18.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

18.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/3

18.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/5

(1)

Den 19 augusti 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av okouméplywood med ursprung i Kina.

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingavs den 7 juli 2003 av European Federation of the Plywood Industry (FEIC) (nedan kallad ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens produktion av okouméplywood. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och för därav vållad väsentlig skada och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Kina, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda, företrädare för det berörda exportlandet och de klagande gemenskapstillverkarna om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av förfarandet skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Med anledning av det stora antal kinesiska exporterande tillverkare som förtecknades i klagomålet och det stora antalet tillverkare av den likadana produkten i gemenskapen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(5)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades alla exporterande tillverkare och gemenskapstillverkare att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 juli 2002– 30 juni 2003) som anges i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Efter att ha granskat de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna och på grund av de få svaren på urvalsfrågorna beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(7)

När det gäller gemenskapstillverkarna gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa volym, tillverkad och såld av gemenskapsindustrin, som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av de svar som inkom från gemenskapstillverkarna valde kommissionen ut fem företag i tre medlemsstater. Urvalet gjordes mot bakgrund av såväl tillverkning som försäljningsvolym. Det urval som gjordes på grundval av dessa kriterier är också representativt när det gäller geografisk täckning.

(8)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska exporterande tillverkare som såvitt känt var berörda. Ansökningar om marknadsekonomisk status, eller om individuell behandling i den händelse det i samband med undersökningen fastställs att villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status inte är uppfyllda, inkom från åtta exporterande tillverkare.

(9)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande. Svar inom från sex kinesiska exporterande tillverkare, de fem gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet och en tillverkare i det jämförbara landet, dvs. Marocko.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav följande skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(11)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status utfördes kontrollbesök på platsen för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, dvs. Marocko, hos följande företag:

(12)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2002 till och med den 30 juni 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(13)

Kryssfaner (plywood) är en träbaserad panel som har både god mekanisk styrka och lätt vikt. Den består av skivor (skikt) av träfaner som limmas samman. Den är uppbyggd av ett ojämnt antal korslagda skikt. Fiberriktningen i de yttre skikten är vanligtvis parallell med skivans längdriktning Denna uppbyggnad garanterar kryssfaneren styrka och stabilitet.

(14)

Kryssfanér kan tillverkas av olika träslag. De träslag som främst används för tillverkning av europeisk kryssfaner är bok, björk, gran, poppel och okoumé.

(15)

Okouméträ utvinns endast i Gabon, Ekvatorialguinea och Kamerun och måste därför importeras av såväl europeiska som kinesiska kryssfanertillverkare. Okoumé ger kryssfaneren en utmärkt, slät ytkvalitet och även goda mekaniska egenskaper, främst beroende på att den saknar kvist. Okouméplywood har därför specifika drag när det gäller utseende och mekaniska egenskaper vilket innebär att produkten kan särskiljas från andra typer av kryssfaner.

(16)

Okouméplywood har en lång rad slutanvändningsområden. Den används inom byggnadsindustrin i trähus- och byggnadssnickerier för boasering, fönsterluckor, socklar och balustrader utomhus samt strandpromenadpaneler. Den används även i mera dekorativa syften inom bl.a. vägtransport (t.ex. i bilar, bussar, husvagnar och campingbilar), sjötransport (lustjakter), möbelindustri och till dörrar.

(17)

Det finns två typer av okouméplywood, nämligen kryssfanér som är gjord av enbart okoumé (”hel okoumé”) och kryssfanér med minst en av de yttre sidorna belagd med okoumé (”belagd okoumé”) medan resten utgörs av annat träslag. Båda typerna av okouméplywood har till det yttre samma utseende. Trots skillnader i mekaniska egenskaper har alla samma grundläggande fysiska särdrag och används i stort sett för samma ändamål.

(18)

Den berörda produkten är kryssfanér bestående enbart av träskikt som vart och ett har en tjocklek av högst 6 mm, med minst ett yttre skikt av okoumé, med ursprung i Kina, och den klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 4412 13 10. Denna definition täcker såväl hel som belagd okoumé enligt definitionen ovan.

(19)

I samband med kontrollbesöket framkom det att ett företag exporterade foliebelagd okouméplywood till gemenskapen under undersökningsperioden. Denna produkt utgörs av belagd okoumé (med lager av annat träslag inuti) som är överdragen med en folie av plast. Det ansågs att denna produkt inte motsvarade den berörda produkten, eftersom den inte enbart bestod av träskikt och inte till det yttre har samma utseende som övrig okouméplywood. Den har således inte samma fysiska och tekniska egenskaper. Följaktligen omfattas den inte av det nu aktuella förfarandet.

(20)

Det konstaterades att den berörda produkten och den okouméplywood som tillverkades i Kina och såldes på hemmamarknaden, den produkt som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i det jämförbara landet (Marocko) och den produkt som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin i gemenskapen hade i stort sett samma fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden. Dessa produkter anses därför preliminärt vara likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(22)

De kriterier som de sökande företagen måste visa att de uppfyller är för enkelhetens skull i korthet följande:

(23)

Åtta exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status.

(24)

Ansökan från ett företag (företag nr 2 i tabellen nedan) avslogs på grundval av en inledande genomgång av den ifyllda blanketten för ansökan om marknadsekonomisk status, vilken visade att inte alla kriterierna var uppfyllda. Ansökan från ett annat företag (företag nr 4 i tabellen nedan) avslogs, eftersom företaget drog tillbaka sitt erbjudande om samarbete innan kontrollbesöket hade ägt rum. Därför var det inte möjligt att kontrollera huruvida företaget uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(25)

När det gäller de sex övriga företagen inhämtade kommissionen och kontrollerade på plats hos dessa företag samtliga uppgifter som lämnats i blanketterna för ansökan om marknadsekonomisk status och som ansågs nödvändiga.

(26)

Undersökningen visade att fyra av de sex ovan nämnda företagen uppfyllde alla de uppställda kriterierna och dessa beviljades därför marknadsekonomisk status. De fyra exporterande tillverkare i Kina som beviljades marknadsekonomisk status är följande:

(27)

De övriga två ansökningarna måste avslås. Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för de fyra företag som inte beviljades marknadsekonomisk status när det gäller de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(28)

De berörda företagen gavs tillfälle att lämna synpunkter om ovanstående slutsatser. Två företag hävdade att avgörandet var felaktigt och att de borde beviljas marknadsekonomisk status.

(29)

När det gäller det första kriteriet hävdade företag nr 1 att det, i motsats till kommissionens slutsatser, var tydligt varifrån det inbetalda kapitalet hade kommit och att försäljningen på hemmamarknaden skedde till marknadspriser. Företaget var emellertid inte i stånd att lämna ytterligare bevisning som gjorde att kommissionens slutsatser kunde avfärdas. När det gäller försäljningen på hemmamarknaden kunde det konstateras att företagets prissättning inte stämde överens med de marknadsekonomiska principerna, eftersom okouméplywood av högre kvalitet såldes till samma pris som ordinär kryssfanér. Därför tillbakavisades dessa båda påståenden.

(30)

Samma företag hävdade att det gjordes en oberoende revision av dess räkenskaper och att detta skedde i överensstämmelse med internationella normer. I samband med kontrollbesöket framkom det emellertid att revisorerna inte hade lämnat de kommentarer som krävs enligt internationella normer (främst att det utan närmare förklaring förekom olika balansräkningar för samma år och att nästan allt inbetalt kapital gått förlorat utan att det föranledde några kommentarer). Eftersom dessa problem innebar att tillförlitligheten hos räkenskaperna i allvarlig grad ifrågasattes, kunde revisionen av dessa inte anses ha skett i överensstämmelse med internationella normer. Därför avvisades även detta krav.

(31)

Företag nr 1 hävdade också att det inte förekom något statligt inflytande eller några snedvridningar från det icke-marknadsekonomiska systemet. Avgifterna för rätten till markanvändning, som skulle betalas till de lokala myndigheterna, förblev emellertid obetalda under flera år utan att det gavs någon förklaring. Inflytande från de statliga eller lokala myndigheternas sida kan därför inte uteslutas och företaget har inte kunnat styrka att det inte står under statligt inflytande. Påståendet avvisades därför.

(32)

Företag nr 1 hävdade slutligen att det åtnjöt rättssäkerhet och stabila villkor som garanterades genom lagstiftning om konkurser och ägandeförhållanden. I samband med kontrollbesöket framkom det emellertid att förlusterna under ett visst räkenskapsår var större än kapitalet. Det kunde därför konstateras att även om företaget teoretiskt sett omfattades av konkurslagarna, tillämpades de inte i praktiken, eftersom ett konkursförfarande i så fall skulle ha inletts mot företaget. Det är värt att notera att revisorerna inte heller lämnade några kommentarer i det avseendet. Företaget lyckades således inte styrka att det bedriver sin verksamhet enligt lagar som garanterar rättssäkerheten. Därför avvisades detta påstående.

(33)

Företag nr 3 gjorde gällande att det hade visat samarbetsvilja gentemot kommissionen. Detta företag hade två närstående företag som tillverkade den berörda produkten och exporterade den till gemenskapen under undersökningsperioden. Inget av dessa båda företag gav sig emellertid till känna inom de tidsfrister som angavs i medelandet om inledande av förfarandet. De betraktades därför som icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(34)

Kommissionen har som fast praxis att undersöka huruvida en grupp av närstående företag i sin helhet uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status, vilket innebär att vart och ett av de närstående företag som tillverkar eller säljer den berörda produkten bör uppfylla de kriterier som krävs för att beviljas marknadsekonomisk status. Med hänsyn till att de närstående företagen i detta fall inte visade någon samarbetsvilja gick det inte att fastställa att gruppen i sin helhet uppfyllde kriterierna för att beviljas marknadsekonomisk status och därför kunde företag nr 3 inte beviljas denna status.

(35)

Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att lämna synpunkter, men det gjordes inga invändningar. Samråd hölls med rådgivande kommittén som inte gjorde några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(36)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall det vid behov fastställas en landsomfattande tull för länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, utom i de fall där företagen i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen kan visa att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att det är möjligt att kringgå åtgärderna om exportörerna tilldelas olika tullsatser.

(37)

Förutom att de åtta exporterande tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status ansökte de även om individuell behandling i den händelse de inte skulle beviljas denna status. Inte något av de företag vilkas ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs kunde emellertid beviljas individuell behandling.

(38)

De båda företag som inte visade samarbetsvilja kunde förvisso inte beviljas individuell behandling, eftersom det inte gick att kontrollera huruvida de uppfyllde kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen.

(39)

Undersökningen på platsen visade att räkenskapshandlingarna och exportdokumenten rörande företag nr 1 var otillförlitliga och uppvisade allvarliga brister. Med hänsyn till det betydande mått av osäkerhet som omgav detta företag ansågs det praktiskt ogenomförbart att fastställa en individuell dumpningsmarginal. Om uppgifterna beträffande exportförsäljningen är otillförlitliga går det nämligen inte att beräkna någon individuell dumpningsmarginal, eftersom företagets uppgifter beträffande dess export inte kan användas. Eftersom företaget dessutom inte kunde lämna några garantier för att åtgärderna inte skulle komma att kringgås om exportören i fråga beviljades individuell marginal, skulle en individuell marginal inte vara befogad i detta fall. Därför beviljades företaget inte någon individuell behandling.

(40)

Företag nr 2 till sist, som ägs av staten, kunde inte styrka att det statliga inflytandet inte skulle leda till att åtgärderna kringgicks om exportörerna tilldelades olika tullsatser.

(41)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen till att börja med beträffande varje samarbetsvillig exporterande tillverkare huruvida företagets försäljning av okouméplywood på hemmamarknaden var representativ, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen utgjorde minst 5 % av företagets totala försäljningsvolym för export till gemenskapen. Undersökningen visade att försäljningen på hemmamarknaden endast var representativ när det gällde två av de fyra exporterande tillverkarna.

(42)

Kommissionen identifierade därefter de typer av okouméplywood som såldes på hemmamarknaden av företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(43)

För varje typ som de exporterande tillverkarna sålde på sin hemmamarknad, och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ av okouméplywood som såldes på export till gemenskapen, fastställdes huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av okouméplywood ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolym av den jämförbara typen av okouméplywood som exporterades till gemenskapen. Beträffande ett av de båda företag vilkas försäljning på hemmamarknaden var representativ var det fyra produkttyper som uppfyllde detta villkor medan det beträffande det andra företaget konstaterades att inte någon av produkttyperna var representativ.

(44)

Kommissionen undersökte därefter, genom att fastställa hur stor andel av den lönsamma försäljningen av den berörda typen av okouméplywood som hade skett till oberoende kunder, huruvida försäljningen av de fyra produkttyper som identifieras ovan kunde anses ha ägt rum vid normal handel. I de fall där försäljningsvolymen för den typ av okouméplywood som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ av okouméplywood motsvarade högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen. Endast för en produkttyp kunde priserna på hemmamarknaden användas för att beräkna normalvärdet. När det gäller de tre övriga produkttyperna var mindre än 10 % av försäljningen på hemmamarknaden av dessa produkttyper lönsam under undersökningsperioden.

(45)

I de fall där andelen lönsam försäljning av en viss typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av priset på hemmamarknaden. I de fall där priserna på hemmamarknaden för en produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet måste en annan metod användas. Härvid använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(46)

I enlighet med artikel 2.3. i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av varje exporterande tillverkares egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Kommissionen kunde använda försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för två företag vilkas försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ enligt definitionen i artikel 2.2 i grundförordningen. När det gäller vinstmarginalen användes, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen, vinsten vid normal handel för vart och ett av de båda företagen.

(47)

För de två företag som inte haft någon representativ försäljning på hemmamarknaden kunde, i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen, det vägda genomsnittet av de båda företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst användas.

(48)

Beträffande ett av företagen kunde kommissionen inte med rimlig säkerhet fastställa att den kostnadsfördelning som uppgivits i frågeformuläret på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten. Företaget gavs i samband med kontrollbesöket tillfälle att lämna synpunkter om detta, men det kunde inte ge någon förklaring till den bristande konsekvensen när det gäller kostnadsfördelningen. I enlighet med bestämmelserna i artikel 2.5 i grundförordningen gjordes kostnadsfördelningen för att fastställa tillverkningskostnaden därför på grundval av omsättningen.

(49)

Ett företag köpte fanér av poppel från lokala producenter. Dessa producenter är inte registrerade som betalningsskyldiga för mervärdesskatt och betalar därför inte mervärdesskatt. Företaget i fråga drog emellertid av mervärdesskatt på 13 % från kostnaden för faneren. Det hävdades att detta skedde med mervärdesskattemyndigheternas goda minne. Då företaget emellertid inte kunde visa att det verkligen skedde återbetalning av mervärdesskatt, ansåg kommissionen att det påstådda avdraget för mervärdesskatt skulle avvisas, eftersom endast faktiska kostnader skulle beaktas.

(50)

Ett företag föreslog att kommissionen borde beakta tillverkningskostnaderna under en längre period än undersökningsperioden. Företaget hävdade att de reella kostnader som uppkommit därigenom skulle återspeglas på ett bättre sätt, eftersom det gjordes vissa justeringar av räkenskaperna och tillverkningsvolymen var ringa. Eftersom företaget inte kunde lägga fram någon bevisning för dessa påstådda justeringar, använde kommissionen de uppgifter som företaget hade lämnat beträffande undersökningsperioden.

(51)

Ett företag köpte fanér från ett närstående företag. Eftersom internpriserna vid dessa transaktioner inte på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna i samband med tillverkningen av denna fanér, måste de ersättas med priset vid transaktioner med icke-närstående företag, vilket fastställdes till det pris som företaget betalade i samband med transaktioner med icke-närstående företag.

(52)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i det jämförbara landet.

(53)

I meddelandet om inledande av detta förfarande avsåg man att välja Marocko som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi i syfte att fastställa normalvärdet för Kina och de berörda parterna uppmanades att lämna synpunkter om detta. Tre exporterande tillverkare motsatte sig detta val inom de fastställda tidsfristerna och föreslog Brasilien och Indonesien som jämförbara länder.

(54)

För att fastställa huruvida det var lämpligt att, såsom avsågs, välja Marocko som jämförbart land kontaktade kommissionen till att börja med alla kända tillverkare av okouméplywood utanför Europeiska gemenskapen och Kina, nämligen Marocko, Brasilien och Indonesien. Det var dock endast ett marockanskt företag som visade samarbetsvilja i samband med förfarandet och dess uppgifter kontrollerades.

(55)

Undersökningen visade därefter att det kunde finnas tillverkare av okouméplywood även i andra länder, nämligen Malaysia och Turkiet. De kända tillverkarna i dessa länder kontaktades, och det var endast ett turkiskt företag som gick med på att samarbeta i samband med förfarandet. Med hänsyn till de föreskrivna tidsfristerna för preliminärt fastställande, att uppgifterna från den turkiska tillverkaren kom i ett sent skede och att analysen ännu inte är avslutad, beslutade kommissionen att använda Marocko som ett lämpligt jämförbart land vid det preliminära fastställandet.

(56)

Tre exporterande tillverkare motsatte sig detta förslag då de menade att den marockanska tillverkarens kostnadsstruktur skiljde sig från de kinesiska tillverkarnas och att det saknades intern konkurrens på den marockanska marknaden.

(57)

I detta avseende har undersökningen preliminärt bekräftat att det endast finns en marockansk tillverkare på den inhemska marknaden och att det förekommer höga tullar. Det ansågs emellertid att den marockanska tillverkarens försäljning var betydande och tillräckligt representativ i förhållande till den kinesiska exporten av den berörda produkten med ursprung i Kina till gemenskapen under undersökningsperioden. Vad som anförts ansågs därför inte tillräckligt för att förhindra kommissionen att beräkna ett skäligt preliminärt normalvärde som justerades med beaktande av tullen. Om det under undersökningen, på grundval av den pågående analysen av uppgifterna från det turkiska företaget, skulle visa sig att Turkiet är lämpligare som jämförbart land kommer dessa nya omständigheter att beaktas.

(58)

I syfte att fastställa om försäljningen på den marockanska marknaden av produkter som är jämförbara med dem som såldes till gemenskapen av de kinesiska exporterande tillverkarna ägde rum vid normal handel, jämfördes de inhemska försäljningspriserna med den totala produktionskostnaden (dvs. tillverkningskostnaden jämte försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader). Eftersom merparten av de produkttyper som såldes på den inhemska marknaden såldes med förlust och den vägda genomsnittliga produktionskostnaden var högre än det vägda genomsnittliga försäljningspriset, måste normalvärdet konstrueras.

(59)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av tillverkarens egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Tillverkarens egna försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader kunde användas, eftersom den inhemska försäljningen av den likadana produkten var representativ. I fråga om vinsten beslutades det att med stöd av artikel 2.6 c i grundförordningen preliminärt använda en skälig vinstmarginal som återspeglade ett genomsnittligt företags samlade vinstmarginal.

(60)

Exportpriserna för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalats för produkten när den såldes till den första oberoende köparen för förbrukning i gemenskapen.

(61)

För de tillverkare som inte var samarbetsvilliga fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Exportpriserna beräknades således på grundval av det lägsta verifierade exportpris som tillämpades av samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(62)

För att en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset fritt fabrik och i samma handelsled skulle kunna göras togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar för olikheter som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes i tillämpliga och motiverade fall för transport-, försäkrings-, hanterings-, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner.

(63)

Det konstaterades att ett företag ombesörjde hela sin exportförsäljning via en kinesisk handlare. Denne handlare ansvarade för kundkontakterna, inhämtandet av nya order, faktureringar till slutkonsumenterna och till och med, genom ett annat företag, utbetalning till tillverkaren av mervärdesskatteåterbetalningar till följd av export. I utbyte erhöll handlaren provision på försäljningen och rabatt vid köp av en viss mängd produkter. Det ansågs att rabatten endast kunde avse exportförsäljning. Den samlade rabatten fastställdes därför på grundval av exportomsättningen under undersökningsperioden och det belopp som motsvarade försäljningen i gemenskapen av den berörda produkten beaktades vid beräkningen av företagets exportpriser.

(64)

När kinesiska företag exporterar den berörda produkten har de rätt till en mervärdesskatteåterbetalning på 13 % av omsättningen fob. Den mervärdesskatt som företagen skall ta upp i bokföringen är emellertid 17 % av omsättningen fob. Vid beräkningen av exportpriset gjordes därför en justering för att beakta denna skillnad på 4 %.

(65)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna per produkttyp, som fastställts enligt ovan.

(66)

De preliminära dumpningsmarginalerna utryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår till följande:

(67)

Vid beräkningen av den landsomfattande dumpningsmarginal som skulle gälla för alla andra exportörer i Kina, fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. En jämförelse gjordes mellan tillgängliga uppgifter, huvudsakligen klagomålet, och de svar på frågeformuläret som inkommit från exportörerna i Kina. Jämförelsen visade att graden av samarbetsvilja var extremt låg (20 %).

(68)

Dumpningsmarginalen beräknades genom en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet och det vägda genomsnittliga exportpris som beräknats på grundval av de tillgängliga uppgifter som beskrivits ovan under ”exportpris”.

(69)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 48,5 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(70)

Det är känt att den berörda produkten inom gemenskapen tillverkas i Frankrike, Italien, Portugal, Grekland, Spanien och Tyskland, i enlighet med följande:

(71)

Kommissionen har konstaterat att samtliga dessa företag skulle kunna anses vara gemenskapstillverkare i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De ovan nämnda företagens tillverkning utgör gemenskapens tillverkning.

(72)

Den samlade tillverkningen för de tio gemenskapstillverkare som samarbetade med kommissionen, däribland de fem gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, uppskattas i klagomålet motsvara 85 % av den totala tillverkningen av okouméplywood i gemenskapen. Dessa företag anses följaktligen utgöra ”gemenskapsindustrin” enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(73)

Eftersom ett stickprovsförfarande använts i fråga om gemenskapsindustrin har skadan bedömts på grundval av insamlade uppgifter. Utvecklingstrender för tillverkning, produktivitet, försäljning, marknadsandelar, sysselsättning och tillväxt bedömdes med utgångspunkt i gemenskapsindustrin, medan utvecklingstrender för priser, lönsamhet, likviditetsflöde, förmåga att anskaffa kapital och investeringar, lager, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, avkastning på investeringar och löner analyserades på grundval av uppgifter som samlades in hos de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet.

(74)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolymer på gemenskapsmarknaden, övriga gemenskapstillverkares uppskattade försäljning, all import från Kina, Marocko och Gabon samt en uppskattad andel av importen av den berörda produkten från övriga tredjeländer enligt KN-nummer 4412 13 10, eftersom den berörda produkten endast svarar för en del av detta nummer. Denna andel och uppskattningen av all import räknades fram med hjälp av den metod som användes i klagomålet.

(75)

Mellan 1999 och undersökningsperioden (i tabellerna nedan kallad ”UP”) ökade den synbara förbrukningen i gemenskapen, från 394 663 m3 till 447 979 m3 (dvs. med 14 %).

(76)

Importen av den berörda produkten från Kina till gemenskapen ökade från 1 093 m3 år 1999 till 83 606 m3 under undersökningsperioden. Importen var inte särskilt betydande förrän 2001, men ökade sedan kraftigt fram till och med slutet av undersökningsperioden.

(77)

Marknadsandelen ökade i motsvarande grad från 0,3 % 1999 till 18,7 % under undersökningsperioden. Ökningen var särskilt kraftig, från 2,4 % till 18,7 %, mellan 2001 och undersökningsperioden.

(78)

Genomsnittspriserna på importen av den berörda produkten från Kina minskade från 469 euro/m3 år 1999 till 393 euro/m3 under undersökningsperioden (dvs. med 16,2 %). Med hänsyn till de mycket låga importvolymerna 1999 och 2000 är uppgifter om motsvarande priser inte särskilt meningsfulla. En allmänt fallande utvecklingstrend framträder emellertid under skadeundersökningsperioden, trots en mindre uppgång mellan 2000 och 2001.

(79)

I syfte att undersöka prisunderskridande jämfördes gemenskapsindustrins (de delar som ingick i urvalet) vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden med det motsvarande vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda importen. Denna jämförelse skedde netto efter alla avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik. Priserna för den berörda importen fastställdes till cif-nivån med lämplig justering för tullar och kostnader efter import.

(80)

Det har påpekats för kommissionen att kvaliteten på de produkter som tillverkas av gemenskapsindustrin generellt är högre än på den likadana produkt som importeras från Kina. På grundval av den bevisning som framlagts ansågs denna kvalitetsskillnad motivera en justering med 10 %, som lades till de samarbetande exporterande tillverkarnas pris cif vid gemenskapens gräns.

(81)

Det framgick av denna jämförelse att den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 11 och 52 %, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser.

(82)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen bedömde kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 1999 till och med undersökningsperioden.

(83)

Gemenskapsindustrins produktionsvolym minskade med 10 % mellan 1999 och undersökningsperioden, från 295 915 m3 till 267 591 m3.

(84)

Antalet anställda minskade med 9 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Vidare beslutade ett av företagen att minska sin personal med 66 personer under undersökningsperioden, men av rättsliga orsaker kommer detta att få verkan först efter undersökningsperioden. Produktiviteten ökade mellan 1999 och 2001 och minskade sedan igen mellan 2001 och undersökningsperioden på grund av den minskade tillverkningen.

(85)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden, från 283 121 m3 år 1999 till 255 943 m3 under undersökningsperioden. Minskningen var särskilt kraftig mellan 2001 och undersökningsperioden (-12 %).

(86)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 71,7 % år 1999 till 57,1 % under undersökningsperioden. Den minskade särskilt kraftigt under de 18 månaderna efter den plötsliga ökningen av importen från Kina, från 72,9 % år 2001 till 57,1 % under undersökningsperioden.

(87)

Samtidigt som förbrukningen i gemenskapen steg med 14 % mellan 1999 och undersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 10 %. Å andra sidan ökade importen från Kina kraftigt under samma period. Samtidigt som marknadsandelen för import från Kina ökade med mer än 16 procentenheter, minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med 15 procentenheter. Den ökade importen innebar därför att den europeiska industrin inte hade någon del i tillväxten på marknaden mellan 1999 och undersökningsperioden.

(88)

Denna industri håller vanligtvis inte några betydande lager, eftersom det mesta av tillverkningen sker på beställning. För fullständighetens skull bör det påpekas att gemenskapsindustrins lager minskade under skadeundersökningsperioden. Detta berodde främst på att en av de största gemenskapstillverkarna ansträngde sig för att rationalisera. Det anses emellertid att av ovan nämnda skäl var lagerhållning inte en relevant skadeindikator i detta fall.

(89)

Produktionskapaciteten fastställdes på grundval av kryssfanérpressarnas antal och kapacitet med två skift per dag. Produktionskapaciteten fick uppskattas, eftersom vissa producenter tillverkar okouméplywood med samma anläggningar och utrustning som används för annan slags kryssfanér. I de fallen uppskattades produktionskapaciteten för den berörda produkten genom att det fastställdes hur stor andel av en viss producents totala tillverkning av kryssfanér som faktiskt utgjordes av okouméplywood och sedan tillämpades denna andel på produktionsanläggningens totala produktionskapacitet.

(90)

Med beaktande av ovanstående konstaterades det att gemenskapsindustrins produktionskapacitet minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen under 2001 berodde på att en produktionsenhet stängde. Under samma period minskade gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande från 87 % till 74 % (dvs. med 15 %).

(91)

Gemenskapsindustrins genomsnittspriser per m3 har varit relativt stabila med en nominell ökning på 3 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Det förhållandet att det inte skett något prisfall trots konkurrensen från billig kinesisk import kan möjligen förklaras av att gemenskapstillverkarna beslutat sig för att ändra sitt varusortiment något.

(92)

Industrin gjorde stora investeringar mellan 1999 och 2001, närmare bestämt på mellan 6,5 miljoner euro och 10,4 miljoner euro årligen. Efter 2001, när importen från Kina ökade markant, minskade investeringarna kraftigt till endast 1,3 miljoner euro under undersökningsperioden.

(93)

På senare tid, bl.a. under skadeundersökningsperioden, har gemenskapens okouméplywoodtillverkare (som ingår i trävaruindustrin) varit föremål för betydande omstruktureringar och sammanslagningar. Dessa åtgärder innebar att företagen bytte ägare och omorganiserades, ibland inom större industrigrupper, samt stora investeringar i modernisering, såsom framgår ovan.

(94)

I fråga om förmågan att anskaffa kapital gjordes det inte gällande från gemenskapsindustrins sida att den hade svårt att anskaffa kapital för sin verksamhet och det fanns inte heller något som tydde på det. Detta kan bero på de ovan nämnda sammanslagningarna inom industrin, och som innebar att en del gemenskapstillverkare fick tillgång till stora industrikoncerners ekonomiska tillgångar.

(95)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet avsevärt, närmare bestämt från 3,5 % 1999 till -8,9 % under undersökningsperioden. Avkastningen på investeringar utvecklades på samma sätt och minskade från 15,6 % 1999 till -27,5 % under undersökningsperioden.

(96)

Det likviditetsflöde som den likadana produkten gav upphov till minskade avsevärt, närmare bestämt från 7,6 miljoner euro 1999 till 0,059 miljoner euro under undersökningsperioden. Under denna period förekom en del betydande kortsiktiga variationer i likviditetsflödet på grund av variationer i lagerhållning och utgifter i annat än kontanter i samband med den ovan nämnda omstruktureringen av industrin.

(97)

Lönekostnaderna minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden, från 32,2 miljoner euro 1999 till 29,9 miljoner euro under undersökningsperioden, på grund av det minskade antalet anställda. Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd ökade faktiskt med 7 %, från 26 770 euro till 28 638 euro, vilket motsvarar konsumentprisernas ökning.

(98)

Med hänsyn till den dumpade importens volym och priser kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen, som också är betydande, inte anses vara försumbara.

(99)

Gemenskapsindustrin befann sig inte i ett sådant läge att den behövde återhämta sig från tidigare verkningar av skadlig dumpning.

(100)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina från 1 093 m3 till 83 606 m3. Marknadsandelen ökade i motsvarande grad från 0,3 % 1999 till 18,7 % under undersökningsperioden. Större delen av denna ökning ägde rum mellan 2002 och undersökningsperioden. Genomsnittspriserna på den dumpade importen föll under skadeundersökningsperioden med 16,2 % och underskred genomgående gemenskapsindustrins priser med mellan 11 och 52 %.

(101)

En undersökning av ovan nämnda faktorer visar att gemenskapsindustrins situation försämrades mellan 1999 och undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 10 % och dess marknadsandel med 14,6 procentenheter. Antalet anställda minskade också från och med 2001. Investeringarna föll kraftigt och lönsamheten, avkastningen på investeringar och likviditetsflödet minskade dramatiskt för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet. Gemenskapsindustrins försämrade situation berodde främst på den förändrade försäljningsvolymen (vilket avspeglar sig i det minskade kapacitetsutnyttjandet). Prisnivåerna sjönk endast obetydligt i reala termer från och med 1999 till och med undersökningsperioden.

(102)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(103)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det huruvida den dumpade importen med ursprung i Kina har vållat gemenskapsindustrin skada i sådan omfattning att den kan anses vara väsentlig. Kända faktorer utöver den dumpade importen som vid samma tid skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också i syfte att se till att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(104)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade importen av den berörda produkten från Kina till gemenskapen från obetydliga nivåer till 83 606 m3. Den motsvarande andelen av gemenskapsmarknaden ökade från 0,3 % 1999 till 18,7 % under undersökningsperioden. Den största ökningen ägde rum mellan 2001 och undersökningsperioden.

(105)

Den omfattande ökningen av importen med ursprung i det berörda landet och dess ökade marknadsandelar 2002 och under undersökningsperioden, till priser som sjönk och låg kvar långt under gemenskapsindustrins priser, sammanföll med gemenskapsindustrins försämrade situation under samma period, särskilt i fråga om försäljningsvolymer, marknadsandelar, lönsamhet, likviditetsflöde och sysselsättning. Som nämnts ovan underskred priserna på de importerade produkterna med ursprung i Kina i hög grad gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris, med marginaler på mellan 11 och 52 %.

(106)

Vid analysen av verkningarna av den dumpade importen konstaterades det att priset är en väsentlig konkurrensfaktor med hänsyn till att okouméplywood är en relativt standardiserad produkt. Även med beaktande av kvalitetsskillnaderna låg priserna på den dumpade importen avsevärt under gemenskapsindustrins priser och de priser som tillämpades av andra exportörer från tredje land. Slutligen konstaterades det också att gemenskapsindustrin hade förlorat några av sina största kunder till leverantörer av kinesisk kryssfanér.

(107)

Den preliminära slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade betydligt från och med 2001, och som skedde till låga, dumpade priser, var en avgörande orsak till att gemenskapsindustrin förlorade marknadsandelar och därigenom till att dess ekonomiska situation försämrades.

(108)

Enligt Eurostat ökade importen med ursprung i andra tredjeländer än Kina något, närmare bestämt från 60 975 m3 år 1999 till 62 430 m3 under undersökningsperioden. Emellertid minskade dessa länders marknadsandel totalt från 15,4 % 1999 till 13,9 % under undersökningsperioden. De främsta enskilda länder som exporterar den berörda produkten till gemenskapen är Gabon och Marocko. Gabons marknadsandel var generellt sett stabil på 5 % medan Marockos marknadsandel ökade från 1,1 % till 2,4 %.

(109)

Enligt Eurostat skedde praktiskt taget inga förändringar i genomsnittspriset på import med ursprung i andra länder än Kina mellan 1999 och undersökningsperioden. Under denna period var priserna på import från andra länder nästan 50 % högre än priserna på import från Kina. Importen från andra tredjeländer utövade således inte något konkurrenstryck på gemenskapsindustrin i den omfattning som importen från Kina gjorde. Marknadsandelen för varje enskilt land i den gruppen var dessutom inte större än 5 %.

(110)

Den preliminära slutsatsen är därför att import från andra tredjeländer inte kunde vara en avgörande orsak till skadan för gemenskapsindustrin.

(111)

Det gjordes gällande att en annan orsak till gemenskapsindustrins försämrade ekonomiska situation var en nedgång i exporten på grund av bristande konkurrenskraft. Försäljningen utanför gemenskapen för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet gick faktiskt ned från 9 522 m3 år 1999 till 7 374 m3 under undersökningsperioden. Nedgångens omfattning och det faktum att försäljningen utanför gemenskapen motsvarade mindre än 5 % av gemenskapsförsäljningen under undersökningsperioden innebär emellertid att denna utveckling inte kunde vara en avgörande orsak till skadan för gemenskapsindustrin.

(112)

Andra gemenskapstillverkares försäljningsvolymer minskade från uppskattningsvis 49 474 m3 år 1999 till 46 000 m3 under undersökningsperioden. Deras andel av gemenskapsmarknaden föll från 12,5 % till 10,3 % under samma period och det fanns inga tecken på att deras priser var lägre än den samarbetsvilliga gemenskapsindustrins priser. Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att de produkter som de övriga gemenskapstillverkarna producerade och sålde inte bidrog till skadan för gemenskapsindustrin.

(113)

Det gjordes gällande att gemenskapsindustrins minskade lönsamhet berodde på en ökning av industrins kostnader, i synnerhet för råmaterial. De uppgifter som samlades in vid undersökningen på plats visade dock att ökningen av de totala genomsnittliga kostnaderna mellan 1999 och undersökningsperioden inte var större än den generella prisökningen i gemenskapen under samma period (dvs. 8 %). Mot bakgrund av den minskade produktionsvolymen beror en del av denna ökning på ökade fasta kostnader per enhet och de rörliga kostnaderna har sannolikt ökat mindre än de totala genomsnittskostnaderna.

(114)

Den preliminära slutsatsen är därför att industrin under normala ekonomiska villkor och utan något starkt nedåtgående pristryck inte skulle ha haft några svårigheter att hantera eventuella kostnadsökningar mellan 1999 och undersökningsperioden och att dessa ökningar inte upphäver orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(115)

Den betydande ökningen av volymen av och marknadsandelen för importen med ursprung i Kina, särskilt mellan 2001 och undersökningsperioden, den betydande minskningen av försäljningspriserna och den prisunderskridandenivå som konstaterats under undersökningsperioden sammanföll med den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(116)

Importen från andra tredje länder, gemenskapsindustrins export, andra tillverkares resultat och kostnadsutvecklingen analyserades men kunde inte anses vara en avgörande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(117)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkningar, dras därför den preliminära slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapen väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(118)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om det trots slutsatsen om skadlig dumpning fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Det gjordes en bedömning av de eventuella åtgärdernas inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

(119)

Okouméplywood ingår i gemenskapens allmänna trävaruindustri. Några av de undersökta företagen är helt eller delvis specialiserade på okouméprodukter, som utmärker sig vad avser produktionsprocess, kvalitet, användningsområden, avsättning etc. Dessa företag svarar för över 1 400 faktiska arbetstillfällen i gemenskapen.

(120)

Om åtgärder införs förväntas dessa förhindra ytterligare snedvridningar och återställa en sund konkurrens på marknaden. Gemenskapsindustrin bör då kunna öka sin försäljning och därmed uppnå de vinster som är nödvändiga för att det skall vara berättigat med fortsatta investeringar i dess produktionsanläggningar. Detta bör leda till ökad produktivitet, lägre kostnader per enhet och en förbättring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(121)

Om antidumpningsåtgärder däremot inte införs är det sannolikt att läget för gemenskapsindustrin fortsätter att försämras. Den skulle inte att kunna göra nödvändiga investeringar för att på ett effektivt sätt kunna konkurrera med dumpad import från tredjeländer. Med tanke på de minskande inkomsterna och den väsentliga skadan är det högst sannolikt att gemenskapsindustrins ekonomiska situation skulle förvärras ytterligare om åtgärder inte infördes. Detta skulle med största sannolikhet tvinga en del företag att upphöra med sin tillverkning och säga upp sina anställda inom en snar framtid.

(122)

Följaktligen är den preliminära slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från verkningarna av den skadliga dumpningen och är i gemenskapsindustrins intresse.

(123)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända importörer, handlare och användare. Totalt sändes 27 frågeformulär till importörer och handlare och deras intresseorganisationer och 12 till användare. Det inkom inga svar på dessa frågeformulär.

(124)

Företrädarna för de exporterande tillverkarna gjorde gällande att de europeiska bygg- och möbelindustrierna behöver ha tillgång till stora mängder billig okouméplywood för att förbli konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden och exportmarknaderna. Trots att exportörer inte har någon talerätt vid prövningen av gemenskapens intresse undersöktes ändå argumentet. Eftersom användarna inte samarbetade och de kända användningsområdena för okouméplywood sträcker sig över ett stort antal sektorer var det inte möjligt att göra någon uppskattning av vilka verkningar en tull skulle få för användarnas kostnader.

(125)

Det bör dessutom erinras om att åtgärderna inte är avsedda att hindra import till gemenskapen utan att se till att den inte sker till skadliga dumpade priser. Det bör också påpekas att de fem gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet fortfarande har oanvänd produktionskapacitet. Denna kapacitet samt exporten från andra tredjeländer ger användarna alternativa försörjningskällor.

(126)

Vidare har ingen av dessa användarindustrier tagit ställning i förfarandet. Därför är den preliminära slutsatsen att deras konkurrensställning inte avsevärt kommer att påverkas av utgången av förfarandet.

(127)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa antidumpningsåtgärder.

(128)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas så att den dumpade importen inte vållar ytterligare skada.

(129)

Vid fastställandet av nivån på denna tull togs hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och till det belopp som är nödvändigt för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.

(130)

Med utgångspunkt i den samlade gemenskapsindustrins vinst 1999, vilket är ett år som enligt industrin representerar en mittpunkt i den ekonomiska konjunkturen, konstaterades det att en vinstmarginal på 5 % av omsättningen var en lämplig miniminivå som gemenskapsindustrin kunde ha förväntat sig att erhålla om det inte hade förekommit någon skadlig dumpning.

(131)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att det försäljningspris som tillämpades av de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet justerades med den faktiska vinsten eller förlusten under undersökningsperioden och ökades med den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(132)

Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än den konstaterade dumpningsmarginalen, bör de preliminära åtgärderna fastställas på grundval av den senare.

(133)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import med ursprung i Kina, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, och att dessa bör fastställas till en nivå motsvarande de lägsta av dumpnings- och skademarginalerna i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör alla tullsatser därför fastställas till den nivå på dumpningsmarginalerna som konstaterats.

(134)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De återspeglar därmed den situation som undersökningen visade att företagen i fråga befann sig i. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla andra företag”) gäller alltså enbart import av produkter med ursprung i det berörda landet som framställts av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående till de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla andra företag”.

(135)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov, efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen för att beakta detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(136)

Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig tillkänna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat i denna förordning när det gäller införande av tullar är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

18.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/24

(1)

Den 21 maj 2002 antog rådet gemensam ståndpunkt 2002/400/GUSP om tillfälligt mottagande i Europeiska unionens medlemsstater av vissa palestinier (1) och beviljade dem nationella uppehållstillstånd för högst 12 månader.

(2)

Den 19 maj 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/366/GUSP om ändring av gemensam ståndpunkt 2002/400/GUSP (2) och ändrade giltighetstiden för dessa tillstånd till en period om upp till 24 månader.

(3)

Giltighetstiden för dessa tillstånd bör förlängas med ytterligare 6 månader.

1.

Artikel 3 första stycket skall ersättas med följande:

”Alla medlemsstater som avses i artikel 2 skall förse de palestinier som de tar emot med ett nationellt inrese- och uppehållstillstånd för högst 30 månader.”

2.

Artikel 8 skall ersättas med följande:

”Artikel 8

Rådet skall bevaka tillämpningen av denna gemensamma ståndpunkt och utvärdera tillämpningen inom 29 månader efter antagandet av denna eller tidigare på begäran av en medlem.”

18.5.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/25