Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 207/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 198, 16.5.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 191, 10.5.2022

EUT C 171 25.4.2022

EUT C 165 19.4.2022

EUT C 158, 11.4.2022

EUT C 148, 4.4.2022

EUT C 138, 28.3.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 29 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy – Polen) – BN, DM, EN mot Getin Noble Bank S.A.

(Mål C-132/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Upptagande till prövning - Artikel 267 FEUF - Begreppet domstol - Artikel 19.1 FEU - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rättsstaten - Effektivt domstolsskydd - Principen om domares oavhängighet - Domstol som har inrättats enligt lag - Rättskipande instans innefattande en ledamot som utnämnts till sin första domartjänst av ett politiskt organ inom den verkställande makten i en icke-demokratisk regim - Krajowa Rada Sądownictwas (Nationella domstolsrådet, Polen) funktionssätt - Den lag som legat till grund för Nationella domstolsrådets sammansättning har förklarats grundlagsstridig - Huruvida nämnda instans kan anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol i den mening som avses i unionsrätten)

(2022/C 207/02)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BN, DM, EN

Motpart: Getin Noble Bank S.A.

Ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Praw Obywatelskich

Domslut

1)

Artikel 19.1 andra stycket FEU, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt artikel 7.1 och 7.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den omständigheten att en domare har utnämnts till sin första tjänst i en medlemsstat eller sedermera har utnämnts till en tjänst vid en högre instans, genom ett beslut antaget av ett organ inom en icke-demokratisk regim som var styrande i denna medlemsstat innan den anslöt sig till Europeiska unionen, även för det fall att den berörda domaren har utnämnts till tjänster vid medlemsstatens domstolar efter det att denna regim föll men på grundval av arbetslivserfarenhet som vederbörande förvärvat under nämnda regims tid vid makten, eller den berörda domaren har avlagt ed endast i samband med att ett organ inom denna regim för första gången utnämnde vederbörande till en domartjänst, inte i sig kan anses ge upphov till rimliga och allvarliga tvivel hos enskilda rättssubjekt om domarens oavhängighet och opartiskhet och följaktligen inte heller kan påverka det förhållandet att en dömande sammansättning där denna domare ingår anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag.

2)

Artikel 19.1 andra stycket FEU, artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en domstols dömande sammansättning i en medlemsstat anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag när den innefattar en domare som utnämnts till sin första tjänst eller sedermera har utnämnts till en tjänst vid en högre instans till följd av att vederbörande antingen har valts ut som kandidat till en sådan tjänst av ett organ som inrättats med stöd av lagbestämmelser som senare har förklarats vara grundlagsstridiga av medlemsstatens författningsdomstol, eller har valts ut som kandidat till en sådan tjänst av ett organ som inrättats i vederbörlig ordning men genom ett förfarande som inte var öppet eller offentligt, och inte kunde bli föremål för domstolsprövning, såvida dylika brister inte är av sådant slag och sådant allvar att de ger upphov till en verklig risk för att andra delar av statsmakten, särskilt den verkställande makten, kan komma att missbruka utnämningsmakten på ett sätt som undergräver utnämningsbeslutets integritet och därigenom ge upphov till allvarligt och rimligt tvivel hos enskilda rättssubjekt vad beträffar den berörda domarens oavhängighet och opartiskhet.

---

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.)

Domstolens dom (första avdelningen) av den 31 mars 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-139/20) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning av energiprodukter som används av energiintensiva företag - Direktiv 2003/96/EG - Artikel 17.1 b och 17.4 - Företag som omfattas av Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter - Undantag från punktskatt)

(2022/C 207/03)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis företrädd av M. Siekierzyńska och A. Armenia, därefter av A. Armenia)

Svarande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 31 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék – Ungern) – Lombard Pénzügyi és Lízing Zrt mot PN

(Mål C-472/20) (1)

(”Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga avtalsvillkor - Kreditavtal - Lån uttryckt i utländsk valuta men som ska återbetalas i nationell valuta - Avtalsvillkor som innebär att konsumenten bär valutarisken - Huruvida ett villkor som hänför sig till avtalets huvudföremål är oskäligt - Verkningar - Avtalets ogiltighet - Allvarlig skada för konsumenten - Ändamålsenlig verkan av direktiv 93/13 - Icke-bindande utlåtande från Högsta domstolen - Möjlighet att återupprätta parternas situation såsom den hade varit om avtalet inte hade ingåtts”)

(2022/C 207/04)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lombard Pénzügyi és Lízing Zrt.

Motpart: PN

Domslut

1)

Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den ändamålsenliga verkan av bestämmelserna i direktivet – i avsaknad av en dispositiv bestämmelse i nationell rätt som reglerar den aktuella situationen – inte kan säkerställas endast genom ett icke-bindande yttrande från Högsta domstolen i den berörda medlemsstaten, i vilket det anges hur de lägre instanserna ska gå till väga för att förklara ett avtal giltigt eller att avtalet har rättsverkningar mellan parterna när avtalet inte kan bestå på grund av att ett villkor som hänför sig till dess huvudföremål är oskäligt.

2)

Direktiv 93/13 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för att den behöriga nationella domstolen beslutar att återställa parterna i ett låneavtal i den situation som de skulle ha befunnit sig i om avtalet inte hade ingåtts på grund av att ett avtalsvillkor som rör avtalets huvudföremål ska förklaras oskäligt enligt direktivet. För det fall ett sådant återställande visar sig vara omöjligt ankommer det på nämnda domstol att se till att konsumenten slutligen befinner sig i samma situation som han eller hon skulle ha befunnit sig i om det oskäliga villkoret aldrig hade existerat.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020)

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 31 mars 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-687/20) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2002/49/EG - Bedömning och hantering av omgivningsbuller - Tätbebyggelse, större vägar och större järnvägslinjer - Artikel 7.2 - Strategiska bullerkartor - Artikel 8.2 - Handlingsplaner - Artikel 10.2 - Bilaga VI - Information från strategiska bullerkartor - Sammanfattningar av handlingsplanerna - Europeiska kommissionen har inte underrättats inom föreskrivna tidsfrister)

(2022/C 207/05)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Noll-Ehlers och G. Braga da Cruz)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: M. Pimenta, P. Barros da Costa, H. Almeida, J. Reis Silva och L. Inez Fernandes)

Domslut

1)

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7.2 första stycket, 8.2 och 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller jämförda med bilaga VI till direktivet, genom att dels inte ha upprättat strategiska bullerkartor avseende de större vägarna och större järnvägslinjerna PT_a_rd00410, PT_a_rd00458, PT_a_rd00460, PT_a_rd00462 och PT_a_rd00633 eller handlingsplaner för tätbebyggelsen Amadora och Porto och för de större vägar och större järnvägslinjer som avses i bilagan till förevarande dom, dels inte ha underrättat Europeiska kommissionen om informationen från dessa kartor eller sammanfattningarna av dessa handlingsplaner.

2)	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 62, 22.2.2021

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 31 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Bremen – Tyskland) – DM mot CTS Eventim AG & Co. KGaA

(Mål C-96/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2011/83/EU - Ångerrätt vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler - Undantag från ångerrätt - Artikel 16.1 led l - Tillhandahållande av tjänster som avser fritidsverksamhet - Avtal som anger en bestämd dag eller en bestämd tidsperiod - Tillhandahållande av biljettjänster - Mellanman som agerar i eget namn men på uppdrag av den som organiserar fritidsverksamheten - Den risk som är förenad med ångerrätten)

(2022/C 207/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Bremen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: DM

Motpart: CTS Eventim AG & Co. KGaA

Domslut

Artikel 16 led l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas så, att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i denna bestämmelse kan göras gällande mot en konsument som har ingått ett distansavtal om förvärv av en rätt till tillträde till en fritidsverksamhet med en mellanhand som handlat i eget namn men för arrangörens räkning, förutsatt för det första att upphörandet av skyldigheten att fullgöra avtalet gentemot konsumenten till följd av utövandet av ångerrätten, enligt artikel 12 led a i detta direktiv, medför att risken avseende reservationen av den kapacitet som på så sätt frigörs faller på arrangören av verksamheten i fråga och för det andra att den verksamhet som rätten ger tillträde till är avsedd att äga rum en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.

---

(1)  EUT C 138, 19.4.2021)

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 31 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rayonen sad Lukovit – Bulgarien) – LB mot Smetna palata na Republika Bulgaria

(Mål C-195/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Tillämplighet på en rent inhemsk situation - Artikel 58.1 och 58.4 - Urvalskriterier - Anbudsgivarnas tekniska och yrkesmässiga kapacitet - Skydd av Europeiska unionens finansiella intressen - Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 - Artikel 8.3 - Kontrollåtgärder - Möjlighet för nationella myndigheter som skyddar unionens finansiella intressen att göra skilda bedömningar av ett förfarande för offentlig upphandling)

(2022/C 207/07)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad Lukovit

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: LB

Motpart: Smetna palata na Republika Bulgaria

Domslut

1)

Artikel 58.1 och 58.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2365 av den 18 december 2017, ska tolkas så, att dessa bestämmelser inte utgör hinder för att en upphandlande myndighet, inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling, såsom urvalskriterier avseende ekonomiska aktörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet, kan uppställa strängare krav än de minimikrav som uppställs i den nationella lagstiftningen, under förutsättning att dessa krav är ägnade att säkerställa att en anbudssökande eller anbudsgivare har den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas och att kraven har ett samband med kontraktsföremålet samt står i proportion till detta.

2)

Artikel 8.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, jämförd med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006, ska tolkas så, att denna bestämmelse, med förbehåll för proportionalitetsprincipen, inte utgör hinder för att nationella myndigheter som skyddar Europeiska unionens finansiella intressen gör skilda bedömningar av samma omständigheter i ett förfarande för tilldelning av ett offentligt kontrakt.

---

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.)

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 31 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – IA mot Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl

(Mål C-231/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Dublinsystemet - Förordning (EU) nr 604/2013 - Artikel 29.2 - Överföring av asylsökanden till den medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan om internationellt skydd - Tidsfrist för överföring på sex månader - Möjlighet att förlänga denna tidsfrist till högst ett år på grund av frihetsberövande - Begreppet ”frihetsberövad” - Tvångsplacering av den asylsökande på den psykiatriska avdelningen på ett sjukhus vilken tillåtits av domstol)

(2022/C 207/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: IA

Motpart: Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl

Domslut

Artikel 29.2 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att begreppet ”frihetsberövad” i den bestämmelsen inte omfattar en tvångsplacering av en asylsökande på den psykiatriska avdelningen på ett sjukhus, vilken tillåtits genom ett rättsligt avgörande med motiveringen att personen, på grund av psykisk sjukdom, utgör en allvarlig fara för sig själv eller för samhället.

---

(1)  EUT C 242, 21.6.2021.)

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 10 januari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hamburg – Tyskland) – EL och CP mot Ryanair DAC

(Mål C-287/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Luftfart - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 5.3 - Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid inställda eller kraftigt försenade flygningar - Befrielse från kompensationsskyldighet - Begreppet ”extraordinära omständigheter” - Kabinpersonal och piloter i strejk - Omständigheter som är ”interna” respektive ”externa” i förhållande till den verksamhet som bedrivs av det lufttrafikföretag som utför flygningen - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 12 och 28 - Artiklarna 12 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Inget åsidosättande av arbetstagarnas mötesfrihet och föreningsfrihet eller av lufttrafikföretagets förhandlingsrätt)

(2022/C 207/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EL och CP

Motpart: Ryanair DAC

Avgörande

Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att en strejk bland kabinpersonal och piloter vid ett lufttrafikföretag som utför en flygning, som inletts på uppmaning av en fackförening, vars syfte är att arbetstagarna hos detta företag ska få gehör för sina krav, utgör inte en ”extraordinär omständighet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och att det i detta sammanhang saknar betydelse att det har förts förhandlingar med dessa arbetstagares företrädare före strejken.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020)

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 16 december 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Comune di Venezia mot Telecom Italia SpA, Infrastrutture Wireless Italiane SpA – Inwit SpA

(Mål C-467/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 94 i domstolens rättegångsregler - Tillnärmning av lagstiftning - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Restriktioner för uppsättning av reläantenner för mobiltelefoni som införts av de lokala myndigheterna - Avsaknad av tillräckliga uppgifter om skälen till varför det är nödvändigt att tolkningsfrågan besvaras för att den nationella domstolen ska kunna avgöra det nationella målet - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 207/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Comune di Venezia

Motparter: Telecom Italia SpA, Infrastrutture Wireless Italiane SpA – Inwit SpA

Övrig deltagare i rättegången: Regione Veneto

Avgörande

Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som framställts av Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) genom beslut av den 22 juli 2021 inte kan tas upp till prövning

---

(1)  EUT C 422, 18.10.2021.)

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 16 december 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Liège – Belgien) – FU mot Agence fédérale pour l'Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

(Mål C-505/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Asylpolitik - Kriterier och mekanismer för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd - Förordning (EU) nr 604/2013 (Dublin III) - Artikel 27 - Rättsmedel mot beslut om överföring - Den begärda tolkningen av unionsrätten har inte något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)

(2022/C 207/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: FU

Motpart: Agence fédérale pour l'Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

Avgörande

Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som framställts av Tribunal du travail de Liège, division d’Arlon (Belgique) (Arbetsdomstolen i Liège, avdelningen i Arlon, Belgien) genom beslut av den 17 augusti 2021 inte kan tas upp till prövning.

---

(1)  EUT C 412, 11.10.2021.)

Domstolens beslut av den 11 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hamburg – Tyskland) – Passengers friend GmbH mot British Airways plc

(Mål C-89/22) (1)

(Luftfart - Kompensation till passagerare vid kraftigt försenade flygningar - Anslutningsflygning uppdelad i två delar - Kraftig försening till den slutliga bestämmelseorten som uppstod under den andra delen av flygningen, som utförs av ett utomeuropeiskt lufttrafikföretag - Talan om kompensation mot det europeiska lufttrafikföretag som utfört den första delen av flygningen)

(2022/C 207/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Passengers friend GmbH

Motpart: British Airways plc

Avgörande

Mål C-89/22 avskrivs.

---

(1)  Datum för ingivande: 10.2.2022)

Överklagande ingett den 12 maj 2021 av João Miguel Barata av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 mars 2021 i mål T-723/18, Barata mot parlamentet

(Mål C-305/21 P)

(2022/C 207/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: João Miguel Barata (ombud: G. Pandey, D. Rovetta, avocats, V. Villante, avvocato)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

EU-domstolen (åttonde avdelningen) har genom beslut av den 31 mars 2022 ogillat överklagandet, eftersom det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat, samt fastställt att João Miguel Barata ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 17 december 2021 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-342/20, Indo European Foods mot EUIPO

(Mål C-801/21)

(2022/C 207/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanif, D. Gaja, E. Markakis)

Övriga parter i målet: Indo European Foods Ltd, Hamid Ahmad Chakari

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i mål T-342/20 i sin helhet,

—	slå fast att det saknas anledning att döma i saken i målet vid tribunalen om överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 2 april 2020 (ärende R-1079 4), och

—	förplikta klaganden i första instans, Indo European Foods, att ersätta EUIPO:s rättegångskostnader med anledning av målet om överklagande vid domstolen och målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande har EUIPO åberopat en enda grund (nedan kallad den åberopade grunden) som avser åsidosättande av det i fast rättspraxis erkända kravet på att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad, vilket aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. EUIPO har till utveckling av den åberopade grunden gjort gällande följande:

—

En första felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den åsidosatte det i fast rättspraxis erkända nödvändiga och grundläggande villkoret för varje talan vid domstol, nämligen att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad. Tribunalen fann nämligen inte skäl att pröva huruvida omständigheter som uppkommit efter det angripna beslutet kunde medföra att saken i målet skulle anses ha förfallit och grundade den bedömningen uteslutande på att dessa omständigheter inte kunde påverka beslutets lagenlighet. Genom att göra en sådan tolkning blandade tribunalen inte endast ihop de processuella krav som måste vara uppfyllda för att en talan över huvud taget ska kunna prövas med den prövning som därefter sker av huruvida det angripna beslutet är lagenligt, utan bortsåg även från att kravet på ett berättigat intresse av att få saken prövad har en egen och oberoende funktion.

—

En andra felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den därmed underlät att pröva huruvida det fortfarande fanns ett berättigat intresse för klaganden i första instans, Indo European Foods, att få sin sak prövad. Genom att fokusera på laglighetsprövningen lämnade tribunalen den fråga som detta tvingande preliminära krav väckte obesvarad: vilka fördelar kunde Indo European Foods komma att få om det angripna beslutet ogiltigförklarades?

—

En tredje felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den inte fann att Indo European Foods inte hade uppfyllt sin skyldighet att visa att bolaget fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad efter utgången av övergångsperioden. Med hänsyn till att det sökta EU-varumärket inte skulle komma att registreras förrän efter utgången av övergångsperioden, det vill säga vid en tidpunkt då de motstående varumärkena inte samtidigt kunde anses fylla – och aldrig hade fyllt – sin grundläggande funktion, (1) anser EUIPO att det inte kunde uppstå någon konflikt kunde uppstå någon konflikt kopplad till tillämpningen i tiden (ratione temporis) eller den geografiska tillämpningen (ratione loci). Härav följer att Indo European Foods inte kunde få några fördelar av förfarandet och att bolaget därför inte hade styrkt att det fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.

—

En fjärde felaktig rättstillämpning som tribunalen gjorde bestod i att den på grund av dessa misstag åsidosatte artikel 50.3 FEU, artiklarna 126 och 127 i utträdesavtalet (2) och artikel 72.6 i förordning (EU) 2017/1001, vilka ger uttryck för den grundläggande territorialitetsprincipen, genom att ålägga EUIPO en skyldighet att inte ta hänsyn till de rättsliga konsekvenserna av utgången av den övergångsperioden i det aktuella fallet.

—

Detta överklagande aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. I den överklagade domen godkände tribunalen en snäv tolkning av omfattningen av det horisontella kravet på att det fortfarande finns ett berättigat intresse för en part att få sin sak prövad. Detta krav är inspirerat av den allmänna processrättsliga teorin som är gemensam för medlemsstaterna och EU-domstolens tolkning kommer sannolikt att i väsentlig utsträckning påverka hur nationella domstolar tillämpar nämnda krav. Detta överklagande aktualiserar även en viktig processuell fråga som inte är begränsad till immaterialrättens område, nämligen frågan om vilka konsekvenser som följer av regeln om att den som fattat det ogiltigförklarade beslutet ska utgå från det datum då det beslutet fattades när ett nytt beslut ska fattas, som ersätter det ogiltigförklarade. Frågan vilken betydelse det har att den äldre rättigheten har uppfört att existera under förfarandets gång har lett till motstridiga avgöranden från tribunalen, men EU-domstolen har endast haft möjlighet att kortfattat behandla denna fråga genom ett motiverat beslut. Slutligen aktualiserar detta överklagande den allmänna frågan om konsekvenserna för EU:s rättsordning av Förenade kungarikets faktiska utträde ur EU.

---

(1)  Artiklarna 11, 51.1, 66.1 och 73.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

(2)  Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 384 I, 2019, s. 1).

Överklagande ingett den 10 januari 2022 av Sanford LP av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 10 November 2021 i mål T-443/20, Sanford mot EUIPO – Avery Zweckform (Etiketter)

(Mål C-19/22 P)

(2022/C 207/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Sanford LP (ombud: J. Zecher, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Avery Zweckform GmbH

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 6 april 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Sanford LP ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší soud České republiky (Republiken Tjeckien) den 28 januari 2022 – YQ mot Ředitelství silnic a dálnic ČR

(Mål C-57/22)

(2022/C 207/16)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud České republiky

Parter i det nationella målet

Klagande: YQ

Annan part i målet: Ředitelství silnic a dálnic ČR

Tolkningsfråga

Ska artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell rättspraxis enligt vilken en arbetstagare som rättsstridigt sagts upp och därefter återinträder i tjänst, i enlighet med nationell rätt, efter det att uppsägningen har ogiltigförklarats genom ett domstolsavgörande, inte har rätt till årlig betald semester för perioden mellan uppsägningen och dagen för återinträdet i tjänst, med motiveringen att arbetstagaren under denna period inte har utfört något faktiskt arbete för arbetsgivarens räkning, även för det fall en arbetstagare som rättsstridigt har sagts upp och utan onödigt dröjsmål skriftligen meddelat sin arbetsgivare att han är villig att utföra arbete för arbetsgivarens räkning enligt nationell rätt har rätt till en ersättning som motsvarar en genomsnittlig lön från den dag han skriftligen meddelade sin arbetsgivare att han var villig att utföra arbete för hans räkning fram till den dag då arbetsgivaren möjliggjorde för honom att fortsätta arbeta eller den dag då anställningen upphörde?

---

(1)  EUT L 299, 2003, s. 9.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 2 februari 2022 – Infraestruturas de Portugal, SA, Futrifer Indústrias Ferroviárias, SA / Toscca Equipamentos de Madeira Lda

(Mål C-66/22)

(2022/C 207/17)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i det nationella målet

Klagande: Infraestruturas de Portugal, SA, Futrifer Indústrias Ferroviárias, SA

Motpart: Toscca Equipamentos de Madeira Lda

Tolkningsfrågor

1)	Är det skäl för uteslutning som föreskrivs i artikel 57.4 d i direktiv 2014/24/EU (1) endast en fråga för den upphandlande myndighetens beslut?

2)

Kan den nationella lagstiftaren helt ersätta det beslut som den upphandlande myndigheten ska fatta med stöd av artikel 57.4 d i direktiv 2014/24/EU med ett allmänt beslut om en accessorisk påföljd vilken fattas av konkurrensmyndigheten och som består i ett förbud mot att under en viss period delta i upphandlingsförfaranden, inom ramen för åläggande av böter för överträdelse av konkurrensreglerna?

3)

Ska den upphandlande myndighetens beslut om den ekonomiska aktörens ”tillförlitlighet” med avseende på efterlevnaden (eller den bristande efterlevnaden) av konkurrensrättsliga bestämmelser utanför det konkreta upphandlingsförfarandet förstås på så sätt att det är nödvändigt att göra en bedömning som grundar sig på lämpligheten hos denna ekonomiska aktör, vilket utgör ett konkret uttryck för rätten till god förvaltning enligt artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

4)

Är den lösning som valts i portugisisk rätt genom artikel 55.1 f CCP, (2) enligt vilken uteslutning av en ekonomisk aktör från ett upphandlingsförfarande grundat på en överträdelse av konkurrensreglerna som skett utanför det konkreta upphandlingsförfarandet är beroende av det beslut som konkurrensmyndigheten fattat inom ramen för åläggandet av en accessorisk påföljd i form av ett förbud mot att ingå avtal, och det är konkurrensmyndigheten själv som bedömer om de självsanerande åtgärder som vidtagits är relevanta i denna kontext, förenlig med unionsrätten, och särskilt med artikel 57.4 d i direktiv 2014/24/EU?

5)

Är den lösning som valts i portugisisk rätt genom artikel 70.2 g CCP, som begränsar möjligheten att utesluta ett anbud på grund av allvarliga indikationer på handlingar, avtal, beteenden eller uppgifter som kan snedvrida konkurrensen till det konkreta upphandlingsförfarande i vilket sådana beteenden konstateras, förenlig med unionsrätten, och särskilt med artikel 57.4 d i direktiv 2014/24/EU?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

(2)  Código dos Contratos Públicos (lagen om offentlig upphandling).

Överklagande ingett den 8 februari 2022 av QB av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 8 december 2021 i mål T-71/21, QB mot kommissionen

(Mål C-88/22 P)

(2022/C 207/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: QB (ombud: R. Wardyn, radca prawny)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i sin helhet och således, — i första hand ogiltigförklara det beslut som fattats av Europeiska kommissionen den 6 april 2020 respektive den 3 november 2020, eller i andra hand, — återförvisa målet till tribunalen för avgörande, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för klaganden i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en grund avseende åsidosättande av artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna. Klaganden gör gällande att tribunalen

—	fastställde klagandens huvudsyssla felaktigt, eftersom den inte beaktade det arbete som utförts av klaganden för den polska staten och hans ställning som domare,

—	fastställde villkoren avseende ”arbete som utförts för en annan stat” felaktigt,

—	inte beaktade och inte tog hänsyn till det arbete som utförts av klaganden för den polska staten och hans ställning som domare när den prövade undantaget avseende ”arbete som utförts för en annan stat”.

Överklagande ingett den 10 februari 2022 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 1 december 2021 i mål T-546/20, Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium mot kommissionen

(Mål C-101/22 P)

(2022/C 207/19)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: L. André, M. Ilkova, O. Verheecke)

Övriga parter i målet: Sopra Steria Benelux, Unisys Belgium

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkterna 52-57,60,61,66,68 och 69 i den överklagade domen,

—	ogilla yrkandet om ogiltigförklaring,

—	förplikta Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål vid domstolen och i målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anför tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den kvalificerade skrivelsen av den 10 juli 2020 från sökandena i första instans som en ”uttrycklig begäran” att få del av skälen till att den upphandlande myndigheten inte ansett att det vinnande anbudet var onormalt lågt.

Som andra grund görs gällande att tribunalen missuppfattat de faktiska omständigheterna när den gjorde en felaktig bedömning av innehållet i kommissionens svar av den 20 juli 2020.

Den tredje grunden gäller missuppfattning av omfattningen av den motiveringsskyldighet som åvilar den upphandlande myndigheten enligt artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 170.3 i budgetförordningen, när den upphandlande myndigheten anser att det vinnande anbudet inte är onormalt lågt.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 15 februari 2022 – P.M. mot Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Warszawie

(Mål C-105/22)

(2022/C 207/20)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i det nationella målet

Klagande: P.M.

Motpart: Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Warszawie

Tolkningsfråga

Ska artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principen om att punktskatt som är en skatt som ska betalas på faktisk konsumtion ska tas ut i ett enda led och proportionalitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för tillämpningen av en nationell bestämmelse som artikel 107.1 i ustawa o podatku akcyzowym (lagen om punktskatt) av den 6 december 2008, i den mån den utgör hinder för den skattskyldige att få tillbaka punktskatt som beräknats proportionellt vid exporten av en registrerad personbil i förhållande till den tidsperiod under vilken den användes inom det nationella territoriet?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 15 februari 2022 – Xella Magyarország Építőanyagipari Kft. mot Innovációs és Technológiai Miniszter

(Mål C-106/22)

(2022/C 207/21)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Sökande: Xella Magyarország Építőanyagipari Kft.

Den behöriga myndighet till vilken ansökan har lämnats in: Innovációs és Technológiai Miniszter

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 65.1 b FEUF, mot bakgrund av skälen 4 och 6 i förordning (EU) 2019/452 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (1) samt vad som föreskrivs i artikel 4.2 FEU, tolkas så, att den omfattar en möjlighet att införa en sådan reglering som den i artikel 85 i veszélyhelyzet megszűnésével összefüggő átmeneti szabályokról és a járványügyi készültségről szóló 2020. évi LVIII. törvény (lag LVIII från år 2020 om övergångsbestämmelser om upphörande av den förhöjda beredskapen och om den epidemiologiska krisen), och särskilt som den i artikel 276.1 och 276.2 a och artikel 283.1 b i denna lag?

2)

För det fall att den första frågan besvaras jakande, innebär enbart den omständigheten att kommissionen har inlett ett förfarande för kontroll av koncentrationer, utövat sina befogenheter och tillåtit en koncentration vad gäller en utländsk indirekt investerares ägandekedja att det är uteslutet att utöva beslutanderätt enligt den lagstiftning som är tillämplig i medlemsstaten?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (EUT L 79I, 2019, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof Amsterdam (Nederländerna) den 16 februari 2022 – X BV, Inspecteur van de Belastingdienst/Douane

(Mål C-107/22)

(2022/C 207/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof Amsterdam

Parter i det nationella målet

Verzoekers: X BV, Inspecteur van de Belastingdienst/Douane

Tolkningsfrågor

1)

Ska den allmänna klassificeringsregeln 2 a (1) tolkas så, att den är tillämplig på lösa delar till en satellitmottagare som är avsedda att, efter att ha övergått till fri omsättning, monteras ihop till en komplett satellitmottagare, när dessa delar transporteras i en och samma container och samma dag, vid samma tullstation och av samma deklarant, i dennes eget namn och för dennes egen räkning, deklareras för fri omsättning i två separata deklarationer och delarna vid övergången till fri omsättning tillhör två närstående bolag?

2)

Om fråga 1 ska besvaras jakande, ska den allmänna klassificeringsregeln 2 a då tolkas så, att den även är tillämplig på lösa delar till en satellitmottagare som av samma deklarant, i dennes eget namn och för dennes egen räkning, deklareras för övergång till fri omsättning samma dag och vid samma tullstation där de övriga delarna till denna satellitmottagare hänförs till tullförfarandet för extern gemenskapstransitering, när delarna vid inlämningen av deklarationen tillhör två närstående bolag och samtliga delar tillsammans är avsedda att, efter att ha övergått till fri omsättning, monteras ihop till en komplett satellitmottagare?

---

(1)  Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT 1987, L 256, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängige Schiedskommission Wien (Österrike) den 17 februari 2022 – E.N.

(Mål C-115/22)

(2022/C 207/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängige Schiedskommission Wien

Parter i det nationella målet

Sökande: E.N.

Ytterligare deltagare i rättegången: Nationale Anti-Doping Agentur Austria GmbH (NADA), Österreichischer Leichtathletikverband (ÖLV), Word Anti-Doping Agency (WADA)

Tolkningsfrågor

1)

Är uppgiften om att en viss person har begått en viss överträdelse av antidopningsreglerna och avstängts från deltagande i (nationella och internationella) tävlingar på grund av denna överträdelse att anse som ”uppgifter om hälsa” i den mening som avses i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan kallad allmän dataskyddsförordning)? (1)

2)

Utgör den allmänna dataskyddsförordningen – i synnerhet med avseende på artikel 6.3 andra stycket i förordningen – hinder för nationell lagstiftning, enligt vilken namnet på en person som berörs av ett beslut som meddelats av USK, den tid som avstängningen gäller och skälen för denna ska offentliggöras, utan att det är möjligt att dra slutsatser om den berörda personens hälsouppgifter? Spelar det i detta sammanhang någon roll att ett offentliggörande av dessa uppgifter för allmänheten enligt den nationella lagstiftningen endast får underlåtas om den berörda personen är en motionär, minderårig eller en person som bidragit avsevärt till att potentiella överträdelser av antidopingsregler upptäckts genom att lämna information eller andra uppgifter?

3)

Kräver den allmänna dataskyddsförordningen – i synnerhet med avseende på principerna i artikel 5.1 a och c i förordningen – att det före ett offentliggörande av uppgifter under alla omständigheter ska ske en intresseavvägning mellan den registrerades intresse av personuppgiftsskydd, å ena sidan, och allmänhetens intresse av att få information om de överträdelser av antidopningsregler som en idrottare begått, å andra sidan?

4)

Utgör offentliggörandet av uppgiften om att en viss person har begått en viss överträdelse av antidopningsreglerna och avstängts från deltagande i (nationella och internationella) tävlingar på grund av denna överträdelse en behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott, i den mening som avses i artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen?

5)	Om fråga 4 ska besvaras jakande: Är Unabhängige Schiedskommission som inrättats enligt 8 § i Anti-Doping-Bundesgesetz 2021 (2021 års federala antidopningslag) en myndighet i den mening som avses i artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

Överklagande ingett den 18 februari 2022 av Dyson Ltd, Dyson Technology Ltd, Dyson Operations Pte Ltd, Dyson Manufacturing Sdn Bhd, Dyson Spain, SL, Dyson Austria GmbH, Dyson sp. z o.o., Dyson Ireland Ltd, Dyson GmbH, Dyson, Dyson Srl, Dyson Sweden AB, Dyson Denmark ApS, Dyson Finland Oy, Dyson BVav den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 december 2021 i mål T-127/19, Dyson m. fl mot kommissionen

(Mål C-122/22 P)

(2022/C 207/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Dyson Ltd, Dyson Technology Ltd, Dyson Operations Pte Ltd, Dyson Manufacturing Sdn Bhd, Dyson Spain, SL, Dyson Austria GmbH, Dyson sp. z o.o., Dyson Ireland Ltd, Dyson GmbH, Dyson, Dyson Srl, Dyson Sweden AB, Dyson Denmark ApS, Dyson Finland Oy, Dyson BV (ombud: E. Batchelor, T. Selwyn Sharpe och M. Healy, solicitors och advokater)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara den överklagade domen i dess helhet;

—	förordna att kommissionen gjort en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten och återförvisa målet i skadeståndsdelen till tribunalen, och

—	förplikta kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta Dysons rättegångskostnader i målet vid domstolen och vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

För det första missförstod tribunalen Dysons yrkanden och underlät att motivera sitt avgörande. Dysons yrkande riktade sig enbart mot kommissionens allvarliga och uppenbara fel i det att den valde den testmetod som klart och tydligt låg utanför kommissionens bedömningsutrymme, nämligen test utan damm. Tribunalen underlät att ta ställning till det yrkandet.

För det andra gjorde tribunalen fel vid tillämpningen av rättspraxis om tillräckligt klara överträdelser i det att den inte tillmätte bedömningen att kommissionen brutit mot ett icke-diskretionärt krav enligt artikel 10 i grunddirektivet någon avgörande betydelse.

För det tredje gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av gällande rätt om tillräckligt klara överträdelser och missuppfattade bevisningen i det att den slog fast att ”vid användning” så gav specifikationerna i grunddirektivet upphov till tolkningssvårigheter.

För det fjärde gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av gällande rätt om tillräckligt klara överträdelser i det att den slog fast att ”vid användning” så gav specifikationerna i grunddirektivet upphov till komplexa regleringsfrågor.

För det femte gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av gällande rätt om tillräckligt klara överträdelser i det att den slog fast att det inte fanns något allvarligt och uppenbart fel i samband med kommissionens åsidosättande av den grundläggande likabehandlingsprincipen.

För det sjätte gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av gällande rätt om tillräckligt klara överträdelser i det att den slog fast att det inte fanns något allvarligt och uppenbart fel i samband med kommissionens åsidosättande av de grundläggande principerna om god förvaltning och/eller omsorgsplikt.

För det sjunde gjorde tribunalen en felaktig tillämpning av gällande rätt om tillräckligt klara överträdelser i det att den slog fast att det inte fanns något allvarligt och uppenbart fel i samband med kommissionens åsidosättande av den grundläggande principen om näringsfrihet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 25 februari 2022 – BM, NP mot Ministero dell'Istruzione, dell'Università e della Ricerca

(Mål C-132/22)

(2022/C 207/25)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i det nationella målet

Klagande: BM, NP

Motpart: Ministero dell’Istruzione, dell’Università e della Ricerca

Tolkningsfrågor

Ska artikel 45.1 och 45.2 FEUF och artikel 3.1 b i EU-förordning nr 492/2011 (1) tolkas så, att de utgör hinder för en sådan bestämmelse som den som föreskrivs i artikel 1.655 i lag nr 205/2017, enligt vilken det för deltagande i förfarandet för upptagande i de förteckningar som upprättats för senare ingående av tillsvidare- och visstidsanställningsavtal som lärare vid de italienska AFAM-institutionerna enbart ska beaktas sådan yrkeserfarenhet som de sökande har förvärvat vid dessa nationella institutioner, och inte även sådan som har förvärvats vid institutioner på samma nivå i andra medlemsstater, med hänsyn till det särskilda målet med det aktuella förfarandet att bekämpa fenomenet med osäkra anställningar i landet? Eller kan de bestämmelser som föreskrivs i lagen, om domstolen inte skulle anse att den italienska lagstiftningen strider mot unionens lagstiftning, i själva verket anses vara proportionerliga mot det nyssnämnda mål av allmänintresse som ska uppnås?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 2011, s. 1.).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 1 mars 2022 – Association Avocats pour la défense des droits des étrangers (ADDE) m.fl. mot Ministre de l’Intérieur

(Mål C-143/22)

(2022/C 207/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i det nationella målet

Klagande: Association Avocats pour la défense des droits des étrangers (ADDE), Association nationale d'assistance aux frontières pour les étrangers (ANAFE), Association de recherche, de communication et d’action pour l’accès aux traitements (ARCAT), Comité inter-mouvements auprès des évacués (CIMADE), Fédération des associations de solidarité avec tou-te-s les immigré-e-s (FASTI), Groupe d'information et de soutien des immigré.e.s (GISTI), Ligue des droits de l'homme (LDH), Le paria, Syndicat des avocats de France (SAF), SOS – Hépatites Fédération

Motpart: Ministre de l’Intérieur

Tolkningsfråga

Om kontroller vid de inre gränserna tillfälligt återinförs på de villkor som anges i avdelning III, kapitel II, i förordning (EU) 2016/399, (1) kan en utlänning som kommer direkt från en stat som är part i den konvention som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 nekas inresa vid kontroller som utförs vid den gränsen med stöd av artikel 14 i denna förordning, utan att direktiv 2008/115/EG (2) är tillämpligt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1)

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal du travail de Liège (Belgien) den 2 mars 2022 – OP mot Commune d’Ans

(Mål C-148/22)

(2022/C 207/27)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Liège

Parter i det nationella målet

Kärande: OP

Svarande: Commune d’Ans

Tolkningsfrågor

1)

Kan artikel 2.2 a och b i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (1) tolkas så, att det är tillåtet för en myndighet att inrätta en helt neutral administrativ miljö och därmed förbjuda samtliga anställda att bära symboler för sina övertygelser, oberoende av om de har direkt kontakt med allmänheten?

2)

Kan artikel 2.2 a och b i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet tolkas så, att det är tillåtet för en myndighet att inrätta en helt neutral administrativ miljö och därmed förbjuda samtliga anställda att bära symboler för sina övertygelser, oberoende av om de har direkt kontakt med allmänheten, även om detta neutrala förbud tycks till största delen beröra kvinnor och således kan utgöra en förtäckt diskriminering på grund av kön?

---

(1)  EUT 2000, L 303, s. 16.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 15 mars 2022 – Kopiosto r.y. mot Telia Finland Oyi

(Mål C-201/22)

(2022/C 207/28)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen (Finland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Kopiosto r.y.

Motpart: Telia Finland Oyi

Tolkningsfrågor

1)

Avser partsbehörigheten som en avtalslicensorganisation som förvaltar kollektiva immateriella rättigheter måste inneha enligt artikel 4 c i direktiv 2004/48 (1) för att den ska ha rätt att tillvarata nämnda rättigheter endast allmän talerätt, eller måste organisationen i den nationella lagstiftningen uttryckligen ha tillerkänts en rätt att väcka talan i eget namn för att tillvarata de aktuella rättigheterna?

2)

Ska i samband med tolkningen av artikel 4 c i direktiv 2004/48 formuleringen ”direkt intresse av att tillvarata de rättigheter som tillhör de upphovsrättsinnehavare som organet företräder” ges en enhetlig tolkning i alla medlemsstater när det är fråga om rätten för en kollektiv förvaltningsorganisation i den mening som avses i artikel 3 a i direktiv 2014/26/EU (2) att väcka talan om upphovsrättsintrång i eget namn, i ett fall där (i) det är fråga om användning av verk för vilka en organisation i egenskap av avtalslicensorganisation i den mening som avses i upphovsrättslagen har rätt att bevilja kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan, vilka ger licenstagaren rätt att även använda verk från upphovsmän inom detta område som inte har bemyndigat organisationen att förvalta deras rättigheter, (ii) det är fråga om användning av verk för vilka upphovsmännen genom avtal eller fullmakt har bemyndigat organisationen att förvalta deras rättigheter, utan att upphovsrätterna överförts till organisationen?

3)

För det fall att organisationen till följd av dess ställning som avtalslicensorganisation anses ha ett direkt intresse och rätt att väcka talan i eget namn: vilken betydelse har omständigheten att organisationen i egenskap av avtalslicensorganisation även företräder upphovsmän som inte bemyndigat organisationen att förvalta deras rättigheter och att organisationens rätt att väcka talan för att tillvarata dessa upphovsmäns rättigheter inte regleras i lag för bedömningen av partsbehörigheten, i tillämpliga fall mot bakgrund av artiklarna 17 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 2014, s. 72).

Talan väckt den 29 mars 2022 – Kungariket Spanien mot Europeiska unionens råd

(Mål C-224/22)

(2022/C 207/29)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Kungariket Spanien (ombud: J. Rodríguez de la Rúa Puig)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska:

—

Ogiltigförklara rådets förordning (EU) 2022/110 av den 27 januari 2022 om fastställande för 2022 av de fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd som är tillämpliga i Medelhavet och Svarta havet (1) såvitt gäller fastställande av (i) den högsta tillåtna fiskeansträngningen för långrevsfartyg avseende kummel (Merluccius merluccius) och rödmulle (Mullus barbatus), i Alboránsjön Balearerna, norra Spanien och Lionbukten (de geografiska delområdena 1-2-5-6-7) som återfinns i bilaga III, c, och (ii) högsta fångstbegränsningar för blåröd räka (Aristeus antennatus) i Alboránsjön Balearerna, norra Spanien och Lionbukten (geografiska delområden 1-2-5-6-7) som återfinns i bilaga III, e, samt

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den första grunden:

Fastställande av den högsta tillåtna fiskeansträngningen för långrevsfartyg avseende kummel och rödmulle i de geografiska delområdena 1-2-5-6-7:

1)	är inte motiverat enligt vad som föreskrivs i artikel 7.5 i förordning 2019/1022 (2) då den vetenskapliga rådgivning som visar på betydande fångster ur ett visst bestånd inte har specificerats.

2)

i andra hand: (i) Sådan fastställelse strider mot artikel 7.5 i förordning 2019/1022 då den vetenskapliga rådgivning som prövats av Kungariket Spanien inte visar på betydande fångster ur ett visst bestånd. (ii) Denna fastställelse är vidare oproportionerlig då den är uppenbart olämplig för att uppnå det mål som eftersträvas med förordning 2019/1022 och inte iakttar kravet på vetenskaplig rådgivning och även visar bristande överensstämmelse med den gemensamma fiskepolitiken ur såväl miljömässig, ekonomisk som social synvinkel. Nämnda fastställelse är inte heller nödvändig, eftersom andra alternativa åtgärder genomförs för att uppnå denna målsättning (fiskeförbud och en större selektivitet vad gäller släpredskap).

Den andra grunden:

Fastställande av högsta fångstbegränsningar för blåröd räka i de geografiska delområdena 1-2-5-6-7:

1)	är inte motiverat enligt vad som föreskrivs i artikel 7.3 b i förordning 2019/1022 då den vetenskapliga rådgivning som visar att sådana åtgärder är nödvändiga inte specificerats.

2)

i andra hand: (i) Sådan fastställelse strider mot artikel 7.3 b i förordning 2019/1022 då användningen av denna åtgärd inte avsågs i den ovannämnda förordningen och då den vetenskapliga rådgivning som prövats av Kungariket Spanien inte visar att det skulle vara nödvändigt att vidta en dylik bevarandeåtgärd. (ii) Denna fastställelse är vidare oproportionerlig då den är uppenbart olämplig för att uppnå det mål som eftersträvas med förordning 2019/1022 och inte iakttar kravet på vetenskaplig rådgivning och överlappar med andra bevarandeåtgärder. Den är vidare inte nödvändig eftersom andra alternativa åtgärder genomförs för att uppnå denna målsättning (fiskeförbud och en större selektivitet vad gäller släpredskap).

---

(1)  Rådets förordning (EU) 2022/110 av den 27 januari 2022 om fastställande för 2022 av de fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd som är tillämpliga i Medelhavet och Svarta havet (EUT L 21, 2022, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1022 av den 20 juni 2019 om upprättande av en flerårig plan för de fisken som nyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet och om ändring av förordning (EU) nr 508/2014 (EUT L 172, 2019, s. 1)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Martinair Holland mot kommissionen

(Mål T-323/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - En enda, fortlöpande överträdelse - Likabehandling - Motiveringsskyldighet)

(2022/C 207/30)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Martinair Holland NV (Haarlemmermeer, Nederländerna) (ombud: advokat M. Smeets)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Vollrath, biträdda av B. Doherty, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Martinair Holland NV ska bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – SAS Cargo Group m. fl. mot kommissionen

(Mål T-324/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Rätten till försvar - Parternas likställdhet i processen - Artikel 266 FEUF - Statligt tvång - En enda, fortlöpande överträdelse - Böternas belopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Varaktigheten av deltagandet i överträdelsen - Förmildrande omständigheter - Väsentligt begränsat deltagande - Försvårande omständigheter - Upprepning av överträdelsen - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/31)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: SAS Cargo Group A/S (Kastrup, Danmark) , Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden (Stockholm, Sverige), SAS AB (Stockholm) (ombud: advokaterna B. Creve, M. Kofmann, J. Killick och G. Forwood)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Vollrath, biträdda av B. Doherty, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) i den del beslutet avser sökandena och, alternativt, nedsättning av de böter som ålagts sökandena.

Domslut

1)

Artikel 1.1 o, p och q, 1.2 o och p, 1.3 o och p samt 1.4 o, p och q i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras i den del SAS AB, SAS Cargo Group A/S och Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden ansågs ha deltagit i den del av den enda, fortlöpande överträdelsen som bestod i betalningsvägran avseende provisioner på tilläggsavgifterna.

2)

Artikel 1.2 o och p ogiltigförklaras, såvitt det däri fastställs att artikel 101 FEUF har åsidosatts under perioden 20 juli 2005–14 februari 2006 på linjerna från Thailand till Europeiska unionen vad gäller den del av överträdelsen som inbegrep bränsletillägget, och artikel 1.3 o och p ogiltigförklaras, såvitt det däri fastställs att det föreligger en överträdelse av artikel 53 i EES-avtalet under perioden 20 juli 2005–14 februari 2006 på linjerna från Thailand till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vad gäller den del av överträdelsen som inbegrep bränsletillägget.

3)	Artikel 3 n–r ogiltigförklaras.

4)

Bötesbeloppet för Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden fastställs till 7 030 618 euro, det bötesbelopp som SAS Cargo Group och Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden åläggs gemensamt och solidariskt fastställs till 5 937 909 euro, det bötesbelopp som SAS Cargo Group, Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden och SAS åläggs gemensamt och solidariskt fastställs till 6 314 572 euro, det bötesbelopp som SAS Cargo Group och SAS åläggs gemensamt och solidariskt fastställs till 29 045 427 euro och bötesbeloppet för SAS Cargo Group fastställs till 21 687 090 euro.

5)	Talan ogillas i övrigt.

6)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av de rättegångskostnader som uppkommit för SAS Cargo Group, Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden och SAS.

7)	SAS Cargo Group, Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden och SAS ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen

(Mål T-325/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om lufttransport - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - En enda, fortlöpande överträdelse - Likabehandling - Motiveringsskyldighet - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av konkurrensbegränsande beteende - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/32)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV (Amstelveen, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Smeets)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Vollrath, biträdda av B. Doherty, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökanden, samt, alternativt, om delvis ogiltigförklaring av beslutet och om nedsättning av sökandens bötesbelopp.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Air Canada mot kommissionen

(Mål T-326/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenter flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Rätt till försvar - Avsaknad av ny underrättelse om anmärkningar - En enda, fortlöpande överträdelse - Återkallelse av ansökan om förmånlig behandling - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/33)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Air Canada (Saint-Laurent, Quebec, Kanada) (ombud: advokaterna T. Soames och I.-Z. Prodromou-Stamoudi samt J. Joshua, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och H. Leupold, biträdda av G. Peretz, QC)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökanden, samt, alternativt, om undanröjande av sökandens böter eller nedsättning av bötesbeloppet.

Domslut

1)

Artikel 1.1 a, 1.2 a, 1.3 a och 1.4 a i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras i den del det däri anges att Air Canada deltagit i den del av den enda, fortlöpande överträdelsen som bestod i betalningsvägran avseende provisioner på tilläggsavgifterna.

2)	Det bötesbelopp som åläggs Air Canada i artikel 3 a i beslut C(2017) 1742 final fastställs till 17 952 000 euro.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta en tredjedel av Air Canadas rättegångskostnader.

5)	Air Canada ska bära två tredjedelar av sina egna rättegångskostnader..

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Cargolux Airlines mot kommissionen

(Mål T-334/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenter för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Rätt till försvar - Avsaknad av ny underrättelse om anmärkningar - En enda, fortlöpande överträdelse - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Varaktighet av deltagandet i överträdelsen - Tilläggsbelopp - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av konkurrensbegränsande beteende - Efterföljande roll - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Cargolux Airlines International SA (Sandweiler, Luxemburg) (ombud: advokaten E. Aliende Rodríguez)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Khan och A. Dawes, i egenskap av ombud, biträdda av E. MacKenzie, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökanden, samt, alternativt, om undanröjande av sökandens böter eller nedsättning av bötesbeloppet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Cargolux Airlines International SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Air France-KLM mot kommissionen

(Mål T-337/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - En enda, fortlöpande överträdelse - Ansvar för överträdelsen - Villkor för beviljande av immunitet - Likabehandling - Motiveringsskyldighet - Böternas belopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Varaktigheten av deltagandet i överträdelsen - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av det konkurrensbegränsande beteendet - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/35)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Air France-KLM (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Wachsmann, A. de La Cotardière och A.-E. Herrada)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Giolito, biträdda av advokat N. Coutrelis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) i den del beslutet avser sökanden samt, alternativt, delvis ogiltigförklaring av beslutet och nedsättning av det bötesbelopp som ålagts sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Air France-KLM ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 256, 7.8.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Air France mot kommissionen

(Mål T-338/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - En enda, fortlöpande överträdelse - Villkor för beviljande av immunitet - Likabehandling - Motiveringsskyldighet - Böternas belopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Varaktigheten av deltagandet i överträdelsen - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av det konkurrensbegränsande beteendet - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/36)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Société Air France (Tremblay-en-France, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Wachsmann och A. de La Cotardière)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes et C. Giolito, biträdda av advokaten N. Coutrelis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) i den del beslutet avser sökanden samt, alternativt, delvis ogiltigförklaring av beslutet samt nedsättning av det bötesbelopp som ålagts sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Société Air France ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 277, 21.8.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Japan Airlines mot kommissionen

(Mål T-340/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Artikel 266 FEUF - Preskription - Rätt till försvar - Icke-diskriminering - En enda, fortlöpande överträdelse - Böternas belopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Tilläggsbelopp - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av konkurrensbegränsande beteende - Väsentligt begränsat deltagande - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Japan Airlines Co. Ltd (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis och K. Van Hove samt R. Burton, solicitor)

Svarande: Europeiska kommission (ombud: A. Dawes, G. Koleva och C. Urraca Caviedes, biträdda av J. Holmes, QC)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) i den del beslutet avser sökanden och, alternativt, nedsättning av det bötesbelopp som ålagts sökanden.

Domslut

1)	Artikel 1.1 h och 1.4 h i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras.

2)	Det bötesbelopp som ålagts Japan Airlines Co. Ltd i artikel 3 h i nämnda beslut fastställs till 28 875 000 euro.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Japan Airlines ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

5)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av Japan Airlines rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – British Airways mot kommissionen

(Mål T-341/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för flygfrakt - Beslut i vilket en överträdelse fastställs av 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning av priskomponenter för flygfraktstjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, betalning av provision på tilläggen) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella behörighet - Motiveringsskyldighet - Artikel 266 FEUF - Statlig inblandning - En enda, fortlöpande överträdelse - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Den tid under vilken deltagandet i överträdelsen pågått - Förmildrande omständigheter - Huruvida de offentliga myndigheterna uppmuntrat till det konkurrensbegränsande beteendet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: British Airways plc (Harmondsworth, Förenade kungariket) (ombud: J. Turner, R. O’Donoghue, QC, och A. Lyle-Smythe, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud:: N. Khan och A. Dawes, biträdda av A. Bates, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) i den del beslutet avser sökanden samt, alternativt, undanröjande eller nedsättning av de böter som ålagts sökanden.

Domslut

1)

Artikel 1.1 e, 1.2 e och 1.3 e i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras i den del det slås fast att British Airways plc har deltagit i den del av den enda, fortlöpande överträdelsen som avser vägran att betala provision på tilläggsavgifterna.

2)	Artikel 1.4 e i beslut C(2017) 1742 final ogiltigförklaras.

3)	Det bötesbelopp som British Airways ålagts i artikel 3 e i beslut C(2017) 1742 final fastställs till 84 456 000 euro.

4)	Talan ogillas i övrigt.

5)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av British Airways rättegångskostnader.

6)	British Airways ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Deutsche Lufthansa m.fl. mot kommissionen

(Mål T-342/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Motiveringsskyldighet - Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Statligt tvång - En enda, fortlöpande överträdelse)

(2022/C 207/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Deutsche Lufthansa AG (Köln, Tyskland), Lufthansa Cargo AG (Frankfurt am Main, Tyskland), Swiss International Air Lines AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokaten S. Völcker)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och H. Leupold)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av artikel 1 i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del denna artikel rör sökandena.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Deutsche Lufthansa AG, Lufthansa Cargo AG, Swiss International Air Lines AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Cathay Pacific Airways mot kommissionen

(Mål T-343/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Rätt till försvar - Preskription - Statligt tvång - En enda, fortlöpande överträdelse - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Förmildrande omständigheter - Myndigheternas främjande av konkurrensbegränsande beteende - Väsentligt begränsat deltagande - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Cathay Pacific Airways Ltd (Hong Kong, Kina) (ombud: R. Kreisberger, QC, N. Grubeck, barrister, M. Rees, solicitor, och E. Estellon, avocat)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Urraca Caviedes, biträdda av J. Holmes, QC)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökanden, samt, alternativt, om nedsättning av sökandens bötesbelopp.

Domslut

1)	Artikel 1.1 g och 1.4 g i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras.

2)	Det bötesbelopp som åläggs Cathay Pacific Airways Ltd i artikel 3 g i nämnda beslut fastställs till 47 040 000 euro.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	Cathay Pacific Airways ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

5)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta två tredjedelar av Cathay Pacific Airways rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Latam Airlines Group och Lan Cargo mot kommissionen

(Mål T-344/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Flygfraktsmarknaden - Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om lufttransport - Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella befogenhet - Preskription - Principen ne bis in idem - Icke-diskrimineringsprincipen - Rätt till försvar - Statligt tvång - En enda, fortlöpande överträdelse - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Förmildrande omständigheter - Väsentligt begränsat deltagande - Proportionalitet - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Latam Airlines Group SA (Santiago, Chile), Lan Cargo SA (Santiago) (ombud: B. Hartnett, barrister, samt advokaterna O. Geiss och W. Sparks)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes, H. Leupold och G. Koleva, biträdda av G. Peretz, QC)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del beslutet rör sökandena, samt, alternativt, om nedsättning av sökandenas bötesbelopp.

Domslut

1)

Artikel 1.1 i) och j), 1.3 i) och j) och 1.4 i) och j) i kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) ogiltigförklaras.

2)

Artikel 1.2 i) och j) i nämnda beslut ogiltigförklaras i den del det däri anges att Latam Airlines Group SA och Lan Cargo SA deltagit i den del av den enda, fortlöpande överträdelsen som avsåg säkerhetstillägg och betalningsvägran avseende provisioner samt i den del av den enda, fortlöpande överträdelsen som avsåg bränsletillägg före den 22 juli 2005.

3)	Artikel 3 i) i nämnda beslut ogiltigförklaras.

4)	Det bötesbelopp som solidariskt åläggs Latam Airlines Group och Lan Cargo fastställs till 2 244 000 euro.

5)	Talan ogillas i övrigt.

6)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo mot kommissionen

(Mål T-350/17) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för flygfrakt - Beslut i vilket en överträdelse fastställs av 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart - Samordning av priskomponenter för flygfraktstjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, betalning av provision på tilläggen) - Informationsutbyte - Kommissionens territoriella behörighet - Principen ne bis in idem - Statlig inblandning - En enda, fortlöpande överträdelse - Bötesbelopp - Försäljningsvärde - Överträdelsens allvar - Obegränsad behörighet)

(2022/C 207/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Singapore Airlines Ltd (Singapore, Singapore) och Singapore Airlines Cargo Pte Ltd (Singapore) (ombud: J. Kallaugher och J.P. Poitras, solicitors, samt advokaten J. Ruiz Calzado)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes och C. Urraca Caviedes biträdda av C. Brown, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om, i första hand, ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt), i den del det avser sökandena, och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökandena ålagts.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

3)	Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.)

Tribunalens dom av den 23 mars 2022 – Necci mot kommissionen

(Mål T-129/19 RENV) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Social trygghet - Gemensamma sjukförsäkringssystemet - Avslag på ansökan om anslutning till följd av överföring av pensionsrättigheter - Villkor kopplat till en anställningslängd som överstiger tre år - Artikel 95 i anställningsvillkoren för övriga anställda - Artikel 34.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 45 FEUF)

(2022/C 207/43)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Claudio Necci (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten S. Orlandi)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och T. Bohr)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europaparlamentet (ombud: J. Van Pottelberge och I. Terwinghe), Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och M. Alver)

Saken

Genom sin talan med stöd av artikel 270 FEUF har sökanden yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 18 april 2018 genom vilken institutionen underförstått avslog sökandens ansökan av den 18 december 2017 om anslutning till Europeiska gemenskapernas institutioners gemensamma sjukförsäkringssystem (RCAM).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Caudio Neccis rättegångskostnader i överklagandeförfarandet vid domstolen, i mål C-202/20 P.

3)	Claudio Necci ska bära de rättegångskostnader som är hänförliga till återförvisningsförfarandet vid tribunalen, i mål T-129/19 RENV, samt de rättegångskostnader som är hänförliga till det ursprungliga förfarandet vid tribunalen, i mål T-129/19.

4)	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader i mål T-129/19 och i förevarande förfarande efter återförvisningen.

---

(1)  EUT C 155, 6. 5.2019.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Janukovytj/rådet

(Mål T-291/20) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Ukraina - Frysning av tillgångar - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Bibehållande av sökandens namn på förteckningen - Rådets skyldighet att kontrollera att ett beslut av en myndighet i en tredjestat har fattats med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsskydd)

(2022/C 207/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Viktor Fedorovytj Janukovytj (Rostov-na-Donu, Ryssland) (ombud: M. Anderson, solicitor, samt E. Dean och J. Marjason-Stamp, barristers)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: T. Haas, P. Mahnič, S. Van Overmeire och A. Boggio-Tomasaz)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2020/373 av den 5 mars 2020 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 10), rådets genomförandeförordning (EU) 2020/370 av den 5 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 1), i den mån sökandens namn genom de rättsakterna bibehålls på förteckningen över de personer och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

Domslut

1)

Rådets beslut (Gusp) 2020/373 av den 5 mars 2020 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 10), rådets genomförandeförordning (EU) 2020/370 av den 5 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 1) ogiltigförklaras i den mån sökandens namn genom de rättsakterna bibehålls på förteckningen över de personer och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

2)	Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 6.7.2020.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Yanukovych mot rådet

(Mål T-292/20) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Ukraina - Frysning av tillgångar - Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av medel och ekonomiska tillgångar - Bibehållande av sökandens namn i förteckningen - Skyldighet för rådet att kontrollera att ett beslut från en myndighet i ett tredjeland har fattats med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd)

(2022/C 207/45)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Oleksandr Viktorovych Yanukovych (Oleksandr Viktorovytj Janukovytj) (Sankt Petersburg, Ryssland) (ombud: M. Anderson, solicitor, E. Dean och J. Marjason-Stamp, barristers)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: T. Haas, P. Mahnič, S. Van Overmeire och A. Boggio-Tomasaz)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2020/373 av den 5 mars 2020 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 10) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2020/370 av den 5 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 71, 2020, s. 1), såvitt sökandens namn genom dessa rättsakter bibehålls i förteckningen över de personer, enheter och organ på vilka de restriktiva åtgärderna är tillämpliga.

Domslut

1)

Rådets beslut (Gusp) 2020/373 av den 5 mars 2020 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina och rådets genomförandeförordning (EU) 2020/370 av den 5 mars 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina ogiltigförklaras i de delar som Oleksandr Viktorovytj Janukovytjs namn bibehålls i förteckningen över de personer, enheter och organ på vilka de restriktiva åtgärderna är tillämpliga.

2)	Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 6.7.2020.)

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – KF mot EIB

(Mål T-299/20) (1)

(Personalmål - EIB:s personal - Klagomål om mobbning - Administrativ utredning - Beslut om avslag på klagomålet - Oriktig bedömning - Principen om god förvaltningssed - Ansvar)

(2022/C 207/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: KF (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: K. Carr och J. Pawlowicz, biträdda av advokaterna J. Currall och B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol om dels ogiltigförklaring av EIB:s beslut av den 27 januari 2020 att avslå sökandens klagomål om mobbning, dels ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av detta beslut.

Domslut

1)	Beslutet av Europeiska investeringsbankens (EIB) ordförande av den 27 januari 2020 ogiltigförklaras.

2)	EIB förpliktas att betala ett belopp på 3 000 euro till KF.

3)	Talan ogillas i övrigt.

4)	EIB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta KF:s rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 262, 10.8.2020.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Perry Street Software mot EUIPO – Toolstream (SCRUFFS)

(Mål T-720/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket SCRUFFS - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning 2017/1001))

(2022/C 207/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Perry Street Software, Inc. (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: M. Hawkins, solicitor och advokaten T. Dolde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Toolstream Ltd (Yeovil, Förenade kungariket) (ombud: J. Hourigan, solicitor)

Saken

Överklagande av det beslut som EUIPO:s fjärde överklagandenämnd meddelade den 29 september 2020 (ärende R 550/2020-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Perry Street Software och Toolstream.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Perry Street Software, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 44, 8.2.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – L’Oréal mot EUIPO – Debonair Trading Internacional (SO COUTURE)

(Mål T-30/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket SO COUTURE - EU-ordmärket SO …? - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 207/48)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Clichy, Frankrike) (ombud: advokaterna M. Treis och E.-M. Strobel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Debonair Trading Internacional Lda (Funchal, Portugal) (ombud: advokaterna J. Quirin och J.-P. Jacquey)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 3 december 2020 (ärende R 158/2016-5) angående ett invändningsförfarande mellan Debonair Trading Internacional och L’Oréal.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	L’Oréal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – SFD mot EUIPO – Allmax Nutrition (ALLNUTRITION DESIGNED FOR MOTIVATION)

(Mål T-35/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ALLNUTRITION DESIGNED FOR MOTIVATION - De äldre EU-ordmärkena ALLMAX NUTRITION - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 207/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: SFD S.A. (Opole, Pologne) (ombud: advokat T. Grucelski)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Allmax Nutrition Inc. (North York, Ontario, Kanada)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 28 oktober 2020 (ärende R 511/2020-2) om ett invändningsförfarande mellan Allmax Nutrition och SFD.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	SFD S.A. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 98, 22.3.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – PO mot kommissionen

(Mål T-36/21) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/338/17 - Beslut att inte uppta sökanden i reservlistan - Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 1d.1 och 1d.4 i tjänsteföreskrifterna - Rimliga anpassningsåtgärder - Principen om förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning - Direktiv 2000/78/EG - Motiveringsskyldighet - Omsorgsplikt - Skadeståndsansvar - Ekonomisk och ideell skada)

(2022/C 207/50)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: PO (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Melo Sampaio och D. Milanowska)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut av den 29 april 2020 att, efter omprövning, inte uppta sökandens namn på reservlistan för det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/338/17, och det beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten den 14 oktober 2020 om avslag på sökandens klagomål, dels om ersättning för den skada som sökanden lidit till följd av dessa beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 110, 29.3.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Kalita och Haas mot EUIPO – Kitzbühel Tourismus (Återgivning av två djur)

(Mål T-206/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke som återger två djur - Äldre EU-figurmärke som återger ett djur - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 207/51)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Oliver Kalita (Jochberg, Österrike), Christian Haas (Kitzbühel, Österrike) (ombud: advokat G. Donath)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Graul och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Kitzbühel Tourismus, Körperschaft des öffentlichen Rechts (Kitzbühel) (ombud: advokaten M. Horak)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 2 februari 2021 (ärende R 863/2020-1) om ett invändningsförfarande mellan å ena sidan Kitzbühel Tourismus och å andra sidan Oliver Kalita och Christian Haas.

Domslut

1)	Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 2 februari 2021 (ärende R 863/2020-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Oliver Kalitas och Christian Haas rättegångskostnader.

3)	Kitzbühel Tourismus, Körperschaft des öffentlichen Rechts, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Oliver Kalitas och Christian Haas rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 217, 7.6.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Établissement Amra mot EUIPO – eXpresio (Formen på studsskor)

(Mål T-264/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Tredimensionellt EU-varumärke - Formen på studsskor - Absolut registreringshinder - Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat - Artikel 7.1 e ii i förordning (EU) 2017/1001 - Ordelement föreligger - Grundläggande egenskaper som inte är funktionella saknas)

(2022/C 207/52)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Établissement Amra (Vaduz, Liechtenstein) (ombud: advokaten M Gómez Calvo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: eXpresio, estudio creativo, SL (La Nucia, Spanien)

Saken

Talan väckt mot det beslut som första överklagandenämnden vid EUIPO antog den 15 mars 2021 (ärende R 1083/2020-1), avseende ett ogiltighetsförfarande mellan Établissement Amra och eXpresio, estudio creativo.

Domslut

1)	Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) antog den 15 mars 2021 (ärende R 1083/2020-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 263, 5.7.2021.

Tribunalens dom av den 30 mars 2022 – Hesse mot EUIPO

(Mål T-451/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Testa Rossa - Det äldre EU-varumärket TESTA ROSSA - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001])

(2022/C 207/53)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kurt Hesse (Nuremberg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Krogmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud:: M. Eberl och E. Markakis, i egenskap av ombud)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Wedl & Hofmann GmbH (Mils/Hall, Tyrolen, , Österrike) (ombud: advokaten T. Raubal)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandekammaren vid EUIPO den 20 maj 2021 (ärende R 878/2020-1) angående ett invändningsförfarande mellan Wedl & Hofmann och Kurt Hesse.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Kurt Hesse ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 368, 13.9.2021.

Tribunalens beslut av den 22 mars 2022 – Miquel y Costas & Miquel mot EUIPO (Pure Hemp)

(Mål T-17/21) (1)

(EU-varumärke - Återkallelse av det överklagade beslutet - Ändamålet med överklagandet har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 207/54)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Miquel y Costas & Miquel, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten Mora Cortés)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Talan mot det beslut som första överklagandenämnden vid EUIPO antog den 21 oktober 2020 (ärende R 853/2020-1), avseende en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket PureHemp

Avgörande

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Miquel y Costas & Miquel, SA.

---

(1)  EUT C 72, 1.3.2021.

Tribunalens beslut av den 18 mars 2022 – Saure mot kommissionen

(Mål T-232/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Korrespondens från kommissionen rörande mängden Covid-19-vaccin från AstraZeneca och leveranstiderna för dessa - Underförstått avslag på ansökan om tillgång till handlingar - Uttryckligt beslut antaget sedan talan väckts - Anledning saknas att döma i saken - Begäran om justering av yrkandena - Litis pendens - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 207/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hans-Wilhelm Saure (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten C. Partsch)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, K. Herrmann och A. Spina)

Saken

Genom talan enligt artikel 263 FEUF har sökanden yrkat ogiltigförklaring av det underförstådda beslutet av den 30 april 2021, samt, efter justering av yrkandena, det uttryckliga beslutet av den 13 juli 2021, genom vilka kommissionen avslog sökandens bekräftande ansökan om tillgång till vissa handlingar.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att pröva yrkandena om ogiltigförklaring av kommissionens underförstådda beslut av den 30 april 2021 om avslag på den bekräftande ansökan om tillgång till vissa handlingar.

2)	Talan avvisas i övrigt, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

3)	Kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader liksom de rättegångskostnader som Hans-Wilhelm Saure har haft till följd av talan och ansökan om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken.

4)	Hans-Wilhelm Saure ska bära sina egna rättegångskostnader liksom de rättegångskostnader som kommissionen har haft till följd av begäran om justering av yrkandena.

---

(1)  EUT C 242, 21.6.2021.

Tribunalens beslut av den 8 mars 2022 – UNIS mot kommissionen

(Mål T-431/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Social trygghet - Organ med uppgift att administrera lagstadgade sjukförsäkringar och pensionssystem - Caisse nationale d’assurance vieillesse - Ekonomisk verksamhet - Rättsakt mot vilka talan inte kan väckas - Avvisning)

(2022/C 207/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Union nationale des indépendants solidaires (UNIS) (Lorient, Frankrike) (ombud: advokaten F. Ortega)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Martin, H. van Vliet, T. Baumé och A. Boitos)

Saken

Sökanden som är en yrkesorganisation enligt fransk rätt sedan den 21 februari 2020 har genom sin talan enligt artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens skrivelse av den 18 maj 2021, i vilken kommissionen fastställde att den inte hade befogenhet att pröva de frågor som sökanden gjort gällande i klagomålet av den 7 april 2021.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Union nationale des indépendants solidaires (UNIS) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 422, 18.10.2021.

Tribunalens beslut av den 21 mars 2022 – Kalypso Media Group mot EUIPO (COMMANDOS)

(Mål T-550/21) (1)

(EU-varumärke - Det överklagade beslutet har återkallats - Ändamålet med överklagandet har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 207/57)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Kalypso Media Group GmbH (Worms, Tyskland) (ombud: advokaten T. Boddien)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juli 2021 (ärende R 1864/2020-2) angående en ansökan om registrering av ordmärket COMMANDOS som EU-varumärke.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och de kostnader som uppkommit för Kalypso Media Group GmbH.

---

(1)  EUT C 431, 25.10.2021.

Talan väckt den 7 mars 2022 – Ecocert India mot kommissionen

(Mål T-123/22)

(2022/C 207/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ecocert India Pte Ltd (Gurugram, Indien) (ombud: advokaterna Y. Martinet, D. Todorova och J. Sohm)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

såvitt avser Indien, ogiltigförklara artikel 1 jämte punkt 5 i bilaga I i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2325 av den 16 december 2021 om upprättande, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848, av förteckningen över tredjeländer och förteckningen över kontrollmyndigheter och kontrollorgan som har erkänts i enlighet med artikel 33.2 och 33.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 med avseende på import av ekologiska produkter till unionen (1), i den del det föreskrivs att Ecocert India Private Limited inte ska ingå i förteckningen över de erkända kontrollorgan i Indien som är behöriga att utföra erforderliga kontroller och utfärda inspektionscertifikat för att produkter importerade från Indien ska få släppas ut som ekologiska produkter på marknaden i Europeiska unionen, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att svaranden saknade behörighet att stryka sökanden ur förteckningen över erkända indiska kontrollorgan. — I enlighet med artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007 (2) och artikel 7 i förordning (EG) nr 1235/2008 (3) är svaranden behörig att upprätta en förteckning över erkända tredjeländer, vilken återfinns i bilaga III till förordning (EG) nr 1235/2008. Det är dock endast den behöriga myndigheten i respektive tredjeland som kan besluta att organ ska föras upp i eller strykas ur förteckningen över erkända kontrollorgan. Genom att stryka sökanden ur förteckningen över erkända kontrollorgan överskred svaranden sin behörighet och åsidosatte artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007, jämförd med artikel 7 i förordning (EG) nr 1235/2008. De bestämmelser som sökanden lade till grund för förordning (EU) 2021/2325, det vill säga artikel 3 a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1342 av den 27 maj 2021 (4), trädde dessutom inte i kraft förrän den 1 januari 2022.

2.

Den andra grunden avser att svaranden åsidosatte väsentliga formföreskrifter. — Genom att stryka sökanden ur förteckningen över indiska kontrollorgan med stöd av den förteckning som framgår av bilaga III till kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 (förteckningen över tredjeländer) fråntog svaranden sökandens processuella garantier, eftersom denna rättsliga grund inte ger enskilda kontrollorgan någon möjlighet att yttra sig innan ett beslut som går dem emot antas.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och missuppfattade bevisningen, den felaktiga bedömningen avser antagandet av förordning (EU) 2021/2325. — Den första delen av den tredje grunden avser att svaranden underlät att beakta den omständigheten att sökanden vid den relevanta tidpunkten inte hade kännedom om att etylenoxid användes som rökningsmedel för att bekämpa salmonella. — Den andra delen av den tredje grunden avser att svaranden inte drog korrekta slutsatser av det förhållandet att sökanden vidtagit nödvändiga korrigerande åtgärder. — Den tredje delen av den tredje grunden avser att svaranden underlät att beakta de sanktionsåtgärder som vidtagits av den behöriga indiska myndigheten APEDA.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande ett åsidosättande av de allmänna rättsprinciperna om berättigade förväntningar, proportionalitet och icke-diskriminering. — Den första delen av den fjärde grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom beslutet att stryka sökanden ur förteckningen över erkända kontrollorgan var oproportionerligt i förhållande till de brister som uppdagats, och inte tog hänsyn till den tid som förflutit eller de korrigerande åtgärder som vidtagits. — Den andra delen av den fjärde grunden avser ett åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering, såtillvida att svaranden på ett diskriminerande sätt beslutade att endast vissa indiska kontrollorgan skulle strykas ur förteckningen, trots att samma brister förekom hos andra organ, vilket resulterade i snedvriden konkurrens mellan utländska kontrollorgan. — Den tredje delen av den fjärde grunden avser ett åsidosättande av principen om berättigade förväntningar, då den omständigheten att sökanden har förekommit i förteckningen över kontrollorgan sedan 2006 har givit upphov till berättigade förväntningar, vilka inte infriats av svaranden. Den bestämmelse som låg till grund för beslutet att stryka sökanden ur förteckningen är oklar och oförutsägbar.

---

(1)  EUT L 465, 2021, s. 8.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 2007, s. 1).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer (EUT L 334, 2008, s. 5).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1342 av den 27 maj 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 med bestämmelser om den information som ska sändas av tredjeländer och av kontrollmyndigheter och kontrollorgan för tillsynen av deras erkännande enligt artikel 33.2 och 33.3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 när det gäller importerade ekologiska produkter och de åtgärder som ska vidtas vid utövandet av denna tillsyn (EUT L 292, 2021, s. 20).

Talan väckt den 23 mars 2022 – Hyundai Heavy Industries mot kommissionen

(Mål T-156/22)

(2022/C 207/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hyundai Heavy Industries Holdings Co. Ltd (Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaterna S. Völcker, J. Ruiz Calzado, H. Armengod Suarez, J.-B. Douchy och D. Little, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 13 januari 2022 i ärende M.9343 – Hyundai Heavy Industries Holdings / Daewoo Shipbuilding & Marine Engineering i dess helhet, och

—	förplikta kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Kommissionens rättstillämpning var felaktig när den – på grundval av en materiell bedömning som är skild från det rättsliga test som beslutet utger sig för att tillämpa – försökte visa att en dominerande ställning skapades.

2.

Andra grunden: Kommissionens rättstillämpning var felaktig, den gjorde en oriktig bedömning och underlät att lämna en tillräcklig motivering avseende sin slutsats att den ifrågasatta transaktionen skulle skapa en dominerande ställning, vilken väsentligt skulle hämma effektiv konkurrens inom den inre marknaden. Sökanden har kritiserat kommissionens bedömning i följande hänseenden: (a) kommissionen förlitade sig på marknadsandelar som ”prima facie”-bevis för att en dominerande ställning skulle skapas, trots låga marginaler, strukturell överkapacitet och oregelbundna upphandlingar, (b) kommissionen underlät att ta i beaktande konkurrenstrycket från konkurrenter och gjorde en felaktig väsentlighetsbedömning, (c) kommissionen bortsåg från kundernas uppenbara makt på en marknad som kännetecknas av överkapacitet och oregelbundna upphandlingar till höga värden, (d) kommissionen har inte visat hur den ifrågasatta transaktionen väsentligt skulle hämma den effektiva konkurrensen på den inre marknaden och (e) kommissionen gjorde en oriktig bedömning av de möjliga scenarier som skulle inträffa om den ifrågasatta transaktionen inte genomfördes.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt sökandens rätt till försvar och rätt till god förvaltning genom att underlåta att anta ett kompletterande meddelande om invändningar för att avhjälpa den bristande tydlighet som rådde beträffande nyckelaspekter i meddelandet om invändningar och genom att förlita sig på bevisning som inte ingick i meddelandet om invändningar.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen har brustit i sin omsorgsplikt, eftersom en stor del av bevisningen i meddelandet om invändningar var inaktuell vid den tidpunkt då kommissionen fattade sitt beslut. Kommissionen underlät att omsorgsfullt och opartiskt utreda de mest kritiska omständigheterna och föregrep därigenom utgången av den ifrågasatta transaktionen.

Överklagande ingett den 22 mars 2022 – Dehaen mot EUIPO – National Geographic Society (NATIONAL GEOGRAPHIC)

(Mål T-157/22)

(2022/C 207/60)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Karolien Dehaen (Schilde, Belgien) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: National Geographic Society (Washington, District of Columbia, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket NATIONAL GEOGRAPHIC – EU-varumärke nr 2 148 799

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 17 december i ärende R 972/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 22 mars 2022 – Dehaen mot EUIPO – National Geographic Society (NATIONAL GEOGRAPHIC)

(Mål T-158/22)

(2022/C 207/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Karolien Dehaen (Schilde, Belgien) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: National Geographic Society (Washington, District of Columbia, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket NATIONAL GEOGRAPHIC – EU-varumärke nr 9 419 731

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 17 december i ärende R 975/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 25 mars 2022 – Collins mot EUIPO – Peace United Ltd (bâoli BEACH)

(Mål T-160/22)

(2022/C 207/62)

Överklagandet är avfattat på franska

Parter

Klagande: 1906 Collins LLC (Miami, Florida, Förenta staterna) (ombud: advokaten C. Mateu)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Peace United Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket bâoli BEACH – EU-varumärke nr 16 552 333

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 20 januari 2022 i ärende R 223/2021-2.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara registreringen av EU-varumärket bâoli BEACH, registering nr 16 552 333 med stöd av artikel 159.1 b i förordning (EU) 2017/2001.

—	fastställa att varumärke nr 16 552 333 var ogiltigt från ansökningstidpunkten, och

—	förplikta bolaget Peace United att ersätta 1906 COLLINS rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som fastställts av ogiltighetsavdelningen och överklagandenämnden vid EUIPO enligt artikel 134.1 och artikel 190 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i förordning (EU) 2017/1001

—	Åsidosättande av artikel 95.2 i förordning (EU) 2017/1001

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i förordning (EU) 2017/1001

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 28 mars 2022 – Transformers Manufacturing Company mot EUIPO – H&F (TMC TRANSFORMERS)

(Mål T-163/22)

(2022/C 207/63)

Överklagandet är avfattat på: italienska

Parter

Klagande: Transformers Manufacturing Company Pty Ltd (Melbourne, Australien) (ombud: advokaten F. Caricato)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: H&F Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärke TMC TRANSFORMERS – Registreringsansökan nr 17 262 668

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 3 februari 2022 i ärende R 1211/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	För det första fastställa att H&F Srl saknar talerätt och ogiltigförklara förfarandena vid EUIPO:s invändningsenhet och överklagandenämnd.

—	Ändra det överklagade beslutet då det saknar stöd i de faktiska omständigheterna och i rättsligt hänseende samt har en bristande motivering.

—	I andra hand, ogiltigförklara det överklagade beslutet då det saknar stöd i de faktiska omständigheterna och i rättsligt hänseende och återförvisa ärendet till EUIPO.

—	Förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga instanser.

Grunder

—	H&F Srl saknar talerätt, en aspekt som EUIPO inte uttalat sig om och inte heller motiverat.

—	Felaktig bedömning av risken för förväxling (artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 207/2009) i faktiskt och rättsligt hänseende.

—	Bristande motivering av det överklagade beslutet.

Överklagande ingett den 28 mars 2022 – Transformers Manufacturing Company mot EUIPO – H&F (TMC TRANSFORMERS)

(Mål T-167/22)

(2022/C 207/64)

Överklagandet är avfattat på: italienska

Parter

Klagande: Transformers Manufacturing Company Pty Ltd (Melbourne, Australien) (ombud: advokaten F. Caricato)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: H&F Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärke TMC TRANSFORMERS – Registreringsansökan nr 17 264 664

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 14 februari 2022 i ärende R 1212/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	För det första fastställa att H&F Srl saknar talerätt och ogiltigförklara förfarandena vid EUIPO:s invändningsenhet och överklagandenämnd.

—	Ändra det överklagade beslutet då det saknar stöd i de faktiska omständigheterna och i rättsligt hänseende samt har en bristande motivering.

—	I andra hand, ogiltigförklara det överklagade beslutet då det saknar stöd i de faktiska omständigheterna och i rättsligt hänseende och återförvisa ärendet till EUIPO.

—	Förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga instanser.

Grunder

—	H&F Srl saknar talerätt, en aspekt som EUIPO inte uttalat sig om och inte heller motiverat.

—	Felaktig bedömning av risken för förväxling (artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 207/2009) i faktiskt och rättsligt hänseende.

—	Bristande motivering av det överklagade beslutet.

Överklagande ingett den 30 mars 2022 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – Fontana Food (GRILLOUMI)

(Mål T-168/22)

(2022/C 207/65)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi (Nicosia, Cypern) (ombud: S. Malynicz, Barrister-at-law och advokaten C. Milbradt)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fontana Food AB (Tyresö, Sweden)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket GRILLOUMI – Registreringsansökan nr 15 963 291

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 3 januari 2022 i ärende R 1612/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	pröva klagandens överklagande i sak, och

—	förplikta motparten att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Överklagandenämnden gjorde en i grunden felaktig bedömning av särskiljningsförmågan.

—	Överklagandenämnden begick fel när den fann att det inte förelåg någon risk för förväxling.

—	Överklagandenämnden begick fel genom att i förhållande till klaganden underlåta att göra en rättvis prövning av samtliga frågor.

Talan väckt den 31 mars 2022 – Telefónica de España mot kommissionen

(Mål T-170/22)

(2022/C 207/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Telefónica de España, SA (Madrid, Spanien) (ombud: F. González Díaz, advokat, P. Stuart, Barrister-at-Law och J. Blanco Carol, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 21 januari 2022 avseende anbudsförfarandet DIGIT/A3/PR/2019/RP/010 – Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (TESTA),

—	vidta varje annan åtgärd som med hänsyn till omständigheterna anses lämplig,

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader, samt övriga avgifter och kostnader som uppkommit i samband med förevarande ansökan.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Genom den första grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktiga bedömningar, genom att ha straffat konsortiet (1) för att inte ha lämnat uppgifter som inte krävdes enligt anbudsspecifikationerna, i strid med öppenhetsprincipen.

2.	Genom den andra grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktiga bedömningar, genom att inte utvärdera sökandens anbud (2) i enlighet med anbudsspecifikationerna, i strid med öppenhetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktiga bedömningar, genom att inte ange klara och otvetydiga tilldelningskriterier. Svaranden lämnade inte heller erforderliga uppgifter som gjorde det möjligt att förstå hur anbudet hade utvärderats, i strid med öppenhetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen, samt rätten till försvar.

4.	Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktiga bedömningar, genom att inte inhämta upplysningar när så var möjligt och lämpligt, i strid med principerna om god förvaltning och ett rättvist förfarande.

5.	Den femte grunden avser att anbudsförfarandet var behäftat med ett flertal åsidosättanden av grundläggande unionsrättsliga principer.

6.

Genom den sjätte grunden gör sökanden gällande att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, genom att inte vidta några åtgärder för att säkerställa medlemsstaternas rätt enligt artikel 346 FEUF att inte lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen, i strid med likabehandlingsprincipen.

---

(1)  Konsortiet, såsom det definieras i ansökan, består av sökanden Telefonica de España, samt ytterligare två enheter.

(2)  Vad som avses är konsortiets anbud.

Talan väckt den 31 mars 2022 – OR och OS mot kommissionen

(Mål T-171/22)

(2022/C 207/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: OR och OS (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 12 juli 2021 genom vilket PMO avslog sökandenas ansökan av den 18 mars 2021 i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna om utbetalning av de pensionsrättigheter som deras avlidne far har tjänat in inom ramen för pensionssystemet för Europeiska unionens institutioner (nedan kallat EU:s pensionssystem) och av de pensionsrättigheter som förvärvats före hans tjänstetillträde,

—	ogiltigförklara, i den mån det anses lämna en ytterligare motivering, beslutet av den 22 december 2021 genom vilket tillsättningsmyndigheten avslog sökandenas klagomål av den 20 september 2021,

—	förplikta svaranden att till sökandena återbetala det belopp som motsvarar den avlidnes bidrag till EU:s pensionssystem och det belopp som motsvarar hans nationella pensionsrättigheter som överförts till EU:s pensionssystem,

—	förplikta svaranden att betala ränta på de belopp som ska återbetalas enligt Europeiska centralbankens räntesats plus två punkter från och med dagen för överföringen och de månatliga bidragen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund, nämligen att unionen har gjort en obehörig vinst. Sökandena gör i detta avseende gällande att deras far före sin död hade förvärvat rätten att överföra sina pensionsgrundande tjänsteår som förvärvats inom ramen för EU:s pensionssystem och de som förvärvats inom ramen för det nationella pensionssystemet och understryker att denna rätt inte är tidsbegränsad. Sökandena tillägger att eftersom deras far före sin död inte hade fullgjort de tio år av faktisk tjänstgöring som berättigar honom till en ålderspension enligt EU:s pensionssystem, utgör de intjänade beloppen en obehörig vinst för unionen.

Överklagande ingett den 31 mars 2022 – Gönenç mot EUIPO – Solar (termorad ”ALUMINIUM PANEL RADIATOR”)

(Mål T-172/22)

(2022/C 207/68)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Salim Selahaddin Gönenç (Konya, Turkiet) (ombud: advokaten V. Martín Santos)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Solar A/S (Vejen, Danmark)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket termorad ”ALUMINIUM PANEL RADIATOR” – Registreringsansökan nr 18 027 358

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 18 januari 2022 i ärende R 770/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet så att registreringsansökan nr 18 027 358 beviljas i dess helhet, och

—	förplikta intervenienten och/eller EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader i samband med detta förfarande samt samtliga rättegångskostnader som uppstått till följd av EUIPO:s beslut.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 4 april 2022 – Novartis mot EUIPO – AstraZeneca (BREZTREV)

(Mål T-174/22)

(2022/C 207/69)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Novartis AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokaten A. Nordemann-Schiffel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: AstraZeneca AB (Södertälje, Sverige)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ”BREZTREV” – Registreringsansökan nr 18 088 373

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 21 januari 2022 i ärende R 738/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 4 april 2022 – Novartis mot EUIPO – AstraZeneca (BREZTRI)

(Mål T-175/22)

(2022/C 207/70)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Novartis AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokaten A. Nordemann-Schiffel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: AstraZeneca AB (Södertälje, Sverige)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”BREZTRI” – EU-varumärke nr 17 816 687

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 21 januari 2022 i ärende R 737/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 27.3 b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1430.

—	Åsidosättande av artikel 60.1 a jämförd med artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 4 april 2022 – FA World Entertainment mot EUIPO (FUCKING AWESOME)

(Mål T-178/22)

(2022/C 207/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: FA World Entertainment Inc. (Los Angeles, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Breuer, I. Dimitrov och C. Tenbrock)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av EU-ordmärket FUCKING AWESOME – Registreringsansökan nr 1 564 573

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 3 februari 2022 i ärende R 1131/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i den mån klagomålet avvisades vid överklagandenämnden, till följd av nämndens bedömning att det förelåg ett åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av de allmänna principerna om rättssäkerhet, likabehandling och god förvaltningssed.

Överklagande ingett den 5 april 2022 – Farco-Pharma mot EUIPO – Infarco (FARCO)

(Mål T-179/22)

(2022/C 207/72)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Farco-Pharma (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten V. Schoene)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Infarco, SA (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”FARCO” i färgerna rött, vitt och svart – Registreringsansökan nr 17 838 178

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 17 januari 2022 i ärende R 172/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, genom vilket överklagandenämnden fastställde att figurmärket Az. B 3 054 342 inte kunde registreras, och återförvisa ärendet till EUIPO för ny prövning.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 11 april 2022 – Eggers & Franke mot EUIPO – E. & J. Gallo Winery (EF)

(Mål T-183/22)

(2022/C 207/73)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Eggers & Franke (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Ebert-Weidenfeller och H. Förster)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: E. & J. Gallo Winery (Modesto, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”EF” – Registreringsansökan nr 17 927 894

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 4 februari 2022 i ärende R 729/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och vid intervention även intervenienten, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 12 april 2022 – Eggers & Franke mot EUIPO – E. & J. Gallo Winery (E & F)

(Mål T-184/22)

(2022/C 207/74)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Eggers & Franke (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Ebert-Weidenfeller och H. Förster)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: E. & J. Gallo Winery (Modesto, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ”E & F” – Registreringsansökan nr 18 037 083

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 15 februari 2022 i ärende R 730/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och för det fall att intervention tillåts även interventienten, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.