ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 237
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

65 årgången
20 juni 2022

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2022/C 237/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2022/C 237/02

Mål C-401/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 april 2022 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd (Talan om ogiltigförklaring – Direktiv (EU) 2019/790 – Artikel 17.4 b och c in fine – Artikel 11 och artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Yttrandefrihet och informationsfrihet – Skydd för immateriell egendom – Skyldigheter som åläggs onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll – Automatiserad förhandskontroll (filtrering) av innehåll som laddas upp på internet av användare)

2

2022/C 237/03

Mål C-666/19 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 april 2022 – Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd mot Europeiska kommissionen och Hyet Sweet SAS (Överklagande – Dumpning – Import av aspartam med ursprung i Folkrepubliken Kina – Förordningarna nr 1225/2009 och 2016/1036 – Tillämpning i tiden – Artikel 2.7 – Status som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden – Avslag – Artikel 2.10 – Justeringar – Bevisbörda – Artikel 3 – Fastställande av skadan – Europeiska kommissionens omsorgsplikt)

3

2022/C 237/04

Mål C-79/20 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 – Yieh United Steel Corp. mot Europeiska kommissionen, Eurofer, Association Européenne de l'Acier, ASBL (Överklagande – Dumpning – Genomförandeförordning (EU) 2015/1429 – Import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan – Slutgiltig antidumpningstull – Förordning (EG) nr 1225/2009 – Artikel 2 – Beräkningen av normalvärdet – Beräkningen av produktionskostnaden – Produktionsförluster – Avräkning för värdet på återvunnit stål medges inte – Fastställande av normalvärdet på grundval av försäljningen av en likadan produkt avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad – Ingår inte i beräkningen av normalvärdet för försäljningen på exportlandets hemmamarknad när denna avser produkter som är avsedda för export)

3

2022/C 237/05

Mål C-86/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Brně – Republiken Tjeckien) – Vinařství U Kapličky s.r.o. mot Státní zemědělská a potravinářská inspekce (Begäran om förhandsavgörande – Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter – Vin – Förordning (EU) nr 1308/2013 – Regler för saluföring – Artikel 80 – Oenologiska metoder – Förbud mot saluföring – Artikel 90 – Import av vin – Förordning (EG) nr 555/2008 – Artikel 43 – V I 1-dokument – Intyg om att partier av vin framställts i enlighet med rekommenderade eller godkända oenologiska metoder – Bevisvärde – Förordning (EU) nr 1306/2013 – Artikel 89.4 – Sanktioner – Saluföring av vin från ett tredjeland – Vin som framställts enligt oenologiska metoder som inte är tillåtna – Ansvarsbefrielse – Bevisbörda)

4

2022/C 237/06

Mål C-237/20: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Federatie Nederlandse Vakbeweging mot Heiploeg Seafood International BV, Heitrans International BV (Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2001/23/EG – Artiklarna 3-5 – Överlåtelse av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Undantag – Insolvensförfarande – pre-pack – Ett företags fortbestånd – Överlåtelse av (en del av) ett företag efter en konkursförklaring som föregås av en pre-pack)

5

2022/C 237/07

Mål C-319/20: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Meta Platforms Ireland Limited, tidigare Facebook Ireland Limited mot Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V. (Begäran om förhandsavgörande – Skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter – Förordning (EU) 2016/679 – Artikel 80 – Registrerade företräds av en sammanslutning utan vinstsyfte – Grupptalan som väcks av en konsumentskyddsförening utan mandat och oberoende av något åsidosättande av en registrerads konkreta rättigheter – Talan grundad på förbudet mot otillbörliga affärsmetoder, åsidosättande av en konsumentskyddslag eller förbudet mot ogiltiga allmänna villkor)

6

2022/C 237/08

Förenade målen C-368/20 och C-369/20: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Steiermark – Österrike) – NW mot Landespolizeidirektion Steiermark (C-368/20), Bezirkshauptmannschaft Leibnitz (C-369/20), (Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Fri rörlighet för personer – Förordning (EU) 2016/399 – Kodexen om Schengengränserna – Artikel 25.4 – Tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna för totalt högst sex månader – Nationell lagstiftning som möjliggör flera på varandra följande perioder av kontroll, vilka leder till att denna period överskrids – En sådan lagstiftning är inte förenlig med artikel 25.4 i kodexen om Schengengränserna om de på varandra följande perioderna har sin grund i samma hot – Nationell lagstiftning med krav på att visa upp ett pass eller ett identitetskort vid kontroll vid de inre gränserna, vid äventyr av påföljd – Ett sådant krav är inte förenligt med artikel 25.4 i kodexen om Schengengränserna när kontrollen i sig strider mot denna bestämmelse)

7

2022/C 237/09

Förenade målen C-415/20, C-419/20 och C-427/20: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – Gräfendorfer Geflügel- und Tiefkühlfeinkost Produktions GmbH (C-415/20), F. Reyher Nchfg. GmbH & Co. KG vertr. d. d. Komplementärin Verwaltungsgesellschaft F. Reyher Nchfg. mbH (C-419/20), Flexi Montagetechnik GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg (C-415/20 et C-419/20) och Hauptzollamt Kiel (C-427/20) (Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Rätt till återbetalning eller utbetalning av belopp som en medlemsstat uppburit eller nekat i strid med unionsrätten – Antidumpningstullar, importtullar, exportbidrag och sanktionsavgifter – Begreppet åsidosättande av unionsrätten – Felaktig tolkning eller tillämpning av unionsrätten – Unionsdomstolens eller en nationell domstols fastställelse att unionsrätten har åsidosatts – Rätt till utbetalning av ränta – Tidsperiod med avseende på vilken utbetalning av ränta ska ske)

8

2022/C 237/10

Mål C-510/20: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 april 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien (Fördragsbrott – Artikel 258 FEUF – Miljö – Direktiv 2008/56/EG – Havsmiljöpolitik – Artikel 5 – Marina strategier – Artikel 17.2 och 17.3 – Ingen översyn inom fristen av den inledande bedömningen, av definitionen av god miljöstatus och av miljömålen – Ingen underrättelse till Europeiska kommissionen inom fristen om hur uppdateringarna har gjorts efter översynen)

9

2022/C 237/11

Mål C-531/20: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – NovaText GmbH mot Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (Begäran om förhandsavgörande – Immateriella rättigheter – Direktiv 2004/48/EG – Artikel 3 – Allmän skyldighet avseende de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter – Artikel 14 – Begreppet rimliga och proportionerliga kostnader – Patentombud – Det saknas möjlighet för den nationella domstolen att bedöma huruvida de kostnader som ålagts den förlorande parten är rimliga och proportionerliga)

9

2022/C 237/12

Mål C-559/20: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Saarbrücken – Tyskland) – Koch Media GmbH mot FU (Begäran om förhandsavgörande – Immateriella rättigheter – Direktiv 2004/48/EG – Artikel 14 – Begreppen kostnader för förfarandet och andra kostnader – Anmodan för att säkerställa att en immateriell rättighet iakttas genom ett förfarande utom domstol – Advokatkostnader – Kvalificering – Nationell lagstiftning som begränsar det ersättningsgilla beloppet på vissa villkor)

10

2022/C 237/13

Mål C-612/20: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Cluj – Rumänien) – Happy Education SRL mot Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Cluj-Napoca, Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Cluj (Begäran om förhandsavgörande – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 132.1 i – Undantag från skatteplikt för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset – Undantag från skatteplikt för undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning och universitetsutbildning – Undervisning som kompletterar läroplanen – Privaträttsligt organ som i vinstsyfte tillhandahåller sådan undervisning)

11

2022/C 237/14

Mål C-637/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Skatteverket mot DSAB Destination Stockholm AB (Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2006/112/EG – Gemensamt system för mervärdesskatt – Artikel 30a led 1 – Begreppet voucher – Artikel 30a led 3 – Begreppet flerfunktionsvoucher – Försäljning av ett kort som ger innehavaren rätt att under en begränsad tid ta del av olika turisttjänster)

11

2022/C 237/15

Mål C-642/20: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Giustizia amministrativa per la Regione siciliana – Italien) – Caruter s.r.l. mot S.R.R. Messina Provincia S.c.P.A. m.fl. (Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2014/24/EU – Offentlig upphandling – Artikel 63 – En grupp av ekonomiska aktörer utnyttjar andra enheters kapacitet – Den upphandlande myndigheten får kräva att vissa kritiska uppgifter ska utföras av en deltagare i nämnda grupp – Nationell lagstiftning enligt vilken det ledande företaget ska uppfylla villkoren och utföra tjänsterna till största delen)

12

2022/C 237/16

Mål C-674/20: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 27 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle – Belgien) – Airbnb Ireland UC mot Région de Bruxelles-Capitale (Begäran om förhandsavgörande – Den inre marknaden – Artikel 114.2 FEUF – Bestämmelser om skatter och avgifter omfattas inte – Direktiv 2000/31/EG – Informationssamhällets tjänster – Elektronisk handel – Telematikportal för fastighetsförmedling – Artikel 1.5 a – Beskattning omfattas inte – Definition – Regional lagstiftning om en skatt på logianläggningar för turister – Bestämmelse enligt vilken förmedlare är skyldiga att på skriftlig begäran lämna vissa uppgifter avseende dessa logianläggningars verksamhet till skattemyndigheten i syfte att identifiera dem som är skyldiga att betala skatten – Artikel 56 FEUF – Diskriminering föreligger inte – Det föreligger inte någon begränsning)

13

2022/C 237/17

Mål C-44/21: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I – Tyskland) – Phoenix Contact GmbH & Co. KG mot HARTING Deutschland GmbH & Co. KG, Harting Electric GmbH & Co. KG (Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Direktiv 2004/48/EG – Artikel 9.1 – Europeiskt patent – Interimistiska åtgärder – Nationella rättsliga myndigheters behörighet att besluta om interimistiska åtgärder för att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång – Nationell rättspraxis som innebär att ansökningar om interimistiska åtgärder avslås när giltigheten av patentet i fråga inte har bekräftats åtminstone inom ramen för ett invändnings- eller ogiltighetsförfarande i första instans – Skyldighet att göra en direktivkonform tolkning)

14

2022/C 237/18

Mål C-72/21: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – SIA PRODEX mot Valsts ieņēmumu dienests (Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Gemensamma tulltaxan – Kombinerade nomenklaturen – Tulltaxenummer – Undernummer 4418 20 – Räckvidd – Dörrar, dörrkarmar och dörrtrösklar – MDF-skivor och lister – Första delen av den allmänna bestämmelsen 2 a för tolkning av Kombinerade nomenklaturen – Inkomplett eller inte färdigarbetad vara – Begrepp)

14

2022/C 237/19

Mål C-86/21: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León – Spanien) – Gerencia Regional de Salud de Castilla y León mot Delia (Begäran om förhandsavgörande – Fri rörlighet för arbetstagare – Artikel 45 FEUF – Förordning (EU) nr 492/2011 – Artikel 7.2 – Likabehandling – Nationellt system för erkännande av hälso- och sjukvårdpersonals yrkesutveckling – Yrkeserfarenhet som uppnåtts inom hälso- och sjukvården i en annan medlemsstat beaktas inte – Hinder)

15

2022/C 237/20

Mål C-89/21: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – UAB Romega mot Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba (Begäran om förhandsavgörande – Livsmedelslagstiftning – Förordning (EG) nr 2073/2005 – Mikrobiologiska kriterier för livsmedel – Artikel 1 – Bilaga I – Färskt fjäderfäkött – Behöriga nationella myndigheters kontroll av förekomsten av de salmonellos som uppräknas i punkt 1.28 i kapitel I i denna bilaga – Kontroll av förekomsten av andra patogena mikroorganismer – Förordning (EG) nr 178/2002 – Artikel 14.8 – De nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd)

16

2022/C 237/21

Förenade målen C-160/21 och C-217/21: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo – Bulgarien) – Nikopolis AD Istrum 2010 EOOD (C-160/21), Agro – eko 2013 EOOD (C-217/21) mot Izpalnitelen direktor na Darzhaven fond Zemedelie (Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – System för direktstöd – Förordning (EU) nr 1306/2013 – Utbetalning till stödmottagare – Artikel 75 – Tidsfrist för utbetalning – Iakttagande – Föreligger inte – Tyst avslag på stödansökan)

16

2022/C 237/22

Mål C-251/21: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – Piltenes meži SIA mot Lauku atbalsta dienests (Begäran om förhandsavgörande – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) – Förordning (EU) nr 1305/2013 – Stöd för landsbygdsutveckling från Ejflu – Artikel 30 – Stöd inom ramen för Natura 2000 – Tillämpningsområde – Ansökan om stöd avseende ett mikroreservat som inrättats i en skog som inte utgör en del av nätverket Natura 2000, i syfte att bidra till att säkerställa skyddet av en vild fågelart – Förordning (EU) nr 702/2014 – Gruppundantag för vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn – Tillämpning på stöd som medfinansieras genom medel från Europeiska unionen – Inte tillämpligt på företag i svårigheter)

17

2022/C 237/23

Mål C-277/21: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – Secrétariat général de l’Enseignement catholique ASBL (SeGEC) m. fl. mot Institut des Comptes nationaux (ICN), Banque nationale de Belgique (Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) nr 549/2013 – Europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen – Bilaga A, punkt 20.15 – Kontroll av ett nationellt revisionsinstitut av de organisatoriska befogenheterna för utbildningsinstitutioner som upprättats i form av icke-vinstdrivande institutioner – Utbildningsinstitutioner som erhåller offentlig finansiering och åtnjuter undervisningsfrihet garanterad av konstitutionen – Bilaga A, punkt 20.15 andra meningen – Begreppet offentlig intervention i form av allmänna föreskrifter som gäller för alla enheter som bedriver en viss verksamhet – Räckvidd – Bilaga A, punkt 20.15 första meningen – Bilaga A, punkt 2.39 b, punkt 20.15 b och punkt 20.309 h – Begreppet överdrivet strikta bestämmelser – Räckvidd)

18

2022/C 237/24

Mål C-286/21: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Miljö – Direktiv 2008/50/EG – Luftkvalitet – Artikel 13.1 och bilaga XI – Systematiskt och varaktigt överskridande av gränsvärdena för mikropartiklar (PM10) i vissa franska zoner – Artikel 23.1 – Bilaga XV – Perioden av överskridande ska hållas så kort som möjligt – Lämpliga åtgärder)

19

2022/C 237/25

Mål C-804/21 PPU: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Finland) – C, CD mot Syyttäjä (Begäran om förhandsavgörande – Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Artikel 23.3 – Krav på att den verkställande rättsliga myndigheten ska vidta åtgärder – Artikel 6.2 – Polismyndighet – Omfattas inte – Force majeure – Begrepp – Rättsliga hinder för överlämnande – Rättsliga åtgärder som vidtagits av den eftersökta personen – Ansökan om internationellt skydd – Omfattas inte – Artikel 23.5 – De tidsfrister som föreskrivs för överlämnande har löpt ut – Följder – Försättande på fri fot – Skyldighet att vidta varje annan nödvändig åtgärd för att förhindra avvikande)

20

2022/C 237/26

Förenade målen C-306/19, C-512/19, C-595/19 och C-608/20–C-611/20: Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 1 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Milis Energy SpA mot Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dello Sviluppo Economico, Gestore dei Servizi Energetici SpA – GSE (C-306/19), Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl /Ministero dello Sviluppo economico, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Autorità di Regolazione per Energia, Reti e Ambiente, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA (C-512/19), Fototre Srl / Ministero dello Sviluppo economico, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA (C-595/19), Interporto di Trieste SpA (C-608/20), Soelia SpA (C-609/20), Cosilt – Consorzio per lo sviluppo economico locale di Tolmezzo (C-610/20 och C-611/20) /Ministero dello Sviluppo economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Miljö – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 16 och 17 – Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar – Energistadgefördraget – Artikel 10 – Tillämplighet – Direktiv 2009/28/EG – Artikel 3.3 a – Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor – Produktion av el från solcellsanläggningar – Ändring av en stödordning)

21

2022/C 237/27

Mål C-464/21: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona – Spanien) – QL mot Universitat de Barcelona (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Socialpolitik – Direktiv 1999/70/EG – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – På varandra följande visstidsanställningar i den offentliga sektorn – Klausul 2 och klausul 3.1 – Tillämpningsområde – Begreppet visstidsanställd)

22

2022/C 237/28

Mål C-420/21 P: Överklagande ingett den 9 juli 2021 av Valvis Holding SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 maj 2021 i mål T-638/19, Sun Stars & Sons mot EUIPO – Valvis Holding

23

2022/C 237/29

Mål C-761/21 P: Överklagande ingett den 10 december 2021 av St. Hippolyt Holding GmbH av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 20 oktober 2021 i mål T-351/20, St. Hippolyt mot EUIPO – Raisioaqua

23

2022/C 237/30

Mål C-762/21 P: Överklagande ingett den 10 december 2021 av St. Hippolyt Holding GmbH av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 20 oktober 2021 i mål T-352/20, St. Hippolyt mot EUIPO – Elephant

23

2022/C 237/31

Mål C-1/22 P: Överklagande ingett den 1 januari 2022 av José María Castillejo Oriol av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 8 november 2021 i mål T-419/21, Castillejo Oriol mot kommissionen

24

2022/C 237/32

Mål C-90/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 10 februari 2022 – Gjensidige ADB

24

2022/C 237/33

Mål C-100/22 P: Överklagande ingett den 13 februari 2022 av KY av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 1 december 2021 i mål T-433/20, KY mot Europeiska unionens domstol

25

2022/C 237/34

Mål C-112/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 17 februari 2022 – Brottmålsförfarande mot CU

25

2022/C 237/35

Mål C-129/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Darmstadt (Tyskland) den 24 februari 2022 – EF mot Stadt Offenbach am Main

27

2022/C 237/36

Mål C-130/22 P: Överklagande ingett den 24 februari 2022 av DD av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T-703/19, DD mot FRA

27

2022/C 237/37

Mål C-162/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 3 mars 2022 – A.G. mot Lietuvos Respublikos generalinė prokuratūra

28

2022/C 237/38

Mål C-178/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Bolzano (Italien) den 8 mars 2022 – brottmål mot okända

29

2022/C 237/39

Mål C-181/22 P: Överklagande ingett den 9 mars 2022 av Nemea Bank plc av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 december 2021 i mål T-321/17, Niemelä m.fl. mot ECB

30

2022/C 237/40

Mål C-182/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts München (Tyskland) den 10 mars 2022 – JU mot Scalable Capital GmbH

30

2022/C 237/41

Mål C-184/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 mars 2022 – IK mot KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e. V.

31

2022/C 237/42

Mål C-185/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 mars 2022 – CM mot KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e.V.

33

2022/C 237/43

Mål C-189/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht München (Tyskland) den 11 mars 2022 – SO mot Scalable Capital GmbH

34

2022/C 237/44

Mål C-193/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 11 mars 2022 – TR, UQ mot FTI Touristik GmbH

35

2022/C 237/45

Mål C-206/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Ludwigshafen am Rhein (Tyskland) den 17 mars 2022 – TF mot Sparkasse Südpfalz

36

2022/C 237/46

Mål C-218/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Lecce (Italien) den 24 mars 2022 – BU mot Commune di Copertino

36

2022/C 237/47

Mål C-223/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 29 mars 2022 – brottmålet mot ND

37

2022/C 237/48

Mål C-227/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Gabrovo (Bulgarien) den 31 mars 2022 – IL mot Regionalna direktsia Avtomobilna administratsia Pleven

38

2022/C 237/49

Mål C-228/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Düsseldorf (Tyskland) den 1 april 2022 – flightright GmbH mot Eurowings GmbH

38

2022/C 237/50

Mål C-234/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tallinna Halduskohus (Estland) den 4 april 2022 – Roheline Kogukond MTÜ, Eesti Metsa Abiks MTÜ, Päästame Eesti Metsad MTÜ und Sihtasutus Keskkonnateabe Ühendus mot Keskkonnaagentuur

39

2022/C 237/51

Mål C-248/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 8 april 2022 – Z.K. och M.S. mot The Minister for Justice and Equality

40

2022/C 237/52

Mål C-249/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 11 april 2022 – BM mot Gebühren Info Service GmbH (GIS)

41

2022/C 237/53

Mål C-256/22 P: Överklagande ingett den 12 april 2022 av Pilatus Bank plc av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 2 februari 2022 i mål T-27/19, Pilatus Bank and Pilatus Holding mot ECB

41

2022/C 237/54

Mål C-291/22 P: Överklagande ingett den 2 maj 2022 av Debregeas et associés Pharma (D & A Pharma) av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 2 mars 2022 i mål T-556/20, D & A Pharma mot kommissionen och EMA

42

 

Tribunalen

2022/C 237/55

Förenade målen T-335/18, T-338/18 ochT-327/19: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Mubarak m.fl. mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Egypten – Åtgärder mot personer ansvariga för förskingring av statliga medel samt personer och enheter associerade med dem – Frysning av tillgångar – Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser – Beslut att låta sökandens namn kvarstå i förteckningen – Rätten till försvar – Rådets skyldighet att kontrollera att beslutet av en myndighet i tredjeland har fattats med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Felaktig rättstillämpning – Uppenbart oriktig bedömning)

44

2022/C 237/56

Mål T-508/19: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Mead Johnson Nutrition (Asia Pacific) m.fl. mot kommissionen (Statligt stöd – Stödordning som genomförts av Gibraltars regering avseende bolagsskatt – Skattebefrielse för inkomster från passiv ränta och royalty – Förhandsbesked i skattefrågor till förmån för multinationella företag – Kommissionens beslut om att stödet är oförenligt med den inre marknaden – Motiveringsskyldighet – Uppenbart oriktig bedömning – Selektiv fördel – Rätt att yttra sig)

45

2022/C 237/57

Mål T-634/19: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – FC mot Europeiska unionens asylbyrå (Personalmål – Tillfälligt anställda – Förfarandet som föregår det disciplinära förfarandet – Avstängning, innehållande av lön och förbud mot tillträde till asylbyråns lokaler och installationer – Olafs rapport – Principen om god förvaltningssed – Rätten att yttra sig – Principen om opartiskhet – Uppenbart oriktig bedömning – Motiveringsskyldigheten – Rätten till försvar – Ansvar – Nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring)

46

2022/C 237/58

Mål T-392/20: Tribunalens dom av den 27 april 2022 – Flašker mot kommissionen (Statligt stöd – Åtgärder som vidtagits av Slovenien till förmån för ett nät med kommunala apotek – Preliminär granskning – Kommissionens beslut i vilket det konstateras att det inte är fråga om statligt stöd och eventuellt att det är fråga om befintligt stöd – Beslut som antagits utan att det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF har inletts – Allvarliga svårigheter)

47

2022/C 237/59

Mål T-425/20: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – KU mot Europeiska utrikestjänsten (Personalmål – Kontraktsanställda – Personalen vid Europeiska utrikestjänsten – Mobbning – Administrativ utredning – Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna – Begäran om bistånd – Avslag på begäran – Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna – Motiveringsskyldighet – Oriktig bedömning – Skälig tidsfrist – Skadeståndsansvar)

47

2022/C 237/60

Mål T-750/20: Tribunalens dom av den 27 april 2022 – Correia mot EESK (Personalmål – EESK:s personal – Tillfälligt anställda – Ansökan om återställande av karriär – Avslag på ansökan – Talan om ogiltigförklaring – Regelmässighet i det administrativa förfarandet – Tidsfrist för klagomål – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Likabehandling – Rättssäkerhet – Karriärmöjlighet – Ingen rätt till återställande av karriär – Skyldighet att göra en jämförande prövning av meriterna – Ansvar – Ideell skada)

48

2022/C 237/61

Mål T-68/21: Tribunalens dom av den 27 april 2022 – QA mot kommissionen (Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) – Revisionsrapport – Språk – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter – Proportionalitet – Principen om god förvaltning)

49

2022/C 237/62

Mål T-208/21: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Dorit-DFT mot EUIPO – Erwin Suter (DORIT) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket DORIT – Äldre nationella firmor – Relativt registreringshinder – Verkligt bruk i näringslivet av ett kännetecken vars betydelse inte endast är lokal föreligger inte – Artikel 8.4 och artikel 52.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 8.4 och 60.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

49

2022/C 237/63

Mål T-219/21: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Agora Invest mot EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TRAMOSA – Äldre EU-figurmärke TRAMO, SA TRANSPORTE MAQUINARIA Y OBRAS, S.A. – Relativt registreringshinder – Förväxlingsrisk – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) – Verkligt bruk av det äldre varumärket – Artikel 15.1 andra stycket a) och artikel 42.2 och 42.3 i förordning 207/2009 (nu artikel 18.1 andra stycket a och artikel 47.2 och 47.3 i förordning 2017/1001) – Form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar varumärkets särskiljningsförmåga)

50

2022/C 237/64

Mål T-276/21: Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Moio mot EUIPO – Paul Hartmann (moio.care) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke innehållande ordet moio.care – Det äldre EU-ordmärket Molicare – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

51

2022/C 237/65

Mål T-6/21: Tribunalens beslut av den 23 mars 2022 – Advanced Organic Materials mot EUIPO (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken)

51

2022/C 237/66

Mål T-226/21: Tribunalens beslut av den 30 mars 2022 – Retail Royalty mot EUIPO – Fashion Energy (Återgivning av en örn) (EU-varumärke – Annulleringsförfarande – Återkallande av ansökan om upphävande – Det saknas anledning att döma i saken)

52

2022/C 237/67

Mål T-265/21: Tribunalens beslut av den 30 mars 2022 – Sunshine Smile mot EUIPO (PlusDental+) (EU-varumärke – Återkallelse av det överklagade beslutet – Ändamålet med talan har förfallit – Anledning saknas att döma i saken)

52

2022/C 237/68

Mål T-343/21: Tribunalens beslut av den 18 mars 2022 – Hewlett Packard Enterprise Development mot EUIPO Aruba – (ARUBA NETWORKS) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Återkallelse av ansökan om ogiltighetsförklaring – Anledning saknas att döma i saken)

53

2022/C 237/69

Mål T-345/21: Tribunalens beslut av den 18 mars 2022 – Hewlett Packard Enterprise Development mot EUIPO – Aruba (ARUBA NETWORKS) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Återkallelse av ansökan om ogiltighetsförklaring – Anledning saknas att döma i saken)

54

2022/C 237/70

Mål T-797/21: Tribunalens beslut av den 29 mars 2022 – Gustopharma Consumer Health mot EUIPO – Helixor Heilmittel (HELIXORIGINAL) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken)

54

2022/C 237/71

Mål T-798/21: Tribunalens beslut av den 29 mars 2022 – Gustopharma Consumer Health mot EUIPO – Helixor Heilmittel (HELIXFORTE) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken)

55

2022/C 237/72

Mål T-522/21: Talan väckt den 18 januari 2022 – XH mot kommissionen

55

2022/C 237/73

Mål T-173/22: Talan väckt den 30 mars 2022 – T Systems International mot kommissionen

56

2022/C 237/74

Mål T-196/22: Talan väckt den 14 april 2022 – Mariani mot parlamentet

57

2022/C 237/75

Mål T-200/22: Talan väckt den 19 april 2022 – Republiken Polen mot kommissionen

58

2022/C 237/76

Mål T-203/22: Talan väckt den 15 april 2022 – Nederländerna mot kommissionen

59

2022/C 237/77

Mål T-206/22: Talan väckt den 20 april 2022 – Makhlouf mot rådet

59

2022/C 237/78

Mål T-207/22: Talan väckt den 19 april 2022 – Mhana mot rådet

60

2022/C 237/79

Mål T-208/22: Talan väckt den 19 april 2022 – Makhlouf mot rådet

61

2022/C 237/80

Mål T-209/22: Talan väckt den 19 april 2022 – Makhlouf mot rådet

62

2022/C 237/81

Mål T-212/22: Talan väckt den 21 april 2022 – Prigozhina mot rådet

62

2022/C 237/82

Mål T-217/22: Överklagande ingett den 20 april 2022 – Lifestyle Equities mot EUIPO – Greenwich Polo Club (GREENWICH POLO CLUB)

63

2022/C 237/83

Mål T-218/22: Överklagande ingett den 21 april 2022 – Roxtec mot EUIPO – Wallmax (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar)

64

2022/C 237/84

Mål T-219/22: Överklagande ingett den 22 april 2022 – Wallmax mot EUIPO – Roxtec (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar)

65

2022/C 237/85

Mål T-220/22: Talan väckt den 25 april 2022 – CiviBank mot ECB

65

2022/C 237/86

Mål T-221/22: Överklagande ingett den 25 april 2022 – Pharmaselect International mot EUIPO – OmniActive Health Technologies (LUTAMAX)

66

2022/C 237/87

Mål T-222/22: Talan väckt den 22 april 2022 – Engineering – Ingegneria Informatica mot kommissionen och REA

67

2022/C 237/88

Mål T-228/22: Överklagande ingett den 27 april 2022 – Casablanca Clothing mot EUIPO – Adrien (CASABLANCA TENNIS CLUB)

68

2022/C 237/89

Mål T-231/22: Överklagande ingett den 28 april 2022 – Growth Finance Plus mot EUIPO (doglover)

69

2022/C 237/90

Mål T-232/22: Överklagande ingett den 28 april 2022 – Growth Finance Plus mot EUIPO (catlover)

69

2022/C 237/91

Mål T-233/22: Talan väckt den 28 april 2022 – Islentyeva mot rådet

70

2022/C 237/92

Mål T-234/22: Talan väckt den 29 april 2022 – Ismailova mot rådet

71

2022/C 237/93

Mål T-235/22: Talan väckt den 29 april 2022 – Russian Direct Investment Fund mot rådet

72

2022/C 237/94

Mål T-236/22: Talan väckt den 28 april 2022 – Intel Corporation mot kommissionen

73

2022/C 237/95

Mål T-239/22: Överklagande ingett den 29 april 2022 – Cherusci mot EUIPO – LexDellmeier (RIALTO)

75

2022/C 237/96

Mål T-242/22: Överklagande ingett den 3 maj 2022 – OmniActive Health Technologies mot EUIPO – Pharmaselect International (LUTAMAX)

75

2022/C 237/97

Mål T-245/22: Talan väckt den 4 maj 2022 – PGTEX Morocco mot kommissionen

76

2022/C 237/98

Mål T-246/22: Talan väckt den 4 maj 2022 – PGTEX Morocco mot kommissionen

77

2022/C 237/99

Mål T-253/22: Överklagande ingett den 9 maj 2022 – Groschopp mot EUIPO (Sustainability through Quality)

78

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 237/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 222, 7.6.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 213, 30.5.2022

EUT C 207, 23.5.2022

EUT C 198, 16.5.2022

EUT C 191, 10.5.2022

EUT C 171, 25.4.2022

EUT C 165, 19.4.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 april 2022 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-401/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv (EU) 2019/790 - Artikel 17.4 b och c in fine - Artikel 11 och artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Yttrandefrihet och informationsfrihet - Skydd för immateriell egendom - Skyldigheter som åläggs onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll - Automatiserad förhandskontroll (filtrering) av innehåll som laddas upp på internet av användare)

(2022/C 237/02)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna, M. Wiącek, J. Sawicka, biträdda av J. Barski, i egenskap av sakkunnig)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: D. Warin, S. Alonso de León och W.D. KuzmienkoI och Europeiska unionens råd (ombud: M. Alver, F. Florindo Gijón och D. Kornilaki)

Parter som har intervenerat till stöd för svarandena: Kungadömet Spanien (ombud: inledningsvis S. Centeno Huerta och J. Rodríguez de la Rúa Puig, därefter J. Rodríguez de la Rúa Puig), Republiken Frankrike (ombud: A.-L. Desjonquères och A. Daniel), Republiken Portugal (ombud: inledningsvis M.A. Capela de Carvalho Galaz Pimenta, P. Barros da Costa, P. Salvação Barreto och L. Inez Fernandes, därefter M.A. Capela de Carvalho Galaz Pimenta, Barros da Costa och P. Salvação Barreto), Europeiska kommissionen (ombud: F. Erlbacher, S. L. Kalėda, J. Samnadda och B. Sasinowska)

Domslut

1.

Talan ogillas.

2.

Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.

Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Portugal och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 270, 12.08.2019.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 april 2022 – Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd mot Europeiska kommissionen och Hyet Sweet SAS

(Mål C-666/19 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Import av aspartam med ursprung i Folkrepubliken Kina - Förordningarna nr 1225/2009 och 2016/1036 - Tillämpning i tiden - Artikel 2.7 - Status som företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden - Avslag - Artikel 2.10 - Justeringar - Bevisbörda - Artikel 3 - Fastställande av skadan - Europeiska kommissionens omsorgsplikt)

(2022/C 237/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (ombud: K. Adamantopoulos, dikigoros, och P. Billiet, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis T. Maxian Rusche och N. Kuplewatzky, därefter T. Maxian Rusche och A. Demeneix och T. Maxian Rusche och K. Blanck), Hyet Sweet SAS

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1)  EUT C 383, 11.11.2019.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 – Yieh United Steel Corp. mot Europeiska kommissionen, Eurofer, Association Européenne de l'Acier, ASBL

(Mål C-79/20 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Genomförandeförordning (EU) 2015/1429 - Import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan - Slutgiltig antidumpningstull - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 2 - Beräkningen av normalvärdet - Beräkningen av produktionskostnaden - Produktionsförluster - Avräkning för värdet på återvunnit stål medges inte - Fastställande av normalvärdet på grundval av försäljningen av en likadan produkt avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad - Ingår inte i beräkningen av normalvärdet för försäljningen på exportlandets hemmamarknad när denna avser produkter som är avsedda för export)

(2022/C 237/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Yieh United Steel Corp. (représentant: D. Luff, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis företrädd av J.-F. Brakeland, M. França och A. Demeneix, därefter av J.-F. Brakeland och G. Luengo), Eurofer, Association européenne de l'acier, ASBL (ombud: J. Killick och G. Forwood, avocats, och G. Papaconstantinou, dikigoros)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Yieh United Steel Corp. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och Eurofer, Association européenne de l’acier, ASBL.

(1)  EUT C 103, 30.3.2020)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/4

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Brně – Republiken Tjeckien) – Vinařství U Kapličky s.r.o. mot Státní zemědělská a potravinářská inspekce

(Mål C-86/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Samlad marknadsordning för jordbruksprodukter - Vin - Förordning (EU) nr 1308/2013 - Regler för saluföring - Artikel 80 - Oenologiska metoder - Förbud mot saluföring - Artikel 90 - Import av vin - Förordning (EG) nr 555/2008 - Artikel 43 - V I 1-dokument - Intyg om att partier av vin framställts i enlighet med rekommenderade eller godkända oenologiska metoder - Bevisvärde - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Artikel 89.4 - Sanktioner - Saluföring av vin från ett tredjeland - Vin som framställts enligt oenologiska metoder som inte är tillåtna - Ansvarsbefrielse - Bevisbörda)

(2022/C 237/05)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Brně

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vinařství U Kapličky s.r.o.

Motpart: Státní zemědělská a potravinářská inspekce

Domslut

1)

Artikel 80.2 a och c samt artikel 90.3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, ska tolkas så, att det intyg som återfinns i V I 1-dokumentet, som utfärdats med stöd av artikel 43 i kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn, för ett parti vin importerat till unionen, i vilket det intygas att detta parti har framställts i enlighet med de oenologiska metoder som rekommenderats och offentliggjorts av Internationella vinorganisationen eller godkänts av unionen, är relevant för bedömningen av om detta parti uppfyller kraven på iakttagande av de oenologiska metoder som avses i artikel 80.2 a och c i förordning nr 1308/2013, utan att intyget i sig är tillräckligt för att styrka ett sådant iakttagande.

2)

Artikel 89.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, jämförd med artikel 64.2 d i samma förordning och artikel 80.2 i förordning nr 1308/2013, ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat i vilken det föreskrivs att när en person i denna medlemsstat saluför ett parti vin som importerats från ett tredjeland och som inte uppfyller kraven på iakttagande av de oenologiska metoder som avses i artikel 80.2 a eller c i förordning nr 1308/2013, och vederbörande framlägger ett V I 1-dokument som utfärdats för detta parti och som intygar att detta har framställts i enlighet med de oenologiska metoder som rekommenderats och offentliggjorts av Internationella vinorganisationen eller godkänts av unionen, åvilar bevisbördan för att handlaren bär skulden för överträdelse av förbudet mot saluföring i artikel 80.2 a eller c i denna förordning de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

(1)  EUT C 137, 27.4.2020.)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Federatie Nederlandse Vakbeweging mot Heiploeg Seafood International BV, Heitrans International BV

(Mål C-237/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2001/23/EG - Artiklarna 3-5 - Överlåtelse av företag - Skydd för arbetstagares rättigheter - Undantag - Insolvensförfarande - ”pre-pack” - Ett företags fortbestånd - Överlåtelse av (en del av) ett företag efter en konkursförklaring som föregås av en pre-pack)

(2022/C 237/06)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Federatie Nederlandse Vakbeweging

Motparter: Heiploeg Seafood International BV, Heitrans International BV

Domslut

1)

Artikel 5.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter ska tolkas så, att det villkor som föreskrivs i denna bestämmelse, enligt vilket artiklarna 3 och 4 i direktivet inte är tillämpliga på överlåtelse av ett företag när överlåtaren är föremål för ett konkursförfarande eller ett motsvarande insolvensförfarande ”som inletts i syfte att likvidera överlåtarens tillgångar”, är uppfyllt när överlåtelsen av hela eller delar av ett företag förbereds, innan ett konkursförfarande inleds för likvidation av överlåtarens tillgångar och under vilket nämnda överlåtelse genomförs, inom ramen för ett prepack-förfarande vars huvudsyfte är att under konkursförfarandet möjliggöra en likvidation av det fortlevande företaget på ett sådant sätt att alla borgenärer betalas så bra som möjligt och att sysselsättningen bibehålls så långt som möjligt, förutsatt att ett sådant prepack-förfarande regleras i lagstiftning eller annan författning.

2)

Artikel 5.1 i direktiv 2001/23 ska tolkas så, att det villkor som föreskrivs i denna bestämmelse, enligt vilket artiklarna 3 och 4 i direktivet inte är tillämpliga på överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av ett företag eller en verksamhet, när ett konkursförfarande eller ett motsvarande insolvensförfarande som överlåtaren är föremål för ”står under tillsyn av en behörig offentlig myndighet”, är uppfyllt när överlåtelsen av ett företag eller en del av ett företag har förberetts inom ramen för ett prepack-förfarande före konkursbeslutet av en ”tilltänkt konkursförvaltare” under övervakning av en ”tilltänkt konkursdomare” och avtalet om överlåtelsen ingås och verkställs efter meddelandet av konkursbeslutet avseende likvidering av överlåtarens tillgångar, förutsatt att ett sådant prepack-förfarande regleras i lagstiftning eller annan författning.

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Meta Platforms Ireland Limited, tidigare Facebook Ireland Limited mot Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

(Mål C-319/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter - Förordning (EU) 2016/679 - Artikel 80 - Registrerade företräds av en sammanslutning utan vinstsyfte - Grupptalan som väcks av en konsumentskyddsförening utan mandat och oberoende av något åsidosättande av en registrerads konkreta rättigheter - Talan grundad på förbudet mot otillbörliga affärsmetoder, åsidosättande av en konsumentskyddslag eller förbudet mot ogiltiga allmänna villkor)

(2022/C 237/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Meta Platforms Ireland Limited, tidigare Facebook Ireland Limited

Motpart: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Domslut

Artikel 80.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken en konsumentskyddsförening, utan något mandat som anförtrotts denna förening i detta avseende och oberoende av något åsidosättande av registrerades konkreta rättigheter, tillerkänns talerätt mot den som påstås ha gjort intrång i skyddet av personuppgifter, genom att åberopa ett åsidosättande av förbudet mot otillbörliga affärsmetoder, av en lag gällande konsumentskydd eller av förbudet mot ogiltiga allmänna villkor, när behandlingen av de ifrågavarande uppgifterna kan påverka de rättigheter som identifierade eller identifierbara fysiska personer tillerkänns enligt denna förordning.

(1)  EUT C 359, 26.10.2020

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Steiermark – Österrike) – NW mot Landespolizeidirektion Steiermark (C-368/20), Bezirkshauptmannschaft Leibnitz (C-369/20),

(Förenade målen C-368/20 och C-369/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Fri rörlighet för personer - Förordning (EU) 2016/399 - Kodexen om Schengengränserna - Artikel 25.4 - Tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna för totalt högst sex månader - Nationell lagstiftning som möjliggör flera på varandra följande perioder av kontroll, vilka leder till att denna period överskrids - En sådan lagstiftning är inte förenlig med artikel 25.4 i kodexen om Schengengränserna om de på varandra följande perioderna har sin grund i samma hot - Nationell lagstiftning med krav på att visa upp ett pass eller ett identitetskort vid kontroll vid de inre gränserna, vid äventyr av påföljd - Ett sådant krav är inte förenligt med artikel 25.4 i kodexen om Schengengränserna när kontrollen i sig strider mot denna bestämmelse)

(2022/C 237/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NW

Motpart: Landespolizeidirektion Steiermark (C-368/20), Bezirkshauptmannschaft Leibnitz (C-369/20),

Domslut

1)

Artikel 25.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016, ska tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat tillfälligt återinför gränskontroller vid de inre gränserna med stöd av artiklarna 25 och 27 i kodexen, när det tillfälliga återinförandet av gränskontroller har varat längre än den totala period på högst sex månader som fastställs i artikel 25.4 och det inte föreligger något nytt hot som motiverar en ny tillämpning av de perioder som fastställs i nämnda artikel 25.

2)

Artikel 25.4 i förordning 2016/399, i dess lydelse enligt förordning 2016/1624, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en medlemsstat vid äventyr av påföljd ålägger en person en skyldighet att visa upp ett pass eller identitetskort när han eller hon reser in på denna medlemsstats territorium via en inre gräns, när återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna, vilka ligger till grund för denna skyldighet, strider mot denna bestämmelse.

(1)  EUT C 348, 19.10.2020.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/8

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – Gräfendorfer Geflügel- und Tiefkühlfeinkost Produktions GmbH (C-415/20), F. Reyher Nchfg. GmbH & Co. KG vertr. d. d. Komplementärin Verwaltungsgesellschaft F. Reyher Nchfg. mbH (C-419/20), Flexi Montagetechnik GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Hamburg (C-415/20 et C-419/20) och Hauptzollamt Kiel (C-427/20)

(Förenade målen C-415/20, C-419/20 och C-427/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Rätt till återbetalning eller utbetalning av belopp som en medlemsstat uppburit eller nekat i strid med unionsrätten - Antidumpningstullar, importtullar, exportbidrag och sanktionsavgifter - Begreppet ”åsidosättande av unionsrätten” - Felaktig tolkning eller tillämpning av unionsrätten - Unionsdomstolens eller en nationell domstols fastställelse att unionsrätten har åsidosatts - Rätt till utbetalning av ränta - Tidsperiod med avseende på vilken utbetalning av ränta ska ske)

(2022/C 237/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gräfendorfer Geflügel- und Tiefkühlfeinkost Produktions GmbH (C-415/20), F. Reyher Nchfg. GmbH & Co. KG vertr. d. d. Komplementärin Verwaltungsgesellschaft F. Reyher Nchfg. mbH (C-419/20), Flexi Montagetechnik GmbH & Co. KG

Motparter: Hauptzollamt Hamburg (C-415/20 et C-419/20), Hauptzollamt Kiel (C-427/20)

Domslut

Unionsprinciperna avseende enskildas rättigheter att erhålla återbetalning av belopp som en medlemsstat har ålagt dem att betala i strid med unionsrätten och ränta på dessa belopp ska tolkas så

—

att nämnda principer för det första är tillämpliga för det fall att de aktuella beloppen motsvarar dels exportbidrag som beviljats en enskild för sent, efter att ha nekats vederbörande i strid med unionsrätten, dels en sanktionsavgift som påförts vederbörande på grund av detta åsidosättande,

—

att nämnda principer för det andra är tillämpliga när det följer av ett avgörande av EU-domstolen eller av ett avgörande av en nationell domstol att en nationell myndighet har beslutat att neka eller ålägga en enskild betalning av exportbidrag, en sanktionsavgift, antidumpningstullar eller importtullar, beroende på det enskilda fallet, antingen på grundval av en felaktig tolkning av unionsrätten eller på grundval av en felaktig tillämpning av denna rätt, och

—

att nämnda principer för det tredje utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att när betalning av exportbidrag, en sanktionsavgift, antidumpningstullar eller importtullar, beroende på det enskilda fallet, har nekats eller ålagts en enskild i strid med unionsrätten, ska ränta betalas endast med avseende på perioden mellan den dag då ett överklagande ingetts till domstol i syfte att erhålla betalning av ett belopp som nekats den enskilde eller återbetalning av det aktuella beloppet och den dag då behörig domstol meddelar sitt avgörande, varvid tidsperioden dessförinnan inte omfattas. De utgör däremot inte i sig hinder för att det i en sådan lagstiftning föreskrivs att nämnda betalning endast ska ske om ett sådant överklagande har ingetts, förutsatt att detta inte leder till att det blir orimligt svårt för enskilda att utöva de rättigheter som de har enligt unionsrätten.

(1)  EUT C 432, 7.12.2020.

EUT C 414, 30.11.2020.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/9

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 april 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-510/20) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 258 FEUF - Miljö - Direktiv 2008/56/EG - Havsmiljöpolitik - Artikel 5 - Marina strategier - Artikel 17.2 och 17.3 - Ingen översyn inom fristen av den inledande bedömningen, av definitionen av god miljöstatus och av miljömålen - Ingen underrättelse till Europeiska kommissionen inom fristen om hur uppdateringarna har gjorts efter översynen)

(2022/C 237/10)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet och I. Zaloguin)

Svarande: Republiken Bulgarien (ombud: T. Mitova, L. Zaharieva och T. Tsingileva)

Domslut

1)

Republiken Bulgarien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 17.2 a och b och 17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) genom att inte inom de föreskrivna tidsfristerna dels på ett samordnat sätt, såsom föreskrivs i artikel 5 i samma direktiv, se över den inledande bedömningen och definitionen av god miljöstatus samt miljömålen, dels underrätta kommissionen om de uppdateringar som gjorts efter denna översyn.

2)

Republiken Bulgarien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/9

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – NovaText GmbH mot Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg

(Mål C-531/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Direktiv 2004/48/EG - Artikel 3 - Allmän skyldighet avseende de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter - Artikel 14 - Begreppet ”rimliga och proportionerliga kostnader” - Patentombud - Det saknas möjlighet för den nationella domstolen att bedöma huruvida de kostnader som ålagts den förlorande parten är rimliga och proportionerliga)

(2022/C 237/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NovaText GmbH

Motpart: Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg

Domslut

Artiklarna 3 och 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning eller en tolkning av denna som inte gör det möjligt för den domstol vid vilken ett förfarande som omfattas av detta direktiv anhängiggjorts att i varje enskilt fall ta vederbörlig hänsyn till de särdrag som är utmärkande för detta förfarande vid bedömningen av huruvida de rättegångskostnader som den vinnande parten har haft är rimliga och proportionerliga.

(1)  EUT C 28, 25.1.2021)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/10

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Saarbrücken – Tyskland) – Koch Media GmbH mot FU

(Mål C-559/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Direktiv 2004/48/EG - Artikel 14 - Begreppen ”kostnader för förfarandet” och ”andra kostnader” - Anmodan för att säkerställa att en immateriell rättighet iakttas genom ett förfarande utom domstol - Advokatkostnader - Kvalificering - Nationell lagstiftning som begränsar det ersättningsgilla beloppet på vissa villkor)

(2022/C 237/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Saarbrücken

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Koch Media GmbH

Motpart: FU

Domslut

1)

Artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att de kostnader som en innehavare av immateriella rättigheter har haft för att företrädas av ombud för att säkerställa att dessa rättigheter iakttas innan denne vänder sig till domstol, såsom kostnaderna för en anmodan, omfattas av begreppet ”andra kostnader”, i den mening som avses i denna bestämmelse.

2)

Artikel 14 i direktiv 2004/48 ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken man i en situation där en fysisk person har gjort intrång i en immateriell rättighet utanför dennes yrkes- eller näringsverksamhet ska beräkna den ersättning för de ”andra kostnader” som avses i denna bestämmelse, som innehavaren av denna rättighet kan göra anspråk på, på ett schablonmässigt sätt, på grundval av ett tvisteföremålsvärde som är begränsat av denna lagstiftning, såvida inte den nationella domstolen anser att det är obilligt att tillämpa en sådan begränsning med hänsyn till särdragen i det mål som den har att pröva.

(1)  EUT C 35, 1.2.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/11

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Cluj – Rumänien) – Happy Education SRL mot Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Cluj-Napoca, Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Cluj

(Mål C-612/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 132.1 i - Undantag från skatteplikt för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset - Undantag från skatteplikt för undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning och universitetsutbildning - Undervisning som kompletterar läroplanen - Privaträttsligt organ som i vinstsyfte tillhandahåller sådan undervisning)

(2022/C 237/13)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Cluj

Parter i det nationella målet

Klagande: Happy Education SRL

Motparter: Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Cluj-Napoca, Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Cluj

Domslut

Artikel 132.1 i) i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att begreppet ”organ som … är erkända som organ med liknande syften” som ett offentligrättsligt undervisningsorgan, i den mening som avses i denna bestämmelse, inte omfattar en privat enhet som bedriver undervisning av allmänintresse i form av bland annat anordnande av aktiviteter som kompletterar läroplanen, såsom läxhjälp, utbildningsprogram och språkkurser, och som fått tillstånd från Nationella handelsregistermyndigheten i form av klassificering under kodbeteckning CAEN 8559 – ”Övrig undervisning”, i den mening som avses vid klassificering av nationell ekonomisk verksamhet, då detta företag, under alla omständigheter, inte uppfyller de villkor som uppställs i nationell rätt för att få ett sådant erkännande.

(1)  EUT C 53, 15.02.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/11

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Skatteverket mot DSAB Destination Stockholm AB

(Mål C-637/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2006/112/EG - Gemensamt system för mervärdesskatt - Artikel 30a led 1 - Begreppet voucher - Artikel 30a led 3 - Begreppet flerfunktionsvoucher - Försäljning av ett kort som ger innehavaren rätt att under en begränsad tid ta del av olika turisttjänster)

(2022/C 237/14)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i det nationella målet

Klagande: Skatteverket

Motpart: DSAB Destination Stockholm AB

Domslut

Artikel 30a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv (EU) 2016/1065 av den 27 juni 2016, ska tolkas så, att ett instrument som ger innehavaren rätt att under en begränsad tid och upp till ett visst värde ta del av olika tjänster på en viss plats kan utgöra en voucher i den mening som avses i artikel 30a led 1 i nämnda direktiv, även om en genomsnittskonsument, på grund av instrumentets begränsade giltighetstid, inte kan ta del av samtliga erbjudna tjänster. Nämnda instrument utgör en flerfunktionsvoucher i den mening som avses i artikel 30a led 3 i direktivet, eftersom den mervärdesskatt som ska betalas för dessa tjänster inte är känd vid tidpunkten för utställandet av instrumentet.

(1)  EUT C 53, 15.2.2021)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/12

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Giustizia amministrativa per la Regione siciliana – Italien) – Caruter s.r.l. mot S.R.R. Messina Provincia S.c.P.A. m.fl.

(Mål C-642/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2014/24/EU - Offentlig upphandling - Artikel 63 - En grupp av ekonomiska aktörer utnyttjar andra enheters kapacitet - Den upphandlande myndigheten får kräva att vissa kritiska uppgifter ska utföras av en deltagare i nämnda grupp - Nationell lagstiftning enligt vilken det ledande företaget ska uppfylla villkoren och utföra tjänsterna till största delen)

(2022/C 237/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Giustizia amministrativa per la Regione siciliana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Caruter s.r.l.

Motparter: R.R. Messina Provincia SCpA, Comune di Basicò, Comune di Falcone, Comune di Fondachelli Fantina, Comune di Gioiosa Marea, Comune di Librizzi, Comune di Mazzarrà Sant’Andrea, Comune di Montagnareale, Comune di Oliveri, Comune di Piraino, Comune di San Piero Patti, Comune di Sant’Angelo di Brolo, Regione Siciliana – Urega – Ufficio regionale espletamento gare d’appalti lavori pubblici Messina, Regione Siciliana – Assessorato regionale delle infrastrutture e della mobilità

Ytterligare deltagare i rättegången: Ditta individuale Pippo Pizzo, Onofaro Antonino Srl, Gial Plast Srl, Colombo Biagio Srl

Domslut

Artikel 63 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det ledande företaget i en grupp av ekonomiska aktörer som deltar i ett förfarande för offentlig upphandling ska uppfylla de kriterier som anges i meddelandet om upphandling och utföra de tjänster som kontraktet avser till största delen.

(1)  EUT C 79, 8.3.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/13

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 27 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle – Belgien) – Airbnb Ireland UC mot Région de Bruxelles-Capitale

(Mål C-674/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Den inre marknaden - Artikel 114.2 FEUF - Bestämmelser om skatter och avgifter omfattas inte - Direktiv 2000/31/EG - Informationssamhällets tjänster - Elektronisk handel - Telematikportal för fastighetsförmedling - Artikel 1.5 a - Beskattning omfattas inte - Definition - Regional lagstiftning om en skatt på logianläggningar för turister - Bestämmelse enligt vilken förmedlare är skyldiga att på skriftlig begäran lämna vissa uppgifter avseende dessa logianläggningars verksamhet till skattemyndigheten i syfte att identifiera dem som är skyldiga att betala skatten - Artikel 56 FEUF - Diskriminering föreligger inte - Det föreligger inte någon begränsning)

(2022/C 237/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour constitutionnelle

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Airbnb Ireland UC

Motpart: Région de Bruxelles-Capitale

Domslut

1)

En bestämmelse i en medlemsstats skattelagstiftning enligt vilken förmedlare, när det gäller logianläggningar för turister som är belägna i en region i den medlemsstaten, för vilka de agerar som förmedlare eller bedriver marknadsföring, är skyldiga att till den regionala skattemyndigheten, på skriftlig begäran från denna myndighet, lämna uppgifter om den som driver logianläggningarna för turister och kontaktuppgifter till dessa anläggningar samt uppgifter om det antal övernattningar och inkvarteringsplatser som hyrts ut under det gångna året, ska till sin natur anses vara en oskiljaktig del av den lagstiftning som den ingår i och således omfattas av området ”beskattning”, vilket uttryckligen är undantaget från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”).

2)

En lagstiftning enligt vilken leverantörer av fastighetsförmedlingstjänster, oberoende av var de är etablerade och på vilket sätt de agerar som förmedlare, när det gäller logianläggningar för turister som är belägna i en region i den berörda medlemsstaten, för vilka de agerar som förmedlare eller bedriver marknadsföring, är skyldiga att till den regionala skattemyndigheten, på skriftlig begäran från denna myndighet, lämna uppgifter om den som driver logianläggningarna för turister och kontaktuppgifter till dessa anläggningar samt uppgifter om det antal övernattningar och inkvarteringsplatser som hyrts ut under det gångna året, strider inte mot förbudet i artikel 56 FEUF.

(1)  EUT C 128, 12.4.2021)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/14

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I – Tyskland) – Phoenix Contact GmbH & Co. KG mot HARTING Deutschland GmbH & Co. KG, Harting Electric GmbH & Co. KG

(Mål C-44/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Direktiv 2004/48/EG - Artikel 9.1 - Europeiskt patent - Interimistiska åtgärder - Nationella rättsliga myndigheters behörighet att besluta om interimistiska åtgärder för att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång - Nationell rättspraxis som innebär att ansökningar om interimistiska åtgärder avslås när giltigheten av patentet i fråga inte har bekräftats åtminstone inom ramen för ett invändnings- eller ogiltighetsförfarande i första instans - Skyldighet att göra en direktivkonform tolkning)

(2022/C 237/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München I

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Phoenix Contact GmbH & Co. KG

Motpart: HARTING Deutschland GmbH & Co. KG, Harting Electric GmbH & Co. KG

Domslut

Artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att den utgör hinder mot nationell rättspraxis som innebär att en ansökan om interimistiska åtgärder avseende patentintrång i princip ska avslås när giltigheten av patentet i fråga inte har fastställts åtminstone genom ett invändnings- eller ogiltighetsförfarande i första instans.

(1)  EUT C 182, 10.05.2021

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/14

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – SIA ”PRODEX” mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-72/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tulltaxenummer - Undernummer 4418 20 - Räckvidd - Dörrar, dörrkarmar och dörrtrösklar - MDF-skivor och lister - Första delen av den allmänna bestämmelsen 2 a för tolkning av Kombinerade nomenklaturen - Inkomplett eller inte färdigarbetad vara - Begrepp)

(2022/C 237/18)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SIA ”PRODEX”

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Domslut

Undernummer 4418 20 i Kombinerade nomenklaturen, jämförd med den första delen av den allmänna bestämmelsen 2 a för tolkning av Kombinerade nomenklaturen som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1001/2013 av den 4 oktober 2013, ska tolkas så, att det omfattar varor som beskrivs som skivor och lister av trä, vilka har en form och en dekorativ ytbehandling som objektivt sett visar att de är avsedda för tillverkning av dörrkarmar och dörrtrösklar, som separata artiklar även när dessa varor är inkompletta eller inte färdigarbetade, förutsatt att varorna är ytterligare bearbetade så att de kan identifieras som uteslutande avsedda för sådana varor och att de följaktligen har de färdigarbetade varornas huvudsakliga karaktär.

(1)  EUT C 138, 19.4.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/15

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León – Spanien) – Gerencia Regional de Salud de Castilla y León mot Delia

(Mål C-86/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45 FEUF - Förordning (EU) nr 492/2011 - Artikel 7.2 - Likabehandling - Nationellt system för erkännande av hälso- och sjukvårdpersonals yrkesutveckling - Yrkeserfarenhet som uppnåtts inom hälso- och sjukvården i en annan medlemsstat beaktas inte - Hinder)

(2022/C 237/19)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gerencia Regional de Salud de Castilla y León

Motpart: Delia

Domslut

Artikel 45 FEUF och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning om erkännande av yrkesutveckling inom en medlemsstats hälso- och sjukvård som hindrar att den yrkeserfarenhet som en arbetstagare har förvärvat inom en annan medlemsstats hälso- och sjukvård beaktas vid beräkningen av arbetstagarens anställningstid, såvitt den inskränkning av den fria rörligheten för arbetstagare som föreskrivs i denna lagstiftning inte uppfyller ett mål av allmänintresse, säkerställer att detta mål uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(1)  EUT C 189, 17.5.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/16

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – UAB ”Romega” mot Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba

(Mål C-89/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Livsmedelslagstiftning - Förordning (EG) nr 2073/2005 - Mikrobiologiska kriterier för livsmedel - Artikel 1 - Bilaga I - Färskt fjäderfäkött - Behöriga nationella myndigheters kontroll av förekomsten av de salmonellos som uppräknas i punkt 1.28 i kapitel I i denna bilaga - Kontroll av förekomsten av andra patogena mikroorganismer - Förordning (EG) nr 178/2002 - Artikel 14.8 - De nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning - Räckvidd)

(2022/C 237/20)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UAB ”Romega”

Motpart: Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba

Domslut

Artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1086/2011 av den 27 oktober 2011, jämförd med artikel 14.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, ska tolkas så, att den behöriga myndigheten i en medlemsstat kan behandla en livsmedelskategori såsom icke säker enligt artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 178/2002 när den består av färskt fjäderfäkött i vilket det upptäckts förekomst av andra patogena mikroorganismer än de salmonellaserotyper som avses i punkt 1.28 i kapitel I, bilaga I till förordning nr 2073/2005, i dess lydelse enligt förordning nr 1086/2011.

(1)  EUT C 163, 3.5.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/16

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Veliko Tarnovo – Bulgarien) – ”Nikopolis AD Istrum 2010” EOOD (C-160/21), ”Agro – eko 2013” EOOD (C-217/21) mot Izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie”

(Förenade målen C-160/21 och C-217/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - System för direktstöd - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Utbetalning till stödmottagare - Artikel 75 - Tidsfrist för utbetalning - Iakttagande - Föreligger inte - Tyst avslag på stödansökan)

(2022/C 237/21)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Veliko Tarnovo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Nikopolis AD Istrum 2010” EOOD (C-160/21), ”Agro – eko 2013” EOOD (C-217/21)

Motpart: Izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie”

Domslut

Artikel 75.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/2393 av den 13 december 2017, ska tolkas på så sätt att den omständigheten att ett utbetalande organ i en medlemsstat inte har betalat ut ett stöd, som en jordbrukare har ansökt om, före utgången av den frist som anges i denna bestämmelse ska inte anses utgöra ett tyst avslag på den aktuella stödansökan, och detta oberoende av huruvida den berörda jordbrukaren har eller inte har informerats om eventuella ytterligare kontroller som skulle motiverar ett sådant överskridande av fristen.

(1)  EUT C 206, 31.5.2021

EUT C 242, 21.6.2021

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/17

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – ”Piltenes meži” SIA mot Lauku atbalsta dienests

(Mål C-251/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) - Förordning (EU) nr 1305/2013 - Stöd för landsbygdsutveckling från Ejflu - Artikel 30 - Stöd inom ramen för Natura 2000 - Tillämpningsområde - Ansökan om stöd avseende ett mikroreservat som inrättats i en skog som inte utgör en del av nätverket Natura 2000, i syfte att bidra till att säkerställa skyddet av en vild fågelart - Förordning (EU) nr 702/2014 - Gruppundantag för vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn - Tillämpning på stöd som medfinansieras genom medel från Europeiska unionen - Inte tillämpligt på företag i svårigheter)

(2022/C 237/22)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Piltenes meži” SIA

Motpart: Lauku atbalsta dienests

Domslut

1)

Artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 ska, med beaktande särskilt av punkt 6 i artikeln, tolkas så, att ett stöd som söks på grund av att det inrättats ett mikroreservat i en skog i syfte att uppnå målen med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar omfattas av tillämpningsområdet för nämnda artikel 30.

2)

Kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 [FEUF] ska tolkas så, att det inte är möjligt att med stöd av denna förordning förklara ett stöd som ett företag i svårigheter, i den mening som avses i artikel 2 led 14 i förordning nr 702/2014, begär på grundval av förordning nr 1305/2013, på grund av att det inrättats ett mikroreservat i en skog i syfte att uppnå målen med direktiv 2009/147, förenligt med den inre marknaden.

(1)  EUT C 252, 28.6.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/18

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – Secrétariat général de l’Enseignement catholique ASBL (SeGEC) m. fl. mot Institut des Comptes nationaux (ICN), Banque nationale de Belgique

(Mål C-277/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EU) nr 549/2013 - Europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen - Bilaga A, punkt 20.15 - Kontroll av ett nationellt revisionsinstitut av de organisatoriska befogenheterna för utbildningsinstitutioner som upprättats i form av icke-vinstdrivande institutioner - Utbildningsinstitutioner som erhåller offentlig finansiering och åtnjuter undervisningsfrihet garanterad av konstitutionen - Bilaga A, punkt 20.15 andra meningen - Begreppet ”offentlig intervention i form av allmänna föreskrifter som gäller för alla enheter som bedriver en viss verksamhet” - Räckvidd - Bilaga A, punkt 20.15 första meningen - Bilaga A, punkt 2.39 b, punkt 20.15 b och punkt 20.309 h - Begreppet ”överdrivet strikta bestämmelser” - Räckvidd)

(2022/C 237/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'Etat

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Secrétariat général de l’Enseignement catholique ASBL (SeGEC), Fédération des Établissements libres subventionnés indépendants ASBL (FELSI), Groupe scolaire Don Bosco à Woluwe-Saint-Lambert ASBL, École fondamentale libre de Chênée ASBL, Collège Saint-Guibert de Gembloux ASBL, Collège Saint-Benoit de Maredsous ASBL, Pouvoir organisateur des Centres PMS libres à Woluwe ASBL

Motpart: Institut des Comptes nationaux (ICN), Banque nationale de Belgique

Domslut

1)

Punkt 20.309 h i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen, jämförd med punkterna 2.39 b och 20.15 b i denna bilaga, ska tolkas så, att nationella bestämmelser som avser icke-vinstdrivande organisationer som är verksamma på utbildningsområdet och som visserligen subventioneras av behörig nationell myndighet men har en undervisningsfrihet som garanteras i konstitutionen, ska anses vara överdrivet strikta när dessa bestämmelser ger denna myndighet uppgiften och rätten:

—

att godkänna läroplanen,

—

att reglera såväl utbildningsstrukturen som de prioriterade och specifika uppdragen, anordna en kontroll av villkoren för att skriva in och stänga av elever, av beslut från möten mellan lärare, elev- och föräldrarepresentanter och av det finansiella bidraget, anordna sammanslagningar av skolinrättningar inom strukturerade nätverk och kräva att kursplaner och pedagogiska planer tas fram och att en aktivitetsrapport upprättas och inges,

—

att anordna kontroll och inspektion som särskilt avser de undervisade ämnena, utbildningsnivån och tillämpningen av språklagarna, med undantag för pedagogiska metoder, och

—

att fastställa ett lägsta elevantal per klass, inriktning, nivå eller annan indelning, såvida inte undantag har godkänts av ministern,

i den mån dessa uppdrag och rättigheter är tillräckligt ingripande för att i praktiken fastställa de berörda icke-vinstdrivande organisationernas allmänna policy eller program och därigenom på ett varaktigt och permanent sätt kunna utöva ett verkligt och betydande inflytande över själva definitionen och genomförandet av dessa icke-vinstdrivande organisationers mål, deras verksamhet och de operativa aspekterna samt den strategiska inriktningen och riktlinjer som nämnda icke-vinstdrivande organisationer har för avsikt att följa vid bedrivandet av verksamheten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

2)

Punkt 20.15 andra meningen i bilaga A till förordning nr 549/2013 ska tolkas så, att en nationell lagstiftning som utgör en rättslig ordning som endast är tillämplig på personal vid icke-vinstdrivande organisationer som är verksamma inom undervisningsområdet och som finansieras av en offentlig myndighet inte omfattas av begreppet ”allmänna föreskrifter som gäller för alla enheter som bedriver en viss verksamhet”.

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/19

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 april 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-286/21) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/50/EG - Luftkvalitet - Artikel 13.1 och bilaga XI - Systematiskt och varaktigt överskridande av gränsvärdena för mikropartiklar (PM10) i vissa franska zoner - Artikel 23.1 - Bilaga XV - Perioden av överskridande ska hållas ”så kort som möjligt” - Lämpliga åtgärder)

(2022/C 237/24)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet och M. Noll-Ehlers)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: T. Stéhelin och W. Zemamta)

Domslut

1)

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt

—

artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till detta direktiv, genom att inte ha säkerställt att dygnsgränsvärdena för koncentrationen av mikropartiklar (PM10) inte har överskridits på ett systematiskt och varaktigt sätt under perioden 1 januari 2005–31 december 2019 i tätbebyggelsen och zonen Paris (FR04A01/FR11ZAG01), och under perioden 1 januari 2005–31 december 2016, undantaget år 2008, i kvalitetszonen Martinique/Fort-de-France (FR39N10/FR02ZAR01),

—

och enligt artikel 23.1 andra stycket i direktiv 2008/50, jämförd med bilaga XI till detta direktiv genom att inte ha säkerställt att det i luftkvalitetsplanerna för dessa två zoner, från och med den 11 juni 2010, föreskrivs lämpliga åtgärder så att perioden av överskridande kan hållas så kort som möjligt.

2)

Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 252, 28.6.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/20

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Finland) – C, CD mot Syyttäjä

(Mål C-804/21 PPU) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 23.3 - Krav på att den verkställande rättsliga myndigheten ska vidta åtgärder - Artikel 6.2 - Polismyndighet - Omfattas inte - Force majeure - Begrepp - Rättsliga hinder för överlämnande - Rättsliga åtgärder som vidtagits av den eftersökta personen - Ansökan om internationellt skydd - Omfattas inte - Artikel 23.5 - De tidsfrister som föreskrivs för överlämnande har löpt ut - Följder - Försättande på fri fot - Skyldighet att vidta varje annan nödvändig åtgärd för att förhindra avvikande)

(2022/C 237/25)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen (Finland)

Parter i det nationella målet

Klagande: C, CD

Motpart: Syyttäjä

Domslut

1)

Artikel 23.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att begreppet force majeure inte omfattar rättsliga hinder för överlämnande som följer av rättsliga åtgärder som har vidtagits av den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern och grundar sig på lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten, när den verkställande rättsliga myndigheten har antagit det slutliga beslutet om överlämnande i enlighet med artikel 15.1 i nämnda rambeslut.

2)

Artikel 23.3 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att kravet i denna bestämmelse på att den verkställande rättsliga myndigheten ska vidta åtgärder inte är uppfyllt, om den verkställande medlemsstaten överlåter på en polismyndighet att kontrollera huruvida force majeure föreligger och att villkoren för kvarhållande i häkte av den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern är uppfyllda samt att vid behov besluta om en ny tidpunkt för överlämnandet, och detta även om personen i fråga har rätt att när som helst vända sig till den verkställande rättsliga myndigheten för att denna ska uttala sig om ovannämnda omständigheter.

Artikel 23.5 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att om kravet i artikel 23.3 i rambeslutet på att den verkställande rättsliga myndigheten ska vidta åtgärder inte är uppfyllt, ska de tidsfrister som anges i artikel 23.2–23.4 anses ha löpt ut, vilket innebär att personen i fråga ska försättas på fri fot.

(1)  EUT C 95, 28.2.2022.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/21

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 1 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Milis Energy SpA mot Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dello Sviluppo Economico, Gestore dei Servizi Energetici SpA – GSE (C-306/19), Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl /Ministero dello Sviluppo economico, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Autorità di Regolazione per Energia, Reti e Ambiente, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA (C-512/19), Fototre Srl / Ministero dello Sviluppo economico, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA (C-595/19), Interporto di Trieste SpA (C-608/20), Soelia SpA (C-609/20), Cosilt – Consorzio per lo sviluppo economico locale di Tolmezzo (C-610/20 och C-611/20) /Ministero dello Sviluppo economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

(Förenade målen C-306/19, C-512/19, C-595/19 och C-608/20–C-611/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Miljö - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 16 och 17 - Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar - Energistadgefördraget - Artikel 10 - Tillämplighet - Direktiv 2009/28/EG - Artikel 3.3 a - Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor - Produktion av el från solcellsanläggningar - Ändring av en stödordning)

(2022/C 237/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

(Mål C-306/19)

Klagande: Milis Energy SpA

Motparter: Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dello Sviluppo economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

(Mål C-512/19)

Klagande: Go Sun Srl, Malby Energy 4 Srl

Motparter: Ministero dello Sviluppo economico, Ministero dell’Economia e delle Finanze, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Autorità di Regolazione per Energia, Reti e Ambiente, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

(Mål C-595/19)

Klagande: Fototre Srl

Motparter: Ministero dello Sviluppo economico, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

(Målen C-608/20, C-609/20, C-610/20 och C-611/20)

Klagande: Interporto di Trieste SpA (C-608/20), Soelia SpA (C-609/20), Cosilt – Consorzio per lo sviluppo economico locale di Tolmezzo (C-610/20 och C-611/20)

Motparter: Ministero dello Sviluppo economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA,

Avgörande

Med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, ska artikel 3.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG och artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en minskad eller uppskjuten utbetalning av de stimulansbidrag för energi som produceras vid solcellsanläggningar som tidigare har beviljats genom administrativa beslut och som bekräftats genom specifika avtal som ingåtts mellan dem som driver dessa anläggningar och ett offentligt företag, när lagstiftningen i fråga avser bidrag som föreskrivits men ännu inte förfallit till betalning.

(1)  EUT C 213, 24.06.2019.

EUT C 357, 21.10.2019.

EUT C 53, 15.02.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/22

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona – Spanien) – QL mot Universitat de Barcelona

(Mål C-464/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - På varandra följande visstidsanställningar i den offentliga sektorn - Klausul 2 och klausul 3.1 - Tillämpningsområde - Begreppet ”visstidsanställd”)

(2022/C 237/27)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: QL

Motpart: Universitat de Barcelona

Avgörande

Klausul 2 och klausul 3.1 i ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999 som utgör bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas på så sätt att en arbetstagare som har varit knuten till sin arbetsgivare i den offentliga sektorn genom på varandra följande visstidsanställningar och vilket anställningsförhållande kan komma att omklassificeras, såsom en sanktionsåtgärd, till en ”icke-fast tillsvidareanställning” omfattas av tillämpningsområdet för detta ramavtal.

(1)  Datum för ingivande: 29.7.2021

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/23

Överklagande ingett den 9 juli 2021 av Valvis Holding SA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 maj 2021 i mål T-638/19, Sun Stars & Sons mot EUIPO – Valvis Holding

(Mål C-420/21 P)

(2022/C 237/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Valvis Holding SA (ombud: M. Stănescu, D. Bogdan, G. Bozocea, avocats)

Övriga parter i målet: Sun Stars & Sons Pte Ltd, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Genom beslut av den 29 april 2022 avvisade domstolen (åttonde avdelningen) överklagandet på grund av att det är uppenbart att det inte kan tas upp till sakprövning och fastställde att Valvis Holding SA ska bära sina egna rättegångskostnader.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/23

Överklagande ingett den 10 december 2021 av St. Hippolyt Holding GmbH av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 20 oktober 2021 i mål T-351/20, St. Hippolyt mot EUIPO – Raisioaqua

(Mål C-761/21 P)

(2022/C 237/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: St. Hippolyt Holding GmbH (ombud: M. Gail, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Raisioaqua Oy

Genom beslut av den 31 mars 2022 beslutade domstolen (prövningstillståndsavdelningen) att inte meddela prövningstillstånd och att St. Hippolyt Holding GmbH ska bära sina egna rättegångskostnader.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/23

Överklagande ingett den 10 december 2021 av St. Hippolyt Holding GmbH av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 20 oktober 2021 i mål T-352/20, St. Hippolyt mot EUIPO – Elephant

(Mål C-762/21 P)

(2022/C 237/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: St. Hippolyt Holding GmbH (ombud: M. Gail, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Preduzeće za proizvodnju, unutrašnju i spoljnu trgovinu Elephant Co. d.o.o.

Genom beslut av den 31 mars 2022 beslutade domstolen (prövningstillståndsavdelningen) att inte meddela prövningstillstånd och att St. Hippolyt Holding GmbH ska bära sina egna rättegångskostnader.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/24

Överklagande ingett den 1 januari 2022 av José María Castillejo Oriol av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 8 november 2021 i mål T-419/21, Castillejo Oriol mot kommissionen

(Mål C-1/22 P)

(2022/C 237/31)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: José María Castillejo Oriol (ombud: J. Jover Padró, abogado)

Övrig part målet: Europeiska kommissionen

Genom beslut av den 2 maj 2022 ogillade domstolen (tionde avdelningen) överklagandet då det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till prövning och i övriga delar är ogrundat, och förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 10 februari 2022 – ”Gjensidige” ADB

(Mål C-90/22)

(2022/C 237/32)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i det nationella målet

Klagande:”Gjensidige” ADB

Övriga parter:”Rhenus Logistics” UAB, ”ACC Distribution” UAB

Tolkningsfrågor

1.

Kan artikel 71 i förordning nr 1215/2012 (1), med beaktande av artiklarna 25, 29 och 31 samt skälen 21 och 22 däri, tolkas på det sättet att den tillåter att artikel 31 i CMR-konventionen tillämpas även i fall i vilka en tvist som omfattas av tillämpningsområdet för båda dessa rättsliga instrument är föremål för ett avtal om domstols behörighet?

2.

Kan artikel 45.1 e ii) i förordning nr 1215/2012, med beaktande av lagstiftarens avsikt att stärka skyddet för avtal om domstols behörighet i Europeiska unionen, ges en vidare tolkning så att den inte endast omfattar avsnitt 6 i kapitel II i den förordningen utan även avsnitt 7 däri?

3.

Kan begreppet ”grunderna för rättsordningen (ordre public)” som används i förordning nr 1215/2012, efter en bedömning av de specifika förhållandena i målet och deras rättsliga konsekvenser, tolkas på det sättet att det omfattar grunden för ett beslut att inte erkänna en dom från en annan medlemsstat när tillämpningen av en specialiserad konvention såsom CMR-konventionen skapar en rättslig situation i vilken både avtalet om domstols behörighet och avtalet om tillämplig rätt inte iakttas i ett och samma mål?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/25

Överklagande ingett den 13 februari 2022 av KY av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 1 december 2021 i mål T-433/20, KY mot Europeiska unionens domstol

(Mål C-100/22 P)

(2022/C 237/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: KY (ombud: N. Maes, J.-N. Louis, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska unionens domstol

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska:

—

Upphäva tribunalens dom av den 1 december 2021 i mål T-433/20.

—

Genom ny dom

—

förklara att överklagandet kan upptas till sakprövning och att det är välgrundat,

—

ogiltigförklara beslutet att avslå klagandens begäran om återbetalning.

—

Förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför att tribunalen, vid prövningen av talan om ogiltigförklaring, gjort sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning. Dessa är huvudsakligen resultatet av en förväxling mellan talan som grundas på att det gjorts en obehörig vinst och ett hypotetiskt bestridande av reglerna om utbetalning av pensionsrättigheter.

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning, genom att tribunalen slagit fast att det föreligger en rättslig grund för obehörig vinst, samt bristande motivering av den överklagade domen.

Den andra grunden avser att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av regeln om existensminimum.

Den tredje grunden avser att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att det inte föreligger någon utarmning.

Den fjärde grunden avser åsidosättande av unionsrätten genom att tribunalen missuppfattat den praxis som följer av målet Barroso Truta m.fl./Europeiska unionens domstol (dom av den 18 september 2018, T-702/16 P, EU:T:2018:557, punkterna 104–106).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 17 februari 2022 – Brottmålsförfarande mot CU

(Mål C-112/22)

(2022/C 237/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Napoli

Tilltalad

CU

Tolkningsfrågor

1)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011 (1), artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG (2), artikel 29 i direktiv 2011/95/EU (3), artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019, vad gäller den del där det fastställs att rätt till medborgarlön enbart tillkommer personer som vid tidpunkten för ansökan har varit bosatta i Italien i minst tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, och sedan är bosatta i landet under hela den period då stödet betalas ut, med den följden att italienska medborgare, unionsmedborgare som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt eller varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare som har varit bosatta i landet i mindre än tio år eller i tio år, men inte sammanhängande de senaste två åren, behandlas sämre än personer tillhörande samma kategorier som har varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren?

Om den föregående frågan besvaras jakande:

2)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG, artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019, vad gäller den del som innebär att varaktigt bosatta personer, som kan få permanent uppehållsrätt i en EU-medlemsstat efter att ha varit bosatta i den mottagande medlemsstaten i fem år, behandlas annorlunda jämfört med varaktigt bosatta personer som har varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren?

3)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG samt artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, [som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019,] enligt vilken italienska medborgare, unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare ska ha varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, för att ha rätt till medborgarlön?

4)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG, artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, [som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019,] vad gäller den del där det dels föreskrivs att italienska medborgare, unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare för att ha rätt till medborgarlön ska intyga att de har varit bosatta i Italien i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, dels fastställs straffrättsliga påföljder i händelse av osann försäkran?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1).

(2)  Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (EUT L 337, 2011, s. 9).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Darmstadt (Tyskland) den 24 februari 2022 – EF mot Stadt Offenbach am Main

(Mål C-129/22)

(2022/C 237/35)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Darmstadt

Parter i det nationella målet

Klagande: EF

Motpart: Stadt Offenbach am Main

Tolkningsfrågor

1.

Kan en tredjelandsmedborgare som av en första medlemsstat (i det nu aktuella fallet Italien) har beviljats ställning som varaktigt bosatt enligt direktiv 2003/109/EG, (1) begära att den andra medlemsstaten (i det nu aktuella fallet Tyskland) förlänger ett uppehållstillstånd som denne beviljats för att genomföra artikel 14 och följande artiklar i direktiv 2003/109/EG, utan att styrka att ställningen som varaktigt bosatt fortsätter gälla?

Om frågan ska besvaras nekande:

2.

Ska ställningen som varaktigt bosatt i den andra medlemsstaten anses fortsätta gälla endast av det skälet att tredjelandsmedborgaren innehar ett icke tidsbegränsat EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta som utfärdats av den första medlemsstaten, fastän denne inte har varit bosatt i den medlemsstat som beviljat honom denna ställning på sex år?

Om frågan ska besvaras nekande:

3.

Är den andra medlemsstaten behörig att i samband med förlängningen av uppehållstillståndet pröva huruvida det föreligger en förlust av ställningen som varaktigt bosatt enligt artikel 9.4 andra stycket i direktiv 2003/109/EG och i förekommande fall neka en förlängning, eller ankommer det på den första medlemsstaten att fastställa om det föreligger en senare förlust av denna ställning?

Om frågan ska besvaras jakande:

4.

Krävs det i sådana fall ett införlivande med nationell rätt för en prövning av grunden till förlust i artikel 9.4 andra stycket i direktiv 2003/109/EG, där de rekvisit som leder till en förlust av ställningen som varaktigt bosatt i den första medlemsstaten specificeras, eller är det tillräckligt att det i nationell lagstiftning utan konkret hänvisning till direktivet föreskrivs att den andra medlemsstaten får neka uppehållstillstånd ”om utlänningen förlorar sin ställning som varaktigt bosatt i en annan medlemsstat i Europeiska unionen”?

(1)  Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/27

Överklagande ingett den 24 februari 2022 av DD av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T-703/19, DD mot FRA

(Mål C-130/22 P)

(2022/C 237/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: DD (ombud: N. Lorenz, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—

och följaktligen:

—

bevilja klaganden ersättning för den ideella skada som åsamkats på sätt som närmare anges i ansökan; denna skada uppskattas med hänsyn till rätt och billighet (ex aequo et bono) till 50 000 euro;

—

ogiltigförklara det beslut som meddelats av direktören för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) den 21 december 2018 att avslå klagandens ansökan med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna;

—

ogiltigförklara – om så erfordras – det beslut som meddelats av direktören för FRA den 24 juni 2019 att avslå klagandens klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna;

—

förplikta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder och huvudargument såvitt avser den överklagade domen.

1.

Felaktig rättstillämpning, underlåtenhet att fastställa rättsligt relevanta omständigheter, ofullständig prövning av omständigheterna och missuppfattning av bevisningen.

2.

Felaktig rättstillämpning, missuppfattning av bevisningen, bristande motivering, åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och uppenbart felaktig bedömning av den första ogiltighetsgrunden.

3.

Felaktig rättstillämpning, missuppfattning av bevisningen, ofullständig rättslig prövning av relevanta omständigheter, ofullständig prövning av yrkandet, bristande motivering av den andra ogiltighetsgrunden.

4.

Felaktig rättstillämpning, ofullständig prövning av yrkandet och bristande motivering av den femte ogiltighetsgrunden.

5.

Felaktig rättstillämpning, missuppfattning av bevisningen, ofullständig prövning av omständigheterna avseende den sjätte ogiltighetsgrunden.

6.

Felaktig rättstillämpning, ofullständig prövning av yrkandet, bristande motivering, yrkande att bevisningen inte införskaffats eller använts på lagligt sätt med avseende på den åttonde ogiltighetsgrunden.

7.

Felaktig rättstillämpning, missuppfattning av bevisningen, felaktig rättslig klassificering av omständigheterna, bristande motivering avseende den nionde ogiltighetsgrunden.

8.

Felaktig rättstillämpning, ofullständig prövning av omständigheterna, bristande motivering och åsidosättande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheternas avseende avsnittet om faktisk skada och orsakssamband.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 3 mars 2022 – A.G. mot Lietuvos Respublikos generalinė prokuratūra

(Mål C-162/22)

(2022/C 237/37)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: A.G.

Motpart: Lietuvos Respublikos generalinė prokuratūra

Tolkningsfråga

Ska artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (1) av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att den innebär ett förbud för behöriga offentliga myndigheter att i utredningar om korruptionsrelaterade tjänstefel använda uppgifter som har lagrats av leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och som kan ge information om uppgifter om och kommunikation som har utförts av en användare av ett elektroniskt kommunikationsmedel, oavsett om tillgång till dessa uppgifter i det specifika fallet har beviljats i syfte att bekämpa allvarlig brottslighet och förebygga allvarliga hot mot den allmänna säkerheten?

(1)  EGT L 201, 2002, s. 37.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Bolzano (Italien) den 8 mars 2022 – brottmål mot okända

(Mål C-178/22)

(2022/C 237/38)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Bolzano

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Okända

Tolkningsfråga

Utgör artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 (1) hinder för en bestämmelse i nationell lagstiftning såsom artikel 132 i lagstiftningsdekret nr 196 av den 30 juni 2003 (personuppgiftslagen), vars punkt 3 har ändrats genom lagdekret nr 132 av den 30 september 2021, som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 178 av den 23 november 2021, och där det i dess nu gällande lydelse stadgas följande:

3.

Inom den lagstadgade bevarandetiden (det vill säga 24 månader från det datum kommunikationen ägde rum) kan domstolen – om det finns tillräckliga indicier för dels brott som enligt lag är belagda med livstids fängelse eller fängelse i minst tre år vid maximal straffutmätning, där straffet fastställs i enlighet med artikel 4 i straffprocesslagen, dels hot och trakasserier eller ofredande av personer via telefon, för det fall hotet och ofredandet är av allvarlig karaktär – genom motiverat beslut, på begäran av åklagarmyndigheten eller försvararen av den tilltalade, den misstänkte, den skadelidande och andra privata parter, bevilja tillgång till trafikuppgifter, om dessa är relevanta för att fastställa de faktiska omständigheterna?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/30

Överklagande ingett den 9 mars 2022 av Nemea Bank plc av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 december 2021 i mål T-321/17, Niemelä m.fl. mot ECB

(Mål C-181/22 P)

(2022/C 237/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Nemea Bank plc (ombud: A. Meriläinen, asianajaja)

Övriga parter i målet: Heikki Niemelä, Mika Lehto, Nemea plc, Nevestor SA, Europeiska centralbanken och Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva det överklagade beslutet,

—

återförvisa målet till tribunalen för ett korrekt avgörande, men till en annan avdelning med en helt annorlunda domarsammansättning, mot bakgrund av att den avdelning som meddelade nämnda beslut har varit partisk och åsidosatt klagandens grundläggande rättigheter, och

—

förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden för överklagandet: Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt anta att det saknas skäl att döma i mål T-321/17, felaktigt underlåta att beakta att den påstådda ursprungliga (ex tunc) verkan av ECB:s beslut av den 30 juni 2017 stred mot artikel 263 FEUF och felaktigt anta att klaganden inte har något berättigat intresse av att ECB:s beslut om indragning av licensen den 23 mars 2017 ogiltigförklaras.

Andra grunden för överklagandet: Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning med avseende på ett stort antal åsidosättanden av väsentliga förfarandeföreskrifter.

Tredje grunden för överklagandet: Tribunalen har underlåtit att beakta åsidosättandet av klagandens rättigheter enligt artikel 47 i stadgan innan förfarandet inleddes och den fortsatta avsaknaden av faktiska företrädare för klaganden under rättegången.

Fjärde grunden för överklagandet: Tribunalen har underlåtit att beakta åsidosättandet av klagandens rättigheter enligt artikel 41 i stadgan när den beslutade att avvisa talan om skadestånd.

Femte grunden för överklagandet: Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underlåta att beakta klagandens rättigheter enligt artikel 340 FEUF när den beslutade att avvisa talan om skadestånd.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts München (Tyskland) den 10 mars 2022 – JU mot Scalable Capital GmbH

(Mål C-182/22)

(2022/C 237/40)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht München

Parter i det nationella målet

Kärande: JU

Svarande: Scalable Capital GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 82 i den allmänna dataskyddsförordningen (1) tolkas så, att rätten till ersättning, inbegripet fastställandet av ersättningens belopp, inte har en bestraffande karaktär och i synnerhet inte har en allmän eller individuell avskräckande funktion, utan endast syftar till att kompensera skadan och under vissa omständigheter ge den skadelidande gottgörelse?

2.a

Ska ersättningen för immateriell skada fastställas med utgångspunkt i att ersättningen även syftar till individuell gottgörelse – i detta sammanhang i betydelsen den skadelidandes personliga intresse av att se att beteendet som orsakat skadan bestraffas – eller är syftet med rätten till ersättning endast att kompensera skadan, i detta sammanhang i bemärkelsen att ersättning ska utges för den kränkning som orsakats?

2.b.1.

Om rätten till ersättning för immateriell skada både syftar till att kompensera skadan och ge den skadelidande gottgörelse: Ska utgångspunkten för att fastställa ersättningen för immateriell skada vara att den kompenserande funktionen har ett strukturellt företräde, eller åtminstone företräde i form av huvudregel i förhållande till gottgörelsen som utgör ett undantag? Innebär detta att syftet att ge den skadelidande gottgörelse endast ska beaktas vid skador till följd av uppsåtligt handlande eller grov oaktsamhet?

2.b.2.

Om rätten till ersättning för immateriell skada inte syftar till att ge den skadelidande gottgörelse: Ska endast personuppgiftsincidenter till följd av uppsåtligt handlande eller grov oaktsamhet tillmätas särskild betydelse inom ramen för bedömningen av hur mycket [ett visst handlande] bidragit till skadan när ersättningsbeloppet ska fastställas?

3.

Ska ersättningen för immateriell skada fastställas på grundval av ett hierarkiskt strukturellt förhållande eller åtminstone ett förhållande mellan huvudregel och undantag, där upplevelsen av kränkning till följd av en personuppgiftsincident ska tillmätas mindre betydelse än upplevelsen av kränkning och smärta i samband med en kroppsskada?

4.

Får en nationell domstol, i en situation där en skada konstaterats men där den aktuella överträdelsens svårighetsgrad är ringa, utdöma ersättning som i materiellt hänseende är obetydlig och därmed eventuellt kan upplevas som rent symbolisk av den skadelidande eller i allmänhet?

5.

Ska rättsföljderna vid immateriell skada fastställas på grundval av att en identitetsstöld, i den mening som avses i skäl 75 i den allmänna dataskyddsförordningen, anses föreligga först när en gärningsman faktiskt har antagit den registrerades identitet, det vill säga i någon form har utgett sig för att vara den registrerade, eller utgör redan den omständigheten att en gärningsman nu har tillgång till personuppgifter som gör det möjligt att identifiera den registrerade personen identitetsstöld i detta avseende?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 mars 2022 – IK mot KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e. V.

(Mål C-184/22)

(2022/C 237/41)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: IK

Motpart: KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e.V.

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG (1) tolkas så, att en nationell bestämmelse i ett kollektivavtal, i vilken övertidstillägg endast föreskrivs för tid som har arbetats utöver en heltidsanställd arbetstagares ordinarie arbetstid, innebär att heltidsanställda och deltidsanställda behandlas olika?

2.

Om domstolen besvarar fråga 1 jakande:

a)

Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG tolkas så, att det, för att i ett sådant fall konstatera att diskrimineringen drabbar betydligt fler kvinnor än män, inte räcker att det finns betydligt fler kvinnor än män bland de deltidsanställda, utan att det dessutom måste finnas betydligt fler män bland de heltidsanställda, det vill säga att en signifikant större andel är män?

b)

Eller följer, även när det gäller artikel 157 FEUF och direktiv 2006/54/EG, något annat av domstolens redogörelser i punkterna 25–36 i domen Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zaktad Opieki Zdrowotnej w Krakowie (2), enligt vilket även särbehandling inom en grupp personer med funktionshinder kan omfattas av begreppet ”diskriminering” enligt artikel 2 i direktiv 2000/78 (3)?

3.

Om domstolen besvarar fråga 1 jakande och frågorna 2a och 2b på så sätt att det, i ett fall som det som är aktuellt i det nationella målet, skulle kunna konstateras att lönediskriminering drabbar betydligt fler kvinnor än män: Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG tolkas så, att det kan vara ett berättigat mål att parterna i ett kollektivavtal med en regel – som den som anges i fråga 1 – visserligen å ena sidan strävar efter att avhålla arbetsgivaren från att beordra övertid och betala övertidstillägg när arbetstagarna tas i anspråk utöver avtalad omfattning, men å andra sidan strävar efter att förhindra mer ofördelaktig behandling av heltidsanställda i förhållande till deltidsanställda och därför föreskriver att tillägg endast ska betalas för övertid som överskrider arbetstiden för en heltidsanställd?

4.

Ska klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete i bilagan till direktiv 97/81/EG (4) tolkas så, att en nationell bestämmelse i ett kollektivavtal, i vilket övertidstillägg endast föreskrivs för tid som har arbetats utöver en heltidsanställd arbetstagares ordinarie arbetstid, innebär att heltidsanställda och deltidsanställda behandlas olika?

5.

Om domstolen besvarar fråga 4 jakande:

Ska klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete i direktiv 97/81/EG tolkas så, att det kan vara en objektiv grund att parterna i ett kollektivavtal med en regel – som den som anges i fråga 4 – visserligen å ena sidan strävar efter att avhålla arbetsgivaren från att beordra övertid och betala övertidstillägg när arbetstagarna tas i anspråk utöver avtalad omfattning, men å andra sidan strävar efter att förhindra mer ofördelaktig behandling av heltidsanställda i förhållande till deltidsanställda och därför föreskriver att tillägg endast ska betalas för övertid som överskrider arbetstiden för en heltidsanställd?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).

(2)  Dom av den 26 januari 2021, Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zaktad Opieki Zdrowotnej w Krakowie (C-16/19, EU:C:2021:64).

(3)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

(4)  Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/33

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 mars 2022 – CM mot KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e.V.

(Mål C-185/22)

(2022/C 237/42)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: CM

Motpart: KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e.V.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG (1) tolkas så, att en nationell bestämmelse i ett kollektivavtal, i vilken övertidstillägg endast föreskrivs för tid som har arbetats utöver en heltidsanställd arbetstagares ordinarie arbetstid, innebär att heltidsanställda och deltidsanställda behandlas olika?

2)

Om domstolen besvarar fråga 1 jakande:

a)

Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG tolkas så, att det, för att i ett sådant fall konstatera att diskrimineringen drabbar betydligt fler kvinnor än män, inte räcker att det finns betydligt fler kvinnor än män bland de deltidsanställda, utan att det dessutom måste finnas betydligt fler män bland de heltidsanställda, det vill säga att en signifikant större andel är män?

b)

Eller följer, även när det gäller artikel 157 FEUF och direktiv 2006/54/EG, något annat av domstolens redogörelser i punkterna 25–36 i domen Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zaktad Opieki Zdrowotnej w Krakowie (2), enligt vilket även särbehandling inom en grupp personer med funktionshinder kan omfattas av begreppet ”diskriminering” enligt artikel 2 i direktiv 2000/78 (3)?

3)

Om domstolen besvarar fråga 1 jakande och frågorna 2a och 2b på så sätt att det, i ett fall som det som är aktuellt i det nationella målet, skulle kunna konstateras att lönediskriminering drabbar betydligt fler kvinnor än män: Ska artikel 157 FEUF och artiklarna 2.1 b och 4 första meningen i direktiv 2006/54/EG tolkas så, att det kan vara ett berättigat mål att parterna i ett kollektivavtal med en regel – som den som anges i fråga 1 – visserligen å ena sidan strävar efter att avhålla arbetsgivaren från att beordra övertid och betala övertidstillägg när arbetstagarna tas i anspråk utöver avtalad omfattning, men å andra sidan strävar efter att förhindra mer ofördelaktig behandling av heltidsanställda i förhållande till deltidsanställda och därför föreskriver att tillägg endast ska betalas för övertid som överskrider arbetstiden för en heltidsanställd?

4)

Ska klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete i bilagan till direktiv 97/81/EG (4) tolkas så, att en nationell bestämmelse i ett kollektivavtal, i vilket övertidstillägg endast föreskrivs för tid som har arbetats utöver en heltidsanställd arbetstagares ordinarie arbetstid, innebär att heltidsanställda och deltidsanställda behandlas olika?

5)

Om domstolen besvarar fråga 4 jakande: Ska klausul 4.1 i ramavtalet om deltidsarbete i direktiv 97/81/EG tolkas så, att det kan vara en objektiv grund att parterna i ett kollektivavtal med en regel – som den som anges i fråga 4 – visserligen å ena sidan strävar efter att avhålla arbetsgivaren från att beordra övertid och betala övertidstillägg när arbetstagarna tas i anspråk utöver avtalad omfattning, men å andra sidan strävar efter att förhindra mer ofördelaktig behandling av heltidsanställda i förhållande till deltidsanställda och därför föreskriver att tillägg endast ska betalas för övertid som överskrider arbetstiden för en heltidsanställd?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).

(2)  Dom av den 26 januari 2021, Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zaktad Opieki Zdrowotnej w Krakowie (C-16/19, EU:C:2021:64).

(3)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

(4)  Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht München (Tyskland) den 11 mars 2022 – SO mot Scalable Capital GmbH

(Mål C-189/22)

(2022/C 237/43)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht München

Parter i det nationella målet

Kärande: SO

Svarande: Scalable Capital GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 82 i den allmänna dataskyddsförordningen (1) tolkas så, att rätten till ersättning, inbegripet fastställandet av ersättningens belopp, inte har en bestraffande karaktär och i synnerhet inte har en allmän eller individuell avskräckande funktion, utan endast syftar till att kompensera skadan och under vissa omständigheter ge den skadelidande gottgörelse?

2.a

Ska ersättningen för immateriell skada fastställas med utgångspunkt i att ersättningen även syftar till individuell gottgörelse – i detta sammanhang i betydelsen den skadelidandes personliga intresse av att se att beteendet som orsakat skadan bestraffas – eller är syftet med rätten till ersättning endast att kompensera skadan, i detta sammanhang i bemärkelsen att ersättning ska utges för den kränkning som orsakats?

2.b.1.

Om rätten till ersättning för immateriell skada både syftar till att kompensera skadan och ge den skadelidande gottgörelse: Ska utgångspunkten för att fastställa ersättningen för immateriell skada vara att den kompenserande funktionen har ett strukturellt företräde, eller åtminstone företräde i form av huvudregel i förhållande till gottgörelsen som utgör ett undantag? Innebär detta att syftet att ge den skadelidande gottgörelse endast ska beaktas vid skador till följd av uppsåtligt handlande eller grov oaktsamhet?

2.b.2.

Om rätten till ersättning för immateriell skada inte syftar till att ge den skadelidande gottgörelse: Ska endast personuppgiftsincidenter till följd av uppsåtligt handlande eller grov oaktsamhet tillmätas särskild betydelse inom ramen för bedömningen av hur mycket [ett visst handlande] bidragit till skadan när ersättningsbeloppet ska fastställas?

3.

Ska ersättningen för immateriell skada fastställas på grundval av ett hierarkiskt strukturellt förhållande eller åtminstone ett förhållande mellan huvudregel och undantag, där upplevelsen av kränkning till följd av en personuppgiftsincident ska tillmätas mindre betydelse än upplevelsen av kränkning och smärta i samband med en kroppsskada?

4.

Får en nationell domstol, i en situation där en skada konstaterats men där den aktuella överträdelsens svårighetsgrad är ringa, utdöma ersättning som i materiellt hänseende är obetydlig och därmed eventuellt kan upplevas som rent symbolisk av den skadelidande eller i allmänhet?

5.

Ska rättsföljderna vid immateriell skada fastställas på grundval av att en identitetsstöld, i den mening som avses i skäl 75 i den allmänna dataskyddsförordningen, anses föreligga först när en gärningsman faktiskt har antagit den registrerades identitet, det vill säga i någon form har utgett sig för att vara den registrerade, eller utgör redan den omständigheten att en gärningsman nu har tillgång till personuppgifter som gör det möjligt att identifiera den registrerade personen identitetsstöld i detta avseende?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 11 mars 2022 – TR, UQ mot FTI Touristik GmbH

(Mål C-193/22)

(2022/C 237/44)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: TR, UQ

Motpart: FTI Touristik GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 (1) av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, tolkas så,

a)

att det för bedömningen av om resenären har rätt att säga upp paketreseavtalet endast är de oundvikliga och extraordinära omständigheter som redan inträtt vid tidpunkten för uppsägningen som ska beaktas,

b)

eller ska bestämmelsen tolkas så, att även extraordinära omständigheter som faktiskt inträder vid en tidpunkt efter uppsägningen, men före resans planerade början (den senaste tidpunkten då uppsägning kan ske), ska beaktas?

För det fall att fråga 1 a) ska besvaras jakande:

aa)

ska artikel 12.2 i nämnda direktiv tolkas så, att inom ramen för ett domstolsförfarande avseende rätten att säga upp paketreseavtalet kan resenären även åberopa sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som redan inträtt vid tidpunkten för uppsägningen, men kommit till resenärens kännedom först vid en senare tidpunkt?

2.

Ska artikel 12.2 i direktivet tolkas så, att resenären inte har rätt att kostnadsfritt säga upp paketreseavtalet om de omständigheter som resenären åberopat redan förelåg vid tidpunkten för bokningen och var kända för resenären?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT, L 326, 2015, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Ludwigshafen am Rhein (Tyskland) den 17 mars 2022 – TF mot Sparkasse Südpfalz

(Mål C-206/22)

(2022/C 237/45)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Arbeitsgericht Ludwigshafen am Rhein

Parter i det nationella målet

Klagande: TF

Motpart: Sparkasse Südpfalz

Tolkningsfråga

Ska artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG (1) och den rätt till årlig betald semester som föreskrivs i artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser eller nationell praxis beträffande beviljande av semester för arbetstagare enligt vilka villkoren för rätt till semester har uppfyllts också när arbetstagaren under en godkänd semester drabbas av en oförutsebar händelse, såsom en karantän som har beslutats av staten, och arbetstagaren därför hindras från att utöva denna rätt utan inskränkningar?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 299, 2003, s. 9).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Lecce (Italien) den 24 mars 2022 – BU mot Commune di Copertino

(Mål C-218/22)

(2022/C 237/46)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Lecce

Parter i det nationella målet

Kärande: BU

Svarande: Commune di Copertino

Tolkningsfrågor

1)

[Ska] artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen (nämligen artikel 5.8 i decreto-legge 6 luglio 2012, n. 95 – Disposizioni urgenti per la revisione della spesa pubblica con invarianza dei servizi ai cittadini nonché misure di rafforzamento patrimoniale delle imprese del settore bancario (lagdekret nr 95 av den 6 juli 2012 om skyndsamma åtgärder för en översyn av de offentliga utgifterna utan förändrad service till medborgarna samt åtgärder för att stärka kapitalet hos företagen inom banksektorn), omvandlat, efter ändringar, genom artikel 1.1 i legge 7 agosto 2012, n. 135 (lag nr 135 av den 7 augusti 2012)), där det föreskrivs ett förbud mot kontant ersättning för semester vid en offentliganställds frivilliga uppsägning, på grund av behovet av att hålla nere de offentliga utgifterna samt arbetsgivarens organisatoriska behov,

och

2)

ska artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – vid jakande svar på ovanstående fråga – tolkas så, att tjänstemannen måste bevisa att det var omöjligt för vederbörande att ta ut semestern under anställningen?

(1)  EUT L 299, 2003, s. 9.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Napoli (Italien) den 29 mars 2022 – brottmålet mot ND

(Mål C-223/22)

(2022/C 237/47)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Napoli

Tilltalad

ND

Tolkningsfrågor

1)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011 (1), artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG (2), artikel 29 i direktiv 2011/95/EU (3), artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019, vad gäller den del där det fastställs att rätt till medborgarlön enbart tillkommer personer som vid tidpunkten för ansökan har varit bosatta i Italien i minst tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, och sedan är bosatta i landet under hela den period då stödet betalas ut, med den följden att italienska medborgare, unionsmedborgare som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt eller varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare som har varit bosatta i landet i mindre än tio år eller i tio år, men inte sammanhängande de senaste två åren, behandlas sämre än personer tillhörande samma kategorier som har varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren?

Om den föregående frågan besvaras jakande:

2)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG, artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019, vad gäller den del som innebär att varaktigt bosatta personer, som kan få permanent uppehållsrätt i en EU-medlemsstat efter att ha varit bosatta i den mottagande medlemsstaten i fem år, behandlas annorlunda jämfört med varaktigt bosatta personer som har varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren?

3)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG samt artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, [som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019,] enligt vilken italienska medborgare, unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare ska ha varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, för att ha rätt till medborgarlön?

4)

Utgör unionsrätten, och i synnerhet artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 45 i fördraget om Europeiska unionen[s funktionssätt], artikel 7.2 i förordning (EU) nr 492/2011, artikel 11.1 d i direktiv 2003/109/EG, artikel 29 i direktiv 2011/95/EU, artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 30 och 31 i den europeiska sociala stadgan, hinder för en nationell lagstiftning som den som följer av artikel 7.1 jämförd med artikel 2.1 a i lagdekret nr 4 av den 28 januari 2019, [som, med ändringar, har omvandlats till lag nr 26 av den 28 mars 2019,] vad gäller den del där det dels föreskrivs att italienska medborgare, unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare för att ha rätt till medborgarlön ska intyga att de har varit bosatta i Italien i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren, dels fastställs allvarliga straffrättsliga påföljder i händelse av osann försäkran?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1).

(2)  Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (EUT L 337, 2011, s. 9).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Gabrovo (Bulgarien) den 31 mars 2022 – IL mot Regionalna direktsia ”Avtomobilna administratsia” Pleven

(Mål C-227/22)

(2022/C 237/48)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Gabrovo

Parter i det nationella målet

Klagande: IL

Motpart: Regionalna direktsia ”Avtomobilna administratsia” Pleven

Tolkningsfråga

Ger bestämmelserna i direktiv 2006/126 (1) medlemsstaterna rätt att kräva att förare av fordon i kategorierna С, CE, C1, CIE, D, DE, D1, D1E genomgår en läkarundersökning för att fastställa deras fysiska och psykiska lämplighet med kortare intervaller än körkortets giltighetstid och i detta sammanhang kräva att deras lämplighet intygas genom ett särskilt dokument (utöver körkortet). Eller styrker innehavet av ett giltigt körkort i nämnda kategorier även förarens fysiska och psykiska lämplighet, eftersom denna lämplighet redan fastställdes vid det första utfärdandet, respektive vid förnyelsen av körkortet?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 2006, s. 18)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Düsseldorf (Tyskland) den 1 april 2022 – flightright GmbH mot Eurowings GmbH

(Mål C-228/22)

(2022/C 237/49)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: flightright GmbH

Motpart: Eurowings GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Ska en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 (1), alltid anses föreligga om den inställda flygningen, eller en försening som kan likställas med en inställd flygning, beror på en ändrad tilldelning av slottid från den behöriga flygtrafikledningstjänsten?

2.

Om fråga 1 besvaras nekande, är det tillräckligt för att det ska anses föreligga en extraordinär omständighet, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004, att den ändrade tilldelningen av slottid beror på en väderrelaterad minskning av flygkapaciteten, trots att väderförhållandena sammantaget inte medförde att flygtrafiken fick ställas in i någon större utsträckning?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar (EUT L 46, 2004, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tallinna Halduskohus (Estland) den 4 april 2022 – Roheline Kogukond MTÜ, Eesti Metsa Abiks MTÜ, Päästame Eesti Metsad MTÜ und Sihtasutus Keskkonnateabe Ühendus mot Keskkonnaagentuur

(Mål C-234/22)

(2022/C 237/50)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tallinna Halduskohus

Parter i det nationella målet

Klagande: Roheline Kogukond MTÜ, Eesti Metsa Abiks MTÜ, Päästame Eesti Metsad MTÜ och Sihtasutus Keskkonnateabe Ühendus

Motpart: Keskkonnaagentuur

Tolkningsfrågor

1)

Ska uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade i det nationella målet anses vara miljöinformation i den mening som avses i artikel 2.1 a eller b i miljöinformationsdirektivet? (1)

2)

Om fråga 1 ska besvaras så, att det är fråga om miljöinformation:

Ska i sådana fall även artikel 4.1 d i miljöinformationsdirektivet tolkas så, att material som ännu inte färdigställts eller ännu inte färdiga handlingar och uppgifter även omfattar uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade?

Ska artikel 4.2 a i miljöinformationsdirektivet tolkas så, att det villkor som uppställs i denna bestämmelse – att sekretess ska föreskrivas enligt lag – är uppfyllt om kravet på sekretess inte föreskrivs i lag för en specifik typ av uppgifter, utan i stället framgår av tolkningen av en bestämmelse i en rättsakt med allmän giltighet såsom lagen om offentlig information eller lagen om statlig statistik?

Är det för tillämpningen av artikel 4.2 b i miljöinformationsdirektivet nödvändigt att fastställa att utlämnande av de begärda uppgifterna skulle få faktiska negativa följder för statens internationella förbindelser, eller är det tillräckligt att fastställa att det föreligger en risk för sådana följder?

Är det möjligt att med stöd av grunden ”skydd av … miljö[n]” i artikel 4.2 h i miljöinformationsdirektivet begränsa tillgången till miljöinformation med hänvisning till målsättningen att garantera att den statliga statistiken är tillförlitlig?

3)

Om det följer av svaret på fråga 1 att uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade i det nationella målet inte utgör miljöinformation: Ska en begäran som avser dessa uppgifter anses utgöra en begäran om miljöinformation enligt artikel 2.1 b i miljöinformationsdirektivet som ska behandlas i enlighet med artikel 8.2?

4)

Om fråga 3 ska besvaras jakande: Ska uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade i det nationella målet anses vara information om metoder för analys, provtagning och förbehandling av prover i den mening som avses i artikel 8.2 i miljöinformationsdirektivet?

5)

Om fråga 4 ska besvaras jakande: Är det möjligt att begränsa tillgången till sådan information i enlighet med artikel 8.2 i miljöinformationsdirektivet med hänvisning till ett tungt vägande skäl som föreskrivs enligt den nationella lagstiftningen?

6)

Om fråga 4 ska besvaras jakande: Kan ett avslag på begäran om information på grundval av artikel 8.2 i miljöinformationsdirektivet jämkas genom andra åtgärder, exempelvis åtgärder genom vilka forskning- och utvecklingsanläggningar eller revisionsrätten beviljas tillgång till den begärda informationen i syfte att granska denna?

Är det möjligt att vägra lämna ut uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade i det nationella målet med hänvisning till målsättningen att garantera kvaliteten på miljöinformationen i den mening som avses i artikel 8.1 i miljöinformationsdirektivet?

7)

Utgör skäl 21 i miljöinformationsdirektivet en rättslig grund för att lämna ut uppgifter om var de permanenta observationsområdena i den statistiska skogsinventeringen är lokaliserade?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EGT L 41, 2003, s. 26).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/40

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 8 april 2022 – Z.K. och M.S. mot The Minister for Justice and Equality

(Mål C-248/22)

(2022/C 237/51)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Z.K. and M.S

Motpart: The Minister for Justice and Equality

Tolkningsfråga

Utgör rådets direktiv 2004/38/EG (1) hinder för att en härledd uppehållsrätt samtidigt ges till den separerade maken eller makan och den verkliga varaktiga partnern till en unionsmedborgare som lagligt utövar sin rätt till fri rörlighet som arbetstagare enligt direktivet?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/41

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 11 april 2022 – BM mot Gebühren Info Service GmbH (GIS)

(Mål C-249/22)

(2022/C 237/52)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: BM

Motpart: Gebühren Info Service GmbH (GIS)

Övrig part: Bundesminister für Finanzen, Österreichischer Rundfunk (ORF)

Tolkningsfrågor

1)

Ska en avgift såsom den österrikiska programavgiften för ORF som det allmännyttiga programföretaget själv fastställer för att finansiera sin verksamhet, med beaktande av den primärrättsliga bestämmelsen i artikel 151.1 jämförd med bilaga XV IX punkt 2 h första stycket andra strecksatsen i akten om anslutningsvillkoren till de fördrag som ligger till grund för unionen och om anpassning av fördragen (1) anses utgöra en ersättning i den mening som avses i artikel 2 jämförd med artikel 378.1 i rådets direktiv 2006/112/EG? (2)

2)

Om den första frågan besvaras jakande, ska den programavgift för ORF som anges där även anses utgöra en ersättning i den mening som avses i direktiv 2006/112/EG, eftersom personer som visserligen bedriver en rundradiomottagare i en byggnad som ORF markbundet försörjer med sina program, men vilka inte kan motta dessa program från ORF för att de saknar en nödvändig mottagningsmodul, är skyldiga att erlägga den?

(1)  Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen (EGT C 241, 1994, s. 336).

(2)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/41

Överklagande ingett den 12 april 2022 av Pilatus Bank plc av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 2 februari 2022 i mål T-27/19, Pilatus Bank and Pilatus Holding mot ECB

(Mål C-256/22 P)

(2022/C 237/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Pilatus Bank plc (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska kommissionen, Pilatus Holdings ltd.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen,

—

med stöd av artikel 264 FEUF ogiltigförklara ECB:s beslut av den 2 november 2018 om återkallelse av Pilatus Banks banktillstånd,

—

återförvisa målet till tribunalen för att den ska pröva talan om ogiltigförklaring i den mån domstolen inte kan fatta beslut i sak,

—

förplikta ECB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Tribunalen har felaktigt antagit att det är rättsligt relevant huruvida ECB är ansvarig för den föregående faktiska återkallelsen av banktillståndet och i synnerhet huruvida ECB var skyldig att förhindra den faktiska återkallelsen av banktillståndet genom ett ingripande enligt artikel 6.5 c i förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSMR) (1).

Andra grunden: Tribunalens underkännande av klagandens andra grund grundar sig på tribunalens felaktiga uppfattning att begreppet anseende i artikel 23 i kapitalkravsdirektivet (CRD IV) (2) inte nödvändigtvis måste tolkas i enlighet med unionsrätten, vilket innebär att ett åtal i ett tredjeland kan skada en aktieägares anseende även om det relevanta beteendet inte är olagligt enligt unionsrätten och även om beteendet omfattas av en blockeringsstadga.

Tredje grunden: Den överklagade domen grundar sig på ett antal andra felaktigheter, bland annat att tribunalen misstolkade begreppet proportionalitet genom att inte beakta att en proportionalitetsbedömning måste avse de grunder som beslutet baserar sig på.

Fjärde grunden: Klagandens processuella rättigheter har åsidosatts.

(1)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/42

Överklagande ingett den 2 maj 2022 av Debregeas et associés Pharma (D & A Pharma) av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 2 mars 2022 i mål T-556/20, D & A Pharma mot kommissionen och EMA

(Mål C-291/22 P)

(2022/C 237/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Debregeas et associés Pharma (D & A Pharma) (ombud: advokaterna N. Viguié, E. Gouesse)

Övriga parter i målet: Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 2 mars 2022 i mål T-556/20, D&A Pharma mot kommissionen och EMA,

—

bifalla talan och ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut av den 6 juli 2020, K(2020) 4694 final, genom vilket ansökan om godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”Hopveus – natriumoxibat” avslogs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004,

—

förplikta kommissionen och EMA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Klaganden har i den första grunden gjort gällande att den överklagade domen innehåller en felaktig rättstillämpning genom att det konstaterades att kommittén för humanläkemedel (CHMP) har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta om att anlita en permanent vetenskaplig rådgivande panel eller en ad hoc-kommitté, vilket strider mot artikel 62.1 femte stycket sista meningen i förordning (EG) nr 726/2004 (1), mot artikel 11 i CHMP:s arbetsordning (2) och mot artikel 6.1 i riktlinjerna för förfarandet för omprövning (3), varvid denna felaktiga rättstillämpning är förenad med en felaktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom det i det aktuella fallet och under alla omständigheter endast var den permanenta vetenskapliga rådgivande panelen som kunde rådfrågas.

Vidare har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anse att det inte hade visats vilket inflytande samrådet med den permanenta psykiatriska vetenskapliga rådgivande panelen kunde ha haft på innebörden av beslutet, trots att Hopveus befann sig i en situation som var jämförbar med Selincros (för det läkemedlet hade samråd ägt rum med den permanenta psykiatriska vetenskapliga rådgivande panelen och det hade fått ett godkännande för försäljning) samt att den permanenta psykiatriska vetenskapliga rådgivande panelens sakkunskap och arbetssätt innebar att det samråd som ägt rum kunde ha påverkat innebörden av det beslut som fattades.

I den andra grunden har klaganden gjort gällande att den överklagade domen innehåller en felaktig rättstillämpning med avseende på rätten till god förvaltning, vilken stadfästs i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, genom att det fastställdes att klaganden inte hade styrkt att den av CHMP sammankallade ad hoc-kommittén inte var opartisk, eftersom klaganden inte hade lagt fram några bevis för att någon av dess ledamöter var partisk eller personligt fördomsfull, trots att klaganden åberopade objektiv opartiskhet, som inte förutsätter att det visas att föreligger uttalanden eller ställningstaganden som omfattas av subjektiv opartiskhet.

Klaganden har vidare gjort gällande att tribunalen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att anse att de två berörda ledamöterna i ad hoc-kommittén inte befann sig i en situation av intressekonflikt, trots att deras respektive situationer var sådana att det fanns ett objektivt berättigat tvivel och följaktligen var denna ad hoc-kommitté inte objektivt opartisk.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

(2)  Committee for Medicinal Products for Human Use – Rules of Procedure, EMEA/45110/2007.

(3)  Committee for Medicinal Products for Human Use, Procedural Advice on the Re-examination of CHMP Opinions, EMEA/CHMP/50745/2005 Rev. 1.

Tribunalen

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/44

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Mubarak m.fl. mot rådet

(Förenade målen T-335/18, T-338/18 ochT-327/19) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Egypten - Åtgärder mot personer ansvariga för förskingring av statliga medel samt personer och enheter associerade med dem - Frysning av tillgångar - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Beslut att låta sökandens namn kvarstå i förteckningen - Rätten till försvar - Rådets skyldighet att kontrollera att beslutet av en myndighet i tredjeland har fattats med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd - Felaktig rättstillämpning - Uppenbart oriktig bedömning)

(2022/C 237/55)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande i mål T-335/18: Gamal Mohamed Hosni Elsayed Mubarak (Kairo, Egypten), Alaa Mohamed Hosni Elsayed Mubarak (Kairo), Heidy Mohamed Magdy Hussein Rasekh (Kairo), Khadiga Mahmoud El Gammal (Kairo) (ombud: B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, barrister, G. Martin, C. Enderby Smith och F. Holmey, solicitors)

Sökande i mål T-338/18: Suzanne Saleh Thabet (Kairo) (ombud: B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, barrister, G. Martin, C. Enderby Smith och F. Holmey, solicitors)

Sökande i mål T-327/19: Gamal Mohamed Hosni Elsayed Mubarak, i egenskap av arvtagare till Mohamed Hosni Elsayed Mubarak (Kairo) (ombud: B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, barrister, G. Martin, C. Enderby Smith och F. Holmey, solicitors)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: V. Piessevaux och A. Antoniadis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring dels av rådets beslut (Gusp) 2018/466 av den 21 mars 2018 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 78I, 2018, s. 3), rådets beslut (Gusp) 2019/468 av den 21 mars 2019 om ändring av beslut 2011/172/GUSP om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 80, 2019, s. 40) och rådets beslut (Gusp) 2020/418 av den 19 mars 2020 om ändring av beslut 2011/172/GUSP om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 86, 2020, s. 11), dels av rådets genomförandeförordning (EU) 2018/465 av den 21 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 78I, 2018, s. 1), rådets genomförandeförordning (EU) 2019/459 av den 21 mars 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 80, 2019, s. 1), och rådets genomförandeförordning (EU) 2020/416 av den 19 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (EUT L 86, 2020, s. 3), i den mån dessa rättsakter är tillämpliga på sökandena.

Domslut

1)

Målen T 335/18, T 338/18 och T 327/19 förenas vad gäller domen.

2)

Rådets beslut (Gusp) 2018/466 av den 21 mars 2018 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten, rådets beslut (Gusp) 2019/468 av den 21 mars 2019 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten och rådets beslut (Gusp) 2020/418 av den 21 mars 2019 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten och rådets beslut (Gusp) 2020/418 av den 19 mars 2020 om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten ogiltigförklaras i den del de rör Gamal Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Alaa Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Heidy Mohamed Magdy Hussein Rasekh, Khadiga Mahmoud El Gammal och Suzanne Saleh Thabet.

3)

Besluten 2019/468 och 2020/418 ogiltigförklaras i den del de rör Mohamed Hosni Elsayed Mubarak.

4)

Rådets genomförandeförordning (EU) 2018/465 av den 21 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten, rådets genomförandeförordning (EU) 2019/459 av den 21 mars 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ. enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten och rådets genomförandeförordning (EU) 2020/416 av den 19 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten ogiltigförklaras i den del de rör Gamal Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Alaa Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Heidy Mohamed Magdy Hussein Rasekh, Khadiga Mahmoud El Gammal och Suzanne Saleh Thabet.

5)

Genomförandeförordningarna 2019/459 och 2020/416 ogiltigförklaras i den del de berör Mohamed Hosni Elsayed Mubarak.

6)

Europeiska unionens råd ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Gamal Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Alaa Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Mohamed Hosni Elsayed Moubarak, Heidy Mohamed Magdy Hussein Rasekh, Khadiga Mahmoud El Gammal och Suzanne Saleh Thabet

(1)  EUT C 259, 23.7.2018.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/45

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Mead Johnson Nutrition (Asia Pacific) m.fl. mot kommissionen

(Mål T-508/19) (1)

(Statligt stöd - Stödordning som genomförts av Gibraltars regering avseende bolagsskatt - Skattebefrielse för inkomster från passiv ränta och royalty - Förhandsbesked i skattefrågor till förmån för multinationella företag - Kommissionens beslut om att stödet är oförenligt med den inre marknaden - Motiveringsskyldighet - Uppenbart oriktig bedömning - Selektiv fördel - Rätt att yttra sig)

(2022/C 237/56)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Mead Johnson Nutrition (Asia Pacific) Pte Ltd (Singapore, Singapore), MJN Global Holdings BV (Amsterdam, Nederländerna), Mead Johnson BV (Nimègue, Nederländerna), Mead Johnson Nutrition Co., (Chicago, Illinois, Förenta Staterna) (ombud: C. Quigley, barrister, M. Whitehouse och P. Halford, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, B. Stromsky och P. Němečková)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2017/700 av den 19 december 2018 om det statliga stöd SA.34914 (2013/C) som Förenade kungariket har genomfört i fråga om bolagsskatteordningen i Gibraltar (EUT L 119, 2019, s. 151).

Domslut

1)

Kommissionens beslut (EU) 2017/700 av den 19 december 2018 om det statliga stöd SA.34914 (2013/C) som Förenade kungariket har genomfört i fråga om bolagsskatteordningen i Gibraltar ogiltigförklaras i den del det i artikel 2 i detta beslut konstateras att det individuella stöd som beviljats av Gibraltars regering på grundval av att det förhandsbesked i skattefrågor som beviljats MJN Holdings (Gibraltar) Ltd bibehölls efter den 31 december 2013 är olagligt och oförenligt med den inre marknaden, och i den del det i artikel 5.1 och 5.2 beslutas att detta stöd ska återkrävas.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Mead Johnson Nutrition (Asia Pacific) Pte Ltd, MJN Global Holdings BV, Mead Johnson BV, Mead Johnson Nutrition Co. och kommissionen ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1)  EUT C 295, 2.9.2019.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/46

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – FC mot Europeiska unionens asylbyrå

(Mål T-634/19) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Förfarandet som föregår det disciplinära förfarandet - Avstängning, innehållande av lön och förbud mot tillträde till asylbyråns lokaler och installationer - Olafs rapport - Principen om god förvaltningssed - Rätten att yttra sig - Principen om opartiskhet - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldigheten - Rätten till försvar - Ansvar - Nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring)

(2022/C 237/57)

Rättegångsspråk: grekiska

Rättegångsdeltagare

Sökande: FC (ombud: advokaterna V. Christianos, A. Skoulikis och M.-C. Vlachoy)

Svarande: Europeiska unionens asylbyrå (ombud: P. Eyckmans och M. Stamatopoulou, biträdda av advokaterna A. Guillerme och T. Bontinck)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europeiska unionens asylbyrås beslut av den [konfidentiellt] om avstängning av sökanden och av den [konfidentiellt] om avslag på sökandens klagomål av den [konfidentiellt], dels om ersättning för den skada sökanden påstår sig ha lidit till följd av dessa beslut.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

FC ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 399, 25.11.2019.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/47

Tribunalens dom av den 27 april 2022 – Flašker mot kommissionen

(Mål T-392/20) (1)

(Statligt stöd - Åtgärder som vidtagits av Slovenien till förmån för ett nät med kommunala apotek - Preliminär granskning - Kommissionens beslut i vilket det konstateras att det inte är fråga om statligt stöd och eventuellt att det är fråga om befintligt stöd - Beslut som antagits utan att det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF har inletts - Allvarliga svårigheter)

(2022/C 237/58)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Petra Flašker (Grosuplje, Slovenien) (ombud: advokat K. Zdolšek)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Arenas och C. Georgieva)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Slovenien (ombud: B. Jovin Hrastnik)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 1724 final av den 24 mars 2020 att avsluta prövningen av åtgärderna beträffande det offentliga apoteket Lekarna Ljubljana utifrån reglerna om statligt stöd i artiklarna 107 och 108 FEUF (ärende SA.43546 (2016/FC) – Slovenien).

Domslut

1)

Kommissionens beslut C(2020) 1724 final av den 24 mars 2020 att avsluta prövningen av åtgärderna beträffande det offentliga apoteket Lekarna Ljubljana utifrån reglerna om statligt stöd i artiklarna 107 och 108 FEUF (ärende SA.43546 (2016/FC) – Slovenien) ogiltigförklaras i den del som det avser Lekarna Ljubljanas förvaltningstillgångar.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Petra Flaškers rättegångskostnader.

3)

Republiken Slovenien ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/47

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – KU mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-425/20) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Personalen vid Europeiska utrikestjänsten - Mobbning - Administrativ utredning - Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna - Begäran om bistånd - Avslag på begäran - Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna - Motiveringsskyldighet - Oriktig bedömning - Skälig tidsfrist - Skadeståndsansvar)

(2022/C 237/59)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: KU (ombud: advokaten A. Tymen)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt, R. Spáč, G. Pasqualetti och E. Orgován)

Saken

Ansökan enligt artikel 270 FEUF om dels ogiltigförklaring av Europeiska utrikestjänstens beslut av den 17 september 2019 om avslag på sökandens begäran om bistånd, dels ersättning för den skada som sökanden ska ha lidit på grund av mobbning.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

KU ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/48

Tribunalens dom av den 27 april 2022 – Correia mot EESK

(Mål T-750/20) (1)

(Personalmål - EESK:s personal - Tillfälligt anställda - Ansökan om återställande av karriär - Avslag på ansökan - Talan om ogiltigförklaring - Regelmässighet i det administrativa förfarandet - Tidsfrist för klagomål - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till sakprövning - Likabehandling - Rättssäkerhet - Karriärmöjlighet - Ingen rätt till återställande av karriär - Skyldighet att göra en jämförande prövning av meriterna - Ansvar - Ideell skada)

(2022/C 237/60)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Paula Correia (Woluwe-Saint-Étienne, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (ombud: M. Pascua Mateo, K. Gambino, X. Chamodraka, A. Carvajal García-Valdecasas och L. Camarena Januzec, biträdda av advokaten B. Wägenbaur).

Saken

Sökanden har med stöd av artikel 270 FEUF yrkat, för det första, ogiltigförklaring av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) beslut av den 8 april 2020 att avslå hennes ansökan om återupprättande av karriär, för det andra, att EESK ska förpliktas att betala utestående löner och de ekonomiska förmåner som härrör från dessa, jämte dröjsmålsränta, och, för det tredje, ersättning för den ideella skada som hon har lidit.

Domslut

1)

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) beslut av den 8 april 2020, att avslå Paula Correias ansökan om att hennes karriär ska återupprättas, ogiltigförklaras.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

EESK ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 53, 15.2.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/49

Tribunalens dom av den 27 april 2022 – QA mot kommissionen

(Mål T-68/21) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) - Revisionsrapport - Språk - Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter - Proportionalitet - Principen om god förvaltning)

(2022/C 237/61)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: QA (ombud: advokaten C. Roth)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Perrin och E. Stamate)

Saken

Talan med stöd av artikel 268 FEUF varigenom sökanden yrkar ersättning för den materiella och ideella skada hon anser sig ha lidit som en följd av vissa uttalanden i den slutliga revisionsrapport av den 8 januari 2014 som Europeiska kommissionen antog till följd av en finansiell revision som genomfördes med anledning av A:s deltagande i projekt B som finansierats inom ramen för det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

QA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 138, 19.4.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/49

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Dorit-DFT mot EUIPO – Erwin Suter (DORIT)

(Mål T-208/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket DORIT - Äldre nationella firmor - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk i näringslivet av ett kännetecken vars betydelse inte endast är lokal föreligger inte - Artikel 8.4 och artikel 52.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nu artiklarna 8.4 och 60.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 237/62)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Dorit-DFT Fleischereimaschinen GmbH (Ellwangen, Tyskland) (ombud: advokaten E. Strauß)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Erwin Suter AG Maschinenfabrik Retus (Kölliken, Schweiz) (ombud: advokaten C. Brecht)

Saken

Överklagande av överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 9 februari 2021 (ärende R 127/2020-5), om ett ogiltighetsförfarande mellan Dorit-DFT Fleischereimaschinen och Erwin Suter Maschinenfabrik Retus.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Dorit-DFT Fleischereimaschinen GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/50

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Agora Invest mot EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA)

(Mål T-219/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TRAMOSA - Äldre EU-figurmärke TRAMO, SA TRANSPORTE MAQUINARIA Y OBRAS, S.A. - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 15.1 andra stycket a) och artikel 42.2 och 42.3 i förordning 207/2009 (nu artikel 18.1 andra stycket a och artikel 47.2 och 47.3 i förordning 2017/1001) - Form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar varumärkets särskiljningsförmåga)

(2022/C 237/63)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Agora Invest, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokat A. Alejos Cutuli)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Transportes Maquinaria y Obras, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokat N. Fernández Fernández-Pacheco)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 16 februari 2021 (ärende R 566/2020-5) angående ett invändningsförfarande mellan Transportes Maquinaria y Obras och Agora Invest.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Agora Invest, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 228 av den 14.6.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/51

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Moio mot EUIPO – Paul Hartmann (moio.care)

(Mål T-276/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke innehållande ordet moio.care - Det äldre EU-ordmärket Molicare - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 237/64)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Moio GmbH (Fürth, Tyskland) (ombud: advokaten: E. Grande García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO: Paul Hartmann AG (Heidenheim, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 24 mars 2021 (ärende R 1034/2020-4) om ett invändningsförfarande mellan Paul Hartmann och Moio.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Moio GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/51

Tribunalens beslut av den 23 mars 2022 – Advanced Organic Materials mot EUIPO

(Mål T-6/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/65)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Advanced Organic Materials, SA (Buenos Aires, Argentina) (ombud: advokaten J. L. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Swiss Pharma International AG (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaten M. Kondrat)

Saken

Överklagande av det beslut som fattades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 27 oktober 2020 (ärende R 781/2020-4) om ett invändningsförfarande mellan Swiss Pharma International och Advanced Organic Materials.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Advanced Organic Materials, SA och Swiss Pharma International AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 62, 22.02.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/52

Tribunalens beslut av den 30 mars 2022 – Retail Royalty mot EUIPO – Fashion Energy (Återgivning av en örn)

(Mål T-226/21) (1)

(EU-varumärke - Annulleringsförfarande - Återkallande av ansökan om upphävande - Det saknas anledning att döma i saken)

(2022/C 237/66)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Retail Royalty Co. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna) (ombud: advokaterna J. Bogatz och Y. Stone)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden: Fashion Energy Srl (Milano, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 10 februari 2021 (ärende R 2813/2019-5), angående ett annulleringsförfarande mellan Fashion Energy och Retail Royalty.

Avgörande

1)

Det saknas anledning att döma i saken.

2)

Retail Royalty Co. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/52

Tribunalens beslut av den 30 mars 2022 – Sunshine Smile mot EUIPO (PlusDental+)

(Mål T-265/21) (1)

(EU-varumärke - Återkallelse av det överklagade beslutet - Ändamålet med talan har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/67)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sunshine Smile GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Weller och V. Wolf)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: advokaterna M. Eberl och D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 18 mars 2021 (ärende R 1834/2020-2) om en ansökan om registrering av figurkännetecknet PlusDental+ som EU-varumärke.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 263, 5.07.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/53

Tribunalens beslut av den 18 mars 2022 – Hewlett Packard Enterprise Development mot EUIPO Aruba – (ARUBA NETWORKS)

(Mål T-343/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Återkallelse av ansökan om ogiltighetsförklaring - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/68)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hewlett Packard Enterprise Development (Houston, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaterna P. Roncaglia och N. Parrotta)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl och J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Aruba SpA (Ponte San Pietro, Italien) (ombud: advokaten N. Scardaccione)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 25 mars 2021 (ärende R 259/2020-5) om ett ogiltighetsförfarande mellan Aruba och Hewlett Packard Enterprise Development LP.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Hewlett Packard Enterprise Development LP och Aruba SpA ska bära sina rättegångskostnader och, var och en, ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 329, 16.08.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/54

Tribunalens beslut av den 18 mars 2022 – Hewlett Packard Enterprise Development mot EUIPO – Aruba (ARUBA NETWORKS)

(Mål T-345/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Återkallelse av ansökan om ogiltighetsförklaring - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/69)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Hewlett Packard Enterprise Development LP (Houston, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaterna P. Roncaglia och N. Parrotta)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl och J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Aruba SpA (Ponte San Pietro, Italien) (ombud: advokaten N. Scardaccione)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 29 mars 2021 (ärende R 1473/2020-5) om ett ogiltighetsförfarande mellan Aruba och Hewlett Packard Enterprise Development LP.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Hewlett Packard Enterprise Development LP och Aruba SpA ska bära sina rättegångskostnader och, var och en, ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 329, 16.08.2021.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/54

Tribunalens beslut av den 29 mars 2022 – Gustopharma Consumer Health mot EUIPO – Helixor Heilmittel (HELIXORIGINAL)

(Mål T-797/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/70)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Gustopharma Consumer Health, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna J. Wachinger och R. Drozdz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Helixor Heilmittel GmbH (Rosenfeld, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 18 oktober 2021 (ärende R 1644/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Helixor Heilmittel och Gustopharma Consumer Health.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Gustopharma Consumer Health, SL ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 73, 14.2.2022.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/55

Tribunalens beslut av den 29 mars 2022 – Gustopharma Consumer Health mot EUIPO – Helixor Heilmittel (HELIXFORTE)

(Mål T-798/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 237/71)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Gustopharma Consumer Health, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna J. Wachinger och R. Drozdz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Helixor Heilmittel GmbH (Rosenfeld, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 19 oktober 2021 (ärende R 1645/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Helixor Heilmittel och Gustopharma Consumer Health.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Gustopharma Consumer Health, SL ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 73, 14.2.2022.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/55

Talan väckt den 18 januari 2022 – XH mot kommissionen

(Mål T-522/21)

(2022/C 237/72)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: XH (ombud: advokaten K. Górny-Salwarowska)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut D/386/20 av den 24 november 2020 om avslag på sökandens begäran om rättelse i ärendet Sysper 2, vilket fastställts genom tillsättningsmyndighetens beslut nr R/125/21 av den 16 juni 2021, vilket fattades till följd av det klagomål som sökanden ingav den 22 februari 2021,

—

ogiltigförklara beslutet av den 12 november 2020 (IA nr 32–2020) att inte uppta sökanden i förteckningen över befordrade tjänstemän år 2020, vilket fastställdes genom tillsättningsmyndighetens beslut nr R/80/21 av den 8 juni 2021 som svar på sökandens klagomål av den 5 februari 2021,

—

fastställa att sökanden har rätt till ersättning för förlust och skada, (1) och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i samband med de omtvistade befordringsförfarandena och genomförde detta på ett rättsstridigt sätt, och åsidosatte därvid kommissionens beslut C(2013) 89 68 final av den 16 december 2013 om allmänna genomförandebestämmelser för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt underlät att göra en faktisk jämförelse av meriter.

2.

Andra grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den tillämpade bedömningskriterierna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(1)  I ansökan yrkas två separata skadeståndsbelopp, nämligen 25 000 euro för ideell skada och 50 000 euro för den ekonomiska skada som sökanden påstår sig ha lidit.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/56

Talan väckt den 30 mars 2022 – T Systems International mot kommissionen

(Mål T-173/22)

(2022/C 237/73)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: T Systems International GmbH (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna E. van Nuffel d’Heynsbroeck, D. Bogaert och T. Payan)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet att tilldela det kontrakt som upphandlats inom anbudsförfarandet DIGIT/A3/PR/2019/010 avseende tillhandahållande av tjänster för transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (Testa), vars resultat offentliggjordes den 21 januari 2022, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 168.6 i budgetförordningen (1) och att samtliga anbud som ingivits är rättsstridiga, eftersom kraven i anbudsspecifikationerna gör det orimligt svårt eller omöjligt att implementera tjänsten och således att inge ett korrekt anbud.

2.

Den andra grunden avser att svaranden ändrade de obligatoriska kraven i de tekniska specifikationerna, i strid med de grundläggande villkoren för förfarandet vid bedömningen av anbudsgivarnas anbud.

3.

Den tredje grunden avser att det finns en hög risk för att kontraktet kommer att ändras, eftersom kommissionen, i strid med artikel 170 i budgetförordningen, tilldelade kontraktet på grundval av villkor som snart kommer att vara obsoleta, eller redan var obsoleta vid tidpunkten för anbudsförfarandet, vilket kommissionen hade kännedom om.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018, om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1)

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/57

Talan väckt den 14 april 2022 – Mariani mot parlamentet

(Mål T-196/22)

(2022/C 237/74)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Thierry Mariani (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten F.-P. Vos)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut D-301939 av den 3 mars 2022, som fattats av gruppen för demokratistöd och valsamordning, om uteslutande av Thierry Mariani från allt deltagande i Europaparlamentets valobservatörsdelegationer fram till dess att hans mandat som ledamot upphör (2019–2024), och

—

förplikta svaranden att till sökanden betala ett belopp på 3 000 euro, med stöd av artikel 87 och följande artiklar i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Bristande motivering. Enligt sökanden är det angripna beslutet otillräckligt motiverat, eftersom de texter som ligger till grund för disciplinåtgärden inte klart anges däri.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av det disciplinförfarande som föreskrivs i Europaparlamentets arbetsordning. Sökanden gör i detta avseende gällande att förfarandefelet här är uppenbart, eftersom ingen bestämmelse i Europaparlamentets arbetsordning avser det aktuella fallet och det disciplinförfarande som är tillämpligt på ledamöterna och som avses i ledamöternas uppförandekod inte har iakttagits.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av den kontradiktoriska principen. Sökanden gör i detta avseende gällande att disciplinförfarandet inte är kontradiktoriskt, eftersom sökandens rätt att yttra sig inte har iakttagits, då han inte beretts tillfälle att yttra sig innan disciplinåtgärden vidtogs.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). Enligt sökanden har likhetsprincipen åsidosatts, eftersom det angripna beslutet inte delgavs sökanden på dennes modersmål och det däri inte anges vilka rättsmedel som finns att tillgå och de tidsfrister som i så fall ska iakttas. Dessutom var den myndighet som inlett disciplinförfarandet även den dömande myndigheten, trots att dessa funktioner ska vara åtskilda, vilket garanteras enligt artikel 6 i Europakonventionen.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Sökanden gör gällande att det angripna beslutet, på grund av sin stränghet, medför diskriminering, eftersom det antogs till följd av ett första beslut om avstängning som fattades den 18 juni 2021, vilket redan medförde att ledamöterna, beroende på deras politiska tillhörighet, behandlades olika.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om förbud mot bindande instruktioner. Det angripna beslutet fråntar ledamoten dennes oberoende och strider mot förbudet mot bindande instruktioner, eftersom sökanden inte med framgång kan klandras för att han blev inbjuden av en stat utanför Europeiska unionen för att där tjänstgöra som oberoende observatör vid ett val. Sökanden har i det sammanhanget dessutom aldrig påstått att han företräder den europeiska institution som han tillhör.

7.

Sjunde grunden: Beslutet är slutgiltigt och kan inte omprövas. Sökanden anser att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, eftersom det är omedelbart tillämpligt och det däri inte anges någon möjlighet till omprövning innan sökandens mandat löper ut.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/58

Talan väckt den 19 april 2022 – Republiken Polen mot kommissionen

(Mål T-200/22)

(2022/C 237/75)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut i skrivelserna av den 7 februari 2022, den 8 februari 2022, den 16 mars 2022 och den 31 mars 2022 om kvittning av de belopp som ska betalas ut i form av vite som påförts genom beslut av domstolens vice ordförande av den 20 september 2021 (Tjeckien mot Polen, C-121/21 R, EU:C:2021:752) för perioden 20 september 2021–17 januari 2022,

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Kommissionens bristande behörighet och åsidosättande av artiklarna 101 och 102 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1), jämförd med artikel 98 i förordningen, genom att förfarandet för att återkräva fordringar genom kvittning har tillämpats, trots att dessa fordringar inte längre existerar. Sökanden gör gällande att kommissionen inte hade någon rättslig grund för att anta de angripna besluten, eftersom effekterna av beslutet av den 20 september 2021 retroaktivt hade upphört att existera till följd av det förlikningsavtal som ingåtts mellan den polska och den tjeckiska regeringen, båda parters avstående från alla anspråk och avskrivningen av mål C-121/21 (2) från domstolens register.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF samt av artikel 41.2 c och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna till följd av att de angripna besluten är otillräckligt motiverade. Sökanden gör gällande att kommissionen, när den antog de ifrågasatta besluten, inte motiverade den rättsliga grunden för det förfarande för återkrav av fordringar som genomfördes genom dessa beslut, vilket krävs enligt fördraget och domstolens rättspraxis.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

(2)  Beslut av den 4 februari 2022, Republiken Tjeckien/Polen (gruvan i Turów), C-121/21, ej publicerat, EU:C:2022:82.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/59

Talan väckt den 15 april 2022 – Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-203/22)

(2022/C 237/76)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: M. Bulterman och J. Langer)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 15 februari 2022 (Ref. Ares (2002) 1097097) om avslag på Konungariket Nederländernas begäran om att beslutet av den 6 januari 2022 ska ändras och tidsfristen på åtta år för att återkräva oriktigt utbetalda stöd i ärendet FresQ ska förlängas med fyra år, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Beslutet av den 15 februari 2022 grundar sig på det oriktiga antagandet att återkravsförfarandet ännu inte är avslutat.

2.

Andra grunden: Europeiska kommissionen tillämpade artikel 54.2 tredje stycket i förordning 1306/2013 felaktigt när den höll Konungariket Nederländerna ansvarigt för att åttaårsfristen överskreds.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/59

Talan väckt den 20 april 2022 – Makhlouf mot rådet

(Mål T-206/22)

(2022/C 237/77)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Sara Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaterna G. Karouni och K. Assogba)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i den del dessa rättsakter avser sökanden,

—

rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/242 av den 21 februari 2022 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och dess bilaga I,

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/237 av den 21 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och dess bilaga II, samt

—

förplikta rådet att betala ett belopp på 10 000 euro som ersättning för samtliga skador.

—

Enligt artikel 134 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Sara Makhlouf yrkar att rådet ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hennes rättegångskostnader, vilka hon kommer att specificera under förfarandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rättvis rättegång. Sökanden hävdar härvidlag att rådet har åsidosatt hennes rätt till försvar och särskilt henens rätt att yttra sig innan hon upptogs på de omtvistade förteckningarna.

2.

Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning och bristande bevisning. Sökanden gör gällande att rådets påståenden att det finns ”en inneboende risk för att de ärvda tillgångarna kommer att användas för att stödja den syriska regimens verksamhet och hamna direkt i regimens besittning, vilket potentiellt bidrar till regimens brutala förtryck av civilbefolkningen” ska avfärdas, eftersom de helt saknar grund och inte understöds av någon bevisning.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen på ett sätt som strider mot de grundläggande rättigheterna. Enligt sökanden ska den omtvistade åtgärden ogiltigförklaras, eftersom den är oproportionerlig med hänsyn till det mål som de omtvistade rättsakterna syftar till att uppnå, detta särskilt eftersom samtliga sökandens tillgångar omfattas utan åtskillnad.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till egendom. Sökanden hävdar att de omtvistade rättsakterna strider mot sökandens rätt till egendom, eftersom de utan åtskillnad omfattar all egendom som sökanden kan tänkas ärva och även personlig egendom.

5.

Femte grunden rör yrkandet om ersättning för den skada sökanden har lidit.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/60

Talan väckt den 19 april 2022 – Mhana mot rådet

(Mål T-207/22)

(2022/C 237/78)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ghada Mhana (Damas, Syrien) (ombud: advokaterna G. Karouni och K. Assogba)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara

—

rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/242 av den 21 februari 2022 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och bilaga I däri, och

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/237 av den 21 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och bilaga II däri,

i den del dessa rättsakter avser sökanden,

—

förplikta rådet att betala 10 000 euro som ersättning för alla slag av skador som uppkommit, och

—

i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler enligt vilken den part som tappat målet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, förplikta rådet att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för henne, varvid sökanden förbehåller sig rätten att justera dessa kostnader under förfarandets gång.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder som i huvudsak är identiska eller liknar dem som har framställts i mål T-206/22, Makhlouf/rådet.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/61

Talan väckt den 19 april 2022 – Makhlouf mot rådet

(Mål T-208/22)

(2022/C 237/79)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Kinda Makhlouf (Warszawa, Polen) (ombud: advokaterna G. Karouni och K. Assogba)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara dessa rättsakter i den del de avser sökanden

—

rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/242 av den 21 februari 2022 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och bilaga I därtill,

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/237 av den 21 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och bilaga II därtill, och

—

förplikta rådet att betala 50 000 euro i skadestånd för samtliga skador som uppkommit.

Enligt artikel 134 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kinda Makhlouf har yrkat att rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hennes rättegångskostnader. Hon förbehåller sig rätten att motivera dessa under förfarandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder, vilka i huvudsak är identiska med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-206/22, Makhlouf/rådet.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/62

Talan väckt den 19 april 2022 – Makhlouf mot rådet

(Mål T-209/22)

(2022/C 237/80)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Shahla Makhlouf (Fairfax, Virginia, Förenta staterna) (ombud: advokaterna G. Karouni och K. Assogba)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i den del dessa rättsakter avser sökanden,

—

rådets genomförandebeslut (Gusp) 2022/242 av den 21 februari 2022 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och dess bilaga I,

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/237 av den 21 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och dess bilaga II, samt

—

förplikta rådet att betala ett belopp på 30 000 euro som ersättning för samtliga skador.

—

Enligt artikel 134 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Shahla Makhlouf yrkar att rådet ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hennes rättegångskostnader, vilka hon kommer att specificera under förfarandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder vilka i huvudsak är identiska med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-206/22, Makhlouf/rådet.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/62

Talan väckt den 21 april 2022 – Prigozhina mot rådet

(Mål T-212/22)

(2022/C 237/81)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Violetta Prigozhina (Sankt Petersbrug, Ryssland) (ombud: advokat M. Cessieux)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Violetta Prigozhinas talan kan tas upp till prövning och,

i den del nedanstående rättsakter avser sökanden,

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp (1),

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 (2),

—

under alla omständigheter fastställa att Violetta Prigozhina inte ska kvarstå i de angripna rättsakterna,

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med artiklarna 87 och 91 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Sökanden hävdar att rådet inte uppfyllt sin motiveringsskyldighet vad gäller de angripna rättsakterna, eftersom rådet inte har åberopat några specifika omständigheter för att motivera beslutet att låta sökanden omfattas av de angripna rättsakterna, och det är inte heller möjligt att förstå den logik som beslutet vilar på.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att de angripna rättsakterna inte är lagenliga i sak. Sökanden anser att motiveringen är behäftad med sakfel som innebär att den saknar grund och utgör en uppenbart oriktig bedömning. Sökanden bestrider att hon har några kopplingar till bolaget Concord Management and Consulting Llc. Hon bestrider även att hennes son kan kopplas till Wagner-gruppen, och påpekar att den relation hon har till sin son inte med fog kan läggas till grund för uppfattningen att hon på något sätt undergrävt Ukrainas territoriella integritet.

3.

Den tredje grunden avser maktmissbruk. Sökanden anser att det verkliga syftet med att låta sökanden omfattas av de angripna rättsakterna är att indirekt skada hennes son Yevgeniy Prigozhin.

4.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av de grundläggande rättigheterna. Sökanden gör gällande att den omständigheten att skälen till att låta henne omfattas av de angripna rättsakterna är så otydliga medför att hon inte kan bemöta dem på ett meningsfullt sätt.

5.

Den femte grunden avser ett åsidosättande av de grundläggande rättigheterna. Sökanden hävdar att de restriktiva åtgärderna är oproportionerliga eftersom de inte gör det möjligt för rådet att uppnå det mål som eftersträvas med dessa åtgärder.

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/265 av den 23 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 42 I, 2022, s. 98).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/260 av den 23 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 (EUT L 42 I, 2022, s. 3).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/63

Överklagande ingett den 20 april 2022 – Lifestyle Equities mot EUIPO – Greenwich Polo Club (GREENWICH POLO CLUB)

(Mål T-217/22)

(2022/C 237/82)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Lifestyle Equities CV (Amstelveen, Nederländerna) (ombud: advokaten S. Terpstra)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Greenwich Polo Club, Inc. (Greenwich, Connecticut, United States)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”GREENWICH POLO CLUB” – EU-varumärke nr 2 919 256

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 9 februari 2022 i ärende R 1063/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentes och rådets förordning nr 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/64

Överklagande ingett den 21 april 2022 – Roxtec mot EUIPO – Wallmax (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar)

(Mål T-218/22)

(2022/C 237/83)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Roxtec AB (Karlskrona, Sverige) (ombud: advokaterna J. Olsson och J. Adamsson)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Wallmax Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar) – EU-varumärke nr 7 376 023

Förfarande vid EUIPO: Annullering

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 10 februari 2022 i ärende R 1093/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till EUIPO:s andra överklagandenämnd för ny prövning, alternativt

—

ändra det överklagade beslutet så att den sista meningen i punkt 31 i beslutet tas bort, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/65

Överklagande ingett den 22 april 2022 – Wallmax mot EUIPO – Roxtec (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar)

(Mål T-219/22)

(2022/C 237/84)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Wallmax Srl (Milano, Italien) (ombud: advokaterna F. Ferrari, L. Goglia och G. Rapaccini)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Roxtec AB (Karlskrona, Sverige)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (Återgivning av en blå kvadrat som innehåller åtta koncentriska svarta cirklar) – EU-varumärke nr 7 376 023

Förfarande vid EUIPO: Annullering

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 10 februari 2022 i ärende R 1093/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del där den andra överklagandenämnden slår fast att det omstridda varumärket inte är ogiltigt enligt artikel 7.1 e ii) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 med avseende på följande varor: klass 6 – Kabel- och rörgenomföringar av metall; förseglingsramar av metall; klass 17 – Förseglingsramar av plast eller gummi; klass 19 – Oböjliga rör för byggnation, ej av metall; förseglingsramar, ej av metall,

—

delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del där den andra överklagandenämnden upphävde annulleringsenhetens beslut med avseende på beslutet om kostnaderna,

—

som en följd av det ovanstående, fastställa EUIPO:s annulleringsenhets beslut av den 23 april 2021,

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 7.1 e ii) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/65

Talan väckt den 25 april 2022 – CiviBank mot ECB

(Mål T-220/22)

(2022/C 237/85)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Bancak di Cividale SpA – Società Benefit (CiviBank) (Cividale del Friuli, Italien) (ombud: advokaterna M. Merola, A. Cassano och A. Cogoni)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF ogiltigförklara Europeiska centralbankens (ECB) beslut (ECB-SSM-2022-IT 7 (QLF 2021-0155)) av den 23 mars 2022 (som utgör en enda rättsakt eller flera rättsakter) genom vilket ECB gav Banca Sparkasse och Fondazione Sparkasse tillstånd att i) förvärva och behålla ett aktieinnehav som är högre än 10 procent av aktiekapitalet och rösterna i CiviBank, ii) överskrida detta aktieinnehav och direkt förvärva ett kontrollerande aktieinnehav i CiviBank, efter, och som ett resultat av, de offentliga allomfattande frivilliga uppköpserbjudanden som lanserades på marknaden den 9 december 2021 i enlighet med artiklarna 4 och 6 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (1) av den 15 oktober 2013, artiklarna 19, 22, 53 och 67 i den konsoliderade banklagen och tillhörande genomförandebestämmelser,

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Felaktig tillämpning av artikel 23 i direktiv 2013/36, åsidosättande av artikel 86 i förordning 468/2014 och av artikel 49 FEUF samt åsidosättande av den allmänna unionsrättsliga principen om icke-diskriminering vid bedömningen av köparens lämplighet.

2.

Andra grunden: Bristande motivering i det angripna beslutet och därmed åsidosättande av artikel 296 FEUF, av rätten till försvar som garanteras i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och av motsvarande allmänna rättsprinciper som kan härledas ur medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

(1)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/66

Överklagande ingett den 25 april 2022 – Pharmaselect International mot EUIPO – OmniActive Health Technologies (LUTAMAX)

(Mål T-221/22)

(2022/C 237/86)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Pharmaselect International Beteiligungs GmbH (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna S. Jackermeier and D. Wiedemann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: OmniActive Health Technologies Ltd (Mumbai, Indien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden i målet vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket LUTAMAX – EU-varumärke nr 3 472 974

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 24 februari 2022 i ärendena R 524/2021-1 och R 649/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

förordna att EU-varumärket 3 472 974 LUTAMAX ska förbli registrerat för följande varor:

Klass 5: Mediciner för människor och djur, dietiska produkter för medicinska ändamål, kosttillskott för medicinska eller dietändamål, vitaminpreparat för medicinska eller dietändamål; Medel för ögonvård (för farmaceutiska ändamål); Alla nämnda varor ej för veterinära ändamål;

Klass 29: Dietiska livsmedel och näringstillskott för icke-medicinska ändamål (ingående i klass 29); Ätliga oljor och fetter.

Klass 30: Dietiska livsmedel och näringstillskott för icke-medicinska ändamål (ingående i klass 30); och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/67

Talan väckt den 22 april 2022 – Engineering – Ingegneria Informatica mot kommissionen och REA

(Mål T-222/22)

(2022/C 237/87)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Engineering – Ingegneria Informatica SpA (Rom, Italien) (ombud: advokaterna S. Villata, L. Montevecchi och C. Oncia)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska genomförandeorganet för forskning

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förklara följande rättsakter som ogiltiga eller rättsstridiga, eller upphäva dem: (a) ”Letter of Conclusion – ref. Ares (2021) 7900224 -” av den 21 december 2021, från Europeiska kommissionen (Directorate-General for Research & Innovation, Directorate H – Common Implementation Centre H.2 – Common Audit Service) – ref. CAIA389007; (b) Final Audit Report som bifogats Letter of Conclusion Ares (2021) 7900224; (c) ”Confirmation Letter från Europeiska genomförandeorganet för forskning (REA) REA. C – Future Society C.2 – Secure Society av den 23 februari 2022” (brev med begäran); (d) Debetnota från Europeiska genomförandeorganet för forskning nr 3242202693 av den 23 februari 2022 (debetnota);

—

fastställa att de kostnader som uteslutits från stöd de facto är stödberättigande i den mening som avses i bidragsavtalet ”Dogana”, samt att Engineering därmed ska få dessa kostnader beaktade vid fastställandet av det totala beloppet för det stöd som föreskrivs i nämnda avtal, och slutligen under alla omständigheter att kommissionen inte har rätt att återkräva dessa belopp:

—

förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Europeiska kommissionen och Europeiska genomförandeorganet för forskning har åsidosatt bestämmelserna i bidragsavtalet mellan sökanden och genomförandeorganet.

—

Sökanden gör härvidlag gällande att brevet med begäran och debetnotan bygger på resultatet av en utredning genomförd av Europeiska kommissionen som rättsstridigt uteslöt bonusar till anställda. vilka fastställt på grundval av generella kriterier, från bidragsberättigande kostnader enligt det bidragsavtal i vilket sökanden är part.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av klagandens berättigade förväntningar

—

Sökanden gör härvidlag gällande att det system för ersättningar som genom de angripna åtgärderna har uteslutits från finansiering, trots att det granskats av Europeiska kommissionen, har godkänts utan förbehåll inom ramen för de tidigare stödordningar som klaganden deltagit i (i synnerhet ”7th Framework Programme”).

—

Den omotiverade förändringen av myndighetens praxis vad gäller tillåtligheten av bonusar innebär ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, en princip som vid många tillfällen har bekräftats av EU-domstolen och av tribunalen.

3.

Tredje grunden: Felaktig tolkning av bidragsavtalet ”Dogana” och bestämmelserna i detta avtal, i den mån kostnader uteslöts från finansiering vilka var bidragsberättigande enligt ordalydelsen i avtalet, av de skäl som angetts i samband med den första grunden.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/68

Överklagande ingett den 27 april 2022 – Casablanca Clothing mot EUIPO – Adrien (CASABLANCA TENNIS CLUB)

(Mål T-228/22)

(2022/C 237/88)

Överklagandet är avfattat på franska

Parter

Klagande: Casablanca Clothing (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna A. Cléry och C. Devernay)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Adrien SARL (Marseille, Frankrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av varumärket CASABLANCA TENNIS CLUB – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 471 645

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 22 februari 2022 i ärende R 1186/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

registrera den europeiska delen av det internationella varumärket CASABLANCA TENNIS CLUB nr 1 471 645,

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i överklagandenämnden.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/69

Överklagande ingett den 28 april 2022 – Growth Finance Plus mot EUIPO (doglover)

(Mål T-231/22)

(2022/C 237/89)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Growth Finance Plus AG (Gommiswald, Schweiz) (ombud: advokat H. Twelmeier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket doglover – Registreringsansökan nr 18 107 487

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 14 februari 2022 i ärende R 720/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/69

Överklagande ingett den 28 april 2022 – Growth Finance Plus mot EUIPO (catlover)

(Mål T-232/22)

(2022/C 237/90)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Growth Finance Plus AG (Gommiswald, Schweiz) (ombud: advokat H. Twelmeier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket catlover – Registreringsansökan nr 18 107 485

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 7 februari 2022 i ärende R 717/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/70

Talan väckt den 28 april 2022 – Islentyeva mot rådet

(Mål T-233/22)

(2022/C 237/91)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ekaterina Islentyeva (Strassen, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Moyse)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att förevarande talan om ogiltigförklaring, som väckts med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kan tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/335 (EUT L 57, 2022, s. 4) av den 28 februari 2022 om ändring av rådets beslut 2014/512/Gusp av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 2014, s. 13), och rådets förordning (EU) 2022/334 (EUT L 57, 2022, s. 1), av den 28 februari 2022 om ändring av rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina,

—

i andra hand, ogiltigförklara relevanta bestämmelser i de angripna rättsakterna,

—

fastställa att Ekaterina Islentyeva har rätt att använda sitt privatflygarcertifikat, och att hon således har rätt att starta från, flyga över och landa på Europeiska unionens territorium,

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, som föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF, och i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I detta avseende gör sökanden gällande att de angripna rättsakterna inte på ett klart och otvetydigt sätt gör det möjligt att förstå hur institutionen som har upprättat dem har resonerat, vilket innebär att det inte är möjligt att få kännedom om skälen till den vidtagna åtgärden och att den behöriga domstolen inte kan utföra sin prövning.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Sökanden gör gällande att de restriktiva åtgärder som innebär att varje unionsmedborgare som dessutom är rysk medborgare förbjuds att använda sitt privatflygarcertifikat är oproportionerliga och obefogade i förhållande till de eftersträvade målen.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 2, 3 och 21 FEUF. Sökanden anser att de restriktiva åtgärderna strider mot såväl rättsstatsprincipen som principen om icke-diskriminering.

4.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 20 och 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt artikel 18 FEUF. Sökanden, som är både rysk och luxemburgisk medborgare, anser att hon diskrimineras dels eftersom hon behandlas annorlunda än andra unionsmedborgare, som fortfarande har rätt att använda sina privatflygarcertifikat, dels eftersom hon behandlas på samma sätt som samtliga ryska medborgare, trots att hon befinner sig i en annan situation.

5.

Den femte grunden avser ett åsidosättande av artikel 45 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Sökanden gör gällande att de restriktiva åtgärder hon är föremål för hindrar henne från att utöva sin rätt till fri rörlighet, eftersom hon förbjuds att flyga över Frankrike, Tyskland och Belgien.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/71

Talan väckt den 29 april 2022 – Ismailova mot rådet

(Mål T-234/22)

(2022/C 237/92)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Gulbakhor Ismailova (Tachkent, Uzbekistan) (ombud: advokaten J. Grand d’Esnon)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

—

i första hand ska ogiltigförklara

—

rådets beslut (Gusp) nr 2022/582 av den 8 april 2022 (1), i den del det avser Gulbakhor Ismailova,

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022 (2), i den del den avser Gulbakhor Ismailova,

—

rådets beslut (Gusp) nr 2022/329 av den 25 februari 2022 (3),

—

rådets förordning (EU) nr 2022/330 av den 25 februari 2022 (4),

—

i andra hand ska ogiltigförklara

—

rådets beslut (Gusp) nr 2022/582 av den 8 april 2022, i den del det avser Gulbakhor Ismailova,

—

rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022, i den del den avser Gulbakhor Ismailova,

—

artikel 1.2 f och 1.2 g i rådets beslut (Gusp) nr 2022/339 av den 25 februari 2022,

—

artikel 1.1 f och 1.1 g i rådets förordning (EU) nr 2022/330 av den 25 februari 2022,

—

under alla omständigheter förplikta Europeiska unionens råd att till Gulbakhor Ismailova utge ett belopp om 20 000 euro, i enlighet med artikel 140b i tribunalens rättegångsregler, för att ersätta hennes rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd.

2.

Den andra grunden avser att de nya villkor som rådet definierat, och som anges i rådets beslut nr 2022/329/Gusp av den 25 februari 2022 och i rådets förordning (EU) nr 2022/330 av den 25 februari 2022, är rättsstridiga.

3.

Den tredje grunden avser att beslutet att låta sökanden omfattas av dessa rättsakter är rättsstridigt, eftersom det vilar på rättsstridiga villkor.

4.

Den fjärde grunden avser att beslutet att låta sökanden omfattas av dessa rättsakter är rättsstridigt, eftersom det inte styrkts att det avgörande villkoret – det vill säga att sökanden stödjer det pågående kriget i Ukraina – är uppfyllt.

5.

Den femte grunden avser att beslutet att låta sökanden omfattas av dessa rättsakter är rättsstridigt, eftersom rådet inte har uppfyllt sin motiveringsskyldighet eller sin bevisbörda.

6.

Den sjätte grunden avser att beslutet att låta sökanden omfattas av dessa rättsakter är rättsstridigt, eftersom de skäl rådet åberopat är ogrundade.

7.

Den sjunde grunden avser att sökandens rätt till egendom inskränks.

8.

Den åttonde grunden avser att sökandens näringsfrihet och rörelsefrihet inskränks.

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/582 av den 8 april 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 55).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/581 av den 8 april 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 110, 2022, s. 3).

(3)  Rådets beslut (Gusp) 2022/239 av den 25 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 50, 2022, s. 1).

(4)  Rådets förordning (EU) 2022/330 av den 25 februari 2022 om ändring av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 51, 2022, s. 1).

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/72

Talan väckt den 29 april 2022 – Russian Direct Investment Fund mot rådet

(Mål T-235/22)

(2022/C 237/93)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Russian Direct Investment Fund (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna K. Scordis och A. Gavrielides)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i enlighet med artikel 263 FEUF, ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/346 av den 1 mars 2022 om ändring av beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (1) (det angripna beslutet), och rådets förordning (EU) 2022/345 av den 1 mars 2022 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (2) (den angripna förordningen, nedan gemensamt kallade de angripna rättsakterna), i den del de avser sökanden,

—

i andra hand, i enlighet med artikel 277 FEUF, fastställa att artikel 4b.3 och 4b.4 i rådets beslut 2014/512/Gusp (i dess ändrade lydelse), jämte artikel 2e.3 och 2e.4 i förordning (EU) nr 833/2014 (i dess ändrade lydelse) är rättsstridiga och således inte är tillämpliga och/eller ogiltiga såvitt avser sökanden, och således ogiltigförklara det angripna beslutet och den angripna förordningen i den del de avser sökanden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att det saknas ett ”tillräckligt underlag” för att vidta restriktiva åtgärder mot sökanden.

Rådet åsidosatte uppenbarligen sin skyldighet att säkerställa att beslutet att vidta restriktiva åtgärder med avseende på sökanden och samarbete med sökanden antogs på grundval av ett ”tillräckligt underlag”.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av sökandens grundläggande rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd.

Genom att anta de angripna rättsakterna åsidosatte rådet sökandens rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd, såtillvida

—

sökanden inte underrättades om antagandet av de angripna rättsakterna, varken före antagandet eller inom skälig tid därefter,

—

sökanden inte ens fått tillgång till en sammanfattning av skälen till de angripna rättsakterna (i den del de avser sökanden),

—

motparten aldrig underrättade sökanden om de omständigheter som lades till grund för beslutet att anta de angripna rättsakterna, och aldrig gav sökanden möjlighet att yttra sig eller tillvarata sina rättigheter.

3.

Den tredje grunden avser en överträdelse i form av en oproportionerlig inskränkning av sökandens grundläggande rätt till näringsfrihet.

Genom att anta de angripna rättsakterna åsidosatte rådet sökandens grundläggande rätt till näringsfrihet, såtillvida

—

de angripna rättsakterna väsentligen begränsar sökandens näringsfrihet,

—

de angripna rättsakterna undergräver det väsentliga innehållet den grundläggande rättighet som skyddas genom artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

rådets underlåtenhet att uppfylla sina lagstadgade skyldigheter (inklusive motiveringsskyldigheten och skyldigheten att redogöra för skälen till de angripna rättsakterna) gör det omöjligt för domstolen att bedöma och avgöra huruvida de aktuella restriktiva åtgärderna är a) nödvändiga och verkligen är ägnade att uppnå de eftersträvade målen av allmänintresse, och b) proportionerliga i förhållande till dessa mål,

—

de restriktiva åtgärderna under alla omständigheter varken är nödvändiga eller ägnade att uppnå de eftersträvade målen, eftersom sökandens verksamhet och de projekt som sökanden medfinansierar inte bidrar till den ”militära aggressionen mot Ukraina”, och inte heller finansierar, möjliggör eller bidrar till de ryska väpnade styrkornas agerande i Ukraina.

(1)  EUT L 63, 2022, s. 5.

(2)  EUT L 63, 2022, s. 1.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/73

Talan väckt den 28 april 2022 – Intel Corporation mot kommissionen

(Mål T-236/22)

(2022/C 237/94)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Intel Corporation Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: D. Beard, J. Williams, Barristers-at-law och advokaten B. Meyring)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

a.

förplikta kommissionen att betala ett skadestånd på 593 177 661,75 euro, vilket motsvarar: dröjsmålsränta på huvudbeloppet på 1 060 000 000 euro till ECB:s refinansieringsränta den första dagen i den månad då beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 (nedan kallat beslutet) antogs (det vill säga 1,25 procent), ökad med 3,5 procentenheter (eller, alternativt, till en räntesats som tribunalen anser lämplig), för perioden från och med den 13 augusti 2009 (dagen för Intels preliminära betalning av böterna) till och med den 25 februari 2022 (dagen för kommissionens återbetalning av böternas kapitalbelopp), minus det räntebelopp på 38 059 598,52 euro som kommissionen redan har betalat till Intel,

b.

förplikta kommissionen att betala ränta på det belopp som begärs i punkt a ovan för perioden från och med den 25 februari 2022 (den dag då kommissionen återbetalade böternas huvudbelopp), alternativt från och med den 28 april 2022 (den dag då denna talan väcktes), eller, alternativt, från och med den dag då domen meddelas i förevarande mål, till och med den dag då kommissionen faktiskt betalar beloppet i enlighet med en dom som bifaller denna talan, med den räntesats som ECB tillämpar på refinansieringstransaktioner, ökad med 3,5 procentenheter eller, alternativt, till den räntesats som domstolen finner lämplig,

c.

vidare eller alternativt:

i)

ogiltigförklara alla kommissionens beslut, inklusive de beslut som anges i kommissionens e-postmeddelande av den 1 mars 2022, om avslag på ansökan om återbetalning av dröjsmålsränta och beordra kommissionen att göra detta med samma belopp som begärts i punkterna a och b ovan, eller

ii)

alternativt, fastställa att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel dröjsmålsränta på huvudbeloppet avseende de böter som återbetalats till följd av ogiltigförklaringen av kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 Intel, och förplikta kommissionen att göra detta med samma belopp som yrkas i punkterna a och b ovan.

d.

i vart fall, förplikta kommissionen att ersätta Intels kostnader och utgifter i samband med detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

För det första yrkar sökanden med stöd av artikel 268 FEUF jämförd med artikel 340.2 FEUF och artikel 41.3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skadestånd jämte ränta för den skada som sökanden har lidit till följd av Europeiska kommissionens vägran att betala Intel dröjsmålsränta på huvudbeloppet avseende ett bötesbelopp som återbetalats till följd av att artikel 2 i kommissionens beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990 ogiltigförklarades genom domen i målet T-286/09 RENV, ECLI:EU:T:2022:19. I detta avseende åberopar sökanden kravet på att vidta nödvändiga åtgärder för att följa upphävandet av böter enligt artikel 266 FEUF, vilket innefattar betalning av dröjsmålsränta.

2.

För det andra, vidare eller i andra hand, yrkar sökanden med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av varje beslut av kommissionen om avslag på återbetalning av dröjsmålsränta, med den räntesats som avses ovan, med motiveringen att det strider mot artikel 266 FEUF.

3.

För det tredje, med stöd av artikel 265 FEUF och i tredje hand, i den mån kommissionen inte har antagit en slutlig ståndpunkt (trots sökandens begäran), yrkar sökanden att det ska fastställas att kommissionen har handlat rättsstridigt genom att inte betala Intel nämnda dröjsmålsränta enligt artikel 266 FEUF, och att Europeiska kommissionen ska förpliktas att betala denna dröjsmålsränta med den räntesats som avses ovan.

4.

I sista hand gör sökanden gällande att en motsatt tolkning av förordningarna från 2002, 2012 och/eller 2018 som skulle utesluta betalning av dröjsmålsränta i enlighet med artikel 266 FEUF, såsom den tolkats av EU-domstolen och GC, skulle få till följd att de relevanta bestämmelserna skulle strida mot primärrätten. Under dessa omständigheter åberopar sökanden en alternativ grund om rättsstridighet enligt artikel 266 FEUF och artikel 277 FEUF.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/75

Överklagande ingett den 29 april 2022 – Cherusci mot EUIPO – LexDellmeier (RIALTO)

(Mål T-239/22)

(2022/C 237/95)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Cherusci Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten G. Donath)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: LexDellmeier Intellectual Property Law Firm (München, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket RIALTO – EU-varumärke nr 11 706 546

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 10 februari 2022 i ärende R 695/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/75

Överklagande ingett den 3 maj 2022 – OmniActive Health Technologies mot EUIPO – Pharmaselect International (LUTAMAX)

(Mål T-242/22)

(2022/C 237/96)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: OmniActive Health Technologies Ltd (Mumbai, Indien) (ombud: advokaterna M. Hawkins, Solicitor, T. Dolde och C. Zimmer

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Pharmaselect International Beteiligungs GmbH (Wien, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten i förfarandet vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket LUTAMAX – EU-varumärke nr 3 472 974

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 24 februari 2022 i ärendena R 524/2021-1 och R 649/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet delvis, nämligen i den del det förordnades om att EU-varumärket 3 472 974 LUTAMAX skulle förbli registrerat för ”kosttillskott för medicinska eller dietändamål till stöd för ögonhälsan, vitaminpreparat för medicinska eller dietändamål, alla nämnda varor ej för veterinära ändamål”;

—

förplikta EUIPO och/eller motparten vid överklagandenämnden (under förutsättning att denna motpart intervenerar) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 58.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/76

Talan väckt den 4 maj 2022 – PGTEX Morocco mot kommissionen

(Mål T-245/22)

(2022/C 237/97)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PGTEX Morocco (Tanger, Marocko) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och T. Martin-Brieu)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ta upp talan till prövning,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/302 av den 24 februari 2022 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/492, ändrad genom genomförandeförordning (EU) 2020/776, på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte, samt om avslutande av undersökningen beträffande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/492 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Egypten, som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte (1) (nedan kallad den angripna förordningen), i den utsträckning som den är tillämplig på sökanden, och

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt associeringsavtalet och artikel 22 i grundförordningen och den angripna förordningen är ogiltig på grund av maktmissbruk i det att den inför antidumpningsåtgärder mot glasfibermaterial med marockanskt förmånsberättigande ursprung som exporteras av sökanden, utan att ha fastslagit att importen var ”dumpad” enligt artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och utan att dessa åtgärder var förenliga med avtalet om tillämpningen av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet.

2.

Andra grunden: Svaranden har inte lämnat en tillräcklig motivering, har kränkt sökandens rätt till försvar, åsidosatt rätten till en god förvaltning, gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med artikel 18.1 och 18.3 i grundförordningen, genom att åberopa tillgängliga omständigheter gentemot sökanden.

3.

Tredje grunden: Svaranden har gjort uppenbart felaktiga bedömningar, handlat i strid med rätten till god förvaltning och i strid med artikel 13.1 i grundförordningen genom att anse att det inte fanns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för att inrätta sökanden.

4.

Fjärde grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med rätten till god förvaltning, principerna om icke-diskriminering och likabehandling och artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen genom att grunda sig på konstaterandet att tillverkningsprocessen i Marocko utgör en ”sammansättningsverksamhet”.

(1)  EUT L 46, 2022, s. 49.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/77

Talan väckt den 4 maj 2022 – PGTEX Morocco mot kommissionen

(Mål T-246/22)

(2022/C 237/98)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PGTEX Morocco (Tanger, Marocko) (ombud: advokaterna P. Vander Schueren och T. Martin-Brieu)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ta upp talan till prövning,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/301 av den 24 februari 2022 om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/776 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte, samt om avslutande av undersökningen beträffande eventuellt kringgående av de utjämningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/776 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Egypten genom import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte (1) (nedan kallad den angripna förordningen), i den utsträckning som den är tillämplig på sökanden, och

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan, (nedan kallat associeringsavtalet) och artikel 33 i förordning (EU) 2016/1037 (nedan kallad grundförordningen) och gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att införa utjämningstullar, utan att beakta det marockanska förmånsberättigande ursprunget hos det glasfibermaterial som sökanden exporterar.

2.

Andra grunden: Svaranden har inte lämnat en tillräcklig motivering, har kränkt sökandens rätt till försvar, åsidosatt rätten till en god förvaltning, gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med artikel 28.1 och 28.3 i grundförordningen, genom att åberopa tillgängliga omständigheter gentemot sökanden.

3.

Tredje grunden: Svaranden har gjort uppenbart felaktiga bedömningar, handlat i strid med rätten till god förvaltning och i strid med artikel 23.3 i grundförordningen genom att anse att det inte fanns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för att inrätta sökanden.

4.

Fjärde grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med rätten till god förvaltning, principerna om icke-diskriminering och likabehandling och artikel 23.3 i grundförordningen genom att grunda sig på konstaterandet att tillverkningsprocessen i Marocko utgör en ”sammansättningsverksamhet”.

5.

Femte grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar och handlat i strid med artikel 23.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen genom att anse att sökandens glasfibermaterial fortfarande gynnas av subventioner som beviljas kinesiska tillverkare av glasfibermaterial.

(1)  EUT L 46, 2022, s. 49.

20.6.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 237/78

Överklagande ingett den 9 maj 2022 – Groschopp mot EUIPO (Sustainability through Quality)

(Mål T-253/22)

(2022/C 237/99)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Groschopp AG Drives & More (Viersen, Tyskland) (ombud: advokaten R. Schiffer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Sustainability through Quality – Registreringsansökan nr 18 158 368

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 1 mars 2022 i ärende R 1076/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.