1.

Ska de rättsliga följderna av köpordrar för finansiella produkter inom ramen för en etablerad affärsförbindelse från en konsument med hemvist i stat A (i det här aktuella fallet Italien) till en bank som är etablerad i stat B (i det här aktuella fallet Österrike) bedömas mot bakgrund av den lag som är tillämplig enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 (1) av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förordningen), om villkoren för att tillämpa artikel 6 i Rom I-förordningen visserligen var uppfyllda i samband med de enskilda ordrarna, men inte redan när affärsförbindelsen inleddes och parterna vid denna tidpunkt hade valt lagen i stat B för hela affärsförbindelsen enligt artikel 3 i Rom I-förordningen?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande:

Är undantaget i artikel 6.4 a i Rom I-förordningen tillämpligt när en bank inom ramen för ett avtal öppnar konton för en konsument med hemvist i en annan medlemsstat och därefter på grundval av köpordrar från konsumenten förvärvar finansiella produkter för dennes räkning som registreras på kontona, varvid konsumenten (även) kan placera ordrar genom distanskommunikation?

3.

Om fråga 1 besvaras jakande och fråga 2 besvaras nekande: Ska ett lagval som gjorts innan villkoren för tillämpningen av artikel 6 i Rom I-förordningen förelåg anses vara oskäligt, i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal [utelämnas], efter det att dessa villkor har blivit uppfyllda om någon hänvisning inte har gjorts i avtalet till rättsföljderna enligt artikel 6.2 i Rom I-förordningen?