)

Om det införs antidumpningsåtgärder skulle gemenskapsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadevållande dumpningen.

2.   INTRESSET HOS ICKE-NÄRSTÅENDE IMPORTÖRER OCH HANDLARE I GEMENSKAPEN

(98)

De båda samarbetsvilliga importörerna svarade under undersökningsperioden för omkring 20 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. Av uppgifter från de två samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna att döma svarar importörer och handlare i gemenskapen (dvs. de två ovannämnda samarbetsvilliga importörerna plus de icke-samarbetsvilliga importörerna och handlarna) för omkring 40 % av den totala importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien.

(99)

Om det införs antidumpningsåtgärder är det möjligt att importvolymen med ursprung i det berörda landet kommer att minska. Det kan vidare inte uteslutas att det kan leda till att priserna på den berörda produkten i gemenskapen ökar något, vilket skulle påverka importörernas och handlarnas ekonomiska situation. För de båda samarbetsvilliga importörerna svarar verksamheten med anknytning till handel med den berörda produkten med ursprung i Indien för omkring 40 % av deras totala omsättning. Av deras totalt 10 anställda är 4 direkt verksamma med uppgifter som gäller handel med den berörda produkten med ursprung i Indien. Vilka verkningar ökade importpriser för den berörda produkten kommer att få för importörerna kommer också att bero på deras förmåga att överföra prisökningarna på kunderna. Den berörda produkten svarar för en liten andel av användarnas sammanlagda kostnader (se skäl 103), vilket kan göra det lättare för importörerna att överföra eventuella prisökningar på användarna.

(100)

Därför dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte kommer att påverka situationen för importörerna i gemenskapen negativt i någon betydande utsträckning.

3.   ANVÄNDARINDUSTRINS INTRESSE

(101)

Den viktigaste användarindustrin, med omkring 80 % av den totala förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten och den likadana produkten, är elektrostålindustrin. De åtta samarbetsvilliga slutliga användarna var under undersökningsperioden avnämare av omkring 27 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. De kvantiteter som de förbrukade importerades antingen direkt från de två indiska exporterande tillverkarna eller via importörer och handlare. Av uppgifter från de båda samarbetsvilliga exporterande indiska tillverkarna att döma svarar de slutliga användarna i gemenskapen (dvs. de åtta ovannämnda samarbetsvilliga användarna plus de icke-samarbetsvilliga användarna) för omkring 56 % av den totala direkta importvolymen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien. Den återstående delen (4 %) importeras av gemenskapsindustrin.

(102)

De samarbetsvilliga användarna gör gällande att deras ekonomiska situation skulle påverkas negativt av att det införs antidumpningsåtgärder, dels direkt genom högre priser för de varor de köper från Indien, dels indirekt genom de prishöjningar som sannolikt kommer att göras när det gäller den del av deras förbrukning som tillgodoses genom köp från gemenskapstillverkarna.

(103)

Undersökningen visade att förbrukningen av den berörda produkten och den likadana produkten genomsnittligt representerar 1 % av de samarbetsvilliga användarnas produktionskostnader. De möjliga kostnadskonsekvenserna för användarna är som följer: Om det införs antidumpningsåtgärder kan användarnas produktionskostnader komma att öka med mellan 0,15 % (i det mest ogynnsamma fallet, där priserna på både den berörda produkten och den likadana produkten skulle öka med tullens belopp, oavsett produktens ursprung) och 0,03 % (i det fall då endast de varor som köps från Indien skulle drabbas av prisökningen). Sammantaget väntas det faktiska resultatet ligga någonstans mellan dessa två scenarier, detta av följande skäl: Gemenskapsindustrin kan komma att höja sina priser i viss mån, men den kommer sannolikt också att utnyttja läget med lägre prispress för att genom konkurrenskraftig prissättning i förhållande till de indiska priserna återta förlorade marknadsandelar. Ledig produktionskapacitet finns, och återgången till rättvisa marknadsvillkor som möjliggör en mera lönsam verksamhet skulle med all sannolikhet öka det potentiella utbudet oavsett ursprung och främja nya investeringar. Vidare köps ungefär 15 % av de varor som förbrukas i gemenskapen från andra leverantörer (dvs. de köps från den andra tillverkaren i gemenskapen eller importeras från andra tredjeländer än Indien). Det är därför osannolikt att det kommer att bli någon generell prisökning. Det är slutligen möjligt att åtminstone en del av de enligt ovan mycket begränsade sannolika verkningarna för användarnas produktionskostnader kan överföras på kunderna i senare led, vilket skulle innebära att den slutliga påverkan på användarnas vinst blir ännu mindre.

(104)

De samarbetsvilliga användarna motsätter sig att det införs antidumpningsåtgärder även av det skälet att det skulle utgöra ett hinder för konkurrens på marknaden och i själva verket bidra till att den kartell som kommissionen konstaterade 2001 återuppstår.

(105)

De båda klagande gemenskapstillverkarna, som samarbetade i en kartell mellan maj 1992 och mars 1998, ålades böter av kommissionen 2001. Det bekräftades vid undersökningen i det här förfarandet att de två tillverkare som utgjorde gemenskapsindustrin hade upphört med att fördela marknader och fastställa priser. Detta ifrågasätts inte av någon part. Vad det nu handlar om är att återupprätta lika villkor på marknaden efter den snedvridning som de indiska exportörernas illojala handelsmetoder lett till. Syftet med antidumpningsåtgärder är inte att hindra import från det berörda landet från att komma in i gemenskapen utan att undanröja verkningarna av den snedvridning av marknadsvillkoren som uppstått på grund av dumpad import. Inte bara gemenskapstillverkarna utan också alternativa försörjningskällor, till exempel icke-dumpad import, kommer att ha fördel av att det återupprättas rättvisa marknadsvillkor. Det faktum att gemenskapsindustrin samarbetade i en kartell åren 1992–1998 bör inte innebära att den fråntas rätten att inom ramen för grundförordningen skyddas mot illojala handelsmetoder.

(106)

Med hänsyn till dessa undersökningsresultat kan preliminärt slutsatsen dras att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte kommer att allvarligt påverka användarnas ekonomiska situation och sannolikt inte kommer att få några negativa verkningar för konkurrensen totalt sett på gemenskapsmarknaden.

4.   SLUTSATS BETRÄFFANDE GEMENSKAPENS INTRESSE

(107)

Införandet av åtgärder kan förväntas leda till att gemenskapsindustrin får möjlighet att hämta igen utebliven försäljning, återta förlorade marknadsandelar och förbättra sin lönsamhet. Om det inte införs åtgärder är det däremot, med tanke på gemenskapsindustrins försämrade läge, risk för att vissa gemenskapstillverkare kommer att lägga ned produktionsanläggningar och friställa en del av sin arbetsstyrka. Även om åtgärderna sannolikt får vissa negativa verkningar i form av minskade importvolymer och måttliga prisökningar för importörer, handlare och användare, kan deras omfattning begränsas genom att prisökningen övervältras på kunder i senare led i förädlingskedjan. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

H.   FÖRSLAG TILL PROVISORISKA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(108)

Med hänsyn till slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas för att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

1.   NIVÅ FÖR UNDANRÖJANDE AV SKADA

(109)

De provisoriska antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(110)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det preliminärt att en vinstmarginal på 9,4 % av omsättningen kunde betraktas som den nivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå i avsaknad av skadevållande dumpning. De klagande gemenskapstillverkarna framförde att den vinstmarginal som de rimligen kunde förväntas uppnå om det inte förekom någon dumpad import var 10–15 %. Undersökningen visade att gemenskapsindustrins vinst låg i intervallet 12–15 % av omsättningen 1999 (se skäl 61), när marknadsandelen för den dumpade importen var som lägst. Kommissionen undersökte om marknadsvillkoren år 1999 kunde betraktas som representativa för de normala villkoren på marknaden för den berörda produkten. Det framgick att återgången till normala konkurrensvillkor efter perioden med pris- och marknadsuppgörelser fick en effekt på priserna och att priset på de viktigaste råvarorna hade ökat avsevärt mellan 1999 och undersökningsperioden. Under dessa omständigheter bedöms det som osannolikt att gemenskapsindustrin skulle ha haft en lönsamhet i intervallet 12–15 % under undersökningsperioden. Kommissionen undersökte vidare sektoriell statistik från företags balansräkningar sammanställd av centralbankerna i Tyskland, Frankrike, Italien, Japan och Förenta staterna. Den databas i vilken dessa data sammanställts handhas av kommissionen. Undersökningen visade att vinsten, före extraordinära poster, i företag i den mest näraliggande sektorn för vilken uppgifter fanns tillgängliga i de nämnda största industriländerna genomsnittligt uppgick till 9,4 % 2002. Med beaktande av samtliga omständigheter och faktorer anser kommissionen att 9,4 % är den vinst som gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna uppnå om det inte förekom någon dumpad import.

(111)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes sedan på grundval av en jämförelse, transaktion för transaktion, mellan det vägda genomsnittliga importpriset, sådant detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som gemenskapsindustrin sålt på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(112)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

Graphite India Limited (GIL)

20,3 %

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited

12,8 %

2.   PROVISORISKA ÅTGÄRDER

(113)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den dumpningsmarginal som konstaterats. Tullen bör dock, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, inte vara högre än den skademarginal som beräknats ovan.

(114)

I det parallella antisubventionsförfarandet införs utjämningstullar på grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, i enlighet med artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 (6) (nedan kallad ”antisubventionsgrundförordningen”). Eftersom, enligt artikel 14.1 i grundförordningen, ingen produkt får beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention, bedöms det som nödvändigt att fastställa huruvida, och i vilken utsträckning, subventions- och dumpningsmarginalerna härrör ur en och samma situation.

(115)

De subventionsordningar som undersökts inom ramen för antisubventionsförfarandet och konstaterats vara utjämningsbara utgjorde exportsubventioner i den mening som avses i artikel 3.4 a i antisubventionsgrundförordningen. De preliminära dumpningsmarginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i Indien är därför delvis en följd av förekomsten av exportsubventioner som konstaterats vara utjämningsbara. Den preliminära antidumpningstullen bör därför vara den lägre av den dumpningsmarginal och den skademarginal som fastställts i detta förfarande, minus den provisoriska utjämningstull som kompenserar för effekterna av exportsubventionerna.

(116)

Följande preliminära antidumpningstullar bör därför införas:

Företag

Nivå för undanröjande av skada

Dumpningsmarginal

Provisorisk utjämningstull

Föreslagen antidumpningstull

Graphite India Limited (GIL)

20,3 %

34,3 %

14,6 %

5,7 %

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited

12,8 %

24,0 %

12,8 %

0 %

Alla andra företag

20,3 %

34,3 %

14,6 %

5,7 %

3.   SLUTBESTÄMMELSE

(117)

Av förvaltningsskäl bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att de undersökningsresultat när det gäller införandet av tullar som redovisas i denna förordning är preliminära och kan komma att behöva ses över i samband med fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

1.   En preliminär antidumpningstull skall införas på import av grafitelektroder av det slag som används för elektriska ljusbågsugnar, med en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ.m, enligt KN-nummer ex 8545 11 00 (TARIC-nummer 8545110010), och av nipplar som används för sådana elektroder, enligt KN-nummer ex 8545 90 90 (TARIC-nummer 8545909010), oavsett om de importeras tillsammans eller separat, med ursprung i Indien.

2.   Följande preliminära antidumpningstullsats skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter som tillverkats av nedanstående företag i Indien:

Företag

Preliminär tull

TARIC-tilläggsnummer

Graphite India Limited (GIL), 31 Chowringhee Road, Kolkatta – 700016, West Bengal

5,7 %

A530

Hindustan Electro Graphite (HEG) Limited, Bhilwara Towers, A-12, Sector-1, Noida – 201301, Uttar Pradesh

0 %

A531

Alla andra företag

5,7 %

A999

3.   Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4.   För att den produkt som avses ovan skall få övergå till fri omsättning i gemenskapen skall det ställas en säkerhet som motsvarar den preliminära tullens belopp.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom femton dagar efter denna förordnings ikraftträdande begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för antagandet av denna förordning, lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen.

Berörda parter får enligt artikel 21.4 i rådets förordning (EG) nr 384/96 lämna synpunkter på tillämpningen av denna förordning inom en månad efter dess ikraftträdande.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EUT C 197, 21.8.2003, s. 2.

(4)  EUT C 197, 21.8.2003, s. 5.

(5)  EGT L 100, 16.4.2002, s. 1.

(6)  EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.


II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk

Rådet

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/83


RÅDETS BESLUT

av den 17 maj 2004

om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security

(2004/496/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 23 februari 2004 bemyndigade rådet kommissionen att på gemenskapens vägnar förhandla om ett avtal med Förenta staterna om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security.

(2)

Europaparlamentet har inte avgivit ett yttrande inom den tid som rådet fastställt i enlighet med artikel 300.3 första stycket i fördraget och det är synnerligen brådskande att åtgärda den situation av osäkerhet som lufttrafikföretag och passagerare befinner sig i samt skydda de berördas finansiella intressen.

(3)

Detta avtal bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security godkänns härmed på gemenskapens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som skall ha rätt att på Europeiska gemenskapens vägnar underteckna avtalet.

Utfärdat i Bryssel den 17 maj 2004.

På rådets vägnar

B. COWEN

Ordförande


AVTAL

mellan europeiska gemenskapen och amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till bureau of customs and border protection inom förenta staternas department of homeland security

EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,

SOM ERKÄNNER vikten av att grundläggande fri-och rättigheter respekteras, särskilt privatlivets helgd, och vikten av att dessa värden respekteras i samband med förebyggandet och bekämpandet av terrorism och därmed närstående brottslighet och annan allvarlig brottslighet av överstatlig karaktär, däribland organiserad brottslighet,

SOM BEAKTAR de amerikanska lagar och förordningar enligt vilka alla lufttrafikföretag som bedriver passagerartrafik till och från Förenta staterna skall ge enheten för tullar och gränsskydd (Bureau of Customs and Border Protection, nedan kallat ”CBP”) inom departementet för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security, nedan kallat ”DHS”), elektronisk tillgång till passageraruppgifter (Passenger Name Record, nedan kallade ”PNR uppgifter”) i den mån sådana samlas in och förvaras i lufttrafikföretagens automatiserade boknings-och avgångskontrollsystem,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt artikel 7 c i detta,

SOM BEAKTAR CBP:s åtagandeförklaring av den 11 maj 2004, som kommer att offentliggöras i Federal Register (nedan kallad ”åtagandeförklaringen”),

SOM BEAKTAR kommissionens beslut C (2004) 1799 av den 17 maj 2004, som antagits i enlighet med artikel 25.6 i direktiv 95/46/EG, enligt vilket CBP anses ge en adekvat skyddsnivå för sådana PNR-uppgifter om flyg till eller från USA som överförts från Europeiska gemenskapen (nedan kallad ”gemenskapen”) i enlighet med åtagandeförklaringen, som åtföljer beslutet (nedan kallat ”beslutet”),

SOM KONSTATERAR att lufttrafikföretag med boknings och avgångskontrollsystem belägna i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen bör se till att PNR-uppgifter överförs till CBP så snart detta är tekniskt möjligt och att de amerikanska myndigheterna fram till dess bör ges direkt tillgång till uppgifterna i enlighet med bestämmelserna i detta avtal,

SOM BEKRÄFTAR att detta avtal inte skapar något prejudikat för framtida överläggningar och förhandlingar mellan Förenta staterna och Europeiska gemenskapen eller mellan någon av parterna och en stat när det gäller överföring av andra slags uppgifter,

SOM BEAKTAR båda parters åtagande att samarbeta för att utan dröjsmål nå en lämplig och ömsesidigt tillfredsställande lösning på frågan om överföring av förhandsupplysningar om passagerare (Advance Passenger Information) från gemenskapen till Förenta staterna,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

1.

CBP skall ha elektronisk tillgång till PNR-uppgifter från lufttrafikföretags boknings-och avgångskontrollsystem (nedan kallade ”kontrollsystem”) belägna på Europeiska gemenskapens medlemsstaters territorium i strikt överensstämmelse med bestämmelserna i beslutet så länge som det tillämpas, men bara tills ett tillfredsställande system har inrättats som möjliggör för lufttrafikföretagen att föra över sådana uppgifter.

2.

Lufttrafikföretag som bedriver utrikes passagerartrafik till och från Förenta staterna skall föra över PNR-uppgifter som bevaras i deras elektroniska bokningssystem efter CBP:s begäran i enlighet med amerikansk lagstiftning och i strikt överensstämmelse med bestämmelserna i beslutet så länge som det tillämpas.

3.

CBP noterar beslutet och förklarar att det tillämpar den åtagandeförklaring som bifogats densamma.

4.

CBP skall behandla de PNR-uppgifter som den tar emot och de registrerade personer som berörs av denna behandling i enlighet med gällande amerikansk lagstiftning och konstitutionella krav och utan olaga diskriminering, framför allt grundad på nationalitet eller land där personen är bosatt.

5.

CBP och Europeiska kommissionen skall tillsammans regelbundet se över genomförandet av detta avtal.

6.

Om det i Europeiska unionen införs ett identifieringssystem för flygpassagerare vilket kräver att lufttrafikföretag ger myndigheterna tillgång till PNR-uppgifter om personer vilkas resrutt omfattar en flygning till eller från Europeiska unionen, skall DHS, i den mån det är praktiskt genomförbart och helt och hållet grundat på ömsesidighet, aktivt uppmana flygbolag inom dess jurisdiktion att samarbeta.

7.

Detta avtal träder i kraft vid undertecknandet. Varje part får säga upp detta avtal när som helst genom anmälan på diplomatisk väg. Uppsägelsen skall träda i kraft nittio (90) dagar efter dagen för en sådan anmälan till den andra parten. Detta avtal kan när som helst ändras genom skriftlig överenskommelse mellan parterna.

8.

Detta avtal innebär varken undantag från eller ändring av parternas lagstiftning; avtalet utgör ej heller grund för några fördelar eller rättigheter för några andra privata eller offentliga personer eller enheter.

Undertecknat i … den …

Detta avtal är upprättat i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska, vilka alla texter är lika giltiga. Om olika tolkningar är motstridiga skall den engelska texten gälla.

På Europeiska Gemenskapens vägnar

På Förenta staternas vägnar

Tom RIDGE

Chef för Förenta staternas Department of Homeland Security


Kommissionen

20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/86


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 17 maj 2004

om upphävande av kommissionens beslut nr 303/96/EKSG rörande godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med import till gemenskapen av vissa kornorienterade elektroplåtar med ursprung i Ryssland

(2004/497/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), särskilt artiklarna 8 och 9 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 2 i kommissionens beslut nr 303/96/EKSG skall upphöra att gälla.

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas från och med dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 17 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2)  EGT L 42, 20.2.1996, s. 7.

(3)  EGT L 308, 29.11.1996, s. 11. Beslutet senast ändrat genom beslut nr 435/2001/EKSG (EGT L 63, 3.3.2001, s. 14).

(4)  EGT C 53, 20.2.2001, s. 13.

(5)  EGT L 149, 7.6.2002, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/2002 (EGT L 192, 20.7.2002, s. 9).

(6)  EGT C 186, 6.8.2002, s. 15.

(7)  EGT C 242, 8.10.2002, s. 16.

(8)  EUT L 25, 31.1.2003, s. 7.

(9)  EUT L 182, 19.5.2004, s. 5.


20.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 183/88


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 18 maj 2004

om godtagande av ett åtagande som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kiselkarbid med ursprung i bland annat Ukraina

(2004/498/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”grundförordningen”), senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (2), särskilt artikel 8, artikel 11.3, artikel 21 och artikel 22 c i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

Genom förordning (EG) nr 1100/2000 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselkarbid (nedan kallad ”produkten i fråga”) med ursprung i Ukraina. Genom förordning (EG) nr 991/2004 (4) ändrade rådet förordning (EG) nr 1100/2000.

(2)

Den tullsats som tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställs till 24 % för import av den berörda produkten med ursprung i Ukraina.

2.   Undersökning

(3)

Den 20 mars 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (5), att en partiell interimsöversyn av gällande åtgärder (nedan kallade ”åtgärderna”) skulle inledas i enlighet med artikel 11.3 och artikel 22 c i grundförordningen.

(4)

Översynen inleddes på kommissionens initiativ för att undersöka huruvida det, till följd av Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004 (nedan kallad ”utvidgningen”) och med beaktande av gemenskapens intresse, finns behov av att anpassa åtgärderna för att undvika en plötslig och ytterligt negativ inverkan på berörda parter, däribland användare, distributörer och konsumenter.

(5)

De berörda parterna, däribland gemenskapsindustrin, intresseorganisationer för tillverkare eller användare i gemenskapen, exportörer/tillverkare i berörda länder, importörer och deras intresseorganisationer och behöriga myndigheter i berörda länder liksom berörda parter i de tio nya medlemsstater som ansluts till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (nedan kallade EU-10), underrättades om att undersökningen inletts och gavs möjlighet att lämna synpunkter skriftligen, att lämna in uppgifter samt att framlägga bevisning till stöd för dessa inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av översyn. Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

3.   Undersökningsresultat

(6)

Enligt vad som anges i förordning (EG) nr 991/2004 drogs vid undersökningen slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att anpassa åtgärderna, förutsatt att en sådan anpassning inte leder till en sänkning av handelsskyddet till en icke önskvärd nivå.

4.   Åtagande

(7)

I enlighet med slutsatserna i förordning (EG) 991/2004 föreslog kommissionen i enlighet med artikel 8.2 i grundförordningen ett åtagande för det berörda företaget. Ett åtagande gjordes därefter av en exporterande tillverkare av den berörda produkten i Ukraina (Open Joint Stock Company Zaporozhsky Abrasivny Combinat).

(8)

Eftersom detta åtagande inte direkt motsvarar någon antidumpningstull är det att betrakta som en särskild åtgärd i enlighet med artikel 22 c i grundförordningen och slutsatserna i förordning (EG) 991/2004.

(9)

I enlighet med förordning (EG) 991/2004 förpliktas icke desto mindre den exporterande tillverkaren genom åtagandet att respektera importtaken. För att åtagandet skall kunna följas upp har denna tillverkare också gått med på att i stort sett respektera sina traditionella försäljningsmönster i förhållande till enskilda kunder inom EU-10. Den exporterande tillverkaren är också medveten om att kommissionen har rätt att dra tillbaka godtagandet av åtagandet om det konstateras att försäljningsmönstren förändras betydligt eller att åtagandet på något sätt blir svårt eller omöjligt att följa upp. Ett tillbakadragande leder antingen till att slutgiltiga antidumpningstullar införs i åtagandets ställe eller till att kommissionen anpassar taket eller vidtar andra åtgärder för att avhjälpa problemet.

(10)

Åtagandet införs också på villkor att om det på något sätt överträds har kommissionen rätt att dra tillbaka godtagandet av det, vilket leder till att slutgiltiga antidumpningstullar istället införs.

(11)

Företaget kommer också att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandet.

(12)

För att göra det möjligt för kommissionen att effektivt övervaka att företaget efterlever sitt åtagande kommer tullbefrielse endast att medges när en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) 991/2004 uppvisas i samband med att begäran om övergång till fri omsättning i enlighet med åtagandet föreläggs den relevanta tullmyndigheten. Denna uppgiftsnivå är dessutom nödvändig för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att sändningen svarar mot beskrivningen i de kommersiella dokumenten. I de fall en sådan faktura inte uppvisas eller den inte motsvarar den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna kommer istället den tillämpliga antidumpningstullen att tas ut.

(13)

Mot bakgrund av detta anses det gjorda åtagandet vara godtagbart.

(14)

Godtagandet av åtagandet är begränsat till en inledande period på sex månader, utan att det påverkar åtgärdernas normala varaktighet. Åtagandet skall löpa ut efter denna period om inte kommissionen anser att det är lämpligt att förlänga tillämpningstiden för den särskilda åtgärden med ytterligare sex månader.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det åtagande som gjorts av nedan angivna exporterande tillverkare i samband med antidumpningsförfarandet rörande import av kiselkarbid med ursprung i Ukraina skall godtas.

Land

Företag

Taric-tilläggsnummer

Ukraina

Tillverkat och exporterat av Open Joint Stock Company Zaporozhsky Abrasivny Combinat, Zaporozhye, Ukraina till den första oberoende kund i gemenskapen som fungerar som importör

A523

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och det skall förbli i kraft i sex månader.

Utfärdat i Bryssel den 18 maj 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal LAMY

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2)  EUT L 77, 13.3.2004, s. 12.

(3)  EGT L 125, 26.5.2000, s. 3.

(4)  EUT L 182 de 18.5.2004, p. 18.

(5)  EUT C 70, 20.3.2004, s. 15.